om godkännande av avtal mellan Sverige och Norge angående handeln med jordbruksvaror
Regeringens proposition
1980/81: 157
om godkännande av avtal mellan Sverige och Norge angående handeln med jordbruksvaror;
beslutad den 19 mars 1981.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
ANDERS DAHLGREN
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett avtal mellan Sverige och Norge angående handeln med jordbruksvaror. Formellt är avtalet ett bilateralt jordbruksavtal inom ramen för den Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA). Avtalet har karaktären av ett ramavtal där de båda regeringarna markerar sin vilja att främja handeln med jordbruksvaror mellan de båda länderna. Inom avtalets ram förutses upprättandet av kommersiella avtal, främst på spannmålsområdet. En översynskommitté skall följa handelns utveckling och tillvarata möjligheterna att främja den-
na. :
I Riksdagen 198081. 1 saml. Nr 157
Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
| vid regeringssammanträde
1981-03-19
Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten. Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn,
Danell, Petri, Eliasson
Föredragande: statsrådet Dahlgren
Proposition om godkännande av avtal mellan Sverige och Norge angående
handeln med jordbruksvaror
1¶Inledning
Enligt EFTA-konventionens artikel 23: 1 föreligger möjlighet att sluta bilaterala jordbruksavtal mellan medlemsländerna. Sverige har sedan år
1963 ett sådant avtal med Portugal och sedan år 1979 — inom ramen för
frihandelsavtalet EFTA-Spanien — ett liknande även-med Spanien. Med tanke på strävandena att åstadkomma ett närmare ekonomiskt samarbete i Norden har det framstått som en brist både i det nordiska samarbetet och i -
EFTA-samarbetet att vi saknat motsvarande avtal med Norge. Nordens Bondeorganisationers Centralråd (NBC) har år 1964 uttalat sig för ett
närmare handelspolitiskt samarbete i Norden på jordbruksområdet. Lantbrukarnas organisationer i resp. länder har följt upp detta genom hänvändelser till regeringarna i berörda nordiska länder med önskemål om statliga åtgärder i form av ramavtal på vilkas grundval kommersiella avtal sedan
skulle kunna ingås. År 1978 tillsattes svenska och norska arbetsgrupper för
att tillsammans utreda förutsättningarna för en ökad samhandel avseende
jordbruksvaror. Efter utdragna diskussioner rörande varuomfattningen i
ett eventuellt avtal inleddes förhandlingar mellan en svensk och en norsk
regeringsdelegation i september 1980. Under hösten 1980 kunde man enas
om en avtalstext jämte texterna i två till avtalet knutna memoranda. Vid ett
möte i Stockholm den 4 december 1980 undertecknades avtalet och därtill
hörande memoranda av jordbruksministrarna.
Avtalet jämte därtill anslutna memoranda bör fogas till regeringsproto-
kollet i detta ärende såsom bilaga I.
Avtalet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.
Under år 1980 har ett bilateralt jordbruksavtal av samma karaktär ingåtts mellan Sverige och Finland. Förslag om godkännande av det svensk-finska avtalet kommer också att föreläggas riksdagen.
2 Föredragandens överväganden
2.1 Bakgrund och motiv |
Värdet av Sveriges varuutbyte med Norge inom livsmedelsområdet i vid bemärkelse (kapitel 1—24 i Brysselnomenklaturen) har under senare delen av 1970-talet på importsidan varierat mellan 7 96 och 9 2 av totalimporten för varuområdet och på exportsidan legat omkring 15 36 av totalexporten. Sålunda uppgick den svenska totalimporten på livsmedelsområdet år 1979 till ca 10300 milj. kr., varav importen från Norge svarade för ca 800 milj. kr. Totalexporten stannade vid ca 3 000 milj. kr.. varav exporten till Norge svarade för ett värde av ca 450 milj. kr. Begränsas redovisningen till att avse de varor som enligt EFTA-konventionen betraktas som jordbruksvaror (bilaga D, del II & III) reduceras handelssiffrorna väsentligt. Inom detta varuområde uppgick den svenska totalimporten år 1979 till ca 7 300 milj. kr., varav importen från Norge svarade för ca 210 milj. kr. eller ca 3 Z. Totalexporten stannade vid ca 2000 milj. kr.. varav exporten till Norge svarade för ca 300 milj. kr. eller ca 15 Zz.
I exporten till Norge har spannmålen traditionellt ingått som en tung post — ca en tredjedel av exportens värde. År 1979 svarade den för ca 100 milj. kr. Den svenska importen har bl. a. omfattat oljekraftfoder (120 milj. kr.) samt margarin och sojabönoljor. vilka sistnämnda år 1979 svarade för ett värde av 34 milj. kr. vardera.
Importen av ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel från Norge uppgick samma år till ett värde av ca 300 milj. kr.
Jordbruksvarorna är undantagna från frihandeln i EFTA men sammanslutningens syfte är enligt artikel 22:2 att under beaktande av medlemsstaternas jordbrukspolitik underlätta en utveckling av handeln som bereder medlemsstater, vilkas ekonomi i stor utsträckning är beroende av export av jordbruksvaror, rimlig reciprocitet. I artikel 23: I nämns bilaterala jordbruksavtal som en väg att förverkliga detta syfte. Sverige ingick vid EF- TA:s tillkomst år 1960 ett sådant bilateralt jordbruksavtal med Danmark. Detta avtal upphörde att gälla i och med att Danmark år 1973 lämnade EFTA för att ingå som medlem i den Europeiska Gemenskapen (EG). Därutöver har Sverige slutit bilaterala jordbruksavtal enligt EFTA:s regler med Portugal år 1963 och med Spanien år 1979.
Mot denna bakgrund och med tanke på övriga avtal som slutits mellan EFTA-medlemmar, bl. a. mellan Finland och Norge. har det framstått som
en brist i EFTA-samarbetet att Sverige inte haft något avtal med något
nordiskt land. De under 1970-talet alltmer framträdande strävandena att åstadkomma ett närmare ckonomiskt samarbete i Norden har kommit avsaknaden av jordbruksavtal mellan Sverige och andra nordiska länder att framstå som en lucka också i det nordiska samarbetet. De nordiska strävandena för ett ökat samarbete och en ökad samhandel på jordbruksområdet tog sig bl.a. uttryck i ett handelspolitiskt uttalande av Nordens Bondeorganisationers Centralråd (NBC) år 1964. Enligt detta uttalande
borde eftersträvas att kompletteringsbehovet av jordbruksvaror med förhindrande av dumpingimport från tredje land alltid i första hand och på lika
villkor måtte täckas genom import från de övriga nordiska länderna. Denna tanke har i Sverige följts upp på det nationella planet bl.a. genom att
Lantbrukarnas riksförbund (LRF) år 1976 i en hänvändelse till regeringen
framförde önskemål om åtgärder för att främja den nordiska handeln. Vad man här särskilt hade i åtanke var tillskapandet av bilaterala avtal, inom
vilkas ram kommersiella avtal avseende främst spannmål, oljeväxter och
socker skulle kunna ingås. På så sätt skulle avtalen enligt förbundets mening kunna bli en bas för att främja handeln med jordbruksvaror och utgöra en statlig sanktion av en gammal idé, djupt förankrad i de nordiska
länderna, nämligen att man skall eftersträva att så långt möjligt täcka
kompletteringsbehovet beträffande jordbruksvaror genom import från an-
nat nordiskt land. .
Bi. a. mot bakgrund av dessa impulser har under 1970-talet ett flertal initiativ tagits och överläggningar ägt rum mellan Sverige och Norge på tjänstemannanivå i syfte att bana väg för ett bilateralt avtal på jordbruksområdet. Dessa initiativ har tidigare blivit resultatlösa till följd av de
svårigheter som förelegat.
Jordbruksområdet och handeln med jordbruksvaror över gränserna är starkt reglerade i både Sverige och Norge. Möjligheterna att öka varuutbytet begränsas inte minst av hänsynen till de nationella jordbruksreglering-
arna i de båda länderna. Önskemål om koncessioner, innebärande lätt-
nader i det svenska importskyddet för vissa produkter av intresse för Norge, har inte ansetts förenliga med den svenska jordbruksregleringen. Sveriges och Norges geografiska läge och naturliga förutsättningar ger ganska likartade produktionsbetingelser. De varor beträffande vilka produktionen i Sverige och Norge kompletterar varandra är därför inte så
många. Likväl finns ett klart kompletteringsbehov i fråga om några varor
såsom spannmål, socker och fettvaror.
En annan stötesten har varit avtalets varuomfattning. Från svensk sida
har det varit fråga om ett rent jordbruksavtal med inriktning på komplette-
ringsbehovet av jordbruksvaror medan man från norsk sida önskat att i ett och samma avtal behandla såväl jordbruksvaror som handeln med fisk och
fiskprodukter. Den strikt formella situationen är den att EFTA-konventionen endast förutser bilaterala avtal omfattande jordbruksvaror även om
avsteg från denna regel gjorts i praktiken. Problemen avseende handeln med fisk och fiskprodukter ställer sig väsentligen annorlunda än motsva-
rande problem på jordbruksområdet. Problemen på fiskvaruområdet sam-
manhänger med resp. lands nationella fiskeripolitik samt bestämmelser, som reglerar rättigheter avseende landning och transitering av fångster . m.m. Därutöver kan behov föreligga att beakta de mycket omfattande internationella regler som numera gäller för högsjöfisket. Allt detta talar för att fisk och fiskprodukter inte bör ingå i ett jordbruksavtal. Samtidigt
har det stått klart att det också kan föreligga behov av att diskutera handeln med fisk och fiskprodukter mellan Sverige och Norge. Kontak-
terna på detta område är dock redan nu väl utbyggda. varför behovet av ett
särskilt diskussionsforum inte tett sig särskilt stort. Genom en svensk-norsk arbetsgrupp utreddes under år 1978 förutsättningarna för en ökad samhandel med jordbruksprodukter. Diskussionerna kom på norsk önskan att även omfattar handeln med fisk och fiskprodukter. Sedan arbetsgruppen slutfört sitt arbete upptogs nya överläggningar varvid man enades om en avtalskonstruktion, som i princip skilde ut fisk och fiskprodukter från jordbruksavtalet. Avgörande för det svenska jordbrukets produktionsförmåga är tillgången på kvävehaltiga gödselmedel.
Under inflytande av bl. a. den ökande faran för avbrott eller störningar i
oljetillförseln från Mellersta Östern tillkom under år 1979 från svensk sida
önskemål om att avtalet även skulle kunna läggas till grund för diskussioner om införseln av kvävehaltiga gödselmedel.
2.2¶Avtalets huvudsakliga innehåll
I avtalets första punkt markerar de båda regeringarna sin allmänna vilja att främja den normala kommersiella handeln med jordbruksvaror. Denna markering kan ses som en sanktion åt den tidigare nämnda idén att så långt
möjligt täcka kompletteringsbehovet av jordbruksprodukter genom import från annat nordiskt land. För att uppnå detta skall parterna, enligt punkt 2,
upprätta en särskild översynskommitté, som har till uppgift att följa utvecklingen av handeln och tillvarata möjligheterna att främja denna. Vissa export- och importintressen är särskilt nämnda i avtalet, nämligen svenska exportintressen beträffande spannmål och norska beträffande ost samt på
importsidan svenskt intresse beträffande ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel och norskt beträffande spannmål. Till avtalet är knutna två memoranda numrerade I och II.
Memorandum I definierar avtalets varuomfattning. Avtalet omfattar i första hand de jordbruksvaror som upptagits i EFTA-konventionens bilaga D. Detta innebär att fisk och marina produkter inte omfattas av avtalet.
Men det innebär också att vissa jordbruksvaror utanför bilaga D kan
diskuteras inom avtalets ram. Parterna uttalar vidare sitt stöd för ett förnyande av det kommersiella spannmålsavtalet mellan Svensk Spann-
målshandel och Statens Kornforretning. Avtalets komponent av krisavtal
inskränker sig till ett omnämnande i memorandum I av att ”man från
svensk sida särskilt framhållit önskvärdheten av att frågor, som berör
handeln med ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel blir närmare behandlade” samt att "handeln under normala försörjningsförhållanden och
vid eventuella försörjningssvårigheter bör diskuteras”.
I memorandum II uttalar parterna att enighet råder om att man också skall främja samhandeln med fisk och fiskprodukter i den utsträckning detta är förenligt med parternas fiskeripolitiska mål och internationella förpliktelser. Avtalstexten med därtill knutna två memoranda har remissbehandlats.
Remissinstanserna är genomgående positiva till avtalet. Flera instanser ser avtalet som en värdefull förstärkning av det nordiska samarbetet och betonar det positiva i att försörjningen med ammoniak och kvävehaltiga
gödselmedel dras in i diskussionerna under avtalet. De många kommenta-
rerna bör vara av värde för utformningen av de svenska ställningstagandena i de fortsatta överläggningarna inom avtalets ram.
2.3¶Avtalets tillämpning
Avtalets karaktär av ramavtal innebär att dess tillämpning blir beroende av fortsatta överläggningar. Det kan i dag inte förutses hur stor betydelse och hur mycket konkret innehåll avtalet kommer att få. Erfarenheterna
talar för att inga snabba eller spektakulära resultat, som markant avspeglar
sig i handelssiffrorna, kan förväntas. Jag bedömer emellertid att avtalet kan bli ett viktigt instrument för ett fastare och närmare handelssamarbete och för en effektiv handläggning av uppkommande problem på berörda varuområden mellan Sverige och Norge.
Inom ramen för avtalet kommer att tillsättas en översynskommitté med
uppgift att följa handelsutvecklingen och tillvarata möjligheterna att främja denna. Det blir i denna kommitté, som överläggningarna och förhandling-
arna om avtalets konkreta innehåll kommer att föras vidare. Enligt avtalet skall i översynskommittén även behandlas det svenska intresset av att genom import från Norge säkra försörjningen av ammoniak och kvävehal-
tiga gödselmedel. Handeln, såväl under normala förhållanden som vid
eventuella försörjningssvårigheter, skall diskuteras. Avtalet ger på denna punkt en viktig öppning till ett samarbete mellan Sverige och Norge på ett område som är av avgörande betydelse för jordbruksproduktionens storlek
i krissituationer.
Det framstår som utomordentligt värdefullt om under normala förhållanden ett samarbete av långtidskaraktär skulle kunna byggas upp mellan Sverige och Norge på ifrågavarande område. Ett sådant samarbete skulle kunna utgöra ett viktigt komplement till andra beredskapsåtgärder vid eventuella försörjningssvårigheter. Det bör beaktas att ammoniak och
kvävehaltiga gödselmedel inte är jordbruksvaror i EFTA:s mening utan
räknas som industrivaror. Härav följer att reglerna för industrivaror i EFTA och GATT är tillämpliga. Jag bedömer att denna omständighet inte kommer att medföra några komplikationer i vad avser den typ av åtgärder eller överenskommelser som i detta sammanhang kan bli aktuella meltan
Sverige och Norge. | Enligt avtalet förutses slutligen att det kommersiella spannmålsavtalet
mellan Svensk Spannmålshandel, ekonomisk förening och Statens Kornforretning skall förnyas. Förhandlingar har i praktiken redan inletts om ett långsiktigt vidareförande av detta arrangemang. Det är min förhoppning att
jordbruksavtalet skall stimulera tillkomsten av kommersiella avtal även
beträffande andra vegetabiliska varor. |
De kostnader som uppkommer i samband med Sveriges medverkan i den
under avtalet förutsedda översynskommittén bör täckas från tionde hu-
vudtitelns förslagsanslag Bidrag till vissa internationella organisationer
m.m.
3¶Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen
att godkänna avtalet mellan Sverige och Norge angående handeln
med jordbruksvaror.
4¶Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.
Bilaga I
Avtal mellan Sverige och Norge angående Avtale mellom Norge og Sverige om hanhandeln med jordbruksvaror del med jordbruksvarer
Sveriges och Norges regeringar har Norges regjering og Sveriges regjering har i
i enlighet med målsättningen i, artikel 22 i overensstemmelse med målsettingen i artik-
konventionen av den 4 januari 1960 angående kel 22 i Konvensjonen av 4. januar 1960 anupprättande av den Europeiska frihandels- gående opprettelsen av Det Europeiske Frisammanslutningen (EFTA), händelsförbund (EFTA),
med beaktande av bestämmelserna i artikel under hensyn til bestemmelserne i artikkel 23 i EFTA-konventionen, 23 i EFTA-konvensjonen,
med beaktande av att de nordiska jord- under hensyn til at de nordiske jordbruksbruksorganisationerna uttalat sitt intresse för organisasjoner har uttalt sin interesse for å att främja handeln med jordbruksvaror mel- fremme handelen med jordbruksvarer mellan de båda länderna, lom de to land;
överenskommit följande: blitt enige om föälgende:
Artikkel I.
1. Parterna förklarar sig beredda att främja De Kontraherende Parter erklerer seg rede
handeln med jordbruksvaror under beaktan- til å fremme handelen med jordbruksvarer i de av parternas jordbrukspolitiska mål och den utstrekning dette er forenlig med par-
internationella förpliktelser. tenes jordbrukspolitiske målsettinger og in-
ternasjonale forpliktelser.
Artikkel 2.
2. En särskild översynskommitté skall upp- En serskilt oversynskomite skal opprettes
rättas med uppgift att följa utvecklingen av for å fölge utviklingen i handelen med jordhandeln med jordbruksvaror och att tillvara- bruksvarer og for å ivareta mulighetene for å taga möjligheterna att främja denna. Kom- fremme denne. Komiteen skal mötes når en mittén skall sammanträda när endera parten av partene krever det.
så begär.
Artikkel 3.
3. Den svenska regeringen har noterat Den svenske regjering har notert norske norska exportintressen beträffande ost samt eksportinteresser vedrörende ost og de det norska intresset att säkra försörjningen norske interesser for å sikre forsyningen med
av spannmål genom import från Sverige. korn gjennom import fra Sverige.
Artikkel 4.
4. Den norska regeringen har notcrat Den norske regjering har notert svenske
svenska exportintressen beträffande spann- eksportinteresser vedrörende korn og de mål samt det svenska intresset att säkra för- svenske interesser for å sikre forsyningen sörjningen av ammoniak och kvävehaltiga med amoniakk og nitrogenholdig gjgdsel gödselmedel genom import från Norge. gjennom import fra Norge.
Artikkel 5.
3. Detta avtal skall träda i kraft så snart det Denne avtalen skall tre i kraft så snart den
ratificerats av båda parter. er ratifisert av begge parter.
1] enlighet med moment 2 i artikel 23 i 1 samsvar med artikkel 23, paragraf 2 i EFTA-konventionen skall avtalet äga giltig- EFTA-konvensjonen skal avtalen ha gyl-
het lika länge som konventionen gäller för dighet like lenge som konvensjonen er gjelbåde Sverige och Norge. dende både for Norge og Sverige.
Till bekräftelse härav har undertecknade, Til bekreftelse herav har -undertegnende, vederbörligen bemyndigade av sina respekti- som er behgrig bemyndiget av sine regjeve regeringar, undertecknat detta avtal i ringer, undertegnet denne avtalen. Utferdiget Stockholm den 4 december 1980. i Stockholm den 4. desember 1980.
Avtalet har upprättats i två exemplar, på Avtalen er utarbeidet i 2 eksemplar i norsk svenska och norska språken. Båda texterna og svensk tekst. Begge tekster har samma äger lika vitsord. gyldighet.
För Sveriges regering For Norges Regjering Anders Dahlgren Oskar Oksnes
För Norges regering For Sveriges Regjering Oskar Öksnes Anders Dahlgren
Memorandum nr I i anslutning till avtalet Memorandum nr. I i tilslutning til avtalen mellan Sverige och Norge angående han- mellom Sverige og Norge om handel med deln med jordbruksvaror jordbruksvarer
Det idag undertecknade avtalet mellan Det vises til den avtale mellom Norge og
Sverige och Norge angående handeln med Sverige om handel med jordbruksvarer som jordbruksvaror åberopas. ble undertegnet i dag.
Parterna är eniga om att med jordbruks- De to partene er enige om at jordbruksvaror avses i detta avtal i första hand de varer i denne avtalen i förste rekke skal omjordbruksvaror som upptagits i EFTA-kon- fatte de jordbruksvarer som er opptatt i
ventionens bilaga D. EFTA-konvensjonens bilag D.
Parterna har vidare funnit det ändamålsen- Partene finner det videre hensiktsmessig at
ligt att det kommersiella spannmålsavtalet den kommersielle avtalen om korn mellom
mellan Svensk Spannmålshandel, Ekono- Statens Kornforretning og Svensk Spannmisk Förening och Statens Kornforretning målshandel fornyes. og ser det som en fordel
förnyas och ser det som en fördel att ett lång- at en langsiktig fortsettelse av detta arrange-
siktigt vidareförande av detta arrangemang ment finner sted.
kommer till stånd. Från svensk sida har man särskilt velat Fra svensk side vil en serlig framholde
framhålla önskvärdheten av att frågor. som önskeligheten av at sporsmål som bergrer berör handeln med ammoniak och kvävehal- handelen med amoniakk og nirogenholdig tiga gödselmedel, blir närmare behandlade. gjedsel blir nermere behandlet. Bland annet Bland annat bör handeln under normala för- bar handelen under normale forsyningsfor-
sörjningsförhållanden och vid eventuella för- hold og ved eventuelle forsyningsvanskelig-
sörjningssvårigheter diskuteras. heter diskuteres.
Från norsk sida har man särskilt framhållit Fra norsk side vil en serlig framholde gnsönskvärdheten av att frågor som berör han- keligheten av at sporsmål som bergarer handedeln med ost blir närmare behandlade. Här- len med ost blir nermere behandlet. En vil vid har särskilt understrukits vikten av att serlig framholde betydningen av at Norge,
Norge — inom ramen för den generella svens- innenfor rammen av den generelle svenske
ka importregleringen — uppnår sådana ex- importregulering, oppnår de priser ved ek-
portpriser för ost som marknadsförhållan- sport av ost som markedsforholdene gir
dena kan motivera. grunnlag for.
Parterna är eniga om att dryfta dessa och Partene er enige om å dryfte disse og andre
andra spörsmål i den särskilda översynskom- spörsmål videre i den serskilte oversynsko-
mitté som är omnämnd i avtalets punkt 2. mite som er omtalt i avtalens artikkel 2.
För Sveriges regering For Norges Regjering Anders Dahlgren Oskar Öksnes
För Norges regering For Sveriges Regjering Oskar Öksnes Anders Dahlgren
Memorandum nr El i anslutning till avta- Memorandunm nr. II i tilslutning til avta-
let mellan Sverige och Norge angående len mellom Sverige og Norge om handel handeln med jordbruksvaror med jordbruksvarer
Det idag undertecknade avtalet mellan Det vises til den avtalen mellom Norge och Sverige och Norge angående handeln med Sverige om handel med jordbruksvarer som
jordbruksvaror åberopas. ble undertegnet i dag. Detta avtal omfattar inte handeln med fisk Denne avtalen omfatter ikke handelen med
och fiskprodukter. Det råder emellertid enig- fisk og fiskevarer. Det er imidlertid enighet
het mellan parterna om att de också skall mellom partene om at de også skal fremme
främja samhandeln med fisk och fiskpro- samhandelen med fisk og fiskevarer i den dukter i den utsträckning detta är förenligt utstrekning dette er forenlig med partenes fismed parternas fiskeripolitiska mål och inter- keripolitiske målsettinger og internasjonale
nationella förpliktelser. forpliktelser.
Det råder enighet om att berörda myndig- Det er enighet om at de berörte myndighe-
heter i de båda länderna skall sammanträda ter i de to land skal tre sammen på anmodning
på anmodan av endera parten för att diskute- fra en av partene for å drafte eventuelle prora eventuella problem i handeln med fisk och blemer i handelen med fisk og fiskevarer. fiskprodukter. Sådana diskussioner kan Slike droftelser kan eventuelt finne sted i eventuellt äga rum i anslutning till samman- tilknytning til möter i den serskilte oversynsträden med den särskilda översynskommitté komite som er opprettet under jordbruksavsom upprättats inom ramen för jordbruksav- talen. talet.
För Sveriges regering For Norges Regjering
Anders Dahlgren Oskar Öksnes
För Norges regering For Sveriges Regjering
Oskar Ösknes Anders Dahlgren
Bilaga 2 Remissyttrandena
Avtalstexten har remitterats till lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, överstyrelsen för ckonomiskt försvar (ÖEF), statens industriverk (SIND), lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges fiskares riksförbund (SFR), Kooperativa förbundet (KF), Sveriges exportråd och Sveriges grossistförbund (SGF). I remissammanställningen har yttranden redovisats under tre huvudrubriker: 1. Det bilaterala jordbruksavtalet. 2. Handeln med ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel.' 3. Fisk och fiskprodukter.
1 Det bilaterala jordbruksavtalet
Lantbruksstyrelsen: Lantbruksstyrelsen har inte något att erinra mot den föreslagna texten till avtal.
Statens jordbruksnhämnd: Nämnden konstaterar att överläggningar om jordbruksavtal mellan Sverige och Norge har ägt rum vid ett flertal tillfällen under 1970-talet. Något avtal kom dock inte till stånd sedan man från norsk sida ställt krav på lättnader i det svenska importskyddet för vissa produkter av särskilt intresse. Från svensk sida har koncessioner av detta slag ansetts oförenliga med den svenska jorbruksprisregleringen och i stället har eftersträvats mer allmänt utformade s. k. ramavtal.
Det nu ingångna bilaterala jordbruksavtalet med Norge har karaktären av ramavtal och motsvarar därmed de önskemål som uttalats från svensk sida. Avtalet föreskriver att én särskild översynskommitté skall upprättas med uppgift att följa utvecklingen av samhandeln med jordbruksvaror och tillvarata möjligheterna att främja denna.
Parterna pekar bl. a. på ändamålsenligheten i ett förnyande och långsiktigt vidareförande av det kommersiella spannmålsavtalet mellan Svensk Spannmålshandel och Statens Kornforretning. Det kommersiella spannmålsavtalet mellan Svensk Spannmålshandel och Statens Kornforretning som ingicks år 1974 sades upp från norsk sida år 1978 och har därefter inte blivit föremål för förlängning eller omförhandling. Mot bakgrund av det ömsesidiga intresset hos de båda länderna när det gäller handel med spannmål är enligt nämndens uppfattning ett spannmålsavtal angeläget. Från norsk sida framhålls önskvärdheten av att frågor som berör handeln med ost närmare behandlas. Härvid understryks särskilt vikten av att Norge — inom ramen för den generella svenska importregleringen — uppnår sådana exportpriser för ost som marknadsförhållandena kan motivera. Härmed har åsyftats de problem som Norge och andra ostexporterande länder i vissa lägen ställts inför med anledning av det svenska prisstoppet. I och med att detta upphört att gälla torde nämnda problem ha eliminerats.
Nämnden, som varit aktivt engagerad i utrednings- och förhandlingsarbetet av avtalet, välkomnar detta då det dels utgör ett bidrag till att förverkliga EFTA-konventionens syften vad gäller handeln med jordbruksprodukter, dels innebär en förstärkning av det nordiska samarbetet när det gäller handeln med jordbruksprodukter. I perioder med mindre stabila förhållanden kan ett avtal vara av värde för de berörda länderna. Även under normala förhållanden är ramavtal av förevarande slag att föredra framför ett avtalslöst tillstånd genom den markering av samarbetet
som ett avtal innebär. Tillkomsten av ett mellanstatligt forum för diskussioner av olika frågor rörande handeln med jordbruksvaror bör bidra till en smidig och effektiv handläggning av dylika frågor.
Kommerskollegium: Avtalets syfte att bibehålla och utvidga samhandeln med jordbruksvaror överensstämmer helt med EFTA-konventionens målsättningar när det gäller handeln med sådana varor. Med hänsyn härtill och till den allmänna reservationen om beaktande av resp. parts internationella
förpliktelser torde den aktuella avtalstexten inte leda till några handelspoli-
tiska komplikationer. Detta gäller även de uttalanden om speciella svenska och norska intressen som gjorts i avtalet och i memorandum. Kollegiet
erinrar om EFTA-konventionens artikel 23:1, vilken stadgar att övriga medlemsländer skall underrättas innan avtalet träder i kraft.
Statens industriverk: Statens industriverk anför att verket inte har något
att erinra mot avtalet.
Lantbrukarnas riksförbund: Enligt de handelspolitiska riktlinjer som ligger till grund för samarbetet mellan bondeorganisationerna i Norden skall dessa verka för att ländernas kompletteringsbehov av jordbruksprodukter i första hand tillgodoses genom import från annat nordiskt land. Detta samarbete fungerar tilffredsställande på animalieområdet, beroende
på att lantbrukskooperationen i de nordiska länderna i huvudsak svarar för utrikeshandeln på detta område. På vegetabilieområdet däremot handläggs
importen i stor utsträckning av statliga organ. Det är mot den bakgrunden som förbundet genom skrivelse den 3 juni 1976 till jordbruksdepartementet hemställde att departementet vidtar åtgärder för att främja den nordiska
handeln med särskilt spannmål, oljeväxter och socker. Det är således med
stor tillfredsställelse som förbundet konstaterar att förhandlingarna med Norge resulterar i ett bilateralt avtal, som ger möjlighet att ytterligare
utveckla det nordiska samarbetet på jordbruksområdet.
I avtalet kommer ett norskt önskemål till uttryck om export av ost till
Sverige. Denna fråga har varit uppe till diskussion vid flera tillfällen under senare år. Förbundet vill gärna inom ramen för Sveriges kompletteringsbe-
hov medverka till att främja importen av ost från Norge.
En särskild kommitté skall tillsättas med uppgift att främja samhandeln på jordbruksområdet mellan parterna. Förbundet anser att det är synnerli-
gen angeläget att lantbrukskooperationen är representerad i kommittén, då
lantbrukskooperationen i så hög grad kommer att beröras av de åtgärder som vidtas för att samarbetet på detta område skall utvecklas ytterligare.
Kooperativa förbundet erinrar om att handeln med jordbruksvaror mellan Norge och Sverige under många år har varit relativt begränsad. Alltse-
dan diskussionerna under 1950-talet om en gemensam nordisk marknad och därpå följande EFTA- och EG-förhandlingar har KF varit positivt inställt och på olika sätt sökt verka för ett ökat handelsutbyte med Norge
beträffande jordbruksvaror och livsmedel. Sålunda importerade KF olika livsmedel under år 1979 för 71 milj. kr. och exporterade för ca 2 milj. kr. till
Norge.
Med tanke på de båda ländernas naturliga förutsättningar för produktion av olika jordbruksvaror och andra livsmedel ser KF med stor tillfredsstäl-
lelse på det framlagda förslaget till överenskommelse att främja handeln
med jordbruksvaror. På svensk sida har härvid noterats norska exportintressen beträffande ost och ett intresse av att säkra försörjningen av spannmål genom import från Sverige. Bland svenska exportintressen nämns spannmål. Härutöver finns intresse av svensk export av nötkött och
fläsk men även andra produkter kan bli aktuella vilket illustreras av den
ibland omfattande gränshandeln när världsmarknadspriserna på t. ex. soc-
ker varit höga.
KF tillstyrker det föreliggande bilaterala jordbruksavtalet mellan Sveri-
ge och Norge och uttrycker förhoppningen att det kommer att på ett
verksamt sätt bidra till en ökad handel med jordbruksvaror och andra
livsmedel mellan de båda länderna.
Sveriges exportråd har inte något att erinra mot utformningen av avtalet.
Sveriges grossistförbund: Förbundet anför att det ej har några erinringar
mot den träffade överenskommelsen, men vill framhålla vikten av att den svenska regeringen noterat ett norskt intresse för ostexport till Sverige.
2 Handeln med ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: Styrelsen anför att planeringen inom det ekonomiska försvaret syftar till att prioriterade behov i kriser och krig skall tillgodoses med hög säkerhet på en viss lägsta standardnivå. Dessa åtgärder skall garantera individens och samhällets överlevnad även i
svåra försörjningskriser.
En god försörjningsberedskap säkerställs genom att flera samverkande
åtgärder förbereds och/eller genomförs. Produktion inom landet medför
därvidlag den största tryggheten i försörjningen. I den mån insatsvaror för
sådan produktion normalt importeras, måste emellertid beredskapslagring tillgripas för att säkerheten i försörjningen fortfarande skall vara hög.
ÖEF anser att det för oundgängliga produkter inte bara kan antas att behovet kan tillgodoses genom krisimport. En krisimport skall snarast ses
som en möjlighet att hålla en högre standard än överlevnadsnivån.
Livsmedelssektorn tillhör den del av folkförsörjningen som främst bör
prioriteras inom försörjningsberedskapen. Tillgången på livsmedel i ett hårt krisläge är av sådan utomordentlig betydelse att tillförseln — dvs. främst den svenska produktionen — måste tillgodoses med mycket hög
säkerhet därför att konsekvenserna av ett bortfall direkt päverkar överlevnadsmöjligheterna. Tillgången på livsmedel från inhemskt jordbruk är av-
hängigt av tillgången på gödselmedel framför allt sådana innehållande kväve. Det är ej tillräckligt med tillgång på areal för t. ex. spannmålspro-
duktion om inte tillgången på produktionsfaktorer som gödselmedel och
bekämpningsmedel är säkrade.
Det kan således enligt ÖEF inte accepteras att vi beträffande ammoniak till avgörande del gör oss beroende av import i ett krisläge.
F.n. sker ammoniakproduktion på två ställen i Sverige. Nedläggningen vid ena (Kvarntorp) har påbörjats. Om ammoniakproduktionen i Kvarntorp upphör och ingen alternativ produktion kommer igång därstädes innebär detta att anläggningen måste skrotas. Ett malpåsealternativ har undersökts av ÖEF men befunnits för kostsamt. En beredskapslagring för korta-
re tid skulle tekniskt vara möjlig men oerhört kostsam.
ÖEF har i promemoria under hand till regeringen anmält försörjningssituationen vad gäller ammoniak och konsekvenserna av en nedläggning av
Kvarntorp. Slutsatsen för överstyrelsens del är att fortsatt produktion vid Kvarntorp i och för sig krävs men att nuvarande ekonomiska ramar inte
möjliggör ett stöd i tillräcklig omfattning till produktionen i Kvarntorp.
I rubricerade avtal mellan Sverige och Norge görs inga utfästelser om
leveranser av ammoniak och/eller kvävegödselmedel. Norge kan f.n. inte
exportera någon ammoniak på grund av eget behov för sin stora gödselmedelsproduktion. Efter landning av gasbensin från de nya norska oljefälten
kan möjligen ytterligare produktionskapacitet komma att tillskapas i Norge
men inte förrän i slutet av 1980-talet.
Av färdiga kvävegödselmedel exporterar Norge till Sverige kalksalpeter,
som omräknat till ammoniak motsvarade ca 75000 ton (1979). Detta år
importerades dessutom från Norge NPK-gödselmedel motsvarande drygt
30000 ton ammoniak. Supra avser dock att fr.o.m. i år utöka sin NPK-
produktion för att kunna täcka hela svenska behovet. Detta innebär i sin tur ökad ammoniakimport.
Inhemsk produktion — om råvara kan påräknas — torde utan jämförelse vara det säkraste. Således kan ammoniak, som är absolut nödvändig för
produktion av sprängämnen och ammunition, i en krissituation bli betraktad som strategisk och bli belagd med exportförbud.
Sammanfattningsvis anser således överstyrelsen att tillgången till am-
moniak och/eller kvävegödselmedel är av avgörande betydelse för att klara
överlevnad under en hård kris. Försörjningen i ett krisläge hotas av planerad nedläggning vid ett av produktionsställena i Sverige. Ett handelsavtal med Norge utgör ett viktigt komplement till andra beredskapsåtgärder som
i första hand skall säkerställa överlevnadsbehovet. I sådana lägen som brukar betecknas som fredskriser kan avtalet vara särskilt värdefullt. Åtgärder av aktuellt slag — att i handelsavtal som berör försörjningsberedskapen på viktiga områden ge uttryck för resp. lands preferenser om handelsutbyte i en allvarlig kris — är av stor betydelse för försörjningsberedskapen, men ger inte samma säkerhet som inhemsk produktion.
Överstyrelsen har dessutom lämnat vissa uppgifter om Sveriges minimibehov av ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel vid produktionsomställning inom jordbruket.
Statens jordbruksnämnd: Nämnden hänvisar till att på senare tid frå-
gorna om livsmedelsförsörjningen under kris uppmärksammats i olika
sammanhang. Sveriges höga importberoende av olika insatsvaror — däribland kväve i olika former — och dessas avgörande betydelse för jordbruksproduktionens storlek har därvid kommit i blickpunkten. Genom att
avtalet med Norge uttrycker ömsesidiga önskemål om säkrad försörjning av vissa varor — för svensk del centrala insatsvaror (kväve) för jordbruksproduktionen och för norsk del spannmål — bör avtalet kunna utgöra en värdefull utgångspunkt för närmare åtgärder i syfte att förbättra livsmedelsförsörjningen för de båda länderna i vissa krislägen.
Kommerskollegium: Kollegiet anser det angeläget erinra om att ammo-
niak och kvävehaltiga gödselmedel inte är jordbruksvaror enligt EFTA:s
och GATT:s definition och att därför EFTA-konventionens liksom GATT:s regler avseende industrivaror i allmänhet gäller för dessa varor.
Lantbrukarnas riksförbund: IRF anför att förbundet betraktar det som
ett positivt elernent att avtalet med Norge eventuellt kan leda till att
försörjningen med ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel förbättras.
Detta inte minst mot bakgrund av att risk föreligger för nedläggning av
tillverkningen av ammoniak i Sverige. Förbundet anser att de fortsatta
diskussionerna i detta ärende bör föras under medverkan av Svenska
Lantmännens Riksförbund. som bl.a. har till uppgift att tillgodose de svenska lantbrukarnas behov av dessa produkter.
Kooperativa förbundet: KF konstaterar att avtalet mellan Sverige och
Norge har en beredskapspolitisk betydelse eftersom de båda länderna vid en avspärrning kommer att få knapphet på olika jordbruksvaror. För
Sveriges del är här försörjningen av ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel av central betydelse och några problem härvidlag torde vid sådant
avspärrningsläge inte behöva uppkomma även om en situation, där länderna indras i ett eventuellt krig, kan bli mera komplicerad.
3 Fisk och fiskprodukter
Av remissinstanserna är det endast fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund, som berört den hänvisning till fisk och fiskprodukter som återfinns i Memorandum II.
Fiskeristyrelsen: Styrelsen framhåller att möjligheterna till avsättning av färska och frysta sill- och torskprodukter är avgörande för den svenska fiskerinäringens ekonomi. Vart efter som konkurrensen skärpts på europamarknaden genom ökad tillförsel av fisk från Kanada, Färöarna och Island har hemmamarknaden blivit allt betydelsefullare för det svenska fisket. Det är därför av största betydelse att avtal om import av fisk och fiskprodukter till Sverige föregås av utredning om konsekvenserna för den egna näringens del. Däremot anser styrelsen inte att en koppling bör göras mellan handeln med fisk och fiskprodukter och tilldelning av fiskekvoter.
Sveriges fiskares riksförbund: Förbundet konstaterar att Sverige under år 1979 exporterade fisk och skaldjur samt fisk och skaldjurskonserver till Norge till ett värde av 23 milj. kr., medan importen från Norge under samma år uppgick till 313 milj. kr.
Enligt SCB:s preliminära uppgifter för år 1979 var värdet av alla svenska landningar detta år drygt 414 milj. kr.
Det svenska fisket har en besvärlig konkurrenssituation gentemot det norska, som är kraftigt subventionerat.
Förbundet anser att det inte är förenligt med Sveriges fiskeripolitiska mål att det svenska fisket skall konkurrera med en import på så olika villkor. Sverige har kvoter, som medger en avsevärd utökning av fisket avseende flera av de fiskslag som idag importeras. En sådan utökning medför att vi i betydligt större omfattning själva kan försörja den inhemska marknaden med fiskprodukter. En utveckling mot detta hindras till viss del av konkurrensen med subventionerade importerade fiskprodukter. Förbundet utgår ifrån att, om diskussioner skall föras med den norska regeringen, det svenska yrkesfisket då mer i detalj ges möjlighet att framföra sina synpunkter.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981