om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxering
Regeringens proposition
1983/84: 186
om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor;
beslutad den 5 april 1984.
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
SVANTE LUNDKVIST
| KJELL-OLOF FELDT
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag om ändringar i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor. Avgiften för ett förhandsbesked föreslås
höjd. Maximibeloppet blir enligt förslaget 6 000 kr. mot f.n. I 000 kr. och minimibeloppet 400 kr. mot f.n. 100 kr. Vidare föreslås att avgift skall utgå
för varje sökande i de fall ansökan om förhandsbesked gjorts av flera
gemensamt. Slutligen föreslås att avgiften skall betalas tillbaka om ett förhandsbesked undanröjs av regeringsrätten.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den I juli 1984 och tillämpas i fråga om ansökningar som kommer in till rättsnämnden efter ikraftträdandet.
V Riksdagen 1983:84. I sand. Nr 186
Förslag till
> Lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor
Härigenom föreskrivs att 5, 7 och 9 §§ lagen (1951:442) om förhands-
besked i taxeringsfrågor skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
58!
Av riksskatteverket meddelat för- Förhandsbesked skall sändas till
handsbesked upptages i verkets sökanden och taxeringsintendenten protokoll. Utdrag av detta till- i rekommenderade brev med mot-
ställes sökanden och vederbörande tagningsbevis. täxeringsintendent i rekommende-
rade brev med mottagningsbevis. Å protokollsutdraget skall finnas angivet, vad som skall iakttagas vid
anförande av besvär över förhands-
beskedet.
18 Besvär enligt 6 § första stycket Besvär enligt 6 § första stycket skola anföras inom en månad från skall anföras inom en månad från
den dag, då klaganden erhållit del den dag, då klaganden erhållit det
av förhandsbeskedet. Vid besvärs- av förhandsbeskedet.
handlingen skola vara fogade ut-
drag av riksskatteverkets protokoll
rörande förhandsbeskedet ävensom all den utredning, kläganden vill åberopa till stöd för ändringssökandet.
9 8
Sökande vare pliktiig utt. därest För ett förhandsbesked skall vaär-
riksskatteverket icke annorledes je sökande betala en avgift. Avgif-
beslutar, för meddelar förhands- ten bestäms av riksskatteverket
besked till kronan erlägga efter om- med hänsyn till omständigheterna i ständigheterna — lämpad — avgift, det enskilda fallet till lägst 400 kro-
lägst etthundra och högst ettusen nor och högst 6 000 kronor. Riks-
kronor. Över riksskatteverkets be- skatteverket får dock om särskilda
slut angående dylik avgift må kla- skål föreligger bestämma en lägre gan icke föras. avgift än 400 kronor eller lämna sö-
kanden förhandsbeskedet utan av-
gift. Verkets beslut om avgift får
inte överklagas.
! Senaste Ivdelse 1970:914. ” Senaste lydelse 1971:312. ”? Senaste lydelse 1970:914,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Avgiften må uttagas genom post- Avgiften får tas ut genom post-
. förskott å den försändelse, varige- förskott på den försändelse genom nom protokollsutdrag jämlikt 5 § vilken förhandsbeskedet enligt 5 §-
översändes till sökanden. Erlägges sänds till sökanden. Betalas inte icke avgiften inom en månad efter avgiften inom en månad efter det
det att krav framställts, må den- att krav framställts får den tas ut
samma utmätas. genom utmätning. |
Har regeringsrätten undanröjt
ett av riksskatteverket meddelat
förhandsbesked på grund av att det
inte bort lämnas, skall avgiften be-
talas tillbaka.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Äldre bestämmelser om avgift gäller dock fortfarande, om ansökan om förhandsbesked har kommit in till
riksskatteverket före ikraftträdandet.
Utdrag FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1984-04-05
Närvarande: statsrådet Lundkvist, ordförande, och statsråden Feldt. Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson. Andersson. Boström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg
Föredragande: statsrådet Feldt
Proposition om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor
1 Inledning
Riksskatteverket (RSV) har i en rapport (RSV Rapport 1983:5) Väntetiden hos rättsnämnden föreslagit vissa åtgärder i syfte att förkorta väntetiderna i förhandsbeskedsärendena hos RSV:s rättsnämnd. Enligt rapporten finns det två sätt att pressa ner väntetiden. Det ena alternativet är att man försöker hålla tillbaka antalet ansökningar om förhandsbesked och det andra att man försöker öka avverkningskapaciteten. I rapporten föreslås åtgärder enligt båda alternativen. För att begränsa ärendetillströmningen föreslås att avgiften för förhandsbesked höjs. För att öka avverkningskapaciteten föreslås att nämndens beslutsfunktion byggs ut.
Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av domstolsverket, kammarrätten i Göteborg. länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län, stämpelskatteutredningen (B 1977:06). Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Sveriges industriförbund. LRF åberopar yttrande av Lantbrukarnas skattedelegation.
Jag kommer här att behandla endast den del av rapporten som gäller ändringar i reglerna om avgift för förhandsbesked. Det ankommer nämligen på regeringen att bestämma om beslutsordningen hos rättsnämnden. Jag vill emellertid upplysa om att jag avser att senare föreslå regeringen att göra vissa ändringar i fråga om nämndens beslutförhet i syfte att öka avverkningstakten. Det bör sålunda t.ex. vara möjligt att — i likhet med vad som redan generellt gäller beträffande dispensärenden — låta nämnden vara beslutför i en mindre sammansättning i vissa förhandsbeskedsärenden.
2 Avgift för förhandsbesked
Bakgrund
Enligt 9 § lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor (FBL) skall sökanden i regel betala en avgift för ett förhandsbesked. Avgiften
bestäms av RSV (nämnden) med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet och skall utgå med lägst 100 kr. och högst 1 000 kr.
Avgiftsspannet var från början 100—500 kr. Huvudsyftet med avgiftsbe-
läggningen var att "förhindra missbruk av frågerätten” (prop, 1951:64 s.
115). Att avgiften även skall vara ett bidrag till kostnaderna för institutet nämns också i förarbetena. Där framhålls vidare att avgiftens storlek inte i
första hand borde vara beroende av ärendets mer eller mindre invecklade beskaffenhet utan företrädesvis ställas i relation till tvisteföremålets värde.
År 1964 höjdes den övre gränsen till 1 000 kr. (prop. 1964:174. BevU 68, SFS 1964:801). Skälet till höjningen var att man ville kunna ta ut högre avgifter för förhandsbesked som rörde stora belopp eller upptog många
frågor.
RSV föreslår i sin rapport att avgiften för förhandsbesked skall höjas och att avgiftsintervallet anknyts till basbeloppet. Enligt förslaget bör nivån
ligga på 0.03—-0,3 basbelopp. vilket för är 1983 motsvarar 600—6 000 kr.
efter avrundning. Av rapporten framgår att avgifterna för budgetåret 1981/82 utgjorde sammanlagt 145 000 kr.. vilket motsvarar ett genomsnitt på ca 500 kr. per meddelat förhandsbesked. Om förslaget genomförs uppskattas genomsnittet ligga på ca I 500 kr. |
Enligt nuvarande ordning kan rättsnämnden i särskilda fall underlåta att
ta ut någon avgift. I rapporten föreslås att niimnden också skall ha möjlighet att underskrida minimibeloppet.
Vidare föreslås en ändrad. tillämpning beträffande gemensamma ansökningar. Enligt nuvarande ordning tillämpas bestämmelserna på så sätt att om en ansökning gjorts tillsammans av flera sökande utgår en gemensam avgift inom spannet 100—1 000 kr. Enligt RSV:s mening bör avgiften utgå individuellt för varje sökande även beträffande gemensamma ansökningar.
RSV föreslår slutligen att erlagd avgift skall återbetalas när ett förhandsbesked efter besvär undanröjts av regeringsrätten.
Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget att avgiften för förhands-
besked höjs. Några remissinstanser ifrågasätter dock om en höjning av
avgiften verkligen kommer att medföra en begränsning av ärendetillströmningen. De anser dock att en höjning är befogad av rent kostnadsmässiga skäl.
Fit par remissinstanser förordar att höjningen begränsas till en uppräk-
ning av gränsvärdena från senaste höjningen år 1964 till dagens penningvärde. Det skulle innebära att nivån bestäms till 0,.02—-0,2 basbelopp, dvs. i
1983 ärs penningvärde ca 400—4 000 kr. Vad gäller förslaget om att avgiften skall basbeloppsanknytas är remissinstanserna överlag positiva.
Förslagen om individuell avgift vid gemensam ansökan och om återbe-
talning av avgiften när regeringsrätten undanröjt ett förhandsbesked får också ett positivt mottagande av remissinstanserna.
Föredragandens överväganden
Jag anser i likhet med RSV och remissinstanserna, att det är angeläget att väntetiden hos rättsnämnden förkortas. Förhandsbeskedsinstitutet
skall utgöra en smidig väg för företag och enskilda personer att få bindande
besked i en oviss skattefråga. Ju kortare väntetiden är desto bättre tjänar
institutet sitt ändamål. Den långa väntetid som man nu får räkna med — i genomsnitt drygt nio månader — är därför otillfredsställande.
Beträffande förslaget om höjda avgifter är det, som RSV och ett par
remissinstanser också påpekar, svårt att förutsäga vilken effekt en sådan höjning kan få på antalet ansökningar om förhandsbesked. För egen del håller jag det dock för troligt att en höjning av avgiftsgränserna kommer att medföra en nedgång i ärendetillströmningen.
En avgiftshöjning är befogad också av rent kostnadsmässiga skäl. Det
En anpassning till dagens penningvärde innebär att den övre gränsen skulle höjas till ca 4 000 kr. RSV:s förslag med en övre gräns på 0,3 basbelopp, dvs. ca 6 000 kr., innebär således en reclt höjning och inte endast en
anpassning med hänsyn till penningvärdeförändringen. Jag anser i likhet med de flesta remissinstanserna att det är motiverat med en höjning i
enlighet med verkets förslag. Med en övre gräns på 6 000 kr. ges rättsnämnden ökade möjligheter att ta ut en skälig avgift i komplicerade ärenden med många frågor. När det gäller höjningen av den lägre gränsen anser jag däremot att RSV:s förslag går något för långt. Enligt min mening bör gränsen lämpligen ligga vid 400 kr. Vid beslut om avgiftens storlek bör rättsnämnden ta hänsyn till bl.a. hur stora belopp och hur många frågor
" förhandsbeskedet gäller samt om sökanden är en juridisk eller fysisk person. | Enligt nuvarande ordning kan nämnden i vissa fall låta-bli att ta ut någon
avgift. Jag anser att nämnden även i fortsättningen skall ha möjlighet att lämna förhandsbesked utan avgift om särskilda skäl föreligger. RSV har föreslagit att rättsnämnden också skall kunna underskrida minimibeloppet. Jag ansluter mig till RSV:s förslag.
Vad gäller frågan om avgiften skall basbeloppsanknytas vill jag framhål-
la att ansökningsavgifter som tas ut av domstolar och myndigheter i regel
brukar anges i krontal. Även om jag i och för sig kan se vissa fördelar med att ha en automatik i systemet bör man enligt min mening vara restriktiv med att indexreglera avgifter. Jag lägger därför inte fram något sådant
förslag.
Mitt förslag innebär således att avgiften skall vara 400—6 000 kr., men
att nämnden om särskilda skäl föreligger får bestämma att avgift inte skall
utgå eller utgå med lägre belopp. Jag föreslår att 9 & FBL ändras i enlighet
härmed.
När det gäller gemensamma ansökningar ansluter jag mig till förslaget att
avgift skall utgå för varje sökande. Även om en sådan tillämpning i och för sig låter sig förenas med de nuvarande ordalagen i 9 § FBL anser jag det
lämpligt att förtydliga lagtexten i detta avseende. Jag biträder också förslaget i fråga om återbetalning av erlagd avgift. En avgift bör sålunda betalas tillbaka om regeringsrätten undanröjer ett av riksskatteverket meddelat förhandsbesked i dess helhet på grund av att det inte bort lämnas. Om
sökanden till någon del fått svar på sina frågor skall följaktligen inte någon
återbetalning ske. En sådan ordning ligger väl i linje med att det inte utgår någon avgift om nämnden avvisar en ansökan. | .
Jag skall slutligen ta upp frågan om övergångsbestämmelser. I rapporten
föreslås inga särskilda bestämmelser i ämnet, vilket innebär att de nya
bestämmelserna skall tillämpas också på ansökningar som gjorts före ikraftträdandet. Enligt rapporten får rättsnämnden underrätta sökandena
om ändringarna och de som så önskar har då möjlighet att återkalla sina ansökningar. Flera remissinstanser anser att äldre bestämmelser borde tillämpas om ansökan kommit in före ikraftträdandet. Jag instämmer i remissinstansernas uppfattning. Det kan inte anses lämpligt att en sökande
skall ställas inför valet att betala oväntat höga avgifter eller att återta sin
ansökan. Jag föreslår därför att äldre bestämmelser i fråga om avgiften
tillämpas om ansökan inkommit före ikraftträdandet.
3 Övriga frågor
Enligt 5 § FBL skall förhandsbesked tas upp i riksskatteverkets proto-
koll och utdrag ur detta skall tillställas sökanden och taxeringsintendenten.
Inom rättsnämndens kansli pågår sedan någon tid ett arbete i syfte att ersätta den nuvarande ordningen med en ordning enligt vilken förhandsbeskeden dokumenteras fristående från protokollet i särskilt upprättade handlingar. Det är enligt min mening lämpligt att en modernisering nu sker och att regeln om utdrag av protokoll slopas. Till följd av ändringen i 5 § blir den andra meningen i 7 § inaktuell och den bör därför helt utgå.
4 Upprättat lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till
lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor. På grund av frågans beskaffenhet anser jag att lagrådets hörande skulle
sakna betydelse.
5 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att anta förslaget.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984