Statens roll i den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges exportråd

Prop.

1991/92: 108

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Föredragande vid regeringssammanträdet har varit statsrådet Dinkel-spiel.

Stockholm den 6 februari 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Ulf Dinkelspiel

I propositionen konstateras att det finns samhällsekonomiska motiv förfortsatt statligt stöd med viss inriktning till den exportfrämjande verksam-het som bedrivs genom Sveriges exportråd. De små och medelstora export-oerfarna företagen bör prioriteras i rådets verksamhet. Förslag lämnas ominriktning och koncentration av det statliga stödet.

Stödet bör i första hand inriktas på upplysnings-, informations- ochrådgivningsverksamhet. Övriga aktiviteter bör i princip bedrivas på affärs-mässiga villkor, men här kan särskilda skäl tala för visst statligt stöd.

I propositionen redovisas vissa bedömningar avseende den export-främjande verksamhetens inriktning och organisation. Vidare behandlassamarbetet mellan exportrådet och andra organ med exportfrämjandeinslag i sin verksamhet.

Exportrådet bör även fortsatt ha två huvudmän nämligen staten ochnäringslivet företrätt av Sveriges Allmänna Exportförening.

Förslag framläggs om godkännande av ett reviderat avtal mellan statenoch Sveriges Allmänna Exportförening om Sveriges exportråd.

I linje med den omläggning som sker av den ekonomiska politiken iriktning mot generellt verkande åtgärder för att främja det svenska nä-ringslivets konkurrenskraft föreslås en halvering av det statliga stödetunder en treårsperiod. För budgetåret 1992/93 föreslås totalt 219 180000kr. anvisas under anslaget Exportfrämjande verksamhet. Av detta beloppföreslås att 190000000 kr. disponeras av Sveriges exportråd medan åter-stoden föreslås stå till regeringens disposition.

1¶Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 108

Sveriges exportråd bildades år 1972 av staten och näringslivet företrätt avSveriges Allmänna Exportförening. Nu gällande avtal mellan de två hu-vudmännen är från år 1979.

Enligt avtalet skall rådet som centralt organ planera, samordna, mark-nadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Rådet skallsärskilt insamla, bearbeta och förmedla marknadsinformation, lämna råd iinternationell marknadsföring samt stimulera och stödja exportansträng-ningar. Exportrådet har genom särskild lag tilldelats beslutanderätt förhandelssekreterare. För närvarande har rådet ca 405 anställda, varav 194vid 32 handelskontor inkl, filialer i 20 länder. Rådet har också genomsärskild lag tilldelats viss direktivrätt för den exportfrämjande verksamhe-ten inom utrikesrepresentationen.

Rådets omslutning uppgick verksamhetsåret 1990/91 till ca 440 milj. kr.varav 260 milj. kr. tillskjutits som statsanslag över anslaget Exportfräm-jande verksamhet. Statsanslaget är avsett i första hand för exportservicetill företag med export av mindre omfattning, för tjänster som handelssek-reterare utför avgiftsfritt, för vissa bransch- eller temabundna kollektivaexportfrämjande aktioner samt för exportrådets ledning och planering avhandelssekreterarnas verksamhet och av exportfrämjande verksamhetinom utrikesrepresentaionen.

Rådet leds av en styrelse med åtta ledamöter och lika många supplean-ter. Hälften utses av regeringen och hälften av Sveriges Allmänna Export-förening.

Regeringen uppdrog den 21 juni 1989 åt en särskild utredare1 att göra enförutsättningslös översyn av statens roll i den exportfrämjande verksamhe-ten vid Sveriges exportråd inkl, dess utlandsorganisation. Utredaren harpresenterat sina överväganden och förslag i betänkandet (SOU 1991:3)Statens roll vid främjande av export. En sammanfattning av betänkandetär fogad till propositionen som bilaga 1.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-serna återfinns i bilaga 2. De kompletta remissyttrandena finns tillgängligai utrikesdepartementets handelsavdelnings ärende med dnr 90/1991.

Förre generaldirektören Axel Wallén.

Prop. 1991/92:108

Regeringens bedömning: Selektiva åtgärder till stöd för näringslivetbör begränsas till områden där det finns tydliga samhällsekonomis-ka motiv för statliga insatser. Exportfrämjandet är ett sådant områ-de. Med den omläggning som sker av den ekonomiska politiken iriktning mot generellt verkande åtgärder för att främja svensktnäringslivs konkurrenskraft kan dock statens insatser även på dettaområde begränsas. Under den kommande treårsperioden föreslås enhalvering av det statliga anslaget. Genom den förda politiken skapasockså bättre förutsättningar för företagen att själva svara för enstörre del av kostnaderna för olika exportfrämjande aktiviteter.

Exportfrämjandepolitikens mål bör vara att främja svenskt nä-ringslivs export och internationalisering på ett sätt som positivtpåverkar Sveriges långsiktiga välfardsutveckling.

Staten bör lägga ett tydligt uppdrag på exportrådet för att få vissatjänster utförda som ter sig samhällsekonomiskt angelägna.

Utredningens bedömning: I exportrådsutredningen konstateras att någondjupare analys av statens ansvar på exportfrämjandeområdet inte förefal-ler ha gjorts vid exportrådets tillkomst i början av 1970-talet. Man utgickfrån att staten hade en roll att spela med hänsyn till exportens betydelse förden svenska ekonomin och till de externa balansproblemen. Det ansågs attinsatserna borde göras tillsammans med näringslivet i en gemensam orga-nisation med statliga bidrag till verksamhetens finansiering. Bakgrund varockså den verksamhet som tidigare bedrivits av Sveriges Allmänna Ex-portförening och av staten, samt exportfrämjandesatsningar från andraländers sida.

Exportrådsutredningen har haft som huvuduppgift att analysera fråganom statens mål och motiv för ett fortsatt engagemang i den exportfrämjan-de verksamheten vid Sveriges exportråd i ett samhällsekonomiskt sam-manhang och mot bakgrund av en utvärdering av den hittillsvarandeverksamheten jämte förändringar i förutsättningarna för det statliga enga-gemanget.

Utredningen konstaterar sammanfattningsvis att den ekonomiska poli-tiken har till uppgift att skapa sådana villkor att svenska produkter kansäljas på utländska marknader på ett effektivt och konkurrenskraftigt sätt,och att Sverige i det syftet handelspolitiskt verkar för ett fritt utbyte avvaror och tjänster mellan länder. Utredningen har inte funnit några bäran-de motiv för en svensk exportpolitik med betydande selektiva insatser tillstöd för exporten. Utredningen konstaterar vidare att förutsättningarnaför det statliga exportfrämjandet har ändrats. Utredningen konstaterarockså att företagen själva står för den helt övervägande delen av desamlade insatserna för att marknadsföra och sälja svenska produkter utom-lands.

fl Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 108

Utredningen konstaterar vidare att det är svårt att bedöma de kvantita- Prop. 1991/92:108tiva effekterna på svensk export av de insatser som gjorts genom Sverigesexportråd och att svensk export knappast skulle påverkas betydligt på kortsikt om stödet via exportrådet föll bort. Om exportrådet inte fanns skulledetta dock få kännbara konsekvenser för företagen vad gäller tillgången pårelevant handelsinformation från exportserviceinriktade exportrådsenhe-ter i Sverige och i utlandet. Uteblivandet av utställningar och andramanifestationer utomlands för svensk industri skulle likaledes på längresikt kunna ge negativa effekter på exporten, varjämte exporten från ex-portoerfarna mindre företag sannolikt skulle påverkas. Däremot bedömseffekterna på de större företagen bli mindre. Det konstateras att en stabilefterfrågan finns på exportrådets tjänster från exportföretagen och attdetta tyder på att verksamheten är uppskattad. Utredningen konstateraratt det torde stå utom allt tvivel att exportrådets insatser har en kvalitets-höjande effekt på exporten.

Mot bakgrund av ovanstående samt en samhällsekonomisk analys drarutredningen slutsatsen att det är ett statligt intresse att även i fortsättning-en lämna visst stöd till den exportfrämjande verksamheten vid Sverigesexportråd, samtidigt som förutsättningarna har ändrats på ett sådant sättatt det statliga stödet kan minska. Syftet är att genom vissa strategiskainsatser förbättra marknadernas funktionssätt, t. ex. genom att undanröjainformationsbrister, underlätta uppbyggnaden av nätverk av relationersamt initiera s. k. spjutspetsaktiviteter.

Remissinstanserna: De som har yttrat sig tillstyrker i stort utredningensbedömning rörande mål och motiv för ett fortsatt statligt engagemang iexportfrämjande verksamhet genom Sveriges exportråd.

Sveriges Allmänna Exportförening (SAE) anser att grundläggande förföreningens och det privata näringslivets syn är att det är värdefullt medett samlat och och kompetent exportfrämjande organ för att stärka företa-gens internationella konkurrenskraft på utlandsmarknaderna. Föreningenanser att i dagens hårdnande affärsklimat med allt större affärsverksamhetöver gränserna och därmed hårdnande konkurrens är internationaliseringav största vikt också för svenskt näringsliv. Många företag i Sverige,framför allt de mindre, saknar exporterfarenhet och kan behöva kvalifice-rad hjälp. En mer pragmatisk inställning rekommenderas snarare än att ialltför stor utsträckning hårdra nationalekonomiska motiv för statens in-satser.

Exportrådet framhåller att utredningen konstaterat att det finns starkasamhällsekonomiska motiv för ett statligt engagemang. I den politiskapraktiken är det enligt rådet ambitionen att slå vakt om välfärden genomökad export som leder till anspråk på statligt exportfrämjande. I rådandeekonomiska läge med konjunkturella men även strukturella kristecken,minskande nyföretagande m.m. måste det enligt rådet vara en centralsamhällsekonomisk uppgift att bana väg för företag som kan bli nyamotorer för export, sysselsättning och tillväxt. Det finns alltså skäl attsatsa särskilt på de mindre företagen.

Grossistförbundet instämmer i att statligt stött exportfrämjande frånsåväl nationalekonomisk som från företagsservicesynpunkt är motiverat.

Förbundet nämner främst exportservice men också insatser där det över-gripande ”svenska” intresset kan vara större än de enskilda företagens.

Handelskammarförbundet anser att det finns ett visst behov av stödjan-de åtgärder, främst till de små företagen, för att underlätta deras exportan-strängningar. Mycket av denna assistans måste av nödvändighet helt ellerdelvis finansieras av staten.

Kommerskollegium redovisar de svenska internationella förpliktelsernai fråga om statliga stödåtgärder och drar slutsatsen att merparten av denstatsstödda verksamhet som föreslås i utredningen bör vara förenlig medgällande internationella åtaganden och EGs bestämmelser. Detta stöds avförhållandet att de svenska stödåtgärderna inte är unika internationelltsett.

Skälen för regeringens bedömning: Det är en huvuduppgift för denekonomiska politiken att bryta den ekonomiska stagnationen och läggagrunden för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling. Avstörsta vikt för Sveriges ekonomiska utveckling under 1990-talet blir attsmå- och nyföretagandet får en renässans och att skattetrycket minskar.Regeringens politik syftar till ett förbättrat klimat för företagande ochinvesteringar och till förstärkt konkurrenskraft.

Avgörande för näringslivets och exportens utveckling är att den ekono-miska politiken bidrar till ett bra klimat för företagande i Sverige, samti-digt som den internationella ekonomiska politiken och handelspolitikenskapar förbättrade möjligheter för svensk industri att konkurrera i andraländer. Selektivt statligt stöd till branscher och företag bör avvecklas bådeav principiella och statsfinansiella skäl, utom i de fall då insatserna ärsamhällsekonomiskt motiverade och av strategisk betydelse.

Utredningen har på ett förtjänstfullt sätt diskuterat mål och motiv för ettfortsatt statligt engagemang i den exportfrämjande verksamheten vid Sve-riges exportråd. I likhet med utredningen anser regeringen att det finnssamhällsekonomiska motiv för statligt stöd till insatser framför allt för atterbjuda sådan information och rådgivning och skapa sådana nätverksrela-tioner som kan vara av betydelse för svensk export. Vidare anser regering-en att det finns anledning att vidta särskilda åtgärder för att främja de småoch medelstora företagens export och internationalisering. Verksamhet påområden där det finns privata alternativ bör begränsas till områden därexportrådet har särskild kompetens och kapacitet och där aktiviteternautgör naturliga komplement till den statsstödda verksamheten. Även omenskilda företag kan ha intresse av att export subventioneras leder dylikasubventioner till snedvridningar och välfärdsförluster. Rena export-subventioner är dessutom förbjudna i internationella överenskommelser.

Regeringen gör alltså, liksom ett antal remissinstanser, bedömningen attdet finns samhällsekonomiska motiv för staten att även i fortsättningenavdela visst finansiellt stöd till delar av Sveriges exportråds verksamhet,framför allt med inriktning på de små och medelstora exportoerfarnaföretagens situation. I enlighet med utredningens förslag bör staten läggaen preciserad beställning på exportrådet för att få ett antal tjänster utfördasom ter sig samhällsekonomiskt angelägna. Regeringen återkommer i det

Prop. 1991/92:108

följande med förslag till en precisering av syftet med den statliga finansi- Prop. 1991/92:108eringen. Förslagen innebär en koncentration jämfört med nuläget.

Sveriges Allmänna Exportförening har ställt sig bakom de mål och motivför statlig medverkan som nu har angetts, vilket avspeglas i förslag tillavtal (avsnitt 4).

Samarbetet mellan staten och näringslivet bör alltfort återspeglas i ettsärskilt avtal som regeringen återkommer till i det följande.

Regeringens bedömning: Statens stöd till exportrådet bör utifrån ensamhällsekonomisk bedömning inriktas på följande aktiviteter:

1. upplysnings- och rådgivningsverksamhet,

2. vissa projekt/aktioner, i samverkan med företag, vilka syftar till

a. utveckling av exportoerfarna, framför allt små och medelstora,företags export,

b. export till svårbearbetade eller avlägsna men lovande marknader,

c. större manifestationer med inriktning på svenskt näringsliv ellersvensk industri, efter samråd med utrikesdepartementet (UD).

Utredningens bedömning: Utredningen anser som tidigare nämnts attstaten i första hand bör främja export i ett långsiktigt perspektiv genom attavhjälpa informationsbrister och stödja vissa slag av spjutspetsinsatser.Utredningen har dragit slutsatsen att staten även i fortsättningen böranslagsfmansiera exportservice i form av upplysning och rådgivning m. m.Vidare anser utredningen att staten bör fortsätta att medverka i vissakollektiva satsningar i samarbete med företag, s. k. aktioner. I första handbör aktioner som syftar till att vinna insteg på avlägsna eller svårbearbeta-de men lovande marknader kunna få stöd. Staten bör också hjälpa företag— framför allt mindre och exportoerfarna — att övervinna ”tröskelpro-blem” vid initierande av eller expansion av export. Slutligen anser utred-ningen att vissa mer allmänt reklambetonade manifestationer för svenskindustri och svenskt näringsliv i form av utställningar och delegationsresorbör få statligt stöd, då effekterna för företagen själva av sådana aktioner ärlångsiktiga och osäkra.

Stöd till svensk projektexport och konsultstöd infördes i slutet av 1970-talet. Stödformerna avser att ge svenska systemleverantörer möjlighet att iinternationell konkurrens ta huvudansvar eller delat ansvar för samman-hållna projekt och att stimulera företagen att ge fler anbud än annars. Bådastödformerna är utformade som garantisystem. Utredningen konstateraratt en utvärdering visar att det finns motiv för att behålla de båda stödfor-merna. Vissa förslag ges till smärre justeringar i villkoren.

Remissinstanserna: Tillstyrker i stort utredningens förslag i dessa avseen-den.

SAE understryker att exportservice är en grundläggande beståndsdel irådets verksamhet. När det gäller exportaktioner påpekar SAE vikten av

en hård kontroll från ledningens sida så att förberedelsekostnaderna mini- Prop. 1991/92:108meras. Uppdragsverksamhet bör enligt SAE ske till marknadsmässig pris-sättning men SAE pekar också på betydelsen av att rådet kan ta på siguppdrag till rimliga priser för mindre företag.

Exportrådet delar uppfattningen att det finns goda skäl att nu stärkarådets insatser för de mindre företagen. Det finns också enligt rådet anled-ning att intensifiera spjutspetsinsatserna. Den föreslagna koncentrationenav de statliga insatserna kan öka slagkraften. Samtidigt anser sig rådet hatill uppgift att betjäna den svenska exportindustrin i hela dess bredd.Tjänsteutbudet bör enligt exportrådet avspegla de för företagen mest ange-lägna behoven. Uppdragsverksamheten bör bedrivas på marknadens vill-kor.

Delegationen för mindre företag anser att en utökad satsning på småföre-tag är välbetänkt, särskilt med tanke på den goda exportpotential somfinns där. Exempel på insatser som bör stärkas är exportchef-att-hyra,uppsökande verksamhet, mässframträdanden m. m. Delegationen ser ex-portrådet som en garant för ett professionellt samarbete och naturligpartner för de mindre företagen.

EKN understryker behovet av samråd när aktioner planeras till lovandemen svårbearbetade marknader där landrisken också är en viktig faktor.

Skälen för regeringens bedömning: Sveriges exportråds nuvarande verk-samhet kan grovt indelas i tre kategorier — exportservice, exportaktioneroch exportuppdrag.

Utredningen har ingående belyst dessa verksamhetsgrenars utvecklinggenom åren såväl innehållsmässigt som ur finansieringssynvinkel. Utred-ningen drar slutsatsen att aktiviteter inom samtliga tre områden fyllerangelägna syften, framför allt serviceverksamheten, och att det finns för-delar med att hålla samman verksamheterna inom en organisation.

Regeringen delar utredningens i grunden positiva bedömning av export-rådets insatser. I enlighet med vad som tidigare framhållits bör dock denhelt eller delvis statsfinansierade verksamheten koncentreras i förhållandetill nuläget. Därvid skapas förutsättningar för en minskning av statsansla-get. Även mot bakgrund av utvecklingstendenserna för svensk ekonomi,framför allt storföretagens internationalisering och en förestående EG-integration, finns det skäl att koncentrera den exportfrämjande verksam-het som bedrivs med statliga medel.

Det är ett samhällsintresse att svenska företag, inte minst de små ochmedelstora företagen, har tillgång till information och sakkunnig rådgiv-ning om främmande marknader, avsättningsmöjligheter för svenska pro-dukter, samverkansmöjligheter med utländska företag, legala förhållan-den, handelsteknik m. m.

Resurser för sådan information och rådgivning behöver finnas tillgängli-ga både i Sverige och på utlandsmarknaderna också för besvarandet avförfrågningar från utländska företag angående import från Sverige m.m.Vad som i allmänhet anses innefattas i verksamheten exportservice svararmot ett sådant informationsbehov som det därmed är en statlig angelägen-het att stödja finansiellt. En väl utbyggd, effektiv efterfrågestyrd export-

service bör vara det centrala i exportrådets verksamhet, såväl i Sverige Prop. 1991/92:108som i utlandet.

Vid sidan av en efterfrågestyrd exportservice förekommer också enuppsökande exportservice, varmed förstås informationsinsamling, utvär-dering och analys av marknadspotentialer för svensk export. Sådan service-verksamhet kan vara av stor betydelse inte minst för små och medelstoraföretag. Dock bör tyngdpunkten ligga på den efterfrågestyrda delen.

Enligt regeringens mening bör exportservice även framgent finansierasgenom statsanslag och företagens abonnemangsavgifter. I högre utsträck-ning än i dagsläget bör avgiftsdebitering emellertid också kunna komma ifråga.

Staten medverkar idag i finansieringen av en rad s. k. exportaktionermed större eller mindre del av totalkostnaden. Enligt regeringens meningbör omfattningen av den aktionsverksamhet som sker med statligt stödreduceras. Huvudprincipen bör vara att aktionsverksamheten bör bekos-tas av de deltagande företagen själva. Staten bör i första hand finansielltmedverka i sådana aktioner som bistår exportoerfarna mindre företag ellersom inriktas mot komplicerade men lovande marknader. Vidare bör vissaangelägna manifestationer kunna få visst statsstöd.

Exportrådet har under åren initierat en rad aktioner med deltagande påhög nivå vilka till stor del har haft karaktären av allmänna Sverige-manifestationer, med inriktning på att främja svenskt näringslivs intres-sen. Exempel på sådana manifestationer är högnivådelegationer och delta-gande i stora utställningar. Statlig medverkan i vissa manifestationer böräven fortsättningsvis kunna ske, dock i mindre utsträckning än tidigareoch efter samråd med UD. Aktionerna har bl. a. till syfte att väcka intresseför Sverige och därmed kan de också ha positiva effekter för turismen tillSverige. Exportrådet har, inte minst tillsammans med de större svenskaexportföretagen, gjort betydelsefulla insatser när det gäller bilden av Sveri-ge som avancerad industrination utomlands.

Aktioners finansiering delas i regel mellan staten och medverkandeföretag enligt fördelningen 40 — 60%. Denna fördelningsnyckel riskerarenligt utredningen att leda till suboptimeringar eftersom företag genomsubventioneringen kan få bidrag till aktioner som antingen har tvivelaktigtvärde från kommersiell synpunkt eller skulle ha genomförts även utanstatliga medel. Samtidigt bör påpekas att företagen i enskilda aktioner oftahar stora kostnader som inte redovisas över exportrådets budget och somdärför bör beaktas vid uppskattningen av den samlade kostnadsfördel-ningen. Den hittills tillämpade fördelningen bör enligt regeringens meningersättas med en möjlighet att från fall till fall bedöma den lämpliga kost-nadsfördelningen mellan staten och företagen.

Antalet exportaktioner bör i framtiden kunna begränsas avsevärt. Detankommer på exportrådets ledning och styrelse att etablera procedurer fören noggrann prövning av förslag till exportaktioner samt att avgöra vilkaaktioner som skall genomföras med statlig delfinansiering, inom ramen förhär redovisade riktlinjer.

Exportrådets aktionsverksamhet bör ha goda möjligheter att i ökandegrad drivas på affärsmässiga villkor, dvs. utan statlig finansiering framför

allt såvitt avser större foretag, delvis inom ramen för etablerade s.k. Prop. 1991/92: 108samverkansgrupper.

Enligt regeringens mening finns det av principiella skäl egentligen ingetintresse för staten att via exportrådet bedriva sådan uppdrags- och kon-sultverksamhet på exportfrämjandeområdet som likaväl skulle kunna om-händertas av privata företag och sammanslutningar. Uppdragsverksamhe-ten tjänar emellertid som ett viktigt komplement till rådets övriga tjänste-utbud, framför allt på utlandsmarknaderna. Det är väsentligt att upp-dragsverksamheten bedrivs på affärsmässiga villkor, något som det bordefinnas goda förutsättningar för genom exportrådets ställning och kompe-tens. Inte heller bör införsäljning av uppdrag finansieras med statligamedel, även om uppsökande exportservice delvis kan skapa förutsättning-ar for ökad uppdragsvolym. Uppdragsverksamheten bör vara ett resultatav efterfrågan från företagen och verksamheten bör inte tränga ut ändamålsom statsanslaget är avsett att finansiera.

Utredningen har berört frågan om en utvidgning av exportrådets an-svarsområde till att inkludera även importfrämjande, mot bakgrund av attinslaget av importvaror i svensk export är så stort. Regeringens bedömningär att det för närvarande inte finns tillräckliga skäl att förorda en dylikförändring av exportrådets uppgifter och karaktär. I stället bör ett närasamarbete ske med importörernas organ, framför allt GrossistförbundetSvensk Handel.

Regeringen har erfarit att en diskussion har förts inom vissa näringslivs-organisationer om möjligheten att tillskapa en ny i huvudsak näringslivsfi-nansierad organisation för service m. m. på hela utrikeshandelsområdet.Detta är i första hand en fråga för näringslivsorganisationerna, men rege-ringen är givetvis beredd att diskutera de konsekvenser detta kan få förorganisationen av exportfrämjandet.

Några remissinstanser har berört frågan om allmän och kommersiellinformation. I denna fråga understryker regeringen det angelägna i att ettnärmare samarbete etableras mellan exportrådet och Svenska Institutet förproduktion av allmänt Sverige-informationsmaterial. Exportrådets verk-samhet omfattar även tjänstenäringar som t. ex. turismen till Sverige.

Regeringens bedömning: Sveriges exportråd är den centrala organi-sationen på det exportfrämjande området. Verksamheten bör bedri-vas i en organisation med inriktning på huvudkategorierna export-service, exportaktioner och exportuppdrag. Exportrådet bör liksomhittills administrera handelssekreterarnas verksamhet och ha enledningsfunktion for exportfrämjande verksamhet vid utrikesrepre-sentationen samt annan exportfrämjande verksamhet utomlandsmed statliga inslag. Kontakterna och samarbetet med andra organmed exportfrämjande inslag i sin verksamhet, i första hand utveck-lingsfonderna och handelskamrarna i såväl Sverige som i utlandet,måste förstärkas. Dessa organ bör i ökad utsträckning kunna funge-ra som exportrådets regionala nätverk.

Styrelsen för exportrådet bör få sin ställning stärkt och inslagetfrån näringslivet öka. Antalet styrelseposter bör minska.

Utredningens bedömning: Stämmer i dessa avseenden överens med rege-ringens. Utredningen har därutöver framfört vissa förslag rörande inrät-tandet av ett stabsorgan för strategisk planering samt rörande exportrådetsinterna organisation.

Remissinstanserna: Understryker allmänt exportrådets centrala roll.Olika synpunkter framförs på utredningens förslag till ny organisation avexportrådet. Den interna organisationen är enligt flera remissinstanser enfråga för exportrådets ledning och styrelse.

SAE anför att det s. k. sammanhållna konceptet med exportservice,kollektiva aktioner och uppdrag i en gemensam organisation är värdefulltoch att det även i fortsättningen bör utgöra en grundprincip för rådet. SAEanför vidare att en naturlig strävan bör vara att hålla basorganisation ochadministration så liten som möjligt utan att det går ut över verksamheten.SAE understryker det angelägna i att rådet löpande prövar i vad månorganisationen är den som bäst svarar mot efterfrågan och behov. SAEanser också att det är viktigt att organisationsstrukturen inte blir låst utanomprövas i takt med näringslivets och marknadernas utveckling. Likaså ärdet enligt SAE naturligt att rådet bör ha frihet att fritt bedriva den verk-samhet som kan ske med företagsfinansiering.

Ett fåtal instanser har yttrat sig i frågan om styrelsen och ett stabsorgan.

SAE delar bedömningen att styrelsen bör bli mer aktiv. Den kan även blimindre. SAE önskar ytterligare renodla styrelsen så att styrelserepresen-tanterna bör väljas enbart på grundval av kompetens på exportområdet.Ett slags representantskap bör enligt SAE bildas för diskussioner mellan detvå huvudmännen i övergripande frågor. SAE anser att frågan om ettstabsorgan för att följa utvecklingen på det närings- och industripolitiskaplanet samt rådets verksamhet i den belysningen får bedömas av rådetsledning. Exportrådet är inne på samma bedömning avseende styrelsensarbetssätt, samrådsformer mellan huvudmännen och stabsorganet.

Frågan om exportrådets juridiska status har berörts av några instanser.

Prop.1991/92:108

10 SAE anser att det dubbla huvudmannaskapet har ett värde i sig. Den Prop. 1991/92:108ståtlige huvudmannen disponerar över stora ekonomiska resurser, ett kon-torsnät över hela världen och ger en värdefull officiell ”hatt” åt exportrå-det. Den private huvudmannen ger en identifikation åt rådet som är viktigför förtroendet i näringslivet. SAE anser att samarbetet genom avtalet harfungerat bra. Enligt SAE är det tveksamt om några särskilda fördelar kannås med aktiebolagsformen. Detta bör dock enligt SAEs mening intehindra att man kan överväga bolagisering av någon enskild verksamheteller handelskontor där så bedöms lämpligt. Associationsformen ideellförening för själva exportrådet anses kunna vara rimlig.

Institutet för utländsk rätt (IUR) är inne på samma tanke avseende denassociationsrättsliga formen och konstaterar att exportrådet i aktiebolags-form och i dotterbolag må kunna driva sådan verksamhet som lämpar sigför renodlat kommersiell hantering.

Samarbete med andra organ har tagits upp av ett antal remissinstanser,som uttrycker intresse för fortsatt och utökat samarbete med exportrådet.

SAE delar utredningens syn på angelägenheten av samordning mellanexportrådet och andra statliga exportfrämjande verksamheter, framför alltutvecklingsfonderna. Exportrådet anser att rådets roll bör befästas vadgäller samordning av andra organisationers exportfrämjande. Handels-kammarförbundet påtalar vikten av lokal närhet i landet. Handelskamrar-na kan på ett kostnadseffektivt sätt medverka till att det statliga export-främjandet når ut till företag i olika branscher i skilda delar av landet. Enväsentlig förstärkning kan enligt förbundet ske av den exportfrämjandeverksamheten genom en sammankoppling av exportrådets centrala rollmed det lokalt förankrade internationella nätverk som handelskamrarnautgör. Detta kan enligt förbundet även komma rådets utlandsorganisationtillgodo.

Företagarnas Riksorganisation betonar vikten av att frågan om export-rådets befattning med importfrågor undersöks ytterligare. Grossistförbun-det understryker importens betydelse för exporten och ser gärna att samar-betet utökas ytterligare.

Flera instanser tar upp frågan om de regionala utvecklingsfonderna.RR V, SIND, Landstingsförbundet, statskontoret och utvecklingsfondernasVD-råd pekar på vikten av att fonderna kan utgöra det regionala kontakt-nätet för exportrådet för ökad kontakt med de små företagen. Landstings-förbundet pekar vidare på att fonderna själva avgör hur verksamheten skallutformas. Skälet till att fonderna stöttar små företag med exportfrämjandeberor troligen på att rådet hittills inte prioriterat dessa. Utvecklingsfonder-nas VD-råd anför också att fonderna och exportrådet till stora delar arbetarmed olika kunder och att organisationerna därför kompletterar varandra.Fonderna måste enligt VD-rådet ha en internationell kompetens för attlångsiktigt kunna arbeta med företagsutveckling men inriktningen synesvara att fonderna inte skall representeras på utlandsmarknaderna.

Skälen för regeringens bedömning: Som tidigare har framhållits är Sveri-ges exportråd den centrala serviceorganisationen på det exportfrämjandeområdet. I likhet med utredningen anser regeringen att det finns klarafördelar med det dubbla huvudmannaskapet genom staten och näringsli- 11

f2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 108

vet företrätt av Sveriges Allmänna Exportförening. Detta samarbeteskapar ömsesidig legitimitet för verksamheten och manifesteras ocksågenom det gemensamma ansvaret för finansieringen av verksamheten. Detfinns således många skäl som talar för ett fortsatt samarbete mellan statenoch näringslivet i Sveriges exportråd.

Det finns också andra organisationer i Sverige som har verksamhet medexportfrämjande inslag. Detta gäller t. ex. de regionala utvecklingsfonder-na men också privata organisationer som handelskammare m. fl.

Det är väsentligt att fungerande, effektiva och harmoniska relationerråder mellan dessa organ och exportrådet och att de samlade resursernautnyttjas på ett sätt som är effektivt och rationellt.

De regionala utvecklingsfonderna utgår i sin verksamhet från en helhets-syn på de små och medelstora företagen och de tillväxthinder dessa kanmöta. Målsättningen för fonderna är främst att medverka till att avhjälpaolika former av kompetensbrister som kan föreligga. Det kan gälla bl. a.administration, marknadsföring, produktionsorganisation och teknikut-veckling. Vidare arbetar fonderna med finansieringsfrågor tillsammansmed olika aktörer på kapitalmarknaden. De problem som mindre företaghar att övervinna när de böijar exportera är bara en typ av hinder som demöter i sin tillväxtprocess, och dessa problem kan ofta inte särskiljas frånandra kompetensbrister som kan föreligga. Av denna anledning finns detskäl att inte behandla exportfrågoma helt skilt från andra problem ismåföretagen. Emellertid kräver dessa frågor i väsentlig utsträckning ettexpertkunnande som utvecklingsfonderna inte kan upprätthålla inom denegna organisationen. Därför är det naturligt att fonderna i första handvänder sig till exportrådet då mer omfattande insatser på exportfrämjan-deområdet är aktuella. Utvecklingsfonderna och exportrådet bör därmedses som organ som kompletterar varandra i förhållande till företagen ochutvecklingsfonderna bör liksom hittills kunna anlitas av exportrådet somdess regionala nätverk.

Samarbete med exportrådet bör etableras så snart en fond planerar att tanågot mer betydande initiativ på exportfrämjandeområdet. Omvänt börexportrådet i sin uppsökande verksamhet avseende små och medelstoraföretag samverka med de regionala utvecklingsfonderna.

Samtidigt bör understrykas att den hårdare prioriteringen av de statligamedlens användning inom exportrådet som har förordats i det föregåendeinte bör urholkas genom att företagen istället kan vända sig till utveck-lingsfonder för att få stöd utan motsvarande prioritering. Det bör ocksåvara ett samhällsintresse att undvika det dubbelarbete som skulle bliföljden om utlandsrepresentation etablerades av utvecklingsfonderna.

Även handelskammare bör i högre grad kunna fungera som exportrådetsregionala organisation i Sverige. Allmänt sett är det väsentligt att exportrå-det, utvecklingsfonder och handelskammare på det lokala planet samord-nar sin verksamhet i syfte att underlätta för företagen och i syfte att kunnaerbjuda effektivare service. Lokalgemenskap kan underlätta sådant samar-bete. Det finns många exempel på utomordentligt gott samarbete mellanexportrådet, utvecklingsfonder och handelskammare och regeringen förut-sätter att detta samarbete ytterligare fördjupas och utvidgas. Regeringen

Prop. 1991/92:108

har erfarit att alla berörda parter har ett intresse av att gå vidare medkonkreta åtgärder på detta område.

Exportrådets juridiska form har varit oklar alltsedan rådets start. Dennuvarande ordningen med ett avtal som grund för en institution somexportrådet har vunnit hävd och problem som har uppkommit med denobestämda formen har lösts. Enligt utredningen vore det dock fördelaktigtom rådet för framtiden kunde finna en erkänd associationsrättslig form,vilket bl. a. också IUR pekar på. Utredningen har diskuterat olika organi-sationsformer och rekommenderat att rådet formellt betecknas som enideell förening. Mot bakgrund av att nuvarande ordning blivit allmäntaccepterad finns emellertid enligt regeringens mening ingen anledning attgöra några ändringar.

Exportrådets hemmaorganisation skall liksom hittills ha det övergripan-de ledningsansvaret för rådets utlandsorganisation. Administrationen avutlandsorganisationen bör bekostas med statliga medel som för närvaran-de sker.

Utredningen har som nämnts föreslagit en omorganisation av rådet såatt organisationen klarare skulle återspegla den delade finansieringen.

Enligt regeringens mening är detta i första hand en fråga för rådetsledning och styrelse. Regeringen har erfarit att rådets styrelse på förslag avverkställande direktören nyligen beslutat om en ny organisationsstrukturoch att styrelsen understrukit vikten av att exportrådet ges en tydligarearbetsform internt och externt, inklusive en tydligare resultatuppföljning.Den nya organisationen bör också kunna leda till ett närmare samarbetemed utvecklingsfonder och handelskammare. En effekt av de minskadestatsanslagen blir sannolikt att exportrådets hemmaorganisation kommeratt reduceras.

Under diskussionen om exportrådets organisation i Sverige och i ljusetav regeringens förslag rörande statsanslagets storlek och användning harfrågan uppkommit om inte huvuddelen av aktionsverksamheten och upp-dragsverksamheten, vilka förutsetts bedrivas på affärsmässiga villkor,lämpligen skulle kunna särskiljas från exportserviceverksamheten och be-drivas i ett särskilt bolag. Regeringen ställer sig positiv till en fortsattdiskussion i denna fråga.

Styrelsen har en viktig roll i rådets verksamhet som det högsta beslutan-de organet. Styrelsens roll bör stärkas. Denna uppfattning delas av deremissinstanser som har yttrat sig. Styrelsen bör liksom hittills tillsättasmed lika många ledamöter av varje huvudman. Antalet personer bör dockkunna minska till totalt åtta från nuvarande sexton inklusive suppleanter.

Styrelseledamöterna bör väljas utifrån erfarenhet, kompetens och all-män lämplighet med hänsyn till exportrådets uppgifter. En bred närings-livsbakgrund är önskvärd liksom även annan bakgrund med samhällseko-nomisk inriktning. Med hänsyn till vad som tidigare har anförts om attsmå och medelstora företag bör prioriteras i exportrådets verksamhet ärdet önskvärt att företrädare för denna företagsgrupp finns representerade irådets styrelse. Vidare bör det finnas ledamöter med erfarenhet från andraverksamheter som exempelvis utvecklingsfonder och handelskammare istyrelsen i syfte att skapa tydliga samarbetsrelationer mellan exportrådet

Prop. 1991/92:108

och sådana organ samt for att främja ett effektivt utnyttjande av desamlade exportfrämjande resurserna. Enligt regeringens mening är detnaturligt att ordföranden tas ur den krets ledamöter som Exportföreningenutser.

För att få till stånd ett effektivare samarbete mellan exportrådet, han-delskammare och utvecklingsfonder bör exportrådet ta initiativ till särskil-da referensgrupper eller liknande knutna till exportrådets ledning, därfrågor rörande samarbete och samordning av den exportfrämjande verk-samheten kan diskuteras.

Sveriges Allmänna Exportförening har föreslagit att någon form avrepresentantskap eller liknande med representanter för staten resp. Ex-portföreningen bör skapas för diskussion om övergripande frågor som rörsamarbetet mellan de två huvudmännen. Regeringen ställer sig positiv tilldetta förslag och en bestämmelse härom har intagits i det förslag tillreviderat avtal mellan de två huvudmännen som redovisas i det följande.

Utredningen har som nämnts föreslagit att ett stabsorgan för omvärlds-analys och strategisk planering knyts till ledningen för exportrådet. Dennastabsenhet skulle ge ledningen rekommendationer avseende aktionsverk-samheten, följa utvecklingen i andra länders exportfrämjande systemm. m.

Det är viktigt att exportrådet baserar sina prioriteringar i vad avserfältorganisationen och den exportfrämjande verksamheten på kvalificera-de framförhållande omvärldsanalyser rörande den ekonomiska utveckling-en på aktuella marknader. Kompetens härvidlag finns inom exportrådetmen även i hög grad inom t. ex. utrikesdepartementet, finansdepartemen-tet, exportkreditnämnden, konjunkturinstitutet och kommerskollegium.Det kan därför vara naturligt att rådet i sin verksamhet så långt möjligt tartillvara andras kunskaper och erfarenheter i dessa avseenden och att ettsamrådsförfarande etableras med deltagande av ovannämnda organ medsyfte att ge exportrådet råd vad gäller marknadsprioriteringar. Det ankom-mer på exportrådets ledning och styrelse att i övrigt bedöma behovet av ettstabsorgan.

Prop.1991/92: 108

14 Regeringens bedömning: Handelskontoren och utrikesförvalt-ningens utlandsmyndigheter är en viktig resurs i det exportfrämjan-de arbetet. Frågan om handelskontorens antal och lokalisering börkontinuerligt prövas av exportrådets ledning och styrelse i ljuset avmarknadsprioriteringar, företagens efterfrågan och finansiella för-hållanden. En utgångspunkt för överväganden angående utlandsor-ganisationen bör vara behovet av exportservice och efterfrågan påstöd för exportaktioner. Förekomsten av andra organ eller samman-slutningar som tillhandahåller tjänster på exportfrämjandeområdetbör också beaktas. En ökad flexibilitet är önskvärd vad gäller for-merna för utlandsrepresentationen, bl. a. i vad avser samarbete medhandelskammare. Exportrådet bör inte via handelskontoren engage-ra sig i direkt handelsverksamhet.

Utredningens bedömning: Stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna: De som har yttrat sig om utlandsorganisationenunderstryker i stort kravet på flexibilitet i utlandsorganisationen.

SAE anser att fältorganisationen kontinuerligt bör anpassas till ändradeförhållanden i stationeringsländerna. Den centrala uppgiften för exportrå-det ligger i att vidmakthålla en slagkraftig och flexibel fältorganisation.Fristående handelskontor anses vara ett centralt inslag i denna organisa-tion i de länder där sådana bedöms som angelägna. I fråga om vilka ländersom bör ha fristående handelskontor menar SAE att de kriterier utredning-en för fram — och som delas av SAE — inte bör leda till slutsatsen attsådana kontor inte bör finnas i Europa. Målsättningen att hjälpa mindreföretag motiverar enligt SAE att sådana kontor finns i flera västeuropeiskaländer. SAE delar inte utredningens tveksamhet rörande behovet av han-delskontor i Västeuropa. För framför allt mindre företag torde steget tilldess att EG-marknaden upplevs som en hemmamarknad enligt SAE varabetydande. Hänsyn måste enligt SAE givetvis tas till eventuella nya EG-regler. Intressanta andra marknader anges vara Östeuropa och FjärranÖstern.

Exportrådet för fram liknande tankar. Rådet pekar också på att närmaresamarbete har vuxit fram med lokala handelskammare i vissa länder menatt kamrarnas inriktning och kvalitet varierar.

Svenska handelskammarförbundet framhåller att i ett framtida läge därstatligt stöd inte tillåts för exportfrämjande på marknader inom EG kan enförstärkning av handelskamrarna utomlands inte längre ske med statligabidrag. Förbundet välkomnar mot denna bakgrund utredningens resone-mang om en starkare betoning i dagsläget av de svenska utlandshandels-kamrarna i exportfrämjandets utlandsorganisation.

Skälen för regeringens bedömning: Utlandsorganisationen utgör en nyck-elresurs i den exportfrämjande verksamheten. Det är således av storbetydelse att en slagkraftig och flexibel utlandsorganisation finns på deintressantaste och viktigaste marknaderna. På vissa platser kan det vara

Prop. 1991/92:108

motiverat att ha särskilda handelskontor med handelssekreterare som Prop. 1991/92:108chefer medan det på andra är mer ändamålsenligt att handelsfrämjandettas om hand av privata handelskammare med visst stöd från exportrådet.På andra platser åter kan handelsfrämjandet tas om hand av utrikes-förvaltningens utlandsmyndigheter. Organisationen bör löpande om-prövas av exportrådets styrelse och den organisationsform väljas som ärlämpligast med hänsyn till de skiftande förhållandena på olika marknader.

När det gäller de marknader som bör bevakas av handelssekreterare ärdet naturligt att utgå från de prioriteringar som har gjorts under tidigareavsnitt. Handelssekreterare bör i första hand finnas i länder som är särskiltintressanta för exportsatsningar med statligt stöd, där behovet av tjänsterär av sådan omfattning att handelskontor är motiverade inte minst medtanke på de små och medelstora företagen och där insatserna inte görs påett mer ändamålsenligt sätt genom utrikesrepresentationen, handelskam-mare eller genom andra organ.

Handelssekreterare finns sedan länge i de större länderna i Västeuropaoch i Norden. Mot bakgrund av att mindre företag prioriteras har handels-sekreterarna i denna region viktiga arbetsuppgifter. Detta har också starktunderstrukits från flertalet remissinstansers sida. Samtidigt har påpekatsatt det just i Västeuropa till en del finns handelskammare och privatakonsulter som kan tillhandahålla vissa av de tjänster som nu ges avhandelskontoren och som kan utvecklas till alternativ till handelskontor.Enligt regeringens mening finns mot denna bakgrund anledning att ha enöppen attityd till möjligheten att på vissa håll ersätta handelskontor medsamarbetsarrangemang med privata handelskammare eller med andra for-mer av representation.

Mot bakgrund av förändringar i det exportfrämjande arbetet och iomvärlden är som tidigare nämnts behovet stort av flexibilitet i utlandsor-ganisationen. I takt med att förordnandena för nuvarande handelssekrete-rare löper ut är det regeringens uppfattning att organisationsform ocharbetssätt bör ses över så att bästa organisationsform kan erhållas i varjeenskilt fall.

Handelssekreterare utses enligt nu gällande ordning av regeringen påförslag av exportrådet. Handelssekreterare är myndigheter vars verksam-het regleras av en särskild av regeringen utfärdad instruktion. Handelssek-reterare rekryteras normalt från näringslivet och erhåller tidsbegränsadeförordnanden på normalt högst fem år. Exportrådet har samtidigt ansvaretför ledning av handelssekreterarnas verksamhet.

Enligt regeringens mening kan på vissa platser andra anställningsförhål-landen och representationsformer än de som gäller för handelssekreterarevara ändamålsenliga för exportrådets utlandsorganisation. Önskvärdhetenhärav bör prövas från fall till fall i samband med att gällande förordnan-den löper ut. Exportrådet skulle därmed få större frihet att besluta iperson- och organisationsfrågor och att själv besluta om anställningsvill-kor och förordnandetider för privatanställda chefer för utlandskontoren.Bakgrunden till en sådan nyordning är att erfarenheterna av nuvarandesystem för rekrytering och förordnande av handelssekreterare inte är ode-lat positiva. De av exportrådet rekryterade cheferna för utlandskontoren

skulle inte kallas handelssekreterare, eftersom denna titel är knuten till de Prop. 1991/92:108befattningshavare som utses av regeringen och vars verksamhet styrs av ensärskild av regeringen utfärdad instruktion.

Under debatten om exportrådets utlandsorganisation har ibland fram-förts att handelskontoren borde ombildas till dotterbolag under exportrå-det. Det är emellertid oklart vilka konsekvenser som en bolagisering avhandelskontoren skulle få på kontorens möjligheter att tillhandahålla ex-portservice. Även i andra avseenden, t. ex. vad gäller skatter och status,har konsekvenserna av en bolagisering inte utretts. Allmänt sett är detregeringens mening att staten inte har något intresse av att direkt ellerindirekt engageras i en rent kommersiell handelsverksamhet samtidigtsom viss uppdragsverksamhet är ett naturligt och värdefullt komplementtill handelskontorens exportservice.

Utredningen har i diskussioner om fältorganisationen väckt frågan omden form av exportfrämjande som bedrivs inom handelskontoren är fören-lig med EGs regelverk.

Liksom kommerskollegium kan regeringen konstatera att hänsyn givet-vis måste tas till svenska internationella förpliktelser ifråga om statligastödåtgärder — GATT, EFTA-konventionen och frihandelsavtalet medEG — vid utformningen av exportrådets statsstödda verksamhet. Kolle-giet erinrar om att bestämmelserna om statsstöd i frihandelsavtalet medEG i stort överensstämmer med de allmänna reglerna för statliga stödåt-gärder inom EG, dvs. Romfördragets artiklar 92 — 94. Såvitt kollegietkänner till finns inga speciella riktlinjer för bedömning av exportfrämjan-de åtgärder av den typ som tillhandahålls av exportrådet och exportrådetsmotsvarigheter i andra länder.

Regeringens bedömning är att det svenska statliga stödet till exportrådetinte står i strid med internationella åtaganden eller med reglerna i Rom-fordraget. Det kan samtidigt inte uteslutas att kontrollen och övervakning-en rörande statliga stödåtgärder kan komma att skärpas ytterligare inomEG. Det är därför viktigt att noga följa utvecklingen inom EG på dettaområde.

Handelsfrämjande ingår som en viktig uppgift för utrikesförvaltningen,inte minst för utlandsmyndigheter i länder med stor svensk export och därdet inte finns någon handelssekreterare. Exportrådet har som tidigarenämnts viss direktivrätt i exportfrämjande angelägenheter över utlands-myndigheterna. Enligt regeringens uppfattning har utrikesförvaltningenalltfort viktiga uppgifter vad gäller handelsfrämjande på mer avlägsna ochsvårbearbetade marknader där officiell status ofta är en fördel i det ex-portfrämjande arbetet. Inte minst spelar utlandsmyndigheter en viktig rollnär det gäller att främja svenska företags möjligheter att delta i storaprojekt som involverar värdlandets myndigheter.

Regeringen vill också understryka att rapportering från UDs utlands-myndigheter i frågor rörande t. ex. import- och exportregleringar, etable-ringsregler samt valuta- och skattebestämmelser är av stor betydelse förexportrådets kompetens vad gäller främmande marknader och därmed förden exportservice som exportrådet erbjuder företagen. Allt detta har givet-

vis konsekvenser för prioriteringar och rekrytering inom utrikesförvalt- Prop. 1991/92:108ningen.

Samarbetet mellan exportrådet och utrikesförvaltningen är intensivt ochfungerar väl. Samråd sker när det gäller såväl den löpande verksamhetensom organisations- och personfrågor. I dessa frågor är det givetvis väsent-ligt att samstämmighet föreligger mellan de två organen. Det är ocksånödvändigt att exportrådet samråder med UD innan förändringar görs iden egna utlandsorganisationen. Dessutom är det naturligt att sådanaorganisationsfrågor diskuteras i det föreslagna representantskapet, bl. a.för att belysa budgetkonsekvenser och få en samlad bedömning av detotala statliga insatserna för exportfrämjandet.

Mot bakgrund av de nära relationerna mellan utrikesförvaltningen ochexportrådet vore det önskvärt om en högre grad av personutbyte kunde ägarum i båda riktningarna. En modell som har prövats i ett antal fall medgoda erfarenheter är att exportrådet rekryterar en senior kommersiellhandläggare som placeras på den svenska ambassaden i det aktuella lan-det.

Allmänt sett anser regeringen att det är väsentligt att fungerande ocheffektiva samarbetsrelationer och tydliga ansvarsgränser råder mellan oli-ka svenska myndigheters och organs utlandsrepresentationer. Detta gällergivetvis ambassader och handelskontor men också STATT-kontor ochhandelskammare. Inte minst bör de möjligheter till samarbete och effek-tivisering som nya informationssystem erbjuder tas till vara.

Regeringens bedömning: Statens finansiering bör återspegla de måloch den inriktning som har angetts tidigare. Mot bakgrund av om-läggningen av regeringens ekonomiska politik i riktning mot mergenerellt verkande åtgärder och en hårdare prioritering utifrån sam-hällsekonomiska utgångspunkter bör en väsentlig minskning avstatsanslaget vara möjlig. Näringslivets finansiering bör liksom hit-tills ske genom abonnemang och ersättning för medverkan i ak-tioner och för uppdrag. Vidare bör möjligheter prövas till en ökadavgiftsdebitering.

Utredningens bedömning: Bedömningen avseende finansieringskällorstämmer överens med regeringens. Utredaren har haft i uppdrag att pre-sentera tre budgetnivåer — en oförändrad samt två neddragningsalterna-tiv.

Remissinstanserna: Uttalar sig i regel mot en sänkning av statsanslaget.Ingen instans har uttalat sig mot ett fortsatt delat ansvar för exportrådetsfinansiering mellan staten och näringslivet.

Skälen för regeringens bedömning: Den rådande ordningen för exportrå-dets finansiering har i princip visat sig vara ändamålsenlig. Jämfört medliknande organ i andra länder är exportrådets företagsfinansieringsandelhög om uppdragsintäkterna medräknas.

18 Mot bakgrund av vad som har anförts i det föregående bör dock statens Prop. 1991/92:108bidrag till exportrådet reduceras till hälften över den kommande treårspe-rioden.

Användningen av statliga, liksom andra, medel måste givetvis ses irelation till verksamhetens mål. Det ankommer på exportrådet att utifråndet övergripande målet ange delmål för olika verksamhetsgrenar, vilka kanföljas upp. För att kunna studera måluppfyllelse är det nödvändigt attkunna studera effekterna av gjorda insatser, låg vara att det kan vara svårtatt mäta verksamhetens resultat i kvantitativa termer, i synnerhet vadgäller exportserviceverksamheten. Många faktorer påverkar och samver-kar innan en exportaffär kommer till stånd. Exportrådet gör redan nu enrad uppföljningsinsatser. Rådet bör dock undersöka vilka ytterligare åtgär-der som kan vidtas så att en så god uppföljning och efifektivitetsmätningsom möjligt kan göras. Det är härvid för statens vidkommande inte till-räckligt att enbart se på kretsen av återkommande kunder hos exportrådet.Andra bedömningsgrunder behövs också för att mäta nyttan av insattaåtgärder.

Exportrådet bör ges i uppdrag att följa upp och rapportera de statligtfinansierade insatserna på ett mer detaljerat sätt. Det är väsentligt attundvika att anslagsmedel används för andra ändamål än de avsedda.Tillsammans med den andre huvudmannen bör också uppdraget till ex-portrådets revisorer preciseras.

E. Utrikeshandel och exportfrämjande

E 2. Exportfrämjande verksamhet

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslagexkl. mervärdeskatt

1992/93 Förslag

259 815000

219180000 Reservation 28 044 989

19 Regeringens förslag: Anslaget Exportfrämjande verksamhet skalluppgå till 219 180000 kr. budgetåret 1992/93. Anslagsminskningenförväntas leda till en minskning av den statsstödda aktionsverksam-heten och rationaliseringar. Vidare föreslås att verksamheterna stödtill svensk projektexport och konsultstödet upphör i sin nuvarandeform. Förslaget att upphöra med verksamheten stöd till svenskprojektexport innebär att lagen (1979:545) om beslutanderätt förSveriges exportråd beträffande projektexport bör upphävas.

Under den kommande treårsperioden föreslås anslaget reducerastill hälften uttryckt i fast penningvärde. Minskningen förutses ledatill ytterligare minskning av aktionsverksamheten samt förändring-ar i utlandsorganisationen.

Exportrådets förslag: Rådet har lämnat en kortfattad anslagsframställ-ning för budgetåret 1992/93 med en plan för budgetåren 1993/94 —1994/95. I anslagsframställningen redovisar exportrådet även sina priori-teringar för den kommande verksamheten. Arbetsområdet exportservicebör enligt rådet byggas ut och anpassas till de växande krav som ställs.Insatserna för små och medelstora företag anges vara en av rådets nyckel-aktiviteter. Det särskilda småföretagsprogram, som funnits sedan länge,planeras förstärkas. Underleverantörsfrågor anges därvid vara av särskiltintresse. Europaprogrammet, som går ut på att på olika sätt hjälpa svenskaföretag in på Europamarknaderna, avses byggas ut.

När det gäller marknadsprioriteringar framhålls Europa som den domi-nerande marknaden för svensk export. Särskild uppmärksamhet avsesägnas åt de s. k. reformländerna i Östeuropa. De snabbt växande markna-derna i Fjärran Östern prioriteras också liksom Nordamerika.

Exportrådet anför att det särskilda arrangemanget för att främja svenskprojektexport har givit positiva effekter och att det bör få fortsatt stöd. Närdet gäller konsultstödet pekas på att efterfrågan har fördubblats undersenare år. Garantiramen föreslås höjas från 8 till 10 milj. kr.

Exportrådet avser vidta åtgärder för att ytterligare höja kompetenseninom rådet. Vidare framhålls att konkreta mål måste finnas för att så långtmöjligt uppnå mätbarhet. Ett rationaliseringsmål om 3% av kostnadernahar satts upp. Representationen i världen måste ses över liksom organisa-tion och ledningsstruktur. Företagsintäkterna bör enligt rådets målsättningkunna öka med 5 %.

Exportrådet begär totalt 302,5 milj. kr. i anslag för budgetåret 1992/93.1detta ligger en prisomräkning med 7% (ca 17 milj, kr.), ökade medel försvensk projektexport med 6 milj. kr. samt 20 milj. kr. för en utökning avprogrammen för små och medelstora företag samt underleverantörer. Det-ta senare belopp avses gälla för ett budgetår. Planen för budgetåren1993/94 och 1994/95 innehåller endast prisomräkning på 7%.

Skälen för regeringens förslag: En huvuduppgift för den ekonomiskapolitiken är att bryta den ekonomiska stagnationen och att lägga grundenför en ny period av tillväxt, företagande och utveckling i Sverige. Av

Prop. 1991/92:108

största vikt för Sveriges ekonomiska utveckling under 1990-talet är att Prop. 1991/92:108små- och nyföretagandet får en renässans.

Under de senaste månaderna har ett antal viktiga beslut fattats vilkasyftar till att skapa ett sådan allmänt klimat för företagande och investe-ringar i Sverige att grunden återskapas för varaktig tillväxt. Inte minst harskatterna för småföretagen sänkts och regelverket för dessa företag förenk-lats.

Det är främst genom dylika generella åtgärder som förutsättningarnaskapas för ett vitalt och dynamiskt näringsliv. Men samtidigt finns det skälför statsmakterna att göra mer riktade insatser på områden som kan sessom en del i den ekonomiska infrastrukturen, där det finns samhällsekono-miska motiv för statligt stöd och där insatser kan leda till att ekonominsfunktionssätt kan förbättras.

Som framgått i det föregående är det regeringens bedömning att detfinns samhällsekonomiska motiv för visst fortsatt statligt stöd till Sverigesexportråd. Anslaget bör emellertid reduceras till hälften över en treårsperi-od uttryckt i fast penningvärde.

Vad gäller prioriteringarna i exportrådets anslagsframställning noterarregeringen att betoningen av exportservice och insatser till förmån för småoch medelstora företag samt underleverantörer stämmer väl med vad somhar förordats i tidigare avsnitt avseende mål och motiv för statens engage-mang i exportrådet. Regeringen delar likaledes de marknadsprioriteringarsom exportrådet har givit uttryck för.

Exportrådet har under senare tid förstärkt sina insatser gentemot debaltiska länderna mot bakgrund av förändringar i dessa länder och svenskaföretags ökade intresse för dessa marknader. I enlighet med vad som sagtstidigare om rådets möjligheter att själv bestämma om utlandsorganisa-tionen kan en chef utses för verksamheten i Estland, Lettland och Litauenom rådet anser att detta är önskvärt.

Med hänvisning till dels preciseringar i statens uppdrag till exportrådet,dels till den omläggning av näringspolitiken som regeringen har aviseratkan anslaget minska med 50 milj. kr. budgetåret 1992/93. Anslagsminsk-ningen budgetåret 1992/93 förväntas leda till i första hand en minskningav den statsstödda aktionsverksamheten och rationaliseringar av verksam-heten i stort. På längre sikt förutses också att besparingar kan uppnåsgenom förändringar i utlandsorganisationen.

Neddragningen innebär bl. a. att, till skillnad från utredningens bedöm-ning, att det särskilda stödet till programmet svensk projektexport dras in.Detta innebär att lagen (1979:545) om beslutanderätt för Sveriges export-råd beträffande projektexport bör upphävas. En del av rådgivningsverk-samheten, knuten till denna stödform, förutsätts ske inom rådets övrigaverksamhet. Det bör också vara möjligt för rådet att inom ramen för givnamedel pröva frågan om stöd till viss projektexport mot särskild avgift.

Det föreslagna anslaget innebär också att exportrådets förslag om ökademedel för småföretagsprogram och särskilda insatser för underleverantö-rer inte kan tillgodoses. Eventuellt utökade insatser för dessa företagsgrup-per får finansieras genom omprioriteringar eller på annat sätt, exempelvisgenom ett ökat företagsengagemang.

21 Pris-och löneomräkning budgetåret 1992/93 uppgår till ca 9,7 milj. kr. Prop. 1991/92:108En del av anslaget skall liksom tidigare stå till regeringens disposition forsärskilda exportfrämjande insatser av olika slag. Som exempel på sådanainsatser kan nämnas särskilda exportaktioner inklusive medverkan i inter-nationella utställningar, informationssatsningar och tillfällig förstärkningav kommersiell representation i utlandet samt stöd till export av tjänsterfrån statliga myndigheter.

Kostnader för att täcka tidigare gjorda åtaganden inom verksamheternastöd till svensk projektexport och konsultstödet får belasta denna del avanslaget. Administrationen av verksamheterna får dock hanteras av ex-portrådet inom ramen för hos rådet tillgängliga medel.

Vidare skall en del av anslaget användas i departementets informations-verksamhet om det europeiska integrationsarbetet. UD bedriver sedanflera år en omfattande informationsverksamhet om EG och EES. Målsätt-ningen är att förse svensk allmänhet med en bred saklig information.Under yåren 1992 kommer regeringen att presentera en informationsplanför tiden fram till folkomröstningen om ett svenskt EG-medlemskap.

Idag används huvudsakligen tre kanaler för regeringskansliets externainformationsarbete:

När den nuvarande integrationsorganisationen kom till bildades inomregeringskansliet ett antal arbetsgrupper som täcker samtliga de sakområ-den som är aktuella i integrationsprocessen. Till arbetsgrupperna har iflertalet fall knutits referensgrupper med företrädare för berörda sakintres-sen. Referensgrupperna är de främsta kontaktytorna för regeringen när detgäller att informera organisationer och näringsliv om Sveriges närmandetill EG. De bildades infor EES-förhandlingarna men kommer att spela enän större roll under tiden fram till folkomröstningen och därefter. Arbets-gruppen för informationsfrågor, ARBIN, kommer under UDs ledning attfortsätta att fungera som ett forum för samråd i informationsfrågor medanknytning till Europaarbetet. I gruppen ingår företrädare for en radintresseorganisationer. Vid sidan av arbetsgrupperna finns Rådet för Euro-pafrågor, som leds av statsministern, där representanter for foretag, orga-nisationer och statliga institutioner ingår.

För att nå ut till den enskilde medborgaren bedriver UD en tämligenstorskalig utgivning av nyhetsbrev, publikationer och böcker rörande EGoch EES. De s. k. Grönböckerna — med dels konsekvensanalyser av ettsvenskt EG/EES-medlemskap, dels redogörelser for rättsakter som bliraktuella vid ett sådant medlemskap — utgör tillsammans med skriftserienFakta Europa hörnstenarna i denna utgivning.

En tredje informationskanal är den muntliga informationen. Varje vec-ka håller tjänstemän från UD och det övriga regeringskansliet föredrag ochdeltar i debatter och frågestunder runt om i landet. Utöver detta anordnaroch/eller delfmansierar regeringen seminarier och konferenser som be-handlar EG och EES.

22 Anslagets fördelning framgår av följande tabell.

Anslag

1991/92

Beräknadändring1992/93Föredraganden

Förslag

1992/93

1. Exportfrämjande

-41990000

åtgärder

2. Stöd till svensk

-17000000

projektexport m. m.

3. Till regeringens

+ 18 690061

disposition

Summa

-40299939

219180000 Regeringens förslag: Riksdagen bemyndigar regeringen att sluta nyttavtal, med delvis annat innehåll än i det tidigare, med SverigesAllmänna Exportförening om Sveriges exportråd.

Utredningen: Har inte haft i uppdrag att lämna förslag till nytt avtal.

Skälen för regeringens förslag: Nuvarande avtal mellan de två huvud-männen staten och Sveriges Allmänna Exportförening om Sveriges export-råd är från år 1979. Regeringen har ansett det önskvärt att de bedömningarsom har redovisats i det föregående rörande det statliga anslagets använd-ning återspeglas i avtalet mellan huvudmännen. Vid förhandlingar mellanrepresentanter för staten och Sveriges Allmänna Exportförening har enig-het nåtts om ett förslag till nytt avtal från och med den 1 juli 1992 (sebilaga 3).

Det föreliggande avtalsförslaget bygger till stora delar på 1979 års avtal.Dock har flera ändringar av språklig och redaktionell natur vidtagits.Vidare har avtalsförslaget försetts med mellanrubriker, vilket torde under-lätta läsningen. Den tidigare ordningen mellan paragraferna har i vissa falländrats. I avtalsförslaget återspeglas också vad som har framhållits i detföregående om inriktningen av de statliga medlens användning.

Följande paragrafer föreslås få ett förändrat innehåll.

1. Det faktum att Sverige exportråd är det centrala serviceorganet förexportfrämjande åtgärder anges redan i första paragrafen. Markeringen attexportrådet ses som ett serviceorgan är en nyhet jämfört med gällandeavtal.

2.1 den andra paragrafen anges tydligare de uppgifter rådet särskilt skallgenomföra.

3. I fjärde paragrafen har angetts att exportrådet årligen för regeringenskall redovisa användningen av statliga medel. Så sker redan nu i prakti-ken men detta faktum bör också anges i avtalet.

4. Den sjunde paragrafen behandlar styrelsens sammansättning och

Prop. 1991/92:108

storlek. I enlighet med vad som har angetts tidigare om styrelsens storlek Prop. 1991/92:108fastslås här att styrelsen skall ha åtta ledamöter.

5. Den åttonde paragrafen är ny och behandlar frågan om representant-skap for överläggningar mellan de två avtalsparterna i övergripande frågorrörande exportrådets verksamhet.

6.1 den tionde paragrafen anges på vilka områden och för vilka ändamålde statliga medlen skall användas. Här specificeras upplysnings- och råd-givningsverksamheten, projekt/aktioner, i samverkan med foretag, vilkasyftar till utveckling av exportoerfarna företags export, export till svårbe-arbetade marknader samt vissa manifestationer. Bakgrunden till dessaskrivningar har redovisats i tidigare avsnitt.

7. Den tolfte paragrafen är ny och har tillkommit för att i avtalet på ettfullständigt sätt ange rådets relation till företagen utöver abonnemangsav-gifterna enligt föregående paragraf. I denna paragraf sägs att rådet kanbedriva den projekt- och uppdragsverksamhet i samverkan med företagsom kan finansieras med medel från företagen.

I enlighet med vad som har anförts har inom utrikesdepartementet upprät-tats förslag till lag om upphävande av lagen (1979:545) om beslutanderättför Sveriges exportråd beträffande projekt export.

Regeringen föreslår

1. att riksdagen antar förslaget till lag om upphävande av lagen(1979:545) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffandeprojektexport,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att sluta nytt avtal med SverigesAllmänna Exportförening om Sveriges exportråd i huvudsaklig överens-stämmelse med vad som sägs i det föregående (avsnitt 4),

3. att riksdagen till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1992/93anvisar ett reservationsanslag på 219 180 000 kr.

24 Prop. 1991/92:108

Propositionenslagförslag

Härigenom föreskrivs att lagen (1979:545) om beslutanderätt for Sveri-ges exportråd beträffande projektexport skall upphöra att gälla vid utgång-en av juni 1992.

25 Det grundläggande behovet av information och rådgivning i exportfrågorbör enligt utredningen även i fortsättningen finansieras med statliga medeloch abonnentavgifter. I övrigt föreslår utredningen att statliga medel tillexportrådet (ER) koncentreras för att i högre grad än hittills utveckla rådettill ett organ för hjälp till exportoerfarna företag — framför allt mindre ochmedelstora foretag — att starta eller vidga export. Denna inriktning ärangelägen med hänsyn bl. a. till de problem som följer av storföretagensinternationalisering och som föreligger inför en närmare anknytning tillEG. Vid sidan härav bör staten kunna stöda exportaktioner mot svårbear-betade men lovande marknader eller beträffande vissa intressanta mensvårlanserade produkter.

En klar gräns dras mellan statsfmansierad och företagsfinansierad verk-samhet. Utredningen föreslår viss omorganisation för att markera dennaskiljelinje. Den föreslagna begränsningen av statsfinansierade projekt kanmöjliggöra neddragning av statsanslaget till ER. Utredningen diskuterarskilda alternativ.

Prop. 1991/92:108

Bilaga 1

ER bildades 1972 som ett samarbetsorgan mellan staten och näringslivetgenom Sveriges Allmänna Exportförening (SAE) för att centralt samordnaoch planera främjandet av den svenska exporten. Rådet verkar genom enhemmaorganisation (ERS) i Stockholm med ca 200 anställda och en fältor-ganisation (ERI) med ungefär lika många anställda vid ett tjugotal fristå-ende handelskontor, framför allt i västvärlden. Rådet har också direktiv-rätt för det främjande som beskickningen bedriver. Verksamheten finansi-eras med statliga anslag på ca 240 milj. kr. för exportservice och kollektivaaktioner, 25 milj. kr. i abonnemangsavgifter och ca 150 milj. kr. i intäkterfrån företag for uppdrag och deltagande i aktioner.

Utredningens uppgift har varit att bedöma om målen och förutsättning-arna för det statliga engagemanget ändrats sedan rådets tillkomst och attavge de förslag som bedömningen motiverar. Mål och motiv för engage-manget har satts in i ett samhällsekonomiskt sammanhang. Utredningenhar inte sett exportfrämjandet som ett konjunkturpolitiskt medel utan söktutveckla en främjarstrategi på något längre sikt. Utvecklingen i förhållan-de till och inom EG är emellertid svår att förutse men kan få stor betydelseför främjandet. Former och metoder för främjande kan bli obsoleta omSverige blir en del av en stor europeisk marknad. Att främja handel somhelhet och att stärka företagens konkurrenskraft kan bli viktigare än genu-int exportfrämjande.

Utredningen har informerat sig om ett antal europeiska och nordameri-kanska system för exportfrämjande. Dessa länder ger alla service i form avupplysningar och rådgivning och satsar på kollektiva aktioner i form avutställningar, mässor, delegationsresor m. m. Utredningen har inte funnitatt den utländska verksamheten erbjuder några nya mycket intressantauppslag att följa för svenskt vidkommande. ER synes i allt väsentligt

utnyttja beprövad metodik i sin främjandeverksamhet och får förutsättassuccessivt anpassa sin produktutveckling till förändringar i omgivningen.

Förutsättningarna for främjandeverksamheten har ändrats påtagligt se-dan 1972. Den försämrade betalningsförmågan har radikalt beskurit ex-porten till många öst- och u-länder. Den svenska storindustrin internatio-naliseras med de konsekvenser detta har för landet och den hemmavaran-de industrin framför allt underleverantörerna. Kapitalmarknaderna harliberaliserats varigenom företagens möjligheter att finansiera exportenförbättrats. Exporten är i växande grad beroende av importerade produk-ter. Svenska företags kunskap om export är mycket större än för 20 årsedan. En betydande privat marknad för konsulttjänster på exportområdethar vuxit upp. Regionala utvecklingsfonder har tillkommit som ocksåbedriver visst exportfrämjande med allmänna medel. Rimligheten av stödtill näringslivet ifrågasätts av statsmakterna på ett helt annat sätt i dag änförr.

Rådets insatser måste i förhållande till företagens egna insatser bedömassom marginella, även om de kan underlätta, stöda eller komplettera företa-gens insatser. Generellt sett har betydelsen av rådets insatser för de störreföretagen sannolikt minskat. De kvantitativa effekterna på exporten avrådets verksamhet är svåra att mäta. Utredningen har fått lita till kvalita-tiva bedömningar av olika insatser framför allt från berörda företag. Be-dömningarna har i allmänhet varit positiva. Det torde stå utom allt tvivelatt ER:s insatser har en kvalitetshöjande effekt på landets export.

Exportfrämjandet bör ses i ljuset av dessa omständigheter. Den framtidainriktningen av främjandet påverkas enligt utredningen framför allt avstorföretagens internationalisering och en eventuell EG-anslutning. Deproblem dessa förhållanden vållar framför allt för mindre svenska företagfår betydelse för utredningens ställningstagande.

Utredningen har låtit samhällsekonomisk expertis bedöma vilken främ-jarroll staten bör ha genom ER. Mot bakgrund bl. a. av denna bedömningär utredningen inte beredd föreslå statligt stöd annat än till verksamhetsom har samhällsekonomiska motiv.

Den ekonomiska expertisen anser inte att exportfrämjande har någonrelevans för landets balansproblem i jämförelse med stabiliserings- ellerpenningpolitiska åtgärder. Expertisen anser inte heller att man bör främjaexport uteslutande av den anledningen att andra länder gör det. Densamhällsekonomiska analysen av statens främjarroll visar däremot attstaten har motiv att stöda export genom att bota informationsbrister ochstöda olika slag av spjutspetsinsatser. Utredningen har dragit slutsatsen attstaten även i fortsättningen bör anslagsfinansiera exportservice i form avupplysning och rådgivning m. m. Vidare anser utredningen att staten börfortsätta att medverka i vissa kollektiva satsningar i samarbete med före-tag — s. k. Aktioner — som huvudsakligen är samhällsekonomiskt motive-rade och som inte skulle ha kommit till stånd utan statlig medverkan.Aktioner som syftar till att vinna insteg på avlägsna eller svårbearbetademen lovande marknader bör kunna få stöd. Dessutom bör staten hjälpaföretag — framför allt mindre och exportoerfarna — att övervinna ”trös-kelproblem” vid initierande av eller expansion av export. Slutligen anser

Prop. 1991/92:108

Bilaga 1

utredningen att vissa mer allmänt reklambetonade manifestationer försvensk industri och svenskt näringsliv i form av utställningar och delega-tionsresor bör få statligt stöd, då effekterna för företagen själva av sådanaaktioner är långsiktiga och osäkra.

De statliga medlen för exportservice och aktioner avses således bliriktade mot vissa tydligare definierade ändamål. Staten bör lägga en be-ställning hos ER för att få ett antal tjänster utförda som ter sig samhälls-ekonomiskt angelägna. I avsaknad av bransch- eller sektorspecifika priori-teringar måste kriterierna med nödvändighet bli ganska vaga och ge vittutrymme för ER i den praktiska tillämpningen. Generellt avses verksam-hetsinriktningen bli mer småföretagsorienterad än tidigare. För aktioner-nas del innebär de prioriteringar som utredningen gjort att hittillsvarandemodell med en ”fördelningsnyckel”, enligt vilken statliga medel kan på-räknas, om företagen bidrar med ett ungefär motsvarande belopp, överges.

Ändamålen med ett sålunda definierat statligt engagemang kan i principtillgodoses på skilda sätt. Ett informationscentrum i Stockholm skullekunna ge exportservice inom landet liksom beskickningarna kunde göradet utomlands. UD, beskickningar och handelskamrar kunde initiera ochta del i de aktioner som prioriteras med större eller mindre statliga bidrag,småföretagsstödet kunde knytas till de regionala utvecklingsfonderna. Ensådan modell skulle reducera det totala anslagsbehovet avsevärt. Utred-ningen anser emellertid att det nuvarande ”sammanhållna konceptet”med exportservice, aktioner och företagsuppdrag inom en och sammaoganisation i ERS och ERI har sådana potentiella fördelar att modellenbör bibehållas. Hur länge kan bli beroende av t. ex. utvecklingen i förhål-lande till och inom EG. Det är utredningens uppfattning att rådet i dagförfogar över en betydande kompetens på skilda områden som bör kunnaytterligare utvecklas i samverkan mellan organisationens olika grenar.

Modellen är emellertid såtillvida problematisk som den rymmer enkonflikt mellan efterfrågestyrd service och aktivt främjande, mellan stats-finansierad och företagsfinansierad verksamhet etc. Utredningen anser attdet ligger i samhällets intresse att dra en så tydlig gräns som möjligt mellandet samhällsekonomiskt och marknadsmässigt styrda, mellan vad somanslagsfinansieras och vad som finansieras på annat sätt. Utredningenmenar att detta bör markeras och bekräftas genom en förändring avorganisationen. Utredningen föreslår att en särskild chef för exportservicefår ansvaret för hela serviceverksamheten och för den därför avseddamedelsförbrukningen. På motsvarande sätt bör aktionsverksamheten resp,uppdragsverksamheten läggas under var sin chef. Det är inte bara ettstatsfinansiellt intresse att undvika att anslagsmedlen kan användas förandra ändamål än de avsedda. I fråga om uppdragsverksamheten är detfrån samhällsekonomisk synpunkt viktigt tillse att kvalificerad privat kon-sultverksamhet varken dubbleras genom rådets försorg eller utsätts förkonkurrenssnedvridning. En förändring av organisationen bör kunna bi-dra till ett effektivt intäkts- och kostnadsmedvetande.

Utredningen menar att det bör finnas goda förutsättningar för ER attvidga den helt företagsfinansierade uppdrags- och aktionsverksamheten,t. ex. den som på senare år etablerats under medverkan av s. k. samver-

Prop. 1991/92:108

Bilaga 1

kansgrupper. Rådet bör fritt utveckla denna verksamhet med de medelsom erhålls från företagen.

Utredningen har inte funnit att verksamheten såvitt gäller det statligaengagemanget skulle påverkas positivt av att rådet omvandlas till aktiebo-lag. Eventuellt skulle den helt företagsfinansierade uppdragsverksamhetenkunna drivas i bolag, men utredningen lägger inte fram något förslag påden punkten.

Det avtal som utgör grunden för ER-samarbetet bör kunna bestå medvissa ändringar. Rådet utgör en juridisk person och kan måhända karakte-riseras som en sluten ideell förening. Som en följd av avtalet bör ävenfortsättningsvis abonnemang tecknas hos rådet av intresserade företag.Avgifterna för abonnemang bör liksom för närvarande föras till täckningav serviceverksamheten i ERS.

Det är utredningens uppfattning att en stark men flexibel fältorganisa-tion utgör det viktigaste inslaget i rådets resurser. Ett fristående handels-kontors framgång är i hög grad relaterad till handelssekreterarens personoch hans kunskap om den marknad där han verkar. Fristående handels-kontor bör finnas i länder i förhållande till vilka de samhällsekonomiskamotiven för export är påtagliga men där handeln inte behöver gå viaofficiella kanaler. Med utredningens prioriteringar är det naturligt attfristående handelskontor finns framför allt på marknader med stor poten-tial för svensk export, som antingen är svårbearbetade eller naturligainkörsportar för exportoerfarna företag — särskilt små och medelstora. ERbör vara beredd att pröva nära samarbete med handelskamrar framför alltinom Europa.

Prop. 1991/92:108

Bilaga 1

Huvudpunkterna i utredningens förslag är följande:

— att staten lägger en beställning hos ER att bedriva

dels exportservice — efterfrågestyrd och uppsökande,

dels genomföra kollektiva aktioner

för utveckling av exportoerfarna — framför allt mindre och medel-stora — företagsexportmöjligheter,

för export till svårbearbetade och/eller avlägsna men lovande mark-nader

samt för export av vissa intressanta men svårlanserade produkter,framför allt högteknologiska,

dels — efter samråd med utrikesdepartementet — genomföra manifesta-tioner för svenskt näringsliv vid större utställningar, delegationsresor påhög nivå m. m.,

— att staten för nyss angivna ändamål och för erforderlig kompetensut-veckling inom organisationen ställer till förfogande anslagsmedel (senedan),

— att ER vid sidan av statsfinansierad verksamhet bedriver den aktions-och uppdragsverksamhet som kan till fullo finansieras av intresseradeföretag,

— att ER inför en organisation och ett ekonomistyrningssystem som befäs-

ter uppdelningen av verksamheten i stats- resp, företagsfinansieradedelar,

— att ER inrättar ett särskilt stabsorgan for kontinuerliga studier av bl. a.industripolitik, marknads- och bransch- forhållanden för rådgivning tillstyrelsen och ledningen, särskilt med avseende på utvecklingen av ettaktionsprogram från delvis nya utgångspunkter.

Utredningen har lagt fram budgetalternativ i enlighet med direktiven.Ett lägsta alternativ innebär vissa beskärningar av medel för ES-verksam-het som har samband med ES-medlens nuvarande täckning av samkostna-der samt en markant nedskärning av anslag till Aktioner. Summan — inkl,ett i stort sett oförändrat belopp till SPE- och konsultstöd — utgör 175milj. kr. att jämföra med ca 240 milj. kr. förbudgetåret 1990/91. Ett högrealternativ med framför allt större satsningar på exportoerfarna företag ochspjutspetsaktioner slutar vid 205 milj. kr. Utredningen framhåller att detlägsta alternativet förefaller rimligt endast om det utgör ett led i en allmänkraftfull nedskärning av offentliga utgifter. Det andra alternativet är mernaturligt om behov anses föreligga att i högre grad stöda de mindreföretagen och även i övrigt tillgodose de samhällsekonomiska exportintres-sen, som utredningen angett.

Utredningen diskuterar relationen till annat exportfrämjande, bl. a. ut-vecklingsfondernas. Det är utredningens uppfattning att fonderna inte börbygga upp betydande egen kompetens för exportfrämjande, framför alltinte utlandsrepresentation. Fonderna bör samråda med ER om kundernasexportutveckling. Utredningen räknar med att framtida styrning av statli-ga medel till fondernas verksamhet skall innefatta möjligheter att begränsafondernas egen aktivitet på området.

Prop. 1991/92:108

Bilaga 1

30 Efter remiss har yttrande avgetts av beredningen för internationellt tek-niskt-ekonomiskt samarbete (BITS), exportkreditnämnden (EKN), Swed-fund, Företagarnas Riksorganisation, Grossistförbundet Svensk Handel,Ingenjörsvetenskapsakademien, Institutet för Utländsk Rätt (IUR), kom-merskollegium, Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Sve-riges Riksbank, riksgäldskontoret, riksrevisionsverket (RRV), SIDA, sta-tens industriverk (SIND), statskontoret, styrelsen för teknisk utveckling(STU), Svensk Industriförening, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svens-ka Bankföreningen, Svenska Handelskammarförbundet, Svenska institu-tet, Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Sveriges Allmänna Export-förening (SAE), Sveriges exportråd, Sveriges Industriförbund, Sverigestekniska attachéer (STATT), Sveriges turistråd, Tjänsteförbundet, Tjäns-temännens Centralorganisation, Utvecklingsfondernas VD-råd, ambassa-den i Ankara, Belgrad, Bern, Bonn, Bryssel, Budapest, Dublin, Kairo,Köpenhamn, Lissabon, London, Madrid, New Delhi, Oslo, Peking, Prag,Riyadh, Seoul, Tokyo, Tripoli, Tunis och Washington.

Yttrande har också inkommit från Delegationen för mindre företag vidSveriges exportråd, Nämnden för stöd till svensk projektexport vid Sveri-ges exportråd, Swedish Trade Commissioners’ Association (STCA), Swe-dish Chamber of Commerce for the United Kingdom och Utlandshandels-kamrarnas Förening.

BITS, Ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska Arbetsgivareföreningen,Sveriges Riksbank, riksgäldskontoret, SIDA, ambassaden i Bryssel ochDublin avstår från att lämna synpunkter. Industriförbundet och SvenskaBankföreningen hänvisar till yttrandet från SAE. Svensk Industriföreninghänvisar till yttrandet från Delegationen för mindre företag vid Sverigesexportråd. Utlandshandelskamrarnas Förening ger sitt stöd till yttrandetfrån Svenska Handelskammarförbundet.

Prop. 1991/92:108

Bilaga 2

mellan Svenska staten och Sveriges Allmänna Exportförening om Sverigesexportråd

1 §

Svenska staten och Sveriges Allmänna Exportförening skall enligt dettaavtal driva Sveriges exportråd som centralt serviceorgan för exportfräm-jande åtgärder.

2 §

Rådets uppgift är att initiera, planera, samordna, marknadsföra och ge-nomföra åtgärder för att främja svensk export.

Rådet skall särskilt

1. insamla, bearbeta och tillhandahålla marknadsinformation,

2. lämna råd i samband med export och internationalisering som ledertill export,

3. stimulera och stödja kollektiva och enskilda exportansträngningar.

3 §

Rådet skall planera och leda handelssekreterarnas verksamhet och export-främjande verksamhet inom utrikesrepresentationen.

Till rådet kan även i övrigt efter överenskommelse mellan parternadelegeras statliga förvaltningsuppgifter på sätt som anges i lag eller annanförfattning.

Dessa uppgifter finansieras med medel som staten ställer till förfogande.

4 §

Rådet skall till regeringen årligen avge anslagsframställning för handelssek-reterarnas verksamhet och för annan exportfrämjande verksamhet somfinansieras med statliga medel. Rådet skall också årligen för regeringenredovisa användningen av statliga medel med utgångspunkt i gällanderiktlinjer.

Handelssekreterare utses av regeringen på förslag av rådet.

5 §

Rådet skall samråda med utrikesdepartementet vid planering av sådana i2 § angivna uppgifter, för vilka behövs medverkan av utrikesrepresenta-tionen och som inte anges i 3 § första stycket.

6 §

Rådet kan ingå avtal om den exportfrämjande verksamheten med svenskahandelskamrar i utlandet.

Prop. 1991/92:108

Bilaga 3

7 §

Rådet leds av en styrelse som består av åtta ledamöter med erfarenhetinom export området. Hälften utses av regeringen och hälften av SverigesAllmänna Exportförening. Styrelsen utser inom sig ordförande och viceordförande.

8 §

För överläggningar i övergripande frågor rörande rådets verksamhet ochrörande förhållandet mellan parterna skall finnas ett representantskap. Tilldetta skall vardera parten utse högst fyra ledamöter, däribland statssekre-teraren med ansvar för utrikeshandelsfrågor och ordföranden i SverigesAllmänna Exportförening. Representantskapet bör sammanträda tvågånger per år.

9 §

Rådets verksamhet finansieras genom statliga medel, avgifter för abonne-mang samt andra inkomster i verksamheten.

10 §

Staten skall utifrån en bedömning av det samhällsekonomiska intressetutöver vad som anges i 3 §, bidra till rådets finansiering av

1. upplysnings- och rådgivningsverksamhet,

2. vissa projekt/aktioner, i samverkan med företag, vilka syftar till

a. utveckling av exportoerfarna, framför allt mindre och medelstora,företags export,

b. export till svårbearbetade eller avlägsna men lovande marknader,

c. större manifestationer med inriktning på svenskt näringsliv ellersvensk industri, efter samråd med utrikesdepartementet.

H §

Abonnemangsavgiften skall beräknas för varuexporterande företag på dessexportvärde och för tjänsteexporterande företag på aktiekapitalet. Omsärskilda skäl föreligger att beräkna avgiften på annat sätt får fråganhänskjutas till parterna. För andra abonnemang får rådet besluta omavgiften.

12 §

Rådet kan i samverkan med företag bedriva den aktions- och uppdragsver-ksamhet som kan finansieras med medel från företagen.

Prop. 1991/92: 108

Bilaga 3

13 §

Rätt att anlita rådet, handelssekreterarna och utrikesrepresentationensexportfrämjande verksamhet samt de handelskammare som avses i 6 §tillkommer alla foretag. De som har tecknat avtal om abonnemang medrådet äger rätt till rabatt på dess avgifter.

Rådet är skyldigt att inom ramen för den verksamhet, som anges i 2 §,mot avgift utföra tjänster som begärs av svenska myndigheter.

14 §

Rådets verksamhet regleras av detta avtal samt genom stadgar som fast-ställs av regeringen efter godkännande av Sveriges Allmänna Exportföre-ning.

15 §

Upphör avtalet att gälla, delas rådets tillgångar och skulder lika mellanparterna såvitt inte annat avtalas.

16 §

Tvist om detta avtal skall avgöras genom skiljedom.

Prop. 1991/92:108

Bilaga 3

Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1992 och gäller tills vidare. Uppsäg-ning av avtalet skall ske minst 18 månader före det budgetårsskifte somenligt uppsägningen utgör tidpunkt för avtalets upphörande.

För Svenska staten För Sveriges Allmänna

Exportförening

34 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 februari 1992

Prop. 1991/92:108

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-berg, Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkel-spiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell. P.Westerberg, Ask

Statsrådet Dinkelspiel anmäler fråga om statens roll i den exportfrämjan-de verksamheten vid Sveriges exportråd.

Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagenom statens roll i den exporfrämjande verksamheten vid Sveriges exportrådi enlighet med bilagan till detta protokoll.

Ur protokollet: Maud Melin

35 Prop. 1991/92:108

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1

1¶Ärendet och dess beredning................................ 2

1.1¶Sveriges exportråd........................................ 2

1.2¶Exportrådsutredningen ................................... 2

2¶Statens roll vid främjande av export ........................ 3

2.1¶Mål och motiv for en statlig exportfrämjandepolitik .......... 3

2.2¶Exportfrämjande verksamhet .............................. 6

2.3¶Exportfrämjandets organisation i Sverige.................... 10

2.4¶Exportfrämjandets organisation i utlandet................... 15

2.5¶Finansieringsfrågor....................................... 18

3¶Anslag för budgetåret 1992/93 ............................. 19

4¶Avtalet ................................................. 23

5 Upprättat lagförslag ...................................... 24

6 Ärendet till riksdagen..................................... 24

Propositionens lagförslag...................................... 25

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1991:3) Statens roll

vid främjande av export .............................. 26

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser ...................... 31

Bilaga 3 Avtal mellan Svenska staten och Sveriges Allmänna Export-förening om Sveriges exportråd ........................ 32

Utdrag ur protokoll vid regeringsammanträde den 6 februari 1992 .. 35

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992