om godkännande av ändring av samarbets- överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (Helsingforsavtalet)
Regeringens proposition 1992/93:247
om godkännande av ändring av samarbets-
” Prop.
överenskommelsen mellan Danmark, Finland, 1992)93:247
Island, Norge och Sverige (Helsingforsavtalet)
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 18 mars 1993. På regeringens vägnar
Carl Bildt
Olof Johansson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse om ändring av 1962 års nordiska samarbetsöverenskommelse, det s.k. Helsingforsavtalet.
Ändringarna är ctt led i arbetet med att reformera och effektivisera det nordiska samarbetet.
I Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 247
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren,
Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Johansson
Proposition om godkännande av ändring av
samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark,
Finland, Island, Norge och Sverige
(Helsingforsavtalet)
1 Inledning
Genom EES-avtalet och genom att fler nordiska länder i framtiden förväntas bli medlemmar i EG förändras förutsättningarna för det nordiska samarbe-
tet.
De nordiska statsministrarna tillsatte vid sitt möte i Mariehamn i novem-
ber 1991 en grupp personliga representanter med uppdrag att lämna förslag till hur det framtida nordiska samarbetet skulle utvecklas. Utgångspunkten var alt finna former för ett vitaliserat och stärkt samarbete inom en vidare curopeisk ram.
I arbetsgruppens uppgift ingick bl.a. att studera sådana organisatoriska
förändringar som reformförslagen förutsatte, bl.a. gällde det att lämna för-
slag till eventuella ändringar av den nordiska samarbetsöverenskommelsen
den 23 mars 1962 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (det
s.k. Helsingforsavtalet).
Arbetsgruppen lämnade rapporter till statsministrarnas möten i mars, au-
gusti och november 1992. Rapporten i augusti 1992 innehöll bl.a. förslag till ändringar i Helsingforsavtalet. Frågan om utformningen av det framtida nordiska samarbetet har vidare behandlats vid Nordiska rådets sessioner i Århus den 9-11 november 1992 och i Oslo den 1-4 mars 1993 mot bakgrund av det av statsministrarna initie-
rade arbetet.
Avsikten är nu att stärka det nordiska samarbetet på områden som är av
genuint gemensamt nordiskt intresse samt bygga ut det politiska samarbetet om europeiska och regionala samarbetsfrågor för att underlätta ländernas deltagande i ett kommande EES-och EG-samarbete. Detta kommer att
medföra stora förändringar i det nordiska samarbetets innehåll och organisa- 2
tion. För att stärka den politiska styrningen skall statsministrarna ta det direkta ansvaret för att dra opp huvuadlinjerna för samarbetet. För att få en bättre koordinering av olika förmer för nordiskt samarbete mellan regeringarna införs en ordning med genomgående ordförandeskap i alla möten på regeringsnivå. Regeringssamarbetet i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor skall också utvecklas. Vid förnyelsen av samarbetet läggs särskild vikt vid en nysatsning på det nordiska kultursamarbetet. Miljösamarbetet ges också fortsatt hög prioritet.
Uppdraget att genomföra detta förändringsarbete har regeringarna givit till Nordiska samarbetskommittén.
De nordiska statsministrarna lämnade den 8 februari 1993 ett ministerrådsförslag om ändringar av Helsingforsavtalet till Nordiska rådet.
Nordiska rådet behandlade förslaget under sessionen i Oslo den 1-4 mars 1993. På grundval av ministerrådsförslaget och betänkanden däröver från Nordiska rådets juridiska utskott med vissa ändringsförslag antog Nordiska rådet en rekommendation (nr 14/1993). Erekommendationen hemställs att regeringarna i de nordiska länderna ändrar Helsingförsavtalets artiklar i överensstämmelse med juridiska utskottets betänkanden.
Efter Nordiska rådets behandling fastställde den nordiska samarbetskommitten den 4 mars 1993 ändringarnas lydelse i enlighet med Nordiska rådets rekommendation.
Regeringen beslutade den 11 mars 1993 att Sverige skulle underteckna en överenskommelse om ändring av Helsineforsavtulet. Undertecknandet äger rum i Helsingfors i dag av den finske statsministern och befullmäktigade ombud för de övriga nordiska länderna.
Överenskommelsen har upprättats på de fem nordiska språken, och texterna har samma giltighet. Den svenska texten till överenskommelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.
2 Andringarna i Helsingforsavtalet
I inledningen markeras att de nordiska ländernas regeringar önskar förnya och utveckla det nordiska samarbetet i ljuset av de nordiska ländernas utvidgade deltagande i det europeiska samarbetet.
Andra stycket I arikel I är nytt och anger att länderna bör rådgöra med varandra i frågor av gemensamt intresse som behandlas i europeiska och andra internationella organisationer. Tidigare innehöll artikel 33 en liknande skrivning.
Den nya artikeln 33 understryker vikten av att regeringarna tillvaratar pemensamma nordiska intressen I europeiskt och annat internationellt samarbete.
Ändringen av artikel 40 markerar statsministrarnas nya roll i det nordiska samarbetet och det förstärkta samarbetet på utrikesministrarnas område.
I andra stycket i artikel 47 har Ålands landsting ändrats till Ålands lagting. Samma ändring har även gjörts i andra stycket i artikel 48.
I andra stycket i artikel 61 betonas statsministrarnas ansvar för den överordnade samordningen av nordiska samarbetsfrågor. Vidare anges att rege-
ringarna skall utse en samarbetsminister och en ledamot i den nya nordiska samarbetskommittén, vilka skall biträda statsministrarna med samordningsuppgiften.
I det nya tredje stycket i artikeln förklaras innebörden av det mellan regeringarna roterande ordförandeskapet. Ordförandelandet har ansvar för att samordna regeringssamarbetet och ta nödvändiga initiativ för att driva det framåt. Ordförandelandet skall också leda arbetet i ministerrådet, på andra ministermöten och vid regeringarnas samråd om curopeiska och andra internationella frågor på alla nivåer.
Anrikel 63 ändras så att de självstyrande område nas anslutningsrätt omfattar alla beshut fattade i enlighet med Helsingforsavtalet.
Antikel 64 har omarbetats väsentligt. I första stycket behandlas minsterrådets årsberättelse och ministerrådets redogörelse för planerna för det framtida samarbetet, vilket i nuvarande lydelse behandlas i första och andra styckena. Med tanke på att Nordiska rådet nu inriktat sig på två (ordinarie) sessioner per år har den ändringen skett att dessa redogörelser i stället för att lämnas till varje ordinarie session skall lämnas årligen.
En annan ändring är att de nuvarande andra och tredje styckena om ministerrådets budgetförslag, helt ändrats och ersatts med tre nya stycken. Avsikten härmed är att stärka Nordiska rådets inflytande i budgetprocessen. Nordiska rådet kan således föreslå ändrade prioriteringar inom den av ministerrädet angivna ramen för Nordiska ministerrådets budget. Om inte synnerliga skäl föreligger skall sedan ministerrådet följa rådets rekommendation när det gäller budgetdispositioner. Liksom hittills fastställs budgeten slutligt av Nordiska ministerrådet.
3 Godkännande av överenskommelsen
Mitt förslag: Överenskommelsen om ändring av samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige skall godkännas.
Skälen för mitt förslag: 1962 års nordiska samarbetsöverenskommelse bar genom ändringar under åren fördjupat det nordiska samarbetet. De förslag till ändringar som undertecknas i Helsingfors i dag är ett led i den pågående reformeringen och effektiviseringen av det nordiska samarbetet. Förslagen har framlagts av de nordiska ländernas statsministrar och varit föremål för ställningstagande från Nordiska rådets organ i år. Med ändringarna markeras vikten av nordiskt samråd i curopeiska och andra internationella organisatlöner. Statsministrarnas nya roll som ansvariga för den övergripande samordningen understryks. Utrikesministrarnas samarbete markeras. Ordförandeskapets ansvar för att samordna nordiskt regeringssamarbete understryks. Nordiska rådets möjligheter att påverka prioriteringarna inom den angivna ramen för Nordiska ministerrådets budget stärks.
De föreslagna ändringarna är enligt min mening väl motiverade. De kom-
mer alt få betydelse när det gäller att utveckla och effektivisera det fortsatta — Prop. 1992/93:247 nordiska samarbetet.
4 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna överenskommelsen den 18 mars 1993 om ändring av
samarbetsöverenskommelsen den 23 mars 1962 mellan Danmark,
Finland, Island, Norge och Sverige.
5 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.
'n
om ändring av samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark, Finland, Bilaga
Island, Norge och Sverige
Danmarks, Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar,
som genom överenskommelser av den 13 februari 1971, den 11 mars 1974, den 15 juni 1983, den 6 maj 1985 och den 21 augusti 1991 har ändrat samarbetsöverenskommelsen av den 23 mars 1962 mellan de nordiska länderna, och
som önskar förnya och utveckla det nordiska samarbetet i ljuset av de nordiska ländernas utvidgade deltagande i curopeiskt samarbete,
har kommit överens om följande:
I Artiklarna 1, 33, 40, 47, 48, 61, 63 och 64 i samarbetsavtalet får följande nya ordalydelse:
Artikel I De fördragsslutande parterna skall eftersträva att bevara och ytterligare utveckla samarbetet mellan länderna på det rättsliga, kulturella, sociala och ekonomiska området samt i fråga om samfärdseln och miljövården.
De fördragslutande parterna bör rådgöra med varandra i frågor av gemensamt intresse som behandlas i europeiska och andra internationella organisationer och konferenser.
Artikel 33 De fördragsslutande parternas deltagande i curopeiskt och annat internationellt samarbete ger goda möjligheter för samarbete till förmån för nordiska medborgare och företag. Det åligger i detta sammanhang regeringarna ett särskilt ansvar för att tillvarata gemensamma intressen och värderingar.
Artikel 40 Samarbetet äger rum inom Nordiska rådet, inom Nordiska ministerrådet, på statsministrarnas, på utrikesministrarnas samt på andra ministrars möten, I särskilda samarbetsorgan och mellan ländernas fackmyndigheter.
Artikel 47 Rådet består av 87 valda medlemmar, regeringsrepresentanter och representanter för Färöarnas och Grönlands landsstyren och Ålands ländskapsstyrelse.
Av medlemmarna väljer Danmarks folketing sexton, Finlands riksdag adertton, Islands allting sju, Norges storting och Sveriges riksdag vardera tjugo samt ett vart av Färöarnas lagting, Grönlands lundsting och Ålands lagting två. Dessutom väljer varje församling motsvarande antal suppleanter.
Val av medlemmar och suppleanter förrättas årligen och gäller för tiden till nästa val. Vid val skall olika politiska meningsriktningar ges representation I rådet.
Endast den som är medlem av den församling som förrättat valet kan vara vald medlem eller suppleant i rådet. Bilaga
Regeringarna, landsstyrena och landskapsstyrelsen utser bland sina medlemmar det antal representanter som de önskar.
Artikel 48 Danmarks rikes delegation består av de av folketinget valda medlemmarna och de av regeringen utsedda representanterna samt av Färöarnas och Grönlands i andra stycket nämnda delegationer. Finlands delegation består av de av riksdagen valda mediemmarna och de av regeringen utsedda representanterna samt av Ålands i andra stycket nämnda delegation. För ettvart av de övriga länderna består delegationen av de av folkrepresentationen valda medlemmarna och de av regeringen utsedda representanterna.
Färöarnas delegation består av de av lagtinget valda medlemmarna och de av landsstyret utsedda representanterna. Grönlands delegation består av de av landstinget valda medlemmarna och de av landsstyret utsedda representanterna. Ålands delegation består av de av lagtinget valda medlemmarna och de av landskapsstyrelsen utsedda representanterna.
Med ”delegation” förstås i artiklarna 52, 53, 54 första stycket, och 58 andra stycket, landets delegation.
Artikel 61 Medlem av regering, landsstyre eller tandskapsstyrelse kan i undantagsfall vid sammanträde företrädas av härtill befullmäktigad; dock måste minst tre av länderna vara representerade av regeringsmedlemmar.
Statsministrarna har ansvaret för den överordnade samordningen av nordiska samarbetsfrågor. De biträds av en utsedd regeringsmedlem i varje land (samarbetsminister) och en statssekreterare eller ämbetsman (ledamot i den nordiska sumarbetskommittén).
Ordförandeskapet roterar mellan de nordiska ländernas regeringar enligt närmare avtal. Ordförandeskapet har ansvaret för att samordna nordiskt regeringssamarbete och ta nödvändiga inititativ. Ordförandeskapet leder arbetet i ministerrådet, på andra ministermöten och vid regeringarnas samråd om curopeiska och andra internationella frågor på alla nivåer.
Ministerrådet bistås i sin verksamhet av ämbetsmannakommittéer och av ministerrådets sekretariat.
Artikel 63 Beslut av ministerrådet är bindande för de särskilda länderna. Beslut i fråga som enligt något lands författning kräver folkrepresentationens godkännande binder dock icke detta land förrän fölkrepresentationen godkänt beshitet. Erföordras sådant godkännande, skall ministerrådet underrättas härom innan ministerrådet fattar beslutet. Innan folkrepresentationens godkännande givits, är ej heller annat land bundet av beslutet.
Beslut fattat i överensstämmelse med denna överenskommelse är bindande för Färöarna, Grönland och Åland i den mån de ansluter sig till beslutet i enlighet med självstyrelscordningarna.
Bilaga
Ministerrådet skall till Nordiska rådet årligen framlägga en berättelse rörande det nordiska samarbetet och en redogörelse för planerna för det fortsatta samarbetet.
Ordförandelandets statsminister redogör för Nordiska rådet om huvuddragen i samarbetet och om regeringarnas samarbete rörande europeiska och andra internationella frågor.
Nordiska ministerrådet skall kigga fram sitt förslag till budget för Nordiska rådet för yttrande.
Nordiska rådet kan föreslå förändrade prioriteringar inom den av ministerrådet angivna finansiella ramen.
Om inte synnerliga skäl kan anföras skall ministerrådet följa rådets rekommendation när det gäller budgetdispositioner inom den angivna finansiella ramen.
I" Överenskommelsen träder i kraft trettio dagar efter den dag då samtliga fördragsslutande parter har meddelat Finlands utrikesministerium, att överenskommelsen har godkänts.
Finlands utrikesministerium meddelar de övriga fördragsslutande parterna om mottagandet av dessa meddelanden och om tidpunkten för överenskommelsens ikraftträdande.
II Originalexemplaret till denna överenskommelse deponeras hos Fintands utrikesministerium, som tillställer de övriga fördragsslutande parterna bestyrkta kopior därav.
Till bekräftelse härav har de vederbörligen befullmäktigade ombuden undertecknat denna överenskommelse.
Som skedde i Helsingfors den 18 mars 1993 i ett exemplar på danska, finska, isländska, norska och svenska språken, vilka samtliga texter har samma giltighet.
gotab 413396, Stockholm 1993