Riksförsäkringsverkets föreskrifter om ändring i kungörelsen (RFFS 1978:2) med förteckning över behandlingar enligt 8 § grupp 3 förordningen (1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling
Ändrar
Bemyndigande
beslutade den 9 juni 1987.
Med stöd av 22 § andra stycket förordningen (1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling m.m. föreskriver riksförsäkringsverket efter samråd med socialstyrelsen i fråga om verkets kungörelse (RFFS 1978:2) med förteckning över behandlingar enligt 8 § grupp 3 förordningen (1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling m.m. att 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse.
Till följd härav kommer kungörelsen att ha följande lydelse från och med den dag denna författning träder i kraft.
Vid tillämpning av 8 § förordningen (1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling m.m. får arvode tas ut enligt grupp 3 om sjukgymnasten eller läkaren utfört någon av de åtgärder som anges i 2 §.
För att utföra åtgärderna enligt de definitioner som ges i 2 § erfordras kunskaper utöver dem som inhämtats i grundutbildningen. (FOTNOT: Senaste lydelse 1981:7.)
Åtgärder: (FOTNOT: Senaste lydelse 1981:7.)
1. Avspänningsbehandling
Behandling som genom kroppskännedomsträning och avslappningstekniker får patienten att förbättra sin förmåga att reglera sitt muskulära spänningstillstånd.
2. Andningsgymnastik
I andningsgymnastiken skall ingå de flesta av följande tekniker: avslappning, andningstekniker, dränagebehandling, hostteknik, hållning, konditionsträning, inhalationsträning samt träning i användande av läkare ordinerad inhalationsapparat.
3. Faciliterande behandling vid pareser
Behandling för att underlätta normal motorik genom a) Rytmisk stabilisation - långsam växling, rytmteknik, upprepade kontraktioner, irradiation; b) Utnyttjande av synergier, reflexer och associerade reaktioner; c) Utnyttjande av posturala reaktioner, balans och skyddsreaktioner.
4. Fobiträning
Beteendeterapi. Systematisk desensibilisering i form av avspänningsterapi mot situationsutlöst ångest.
5. Gånganalys
Värdering av gångrubbningens art, lokalisation och svårighetsgrad med tanke såväl på ursprung i nervsystemet som i rörelse- och stödjeapparaten.
6. Inhiberande behandling vid spasticitet.
Behandling för att hämma hyperton-spastisk eller rigid-muskel. Används även vid förhöjd tonus i muskulatur med normal neurologi genom a) autogenetisk, reciprok, postkontraktorisk hämning; b) utnyttjande av synergier och reflexer; c) reflexhämmande mönster, hämning via nyckelpunkter.
7. Kroppskännedomsträning
Träning att medvetandegöra kroppsliga upplevelser och resurser samt kroppens relation till fysisk och psykisk omvärld och därigenom ge ökad kroppsbehärskning.
8. Ortosanpassning med träning
Anpassning av ortos som är ett stödbandage för att ge möjlighet att utnyttja en nedsatt funktion.
9. Specifik ledfrigöring
Selektiv mobilisering eller riktad traktion av ett rörelsesegment i ryggraden eller av en extremitetsled. Omkringliggande rörelsesegment eller leder skall låsas, fixeras eller stabiliseras genom adekvat teknik.
10. Suggestionsbehandling
Inlärning av självsuggestion för att patienten ska kunna förändra ett neurotiskt fixerat handlingsmönster.
11. Perceptionsträning
Träning i att kunna omsätta sinnesintryck till adekvata motoriska svar. Även t. ex. att med känsel kunna orientera sig i rummet (synskadade).
12. Akupunktur
Omfattande akupunktur i smärtlindrande syfte. Behandling med akupunktur skall vara ordinerad av legitimerad läkare eller legitimerad tandläkare. Vid behandlingen gäller socialstyrelsens kungörelse med föreskrifter och allmänna råd om akupunkturbehandling inom hälso- och sjukvården samt tandvården (SOSFS 1984:33).
Denna författning träder i kraft den 1 juli 1987.
RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET
KARL GUSTAF SCHERMAN
Birgit Strand Arvo Marits