1 §  Denna förordning gäller för annan sjukvårdande behandling än läkarvård enligt 2 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med sådan sjukvårdande behandling avses i förordningen sjukgymnastisk behandling som lämnas av privatpraktiserande sjukgymnast eller läkare som är uppförd på en av den allmänna försäkringskassan upprättad förteckning.

Med sjukvårdshuvudman avses i denna förordning landstingskommun eller kommun som inte tillhör landstingskommun. Förordning (1990:542).

4 §  En sjukgymnast förs upp på förteckning hos den allmänna försäkringskassa inom vars verksamhetsområde mottagningen är belägen, om han har åtagit sig att följa denna förordnings bestämmelser och sjukvårdshuvudmannen tillstyrker att han förs upp på förteckningen.

Kravet på tillstyrkan av sjukvårdshuvudmannen gäller dock inte sjukgymnast som med avsikt att bedriva heltidsverksamhet

1. övertar en befintlig praktik från en sjukgymnast som är ansluten till försäkringen, eller
2. nyetablerar sig på en ort inom stödområdena 1 eller 2 enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd eller inom någon av följande kommuner: Nordanstig i Gävleborgs län, Krokom i Jämtlands län eller Nordmaling, Robertsfors eller Vännäs i Västerbottens län.

I fall som avses i andra stycket 1 bör försäkringskassan inhämta yttrande från sjukvårdshuvudmannen före beslut om att föra upp sjukgymnasten på förteckningen.

Kravet på tillstyrkan gäller inte heller en sjukgymnast

1. som ersätter en till försäkringen ansluten sjukgymnast i en gruppmottagning, eller
2. som tillfälligt vikarierar för en på förteckningen uppförd sjukgymnast som på grund av sjukdom eller annat godtagbart skäl är helt eller delvis förhindrad att driva sin verksamhet.

En sjukgymnast som förs upp på förteckning utan tillstyrkan av sjukvårdshuvudmannen i fall som avses i fjärde stycket 1 får vara uppförd på förteckningen under den tid han är verksam inom gruppmottagningen.

Den som har uppförts på förteckningen kan på egen begäran föras av från denna med verkan från det kvartalsskifte som inträffar närmast efter det två månader har förflutit sedan framställningen har kommit in till försäkringskassan. Förordning (1990:1398).

5 §  En sjukgymnast som är heltidsanställd hos sjukvårdshuvudman får inte föras upp på förteckning hos försäkringskassan. Har en sjukgymnast som är deltidsanställd hos sådan arbetsgivare förts upp på förteckning hos kassan, skall han föras av från den om han anställs på heltid hos sjukvårdshuvudmannen.

Utan hinder av föreskrifterna i första stycket får en sjukgymnast som är heltidsanställd hos sjukvårdshuvudman föras upp på förteckning hos försäkringskassan som tillfällig vikarie enligt 4 § fjärde stycket 2.

En privatpraktiserande sjukgymnast som förts upp på förteckning hos försäkringskassan får inte föras av från förteckningen enbart på grund av att han tillfälligt upphör med eller inskränker verksamheten som privatpraktiker för att vikariera inom den offentliga sjukvården. Förordning (1986:867).

6 §  Sjukgymnast skall för att bli uppförd på förteckningen vara legitimerad och ha fullgjort antingen viss tids tjänstgöring hos sjukvårdshuvudman eller annan därmed jämförlig tjänstgöring. Närmare föreskrifter härom meddelas av riksförsäkringsverket. Förordning (1984:766).

7 §  En läkare skall för att bli uppförd på förteckning enligt 1 § vara ansluten till sjukförsäkringen enligt 3 § läkarvårdstaxan (1974:699). Förordning (1984:766).

8 §  Sjukgymnast eller läkare som har förts upp på förteckning enligt 4 § får, i annat fall än som avses i tredje stycket, för varje patientbesök tillgodoräkna sig arvode med högst följande belopp.

För särskilt krävande behandlingar som utförs av sjukgymnast med fördjupningsutbildning som anges i en särskild förteckning får arvodet enligt grupp 3 höjas med 20 kronor.

För rådgivning per telefon utgör arvodet högst 20 kronor.

Vid behandling i grupp får sjukgymnasten eller läkaren för varje patient tillgodoräkna sig arvode med högst följande belopp.

9 §  Arvode enligt 8 § får höjas med 51 kronor, om sjukvårdande behandling enligt ordination av läkare eller tandläkare ges vid besök hos patienten. Om flera personer som tillhör samma hushåll ges sjukvårdande behandling vid ett besök får sjukgymnasten eller läkaren tillgodoräkna sig högst två tilläggsarvoden. Förordning (1993:835).

10 §  För första besöket i en serie av behandlingar får arvodet enligt 8 § första stycket grupp 2 eller 3 höjas med 33 kronor. Denna höjning får inte tillgodoräknas när sjukgymnasten eller läkaren har undersökt eller behandlat patienten under den senaste sexmånadersperioden.

För åtgärder som anges i en särskild förteckning får arvodet enligt 8 § första stycket grupp 3 höjas med 150 kronor, om den tid som åtgår för behandlingen i direkt kontakt med patienten överstiger 50 minuter.

Endast ett tilläggsarvode enligt denna paragraf får tillgodoräknas vid samma behandlingstillfälle. Förordning (1993:835).

11 §  Den försäkrade betalar genom patientavgift hela eller del av arvodet för vård enligt 8 §.

Ges vården vid besök hos patienten, får tilläggsavgift tas ut. Om flera personer som tillhör samma hushåll ges vård vid ett besök, får inte mer än en tilläggsavgift tas ut.

Patientavgift får också tas ut för rådgivning per telefon enligt 8 § andra stycket.

Patientavgifter enligt första--tredje styckena får tas ut med högst belopp som motsvarar de patientavgifter som gäller hos den sjukvårdshuvudman inom vars område den försäkringskassa finns där sjukgymnasten eller läkaren förts upp på förteckning. Förordning (1990:1398).

12 §  Försäkringskassan betalar genom behandlingsersättning skillnaden mellan å ena sidan arvode som avses i 8--9 §§ och å andra sidan den patientavgift som gäller hos sjukvårdshuvudman som sägs i 11 § fjärde stycket. Om en försäkrad enligt 21 § är befriad från att erlägga de avgifter som anges i 11 § skall försäkringskassan betala även sådan avgift genom behandlingsersättning. Tilläggsarvode enligt 10 § betalas helt genom behandlingsersättning.

Arvode för sjukvård som avses i 2 § andra stycket 5 förordningen (1984:908) om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring betalas helt genom behandlingsersättning.

Vid utbetalning av ersättning till mottagare som inte åberopar innehav av en F-skattesedel och inte är juridisk person minskas ersättningen med 12,9 procent. Är mottagaren vid årets ingång 65 år eller äldre minskas ersättningen med 8,2 procent. Om mottagaren visar att minst 50 procent av ersättningen motsvarar kostnader i arbetet som skall täckas med ersättningen, skall ersättningen minskas med det lägre belopp som beräknas motsvara de arbetsgivaravgifter eller den särskilda löneskatt som försäkringskassan skall betala. Förordning (1993:1003).

13 §  Bestämmelserna i 10 § läkarvårdstaxan (1974:699) om resekostnadsersättning har motsvarande tillämpning vid besök för sjukvårdande behandling som här avses.

Resekostnadsersättning betalas av försäkringskassan.

15 §  Arvode eller ersättning utgår endast under förutsättning att behandlingen har påkallats av sjukdom och ordinerats av läkare eller, såvitt gäller käkledsbesvär och andra sjukdomar som har samband med funktionsstörningar i tuggsystemet, av tandläkare.

Arvodet för sjukvårdande behandling utgör ersättning för samtliga åtgärder vid ett besök.

Arvode utges inte för behandling eller rådgivning som ges i anslutning till besök för vilket utges arvode enligt läkarvårdstaxan (1974:699). Förordning (1984:766).

16 §  Leder bestämmelserna till att arvodes- eller ersättningsbelopp kommer att utgå i brutet krontal, avrundas belopp som slutar på öretal över femtio uppåt och annat öretal nedåt till helt krontal.

17 §  Om det uppkommer en kostnad med anledning av att patient har uteblivit från avtalat besök, får ändå patientavgift tas ut av patienten. I sådant fall får patientavgiften höjas med 20 kronor. Patientavgiften får inte höjas när det gäller gruppbehandling enligt 8 §.

Behandlingsersättning lämnas inte i fall som avses i första stycket. Förordning (1991:816).

18 §  En sjukgymnast eller läkare som har förts upp på förteckning får inte i annat fall än som följer av andra stycket meddela sjukvårdande behandling mot högre arvode än som följer av denna förordning. Han är skyldig att i fråga om all vård som avses här förete räkning för kassan och därvid redovisa arbetstid och lämna de övriga uppgifter som riksförsäkringsverket föreskriver. Räkningen upprättas enligt formulär som fastställs av riksförsäkringsverket.

Privatpraktiserande sjukgymnast, som för behandling enligt vårdavtal med sjukvårdshuvudman uppbär ersättning av denne, kan vid tidsmässigt mera omfattande behandling få denna ersättning beräknad enligt grunder som överenskommes mellan sjukvårdshuvudmannen och vårdgivaren.

Patienten skall i den utsträckning riksförsäkringsverket föreskriver få del av och intyga riktigheten av de uppgifter som avses i första stycket.

Behandlingsersättning kan innehållas i avvaktan på att sådana uppgifter lämnas som avses i första stycket. Förordning (1984:766).

19 §  Om en vårdgivare som är ansluten till försäkringen bryter mot en föreskrift i denna förordning, får försäkringskassan besluta att han skall föras av från kassans förteckning.

Föreskrifterna om återbetalningsskyldighet i 20 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall tillämpas på ersättningar som försäkringskassan betalar ut enligt denna förordning.

Föreskrifterna i 20 kap.10--13 §§ lagen om allmän försäkring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt överklagande av försäkringskassas och domstols beslut tillämpas i ärenden enligt första och andra stycket. Ett beslut av en försäkringskassa eller av en annan domstol än försäkringsöverdomstolen i ärenden som avses i första och andra stycket gäller dock omedelbart endast om kassan eller domstolen särskilt förordnar det. Förordning (1991:816).

21 §  Ett exemplar av denna förordning skall finnas tillgängligt på en för patienterna väl synlig plats inom mottagningen.

Den som ger vård enligt denna taxa skall på begäran av den försäkrade anteckna betalda patientavgifter enligt 11 § på fastställt formulär.

En försäkrad som för viss tid uppnått kostnadsbefrielse enligt 7 § lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m. m. är även befriad från att betala patientavgifter enligt 11 § under samma tid. Förordning (1990:1398).

22 §  Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av riksförsäkringsverket.

Förteckningar som avses i 8 och 10 §§ fastställes av riksförsäkringsverket efter samråd med socialstyrelsen. Förordning (1981:277).