Riksförsäkringsverkets föreskrifter om ändring i kungörelsen (1981:5) om sjukpenninggrundande innkomst

Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten skall ej sänkas och får anpassas efter löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde för försäkrad

1. som är omfattad av bestämmelserna i 3 kap. 5 § tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring;

2. som ej förvärvsarbetar av anledning som berättigar till ersättning enligt 3 kap. 7-8 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring eller motsvarande ersättning enligt lagstiftningen om arbetsskadeförsäkring eller om annan jämförbar ekonomisk förmån;

3. som fullgör tjänstgöring eller genomgår utbildning som avses i 3 kap. 15 § första stycket a) lagen (1962:381) om allmän försäkring;

4. som är arbetslös före ingången av den månad varunder han fyller 65 år och är anmäld som arbetssökande på arbetsförmedling samt är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten;

5. som avbryter sitt förvärvsarbete eller minskar sin arbetstid för kortare tid än sex månader i följd;

6. som är ledig från sin anställning för studier inom det egna yrkesområdet;

7. som bedriver studier inom det egna yrkesområdet i annat fall än som nämns i 6., dock för högst ett år.

Ändras den försäkrades inkomstförhållande efter det att hans sjukpenninggrundande inkomst fastställts och överensstämmer de inte med den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten vid den tidpunkt, då omständighet som anges i punkt 2-7 inträffar, får den sjukpenninggrundande inkomsten med tillämpning av 3 kap. 5 § första och andra styckena lagen (1962:381) om allmän försäkring likväl sänkas till den nivå den skulle ha haft om försäkringskassan hade känt till de ändrade inkomstförhållandena.

Denna författning träder i kraft den 1 december 1987. RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET KARL GUSTAF SCHERMAN Birgit Strand Lennart Öjelind