Kungörelse om ändring i kungörelsen (SNFS 1991:4) med föreskrifter om kontroll av utsläpp av kväveoxider och svaveloxider till luft från förbränning i fasta anordningar

Dessa föreskrifter omfattar kontroll av utsläpp av kväveoxider och svaveloxider till luft från pannor, ugnar eller andra typer av fasta anordningar, där förbränning sker av flytande, fasta eller gasformiga bränslen. Utsläpp från anordning med separat skorsten skall kontrolleras om anordningens maximala tillförda effekt är minst 50 megawattt(MW) och dess planerade tillförda energi är minst 50 gigawattimmar (GWh) per kalenderår. Vid utsläpp från flera anordningar, med en sammanlagd maximal tillförd effekt av 50 MW, till en gemensam skorsten skall de anordningar kontrolleras vars planerade tillförda energi är minst 50 GWh per kalenderår. Skyldighet att utöva kontroll kan även följa av föreläggande om kontroll enligt kontrollprogram enligt 39 a § och 43 § miljöskyddslagen (1969: 387) och av föreläggande att utföra undersökningar enligt 43 § miljöskyddslagen. Vid mätning och registrering för bestämning av avgift enligt 5 § andra stycket lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion gäller även bestämmelserna i Statens naturvårdsverks kungörelse (SNFS 1991: 5, MS: 37) med föreskrifter om mätutrustning för bestämmande av miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion.

I dessa föreskrifter används följande beteckningar med angiven betydelse.

Beteckning Betydelse

Ackrediterat Laboratorium som av SWEDAC givits formellt laboratorium erkännande av kompetens enligt lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning att utföra specificerade provningar. Kalibrering Följd av åtgärder som under specificerade betingelser fastställer sambandet mellan en mätutrustnings mätutslag och motsvarande kända värden på en mätstorhet. Kalibrerings- Tiden mellan de kalibreringar som löpande under intervall året utförs av den avgiftsskyldige. Denna tid skall vara så kort att prestandakraven i 10 § inte överskrids. Kalibrergas Gas för vilken en eller flera egenskaper har fastlagts tillräckligt väl för att den skall kunna användas för kalibrering av mätutrustning. Kväveoxider (NOX Summa kväveoxid (NO) och kvävedioxid (NO2). Mätvärdesdrift Skillnaden i instrumentets kalibrervärdesutslag från ett kontrolltillfälle till nästa (kalibrervärde = instrumentets mätutslag då referensgas passerar genom systemet). Nedre Den koncentration av ett ämne som ger en mätdetektionsgräns signal signifikant skild från bakgrundssignalen, dvs minsta mätbara nivå. Den nedre detektionsgränsen skall i dessa föreskrifter vara två gånger standardavvikelsen för bakgrundssignalen. Nollpunkt Instrumentets mätutslag då ren luft (utan den komponent som skall mätas) passerar genom systemet. Nollpunktsdrift Skillnaden i instrumentets nollpunktsutslag från ett kontrolltillfälle till nästa. Svarstid Den tid som mätsystemet behöver för att från nollpunkten uppnå 90 procent av kalibrervärdet. Svaveloxider (SOX) Summa svaveldioxid (SO2) och svaveltrioxid (SO3)

• Tillförd effekt Förbränningsanordningens maximalt möjliga tillförda bränsleeffekt (effekt vid full last). Tillgänglighet Med ett mätinstruments tillgänglighet menas den andel av den avsedda mätperioden som instrumentet har givit rimliga mätdata. Verksamhetsutövare Den eller de fysiska eller juridiska person(er), som är ansvarig(a) för den miljöfarliga verksamheten (för verksamheter med tillstånd enligt miljöskyddslagen är huvudmannen/verksamhetsutövaren den som har fått eller har övertagit tillståndet).

Kontrollen skall avse: 1. tillförd energi under kalenderåret, 2. utsläppt mängd kväveoxider (NOx) under kalenderåret från förbränning av alla typer av bränslen samt 3. utsläppt mängd svaveloxider (SOx) under kalenderåret från förbränning av olja, kol och torv. Utsläppta mängder NOx och SOx skall kontrolleras på sätt som anges i 5 - 17 §§.

Den tillförda energin skall kontrolleras antingen genom att 1. bestämma den nyttiggjorda energin och dividera denna med förbränningsanordningens verkningsgrad, eller genom att 2. multiplicera mängden tillfört bränsle med bränslets effektiva värmevärde vid konstant tryck. Vid bestämning av effektiva värmevärdet enligt punkt 2 för olja, stenkol, trädbränslen och torvbränslen skall provtagning och provberedning av bränslet ske enligt bestämmelserna i bilagan till denna kungörelse.

Rökgasflödet skall i första hand kontrolleras med hjälp av bestämning av tillförd mängd bränsle, bränslets elementarsammansättning och effektiva värmevärde vid konstant tryck samt rökgasens syrgas- (O2) eller koldioxidhalt (CO2) i mätplanet. Vid förbränning av olja, stenkol, trädbränslen och torvbränslen skall provtagning och provberedning av bränslet, för bestämning av elementarsammansättning och effektiva värmevärde, ske enligt bestämmelserna i bilagan. Bestämning av rökgasens O2- eller CO2-halt enligt första stycket skall ske med hjälp av kontinuerlig mätning. Vid samtidig eldning med olika bränslen eller bränslekvaliteter, eller i andra fall då bränsleanalys inte låter sig göras, får rökgasflödet i stället bestämmas med hjälp av direkta mätningar i rökgaskanalen.

Rökgasernas halt av NOx skall bestämmas enligt punkt l eller punkt 2. 1. Halten kväveoxid (NO och kvävedioxid (NO2) bestäms genom kontinuerlig mätning och registrering. 2. Om verksamhetsutövaren genom kontrollmätningar visar att halten NO2 understiger fem volymprocent av den totala koncentrationen av NOx räcker det att mäta koncentrationen av kväveoxid (NO) kontinuerligt och göra ett schablonpåslag för andelen NO2. Mätning av andelen NO2 skall ske minst en gång per år. Om förbränningsanordningens årliga drifttid understiger 2000 drifttimmar får denna mätning i stället utföras en gång per 2000 drifttimmar, dock minst en gång vart tredje år. Mätning skall också ske efter sådana förändringar i anläggningen som kan förändra utsläppssituationen.

Rökgasernas halt av SOx skall bestämmas enligt nedan. 1. Halten svaveldioxid (SO2) bestäms genom kontinuerlig mätning och registrering.

2. Halten svaveltrioxid (SO3) skall mätas minst en gång per år. Om MS:46 förbränningsanordningens årliga drifttid understiger 2 000 drifttimmar får denna mätning i stället utföras en gång per 2 000 drifttimmar, dock minst en gång vart tredje år. Mätning av halten SO3 skall också ske efter sådana förändringar i anläggningen, som kan förändra utsläppssituationen. 3. Halten SOx beräknas genom att till den uppmätta SO2-halten göra ett schablonpåslag med den uppmätta andelen SO3.

Vid förbränning av olja i anordningar som saknar utrustning för svavelrening och där utsläppet av SOx direkt kan relateras till oljans svavelinnehåll kan utsläppet av SOx, i stället för enligt 7 §, kontrolleras med hjälp av bestämning av oljeförbrukning och oljans svavelhalt. Oljans svavelhalt skall bestämmas genom provtagning och analys enligt bestämmelserna i bilagan. Vid den första leveransen av olja till anläggningen efter det att denna kungörelse har trätt i kraft skall svavelinnehållet i den olja som finns i verksamhetens lager även bestämmas enligt bestämmelserna i bilagan. Den totala mängden SOx, som släppts ut under året skall beräknas och redovisas som svavel (S) genom att multiplicera den mängd olja som har förbrukats under året från respektive parti olja med svavelhalten i respektive parti och därefter summera de på så sätt uträknade svavelmängderna i respektive parti.

Mätställe för uttag av rökgasprov och för direkta mätningar av rökgaser skall vara placerat i rökgaskanalen efter eventuell utrustning avsedd för rening av det utsläpp som skall kontrolleras. Mätstället skall väljas på sådant sätt att representativa mätvärden erhålles. Koncentrationsfördelningen och/eller flödesprofilen i rökgaskanalen skall därvid bestämmas under olika driftbetingelser i anläggningen före installation av mätutrustning. Vid mätning av rökgasflödet skall det finnas tillräckligt långa störningsfria raksträckor i rökgaskanalen före och efter mätstället.

Utrustning för mätning av SO2, NOx, NO, NO2, O2, CO2 och rökgasflöde skall uppfylla minst nedanstående prestandakrav. Prestandakraven omfattar hela mätsystemet. 1. Prestandakrav på utrustning för mätning av SO2 NOx, NO, NO2,O2 och CO2:

Parameter Prestandakrav

Nedre detektionsgräns ≤ 2% Nollpunktsdrift ≤ ± 2 % per kalibreringsintervall Mätvärdesdrift ≤ ± 4 %per kalibreringsintervall Inverkan av interfererande ämnen ≤ ± 4 % Svarstid ≤ 200 sekunder

2. Prestandakrav på utrustning för mätning av rökgasflöde enligt 5 § fjärde stycket: MS:46

Parameter Prestandakrav Nedre detektionsgräns < 10% Nollpunktsdrift < ± 2 % per kalibreringsintervall Mätvärdesdrift < ± 4 %per kalibreringsintervall Svarstid < 30 sekunder

De procentsatser som anges under punkterna 1 och 2 avser andelen av fullt mätutslag. Mätområdet skall väljas så att fullt mätutslag motsvarar en och en halv till två gånger högsta förväntade mätvärde. Verksamhetsutövaren skall svara för och kunna uppvisa dokumentation på att mätutrustningen uppfyller kraven enligt punkterna 1 och 2.

Utrustning för direkt mätning av rökgasflöden skall kalibreras löpande under året med avseende på mätvärdesdrift, genom samtidig mätning med en referensmetod. Kalibreringsintervallen skall väljas så att prestandakravet i 10 § uppfylls.

Utrustningen för direkt mätning av rökgasflöden skall minst en gång per år kalibreras av ett ackrediterat laboratorium genom samtidig mätning med en referensmetod. Om förbränningsanordningens årliga drifttid understiger 2 000 drifttimmar får denna kalibrering i stället utföras en gång per 2 000 drifttimmar, dock minst en gång vart tredje år.

Upphävd enligt SNFS 1992: 5

Nollpunkts- och mätvärdesdriften hos mätutrustning för SO2, NOx, NO, NO2, O2, och CO2 skall kalibreras löpande under året genom mätning mot ren och torr luft eller kvävgas respektive kalibrergas. Kalibrergasens halt får avvika med högst två procent från den halt som har angivits av leverantören av gasen. Kalibreringsintervallen skall väljas så att prestandakraven i 10 § uppfylls.

Hela mätsystemet för SO2, NOx, NO, NO2, O2 och CO2 skall minst en gång per år kalibreras av ett ackrediterat laboratorium genom samtidig mätning med ett automatiskt mätsystem som uppfyller prestandakraven i 10 § och om möjligt mäter enligt en annan mätprincip. Alternativt får kalibreringen ske genom samtidig mätning med en manuell referensmetod. Manuell mätning av SO2 skall i förekommande fall ske enligt bestämmelserna i bilagan. Om förbränningsanordningens årliga drifttid understiger 2 000 drifttimmar får denna kalibrering i stället utföras en gång per 2 000 drifttimmar, dock minst en gång vart tredje år.

Fel i mätutrustningen skall åtgärdas snarast, dock senast inom en månad om det inte finns särskilda skäl. Kan inte felen eller felet åtgärdas inom denna tid skall annan mätutrustning installeras.

Alla kalibreringar och underhållsåtgärder samt resultatet av dessa MS:46 åtgärder skall journalföras.

I övrigt skall mätutrustningen skötas i enlighet med tillverkarens eller leverantörens rekommendationer.

Registrering, bearbetning och lagring av mätdata skall ske med hjälp av en dator enligt nedan: 1. I de fall som en och samma mätutrustning används för alternerande mätningar av flera parametrar, eller för mätning växelvis i flera rökgaskanaler, skall timmedelvärden av uppmätta parametrar baseras på mätningar under minst fem jämnt fördelade mättillfällen per timme. Den sammanlagda mättiden skall därvid vara minst fem minuter per timme för varje parameter och rökgaskanal. I övriga fall skall timmedelvärden baseras på mätningar under minst fyrtio minuter per timme. 2. Mätvärden för NOx, och SOx skall omräknas till NO2 respektive S. 3. Tillförd energi (MJ) samt timmedelvärden av NOx- och SO?x,-halt, omräknat till NO2- respektive S-halt, och rökgasflöde skall lagras. Värdena lagras antingen i datorn, i form av datorutskrifter eller på annat lämplig sätt. 4. Innan insamlade medelvärden används för vidare beräkningar, skall det kontrolleras att förbränningsanordning och instrument har varit i drift under mätperioden. Det skall även göras en bedömning av om erhållna medelvärden är rimliga eller ej. 5. För varje timme beräknas massflödet (kilogram per timme) av NOx och SOx, omräknat till NO2 respektive S, genom att multiplicera de registrerade värdena för halt och flöde under respektive timme. Massflödet under dygnet (kilogram per dygn) skall beräknas genom att addera dygnets timmedelvärden för massflödet. Dessa värden skall lagras antingen i datorn, i form av datorutskrifter eller på annat lämpligt sätt. 6. Vid bortfall av mätdata skall massflödena av NOx och SOx, omräknat till NO2 respektive S, uppskattas med hjälp av de värden för massflöden, som har uppmätts under tidigare perioder med motsvarande energitillförsel. 7. De totala mängder av NOx och SOx som har släppts ut under året bestäms genom att summera samtliga registrerade dygnsvärden för respektive massflöden. 8. Årsmedelvärdet av de specifika utsläppen (mg/MJ tillförd energi) av NOx och SOx, omräknat till NO2 respektive S, beräknas genom att dividera massflödet under året med den tillförda energin under året. Denna beräkning får göras manuellt. 9. Använda beräkningskonstanter skall lagras i anslutning till timmedelvärdena. Konstanterna lagras antingen i datorn, i form av datorutskrifter eller på annat lämpligt sätt. 10. Antalet timmedelvärden av massflöden av NOx och SOx omräknat till NO2 respektive S, som baserar sig på mätningar respektive uppskattningar skall registreras separat och anges vid rapporteringen enligt 19 §.

Beräkningsunderlag, datorutskrifter och andra handlingar som behövs för kontrollen och resultatredovisningen skall bevaras under minst tre år efter MS:46 utgången av aktuellt kalenderår. Bestämmelser om bevarande av motsvarande handlingar som behövs för fullgörande av deklarationsskyldigheten enligt lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion samt för kontroll av denna deklaration finns i 2 kap. 1l § lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Resultatet av kontrollen enligt denna kungörelse skall rapporteras till länsstyrelsen, eller miljö- och hälsoskyddsnämnden om nämnden är tillsynsmyndighet, minst en gång per kalenderår och vara tillsynsmyndigheten tillhanda senast den 31 mars följande år. Om verksamheten är av sådant slag som har beteckningen A i bilagan till miljöskyddsförordningen (1989: 364), skall kontrollresultatet även rapporteras till Statens naturvårdsverk. I rapporten skall verksamhetsutövaren redovisa följande uppgifter för aktuellt kalenderår: 1. Förbränningsanordningens eller -anordningarnas tillförda effekt, redovisat som megawatt (MW). 2. Förbränningsanordningens eller -anordningarnas tillförda energi under året, redovisat som gigawattimmar (GWh) för varje bränsleslag. 3. Mätinstrumentens tillgänglighet, redovisat som procent av förbränningsanordningens eller förbränningsanordningarnas drifttid. 4. Utsläppt mängd NOx, under året, redovisat som ton NO2 per år. 5. Från anordningar för förbränning av olja, kol och torv dessutom utsläppt mängd av svaveloxider under året, redovisat som ton S per år. Om kontrollen av utsläppet av svaveloxider har skett genom beräkning utgående från oljans svavelinnehåll enligt 8 §, skall detta anges i rapporten. 6. Årsmedelvärdet av specifika utsläppet av kväveoxider, redovisat som mg NO2 per megajoule tillförd energi. 7. Årsmedelvärdet av specifika utsläppet av SOx, redovisat som mg S per megajoule tillförd energi. 8. Antalet timmedelvärden av massflödet av NOx, och SOx, som baserar sig på mätningar respektive uppskattningar. I de fall som uppskattningar har gjorts skall anledningen till detta anges. Uppgifter på utsläpp enligt punkt 4-7 skall redovisas för varje förbränningsanordning. I de fall som rökgaser från flera förbränningsanordningar leds samman till en gemensam rökgaskanal får redovisningen i stället avse det samlade utsläppet från rökgaskanalen. Rapporteras ovanstående uppgifter enligt ett kontrollprogram eller i en miljörapport enligt 38 b § miljöskyddslagen (1969: 387) behöver ytterligare rapportering enligt ovan inte ske. Utsläpp av NOx från förbränningsanordningar som omfattas av lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion skall dessutom redovisas i en särskild deklaration enligt 7 § i ovan nämnda lag och 2 kap. lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Bestämmelser om ansvar på grund av överträdelser av dessa föreskrifter finns i miljöskyddslagen (1969: 387).

Statens naturvårdsverk kan medge undantag från bestämmelserna i dessa föreskrifter, om det finns särskilda skäl. Ansökan om undantag görs skriftligen till Statens naturvårdsverk.

Statens naturvårdsverk har meddelat allmänna råd om mätmetoder för utsläpp av kväveoxider och svaveloxider (SNV AR 91:6), som kan användas till vägledning vid tillämpningen av dessa föreskrifter.

Bilaga

Provtagning av olja skall ske enligt 1. Svensk standard SIS 15 51 02, ISO 3170 Petroleumprodukter, Flytande kolvägen, Manuell provtagning, eller 2. Svensk standard SS-ISO 3171, utgåva 1, 1990-06-06 Flytande petroleumprodukter – Automatisk provtagning av olja ur rörledning.

Analys av olja med avseende på svavelhalt skall ske enligt 1. ASTM D 4294-83 Standard Test Method for Sulfur in Petroleum Products by Non-Dispersive X-Ray Fluorescence Spectrometry., 2. ASTM D 1552-83 Standard Test Method for Sulfur in Petroleum Products (High- Temperature Method) 3. ASTM D 2622-87 Standard Test Method for Sulfur in Petroleum Products by X-Ray Spectrometry, eller 4. IP 336/86 Sulfur in Petroleum Products by Energy- Disperive X-Raay Fluorescence (Non-Dispersive X-Ray Fluorescence Spectrometry).

Kalibrering av SO2 med manuell referensmetod skall ske enligt svensk standard SS 02 84 21, utgåva 1, 1990-03-14, Luftundersökningar – Utsläpp till luft – Bestämning av svaveldioxidhalten med väteperoxid - bariumperklorat/thorinmetod.

Som alternativ till de föreskrivna mät-, provtagnings- och analysmetoder- MS:46 na får andra likvärdiga metoder användas. Dessa likvärdiga metoder får användas under förutsättning att de ger likvärdiga mätresultat vid bestämning av aktuell typ av produkt eller utsläpp. Verksamhetsutövaren skall kunna visa att den likvärdiga metoden ger samma resultatnivå och har minst lika god repeterbarhet som den föreskrivna metoden.