1 §  Med obligatorisk kontroll avses i denna lag sådan kontroll genom teknisk provning, analys eller annan liknande undersökning som

1. är föreskriven i lag eller annan författning, eller
2. åläggs någon genom beslut av en myndighet, eller
3. är förutsättning för att en ekonomisk förmån, ett tillstånd eller annat liknande skall ges enligt föreskrift i författning.

2 §  För varje område för obligatorisk kontroll (kontrollområde) kan en riksprovplats utses.

Om det finns särskilda skäl, kan två eller flera riksprovplatser utses för samma kontrollområde.

Riksprovplatser utses av regeringen.

3 §  Har en riksprovplats utsetts för ett kontrollområde, skall obligatorisk kontroll inom kontrollområdet utföras vid riksprovplatsen, om inte annat följer av föreskrifter eller av beslut i det särskilda fallet.

4 §  För obligatorisk kontroll som inte skall utföras vid en riksprovplats kan föreskrivas att provning skall ske vid laboratorier som är ackrediterade enligt 12 §.

5 §  Med riksmätplats avses ett organ som enligt denna lag har utsetts

att för viss storhet officiellt svara för sådan mätning som i förhållande till nationella mätnormer eller vetenskapligt definierade måttenheter säkerställer riktigheten av mätningar som utförs inom landet,

att se till att dessa mätnormer och måttenheter är anknutna till internationellt antagna enheter. Lag (1992:540).

6 §  En riksmätplats utses av regeringen för en eller flera storheter.

7 §  Laboratorier som bedriver mätteknisk verksamhet kan ackrediteras enligt 12 § att utföra mätning som inte skall utföras vid en riksmätplats.

8 §  Staten skall ha ett sådant inflytande över verksamheten och denna skall ha en sådan inriktning att riksprovplatsens oberoende ställning inte kan ifrågasättas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om utförandet av den obligatoriska kontrollen och organisationen av verksamheten.

9 §  En riksprovplats som skall utföra obligatorisk kontroll får vid kontrollen utnyttja provningsresultat från tillverkare eller andra med motsvarande ansvar för produkten, om detta medges i föreskrifter eller i beslut i det särskilda fallet.

10 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna till en riksprovplats som är bolag eller annan juridisk person att besluta i ärende som rör myndighetsutövning och som gäller godkännande av personal, utrustning, förfarande, organisation, produkt eller anläggning eller fastställande av avgift för utförd kontroll.

11 §  En riksprovplats kan anlitas för kontroll som det åligger en myndighet att själv utföra eller låta utföra eller som enligt internationell överenskommelse skall utföras i viss ordning.

12 §  Laboratorier kan få bekräftelse på sin kompetens att utföra en viss typ av provning eller mätning (ackreditering).

Styrelsen för teknisk ackreditering meddelar beslut om ackreditering och föreskriver de villkor som skall gälla för verksamheten. Lag (1991:1189).

13 §  Ackreditering meddelas för viss tid eller tills vidare.

Styrelsen för teknisk ackreditering kan återkalla ackrediteringen om laboratoriet inte längre uppfyller fordringarna för ackreditering eller i något väsentligt hänseende bryter mot de villkor som gäller för verksamheten. Lag (1991:1189).

14 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om ackreditering av laboratorier.

15 §  Certifieringsorgan kan få bekräftelse på sin kompetens och tillförlitlighet vid certifiering av produkter, kvalitetssystem eller personal (ackreditering).

Ackreditering får också avse organ som utför besiktning eller liknande kontroll (kontrollorgan). Vad som i lagen sägs om certifieringsorgan tillämpas även på kontrollorgan.

Styrelsen för teknisk ackreditering meddelar beslut om ackreditering och föreskriver de villkor som skall gälla för verksamheten. Lag (1991:1189).

16 §  Ackreditering meddelas för viss tid eller tills vidare.

Staten för teknisk ackreditering kan återkalla ackrediteringen om certifieringsorganet inte längre uppfyller fordringarna för ackreditering eller i något väsentligt avseende bryter mot de villkor som gäller för verksamheten. Lag (1991:1189).

17 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om ackreditering av certifieringsorgan. Lag (1990:728).

18 §  Styrelsen för teknisk ackreditering utövar tillsyn över verksamhet enligt denna lag eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Lag (1991:1189).

19 §  Styrelsen för teknisk ackreditering har rätt att hos de organ som omfattas av tillsynen på begäran få tillträde till lokaler samt upplysningar och handlingar i den utsträckning som behövs för tillsynen. Lag (1991:1189).

20 §  Riksprovplatser och riksmätplatser får ta ut avgift för att täcka kostnaderna för obligatorisk kontroll och för utförda mätningar enligt vad regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer närmare föreskriver.

21 §  Ackrediterade laboratorier och certifieringsorgan skall betala avgift till styrelsen för teknisk ackreditering för att täcka kostnaderna för ackrediteringen och tillsynen. Lag (1991:1189).

22 §  En riksprovplats skall lämna bidrag till styrelsen för teknisk ackreditering kostnader för dess verksamhet enligt denna lag. Lag (1991:1189).

Bidragets storlek fastställs av regeringen.

23 §  Den som har tagit befattning med ett ärende enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

24 §  Styrelsen för teknisk ackrediterings beslut i ackrediteringsärenden enligt 12--13, 15 och 16 §§ och tillsynsärenden enligt 19 § får överklagas hos kammarrätten.

Bestämmelserna i 23--25 §§förvaltningslagen (1986:223) om hur beslut överklagas skall tillämpas också i fråga om beslut enligt 10 § av bolag eller annan juridisk person. Lag (1991:1189).

25 §  Återkallar styrelsen för teknisk ackreditering en ackreditering enligt 13 § andra stycket eller 16 § andra stycket får styrelsen besluta att återkallelsen skall gälla med omedelbar verkan. Lag (1991:1189).

26 §  Bestämmelserna i 24--28 §§ gäller provningsresultat och bevis om överensstämmelse som omfattas av den inom den Europeiska frihandelssammanslutningen gällande konventionen om ömsesidigt godtagande av provningsresultat och bevis om överensstämmelse, vilken undertecknades i Tammerfors den 15 juni 1988.

27 §  Myndigheter och andra organ, vilka, genom godkännanden eller liknande beslut för vilka provningsresultat ligger till grund, medger att en produkt får föras ut på marknaden eller användas, skall därvid utan förnyad undersökning godta provningsresultat från de ackrediterade provningslaboratorier som anges av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

28 §  Om det för en viss sektor finns ett avtal, som har tagits upp i bilaga III till konventionen, skall myndigheter och andra organ, vilka genom godkännande eller liknande beslut medger att en produkt får föras ut på marknaden eller användas, utan förnyad undersökning godta provningsresultat och bevis om överensstämmelse från de organ som anges av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

29 §  Skyldighet enligt 24 eller 25 § att godta ett visst provningsresultat eller bevis om överensstämmelse skall inte hindra myndigheter och andra organ, vilka genom godkännande eller liknande beslut medger att en produkt får föras ut på marknaden eller användas, från att i rimlig omfattning göra stickprov.

Skyldighet enligt 24 eller 25 § att godta ett visst provningsresultat eller bevis om överensstämmelse skall inte gälla, om det finns skälig anledning att anta att provningsresultatet eller beviset är ofullständigt eller felaktigt.

30 §  Om det är nödvändigt för att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa, egendom eller miljö, får utan hinder av 24 eller 25 § tillämpas bestämmelser i författning om återkallelse av en vara eller om förbud mot marknadsföring av en vara.

31 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om underrättelseskyldighet i den utsträckning som följer av konventionen.