SOU 1934:52

Betänkande med förslag till lag om ungdomsfängelse m. m

N 4-0 (;(

oå (—

- CUL"

&( 4. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

», STATENS OFFENTLIGÄ UTREDNINGAR 1934 52; ' JUSTITIEDEPABTEMENTET '

BETÄNKANDE

MED, FÖRSLAG TILL LAG OM” [LNGDOMS-é FÄNGELSE M. M.

AVGIVET AV

INOJI JUSTITIEDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKIIUNNIGA

STOCKHOLM 1934

*Kr-Åoknol'ogisk förteckning

Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 2. Finanspolitikens ekonomiska verkningar. Av Myrdal. Norstedt. xij, 279 3. S. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 3. Löneutvecklingeu och arbetslösheten. Av A. Johansson. Norstedt. vi, 162 s. 1 bil. ' S. . 1938 års teaterutredniags betänkande. Del 1. De fasta stetsunderstödda teatrarna. Norstedt. 164 s. E. Betänkande med utredning och förslag rörande organi- sation av försöksverksamheten på växt- och trädgårds— odlingens område, Kihlström. 198 s. Jo. Betänkande med förslag angående frågan om lämpliga åtgärder till skydd för sjömän vid besök i utländska ”hamnar. Idun. 208 s. li. . Utredning med förslag om åtgärder för åstadkommande av billiga egnahemsbyggnuder. Lindström. 56 s. Jo. Betänkande i fråga om inrättande av ett institut för medellång och långfristig kreditgivning åt företag inom näringslivet. Marcus. 54 s. Fi. ' Betänklalnde med förslag till sjöarbetstidslag. Norstedt. 130 s. . Medicinalstyrelscns förslag till nya iörfattningsbestiim- melsor angående statsbidrag till avlöning åt distrikts- sköterskor m. m. Marcus. 66 s. S. utlåtanden över utredningen angående tredje mans rätt till geutralitet i arbetskondikter m. m. Norstedt. 214 s. . Utredning angående åtgärder för bekämpande av ung- domsarbetslösheten. Beckman. (2), 176 s. S. Arbetslöshetsutredniagens betänkande. 2. Bilagor, band 4. Penningpolitik, odentliga arbeten, subventioner och tullar som medel mot arbetslöshet. Av B. Ohlin. Nor- stedt. viii, 176 s. S. . . Stadshypotekssakkunnigas betänkande med förslag till förordningar angående konungariket Sveriges stadshypo- tekskassa samt angående grunderna för stadshypotcks- föreningars bildande och verksamhet "m. m. Marcus. 102 s. Fl. ' Undersökningar angående det sociala hjälpklientelet. Av T. Jacobsson. Norstedt. 228 5. S. Betänkande med förslag till bestämmelser angående upphandling av lantbruksprodukter m. m. för statens och kommunala inrättningars behov. Marcus. 88 s. Fl. Betänkande med förslag till lag angående vissa ekono— miska stridsåtgärder m. m. Norstedt. 106 s. S. Statliga cement— och betongbestiimmelscr av är 1934. Norstedt. 56 s. K. ' 1928 års pensionstörsiikringskommitté. Betänkande med förslag rörande revision av den allmänna pensionsför— säkringen. Beckman. vii, 362 s.. S. Ponsionsförsäkrlngsreformen. Kortfattad framställning av 1928 års pensionsförsiåkringskommittés förslag rö- rande revision _av den allmänna pensionsiörsäkringen. Beckman. 26 s. S. Betänkande med förslag till bestämmelser angående upphandling av inhemskt bränsle för statens stationära anläggningar rn. m. Marcus. 54's. Fi. 1933 års teatemtrednings betänkande. Del 2. Utredning rörande teater-förhållandena i riket. 8 pl. E. Betänkande angående den slutas kroppssjukvårdon i riket jämte vissa darmed sammanhängande spörsmål. Norstedt. (2), 753 s. S. Betänkande med förslag angåendebcmanning av svenska fartyg jämte statistisk utredning angående svenska han- delsflottans bemanning år 1931. Norstedt. 174 9. H. Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. Uppsala. Alm- qvist & Wiksell. viii. 704 _s. E. Förslag till alternativa koraler. 31 s. li. Utredning i fråga om användandet av postsparbankens "medel. Marcus. 48 s. K.

Centraltryckeriat. (4),

Norstedt. 139 s;"

Teknisk-ekonomiska utredningar rörande viigviiscude Del 1. Vägu..Hseggström. 434 5. K. ' . Teknisk-ekonomiska utredningar rörande viigväsendet

Del 3. Avgivne utlåtanden. Engström. 47 s. R. 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande rörande ( miljepensionering för tjänstemän vid_den civila sta förvaltningen och för arbetare istatens tjänst. Nol" stedt. 167s. Fi. . j , ' Utlåtanden över betänkande med förslag till'lag angå. ende vissa ekonomiska stridsåtgärder rn. in. (Tretton mannnkommissioneus betänkande.) Norstedt. 227 s. Sj . Betänkande "angående omorganisation av landsfcgd'

tjänsterna. Norstedt. 111 s. Ja. _ Betänkande med förslag till lag om virkeemötning m.m:

Marcus. 188 5. Jo. Järnvägs- och automobiltrank. Tullberg. (2). ix, 260 s. Vamtrailken med bil samt statistisk och kartograiis översikt av totala vnrntraiikeu till och från Stockholu under maj månad 1932. Av O. Jonasson. Separatbilag till 1932 ilrs trutikntrednings betänkande den 19 jan". Tullberg. , K. — Betänkande med utredning och förslag angående sänk ning av läkemedelspriserna, revision av npoteksvam' stadgan m. m. Marcus. vi, 612 s. S. . Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser r'

rande frlhamnsväsendet. Norstedt. 253 s. Fi. Jordbrukskreditutredningen. Betänkande med försl- tlll förordning angående statens lånefond för sekundii lån mot inteckning ijordegendom, m. m. Beckman. 147 s. Jo. . . Betänkande angående arbetsfördelning m. m. för tull

taxeringksi och kontorsgöromåi vid tullverket. Marcus. 227 s. ' . Betänkande med förslag till spritdryckslörordning m. m. Norstedt. 710 s. Fi. . Utredning och förslag rörande de extra ordinarie lärar nas vid de allmänna, läroverken anställningsförhållau' den 111. m. Norstedt; vi, 159 s. E. Utredning och förslag angående en förbättrad stiillnin ;— för ämnena latin och grekiska vid de nllmänua'liiro verken. Idun. 112 5. E. ' — 1934 års avlöningsrevision för icke—ordinarie personal Betänkande med förslag till uvlöningsbestämmelser fö icke-ordinarie beiattningshavure inom allmänna civil förvaltningen. Marcus. 83 s. FI.. Betänkande med förslag angående avsättningen av sinä ooh andJra fettiimncn av inhemskt ursprung. Marcus 190 s. 0.

. Allmänna arbeten för arbetslöshetens bekämpande

. J ordbrukskredi tutrednin gen.

47 48 49. 50. 61.

52.

'dighetens organisation.

.H. . Betänkande med förslag till lag om ungdomsfliugelse

Norstedt. 38 s. S.

Betänkande med forsla till kungörelse angående lån till jordbrukare för genom förande av ackord ru. m. Beckman. 98 5. Jo. Statens organisationsniimnd. Betänkande med försli :* Sverige 1929—1984. , rörande lotsverkets [personalfråga och därmed samman

hängande förhållanden." Marcus. 217 5. H. Betänkande och förslag angåendestatens övertagand av vissa kostnader för folkskoleväsendet m. 111. ngg ström. 219 5. E. Utredning rörande reguljär luftfart samt luftfurtsniyn Marcus. 244 s. K. 1934 års militärpensionssakkunniga. Betänkande mer förelag till tjönstepensionsreglemente för. befattningen bevare vid försvarsviisendet. Marcus. 276 s. Fl. Utredning angående revision av 18. kap. 18 & strafflagen Norstedt. 54 s. Ju. Statskontorets utlåtande angående undantag från till lämpningen. av tjänstepensions'rcglementet för arbetare Norstedt. 23 s. ' " '

m. m. Norstedt. 78 s. Ju.

___—___—

Anm. Om särskild'tryckort ej angivas; är tryckorten Stookholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebok stöverne till det departement. under vilket utredningen avgivits, :. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruke departementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 aug. statens otIeutligs utredningars yttre anordning (nr 98) utgivit utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement. , — ' ' T

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1934: 52 JUSTITIEDEPARTEMENTET

BETÄNKAN'DE

MED FÖRSLAG TILL

LAG OM UNGDOMS- FÄNGELSE M.M.

AVGIVET AV

INOM JUSTITIEDEPARTE'MENTET TILLKALLADE' SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1934 anser.. norm—arenarias ?. A. nonsrsnr & sösnn

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet.

Genom beslut den 20 april 1934 har Herr Statsrådet med stöd av Kungl. Maj :ts samma. dag givna. bemyndigande dels tillkallat professorn Olof Kinberg och direktören för statens alkoholistanstalt å. Venngarn Hardy Göransson att såsom sakkunniga inom justitiedepartementet biträda med verkställande av ut- redning angående reformer på. straffsystemets, straffverkställighetens och fångvårdens områden, statsråds- protokollet nämnda dag att fångvårdsstyrelsen borde medverka vid ifrågava- rande utredningsarbetes utförande —— anmodat byråchefen Eric "Wijkmark att deltaga i utredningen. Herr Statsrådet har vidare förordnat att reformarbetet rörande straffsystemet skulle ledas av byråchefen för lagärenden i justitiede- partementet, hovrättsrådet G. A. Eriksson.

Av de reformfrågor beträffande straffsystemet, vilkas lösning enligt utta- lande i nyssnämnda. statsrådsprotokoll utgjorde förutsättning för en fång- vårdsreform, har enligt Herr Statsrådets anvisning först upptagits till utred— ning frågan om behandling av ungdomliga förbrytare. Det hittills bedrivna utredningsarbetet i denna. fråga. har givit till resultat förslag till lagstiftning om särbehandling för brottslingar i åldern mellan 18 och 21 år. I arbetet på. denna. lagstiftning har efter anmodan av Herr Statsrådet jämväl deltagit kansli- rådet Hjalmar Nyman.

Bland återstående spörsmål som avse ungdomliga. förbrytare må särskilt framhållas frågan om införande av möjlighet till åtalseftergift. Vidare må. här omnämnas riksdagens hemställan i skrivelse nr 124 innevarande år om förslag till ändring av 5 kap. 2 % strafflagen.

Enligt Herr Statsrådets uppdrag har hovrättsassessorn Chr. Gemzell tid- vis biträtt vid utredningen.

De sakkunniga få härmed vördsamt överlämna förslag till lag om ungdomsfängelse, lag om ändrad lydelse av 1 % lagen den 26 mars 1909 (nr 16 s. 1) angående verkställighet 1 vissa. fall av straff, ådömt genom icke laga. kraft ägande ut- slag, samt

lag om ändring i vissa delar av lagen den 17 oktober 1900 (nr 82 s. 1) om straffregister. Lagförslagen åtföljas av motiv.

Stockholm den 19 december 19.34.

G. A. ERIKSSON. HARDY GÖRANSSON. OLOF KINBERG. HJALMAR NYMAN. ERIC WIJKMARK.

LAGFÖRSLAG..

Förslag till Lag

om ungdomsfängelse.

Härigenom förordnas som följer:

1 %.

Har någon sedan han fyllt aderton men innan han fyllt tjuguett år begått brott och kan enligt lag å brottet eller, där flera brott förövats, å något av dem följa fängelse eller straffarbete, må domstolen, i stället för det eller de straff som eljest skolat följa, ådöma den brottslige ungdomsfängelse.

Den som då dom i saken meddelas fyllt aderton år må, där han begått brott varå enligt lag kan följa fängelse eller straffarbete, dömas till ungdomsfän- gelse jämväl för brott som förövats innan han nått nämnda ålder.

2 %.

Har den som genom villkorlig dom fått anstånd med straff för brott, varå enligt lag kan följa fängelse eller straffarbete, efter domens meddelande men före prövotidens slut, innan han fyllt tjuguett år, begått nytt brott må, där han fyllt aderton år, domstolen, ändå att å det nya brottet enligt lag ej kan följa straff som nyss nämnts, döma honom till ungdomsfängelse.

3 %.

Har den som genom villkorlig dom fått anstånd med straff för brott, vilket blivit begånget innan han fyllt tjuguett år och varå enligt lag kan följa fängelse eller straffarbete, utan att göra sig skyldig till nytt brott förverkat anståndet, må, där han fyllt aderton år, domstolen döma honom till ungdoms- fängelse att träda i stället för det villkorligt ådömda straffet.

Lag'samma vare där förordnande om insättande i allmän uppfostringsan- stalt på grund av utebliven verkställighet förfallit.

4%.

I de fall som förut angivits skall till ungdomsfängelse dömas, där brottets beskaffenhet samt den brottsliges personliga utveckling, vandel och levnads-

6 l omständigheter i övrigt giva skälig anledning antaga, att omhändertagande i. enligt denna lag för fostran och utbildning är för hans rättande lämpligare än annat straff.

5 %.

I de fall som nedan angivas skola frågor enligt denna lag behandlas av en , nämnd bestående av fem ledamöter. Av ledamöterna skall minst en vara inne— havare av domarämbete och minst en behörig att inom riket utöva läkarkon- sten samt minst en äga särskild erfarenhet i uppfostringsfrågor. Ledamöterna utses av Konungen för en tid av fem år. Konungen utser ock särskilda supple- anter, en för varje ledamot, samt förordnar en av ledamöterna att vara ordfö- rande i nämnden och en annan att vid förfall för honom tjänstgöra i hans ställe.

Har ledamot i nämnden ej förut avlagt domared, skall han gå sådan ed, innan han tager säte i nämnden.

Beträffande beslut av nämnden skall vad angående omröstning till dom i 23 kap. rättegångsbalken är stadgat-i tillämpliga delar lända till efterrättel- se. Mot ledamot i nämnden gälla samma jäv som i rättegångsbalken stadgas i fråga om domare.

Mot beslut som av nämnden meddelas enligt denna lag må talan ej föras.

6 %.

Finner domstolen i fall som avses i 1 % böter, disciplinstraff eller villkorlig straffdom icke kunna eller böra ådömas eller föreligger fall som avses i 2 eller 3 %, skall domstolen, eller i det fall som avses i 3 % andra stycket den myndig- het på vilken enligt gällande bestämmelser ankommer att befordra straffet till verkställighet, från nämnden inhämta yttrande, huruvida enligt nämndens åsikt ungdomsfängelse bör ådömas.

Sedan nämnden mottagit protokoll och övriga handlingar i målet, åligger nämnden att så snart ske kan avgiva det begärda yttrandet. Finner nämnden ungdomsfängelse icke böra ådömas, vare frågan därom förfallen. Har nämn— den i fall som avses i 3 % andra stycket funnit den brottslige böra dömas till ungdomsfängelse, ankomme på den domstol som. sist i målet dömt att avgöra, huruvida sådant straff skall ådömas.

7 %.

Innan domstol beslutar inhämta yttrande från nämnden, huruvida enligt nämndens åsikt ungdomsfängelse bör ådömas, skall domstolen eller dess ord- förande föranstalta om särskild förundersökning rörande den tilltalades per- sonliga förhållanden samt angående de åtgärder, som med hänsyn därtill må anses lämpligast för hans rättande. Beträffande förundersökningen skall, ändå att villkorlig dom ej må användas, i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som är stadgat om förundersökning som avses i lagen angående villkorlig . straffdom.

Har i anledning av tidigare mot den tilltalade utfört åtal förundersökning verkställts, må på domstolens prövning bero, huruvida ny förundersökning skall företagas.

85.

Finner nämnden, sedan domstol begärt dess yttrande, huruvida ungdoms- fängelse bör ådömas, utlåtande från läkare eller medicinalstyrelsen böra in- hämtas angående den tilltalades sinnesbeskaffenhet, ankomme på domstolen eller, där målet är anhängigt vid häradsrätt, på domaren att enligt vad sär- skilt är stadgat införskaffa sådant utlåtande.

9 % Där domstolen ej annorlunda förordnar, skall beslut om ungdomsfängelse gå i verkställighet utan hinder därav att det ej äger laga kraft.

10 %.

Ungdomsfängelse skall verkställas i särskild för sådant straff inrättad an- stalt eller avdelning därav.

11 %. Den som dömts till ungdomsfängelse må kvarhållas å anstalten under en tid av fyra år.

Förr än ett år förflutit sedan den dömde började undergå ungdomsfängelse må utskrivning ej ske med' mindre särskilda skäl därtill äro.

12 %.

Om utskrivning av den som undergår ungdomsfängelse beslutar nämnden.

Utskrivning är antingen slutlig (frigivning) eller villkorlig (utskrivning på prov).

Den som utskrivits på prov skall på sätt särskilt finnes stadgat stå under tillsyn och därunder vara underkastad av nämnden meddelade eller eljest för honom gällande föreskrifter.

13 %.

Tillsynen över den som utskrivits på prov skall fortfara under tid som nämnden bestämmer, dock ej utöver den tid, som vid utskrivningen återstod av den i 11 % angivna längsta strafftiden, och ej i något fall längre än två år.

14 %.

Bryter den som utskrivits på prov mot de för honom gällande föreskrifter, äger nämnden besluta att han skall ånyo intagas i anstalten. Begår han under tillsynstiden brott och varder han därför åtalad, gälle vad i 20 % är stadgat.

Föreligger fråga om återintagning av den som utskrivits på prov, äger nämn- den förordna att han skall tagas i förvar till dess nämnden meddelat beslut i ärendet.

Varder den som utskrivits på prov återintagen, skall den tid under vilken han vistats utom anstalten icke medräknas vid bestämmande av den tid han ; längst må kvarhållas.

15 %. Då frigivning skett eller, efter utskrivning på prov, tillsynstiden gått till ända utan att fråga väckts om återintagning, skall ådömt ungdomsfängelse anses till fullo verkställt.

16 %. —

Misstänkes den som ådömts ungdomsfängelse att hava före domen begått brott, därför han icke undergått rannsakning, eller misstänkes han att hava begått brott efter domen men före frigivningen eller tillsynstidens utgång må, ändå att brottet hörer under allmänt åtal eller det av målsäganden angivits till åtal, allmän åklagare ej därå tala utan att, där brottet är begånget i Stock— holm, överståthållarämbetet och eljest landsfogden i det län där brottet är be- gånget efter nämndens hörande beslutat att åtal skall anställas.

17 %.

Där den som blivit till straff för ett brott dömd därefter ådömes ungdoms— fängelse, skall vad i strafflagen för vissa fall finnes stadgat angående avräk— ning av utståndet straff ej äga tillämpning.

Är i fall som i första stycket avses det föregående straffet ej till fullo verk- ställt och ej heller förfallet, skall ungdomsfängelse träda i stället för vad som därav återstår.

18 %.

Förekomma till verkställighet på en gång beslut varigenom någon blivit dömd till ungdomsfängelse och annat beslut varigenom han för brott som förövats innan verkställigheten av ungdomsfängelse tog sin början blivit dömd till annat straff, skall ungdomsfängelse träda i stället för det andra straffet.

19 %.

Varder den som dömts till ungdomsfängelse övertygad att hava innan han utskrivits förövat annat brott, skall domstolen förordna att det ådömda straf— fet skall avse jämväl detta brott. Är det nya brottet av grov beskaffenhet eller begånget efter det straffverkställigheten påbörjats, må dock domstolen efter nämndens hörande förklara beslutet om ungdomsfängelse förfallet och med tillämpning av de i strafflagen för sammanträffande av brott givna regler utmäta annat straff. Där annat straff sålunda ådömes, må domstolen förordna att straffet skall anses till viss del verkställt genom att den dömde undergått ungdomsfängelse. .Vid prövning härav skall domstolen taga hänsyn såväl till tiden för anstaltsvistelsen som till den dömdes uppförande under denna.

20 %.

V arder den som utskrivits på prov övertygad att hava under tillsynstiden begått brott, skall domstolen från nämnden inhämta yttrande, huruvida enligt nämndens åsikt återintagning bör äga rum. Finner nämnden att han bör åter- intagas, må domstolen, i stället för att döma honom till nytt straff, förordna att han skall återintagas för att undergå fortsatt ungdomsfängelse.

Där domstolen i fall som här avses dömer till nytt straff, skall vad i 4 kap. 10 % strafflagen finnes stadgat ej äga tillämpning.

21 %.

Ådömt ungdomsfängelse vare förfallet, där domen ej börjat verkställas inom fem år från det den vann laga kraft.

22 %.

Har någon som ådömts ungdomsfängelse intagits i anstalt för att undergå straffet eller i avbidan dårå tagits i förvar, skall beträffande dennes besvär över domstolens beslut i målet gälla vad som är stadgat angående besvär av häktad.

23 %.

Konungen äger meddela erforderliga bestämmelser angående tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar men äger tillämpning allenast i mål, däri fråga är om ansvar för brott begånget efter sagda dag.

Vad enligt lag eller särskild författning gäller för det fall att någon dö- mes till fängelse skall, där ej annat följer av innehållet i denna lag eller eljest angående ungdomsfängelse meddelade särskilda föreskrifter, äga motsvarande tillämpning där någon dömas till ungdomsfängelse.

F ö r s 1 a g till L a g om ändrad lydelse av 1 5 lagen den 26 mars 1909 (nr 16 s. 1) angående

verkställighet i vissa fall av straff, ådömt genom icke laga kraft ägande utslag.

Härigenom förordnas, att '1 % lagen den 26 mars 1909 angående verkv ställighet i vissa fall av straff, ådömt genom icke laga kraft ägande utslag, skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 %.

Har den _ —— målsägandes besvär.

Är målet i vad den dömde rörer av domstolen underställt högre rätts pröv- ning eller är straffdomen villkorlig, äge vad nu är sagt ej tillämpning. Lag samma vare, där på sätt i lagen om förvaring av förminskat tillräkneliga för- brytare och i lagen om internering av återfallsförbrytare stadgas yttrande i målet inhämtats från den i samma lagar omförmälda nämnd och nämnden funnit den tilltalade böra i stället för att undergå bestraffning intagas i.vård- eller interneringsanstalt, eller där på sätt i lagen om ungdomsfängelse stadgas yttrande i målet inhämtats från ,den i sistnämnda lag omförmälda nämnd och nämnden funnit den tilltalade böra dömas till ungdomsfängelse. '

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag till Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 17 oktober 1900 (nr 82 s. 1) om straffregister.1

Härigenom förordnas, att 1, 5 och 7 %% samt 8 % 1 mom. lagen den 17 ok- tober 1900 om straffregister skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an- gives:

1 %.

Hos fångvårdsstyrelsen _ _ i riket . blivit dömda _ _ _ böter, eller . förklarats ovärdiga _ _ _ rätta, eller . erhållit villkorlig straffdom, eller . blivit för _ _ framtiden, eller . förklarats vara _ _ fällas, eller . blivit dömda till tvångsarbete, eller . blivit dömda till ungdomsfängelse.

åå.

RleCJlHFä-OJNJH

Då någon _ _ i registret. Fångvårdsstyrelsen skall _ _ strafftidens längd. Befälhavare, som _ _ _ därstädes avlidit. Då minderårig _ _ till registret.

Där någon som intagits i anstalt för undergående av ungdomsfängelse där- ifrån utskrives eller därstädes avlider eller där någon som från sådan anstalt utskrivits på prov ånyotintages, skall anstaltens föreståndare därom lämna uppgift till registret.

Där någon _ — — till registret. Har någon _ _ _ eller uppgiften.

7 %. Straffuppgift skall avskiljas ur registret, därest den person uppgiften avser enligt vunnen upplysning genom högre rätts laga kraftägande dom blivit befriad från ansvar utan att sådant fall är för handen, som i 1 % 5 punkten sägs, eller från tvångsarbete, eller ock genom

' Vid förslagets upprättande har hänsyn icke tagits till den genom lagen den 16 februari 1934 (nr 17) vidtagna ändring vilken ännu icke trätt i kraft.

dylik dom som ej är villkorlig ansedd skyldig allenast till annat ansvar än i 1, 2 eller 7 punkten av samma % avses;

då han avlidit, medan han var intagen i allmän straffanstalt, eller ock genom uppgift varom förmäles i 5 & tredje, fjärde, femte eller sjätte stycket eller annorledes vunnits tillförlitlig upplysning att han avlidit; samt

då nittio _ _ _ uppgivna födelseår.

8 %.

1 mom. Fullständigt utdrag av registret skall meddelas, då framställning därom göres av domstol, Konungens befallningshavande eller allmän åklagare eller av annan myndighet, vilken enligt lag äger förordna om häktning, eller av den i lagen om förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare och lagen om internering av återfallsförbrytare omförmälda nämnd, eller av den i lagen om ungdomsfängelse omnämnda nämnd eller då sådan framställning göres av riksdagens justitieombudsman eller dess militieombudsman. Till annan myn- dighet än nu är sagt så ock till enskild, vars rätt må vara beroende på annan upplysning ur registret, än som framgår av i 2 mom. eller 3 mom. omförmält registerutdrag, skall fullständigt registerutdrag lämnas, där Konungen för särskilt fall därtill givit tillstånd. '

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

M 0 T I V.

Inledande översikt.

1. Utredningens omfattning.

1 det yttrande till statsrådsprotokollet den 20 april 1934, vari chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, framlagt motivering för sin hem- ställan om tillkallande av särskilda sakkunniga att inom departementet biträda med verkställande av utredning angående reformer på straffsystemets, straff— verkställighetens och fångvårdens områden, har omnämnts, att frågan om en reform av straffverkställigheten och fångvården aktualiserats genom lands- hövdingen Hagströmers utredning angående viss koncentration inom fång- vårdsväsendet (statens off. utredn. 1931216) samt statens organisations- nämnds förslag angående fångvårdens framtida ordnande. En fångvårdsre- form torde emellertid _ enligt vad vidare anfördes _ förutsätta en lösning av vissa trängande reformfrågor beträffande straffsystemet, nämligen frågor- na om behandlingen av ungdomliga förbrytare samt om särskilda åtgärder mot alkoholistbrottsligheten och mot brottslighet på grund av lättjefullhet. Vad angår behandlingen av ungdomliga förbrytare yttrade departementschefen föl- jande.

Frågan om samhällets ingripande mot ungdomsbrottsligheten hade här i landet stått på dagordningen sedan lång tid tillbaka. I detta avseende kunde särskilt erinras om de 5. k. ungdomsbrottslighetssakkunnigas den "18 oktober 1922 avgivna betänkande med förslag till lag om tvångsuppfostran åt unga förbrytare m. m. (statens off. utredn. 1922z46), vilket endast i begränsad om- fattning lett till ny lagstiftning år 1924, samt om riksdagens skrivelse till Konungen den 16 juni 1932 nr 299, däri utredning begärdes rörande visst spörsmål beträffande brottslig ungdoms tillrättaförande. Ju klarare insikten blivit därom att ett effektivt inskridande mot ungdomsbrottsligheten utgjorde det kraftigaste medlet i kampen mot den kroniska brottsligheten i senare åld- rar. desto angelägnare hade det framstått att bringa frågan om minderåriga förbrytares behandling till snar lösning. 'Den uppfattningen hade därvid allt- mer vunnit anslutning att de nuvarande frihetsstraffen föga vore ägnade för ett tillrättaförande av de unga brottslingarna'och att vid behandlingen av des- sa uppfostringssynpunkterna måste tillerkännas ökad betydelse. En utredning av ifrågavarande spörsmål syntes därför i första hand böra avse frågorna om sådana brottslingars omhändertagande i ett särskilt ungdomsfängelse samt om en utvidgning av möjligheten att använda tvångsuppfostran. Ungdomsfän- gelse torde böra konstrueras såsom ett särskilt frihetsstraff, för vilket det ut- märkande vore att strafftiden gjordes obestämd inom en av lagen fastställd ram, så att frigivningen komme att bero på den dömdes förhållande u'i'i'der strafftiden och utsikterna till att han efter frigivningen ej komme att återfalla

i brott. Fångbehandlingen borde framför allt inriktas på en rationellt organi- » serad yrkesutbildning. F'riluftsarbete borde komma till användning i största ».? möjliga omfattning. —_V,id anordnandet av de för unga förbrytare avsedda. an- & stalterna (uppfostringsanstalter och ungdomsfängelser) borde beaktas, att de oförbätterliga och mindre förbättringsbara (djupt depraverade, psykopater, antisociala imbecilla och liknande) hölles helt avskilda från de mera välarta- de. Slutligen torde en ökad användning av den villkorliga domen för ifråga— varande lagöverträdare böra möjliggöras, så att vanligt, tidsbestämt fängelse- straff och straffarbete såvitt möjligt undvekes i fråga om ungdomliga förbry- tare. Undersökas borde även, om icke möjlighet borde öppnas att vid medde- lande av villkorlig dom föreskriva att den minderårige under prövotiden skulle vistas i enskilt hem.

Förevarande av de sakkunniga verkställda utredning avser huvudsakligen frågan om inrättande av särskilt frihetsstraff med relativt obestämd strafftid för personer som begått brott i åldern mellan 18 och 21 år.

2. Gällande rätt.

Enligt 5 kap. 1 % strafflagen är straffmyndighetsåldern 15 år. Barn som ej fyllt 15 år är icke straffrättsligt ansvarigt. Möjlighet till straffrihet på grund av ungdomlig ålder finnes icke för den som fyllt 15 år. Svensk rätt innehåller icke såsom åtskilliga andra rättssystem någon allmän bestämmelse om rätt för åklagare att eftergiva åtal.

De allmänna straffarterna _ straffarbete, fängelse och böter _ användas för såväl äldre som yngre brottslingar. Beträffande brottslingar som fyllt 15 men ej 18 år gälla emellertid vissa särskilda stadganden. 5 kap. 2 % strafflagen innehåller bestämmelse om straffnedsättning för brottsling i nämn— da ålder som skall ådömas straffarbete. Straffarbete på livstid skall nedsät— tas till straffarbete från och med 6 till och med 10 år. Straffarbete på viss tid må nedsättas till hälften av den eljest för brottet stadgade minsta straff- tid, dock ej under 2 månader.

Vidare gäller enligt 5 kap. 2 % strafflagen beträffande den som begår brott i åldern mellan 15 och 18 år att domstolen, om brottet är belagt med påföljd enligt 2 kap. 19 % strafflagen (förlust av vissa medborgerliga rättigheter). skall pröva »efter omständigheterna», huruvida sådan påföljd bör ådömas.

Enligt 5 kap. 4 % strafflagen skall brott, som någon begått innan han fyllt 18 år, ej tillräknas honom till förhöjning av straff för återfall i brott där sådan förhöjning finnes särskilt utsatt 1 lagen.

I lagen den 24 mars 1916 angående verkställighet av straffarbete och fängel- sestraff stadgas, att fånge som vid straffets början ej fyllt 21 år skall av— tjäna straffet i huvudsakligen för yngre fångar avsedd straffanstalt, »där det ej med hänsyn till strafftidens korthet, straffets art eller omständig- heterna i övrigt finnes olämpligt». Den angivna åldersgränsen har tillkommit genom en lagändring som trätt i kraft den 1 juli 1934; förut gällde en åldersgräns av 20 år. Fånge under 21 år skall hållas i cell utan gemensamhet med andra fångar en tid av 3 månader (före nyssnämnda lag-

ändring 4 månader). Därefter kan han sättas i arbete gemensamt med andra fångar. Motsvarande tid för äldre fångar är 6 månader.

Begår någon brott i åldern mellan 15 och 18 år och dömes han härför till * böter eller fängelse eller till straffarbete i högst 2 år, må domstolen enligt 5 * kap. 3 % strafflagen förordna, att han skall i stället för att undergå det ådöm- da straffet insättas i allmän uppfostringsanstalt. Sådant utbyte må företa-. gas, »där den brottsliges sinnesbeskaffenhet och omgivning samt graden av hans förståndsutveckling prövas sådant föranleda».

Närmare bestämmelser angående tvångsuppfostran finnas i lagen den 27 juni 1902 angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfost- ran. Då förordnande meddelas om minderårigs insättande i allmän uppfost- ringsanstalt _ sådant förordnande förfaller om det icke gått i verkställighet innan den dömde uppnått 18 år _ bestämmes icke någon viss tid för hans vistelse å anstalten. Han skall utskrivas, då han vunnit nödig stadga i sin— nesriktning och uppförande; dock må i regel utskrivning ej ske förr än två år efter det han intogs i anstalten. Senast då han uppnått 21 år, skall han utskrivas. Då minst 1 år _ under vissa omständigheter kortare tid för- flutit sedan han blivit intagen i allmän uppfostringsanstalt, kan han, om så- dant finnes för honom gagneligt, tills vidare eller för viss tid överlämnas till enskild vård och tillsyn eller anställas i tjänst eller yrke. Den som sålunda placerats utom anstalten skall återtagas, om hans uppförande eller annat för- hållande därtill föranleder.

Enligt lagen den 28 juni 1918 angående villkorlig straffdom finnes möj- lighet att ådöma villkorlig dom, vilket innebär att domstolen, samtidigt som den i vanlig ordning dömer till straff, förordnar att med straffet skall anstå och att på den dömdes uppförande under viss prövotid _i regel 3 år _ samt på vissa andra omständigheter skall bero huruvida straffet skall gå i verk- ställighet. Villkorlig dom kan ifrågakomma, om straffet är böter, fängelse i högst 1 år eller straffarbete i högst 6 månader. En annan förutsättning är, att det »finnes, med hänsyn särskilt till den dömdes karaktär och personliga för— hållanden i övrigt, skälig anledning antaga, att han skall utan det sålunda ådömda straffets undergående låta sig rättas». Såväl äldre som yngre brotts- lingar kunna erhålla villkorlig dom, men denna är helt naturligt av särskild praktisk betydelse beträffande unga brottslingar. Den som erhållit villkorlig dom skall, där ej annorlunda bestämmes, under prövotiden stå under övervak- ning av särskild därtill förordnad övervakare ; var den dömde vid åtalets an- hängiggörande under 21 år, kan det i domen åläggas honom skyldighet att (efterkomma föreskrift och foga sig i anordning som övervakaren finner erfor— derlig för hans rättelse. Begår den, som erhållit villkorlig dom, under prövo- tiden brott och dömes han därför till straffarbete eller fängelse, skall domsto— len som ådömer det nya straffet tillika förklara anståndet med det äldre för- verkat. Dömes han till annat straff än straffarbete eller fängelse, må anstån- det kunna förklaras förverkat. Åsidosätter den dömde under prövotiden, utan att därigenom göra sig skyldig till brott, något som åligger honom, kan var- ning meddelas honom eller ock anståndet förklaras förverkat. Har, innan

den dömde fyllt 18 år, anståndet förklarats förverkat, må domstolen förordnat , att han skall 1 stället för att undergå straffet insättas 1 allmän uppfostrings- " anstalt. '

För vinnande av utredning, huruvida erforderliga förutsättningar för vill- korlig dom finnas, äger domstolen förordna om särskild förundersökning. Sär- skilt har inskärpts angelägenheten därav att förundersökning kommer till stånd i sådant fall då den tilltalade ej fyllt 18 år.

3. Historik.

5 kap. 1 % strafflagen i dess ursprungliga lydelse innehöll, att gärning som eljest vore straffbar skulle, utom i det fall som angåves i 2 %, vara strafflös, om den begåtts av barn innan det fyllt 15 år; dock ägde domstolen efter om- ständigheterna förordna, att barnet av föräldrarna eller annan under vars vård och lydnad det stode skulle med aga i hemmet rättas eller i allmän uppfost— ringsanstalt insättas om tillgång därtill funnes. Undantaget i 2 % gällde det fall, att gärning som i allmänhet var belagd med dödsstraff eller straffarbete över 2 år blivit begången av någon som fyllt 14 men ej 15 år och som prö- vades »hava ägt nog urskillning att gärningens brottslighet inse»; denne skulle straffas men skulle erhålla lägre straff än som enligt vanliga regler bort följa å gärningen.

Nämnda stadganden ersattes genom lag den 27 juni 1902, som trädde i kraft den 1 januari 1905, med den ännu gällande bestämmelsen, att gärning som begåtts av barn innan det fyllt 15 är ej i något fall må föranleda straff. Sam- tidigt infördes möjlighet att beträffande den som begått brott efter det han fyllt 15 men innan han fyllt 18 år utbyta straff mot tvångsuppfostran. Så- dant utbyte skulle dock icke få ske i annat fall än då det ådömda straffet ut- gjordes av böter eller fängelse i högst sex månader. Ifrågavarande ändringar i behandlingen av minderåriga förbrytare sammanhängde med genomförandet år 1902 av "ny barnavårdslagstiftning, vilken betecknade en väsentlig omge- staltning av samhällets uppgifter beträffande uppsikten och vården av min- deråriga.

För förvaring av brottslingar av mankön som enligt förordnande av domstol skola, i stället för att undergå ådömt straff, insättas i allmän uppfostrings- anstalt inrättades av staten uppfostringsanstalten å Bona. Genom överenskom- melse med staten har diakonissanstalten i Stockholm åtagit sig att sörja för förvaringen av minderåriga kvinnor som enligt domstols förordnande skola insättas i allmän uppfostringsanstalt. För dessas förvaring användes till en början anstaltens vid Sjötorp i Stockholms län belägna skyddshem, men år 1906 utbyttes detta mot skyddshemmet Viebäck i Jönköpings län.

Redan under behandlingen av de förslag, som ligga till grund för nu omför- mälda reformer i lagstiftningen rörande minderåriga förbrytare, hade uttalats önskemål att tvångsuppfostran måtte kunna komma till användning å min- deråriga förövare av tjuvnadsbrott jämväl i de fall att straffarbete ej översti- gande visst maximum blivit för brottet ådömt. Svårigheten att anskaffa erfor— 4

' derligt antal anstaltsplatser lade emellertid hinder i vägen för ett omedelbart förverkligande av detta önskemål. Därtill kom att man ville avvakta resul— tatet av det nya rättsinstitutets tillämpning i förut angivna mera begränsade omfattning. Sedan resultatet utfallit gynnsamt, vann kravet på utvidgning av institutets tillämpningsområde ökad aktualitet, och genom lagändring den 7 maj 1917 erhöllo domstolarna befogenhet att förordna om minderårigs insät- tande i allmän uppfostringsanstalt jämväl i det fall att straffarbete i högst sex månader ådömts. Samtidigt höjdes gränsen för det fängelsestraff som fick utbytas mot tvångsuppfostran till ett år.

Frågan om en särbehandling för unga brottslingar över 18 år hade upptagits av fångvårdsstyrelsen i framställning till Kungl. Maj :t den 3 juli 1912. Det av fångvårdsstyrelsen då framförda förslaget gick i huvudsak ut på att per- soner i åldern mellan 18 och 21 år, vilka gjort sig saker till brott som enligt strafflagen skulle föranleda fängelse eller straffarbete ej över tre år, skulle kun- na i stället ådömas en särskild art av frihetsstraff _ korrektionsstraff under minst ett och högst tre år. Frigivning skulle ske på prov och möjlighet skulle finnas att återtaga den frigivne till anstalten. I samma fråga gjorde fång— vårdsstyrelsen ny framställning till Kungl. Maj:t den 28 maj 1918. Häri föreslogs att brottslingar i åldern mellan 18 och 20 år skulle efter avtjänat frihetsstraff kunna göras till föremål för uppfostrande åtgärder i särskild. anstalt.

I motion vid 1918 års riksdag (II: 210) yrkades att riksdagen måtte i skri- velse till Kungl. Maj:t begära utredning angående höjning av straffmyndig— hetsåldern och beträffande frågan, i vilken ordning tvångsuppfostran borde ådömas eller annat förfarande, såsom intagande i skyddshem, anlitas. I utlå- tande (nr 64) hemställde lagutskottet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning angå- ende åtskilliga i utlåtandet närmare angivna spörsmål rörande den straffrätts- liga behandlingen av unga brottslingar. Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna, varefter riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 juni 1918 (nr 335) hemställde om den av utskottet föreslagna utredningen.

Kungl. Maj:t tillkallade därefter sakkunniga för utarbetande av förslag till åtgärder för bekämpande av ungdomsbrottsligheten. I sitt den 18 oktober 1922 avgivna betänkande (statens off. utredn. 1922: 46) framlade de sakkun— niga förslag till vidgad användning av tvångsuppfostran. Förslaget gick i huvudsak ut på dels höjande av den övre åldersgränsen för tvångsuppfostrings- förfarandets tillämpningsområde från 18 till 21 är, dels möjliggörande av ut- byte av straff mot tvångsuppfostran även då den brottslige dömts till strängare straff än fängelse i ett år eller straffarbete i 6 månader, dels ock antagande av ny lag om verkställighet av tvångsuppfostran. Enligt denna lag skulle finnas två slags anstalter, nämligen allmänna uppfostringsanstalter, ungefär motsvarande de nuvarande och avsedda för yngre eller mindre utvecklade, samt allmänna förbättringsanstalter, avsedda för äldre eller mera svårartade.

I betänkandet framhöllo de sakkunniga inledningsvis vikten av att effek- tiva åtgärder vidtoges för bekämpande av ungdomsbrottsligheten samt upptogo till behandling bland annat frågan om höjning av straffmyndighetsåldern — i vilket hänseende de icke funno skäl att förorda någon ändring i gällande be— stämmelser. De sakkunniga behandlade vidare spörsmålet om vilka åtgärder som borde vidtagas mot unga brottslingar. Vidkommande arten av dessa åt- gärder borde enligt de sakkunnigas mening följande allmänna synpunkter vara vägledande.

Av verkställd utredning angående ungdomsbrottslighetens orsaker framginge icke blott, att ett synnerligen stort antal av de unga som begått brott eller visat vanart fått bristfällig uppfostran, utan även att utsikterna att genom uppfostran kunna rätta dem måste anses stora.

Erfarenheten gåve visserligen vid handen, att den sinnets böjlighet och mottaglighet för påverkan som utgjorde en förutsättning för att en uppfost- rande behandling skulle bära frukt i allmänhet avtoge med åren, och att upp- fostringsåtgärder därför vore verksammare ju tidigare de vidtoges. Emellertid måste en icke oväsentlig mottaglighet för uppfostran hos det stora flertalet människor anses förefinnas långt efter den egentliga ungdomsåldern. Härvid borde beaktas, att ett fostrande inflytande kunde utövas icke allenast genom moralisk påverkan utan även och icke minst genom ett vänjande vid ett regel- bundet och arbetsamt liv. Därtill komme, att en längre tids uppfostrande be- handling erbjöde möjligheter att bibringa yrkesskicklighet. och därmed att skapa förutsättningar för självförsörjning och hederlig vandel.

För frågan var den övre åldersgränsen för samhällets inskridande med upp- fostringsåtgärder mot brottslingar borde dragas, vore emellertid uppfostrings- barheten icke ensam avgörande. Hänsyn borde ock tagas till individens an- språk på självbestämningsrätt. Uppfostringsbehandlingen fordrade nämligen i regel en tämligen lång tid och nödvändiggjorde ofta ett kännbart frihets- berövande. Då det gällde brottslingar som icke uppnått den civila myndig— hetsåldern, tjuguett år, gjorde sig emellertid nyssnämnda hänsyn icke gällande med samma styrka som i fråga om äldre personer. De som ej nått tjuguett- årsåldern vore i allt fall underkastade vissa inskränkningar i sin bestämmande- rätt med avseende å såväl personliga som ekonomiska förhållanden. I regel hade de icke heller nått en sådan ställning i livet, att större betänkligheter mötte mot att för en något längre tid omhändertaga dem för uppfostran i an- stalt då sådant i anledning av ett begånget brott prövades erforderligt för de- ras rättande. I detta sammanhang förtjänade bland annat framhållas att äk- tenskapsåldern för män infölle först vid tjuguett år. För övrigt borde märkas, att det intrång som anstaltsvistelsen medförde i den unges förvärvsverksamhet i regel torde mer än uppvägas av förmånen att i anstalten erhålla en grundlig yrkesutbildning. Lyckades anstaltsbeh—andlingen dessutom omdana honom till en laglydig och samhällsnyttig medborgare, torde han själv komma att be- trakta vistelsen i anstalten mera såsom en välgärning än såsom ett störande ingrepp i hans frihet.

Givetvis medförde en särskilt på upp-fostran inriktad behandling i anstalt större ekonomiska uppoffringar för samhället än som vore förenade med verk- ställighet av nu brukliga frihetsstraff. Detta följde av uppfostringsbehand- lingens i genomsnitt längre varaktighet samt de högre anspråk som måste stäl- , las såväl på de för ändamålet erforderliga anstalternas utrustning som på de vid dem anställda befattningshavarnas utbildning. Vad denna samhällsekono- . miska synpunkt beträffade, finge _emellertid de sakkunniga med professor ' Thyrén i hans första del av »Princrperna för en strafflagsreform» framhålla,

att »det belopp, samhället lägger ut på välberäknade åtgärder mot ungdoms— kriminaliteten, tager det igen med ränta genom minskade förluster och utgifter på grund av kriminaliteten några år senare bland de vuxne».

Uppfostringsbehandling i anstalt vore emellertid blott ett av den moderna kriminalpolitikens medel för ungdomsbrottslighetens bekämpande. Där det eftersträvade målet, den brottsliges rättande och omdaning till en laglydig och samhällsnyttig medborgare, kunde uppnås genom mindre ingripande åtgärder än uppfostran i anstalt, vare sig straffinrättning eller uppfostringsanstalt, borde naturligen sådana mindre ingripande åtgärder väljas, så framt de icke måste anses alldeles otillräckliga för uppgiften att jämväl på andra än dem gent emot vilka åtgärderna i det särskilda fallet vidtoges verka avhållande från brott ( generaZp-revention). Ur uppfostringssynpunkt vore anstaltsuppfostran säker- ligen den utväg som borde tillgripas allenast i sista hand, nämligen då upp- fostran i enskilt hem, den brottsliges eget eller annat som kunde finnas lämp- ligt, icke stode till buds eller visade sig otillräcklig.

Vidare vore att märka att ingalunda alla unga lagöverträdare för sitt råt— tande krävde uppfostran. Brott behövde icke alltid tyda på fördärvad eller särskilt svag karaktär hos den felande. Därvid finge erinras om brott, be- gångna under intryck av en ovanligt stark frestelse, samt om brott som för- övats av politiska eller andra moraliskt icke klandervärda bevekelsegrunder eller av vållande, där detta icke hade djupare rotfäste i gärningsmannens ka- raktär. Ej heller finge de mångtaliga polisförseelserna förglömmas, vilka i vår rätt ej vore bestämt avgränsade från de egentliga brotten.

Det kunde emellertid vid valet av åtgärd gent emot brottslingen ej få an- komma allenast på det enskilda brottets beskaffenhet, utan hänsyn måste ta- gas till den brottsliges hela individualitet och till hans personliga förhållanden i övrigt. Den ledande grundtanken för ungdomsbrottslighetens bekämpande borde därför vara att anpassa åtgärderna mot de unga brottslingarna efter deras individuella förhållanden, utan att därvid de generalpreventiva synpunk- terna finge lämnas ur räkningen.

De sakkunniga funno härefter vid behandlingen av spörsmålet om de åtgär- der vilka horde komma till användning för de ungas tillrättaförande lämpligt att skilja mellan å ena sidan de fall då någon mera ingripande åtgärd icke vore påkallad för den brottsliges rättande, och å andra sidan sådana fall då ett kraftigare inskridande funnes erforderligt.

Sedan de sakkunniga beträffande de förstnämnda fallen ägnat särskild upp- märksamhet åt frågan om meddelande av varning eller annan tillrättavisning och avvisat tank-en härpå ävensom på att använda aga såsom huvudstraff eller självständig uppfostringspåföljd för begånget brott, övergingo de sakkunniga att behandla spörsmålet om'åtgärder i sådana fall vilka krävde en mera in— gripande behandling. De sakkunniga framhöllo därvid inledningsvis, att åt— gärder jämte eller i stället för det vanliga frihetsstraffet givetvis vore av vikt, där nämnda straff måste anses mindre lämpligt för den brottsliges rättan-de antingen på grund därav att strafftiden icke vore tillräckligt lång för att möjliggöra erforderlig påverkan genom uppfostran, eller ock av den anledning att en behandling i friare former än de som läte sig förenas med straffverk- ställigheten framstode'såsom önskvärd med hänsyn till den brottsliges indivi- duella förhållanden. För de sakkunniga syntes därvid tre olika möjligheter förtjäna att tagas i övervägande: 1) anordnande av särskilda uppfostringsåt-

gärder efter utståndet frihetsstraff, 2) det vanliga frihetsstraffets ersättande & med ett frihetsstraff på relativt obestämd tid och 3) frihetsstraffets utbytandeu mot uppfostringsåtgärder. Beträffande brottslingar i åldern mellan 15 och 18 år hade vår rätt i viss omfattning redan valt den sistnämnda utvägen. Ett övergivande av det rena uppfostringsinstitutet på det område, där detsamma : red-an vunnit stadgad tillämpning, torde icke böra ifrågasättas. Spörsmålet ' bleve därför begränsat till att avse sådana unga brottslingar, som till följd av gällande bestämmelser särskilt med avseende å åldern och straffets storlek icke kunde erhålla tvångsuppfostran.

Vad angår den under 1) upptagna möjligheten av k 0 in b i n a ti o n 111 e l- lan straffverkställighet och särskild uppfostrings- b e 11 a n d li n g framhöllo de sakkunniga att ur uppfostringssynpunkt måste ett enhetligt förfarande avgjort vara att föredraga. Där särskilda uppfost- ringsåtgärder överhuvud skulle vidtagas, vore det av vikt att de så snart som möjligt sattes i verket. De borde icke uppskjutas i avbidan på verkställandet av ådömt straff. Därtill komme att det måste anses innebära en onödig hård- het mot den brottslige att underkasta honom först straff och därefter en kanske långvarig uppfostringsbehandling, som med hänsyn till det för dess genomfö- rande nödiga tvånget i viss mån framstode såsom ett ytterligare lidande. På grund därav kunde de sakkunniga icke förorda en ordning enligt vilken straff- verkställigheten efterföljdes av en särskild uppfostrande behandling.

De sakkunniga omnämnde, att de haft under övervägande huruvida i svensk rätt lämpligen skulle kunna, på sätt som angivits under 2) här ovan, för unga förbrytare inrättas ett frihetsstraff på relativt obestämd tid och anmärkte därvid bland annat, att det måste vara mycket vanskligt att i domen företaga en straffmätning ur förbättringssynpunkt, eller med andra ord att på förhand avgöra inom vilken tid den brottslige måste antagas kunna rättas. Ett dylikt avgörande kunde byggas på någorlunda säkra grun- der först sedan man under någon tid haft tillfälle att iakttaga verkan av straff— behandlingen. De sakkunniga anförde vidare.

En ensidig tillämpning av förbättringssynpunkten ledde följdriktigt till ab- solut obestämd straffdom. Där icke så grovt brott förelåge att livstids fri— hetsstraff framstode såsom berättigat, skulle emellertid den individuella rätts- säkerheten, som för visso också vore ett samhällsintresse av största vikt, samt billighetens krav på rimlig proportion mellan brott och straff lida allt för svårt intrång, om förbättringssynpunkten på detta sätt tillämpades i sin ytter- sta konsekvens. Därför måste en maximitid sättas även för ett straff vars huvudsakliga uppgift vore att åstadkomma den brottsliges förbättring. Att utan någon begränsning eller inom viss latitud överlämna bestämmandet av denna maximitid till domstolens fria beprövande torde i varje fall i vårt land icke vara lämpligt i betraktande av de svårigheter och den fara för ojämnhet i tillämpningen, som vore förbunden med en dylik prövning. Den för maximiti- dens fastställande erforderliga avvägningen mellan å ena sidan förbättrings- synpunktens och å andra sidan rättssäkerhetens och billighetens krav torde där— , för böra företagas av lagstiftaren. ,

Så vore ock förhållandet enligt det amerikanska reformatory-systemet. I allmänhet finge det högsta straff som stadgades i det föreliggande brottets " straffskala bliva bestämmande för maximitidens längd. Undantagsvis bygg-

des på den i nordamerikansk rätt vanliga indelningen av brotten i svåra och : mindre svåra, så att vid de förra stadgades en viss längre och vid de senare en viss kortare maximitid. Intetdera av dessa båda sätt för maximitidens be- stämmande lämpade sig emellertid för svenska förhållanden. Vår lags straff- skalor omspände allt för vitt skilda grader av brottslighet för att rättvisligen bliva utslagsgivande i detta hänseende. Och någon allinän indelning av brot— ten i svåra och mindre svåra förekomme icke i svensk rätt. En möjlighet vore väl däremot att i lag uppställa ett mindre antal olika maximitider samt för avgörandet, vilken av dessa i det särskilda fallet skulle gälla, låta storleken av det allmänna frihetsstraff som den brottslige prövades hava förskyllt bliva bestämmande enligt närmare angivna regler, så att var och en av de i lagen uppställda maximitiderna svarade mot förskyllt straffarbete eller fängelse— straff inom vissa lagstadgade gränser.

Huru härmed än kunde ordnas, vore emellertid varje form av obestämd straffdom förbunden med hart när oöverkomliga svårigheter, då det gällde att i fråga om allenast vissa åldersgrupper inpassa densamma i ett straffsystem som i övrigt blott kände bestämda straffdomar. Att närmare ingå på denna fråga syntes icke vara av nöden. Det finge blott erinras att de antydda svå- righeterna särskilt skulle göra sig gällande, då i fall som avsåges i 4 kap. 9 och 10 %% strafflagen uppkomme fråga om sammanläggning av obestämt straff med vanligt frihetsstraff eller om avräkning av utståndet obestämt straff från ett på bestämd tid ådömt frihetsstraff.

Slutligen ville de sakkunniga erinra, att de ingalunda förbisett de invänd— ningar av principiell natur vilka framställts mot varje form av obestämd straff- dom. Men då dess införande såsom ett särskilt institut för unga förbrytare, på sätt ovan påvisats, redan av lagtekniska skäl finge anses vara uteslutet, hade de sakkunniga icke funnit behövligt att till närmare behandling upptaga be- rörda invändningar.

Då —— enligt de sakkunnigas mening _ kombination av straffverkställighet och särskild uppfostringsbehandling icke kunde anses lämplig och obestämd straffdom icke torde böra komma i fråga att införas i svensk rätt, återstode allenast den tredje av de förut angivna möjligheterna eller 5 t r 3. f f e t s ut- bytande mot uppfostringsåtgärder. Enligt de sakkunnigas åsikt vunnes därigenom fördelen av en anslutning till vad som redan i viss ut- sträckning gällde beträffande behandlingen av unga brottslingar i åldern mel- lan 15 och 18 år. De sakkunniga föreslogo alltså att den övre åldersgränsen för användning av tvångsuppfostringsinstitutet skulle höjas och funno att den- na gräns lämpligen borde sättas vid fyllda tjuguett år.

De sakkunniga övergingo därefter till behandling av frågan angående stor- leken av det straff, som finge utbytas mot tvångsuppfostran, och föreslogo i sådant hänseende att straffarbete till och med två och fängelsestraff i högst fyra år skulle kunna utbytas mot tvångsuppfostran.

I proposition (nr 67) till riksdagen år 1924 med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 kap. 3 % strafflagen m. m. föreslogs ej någon ändring i gällande bestämmelser angående straffmyndighetsåldern och ej heller någon höjning av övre åldersgränsen för tillämpning av tvångsuppfostran. Däremot innehöll propositionen förslag att beträffande lagöverträdare i åldern mellan 15 och 18 år straff skulle kunna utbytas mot tvångsuppfostran så snart straffet icke över- stege straffarbete i två år eller fängelse i fyra år., Dåvarande chefen för justi-

tiedepartementet yttrade i propositionen, att han icke ansåge sig för det dåva— ', rande ha anledning att ingå på en närmare granskning av de sakkunnigas för- ' slag i dess helhet. Med hänsyn till det statsfinansiella läget kunde han näm— ' ligen icke tillstyrka att förslaget i hela dess vidd då underställdes riksdagens prövning. Ett fullständigt genomförande av förslaget skulle kräva högst bety- dande kostnader för staten, främst för anskaffande av erforderligt antal anstal- ter. Kostnaderna därför hade icke av de sakkunniga beräknats. Att de skulle stiga till ansenliga belopp låge dock i öppen dag. Av de sakkunnigas beräk— ningar framginge att det vore tvångsuppfostrans tillämpning å brottslingar i åldern över 18 år som skulle medföra behov av större antal anstaltsplatser än det som för det dåvarande stode till förfogande, under det att den av de sak- kunniga jämväl föreslagna utvidgningen av tvångsuppfostrans användning å brottslingar under 18 år skulle kunna genomföras utan att de vårdmöjligheter statens uppfostringsanstalt å Bona erbjöde behövde utökas. På grund härav ansåge departementschefen frågan om en reform av behandlingen av unga brottslingar i åldern över 18 år böra tills vidare lämnas öppen. Önskemålet att vid behandlingen av brottslingar i åldern under 18 år låta straffet i ökad omfattning ersättas med tvångsuppfostran syntes honom däremot omedelbart böra förverkligas.

Det framlagda förslaget blev av riksdagen antaget och genom en den 6 juni 1924 utfärdad lag i ämnet erhöll 5 kap. 3 % strafflagen den lydelse lagrummet alltjämt har.

Frågan om ökad användning av tvångsuppfostran har varit föremål för be- handling jämväl vid 1934 års riksdag. I en inom andra kammaren väckt mo- tion (nr 32) hemställdes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande en revision av gällande bestämmelser angå- ende behandlingen av minderåriga förbrytare med särskilt beaktande av vad i motionen anförts i fråga om straffmyndighetsåldern, åtal, häktning och sättet för den brottsliges tillrättaförande. I motionen framhölls, bland annat, att det borde tagas under övervägande att genomföra en utvidgning av nuvarande möjligheter att utbyta straff mot tvångsuppfostran, så att unga förbrytare upp till 21 år måtte även i de fall, då de dömts till två års straffarbete och däröver, få intagas på uppfostringsanstalt.

I utlåtande (nr 32) i anledning av motionen framhöll första lagutskottet, be- träffande frågan om ökad användning av tvångsuppfostran bland annat, att det'borde beaktas att den nuvarande begränsningen i möjligheterna att förord- na om tvångsuppfostran i viss mån bidroge till en sådan uppdelning av ung- domliga förbrytare att de som gjort sig skyldiga till mycket grova brott icke komme att sändas till uppfostringsanstalt utanyunderkastades den strängare tillsyn som kunde utövas inom fängelset. Den omständigheten att de finge av- tjäna sitt straff i fängelse uteslöte icke att de bleve föremål för uppfostran och handledning under i övrigt ungefär samma former som inom de allmänna upp— fostringsanstalterna. Utskottet kunde därför icke finna skäl att i enlighet med önskemål som uttalats i motionen förorda upphävande av den begränsning i möjligheterna att förordna om tvångsuppfostran som vore uppställd med av-

' seende å straffets storlek. Vad anginge frågan om en höjning av åldersgränsen från 18 till 21 år, ville utskottet icke bestrida att vissa skäl talade för en dy- lik utvidgning av tillämpningsområdet för tvångsuppfostran. Uppenbarligen kunde det mången gång hända, att en tilltalad som uppnått 18 års ålder icke vore mer utvecklad än att han kunde jämföras med dem som befunna sig i ål- dern 15—18 år. Likaså torde det väl även beträffande åldersklassen 18—21 är ofta finnas utsikter att tillrättaföra vederbörande genom lämplig uppfostran och handledning. Å andra sidan kunde det sägas, att de skäl som kunnat an- föras för en utvidgning av institutets användning till ifrågavarande grupp av unga lagöverträdare avtoge i styrka i samma mån som behandlingen i ung- domsfängelset anordnades efter moderna principer. Utskottet erinrade om att lagen om verkställighet av straffarbete och fängelsestraff meddelade särskilda bestämmelser beträffande behandlingen av unga fångar samt att frågan om in- rättande av ett nytt modernt ungdomsfängelse vore aktuell. Vid ett fortsättande på den sålunda inslagna vägen torde i de fall då långvariga frihetsstraff ådöm- des unga lagöverträdare en lika rationell behandling kunna meddelas demi ung- domsfängelse som i allmän uppfostringsanstalt. Något behov att av hänsyn till sådana fall utvidga användningen av tvångsuppfostran till personer i åldern 18—21 år syntes alltså knappast föreligga. Beträffande de fall då allenast ett kortvarigt frihetsstraff ådömdes vederbörande, vore det däremot tydligt, att behandlingen i fängelset icke kunde medföra samma uppfostrande verkan som behandlingeni uppfostringsanstalt. I fråga om de personer som befunne sig i åldern 18—21 år vore det emellertid uppenbart, att ett förordnande om in- tagande på uppfostringsanstalt för längre tid framåt skulle uppfattas såsom ett synnerligen allvarligt frihetsberövande. Nämnda personer befunne sig i en ålder då de i allmänhet försörjde sig själva och kanske stundom bildat familj. Att under sådana förhållanden låta en långvarig tvångsuppfostran träda i stället för ett kortvarigt frihetsstraff måste innebära en straffskärpning, som knap- past skulle överensstämma med allmänna rättsuppfattningen. Det borde även märkas att tiden för tvångsuppfostran i sådant fall — därest någon effekt skulle kunna förväntas av densamma — måste utsträckas avsevärt utöver den nuvarande yttersta gränsen eller uppnådd ålder av 21 år. I 1922 års sakkun- nigbetänkande hade den längsta tiden också föreslagits utsträckt till 26 års ål- der. Utskottet funne för sin del icke lämpligt att utvidga användningen av tvångsuppfostran jämväl till unga förbrytare som fyllt 18 men ej 21 år.

. I anledning av motionens innehåll i annan del hemställde emellertid utskot- tet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till sådan ändring av 5 kap. 2 % strafflagen, att, när någon som fyllt 15 men ej 18 år begår brott, straffet må, med bibehållande av förbudet att döma till straffarbete på livstid,. nedsättas under vad eljest å gärningen följa bort. Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.

4. Frågan om anordnande av ny anstalt för yngre straff- och fängelsefångar. Straffängelserna i Uppsala och Gävle användas för närvarande företrädesvis för yngre manliga fångar. Mellan de båda fängelserna fördelas de unga fån— garna i överensstämmelse med ett av fångvårdsstyrelsen den 18 juni 1925 ut- färdat cirkulär i regel så, att till Uppsalafängelset sändas fångar, som vid straffets början ej fyllt 20 år och vilka dömts till straffarbete eller fängelse på viss tid överstigande sex månader, och till Gävlefängelset dels fångar, som vid straffets början ej fyllt 20 år och som dömts till straffarbete eller fängelse på viss tid överstigande två månader men icke sex månader, dels fångar, som vid straffets början fyllt 20 men ej 21 år och som dömts till straffarbete på livstiden eller till straffarbete eller fängelse över två månader. Unga fångar, som dömts till endast straffarbete i två månader eller till fängelse ej översti- gande två månader, få avtjäna sina straff i hemortsfängelserna. Någon an- staltsmässig uppdelning mellan förstagångsförbrytare och återfallsförbrytare äger sålunda ej rum. De båda fängelserna, vilka tillhopa ha 137 celler för egentligt fångförvar, kunna mottaga högst omkring 125 unga fångar, enär fängelserna dessutom tjänstgöra som lokala fängelser för rannsakningsfångar och bötesfångar. De kvinnliga fångarna under 21 år avtjäna sina straff å det för kvinnofän— gar i allmänhet avsedda centralfängelset i Växjö eller då strafftiden icke över- stiger tre månader å vederbörande hemortsfängelser.

I skrivelse den 20 september 1929 anhöll fångvårdsstyrelsen att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen äska anslag å 104,000 kronor för uppförande vid Uppsala- fängelset av en verkstadsbyggnad. Sedermera har fångvårdsstyrelsen i en till justitiedepartementet den 3 december 1930 avlåten promemoria förnyat sin tidigare framställning, dock med vissa ändringar, samt hemställt om utverkan- de av anslag för ändamålet med 138,000 kronor. Styrelsen har därvid sär- skilt framhållit de mycket otillfredsställande förhållanden under vilka arbetet bedreves vid fängelset och att behovet av ökat utrymme fördenskull vore trän- gande. Vid anmälan i statsrådet den 3 januari 1931 av denna anslagsfråga förklarade dåvarande departementschefen, att han vid personligt besök å straff— fängelset i Uppsala kunnat konstatera att de nuvarande arbetslokalerna där vore mindre lämpliga samt att överhuvud taget fängelset ej syntes motsvara de fordringar som rimligen borde ställas på ett ungdomsfängelse. Departe4 mentschefen ansåg emellertid att med slutlig prövning av fångvårdsstyrelsens ifrågavarande framställning borde anstå till dess den då pågående, åt lands— hövdingen Hagströmer anförtrodda utredningen om viss koncentration i fång- vårdsväsendet blivit slutförd.

I det av Hagströmer sedermera avlämnade betänkandet (statens off. ut- redn. 1931: 16) anfördes vidkommande Uppsalafängelset, efter närmare redo- görelse för detsamma, att man icke kunde komma till' annan slutsats än den, att alldeles övervägande skäl talade för att åtgärder vidtoges för att detta fängelse måtte kunna upphöra att fungera såsom ungdomsfängelse. Då ingen

av våra andra fångvårdsanstalter lämpade ”sig att träda i Uppsalafängelsets ställe återstode ingen annan utväg än uppförandet av ett nytt ungdomsfän— gelse. Goda skäl talade då för att detta tilltoges så stort, att samtliga ung- domsfängar finge plats där och även straffångelset i Gävle på så sätt måtte kunna befrias från sin uppgift att vara ungdomsfängelse, för vilken uppgift det mindre väl passade på grund av sin kringbyggda belägenhet med öppen insyn på fängelseområdet från kringliggande byggnader med därav följande risk för viss kommunikation mellan fångarna och utomstående. Det nya fän- gelset, som lämpligen borde beräknas för 150 fångar, föreslogs bliva ett kombinerat verkstads— och trädgårdsfängelse. Med hänsyn främst till de mycket avsevärda besparingar såväl i fråga om engångskostnaden som be- träffande den årliga driftkostnaden, vilka säkerligen kunde påräknas vid en kombination av det sålunda föreslagna fängelset och ett ifrågasatt central- fängelse, syntes — trots därmed förenade olägenheter — det nya ungdoms- fängelset lämpligen böra förläggas intill det nya centralfängelset och med detta få viss gemensamhet.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 21 augusti 1931 givit statens orga- nisationsnämnd uppdrag att framlägga utredning och förslag angående fång- vårdens framtida ordnande och vad därmed ägde samband, avlämnade organi- sationsnämnden den 11 oktober 1933 den begärda utredningen. Organisa- tionsnämnden — som ansåg att ett fullständigt förslag om den slutliga organi- sationen av anstaltsvården, innebärande bland annat byggandet av ett nytt större centralfängelse, borde anstå — fann att straffångelserna i Uppsala och Gävle vore behäftade med så allvarliga brister, att desamma icke för fram— tiden borde bibehållas såsom ungdomsfängelser. Åtgärder för åstadkom- mande av nya platser för förvaring av ungdomsfängar måste därför vidtagas. Då beredandet av en god vård åt ungdomsfängarna vore en av de allra viku tigaste av fångvårdens uppgifter, syntes frågan om erforderliga åtgärder där— för böra upptagas till bedömande före spörsmålet om en ökning av det enligt organisationsnämndens mening uppenbart otillräckliga platsutrymmet för manliga fångar. För organisationsnämnden förefölle denna ordning lämp— ligast med hänsyn till att det vore angeläget att ha frågan om sådana an- stalter som vore avsedda för särskilt ändamål klarlagd, innan spörsmålet om fängelseväsendets ordnande i övrigt upptoges till bedömande. I anslutning till vad sålunda anförts fann organisationsnämnden frågan om organiseran- det av erforderliga anstalter för manliga ungdomsfängar icke kunna lösas på annat sätt än genom nybyggnad. Att en sådan komme att draga avsevärda kostnader vore för organisationsnämnden tydligt, dock syntes kostnadsfrågan icke få givas avgörande betydelse. Det förelåge här ett behov som efter att länge ha gjort sig gällande med ständigt växande styrka nu vore så starkt, att det icke längre kunde tillbakavisas. Fångvårdsintresset gjorde sig här märkbart på ett alldeles särskilt sätt och måste tillgodoses.

Organisationsnämnden framhöll härefter beträffande det nya fängelsets karaktär att detsamma torde först och främst böra anordnas som verkstads- fängelse, d. v. s. fångarna borde där kunna bliva i tillfälle att arbeta i ett

yrke under i huvudsak de former som det fria livet bjöde. Blivande verkstads- : lokaler borde därför inrättas så att de i görligaste mån motsvarade sådana .% verkstäder, i vilka fångarna efter frigivandet kunde tänkas få sysselsättning. Av synnerlig vikt syntes vara, att fångarna även kunde beredas arbete i fria luften. Enligt vad erfarenheterna från Uppsalafängelset givit vid handen hade trädgårdsbruk visat sig mycket lämpligt för ungdomsfängar. Det syn— tes därför vara angeläget, att det blivande fängelsets område tilltoges så stort, att erforderlig areal kunde reserveras för trädgårdsanläggningar.

På grund härav och då det ur skilda, i betänkandet närmare angivna syn- punkter vore önskvärt att ungdomsfängelset gåves så central belägenhet som möjligt samtidigt som det icke förlades allt för långt från huvudstaden, före- slog organisationsnämnden att detsamma måtte förläggas å akademihemma- net ett mantal Berthåga nr 4 i Bondkyrka socken, beläget omkring 2.5 kilo- meter väster om Uppsala invid landsvägen till Enköping. Det nya fängelset borde enligt organisationsnämndens förslag beräknas för 150 manliga ung— domsfängar. Emellertid skulle fängelset kombineras med en cellavdelning med en kapacitet av 100 platser, avsedd för häktade och vanliga äldre fångar.

Då nuvarande straffsystem i oförändrat skick utgjort utgångspunkt vid upprättade av de ovan omnämnda förslagen till ny anstalt för unga fångar, och förevarande utredning avser frågan om inrättande av särskilt frihetsstraff med relativt obestämd strafftid för brottslingar mellan 18 och 21 år, synes anled— ning icke föreligga att närmare än som skett ingå på nämnda förslag.

De sakkunnigas förslag.

1. Förslag till lag om ungdomsfängelse.

A. Allmänna grunder.

Under de senaste årtiondena har i väsentligt högre grad än tidigare upp- märksamhet ägnats frågan om samhällets förpliktelser gentemot det uppväxan- * de släktet och möjligheterna att med olika slag av uppfostringsåtgärder 'un— derlätta dess anpassning efter samhällsordningens krav. Kunskap om barna- årens och ungdomsårens betydelse för utformningen av den vuxna människans ' liv har medfört en vidgad insikt därom att mycken olycka kunde undgås, om den unge i tid finge en fostran som hjälpte honom att bättre finna sig till rätta i olika levnadsförhållanden. Vad särskilt angår den vilsekomna ungdomen har medvetandet om att vissa ' drag i samhällets struktur icke sällan medverkat till den brottsliges och för- komnes belägenhet bidragit att inrikta intresset på denna ungdoms tillrätta- förande. Ett nytt skede i arbetet härpå inleddes genom den år 1902 genom— . förda barnavårdslagstiftningen och den samma år vidtagna ändring i straff- lagen som öppnade möjlighet att utbyta straff mot tvångsuppfostran.

1. Brottslighetens utbredning bland ungdomen. Erfarenheten» giver vid handen, att svåra förbrytare merendels redan i ung- domsåren och ibland redan i barnaåldern visat brottsliga böjelser. Verkställda undersökningar ha statistiskt påvisat detta sammanhang. Enligt en år 1919 av den engelske läkaren Goring publicerad undersökning hade av 2 204 vane- förbrytare, som under en viss tidrymd passerade genom de engelska fängel- serna, icke mindre än 73.1 % redan före fyllda tjuguett år blivit dömda för brott eller vanart. Även om fullt jämförliga uppgifter rörande svenska för- hållanden ej äro siffermässigt tillgängliga, lämna berättelserna från interne- ringsnämnden samt av läkare avgivna rättspsykiatriska utlåtanden tydliga be- vis i den riktningenatt farliga förbrytare merendels redan i ungdomen be- gynt sin brottsliga bana. Av icke mindre intresse är det faktum, att brottslighetsfrekvensen är högre under pubertetsåren och närmast därefter än i senare levnadsålder. En sam- manställning rörande svenska förhållanden kan härutinnan vara vägledande. Under år 1931 dömdes till straffarbete, fängelse och för snatteri till böter tillhopa 5 055 personer. Om dessa personer grupperas efter åldern vid brot- tets begående, får åldersfördelningen följande utseende.

Ålder vid brottets begående Antal dömda

15—17 år 18—20 » ....................... 879 1547

30 år och däröver ...................... 1687 Tillhopa 5055

De tio årsklasserna från 15 år och uppåt redovisa alltså sammanlagt 2 561 dömda eller något mer än hälften av hela antalet. I detta sammanhang för- tjänar särskilt understrykas, att på de sex åldersklasserna mellan 15 och 21 år komma 1 547 dömda eller omkring 30 % av totals-iffran.

Den anförda iakttagelsen gäller även för det fall, att siffrorna för brotts- ligheten inom de olika åldersgrupperna sättas i relation till folkmängden. I statistiska centralbyråns berättelse för år 1930 angående brottsligheten i riket anföres följande i anslutning till en tabell över sakfällda personer, om vilka uppgifter lämnats till straffregistret, fördelade efter kön, ålder, civilstånd samt brottens beskaffenhet, årligen 1926—1930:

Vad angår fördelningen efter ålder (vid brottets begående), så utvisar tabellen, att de i förhållande till folkmängden flesta sakfällda män såväl som kvinnor komma på åldersklassen 18—21 år, om man ser till brottsligheten överhuvud. Efter denna åldersklass följa i ordning, med hänsyn till det re- lativa antalet sakfällda, beträffande männen först klassen 21—25 år och därefter klassen 15—18 år samt beträffande kvinnorna tvärtom först klas— sen 15—18 år och därefter klassen 21—25 år. Skillnaden mellan sistnämnda båda åldersklasser är emellertid för kvinnornas vidkommande obetydlig. I övrigt gäller för såväl männen som kvinnorna, att brottsligheten överhuvud Sjunker med stigande levnadsålder.

Ett framgångsrikt bekämpande av brottsligheten i hela dess utsträckning blir följaktligen i huvudsak beroende på i vad mån samhället lyckas i sina i åtgärder mot den ungdom som blivit förvunnen till brott. Den behandling som kommer den unge brottslingen till del kan bliva avgörande för hans framtida levnadslopp. Valet av åtgärd vid denna kritiska tidpunkt i hans liv kan öka eller minska utsikterna för hans tillrättaförande.

Insikten härom har föranlett specialbestämmelser såväl i straffsystemct som beträffande straffverkställigheten.

2. Nuvarande behandling av unga brottslingar.

Vad straffsystemet beträffar är främst att märka domstols befogenhet att, då någon som fyllt femton men ej aderton år begått brott och därför dömes till böter eller fängelse eller till straffarbete i högst två år, förordna, att den dömde skall i stället för att undergå det ådömda straffet insättas i allmän uppfostringsanstalt. I vilken omfattning tvångsuppfostringsinstitutet kom- mit till tillämpning under de tre senaste åren framgår av nedanstående tablå, som till jämförelse innehåller uppgift även angående antalet till fängelse eller straffarbete ovillkorligt dömda minderåriga.

253,31 33.21? ååå? iåäååltiilåååå

begående 1931 1932 1933 1931 1932 1933

15 år ................... 30 39 44 23 26 38 ' 39 46 31 30 31 17 » ................... 60 49 48 23 22 14

Tillhopa 127 127 138 77 78 83

Institutet villkorlig straffdom, som praktiskt taget så gott som uteslutande avser förstagångsförbrytare, kommer till stor användning bland de yngre åldersklasserna. Frekvensen inom olika åldersgrupper framgår av nedanstå- ende tablå, avseende personer som under år 1931 dömts till straffarbete, fän— gelse eller för snatteri till böter.

Villkorligt dömda I % av hela antalet 226 442 66.2 506 373 42.4 700 314 31.0 25 är och däröver ........... 2494 1 911 583 23.4

Tillhopa & 055 3 343 1 712 33.9

Alder vid Hela. Ovillkorligt

brottets

begående antalet dömda. Antal

Uppgifter angående antalet brottslingar under 21 år som åren 1931—1933 dömts till icke villkorligt frihetsstraff, strafftidens längd 111. m. lämnas i de såsom bilaga C vid betänkandet fogade, inom statistiska centralbyrån upprät- tade tabellerna-.

I fråga om straffverkställigheten ha särskilda för unga fångar avsedda. anstalter anordnats. Dit överflyttas sådana fångar, vilka vid straffets bör-

jan ej fyllt tjuguett år och ha en strafftid överstigande två månader; unga fångar med en strafftid av två månader och därunder avtjäna sina straff i hemortsfängelserna. För unga fångar har vidare tiden för enrumsstraffet nedsatts, varjämte lättnader i celltvånget medgivits; i samband härmed har hela behandlingen vid nyssnämnda fängelser fått en mera uppfostrande karak- tär. För fångarnas undervisning och karaktärsdaning finnas lärare anställda; i den mån fången befinnes äga förutsättningar för yrkesutbildning, meddelas undervisning i hantverk (snickeri och skrädderi) samt särskilt vid straff— fängelset i Uppsala _ i trädgårdsbruk.

Åtskilliga åtgärder ha sålunda kommit till stånd för att bereda-unga för- brytare en behandling, som mera effektivt än de vanliga frihetsstraffen skulle vara ägnad att föra dem tillrätta. I sådana fall där frihetsstraff icke kunnat undvikas har det förenats med undervisning och handledning för att bättre fylla sitt ändamål. Trots dessa genom lagstiftning och på administrativ väg genomförda reformer äro förhållandena alltjämt mindre tillfredsställande. Villkorlig dom är sålunda ej medgiven, då straffet överstiger sex månaders straffarbete eller ett års fängelse, ej heller vid återfall i brott inom viss tid— rymd. Dessa restriktiva bestämmelser torde till en del kunna förklara, var— för antalet villkorliga domar är så väsentligt mycket lägre (42.4 % av hela antalet) då fråga är om brottslig ungdom i åldern 18—20 år än beträffande brottslingar under 18 år (66.2 %). Ehuru det ingår i de sakkunnigas uppdrag att jämväl undersöka frågan om utvidgning av den villkorliga domens till- lämplighetsområde, har detta spörsmål tills vidare fått träda tillbaka för en fråga som i vad det gäller brottslig ungdom synes mera betydelsefull. De sakkunniga åsyfta härvid det förhållandet att möjlighet icke finnes — åtmin- stone icke i annat fall än. där mycket svårt brott förövats —— att låta brotts- lingar över 18 år bliva underkastade en effektiv fostrande behandling. Denna brist sammanhänger med väsentliga egenskaper hos de nuvarande frihetsstraf— fen och kan enligt de sakkunnigas mening icke avhjälpas genom reformer inom dessas ram. De reformer av straffverkställigheten, som genomförts genom lagen den 24 mars 1916 angående verkställighet av straffarbete och . fängelsestraff med däri sedermera vidtagna ändringar, ha på ett lyckligt sätt minskat de nackdelar som följa med de vanliga frihetsstraffen. De ha dock endast i ringa mån möjliggjort, att behandlingen av de unga fångarna an- passas efter de krav som numera böra uppställas. Orsaken härtill är att söka dels —— och främst i frihetsstraffens konstruktion och dels i de nuvarande fängelseanläggningarnas olämplighet.

3. De nuvarande frihetsstraffens brister ur uppfostringssynpunkt.

Vad angår frihetsstraffens konstruktion vilja de sakkun— niga peka på framför allt tre omständigheter som göra, att straffet ej mot— svarar fostringssyftet: straffet är merendels kortvarigt, alltid tidsbestämt och i regel icke förenat med eftervård.

Av 189 under år 1931 nykomna straffarbetsfångar i åldern mellan 18 och " 21 år avtjänade 118 fångar en strafftid av två till sex månader, för 51 väx— ' lade strafftiden mellan sex månader och ett år, under det att 20 fångar ådömts straff överstigande ett år.1 Omsättningen vid de för unga fångar inrättade anstalterna är följaktligen mycket stor. Detta förorsakar oro och oreda i så- väl den teoretiska som den praktiska undervisningen. Endast ett fåtal fångar, nämligen de som avtjäna längre strafftider, kunna bliva föremål för en syste- matisk handledning. Bristerna i denna anordning framstå så mycket tydligare därigenom, att många av de dömda under skolåldern visat ringa intresse för undervisningen. .Vad de inhämtat har sedermera merendels förflyktigats under det oregelbundna liv som brukar föregå fängelsevistelsen. Med yrkesundervis- ningen förhåller det sig på samma sätt. Yrkesarbetet inom fängelset har vis- serligen sitt moraliska värde oavsett strafftidens längd; det motverkar ensam— hetens faror och hjälper till att hålla kropp och sinne spänstiga. Om någon verklig utbildning kan det dock i allmänhet icke bliva tal. När de första handgreppen i hantverket inövats, får utbildningen ofta avbrytas, eftersom strafftiden är till ända. Den yrkeskunnighet som fången förvärvat under fän- gelsetiden är därför många gånger alltför ringa för att kunna förhjälpa honom till arbete. Åtskilliga unga fångar lämna också fängelset med i stort sett sam- ma hjälplöshet gentemot livets svårigheter som kännetecknade dem vid inta- gandet. —— Även vad beträffar karaktärens fostran är fängelsets uppgift syn- nerligen brydsam. Karaktären är en produkt av ett flertal faktorer, såsom anlag, omgivningens beskaffenhet, personliga inflytelser från andra männi- skor, övning till vissa handlingsvanor, yrkesträning m. 111. För karaktärs- daningen erfordras under alla förhållanden tid, och unga människor, som ha be- * gått brott till följd av svagheter i den personliga utrustningen i förening med ogynnsamma yttre omständigheter, äro mer än andra i trängande behov av en längre tids fostrande behandling. För det stora flertalet unga brottslingar är emellertid strafftiden för kort för att syftet med behandlingen skall kunna vinnas.

En annan olägenhet hos de vanliga frihetsstraffen är deras tidsbestämdhet. Enligt gällande rätt utmätes strafftiden av domstolen. Fängelseledningen, vil- ken har att följa fångens utveckling under strafftiden, har icke något infly- tande på frågan om tiden för hans kvarhållande annat än vid villkorlig fri- givning, som emellertid — då straffen vanligen äro kortvariga —— för fångar i här avsedda åldrar ifrågakommer endast i ett fåtal fall. Detta har till följd att fången understundom nödgas kvarstanna i straffanstalten längre än behövligt. Så är fallet då fången under strafftiden undergått sådan sin- nesändring att man har anledning förvänta, att han efter frigivning skall föra ett laglydigt liv. I många fall torde emellertid som förut framhållits straff- tiden vara alltför kort, så att fängelsemyndigheterna nödgas frigiva fångar trots insikt om att de på grund av svaghet i karaktären och otillräckliga för- sörjningsmöjligheter sannolikt komma att återfalla i brott. Strafftidens be- stämdhet föranleder vidare, att frigivandet ofta sker vid en ur andra synpunk-

1 Motsvarande uppgifter beträdande dem som dömts till fängelse saknas.

l ter olämplig tidpunkt. Det förekommer sålunda, att unga fångar frigivas då _ tillgången på lämpligt arbete är ringa. Den fånge som saknar hem och an- höriga tvingas i dylikt fall att hastigt förbruka sin genom arbete i fängelset besparade arbetsförtjänst. Han försättes därigenom i en vansklig belägenhet som gör honom mera åtkomlig för frestelser att ånyo begå brott.

Det ligger en obestridlig sanning i det påstående som ofta göres av fångar, att ingen tid är farligare för en frigiven än dagarna närmast efter ett avslutat straff. Misslyckade ansträngningar att få arbete och bostad leda till nedsla— genhet och desperation. Då den frigivne någonstädes skall taga vägen, kommer han lätt att hamna på ölkaféet eller krogen. Här har han goda utsikter att stöta på gamla, farliga bekantskaper eller att göra nya, kanske lika farliga. Hans hopsparade arbetspremier äro snart förbrukade. Genom bristen på bo- stad och föda blir han kroppsligt och därmed också moraliskt försvagad, goda föresatser förflyktigas och han står snart åter inför domstolsskranket.

Fångvårdstjänstemän liksom skyddsföreningar kunna visserligen uträtta ett värdefullt arbete, när det gäller att ånyo insätta den frigivne i lämplig samhällsmiljö, men deras försök krönas ej alltid med önskvärd framgång. Otvivelaktigt beror detta bland annat på frånvaron av lagligt reglerad efter- vård. Inom andra områden har systemet med eftervård och övervakning vunnit tillämpning, ofta med gott resultat. Sålunda har det sedan länge till- lämpats vid tvångsuppfostran, vid villkorlig dom samt vid behandling av alkoholister ävensom på senare tid beträffande dem som utskrivits på prov från vårdanstalt för förminskat tillräkneliga. I fråga om fångar tillämpas visserligen eftervårdande behandling vid villkorlig frigivning. Såsom redan nämnts förekommer emellertid för unga förbrytare sådan frigivning jäm- förelsevis sällan. Regeln är därför, att de unga fångarna vid frigivningen sakna det stöd och den hjälp för anpassning till en ordnad livsföring, som frigivandets villkorlighet och i samband därmed vidtagna åtgärder skulle utgöra. Fängelsemyndigheterna äga icke befogenhet att genom återtagnings- risk binda den frigivne vid en anställning eller förbjuda honom att vistas i en för honom uppenbart olämplig miljö. Ej heller finnes någon möjlighet att ersätta den för den frigivne så farliga, plötsliga övergången från fängelsets avskildhet till den fulla friheten med en successiv anpassning till handlings— frihet.

Bristerna i den nuvarande fängelsebehandlingen för unga fångar komma till synes icke blott i vad det gäller straffsystemet utan också beträffande de lokala anordningarna för straffverkställigheten.

Varken straffångelset i Uppsala eller straffångelset i Gävle fyller moderna anspråk på ett fängelse som skall fostra unga fångar till arbete och lag- lydnad. Båda fängelserna äro uppförda i mitten av 1800-talet, alltså vid en tid då tilltron till cellstraffets överlägsenhet såsom korrektionsmedel ännu var så gott som orubbad. Byggnaderna äro av den vanliga cellfängelsetypen med en administrationsflygel samt två eller tre flyglar för fångförvar. Det knappa tomtutrymme, som kännetecknar de på 1850-talet tillkomna cellfängel-

serna och som får sin förklaring av enrumsstraffets dominerande ställning' inom straffverkställigheten vid denna tid, återfinnes även här. Tomtmarken * vid fängelset i Uppsala har en ytvidd av 118 ar, vid fängelset i Gävle är ' motsvarande siffra 103 ar. Detta utrymme är alltför begränsat för att be- , reda fångarna sysselsättning med utearbete, Sedan mer än tio år tillbaka , förhyr fångvården därför ett intill straffångelset i Uppsala beläget, kronan *, tillhörigt område, där de unga fångarna arbeta i trädgårdsbruk. Områdets . lämplighet för fångvårdsändamål minskas genom dess läge intill en starkt trafikerad väg, varifrån man obehindrat kan se in på trädgårdsområdet. Vidare har universitetet nu på samma område börjat uppföra två byggnader för vetenskapliga ändamål. Fängelset i Gävle, som nästan saknar möjlig- heter till utearbete, är numera alldeles kringbyggt; från de omgivande bostads- husen har man insyn över fängelseområdet.

Även byggnadernas inre är otillfredsställande. Lämpliga arbets- och för- rådslokaler saknas, likaså gymnastiksalar, varjämte till samlings- och under- visningslokaler tagits i anspråk utrymmen, som ursprungligen avsetts för helt andra ändamål och till följd härav icke kunnat göras tidsenliga. Inom- husarbeten utföras i bostadsceller, korridorer och" smärre gemensamhetsrum. . Redan nu anmärkta brist på utrymmen såväl utom som inom fängelsebygg—

naderna gör dem olämpliga till förvaring av unga fångar. Härtill kommer, att båda fängelserna tjänstgöra som lokalfängelser för rannsaknings- och bötesfångar. Då sistnämnda fångar förvaras i samma byggnad som de unga fångarna, är det icke möjligt att helt utesluta kommunikation mellan dessa

grupper.

4. Särbehandling för brottslingar i åldern mellan 18 och 21 år. Såsom redan framhållits äro för närvarande åtgärderna mot brottslingar ' över 18 år i det stora hela ensartade, vare sig den brottslige nyss nått nämnda ålder eller befinner sig i mannaåldern. Att många av de unga som nu under- gå frihetsstraff med bättre resultat skulle kunna göras till föremål för en sär— skild fostrande och utbildande behandling är otvivelaktigt. Ehuru normalt utrustade 18-åringar passerat pubertetsåldern, gäller det om såväl dem som de närmaste högre åldersklasserna att de alltjämt tillhöra en åldersgrupp hos vilken stabiliteten i känslo- och viljelivet ännu är osäker och anpassningen till samhällets krav på uppförande därför vacklande. På grund härav är det av . vikt att även de till ifrågavarande åldersklasser hörande unga som genom asocialitet påkallat ingripande från det allmännas sida erhålla utbildning i något yrke eller åtminstone vänjas vid regelbundet arbete och ordnad livs- föring. Vad nu sagts med tanke närmast på den ungdom över 18 år som är för sin ålder normalt utvecklad gäller i ännu högre grad om den ungdom i samma ålder, hos vilken utvecklingen är fördröjd och förmågan att göra erfa— "renheter kommer senare än i allmänhet är fallet. En särskild anledning att nu upptaga till behandling spörsmålet om en genom lagstiftning anordnad särbehandling för unga brottslingar över 18 år ' ligger däri, att frågan om uppförande av ett nytt fängelse för unga fångar .

aktualiserats genom den av landshövdingen Hagströmer verkställda utrednin— gen angående viss koncentration inom fångvårdsväsendet och genom organisa- tionsnämndens utredning i samma ämne. Det är nämligen uppenbart, att storleken och placeringen av ett sådant fängelse och dess inrättande i övrigt är på det närmaste beroende av den genomsnittliga tidslängden för fångarnas vistelse å fängelset och av fängelsevistelsens närmare anordnande, fångarnas sysselsättning, rörelsefrihet o. s. v.

Den uppfattning de sakkunniga uttalat angående de vanliga frihetsstraffens ineffektivitet, när det gäller att tillrättaföra sådana ungdomliga förbrytare som behöva omhändertagas för fostran och utbildning, har tidigare kommit till uttryck i 1922 års betänkande och i yttranden över detsamma. För att avhjälpa den brist som otvivelaktigt vidlåder straffbehandlingen därutinnan, att möjlig- het saknas att låta ungdomliga brottslingar över 18 år undergå en för dem av— passad särbehandling, föreslogs i nämnda betänkande en höjning av åldersgrän- sen för tvångsuppfostringsförfarandets tillämpningsområde från nuvarande 18 till 21 år. I åtskilliga yttranden över betänkandet restes emellertid ur skilda utgångspunkter bestämt motstånd mot det sålunda framlagda förslaget. Bland annat uttalades, att det icke kunde vara lämpligt med en ensartad behandling för så skilda åldersklasser som 15—17—åringar och 18—20-åringar. De syn- punkter som därvid framkommo ha i viss mån vunnit gillande av 1934 års riks- dag, och i första lagutskottets förut omnämnda, av riksdagen godkända utlå- tande i ämnet fann utskottet för sin del icke lämpligt att utvidga användnin— gen av tvångsuppfostran jämväl till unga förbrytare som fyllt 18 år. Emot vissa av de skäl som utskottet därvid anfört torde väl enligt de sakkunnigas mening erinringar kunna göras. Då utskottet åberopat, att personer som be— funne sig i åldern 18—21 år i allmänhet försörjde sig själva och kanske stun— dom bildat'familj, och utskottet i anslutning därtill uttalat, att det måste inne- bära en straffskärpning som knappast skulle överensstämma med allmänna rättsuppfattningen att under sådana förhållanden låta en långvarig tvångsupp— fostran träda i stället för ett kortvarigt frihetsstraff, torde sålunda kunna er- inras, att det förhållandet att en brottsling försörjer sig själv eller bildat fa- milj av lätt insedda skäl inträffar det såsom framgår av rättsstatistiken yt— terligt sällan att brottslingar under 21 år äro gifta —— icke torde utgöra anled- ning att mot honom tillgripa annan åtgärd än den som är bäst ägnad att leda till hans rättande. De sakkunniga vilja emellertid i sakens nuvarande läge icke förorda en utsträckning av tvångsuppfostringsförfarandet till årsklasser-' na över 18 år. Nämnda förfarande har otvivelaktigt fått sin praktiska utform- _ ning med tanke på sådana lagöverträdare som befinna sig nära barnaåldern. Att behandla brottslingar i åldern omkring 21 år tillsammans med barn som nyligen passerat 15-årsgränsen bör icke gärna ifrågakomma. Behovet av en viss skillnad i behandlingen av olika åldersgrupper framträdde jämväl i 1922 års betänkande sålunda, att de sakkunniga föreslogo olika anstalter för års- klasserna 15—17 år och för årsklasserna 18—20 år. De förra skulle i allmän- het intagas i uppfostringsanstalt, de senare i förbättringsanstalt. Den omstän— digheten att de senare årsklasserna måste förvaras på annan anstalt och i viss

3—343711

mån erhålla annan behandling än de yngre, torde visserligen icke i och för sig innefatta något absolut hinder mot att använda samma beteckning på be- *I handlingen i ena som i andra fallet. Bortsett från den faktiska skillnaden i * ' behandlingen av äldre och yngre torde emellertid såväl den stora allmänheten som de som närmast beröras av ifrågavarande lagstiftning reagera mot en ge- mensam beteckning. Det torde sålunda för en stor del av allmänheten må— , hända synas olämpligt, att exempelvis en tjuguåring dömes till »uppfostran». Det är också möjligt att den dömde själv betraktar sig såsom mogen och an- svarig för vad han gjort och anser sig böra behandlas därefter samt att han skulle anse sig nedflyttad till barnets nivå om han dömdes till >>tvångs— uppfostran». Även om dylika åskådningar knappast kunna anses äga något rationellt underlag, torde de måhända likväl förtjäna så mycket avseende att den särskilda behandlingen för brottslingar i åldern över 18 år konstrueras på annat sätt än tvångsuppfostringsförfarandet. För 18-årsålderns bibehållande såsom gräns beträffande tvångsuppfostringsförfarandet kan jämväl åberopas, att denna ålder redan i åtskilliga hänseenden av strafflagen godtagits såsom gräns med avseende på individernas straffrättsliga ansvarighet. Förutom att den utgör gräns för tillämpning av tvångsuppfostran, betecknar den nämligen gräns för straffnedsättningsmöjligheten enligt 5 kap. 2 % strafflagen och för uppkomsten av iterationsverkan enligt 4 % samma kapitel. De sakkunniga anse sig vid sådant förhållande sakna anledning att närmare än som skett ingå på frågan, huruvida reella skäl tala för just denna åldersgräns.

Därest, såsom enligt de sakkunnigas förmenande bör ske, en särbehand— ling inrättas för unga förbrytare över 18 år, uppkommer emellertid jämväl frågan var övre åldersgränsen för denna särbehandling skall dragas. De sakkunniga ha funnit sig böra förorda, att denna gräns sättes vid 21-årsåldern. För en sådan avgränsning tala flera skäl. Det kan bland annat med fog göras gällande, att vid ett första genomförande av en speciallagstiftning på detta område anledning icke finnes att överskrida den betydelsefulla skiljegräns i medborgarens liv som myndighetsåldern utgör. Vid ett tillämplighetsom- råde av- nu angivna utsträckning skulle vidare och detta utgör tillika ett bestämt skäl mot en snävare begränsning _ den ifrågasatta specialbehand— lingen komma att omfatta de åldersgrupper, som. enligt vad förut angivits i förhållande till sin storlek uppvisat det största antalet sakfällda män och kvinnor.

Enligt de sakkunnigas förslag skall —— med visst undantag vartill de sak- kunniga återkomma vid den särskilda behandlingen av 1 % i det utarbetade lagförslaget —— för frågan om särbehandlingens tillämplighet vara avgörande huruvida den tilltalade begått brott inom de nyss angivna åldersgränserna. Den omständigheten att en person som begått brott före fyllda 21 år sedermera innan han dömes eller innan straffverkställigheten hinner börja uppnår nämnda ålder, skall således icke utgöra hinder för särbehandling. Det torde böra få bero på omständigheterna i det särskilda fallet, främst naturligtvis den brottsliges utveckling, huruvida särbehandling skall föreskrivas för en brotts— ling som fyllt 21 år innan domen faller eller uppnår denna ålder innan straff—

verkställigheten, enligt vad som skäligen kan beräknas, kommer att taga sin början.

Såsom redan berörts kommer den särbehandling de sakkunniga föreslå för åldersklasserna 18—20 år att erhålla i viss mån annan karaktär än den tvångsuppfostran som för närvarande finnes för åldersklasserna 15 17 är. Med hänsyn härtill och till det förhållandet att den som fyllt 18 år enligt gällande rätt betraktas såsom straffrättsligt fullt ansvarig för sina hand— lingar, synes det vara lämpligt att det nya institutet betecknas såsom straff, och i enlighet härmed vilja de sakkunniga föreslå att den nya straffarten benämnes ungdomsfängelse. Det skulle visserligen kunna ifrågasättas att välja annan benämning (korrektion, förbättringsbehandling, ungdomsvärn eller liknande). De sakkunniga ha emellertid icke funnit olägenheterna med benämningen ungdomsfängelse vara av den art, att annan benämning kan an- ses äga företräde.

Det ligger i sakens natur, att ungdomsfängelse ingalunda kan utgöra den regelmässiga reaktionen mot brottslingar i de årsklasser varom nu är fråga. Till en början är att märka, att ungdomsfängelse icke kan ifrågakomma såsom straff för rena bagatellförseelser. Visserligen torde numera allmänt er— kännas, att vid valet av åtgärd mot en brottsling hänsyn skall tagas ej alle- nast till det enskilda brottet utan jämväl och framför allt till den brottsliges individualitet och lcvnadsomständigheter. Om detta kan sägas beträffande brottslingar i allmänhet, gäller det särskilt i fråga om ungdomliga lagöver— trädare. En viss relation kräves dock mellan den begångna gärningen och straffet för densamma. Den allmänna rättskänslan skulle säkerligen icke kun— na förlika sig med att exempelvis en obetydlig ordningsförseelse åtföljdes av — ett tämligen långvarigt frihetsstraff. Har den som begått en dylik förseelse genom sin livsföring i övrigt ådagalagt asociala tendenser —— han har till exempel visat sig arbetsovillig och fört ett kringstrykande liv må det vara befogat att samhället mot honom vidtager effektiva åtgärder. Men detta skall i så fall icke ske under formen av straff för en bagatellförseelse. Enligt de sakkunnigas mening bör alltså ungdomsfängelsets tillämpningsområde avgrän- sas nedåt sålunda, att brott som falla under en viss gräns aldrig kunna för- anleda ådömande av ifrågavarande straff. Gränsen synes lämpligen kunna bestämmas så att brott som enligt lag ej kunna medföra strängare straff än böter uteslutas. '

De sakkunniga ha icke funnit anledning att för den nya straffartens till- lämpningsområde föreslå någon övre gräns med hänsyn till det begångna brottets svårhetsgrad. Även utan särskilt stadgande därom torde vara klart, att ungdomsfängelse i regel icke bör komma till användning vid brott, som enligt vanliga bestämmelser skulle in casu medföra ett mycket långt frihetsstraff. Sålunda torde ungdomsfängelse endast undantagsvis böra ifrågakomma, då ett brott måste anses förskylla vanligt frihetsstraff under tid som överstiger maximitiden för ungdomsfängelse. Att för dessa relativt mycket fåtaliga fall införa ett uttryckligt undantagsstadgande finna de sak-

kunniga icke erforderligt. Genom inrättandet av en nämnd för behandling av bl. a. frågor om ådömande av ungdomsfängelse —— de sakkunniga återkom- ma senare härtill och genom den föreslagna samverkan mellan domstol och nämnden torde ha vunnits betryggande garantier mot ådömande av ungdoms- fängelse, då sådant straff icke bör komma till användning.

Inom det brottsområde där ungdomsfängelse kan ifrågakomma skall detta straff förbehållas brottslingar, som för sin fostran till arbete och laglydnad äro i behov av omhändertagande på en särskild för dylik fostran inrättad anstalt och som vidare äro mottagliga för den påverkan som anstalten avser att . åstadkomma. Mot en lagöverträdare som, utan att röja några asociala böjel- ser, på grund av yttre tillfälliga omständigheter råkat i konflikt med lagen är ungdomsfängelse ej den rätta reaktionen. I sådant fall föreligger icke det behov av fostran som utgör förutsättning för ungdomsfängelse. Brotts— lingar av nu angivet slag bör-a i största möjliga utsträckning komma i åt- njutande av villkorlig dom. Därest av allmänpreventiva skäl sådan dom ej kan meddelas _— och brottet ej kan sonas med böter —— får vanligt tidsbe- stämt frihetsstraff tillgripas. En annan kategori av brottslingar som ej hel- ler bör ådömas ungdomsfängelse är den, som visserligen är i behov av fost- rande behandling men vars behov av fostran kan tillgodoses genom villkor- lig dom under effektiv uppsikt. Slutligen återstår en tredje, för ungdoms- fängelse olämplig brottslingskategori nämligen den som icke är mottaglig för fostrande påverkan. Om den fostrande behandling som skall meddelas genom ungdomsfängelse skall kunna medföra avsett resultat, är av nöden att hålla sådana element borta från anstalten, vilka med hänsyn till sin, sinnesart och det fördärvliga inflytande de utöva på omgivningen endast försvåra arbetet med de förbättringsbarau Den erfarenhet, som vunnits inom tvångsupp- fostrings— och skyddshemsverksamheten har ådagalagt det oavvisliga be- hovet därav, att abnorma element förhindras att komma i kontakt med de uppfostringsbara. Det får därför anses sås-om en angelägenhet av synnerlig vikt vid inrättandet av en sådan specialanstalt för ungdomliga förbrytare som nu ifrågasättes att tillse att de oförbätterliga ej genom sin närvaro å anstal— ten förstöra det resultat man vill nå.

Den fråga som närmast uppkommer är hur man skall kunna erhålla garan-

_ tier, å ena sidan att de som äro i behov av fostrande behandling verkligen dömas till ungdomsfängelse i stället för vanligt frihetsstraff, och å andra sidan att sådana för vilka ungdomsfängelse är meningslöst eller eljest olämp- ligt icke erhålla detta straff. Med nämnda fråga sammanhänger spörsmålet om åstadkommande av nödig enhetlighet vid tillämpningen av bestämmelserna angående ungdomsfängelse. Vid övervägande härav ha de sakkunniga funnit sig böra föreslå inrättandet av en särskild nämnd för frågor angående ung- .domsfängelse. Mellan nämnden och domstolarna bör enligt de sakkunnigas mening för avgörande av frågor om ådömande av ungdomsfängelse samarbete anordnas på liknande sätt som gäller enligt förvarings- och interneringslagar— na. De sakkunniga vilja i detta sammanhang framhålla, att därest ungdoms—

fängelse upptages i straffsystemet såsom en särskild straffart med relativt obestämt straff, en nämnd av skäl som angivas i den speciella motiverin- gen blir nödvändig för avgörande av frågor om utskrivning från anstalten och återintagning vid brott mot utskrivningsvillkoren. Det synes naturligt, att den särskilda sakkunskap som samlas i denna nämnd jämväl kommer till användning vid prövning av frågor om ådömande av ungdomsfängelse. De sakkunniga vilja jämväl framhålla, att det med hänsyn till nämndens medver- kan vid prövningen av frågan om ådömande av ungdomsfängelse torde vara möjligt att giva lagskiparen en större frihet vid denna frågas avgörande än som eljest torde ha varit—tillrådlig. Såsom förut angivits är det sålunda ej avsett att det enligt förslaget skall finnas något hinder att döma en person, som begått brott innan han fyllt 21 år, till ungdomsfängelse efter det han nått nämnda ålder, och vidare är det ej avsett'att förslaget skall för den nya straffartens tillämpningsområde innehålla någon övre gräns med hänsyn till det begångna brottets svårhetsgrad.

I annat sammanhang lämnas närmare redogörelse för huru de sakkunniga tänkt sig nämndens organisation och arbetsformer. Givetvis bör nämndens arbete kunna organiseras på sådant sätt, att kostnaderna för nämnden stanna vid ett lågt belopp. '

Enligt det upprättade lagförslaget skall domstolen, då den anser ungdoms— fängelse böra användas, omedelbart döma till detta straff. Således skall icke, såsom sker vid beslut om tvångsuppfostran, först dömas till Vanligt straff (böter, fängelse eller straffarbete) och sedermera detta straff utbytas mot ungdomsfängelse. Då de som insatts i allmän uppfostringsanstalt, enligt ' vad erfarenheten visat, ofta betrakta det såsom en orättvisa att de kvarhållas i anstalten långt utöver den i domen bestämda strafftiden, måste det anses önskvärt att den omgång som förekommer vid förordnande om tvångsupp- fostran undvikes i en ny lag om ungdomsfängelse. Det måste jämväl beteck- nas såsom mindre riktigt att först döma till ett straff och sedan —— i samma dom sätta ett annat straff i stället för det först ådömda. Såvitt de sakkun- niga kunna finna torde lagtekniska hinder icke omöjliggöra en sådan anord- ning, att domen lyder direkt å ungdomsfängelse.

En dom å ungdomsfängelse skall enligt det upprättade lagförslaget icke inne- hålla något uttalande om strafftiden. I lagen skall däremot finnas angiven en absolut maximitid för anstaltsvistelsen. Bestämmandet i det enskilda fal- let av tiden för anstaltsvistelsen skall såsom nyss antytts ankomma på nämn- den. Det är avsett att utskrivning i regel skall bliva villkorlig. Nämnden har då att besluta att den utskrivne under viss tid skall stå under tillsyn. Nämnden har vidare att under medverkan från ungdomsanstalten söka sörja för att den utskrivne erhåller arbete. Visar den utskrivne opålitlighet, skall han kunna återintagas i anstalten. Beträffande samtliga nu berörda frågor hänvisas närmare till specialmotiveringen.

Det av de sakkunniga upprättade lagförslaget kan genomföras utan ändring av de bestämmelser som nu gälla angående tvångsuppfostran. I viss mån skul—

le den föreslagna nya straffarten kunna betraktas såsom en påbyggnad på , tvångsuppfostringsinstitutet. Detta gäller i varje fall såtillvida, att det nya ' institutets tillämpningsområde börjar där det äldres slutar; instituten löpa ' icke till någon del parallellt och det kan alltså icke komma att inträffa att '_' domstol i något fall får att välja antingen det ena eller det andra. "

Såsom redan omnämnts avviker det föreslagna förfarandet vid ådömande av ungdomsfängelse från förfarandet vid ådömande av tvångsuppfostran. Naturligtvis är det önskvärt att förfarandet vid ådömande av tvångsupp— fostran reformeras sålunda, att den omgång som nu förekommer genom ådö- mandet av straff som sedan utbytes mot tvångsuppfostran kan undvikas. Enligt de sakkunnigas mening kan dock denna reform utan större praktisk olägenhet anstå till dess erfarenhet vunnits angående tillämpningen av den nu föreslagna lagen.

Liksom det för närvarande i viss utsträckning inträffar att ungdomar som begått brott i åldern mellan 15 och 18 år dömas till icke villkorligt tidsbe- stämt frihetsstraff, så kommer det efter genomförandet av ett förslag sådant som det nu framlagda att inträffa att ungdomar som begått brott i åldern mellan 18 och 21 år dömas till sådant straff. De sakkunniga anse sig icke ha anledning att i detta sammanhang närmare ingå på frågan om förvaringen av unga fångar som dömts till vanligt tidsbestämt straff, men vilja fram- hålla att förvaringen i största möjliga utsträckning bör ordnas så att de unga fångarna kunna hållas helt avskilda från äldre fångar.

B. Speciell motivering.

1 %.

De allmänna grunderna för den här upptagna bestämmelsen ha liksom dess huvudsakliga innehåll angivits i den allmänna motiveringen.

fV id en närmare redogörelse för innehållet torde det vara lämpligt att först behandla det fall att endast ett brott förövats. För en tillämpning av den föreslagna lagen kräves enligt denna paragraf till en början, att å brottet en- ligt lag kan följa fängelse eller straffarbete. Det saknar betydelse, huruvida den tillämpliga straffsatsen innehåller allenast fängelse eller straffarbete —— eller båda dessa straffarter eller den dessutom upptager böter. Det saknar likaledes betydelse, huruvidai det föreliggande fallet det ena eller andra straf- fet skulle vid en tillämpning av vanliga regler kunna tänkas komma till an— vändning. För att ungdomsfängelse skall kunna ådömas kräves emellertid, .utöver det sagda, att brottet är begånget sedan den brottslige fyllt 18 men innan han fyllt 21 år. Denna regel —— som är fastslagen i paragrafens första stycke modifieras dock genom stadgandet i andra stycket. Detta stadgan- de är närmast föranlett av innehållet i 9 % lagen den 27 juni 1902 angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran. Enligt nämn— da paragraf är domstols förordnande om minderårigs insättande i allmän upp— fostringsanstalt förfallet, om förordnandet ej gått i verkställighet innan den

* dömde uppnått 18 år. Härav följer, att domstol icke kan förordna om en till- talads insättande i allmän uppfostringsanstalt sedan han fyllt 18 år. Stad- gandet i 1 % andra stycket i den nu föreslagna lagen avser att förebygga den situation som eljest skulle kunna inträffa, att domstol i ett givet fall vore för- hindrad såväl att förordna om tvångsuppfostran som att döma till ungdoms- fängelse.

Har den tilltalade begått två eller flera brott, är enligt första paragrafen lagen tillämplig så snart fängelse eller straffarbete kan följa å något av brot- ten. Finner domstolen i sådant fall ungdomsfängelse böra ådömas, skall detta utgöra straff för samtliga brotten. Jämte ungdomsfängelse får alltså ej ådö- mas annat straff. Meningen med ungdomsfängelse är ju, att denna straffart skall komma till användning i stället för vanligt straff i sådant fall då ung— domsfängelse lämpar sig bättre för den brottsliges rättande än vanligt straff. Vid sådant förhållande måste uppenbarligen en tillämpning av annat straff vid sidan av ungdomsfängelse vara utesluten. En förutsättning för att lagen skall kunna tillämpas i fall då den tilltalade begått flera brott är, att intet av brotten förövats efter det han fyllt 21 år. Så snart han begått något brott efter fyllda 21 år, är det således uteslutet att döma honom till ungdoms- fängelse. Detta är en nödvändig konsekvens av huvudprincipen att tiden för brottet och icke den brottsliges ålder då han dömes är avgörande för frågan om användande av ungdomsfängelse. I motsats till vad sålunda gäller beträf— fande den övre åldersgränsen, 21 årsåldern, medför emellertid undantagsstad— gandet i paragrafens andra stycke för vars tillämpning, väl att märka, för— utsåttes att den tilltalade fyllt 18 år då han dömes att det icke utgör något hinder för användande av ungdomsfängelse, att ett eller flera av de begångna brotten eller alla _ förövats innan den tilltalade nått den undre ålders- gränsen, 18 årsåldern.

Föreligger brott ett eller flera på sätt här angivits, kan den tilltalade dömas till ungdomsfängelse även om han skulle ha fyllt 21 år innan domen faller eller verkställigheten hinner börja. Denna sak har redan berörts i den allmänna motiveringen. Utöver vad där anförts må tilläggas följande. En särskild anledning att beträffande en tilltalad som begått brott före fyllda '215 år hålla möjlighet öppen att tillgripa ungdomsfängelse även efter det han nått nämnda ålder ligger däri, att det måste anses otillfredsställande om en sådan rent yttre och tillfällig omständighet som exempelvis rannsakningstidens längd skulle kunna öva inverkan på frågan om tillämpligheten av ungdomsfängelse. Om så vore, skulle t. ex. kunna inträffa att den tilltalade genom förhalande av rättegången omöjliggjorde ådömande av ungdomsfängelse. Möjligheten att använda ungdomsfängelse för en tilltalad som fyllt 21 år bör givetvis ej be- gagnas i fall då någon längre tid förflutit sedan han nådde nämnda ålder och ej heller i fall då hans utveckling väl motsvarar den för hans ålder normala. Angående de garantier mot missbruk av denna möjlighet Som förslaget inne- håller hänvisas till den allmänna motiveringen.

Det må här anmärkas, att påföljd enligt 2 kap. 19 % strafflagen ej kan ifrågakomma där någon dömes till ungdomsfängelse. Dylik påföljd må näm-

ligen enligt vad som stadgas i sagda paragraf ej ådömas, där ej det begångna i brottet varder belagt med straffarbete i minst sex månader.

2 %.

Med denna paragraf skall jämföras dels 3 % första stycket och dels 17 % i andra stycket. Enligt dessa stadganden kan under vissa förhållanden ung- : domsfängelse träda i stället för annat tidigare ådömt villkorligt straff. Stad- gandena utgöra motsvarighet till vad 5 kap. 3 % strafflagen innehåller angå- ' ende utbyte av villkorligt straff mot tvångsuppfostran.

Nyss omnämnda stadganden i den föreslagna nya lagen torde i vad de avse utbyte av villkorligt straff mot ungdomsfängelse lämpligen behandlas i ett sammanhang. Följande fall beröras av ifrågavarande stadganden:

1. Den tilltalade har begått brott, varå enligt lag kan följa fängelse eller straffarbete, och erhållit villkorlig dom. Efter domens meddelande men före prövotidens slut begår han nytt brott, varå enligt lag kan följa straff som nyss nämnts.

2. Den tilltalade har begått sådant brott och erhållit sådan dom som i 1. första punkten sägs. Efter domens meddelande men före prövotidens slut be- går han nytt brott, varå enligt lag icke kan följa fängelse eller straffarbete.

3. Den tilltalade har begått sådant brott och erhållit sådan dom som i 1. första punkten sägs. Utan att han gjort sig skyldig till nytt brott förklaras sedermera anståndet med straffet förverkat.

4. Den tilltalade har begått brott, varå enligt lag icke kan följa fängelse eller straffarbete, och erhållit villkorlig dom. Efter domens meddelande men före prövotidens slut begår han nytt brott, varå enligt lag kan följa fängelse eller straffarbete. Beträffande fallen 1 och 4 är att tillämpa 17 % andra stycket i lagen (jäm- fört med 1 €). Om domstolen för det nya brottet jämlikt 1 % dömer till ung- domsfängelse _— det förutsättes att det nya brottet är begånget å sådan tid att enligt vad i 1 % angives ungdomsfängelse kan ifrågakomma _ träder jäm- likt 17 å andra stycket det för det nya brottet ådömda straffet av ungdoms— fängelse i stället för det tidigare ådömda villkorliga straffet. Fallet 2 regleras genom 2 % och 17 % andra stycket. Då enligt lag å det nya brottet ej kan följa fängelse eller straffarbete, skulle enligt huvudregeln i 1 % ungdomsfängelse ej kunna användas. För detta fall stadgas emellertid i 2 % att domstolen, ändå att å det nya brottet enligt lag ej kan följa fängelse eller straffarbete, må döma till ungdomsfängelse. Sker så träder jämlikt 17 å andra stycket detta i stället för det tidigare ådömda villkorliga straffet. Det kan anmärkas, att stadgandet i 2 % icke står i överensstämmelse med vad i den allmänna motiveringen anförts därom att ungdomsfängelse ej bör ifrågakom- ma såsom straff för en bagatellförseelse. Den bristande överensstämmelsen är emellertid mera teknisk än reell. I själva verket förhåller det sig ju i fall som avses i 2 % så, att ungdomsfängelse kommer att utgöra straff såväl för det äldre grövre brottet som för den senare bagatellförseelsen. Det är dessutom .

att märka att ungdomsfängelse ingalunda enligt 2 % är obligatoriskt. Hänsyn skall naturligtvis —— som alltid vid prövning av fråga om användande av ung- domsfängelse —— tagas till den brottsliges hela livsföring.

Fallet 3 behandlas i 3 % första stycket. Enligt den bestämmelse som här meddelas kan domstolen utbyta den förut ådömda villkorliga straffdomen mot beslut om ungdomsfängelse.

Följande två fall beröras icke av stadgandena i lagförslaget:

a) Den tilltalade har begått brott, varå enligt lag icke kan följa fängelse eller straffarbete, och erhållit villkorlig dom. Efter domens meddelande men före prövotidens slut begår han nytt brott, varå ej heller enligt lag kan följa fängelse eller straffarbete.

b) Den tilltalade har begått sådant brott och erhållit sådan dom som i a) första punkten sägs. Utan att han gjort sig skyldig till nytt brott förklaras sedermera anståndet med straffet förverkat.

I fallen a) och b) kan alltså ungdomsfängelse icke ifrågakomma. En granskning av de olika fall som här omnämnts torde giva vid handen, att den princip är genomförd i lagförslaget att en person ej får dömas till ungdomsfängelse med mindre han (minst) en gång — varom nu är fråga -— begått brott, varå enligt lag kan följa fängelse eller straffarbete. Har han såsom i fallen a) och b) härovan -— icke begått något brott som är belagt med fängelse eller straffarbete, kan han ej dömas till ungdomsfängelse. Vad angår det fall att en person, sedan han begått ett brott och därför erhållit villkorlig dom, under prövotiden förövar nytt brott, är det emellertid — för frågan huruvida ungdomsfängelse kan användas —— likgiltigt om det är det förra eller det senare brottet som enligt lag kan medföra fängelse eller straff- arbete.

I anslutning till vad som anförts angående utbyte av villkorligt vanligt straff mot ungdomsfängelse vilja de sakkunniga upptaga till behandling frå- gan, huruvida det kan anses påkallat att införa möjlighet att meddela villkor- lig dom beträffande — omedelbart ådömt ungdomsfängelse. Mot en så- dan anordning kan till en början invändas, att ungdomsfängelse är avsett och konstruerat såsom straff för sådana som äro i behov av omhändertagande, med andra ord för sådana som icke kunna förväntas låta sig rätta genom vill— korlig dom. Under sådana förhållanden torde det vara principiellt oriktigt att medgiva anstånd med ungdomsfängelse. Då möjlighet finnes att utbyta villkorligt vanligt straff mot ungdomsfängelse, torde vidare kunna anföras, att praktiskt behov av den ifrågasatta anordningen icke finnes. Egentligen bör det anses såsom en vinst, att frågan huruvida ungdomsfängelse skall tillgri- pas avgöres icke i det första målet utan först på det senare stadium då den villkorliga domen förverkats. Såsom material för bedömande av den brottslige föreligger då ej allenast utredningen i nämnda mål utan jämväl upplysningar- na angående hans uppförande under prövotiden. Domstolen är således i den förmånliga ställningen att kunna grunda sin prövning på ett fylligare material än som fanns tillgängligt när målet avgjordes.

3 %.

Beträffande 3 % första stycket hänvisas till vad som anförts under 2 %. I annat sammanhang har redan omnämnts innehållet i 9 % lagen den 27 juni Ä 11902 angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran. '. Enligt upplysning från uppfostringsanstalten å Bona har det i åtminstone fyra fall hänt att detta stadgande kommit i tillämpning. Det har synts lämp— ligt att möjlighet beredes att då på grund av bestämmelsen i fråga förordnan- de om minderårigs insättande i allmän uppfostringsanstalt förfaller vilket visserligen torde sällan inträffa —— låta ungdomsfängelse träda i stället för det förut ådömda straffet. Bestämmelse härom har meddelats i 3 % andra stycket.

4 %.

I denna paragraf ha upptagits .de materiella förutsättningarna för ådöman- de av ungdomsfängelse.

De underåriga kriminella utgöras av ett mycket heterogent material. De förete stora olikheter i avseende å anlagen och de ha påverkats av vitt skilda miljöförhållanden. Bland dem finnas sådana som drivits till brott av vidriga yttre omständigheter av tillfällig natur —— omständigheter inför vilka kanske de flesta andra unga skulle ha reagerat på samma sätt. Bland dem finnas vidare sådana som utan att äga utpräglade brottsliga anlag varit utsatta för mera varaktig påverkan från en ogynnsam miljö och därför råkat i kontakt med strafflagen. Bland dem finnas slutligen sådana som på grund av kon- stitutionella defekter eller förvärvad själslig bristfällighet äro tämligen förutbestämda att komma i konflikt med samhället. Även om olika typer sålunda kunna urskiljas inom den stora massan underåriga kriminella, kunna likväl inga skarpa gränser uppdragas kring några bestämda grupper. Det blir därför lagskiparens uppgift att med tillämpning av den i den allmänna motiveringen angivna principen att ungdomsfängelse skall användas på dem som äro i behov av omhändertagande för särskild fostran och utbildning och som vidare äro mottagliga för sådan behandling —— bestämma vilka som skola dömas till ungdomsfängelse. Av vikt är därvid att beakta, att det fordras ett visst mått av moralisk och intellektuell utrustning hos den brotts- lige för att det skall vara möjligt att påverka honom på sätt som är avsett med ungdomsfängelse. Det gäller med andra ord att från behandling i ung- domsanstalten utsortera de sinnessjuka och imbecilla samt de på annat sätt abnorma. Om anstaltens arbete med de mera normalt utrustade skall kun- na nå det åsyftade resultatet är det nödvändigt, att anstalten befrias från den olösliga uppgiften att söka göra socialt användbara människor av sådana, om vilka man på förhand vet att de äro oemottagliga för på— verkan av det slag som anstaltsbehandlingen och den på denna följande ef- tervårdande verksamheten —— kan åstadkomma. Frågan om avskiljande av dem som äro sinnessjuka eller imbecilla eller eljest befinna sig i sådant sinnestillstånd som är att hänföra under 5 kap. 5 eller 6 % strafflagen inne- fattar visserligen ett ämne som tillhör straffrättskipningen överhuvud. De

sakkunniga ha emellertid ansett nödigt, att genom särskilda bestämmelser i förslaget skapa garantier att i erforderliga fall undersökning av sinnesbe- skaffenheten kommer till stånd beträffande sådana som ifrågasättas till er- hållande av ungdomsfängelse. De sakkunniga återkomma härtill vid behand- lingen av 7 och 8 åå.

Enligt 4 % skall vid prövning av frågan, huruvida ungdomsfängelse bör an- vändas, hänsyn tagas till såväl brottets beskaffenhet som den brottsliges per- sonliga utveckling, vandel och levnadsomständigheter i övrigt; ungdomsfän— gelse skall komma till användning, där de upplysningar som vunnits i nu an- givna hänseenden giva skälig anledning antaga, att ungdomsfängelse är för den brottsliges rättande lämpligare än annat straff d. v. 5. det straff han skulle erhålla därest han ej dömdes till ungdomsfängelse.

Den brottsliga gärningen i och för sig lämnar ofta upplysning om brotts- lingens beskaffenhet. Sålunda kan ett brott vara utfört på så planlöst, klum- pigt eller oförsiktigt sätt att det utgör anledning till antagande att en ut- präglad för-ståndssvaghet föreligger. I andra fall kan brottet framstå såsom ett symtom på abnorma drifter; så är händelsen med vissa sexualbrott, grym- hetsbrott och skadegörelsebrott. 'Vidare erinras här om att ungdomsfängelse, såsom de sakkunniga uttalat i den allmänna motiveringen, i regel icke bör komma till användning vid brott som enligt vanliga bestämmelser skulle in casu medföra ett mycket långt frihetsstraff.

Då det gäller att bedöma, huruvida ungdomsfängelse kan lämpa sig för en viss individ, måste avseende fästas vid hans kroppsliga utveckling samt hans intellektuella och moraliska nivå. Ungdomsfängelse är icke avsett för den som nått en mognad vilken överstiger den som får anses normal i 21 årsåldern. Å andra sidan är det ej heller avsett för den, som intellektuellt står så lågt att han icke förmår tillägna sig utbildningen inom anstalten, och ej heller för den som är moraliskt hopplös.

Avseende skall enligt 4 % vidare fästas vid den brottsliges >>vandel» och hans »levnadsomständigheter i övrigt». Hit äro att hänföra sådana förhållanden som hemmets beskaffenhet, hans uppförande i hemmet, hans sätt att sköta skol- arbetet, hans hållning gentemot kamrater och lärare, hans utveckling under puberteten, hans sysselsättning, arbetsvillighet, möjlighet att erhålla och be- hålla arbete, beskaffenheten av hans umgänge, hans yrkesmiljö o. s. v. Sär- skilt beaktande kräva miljöförhållandena vid tiden för brottets begående. I själva verket torde kunna sägas, att ungdomsfängelse är avsett framför allt för sådana moraliskt och intellektuellt påverkningsbara individer, vilka ha be- hov av att komma bort ur en för dem ogynnsam miljö vartill måste räknas ej allenast en miljö som direkt drar ned dem utan även en miljö som är Oför-= mögen att höja dem _ för att få lära sig ordentligt arbete, om möjligt ett yrke som kan skänka dem försörjning. Åt miljöförhållandena torde böra ägnas sär- skild uppmärksamhet i sådana fall, då valet står mellan villkorlig dom och ungdomsfängelse —— och sådana fall lära ej bliva sällsynta. Det torde nämli- gen få anses utgöra en förutsättning för villkorlig dom, att den tilltalade be- finner sig i eller kan placeras i en för honom relativt gynnsam omgivning.

44 5 %.

Beträffande skälen för inrättandet av den här föreslagna nämnden hänvisas ** till den allmänna motiveringen.

Paragrafen är avfattad med 4 % lagen den 22 april 1927 om förvaring av ., förminskat tillräkneliga förbrytare såsom förebild. Från sistnämnda paragraf * avviker emellertid den nu förevarande så tillvida, att stadgandet om chefens för fångvårdsstyrelsen självskrivna ledamotskap i nämnden uteslutits samt att bestämmelse upptagits därom att minst en av ledamöterna skall äga särskild erfarenhet i uppfostringsfrågor.

Det är avsett att Konungen med stöd av 23 % i lagen skall utfärda närmare föreskrifter angående nämndens verksamhet.

För erforderlig föredragning av mål, i vilka domstol inhämtat yttrande från nämnden, torde krävas en särskild hos nämnden anställd tjänsteman. Denne synes tillika kunna fungera såsom sekreterare. Vid behandling av ärenden som avse av domstolar begärda yttranden skulle ungdomsanstaltens styresman självfallet kunna till följd av sin erfarenhet lämna värdefulla anvisningar och råd. Någon ovillkorlig skyldighet för nämnden att låta styresmannen vara närvarande vid behandlingen av dessa ärenden torde emellertid ej böra finnas. Önskar nämnden inhämta styresmannens mening, kan nämnden allt efter om- ständigheterna tillkalla honom eller begära hans skriftliga yttrande. Vid be- handling av frågor rörande frigivning, utskrivning på prov, återtagande till anstalten m. m. bör styresmannen däremot alltid vara närvarande. I dylika ärenden torde han jämväl böra tjänstgöra såsom föredragande. En sådan anordning förutsätter givetvis, antingen att nämnden sammanträder å anstal- ten eller att styresmannen infinner sig å sammanträdesorten.

Man är därmed inne på frågan om nämndens lokala förankring. Enligt de sakkunnigas mening tala övervägande skäl för att nämnden lokaliseras till Stockholm. Behovet att ständigt äga tillgång till personer, som äro lämpliga såsom ledamöter i nämnden och villiga att åtaga sig det med ledamotskapet förenade ansvaret och arbetet, torde bäst tillgodoses om nämnden förlägges till huvudstaden. En sådan förläggning medför naturligtvis icke att Kungl. Maj:t år vid ledamotsvalet bunden att hålla sig inom huvudstaden och dess närmaste omgivningar. Men å andra sidan måste vid utseende av ledamöter beaktas, att de utsedda skola vara i tillfälle att infinna sig å den vanliga sammanträ- desorten så ofta det påkallas. För en förläggning av nämnden till Stockholm talar vidare det skälet, att tillfälle bör finnas för nämnden att lätt komma i kontakt med fångvårdsstyrelsen i sådana frågor som sammanhänga med nämn- dens verksamhet. Det samarbete mellan styrelsen och nämnden, som utgör en av förutsättningarna för att behandlingen å ungdomsanstalten skall kunna så ordnas att resultatet blir tillfredsställande, befordras säkerligen bäst därige- nom att möjlighet finnes till personliga överläggningar mellan ledamöterna i de båda institutionerna. Slutligen må framhållas, att det måste vara av värde” för nämndens verksamhet att den är lokaliserad till den ort där den centrala förvaltningen är förlagd. _

Därest nämnden, såsom de sakkunniga förorda, förlägges till Stockholm, bör

ungdomsanstalten för män ej placeras på sådant avstånd från huvudstaden att långa tidskrävande resor försvåra för nämnden att uppehålla kontakten med anstalten. Nämnden bör då och då hålla sammanträden å anstalten. Det kan befinnas lämpligt att någon av ledamöterna får till särskild uppgift att genom täta besök å anstalten skaffa sig noggrann kännedom om förhållandena i allmänhet och- de intagna i synnerhet. Vid bestämmande av platsen för an— stalten får hänsyn vidare tagas därtill att styresmannen, såsom framgår av det förut anförda, måste infinna sig i Stockholm, så ofta hans närvaro vid nämn- dens sammanträden därstädes är behövlig.

I det föregående har omnämnts förläggningen av en ungdomsanstalt för män. I fråga om kvinnliga brottslingar i motsvarande åldersklasser ligger saken så till, att det antal som kan tänkas erhålla ungdomsfängelse är så ringa att en särskild anstalt för förvaringen av dem knappast är tänkbar. I allt fall lärer, tills någon erfarenhet angående platsbehovet vunnits, deras förva- ring få ordnas genom iordningställande av en särskild avdelning å någon redan existerande anstalt. Om i anledning härav anstalten för kvinnor skulle komma att ligga på något längre avstånd från Stockholm än som kunde vara önskvärt, synes detta vara av underordnad betydelse.

Gå.

För att nämnden skall få tillfälle att på avsett sätt medverka vid avgörandet av frågan om användande av ungdomsfängelse, har i denna paragraf stadgats skyldighet för domstolen att från nämnden inhämta yttrande i saken före må- lets avgörande. Av praktiska skäl låter det sig naturligtvis icke göra att kräva yttrande från nämnden i alla fall, då en lagöverträdelse av det slag som angives i 1 % blivit begången av en 18—20 åring. Beträffande fall som avses i sistnämnda paragraf har stadgandet därför givits det innehåll, att nämndens yttrande skall inhämtas om domstolen finner böter, disciplinsstraff —— enligt strafflagen för krigsmakten — eller villkorlig straffdom icke kunna eller böra ådömas. Vad angår fall som avses i 2 eller 3 % är däremot föreskriften om yttrande från nämnden obligatorisk.

Då i fall som omförmäles i 3 % andra stycket saken ej vidare är föremål för behandling inför domstol, har upptagits ett särskilt stadgande, enligt vilket det i dylikt fall ankommer på den myndighet som skulle befordra straffet till verkställighet att på sätt eljest åligger vederbörande domstol inhämta yttrande från nämnden. Om nämnden sedan finner att ungdomsfängelse bör ådömas, skall det enligt 6 % andra stycket sista punkten ankomma på den domstol som sist dömt i målet att avgöra frågan, huruvida sådant straff skall ådömas. När verkställighetsmyndigheten mottagit yttrande från nämnden av nyss angivet innehåll, har den således att hänskjuta saken till domstolen.

Nämndens yttrande i den till nämnden hänskjutna frågan, huruvida ung- domsfängelse bör ådömas, har för domstolen samma betydelse som internerings— nämndens yttrande har i ärenden som avses i lagen den 22 april 1927 om in— ternering av återfallsförbrytare och lagen samma dag om förvaring av förmin—

skat tillräkneliga förbrytare. Har nämnden funnit ungdomsfängelse icke; böra ådömas, är domstolen alltså lagligen förhindrad att använda detta straff. Har nämnden däremot funnit ungdomsfängelse böra ådömas, har domstolen ' fria händer att döma eller att icke döma till ungdomsfängelse. Det torde fi emellertid vara att förvänta att domstolarna komma att följa nämnden, även: » där dess yttrande går i tillstyrkande riktning. Om en underdomstol i sådant ' fall ej dömer till ungdomsfängelse, synes det finnas anledning för vederbö— rande åklagare att fullfölja målet till högre rätt.

7 %.

I lagen den 28 juni 1918 angående villkorlig straffdom ha upptagits vissa föreskrifter angående särskild förundersökning för vinnande av utredning, hu- ruvida erforderliga förutsättningar för villkorlig dom finnas. Enligt 25 % första stycket i nämnda lag skall förundersökning i regel företagas då någon som fyllt 18' år blivit häktad för ett av honom erkänt brott, i vars straffsats ingår straffarbete i sex månader eller kortare tid eller fängelse i ett år eller kortare tid. I annat fall, då villkorlig dom kan ifrågakomma för en person som fyllt 18 år, må förundersökning företagas där sådan prövas erforderlig. Såsom framgår av det redan sagda är syftet med förundersökning varom stad— gas i nämnda lag att vinna utredning, huruvida den tilltalade bör erhålla vill- korlig dom. Varken i nämnda lag eller på annat ställe förekomma några be- stämmelser som möjliggöra förundersökning beträffande personer _över 18 år i sådana fall då med hänsyn till straffsatsen för det begångna brottet vill- korlig dom ej kan ifrågakomma.

Uppenbarligen är det i allmänhet av stor vikt att utredningen i brottmål.- blir så fullständig och tillförlitlig som möjligt, men kravet på utredningsma- terialets fullständighet och tillförlitlighet gör sig med särskild styrka gällan— de, när fråga är om en ungdomlig brottsling. Förevarande paragraf i lag- förslaget är. vad angår mål i vilka uppkommer fråga om ådömande av ung— domsfängelse, avsedd såsom en garanti för tillgodoseende i möjligaste mån av nyssnämnda krav. Enligt paragrafen skall, när domstol beslutar inhämta yttrande från nämnden huruvida ungdomsfängelse bör ådömas, alltid —— oav— sett vad som föreskrives i lagen angående villkorlig straffdom _- ha företa- gits förundersökning på sätt stadgas om förundersökning enligt sagda lage Vad— sålunda föreskrives utgör icke något hinder för domstolen att utan sår— skild förundersökning döma den tilltalade till böter eller disciplinstraff eller använda villkorlig dom; en annan sak är huruvida domstolen enligt lagen an— gående villkorlig straffdorn bör föranstalta om förundersökning innan villkor— lig dom ådömes. Enligt det nu föreslagna stadgandet är domstolen emeller— tid förhindrad att besluta inhämta yttrande från nämnden innan förundersök- ning företagits.

Andra stycket i 7 % avser framför allt sådana fall som finnas omnämnda under 1—4 i motiveringen till 2 %. Därest förundersökning ske-tt i det tidigare målet och det är uppenbart att inga förändringar av någon betydelse sedan &

i dess inträtt, har domstolen enligt innehållet i detta stycke möjlighet att god— taga den tidigare verkställda förundersökningen. Domstolen äger således be- sluta inhämta yttrande från nämnden utan att dessförinnan ha föranstaltat om förundersökning jämväl i det nya målet.

De sakkunniga vilja här erinra om föreskriften i 3 % instruktionen den 20 juni 1924 för förundersökare. Är anledning misstänka att den tilltalade lider av svårare kroppslig sjukdom eller av själslig sjukdom eller defekt, bör enligt vad här föreskrives förundersökaren, där så kan ske, införskaffa läkarintyg" rörande den tilltalade. Det torde, under hänvisning till vad de sakkunniga förut anfört angående nödvändigheten av att själsligen defekta element hållas borta från ungdomsanstalten, vara påkallat att betona angelägenheten därav att nämnda föreskrift verkligen iakttages. De sakkunniga vilja jämväl fram- hålla såsom lämpligt att läkarintyg som här avses avfattas enligt fastställt formulär. Den läkarundersökning som kommer till stånd i sammanhang med förundersökning kan visserligen icke innefatta mera än dels en vanlig under- sökning av den kroppsliga utrustningen och dels en i anslutning därtill företagen summarisk undersökning av sinnesbeskaffenheten. .Vid en dylik undersökning av sinnesbeskaffenheten böra dock åtminstone svårare rubbningar i själsverk- samheten bliva uppdagade. Undersökningen kan således giva anledning till inhämtande av utlåtande angående sinnesbeskaffenheten.

I detta sammanhang må jämväl erinras om angelägenheten av att upplysning vinnes — vare sig nu detta sker genom förundersökarens försorg eller direkt genom domstolens _ huruvida den tilltalade genomgått svåra hjärnsjukdomar eller andra sjukdomar, som enligt erfarenheten pläga angripa nervsystemet, el- ler han varit utsatt för svåra huvudskador. Dylika sjukdomar eller skador kunna nämligen, särskilt om de inträffat under barndomen, medföra bestående» rubbningar i den själsliga utvecklingen.

85.

Det har synts de sakkunniga nödvändigt, att nämnden erhåller möjlighet att, där så finnes påkallat, få till stånd undersökning av den tilltalades sinnes- beskaffenhet. Enligt denna paragraf har nämnden i sådant fall att göra fram— ställning hos domstolen eller, där målet är anhängigt vid häradsrätt, hos do— maren om införskaffande av sådant utlåtande. D-ylik framställning skall all- tid efterkommas; någon prövningsrätt beträffande befogenheten av framställ— ningen tillkommer ej domstolen eller domaren. Anledningen till att nämnden icke tillerkänts rätt att själv direkt hos vederbörande sjukvårdsläkare eller hos medicinalstyrelsen infordra utlåtande är den, att vissa av stadgandena i 6 kap. sinnessjuklagen angående undersökning av tilltalade förutsätta åtgärd av dom- stol; detta är framför allt fallet med 42 % andra stycket och 43 % tredje styc— ket. Vid sådant förhållande torde det vara lämpligt, att ärendet i dess helhet handlägges i vanlig ordning av domstolen eller domaren.

Enligt avfattningen av 8 % i förslaget skall det ankomma på domstolen el- ler, där målet är anhängigt vid häradsrätt, på domaren att införskaffa det av

nämnden begärda utlåtandet. Enligt vanliga regler äger domaren icke någon , befogenhet att själv inhämta utlåtande angående tilltalads sinnesbeskaffen- . het; beslut härom ankommer på domstolen. I förevarande fall har emellertid, där målet är anhängigt vid häradsrätt, för tids vinnande domaren ålagts att efter framställning från nämnden begära utlåtande angående den tilltalade.- Stadgandet härom föranleder givetvis icke någon befogenhet för domaren ut- över vad som framgår av ordalagen. Uppkommer exempelvis fråga om med- delande av förordnande enligt 43 % tredje stycket sinnessjuklagen, ankommer således dylikt förordnande alltjämt på domstolen.

Sedan begärt utlåtande från läkare blivit avgivet, tillkommer det nämnden -— och icke domstolen — att pröva huruvida jämväl medicinalstyrelsens utlå— tande bör infordras.

9%.

I regel får ådömt straff icke gå i verkställighet förrän beslutet därom vun- nit laga kraft. Från denna regel finnas emellertid vissa undantag. Sålunda gäller att straffarbete på viss tid och fängelse skall gå i verkställighet, om den dömde förklarar sig nöjd eller underlåter att anföra besvär. Dessa undan- tag äro dock i detta sammanhang av mindre intresse. Ett annat undantag före- kommer i 2 % lagen den 27 juni 1902 angående verkställighet av domstols för- ordnande om tvångsuppfostran, vilken paragraf innehåller att dylikt förord- nande skall gå i verkställighet genast utan hinder därav att det ej vunnit laga kraft.

Enligt de sakkunnigas mening kunna för omedelbar verkställighet av beslut om ungdomsfängelse anföras i huvudsak enahanda skäl, som föranlett det nämnda undantaget beträffande förordnande om tvångsuppfostran. Det är så- lunda av vikt att den dömde icke får tillfälle att genom undanhållande för- hala verkställigheten till dess han nått en ålder då straffet kan anses mer eller mindre förfelat. Vad angår möjligheten för honom att vinna ändring i beslu- tet erinras, att beslut om ungdomsfängelse förutsätter enighet mellan nämnden och domstolen om lämpligheten av detta straff. Att en överdomstol, när sådan enighet föreligger, skulle vara av annan mening angående lämpligaste straffet förefaller mycket osannolikt. Naturligtvis kan en fullföljd av målet vara be- fogad på grund av läget i bevisfrågan. Härtill har förslaget jämväl tagit hänsyn på det sätt, att domstolen erhållit möjlighet att i särskilt fall förordna att beslutet ej skall gå i verkställighet förrän det vunnit laga kraft. Det står domstolen öppet att meddela sådant förordnande jämväl på annan grund än den nyss antydda. I något enstaka fall torde exempelvis kunna inträffa, att mycket ömmande omständigheter en nära anhörigs sjukdom eller liknande tala för anstånd med verkställigheten.

10 %.

Syftet med ungdomsfängelse är, såsom i annat sammanhang angivits, att fostra de dömda till arbetsamhet och laglydnad. För att detta syfte skall kun-

mer nås förutsättes bland annat, att å den anstalt där de intagas finnes tillfälle att i möjligaste mån bereda var och en sådant arbete som är lämpligt och nyt- tigt för honom icke allenast på det sätt att det stärker honom psykiskt och fysiskt och utvecklar arbetslusten utan ock sålunda att han kan draga nytta därav för sin försörjning sedan han lämnat anstalten.

Enligt allmän erfarenhet är särskilt för yngre fångar arbete i det fria — jordbruk, trädgårdsskötsel och skogsbruk av särskilt värde. Ungdoms- anstalten för män bör därför vara så anordnad, att dylikt arbete kan beredas alla dem som lämpa sig därför. Detta kräver att till anstalten hör en rela- tivt stor jordbruksdomän. Sådana, för vilka av en eller annan anledning hant- verk är lämpligare, böra sysselsättas därmed, och hantverksdriften inom anstalten bör fördelas på olika hantverksgrenar.

Enligt de sakkunnigas mening är det uteslutet, att någon av de nuvarande fångvårdsanstalterna skulle kunna komma till användning såsom förvarings- anstalt för manliga ungdomsfängar. Redan dessa anstalters belägenhet i eller i omedelbar närhet av städer omöjliggör detta. Därest fångarna skola kunna sysselsättas under någorlunda fria former utomhus, kräves uppenbar— ligen att anstalten är belägen på landet samt på sådant avstånd från tättbe— byggda samhällen att fångbehandlingen går fri från de störningar dylika samhällen kunna åstadkomma. Enligt de.sakkunnigas mening kommer det alltså om de principer för behandlingen som ligga till grund för förslaget vinna gillande —— att bliva nödvändigt att anordna en ny anstalt för manliga ungdomsfängar. Angående denna anstalts belägenhet i förhållande till huvud- staden ha de sakkunniga redan uttalat sig vid behandlingen av 5 %. Av den nya anstaltens anslutning till fångvården följer, att den liksom andra fång- vårdsanstalter kommer att sortera under fångvårdsstyrelsen. Fångvårdssty- relsens arbetsområde begränsas emellertid genom de befogenheter som tilläg— gas den förut omtalade nämnden. I stort sett skulle fördelningen bliva den att, i analogi med förhållandena beträffande internering av återfallsförbry— tare och förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare, fångvårdsstyrelsen skulle handlägga ekonomiska och administrativa frågor och nämnden frågor om kvarhållande, utskrivning, återtagande och liknande; den närmare fördel- ningen torde få ankomma på Kungl. Maj:t.

Såsom de sakkunniga vid behandlingen av 5 % framhållit lärer, med hän- syn till det ringa antal kvinnor som kan förväntas erhålla ungdomsfängelse, förvaringen av dem åtminstone tillsvidare få ordnas genom inrättande av en särskild avdelning å någon redan existerande anstalt. De sakkunniga lämna öppet, huruvida för ändamålet skall användas kvinnofängelset i Växjö eller någon annan statlig eller någon icke statlig anstalt. Så som 10 % är avfat— tad, har Kungl. Maj:t möjlighet att härutinnan förfara på sätt som kan be- finnas mest lämpligt.

Därest det under verkställighet av fängelse eller straffarbete upptäckes att en fånge lider av rubbning i själsverksamheten, överflyttas han till någon av de särskilda inom fångvården inrättade sinnessjukavdelningarna. De sak— kunniga förutsätta, att innehållet i 10 % icke lägger hinder i vägen för lik-

4—343711

nande överflyttning, där någon som dömts till ungdomsfängelse och intagits » på ungdomsanstalt befinnes lida av rubbning 1 själsverksamheten. 'r

I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att starka skäl tala för , införandet av möjlighet att till förvaringsanstalten för förminskat tillräkne— 1_ liga förbrytare överföra och därstädes under erforderlig tid kvarhålla fångar ' —— såväl äldre som yngre vilka under straffverkställigheten befunnits vara * av sinnesbeskaffenhet varom sägs i 5 kap. 6 % strafflagen och vilka äro att anse såsom vådliga för annans säkerhet till person eller egendom.

11 och 12 %%.

I den allmänna motiveringen ha de sakkunniga i stora drag angivit, huru de tänkt sig att den föreslagna nya straffarten bör anordnas. De sakkun- niga ha i sammanhang därmed berört frågan huru sedan strafftiden läm- nats obestämd i domstolens dom det skall avgöras när straffverkställig- heten skall upphöra. Mellan en dom å vanligt frihetsstraff och en dom å ung- domsfängelse enligt förslaget kommer nämligen att bestå den påtagliga yttre skillnaden, att i den förra domen strafftiden är bestämd —— angiven i vissa månader eller är —— under det att i den senare domen icke förekommer något uttalande om strafftiden; domstolen dömer allenast till ungdomsfängelse och strafftidens längd får bestämmas'vid verkställigheten. Enligt de sakkunni- gas mening är det så som förevarande rättsinstitut konstruerats ej möjligt att överlämna detta bestämmande åt domstolen som dömt i saken. Bestämman- det förutsätter en noggrann kännedom om anstaltsbehandlingen i allmänhet , och om dess effekt i det enskilda fallet i synnerhet. Bestämmandet bör vi- , dare ske i sammanhang med att anordningar träffas för att bereda den dömde sysselsättning efter utskrivning och, om så påkallas, ställa honom under upp- sikt. Slutligen är det ett oavvisligt krav att enhetliga principer tillämpas i utskrivningsfrågor. Med hänsyn till nu angivna förhållanden ha de sakkun— - niga funnit erforderligt, att frågor om utskrivning från ungdomsanstalten handläggas av en för hela riket gemensam myndighet som står i nära kon- takt med anstalten. Såsom redan tidigare angivits innefattar förslaget här- utinnan, att bestämmandet i dessa frågor skall ankomma på den förut om- förmälda nämnden.

Oavsett att nämnden genom sin sammansättning och den erfarenhet den för— värvar torde komma att äga förutsättningar att på ett tillfredsställande sätt handhava ifrågavarande uppgift synes emellertid påkallat att en maximitid för anstaltsvistelsen finnes angiven i lagen. De sakkunniga föreslå att maxi- mitiden bestämmes till fyra år. För en maximitid av denna längd talar bland annat det skälet att ungdomsfängelse då kan, om i det enskilda fallet så finnes lämpligt, användas även för förbrytare som begått jämförelsevis svåra . brott. Ur allmänpreventiv synpunkt torde det jämväl kunna vara av vikt att maximitiden ej bestämmes för kort. Såsom regel bör naturligtvis utskrivning kunna ske långt före maximitidens utgång. Någon absolut minimitid för anstaltsvistelsen har ej stadgats, men med hänsyn till att en fostrande behand— '

* ling sällan kan förväntas giva varaktigt resultat, därest den ej omfattar åt- minstone ett år, har föreskrivits att utskrivning ej må ske tidigare än efter ett år med mindre särskilda skäl därtill äro.

Utskrivning skall givetvis ske när den dömde vunnit sådan stadga i sinnes- riktning och uppförande, att man kan hysa grundad förhoppning om att han skall förhålla sig väl utom anstalten. Dessutom bör utskrivning kunna ske i sådant fall som det, att vidare fängelsevistelse är utesluten av den anled- ning' att den dömde för svårartad obotlig sjukdom intagits på sjukvårdsin- rättning. Att i lagen angiva de tämligen självklara principer som nämnden har att tillämpa i utskrivningsfrågor ha de sakkunniga ej funnit erforderligt.

Därest i något fall fråga skulle väckas huru maximitiden för anstaltsvistel- sen bör beräknas, torde innehållet i lagen den 1 juli 1898 innefattande vissa bestämmelser om beräkning av strafftid kunna analogiskt tillämpas. I övrigt lära, med hänsyn till strafftidens obestämdhet och utskrivningens beroende av den dömdes uppförande, de spörsmål som avhandlas i nämnda lag sakna egentlig'praktisk betydelse när fråga är om ungdomsfängelse.

Enligt förslaget är utskrivning antingen slutlig (frigivning) eller villkor- lig (utskrivning på prov). Frigivning är avsedd att komma till använd- ning — förutom i det mindre praktiska fallet att någon kvarhållits ända till maximitidens utgång _ egentligen endast i fall då sådan tillsyn som skall inträda vid utskrivning på prov ej kan anordnas. Det kan exempelvis inträffa, att den dömde enligt vad nämnden med visshet har sig bekant kommer att omedelbart i sammanhang med utskrivningen lämna riket för varaktig vistelse utomlands. I dylikt fall är det tydligen icke någon mening med en utskriv— ning på prov med efterföljande tillsyn. Bortsett från sådana sällsynta un— dantagsfall är det emellertid avsett att utskrivningen skall ske på prov. Med införande av institutet utskrivning på prov ha de sakkunniga velat förebygga, att övergången från fängelsedisciplinen till en obegränsad frihet blir alltför plötslig. Den villkorliga utskrivningen utgör ett mellanstadium, under vilket vederbörande visserligen tillåtes vistas utom anstalten men samtidigt ålägges att iakttaga vissa föreskrifter beträffande vistelseort, sysselsättning m. m.; om han bryter mot dessa föreskrifter, riskerar han att omedelbart återtagas till anstalten. Liknande anordning tillämpas enligt vad förut påpekats inom närliggande vårdområden och har där visat sig synnerligen betydelsefull nr fostringssynpunkt.

De bestämmelser som erfordras för anordnande av tillsyn över de på prov ut- skrivna torde böra meddelas av Kungl. Maj:t. Härvid kan ledning hämtas från stadgandena angående övervakning över villkorligt dömda, dock att i fråga om de på prov utskrivna nämnden skall ha att fullgöra sådana funktioner som enligt lagen angående villkorlig straffdom ankomma på vårdnadsdomstolen.

13 %.

I fråga om tillsynstidens längd kunna olika meningar framställas utan att fullt säkra grunder för den enas eller den andras företräde kunna

åberopas. Å ena sidan kan framhållas, att det bör vara till gagn för den , utskrivne att han under en relativt lång tid får den hjälp och det stöd som f tillsynen avser att skänka. Men å andra sidan kan anföras, att det kan (' giva anledning till irritation och till trots från den utskrivnes sida om han ' under en tid som synes honom alltför lång blir utsatt för den inskränkning i rörelsefriheten som dock alltid följer med tillsynen. Enligt de sakkunnigas mening bör icke i lagen bestämmas någon viss för alla fall tillämplig tillsyns- tid, utan det bör överlämnas åt nämnden att vid utskrivningen bestämma till- synstiden med hänsyn till förhållandena i det särskilda fallet. Nämnden bör jämväl ha möjlighet att, om så erfordras, under tillsynstiden besluta ändring ivad som tidigare bestämts. Emellertid kräves enligt de sakkunnigas mening att en maximigräns för tillsynstiden finnes angiven i lagen, och de sakkun- niga ha funnit sig böra förorda, att den i 11 % angivna gränsen för anstalts— vistelsen jämväl får beteckna gräns för straffverkställigheten överhuvud. En- ligt förslaget får alltså tillsynen icke i något fall fortfara under längre tid än som vid utskrivningen återstod av den i 11 % angivna längsta strafftiden. Dessutom inskränkes tillsynstiden ytterligare genom bestämmelsen, att till- synen icke får fortgå längre tid än två år, även om å längsta möjliga straff— tiden skulle återstå mera.

14 %.

Vid behandlingen av frågor om återintagning bör nämnden givetvis framgå med all den varsamhet som förhållandena i det särskilda fallet påkalla. Åter- intagning bör sålunda ej beslutas i sådant fall då det som ligger den utskrivne till last är att anse såsom en tillfällig obetänksamhet och ej ingiver farhågor för fortsatt ovillighet från hans sida att efterkomma de meddelade föreskrif— terna. I sådant fall åter då den utskrivne verkligen visar tredska, bör nämn- den ha tillfälle att snabbt inskrida. Möjlighet härtill har nämnden erhållit ge- nom stadgandet i andra stycket i denna paragraf.

Beträffande det fall att den utskrivne under tillsynstiden begår brott hän- visas till 16 och 20 åå.

Bestämmelsen i tredje stycket innebär, att om någon utskrivits efter exem- pelvis ett års 'anstaltsvistelse, så kan han efter återintagning kvarhållas högst tre år; har han utskrivits efter ett och ett halvt eller två år, så kan han en- ligt samma bestämmelse efter återintagning kvarhållas högst två och ett halvt re— spektive två år. Ifrågavarande bestämmelse torde på ett effektivt sätt kunna medverka till att den på prov utskrivne iakttager ett klanderfritt uppförande.

Den som återintagits kan ånyo utskrivas på prov, men genom regeln att ti- den —— i fall av återintagning sammanlagda tiden för anstaltsvistelsen icke under några förhållanden får överskrida fyra år erhålles en nödvändig yttersta gräns för återtagningsmöjligheten och därmed även för möjligheten att an- vända utskrivning på prov; den som vistats på anstalten i fyra år kan icke vidare utskrivas på prov utan måste frigivas.

I detta sammanhang må anmärkas, att det naturligtvis även då frigivning sker bör tillses att den utskrivne erhåller för honom lämpligt arbete.

15 %.

Enligt 4 kap. 14 % strafflagen skall särskilt straff för återfall ej ådömas utan då återfallet skett sedan den brottslige till fullo undergått det för förra brottet honom ådömda straff. För tillämpning av detta stadgande i fall då straffet för det förra brottet utgjort ungdomsfängelse torde med hänsyn till anordningen med utskrivning på prov och möjlighet till återintagning —— er- fordras att i lagen'angives när ungdomsfängelse skall anses till fullo verkställt. I förevarande paragraf har meddelats bestämmelse härom, enligt vilken ung- domsfängelse ej anses till fullo verkställt förrän såväl själva anstaltsbehand- lingen som i förekommande fall efterbehandlingen är avslutad.

16 %.

En bestämmelse liknande den här upptagna förekommer i 7 % lagen den 27 juni 1902 angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfo- stran. I förarbetena till nämnda lag framhålles, att inskränkningen i åklaga— res befogenhet att tala å brott, vartill i uppfostringsanstalt intagna minder- åriga gjort sig skyldiga, avser att förekomma anhängiggörande av åtal i så- dana fall då antingen den begångna handlingen efter all sannolikhet icke kom— me att ådraga gärningsmannen någon påföljd utöver den som redan ådömts honom, eller det också med skäl kunde antages att en fortsatt pedagogisk be- handling av den brottslige snarare än undergående av straff kunde leda till hans rättelse. Vad sålunda anförts äger i det väsentliga tillämpning även beträffande dem som dömts till ungdomsfängelse.

I det betänkande angående omorganisation av landsfogdetjänsterna som ny— ligen avgivits av särskilda sakkunniga (statens off. utredn. 1934: 31) har i an- slutning till den föreslagna omorganisationen framlagts utkast till lag om ändrad lydelse av nyssnämnda paragraf i lagen angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran av innebörd, att den rätt att besluta om anställande av åtal som nu tillkommer länsstyrelsen skulle överflyttas på landsfogden. I enlighet härmed har 16 % i förevarande förslag avfattats.

17—20 åå.

I dessa paragrafer avhandlas vissa konkurrensfrågor. De sakkunniga ha vid bestämmelsernas avfattande sökt tillgodose önskemålen, att jämsides med ådömt ungdomsfängelse ej må verkställas annat straff samt att ådömt ung— domsfängelse ej må i annat fall än när det oundgängligen kräves vika för van— ligt straff. Det ligger i sakens natur att bestämmelserna måste komma att förete vissa avvikelser från de enligt strafflagen gällande principerna vid sam— manträffande av brott. Gentemot invändningar som av denna anledning kun- na tänkas riktade mot förslaget vilja de sakkunniga anföra, att det icke torde utgöra skäl för avvisande av den nya straffartens införande i straffsystemet att det i enstaka undantagsfall —— de sakkunniga tänka härvid framför allt på de fall då enligt 19 % vanligt frihetsstraff må anses till viss del verkställt ge— nom den dömdes undergående av ungdomsfängelse — kan vara förenat med

någon svårighet att foga den nya straffarten samman med det bestående straff- _ systemet. '

Särskild uppmärksamhet påkallar det fall att en person som ådömts ung- ' domsfängelse begår nytt brott under pågående verkställighet av detta straff, .' vare sig under vistelsen på straffanstalten eller _ efter utskrivning på prov ' _ under tillsynstiden. Av vikt är, att de konkurrensspörsmål som i dylikt fall uppstå vunnit sådan lösning i lagen att det icke kommer att framstå såsom en lockelse för den som dömts till ungdomsfängelse att söka genom förövande av nytt brott förskaffa sig en behandling vilken kan anses förmånligare än den han undergår. Å andra sidan är det uppenbart att möjlighet måste finnas att, där det nya brottet och omständigheterna i övrigt det påkalla, låta ung- domsfängelse avlösas av vanligt frihetsstraff av erforderlig tidslängd. De frågor som här berörts behandlas i 19 och 20 %% i förslaget. 19 % avser _ jämte annat _ det fall att den som dömts till ungdomsfängelse begår nytt brott innan han utskrivits från anstalten. '20 % innehåller regler för det fall att den som utskrivits på prov begår brott under tillsynstiden.

Om det inträffar att någon, sedan han blivit till straff för ett brott dömd, varder övertygad att förut ha förövat annat brott _ fallet behandlas i 4 kap. 9 % strafflagen _ och det med hänsyn till den tid då brotten förövats och brot- tens art är enligt de allmänna bestämmelserna i den nu föreslagna lagen möj- » ligt att använda ungdomsfängelse, samt dessutom sådant straff finnes lämp— . ligt för den brottsliges rättande, är domstolen'oförhindrad att _ med till- » lämpning av det i nyssnämnda paragraf upptagna stadgandet att straffet skall så bestämmas som hade den brottslige på en gång varit för båda brotten lagförd _ döma honom för båda brotten till ungdomsfängelse. Då tiden för ' straffverkställigheten, därest ungdomsfängelse ådömes, skall bestämmas med » hänsyn till den dömdes uppförande och utsikterna att han skall förhålla sig väl utom anstalten, bör emellertid sådan avräkning som är föreskriven i 4 kap. 9 % strafflagen icke ifrågakomma. I 17 % första stycket i förslaget har också upptagits en bestämmelse, enligt vilken avräkning för utståndet straff i fall som nyss angivits ej skall äga rum. Sistnämnda bestämmelse är tillämp- lig jämväl då domstolen i fall som avses i 4 kap. 10 % strafflagen dömer till ungdomsfängelse. Avräkning för tidigare utståndet straff skall ej heller här ifrågakomma. För detta fall gäller dessutom stadgandet i 17 % andra styc- ket, att ungdomsfängelse träder i stället för vad som kan återstå av det tidi- gare straffet. Innebörden av det nu sagda kan enklare och med få ord ut- tryckas så, att där den som blivit till straff för ett brott dömd därefter ådömes ungdomsfängelse, skall vid straffets tillämpning så anses som om det förra straffet aldrig funnits.

Bortsett från det här ovan först behandlade fallet att domstolen med till- lämpning av 4 kap. 9 % strafflagen dömer till ungdomsfängelse, är för samt- liga fall som avses med 17—20 %% gemensamt, att en person som dömts till ungdomsfängelse har begått brott vilket icke inbegripes i domen å ungdoms- fängelse. lVid en redogörelse för vad paragraferna i sådant avseende inne—

hålla torde vara lämpligt att skilja mellan olika fall allt efter tiden för för— övandet av det brott _ nedan betecknat x _ vilket icke inbegripes i domen å ungdomsfängelse. I det följande behandlas sålunda vart för sig de fall då brottet x förövats:

1. före domen å ungdomsfängelse;

2. efter domen å ungdomsfängelse men innan verkställigheten av detta straff tagit sin början;

3. efter det verkställigheten av ungdomsfängelse börjat men innan utskriv- ning skett;

4. efter utskrivning på prov men innan tillsynstiden gått till ända.

1. Är brottet x begånget före domen å ungdomsfängelse, kan situationen, när denna dom meddelas, antingen vara den

a) att brottet x är avdömt tidigare, eller den

b) att brottet x icke är avdömt.

a) Om dom över brottet x föreligger då domen å ungdomsfängelse medde- las, är att tillämpa 17 %. Avräkning för tidigare utståndet straff skall icke ske och ungdomsfängelse träder i stället för vad som kan återstå av det tidi- gare straffet. Man kan räkna med att i det senare av målen upplysning så gott som alltid kommer att vinnas angående domen över brottet x. Därest brottet x förskyllt frihetsstraff, bör i varje fall upplysning om den föregående domen vinnas genom det utdrag av straffregistret som skall vara tillgängligt i det senare målet. I detta mål blir brottet x ett av de moment, till vilka hänsyn får tagas vid prövningen av frågan om ungdomsfängelse kan anses lämpligt för den tilltalade.

Vid behandlingen av 2 % i förslaget ha de sakkunniga redan omnämnt vissa fall då 17 % kommer i tillämpning. I dessa fall träder ungdomsfängelse i stäl- let för annat tidigare ådömt villkorligt straff. Ett annat praktiskt fall är att ungdomsfängelse med tillämpning av 17 % träder i stället för tidigare ådömt bötesstraff. Därest så skulle inträffa att en person som dömts till vanligt _ icke villkorligt _ frihetsstraff därefter, innan detta straff till fullo verk- ställts, ådömes ungdomsfängelse, kommer givetvis enligt 17 % även i sådant fall ungdomsfängelse att träda i stället för vad som återstår av det förut ådömda straffet; var sistnämnda straff förenat med påföljd enligt 2 kap. 19 % strafflagen _ fallet torde kunna betecknas såsom mycket opraktiskt _ bort- faller denna påföljd genom ådömandet av ungdomsfängelse.

b) Därest en person samtidigt lagföres vid olika domstolar och fråga upp- kommer om ådömande av ungdomsfängelse, bör tydligen tillses att den tillta- lade, där så kan ske, dömes för alltsammans vid en domstol. Emellertid får man räkna med möjligheten att dylikt gemensamt avdömande av en eller annan anledning ej kommer till stånd. Dessutom kan ju hända att det först sedan dom å ungdomsfängelse meddelats, upptäckes att den dömde begått ytterligare brott.

Vad angår det fall _att brottet x ännu ej är avdömt då domen å ungdomsfän— gelse meddelas, må till en början erinras om den inskränkning i åtalsrätten som stadgas i 16 %. Därest talan å brottet må föras, skall 19 % tillämpas. Enligt

huvudregeln i denna paragraf skall domstolen föreskriva, att det ådömda straf— " fet av ungdomsfängelse skall avse jämväl brottet x. Är brottet :: av så grov _ beskaffenhet att det ej finnes lämpligt med sådan föreskrift, äger domstolen _ _ den domstol som handlägger målet angående brottet x _ efter hörande av 'i nämnden förklara det tidigare beslutet om ungdomsfängelse förfallet och en- i ligt vanliga regler döma till straff för de begångna brotten. Därvid må dom- stolen, enligt vad i 19 % närmare angives, kunna förordna, att straffet skall anses till viss del verkställt genom den dömdes undergående av ungdomsfän- . gelse.

Man torde få räkna med att det någon gång kan inträffa, att den domstol som handlägger målet angående brottet x ej äger kännedom om domen å ung- domsfängelse och följaktligen ej tillämpar 19 % utan dömer till straff i vanlig ordning. Detta torde kunna inträffa, om brottet :: utgör en mindre förseelse som förövats å annan ört än den där det förut avdömda brottet blivit be- gånget. Med hänsyn till förekomsten av ett centralt straffregister, från vilket uppgift skall införskaffas innan frihetsstraff ådömes, bör sådant däremot icke kunna hända, därest brottet x är av mera allvarlig beskaffenhet. För den händelse domstolen såsom nyss angivits skulle underlåta att tillämpa 19 % och i stället ådömer straff för brottet ); i vanlig ordning, finnes i förslagets 18 % en bestämmelse enligt vilken ungdomsfängelse träder i stället för det andra . straffet.

2. Enligt förslagets 9 % skall beslut om ungdomsfängelse i regel gå i verk- ställighet omedelbart. Om så i något fall ej sker och den dömde begår nytt brott efter domen å ungdomsfängelse men innan verkställigheten tager sin början, gäller angående åtalsrätten vad som stadgas i 16 %. Anställes åtal, ' har domstolen att tillämpa 19 %. Skulle domstolen såsom under 1 b) här ovan ' närmare utvecklats ej äga kännedom om domen å ungdomsfängelse och följ- aktligen underlåta att tillämpa 19 %, gäller vad i 18 % är stadgat.

3. Om den som dömts till ungdomsfängelse begår brott efter det verkstäl- ' ligheten börjat men innan utskrivning skett, gäller angående åtalsrätten stad- » gandet i 16 %. Kommer åtal till stånd, har domstolen att iakttaga bestämmel- serna i 19 %. För det fall att domstolen enligt huvudregeln i 19 % förklarar, att det ådömda straffet av ungdomsfängelse skall avse jämväl det nya brottet, bör tillfälle finnas till den skärpning i anstaltsbehandlingen som påkallas med hänsyn till sagda brott. Detta är emellertid en fråga som tillhör de admini- strativa tillämpningsföreskrifterna till lagen.

4. Vad slutligen angår det fall att den som utskrivits på prov begår brott ' innan tillsynstiden gått till ända, gäller jämväl för detta fall i fråga om åtals- rätten vad som stadgas i 16 %. Blir brottet föremål för åtal, skall 20 % till- lämpas. Domstolen skall alltså från nämnden inhämta yttrande, huruvida » enligt nämndens åsikt den brottslige bör återintagas. Anser nämnden återin- tagning icke böra äga rum, är domstolen lagligen förhindrad att förordna därom. Finner nämnden däremot att den brottslige bör återintagas, har dom- ] stolen formellt _ fria händer att förordna om återintagning eller döma till », nytt straff. Nämndens yttrande i denna fråga har således enahanda betydelse ';

som enligt 6 % andra stycket tillmätts dess yttrande i fråga, huruvida ung- domsfängelse bör ådömas. Vid prövning av frågan, huruvida återintagning skall ske eller nytt straff ådömas, bör hänsyn tagas förutom till den brotts- liges personliga förhållanden och hans uppförande i allmänhet under tillsyns- tiden _ till beskaffenheten av det nya brottet. Vidare inverkar på frågans bedömande huru lång tid som återstår av längsta möjliga strafftiden enligt 11 % första stycket. Är sistnämnda tid redan utnyttjad inemot maximigränsen, torde återintagning knappast kunna ifrågakomma. Det är nämligen att märka, att den i 11 % första stycket angivna maximitiden för anstaltsvistelse ej för- länges vid återintagning _ denna må bero på nytt brott eller icke.

För tydlighetens skull har i 20 % andra stycket upptagits föreskrift därom, att 4 kap. 10 % strafflagen ej skall äga tillämpning där den som utskrivits på prov dömes till nytt straff för brott som han begått under tillsynstiden.

Det torde böra få bero på beslut av nämnden, huruvida tillsynen skall fort- fara eller upphöra när den som utskrivits på prov dömes till nytt straff. Tydligen är det skäligen meningslöst att tillsynen fortfar om mera varaktigt frihetsstraff ådömes. Därest straffet stannar vid böter eller kortvarigt fri- hetsstraff, synes däremot en fortsatt tillsyn kunna tänkas vara motiverad.

Slutligen må framhållas, att 19 och 20 %% äro tillämpliga även för sådana fall att det först efter det ådömt ungdomsfängelse till fullo verkställts upp- täckes nytt brott, begånget innan straffverkställigheten avslutats. Vad an- går 20 % innebär detta _ eftersom återintagning ej vidare kan äga rum _ allenast att domstolen har att utan tillämpning av 4 kap. 10 % strafflagen döma den brottslige för det nyupptäckta brottet.

21 %.

I denna paragraf har upptagits bestämmelse angående preskriptionstid för ådömt ungdomsfängelse. Tiden har bestämts till fem år eller samma tid som gäller för vanligt fängelsestraff. ,

Därest anstaltsvistelse skulle avbrytas på annat sätt än genom utskrivning, torde med analogisk tillämpning av 5 kap. 22 % strafflagen för återupptagande av verkställigheten preskriptionstid av fem år få räknas från den dag avbrottet skedde.

22 %.

Enligt 9 % kan beslut om ungdomsfängelse gå i verkställighet utan hinder därav att det ej äger laga kraft. I anslutning härtill har i förevarande paragraf givits föreskrift om att den som ådömts ungdomsfängelse skall, därest han intagits i anstalt för undergående av straffet eller i avbidan å sådant in- tagande tagits i förvar, vid fullföljd av talan mot domstolens beslut i målet erhålla de lättnader i fråga om avlämnande av besvärsskrift och jämväl be- träffande besvärsproceduren i övrigt, vilka enligt gällande lag äro medgivna part som i målet hålles häktad.

23 %.

Enligt denna paragraf ankommer det på Kungl. Maj:t att i de hänseenden som förut berörts och i den mån så eljest påkallas meddela tillämpningsföre- skrifter till lagen.

Lagens ikraftträdande.

Då lagen förutsätter att erforderliga anordningar vidtagits för förvaring av dem som dömas till ungdomsfängelse, har lagens ikraftträdande gjorts beroende av Kungl. Maj:ts förordnande.

I övrigt har bestämmelsen om ikraftträdandet avfattats i enlighet med mot- svarande stadganden i internerings- och förvaringslagarna.

En allmän bestämmelse har meddelats därom, att vad i lag eller särskild författning gäller för det fall att någon dömes till fängelse skall, där ej annat följer av innehållet i förevarande lag eller eljest angående ungdomsfängelse meddelade särskilda föreskrifter, äga motsvarande tillämpning där någon dö— mes till ungdomsfängelse. Ifrågavarande bestämmelse avser sådana stad- ganden som 25 kap. 20 % andra stycket strafflagen, 2 % första stycket lagen angående villkorlig straffdom, 30 kap. 6 % 1 mom. rättegångsbalken och 48 % barnavårdslagen.

II. Övriga lagförslag.

Ändringen i 1 % lagen den 26 mars 1909 (nr 16 s. 1) angående verkstäl- lighet i vissa fall av straff, ådömt genom icke laga kraft ägande utslag, har avseende å det fall att en domstol, ehuru den i lagen om ungdomsfängelse omförmälda nämnden funnit ungdomsfängelse böra användas, dömer till straff- arbete eller vanligt fängelse. I dylikt fall skall den i första stycket av nyss- nämnda paragraf meddelade bestämmelsen, att straffet utan hinder av åkla- gares eller målsägandes besvär skall gå i verkställighet om den dömde är nöjd, icke äga tillämpning; utgången av besvären skall således avvaktas innan verkställighet får ske.

I lagen om straffregister ha införts stadganden om att till straffregistret skall göras anmälan om bland annat beslut angående ungdomsfängelse, ut- skrivning från anstalten och återintagning. I anmälan om utskrivning på prov bör intagas uppgift om tillsynstidens längd; därest ändring sedermera sker i beslutet härom, bör tydligen jämväl ändringen anmälas till registret. Föreskrifter i detta hänseende torde emellertid kunna utfärdas i administrativ ordning. Genom ändringen i 8 % lagen om straffregister har medgivits den i lagen om ungdomsfängelse omnämnda nämnden att erhålla utdrag av straff- registret.

Ifrågasättas kan huruvida icke i allmänna strafflagen borde införas ett stadgande som innefattade en allmän hänvisning till lagen om ungdoms- fängelse. Det må emellertid _ ehuru förhållandena icke äro helt analoga _

erinras om att möjligheten av internering av återfallsförbrytare och av för— varing av förminskat tillräkneliga förbrytare icke omnämnes i strafflagen, liksom denna ej heller — bortsett från stadgandena i 5 kap. 3 % första stycket sista punkten och samma kapitel 20 % sista stycket innehåller bestämmelser om villkorlig dom.

Såsom ett särskilt skäl för införande i strafflagen för krigsmakten av en hänvisning till lagen om ungdomsfängelse kan åberopas, att förstnämnda lag i 32 % innehåller ett påpekande av möjligheten att i vissa fall bruka villkorlig dom. De sakkunniga ha dock icke ansett sig böra framlägga förslag om lik- nande stadgande beträffande ungdomsfängelse.

Bilaga A .

P. MI

med preliminär beräkning av erforderligt antal platser å anstalt för män som ådömts ungdomsfängelse m. 111.

Vid en beräkning av platsbehovet för unga brottslingar som komma att dö- mas enligt den föreslagna lagstiftningen om ungdomsfängelse har man att taga hänsyn till dels det antal personer som årligen komma att dömas till ungdomsfängelse och dels den genomsnittliga tiden för de dömdas anstalts- vistelse.

.Vad angår antalet personer som kunna komma att dömas till ungdomsfängelse, må till en början anföras några siffror som belysa brotts- ligheten bland årsklasserna 18+20 år. Antalet till icke villkorligt straff- arbete eller fångelse under åren 1931—1933 dömda personer, som vid brot- tets begående fyllt 18 men ej 21 år, framgår av följande tabell.

Äldervid Å'1931 År 1932 År1933

brottets begående Straff- arbete

Straff- arbete

Streif— arbete Fängelse Summa

Fängelse Summa. Fängelse' Summa

18 år . . . 68 32 100 67 38 105 57 21 19 ' . . . 87 45 132 79 28 107 62 31 20 » . . . 76 64 140 82 38 120 84 60

[ Tillhopa 231 141 372 228| 104 332 203 112

Medeltalet under åren 1931—1933 till icke villkorligt frihetsstraff dömda uppgår till 340. Detta tal är utgångspunkten vid de följande beräkningarna. Då man skall besvara frågan hur många av dessa som komma att få ungdoms- fängelse, torde det årliga antalet förordnanden om tvångsuppfostran kunna vara vägledande. Såsom i den allmänna motiveringen anmärkts, meddelades så- dant förordnande år 1931 för 77, år 1932 för 78 och år 1933 för 83 minderåriga förbrytare. Hur antalet under år 1933 meddelade förordnanden procentuellt förhåller sig till hela antalet ovillkorligt ådömda frihetsstraff (förordnanden om tvångsuppfostran däri inbegripna) i en var av nu ifrågavarande ålders- klasser framgår av följande sammanställning.

Ålder vid Hela antalet under Därav tvångsupp fostran

brottets år 1933 ovillkorligt Antal I % av hela begående ådömda frihetsstraff antalet

15 år ..... '. ..... 82 38 46.3 16 » ........... 77 31 40.2 17 > ........... 62 14 22.6

Tillhopa. 221 83 37.5

Av sammanställningen framgår att användningen av tvångsuppfostran minskas med stigande levnadsålder. Medan förordnanden om sådan uppfost- ran under år 1933 meddelades för 46.3 % av samtliga till icke villkorligt fri- hetsstraff dömda, som befunno sig i 15-årså1dern, var motsvarande siffra för 17-åringarna 22.6 %. För åren 1931 och 1932 utgjorde motsvarande procent- tal för brottslingar i sistnämnda ålder 27.7 respektive 30.9.

Man torde kunna räkna med att antalet domar å ungdomsfängelse icke kom- mer" att procentuellt bliva lägre än antalet beträffande ungdom i 17-årsåldern meddelade förordnanden om tvångsuppfostran; snarare lärer man — med tanke på nämndens medverkan vid prövningen av frågan, huruvida ungdoms- fängelse skall ådömas kunna räkna med ett något högre procenttal. N ämn- dens befogenhet att föranstalta om undersökning av en tilltalads sinnesbeskaf— fenhet torde kunna medföra att några som eljest erhållit straff i vanlig ord- ning komma att intagas å sinnessjukhus eller anstalt för förminskat tillräk- neliga. Med hänsyn till nu angivna förhållanden synes man kunna räkna med att årligen 30 % av de brottslingar varom nu är fråga eller i runt tal 100 personer skulle med en speciallagstiftning sådan som den föreslagna komma att dömas till ungdomsfängelse.

Till ledning vid uppskattning av anstaltsvistelsens längd må nämnas att tiden för vistelsen å uppfostringsanstalten å Bona i medeltal upp- går till omkring 1 år 10 månader. Det är givetvis förenat med synnerliga vanskligheter att göra något uttalande angående genomsnittliga tiden för un- dergående av ungdomsfängelse. Det förefaller dock möjligt, att denna blir kortare än den nyssnämnda. De sakkunniga ha beträffande den nya ungdoms- anstalten räknat med en medeltid av 1 år 6 månader.

Med denna uppskattning av antalet dömda och tiden för anstaltsvistelsen skulle till en början ett antal platser av 160 kunna räcka. 'Av detta antal har 150 beräknats för män och 10 för kvinnor.

Den nya anstalt för manlig ungdom som erfordras för att tillgodose det nu angivna platsbehovet bör för att möjliggöra en differentiering av klientelet uppföras enligt paviljongsystem. Den bör bestå av en sorteringspaviljong med isoleringsavdelning och sjukavdelning samt två logementspaviljonger. Varje paviljong beräknas rymma 50 fångar. Vid planläggning av den nya an- stalten får beaktas, att fångarna skola kunna sysselsättas med jordbruk och trädgårdsarbete samt erhålla utbildning i olika hantverk. Förutom jordbruks- byggnader erfordras således verkstadslokaler. En särskild verkstadsbyggnad med plats för ett sextiotal arbetande fångar torde bliva erforderlig.

Den nya anstalten lärer böra förläggas till någon kronoegendom av lämplig storlek, om möjligt någon med tillgång på nödiga lantbruksbyggnader. Då platsen icke är bestämd, kunna kostnaderna för anläggningen allenast mycket approximativt nu beräknas. Med biträde av arkitekt har en summarisk kost— nadsberäkning företagits, varvid kostnaderna uppskattats på följande sätt:

Sorteringspaviljong _ 300,000 : Två logementspaviljonger å 180,000': . . . . . . . . . . . . ; ...... 360.000: Verkstadsbyggnad ....................................... 90,000 : Köks- och tvättbyggnader ............................... 90.000: Planering, yttre ledningar m. m. ......................... 20,000:

Summa Kronor 860,000 :

Härtill komma kostnader för anordnande av administrationslokaler och för personalbostäder ; ej heller dessa kunna beräknas förrän platsen för anstalten bliVit bestämd. Approxrmativt torde de kunna uppskattas till 500,000 kro-

nor. Därest å den kronoegendom som tages i anspråk för anstalten finnas bostads- eller andra byggnader som utan vidlyftiga förändringar kunna kom— ma till användning för administrationslokaler eller bostäder åt personalen eller på annat sätt, kunna tydligen de här beräknade kostnaderna ej oväsent- ligen reduceras.

Bilaga B.

P. M.

angående behandlingen av underåriga brottslingar i främmande länder.

I flera främmande länder ha vittgående reformer genomförts i fråga om behandlingen av unga brottslingar. Vid den korta översikt över utländska förhållanden som i det följande lämnas skall redogörelse meddelas allenast för sådana anordningar i förevarande hänseende som kunna anses vara av sär— skilt intresse.

Danmark. Den danska straffeloven av 1930 stadgar i % 41, Stk. 1, att straff i ungdomsfängelse skall »saafremt Retten finder, at varige opdragende og uddannende F oranstaltninger vil vaare formaalstjenlige» komma till använd— ning för personer mellan femton och tjuguett år, vilka förskyllt faengsel för en straffbar handling, som »maa anses som Udslag af forbryderske Tilbejelig- heder eller af Hang til Lediggang eller til at sege slet Selskab». Den som dömes att undergå straff i ungdomsfängelse intages jämlikt förenämnda pa— ragrafs 2 Stk. i en särskilt därför avsedd anstalt eller —— beträffande kvinnlig fånge i en särskild avdelning av en för kvinnliga fångar i allmänhet avsedd anstalt samt kan enligt bestämmelse i % 42 kvarhållas högst tre år, dock att kvarhållandet kan utsträckas till fyra år, därest en på prov frigiven ånyo intages efter att ha överträtt för frigivningen uppställda villkor. Efter ett års vistelse i ungdomsfängelset avgör en särskild nämnd (»erngselsnaevnet») efter förslag från fängelsets styrelse om fången skall frigivas. Kvarhålles han, upptages spörsmålet till förnyad prövning vid utgången av det följande året. Vid verkställighet av straff i ungdomsfängelse lägges enligt % 43 sär— skild vikt på att fången genom undervisning, kroppsövningar och frilufts- arbete stärkes i kroppsligt och andligt hänseende och genom utbildning i något ' yrke beredes möjlighet att efter frigivningen kunna försörja sig. Såsom slutled i behandlingen kommer villkorlig frigivning till användning. Närmare bestäm- melser om hur straffet skall verkställas ha meddelats den 31 januari 1933 ge- nom »Anordning angaaende Fuldbyrdelse a_f Ungdomsfaengsel overfor Mauds- personer». Straffet fullbordas i tre_stadier. Det första stadiet tillbringar fången i en mottagningsavdelning. Ändamålet med denna är dels att göra nykommen fånge förtrogen med systemet dels att ge anstaltens personal till- fälle att lära känna fångens karaktär och anlag. Uppehållet i mottagningsav- delningen varar i allmänhet två månader men kan förlängas till tre eller, där- est fången vid insättningen är över aderton är, fyra månader. Under den första månaden hålles fången i allmänhet helt skild från andra fångar. Efter nämnda tids förlopp kan inspektören för fängelset göra avvikelse från isole- ringsprincipen särskilt ifråga om arbetstiden men efter omständigheterna jämväl beträffande måltider och fritid. På det andra stadiet insättes fången i en allmän avdelning, där fångarna sysselsättas med arbete i gemensamhet.

Även måltiderna och fritiden tillbringas i allmänhet i gemensamhet; dock kan inspektören göra avvikelse härifrån. I denna avdelning kvarstannar fången minst fem månader. Det tredje stadiet, som omfattar resten av den tid uppe- hållet i ungdomsfängelset varar, avser att bilda en övergångsperiod till den villkorliga frigivningen. Fången kan under denna tid av inspektören med- givas sådana förmåner, som äro förenliga med en god fängelseordning. Om nätterna hållas fångarna alltid i enrum. Fånge som visar sig ha dåligt inflytande på de övriga fångarna kan överflyttas till särskild isoleringsav- delning. — Fångarna sysselsättas med arbete i lantbruk, trädgårdsskötsel, hantverk och »husgerning». Fånge som visar flit och gott uppförande får belöning för sitt arbete. Inom de föreskrivna stadierna fortlöper straffbe- handlingen sålunda, att fångarna efter hand medgivas allt större förmåner i avseende å arbetslön, vistelse i det fria, brevskrivning och mottagning av besök, tillåtelse att övervara'föredrag och annan underhållning, tobaksbruk, läsning av tidningar och tidskrifter m. ni. Till ungdomsfängelse har in- rättats en jordegendom, Sebysegaard på Fyen. Till dess denna anstalt blivit fullt iordningställd ha mottagnings- och isoleringsavdelning inrymts i en sär- skild del av statsfängelset i Nyborg.

Norge. I Norge utfärdades den 1 juni 1928 en »lov om opdragende behand- ling av unge lovovertredere», vilken lag emellertid ännu icke trätt i kraft. Denna lag äger tillämpning å personer mellan aderton och tjugutre år som dömts till fengsel. Därest rätten icke meddelar villkorlig dom, skall den taga under övervägande om det med hänsyn till den dömdes föregåenden, karaktär, och livsföring finnes anledning antaga, att han för att kunna avhålla sig från brott är i behov av uppfostran i en arbetsskola och att denna uppfostran skall leda till resultat. Anbringas vederbörande i en sådan arbetsskola, bort- faller straffet. I arbetsskolan meddelas praktisk undervisning av olika slag. Den som är intagen i arbetsskola kan kvarhållas i denna intill tre år, efter vilken tid utskrivning sker på prov eller under särskilda omständigheter ——- definitivt. Undantagsvis kan såväl utskrivning på prov som slutlig utskriv- ning ske före treårstidens utgång. Under första delen av prövotiden skall den på prov utskrivne stå under särskild uppsikt; under hela prövotiden skall han iakttaga meddelade föreskrifter vid risk att därest icke tre år gått från ut- skrivningen — ånyo sättas in på ett år. Vid utgången av sistnämnda tid blir han i varje fall slutligt utskriven.

England. Vad därefter angår frågan om yngre brottslingars behandling i England har där utbildats ett system i anslutning till principen om uppfost- ran i förening med straff, vilket system efter den första anstalt å vilket det kom till användning benämnes Borstalsystemet. Ehuru långt tidigare i till- lämpning fick detta system sin nuvarande huvudsakliga utformning genom en lag av år 1908 (»Prevention of Crime Act»). Å borstalanstalterna intagas efter domstols prövning sådana brottslingar mellan sexton och tjuguett år, vilka domstolen förklarat skola i stället för straffarbete eller fängelse interne- ras under straffrättslig disciplin. Enligt 1908 års lag skulle dylik internering kunna ske för en tid ej understigande ett år och ej överskjutande tre år. Denna minimitid av ett år har sedermera genom en lag av år 1914 höjts till två år. Vid borstalanstalterna sammanfaller de unga brottslingarnas behandling i mångt och mycket med vad som iakttages i vårt land i fråga om förbrytare som i stället för att undergå straff intagas å allmän uppfostringsanstalt; behand- lingen koncentreras alltså. på de ungas undervisning och yrkesuppfostran, var- jämte villkorlig frigivning i förening med tillsyn kommer till användning.

Om resultatet av borstalbehandlingen föreligger den uppgiften att av 6,140

män som utskrivits under de första sjutton åren hava 2,149 eller 35 % ånyo kommit i konfliktmed lagen under det 3,991 eller 65 % uppfört sig ostraffligt. Av 836 unga kvinnor hava 549 eller 66 % icke vidare blivit föremål för straff- rättslig behandling. Av dem som ånyo lagförts ha dock många allenast en gång gjort sig skyldiga till en ringa förseelse och därefter förhållit sig väl.

Det förtjänar slutligen att framhållas, att unga män som äro dömda till uppfostran på en borstalanstalt icke sändas direkt dit från rannsakningsfän- gelserna utan skickas till fängelset Wormwood Scrubs i London, där de under- kastas undersökning av sina själsliga och kroppsliga förmögenheter och upp— lysningar inhämtas angående deras tidigare förhållanden. Härefter träffas avgörande till vilken anstalt den unge brottslingen skall sändas. Disciplinen bland dem som sålunda vänta på att skickas till borstalanstalterna är mycket sträng.

Vad åter angår behandlingen av sådana unga förbrytare som icke befinnas lämpade att sändas till en borstalanstalt utan dömas till fängelse eller straff- arbete, är att märka _att de under straffets avtjänande skola hållas helt skilda från äldre fångar. Ar strafftiden tre månader eller däröver skall en sådan fånge intagas i särskilda fängelser (ungdomsfängelser) med speciella anord— ningar för fångarnas utbildning. Vederbörande statssekreterare kan förordna, att en i fängelset intagen minderårig förbrytare skall _ om det befinnes lämp- ligt _ förflyttas från fängelset till en borstalanstalt, och för en sådan per- son gälla samma regler som för en till dylik anstalt dömd.

Ar 1925 tillsattes i England en kommitté för att utreda spörsmålen rörande behandlingen av unga brottslingar. Denna kommitté avlämnade år 1927 sitt betänkande (Report of the Departmental Committee on the Treatment of Young Offenders). I betänkandet förutsattes att borstalanstalterna skulle upprätthållas och föreslogs att domstolen borde tillerkännas en jämförelsevis fri prövningsrätt om någon skulle skickas till borstalanstalt eller ej. Det framhölls jämväl att det ursprungligen varit meningen att reservera borstal— behandlingen för sådana vilka vore sunt utvecklade till kropp och själ. På grund därav hade det ifrågasatts att avvisa sådana vilka vore alltför brotts- ligt betonade, eller sådana vilka icke nått den fysiska eller andliga utveck- ling som vore nödvändig för anstaltsvistelse av förevarande slag. I sistnämn- da hänseenden hade dock praxis varit en annan och även många mindre ut— vecklade unga brottslingar hade underkastats borstalbehandling, därvid de fö- reträdesvis hänvisats till en för dem avsedd anstalt (Feltham). I betänkan- det föreslogs att minimiåldern för intagning i borstalanstalt borde höjas till sjutton år. Under erinran att maximiåldern i vissa fall även kunde höjas från tjuguett till tjugutre är, vilken bestämmelse dock icke tillämpats, föreslogs att unga brottslingar intill tjugutre år skulle kunna intagas under förutsättning att en särskild anstalt reserverades för de äldsta brottslingarna. Den hittills- varande möjligheten att överföra en i borstalanstalt intagen fånge som upp- fört sig dåligt till ett fängelse syntes böra upphävas och ersättas med en be- fogenhet att hänvisa en sådan fånge till en särskild avdelning med en disci- plin likartad den i ett fängelse förefintliga.

Amerikas Förenta Stater. I flera av Amerikas Förenta Stater finnas ung- domsfängelser i mera vidsträckt mening, de så kallade reformfängelserna, »re- formatories». Till en början intogos i dessa anstalter endast yngre fångar, vanligen i en ålder mellan sexton och trettio är, vilka funnos värda större för- troende än andra fångar, men så småningom hava i ifrågavarande fängelser intagits dels fångar i högre åldersklasser _ på sina håll ända upp till fyrtio år _ dels även fångar som förut gjort sig skyldiga till brott. Som en följd härav har skillnaden mellan reformfängelserna och andra fångvårdsanstalter

i hög grad utplånats. Tiden för vistelsen i ett reformfängelse är obestämd så tillvida, att strafftiden inom ett visst minimum och ett angivet maximum — mellan vilka kan ligga ett tjugutal år _ göres till sin längd beroende av bland annat fångens uppförande och flit. Som ett led i fångbehandlingen in- 3 går jämväl lösgivande på prov i förening med övervakning. Fångvårdsregi- » men kan sägas gå ut på en uppfostrande behandling under de stränga former som förekomma i ett fängelse.

Angående resultatet av reformatorybehandlingen föreligger icke några till- förlitliga statistiska uppgifter, men av tillgängliga upplysningar synas verk- ningarna i stort sett vara gynnsamma, särskilt i betraktande av det delvis synnerligen svårartade material, varmed man haft att göra. . Mot reformfän- gelserna har dock med fog riktats den anmärkningen att de tilltagits för stora, beräknade som de ofta äro för över tusen fångar. På senare tid har också i amerikanska fångvårdskretsar den åsikten alltmera vunnit burskap att reform— fängelserna borde reserveras allenast för yngre fångar och därigenom återfå sin ursprungliga karaktär.

Belgien. I Belgien ha genomgripande omgestaltningar genomförts inom fångvårdsväsendet under de sista tjugu åren. Med utgångspunkt från princi- pen om nödvändigheten av specialanstalter, i vilka varje särskild fånge kan få den behandling som bäst passar honom, ha två anstalter upprättats, vilka kunna betraktas såsom ungdomsfängelser i mera vidsträckt bemärkelse. dem mottages nämligen under förutsättning att minst tre månader återstå av strafftiden _ fångar mellan sexton och tjuguett år och efter för varje gång särskilt fattat beslut även äldre fångar intill trettio års ålder. Det ena är ett industrifängelse och utgör en avdelning under .det stora centralfängelset i Gent. Detta ungdomsfängelse lyder sålunda under centralfängelsets direktör, men dess föreståndare intager dock en gent emot denne mycket självständig

ställning. Det andra av nu ifrågavarande fängelser är förlagt intill vidsträck— ta, staten tillhöriga och delvis ouppodlade jordområden i närheten av den stora lösdrivaranstalten i Merxplas och är i huvudsak organiserad som ett jord- bruksfängelse. På sistnämnda fängelse arbeta fångarna fördelade i grupper under något friare former samt under uppsikt endast av en arbetsledare.

Schweiz. I Schweiz gälla särskilda strafflagar i de olika kantonerna. Se— dan många år pågår emellertid arbete på införandet av en ny, för hela landet gemensam strafflag. Ar 1918 framlade förbundsrådet för förbundsförsam— lingen ett förslag härtill. Detta förslag föreskriver för behandling av unga förbrytare i åldern mellan fjorton och aderton år ( Jugendliche) särskilda ef— ter deras individuella förhållanden lämpade åtgärder. Alla straff som kun- na ådömas vuxna äro uteslutna från tillämpning å dessa brottslingar. Emel— lertid står gentemot dem till buds ett särskilt frihetsstraff ( Einschliessnng) på minst tre dagar och högst ett år. Detta straff skall ådömas allenast i den händelse behov av uppfostran ej finnes vara för handen. I motsatt fall skall ett uppfostringsförfarande komma till användning. Har den brottslige gjort sig skyldig till grovt brott, skall han intagas i en uppfostringsanstalt av strän- gare slag, benämnd korrektionsanstalt. I sådan anstalt intagas dessutom, oav— sett brottets beskaffenhet, sådana minderåriga förbrytare som befinnas vara särskilt fördärvade till karaktären. Tiden för behandlingen i korrektionsan- stalt är minst tre och högst tolv år. Övriga unga förbrytare som prövas vara i behov av uppfostran skola insättas antingen i uppfostringsanstalt av mil- dare art, så kallad räddningsanstalt, varest de skola kvarhållas minst ett år men ej längre än till dess de fyllt tjugu år, eller ock i enskilt hem under ve- derbörlig uppsikt. Överförande från enskilt hem till räddningsanstalt och från

dylik anstalt till korrektionsanstalt liksom omvänt kan, när skäl därtill äro, beslutas av den myndighet som förordnat om den först vidtagna åtgärden. Har den dömde tillbringat minst ett år i räddningsanstalt eller minst tre år i korrektionsanstalt, kan han av vederbörande tillsyningsmyndighet villkorligt frigivas och ställas under uppsikt.

Beträffande slutligen föreskrifter angående brottslingar i åldern aderton— tjugu är är att märka, att domaren äger rätt att nedsätta straffet under vad eljest å gärningen skolat följa samt i särskilda fall att utbyta vissa närmare angivna straffarter mot mindre strån a sådana.

Vid den fortsatta behandlingen av förslaget ha i vissa hänseenden skiljak- tiga meningar gjort sig gällande. Sålunda har Ständerrådet genom beslut den 17 mars 1932 uttalat sig för en sammanslagning av de båda olika uppfost- ringsanstalterna till en enda typ, benämnd Erziehngsanstalt fär Jugendliche, och i samband därmed för en bestämmelse att de mera brottsligt inställda ele— verna skola hållas åtskilda från övriga elever. Anstaltsvistelsen skall räcka minst ett år och frigivning skall i vart fall äga rum när eleven fyllt tjugutre år. Vidare föreslås att det måtte inrymmas rätt för vederbörande tillsynings- myndighet att till straffanstalt förflytta elev, som under anstaltsvistelsen fyllt nitton år och visar sig antingen vara oförbätterlig eller innebära fara för de övrigas fostran. Det påyrkas ytterligare att de straffpåföljder som i allmän— het äro stadgade för ett brott måtte komma i tillämpning jämväl å yngre brottslingar under aderton år i sådant fall att en synnerligen svår förbrytelse blivit begången. Vidkommande brottslingar i åldern aderton till tjuguett år föreslås att uttrycklig bestämmelse meddelas att dessa under avtjänande av straff skola hållas helt skilda från äldre fångar.

,I avbidan på antagandet av förenämnda förslag har reformarbetet fort- gått med avseende å de särskilda kantonernas strafflagar. Under år 1931 har sålunda Conton of Vaud fått en ny strafflag (Criminal Code of 1931 ). Be- träffande unga brottslingar mellan femton och aderton år kunna dessa intagas i ett uppfostringshem, där de få kvarhållas intill dess de fyllt tjuguett år. Möjlighet har även beretts att insätta dem i en anstalt för unga brottslingar för en tid som icke får överstiga fem år. Befinnes en minderårig förbrytare vara särskilt fördärvad, tillämpas icke de i lagen för yngre brottslingar givna bestämmelserna utan strafflagens allmänna föreskrifter komma i tillämpning gentemot honom.

Österrike. I Österrike har genom en den 18 juli 1928 utfärdad lag ( Jugend- gerichtsgesetz) givits föreskrifter om åtgärder som domstolarna kunna vid- taga beträffande minderåriga ävensom regler angående verkställighet av straff rörande dessa. I lagen, som är tillämplig å alla minderåriga under aderton år, skiljes mellan dem som äro under fjorton år och dem som uppnått denna ålder (Jugendliche). Såsom huvudregel uppställes, att domstolen i alla de fall, då den som förövat en straffbar gärning befinnes vara i behov av upp- fostrande åtgärder, vidtager sådana, oavsett om gärningsmannen kan straffas eller ej. Har den brottslige ej fyllt fjorton år och sålunda ej uppnått stad- gad ålder för straffmyndighet, kan domaren följaktligen bland annat sända honom till en särskild tvångsuppfostringsanstalt, där han kvarhålles så länge h_ans uppfostran fordrar, dock i vart fall ej längre än till dess han fyllt tjuguett år.

Beträffande åter sådana ungdomar, vilka befinnas vara straffrättsligt an- svariga för sina gärningar, är att märka, att straff icke bör ådömas eller verk— ställas, om den förbättring i den brottsliges sinnesriktning som med straffet avses kan uppnås genom andra medel. Korta frihetsstraff skola överhuvud icke ådömas, och verkställigheten av långa frihetsstraff skall vara ägnad att

uppfostra den brottslige och övervinna hans dåliga böjelser. Så snart den brottsliges fostran kan betraktas såsom avslutad, skall straffet jämväl upp- höra. Att på förhand bestämma den tid som åtgår härför är ogörligt. Obe- Stämda straffdomar äro följaktligen påkallade, och enligt % 12 i förevarande lag äger också domstolen befogenhet föreskriva att straffet skall inom ramen av ett i domen angivet minimi- och maximistraff fortfara så länge, att det med straffet avsedda syftet uppnås. Så snart minimistraffet är avtjänat, kan ve- derbörande tillsyningsmyndighet under vissa angivna förutsättningar förordna om villkorlig frigivning med prövotid, vilken varar så länge som straffet skulle räckt, om detsamma uppgått till det i'domen angivna maximistraffet, dock minst ett år. Ar emellertid prövotiden mindre än fem år, må densamma av tillsyningsmyndigheten utsträckas till sagda tidrymd, och denna myndighet kan tillika meddela den villkorligt frigivne vissa föreskrifter och ställa honom under uppsikt.

För sådana unga brottslingar åter vilka ådömts ett bestämt straff gäller be- träffande villkorlig frigivning att denna kan äga rum när två tredjedeler av strafftiden dock minst sex månader är avtjänad. Denna bestämmelse inne— bär såtillvida en avvikelse från vad som gäller beträffande fångar över ader- ton år, att minimitiden i sistnämnda fall utgör åtta månader.

I lagen angives att syftet med verkställighet av frihetsstraff utgör den dömdes fostran till självbehärskning, arbetsamhet och ett obrottsligt leverne ävensom hans utbildning i den mån strafftiden det medgiver i ett för hans håg och fallenhet lämpat yrke. Vidare betonas nödvändigheten av att stärka den dömdes hederskänsla och befrämja hans kroppsliga utveckling. Det framhålles jämväl, att vården av unga fångar blott kan anförtros personer med pedagogiskt handlag, vilka därjämte erhållit undervisning i psykologi, psykia- tri och pedagogik.

vriga bestämmelser om straffverkställigheten innebära i huvudsak att fån- gar, som vid verkställighetens början icke uppnått aderton år och som äro ådömda frihetsstraff utöver en månad, skola i regel avtjäna straffet helt skilda från äldre fångar i särskilda anstalter eller avdelningar. Om straf- fet icke tidigare är avtjänat, få fångarna kvarstanna till dess de fyllt tjugu- ett år eller undantagsvis —— efter särskilt tillstånd från justitieministeriet —— till dess de fyllt tjugufyra år. På enahanda sätt som fångar under aderton års ålder kunna fångar som vid straffets början fyllt aderton men ej tjugu.år avtjäna sitt straff under förutsättning likväl att de icke utöva något skadligt inflytande på sina medfångar.

Principiellt skall straffet avtjänas i gemensamhet, och en fånge får vistas i enrum allenast då det befinnes nödvändigt för honom själv eller hans med- fångar. Slutligen kan vederbörande domstol efter läkares hörande meddela sådana avvikelser beträffande ordningen för straffets verkställande vilka be- tingas av en fånges sjukliga läggning.

Jugoslavien. År 1929 genomfördes i Jugoslavien en djupgående omgestalt- ning av behandlingen beträffande unga förbrytare i och med antagandet av en ny strafflag. Enligt denna lag uppdelas unga brottslingar i tre åldersgrup- per, nämligen de som äro yngre än fjorton år, de som äro mellan fjorton och sjutton år, och de som äro mellan sjutton och tjuguett år.

De till första gruppen hörande äro icke straffrättsligt ansvariga för sina gärningar men kunna dock sändas till en uppfostringsanstalt eller lämnas för vård och uppfostran till en familj. I båda fallen varar uppehållet längst till dess den unge brottslingen fyllt sjutton år.

Bland dem som lagen hänför till andra gruppen kunna sådana, vilka icke äro i stånd att inse det brottsliga i sitt handlingssätt, av domstol hänvisas till

en uppfostringsanstalt eller lämnas för vård och-uppfostran till en familj. I båda fallen skall vistelsen räcka minst ett år och upphöra senast när den brottslige fyllt tjuguett år. Övriga unga brottslingar vilka tillhöra denna grupp kunna insättas i en uppfostringsanstalt eller, om de visat särskilt brotts- liga tendenser, i en förbättringsanstalt. Har i uppfostringsanstalt intagen elev efter minst ett års vistelse där visat bättring, kan domaren frigiva honom på prov och ställa honom under uppsikt. Förhåller sig den villkorligt frigivne väl under ett år, är han definitivt fri. I motsatt fall kan domaren, därest den frigivne icke fyllt tjuguett år, och icke begått nytt grovt brott, föreskriva att han skall åter intagas. I en förbättringsanstalt kvarhålles eleven minst tre och högst tio år samt hålles till regelbundet arbete och får lära sig ett nyt- tigt och praktiskt yrke. Beslut om villkorlig frigivning och om dess förver- kande meddelas av justitieministern. Visar elev efter minst ett års vistelse i förbättringsanstalt uppenbar bättring, kan domaren om eleven icke uppnått tjuguett års ålder besluta om hans överförande till en uppfostringsanstalt.

Vad slutligen de till den tredje gruppen hörande unga brottslingarna angå skola dessa dömas till mildare straff än det som i allmänhet följer på brottet. Vid straffets verkställighet iakttages att de unga intill dess de fyllt tjuguett år hållas helt skilda från äldre fångar och att straffet får en uppfostrande karaktär. Möjlighet skall beredas fången att lära sig ett nyttigt hantverk eller att få teknisk skolning eller erhålla fortsatt utbildning i sitt tidigare yrke. De strängaste diseiplinstraffen få ej heller komma till användning.

Tyskland. I Tyskland infördes nya bestämmelser rörande unga brottslingar under aderton år genom en lag av den 16 februari 1923 ( J ugendgerichtsgesete). Enligt denna författning sättes den absoluta straffriheten vid fjorton år. Be- handlingen av den som i åldern mellan fjorton och aderton år begått brott är beroende på den minderåriges utveckling. Då tillräcklig mogenhet föreligger, har domstolen möjlighet att välja mellan uppfostringsåtgärder, straff eller slutligen straff och en därpå följande behandling i uppfostringsanstalt. I frå— ga om frihetsstraffen är att märka att allenast fängelse får ådömas. Verk- ställigheten av detta skall enligt förenämnda lag äga rum i uteslutande för minderåriga avsedda anstalter eller avdelningar.

Medan den lag för vilken redogörelse nu lämnats är en rikslag, äro bestäm- melserna om frihetsstraffens verkställighet icke meddelade i en för hela riket gällande författning. I avbidan på att en sådan lag skall komma till stånd ha de enskilda staterna var för sig utfärdat bestämmelser på detta område. År 19237 framlades för tyska riksdagen ett förslag till en gemensam verkstäl- lighetslag, men detta förslag har ännu ej lett till utfärdandet av en ny rikslag i ämnet. Detta förslag gick beträffande ordnandet av anstaltsväsendet ut på att det borde finnas särskilda anstalter eller avdelningar för fångar under tju— gufem år med inom dessa anstalter och avdelningar särskilda underav- delningar för fångar under aderton år ( J ugendliche).

En nyligen tillkommen författning på nu ifrågavarande område är en för Preussen den 1 augusti 1933 utfärdad lag angående straffverkställighet och benådning (Preussisches Strafvollstreckungs- und Gnadenrecht). Beträffan- de ungdomliga förbrytare har vid straffverkställigheten vedergällnings- och avskräckningsprincipen i hög grad fått träda tillbaka. Enligt 32 % skall vad dessa fångar angå särskild vikt läggas vid deras uppfostran och vidare ut- bildning. Skolundervisningen skall tillmätas särskild betydelse. Fritiden skall huvudsakligen användas till gymnastik och idrottsövningar. För att lära fångarna ett yrke eller för vid-are utbildning i ett sådant skola inrättas yrkesskolor. Också för utbildning inom lantbruk och trädgårdsskötsel skall på motsvarande sätt sörjas.

Beträffande frågan i vilken omfattning särskilda ungdomsfängelser upp- rättats i Tyskland kan nämnas följande.

Före världskriget funnos i Tyskland inga självständiga ungdomsfängelser utom ett i Wittlich a. d. Mosel. Man nöjde sig med att hysa de unga fångarna i särskilda avdelningar av de allmänna centralfängelserna. Först på senare år har man, särskilt i de större tyska staterna, börjat att —- jämte dylika sär— avdelningar, vilka fortfarande äro de ojämförligt allmännast förekommande _ upprätta även en eller annan självständig anstalt för unga förbrytare. Sär- skilda avdelningar eller anstalter finnas vanligen för dels fångar som ännu ej fyllt aderton år (Jagendliche) och dels fångar, som fyllt aderton men ej tjuguett år ( ältere Minderjährige). Även för fångar som fyllt tjuguett men ej tjugufem år ( J u-ngmmmen) finnas på vissa håll särskilda avdelningar inom större centralfängelser.

Ungdomsfängelset i Wittlich öppnades 1912 och är inrättat för 169 fångar. Där upptogos ursprungligen endast manliga fångar, som fyllt aderton men ej tjuguett år, med en strafftid av minst ett år. Sedan några år tillbaka är emel- lertid minimistrafftiden nedsatt till nio månader, varjämte möjlighet beretts att i;?gåntagsvis å anstalten intaga fångar under aderton år med särskilt lång s ra 1 .

I samband med förarbetena till en promulgationslag för den tyska straffla- gen och verkställighetslagen ha bestämmelserna i 1923 års ovan omförmälda lag blivit föremål för nya överväganden. Härunder har den tanken framförts atti lagen införa obestämda straffdomar. En sådan anordning vore ägnad att ytterligare understryka den till grund för lagen liggande principen att straf— fet borde vara ett medel för den unges fostran till en samhällsnyttig med- borgare. Åt domaren skulle alltså inrymmas befogenhet att inom ramen av i lagen utsatta maximi. och minimistraff i det särskilda fallet bestämma de gränser inom vilka strafftiden under verkställighetens fortgång skulle fixeras. Att i lagen fastslå minimistraffet till minst ett år, syntes ej vara påkallat, då det med straffet förenade uppfostringssyftet kunde tänkas vara dessförinnan uppnått. Vid den närmare utformningen av bestämmelserna gällde det i för- sta hand att taga ståndpunkt till frågan åt vem det kunde anförtros att inom de av domaren angivna gränserna bestämma straffets slutpunkt. Det syntes därvid ej vara lämpligt att i överensstämmelse med österrikisk rätt uppdraga avvägandet härutinnan åt en särskild tillsyningsmyndighet, utan det ansåges stå i närmare överensstämmelse med lagens intentioner att hänskjuta uppdra- get till den domare, som tidigare angivit de gränser, inom vilka strafftidens slutpunkt vore att bestämma.

Under de förarbeten varom ovan förmälts har även övervägts frågan om straffrättsliga särbestämmelser för personer i åldern mellan aderton och tjugu- ett år (Halberwachsene). I dylikt hänseende har bland annat föreslagits att straffen skulle mildras i förhållande till vad eljest för vuxna vore föreskrivet. I sådana fall då domstolen ansåge det vara tillräckligt att allenast upp— fostringsåtgärder komme till användning, borde domstolen vara berättigad att icke ådöma straff utan kunna föreskriva att den brottslige skulle intagas i uppfostringsanstalt. I övrigt borde uppfostringsåtgärder kunna vidtagas ef— ter straffets avtjänande och obestämda straffdomar komma till användning. Beträffande de uppfostringsanstalter vilka skulle komma att erfordras för nu ifrågavarande åldersklasser vore den lösningen att föredraga att någon eller nagra bland redan befintliga uppfostringsanstalter reserverades uteslutande för dessa brottslingar. '

Tjeckoslovakiet. Även i Tjeckoslovakiet ha nyligen de i lag upptagna åt- gärderna mot brottslingar under aderton år underkastats en omreglering ge- nom en den 11 mars 1931 antagen lag, vilken den 1 oktober samma år trätt i kraft. Straffmyndighetsåldern är bestämd till fjorton år, men under vissa förutsättningar kunna från straffmyndighet jämväl undantagas personer in- till aderton års ålder. Såsom frihetsstraff upptager lagen allenast Verchliess- ung, vilken straffart kan ådömas inom en latitud, vars minimi- och maximi- straff utgöra hälften av det eljest för brottet stadgade frihetsstraffet. Straf- fet avtjänas i särskilda fängelser eller undantagsvis i en uppfostringsanstalt eller, därest straffet varar längre än sex månader, i en förbättringsanstalt.

Chr. Gemzell.

I första instans till fängelse eller straffarbete icke villkorligt dömda män, so : vid brottets begående ej fyllt 21 år, fölidghide efter ålder, brott och straff m. 111 är 9' l .

l 2 |3|4l|5|6|7 | 819|10|111112| 13|i4|15|16|17|18|19|20| 21|22 231124525126127i;28|294130313

Ådömda straff Förut

gelse Straffarbete straffade

:!

Brott saint ålder i år vid brottets begående

unrqsomdnsängnm

delegat eleH epegmqs 9313!

peu'gm [ _ 'u'gm g—I JGAQ laj

'u'gur g—z JeAQ &» rg [ .reAQ "SPHSAE'I .reSu'gä z reSu'gS men rene g

repemgrn g 'ufgm g—z JeAQ 'u'gm g—g JeAQ 'u'gur 6—9 .reAQ 'u'em 51—6 .reAQ rg 9—7 JeAQ

rg %% JOAQ

'u'gm 9—5 mAQ osleåug; 'upm 6—9 .reAQ

I |

I __l [

Snatteri . . .

A*”; .

1

LQHL—l

Annan tj uvnad

HH wwwmww www—NH»— HMI spm—HI ! !

!

Förskingring .

Lun-All,

Sedlighetsbrott (inkl. brott enl. S.L. 15: 12—15)

1

|__ i_ | _C

i__ '— Tål—|T—

llllww

p—k

HUDCDHCDCD HLXDCDHCDCJO

Brott enl. straffl. för krigsm.

12 _li— 101 4; 1]— 23

| ! l l— 1_

IlllH

wmilll

Hill—||!

! l 1 5iZCC 7 2!— 27 2I—l— sq 6 21— 35101 2 1

24!

49' 4! 1'— 4 78'12' 2' 2 1 , 11| 85l2710| 1 38 19,19 ssnzsie 5 51l30|21

| Samtl. ålderskl.' 468 1916 1 ,,35 50 _26 28 öi 1 1 69 353

! l 1— 1_ l i

1 _|—

_ ?

Övriga brott '.

?

illum-wu

Hela antalet brott

IIIEBE

games'—AH NMHi—ll | | 1

. _ _ . _ 93 . DPQOCFCDOÖOW 039!le | HH

01053qu HHHb—Å ammwcuw— bos—oo»—

7631 8 1151,58;57 24 30

första instans till fängelse eller straffarbete icke villkorligt dömda män, som id brottets begående ej fyllt 21 är, fördelade efter ålder, brott och straff m. m.,

år 19321. 1 ] 2 |3|4]5|6] 7Fs|9|10||11|12 13|14Ji5 16 17|18 19|20|21i22123|l24l25|26 27|29 29130 31132 | Å d 6 111 d 9. s t r e. f f F ö r 11 t Fängelse Straffarbete ä straffade . = .... .. rptteamtålderä 3333? 3333333 33 ?; %*”llå” aerdbrottetseoHgaggggmwgaagäggobmgm Mammor me begående gap—umwlmfåäE_Nwrgfuglåå.ägågääåäå må åå'leclsåwlogws Elolaae5| L] aåg 553535 553535. 3 (:o po p 9" N) 03 m S') 9 men om p 44—03 l-h ”åÄååBw såååäeaag" ”” "En” ”9:55 353,35” Frei—”""" ”& bara 0?” E—t _l_ l_ 101 1 å (_| Fl 1. 1_1 _ _ 1 1 natteri . . _l; ij " ql :| ? :l: " *— 3 _31_ 1 1_ 1 1 19' 1_1_*_' _ 1 ; 11 201 4 1 2 1'_' _| 4»__ 2*_ 2_ 2 2_i11_ 15261 11 _247832_ 2419233 33_ 3 %” åå— ”1 ; 1l413122 1 ”ååå 25% %1—1 % . 7 _ _ 2 2 2 3 1 2 2 0 2 3 3— A'mntluvnw 18 35_ 1_' 1 ' 113 4 1311 2 1 34_ 3111 2 1 4 3 11_ 1 3 19 51 ll—1 _ 129197931 50—32135119I910,568 20 51 _ _ 6 4 1416 7 3 1 51- 3214 4 1 1913 6' 3 313 15 _| _7. _ _l 1 16 _| _| ' ' .. . . 17 _! _” _ * Forsklngrmg . 18 1 _ __ 1: 1_ 1 _ : 10 1_ 1 _ 1! __ 1 20 2 1__ 1 _ 2 ' 2 * 15 3 _ _ 1 2 3— 3 Sedlighetsbrott 16 1 _l !_ 1 1_ 1 _ ' (inkl. brott 17 5 1 1_ 1 1_ 2 4 2 5 enl. S.L. 15: 18 2 —— 1 1 2— 2— 12—15)..19 3 ! _ 1 11_ 3— 21__ 1_1 1 20 3 ' _ ___ 1 1 1 3— 3 _ * 15 1 1_ _ 1 _ 1 H B 11 1 16 _| ___ H ro en. [ ll straff]. för &; 13 2— 1 35— _ 3 1 1 krigm __ 7 2 8 2 121— 1 2 2_ _ 5— 13 .. 4 2 21 3— 19 914 5:_1 21 |__ 4_ 81 11—1—1— 20 15 4 6 3 13'_ 1 1 __ 2_ 13 2 2 1 11_ 2— 15 4___1 1__ 111 |__33 31__1_11 le ååå ål——122 |__5lå1 1:1 —- . 7 __ 1 1 __ 2 1— = Omgabmtt'ls 37 8121 1 _22112 45_2_1__15_3151_ 615321 19371152_1 19412541 1_18_3061_716,25_ 20389612 174443312 —21——2683112210327 15 342—I—2 _4;47 943,12 _3022304 4311'1_3 16 3623 5,451443'1 _3127351 11_] 1 Hela antalet 17 46 8 2 1 1 12% 211 9 2 2 5 1 2__ 3420 40 6 6 2—4; 4_ 2 brott...18 93102132 36,4720192311 57—78|10411569,465 19 1021211 3_ 1 27, 611 241313 5 2_ 1_ 75_ 74.21 6 1 281117, 712 9 20 1131514 6 1 36%10 9 201910 5 4 77_ 7824 9 2 351817 7 820 Samtl. ålderskl. 424 49 51 13 6 1 120330 50 3661332010 3 1_304 691335166 19 4 89 41 48_;232640 '

I första instans till fängelse eller straffarbete icke villkorligt dömda män, so vid brottets begående ej fyllt 21 år, fördåaålade efter ålder, brott och straff m. m är 19

___—___— 1 | 2 I3I4lö|6|7 | 6 9]10[11112]13|14[15ms|17|18119|20|21|22Tzs|24|25|23|27|l2s|291|301313

Ådömda. straff Förut

straffade

Därav senas

angelse Straffarbete

Brott samt ålder i år vid brottets begående

5 o p.

g—z JOAQ 9—3 19110 'u'gm 6—9 .IGAQ

'u'glm Zl—ö 1910 unlaso;ddnsåu'gA_L

geleque eIeH ?P'QJIMQS 9510!

pengar [ 'u'gur 5—1 19110 .ä 'nglm g—z JeAQ 'u'gm 9—5: 1940 'u'gm 6-9 19119 'u'gm 31—6 19110 rg [ mag ' Jepeu'om z rg Z—I JGAQ 13 9 19119 'FPHSÅVI rg =p—z 1940 ”5 9—7 "AQ

espäufg; 'qmgmqs

'ufgm n'gm 1931123 2191; rene ;;

15 16 . 17 Snatteri . . . 18 19 20

! l_ |__| l ]

MHHl—Å H

15 16 Annan tjuvnad %; 19 20

_lllplll ll

Iller-All

15 . 16 Förskingring . g 19 20

LLI

LI ! 1_1 1_— l___

15 Sedlighetsbrott 16 (inkl. brott 17 enl. S.L. 15: 18 12—15) . . 19 20

[

JÅCUPOMP

” _ # _____I_|__r|_

[ |

15 16 Brott enl.

straffl. för 18 krigsm. . . 19

20

f_n—l l_l__|'

lIlII

! |— i I

15 16 17 18 19 20

p—L

MFF—" ut?—LV.)

Övriga brott .

HH

comhem-L !

| ,.1 H

O: _P'*_ MH

llllll

omeI ll

. 15 16 Hela antalet 17

brott . . . 18 19 10 20 21

13 12 8 19 12 3014 24 10 58 8 35 15

" Samtl. ålderskl. 42146 17 21 1 127,31 41 111 55 28 21 8 1

38 105 192

f—l 01-wa OQUH—lw

(31wa03 H quv—Lw me'l

5 4 1 3 3 6

">,—1 mqommol r—l

| |

Illlll

BDD—l ___wplqootm

12

SQUID—DH (x') (”WMI Må dummaste»

(OI—* NO 00 O

99.2113 77 334|5922 ', 41 21

28 db & &

första instans till fängelse eller straffarbete icke villkorligt dömda kvinnor, 111 vid brottets begående ej fyllt 21 är, fördelade efter ålder, brott och straff m. m., är 19311.

1 | 2 |3|4|5|617 s|9| 10||11|12|13|14115|16|17|18ll912ol21|22|23|24125|26| 27|128|291|30|31|32 Ådömda straff Förut

gelse Straffarbete straffade * Däravsenast

för med

rott samt ålder år vid brottets begående

'emums nmmns 311133 1 19311ng 3 19311ng meg Jena g eumms

qolmu'e '919H umgsonnsSugnL

1"?ng l 'ugm g—I 19119 111

rg [ 141119 I? 9 ””O 'SPWSAE'I QPBHBJQS 91101

Jep'eu'gm 3 new g—g .reAQ

'u'quz g—z 19119 91: 'mgm 9—8 19110 "

'u'gux 6—9 19119 113111 9—3 .reAQ 195199

'u'gtu ZI—ö .IeAQ rg 5—1 19110

11; 7—5 19119 115 g—v .reAQ

'u'gm 6—9 19119 osleäue; 'qmgmqs

'u-gm ZI—G JeAQ

>.. 01 1.1 1.1

).1 1.1

I I | I

I | |

_l)!

IHHI ______._5L_I | | |

| I |

HHHI |,_1

Im»!

||I|IA

03qu N) _ __ _»;>—_I___ _ __

... 01

QD*IWCJDI N) v—u—n—kl | | | | I

| | H

I I . .. HH _Z'TLHA 1010;qu ] | | | Im w NGNCDI EO HHH

| | p—u—u—a

l—l 1_1

| | ! | |

>—>—- man

I _ |

edlighetsbrott 16 (inkl. brott 17 enl. S. L. 15: 18 _— 12—15) . .19 __ __

llll

I

llw

HLX'JH

1,—

I N) ICO |

T

——11 —3111 14212

IHHHH IHM |||» » H 1_1

_. Ul

QQDOÖU'J lh '&wa 03me lä l—H—lEOCD

meet:!» 0-7 01 CDHH

oo QJHHM H .a HHI >_— 1— a: mmm! | I

1— 3 !— 43_1 '

SD;— m cum—u—

amtl. ålderskl. 99 H 3.— 1—_ 23] 8 »: ;:

1

1 Inberäknat personer, som tidigare dömts till straffarbete eller fängelse och erhållit villkorlig dom, men för vilka t förut beviljade anståndet med straffa verkställande under året förklarats förverkat till följd därav, att den vill- orligt dömde ånyo dömts för brott, till straffarbete, fängelse eller böter. I dylikt fall har i tabellen hänsyn även gits till de dömdas brott och straff enligt närmast föregående domstolsutslag.

I första instans till fängelse eller straffarbete icke villkorligt dömda kom som vid brottets begående ej fyllt 21 år, flögålzelade efter ålder, brott och str m. m., är . ' .

1 | 2 |3|4|5 | 6| 7 | s|9|1o||11|12| 13|14|15|16|17|18|19|20 21 22 23 24|25 26| 27||28|29 30 31 Ådömda straff Förut

Straffarbete straffade

Därav se för med

P :: GQ O ... en CD

Brott samt ålder i år vid brottets begående

., 9 Jen—o—

31—5 19119 'BPIQSAYI

'emums amning 811132 I 193119? 5 1951193 men mna g naming

umqsojddnsåu'gzq,

gojane 'BIQH epejjmqs ego;

1”?ng I 'uem Z—I JeAQ hj

-u1_zur 9—5 19119 112111 9—8 1eAQ 'u'gtn 6—9 19110 .ropeugw 5 new g—z 19110 'new 9—2: 1eAQ 'u'gm 6—9 19110

199951

engång;

rg Z—I 19AQ 11_; 7—5 .reAQ .rgz 9—7 19:19

'n-gm

15 | 16 | Snatteri . . . %; | 19 20 *—

15 16 An . 17 nan tjuvnad 18 19 20

(”CAMP-(DNR) | |... L |__—_l | | MHN) | mwwmww ! | lamm» wwmmroro [e.-nl ..— mn—u—u—l

M | | | |

15

Förskingring .» 18 |

20 ——

15 Sedlighetsbrott 16 , (inkl. brott 17 _l enl. 8. L. 15: 18 1—, 12—15) . .19

1— H Zl _] —:

| 1_1. _. |

H ,...

|

| | 20 ' _| | _

(N')

| I ..1

_li—

| ,.1 | | ! 1_1 03 [0

15 |

16 i | | i | Övriga brott . är; _ | _— 19 20

H »; | [ND 00 | 1_1 ! ||

HG

||

[OIOSJ

15 16 Hela antalet 17

brott . . . 18 19 20

|

...

l

1_— ,.1

|

|_

[ _w:

|

|

_ |

413113me row—1 I | | 1_1

1 1

[limema—

IHHHI Illlll

1— 15— : _ _ 1— 1——— 21— 2 1 1—

1212——.— GHIIO 83331.———— 29|9|29.42— 633,21

| | I Hl—ÅLNQQDl—ÅB') mia-owes»

|__|.

Uuhomcum Ley-al ..— MHN”— HHHI

5 1 , 2

Samtl. ålderskl. GAD en

1 Inberaknat personer, som tidigare dömts till straffarbete eller fängelse och erhållit villkorlig dom, men för ' det förut beviljade anståndet med straffa verkställande under året förklarats förverkat till följd därav, att den ' korligt dömde ånyo dömts för brott, till straffarbete, fängelse eller böter. I dylikt fall har i tabellen hänsyn älv tagits till de dömdas brott och straff enligt närmast föregående domstolsutslag.

första instans till fängelse eller straffarbete icke villkorligt dömda kvinnor, 111 vid brottets begående ej fyllt 21 år, fl'iåådelade efter ålder, brott och straff m. m., är 3 .

| 2 |3| 4 | 5 | 6] 7 | 8 | 9 | 10||11|12| 13 |14|15|16|17|1s|19|20| 21 |22| 23 ||24|25|26| 27 ||28|29||30|31|T Ådömda straff Förut

H

'Straffarbete straffade

Fängelse

.... " o "” Därav irott samt alder & (3 2: & ” år vid brottets 9-7 g & 59: [”* m 2 for med begående % en 5. m 2. =, % ä 5; | I = | få & .. 5. :» & a: & 5.1 av 9” :* 5 SE, B =" |"? %* slag ? pu av :? P brott

änatteri . . .

. 17 Annan tjuvnad 18 19 20

16 . 16 Förskingring . %; 19 20

15 Sedlighetsbrott 16 (inkl. brott 17 enl. S. L. 15: 18 12—15) . . 19

. 20

15 16 - . 17 Övrlga brott . 18

19 20

15 16

Hela antalet 17 brott . . . 18

19 20

Samtl. ålderskl. 1

1 Inberäknat personer, som tidigare dömts till straffarbete eller fängelse och erhållit villkorlig dom, men för vilka let förut beviljade anståndet med straffs verkställande under året förklarats förverkat till följd därav, att den vill- iorligt dömde ånyo dömts för brott, till straffarbete, fängelse eller böter. I dylikt fall har i tabellen hänsyn även rglts till de dömdas brott och straff enligt närmast föregående domstolsutslag.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet Lagförslag. Förslag till lag om ungdomsfängelse . . Förslag till lag om ändrad lydelse av 1 5 lagen den 26 mars 1909 (nr 16 s. 1) angående verkställighet i vissa fall av straff, ådömt genom icke laga kraft ägande utslag. Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 17 oktober 1900 (nr 82 s. 1) om straffregister .

Motiv. Inledande översikt

1. Utredningens omfattning 2. Gällande rätt 3. Historik

4. Frågan om anordnande av ny anstalt för yngre straff— och fängelsefångar De sakkunnigas förslag. I. Förslag till lag om ungdomsfängelse . A. Allmänna grunder . . . 1. Brottslighetens utbredning bland ungdomen . 2. Nuvarande behandling av unga brottslingar . . . 3. De nuvarande frihetsstraffens brister ur uppfostringssynpunkt . 4. Särbehandling för brottslingar i åldern mellan 18 och 21 år B. Speciell motivering 11. Övriga lagförslag

Bilagor.

Bilaga A: P. M. med preliminär beräkning av erforderligt antal platser å an- stalt för män som ådömts ungdomsfängelse m m.. . Bilaga B: P. M. angående behandlingen av underåriga brottslingar i främ— mande länder

Bilaga 0: Tabeller .