Sociala åtgärder för jordbrukare betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

ÅTGÄRDER

sgcrALA

FOR JORDBRUKARE

- betänkande av utredning

angående

den framtida finansieringen av vissa

U

M

g

sociala åtgärder

25 för jordbrukare

Mix

l

Statens offentliga utredningar

WW

[§15] Jordbruksdepartementet

Sociala för

åtgärder

jordbrukare

Betänkande av Utredningen angående den framtida finansieringen av vissa sociala åtgärder för jordbrukare Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpasfrån Allmänna Förlagetsomingåri C E FritzesAB. Allmänna Förlagetombesörjerockså, uppdragavRegeringskanslietsförvaltningskontor, remissutsändningarav SOUoch Ds.

Beställningsadress Fritzes kundtjänst

10647 Stockholm

Fax 08-20 50 21

Telefon 08-69090 90

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 9 l -38- 33ll 8-0 Stockholm 1993 ISSN0375-250X

Utredningen om sociala åtgärder for jordbrukare

Statsrådetoch chefen för

Jordbruksdepartementet

Regeringen bemyndigade den 14 mars 1991 chefen för jordbruksdepartementetatt tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda den framtida finansieringen av vissa sociala åtgärder inom jordbruket.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades som särskild utredare den 21

0 m maj 1991t 0 m den 19 december 1991 lânsdirektören Anders Lönnberg och den 24

0 m februari 1992 skogsbrukaren Göran Engström. Fr o m den 21 maj 1991 förordnades som sakkunniga lantbrukaren Gunnar Borgström, generaldirektören Svante Englund och lantarbetaren lars-Erik Hellberg, som experter avdelningschefen Erik Brasch, departementssekreterarenBritt-Mari Lindgren, förhandlingschefen Lars-Erik Lundkvist, avdelningschefen Mats Persson och departementssekreterarenChristina Tuvelind och som utredningens sekreterarechefsjuristen Rolf Köhler.

Byråchefen Göran Smedmark förordnadessomexpert o m 25 oktober 1991.

Sedanutredningsuppdragetslutförts får utredningen härmed överlämna sitt betänkande.

Stockholm den

Göran Engström

Rolf Köhler

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sidnr

SAMMANFATTNING

BAKGRUND u - - De sociala åtgärdemastillkomst . - Översikt över de socialaåtgärderna . - 1990 års livsmedelspolitik . - ä Utredningens direktiv . Riksdagsuttalandenom avbytarvcrksamheten . - O Justeringav 1990 års livsmedelspolitik .

AVBYTARVERKSAMH ETEN 2.1 Uppbyggnad 2.2 Finansiering 2.3 Avgiftsdebitering 2.4 Organisation

FÖRETAGSHÄLSOVÃRD 3.1 Bakgrund och utveckling 3.2 Organisationsformer 3.3 Statsbidragsregler 3.4 1992 års Företagshälsovârdsutredning

SOCIALA FÖRSÄKRINGAR Anslutningsgrund Ersättningsniváer Premieuttag

AVVECKLINGSERSÄTTNING FÖR MJÖLKPRODUCENTER Beskrivning av ersättningen Kostnaden för avvecklingscrsätlningen

SOCIALA ÅTGÄRDER l NORDEN OCH EG Avbytarverksamhet i olika länder en översikt

- Avbytarverksamheten i Finland Avbytarverksamheten i Holland Enjämförelse mellan avbytarverksamheteni Danmark och Sverige EGstöd till avbytarverksamhet EGzs förordning Tillämpning avEGs regler Sammanfattning Företagshälsovård Sociala försäkringar Avvecldingsersättningen

TILLÅTNA OCH OTlLLÃTNA STÖD I EG 7.1 Allmänt statsstödensförenlighet med Romfördraget 40

om 7.2 Förbjudna stöd 7.3 EG-kommissionen vanligtvis tillåter 42

Stöd som 7.4 Områden utanför EGs traditionella kompetens 43

8. UTVÄRDERING 8.1 Avbytarverksamheten 44 8.2 Företagshälsovård 45 8.3 Sociala försäkringar 47 8.4 Awecklingsersättning till mjölkproducenter 48

ÖVERVÄGANDEN ocn FÖRSLAG 9.1 Bedömning verksamheten 51

av 9.2 Utgångspunkter för förslagen 51 9.2.1 1990 års livsmedelspolitik 51 9.2.2 De socialaåtgärdernai ett EG-perspektiv 51 9.2.3 Övergångunder socialt acceptablaformer 52 9.2.4 52

Statensengagemang 9.2.5 Det statsñnansiellaläget 52 9.2.6 Marknadsanpassning 52 9.2.7 Konkurrensneutralitet 52 9.3 Förslag ifråga olika verksamheter 53

om 9.3.1 Avbytarverksamheten 53 9.3.2 Företagshälsovård 55 9.3.3 Socialförsäkringsskyddet 56 9.3.4 Avvecklingsersättning för mjölkproducenter 58 9.4 Finansiering 59 9.5 Statenskostnaderför förslagen Bilaga 1 Utredningensdirektiv Bilaga 2 Jämförelsemellan avbytarverksamheteni Sverige och Danmark

SAMMANFATTNING

Utredningen har haft till uppgift att se över den framtida finansieringen av vissa sociala åtgärder för jordbrukare och därvid pröva möjligheterna att på sikt överföra ansvaret för finansieringen av dessaåtgärder till jordbruksnäringen. I arbetet skall särskilt beaktashur motsvarandeåtgärderbehandlasinom EG och dessmedlemsländer.

De sociala åtgärder som avsesär avbytarverksamhet, företagshälsovård för lantbrukare, socialförsäkringsskydd och avvecklingsersättningtill mjölkproducenter. Under senareår har av budgetmedelavsatts435 milj kr för de socialaåtgärderna.

Den kartläggning och utvärdering utredningen gjort av de olika verksamheternavisar att de fungerar väl. Det finns inget underlag för att föreslå någraförändringar annat än den som görs i fråga om avbytarverksamhetenoch varssyfte är att öka konkurrensen. Förändringen i fråga om avbytarverksamhetenär också motiverad med hänsyntill EGs regler.

Genomgångenav förhållandena i EG visar att motsvarandesociala åtgärder i varierande utsträckning finns inom EGs medlemsländer. Ett nationellt stöd för dessaåtgärder torde också vara förenligt med EGs regelverk. Att Sverige skulle erhålla något stöd från EGs gemensammabudget, annatän begränsadebelopp, är dock inte sannolikt.

En viktig utgångspunkt för utredningensövervägandenhar varit att jordbruksnäringen skall vara underkastadsammavillkor som andra näringar d v s att enbart speciella förhållanden berättigar till särbehandling i form av stöd. En annan viktig utgångspunkt har varit det statsfinansiella läget. Förändringar i finansieringen bör dock ske under socialt acceptabla former.

Finansieringen föreslås skegenomindividuella avgifter och statligabidrag.

Avbytarverksamheten är enligt utredningensbedömningav en sådanart att motiv föreligger för fortsatt statligt stöd. Emellertid bör det statliga stödet med hänsyn till behovet av besparingar och anpassningartill EG inskränka sig till 45 procent av avbytarverksamhetens kostnader. För budgetåret 199495 beräknasstödetuppgå till 200 milj kr.

Företagshälsovårdenföreslås få ett stödom 25 milj kr årligen i avvaktan på att det särskilda småföretagarstödsom föreslås i utredningenom företagshälsovårdeninförs.

Beträffande socialförsäkringsskyddet föreslår utredningen att statens ansvar för verksamheten löses bort med ett engångsbeloppom 260 milj kr. Därutöver tillförs de ca 260 milj kr som finns i en särskild premieutjämningsfond inom det nuvarande skyddet. Detta för att möjliggöra ett tillfredsställande försäkringsskydd för de lantbrukare som av hälsoskäl inte kan tecknaindividuell försäkring.

Avvecklingsersättningen för mjölkproducenter kommer enligt tidigare beslut att upphöra i och med utgångenav år 1996.

l BAKGRUND

1.1 De sociala åtgärdernas tillkomst

De sociala åtgärder för jordbrukare finansieras över statsbudgeten är

som avbytarverksamhet, företagshälsovård för lantbrukare, socialförsäkringsskydd och

avvecklingsersättningtill mjölkproducenter.

De sociala åtgärdernaför jordbrukama infördes under mitten och slutet av 1970-talet. De hade nära koppling till jordbrukspolitikens målsättningar, särskilt inkomstmålet. Enligt

en detta mål skulle huvudsyfte med jordbrukspolitiken vara att tillförsäkra dem som är

ett sysselsattainom jordbruket, ialla delar av landet, en ekonomisk och social standard, somär likvärdig med den jämförbara uppnår. Detta syfte skulle särskilt beaktasvid

som grupper prissättning avjordbruksproduktema.

Som motiv för socialaåtgärder det nödvändigt att i fortsättningen göra särskilda

angavs som låginkomstsatsningarför att inkomstmålet skulle uppnås för så stora grupper jordbrukare

möjligt. En strävanbordedärvid att nå ökad utjämning av inkomsterna mellan som vara en olika jordbrukarkategorier. Här fanns också klar parallell till de låginkomstsatsningar

en

gjordes generellt på arbetsmarknadenpå 1970-talet. som

Speciellt värdefullt det att det, inom för särskilda läginkomstsatsningar,

angavs vara ramen kunnat vidtas åtgärder för att förbättra jordbrukamas sociala standard bl a i form av avbytarverksamhet. Det framhölls det nödvändigt att ägnadenna del av den sociala

att var

uppmärksamheti framtiden. Om inte skeddeskulle det komma att bli standardenstor

åstadkomma önskvärd rekrytering till näringen, vilket i sin tur skulle leda till svårt att en minskadeffektivitet.

De socialaåtgärdernahar således koppling till prisregleringen påjordbruksprodukter och

en de mål denna ett medel för. De sociala åtgärdernakompletterade prisregleringen

som var till den del den inte uppfyllde strävanatt nä utjämning av inkomsterna. Utöver vad som

en framgått har åtgärderna i detta avseende även en motsvarande funktion som

ovan Norrlandsstödeti fråga denregionala utjämningen, d v sett fördelningspolitiskt syfte.

om

Även finansieringen har nära koppling till prisregleringen. Ursprungligen erhöll

en jordbrukarna medelvia budgeten för de sociala åtgärderna ställeti för att kompensation genom höjda priser. Om kompensation hade lämnats genom prishöjningar hade detta medfört ett högre gränsskydd. Inom ramen för de tidigare prisöverläggningama avsattes också tidvis vissa belopp för att finansiera åtgärderna.

1.2 Översikt över de sociala åtgärderna

Avbytarverksamheten har till syfte att möjliggöra för animalieproducenteratt till reducerat pris kunna få ersättarevid regelbundenledighet, semesteroch sjukdom. Antalet abonnenter är ca 8 700, varav de flesta är mjölkproducenter. Knappt hälften av samtliga mjölkproducenter är anslutna till avbytartjänsten. Kostnadernafinansieras år 1992 till ca40 procent av kunderna, dvs jordbrukama, och till 60 procent av budgetmedel. För budgetåret 199293 är 265 milj. kr. anvisadeför ändamålet över statsbudgeten.Jordbruksverket utövar tillsyn över avbytarverksamheten.

Företagshälsovården för personer verksamma i lantbruket sköts av Skogs- och LantbrukshälsanAB SLH, somär ett av Lantbrukamas riksförbund LRF helägt bolag. SLH har för närvarandeca 50 000 medlemmar, av vilka ca 30 000 är lantbrukare. Bolaget bedriver en omfattande utbildnings- och informationsverksamhet i hälsofrågor för jord- och skogsbruksnäringen.Den totala omsättningen för SLH uppgår år 1992 till ca 100 milj. kr. Ca 30 procent av kostnadernatäcksav budgetmedel. För budgetåret 199293 är 30 milj. kr anvisade för ändamålet. Fram till årsskiftet 1januari 1993 har SLH haft statliga bidrag i sammagrad som annanföretagshälsovård, för närvarande motsvarandedrygt 25 procent av de totala intäkterna. Jordbruksverket utövar tillsyn över SLH, såvitt avser handhavandetav statliga medel för företagshälsovård inom lantbruket. Avgift för anslutning till företagshälsovårdenfastställsav verket.

Lantbrukamas socialförsäkringsskydd består av en trygghetsförsäkring vid arbetsskada, en avtalsgruppsjukförsäkring och en grupplivförsäkring genom avtal. Antalet anslutna lantbrukare beräknas till 95 000. Ersättning lämnas vid sjukdom, förtidspension, arbetsskada och dödsfall. Sedan försäkringen infördes har det totala ersättningsbeloppet uppgått till ca965 milj. kr. För budgetåret 199293 har över statsbudgetenanvisats65 milj. kr för ändamålet.

Avvecklingsersättningen till mjölkproducenter syftar till att begränsaproduktionen av mjölk. Ersättning ges till mjölkproducenter mellan 60 och 65 år som avvecklar sin mjölkproduktion men fortsätter att bedriva jordbruk. Över ifrågavarande anslag har för

budgetåret 199293 anvisats75 milj. kr för ändamålet. År 1990 gjordes vissa förändringar i denna avvecklingsersättning; bl a höjdes ersättningsbeloppet och programmet förlängdes

år 1996 prop. 1989902146, JoU 25, rskr 327. Medel för de kostnadsökningarsom t 0 m dessaförändringar medför anvisasi särskild ordning.

Totalt har för budgetåret199293 435 milj kr anvisats för sociala åtgärderijordbruket.

1.3 1990års livsmedelspolitik

Riksdagen beslutade våren 1990 om en ny livsmedelspolitik. En utgångspunkt för livsmedelspolitiken skall enligt riksdagsbeslutetprop 198990 146, JoU 25, rskr 327 vara att produktionen i princip skall vara underkastad samma villkor som andra näringar. Producentema skall endast ersättas för efterfrågade varor och tjänster. 1990 års livsmedelspolitik innebär i korthet följande

Gränsskyddet bibehålls även fortsättningsvis, vilket innebär att ett prisstöd bibehålls för -

denproduktion somefterfrågas i landet i avvaktanpå resultatet av GATT-

förhandlingarna.

Den interna marknadsregleringenavvecklas. Detta innebär i huvudsakatt denkollektiva -

exportñnansieringen upphör. Därigenom kommer inget prisstöd att komma den

produktion till godo inte efterfrågas. Detta innebär att priset sjunkerom

som

produktionen överstiger vad somefterfrågas till rådandepriser.

Enligt riksdagsbeslutet skall övergången från det nuvarande till ett mer marknadsinriktat systemske under socialt acceptablaformer. Samhället skall därför ta ett betydandeansvar för övergången.

När det gäller de sociala åtgärdernainnebär beslutetatt finansieringen tills vidare inte skall förändras att möjligheterna att på sikt överföra ansvaret till jordbruksnäringen skall

men övervägasoch att ett arbeteskall inledasför att skapaunderlag för sådanaöverväganden. Till skillnad från i tidigare riksdagsbesluthar inom den nya livsmedelspolitiken inte angivits någon koppling mellan de sociala åtgärderna och målen för livsmedelspolitiken. I prop. 198990 146anförs

Jag anser att syftet med de åtgärder som finansieras av medel från anslagspøsten låginkonzstsatsningmm inom jordbruket är så väsentlig från social synpunkt att några

förändringar finansietingsformen tillsvidare inte bör genomföras.Möjligheterna på

av att sikt överföra ansvaret till jordbruksnäringen bör dock övervägas.

1.4 Utredningens direktiv

I direktiven dir 1991 16 till utredningen anförs bl aföljande.

Riksdagen beslutade våren 1990 om en ny livsmedelspolitik. Beslutet innebär bl a att finansieringen av nu nämnda sociala åtgärder tills vidare inte skall förändras men att möjligheterna att på sikt överföra ansvarettill jordbruksnäringen skall övervägas och att ett arbete skall inledasför att skapa underlagför sådana överväganden.

Jagföreslår mot bakgrund av vadjag nu har anfört att ensärskild utredare tillkallas för att utreda denframtida finansieringen av vissasociala åtgärderför jordbrukare.

Utredaren bör utifrån en kartläggning och en utvärdering av här nämnda åtgärder utreda olika finansieringsmojligheter samt föreslå lämplig form för att överföra ansvaret för finansieringen till jordbruksnäringen.

Direktiven har senarekompletterats på följande sättdir 1991108

Sedan direktiven till utredaren beslöts har Sverigeansökt om medlemskapi de Europeiska gemenskaperna. Utredaren bär därför särskilt beakta hur de förut nämnda sociala åtgärderna behandlasinom EG och dessmedlemsländer.Därvid bör utredaren bedöma hur väl de svenska åtgärderna överensstämmermed vad som är tillåtet inom ramen för EGs gemensammajordbrukspolitik eller formi av nationella stöd i medlemsländerna.

Med utgångspunkt deni nyssförutsätta bedömningensamt inifrån en kartläggning och en utvärdering av åtgärderna, bor utredarenpröva möjligheterna att på sikt överföra ansvaret för finansieringen till jordbruksnäringen.

1.5 Riksdagsuttalande om avbytarverlsamheten

Riksdagen behandlade våren 1992 en motion Jo 234 om avbytartjänsten. Jordbruksutskottet199192JoU 12, rskr 212 uttalade med anledning härav följande.

Utskottet delar i utsträckning synpunkterna i motion Jo 234 angáende

stor avbytarverksatnhetens betydelse. En fungerande avbytarverksamhet är en av förutsättningarna för animalieproduktionen skall kunna upprätthållas i stora delar av

att vårt land. Verksamhetenär dessutomavstor betydelseför rekryteringen av ungaföretagare.

överförande för finansieringen till jordbruksnäringen fär därför inte Ett av ansvaret

denfrån social synpunktså väsentliga avbytarverksamhetenäventyras. Enligt innebära att utskottetsmening bör verksamhetenupprätthållaspd sin nuvarandenivå. Utskottetanserdet dock lämpligt avvakta resultatet denfortsatta beredningeni dennafråga ochföreslår

att av därför att motion Jo 234 lämnasutan någon riksdagensvidare åtgärd.

1.6 Justering av 1990års livsmedelspolitik

Enligt budgetpropositionen 1993 ställer Sverigesansökanom medlemskapi EG nya krav på jordbrukspolitiken. Regeringens målsättning är att omställningen skall fullföljas och att Sverige skall bli medlem i EG den l januari 1995. Sverige siktar på en fullständig integrering med EGs jordbrukspolitik från den dag Sverige blir medlem. En

gemensamma målsättning Sverige vid integrationen skall uppnå så stora positiva

är att samhällsekonomiskaeffekter möjligt med hänsyn tagen till både behovet av en stark

som och konkurrenskraftig jordbruksnäring och till konsumenternas och skattebetalarnas

Ambitionen bör därvid enligt budgetpropositionenvara att ingaövergångsåtgärder intressen.

tillämpas sedanSverigeblivit medlem samtatt övriga konkurrensbegränsande skall behöva åtgärderundanröjs, i båda fallen basisav ömsesidighet.

l0

2 AVBYTARVERKSAMHETEN

2.1 Uppbyggnad

Avbytarverksamheten påbörjades redan under 1960-talet med spridd försöksverksamhet i form av lokala initiativ för att senareprövas i mer organiseradform alltjämt med karaktär

av försöksverksamhet. Den försöksverksamhet som ägde rum i början 1970-talet organiseradesav LRF. Verksamheten följdes upp av en intern utredning inom LRF som sedanledde till en statlig utredning Avbytarverksamhet inom jordbruket, Ds Jo 197413. En proposition l975z55 ladesfram somi allt väsentligtbeaktadede förslag den statliga utredningen hade lämnat.

Riksdagen beslöt våren 1975 att en avbytarverksamhet i mer organiserad form skulle etableras i Sverige med stöd av samhället för att därmed kunna säkerställaen verksamhet i hela landet samtidigt somden kunde vara tillgänglig för alla lantbrukare.

Riksdagen uppdrog LRF att vara huvudman för verksamhetensom organiserades i form av ett aktiebolag Lantbrukets Avbytartjänst AB. Tillsynsmyndighet blev den dåvarande

- Lantbruksstyrelsen en funktion som numera handhas av Jordbruksverket. Vidare

tillskapades en avbytamämnd med representanter för huvudmannen och för tillsynsmyndigheten med uppgift att vara ett samarbetsorganför avbytarfrágor.

En översyn gjordes redan efter något år av en särskild utredare på uppdrag av regeringen Utbyggd avbytarservice inom jordbruket, Ds Jo 19781 för att utreda frågan om en utbyggd avbytarservice inom jordbruket.

Statensstöd för verksamhetenhar lämnatsinom de ks låginkomstsatsningama.

Lantbrukets Avbytartjänst har idag ca 1800 fast anställda lantbruksavbytare. Lantbrukets Avbytartjänst anlitas av nästanvarannan mjölkproducent som i medeltal köper knappt 30 dagarsledighet per år.

ll

2.2. Finansiering

Kostnaderna för avbytarverksamhetenfinansieras av både avgifter och budgetmedel. För 199293 har 265 milj kr budgetmedel anvisats, vilket har inneburit en statlig av subventionering verksamhetenmed 60 procent. Till följd av lägre kundvolym och ny av ca taxesättning 1993 beräknas den statliga andelen av kostnaderna och därmed 0 m subventioneringsgradenkunnaminskastill 50 procent. Behovetav budgetmedel för 199394 beräknasdärmed sjunkatill ca210 milj kr.

2.3 Avgiüsdebitering

Basen i verksamheten utgörs ett abonnemangssystemsom möjliggör en planerad av verksamhet med garanteradarbetstid för lantbruksavbytama. Drygt 80 procent av det totala antalet avbytardagar baseras abonnemang. Resterande20 procent år i stor utsträckning dagarför säkerställa fortsatt produktion och djurhållning vid sjukdom och olycksfall. att en

Följande avgifter debiteras för avbytardagarutförda underperioden den l januari till den 31 december 1993. Netto utgör pris efter subvention. Som framgår av tabellen bygger taxesystemet o m 1993 på50 procent egenñnansiering.

Vardag Helg Brutto Netto Brutto Netto ABONNEMANG Grundavgift -hel dag 400 200 450 225 -del dag 250 125 300 150 av

Timavgift Upp till åtta 8 arb timdag Ordinarie tid 125 63 170 85 - Övertid före 06.00efter 17.30 185 93 230 115 - Över åtta 8 arb timdag Ordinarie tid 125 125 170 170 - Övertid före 06.00efter 17.30 185 185 230 230 -

EJ ABONNEMANG Grundavgift -hel dag 450 225 500 250

-del av dag 300 150 350 175 Timavgift Upp till åtta 8 arb timdag

Ordinarie tid 150 75 200 100 -

Ö.tid före 06.00efter 17.30 210 105 260 130 - Över åtta 8 arb timdag

Ordinarie tid 150 150 200 200 - - Ö.tid före 06.00efter 17.30 210 210 260 260

Vid abonnemang debiteras även dagar eller timmar, utöver abonnerat antal, med avgifter enligt abonnemang. Debitering sker för faktisk arbetstid på gården vid abonnemang lägst abonnerat antal timmar. Debitering sker för varje påbörjad halvtimme.

Subvention

l den fakturerade nettoavgiftenär subventionen frándragen. Subvention utgår för högst 90 dagar per kalenderår och med högst 8 timmar per dag. Avbytardagar vid sjukdom, olycksfall och föräldraledighet ligger utanför denna ram.

Subvention utgår 50 procent om följande villkor är uppfyllda - Lantbruksavbytaren utför djurskötsel och därmed sammanhängandearbetsuppgifter.

Djurskötseln gäller huvudsaki en eller flera av följande djurslag nötkreatur, får, svin, -

fjäderfä, getter. - Djurägaren använderavbytarservice för planerad ledighet eller för hjälp vid sjukdom,

olycksfall och föräldraledighet.

Jämfört med det hittillsvarande taxesystemetkommer subventioneringsgradenatt vara lika för alla producenter oavsett storlek. Bakgrunden till förändringen år dels de strukturella förändringarna inom mjölkproduktionen, dels kundernasattityder till taxesystemet.

Den nya taxemodellen har diskuterats och utretts inom lantbrukets Avbytartjänst AB sedan 1990. l september1992beslutadeLantbrukets Avbytartjänst ABs styrelse att ovan nämnda systemskulle tillämpas o m den januari1 1993.

Bakgrunden till förändringen är bl den kraftiga strukturutvecklingen sedan början av

a 1970- talet enligt nedanståendetablå.

Antal företag

företag 1972 1980 1990 1991 Antal kor per

9 57 489 17185 5 228 4 516 1 -

24 23 742 20 368 11 811 10007 10 -

49 3 072 5 714 7 428 6 912 25 - 50 kor 533 876 l 454 1445

-

Summa 84 836 44 143 25 921 22 880

Antalet företag har minskat med 75 procent mellan 1972 och 1991. Reduktionen i

ca företagsgruppemamed 1 24 kor har varit drygt 80 procent. Företagenmed mer än 25 kor

har däremotökat nära2,5 gånger.

Utvecklingen i mjölkproduktionen visar att tyngdpunkten allt mer skjuts mot medelstora familjeföretag.

Bakom förändringarna i taxesystemetligger även en enkätundersökning våren 1992bland avbytartjånstens kunder. En klar majoritet av kunderna 80-90 procent förordade en enhetlig kundtaxa.

Sjukdom och olycksfall

Vid sjukdom, olycksfall eller tillfällig föräldrapenning subventioneras de 10 första avbytardagama vid respektive sjukdomstillfálle med 60 procent av bruttoavgiften enligt ovan. Därefter debiterasbruttoavgiften.

Föräldraledighet

Under perioden 60 dagar före nedkomstdatum till ca 480 dagar efter har föräldrar med lantbruksföretag möjlighet att få avbytarservice med en subvention av hela grundavgiften 100 procent samt50 procent av timavgiften, dock högst200 dagar.

Den av föräldrarna som använder avbytarservice för föräldraledighet skall ha sjukpenninggrundandeinkomst till väsentlig del från lantbruksföretaget.

2.4 Organisation

För att kunna bli anställd som lantbruksavbytaxefordras en grundkompetensomfattande en grundutbildning inom lantbrukssektor kompletterat med minst ett års praktik inom arbetsområdetsamtminst 10 veckors teoretisk utbildning specifikt för arbetsområdet.

Lantbrukets Avbytartjänst AB är organiserat med 20 distrikt med 60 till 120 lantbruksavbytare inom respektive distrikt beroendepå kundunderlaget och intensiteten i djurhållningen. Verksamheten täcker hela Sverige. Ett huvudkontor finns i Stockholm för övergripande administrativ service.

Den praktiska planeringen för att få lämpligaste uppläggningen av arbetstiden för lantbruksavbytaren samt för lantbrukamas behov av ledighet sker i s k kretsar. En krets består av 3 till 8 lantbrukare som i samråd med lantbruksavbytaren lägger upp arbetet. Administrativt stödfor kretsplanering lämnasavdistriktskontoren.

En lantbrukare har uppdraget att vara s k kontaktman. Detta innebär ett visst administrativt ansvar och tillsyn av verksamheten samt ett kontaktarbete med distriktskontoret. Genom denna uppläggning av verksamheten begränsas de administrativa insatserna i fråga om planering och kontroll samtidigt somdet decentraliseradeansvaretstärkerett genomförande av avbytarverksamheten.

FÖRETAGSHÄLSOVÅRD 3

3.1 Bakgrund och utveckling

Tyngdpunkten i den nuvarande företagshälsovårdensarbete skall ligga på förebyggande arbetsmiljöarbete med betoning på grupp- och organisations- eller arbetsplatsinriktade insatser. Allmänt sjukvårdande behandlingsuppgifter ansesnumera i princip inte ingå i företagshälsovården uppgifter. Trots detta utgör arbetsrelaterad sjukvårdsverksamhet fortfarande en inte oväsentligdel av verksamheteninom företagshälsovården.

Ansvaret för anordnandet sjuk- och hälsovård inom företagen låg från början ensidigt

av arbetsgivarna. Under 1960-talet växte det fram en ny grundsyn, innebärande att företagshälsovårdenses en angelägenhetför arbetsmarknadensparter i samverkan.Den

som partsgemensammaskyddskommittén betraktas enligt avtal mellan parterna som ett slags huvudman för företagshälsovården.

3.2 Organisationsformer

Företagshälsovårdensorganisation baseras huvudsakligen arbetsmiljöavtalen mellan arbetsmarknadspartema.I denprivata sektornförekommer följande alternativ Inbyggd företagshälsovårdstora företag Företagshälsovårdscentral gemensamt inrättad av småoch medelstoraföretag Branschhälsovård t ex Skogs-och Lantbrukshälsan Landstingsdriven extern företagshälsovårdt ex mindre orter och i glesbygd

Skogs- och Lantbrukshälsan SLH handhar företagshälsovårdenför företag verksamma inom jord- och skogsbruk, näraliggandeentreprenadverksamhetsamt lantbrukskooperativa företag. Dessutomskall SLH kunna anslutaolika småföretaginom andra sektorer, förutsatt att erforderlig kompetenskan erbjudas.

Verksamheten inom Skogs- och Lantbrukshälsan bedrivs utifrån av riksdagen fastställda riktlinjer för företagshälsovårdsamt arbetsmiljöavtalet. Detta innebär bl a att kraven för statsbidragmåste uppfyllas. I sammanhangetkan nämnasatt arbetsmiljöavtalet är uppsagt

SAF och att statsbidragettill företagshälsovårdupphör o m årsskiftet 199293. av

SLHs föregångareLantbrukshälsan startadesin verksamhet 1978med enskilda lantbrukare och familjemedlemmar samt lantbruksföretagens anställda som främsta målgrupper. Samhällets speciella stöd härför var bl a att näringen via jordbruksprisförhandlingama fick möjlighet att utnyttja s k låginkomstmedel. Mot bakgrund av näringensoch dessutövares utspridda boende och verksamhet ansågsbehovet av särskilda medel motiverat för att kunna hålla anslutningsavgifter på en i sammanhanget rimlig nivå. Dåvarande Lantbrukshälsan hade dessutom påtagit sig ett ansvar och arbete för övergripande utvecklingsinsatser och kunskapsspridning vad gäller förebyggande hälsovård inom den generellt sett riskfyllda lantbrukssektom.

Fr o m 1 januari 1991 har basen för tidigare Lantbrukshälsan breddats genom att Skogshälsoma i Växjö, Linköping och Skövde, genom avtal kom att ingå i Lantbrukshälsan. sambandhärmedI bytte bolagetnamntill Skogs-och Lantbrukshâlsan.

Skogs- och Lantbrukshälsanhar sedanstartenbedrivit en uppbyggnadsvcrksamheti syfte att nå en för lantbrukarna tillfredsställande täckning över hela landet. Detta har inneburit en successivexpansion och uppbyggnadav lokala hälsovårdscentralermed lämplig geografisk fördelning.

Eftersom företagshälsovårdinom lantbrukssektom med LRF som huvudmani första hand är avseddatt tillgodose lantbrukamas och deras företags behov ansesuppbyggnadsfasenmed nuvarandegeografiskaspridning slutförd.

3.3 Statsbidragsregler

Bidrag till kostnademaför företagshälsovårdenhar hittills lämnatsgenom statsbidrag, vilka emellertid upphör vid årsskiftet fro m den l januari 1993. Bidragen har i korthet haft följande utformning.

Före år 1986 fanns ett ersättningssystem som gynnade sjukvårdens ställning inom företagshälsovården.Ersåttningsreglemafanns då i lagenom allmän försäkring och det gavs formellt inte något utrymme för att ge ersättning för förebyggande åtgärder. Mot den bakgrunden hade man konstruerat reglerna så att ersättning gavs för högst hälften av de faktiska kostnaderna under förutsättning att sjukvårdens andel utgjorde minst hälften av verksamheten.I annatfall jämkadesersättningennedåt.

År 1986 infördes ett nytt bidragssystem som avsåg att bryta kopplingen mellan ersättning och sjukvård. De nya reglerna skulle stimulera en mer förebyggande inriktning och samtidigt beakta de särskilda problem som gäller småföretagare. Bidragen grundades på antalet omfattas verksamheten, inte såsom tidigare på de faktiska

personer som av kostnadema. Det utbetalasocksåett särskilt småföretagartillägg.

och Lantbrukshälsan uppgick år 1992 till 25 milj kr eller 25 Statsbidragettill Skogs- ca procent av budgeten.

Utöver de allmänna statsbidragen, som nu upphör, har Skogs- och Lantbrukshälsanhaft ett särskilt samhällsstöd med nära koppling till jordbruksprisregleringen. Inom ramen för särskilda jordbrukspolitiska låginkomstsatsningar har stöd lämnats till Skogs- och Lantbrukshälsan. För budgetåret 199293 har 30 milj kr anvisats över anslaget Stöd till avbytarverksamhetmm. Det är detta särskilda samhällsstödsomutredaren har att pröva.

3.4 1992 års företagshälsovårdsutredning

I februari 1992 tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att se över företagshälsovården organisation och finansiering. Denna utredning lämnade sitt betänkande,FHU 92, SOU 1992 103, i oktober 1992.

Utredningen konstaterar att det ñnns problem inom dagens företagshälsovård, en oklarhet vad gäller såväl dess roll dessuppgifter. När statsbidragennu avvecklas försvinner i

som genomsnitt tredjedel av budgeten, samtidigt som grunden för samhällets styrning i dess

en nuvarandeform upphör. Man har bedömt att det i detta läge ñnns förutsättningar för en utveckling arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet utan en fortsatt och eventuellt utvidgad

av reglering av företagshälsovårdeni enbestämdorganisatorisk form.

Utredningen föreslår i stället som ett huvudaltemativ en avreglering av företagshälsovården och ett helt nytt synsättpå insatsernaför arbetsmiljö och rehabilitering som en helhet, där företagshälsovårdkan utgöra ett av flera inslag.

Man förordar ändringar i arbetssätt, i rollfördelning mellan myndigheter inbördes och i förhållande till andra aktörer liksom i de regelsystem som styr arbetsmiljö- och rehabiliteringsverksamheten. I utredningens förslag till generella åtgärder understryks arbetsgivarensodeladeansvar för en god arbetsmiljö och rehabilitering, liksom behovet av samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Vissa insatser utbildning och

-

information, forskning och spridning av goda exempel bör få ökad omfattning.

- Arbetsgivaren förutsätts tillhandahålla egna resurser för arbetsmiljö- och rehabiliteringsinsatser eller anlita utomståendeexperttjänster på en konkurrerande marknad. Om arbetsgivaren vill tillhandahålla sjukvård för de anställda bör han själv finansiera detta eller träffa vårdavtal med respektive sjukvårdshuvudman. Ett förstärkt lagstöd för att åstadkommagoda arbetsförhållandenoch rehabiliteringsförutsätmingar föreslås.

För de små företagen föreslås ett särskilt riktat stöd i form av ett årligt belopp för att möjliggöra ändamålsenliga insatser. Dessa medel skall användasför regionala och lokala satsningar via redan befintliga kanaler och kommunikationsvågar. Arbetsmiljöfonden, Företagshälsovårdens Utvecklingsråd, Arbetsmiljöinstitutet och Arbetarskyddsstyrelsen föreslås medverka. Medlen skall fördelas dels till branschorganisationeroch liknande, dels till småföretag ñâregnaarbetsmiljö- och rehabiliteringssatsningar. Dessutom föreslås att ett årligt belopp avsätts för utbildningssatsningar rörande de små företagen, riktade mot de externa specialistresurserna. Det skall enligt utredningen betonas att småföretagsstödetinte avsesutgöra ett produktionsstöd för företagshälsovården.

Utredningen för också fram ett andrahandsaltemativ. Bakgrunden till detta är att Sverige ratiñcerat en ILO-konvention om företagshälsovård nr 161 och en rekommendation nr 171, vilka angertjänster somskall tillhandahållas och hur verksamheten skall organiseras.

För att utredningens huvudaltemativ skall vara förenligt med ILO-konventionen förutsätts att det träffas avtal mellan parternapå arbetsmarknadendär ILO-konventionens krav i fråga om resursstruktur m m behandlas närmare. Om sådana avtal inte träffas, finns enligt utredningen anledning att överväga ett andrahandsaltemativ enligt vilket det ankommer statsmakternaatt se till att företagshälsovård finns och att den utnyttjas. Bindande regler kan då införas i arbetsmiljölagen och Arbetarskyddsstyrelsen ges rollen att utfärda anvisningar och ge auktorisation av specialistresurser inom området För arbetsmiljö och rehabilitering.

I detta alternativ bortfaller det i huvudaltemativet föreslagna särskilda småföretagsstödet, men utredningen anser att det i stället bör övervägas något rent småföretagsstöd för arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdet, beräknat per anställd i företag med ett visst högsta antalanställda.

4 SOCIALA FÖRSÄKRINGAR

Det avtalsbundna försäkringsskyddet har utvecklats för löntagargruppema sedanlång tid tillbaka. Försäkringsskyddet har förhandlats fram vid löneförhandlingar mellan arbetsmarknadensparter varvid löntagarna avstått viss del löneutrymmet till förmån

en av för ett kollektivt försäkringsskydd.

På motsvarande sätt har lantbrukamas avtalsbundna försäkringsskydd byggts upp. lantbrukamas avtalsbundnasocialförsäkringar infördes 1978.

Fram till i år har den helt dominerande ersättningen från det avtalsbundna försäkringsskyddet varit helt fritt från beskattning. Undantag från denna regel har utgjort Industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän ITP och Särskild tilläggspension STP beskattaspå vanligt sätt. Skattereglemahar såledesvarit gynnsammaoch delvis

som ståtti strid med det traditionella skattesystemet.

För att administrera löntagarnasavtalsförsäkringar bildade LO och SAF de båda bolagen ArbetsmarknadsförsäkringarAMF och Arbetsmarknadensförsäkringsaktiebolag AFA.

För att omfattas löntagarnas avtalsbundna försäkringsskydd har krävts att arbetsgivaren

av

kollektivavtal. Därmed tillförsäkras samtliga anställda oavsett facklig omfattas av

försäkringsskyddet. Arbetsgivaren blir premiebetalare för löntagarna. I tillhörighet del av stort omfattassamtliga yrkesverksammaav dettaskydd.

De lantbrukare har haft deltidstjänst somlöntagarehar tidigare kunnat få del av lön-

som en tagarnas försäkringsskydd dock endast till den omfattning som svarat mot anställningsinkomsten.

Når det gäller önskemålen om ett motsvarande socialförsäkringsskydd för lantbrukare var

uppnå jämställd social trygghet med löntagarna. Det poängteradessärskilt att motivet att en lantbrukarna, hade låg nettointäkt,utsattesför onormala ekonomiska belastningarvid

som en

akut skada. Dessutom måste lantbrukare med animalieproduktion alltid omgående sätta en in ersättare.Kostnaden för dennaöverstiger regelmässigt8-10 gångersjukpenningen.

en

lantbrukamas försäkringsskydd begränsas kostnadsskäl till avtalsgruppsjukförsälcring

av AGS, trygghetsförsälcring vid arbetsskada TFA och grupplivförsälcring genom avtal GLA.

LRF är försäkringstagare för helalantbrukargruppen med tillägget att varje lantbrukare har en självständigrätt gentemot försäkringsbolaget. Jordbruksverket begär årligen budgetmedel till premiebetalningen. En sjättedel av årspremien överförs varannan månad till LRF som betalar vidare till försäkringsbolaget.

4.1 Anslutningsgrund

För att inte skapaen onödig administration fastställdesatt ingen individuell registrering av de försäkradeskulle ske. I stället föreskrevs att samtliga lantbrukare som varit verksammai ett lantbruksföretag och haft kontanta bruttointåkter från växtprodukter och djur på lägst 15 000 kr och samtidigt en nettointäkt från jordbruket på 7 500 kr omfattades av försäkringen. Gränsen för bruttointäkten har nu höjts till 75 000 kr.

Detta förenklade förfarande innebar att den försäkrade inte behövde ta kontakt med försäkringsbolaget förrän en skada hade inträffat. De nyetablerade lantbrukare som inte kunde uppfylla intäktskraven omfattades också av försäkringsskyddet genom ett förenklat förfarande.

4.2 Ersättningsnivåer

Sjukförsäkringen AGS har en identisk ersättningsnivå med löntagarna. Under akut sjuktid utbetalas en dagersâttning mellan 6-21 kronor per dag beroende den sjukpenninggrundande inkomsten SGI. Vid förtidspension utgår ett månadsbelopp mellan 180-1560 kr som baseras anmäld SGI. Den lägre månadsersâttningenår enhetlig upp till 66 000 kr i nettointäkt.

Trygghetsförsäkring vid arbetsskada TFA är formellt en vanlig ansvarsförsäkring. Den gäller vid skador som har inträffat under arbetstid, på våg till och från arbetet samt vid arbetssjukdomar.

Ersättningen följer skadeståndsrättsligaregler vilket innebär att följande ersättningar utgår.

- Ersättning utgår för förlorad arbetsinkomst alternativt kostnaden för en

ersättareunder sjukskrivningstiden. En livränta kan vid behov lämnas vid invaliditet.

Ersättning för svedaoch värk. -

Vid invaliditet lämnasdessutomett engångsbeloppför lyte och men samt -

olägenheteri övrigt.

Vid dödsfall i arbetet utgår vidare ett mindreengångsbeloppsom

-

begravningshjälp.

Grupplivförsäkring genom avtal GLA har sammautformning som för löntagarna och ger 6 basbelopp vid dödsfall upp till 55 års ålder, därefter sker en avtrappning av beloppet fram till 65 år. För bam utgår ett tillägg påupp till 2 basbelopp.

Av dessa tre försäkringar bedöms skyddet vid skador i arbetet särskilt viktigt för lantbrukare. Detta med hänsyn till att skillnaden mellan den sjukpenninggrundande inkomsten och kostnadenför enersättareblir betydandeoch täcksav försäkringen. Normalt utgör kostnaden för en ersättare ca 1 500 2 000 kr per dag medan sjukpenningen

genomsnittligt uppgår till ca 150 kr. Det betyder att vid en sjukskrivning en månad kan kostnaden för en ersättare uppgå till 45 00 60 000 kr medan sjukpenningen endast

uppgår till ca4 500 6 000 kr. Mellanskillnaden täcksav TFA- försäkringen.

-

Tjänstegrupplivförsäkringen är också viktig då ett dödsfall innebär stora förändringar i driften samtidigt somdet uppstårett akut behov aversättare.

4.3 Premieuttag

Eftersom socialförsäkringsskyddetutgör ett självbärandepremiekollektiv har de överskott som uppstått fonderatsinom törsälcringsbolaget.Den kapitalavkastningsom uppkommit har reducerat premieuttaget i betydande omfattning. Detta har inneburit att den ursprungliga premienivån på 120 milj kr har sattsner till att utgöra ca 60-70 milj kr årligen. De nya skattereglema som gäller 0 m 1991 innebär att en beskattning av det avtalsbundna försäkringsskyddet uppkommer fortsättningsvis. Detta betyder i sin tur att premieuttaget måsteöka eftersomfonderna under en följd av år har minskatgenomen omfördelning inom låginkomstsatsningensram.

Den ursprungliga premienivån bedömdesutgöra 120 milj kr. Ersättningama följer löneindex eller konsumentprisindex KPI. Kostnadernabalanserasi viss mån mot nedgångeni antalet

försäkrade medan samtidigt ersättningsnivån ökar med index. Försåkringsskyddet, utan avkastning från fonder, skulle idag enligt LRF kräva en premie på i storleksordningen 160- 180 milj kr. Då har inte effekterna av detnya skattesystemetbeaktats.

Kapitalavkastningen har sjunkit under de senasteårendels p g a att reservemahar minskat, dels genom en allmän nedgångav räntabiliteten. Ett högre premieuttag kommer därför att bli aktuellt. En premie på ca 120-140 milj kr torde därför enligt LRF vara rimlig för dc närmasteåren.

s AVVECKLINGSERSÄTTNING FÖR MJÖLKPRODUCENTER

5.1 Beskrivning av ersättningen

Den 1januari 1983 blev det möjligt för producenter mellan 60 och 65 år att få ersättning för att upphöra med mjölkproduktion om de fortsatte att driva jordbruket i övrigt. Systemet infördes för att minska överproduktionen av mjölk mendet hade även ett uttalat socialt syfte eftersom många äldre mjölkproducenter har hälsoproblem och därmed svårigheter att orka med den fysiskt krävande produktionen. När ersättningen infördes beslöts att den skulle gälla under 1983 och 1984. Den årliga ersättningen sattesfrån början till 40 öre per kg mjölk levererats underbasåret 1981. Ersättningen maximerades till 30 000 kr per år.

som Makar och kompanjoner får välja att söka full ersättning i den enes namn eller delad ersättningom bådaär i rätt ålder.

Ersättningen har förlängts i omgångar. I oktober 1990 gjordes den senasteförlängningen

kalenderåret 1996. Ersättningen höjdes retroaktivt från l juli 1990 till som avsertiden t o m 75 kg mjölk och basåret ändrades till 1989. Inga utbetalningar sker efter 1996.

öre per Reglerna beträffande fortsatt djurhållning ändrades så att det blev tillåtet att ha självrelcryterandeköttproduktion dikor utanbegränsning.

Ersättning betalasut månadsvisav mejeriföreningen. Den första utbetalningen sker efter den första månaden utan mjölkleverans och den sista utbetalningen avser den månad producenten fyller 65 år. Produktionen får upphöra samma kalenderår som producenten fyller 60 år. Högsta ersättningsombetalasut är 75 000 kr per år 100 000 kg per år och minimiersättningenär 1875 kr per år 2 500 kg.

5.2 Kostnaden för avvecklingsersättningen

Awecklingsersätmingen till vissa mjölkproducenter, även kallad mjölkpension, har som nämntsfunnits sedanden 1januari 1983. Efter en stark tillströmning i början var systemet ungefär i jämvikt under perioden 198687 198990. Varje år tillkom ca 500

ersättningstagareoch ungefär lika många lämnadesystemeteftersom de uppnåddeden övre åldersgränsen,65 år. Antalet ersättningstagaresom omfattas av systemet låg i genomsnitt underperioden kring ca2 000 st.

Som exempel visasuppgifter avseendedecembermånadåren 1984 till 1991.

Månad Antal Ersättning Ers. efter 60 öre dec 1984 1 195 2,47 milj 1 2,96 milj dec 1985 1786 3,86 milj 1 4,63 milj dec 1986 2 107 4,81 milj 1 5,77 milj dec 1987 2 169 5,08 milj 1 6,10 milj dec 1988 2 149 6,43 milj 2 6,43 milj dec 1989 2 068 6,25 milj 2 6,25 milj dec 1990 2 062 7,96 milj 3 6,37 milj dec 1991 2 339 9,69 milj3 7,75 milj

l 50 öre per kg 2 60 öre per kg 3 75 öre per kg

Som framgår av tabellen har antalet under perioden 1986-1990, legat strax över 2 000 st och månadsutbetaningenvar i medeltal drygt 6 milj kr vid ersättningsnivån 60 öre per kg mjölk. Hösten 1990kom en kraftig ökning av antaletbeviljade ersättningar, troligen som en följd av dels hur producentema bedömde lönsamheten och dels ersättningshöjningen. Jämviktsläget enligt ovan låg såledesvid drygt 2 000 ersättningstagareoch drygt 6 milj kr per månad eller ca75 milj kr per år. Det är den nivån somkan ansesvara utgångslägetför vad awecklingsersättningen kostadeföre höjningen till 75 öre år 1990.

I december 1991 hade antalet ersättningstagarestigit till 2 339 st och utbetalningen blev 9,69 milj kr. Nivån har bibehållits under första hälften av 1992.

Avvecklingsersättningen finansieras via anslaget Stöd till avbytarverksamhet m m. I samband med jordbrukets avreglering höjdes som nämntsersättningen den l juli 1990 och den ökade kostnadenskall bestridas via anslaget, Omstâllningsåtgärder i jordbruket m m. I anslagsframställningen för budgetåret 199394 har jordbruksverket uppskattat den totala kostnaden för ersättningentill 115 milj kr, varav således40 milj kr belastar sistnämnda anslag. 199192 blev utbetalningarnaca 115 milj kr.

Anslutningen till systemetpåverkas inte bara av ersättningensstorlek utan framför allt av produktionens lönsamhet. Det är därför svårt att bedöma den framtida anslutningen och därmed kostnaden.

6 SOCIALA ÅTGÄRDER I NORDEN OCH EG

6.1 Avbytarverksamhet i olika länder en översikt

-

I Finland består avbytarservicen av semester- och veckoledighetsverksamhet för animalieproducenter samt ersättare vid bl a sjukdom vikariehjälp för mimalieproducenter och lantbrukare med vâxtodling. Det är kommunernasomhar ansvaret för att tillhandahålla avbytarservice åt lantbrukarna. Kommunernas kostnader för avbytare samtadministration ersättsfrån statsbudgeten.För 1992har l 114 miljoner Fmk 1 465 miljoner SEK avsattsi statsbudgeten för avbytarservicen. Vid semester är avbytarhjälpen avgiftsfri för lantbrukaren. Vid veckoledighet samtvikariehjälp uttagesdäremot en avgift.

l Norge ger avlösarförordningen animalieproducenter rätt till avbytar vid semesteroch hård arbetsbelastning. Dessutom ger sjukdomsavlösarförordningenanirralieproducenter och brukare med odling i växthus rätt till avbytare vid exempelvis sjukdom och graviditet. Avbytarverksamheten kan antingen organiseras och administreras av ett avlösarlag där lantbrukarna är medlemmar eller så står lantbrukarensjälv som arbetsg.varetill avbytaren. 1992beräknas1,3 miljarder Nkr ca 1,4 miljarder SEK betalasut från statsbudgeten stödi till avbytarverksamheten. Lantbrukare kan lönekostnader och arbetsgivaravgifter återbetaladeav stateninom vissa ramar. Avbytarlag kan även få administrationskostnader ersatta.

I Danmark tillhandahålls avbytarservice av lokala avbytarföreningar. Avbytare vid sjukdom, utbildning, graviditet etc är bidragsberättigad. Avbytare vic semesteroch hög arbetsbelastningär däremot inte bidragsberättigad. De statliga bidrag sm utgår betalas ut till avbytarföreningama. Bidraget som lämnas skall delvis täcka föreningarnaskostnaderför löne- och transportkostnaderför föreningensanställdaavbytare samt utbildning avavbytare. Det sammanlagdabidraget till föreningarna tasfrån ett årligt beviljat anslagi statsbudgeten. Innevarande år 1992 har 94,2 miljoner Dkr3 drygt 110 miljoner SEK avsattsi budgeten. Jordbruksdirektoratet fastställer en bidragsram för varje förening med hänsyn till föreningens behov utifrån beräknat antal avbytartimmar samt de förvånade utgifterna för utbildning av avbytama.

1100Fmk 131.sosaxValuukunden281193 1100Nkr I06,3Ssm Vnluukuraden2311.93 3100nu 117,05SEKValuukurlden231-93

6.2 Avbytarverksamhet i Finland

Med avbytarservice avsesordnandeav lantbruksavbytare för lantbruksföretagare under tiden för semester,veckoledighet och vikariehjälp. Avbytarservicen regleras i avbytarservicelagen samtavbytarserviceförordningen.

Semester- och veckoledighetsverksamhet

När det gäller semester- och veckoledighet tillämpas avbytarservicelagen lantbruksföretagaresombedriver kreaturskötseloch är så bunden av denna att han inte utan avbytare kan ta semester eller veckoledigt. Lagen tillämpas dock inte på fler än två lantbruksföretagaresom arbetar inom ett och sammaföretag. Lagen tillämpas inte heller lantbruksföretagare som får full invalidpension, individuell förtidspension eller arbetslöshetspension.

Den semestertid en lantbrukare har rätt att erhålla avbytare för âr beroende av antalet arbetadedagar under kvaliñkationsåret. 1991var semesternslängd 1,83 dagar för varje full kvaliñkationsmånad, d v s ca 20 dagarper år. Semesternkan hållas i högst fyra delar under semesterperiodenl april t o m 31 marsföljande år.

Lantbruksföretagare som fyllt 65 är har rätt till avbytare för veckoledighet i sammanlagt 12 dagar per kalenderår. Av dessaveckoledighetsdagarkan högst 5 stycken erhållas per månad.

Vikariehiälpsverksamhet

När det gäller vikariehjälp tillämpas avbytarservicelagen på en lantbruksföretagare som bedriver lantbruk och som tillfälligt inte har möjlighet att utan vikariehjälp sköta lantbruksföretaget. Både den som bedriver kreatursskötseloch den som bedriver växtodling har rått till vikariehjälp. Det finns inte heller någon fastställd övre åldersgräns för vikariehjälpen.

Behovetav vikariehjälp ska grunda sig på nedanståendeorsaker

- sjukdom, olycksfall, rehabilitering enligt läkarordination eller lag

graviditet och bamsbörd, faderskapsledighet -

barns sjukdom, vård av adoptivbarn -

anhörigs död och begravning -

samtandra därmedjämförbara tillfälliga skäl, tex vuxenutbildning eller militärtjänst -

Avgiftsbelagd avbytarhiälp och längre veckoledighet

Avbytarhjälp kan anvisasäven för andra uppgifter än de som avsesi avbytarservicelagen. Avgiftsbelagd avbytarhjâlp kan t ex ordnas vid skötsel av förtroendeuppdrag och säsongbetonade arbetstoppar på gården. Det förutsätts dock att semester- och veckoledighetsverksamhetensamtvikarieverksamheten försvåras.

Lantbruksföretagares sammanslutningarkan egen bekostnad, ensammaeller i samarbete med kommunerna, skapa förutsättningar för längre veckoledighet än vad som stadgass k tillâggsdagar.

Avgiftsbelagd avbytarhjälp och tilläggsdagar berättigar till statsersättning, utan de kostnader som kommunerna åsamkas skall ersättas av lantbruksföretagaren respektive sammanslutningen.

Organisation och administration

Social- och hälsovårdsministeriet

Socialstyrelsen

Länsstyrelse

Kommunen

Semestemämnd

Tjänsteinnehavare

Den allmänna ledningen, styrningen och övervakningen av avbytarservicen ankommer på social- och hälsovårdsministerietsamtpå socialstyrelsenunder ministeriets tillsyn.

Inom länet handhas ledningen, styrningen och övervakningen av avbytarservicen av länsstyrelsenunder socialstyrelsenstillsyn.

Kommunen skall ombesörja avbytarservicen för de lantbruksföretagaresom huvudsakligen bedriver sin verksamhet inom kommunen.

En kommun skall ha en semestemämnd för skötsel av de uppgifter som avses i avbytarservicelagen. Semestemämndenhar bl a till uppgift att ta emot ansökningar om avbytarservice och att godkänna eller avslå dessa. Semestemåmndenbeslutar också om de avgifter somuppbärs för avbytarservicen.

För skötsel av förvaltningsuppgiftema skall kommunen anställa en sekreterare till semestemämnden.Uppgifter som hör till semesternämndensåligganden kan överföras till tjänsteinnehavaren. I brådskande fall kan tjänsteinnehavarent ex bevilja vikariehjälp och veckoledighet. Tjänsteinnehavaren skall även leda, styra, övervaka och utveckla avbytarserviceverksamheten.

Kommunen har enligt ovan till uppgift att ordna avbytarservicenoch skall för detta ändamål anställa avbytare i ett arbetsavtalsförhâllande. Kommunen kan ävenöverenskomma med en sammanslutning av lantbruksföretagare om att sammanslutningensavbytare skall anställas. Iantbruksavbytaren är i detta fall anställd av sammanslutningen. vissaI fall kan kommunen också godta en avbytare som en lantbrukare själv skaffat. Avbytaren står då i avtalsförhållande till kommunen.

Avbytarringverksamhet

En avbytarring är en frivillig sammanslutningav lantbrukare. Medlemmarna avbytarringeni skaffar avbytare själva eller tillsammans med semestemämnden. Avbytama står i avtalsförhållande till kommunen om det inte är fråga om en privat registrerad avbytarring. Avbytarringens avbytare sköter i regel bara semester-och veckoledigheten och eventuell kortvarig vikariehjälp.

Finansiering

De driftskostnader som kommunerna åsamkas för avbytarservicen betalas av staten. Kommunernas kostnader ersätts till högst det belopp som överenskommits i gällande arbetskollektivavtal för lantbruksavbytare. Finansministeriet fastställer grunderna för de förmåner som fastställs i arbetskollektivavtalenmen som statenskall ersätta.

I 1992 års statsbudgetär 1 114 milj Fmkl 1 465 milj SEK avsatta för avbytarservioe, därav

635 milj Fmk 835 milj SEK för semesterverksamhet -

401 milj Fmk 527 milj SEK för vikariehjälp -

78 milj Fmk 103 milj SEK för veckoledighet -

Kommunernabeviljas även statsbidragfor den förvaltning som avbytarservicen kräver.

En arbetsgrupphar fått i uppgift att seöver statensutgifter för avbytarservicen i framtiden.

Lantbrukets andel av kostnaderna

Avbytarhjälpen under semestern är avgiftsfri för lantbruksföretagaren. Då semestern förlängs står dock lantbruket för hälften av kostnaderna.Likaledes står lantbruket för l4 av kostnadsölmingennär kostnadernaför semesterverksamhetenökar.

För avbytarhjälp vid veckoledighet betalar lantbrukarna en avgift som är 50-155 Fmkdag 66-204 SEKdag beroendepå besättningensstorlek.

Även för vikariehjâlpen betalas avgift lantbrukarna. Avgiften är beroende

en av av familjens storlek och inkomsterna, d v s betalningsförmågan. Avgiften betalas för högst 6 timmar per dygn och 90 timmar per månad. Då vikariehjälpen utvidgas och kostnaderna för denökar, står lantbruket för 14 av kostnadsölmingen.

6.3 Avbytarverksamhet i Holland

Avbytarverksamheten har funnits i omkring 30 år i Holland. I början av sextiotalet började lokala avbytarföreningar bildas över hela landet. Föreningamas främsta syfte var att tillhandahålla avbytarservice vid medlemmarssjukdom. Till en början skeddedettagenom

1100Fmk 131,50saxVnlulakuruden2311-93

s

att grannskapet gick samman och organiserade sig. Efter några år anställde de flesta föreningar de första yrkesarbetande avbytama. Idag finns det ca 100 lokala och regionala föreningar. De samarbetar i fem paraplyorganisationer. Sammanlagt har organisationerna idag ca 60 000 medlemmar, av dessaär 5 0O kvinnor.

Verksamheten har ca 4 300 anställda, vilket motsvarar ca 2 600 heltidsanstållda. Omkring 55 000 företag, vilket motsvarar 55 procent alla lantbruksföretag i Holland, tillhör någon

av av avbytarverksamhetensföreningar.

Avbytarverksamheten subventionerades under en lång tid av jordbruksministeriet. Staten subventionerade medlemskapet, avbytartjänsten vid medlemmarnas semester samt lantbruksavbytamas utbildning. Statens stöd uppgick tidigare 1991 till 100 NLG per medlem 402 medlem. Sedan1992 har subventionen minskat. Staten stödjer 1992

SEK per systemetmed totalt l milj NLG ca 4 milj SEK. Enligt uppgift kommer statenatt stödja systemeti ytterligare två år med l milj NLG år. Troligtvis kommer statensstöddärefter

per att försvinna.

Av stödet på l milj NLG skall 800 00 NLG 3 216 000 SEK användasför att stimulera kvinnliga lantbrukare att bli medlemmar. 200 000 NLG 804 000 SEK skall finansiera avbytamas utbildning.

Avbytarverksamheten drivs i kooperativa föreningar där medlemmarna delar vinster och förluster. Verksamheten är i dagslägetsjälvfmansierad.

Avbytarverksamhet i kombination med sjukförsäkring

Under sjukdomstidens första år har lantbrukaren och övriga egna företagare rått till sociala försäkringsersättningar. Sedan1976har de efter ett års sjukdom rätt att få ersättning till en minimal nivå.

Problemet med en privat försäkring är att inte alla har möjlighet att försäkra sig mot sjukdom. Därför har den holländska avbytarverksamhetentill en del byggts upp som en sjukförsäkring. Genom att betala en avgift har medlemmarnarätt att erhålla avbytarservice till ett reducerat pris under sjukdomensförsta år samtsexmånaderefter ett dödsfall.

1100Nu 402SFXValuukumden281-93

Avgifter

Medlemmarna betalar årligen en avgift på ca 250 NLG 1005 SEK för att täcka föreningens kostnader. Dessutom betalar medlemmarna en premie till verksamhetens sjukförsâkringsfond. Medlemsskapeti sjukförsäkringsfondenär tvingande.

Exempel

Avgift 250 NLGår Premie 1 41QNLgizár

1 660 NLGår

Normal taxa för att anlita avbytartjänsten är 40 NLGh 160 SEKtim. Vid sjukdom reducerastaxan med 8 NLGtim 32 SEKtim. Maximalt kan lantbrukaren få reducerad taxaunder 50 timvecka under ett år.

Kombination med arbetsplan

Avbytarverksamheten kan låna ut avbytare till lantbruksföretag från en till några dagar i veckan efter en arbetsplan. För att erhålla denna service måste lantbrukaren teckna ett kontrakt på sex månader. Avbytaren är fortfarande anställd hos avbytarföreningen. Avbytarföreningen kompletterar upp dettadeltidsarbetetill heltidsarbeteför avbytaren.

6.4 En jämförelse mellan avbytarverksamheten i Danmark och Sverige

Som framgår av det tidigare avsnittet om avbytarverksamhet finns stora likheter mellan verksamheten dei nordiska länderna. Danmark är i detta sammanhangsärskilt intressant eftersom landet också år medlem i EG. Vi har därför valt att göra en mera utförlig jämförelse mellan avbytarverksamheteni Danmark och Sverige.

I Sverige liksom i Danmark anslåsstatliga medel till avbytarverksamheteninom jordbruket. Den svenska staten har valt att subventionera all avbytarverksamhet dvs semester, övrig ledighet, sjukdom, havandeskap,förtroendeuppdragmm medanman i Danmark har avstått

1100NLG 402SEKvnlunkurøden2811-93

från att lämna bidrag till avbytarservice vid lantbrukares semesteroch övrig ledighet. I Sverige täcker statsbidragen50 procent av avbytarverksamhetenskostnader. Det danska anslaget uppgick under 1991 till 38procent av avbytarverksamhetenskostnader. Det danska statsbidragetutgör en allt mindreandelav avbytarföreningamas intäkter.

Avbytartjänst AB måstei förväg kunna uppskattaefterfrågan på sina tjänsterdå avbytarna i Sverige har fast anställning. Av denna anledning har man infört ett system med abonnemangsavtal. Lantbrukarna tecknar ett kontrakt där de förbinder sig att utnyttja avbytarservicen vid semesteroch ledighet under ett bestämtantal dagarper år. I Danmark är huvudparten av avbytarna fast anställda. Avbytarföreningama har därför lättare att stämma av utbud mot efterfrågan och lantbrukarna behöver därmed inte förbinda sig i förväg att utnyttja tjänsten. Systemet är mer flexibelt för lantbrukaren vilket sker på bekostnadav anställningstrygghetenför avbytaren.

viktig skillnad mellan verksamheteni de båda länderna är det sätt på vilket En annan administrationen sköts. I Sverige samarbetaravbytare och lantbrukare i sk kretsar vid schemaläggningen. Systemet upplevs flexibelt och kostnadseffektivt. Övrig

som administration såsom fakturering och löneutbetalningar sker centralt på huvudkontoret. I Danmark däremot utförs all denna administration av verksamhetsledama i de enskilda föreningarna.

En mera ingåendejämförelse i tabellform redovisas i bilaga.

6.5 EGs stöd till avbytarverksamhet

6.5.1 EGs förordning

Artikel 15, ur Rådsförordning nr 232891 om förbättring av lantbruksstmkturens effektivitet, reglerar startstödtill avbytarverksamhet.

Genom avbytarverksamheten förbättras arbetsförhållandena av arbetsmiljön för lantbrukaren. För att stimulera igångsättandeav avbytarverksamhet utgår därför inom EG ett startstöd till avbytarluetsar. Startstödetkompletterar andra stöd till lantbruket såsomstöd till investeringar och stödvid etableringav ungajordbrukare.

Medlemsstaterna kan, efter ansökan, erhålla startstöd för att upprätta avbytarföreningar. Startstödetskall täckaadministrationsutgiftema.

I Avbytarföreningen skall vara godkänd av medlemsstatenoch ha minst en heltidsanstâlld avbytare somär fullt kvalificerad för det arbete han skall utföra.

Medlemsstaternaskall ställa uppde villkor somskall gälla för föreningen, speciellt

dessrättsliga form -

villkor sambandmedadministrationoch bokföring -

för vilka tjänster lantbrukaren kanerhålla avbytare -

minsta tid för föreningensvaraktighet, vilken får understigatio år -

minimiantalet anslutnalantbrukareper krets. -

Medlemsstaten fastställer startstödettill totalt 12 035 ECU per heltidssysselsattavbytare. Detta belopp motsvarar 127000 SEK och skall fördelas under de fem första åren av varje avbytares anställning. Det sprids degressivtunderperioden.

Stödetär frivilligt för medlemsländerna.

6.5.2 Tillämpningen av EGs regler

Enligt uppgifter som har lämnats vid besök hos EG-kommissionen är stöd till start av avbytarkretsar inte mycket utnyttjat av medlemsländerna.Medlemsländema har sina egna system. Permanent stöd till avbytarverksamhet enligt svensk modell kan godtas som nationellt stöd om stödet relateras till antalet utförda avbytartimmar men som klumpsumma till en organisation. Det torde vara möjligt med fortlöpande bidrag för avbytarkostnadvid semesterledighetochbamledighet For holiday-relief andchild-care.

EGs medlemsländer kan således från EGs centrala budget erhålla startstöd för avbytarverksamhet. Stödet ingår som en del av strukturfondema och år ämnat att komplettera andra stöd, för att ge lantbrukare bättre arbetsförhållanden. Medlemsländema betalar först ut nationella stöd till de jordbruksorganisationer vilka har till uppgift att tillhandahålla avbytarservice. Det existerar enligt uppgift ingen maximi- eller minimigräns för hur stort dettabelopp får vara, Medlemsländemafår därefter ansökaom återbetalning

vanligECU 8,83SEKVnluukunden28l-93. Förordning232891skall o mdenll-93 omriknaslillvanligECUochbeloppeni förordningenskallriknuuppmeden omrikningsfnktor,fn 1,195. harinnu hunnitMan j med göradessanu beloppjusteringnri förordningen,varförmaninsålängeskall räknamedgrönECU.l grönECU 8,83SEKvaluukunden28l-93multipliceratmedomrikningsfaktom10,55SEK.

från EG. Det är EAGGF, orienteringssektionen, som ansvararför dessaåterbetalningar.

Stödetför avbytarverksamhetenär delñnansierat, d v s betalasut till medlemslandetmeden viss proeentsats. Referensbeloppet, vilket procentsatsernautgår ifrån, uppgår till 12 035 ECU ca 127 000 SEK då medlemslandetbetalar 12 035 ECU eller däröver i nationellt stöd.Understiger det nationella stödet 12 035 ECU utgör detta lägre beloppreferensbelopp. Den andel av det nationella stödet som återbetalasav EG är beroendeav land. Portugal, Grekland och Irland får 65 procent ersättning, Spanien och Italien erhåller 50 procent medan de övriga staterna ersätts med 25 procent. Stödet beräknas per heltidsanstålld i respektive hets och utbetalasi maximalt 5 år.

Avbytarverksamheten skall så småningomvara självñnansierande.Det är såledesendastett startstöd som utgår för verksamheten. Pengarna skall användas till administrationskosmader, men det finns även möjlighet att delvis utnyttja pengar till att subventionerabondens kostnad.

EGs medlemsländer tillåts, enligt uppgift att betala ut andra stöd än nämnda startstöd till avbytarverksamheten. De nationella stöden måste dock följa EGs generella konkurrensregler sombeskrivs i Romfördraget artiklarna 92 94

- .

6.5.3 Sammanfattning

Medlemslåndemahar möjlighet att erhålla startstödför att upprättaavbytarföreningar.

Startstödet skall användastill föreningensadministrationskostnader -

Medlcmsländema får därefter ansökaom återbetalning från EG. Det är EAGGF, -

odenteringssektionen, som ansvararför dessaåterbetalningar. EG har fastställt ett maximalt belopp om 12035 ECU 127 000 SEK per

-

heltidsanställd i respektive lcrets, vilket procentsatsenutgår. Har medlemslandet betalat 12035 ECU eller däröver i nationellt stöd erhåller medlemslandetåterbetalning med 25 procent av 12 035 ECU 65 procenti Portugal, Grekland, Irland, 50 procent i Spanien, Italien. Understiger det nationella stödet 12035 ECU däremot, beräknas procentsatsenpå detta lägre belopp. Stödetskall fördelas under de fem första årenav varje avbytaresanställning.

- - Avbytarverksamheten skall därefter vara självfinansierande.

Permanentstödtill avbytarverksamhetenligt svenskmodell kan godtasom stödet -

relaterastill antalet utförda avbytartimmar men somklumpsumma till en

organisation. EGs medlemsländertillåts att betalaut andrastödän nämndastartstödtill

-

avbytarverksamheten.De nationella stödenmåstedock följa EGs generella

beskrivs i Romfördraget, artiklarna 92-94 konkurrensregler som .

6.6 Företagshälsovård

Företagshälsovårdmed varierande utformning, inriktning och täckningsgradfinns i många andra länder, såväl Europai i andra delar av världen. I vissa länder är detta den enda

som formen kollektivt anordnad sjukvård, i andra utgör företagshälsovården såsom fallet

av tidigare varit i Sverige komplement till eller mindre väl utbyggd offentlig

- ett en mer sjukvård. På andrahåll kan i likhet med vad senaretid eftersträvatsi vårt land

- som företagshälsovården inriktad mer påarbetsmiljöfrågor och förebyggandeverksamhet än

vara på sjukvård. Företagshälsovårdensroll ochomfattning är såledesi högstagrad varierande.

Det finns ILO-konvention företagshälsovård nr 161 och en därtill fogad

en om rekommendation nr 171, vilka på ett detaljerat sätt behandlar företagshälsovårdens organisation och innehåll I det betänkandesom 1992års företagshälsovårdsutredning

m m. nyligen avlämnat SOU 1992103, FHU 92 kommenterasomfattningen och innebördenav dessadokument. Konventionen har emellertid ratificerats bara av tio länder, varav endast två i Västeuropa, Sverige och Finland. Övriga länder har alltså inte iklätt sig några internationella förpliktelser dettaområde, utan är fria att anordnaföretagshälsovårdeller hälso-och sjukvård andrai former det sätt sompassarde nationella förutsättningarna.

Mot denna bakgrund kan jämförelse mellan olika länders företagshälsovård inte

en begränsastill företagshälsovårdensom sådan utan jämförelsen bör om den skall vara

sjukvårdssystemeni deras helhet. Det skulle emellertid föra för meningsfull omfatta bl a långt inom för denna utredning lämna sådanredovisning, varför det i det

att ramen en följande gesendastnågra mycket begränsadekommentarer.

I många länder är företagshälsovårdentill övervägandedelen inriktad på sjukvård. I de nordiska ländernaär förhållandenadock merjämförbara medSverige.

I Finland finns en lag om företagshälsovårdsom reglerar vad företagshälsovårdenskall innehålla. Staten bidrar via sk folkpensionsanslag till företagshälsovårdenför lantbruket. Kostnader som täcksav statsbidragetbetalasav den enskilde lantbrukaren.

I Norge är lantbrukshälsan under uppbyggnad. Statsbidragetsstorlek till lantbrukshälsani Norge bestämsvid årliga förhandlingar mellan statenoch jordbruksorganisationema. Statsbidraget är en del av sk prisregleringsmedel. Resterandekostnader för lantbrukshälsani Norge betalasav den enskildebrukaren i form av medlemsavgifter.

EG betalar inte ut något stöd till företagshälsovård för lantbrukare och det finns inga gemensamma bestämmelser som reglerar företagshälsovård. Kommissionen har dock utfärdat s k ramdirektiv den 12 december 1989 av betydelse dettai sammanhang.Dessa direktiv behandlar åtgärder för att främja förbättringar i arbetstagarnassäkerhetoch hälsa i arbetet. Direktiven innebär bl a att en arbetsgivare skall utse en eller flera arbetstagarei företaget eller anlita extern personal för att bedriva arbetarskydd och förebyggande verksamhet. För Sverigesdel är direktivens villkor tillgodoseddagenombestämmelseri den nuvarande arbetsmiljölagen se rapporten DS 199172, EES-anpassning av arbetsmiljölagen.

6.7 Sociala försäkringar

Utformningen och omfattningen av det sociala försäkringsskyddet för lantbrukare varierar i hög grad olika länder emellan. Behovet av att komplettera det försäkringsskydd som ges genom den allmänna obligatoriska försäkringen beror vilken omfattning dennahar och det finns inom ramen för denna utredning inte möjligheter att göra en systematisk jämförelse av lantbrukamas försäkringsskydd i olika länder. I det följande berörs dock kortfattat de kompletteringar av den allmänna försäkringen som förekommer i andra nordiska länder och somliknar detsvenskasocialaförsäkringsskyddetför lantbrukare.

De sociala försäkringarna i Finland bygger att lantbrukarnaär individuellt registrerade. Under den första veckan efter ett insjuknandebetalasi Finland inte någon sjukpenning från den allmänna sjukpenningsförsäkringen. Under denna tid får lantbrukarna i stället sjukpenning från lantbrukarnas Pensionsanstalt.Det finns vidare en grupplivförsâlcring i Finland med syfte att nå samma förmåner för lantbrukaren som en löntagare har. Lantbrukama betalar 23 avpremien.

I Norge betalasersättning vid sjukdom till lantbrukare efter liknande regler .om i Sverige. Arbetsgivarperioden är liksom i Sverigetvå veckor. Ersättningsnivån inom sjtkförsâkringen är dock högre, inkomstbortfallet ersätts fullt ut. Skillnaden mot Sveriges förhållanden är framförallt möjligheten till avbytarhjälp, som inte ingår i de svenska lantbrukarnas sjukförsäkring. De norska lantbrukamas gruppliv- och olycksfallsförsäkringa är samladei NorgesBondelagsförsäkringspaket. Lantbrukarna betalarsjälva helapremierna.

Också i Danmark finns arbetsgivarperiod på två veckor inom len allmänna

en sjukpenningsförsäkringen. Lantbrukama kan teckna egendagpenningförsâlring för att få

en sjukpenning också under denna tid, vilket kan sägasmotsvara rörelseidkare möjlighet att teckna sjukpenningsförsäkring utan eller med begränsad karens i Sverige. De danska Lantbruksföreningarna har grupplivförsäkring somadministreras av de ldcala förening-

en arna. Lantbrukama betalarsjälva premierna.

inte något stöd från EGs budget till sociala försäkringar jordbnkare. EG har Det utges inte fastställt några särskilda regler angåendejordbrukares försäkringar. lstälet gäller EGs allmänna regler försäkringar. Kommissionen har också utarbetat vissa riktlinjer för

om nationellt stöd till delfinansiering av försäkringspremien

6.8 Avvecklingsersättning

I Finland kan brukare bedriver animalieproduktion, antingen permaneit eller för en

som avtalsperiod sex år, ingå avtal om minskad lantbruksproduktion. Avtalet gäller även

om

produktion än mjölk. Mjölkproducenter får till skillnad från andra brukare med annan animalieproducenter endast välja tidsbunden aweckling. De skall avstå från all annan animalie- och vegetabilieproduktion, med vissa undantag t.ex. produktion för familjens

behov. Premien utbetalas i Finland liksom i Sverige grundval av levererad egna mjölkmängd. Jordbruksstyrelsen fördelar medlen genom att de fastställer kvoter för landsbygdsdistrikten inom vilka avtal om minskadlantbruksproduktion får ingås.

Även i Norge stöd till mjölkproducenter för att avveckla produktionen a genom ett

ges omställningsbidrag. Omstållningsbidraget ges till mjölkproducenter födda efter 1925 och

upphör med sin mjölkproduktion. Driften får inte återupptas förrän efter sju år. som Bidragets storlek bestäms ett genomsnitt av den levererade mjölknängden under

som femårsperioden 1986-1990. Avtalet ingås mellan brukaren och Norske Mekeprodusenters Landsforbund. FinansieringenskergenomRiksoppgjoret for melk.

I EG är förtidspensioneringen till skillnad mot i Sverige inte begränsad till mjölkproducenter. Förordning nr 207992 tidigare gällande förordning nr 109688 uphävd ger möjlighet att lämna bidrag till jordbrukare oavsettdriftsinriktning över 55 års ålder till dess de uppnår en ålder av 70 år, dock längst under en tidsperiod av 10 år. EG deltar i finansieringen. Bidragets storlek får bestämmasav respektive land inom vissa gränser.

Det maximala stödet till delfinansiering kan betalasut med ett årligt stödom 4 000 ECU per företag plus 250 ECU per ha upp till ett tak om l0 000 ECU per företag. Stödet kan även betalasut med ett engångsbelopp. Beloppet som delñnansieras får då inte överskrida 12 00 ECU plus 750 ECU per ha överlåten areal, medett tak om 30 000 ECU per företag. EG ger även stöd till förtidspensionering av anställda. Detta får uppgå till 2 500 ECU per anställd och år under max 10 år. Medlemsländemakan dessutommed medfinansiering från EG starta serviceverksamhetsom skall organisera strukturrationaliseringar. Stödet uppgår maximalt till 36 00 ECU per heltidsanställd under en femårsperiod. Kostnaderna belastar EGs budget med 75 procent i vissa ekonomiskt eftersattaområden Mål 1 -områden och 50 procent i övriga områden.

lFörordning207992betalas garantiscklionenhargrön ECU.l grönECU 10,55SEKvalulakursden281-93

utav

TILLÅTNA OCH OTILLÅTNA NATIONELLA STÖD I EG 7

Detta kapitel syftar till översiktlig bild av vilka former av nationella stöd som är

ge en tillåtna respotillåtna inom EG.

Inom för dengemensammajordbrukspolitikens CAP strukturdel finns ett betydande

ramen utrymme för nationella jordbrukspolitiska ambitioner. EG anger normalt ramvillkor och maximala stödbelopp. Vissa strukturpolitiska program t ex investeringsstöd, träda, extensifiering och omställning är obligatoriska för medlemsländerna men frivilliga för lantbrukama. Andra stöd t ex vissa miljö- och kulturlandskapsbevarandestöd, stöd till skogsplanteringoch förtidspensionering fram till CAP-reformens genomförande samtstöd till k mindre gynnadeområdenär frivilliga att genomföra helt, delvis eller inte alls. Efter

s CAP-reformens genomförande kommer också stöden till skogsplantering, förtidspensionering och miljölandskapsvård att vara obligatoriska för medlemsstaterna.

Medlemsländema kan normalt, beroende ambitioner och möjligheter till medfinansiering, välja t vill landets jordbrukare maximal eller mindre

om man ex ge trädesersättning.I det följande behandlasdock endaststatsstödutanför CAP.

7.1 Allmänt om statsstödens förenlighet med Romfördraget

På konkurrenspolitikens område har man i EG ansvarsfördelningenatt kommissionen är konkurrensövervakareoch straffutmätare medandomstolenendastfastställer rättsläget. I de förhållandevis få fall då den berörda medlemsstaten accepterarkommissionensbeslut kan tvisten hänskjutastill domstolenför slutligt avgörande.

Allmänt gäller att Romfördraget artiklarna 92 94 om statsstödär inriktat på medlems-

länder och gentemot företag. Romfördragets regler om statsstödsyftar till att säkerställa fri konkurrens på EG-marknaden.Artiklarna 92 till 94 innehåller ett principiellt förbud mot att medlemsstaternatillämpar statsstöd kan verka konkurrenssnedvridandeoch som kan

som påverkaintemhandeln EG.i Bestämmelsernagäller oavsettvilken statlig förvaltningsinstans

central, regional eller lokal står bakom stödåtgärden.Även det direkt framgår - - som om

Romfördraget torde också kommunala och motsvarande stöd omfattas av nämnda av statsstödregler.

Begreppetstatsstödges en bred definition. Förutom att innefatta direkta subventionersom tex förmånliga räntelån omfattar det också socialförsäkringar, skattelättnader till utvalda delarav näringslivet och statsgarantierför upplåning m m.

I Romfördraget finns ett antal möjliga undantag från nämnda principiella huvudregel. Dessutomkan begäranav en medlemsstat ett enhälligt ministerråd i exceptionellafall

- besluta att en stödåtgärd skall vara tillåten också om den överensstämmer med Romfördragets artiklar 92 och 94. För att rådets beslut skall accepteras av kommissiondomstol krävs dock att s k utomordentliga skäl föreligger. Med tanke att konkurrensreglema långtifrån alltid är tillämpliga på jordbrukssektom koncentrerar vi ossi det följande på riktlinjerna för statsstödinom dennasektor. Några klara, entydiga och för

tänkbara svenska stödågärder relevanta riktlinjer är svåra att urskilja enbart utifrån

- Romfördragets artiklar. Med tankepå den prejudicerandebetydelsenav EG-kommissionens och EG-domstolens bedömningarav planerade eller redan vidtagna nationella stödåtgärder görs i det följande först ett försök att med exempliñeringar belysa vilka stöd som av kommissionen bedömts sorti förbjudna resp tillåtna. Exemplen har hämtatsfrån f d norska lantbruksrådetLeif Forsells 1991utgivna bok om EGs jordbrukspolitik.

Det bör dock redan här uppmärksammasatt det utgår statsstödtrots motstånd från såväl kommission som domstol i EG. Det kanske i modifierad form mest kända exemplet är Hollands rabattering av naturgastill deninhemskaväxthusnäringen.

7.2 Förbjudna stöd

Förbjudna stöd är normalt sådana stöd som på något vis är oförenliga med EGs marknadsregleringar pris- och marknadsregleringen och den fria marknadsbildningen. Det kan vara pristillägg, eller stöd kopplat till producerad kvantitet, produktionsenhet arealdjurstöd, antalfruktträd eller stöd somlämnatssomkostnadsreducering.Sådanastöd kan endast i vissa undantagsfall tillåtas om det kan påvisas att de medför produktionsölotingar men bidrar till t ex mer rationell marknadsföring. Allmänt kan sågas att särskilt kommissionensbedömningar av förslag till nationella stöd i hög grad påverkas av marknadssituationenför olika produkter. Stor restriktivitet tillämpas om stödetbefaras öka eller på konstgjort vis upprätthålla en redan kostsamöverskottsproduktion.

För de sektorer som är föremål för marknadsregleringi EG har medlemsstaternaalltså rätt att vidta egna marknadsreglerandeåtgärder som komplement till eller förstärkning av EGs motsvarande stöd. Stöd till icke marknadsreglerade sektorer inom

livsmedelsproduktionen torde mindre kontroversiellt, i synnerhetom det kan visas att

vara produktionen i fråga sannolikt påverkarmarknadernaför de regleradevaruområdena.

7.3 Stöd EG-kommissionen vanligtvis tillåter

som

En viktig princip är här att effekten av stödåtgârdemabör räcka längre än den tid åtgärden pågår investeringsstöd. En grundförutsättningför stöd har varit att näringenbedömts

ex. kunna överleva på sikt kraft. Detta innebär att EG-kommissionen har en negativ

av egen grundinställning till stödformer sompåminnerom driftsstöd. Godkända stöd kan vara ex

Stödvid odlingsskador, katastrofer och sjukdomsutbrott. Här kan ocksånämnasatt kommissionenutarbetatriktlinjer för nationellt stöd till delfinansiering av försäkringspremier.

2. Stödtill forskning, försök, rådgivning, bokföring m m.

Stöd till kvalitets- och hygienförbättring samt hälso-och kvalitetskontroll.

4. Stöd till marknadsföring jordbruksprodukter om det ansesvara i gemen-

av

skapensallmänintresse.

5. Stödtill uppstartandeav mindre företag som samverkar.

Stödtill uppstartandeav avbytartjänst.

7. Stödtill miljö- och landskapsvård.

Strukturrationalisering och extensiñering.

Vissa kostnadsreduceringar.

10. Övergångsordningar.

aktuellt för Spanien, Portugal och det forna Östtyskland. Det har här

Senast

varit fråga successivtnedtrappadestödt ex investerings-och räntebidrag.

om

7.4 Områden utanför EGs traditionella kompetens.

EG har av praxis lite att sägatill om när det gäller utformning och finansiering av åtgärder på det sociala området. Detsammagäller för den generella skattepolitiken i medlemsländerna.När det gäller momssatserhar dock EG fastlagt vissariktlinjer innebärandebl a minimimoms om 15procent med undantag för sk nödvändighetsvaror. I praktiskt tagetsamtliga EG-stater medgesjordbrukarna särskilda avgiftslättnader för insatsvarort.ex. befrielse från avgifter på dieselolja Belgien, Danmark,i Frankrike, Italien, Nederländernaoch Tyskland.

Genomförandetav vitboksprogrammet om deninre, gränsfria marknaden från l januari 1993liksom allmänna strävandentill en ökad integration inom EG innebär dock att flera områdendär dettidigare inte förekommit någon EGpolitik kommer att inordnas under mereller mindre enhetliga EG-regler. Att nu bedöma hur detta kan påverka sociala satsningarinom jordbruksområdet år inte möjligt.

Det bör i detta sammanhangocksåpåpekasatt EGs gemensamma jordbrukspolitik kan komma att ändrasefter ett antalår.

s UTVÄRDERING

En utvärdering kan ta sin utgångspunkti olika aspekter

vilka effekter har verksamhetenhaft i relation till målen -

vilka har effekterna varit i förhållande till medels01navdelatsför verksamheten -

Målen för de sociala åtgärdernaär sinsemellanolika. Möjligheterna att mätamåluppfyllelse eller effekter i övrigt varierar också. Vissa av åtgärdernaär också olika vilket försvårar en jämförelse. I det följande redovisas såvälkvantitativa som kvalitativa mått.

8.1 Avbytarverksamheten

Ett viktigt element i utvärderingen är anslutningentill verksamheten.

Anslutning

Under 1991 utfördes 329 000 avbytardagartill 11 00 lantbruksföretagare.Under 1990

ca

motsvarandeuppgifter 379 000 dagarresp 12400 lantbruksföretagare. var Antalet avbytardagar samtantal kunder framgår av nedanståendetabeller

Antal Avbytardagar 1987-1991

År Abonnemang Övriga dagar Totalt

sjukdom,

olycksfall mm

Källa Internt Lantbrukets Avbytartjänst AB

Antal kunder till Lantbrukets Avbytanjänst AB

Källa Internt Lantbrukets Avbytartjânst AB

Som framgår av tabellerna var antalet abonnenterca 8 700 och övriga kunder ca 2 200 år 1991. De flesta abonnenter är mjölkproducenter. Detta innebär att knappt hälften av samtligaca 23 000 st 1991 mjölkproducenter åranslutnatill avbytartjänsten.En betydande andel av producentema torde dock inte vara aktuella som kunder till avbytartjänsten. Detta gäller dels de minsta producentema med 1 9 kor per företag ca 4 500 st och dels de

större producentema med över 50 kor ca l 500 st. Om även detta beaktas tyder en bedömning av verksamheten utifrån andelen anslutna producenter på att den fungerar väl. Det bör i sammanhangetunderstrykas att det är svårt att finna andra verksamheter att jämföra med.

8.2 Företagshälsovård

Skogs- och Lantbrukshälsans SLH anslutningsgrad bland lantbrukarna

SLH har cirka 30 000 anslutna lantbrukare inklusive anställda på lantbruksföretag 17 000 lantbruksföretag. I Norrland har från och med 1992 jord- och skogsbrukama erbjudits anslutning till vad som kallas LRFs arbetsmiljöprogram. Antalet anslutnaär cirka 10 000 och de erbjuds enbart arbetsmiljöprogrammet, dv s inte hälsoundersökning, vilken kan erhållas separat som en tilläggstjänst. Detta godkänner Yrkesinspektionen som ett fullvärdigt alternativ till traditionell företagshälsovård.

Härtill kommer cirka 10 000 anslutna inom skog och trädgård. Vid Hälsovårdscentralen i Stockholm som betjänar LRF, branscherna, länsförsäkringar, riksbanken och riksdagen

finns cirka 5 000 anslutna. Härutöver har SLH på olika håll i landet ytterligare cirka 10 000 anslutna främst inom transportsektornoch inom småföretag.

För att täckningsgradenvad gäller de 30 000 sk helkundema, d v s de kundernasom

ange har både arbetsmiljöprogrammet och hälsoundersölmingen,på 17000 lantbruksföretag kan

jämförelse att det i landet finns 31 000 heltidsföretag inom lantbruket med mer som anges än 1600 arbetstimmar år och 18 00 företag med mellan 800 1600 ärsarbetstimmar.

per - Antalet medenbart inkomst frånjordbruket är 16 000 respektive 7 000. Den grupp somhar tjänst utanför jordbruket har sannolikt lägre anslutning hos SLH. På flera gårdar är mer än en av ägarnaheltidsverksamma.

Eftersom de anslutna till SLH huvudsakligenär lantbruksföretag med djurproduktion och anställda torde man kunnautgå ifrån att täckningsgradeninom heltidsjordbrukcn är högre än inom deltidslantbruken. Norrlandsmodellen somomfattar de fyra nordliga länen har en hög täclmingsgrad ävenbland deltidsjordbrukama.

Av verksamhetsberättelsen för 1991 framgår att antalet medicinska arbetsrelaterade kontakter uppgick till 55 876 se tabell nedan varav antalet kontakter vid hälsoundersökningaruppgick till cirka 19000.

Antal besökper kategori 1991

Inom SLH har under 1992 vidtagits en rad åtgärder som innebär att personalresursema reducerats med drygt 30 procent för att kompensera bortfallet av statsbidraget. Verksamhetsidén är i sina grunder oförändrad och avgifterna för 1993 blir i stort sett desammasom 1992, trots att statsbidragetom 27 mkr, d v s 25 30 procent av intäktema,

försvinner från och med 1993.

Dessaåtgärder jämte åtgärder som effektiviserar administrationen skall ses som insatser för att effektivisera verksamheten i den nya situationen utan statsbidrag. Ifråga om arbetseffektivisering kan SLH troligen inte gå mycket längre om den skall genomföra den nuvarandeverksamhetsidénoch bibehålla SLH somett rikstäckandebranschhälsoföretag.

8.3 Sociala försäkringar

Antal anslutna

Mot bakgrund av att de försäkrade lantbrukarna inte är registrerade, utan samtliga som uppfyller inkomstkraven har rätt att ersättning vid ett skadefall, kan ingen exakt anslutningssiffra anges.Vid startengjordes beräkningarav antalet försäkrade och man kom därvid fram till att ca 110 000 lantbrukare omfattadesav försâkringsskyddet. I dagsläget torde antalet ha gått ner till ca 95 O0 försäkrade.

Anslutningsgraden är givetvis inget bra mätt på hur väl det sociala försäkringsskyddet fungerar eftersom samtliga lantbrukare automatisktär anslutnatill skyddet. Ett bättre mått i en utvärdering kan därför vara i vilken utsträckning de sociala försäkringarna har utnyttjats av de anslutna.

Skadefrekvens

Följande antal skadefall har inträffat sedanstarten1978.

AGS 23 196 sjukdomsfall har inträffat varav

4 200 har lett till förtidspension

TFA 15 948 olycksfall har inträffat i arbetetvarav

ll 972 skadefall är olycksfall medövergåendeskadamedolika lång

sjukskrivningstid

3 856 skadefall har lett till enbeståendeinvaliditet samt

120 arbetsolycksfall somhar lett till döden

GLA 2 835 dödsfall har inträffat

Sammantagetinnebär detta att 42 000 skadorersattsgenomsocialförsäkringsskyddet.

Den direkta utbetalningenför angivna skador har uppgått till ca 965 mlj.kr. Dessutomhar avsatts skadereserver och funderingar för framtida skadeutbetalniigar livräntor och förtidspensioner. Vidare skall reserveringamatäckainträffade men anmäldaskador samt idag okändaskadefall t arbetssjukdomarsomoftast konstaterasefter tycket lång tid.

ex

En bedömning försäkringsskyddet på grundval utnyttjandegnd tyder enligt var

av av uppfattning på att detfyller en viktig funktion och fungerar väl.

8.4 Avvecklingsersättning till miölkproducenter

Anslutning till systemet

Antal producenter beviljats ersättningframgår av nedanståendetabcll.

som

52 200 3

Som framgår av tabellen har nyanslutningen varit ca 500-700 st per om vi undanta de två första åren när vi hade ett par initiala vågor efter starten 1983 och efter ersättningshöjningen 1984. Från hösten 1990har antalet åter ökat och för år 1991 blev antalet768 st.

Ökningen sammanfallerväl i tiden med den senasteersättningshöjningenfrån och med den l juli 1990. Medelleveransenhar ökat och ligger nu över 80 000 kg per år. Det motsvarar i medeltal 14-15 kor per företag.

Den regionala fördelningen

Bortsett från smärre variationer mellan åren är antalet ersättningstagareganska proportionellt mot antalet producenter i resp län. Vid starten 1983-84 var Norrlandslänen överrepresenterademenden tendensenär borta.

Beviljade ersättningar budgetåret 199091 baseraspå en levererad mjölkmängd av 80 milj kg. Denna volym motsvarar ca 14 300 kor vid en leverans av 5 600 kg per ko ersättningstagarnas medelleverans 199091. Ställt i relation till koantalet i hela landet 1989, 569 000, motsvarar detta2,52 procent. Länsfördelningenvisar att sex län

som var ca B,G,M,N ,O och U län har beviljat ersättningarsommotsvararmer än 3 procent av länets koantal. Av norrlandslänen ligger Y,AC och BD län näragenomsnittet medan W, X och Z län ligger under.

Anslutningens relativa omfattning

Antalet företagare med mjölkproduktion uppgick i juni 1990 till 3 076 i åldersklassen60- 64 är. Anslutna producenter i juni 1990 var 2 031 vilket motsvarar ca 40 procent av antaletmöjliga ersättningstagare,dvs kvarvarandeproducenterplus ersättningstagare.

Systemet med avvecklingsersättning har funnits i mer än åtta år och är välkänt. Reglerna är förhållandevis liberala och ersättningen betydande. Det har lett till att praktiskt taget alla 60-64-åringar slutar med mjölkproduktion och inte får någonefterträdare ansluter sig

som till systemet.

Ålder vid anslutning

De flesta ersättningar beviljas sammaår eller åretinnan sökandenfyller 60 år. Kalenderåret 1990svarade60-äringar och yngre för 58 procent av antaletbeviljade ersättningar. Att över hälften av ersättningstagamaansökerom ersättning redan vid 60 är innebär rimligen att ersättningen har stor betydelse för att påskyndaavvecklingen. Om ersättningenvarit mindre

lockande borde anslutningen varit jämnare fördelad och med tyngdpunkten i de äldre årsklasserna.

Ersättningens effektivitet

Effektiviteten av ersättningssystemethängerihop med hur stor andel av ersättningstagama

skulle ha slutat även utan ersättning. Det går inte att göra nâgra säkra uttalanden som härom. Att över hälften dem ansluter sig redan vid 60 är innebär rimligen att

av ersättningen har stor betydelse. SvenskaMejeriemas Riksförening gjorde uppskattningen, när systemetinfördes, att ca 40 procent av ersättningstagarnaskulle ha slutat även utan ersättning. Ca 60 procent skulle såledestidigarelägga sin avveckling p g a ersättningen. Sedan dess har ersättningenhöjts ungefär i takt med inflationen och villkoren om fortsatt djurhållning harliberaliserats.

Om vi utgår från att 60 procent av ersättningstagamaskulle varit kvar somproducenter om inte ersättningen funnits, blir produktionsminskningen till följd av ersättningen drygt 100 milj kg per år. Utbetalningarna i juni 1992var 9,6 milj kr vilket motsvarar ca 115 milj kr

år. Produktionsminskningentill följd av ersättningenkostar då ca 1,10 kr per kg mjölk. per

Kostnadenför överskottsmjölk varierar mellan 1,50 2 kr per kg. Därför kan systemetmed

awecklingsersättning bedömasvara lönsamt.

Till dettaskall läggasatt avvecklingsersättningenockså har ett uttalat socialt syfte.

9 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

9.1 Bedömning av verksamheten

Den utvärdering utredningen gjort av de olika verksamheternavisar att de fungerar väl. Det finns inget underlag för att föreslå några förändringar annat än den som görs i fråga om avbytarverksamheten och vars syfte ar att öka konkurrensen genom att möjliggöra för konkurrerande företag att etablera sig.

Lantbrukama kunderna är nöjda och de som utför tjänsterna upplever att de gör ett meningsfullt arbete.

Man torde kunnapåstå att verksamhetengenerellt har låga administrativa kostnader. Detta gäller särskilt efter det att Skogs- och lantbrukshålsan genomfört sina nu pågående rationaliseringsåtgårder.

9.2 Utgångspunkter för förslagen

9.2.1 1990års livsmedelspolitik

En utgångspunkt för övervägandenaom de sociala åtgärdernaår att jordbruksproduktionen enligt 1990 års livsmedelspolitiska beslut i princip skall vara underkastad samma villkor som andra näringar. Därav följer att det måste vara speciella förhållanden inom jordbruksnâringen somskall kunna berättiga till särbehandlingi form av stöd.

9.2.2 De sociala åtgärderna i ett EG-perspektiv

Av den tidigare genomgången framgår nationellt stöd för de sociala åtgärderna torde

att vara förenligt med EGs regelverk. Detta gäller åtminstone som det tillämpas nu. Att nu göra några förutsägelserom hur de skulle betraktas längre sikt inom EGs inre marknad är inte möjligt. Den socialadimensionen har här tillkommit somett viktigt element.

När det gäller avbytarverksamhetenlämnar EG återbetalningav en del av nationella stöd för

sådan verksamhet. Återbetalningen år större till länder med mindre utvecklat start av

jordbruk. Om Sverige skulle erhålla sådantbidrag skulle det sannolikt röra sig om relativt begränsadebelopp.

9.2.3 Övergång under socialt acceptabla former

Enligt 1990 års beslut livsmedelspolitik skallrövergångenfrån det nuvarande till

om en ny

marknadsinriktat system ske under socialt acceptablaformer. Detta kan motivera ett mer övergángsarrangemang för verksamheter där staten framträder sit nuvarande ñnansieringsengagemang.

9.2.4 Statens engagemang

I de fall statens äveni fortsättningenkan ansesbefogat bör dett inskränka sig

engagemang till bidrag med finansieringen. Administrationen bör liksom hittills skötas avnäringen eller av andraföretag.

9.2.5 Det statsfmansiella läget

Det statsñnansiella läget tvingar fram besparingar som drabbar alla områden och befolkningsgrupper. En utgångspunktär därför att besparingar måstegörasäven på detta område.

9.2.6 Marknadsanpassning

Det är viktigt att verksamhetenär känslig för bestållarnasbehov. Förutsåttnirgama för detta ökar detfinns flera företag på marknaden.I de fall det år möjligt bör reglernaändras så

om

företag kan etablerasvilket kan öka konkurrenstrycket. Samtidigt kandet etablerade att nya företaget komma att ha ett försteggenomden störretrygghet och kvalitet detkanerbjuda.

9.2.7 Konkurrensneutralitet

Hittills har de medel som statenbidragit med i sin helhet överförts till jordaruksnäringens organisationer i enlighet med tidigare riksdagsbeslut. Detta har i praktiker givit dem en

monopolställning. Staten har viss tillsyn över verksamhetengenomatt bl a godkännataxor och försäkringsvillkor. Syftet är bl a att även de som inte är medlemmar i dessa organisationer får del förmånema. I de fall stateni framtiden lämnar bidrag bör dessa

av lämnaspå ett sådantsättatt de ger andraföretag likvärdiga konkurrensmöjligheter.

9.3 Förslag ifråga om olika verksamheter

9.3.1 Avbytarverksamheten

Utredningens bedömning är att i fråga om avbytarverksamhetenär förhållandena inom jordbruksnäringen såspeciellaatt detfinns motiv för fortsatt statligt stöd.

Animalieproduktionen och då särskilt mjölkproduktion medför en stor bundenhet. Enpersonersarbeteär också vanligt inom denna produktionsgren. Detta medför en stor sårbarhet vid sjukdoms- och olycksfall. Att inte ha rimliga möjligheter till ledighet kan också innebära tung psykisk påfrestning. Särskilt mjölkproduktion är en näring vilken

en förekommer i områden där det inte alltid finns grannar att få hjälp av. Detta särskilt som dagens produktion ställer stora krav kunskaper om både djurhållning och teknik. Ett medlemskap EGi kan förutses ställa särskilt storaanpassningskravpå animalieproduktionen vilket innebär att dennaproduktionsgren kan bli hårt ekonomiskt pressad.För rekryteringen av jordbrukare och därmed för en positiv utveckling av näringen är det viktigt att det i dennasituation finns möjlighet till ersättare.Därtill kan läggasdjurskyddsskälsomtalar för att samhället bör ta ett ansvarför att djuren får en god omvårdnad.

Utredningen föreslår således att staten även i fortsättningen lämnar ett stöd så att förutsättningar ges för att en rikstäckande avbytarverksamhetkan upprätthållas. I ett EGperspektiv är det viktigt att notera att sådanverksamhet finns i med Sverigejämförbara medlemsländer och även i länder som sökt medlemskap och att staten där stöder verksamheten.

Utredningens utvärdering av avbytarverksamhetenhar inte givit underlag för några förslag till förändringar av verksamhetensinriktning eller organisation. Utredningen finner det särskilt värdefullt att en hög utbildningsnivå upprätthålls avbytama och vill understryka vikten av att motsvarandeutbildningsinsatsergörsäveni framtiden.

Nivån på det statliga stödet bör enligt utredningensuppfattning bestämmasmedhänsyn dels till det statsñnansiella läget och dels till behovet av EG-anpassning. I Danmark som kan förutses bli det viktigaste konkurrentlandet till Sverige svarar det statliga stödet för knappt 40 procent av avbytarverksamhetenskostnader.Förhållandena i Sverige med längre avstånd och att avbytaren har en större anställningstrygghet kan motivera en något högre stödnivå. Utredningen föreslår att statensstöd bör uppgå till 45 procent vilket för budgetåret 199495 kan beräknasmotsvara200 milj kr. Detta innebär att anslagetav budgetmedel minskas från f n 265 milj kr motsvarandeen subventioneringsgradom 60 procent.

Utredningen vill i detta sammanhangberöra den taxeförändring som avbytartjänsten har beslutat genomföra. Taxeförändringen innebär att en fast grundavgift införs. Denna förändring kommer att missgynna de mindre producentema. Utredningen vill därför påtala att ytterligare sådanaförändringar kan ifrågasättaseftersom stödet då inte uppfyller sitt syfte.

Lantbrukets avbytartjänst AB har enligt riksdagsbeslut sedan 1975 samhällets uppdrag att erbjuda avbytartjänster. Lantbrukets avbytartjänst är därför nu den enda organisation som erbjuder avbytartjänster. Metoden för överföring av det statliga stödet medverkar till denna situation. Av konkurrensskäl och för att främja effektiviteten bör det statliga stödet lämnas på ett sådant sätt att andra företag får likvärdiga konkurrensförutsättningar. En sådan förändring är också motiverad med hänsyn till EGs regler. Ändringen kan ske att

genom det statliga stödet lämnas per redovisad avbytardagtimma. Ett minimikrav bör sättasför kvaliteten på den avbytarservice som skall berättiga till stöd. Ett uppdrag bör lämnas till Jordbruksverket att utreda de närmarereglerna för överföring av medel, kvalitetskrav och administration.

En möjlighet för fler avbytarföretagatt etablera sig ger alltså enligt utredningensbedömning förutsättningar för en ökad marknadsanpassning.Som skäl mot en sådan förändring har påtalats att det kan innebära att det inte blir ekonomiskt möjligt att som nu upprätthålla rikstäckande avbytarservioe.Utredningen bedömer dennarisk som relativt liten.

Lantbrukets Avbytartjänst ingår i ett holdingbolag som ägs av LRF. Detta ger formellt möjlighet att överföra underskott och överskott till annan verksamhet. Enligt utredningens uppfattning bör därför en verksamhet som i så hög grad finansieras av statliga medel kontrolleras utifrån denna synpunkt. Detta kan lämpligen ske genom en av Statens jordbruksverk utseddrevisor med tillgång till bokföringsmaterialet. Det är vidare viktigt att detta bolag har en hög soliditet.

9.3.2 Företagshälsovård

Det allmänna statsbidraget till kostnadernaför företagshälsovårdenuppgick till ca 25 milj kr eller ca 25 procent av budgeten för 1992. Bakgrundentill att statsbidragenupphörde vid utgångenav 1992 redovisas i prop 199l92l00 bilaga 11.

Utöver de allmänna statsbidragen har Skogs- och lantbrukshälsanett särskilt stöd inom ramen för särskilda jordbrukspolitiska låginkomstsatsningarom ca 30 milj kr per år eller nära ca 30 procent av budgeten för 1992. Fr o m 1993 genomförs en minskning av verksamhetensomfattning. Detta innebär att stödetår 1993 kommer att svara för nära 40 procent av budgeten.

I februari 1992 tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att se över företagshälsovårdensorganisation ochfinansiering FHU92.

Utredningen föreslår som ett huvudaltemativ en avreglering av företagshälsovårdenoch ett helt nytt synsätt på insatserna för arbetsmiljö och rehabilitering som en helhet, där företagshälsovård kan utgöra ett inslag. Arbetsgivaren förutsättstillhandahålla egnaresurser för arbetsmiljö- och rehabiliteringsinsatser eller anlita utomstående experttjänster på en konkurrerande marknad.

Den arbetsgivare som vill tillhandahålla sjukvård för de anställda kan driva verksamheteni egenregi eller träffa egnavårdavtal medsjukvårdshuvudman.

Även i sitt andrahandsaltemativ framhåller företagshälsovârdsutredningenatt det bör övervägas ett särskilt stöd till småföretagen. Stödet bör då ha-formen av ett rent småföretagsstödför arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdet, beräknatper anställd i företag med visst högstaantal anställda.

I betänkandet SOU 1992103, FHU 92, föreslås särskilt stöd .arbetsmiljö-och

ett rehabiliteringsinsatser för små företag. Utgångspunktenär att de små företagen ofta har en bra arbetsmiljö, men att de kan behövahjälp att göraden bättre. Småföretagsstödetssyfte är att öka småföretagens intresse av insatser för arbetsmiljö och rehabilitering och det bör enligt förslaget användasför regionala och lokala satsningari former som är anpassadetill smáföretagensnormala kontaktmönster.

Avsikten är alltså att man genom stödet skall påverka efterfrågan, inte ubudet av insatser för arbetsmiljö och rehabilitering. Förslaget bygger på att stödet skall medverka till att företagen får frihet att välja mellan olika specialistresurseroch att det inte skall destineras till viss given kategori servicegivare. Stödet avses kanaliseras via

en av Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmiljöfonden och Företagshälsovårdens Utvecklingsråd FUR delvis till de små företagens egna regionalt och lokalt baseradeorganisationer. Företagensegnabranschorganisationer nämns som en av flera lämpliga apridningskanaler. LRF torde komma in naturligt som en kanal för småföretagsstödtill jordbrukssektom. Det bör dock enligt företagshälsovårdsutredningenånyo erinras om att stödetinte avses bli ett produktionsstöd till särskilda specialistresurser. Det kan därför inte ses tom en ersättning för bortfallande statsstödtill företagshälsovården.

Utredningen delar den uppfattning kommit till uttryck i utredningen om

som företagshälsovårdenom avreglering och om arbetsgivarensansvar. Utredningen instämmer vidare i förslaget om ett särskilt stödtill småföretagen.

Skogs- och lantbrukshälsan gör viktiga insatser för att förebygga risker för olycksfall inom jordbruket. Detta bekräftas de granskningar somgjorts av verksamheten.Vi bedömer det

av därför angeläget att verksamheten som en branschhälsa kan ges finansiella

som förutsättningar att beståäven på sikt. Möjligheten för Skogs- och lantbrukshälsanatt bedriva sin verksamhet i rimlig omfattning kan bedömasbli starkt begränsadom bådedet allmänna bidraget och det särskilda bidraget inom de sociala satsningamaför jordbrukare tas bort. Förutsättningar för fortsatt verksamhet torde dock i viss mån kunna gesgenomdet särskilda småföretagsstöd utredningen företagshälsovårdenföreslår. Utred-lingen förutsätter

som om här att de enskildajordbrukarna får del stödetoch att detta stöd får ensådanutformning

av

branschhälsa inom lantbrukssektom kan bestå. Utredningen bedömer att det även att en framdeles behövs 25 milj kr per år för att upprätthålla verksamhetensombranschhälsa. Utredningen föreslår i awaktan på att nämnda stöd införs att ett stöd om25 milj. kr per år inom de socialaåtgärdernaför jordbrukare bibehålls.

9.3.3 Socialförsäkringsskyddet

Socialförsäkringsskyddet har tillkommit efter modell från det försâcringsskydd som löntagare har i anslutning till kollektivavtalen. Det är således en jämförelse mellan jordbrukare och löntagaresom ligger till grund för att samhälletfinansierarskyddet. I 1990 års livsmedelspolitik har jämförelsen med löntagare inte samma relevans utan det är företagarrollen betonas. Vidare gäller som nämnts enligt det lvsmedelspolitiska

som

beslutet att jordbruksproduktionen skall vara underkastad samma villkor som andra näringar. Om det från jordbrukama bedöms att det finns ett behov av nuvarande försäkringsskydd eller liknande får finansieringen ske genom individuella avgifter eller genom en kombination av individuella avgifter eller genom en kombination av individuella avgifter och kollektiv finansiering via lantbrukamas organisationer.

Övergången till ett marknadsinriktat system skall emellertid enligt det

mera livsmedelspolitiska beslutet ske under socialt acceptabla former. Detta bör enligt utredningen gälla även i frågaom socialförsäkringsskyddet.

En betydande andel av dem som nu omfattas av socialförsäkringsskyddet bedöms inte ha tillräcklig hälsostatus för att kunna teckna en individuell försäkring. Enligt gjorda bedömningar kan det röra sig om var 5e lantbrukare eller ca 20 000 av de ca 100 000 som nu omfattas av försäkringsskyddet. För dessabedömsrisken vara stor att de överhuvudtaget inte kan erhålla en försäkring. I andra fall kan de en försäkring men då mot en högre premie.

Utredningen har granskat olika försäkringslösningar som kan tillgodose försåkringsbehovet för de ca 20 000 lantbrukare som av hälsoskäl inte kan teckna en individuell försäkring. Försäkringslösningama innebär i stort ett halverat skydd jämfört med dagens nivå. Till skillnad från nu kommer ingen subventioneringatt ske av försäkringskostnaden totalt för lantbrukarkollektivet utan endast för den som inte kan erhålla någon försäkring eller en försäkring mot en högre premie. De angivna försäkringstagarna får betala en premie för försäkringen sammanivå somandraförsäkringstagare. Behovet av statlig subvention har beräknatstill ett engångsbeloppav ca520 milj kr.

Enligt utredningen är det skäligt att staten, som en övergångsåtgärd, bidrar till en rimlig framtida försäkringslösning för de lantbrukare som p g a hälsoskäl inte kan teckna individuell försälaing. Detta bör ske genom avsättning av ett engångsbelopp.För att lösa dessa problem bör tillföras dels premieutjämningsfonden om ca 260 milj kr som finns reserveratpå särskilt konto för socialförsäkringsskyddethos Jordbruksverket dels ytterligare ett lika stort belopp.

I likhet med vad som föreslagits i fråga om avbytarverksamheten är det angelägetatt en kontroll sker av att de statliga medlenanväntsför avsettändamål. Detta bör ske på följande sätt. Jordbruksverket bör tillförsäkras en insyn i förvaltningen av medlen för att garantera att medlen användsför avsettändamål, d v s för lantbrukare som p g a hälsoskäl inte kan erhålla något tillfredsställande försäkringsskydd. Vidare bör garanterasatt alla jordbrukare

oavsett organisationstillhörighet får lika rätt till försäkringsskydd. Verksamheten skall drivas utan vinstintresse.

9.3.4 Avvecklingsersättning för miölkproducenter

Frågan om att förlänga avvecklingsersättningentill följd av höjningen av pensionsåldem har tagits upp i utredningen.

Riksdagen har beslutat om en höjning av pensionsåldem med ett år. Höjningen skall genomföras med ett kvartal per år o m den l januari 1994 till dess 66 års pensionsålder uppnåtts den 1 januari 1997. Samtidigt förlängs efter hand arbetsgivaravgiften så att full avgift tas ut t o m 65 års ålder istället för idag t 0 m 64 års ålder. En ytterligare förändring är att pensioneringstidpunkten förändras till att inträda vid utgången av det kvartal när pensionsåldem uppnås.Denna förändring träder i kraft den 1januari 1993.

Nuvarande regler för awecklingsersättning till vissa mjölkproducenter omfattar producenter mellan 60 och 65 år och ersättningssystemetupphör enligt tidigare beslut med utgångenav år 1996. Det är valfritt för producenten att sluta när som helst mellan 60 och 65 år. Ersättningen utbetalasmånadsvisav mejeriföreningen.

Ersättningen är knuten till åldern men har ingen koppling till eventuell pension. En höjning av pensionsåldem medför således ingen automatisk ändring av reglerna för awecklingsersättning. Eftersom utbetalningarnasker månadsvisär det administrativt enkelt att förlänga ersättningen och anpassaden till enändradpensionsålder.

Ersättning betalas för närvarande till 2 200-2 300 ersâttningstagareoch årskostnadenär ca 115 milj kr ca 9,5 milj kr per månad. Jordbruksverket har uppskattat kostnaderna för kommande budgetår enligt följande

Budgetár Antal Kostnad milj. kr

Uppskattningen är osäker eftersom nyanslutningen påverkasav lönsamhetsutvecklingenoch framtidsförvänmingama i näringen.

I december 1996 sker sista utbetalningen.De producentersomskulle tjäna på en anpassning av ersättningen till de föreslagnapensionsåldramaär de som fyller 65 underperioden 1994- 1996 födda 1929-1931. De producenter sominte uppnått pensionsåldem i december 1996 får en period utan vare sig avveeklingsersättningeller pension. Åldersklassema 1929-1931 skulle få en förlängning av ersättningen med tre, sex respektive sex månader i medeltal. Vissa i åldersklassen1931 kommer att drabbasav den bortre tidsgränseni december 1996, därför blir medeltalet sex månaderäven för denna åldersklass. De aktuella åldersklassema kan vardera beräknas komma att omfatta nära 600 ersåttningstagareoch medelersättningen är ca 53 000 kr per år eller ca 4 400 kr per månad. Totalkosmaden för en förlängning blir då ca40 milj kr 4 400 kr x 9 000 månadsutbetalningar.

Frågan får, efter att denna utredning lämnat sitt förslag, beredas ytterligare inom jordbruksdepartementet.

9.4 Möjligheter att överföra finansieringen på jordbruksnäringen

Ursprungligen erhöll jordbrukama medel via budgetenför de sociala åtgärdernai stället för att få kompensation genom höjda priser. Om kompensation hade lämnats genom prishöjningar hade detta medfört ett högre gränskydd. Inom ramen för de tidigare prisöverläggningarnaavsattesockså tidvis vissa belopp för att finansiera åtgärderna.

I prop 198990 146angesocksåatt i den mån budgetbelastningentill följd av åtgärderna förslagen i denna utredning minskar bör detta tillföras jordbruket i form av ett höjt gränsskydd.

Direktiven till denna utredning är också att utreda olika finansieringsmöjligheter samt att i pröva möjligheterna att på sikt överföra ansvaretför finansieringen till jordbruksnâringen.

Utredningen har också undersökt olika alternativ till att finansiera verksamheten.

En metod att finansiera de sociala åtgärdernaär såledesen höjning av gränsskyddet. Detta skulle innebära en höjning av gränsskyddet med i storleksordningen 3 procent.

Möjligheterna att använda gränsskyddet en del av stödet till jordbrukare påverkas

som

internationella åtaganden. Förhandlingar pågår för närvarande inom emellertid av Uruguayrundan GATT.i Mycket talar för att dessaförhandlingar kommer att leda till krav

att sänka stödet till jordbruket. Detta gäller i synnerhet stöd som ges via priser t.ex.

gränsskydd. Andra slag av stöd exempelvis av typen allmänna tjänster, genom regionalstöd etc kan däremot på vissa villkor undgå neddragningskmv. Den överenskommelse skisseras innebär också krav på omvandling av rörliga

som nu införselavgifter, importkvotssystem till tullar och därefter minskning av dessatullar.

mm Sverige och andra länder har dessutominom för Uruguayrundan åtagit sig att frysa

ramen gränsskyddettill dessförhandlingarna avslutas.Åtagandethar gällt sedanapril 1989.

Andra metoder att finansiera dessa typer av åtgärder är följande, var för sig, eller i kombination med varandra.

Försäkringslösningmedindividuella avgifter -

Som del medlemsavgiftentill LRF. Idag utgår ca800 kr per medlemper år. En - en av

höjning medlemsavgiftenmed 100kr år ger med oförändrat medlemsantalca 9

av per

milj kr.

Avsättningav kollektiva medel inom LRFföreningsrörelsen. Drygt hälften av -

budgetmedlentill de socialaåtgärdernaför jordbrukare går idag till avbytarverksamheten. Mot bakgrundav att avbytartjänsteni stort settendastutnyttjas av djurägare kan det rimligt att dennakategori också får kollektivt betalakostnadernaför

vara verksamheten.Mjölkinvägningen uppgår till ca3 100 milj kg per år. l öre i avgift ger 31 milj kr. Den totala släktenuppgår till ca400 milj kg per år. En avgift om 10öre per kg ger totalt 40 milj kr. Tillskott medelfrån de direktstöd somstatenunderomställningsperiodenbetalarut.

- av

Användning avde medel som finns fonderadehosjordbruksverket för framförallt -

socialförsäkringsskyddet.Dessamedeluppgår f n till 260 milj kr.

Utredningen har dragit följande slutsatsav sin genomgångav olika finansieringsaltemativ. Alternativet med finansiering höjt gränsskyddbedömsinte realistiskt. Detta skulle

en genom strida mot de nu aktuella strävandenaatt sänkagränsskyddetdels inom GATI, dels som ett led i en EG-anpassning. En kollektiv finansiering har inte heller bedömts realistisk. Förutsättningarna för en sådanfinansiering har minskat eftersom prisöverlâggningarna och jordbruksprisavtalen upphört. Vidare minskar möjligheten till kollektiva avsättningarinom slakterier och mejeriet till följd av ökad konkurrens och mer individuell prissättning. När det gäller övriga fmansieringsaltemativ har utredningen vid sin genomgång inte funnit

någon metod med undantag individuell avgiftsfinansiering eller budgetñnansiering som

av kan lösa medelsbehovet.

9.5 Statens kostnader för förslagen

Statens bidrag till sociala åtgärder i jordbruket anslaget Stöd till avbytarverksamhet m m

Anslag 199293 milj kr Utredningensförslag,

årliga bidrag milj kr

- Produktionsanpassningsåtgärderawecklingsersättning 75

-

435 225

Besparingen i årliga tillskott budgetmedel när det gäller avbytarverksamheten och

av socialförsäkringsskyddet föreslås ske o m budgetåret 199495. Besparingeni fråga om awecklingsersättningen uppnås o m kalenderåret1996.

I avvaktanplnlllningmgandetillutredningenfåmngnhllsovlrden.

om 2 Förmmøuüringukyaaefärulhettenglngibeloppom260milju.

Bilaga

JÄMFÖRELSE MELLAN AVBYTARVERKSAMHETEN I SVERIGE OCH DANMARK

SVERIGE DANMARK

ORGANISATION

Avbytarservicen 1företag Avbytartjänst AB med 42 Avbytarföreningar tillhandahålls av 20 distriktskontor

Administration, centralt på huvudkontor lokalt på varje avbytarförening av såsomlöne- arbetsfördelaren utbetalningar och faktureringar sker

Avbytamas kretsen I dennaingår ca8 den lokala avbytarföreningens schemaläggningsköts lantbrukare och l avbytare arbetsfördelare av

Ansökan lämnas till distriktskontoren lokala avbytarföreningar

Avbytama är på grupper avlantbrukare områdesvis indelade

Tillsynsmyndighet Jordbruksverket Jordbruksdirektoratet

VERKSAMHET

Lantbrukare somkan animalieproducenter animalieproducenter erhålla avbytare våxtproducenter växtproducenter

AB, ekonomiskaföreningar, HB AB, HB och ekonomiska och enkla bolag föreningar bidragsberättigade

Abonnemangsavtal håriga abonnemangsavtal motsvarighet saknas

-

högst 65 dagarår och minst 1

dagmån

ävenicke abonnenterkan

-

utnyttja tjänsten

Avbytarservice I nn m v i

regelbundenledighet 80 sjukdom - procent dödsfall semesterledighet barns första sjukdag v r nn m in graviditet förtroendeuppdrag näringsbetingadekurser sjukdom - I k id vård av barn semesteroch annanledighet arbetsskadaOlycksfall hög arbetsbelastning dödsfall -

havandeskap -

Anlitande av minimum 1 dag minimum 3 timtillfälle

avbytare

Lantbrukama ca26 dagarâr 208 timår ca 125timår

utnyttjar tjänsten 8 timl dag

LANTBRUKS- AVBYTAREN

Anställda Avbytartiänst AB avbytarföreningama av

Anställning fast anställda 3 procent fastanställda 97 procent anlitasvid efterfrågan

Arbetstid kl 6.00-10.00 fastställda tider, menobekväm

13.30-17.30 arbetstid före 6.00 och efter 18.00

minst ll tim ledig tid mellantvå max ll dagar sträck,i därefter arbetsdagar ledigt 3 dagar dock minst 1,5 dag max 14 dagar i sträck, därefter

ledigt 2 dagar max 10 tim arbetsdag

helgtjänstgöringson1mest varannanhelg

Arbetsuppgifter daglig skötseltex mjölkning, samtligaarbetsuppgiftersom -

utfodring lantbrukaren utför på gården,

även skogsarbete

foderberedning -

traktorköming -

reparationer -

vård av nyfödda kalvar och -

sjukadjur

skogsarbete

Andel kvinnliga ca50 procent ca 1-2procent avbytare

FINANSIERING

DK förhandlar fram medlenfrån Förhandling av huvudkontoret centralt av Landarbejdsfordeler anslageti budgeten statliga anslagberoendeav avbytarföreningarnaansökerom distrikstskontorens geografiska bidrag hosjordbruksdirektoratet lägesamtberäknat antal avbytartimmar statliga anslagberoendeav

beräknat antal avbytartimmar

Finansiering 50 procent avgifter från 62 procent avgifter från lantbrukare lantbrukare 50 procentbudgetmedel 38 procent statligt bidrag

Taxor abonnenterhar lägrekostnad bidragsberättigadservice har lägre

kostnad

huvudsakligen dagavgift somår timavgift.

beroendeav antal djurenheter beroendeav antal djurenheter

sättscentralt av huvudkontoret och sättslokalt avavbytarföreningen

är enhetlig över hela landet och kan variera inom landet

Uttag av extra tilläggsavgift avgifter övertidsavgift

extra helgkostnad extrahelgkostnad

Utbildning av kostnadenskall täckasav statenbetalar85 procent av de avbytare statsbidragsamtavgifter som totala kostnaderna

lantbrukarna betalar

at 135%maxagé Esäâlåâzséâkámiá L ,,whçuu. amiåüeeagfáøn; ämn- . höns-á.r-ezzze; a tny,

i E

ö xeäzaáftøåáhiláiü ;m 7;§§-g'5$ .

.

L; .

2 o

1393-02.-

S-Eüüäüñâaüi 5

Statens 1993

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Styrnings-ochsamarbetsformeribiståndet.UD 2.Kursplanerförgrundskolan.U.

Ersättningförkvalitetocheffektivitet.

Utformning ettnyttav resurstilldelningssystemför

-

grundläggandehögskoleutbildning.U.

Statligtstödtill rehabiliteringavtortyrskadade

flyktingar fl. S.m.

Bensodiazepinerberoendeframkallandepsykofar-

-

maka.S.

Livsmedelshygienochsmåskaliglivsmedelsproduk-

tion.Jo. 7.Löneskillnaderochlönediskrimincring.

Omkvinnorochmän arbetsmarknaden.Ku.

Löneskillnaderochlönediskriminering.Omkvinnor

ochmän arbetsmarknaden.Bilagedel.Ku. Postlag.K.

10.Ennydatalag.Ju.

Socialförsäkringsregister.S. l l . 12.Vårdhögskolor

kvalitet-utveckling huvudmannaskap.U.

- - 13.Ökadkonkurrens järnvägen.K. 14.EGochvåragrundlagar.Ju. 15.Svenskareglerför internationellomfördelningav

oljavidenoljekris.N. 16.Nyavillkorförekonomiochpolitik ekonomi-

-

kommissionensförslag.Fi. 16.Nyavillkorförekonomiochpolitik ekonomi-

-

kommissionensförslag.Bilagor.Fi. l7.Ägandetavradioochtelevisioni allmänhetenstjänst.

Ku. 18.AcceptansToleransDelaktighet.M. 19.Kommunernaochmiljöarbetet.M. 20.Riksbankenochprisstabiliteten.Fi. 21.Ökatpersonval.Ju. 22.Vadärettstatsrådsarbetevärt Fi. 23.Kunskapenskrona.U. 24.111 gslagenenpartiellöversyn.Ku.

- 25.Socialaåtgärderförjordbrukare.Jo.

Statens 1993

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Näringsdepartementet E Y damlag1101 Svenskareglerförinternationellomfördelning oljavid

av EGochvåragrundlagar.[14] engljekris[15] Ökatpersonval.[21]

Miljö- och naturresursdepartementet Utrikesdepartementet

AcceptansToleransDelaktighet.[18] Styrnings-ochsamarbetsformeri biståndet.[l] Kommunernaochmiljöarbetet[19]

Socialdepartementet Statligtstödtill rehabilitering tortyrskadadeav flyktingar fl. [4]m. Bensodiazepinerberoendeframkallandepsykofarmaka.

- [51 Socialförsäkringsregister.

Kommunikationsdepartementet Postlag.[9] Ökadkonkurrens järnvägen.[13]

Finansdepartementet Nyavillkorförekonomiochpolitik ekonomi-

kommisionensförslag.[16] Nyavillkorförekonomiochpolitik ekonomi-

kommisionensförslag.Bilagor.[16] Riksbankenochprisstabiliteten.[20] Vadärettstatsrådsarbetevärt [22]

Utbildningsdepartementet Kursplanerförgrundskolan.[2] Ersättningförkvalitetocheffektivitet. - Utformningavettnyttresurstilldelningssystemför grundläggandehögskoleutbildning.[3] Vårdhögskolor

kvalitet-utveckling huvudmannaskap.[12] - - Kunskapenskrona.[23]

Jordbruksdepartementet Livsmedelshygien småskaligoch livsmedelsproduktion. [6] Socialaåtgärderförjordbrukare.[25]

Kulturdepartementet Löneskillnaderochlönediskriminering. Omkvinnorochmän arbetsmarknaden.[7] Löneskillnaderochlönediskriminering.Omkvinnor ochmän arbetsmarknaden.Bilagedel.[8] Ägandet radioochtelevisioniallmänhetensav tjänst. [17] Utlänningslagen partiellen översyn.[24]

-