1 §  Har för lägenhet, som för alltid blifvit från hemman afsöndrad, afgäld fastställts på grund af 5 § i lagen den 25 maj 1905 rörande afgäld från afsöndrad lägenhet, vare lägenhetens ägare berättigad att få sådan afgäld aflöst mot ersättning, som, där annorlunda ej afta lats, skall utgå med ett penningbelopp, motsvarande tjugotvå gånger afgälden för ett år.

Är afgälden bestämd i annat än penningar, och har ej viss grund för beräkning af dess värde i penningar blifvit vid afgäldens faststäl lande stadgad eller sedermera öfverenskommen, varde det värde beräk nadt efter senast fastställda medelmarkegångspris eller, där sådant pris icke finnes i länets markegångstaxa upptaget för persedel, hvari afgälden bestämts, efter medeltalet af markegångsprisen för de sist förflutna tio åren eller, om beräkningen ej kan ske enligt länets markegångstaxor, efter ty skäligt pröfvas.

2 §  Vill lägenhetsägare få afgäld aflöst, göre ansökan hos Konungens befallningshafvande. Dylik ansökan må ock framställas i förklaring öfver gjord begäran om afgäldens fastställande.

Innan beslut i ärendet meddelas, skall stamhemmanets ägare lämnas tillfälle att däri afgiva yttrande.

3 §  Har i ärendet, varom i 2 § förmäles, lägenhetens ägare styrkt, att ersättning, som för avgäldens avlösning tillkommer hemmanets ägare, till denne utgivits, förordne Konungens befallningshavare att i fastighetsregistret samt, där lägenheten eller dess stamhemman upp tages i jordeboken, jämväl i denna skall införas anteckning att av gäldsskyldigheten upphört. Lag (1917:276).

4 §  Är ersättningen ej gulden, fastställe Konungens befallnings hafvande densamma och utsätte tillika viss dag, då lägenhetsägaren, vid äfventyr att beslutet eljest anses förfallet, senast har att till Konungens befallningshafvande inkomma med bevis, att ersättningen till stamhemmanets ägare utgifvits; dock att, där ersättningen skall utgå i penningar, lösesumman jämväl må i landtränteriet nedsättas.

Sedan beslutet, som genom Konungens befallningshafvandes försorg skall delgifvas hemmanets ägare, vunnit laga kraft och lägenhetens ägare fullgjort hvad honom på grund däraf åligger, förordne Konungens be fallningshafvare om anteckning som i 3 § sägs.

Är lösesumma nedsatt, varde, sedan det om ersättningen meddelade beslut vunnit laga kraft och den däri utsatta tid förflutit, beloppet utbetaldts till stamhemmanets ägare. Uppstår tvist om rätten till lösesumman eller möter eljest hinder för dess utbetalande, låte Konungens befallningshafvande, där så äskas, insätta medlen i bank inrättning för att mot ränta innestå; och komme räntan den till godo, som finnes till lösesumman berättigad.

5 §  I aflösning innefattas, där ej annorledes aftalats, icke afgäld, som belöper på tiden innan ersättningen af lägenhetsägaren utgifvits till hemmanets ägare eller; då lösesumma nedsatts; på tiden före den enligt 4 § utsatta dag.

6 § har upphört att gälla genom lag (1977:682).