Prop. 1976/77:63

med förslag till lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.

Prop. 1976/77: 63 Regeringens proposition 197 6/77: 63

med förslag till lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m.:

beslutad den 27 januari 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll denna dag.

Pa regeringens vägnar 'l'H()RB.lÖRN FÄLl_,I_)lN SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ett mer enhetligt och effektivt sy- stem för kungörande av i första hand myndighets beslut och andra åtgär- der. när sådant tillkännagivande är särskilt föreskrivet i författning. l så— dant syfte föreslås att en central kungörandelag införs med vissa allmänna bestämmelser om hur kungörandet skall gå till. Lagen avser att komplette- ra vad som är föreskrivet i författningar på olika områden om när kungö- rande skall ske. Det nya systemet berör i princip inte kommunala organs skyldighet att kungöra sina åtgärder men omfattar & andra sidan fall där så- dan skyldighet ävilar enskild person.

Den nya lagen föreslås bli tillämplig när beslut eller annan åtgärd enligt föreskrift i lag eller annan författning skall kungöras i Post- och inrikes Tidningar. ortstidning eller på myndighets anslagstavla. Vissa andra for- mer för kungörande har lämnats utanför. t. ex. tillkännagivande i special- publikation. Kungörande i kyrka föreslås förbehållet inomkyrkliga medde— landen.

l fråga om kungörande i ottstidning slås i lagen fast att kungörelsen skall införas i alla lokala dagstidningar som har en spridning av någon betyden- het bland dem inom orten till vilka kungörelsen riktar sig. Regeln har utfor- mats i anslutning till statsmakternas principiella ställningstagande år 197] till information genom dagspressannonsering. Vissa preciseringar har emellertid gjorts med tanke på de kungörandesituationer som skall täckas av den nya lagen.

Som ett led i syftet att effektivisera kungörandet föreslås vidare att den som kungör skall ha möjlighet att utöver de i författning föreskrivna ob— ligatoriska formerna för kungörandet använda någon eller några stödjan- de former. Det föreslås även att kungörelse vid behov skall få avfattas på annat språk än svenska.

i Riksdagen I976l77. I .mml. Nr 63

Prop. 1976/77: 63

|.)

[ åtskilliga författningar har till kungörande knutits rättsverkningar. Med hänsyn härtill samt till att flera tillkännagivanden kan förekomma inte bara i samma eller olika former utan även-. vid olika tidpunkter har i lagen tagits in en bestämmelse som reglerar vid vilken tidpunkt kungörandet skall an- ses ha skett.

Bestämmelserna i den föreslagna lagen skall inte tillämpas om i författ- ning har meddelats bestämmelse om kungörande som avviker från lagens reglering. Från dennas tillämpningsc-mråde undantas också kungörande av författning. Sådant kungörande regleras numera i lagen (1976: 633) om kungörande av lagar och andra författningar. I propositionen föreslås dock att författningskungörande som skall ske i ortstidning anpassas till den nu föreslagna lagens ortstidningsprincip.

Lagen föranleder ändringar i ett flertal lagar på olika områden. Den före- slås trädai kraft den ljuli 1977.

Prop. 1976/77: 63 3

1. Förslag till Lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.

Härigenom föreskrives följande.

1 & Skall enligt föreskrift i lag eller annan författning beslut eller annan åtgärd kungöras av myndighet i Post- och lnrikes Tidningar eller i orts- tidning eller på myndighets anslagstavla. gäller utöver sådan föreskrift bestämmelserna i denna lag.

Lagen gäller ej kungörande av författning.

2 & Har för vissa fall i författning meddelats bestämmelse beträffande kungörande vilken avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

3 ä' Är kungörande i ortstidningföreskrivet, iriföres kungörelsen i alla lo- kala dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet bland dem inom orten till vilka kungörelsen riktar sig.

Lokal dagstidning skall anses ha sådan spridning som sägs i första stycket. om den kan beräknas vara spridd till minst fem procent av hushållen i orten. Även om så icke är fallet skall lokal dagstidning anses ha sådan spridning som sägs i första stycket. om den kan beräknas vara spridd till minst femtio procent av hushållen i viss kommun inom det berörda omrädet. Vad som sagts nu tillämpas dock ej. om myndigheten finner det uppenbart att syftet med tillkännagivandet kan nås. även om kungörelsen införes i endast ett mindre antal lokala dagstidningar.

Med dagstidning förstås i denna paragraf allmän nyhetstidning av dags- presskaraktär. som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka och som har en på vardagar i huvudsak abonnerad upplaga.

4 & Kungörande bör ske även i annan form eller i större utsträckning än den föreskrivna. om syftet med tillkännagivandet därigenom främjas och den sammanlagda kostnaden icke blir större än som är försvarligt med - hänsyn till det intresse tillkännagivandet skall tillgodose.

5 & Kungörande skall anses ha skett den dag då det sista föreskrivna till- kännagivandet ägde rum.

Uppgift om när kungörande enligt första stycket skall anses ha skett skall tagas in i kungörelse som utfärdas med stöd av 4 5. om uppgiften är av betydelse för dem till vilka kungörelsen riktar sig.

6 & Kungörelse får avfattas på annat språk än svenska. om myndigheten anser det behövligt. Finner myndigheten särskilda skäl därtill. får kungö- relsen avfattas enbart på främmande språk.

Prop. 1976/77: 63 4

7 & Bestämmelserna i denna lag äger motsvarande tillämpning. om enligt föreskrift i lag eller annan författning kungörande av viss åtgärd skall ombesörjas av annan än myndighet. Anser denne att 3 5 andra stycket sista meningen bör tillämpas eller att kungörelsen bör avfattas enbart på främmande språk. skall han hänskjuta frågan till länsstyrelsens prövning.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1977. Lagen skall ej tillämpas på kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

2. Förslag till Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom föreskrives att i 5 kap. 13 ä. 8 kap. 11 5, 13 kap. 15 åoch 15 kap. 21 & giftermålsbalkcnl orden "allmänna tidningama" skall bytas ut mot "Post- och inrikes Tidningar” och orden "tidning inom orten" mot "ortstidning”.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1977. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1898: 64 s. 10) om boskillnad

Härigenom föreskrives att 5 och 18 && lagen (1898: 64 s. 10)" om boskill- nad skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse ' Föreslagen lydelse

5 52 Finner konkursdomaren, att han enligt 4 & icke är behörig att taga be- fattning med ansökning om boskillnad. eller att sådan ansökning av annan orsak icke kan upptagas. meddele konkursdomaren beslut i överensstäm- melse därmed och teckne det å ena exemplaret av ansökningen.

Upptages ansökningen. låte kon- Upptages ansökningen. låte kon- kursdomaren genast om densamma kursdomaren genast om densamma och dagen, då den gjord är, införa och dagen. då den gjord är. införa kungörelse i allmänna tidningarna kungörelse i Post- och Inrikes Tid- ävensam, där så ske kan, i en eller ningar och ortstidning. två tidningar inom orten.

18 &” Sedan boskillnad beviljad blivit. skall boet. så snart ske kan, skiftas i den ordning, som om delning av död mans kvarlåtenskap är i lag stadgad. Ej må skifte ske förr än all veterlig gäld. därför samfällda boet svarar. gul-

' Balken omtryckt 1973: 645. 2 Senaste lydelse 1946: 823. 3 Senaste lydelse 1970: 850.

Prop. 1976/77 : 63

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den blivit. Sker annorledes. svarc makarne. en för bägge och bägge för en. för samma gäld. Har vid skifte egendom. varmed hustrun svarar för gäld. som avses i 11 kap. 5 & giftermålsbalken. tillagts mannen. vare han med den egendom för gälden ansvarig.

Då skifte ägt rum. låte makarne den över skiftet upprättade hand- ling ingivas till den rätt. som bo- skillnadsmålet handlagt: och åligge det rätten att utan dröjsmål låta i allmänna tidningarna samt. där så ske kan. i en eller två tidningar in- om orten kungöra. att handlingen blivit till rätten inlämnad. med upp- gift tillika om dagen då det skett. Varder ena makens egendom av- trädd till konkurs efter ansökning. som gjorts inom tre månader från det skifteshandlingen till rätten in— gavs. gånge skiftet. där det länt borgenärema till förfång. på deras talan åter. Detsamma gäller. när ansökan om förordnande av god man enligt ackordslagen (1970: 847) gjorts inom nämnda tid och kon- kurs följt på ansökan. som gjorts inom tre veckor från det att verkan av godmansförordnandet förföll el- ler, när förhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjor- des. Kommer i stället offentligt ackord till stånd, går skiftet även åter på talan av borgenär, som om- fattas av ackordet. Beträffande ta- lan om återgång av skifte äga be- stämmelserna i konkurslagen(1921:225) och ackordslagen (1970: 847) om återvinningstalan motsvarande tillämpning.

Då skifte ägt rum. låte makarne den över skiftet upprättade hand- ling ingivas till den rätt. som bo- skillnadsmålet handlagt; och åligge det rätten att utan dröjsmål låta i Post- och Inrikes Tidningar samt ortstidning krrngöra. att handlingen blivit till rätten inlämnad. med upp- gift tillika om dagen då det skett. Varder ena makens egendom av- trädd till konkurs efter ansökning, som gjorts inom tre månader från det skiftcshandlingen till rätten in- gavs. gånge skiftet. där det länt borgenärerna till förfång. på deras talan åter. Detsamma gäller, när ansökan om förordnande av god man enligt ackordslagen (1970: 847) gjorts inom nämnda tid och kon— kurs följt på ansökan, som gjorts inom tre veckor från det att verkan av godmansförordnandet förföll el- ler, när förhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjor- des. Kommer i stället offentligt ackord till stånd, går skiftet även åter på talan av borgenär, som om-

: fattas av ackordet. Beträffande ta-

lan om återgång av skifte äga be- stämmelserna i konkurslagen(1921z225) och ackordslagen (1970: 847) om återvinningstalan motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1977. Aldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Prop. 1976/77: 63 6

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rätts- förhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom föreskrives att i 5 kap. 5 & lagen (l904'. 26 5. 1) om vissa in- ternationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndcrskap' or- den "allmänna tidningarna” skall bytas ut mot "Post- och Inrikes Tidning— ar".

Denna lag träder i kraft den 1 juli l977.

5. Förslag till Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrives att i 9 kap. 2 a & föräldrabalken2 orden ”allmän- na tidningarna” skall bytas ut mot "Post- och Inrikes Tidningar" och or- den "tidning inom orten" mot ”ortStidning”.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1977. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse av 5 kap. 5 5 1924: 340

lagens rubrik l97l'. 797. * Balken omtryckt 1976: 612.

Prop. 1976/77: 63

6. Förslag till Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrives att 16 kap. l och 2 55 och 25 kap. 4 Sj ärvdabal- ken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

16 kap. 1 & Vistas. då bouppteckning för— rättas, till namnet känd arvinge ef- ter den döde å okänd ort, skall det hos rätten anmälas av den som har boet i sin vård. När sådan anmälan sker eller förhållandet eljest varder kunnigt. skall rätten låta i allmänna tidningarna ofördröjligen intaga kungörelse. att arv efter den döde tillfallit den bortovarande. med an- maning till honom att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag. kungörelsen var införd i tidningarna. I kungörelsen skall den bortovarandes namn upptagas.

Föreslagen lydelse

16 kap. 1 & Vistas, då bouppteckning för- rättas, till namnet känd arvinge ef- ter den döde å okänd ort. skall det hos rätten anmälas av den som har boet i sin vård. När sådan anmälan sker eller förhållandet eljest varder kunnigt, skall rätten låta i Post— och Inrikes Tidningar ofördröjligen in- taga kungörelse. att arv efter den döde tillfallit den bortovarande. med anmaning till honom att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag, kungörelsen var in- förd i tidningen. l kungörelsen skall den bortovarandes namn upptagas.

[ fall som avses i 3 kap. 1 & skall, vid tillämpning av vad nu sagts. den rätt. som tillkommer den först avlidne makens arvingar i den efterlevandes bo. behandlas som arv efter den efterlevande maken.

2 5 Kan. när bouppteckning förrät- tas, ej utrönas huruvida arvinge fin- nes som före allmänna arvsfonden eller före ellerjämte annan känd ar- vinge är berättigad till arv, skall rät- ten. på anmälan av den som har boet i sin vård eller då förhållandet eljest varder kunnigt, låta i allmän- na tidningarna ofördröjligen intaga kungörelse om arvfallet. med an- maning till okända arvingar att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag, kungörelsen var in- förd i tidningarna. Vad nu är sagt skall ock gälla. där vid bouppteck- ningen kännedom finnes om ar- vinge men kunskap saknas såväl om arvingens namn som om hans vistelseort.

2 5 Kan, när bouppteckning förrät- tas. ej utrönas huruvida arvinge fm- nes som före allmänna arvsfonden eller före ellerjämte annan känd är- vinge är berättigad till arv. skall rät- ten. på anmälan av den som har boet i sin vård eller då förhållandet eljest varder kunnigt, låta i Post- och Inrikes Tidningar ofördröjligen intaga kungörelse om arvfallet. med anmaning till okända arvingar att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag. kungörel- sen var införd i tidningen. Vad nu är sagt skall ock gälla. där vid bo- uppteckningen kännedom finnes om arvinge men kunskap saknas såväl om arvingens namn som om hans vistelseort.

Prop. 1976/77: 63 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 kap.

4 51 Är sådan tid förfluten som i 1 & sägs och utrönes ej att den bortovaran- de avlidit, skall rätten utfärda kungörelse om ansökningen med kallelse å honom att senast viss dag, som ej må sättas tidigare än ett år därefter. an- mäla sig hos rätten. Kungörelsen skall även innehålla anmaning till envar. som kan lämna upplysning i ärendet, att inom samma tid giva det rätten tillkänna.

Genom rättens försorg skall kun- Genom rättens försorg skall kun- görelsen ofördröjligen införas iall- görelsen ofördröjligen införas i männa tidningarna och i en eller Post- och Inrikes Tidningar och flera tidningar inom arten. ortstidning.

Denna lag träder i kraft den ljuli l977. Bestämmelserna i 25 kap. 4 5 i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdan- det.

' Senaste lydelse l970: 430.

Prop. 1976/77: 63 9

7 Förslag till _ Lag om ändring i lagen (1963: 583) om avveckling av fideikommiss

Härigenom föreskrives att i 25 & lagen (1963: 583) om avveckling av fr- dcikommiss orden "en gång i allmänna tidningarna" skall bytas ut mot ”i Post- och Inrikes Tidningar” och orden "en gång i tidning inom orten" mot ”i ortstidning".

Denna lag träderi kraft den ljuli 1977. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

8. Förslag till Lag om ändring i lagen (1958: 52) om förlängning av tid för preskrip- tion av rätt till arv eller testamente

Härigenom föreskrives att i lagen (1958: 52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamentel orden "allmänna tidningarna" skall bytas ut mot "Post- och Inrikes Tidningar".

Denna lag träder i kraft den ljuli 1977.

1 Senaste lydelse 19671651.

Prop. 1976/77: 63 10

Hänvisningar till S8

9. Förslag till Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrives att 20 kap. 11 äjordabalkenl skall ha nedan an- givna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap. 11 5 Till lagfartssammanträdc skall inskrivningsmyndigheten kalla sökan- den och annan som ärendet kan arrtagas angå. Inskrivningsmyndigheten kan vid vite förelägga sökanden eller annan att infinna sig personligen eller genom ombud. Sammanträde får hållas även om sökanden eller annan som

kallats uteblir.

Kungörelse om sammanträdet anslås i ins-kris'ningsmyndighetens kansli samt införes i tidning inom orten och i första numret för ett kvartal av Post— och Inrikes Tid- ningar. Kungörelsen skall innehålla uppgift om sökandens namn och adress samt fastighetens beteck- ning ävensom erinran om att sam- manträdet syftar till att vinna utred- ning angående äganderätten till fas- tigheten och att lagfart på denna kan komma att meddelas med stöd av vad som framkommer vid sam- manträdet.

Sammanträdet skall utsättas till sådan tid att minst tre månader kommer att förflyta mellan sista kungörandet och dagen för sam— manträdet.

Sammanträdet kungöres i orts- tidning och i första numret för ett kvartal av Post- och Inrikes Tid— ningar. Kungörelsen skall innehålla uppgift om sökandens namn och adress samt fastighetens beteck- ning ävensom erinran om att sam- manträdet syftar till att vinna utred- ning angåendc äganderätten till fas- tigheten och att lagfart på denna kan komma att meddelas med stöd av vad som framkommer vid sam- manträdet.

Sammanträdet skall utsättas till sådan tid att minst tre månader kommer att förflyta mellan kungö- randet och dagen för sammanträ- det.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1977. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

' Balken omtryckt 1971: 1209.

Prop. 1976/77 : 63 l 1

Hänvisningar till S9

10. Förslag till Lag om ändring i lagen (1932: 169) om uppläggande av nya fastig- hetsböcker

Härigenom föreskrives att 6 & lagen (1932: 169) om uppläggande av nya fastighetsböcker1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 52 Där för verkställande av överföring till vederbörligt upplägg i fastig- hetsboken erforderlig upplysning ej annorledes kan vinnas, skall under- sökning anställas vid sammanträdc med sakägare och andra. som kunna antagas äga kännedom om förhållandena. Till biträde vid undersökningen må lantmätare eller annan sakkunnig person anlitas. Sammanträde må hål- las å ort. där fastigheten är belägen. Vid sammanträdet föres protokoll.

Kallelse till sammanträdet skall avsändas i rekommenderat brev och innehålla anmaning att vid sammanträdet förete tillgängliga handlingar. vilka kunna tjäna till upplysning i saken. Där så prövas erforderligt. må kungörelse om sammanträdet införas i ortstidning.

För inställelsen njute den. som inkallats. där så prövas skäligt. er- sättning enligt de grunder. som gäl—

la för vittnen i brottmål. Bcslut här- . utinnan meddelas av den. som hål- ler sammanträdet; och må i händel- se av missnöje talan föras enligt 27 kap. 1 ärättegångsbalken.

Kallelse till sammanträdet skall avsändas i rekommenderat brev och innehålla anmaning att vid sammanträdet förete tillgängliga handlingar. vilka kunna tjäna till upplysning i saken. Där så prövas erforderligt, skall kungörelse om sammanträdet införas i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning.

För inställelsen njute den. som inkallats. där så prövas skäligt. er- , sättning enligt de grunder. som gäl-

la för vittnen i brottmål. Beslut här- utinnan meddelas av den. som hål— ler sammanträdet; och må i händel- se av missnöje talan föras enligt 52 kap. l & rättegångsbalken.

Kostnaden för sammanträdet bestrides av statsverket.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1977. Aldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Hänvisningar till S10

  • Prop. 1976/77:63: Avsnitt 6.2.5

11. Förslag till Lag om ändring i lagen (1938: 159) om avlösning av avgälder från de till skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen

Härigenom föreskrives att 7 & lagen (1938: 159) om avlösning av avgäl- der från de till skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen3 skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1977.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1973: 100. 2 Senaste lydelse 1970: 450. 3 Senaste lydelse av 7 5 1968: 283.

Prop. 1976/77: 63

12 Förslag till Lag om ändring i lagen (1971: 1037) om äganderättsutredning och le-

Hänvisningar till S11

  • Prop. 1976/77:63: Avsnitt 8.2.6

galisering

Härigenom föreskrives att 5 och 6 55 lagen (1971: 1037) om äganderätts- utredning och legalisering skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Så Fastighetsbildningsmyndighe— ten skall utfärda kungörelse om tid Och ställe för första sammanträdet. Kungörelsen skall hållas tillgänglig hos kommunstyrelsen minst fjorton dagar före sammanträdet. Medde- lande om kungörelsens tillhanda- hållande och om dess huvudsakliga innehåll skall anslås på kommu- nens anslagstavla och införas i lämplig tidning.

Föreslagen lydelse

Så Fastighetsbildningsmyndighe- ten skall utfärda kungörelse om tid och ställe för första sammanträdet. Kungörelsen skall hållas tillgänglig hos kommunstyrelsen minst fjorton dagar före sammanträdet. Medde- lande om kungörelsens tillhanda- hållande och om dess huvudsakliga innehåll skall införas i Post- och In- rikes Tidningar ach ortstidning.

Kungörelse om och kallelser till första sammanträdet skall innehålla uppgifter om det område som beröres av förrättningen och om vad sak- ägarna bör iakttaga för att bevaka sin rätt samt upplysning om innehållet i 10.12 och 30 55.

6 5 Vid första sammanträdet skall fastighetsbildningsmyndighetcn redogö- ra för förrättningens omfattning och ändamål samt bereda sakägarna tillfäl- le att taga del av de i 4 & angivna handlingarna.

Sakägarna skall föreläggas att inom viss tid. minst en månad, hos fastighetsbildningsmyndigheten muntligen eller skriftligen anmäla sina anspråk på äganderätt samt fö- rete sådana handlingar och medde- la sådana upplysningar angående hävd och annat, som kan vara av betydelse för äganderättsutredning- en. Föreläggandet skall efter sam- manträdet snarast möjligt anslås på kommunens anslagstavla.

Sakägarna skall föreläggas att in- om Viss tid, minst en månad, hos fastighetsbildningsmyndigheten muntligen eller skriftligen anmäla sina anspråk på äganderätt samt fö- rete sådana handlingar och medde- la sådana upplysningar angående hävd och annat, som kan vara av betydelse för äganderättsutredning- en. Föreläggandet skall efter sam- manträdet snarast möjligt hållas tillgängligt på lämplig plats inom orten.

Denna lag träderikraft den ljuli l977. Aldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före .ikraftträdandet.

Prop. 1976/77: 63

13. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 1084) om avveckling av vissa godman- skap för delägare i skifteslag

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973: 1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag

dels att i 1 5 orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot ”regeringen". dels att 5. 6. 8 och 11 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

5 & Fastighetsbildningsmyndighc- ten skall utfärda kungörelse om tid och ställe för första sammanträde. Kungörelsen skall minst fjorton dagar före sammanträdet anslås på kommunens anslagstavla och in- föras i lämplig tidning. Gode man- nen skall kallas till sammanträdet. Kallelsen skall i god tid före sam- manträdet delges honom.

Föreslagen lydelse

Så Fastighetsbildningsmyndighe-

ten skall utfärda kungörelse om tid _ och ställe för första sammanträde.

Kungörelsen skall minst fjorton dagar före sammanträdet införas i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning. Gode mannen skall kallas till sammanträdet. Kallelsen skall i god tid före sammanträdet delges honom.

I kungörelsen och kallelsen anges ändamålet med förrättningen samt vil- ket skifteslag och vilka ägor förrättningen avser.

6 5 Vid första sammanträdet skall fastighetsbildningsmyndigheten redogö- ra för förrättningens omfattning och ändamål samt bereda de närvarande tillfälle att taga del av skifteshandlingar och övrig utredning.

Den som vill göra anspråk på för- valtade medel skall föreläggas att inom viss tid, minst en månad, hos fastighetsbildningsmyndigheten muntligen eller skriftligen anmäla sitt anspråk samt förete de hand- lingar och meddela de upplysningar angående hävd och annat som han åberopar till stöd för anspråket. Fö- reläggandet skall snarast möjligt anslås på kommunens anslagstavla och införas i lämplig tidning.

Den som vill göra anspråk på för- valtade medel skall föreläggas att inom viss tid. minst en månad, hos fastighetsbildningsmyndighetcn muntligen eller skriftligen anmäla sitt anspråk samt förete de hand- lingar och meddela de upplysningar angående hävd och annat som han åberopar till stöd för anspråket. Föreläggandet skall snarast möjligt hållas tillgängligt på lämplig plats inom orten.

8 5 Om det behövs. får ytterligare sammanträden hållas.

Bestämmelserna i5 5 första styc- ket gäller även i fråga om andra Sammanträden under förrättningen än det första. Kungörelse behöver dock ej införas i tidning. Den som anmält anSpråk på förvaltade medel

Gode mannen och den som an- mält anspråk på förvaltade medel skall kallas till sådant sammanträ- de. Kallelsen skall i god tid före sammanträdet delges dem.

Prop. 1976/77 : 63

Nuvarande lydelse

skall kallas till sådant sammanträ- de. Kallelscn skall i god tid före sammanträdet delges honom.

Har vid sammanträde tillkänna- givits tid och ställe för nästa sam- manträde. får detta hållas utan kungörelse och kallelser.

14

Föreslagen lydelse

Har vid sammanträde tillkänna- givits tid och ställe för' nästa sam- manträde, får detta hållas utan kal- Ielser.

Vid sammanträde får fastighetsbildningsmyndigheten efter hörande av dem som anmält anspråk bestämma särskild ordning för delgivning. När någon första gången kallas till sammanträde, skall delgivning av kallelsen dock alltid ske enligt allmänna bestämmelser angående delgivning.

11 5 Sedan förteckning enligt 95 upprättats och beslut om grunderna för kostnadsfördelning enligt 10%; meddelats, skall fastighetsbild- ningsmyndigheten förklara förrätt- ningen avslutad. Detta skall ske på sammanträde. Förteckningen och beslutet skall_ snarast anslås på kommunens anslagstavla.

11 5 Sedan förteckning enligt 95 upprättats och beslut om grunderna för kostnadsfördelning enligt 105, meddelats. skall fastighetsbild- ningsmyndigheten förklara förrätt- ningen avslutad. Detta skall ske på sammanträde. Förteckningen och beslutet skall snarast hållas tillgån- liga på lämplig plats inom orten.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1977. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Prop. 1976/77: 63

14. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1933: 269) om ägofred

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1933: 269) om ägofredl dels att i 5, 6, 11, 12. 33 och 46 a 55 ordet "Konungen” skall bytas ut mot "regeringen",

dels att i 8, 28, 36 och 60 55 ordet "kronan” i olika böjningsformer skall bytas ut mot "staten" i motsvarande form. dels att 42—44. 52 och 59 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

42 5 Anmälan om val av styrelse skall göras hos länsstyrelsen inom tid, som i laga ordning bestämts. Försummas det. äge länsstyrelsen på yrkande av någon. vars rätt kan vara beroende därav, att styrelse finnes. förordna syssloman att. intill dess efter inkommen anmälan om verkställt val förord- nandet återkallas, handhava samfällighetens angelägenheter och företräda sakägama på sätt om styrelse är stadgat. Syssloman åtnjute av sakägama arvode, som bestämmes av länsstyrelsen.

Sker ändring i styrelsens sammansättning, skall styrelsen ofördröjligen göra anmälan därom hos länstyrelsen.

Om anmälan. som i denna para- graf sägs, så ock om förordnande av syssloman skall underrättelse på sakägarnas bekostnad intagas i länskungörelserna.

43' 52 Vad i 3 kap. 15 samt 17—21 55 vattenlagen är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fall, som i 41 % denna lag avses. dock attförordnande, som i3 kap. 17 å vattenlagen sägs, skall införas i länsklmgörelserna samt att talan. varom i 3 kap. 20 åsamma lag för- mäles, skall anhängiggöras hos den fastighetsdomstol, som i 46 & denna lag stadgas.

4453. Sakägares rätt att deltaga i handhavandet av samfällighetens angelägenheter utövas å samman- träde, därvid envar av sakägama

' Senaste lydelse av 12 5 1940: 598

33 & 1946: 837 36 & |97l: 1053 4621 & l97l:56l 2 Senaste lydelse 1971: 1053. " Senaste lydelse 1970: 435.

Länsstyrelsen skall föra förteck- ning över stängsel- och betessam- fälligheter. Förteckningen skall in- nehålla uppgifter om styrelsens sammansättning, så ock om för- ordnande av syssloman.

43 52 Vad i 3 kap. 15 samt 17—21 55 vattenlagen är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fall. som i 41 & denna lag avses. dock att talan, varom i 3 kap. 20 & vattenlagen förmäles. skall anhäng- iggöras hos den fastighetsdomstol, som i 46 % denna lag stadgas.

44 53 Sakägares rätt att deltaga i handhavandet av samfällighetens angelägenheter utövas å samman- träde, därvid envar av sakägama

Prop. 1976/77 : 63

Nuvarande lydelse

äger rösträtt efter det andelstal. som är bestämmande för hans del— aktighet i kostnaderna för det arbe- te. som åligger samfälligheten. Kal- lelse till sammanträde skall. där ej i gällande stadgar annorlunda be— stämts. antingen delgivas samtliga sakägare minst en vecka före sam- manträdet eller ock minst fjorton dagar därförut anslås på kommu- nens anslagstavla i den eller de kommuner. där stängslet eller be- tesmarken är. och införas i minst en av ortens tidningar. Beträffande sådant sammanträde skall i övrigt vad i 3 kap. 22 å vattenlagen är fö- reskn'vet i tillämpliga delar lända till efterrättclse.

52 5" Finner någon å sina ägor an- nans hemdjur, som dit olovligen in- kommit. äge han intaga djuret. Dock vare han pliktig att om intag— ningen genast underrätta djurets ägare eller. om han är frånvarande, den som är satt i hans ställe. Är ägaren ej känd. skall intagaren ofördröjligen låta anslå kungörelse intr'zgningen på kommunens anslagstavla i den kommun. där in- tagningen skett. samt införa med— delande om intagningen i en å orten spridd tidning.

(')"1

16

Föreslagen lydelse

äger rösträtt efter det andelstal. som är bestämmande för hans del- aktighet i kostnadema för det arbe— te. som åligger samfälligheten. Kal- lelse till sammanträde skall, där ej i gällande stadgar annorlunda be- stämts. antingen delgivas samtliga sakägare minst en vecka före sam- manträdet eller ock minst fjorton dagar därförut införas iden eller de ortstidningar som samfälligheten bestämmer. Beträffande sådant sammanträde skall i övrigt vad i 3 kap. 22 s vattenlagen är föreskrivet i tillämpliga delar lända till efterrät- telse.

52 54 Finner någon å sina ägor an- nans hemdjur. som dit olovligen in- kommit. äge han intaga djuret. Dock vare han pliktig att om intag- ningen genast underrätta djurets ägare eller. om han är frånvarande. den som är satt i hans ställe. Är ägaren ej känd, skall intagaren ofördröjligen låta införa kungörelse om intagningen i ortstidning.

Den, som intagit hemdjur. vare skyldig att underhålla och vårda djuret. Sedan underrättelse eller kungörelse ägt rum enligt första stycket. äge han rätt att nyttja djuret.

59 55 Bryter någon uppsåtligen mot bestämmelsen i 10 & tredje stycket eller mot betesförbud, varom i 11 & förmäles, stranfes med dagsböter.

59 55 Bryter någon uppsåtligen mot bestämmelsen i 10 & tredje stycket eller mot betesförbud. varom i 11 & förmäles, dömes till böter.

Lag samma vare, där någon i strid med bestämmelsen i 13 & fjärde styc- ket uppsåtligen nyttjar till bete i regleringsområde ingående mark, som till- hör honom eller varå han äger särskild betesrätt. utan att erforderlig häg— nad hålles omkring marken.

Begår någon förseelse. som i första eller andra stycket sägs, av oaktsam- het eller vållar någon genom försummelse i den värd om egna eller andras

* Senaste lydelse 1970: 435. "' Senaste lydelse 1948: 463.

Prop. 1976/77: 63 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kreatur honom åligger eller på annat sätt, att kreatur olovligen inkommer på annans ägor. vare straffet böter från och med fem till och med femtio kronor.

Innefattarft'irseelse, som i denna Ansvar enligt denna paragraf paragrafavses,förbrytelse mot all- skall ej ådömas, om gärningen iir männa strafflagen. skall gärningen belagd med straff i brottsbalken . bedömas enligt vad i 4 kap. straff- lagen är stadgat.

Denna lag träderi kraft den I juli 1977. Bestämmelserna i 44 och 52 %& i sin äldre lydelse gäller fortfarande i frå- ga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträ- dandet.

2 Riksdagen 1976/77. [ saml. Nr 63

Prop. 1976/77 : 63

15. Förslag till

18

Lag om ändring i lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1960: 130) om fiskevårdsområ- denl

dels att i 15 och 33 55 ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regering-

en

Nuvarande lydelse

dels att 31 5 skall ha nedan angivna lydelse. '

Föreslagen lydelse

31 52 Mot länsstyrelses beslut om förordnande av sakkunnigt biträde en- ligt 17 ?) må talan ej föras.

Mot annat beslut av länsstyrelse enligt denna lag föres talan hos kam- marrätten genom besvär. Besvären skola anföras inom två månader efter det klaganden fick del av beslutet.

Då beslut som länsstyrelse eller kammarrätt meddelar enligt denna lag angår så många att avskrift av beslutet ej lämpligen kan tillställas envar av dem, skall meddelande om beslutet på statsverkets bekost- nad intagas i en eller flera tidningar inom orten. Delgivning skall anses hava skett den dag då meddelandet först infördes i sådan tidning.

Dä beslut som länsstyrelse eller kammarrätt meddelar enligt denna lag angår så många att avskrift av beslutet ej lämpligen kan tillställas envar av dem. skall meddelande om beslutet intagas i ortstidning. T iden för anförande av besvär över beslutet skall räknas från den dag då kungörandet har skett.

Länsstyrelses eller kammarrätts beslut. som avser annat än fiskevårds- områdes bildande, skall. om ej annorlunda förordnas, lända till efterrättel-

se utan hinder av förd talan.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1977. Bestämmelserna i 31 å i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande av och talan mot beslut som har fattats före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse av 15 5 1969: 337. * Senaste lydelse 1971: 565.

Prop. 1976/77: 63 19

16. Förslag till Lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt

Härigenom föreskrives att 27 5 lagen (1938: 274) om rätt tilljakt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 51 Talan mot polismyndighets beslut enligt 23 & föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

Mot länsstyrelses beslut enligt 10. 11 eller 13 5 eller rörande föreläggan- de eller förordnande med stöd av 24 5 1 mom. första stycket föres talan hos kammarrätten genom besvär. 1 fall. som avses i 1 l &, skola besvär an- föras inom två månader från det klaganden erhöll del av beslutet.

Talan mot annat beslut av länsstyrelse enligt denna lag eller mot beslut enligt 24 ä 3 mom. av annan myndighet än regeringen föres hos regeringen genom besvär.

Meddelande om länsstyrelses el- . Meddelande om länsstyrelses el- ler kammarrätts beslut med stöd av ' ler kammarrätts beslut med stöd av 11 & skall införas itidning inom or— 11 & skall införas i ortstidning. Ti- ten. Delgivning av beslutet skall den för anförande av besvär över anses lta skett den dag då medde- beslutet skall räknas från den dag landet infördes t' tidningen. då kungörandet har skett.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1977.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande av och ta- lan mot beslut som har fattats före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1975: 175.

Prop. 1976/77: 63 _ 20

17. Förslag till Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenom föreskrives i fråga om vattenlagen (1918: 523)] dels att i 11 kap. 33 och 47 åå ord-.cn "allmänna tidningarna" skall bytas ut mot "Post- och inrikes Tidningar".

dels att 1 6 kap. 14 % orden "en eller flera tidningar inom orten", i 11 kap. 33, 47 och 68 55 orden ”en eller flera av ortens tidningar". i 11 kap. 87 & orden "viss eller vissa tidningar inom orten" ochi 11 kap. 88 & orden ”en eller flera ortstidningar” skall bytas ut mot "ortstidning”.

dels att 1 kap. 14 ä, 2 kap. 67 5. 3 kap. 14 och 17 55. 7 kap. 62 och 63 55. 8 kap. 41, 42 och 45 åå. 9 kap. 25 &. 10 kap. 6. 26. 38 och 65 55 samt 11 kap. 38 & skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ] kap. 14 52 Där det från allmän synpunkt för tillgodoseende av kraftförsörjning- ens planmässiga utveckling finnes nödigt. äger regeringen på ansökan för- ordna, att strömfall, som icke är på ändamålsenligt sätt utnyttjat, må tagas i anspråk mot ersättning. som i 9 kap. skils; och skall. enligt vad idenna lag stadgas och i förordnandet föreskrivits, strömfallet eller särskild rätt till detsamma avstås eller upplåtas. Ej må på grund av vad nu sagts rätt till vattenkraft, som tillkommer staten. utan riksdagens medgivande upplåtas åt annan. Vid meddelande av förordnande äger regeringen föreskriva de villkor med avseende å strömfallets utnyttjande. som från allmän synpunkt frnnas erforderliga.

Då regeringens förordnande en- ligt första stycket blivit sökt. skall tilllälle lämnas envar. som har del i strömfallet. att avgiva yttrande i anledning av ansökningen inom ett år från det denna jämte erforderlig utredning i ärendet delgivits ho- nom. Om synnerliga skäl därtill äro. må regeringen bestämma kor— tare tid, dock minst tre månader. Delgivning skall genom sökandens försorg verkställas på sätt om stämning i tvistemål är stadgat, dock att. om ej utan avsevärd om- gång kan utrönas, vilka som hava

' Senaste lydelse av

6kap. 14 5 1919: 425 11 kap. 33 5 1974: 273 11 kap. 47 5 1961: 548 11 kap. 68 & 1960: 304 11 kap. 87 5 1961: 548 11 kap. 88 5 "— 2 Senaste lydelse 1976:998.

Då regeringens förordnande en- ligt första styckct blivit sökt. skall tillfälle lämnas envar, som har del i strömfallet. att avgiva yttrande i anledning av ansökningen inom ett år från det denna jämte erforderlig utredning i ärendet delgivits ho- nom. Om synnerliga skäl därtill äro, må regeringen bestämma kor- tare tid. dock minst tre månader. Delgivning skall genom sökandens försorg verkställas på sätt om stäm- ning i tvistemål är stadgat, dock att. om ej utan avsevärd omgång kan utrönas. vilka som hava del i fallet.

Prop. 1976/77: 63

Nuvarande lydelse

del i fallet. delgivning må ske ge- nom kungörelse i allmänna tidning— arna oeh tidning inom arten. Äro vid ansökningen fogade ritningar eller andra handlingar av vidlyftig beskaffenhet, äger regeringen för- ordna, att de må undantagas från delgivning.

21 ruresragen lydelse

delgivning må verkställas jämlikt 17 &" delgivningslagen (I970:428). Äro vid ansökningen fogade rit- ningar eller andra handlingar av vidlyftig beskaffenhet, äger rege- ringen förordna. att de må undanta— gas från delgivning.

Meddelas förordnande enligt första stycket, skall vattendomstolen ge- nast underrättas.

Rätt att på grund av förordnande enligt första stycket taga strömfall i anspråk må ej från innehavaren övergå på annan, utan att regeringen'med- giver det. Den, som innehar sådan rätt. skall inom ett år från det regering- ens förordnande meddelades hos vattendomstolen söka bestämmande av ersättning. som ovan sägs; underlåtes det, vare förordnandet ej längre gäl- lande; och må nytt förordnande med avseende å fallet ej utan synnerliga skäl meddelas inom tio år därefter. Samma lag vare. om-i penningar be- stämd ersättning ej guldits inom tre månader från det ersättningen blivit fastställd genom utslag, som vunnit laga kraft. såvida icke fallet enligt medgivande av ersättningstagaren tagits i besittning utan att ersättningen guldits.

Med ersättningens bestämmande skall vattendomstolen på framställning av den ersättningsberättigade låta anstå tills vidare, längst till dess medgi- vande-enligt 2 kap. till strömfallets bebyggande lämnats; dock skall, sedan fem år förflutit från det förordnande enligt första stycket meddelades. frå- gan om ersättning för vattenkraft. som vid tiden för förordnandet icke var tillgodogjord, upptagas till avgörande. om den ersättningsskyldige det be- gar.

2 kap.

67 &” När skyddsområde enligt 64 & fastställts eller tidigare medde- lade bestämmelser för sådant områ- de ändrats eller upphävts. skall länsstyrelsen ofördröjligen införa beslutet härom i länets författnings- samling ävensom ombesörja att kungörelse om beslutet anslås å anslagstavla för kommun. som be- röres av beslutet, och införes i en eller flera ortstidningar. Genom länsstyrelsens försorg skola tryckta exemplar av föreskrifter. som med- delats för visst skyddsområde. frn- nas att tillgå för allmänheten mot betalning.

2 kap. 67 53 När skyddsområde enligt 64 & fastställts eller tidigare medde- lade bestämmelser för sådant områ- de ändrats eller upphävts. skall länsstyrelsen ofördröjligen införa beslutet härom i länets författnings- samling ävensom ombesörja att kungörelse om beslutet införes i ortstidning. Genom länsstyrelsens försorg skola tryckta exemplar av föreskrifter. som meddelats för visst skyddsområde, finnas att till- gå för allmänheten mot betalning.

Har beslut-som i första stycket sägs meddelats i anledning av ansökan, Skola kostnaderna för kungörandet bestridas av sökanden.

3 Senaste lydelse 1976: 636.

Prop. 1976/77: 63

Nuvarande lydelse

' 3 kap.

22

Föreslagen lydelse

14 54 Innan stadgar för vattenregleringsföretag blivit antagna och fastställ- da samt anmälan om styrelseval gjorts hos länsstyrelsen. må ej arbete å an- nans mark verkställas eller åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas. Vad nu sagts gälle dock ej arbete, vartill tillstånd givits med stöd av 1 1 kap. 66 ä 1 mom.

Sker ändring i styrelsens sammansättning. skall styrelsen ofördröjligen göra anmälan därom hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsen skall föra förteck- ning över vattenregleringsföretag.

Då anmälan om val av styrelse ellerom ändring i dess sammansätt- ning skett. skall på deltagarnas ifö- retaget bekostnad kungörelse där- om införas i allmänna tidningarna

Förteckningen skall innehålla upp- gifter om styrelsens sammansätt- ning.

samt en eller flera av ortens tid- ningar.

17 55 Har av deltagarna vald styrelseledamot avgått eller den tid. för vil- ken han blivit vald. gått till ända utan att anmälan om nytt val skett. och är styrelsen med kvarstående ledamöter ej beslutför. äge länsstyrelsen på yrkande av någon. vars rätt kan vara beroende därav. att behörig styrelse finnes. förordna syssloman att. intill dess efter inkommen anmälan om verkställt val förordnandet återkallas. antingen ensam eller jämte de sty- relseledamöter, som må finnas. handhava de med företaget förenade ange- lägenheter och företräda deltagarna på sätt om styrelsen finnes nedan stad- gat.

Förordnande av syssloman skall Förteckning som i 14 5 sägs skall

på deltagarnas bekostnad kungö- ras så som i 14 å sägs. Syssloman åtnjute av deltagarna arvode. som bestämmes av länsstyrelsen

7 kap.

jämväl innehålla uppgift om för- ordnande avsyssloman. Syssloman åtnjute av deltagarna arvode. som bestämmes av länsstyrelsen.

62 ä'? lnnan anmälan om styrelseval gjorts hos länsstyrelsen, må ej i fall. som i 61 & avses. arbete å annans mark verkställas eller åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas. Vad nu sagts gälle dock ej arbete, vartill till- stånd givits med stöd av 11 kap. 66 ä 1 mom.

Sker ändring i styrelsens sammansättning, skall styrelsen ofördröjligen göra anmälan därom hos länsstyrelsen.

Då anmälan. som i denna 5 sägs. ägt rum, skall underrättelse därom på deltagarnas i företaget bekost- nad intagas i länskungörelserna.

** Senaste lydelse 1976: 998. 5 Lydelse enligt prop. 1975/76: 215. 5 Senaste lydelse 1976: 998.

Länsstyrelsen skall föra förteck- ning över torrläggningsföretag. Förteckningen skall innehålla upp- gifter om styrelsens sammansätt- ning.

Prop. 1976/77: 63

Nuvarande lydelse

63 å7 Vadi3 kap. 15 samt 17—21 åå är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om företag, som i förevarande kap. avses, dock att förordnande, som i 17 5 sägs, skall införas i länskungörelserna samt att, där icke i fastställda stad- gar viss ort bestämts såsom styrel- sens säte. talan. som i 20 å omför- mäles. skall anhängiggöras hos den allmänna underrätt. inom vars domvärjo samfälligheten eller största delen därav är belägen.

8 kap.

Föreslagen lydelse

63 å7 Vadi3 kap. 15 samt 17—21 åå är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om företag, som i förevarande kap. avses. dock att. där icke i fastställda stadgar viss ort bestämts såsom styrelsens säte. talan. som i 20 å omförmäles. skall anhängiggöras hos den all- männa underrätt. inom vars dom- värjo samfälligheten eller största delen därav är belägen.

41 å” Innan styrelseval anmälts hos länsstyrelsen får ej i fall som avses i 40 å arbete utföras på annans mark eller åtgärd eljest vidtagas till förfång för annan. Vad som sagts nu gäller dock ej arbete som tillåtits med stöd av 11 kap. 66 å 1 mom. och ej heller om syssloman enligt 45 å förordnats att handhava företagets angelägenheter.

Ändras styrelsens sammansättning. skall styrelsen ofördröjligen anmäla detta till länsstyrelsen.

Har anmälan gjorts enligt första eller andra stycket. skall underrät- telse därom införas i länskungörel— serna på deltagarnas bekostnad.

42 &? Bestämmelserna i 3 kap. 15 och 17—21 ss äga motsvarande till- lämpningi fråga om företag som av- ses i 40 å i detta kap. Förord- nande som anges i3 kap. 17 5 skall dock införas i länskungörelserna. Om icke i fastställda stadgar viss ort bestämts som styrelsens säte. skall talan som avses i 3 kap. 20 & väckas hos den allmänna underrätt inom vars domkrets anläggningen eller största delen av anläggningen är belägen.

7 Senaste lydelse 1920: 459. " Senaste lydelse 1976: 998. ” Senaste lydelse 1969: 393.

Länsstyrelsen skall föra förteck- ning över avloppsföretag. Förteck- ningen skall innehålla uppgifter om styrelsens sammansättning.

42 å9 Bestämmelserna i 3 kap. 15 och 17—21 åå äga motsvarande till— lärnpning i fråga om företag som av- ses i 40å i detta kap. Om icke i fastställda stadgar viss ort bestämts som styrelsens säte, skall talan som avses i 3 kap. 20 & väckas hos den allmänna underrätt inom vars dom- krets anläggningen eller största de- len av anläggningen är belägen.

Prop. 1976/77: 63

Nuvarande lydelse

24

Föreslagen lydelse

45 5”) Om det finns skäl antaga att viss eller vissa deltagares intressen åsi- dosättas i fråga om företag som avses i 38—40 åå eller att företagets angelä- genheter eljest försummas eller handhavas på mindre lämpligt sätt. kan länsstyrelsen förordna syssloman att handhava företagets angelägenheter och företräda deltagarna. Länsstyrelsen kan entlediga sysslomannen när förhållandena föranleda det.

Umierrättelse om förordnande av s_vss/mnan skall införas i läns- kungörelserna på deltagarnas be- kost/lad. Sysslomannen har rätt att få arvode av deltagarna. Arvodet bestämmes av länsstyrelsen.

9 kap.

25 &” Sammanträde för fördelning- en hålles så snart det kan ske. Kal- lelse till sammanträdet sändes minst två veckor i förväg till fastig- hetsägaren, annan sakägare och kända innehavare av panträtt. De skall i kallelsen uppmanas att an- mäla sina anspråk senast vid sam- manträdet. Föreligger särskilda Skäl. skall kungörelse om samman- trädet minst två veckor i förväg också föras in i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom arten.

10 kap. 6 å'z Om tid och ställe för samman- träde. som i5 & sägs. så ock för sy- negång. som i samband därmed fö— retages. förordne förrättningsman— nen efter samråd med övriga syne- män och sökanden. samt meddele sakägare och andra besked därom medelst kungörelse. som genom förrättningsmannens försorg varder minst fjorton dagar före samman- trädet införd i en eller. där förhål- landena påkalla det, två eller flera av ortens tidningar. Om tid och plats för första sammanträdet un- der förrättningen varde därjämte underrättelse i god tid tillställd all- mänt ombud och ortsombud.

"' Senaste lydelse 1976: 998, ” Senaste lydelse 1974: 273. Senaste lydelse 19611548.

F örteckning som i4I $; sägs skall jämväl innehålla uppgift om sysslo- man som förordnats enligt första stycket. Sysslomannen har rätt att få arvode av deltagarna. Arvodet bestämmes av länsstyrelsen.

9 kap.

25 &” Sammanträde för fördelning- en hålles så snart det kan ske. Kal- lelse till sammanträdet sändes minst två veckor i förväg till fastig- hetsägaren. annan sakägare och kända innehavare av panträtt. De skall i kallelsen uppmanas att an- mäla sina anspråk senast vid sam- manträdet. Föreligger särskilda skäl. skall kungörelse om samman- trädet minst två veckor i förväg också föras in i Post- och Inrikes Tidningar.

10 kap.

6 &” Om tid och ställe för samman— träde. som i 5 % sägs. så ock för sy- negång. som i samband därmed fö-

retages. förordne förrättningsman- nen efter samråd med övriga syne-

män och sökanden. samt meddele

sakägare och andra besked därom medelst kungörelse. som genom förrättningsmannens försorg varder minst fjorton dagar före samman- trädet införd i ortstidning. Kungö- relsen skall även innehålla upplys- ning om vilken eller vilka ortstid- ningar som av förrättningsmannen bestämts för införande av senare" kungörelser angående förrättning-

en. Om tid och plats för första sam- manträdet under förrättningen var- de därjämte underrättelse i god tid tillställd allmänt ombud och orts-

ombud.

Prop. 1976/77: 63 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Finnas. då kungörelse skall utfärdas. flera sammanträden lämpligen bö- ra hållas i följd efter varandra inom loppet av en vecka. och kan på grund härav tiden för samtliga sammanträden icke bestämt angivas. mä desam- ma ändock utlysas: därvid för varje sammanträde och i samband därmed företagen synegång tiden skall angivas så nära som möjligt med uppgift till- lika på någon i orten boende pålitlig person. minst en inom varje försam- ling. hos vilken närmare besked om tiden för sammanträde och synegång inom församlingen framdeles skall tillhandahållas: och åligger det förrätt- ningsmannen att om sammanträde och synegång. som nu sagts. underrätta sådan person senast klockan 6 på aftonen dagen före sammanträdet.

Har sammanträde icke så kungjorts. som ovan sagts. må ändock sam- manträdet hållas med tillstädeskomna personer. men vare förrättnings- mannen skyldig utsätta och kungöra nytt sammanträde för hörande av öv— riga. som äga yttra sig i ärendet.

26 ä'” Sedan erforderliga sammanträden hållits och alla vid förrättningen förefallande frågor blivit utredda. upprätte synemännen skyndsamt provi— sorisk längd. upptagandc dels de anläggningar och åtgärder. vilka synas kunna ifrågakomma för flottledcns inrättande. med angivande av de plat- ser. där dessa tänkts skola vidtagas. samt den egendom. som för sådant än- damål behöver tagas i anspråk, dels ock den ersättning för skada och in- trång. som enligt skedd uppskattning synes böra utgå till vederbörande sakägare.

Denna längd skall av förrätt- ningsmannen så snart ske kan i be- 'styrkt avskrift jämte meddelande om förrättningsmannens adress överlämnas till en eller flera i orten boende, pålitliga personer. minst en inom varje tingslag. men i Norrbot- tens och Västerbottens läns lapp- marker minst en inom varje försam- ling. vilka enligt tillkännagivande vid sammanträdena inom varje så- dant område av synemännen ut- setts att mottaga handlingarna i målet och hålla dem tillgängliga. Om längdens framläggande och platsen för dess tillhandahållande så ock om vad sakägare jämlikt 27 5 har att iakttaga för sin talans bevakande skall kungörelse införas i en eller flera ortstidningar, och vare den under trettio dagar från den dag, då kungörelsen varit i tid- ning senast införd. hos de utsedda

Senaste lydelse 1919: 425.

Denna längd skall av förrätt- ningsmannen så snart ske kan i be- styrkt avskrift jämte meddelande om förrättningsmannens adress överlämnas till en eller flera i orten boende. pålitliga personer, minst en inom varje tingslag. men i Norrbot- tens och Västerbottens läns lapp- marker minst en inom varje försam- ling. vilka enligt tillkännagivande vid sammanträdena inom varje så- dant område av synemännen ut- setts att mottaga handlingarna i målet och hålla dem tillgängliga. Om längdens framläggande och platsen för dess tillhandahållande så ock om vad sakägare jämlikt 27 & har att iakttaga för sin talans bevakande skall kungörelse införas iden eller de ortstidningar. som en- ligt 6 s)" bestämts för införande av kungörelser angående förrättning— en. och vare den under trettio dagar

Prop. 1976/77: 63

Nuvarande lydelse

personerna tillgänglig för en var. som åstundar taga del därav.

38 5” Efter samråd med de övriga synemännen ävensom med sökan- den. där så lämpligen kan ske. be- stämme förrättningsmannen tid och ställe för syneförrättningen. Han skall därom ofördröjligen ej mindre underrätta de andra synemännen än även utfärda kungörelse. vari tillika de fastigheter. som företaget förrnenas arigå. skola namngivas el— ler, i den mån det kan ske på oför- tydbart sätt. utmärkas medelst ge— mensam geografisk eller annan be- teckning: föranstalte ock därom. att kungörelsen varder minst fjor- ton dagar före förrättningssamman— trädet införd i en eller. där förhål- landena påkalla det, två ellerflera av ortens tidningar.

26. Föreslagen lydelse

från den dag. då kungörelsen varit i tidning senast införd. hos de utsed- da personerna tillgänglig för en var. som åstundar taga del därav.

38 5” Efter samråd med de övriga synemännen ävensom med sökan- den. där så lämpligen kan ske. be- stämme förrättningsmannen tid och ställe för syneförrättningen. Han skall därom ofördröjligen ej mindre underrätta de andra synemännen än även utfärda kungörelse. vari tillika de fastigheter. som företaget förmenas angå. skola namngivas el- ler. i den mån det kan ske på oför- tydbart sätt. utmärkas medelst ge- mensam geografisk eller annan be- teckning oclz vari därjämte den el- ler de ortstidningar. vilka av för- rättningsmannen bestämts för in- förande av senare kungörelser an— gående förrättningen. skala angi- vas: föranstalte ock därom. att kungörelsen varder minst fjorton dagar före förrättningssammanträ- det införd iortstidning.

Är företaget av mindre omfattning och berör det uppenbarligen förutom sökanden allenast viss eller vissa sakägare. vare kungörelse, som nu sagts. icke erforderlig; dock skall underrättelse om tid och ställe för sammanträ- det sist å åttonde dagen förut delgivas sådan sakägare.

65 W Förrättningen skall. såvitt ske kan. utan uppskov fortsättas och av- slutas.

Varder nytt sammanträde av nö- den. Skall besked om tiden och stäl- let därför meddelas innan samman- trädet avslutas. Kan till följd av la- ga hinder tiden för sammanträdet ej genast utsättas eller sammanträde ej å utsatt tid hållas, skall kungörel- se om tiden och stället för det nya sammanträdet utfärdas i den ord— ning, somi 38 åsägs, eller ock kal-

Senaste lydelse 1970: 440 (jfr 1969: 393). '5 Senaste lydelse 1970: 440.

Varder nytt sammanträde av nö- den. skall besked om tiden och stål- let därför meddelas innan samman- trädet avslutas. Kan till följd av la- ga hinder tiden för sammanträdet ej genast utsättas eller sammanträde ej å utsatt tid hållas, skall kungörel- se om tiden och stället för det nya sammanträdet utfärdas i den ord- ning. som enligt 38 & bestämts för

Prop. 1976/77 : 63

Nuvarande lydelse

lelse till sammanträdet delgivas samtliga sakägare sist å åttonde dagen förut. Ett exemplar av kun- görelsen skall. då enligt 395 före- skrift meddelats om handlingars tillhandahållande. ofördröjligen översändas till de härför bestämda ställen.

Finnes under förrättningens fort- gång saken angå fastighet. som ej på sätt i 38 ö är föreskrivet angivits i förut utfärdad kungörelse om för- rättningen. och har ej ägare och känd nyttjanderättshavare till den fastighet ändock tillstädeskommit. åligge förrättningsmannen att där- om utfärda kungörelse med tillkän- nagivande vad ägare till sådan fas— tighet så ock nyttjanderättshavare. där dennes rätt är i fråga. har att iakttaga för bevakande av talan vid sammanträde ävensom att till sak- ägare. som nu nämnts. avsända un- derrättelse på sätt i 85 stadgas. Kungörelsen skall minst fjorton dagar före sammanträdet införas i en eller flera av ortens tidningar. Har enligt 39 & meddelats föreskrift om handlingars tillhandahållande. skall ett exemplar av kungörelsen ofördröjligen översändas till de här- för bestämda ställen. Är uppenbar- ligen fråga allenast om viss eller vissa sakägares hörande. vare kungörelse och underrättelse. som nu sagts. dock icke erforderliga. så- framt sådan sakägare delgivcs kal- lelse till sammanträde sist å åttonde dagen förut.

Föreslagen lydelse

kungörelser angående förrättning- en. eller ock kallelse till samman- trädet delgivas samtliga sakägare sist å åttonde dagen förut. Ett ex- emplar av kungörelsen skall. då en- ligt 395 föreskrift meddelats om handlingars tillhandahållandc. oför— dröjligen översändas till de härför bestämda ställen.

Finnes under förrättningens fort- gång saken angå fastighet. som ej på sätt i 38 5 är föreskrivet angivits iförut utfärdad kungörelse om för— rättningen. och har ej ägare och känd nyttiandcrättshavare till den fastighet ändock tillstädeskommit. åligge förrättningsmannen att där- om utfärda kungörelse med tillkän- nagivande vad ägare till sådan fas- tighet så ock nyttjz'tnderättshavare. där dennes rätt är i fråga. har att iakttaga för bevakande av talan vid sammanträde ävensom att till sak- ägare. som nu nämnts. avsända un- derrättelse på sätt i 8ä stadgas. Kungörelsen skall minst fjorton dagar före sammanträdet införas i ortstidning. Har enligt 3.9 & medde- lats föreskrift om handlingars till- handahållande. skall ett exemplar av kungörelsen ofördröjligen över- sändas till de härför bestämda stäl- len. Ar uppenbarligen fråga allenast om viss eller vissa sakägares höran- de. vare kungörelse och underrät- telse. som nu sagts. dock icke er- forderliga. såframt sådan sakägare delgivcs kallelse till sammanträdc sist å åttonde dagen förut.

Har sammanträde ej på sätt ovan sagts tillkännagivits. vare dock sådant tillkännagivande ej av nöden. där alla sakägare komma tillstädes eller de uteblivna delgivits kallelse till sammanträdet sist å åttonde dagen förut.

11 kap.

38 5 Vill någon. vars rätt kan vara beroende av ansökningen eller där- med aVSett företag. bestrida ansök-

11 kap.

38 & Vill någon. vars rätt kan vara beroende av ansökningen eller där- med avsett företag. bestrida ansök-

Prop. 1976/77: 63

Nuvarande lydelse

ningen eller göra invändning mot ifrågasatt företags omfattning eller mot tillärnad vattenbyggnads konstruktion eller mot eljest före- slagen anordning. skola hans erin- ringar i berörda hänseenden. vid äventyr att vattendomstolen eljest icke är pliktig att fästa avseende vid deras innehåll. framställas i skriftlig inlaga inom viss av vattenrättsdo- maren bestämd tid. minst trettio dagar. efter kungörelsens dag. lnla- ga. som nu nämnts. skall ingivas till vattenrättsdomaren i två exemplar.

28

Föreslagen lydelse

ningen eller göra invändning mot ifrågasatt företags omfattning eller mot tillärnad vattenbyggnads konstruktion eller mot eljest före- slagen anordning. skola hans erin- ringar i berörda hänseenden, vid äventyr att vattendomstolen eljest icke är pliktig att fästa avseende vid deras innehåll, framställas i skriftlig inlaga inom viss av vattenrättsdo- maren bestämd tid, minst trettio dagar. efter den dag då kungöran- det har skett. lnlaga. som nu nämnts. skall ingivas till vatten- rättsdomaren i två exemplar.

Denna lag trädcrikraft den ljuli l977. Bestämmelserna i l kap. 145. 2 kap. 67 5. 6 kap. 145. 9 kap. 25 &. l0 kap. 6. 26. 38 och 65 åå samt ll kap. 33. 38. 47. 68, 87 och 88 så i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Prop. 1976/77: 63 29

18. Förslag till Lag om ändring i lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled

Härigenom föreskrives i fråga om lagen ( 1919: 426) om flottning i allmän flottled'

dels att i 2. 13. 39. 70, 75, 82, 82 a och 84 a 55 ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen".

dels atti 3. 8, 14—22, 24, 25, 27, 29—32. 34. 36, 37, 40, 47. 50. 58. 59, 62. 65, 70—76, 78. 81, 82 a. 83, 84 a och 86 55 orden "Kungl. Maj:ts befall- ningshavande" i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”länsstyrelsen" i motsvarande form.

dels att i 14 & orden ”en eller flera tidningar inom orten" och i 19 5 or- den "en eller flera tidningar i orten” skall bytas ut mot "ortstidning".

dels att 10. 35. 41. 44 och 68 55 skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 76 a 5, av nedan angivna ly- delse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 & Varder ej överenskommelse träffad om ersättningen. skall efter syn och uppskattning frågan avgöras av tre ojäviga skiljemän. bland vilka en utses av vardera parten och de sålunda utsedda tillkalla den tredje.

Flottningsförening åligger att varje är å tid. som i reglementet bestäm- mes. utse skiljeman och ersättare för denne. Där så i reglementet föreskri- ves. skola för skilda sträckor av flottlcdcn eller för prövning av olika slag av skada utses olika personer.

För viss by eller visst annat område utmed flottleden må efter sinsemel- lan träffad överenskommelse strandägare och andra med avseende å dem vidkommande flottningsskada mcd laga verkan på förhand utse gemensam skiljeman och ersättare för denne samt om valet underrätta flottningssty- relsen.

De för flottningsförcning utsedda skiljemännens och ersättames namn och adresser skola varje år inom i reglementet angiven tid an- mälas hos Kungl. Maj:ts befall- ningshavande för kungörande på flattningsföreningens bekostnad i länskungörelserna och i en eller fle- ra tidningar inom orten.

355. Om uppgörande av förslag till reglemente föranstalte de. som är- na begagna flottleden; och låte

' Senaste lydelse av 135 1974: 274. 745 1969: 397. 145 l961:549. 785 1964: 183. 255 1969: 397. 81 5 1969: 397. 32 å "— 82 5 ”— 65 5 1966: 677. 82 a 5"— 73 5 1969: 397, 84 a 5 1971:568

De för flottningsförening utsedda skiljemännens och ersättames namn och adresser skola varje år inom i reglementet angiven tid an- mälas hos länsstyrelsen för införan- de i förteckning som i 76 a 5 sägs.

35 5 Om uppgörande av förslag till reglemente föranstalte de. som är- na begagna flottleden: och läte

Prop. 1976/77: 63

Nuvarande lydelse

Kungl. Maj:ts befallningshavande däröver höra skogsägare och and- ra. som av frågan äro intresserade. å sammanträde.-som Kungl. Maj:ts bdb/lningshavande på lämpligt sätt utlyser och låter hålla.

30

Föreslagen lydelse

länsstyrelsen däröver höra skogs- ägare och andra. som av frågan äro intresserade. å sammanträde. som länsstyrelsen kungör [ ortstidning och låter hålla.

Utan hinder av besvär mot beslut. varigenom reglemente första gången fastställes för llottningsförening. må reglementet tillämpas, intill dess i an- ledning av besvären annorlunda må förordnas.

41 5 När styrelseledamot utsetts å flottningsstämma. skall anmälan därom göras hos Kungl. Maj:ts be- fallningshavande i det eller de län. där flottleden framgår, för kungö- rande av den valdes namn och ad- ress i länskungt'irelserna sant! i en eller flera tidningar inom arten. Vid anmälan skall fogas bestyrkt avskrift av protokoll eller annan handling. som bestyrker valet.

Angående styrelseledamot. som- jämlikt stadgandet i 405 blivit av Kungl. Maj:ts befallningslzavande utsedd. skall ock kungörelse på sätt nu sagts utfärdas.

Saknar flottningsförening an- mäld. behörig styrelse. äge Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län. där styrelsen skall hava sitt sä- te. på yrkande av rättsägare förord- na syssloman att med samma befo- genhet. som tillkommer flottnings- styrelse. företräda föreningen eller flottleden i det ärende, varom fråga ' kan vara.

44 5 Styrelsen åligger att för varje tingslag, där flottleden framgår. ut- se minst ett. inom orten bosatt om- bud. till vilket strandägare och and- ra äga hänvända sig med anmäl- ningar enligt 9 5 samt andra fram- ställningar rörande flottleden och flottningen däri. Ombuds namn och adress skola årligen inom tid. som

41 5 När styrelseledamot utsetts å flottningsstämma. skall anmälan därom göras hos länsstyrelsen i varje län. där flottleden framgår. för införande av den valdes namn och adress i förteckning som i 76 a 5 sägs. Vid anmälan skall fo- gas bestyrkt avskrift av protokoll eller annan handling. som bestyr- ker valet.

Angående styrelseledamot. som jämlikt stadgandct i 405 blivit av länsstyrelsen utsedd. skall ock an- teckning på sätt nu sagts göras.

Saknar flottningsförening an- mäld. behörig styrelse. äge länssty— relsen i det län. där styrelsen skall hava sitt säte, på yrkande av rätts- ägare förordna syssloman att med samma befogenhet. som tillkom— mer flottningsstyrelse. företräda föreningen eller flottleden i det ärende. varom fråga kan vara. För- ardnande av syssloman skall an- tecknas i förteckning som i första stycket sägs.

44 5 Styrelsen åligger att för varje domsaga, där flottleden framgår, utse minst ett, inom orten bosatt ombud, till vilket strandägarc och andra äga hänvända sig med anmäl- ningar cnligt 9 5 samt andra fram- ställningar rörande flottleden och flottningen däri. Ombuds namn och adress skola årligen inom tid som

Prop. 1976/77: 63

Nuvarande lydelse

bestämmes i reglementet, anmälas hos Kungl. Maj:ts btfallningslza- vande för kungörande i länskungö- re/serna santt i en eller flera tid- ningar inom arten.

68 5 Å flottgods. som är omärkt el- ler försett med otydligt eller ej god- känt märke eller icke blivit i stad- gad ordning anmält till flottning. skola läggas dubbla umgäldcr; och äge flottningsstyrelsen till säkerhet för dem kvarhålla flottgodset och. där ägaren är känd. efter tillsägelse till honom å offentlig auktion sälja så mycket därav att beloppet där- igenom täckes. Är ägaren okänd, give Kungl. Maj:ts befallningsha- vande i länskungörelserna och tid- ning inom orten föreläggande för honom att inom nittio dagar anmäla sig hos Kungl. Maj:ts befallnings- lzavande; sker ej anmälan, må flott- godset säljas å offentlig auktion. och skall behållningen av de vid försäljningen influtna medel tillfö- ras någon föreningens fond. varom i 32 5 förmäles. eller eljest använ- das till något flottledens gemen- samma ändamål.

Föreslagen lydelse

bestämmes i reglementet. anmälas hos länsstyrelsen för införande i förteckning som i 76 a 5 sägs.

68 5 Å flottgods. som är omärkt el- ler försett med otydligt eller ej god- känt märke eller ieke blivit i stad- gad ordning anmält till flottning. skola läggas dubbla umgälder; och äge flottningsstyrelsen till säkerhet för dem kvarhålla flottgodset och. där ägaren är känd. efter tillsägelse till honom å offentlig auktion sälja så mycket därav att beloppet där- igenom täckes. Är ägaren okänd. givc länsstyrelsen i ortstidning fö— reläggande för honom att inom nit- tio dagar anmäla sig hos länsstyrel- sen: sker ej anmälan. må flottgod- set säljas å offentlig auktion. och skall behållningen av de vid försälj- ningen influtna medel tillföras nå- gon föreningens fond. varom i 32 5 förrnäles. eller eljest användas till något flottledens gemensamma än- damål.

Ej må i andra fall. än i 73 och 74 55 omförrnälas. utan flottningsstyrel- sens begivande omärkt eller otydligt märkt flottgods upptagas ur allmän flottled.

76 a 5 Länsstyrelsen skall föra för- teckning över allmänna flottleder som framgår inom länet. Förteck- ningen skall innehålla sådana upp- gifter som enligt denna lag skola anmälas för införande i förteck- ningen eller eljest antecknas däri.

. Denna lag träder i kraft den ljuli 1977. Bestämmelserna i 14. 19 och 35 55 samt bestämmelsen om ortstidning i 68 & gäller i sin äldre lydelse fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Prop. '1976/77: 63

1.9 Förslag till

32

Lag om ändring i lagen ( 1915: 218) om avtal och andra rättshandling- ar på förmögenhetsrättens område

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område dels att i 17 5 oran ”allmänna tidningarna” skall bytas ut mot "Post- och Inrikes Tidningar".

dels att 27 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

27 5' I fråga om återkallelse av pro- kura. som blivit till handelsregistret anmäld, skall vad i 7 och 32 55 la- gen om handelsregister. firma och prokura den l3 juli 1887 är stadgat lända till efterrättelse. Har återkal- lelsen blivit införd i handelsre- gistret och kungjord i ortstidning- en. är firmans innehavare icke plik- tig attjämväl på annat sätt återkalla fullmakten.

Föreslagen lydelse

27 5' I fråga om återkallelse av pro- kura. som blivit till handelsregistret anmäld. skall vad i 13 och I9 5.5 handelsregisterlagen ( I 974 : 157) är stadgat lända till efterrättelse. Har återkallelsen blivit införd i handels- registret och kungjord i Post— och Inrikes Tidningar. är firmans inne- havare icke pliktig attjämväl på an- nat sätt återkalla fullmakten.

Fullmakt att sluta avtal om köp. byte eller gåva av fast egendom skall vara skriftlig. Har sådan fullmakt blivit. efter ty i 16 och 17 55 sägs. åter- kallad eller för kraftlös förklarad. vare fullmakten utan verkan.

Genom vad här ovan i detta kapitel stadgas därom. att rättshandling av fullmäktigen i vissa fall icke är gällande mot fullrnaktsgivaren. sker ej änd- ring i vad 18 kap. 3 5 handelsbalken innehåller angående verkan därav att vad som genom sådan rättshandling åtkommits blivit använt till fullmakts- givarens nytta.

Denna lag träderi kraft den ljuli l977. Bestämmelserna i 27 5 i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1970: 1006.

Prop. 1976/77: 63 33

20. Förslag till Lag om ändring i förordningen (1845:50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Härigenom föreskrives att rubriken till förordningen (1845: 50 s. 1) i av- seende på handel om lösören, som köparen låteri säljarens vård kvarbliva. samt 1 och 2 55 förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Nuvarande lydelse

l 51 Vill den. som tillhandlar sig lösören och tillåter, att desamma få i säljarens vård kvarbliva, att vad han tillhandlat sig skall frcdas från utmätning för säljarens skuld och i händelse av dennes konkurs från boets tillgångar avskiljas. upprätte skriftlig avhandling om köpet med förteckning å de köpta persedlama och vittnens underskrift. Han skall inom en vecka därefter i tidning med spridning inom den ort, där säljaren bor. låta införa kungörelse om avhandlingen med uppgift om säljarens och köparens namn och yrken, dagen då köpeavhandlingcn blivit uppgjord samt köpeskilling- ens belopp. Avhandlingen jämte bevis om att kungörelsen införts i tidning skall dels inom åtta dagar från den dag då kungörelsen skedde uppvisas för kronofogdemyndighe- ten i den ort där egendomen finnes, och i bestyrkt avskrift tillställas myndigheten. dels inom en månad från samma dag företes inför tings- rätten i ortcn till intagande i dess protokoll.

2 52 Tingsrätt bör genast hos sig. till allmänhetens kännedom. an- gående uppvisade och inprotokol- lerade köpeavhandlingar. offentli-

' Senaste lydelse 1970: 442. 2 Senaste lydelse 1970: 442.

Föreslagen lydelse

1 51 Vill den, som tillhandlar sig lösören och tillåter. att desamma få i säljarens vård kvarbliva. att vad han tillhandlat sig skall frcdas från utmätning för säljarens skuld och i händelse av dennes konkurs från boets tillgångar avskiljas, upprätte skriftlig avhandling om köpet med förteckning å de köpta persedlama och vittnens underskrift. Han skall inom en vecka därefter iartstidning inom den ort. där säljaren bor. låta införa kungörelse om avhandlingen med uppgift om säljarens och köpa- rens namn och yrken. dagen då kö- peavhandlingen blivit uppgjord samt köpeskillingens belopp. Av— handlingen jämtc bevis om att kungörelsen införts i ortstidning skall dels inom åtta dagar från den dag då kungörelsen skedde uppvi- sas för kronofogdemyndighetcn i den ort där egendomen finnes. ochi bestyrkt avskrift tillställas myndig- heten. dels inom en månad från samma dag företes inför tingsrätten i orten till intagande i dess proto- koll.

2 52 Tingsrätten för förteckning över uppvisade och inprotokollera- de köpeavhandlingar.

Prop. 1976/77: 63

Nuvarande lydelse

gen anslå kungörelser av enahanda innehåll. som ovan nämnt är.

34

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den ljuli 1977. Bestämmelserna i 1 5 i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller "börjat verkställas före ikraftträdandet.

Köpeavhandling. om vilken kungörelse finnes anslagen vid utgången av juni 1977. skall införas i förteckning som sägs i 2 5. varefter kungörelsen

får nedtagas.

21. Förslag till Lag om ändring i lagen (1862: "10" s. 1) om kallelse på okända borge— närer

Härigenom föreskrives att 11 5 lagen (1862: 10 s. 1) om kallelse på okän- da borgenärer' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

11 52 Då kallelse är så sökt. som i 9 5 sägs; utfarde rätten offentlig stämning å okända borgenärer att sist å viss dag. sedan sex månader förflutit. giva sin'a fordringar skrift- ligen eller muntligen an. Stämning- en varde i rättens kan.in anslagen sex månader före inställelsedagen och i allmänna tidningarna kun- gjord tre gånger. första gången fem och tredje gången sist två må- nader innan den dag inträffar. Ut- mätningsmanncn i orten och alla in— ländska borgenärer, som å den i 9 5 omförmälda förteckning upptagna äro. skola om stämningen särskilt underrättas; och foge rätten an— stalt. att sådan underrättelse var- der, minst en månad före inställel- sedagen. dcm meddelad.

Föreslagen lydelse

11 52 Då kallelse är så sökt. som i 9 5 sägs; utfärde rätten offentlig stämning å okända borgenärer att sist å viss dag. sedan sex månader förflutit. giva sina fordringar skrift— ligen eller muntligen an. Stämning- en varde skyndsamt kungjord i Post— och Inrikes Tidningar. Ut- mätningsmannen i orten och alla in- ländska borgenärer. som å den i 9 5 omförmälda förteckning upptagna äro. skola om stämningen särskilt underrättas; och foge rätten an- stalt. att sådan underrättelse var— der. minst en månad före inställel— sedagen. dem meddelad.

Penna lag träderi kraftiden ljuli 1977. Aldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

' Lydelse av lagens rubrik enligt prop. 1976/77: 5. 2 Senaste lydelse 1964: 327.

Prop. 1976/77: 63 35

22. Förslag till Lag om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Härigenom föreskrives i fråga om konkurslagen (1921: 225)' dels atti 85, 111, 129, 130.149, 155. 166, 176, 186. 189 och 210 55 orden ”allmänna tidningarna" skall bytas ut mot "Post- och Inrikes Tidningar” '.

dels att 19, 74. 185 och 202 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 52 Meddelas beslut om konkurs skall konkursdomaren genast utsätta första borgenärssammanträdet att hållas inför konkursdomaren tidigast tre och senast fem veckor från dagen för konkursbeslutet. Sammanträdet får dock hållas senare än som har sagts nu. om det är nödvändigt med hänsyn till konkursboets omfattning och beskaffenhet. Konkursdomaren skall även bestämma den tid. minst fyra och högst tio veckor från dagen för kon- kursbeslutet. inom vilken bevakning av fordran skall äga rum. Han skall därjämte bestämma den eller de ortstidningar i vilka kungörelser om kon- kursen skola införas.

Konkursbeslutet jämte vad kon- kursdomaren bestämt enligt första stycket kungöres i Post- och lnri- kes Tidningar ochi ortstidning som avses i nämnda stycke.

Konkursbeslutet jämte vad kon— kursdomaren bestämt enligt första stycket kungöres i Post- och lnri- kes Tidningar och ortstidning.

Gäldenären skall kallas till första borgenärssammanträdet och därvid er- inras om sin skyldighet enligt 92 5 att vid sammanträdet avlägga boupp- teckningsed. I fråga om delgivning av kallelsen gäller vad som är föreskri- vet om stämning i tvistemål.

74 5 Skall konkursbos egendom säljas å auktion genom förvaltarens försorg. låte han kungöra auktionen på sätt och inom tid, som i utsök- ningslagen stadgas för kungörande av auktion å egendom av det slag, varom fråga är; dock vare kungö- relsens införande i allmänna tid- ningarna eller i länskungörelserna icke i något fall erforderligt.

74 5 Skall konkursbos egendom säljas å auktion genom förvaltarens försorg, låte han kungöra auktionen på sätt och inom tid. som i utsök- ningslagen stadgas för kungörande av auktion å egendom av det slag, varom fråga är; dock vare kungö- relsens införande i Post- och Inri- kes Tidningar icke i något fall erfor- derligt.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande auktion, som enligt 73 5 besörjes av borgenär.

' Senaste lydelse av 111 5 l957:97 130 5 1946: 809 155 5 1970: 848 166 5 "— 2 Senaste lydelse 1975: 244.

176 5 19752244 210 5 1970: 848

Prop. 1976/77 : 63 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

185 53 Finner konkursdomaren, då beslut om konkurs meddelas, anled- ning till antagande. att gäldenärens bo icke förslår till bestridande av kon- kurskostnadema, och ställes ej genast säkerhet för sagda kostnader, skall vad förut i denna lag är stadgat om vidtagande av åtgärder då konkurs upp— stått icke äga tillämpning, utan gälle vad här nedan föreskrives:

I) Konkurs-domaren skall om [) Konkursbeslutet kungöres i konkursen genast utfärda kungö- relse med uppgift om dagen. då konkursansökningen ingivits: och

Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning. I kungörelsen skall an- märkas att anledning finnes till så-

varde i kungörelsen dessutom an- dant antagande. som ovan sagts. märkt. att anledning finnes till så- dant antagande. som ovan sagts. Kungörelsen skall tdördröjligen an- slås i rättens kansli samt genast el- ler nästa pastdag avsändas för att en gång införas i allmänna tidning- arna ävensom en eller två tidningar inom orten; varjämte konkursdo- maren har att om konkursen genast underrätta allmänna åklagaren i orten samt. om gäldenären är äm- bets- eller tjänsteman. hans när- maste förman.

2) Konkursdomaren skall, där det prövas erforderligt, förordna en god man att taga vård om gäldenärens bo. Har icke till konkursdomaren ingivits av gäldenären under edsförpliktelse underskriven förteckning över hans tillgångar och skulder med uppgift om dels varje borgenärs namn och post- adress. dels i vad mån skuld avser lön eller pension och dels de böcker och andra handlingar, som röra boet, skall god man alltid förordnas. Det ålig- ger i sådant fall gode mannen att ofördröjligen upprätta och till konkursdo- maren inkomma med förteckning, som nyss sagts, samt att så snart kun- skap vunnits om löne- eller pensionsskuld genast anmäla detta till krono- fogdemyndigheten i gäldenärens hemortskommun. Finnes ej löne- eller pensionsskuld skall detta anmärkas i förteckningen. Vid boupptecknings- förrättningen skall gäldenären vara tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet.

3) Framgår ej av bouppteckningen, att tillgång finnes till bestridande av konkurskostnadema, kalle konkursdomaren genast gäldenären att inställa sig för att fästa bouppteckningens riktighet med sådan ed, som i 91 5 sägs. Edgången må ej utsättas att äga rum tidigare än en vecka efter det beslutet om konkurs meddelades. Har konkursansökningen gjorts av borgenär, varde underrättelse om tiden för edgången med posten översänd till ho- nom.

Edgångsyrkande, varom stadgas | 93 5. må jamval 1 fall, varom nu är frå- ga, av borgenär framställas.

Vad 4 kap. i övrigt föresknver 1 avseende å edgång likasom ock vad 1 samma kapitel stadgas om påföljd för 'gäldenär av tredska att vid boupp-

3 Senaste lydelse 1975: 1263.

Prop. 1976/77: 63 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

teckningsförrättning vara tillstädes och uppgiva boet skall i fall, som här avses. äga motsvarande tillämpning.

4) Varder ej genom tillägg vid bouppteckningens beedigande eller eljest ådagalagt. att tillgång finnes till bestridande av konkurskostnadema, och ställes ej heller säkerhet för sagda kostnader. meddele konkursdomaren beslut om avskrivning av konkursen. Innan gäldenären beedigat boupp- teckningen eller annan fullgjort edgång. som må hava förelagts honom. må konkursen ej aVSkn'vas. där ej hinder föreligger för edgångs fullgörande inom skälig tid och konkursdomaren finner anledning saknas till antagan- de, att genom edgången tillgång till kostnademas bestridande skulle yppas.

5) Finnes boet förslå till konkurskostnademas bestridande eller ställes säkerhet för desamma. skall konkursdomaren iakttaga vad som omförmä- les i l9 5. därvid likväl de tider. som enligt sagda paragraf skola räknas från det beslutet om konkurs meddelades, i stället skola räknas från dagen för utfärdandet av kungörelse enligt paragrafen. Med konkursen skall jäm- väl i övrigt så förhållas som i allmänhet är beträffande konkurser föreskri- vet; dock att. där bouppteckningsed redan avlagts. det ej åligger gäldenä- ren eller annan, som gått eden, att ånyo fullgöra sådan edgång.

202 5 Erfordras under konkursen Xändrad föreskrift. i vilken eller vilka ortstidningar kungörelser angående konkursen skola införas. ankomme på konkursdomaren att meddela och låta kungöra sådan föreskrift: underrätte ock ofördröjligen rättens ombudsman därom.

Möter hinder för införande av Möter hinder för införande av kungörelse om konkursen i ortstid- kungörelse om konkursen i viss ning, som i sådant avseende be- ortstidning. skall kungörelsen an- stämts, skall kungörelsen anses be— ses behörigen offentliggjord, ändå hörigen offentliggjord. ändå att den att den ej intagits i den tidning- ej intagits i den tidning.

Kungörelse om konkursmåls handläggning vid rätten må utan hinder av föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar för den, som utsatts för handläggningen. i sådan tidning införas senare. om kon- kursdomaren finner särskilda omständigheter därtill föranleda.

Denna lag träder i kraft den ljuli l977. Bestämmelserna i 19 5 gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Prop. 1976/77: 63 23 Förslag till

38

Lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom föreskrives i fråga om utsökningslagen (1877: 31 5. l)' dels att i 91 5 orden "allmänna tidningarna” skall bytas ut mot "Post- och Inrikes Tidningar".

dels att 90. 96 a och 141 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

90 52 Skall lös egendom säljas på auktion. skall utrnätningsmannen kungöra tid och ställe för auktionen itidning inom orten och på sätt som i övrigt finnes lämpligt. Finnes för viss ort förordnat. att auktion skall kungöras på särskilt sätt. skall det också lända till efterrättelse.

Föreslagen lydelse

90 52 Skall lös egendom säljas på auktion. skall tid och ställe för auk- tionen kungöras iden eller de orts- tidningar som utmätningsmannen bestämmer samt på sätt som i öv- rigt finnes lämpligt. Finnes för viss ort förordnat. att auktion skall kungöras på särskilt sätt. skall det också lända till efterrättelse.

Är egendom. som säljas skall. av beskaffenhet att den ej. utan att förstö- ras eller väsentligen försämras. kan förvaras under den tid. som för auktio- nens kungörande i ovan stadgad ordning erfordras. äge utmätningsmannen låta kungöra försäljningen på annat sätt. som lämpligt finnes.

96 a 5'J Lös egendom. som avses i detta kapitel och kan antagas ej vara fö- remål för okänd sjö- eller luftpanträtt. äger utmätningsmannen sälja under hand i stället för på auktion. om det är sannolikt att avsevärt högre köpe- skilling kan uppnås därigenom. lnnan försäljning sker. skola gäldenären. sökanden och envar annan. vars rätt är beroende av försäljningen och som är känd för utmätningsmannen, om möjligt erhålla tillfälle att yttra sig.

Innan egendom säljes under hand. skall utmätningsmannen in- fordra anbud genom kungörelse. som införes i den eller de ortstid- ningar som utmätningsmannen bestämmer, eller på annat lämpligt sätt. Avges ej anbud som utmät- ningsmannen anser sig böra godta- ga. skall auktion utsättas.

Innan egendom säljes under hand. skall utmätningsmannen in- fordra anbud genom kungörelse. som införes i en eller flera tidningar inom orten. eller på annat lämpligt sätt. Avges ej anbud som utmät- ningsmannen anser sig böra godta— ga, skall auktion' utsättas.

I fråga om försäljning under hand och 96 55 motsvarande tillämpning.

14154. När utmätt lös egendom sålts under hand. skall utmätnings- mannen, om det ej är uppenbart obehövligt, utsätta sammanträde

äga i övrigt 91 52 och 5 mom. samt 92

141 54 När utmätt lös egendom sålts under hand. skall utmätnings- mannen. om det ej är uppenbart obehövligt, utsätta sammanträde

' Senaste lydelse av 91 5 1973: 1131 (jfr l975z9l7). ” Senaste lydelse 1973: 1131 (jfr 1975: 917). 3 Senaste lydelse 1973: 1131 (jfr 1975: 917). ** Senaste lydelse 1973: 1131 (jfr 1975: 917).

Prop. 1976/77: 63

Nuvarande lydelse

för köpeskillingens fördelning och minst två veckor i förväg kalla gäl- denären. sökanden och envar an- nan rättsägare som är känd för ut- mätningsmannen. När särskilda skäl föranleda det. skall han också kungöra tid och plats för samman- trädet i tidning inom orten eller på annat lämpligt sätt.

Föreslagen lydelse

för köpeskillingens fördelning och minst två veckor i förväg kalla gäl— denären. sökanden och envar an- nan rättsägare som är känd för ut- mätningsmannen. När särskilda skäl föranleda det. skall tid och plats för sammanträdet också kan- göras i den eller de ortstidningar som utmätningsmannen bestäm- mer eller på annat lämpligt sätt.

Har lös egendom sålts på auktion enligt 5 kap.. skall sammanträde för köpeskillingens fördelning utsättas. om annan än sökanden gjort anspråk på betalning enligt vad som sägs i 139 5 eller. när flera äro sökande. någon av dem påstått bättre förmånsrätt än utmätningen medför. Till sammanträ— det skall utmätningsmannen kalla gäldenären. sökanden och envar annan rättsägare som är känd för honom.

Sammanträde som avses i 1 eller 2 mom. skall hållas inom två veckor ef- ter utgången av tid som föreskrives i 137 5.

Denna lag träder i kraft den ljuli l977.

Prop. 1976/77: 63

24. Förslag till

40

Lag om ändring i delgivningslagen (1970: 428)

Härigenom föreskrives att 17 och 19 55 delgivningslagen (1970z428) skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

17 51 Kungörelsedclgivning sker genom att handlingen hålles till- gänglig viss tid hos myndigheten el- ler på plats. som myndigheten be- stämmer. och genom att meddelan- de härom och om handlingens hu- vudsakliga innehåll införes i lämp- lig tidning inom sju dagar från be- slut om kungörelsedelgivning. Är införande i tidning uppenbarligen meningslöst. får meddelandet i stäl- let anslås i myndighetens lokal in- om samma tid. Detta förfarande får också användas. om kungörelsedel- givning enligt 15 5 ägt rum och där- efter ny delgivning skall ske i sam- ma mål eller ärende. Vid delgivning ifall som avses i 16 5 första stycket andra punkten med de personer som hyr eller annars innehar lägen- het i samma fastighet skall dess- utom meddelandet anslås inom fas- tigheten på lämpligt sätt inom sju dagar från beslutet om kungörelse- delgivning.

Meddelande som avses i första stycket bör även anslås på kommu- nens anslagstavla i den kommun som med hänsyn till ändamålet med delgivningen finnes lämplig. om det kan anta gas att den som sö- kes för delgivning därigenom nås av meddelandet.

Föreslagen lydelse

17 5' Kungörelsedelgivning sker genom att handlingen hålles till- gänglig viss tid hos myndigheten el- ler på plats. som myndigheten be- stämmer, och genom att meddelan- de härom och om handlingens hu- vudsakliga innehåll införes i Post- och Inrikes Tidningar och ortstid- ning eller endera av dessa inom tio dagar från beslut om kungörelse- delgivning. Är införande i tidning uppenbarligen meningslöst. får meddelandet i stället anslås i myn- dighetens lokal inom samma tid. Detta förfarande får också använ- das. om kungörelsedelgivning en- ligt 155 ägt rum och därefter ny delgivning skall ske i samma mål el- ler ärende. Vid delgivning i fall som avses i 165 första stycket andra punkten med de personer som hyr eller annars innehar lägenhet i sam- ma fastighet skall dessutom medde- landet anslås inom fastigheten på lämpligt sätt inom sju dagar från bc- slutet om kungörelsedelgivning.

1 fall som avses i 16 5 sändes dessutom meddelande med posten till nå- gon eller några av de personer som sökes för delgivning under deras vanli- ga adresser för att vara tillgängligt för alla dem som avses med delgivning- en. Ingår statlig myndighet eller kommun bland dem som avses med del- givningen. skall sådant meddelande alltid sändas till myndigheten eller

1 Senaste lydelse 1972: 725.

Prop. 1976/77: 63 41

kommunen. Avser delgivningen i fall som avses i 16 5 första stycket andra punkten de personer som hyr eller annars innehar lägenhet i samma fastig- het. skall i stället handlingcn eller meddelande enligt 6 5 andra stycket sän- das med posten till envar av dem. om ej också detta förfarande skulle med- föra större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till ända- målet med delgivningen.

19 5 Delgivning har skett genom att den som sökes för delgivning har mot- tagit handlingen i huvudskrift eller styrkt avskrift eller styrkt kopia oavsett på vilket sätt den kommit honom tillhanda.

Förekommer vid särskild postdelgivning eller stämningsmannadelgiv- ning att den som sökes för delgivning vägrar att taga emot handlingen. an- ses delgivning ändå ha skett.

Delgivning skall anses ha skett enligt 65 andra stycket genom att handlingen är tillgänglig och meddelandet delgivits.

enligt 12 eller 13 5 genom att det blivit fullgjort som föreskrives där.

enligt 15 5 andra stycket sista punkten genom att handlingen läm- nats i den söktes hemvist eller fästs på dörren till hans bostad.

enligt 17 5 på sjunde dagen efter beslutet om kungörelsedelgivning under förutsättning att det blivit fullgjort som föreskrives i paragra- fens första stycke.

Delgivning skall anses ha skett enligt 65 andra stycket genom att handlingen är tillgänglig och meddelandet delgivits,

enligt 12 eller 13 5 genom att det blivit fullgjort som föreskrives där.

enligt 15 5 andra stycket sista punkten genom att handlingen läm- nats iden söktes hemvist eller fästs på dörren till hans bostad.

enligt 17 5 på tionde dagen efter beslutet om kungörelsedelgivning under förutsättning att det blivit fullgjort som föreskrives i paragra- fens första stycke.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1977. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörelsedelgivning som har beslutats före ikraftträdandet.

25. Förslag till Lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808)

Härigenom föreskrives att i 11 5 lagsökningslagen (1946: 808) orden ”all- männa tidningarna" skall bytas ut mot "Post- och Inrikes tidningar".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Prop. 1976/77: 63

Hänvisningar till S25

  • Prop. 1976/77:63: Avsnitt 8.2.6

26 Förslag till

42

Lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290)

Härigenom föreskrives att 125 förvaltningslagen (1971:290) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 5 Besvär över myndighets beslut anföres genom att besvärshandling till- ställes den förvaltningsmyndighet eller förvaltningsdomstol som har att pröva besvären. 1 beSVärshandlingen skall anges det beslut som överkla- gas.

Besvärshandlingen Skall ha kom-- mit in inom tre veckor från den dag då klaganden tick del av beslutet. ]: fråga om beslut. som avser före-- skrift till allmän efterrättelse och som ej delges. räknas besvärstiden från den dag då beslutet tillkänna-- gavs. Har beslutet tillkännagivits vid mer än ett tillfälle, räknas be— svärstiden från dagen för det sista tillkännagivandet.

Besvärshandlingen skall ha kom- mit in inom tre veckor från den dag då klaganden frck del av beslutet. .l fråga om beslut, som avser före- skrift till allmän efterrättelse och som ej delges, räknas besvärstiden från den dag då beslutet tillkänna- gavs. Härvid har 5 5 första stycket lagen (1977: 000) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m. motsvarande tillämpning.

Besvär som ej anförts i rätt tid upptages ej till prövning. Har besvärs- handlingen före besvärstidens utgång kommit in till den myndighet som har meddelat det överklagade beslutet. skall besvären ändå upptagas ti11

prövning.

Dennalag träder i kraft den ljuli 1977. Aldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som har fattats före ikraftträdandet.

Prop. 1976/77: 63

27. Förslag till

Lag om ändring i lagen ( 1968:555 ) om rätt för utlänning och ut- ländskt företag att idka näring häri riket

Härigenom föreskrives att i 26 och 27 55 lagen (1968: 555) om rätt för ut- länning och utländskt företag att idka näring här i riket' orden ”allmänna tidningarna” skall bytas ut mot ”Post- och Inrikes Tidningar”.

Dennalag träderi kraft den ljuli 1977.

28. Förslag till Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom föreskrives ifråga om sjölagen (1891: 35 s. 1)2 dels att i 217 5 orden ”allmänna tidningarna” skall bytas ut mot ”Post- och Inrikes Tidningar".

dels att 40 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

40 5 Partrederi föreligger. om flera överenskommit att under delad ansvarighct gemensamt driva sjö- fart med eget fartyg. Anmälan om partrederiavtal kan göras hos regis- termyndigheten, som har att oför— dröjligen kungöra anmälningen. Närmare föreskrifter om anmäl- nings- och kungörelseförfarandet meddelas av regeringen.

Föreslagen lvdelse

40 5 Partrederi föreligger. om fiera överenskommit att under delad ansvarighet gemensamt driva sjö- fart med eget fartyg. Anmälan om partrederiavtal kan göras hos regis- termyndigheten. som har att oför- dröjligen anteckna anmälningen i det register där fartyget iir infört el- ler, om det ej är registrerat, kungö- ra densamma. Närmare föreskrif- ter om anmälnings- och kungörelse- förfarandet meddelas av regering- en.

För de förpliktelser som uppkomma för partrederiet sedan rederiavtalet anmälts till registermyndigheten svarar varje redare endast i förhållande till sin andel i fartyget i den mån han ej åtagit sig större ansvarighet. För dessförinnan uppkomna rederiförpliktelser svara redama solidariskt.

I fråga om redarnas inbördes rättigheter och skyldigheter tillämpas be- stämmelserna i 41—57 55 i den mån annat ej avtalats.

Denna lag träder i kraft den 1ju1i 1977.

29. Förslag till Lag om ändring i lagen (1907: 15 s. 1) angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet

Härigenom föreskrives att 6 5 lagen (1907: 15 s. 1) angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet3 skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1977.

' Senaste lydelse av 26 5 1975: 1361. 2 Lagen omtryckt 1975: 1289. 3 Senaste lydelse av 6 5 1917: 276.

Prop. 1976/77: 63

30. Förslag till

44

Lag om ändring i lagen (1921:.378) om ströängars indragande till kronan

Härigenom föreskrives att 14 och 60 55 lagen (1921: 378) om ströängars indragande till kronan skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

14 5 Om ungefärliga tiden för för- rättning, som ströängsnämnd har att jöretaga å fastighet. skall lant— mätaren minst jj'orton dagar förut låta upplösa kungörelse i kyrkan i den församling, där fastigheten är belägen. Därjämte åligger lantmä- taren att minst tjugu dagar före den beräknade tiden för förrättningen med posten avsända kallelse till den. som enligt senaste mantals- längd eller eljest tillgängliga upplys- ningar i egenskap av ägare innehar fastigheten; dock vare, där denne icke har känt hemvist inom riket el- ler han vistas utom riket, sådan kal- lelse icke erforderlig.

Föreslagen lydelse

14 5 Det åligger lantmätaren att minst tjugu dagar före den beräkna- de tiden för förrättning. som strö- ängsnämnd har att företaga & fas- tighet. med posten avsända kallelse till den, som enligt senaste mantals- längd eller eljest tillgängliga upplys— ningar i egenskap av ägare innehar fastigheten; dock vare, där denne icke har känt hemvist inom riket el- ler han vistas utom riket, sådan kal- lelse icke erforderlig.

Då ecklesiastikt hemman beröres av förrättning, som här avses, göre lantmätaren i god tid hos länsstyrelsen anmälan därom, i syfte att allmänt ombud mä förordnas att vid förrättningen bevaka hemmanets rätt.

60 5 Ersättning. som utgår på sätt i 56 eller 57 5 sägs, skall av länsstyrel- sen utbetalas. så snart beslutet om ängamas indragning äger laga kraft. Bcsväras fastigheten av sökt eller beviljad inteckning för fordran eller för avkomst eller annan förmån. som upplåtits att utgå av fastigheten, eller kan fastigheten, jämlikt 11 kap. 2 li jordabalken , i ägarens hand häfta för ogulden köpeskilling, må ersättningen icke till ägaren utbetalas, med mind- re han styrker, att vederbörande rättsägare lämnat sitt medgivande därtill. Gitter fastighetens ägare ej visa sådant medgivande, skall länsstyrelsen fördela beloppet mellan rättsägama i den ordning, som är stadgat för för- delning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom.

Kallelse till sammanträde för för- delningen skall genom länsstyrel- sens försorg med posten sändas till fastighetens ägare samt inteck- ningshavare, som äga rätt till betal- ning ur ersättningen. Är inteck- ningshavare okänd, låte länsstyrel- sen införa kungörelse i allmänna tidningarna och tidning inam orten

Kallelse till sammanträde för för- delningen skall genom länsstyrel- sens försorg med posten sändas till fastighetens ägare samt inteck- ningshavare. som äga rätt till betal- ning ur ersättningen. Är inteck- ningshavare okänd, låte länsstyrel- sen införa kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar minst fjorton da-

Prop. 1976/77: 63

Nuvarande lydelse

minst fjorton dagar före samman- trädet.

Föreslagen lydelse

gar före sammanträdet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

31. Förslag till Lag om ändring i lagen (1927: 79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal

Härigenom föreskrives att 2 5 lagen (1927: 79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund" av brandförsäkringsavtal'"skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 5 Har ersättningsbelopp blivit nedsatt hos länsstyrelsen, utsätte denna så snart ske kan sammanträde för förhandling om rättsägares anspråk och

beloppets fördelning.

Kallelse till sammanträdet skall genom länsstyrelsens försorg minst fjorton dagar förut med posten sän— das till fastighetsägaren och kända borgenärer. som i denna lag avses. så ock införas i allmänna tidningar- na och tidning inom orten. 1 övrigt skall i avseende å fördelningen be- stämmelserna om fördelning av kö- peskilling för exekutivt försåld fast egendom äga motsvarande tillämp-

ning.

Kallelse till sammanträdet skall genom länsstyrelsens försorg minst fjorton dagar förut med posten sän- das till fastighetsägaren och kända borgenärer. som i denna lag avses. så ock kungöras i Post— och Inrikes Tidningar. [ övrigt skall i avseende å fördelningen bestämmelserna om fördelning av köpeskilling för exe- kutivt försåld fast egendom äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1977.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet. _

' Lagen omtryck 1970: 1011. Senaste lydelse av lagens rubrik 1970: 1011.

Prop. 1976/77: 63

32. Förslag till

46

Lag om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen hand-

ling

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1927: 85) om dödande av för- kommen handling]

dels att i 12 och 13 55 orden "allmänna tidningarna" skall bytas ut mot "Post- och Inrikes Tidningar”.

dels att 6 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse

6 5 Har sökanden visat sannolika skäl. att handlingen för honom förstörts eller eljest förkommit, fö- relägge rätten honom att å viss rät- tegångsdag fullfölja ansökningen; och utfärde rätten offentlig stäm- ning. som anslås i rättens kansli och genom rättens försorg införes i allmänna tidningarna ävensom, där rätten prövar lämpligt, [ tidning inom orten. Införandet i allmänna tidningarna skall äga rum i första ' numret för januari. april. juli eller oktober månad; och skall vid utsät- tande av dag för ansökningens full- följande iakttagas, att minst ett och högst två år komma att förflyta mellan dagen för införandet och den dag, som utsättes för ärendets fullföljande.

Föreslagen lydelse

6 5 Har sökanden visat sannolika skäl. att handlingen för honom förstörts eller eljest förkommit. fö— reläggc rätten honom att å viss rät- tegångsdag fullfölja ansökningen; och utfärde rätten offentlig stäm- ning, som genom rättens försorg kungöres i Post- och Inrikes Tid- ningar. Kungörelsen skall införas i tidningens första nummer för ja- nuari. april. juli eller oktober må- nad; och skall vid utsättande av dag för ansökningens fullföljande iakt- tagas, att minst ett och högst två år komma att förflyta mellan dagen för kungörandet och den dag. som utsättes för ärendets fullföljande.

Stämningen skall innehålla,jämte beskrivning av handlingen, att sanno- lika skäl visats för sökandens uppgift att den för honom förkommit. även- som tillkännagivande att. om någon innehar handlingen eller vet att den finnes i behåll, han bör därom hos rätten göra anmälan SlSt å den för åren- dets fullföljande utsatta dag.

Har stämningen icke blivit i rätt tid införd i allmänna tidningarna och möter på grund därav hinder för ärendets företagande å den ut- satta dagen, äge rätten utsätta ny dag för ansökningens fullföljande samt utfärda och kungöra offentlig stämning på sätt förut sagts. Under-

1 Lagen omtryckt 1970: 1012.

Har stämningen icke blivit i rätt tid införd i Post- och Inrikes Tid- ningar och möter på grund därav hinder för ärendets företagande å den utsatta dagen, äge rätten utsät- ta ny dag för ansökningens fullföl- jande samt utfärda och kungöra of- fentlig stämning på sätt förut sagts.

Senaste lydelse av 13 5 1973: 1072 (jfr 1975: 910).

Prop. 1976/77 : 63 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rättelse härom skall meddelas sö- Underrättelse härom skall medde- kanden. las sökanden.

"Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977. Bestämmelserna i 6 5 i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

33. Förslag till Lag om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank

Härigenom föreskrives att i 27 5 lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank' orden ”allmänna tidningarna" skall bytas ut mot ”Post- och Inrikes Tid- ningar".

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1977.

' Senaste lydelse av 27 5 1974: 569.

Prop. 1976/77: 63

34. Förslag till

48

Lag om ändring i lagen (1918: 163) med vissa bestämmelser om sjö-

fynd

Härigenom föreskrives att 1. 3 och 7 55 lagen (1918: 163) med vissa be- stämmelser om sjöfynd skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

"l 5 Var som i saltsjön inom svensk skärgård eller vid svensk kust eller i rikets segelbara insjöar. floder el- ler kanaler bärgar övergivet fartyg eller skeppsvrak eller till fartyg hö- rande redskap eller gods, evad så- dant upptages från botten eller an- träffas flytande pä vattnet eller dri- vet å strand, vare skyldig att anmä- la fyndet hos landsfiskal eller an- nan polisman ellcr hos tulltjänste- man-, och skall det åligga den. som mottagit sådan anmälan, att därom ofördröjligen meddela distriktets tullförvaltning underrättelse.

3 5' Tullförvaltning. som mottagit underrättelse om bärgning enligt vad i 15 eller 25 första stycket sägs, vare skyldig att föranstalta om besiktning av fyndet samt att därefter låta i allmänna tidningarna samt i de av sjr')farts.s'tyrelsen utgiv- na Underrättelser för sjöfarande ävensom i tidning inom orten införa kungörelse om bärgningen med fö- reläggande för ägaren till det bärga- de godset att anmäla sig hos tullför- valtningen inom nittio dagar från kungörandet i allmänna tidningar- na eller inom den längre tid. ej överstigande ett år. från sagda kungörande, som generaltullstyrel- sen kan för särskilt fall finna skäligt bestämma.

Föreslagen lydelse

1 5 Var som i saltsjön inom svensk skärgård eller vid svensk kust eller i rikets segelbara insjöar. floder el- ler kanaler bärgar övergivet fartyg eller skeppsvrak eller till fartyg hö- rande redskap eller gods. evad så- dant upptages från botten eller an- träffas flytandc på vattnet eller dri- vet å strand. vare skyldig att anmä- la fyndet hos polismyndighet eller hos tulltjänsteman; och skall det åligga den. som mottagit sådan an- mälan, att därom ofördröjligen meddela distriktets tullförvaltning underrättelse.

3 5' Tullförvaltning. som mottagit underrättelse om bärgning enligt vad i 15 eller 25 första stycket sägs, vare skyldig att föranstalta om besiktning av fyndet samt att därefter låta i Post- och Inrikes Tid- ningar samt i de av sjöfartsverket utgivna Underrättelser för sjöfaran- de införa kungörelse om bärgning- en med föreläggande för ägaren till det bärgade godset att anmäla sig hos tullförvaltningen inom nittio dagar från kungörandet eller inom den längre tid. ej överstigande ett år, från kungörandet. som general- tullstyrelsen kan för särskilt fall frn- na skäligt bestämma. "

Kan det bärgade godset ej vårdas utan fara för försämring, skall det för- säljas å offentlig auktion. De vid auktionen influtna medlen skola nedsättas i riksbanken på sätt särskilt stadgas för att. efter utgången av den i första stycket sagda tid, vederbörande tillhandahållas.

' Senaste lydelse 1955: 392.

Prop. 1976/77: 63

Nuvarande lydelse

7 & Överstiger fynds värde ej tio kronor. enligt intyg av landsjiskal eller av tulltjänsteman. vilken gene— raltullstyrelsen bemyndigat att ut- färda sådant intyg. må, där tullför- valtningen cj finner särskild anled- ning föreligga för t'yndets behand- ling i annan ordning, tullförvalt- ningen, utan vidare besiktning och utan kungörande av bärgningen, ut- lämna fyndet till bärgaren.

49

Föreslagen lydelse

7 5 Överstiger fynds värde ej tio kronor, enligt intyg av polismyn- dighet eller av tulltjänsteman, vil- ken generaltullstyrelsen bemyndi- gat att utfärda sådant intyg. må, där tullförvaltningen ej finner särskild anledning föreligga för fyndets be- handling i annan ordning. tullför- valtningen, utan vidare besiktning och utan kungörande av bärgning- en. utlämna fyndet till bärgaren.

Denna lag träder i kraft den ljuli l977. Bestämmelserna i 3 5 i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Prop. 1976/77:63 50

35. Förslag till Lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar

llär'igenom föreskrives att 52, 56, 80 och 93 åå lagen (1939: 608) om en— skilda vägar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52 & Styrelse för vägsamfällighet skall bestå av en eller flera här i riket bosatta personer och hava sitt säte i den ort, där vägen eller största delen därav är belägen.

Ändå att den tid. för vilken styrelseledamot blivit utsedd, ej gått till ända. må han skiljas från uppdraget genom beslut av de väghållningsskyl- diga.

Anmälan om val av styrelse eller ändring i dess sammansättning skall ofördröjligen göras hos länsstyrelsen.

Har styrelseledamot avgått eller den tid. för vilken han blivit vald. gått till ända utan att anmälan om nytt val skett, och är styrelsen med kvarstå- ende ledamöter ej beslutför, eller saknas eljest behörig styrelse. skall länsstyrelsen på yrkande av någon. vars rätt. kan vara beroende av att sty— relse finnes, förordna syssloman att, intill dess efter inkommen anmälan om verkställt val förordnandet återkallas, antingen ensam eller jämte. de. styrelseledamöter. som må finnas. förvalta samfällighetens angelägenhe- ter och företräda samfälligheten på sätt om styrelse finnes nedan stadgat. Syssloman njute av samfälligheten arvode. som bestämmes av länsstyrel- sen.

Då styrelse utsetts eller ändring i Länsstyrelsen skall föra förteck- dess sammansättning skett samt dä ning över vägsamfälligheter. För- förordnande av syssloman ägt rum. teckningen skall innehålla uppgif- skall på samfällighetens bekostnad ter om styrelses sammansättning underrättelse därom intagas i läns-- _ och om förordnad syssloman. kungörelserna.

56 5 Å sammanträde. varom i 50 & förmäles, må rösträtt för envar av de väghållningsskyldiga fastigheterna utövas av den, som jämlikt 5 5 har att svara för fullgörande av fastighetens förpliktelser, efter det andelstal, som är bestämmande för fastighetens delaktighet i väghållningsskyldigheten. Väghållningsskyldig, som icke gäldat förfallet bidrag, är förlustig sin rösträtt. intill dess betalningen fullgöres. Ej må någon utöva rösträtt för mer än en tiondel av de väghållningsskyldigas sammanlagda, å sammanträ- det företrädda andelstal. Ej heller rnå någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom oen samfälligheten eller angående avtal mellan denna och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse. som kan vara stridande ' mot samfällighetens. Vad sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot honom eller tredje man.

Vid avgörande av fråga, som rör uteslutande sådan del av väghållningen, däri allenast vissa av de väghållningsskyldiga äro pliktiga att taga del, till— komme endast dessa väghållningsskyldiga rösträtt.

För beslut vid sammanträde erfordras. där ej i stadgarna finnes för

Prop. 1976/77: 63 Sl

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse visst fall annorledes bestämt. allenast enkel pluralitet i röstetal. beräknat på sätt ovan nämnts. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning. i andra frågor gälle den mening. som biträdes av de flesta röstande. eller. om jäm- väl antalet röstande är lika. av ordföranden vid sammanträdet.

Över beslut, som å sammanträde fattas, skall genom styrelsens försorg föras protokoll. vilket senast fjorton dagar efter sammanträdet skall vara

för de väghållningsskyldiga tillgängligt.

Kallelse till sammanträde skall, där ej i gällande stadgar annorledes bestämts. antingen skriftligen delgi— vas samtliga väghållningsskyldiga minst en vecka före sammanträdet eller ock minst fjorton dagar därför- ut kungöras såväl i kyrkan färden el- ler de församlingar. där vägen är belägen, som ock i minst en av or- tens tidningar.

Kallelse till sammanträde skall, där ej i gällande stadgar annorledes ' bestämts. antingen skriftligen delgi-

vas samtliga väghållningsskyldiga minst en vecka före sammanträdet eller ock minst fjorton dagar därför— ut kungöras i den eller de ortstid- ningar som vägsa/nfälligheten be— stämmer.

Styrelsen äge. när den finner lämpligt. kalla de väghållningsskyldiga till extra sammanträde. Varder sådant sammanträde för uppgivet ändamål pä- fordrat av minst en femtedel av de väghållningsskyldiga eller det mindre antal, som må vara i stadgarna bestämt. skall sammanträde av styrelsen ut- lysas.

80 51 Sedan vid förrättningen tillfälle beretts sakägama att yttra sig samt erforderlig utredning verkställts. skall förrättningsmannen med gode män- nen, där han av sådana biträdes. upprätta skriftligt utlåtande angående de i 79 & omförmälda frågorna. l utlåtandet skall tillika angivas, huru kostna- derna för förrättningen skola gäldas.

Skall enligt utlåtandet vägförening bildas. utmärke förrättningsmannen å karta föreningens område och vägar. Vid utlåtandet skola i ty fall fogas dels förteckning över vägarna med uppgift om de fastigheter, å vilka vägar- na äro belägna eller skola anläggas. dels ock förteckning över fastigheterna inom föreningens område med uppgift för varje fastighet om ägarens namn och hemvist jämte andelstal. Förteckningama skola innehålla erforderliga hänvisningar till kartan.

Utlåtandet skall innehålla besked. huruvida underställning skall äga rum enligt vad i 81 5 första stycket sägs, samt uppgift om vad den, som vill an— föra besvär över utlåtandet, har att iakttaga.

Förrättningen skall avslutas med att utlåtandet framlägges för sak- ägama å tid och plats som vid sam- manträde bestämts: och skall utlå- tandet därefterjämte övriga i andra stycket omförmälda handlingar å sådan plats vara utställt till gransk- ning under den tid. som efter ty i 81 5 sägs gäller för anförande av besvär över utlåtandet. Innan för—

* Senaste lydelse 1954: 197.

Förrättningen skall avslutas med att utlåtandet framlägges för sak- ägama å tid och plats som vid sam- manträde bestämts; och skall utlå- tandet därefterjämte övriga i andra stycket omförmälda handlingar å sådan plats vara utställt till gransk- ning under den tid, som efter ty i 8l & sägs gäller för anförande av besvär över utlåtandet. Innan för-

Hänvisningar till S35

  • Prop. 1976/77:63: Avsnitt 8.2.4

Prop. 1976/77: 63

Nuvarande lydelse

rättningen avslutas. skall kungörel- se om tiden och platsen. där utlå- tandet kommer att hållas tillgäng- ligt.. upplösas i kyrkan för den eller de./'örsamlingar. där de ar'ji'irrätt— ningen berört/u _lirs'l'lgllulcrllt'l äro belägna. och införas i ortstidning samt översändas till byggnads- nämnden.

52. Föreslagen lydelse

rättningen avslutas, skall kungörel— se om tiden och platsen. där" utlä- tandet kommer" att hållas tillgäng- ligt. införas i ortstidning samt över— sändas till byggnadsnämnden.

Sedan förrättningen aVslutats. skall förrättningsmannen så snart ske kan till länsstyrelsen översända samtliga till förrättningen hörande handlingar jämte nödigt antal avskrifter av desamma.

93 52 Då länsstyrelse meddelat be- slut i ärende. som avses i detta ka- pitel, skall. utom i fall som avses i fjärde stycket, underrättelse om be- slutets innehåll i vederbörliga delar genom länsstyrelsens försorg an- tingen tillställas envar. som beslu- tet rörer. eller ock kungöras på sätt

93 52 Då länsstyrelse meddelat be- slut i ärende. som avses i detta ka— pitel. skall. utom i fall som avses i fjärde stycket. genom länsstyrel- sens försorg antingen underrättelse om beslutets innehåll i vederbörliga delar tillställas envar, som beslutet rörer. eller ock beslutet hållas till-

i 80 s'jj'ärde stycket sägs. gänglig! på lämplig plats inom or- ten, varom kungörelse skall införas i ortstidning och översändas till

Hänvisningar till S52

  • Prop. 1976/77:63: Avsnitt 8.2.5

byggnadsnämnden.

Mot länsstyrelses beslut enligt detta kapitel i fråga om skyldighet för fas- tighet. som ingår i vägförening. att bidraga till föreningens utgifter, om skyldighet att gälda kostnad för förrättning eller utredning, om föreläggan- de som avses i 87 5. om fastställelse av stadgar eller av beslut om ändring däri. om meddelande av föreskrifter att gälla såsom stadgar. om förordnan- de eller entledigande av syssloman. om ersättning för uppdrag eller om be- slut av vägförening föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Talan mot annat beslut av länsstyrelse enligt detta kapitel föres, där ej enligt vad nedan föreskrives vid beslutet skall förbliva. hos regeringen ge- nom besvär.

Över beslut. varigenom länsstyrelse förordnat förrättningsman eller sak- kunnigt biträde eller föreskrivit underställning av utlåtande, må ej klagas. Ej heller må talan föras mot länsstyrelses beslut rörande fastställande av särskilt värde å fastighet eller mot beslut. varigenom förrättning återförvi- sats till förrättningsmannen. Att talan ej må föras mot länsstyrelses beslut i jävsfråga. följer av vad i 30 och 78 55 är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977. Bestämmelserna i 56. 80 och 93 å-å i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraft- trädandet.

2 Senaste lydelse 1975: 677.

Prop. 1976/77: 63 53

36. Förslag till Lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1948: 433) om försäkringsrö- relsel

dels atti 18 och 49 95. 62 ä 2 mom..115.180, 215. 228. 297. 314 och 316 55 orden "allmänna tidningarna” skall bytas ut mot "Post- och Inrikes Tidningar' ' .

dels att i 49 & orden "tidning inom den ort. där styrelsen har sitt säte" skall bytas ut mot "den eller de ortstidningar. som styrelsen bestämmer”.

dels att i 115, 215 och 228 åå orden "tidning inom den ort. där bolagets styrelse har sitt säte" skall bytas ut mot "den eller de ortstidningar. som styrelsen bestämmer".

dels atti 18 och 180 55 orden "tidning inom den ort. där bolagets styrelse skall hava sitt säte" skall bytas ut mot "den eller de ortstidningar. som stiftarna bestämma".

dels att 62 .S 1 mom.. 63, 137 och 234 55 samt 295 5 3 mom. skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 62 ä 1 mom.2 Beslut om nedsättning av aktiekapitalet enligt 61 & må. där beslutet icke innefattar föreskrift, att det nedsättningen motsvarande be- loppet skall avsättas till reservfonden eller säkerhetsfonden. ej bringas till verkställighet utan rättens tillstånd.

Rättens tillstånd skall av styrel- sen och verkställande direktören sökas senast inom sex månader ef- ter det nedsättningsbeslutet regi- strerades. Vid ansökningen skola vara fogade bevis att beslutet blivit registrerat samt avskrift av fast- ställd balansräkning för nästföregå- ende räkenskapsår. försedd med anteckning om bolagsstämmans be- slut rörande bolagets vinst eller för- lust. Rätten inhämte försäkrings- inspektionens yttrande huruvida el- ler i vad mån nedsättningen kan komma att inverka på försäkrings-

' Senaste lydelse av

2975 1976: 145. 314 5,19742165

2 Senaste lydelse 1.967: 540.

Rättens tillstånd skall av styrel— sen och verkställande direktören sökas senast inom sex månader cf- ter det nedsättningsbeslutet re- gistrerades. Vid ansökningen skola vara fogade bevis att beslutet blivit registrerat samt avskrift av fast- ställd balansräkning för nästföregå- ende räkenskapsår. försedd med anteckning om bolagsstämmans be- slut rörande bolagets vinst eller för- lust. Rätten inhämte försäkringsin- spektionens yttrande huruvida eller i vad mån nedsättningen kan kom- ma att inverka på försäkringstagar-

Prop. 1976/77: 63

Nuvarande lydelse

lagarnas rätt. Finner rätten med hänsyn till yttrandets innehåll ned- sättningen icke böra bringas till verkställighet. skall ansökningen genast avslås. I annat fall utfärdc rätten kallelse å bolagets borgenä- rer. med föreläggande för den. som vill bestrida ansökningen. att sist å viss dag. sedan sex månader förflu- tit. skriftligen hos rätten göra an- mälan därom vid äventyr att han el- jest anses hava medgivit ansök- ningen. Kallelsen varde anslagen i rättens kan.in sex månader före in- .s-tt'illtz'lsedagen samt kungjord i all- männa tidningarna och minst en tidning i orten tre gånger. första gången fem och tredje gången sist två månader innan den dagen r'n- träfårr. l kallelsen skall intagas ett kortfattat sammandrag av inspek- tionens yttrande. Styrkes inför rät- ten. att de borgenärer. vilka hos rätten bestritt ansökningen. blivit till fullo fömöjda för sina fordringar eller medgivit aktiekapitalets ned- sättning eller att säkerhet. som av rätten godkännes. ställts för deras fordringar. eller finner rätten. såvitt angår försäkringstagare, med hän- syn till innehållet i inspektionens yttrande nedsättningen ändock bö- ra verkställas, varde ansökningen bifallen.

54. Föreslagen lydelse

nas rätt. Finner rätten med hänsyn till yttrandets innehåll nedsättning- en icke böra bringas till verkställig- het. skall ansökningen genast av- slås. I annat fall utfarde rätten kal- lelse å bolagets borgenärer. med föreläggande för den. som vill be- strida ansökningen. att sist å viss dag. sedan sex månader förflutit. skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att han eljest an- ses hava medgivit ansökningen. Kallelsen varde skyndsamt kun- gjord i Post- och Inrikes Tidningar. ] kallelsen skall intagas ett kortfattat sammandrag av inspektionens ytt- rande. Styrkes inför rätten. att de borgenärer. vilka hos rätten bestritt ansökningen. blivit till fullo fömöj- da för sina fordringar eller medgivit aktiekapitalets nedsättning eller att säkerhet. som av rätten godkännes, ställts för deras fordringar. eller frn- ner rätten. såvitt angår försäkrings- tagare, med hänsyn till innehållet i inspektionens yttrande nedsätt- ningen ändock böra verkställas. varde ansökningen bifallen.

Om ansökan. som gjorts inom föreskriven tid, så ock om beslut. som meddelats i anledning av ansökningen, skall genom rättens försorg under- rättelse ofördröjligen avsändas till försäkringsinspektionen.

Rättens beslut, varigenom tillstånd till ncdsättningens verkställande gi- vits. skall inom sex månader sedan beslutet vunnit laga kraft av styrelsen eller verkställande direktören anmälas för registrering. Anmälningen skall vara åtföljd av rättens beslut i huvudskrift eller avskrift. så ock av laga- kraftbevis.

Aktiekapitalet skall anses nedsatt. då rättens beslut om tillstånd blivit registrerat.

63 &” Innefattar beslut om nedsättning av aktiekapitalet enligt 61 % före- skrift att det nedsättningen motsvarande beloppet skall avsättas till reserv- fonden eller säkerhetsfonden. skall aktiekapitalet anses nedsatt, då beslu-

3 Senaste lydelse 1967: 540.

Prop. 1976/77: 63

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

tet om nedsättningen blivit registrerat. I sådant fall må vinstutdelning till aktieägare icke äga rum, förrän rättens tillstånd därtill erhållits eller aktie- kapitalet enligt verkställd registrering är ökat med ett mot nedsättningen svarande belopp.

Ansökan om rättens tillstånd till sådan vinstutdelning skall göras av styrelsen och verkställande direk— tören. Vid ansökningen skall fogas bevis att beslutet om nedsättningen blivit registrerat. Rätten inhämte försäkringsinspektionens yttrande huruvida eller i vad mån vinstutdel- ningcn kan komma att inverka på försäkringstagarnas rätt. Finner rätten med hänsyn till yttrandets in— nehåll vinstutdelning icke böra medgivas. skall ansökningen genast avslås. I annat fall utfärde rätten kallelse å bolagets borgenärer. med föreläggande för den. som vill be- strida ansökningen. att sist å viss dag. sedan tre månader förflutit. skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att han eljest an— ses hava medgivit ansökningen. Kallelsen varde anslagen i rättens kansli tre månader före inställelse- dagen samt kungjord i allmänna tidningarna och minst en tidning i orten tre gånger, första gången två månader och tredje gången sist en månad innan den dagen inträffar. [ kallelsen skall intagas ett kortfattat sammandrag av inspektionens ytt- rande. Bestrides ej ansökningen el- ler styrkes inför rätten. att de bor- genärer, vilka hos rätten bestritt ansökningen. blivit till fullo fömöj- da för sina fordringar eller medgivit vinstutdelning eller att säkerhet. som av rätten godkännes ställts för deras fordringar. eller finner rätten. såvitt angår försäkringstagare. med hänsyn till innehållet i inspektio- nens yttrande vinstutdelning än- dock böra medgivas, skall rätten lämna tillstånd att utan hinder av nedsättningen vinstutdelning däref- ter må äga rum.

Ansökan om rättens tillstånd till sådan vinstutdelning skall göras av styrelsen och verkställande direk- tören. Vid ansökningen skall fogas bevis att beslutet om nedsättningen blivit registrerat. Rätten inhämte försäkringsinspektionens yttrande ' huruvida eller i vad mån vinstutdel-

ningen kan komma att inverka på försäkringstagamas rätt. Finner rätten med hänsyn till yttrandets in- nehåll vinstutdelning icke böra medgivas. skall ansökningen genast avslås. [ annat fall utfärde rätten kallelse å bolagets borgenärer. med föreläggande för den. som vill be- strida ansökningen. att sist å viss dag. sedan tre månader förflutit. skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att han eljest an- ses hava medgivit ansökningen. Kallelsen varde skyndsamt kun- gjord i Post- och Inrikes Tidningar. [ kallelsen skall intagas ett kortfat- tat sammandrag av inspektionens yttrande. Bestrides ej ansökningen eller styrkes inför rätten. att de bor- genärer. vilka hos rätten bestritt ansökningen, blivit till fullo fömöj— da för sina fordringar eller medgivit vinstutdelning eller att säkerhet. som av rätten godkännes ställts för

_deras fordringar. eller finner rätten.

såvitt angår försäkringstagare. med hänsyn till innehållet i inspektio- nens yttrande vinstutdelning än- dock böra medgivas. skall rätten lämna tillstånd att utan hinder av nedsättningen vinstutdelning däref- ter må äga rum.

Prop. 1976/77: 63 56

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Rättens beslut. varigenom tillstånd till vinstutdelning givits. skall. sedan det vunnit laga kraft. av styrelsen eller verkställande direktören anmälas för registrering. Anmälningen skall vara åtföljd av rättens beslut i huvud- skrift eller avskrift. så ock av lagakraftbevis.

137 & Saknar försäkringsaktiebolag till registret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör. vare styrelseledamot. verkställande direktö- ren. aktieägare eller borgenär, så ock envar annan. vars rätt kan vara bc- roende av att någon finnes som äger företräda bolaget. berättigad att hos rätten göra ansökan. att bolaget skall förklaras skyldigt att träda i likvida- tion.

Där förhållande som avses i första stycket varder för försäkringsinspek- tionen kunnigt. äger inspektionen därom göra anmälan hos rätten.

Sker ansökan eller anmälan. skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å bolaget samt å aktieägare och borgenärer. som vilja yttra sig i ärendet. att inställa sig för rätten å utsatt dag. då frågan om bolagets trädande i likvidation skall prövas av rätten. Kallelsen skall delgivas bolaget på sätt om stämning i tvis- temål är stadgat. där upplysning vinnes om någon med vilken del- givning kan äga rum. Härjämte skall kungörelse om kallelsen ge- nom rättens försorg införas i all- männa tidningarna och tidning in- om den ort. där bolagets styrelse skall hava sitt säte, minst två och högst fyra månader före inställel- sedagen. Rätten äge. där så äskas. eller eljest finnes erforderligt, för- ordna en eller flera sysslomän att taga bolagets egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter och företräda bolaget till dess rät-- ten meddelat beslut i ärendet.

Sker ansökan eller anmälan, skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å bolaget samt å aktieägare och borgenärer. som vilja yttra sig i ärendet. att inställa sig för rätten å utsatt dag. då frågan om bolagets trädande i likvidation skall prövas av rätten. Kallelsen skall delgivas bolaget på sätt om stämning i tvis- temål är stadgat. där upplysning vinnes om någon med vilken del- givning kan äga rum. Härjämte skall kungörelse om kallelsen ge- nom rättens försorg införas i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före inställelse- dagen. Rätten äge, där så äskas el- ler eljest finnes erforderligt. förord- na en eller fiera sysslomän att taga bolagets egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter och fö- reträda bolaget till dess rätten med— delat beslut i ärendet.

Styrkes ej innan ärendet företages till avgörande, att behörig styrelse el— ler verkställande direktör finnes sarnt att införing i registret skett. förklare rätten. att bolaget skall träda i likvidation, och förordne en eller flera lik- vidatorer.

Genom rättens försorg skall till försäkringsinspektionen ofördröjligen avsändas dels för registrering meddelande om beslutet att bolaget skall trä- da i likvidation, dels ock underrättelse om förordnande av likvidator med angivande av hans fullständiga namn och postadress. Förordnas sysslo- man. skall ock för registrering ofördröjligen avsändas meddelande därom med angivande av Sysslomannens fullständiga namn och hemvist.

Prop. 1976/77: 63 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 234 & Saknar ömsesidigt försäkringsbolag till registret anmäld behörig sty- relse eller verkställande direktör. där sådan skall utses. vare styrelseleda- mot. verkställande direktören. delägare, röstberättigad. som ej är deläga- re. eller borgenär. så ock envar annan. vars rätt kan vara beroende av att någon finnes som äger företräda bolaget, berättigad att hos rätten göra an- sökan. att bolaget skall förklaras skyldigt att trädai likvidation.

Där förhållande som avses i första stycket varder för försäkringsinspek- tionen kunnigt. äger inspektionen därom göra anmälan hos rätten.

Sker ansökan eller anmälan. skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å bolaget samt å delägare och borgenärer. som vilja yttra sig i ärendet. att inställa sig för rätten å utsatt dag, då frågan om bolagets trädande i likvidation skall prövas av rätten. Kallelsen skall delgivas bolaget på sätt om stämning i tvis- temål är stadgat, där upplysning vinnes om någon med vilken del- givning kan äga rum. Härjämte skall kungörelse om kallelsen ge- nom rättens försorg införas i all- nn'inna tidningarna och tidning in— om den ort. där bolagets styrelse skall hava sitt säte, minst två och högst fyra månader före inställelse- dagen. Rätten äge. där så äskas el- ler eljest finnes erforderligt. förord- na en eller flera sysslomän att taga bolagets egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter och fö- reträda bolaget till dess rätten mcd- delat beslut i ärendet.

Sker ansökan eller anmälan. skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å bolaget samt å delägare och borgenärer. som vilja yttra sig i ärendet. att inställa sig för rätten å utsatt dag, då frågan om bolagets trädande i likvidation skall prövas av rätten. Kallelsen skall delgivas bolaget på sätt om stämning i tvis- temål är stadgat, där upplysning vinnes om någon med vilken del- givning kan äga rum. Härjämte skall kungörelse om kallelsen ge- nom rättens försorg införas i Post- uch Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före inställelse- dagen. Rätten äge. där så äskas el- ler eljest fmnes erforderligt. förord- na en eller flera sysslomän att taga bolagets egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter och fö- reträda bolaget till dess rätten med- delat beslut i ärendet.

Styrkes ej innan ärendet företages till avgörande. att behörig styrelse 'el- ler verkställande direktör finnes samt att införing i registret skett, förklare rätten. att bolaget skall träda i likvidation. och förordne en eller flera lik— vidatorer.

Genom rättens försorg skall till försäkringsinspektionen ofördröjligen avsändas dels för registrering meddelande om beslutet att bolaget skall trä- da i likvidation, dels ock underrättelse om förordnande av likvidator med angivande av hans fullständiga namn och postadress. Förordnas sysslo- man, skall ock för registrering ofördröjligen avsändas meddelande därom med angivande av sysslomannens fullständiga namn och hemvist.

295 5 3 mom. Senast fyra månader efter det registrering skett på anmälan som i 2 mom. andra stycket sägs skall såväl det övertagande som det över- låtande bolagets styrelse göra ansökan om försäkringsinspektionens till- stånd att bringa avtalet om överlåtelse till verkställighet.

Prop. 1976/77: 63

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Försäkringsinspektionen äger förelägga bolagen att förebringa den ytter- ligare utredning inspektioncn finner nödig för bedömande huruvida överlå- telsen kan ske utan förnärmande av försäkringstagares rätt.

Finnes ej ansökningen böra ge- nast avslås, skall försäkringsin- spektionen genom tillkännagivande i allmänna tidningarna och tidning inom den ort, där det Över/ätande bolagets styrelse har sitt säte. kungöra ansökningens innehåll. av- talet angående överlåtelsen och ett sammandrag av den förebragta ut- redningen med föreläggande för de försäkringstagare. vilkas försäk- ringar äro avsedda att överlåtas. att inom en i kungörelsen utsatt tid, minst en månad efter dess utfärdan- de. hos försäkringsinspektionen an- mäla. huruvida de hava något att erinra mot ansökningen. Omfattar avtalet livräntor, som utgå till per- soner. vilka ieke äro försäkringsta- gare i det överlåtande bolaget. sko- la jämväl dessa personer beredas

tillfzille att yttra sig på sätt nu är sagt.

Finnes ej ansökningen böra ge- nast avslås. skall försäkringsin- spektionen genom tillkännagivande iPost— och Inrikes Tidningar kun— göra ansökningens innehåll med uppgift om att avtal om överlåtelse av försäkringsbestånd har träf- fats och var avtalet och annan före- bragt utredning hållas tillgängliga samt med föreläggande för de för- säkringstagare. vilkas försäkringar äro avsedda att överlåtas, att inom en i kungörelsen utsatt tid, minst en månad efter dess utfärdande. hos föräkringsinspektionen anmäla, hu- ruvida de hava något att erinra mot ansökningen. Omfattar avtalet liv- räntor, som utgå till personer. vilka icke äro försäkringstagare. i det överlåtande bolaget. skola jämväl dessa personer beredas tillfälle att yttra sig på sätt nu är sagt.

Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen registrera beslut. varigenom tillstånd till avtalets verkställande givits. När registrering skett. skall det överlåtande bolaget anses fritaget från sina förpliktelser på grund av det överlåtna försäkringsbeståndet, vilka förpliktelseri stället skola åvila det övertagande bolaget.

Dennalag träder i kraft den ljuli l977. . Bestämmelserna i 62 5 1 mom. och 63 å i sin äldre lydelse gäller fortfaran- de i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Prop. 1976/77: 63

37. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkrings- anstalt att driva försäkringsrörelse häri riket

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (l950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket1

dels atti ], 6. 7. 9, 20. 25. 26. 33, 38 och 40 55 ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att i 8. 9. 22, 24. 25, 27 och 28 55 orden "allmänna tidningarna" skall bytas ut mot "Post- och Inrikes Tidningar".

dels att 29 % skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 & Utländsk försäkringsanstalt må med försäkringsinspektionens till- stånd överlåta hela sitt till verksamheten här i riket hörande försäkrings- bestånd eller del därav till svenskt försäkringsbolag eller utländsk försäk- n'ngsanstalt. som erhållit koncession för det slag av försäknngsrörelse. varom fråga är.

Ansökan om tillstånd skall göras av såväl överlåtare som övertaga- re. Vid ansökningen skall fogas det avtal. som träffats angående över- låtelsen. Med avseende på ansök- ningen skall vidare vad i 295 5 3 mom. andra och tredje styckena la— gen om försäkringsrörelse stadgas

Ansökan om tillstånd skall göras av såväl överlåtare som övertagare. Vid ansökningen skall fogas det av- tal. som träffats angående överlå- telsen. Med avseende på ansök- ningen skall vidare vad i 295 & 3 mom. andra och tredje styckena lagen om försäkringsrörelse stad-

äga motsvarande tillämpning; här— vid skall iakttagas att det i 3 mom. tredje stycket nämnda para grafav- sedda tillkännagivatu'let skall äga rum i allmänna tidningarna och tid— ning i den ort. där den över/ätande anstaltens generalagent har kontor för verksamhetens bedrivande.

gas äga motsvarande tillämpning.

Bifalles ansökningen, skall överlåtaren anses fritagen från sina förpliktel- ser på grund av det överlåtna försäkringsbeståndet. vilka förpliktelser i stället skola åvila övertagaren. Angående underrättelse om verkställd överlåtelse skall bestämmelsen i 295 % 4 mom. ovannämnda lag äga mot- svarande tillämpning.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1977.

' Senaste lydelse av 1 5 1965: 168 25 % l965:168 6 5 "_ 26 5 1957: 222 7 5 "— 27 Q' 1965: 168 95”— 335197l:596 24 å "— 38 å [965.168

Prop. 1976/77: 63 60

38. Förslag till Lag om ändring i lagen (1951 : 308) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrives att 72. 74. 97. 104 och 105 55 lagen (19511308) om ekonomiska föreningar skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 72 & Saknar förening till registret anmäld behörig styrelse. vare styrelsele- damot, föreningsmedlem eller borgenär. så ock envar annan. vars rätt kan vara beroende av att någon finnes som äger företräda föreningen. berätti- gad att hos rätten göra ansökan. att föreningen skall förklaras skyldig att trädai likvidation.

Har förhållande som i första stycket avses varat mer än ett år, skall länsstyrelsen. där det varder för denna kunnigt, göra anmälan därom hos rätten.

Sker ansökan eller anmälan.. skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å föreningen samt å för- eningsmedlemmar och borgenärer. som vilja yttra sig'i ärendet. att in- ställa sig för rätten å utsatt dag, då. frågan om föreningens trädande i likvidation skall prövas av rätten. Kallelsen skall delgivas föreningen på sätt om stämning i tvistemål är stadgat. där upplysning vinnes om någon med vilken delgivning kan äga rum. Genom rättens försorg skall kungörelse om kallelsen infö- ras i allmänna tidningarna och tid- ning inom den ort. där föreningens styrelse skall hava sitt säte. minst två och högst fyra månader före nämnda dag. Rätten äge. där så äs- kas eller eljest finnes erforderligt,- förordna en eller flera sysslomän att taga föreningens egendom under vård samt bevaka dess angelägen- heter och företräda föreningen till dess rätten meddelat beslut i ären- det.

Sker ansökan eller anmälan. skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å föreningen samt å för- eningsmedlemmar och borgenärer. som vilja yttra sig i ärendet. att in- ställa sig för rätten å utsatt dag. då frågan om föreningens trädande i likvidation skall prövas av rätten. Kallelsen skall delgivas föreningen på sätt om stämning i tvistemål är stadgat. där upplysning vinnes om någon med vilken delgivning kan äga rum. Genom rättens försorg skall kungörelse om kallelsen infö- ras i Pust— och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före nämnda dag. Rätten äge. där så äskas eller eljest finnes erforder- ligt. förordna en eller flera sysslo- män att taga föreningens egendom under vård samt bevaka dess ange- lägenheter och företräda förening- en till dess rätten meddelat beslut i ärendet.

Styrkes ej innan ärendet företages till avgörande. att behörig styrelse finnes samt att införing i registret skett, förklare rätten. att föreningen skall träda i likvidation. och förordne en eller flera likvidatorer.

74 5 Har rörande förening under de 74 5 Har rörande förening under de tio sista åren icke inkommit någon . tio sista åren icke inkommit någon anmälan till registret och föreligger anmälan till registret och föreligger

Prop. 1976/77: 63

Nuvarande lydelse

anledning till antagande att för- eningen upphört med sin verksam- het. skall länsstyrclsen genom skri- velse till föreningen eller på annat lämpligt sätt förhöra sig. huruvida föreningen äger bestånd. Vinnes ej upplysning. att föreningen fortfa- rande består. skall länsstyrelsen genom kungörelse i allmänna tid- ningarna och tidning inom den ort. där ji'ireningens styrelse skall hava sitt säte. anmana föreningen att in- om sex månader från det offentlig- görande. som sist skedde låta sig avhöra. Om ej före fristens utlopp upplysning erhålles att föreningen består. skall den anses upplöst och arföras ur registret.

Föreligga tillförlitligt: upplys- ningar därom att föreningen upp- hört med sin verksamhet och icke ämnar återupptaga densamma, må länsstyrelsen utan att iakttaga fö- reskrifterna i första stycket andra punkten genast förklara att för- eningen skall anses upplöst och av- föra den ur registret.

)97 51 Senast fyra månader efter det registrering skett på anmälan som i 96 ä 2 mom. sägs skall såväl den övertagande som den överlå- tande föreningens styrelse göra an- sökan om rättens tillstånd att bringa fusionsavtalet till verkstäl- lighet. Vid ansökningen skola fogas bevis att registrering skett samt av den överlåtande föreningens styrel- se underskriven förteckning över föreningens kända borgenärer med angivande av postadress. Rätten utfärde kallelse å den överlåtande föreningens borgenärer, både kän- da och okända. med föreläggande för den. som vill göra förbehåll om rätt till betalning av den överlåtan- de föreningen för sin fordran. att sist å viss dag. sedan sex månader förflutit. skriftligen göra anmälan

lSenaste lydelse 1967: 538.

61 Föreslagen lydelse anledning till antagande att för-

eningen upphört med sin verksam- het. skall länsstyrelsen genom skri-

'velse till föreningen eller på annat

lämpligt sätt förhöra sig. huruvida föreningen äger bestånd. Vinnes ej upplysning. att föreningen fortfa- rande består. skall länsstyrelsen förklara att föreningen skall anses upplöst och avföra den ur registret.

97 ä' Senast fyra månader efter det registrering skett på anmälan som i 96 5 2 mom. sägs skall såväl den övertagande som den överlåtande föreningens styrelse göra ansökan om rättens tillstånd att bringa fu- sionsavtalet till verkställighet. Vid ansökningen skola fogas bevis att registrering skett samt av den över- låtande föreningens styrelse un- derskriven förteckning över för— eningens kända borgenärer med an- givande av postadress. Rätten ut- färde kallelse å den överlåtande föreningens borgenärer. både kän- da och okända. med föreläggande för den, som vill göra förbehåll om rätt till betalning av den överlåtan- de föreningen för sin fordran. att sist å viss dag. sedan sex månader förflutit. skriftligen göra anmälan

Prop. 1976/77 : 63

Nuvarande lydelse

därom hos rätten. Kallelsen varde rättens kansli anslagen sex måna-- derföre inställelsedagen samt i all-- männa tidningarna och tidning in-- om den ort, där föreningens styrel- se skall hava sitt säte, kungjord tre gånger. första gången sist fem må-- nader och tredje gången sist två! månader innan den dagen inträf- far. Kronans ombudsman i orten och alla kända inländska och ut-- ländska borgenärer skola om kallel- sen särskilt underrättas, och skall genom rättens försorg sådan under-- rättelse avsändas till inländsk bor-- genär minst en månad och till ut-- ländsk borgenär minst tre månader före inställelsedagen. Styrkes inför rätten. att de borgenärer, vilka an- mält förbehåll som nyss sagts, bli-- vit till fullo förnöjda för sina ford-- ringar eller att säkerhet som av rät—— ten godkännes ställts för fordring— arna. skall rätten lämna tillstånd till avtalets verkställande. Om ansö- kan. som gjorts inom föreskriven. tid. så ock om beslut. som medde» lats i anledning av ansökningen. skall genom rättens försorg under-- rättelse ofördröjligen avsändas till' länsstyrelsen.

Föreslagen lydelse

därom hos rätten. Kallelsen varde skyndsamt kungjord [ Post- och Inrikes Tidningar. Kronans om- budsman i orten och alla kända in- ländska och utländska borgenärer skola om kallelsen särskilt under- rättas. och skall genom rättens för— sorg sådan underrättelse avsändas till inländsk borgenär minst en må- nad och till utländsk borgenär minst tre månader före inställelse- dagen. Styrkes inför rätten. att de borgenärer. vilka anmält förbehåll som nyss sagts. blivit till fullo för— nöjda för sina fordringar eller att säkerhet som av rätten godkännes ställts för fordringarna. skall rätten lämna tillstånd till avtalets verkstäl- lande. Om ansökan. som gjorts in- om föreskriven tid, så ock om be- slut, som meddelats i anledning av ansökningen, skall genom rättens försorg underrättelse ofördröjligen avsändas till länsstyrelsen.

Rättens beslut. varigenom tillstånd givits. skall inom sex månader sedan beslutet vunnit laga kraft av båda .föreningamas styrelser anmälas för re- gistrering. Anmälningen skall vara åtföljd av rättens beslut i huvudskrift el- ler avskrift, så ock av lagakraftbevis.

När rättens beslut om tillstånd till fusionsavtalets verkställande registre- rats, anses fusionen genomförd.

Hör till den överlåtande för- eningen pcnsionsstiftelse eller per- sonalstiftelse. gäller om stiftelsens överförande till den övertagande föreningen vad i lagen den 9 juni 1967 (nr 531) om tryggande av pen- sionsutfästelse m.m. är stadgat.

104 &? Vad i registret införes, med. undantag av meddelande om kon-

2 Senaste lydelse 1974: 163.

Hör till den överlåtande för- eningen pensionsstiftelse eller per— sonalstiftelse. gäller om stiftelsens överförande till den övertagande föreningen vad i lagen (l967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. är stadgat.

104 52 Vad i registret införes. med undantag av meddelande om kon-

Prop. 1976/77: 63

Nuvarande lydelse

kurs eller ackordsförhandling utan konkurs varom förmäles i 93 &. skall genom länsstyrelsens försorg ofördröjligen kungöras såväl i all- männa tidningarna som ack i tid— ning utgiven i den stad där länssty- relsen har sitt säte eller, om flera tidningar där utgivas, i den av dessa där allmänna påbud för sta- den vanligen meddelas.

63. Föreslagen lydelse

kurs eller ackordsförhandling utan konkurs varom förmäles i 93 &. skall genom länsstyrelsens försorg ofördröjligen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

Där i annat fall äni 103 s" 1 mom. tredje stycket sägs i registret anteck- nas. att tidigare anteckning avföres därur. skall kungörelse därom äga rum efter vad ovan stadgas.

105 53 Det som i enlighet med den- na lag blivit infört eller antecknat i registret och kungjort i ortstidning skall anses hava kommit till tredje mans kännedom, där ej av omstän- digheterna framgår. att han varken ägde eller bort äga vetskap därom.

l05 &” Det som i enlighet med den- na lag blivit infört eller antecknat i registret och kungjort i Post- och Inrikes Tidningar skall anses hava kommit till tredje mans kännedom. där ej av omsländighetema fram- går, att han varken ägde eller bort äga vetskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blivit eller bort bliva infört eller antecknat i registret. icke med laga verkan åberopas mot annan än den som visas hava ägt vetskap därom.

Denna lag träderi kraft den ljuli l977. Bestämmelserna i 97, 104 och 105 55 i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraft— trädandet.

3 Senaste lydelse 1973: 398.

Prop. 1976/77: 63

39. Förslag till

64

Lag om ändring i lagen (1948: 21.8) om sambruksföreningar

Härigenom föreskrives att 52 & lagen (1948: 218) om sambruksförening- ar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52 %* Saknar sambruksförening till registret anmäld behörig styrelse, vare föreningsmedlem eller borgenär, så ock envar annan. vars rätt kan vara be- roende av att någon finnes som äger företräda föreningen. berättigad att hos rätten göra ansökan. att föreningen skall förklaras skyldig att träda i likvidation.

Sker ansökan. skall rätten oför- dröjligen utfärda kallelse å före- ningen samt å föreningsmedlemmar och borgenärer. som vilja yttra sigi ärendet. att inställa sig för rätten å utsatt dag. då frågan om förening- ens trädande i likvidation skall prö- vas av rätten. Kallelsen skall delgi— vas föreningen på sätt om stämning i tvistemål är stadgat. där upplys- ning vinncs om någon med vilken delgivning kan äga rum. Genom rättens försorg skall kungörelse om kallelsen införas i allmänna tid- ningarna och i den tidning. där all- männa påbad vanligen meddelas för den ort. där föreningens styrel- se skall hava sitt säte, minst två och högst fyra månader före nämn- da dag. Rätten äge, där så äskas el- ler eljest finnes erforderligt. förord- na en eller flera sysslomän att taga föreningens egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter och företräda föreningen till dess rätten meddelat beslut i ärendet. Styrkes ej innan ärendet företages till avgörande. att behörig styrelse finnes samt att införing i registret skett, förklare rätten. att förening- en skall trädai likvidation, och för- ordne en eller flera likvidatorer.

Sker ansökan. skall rätten oför- dröjligen utfärda kallelse å för- eningen samt å föreningsmedlem- mar och borgenärer. som vilja yttra sig i ärendet. att inställa sig för rät- ten å utsatt dag. då frågan om före- ningens trädande i likvidation skall prövas av rätten. Kallelse skall del- givas föreningen på sätt om stäm- ning i tvistemål är stadgat. där upp- lysning vinnes om någon med vil- ken delgivning kan äga r'um. Ge- nom rättens försorg skall kungörel- se om kallelsen införas i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före nämnda dag. Rätten äge, där så äskas eller eljest finnes erforderligt. förordna en eller flera sysslomän att taga för- eningens egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter och fö- reträda föreningen till dess rätten meddelat beslut i ärendet. Styrkes ej innan ärendet företages till avgö- rande, att behörig styrelse finnes samt att införing i registret skett, förklare rätten, att föreningen skall träda i likvidation och förordne en eller fiera likvidatorer.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1977.

' Senaste lydelse 1952: 90.

Prop. 1976/77: 63

40. Förslag till

65

Lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954: 521)

Härigenom föreskrives att 62 & rusdrycksförsäljningslagen (1954: 521)1 skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

62 52 Då länsstyrelsen utfärdar be- vis om tillstånd till annan årsut- skänkning än trafikutskänkning, skall. utom i fall som avses i 42 ä 3 mom., beslutet kungöras i den eller de tidningar inom orten där all- männa påbud för kommunen vanli- gen meddelas. Tiden för anförande av besvär över sådant beslut skall räknas från dagen för första kungö- randet. vilken dag skall angivas i kan görelsen .

Föreslagen lydelse

62 52 Då länsstyrelsen utfärdar be— vis om tillstånd till annan årsut- skänkning än trafikutskänkning. skall. utom i fall som avses i 42 5 3 mom.. beslutet kungöras i ortstid- ning. Tiden för anförande av be- svär över sådant beslut skall räknas från den dag då kungörandet har skett.

Penna lag träder i kraft den 1 juli 1977. Aldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande av och ta- lan mot beslut om tillstånd som har fattats före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 702. 2 Senaste lydelse 1970: 740.

Prop. 1976/77: 63

4] Förslag till

66

Lag om ändring i ölförsäljningslagen (1961: 159")

Härigenom föreskrives att 30 & ölförsäljningslagen (1961: 159)1 skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse 30 &? Besvär över beslut, som enligt denna lag meddelats av länsstyrel- se. föres hos regeringen ifinansde- parternentet.

Då länsstyrelse utfärdar bevis om tillstånd till årsutskänkning och fråga ej är om utskänkning som av- ses i 14 å andra stycket, skall kun- görelse om beslutet anslås hos myndigheten. Kungörelsen skall in- nehålla uppgift om den dag då kungörelsen sålunda anslås. Tiden för anförande av besvär skall i så- dant fall räknas från den dag kan- görelsen anslagits.

Föreslagen lydelse

30 äg Besvär över beslut. som enligt denna lag meddelats av länsstyrel— se, föres hos regeringen.

Då länsstyrelse utfärdar bevis om tillstånd till årsutskänkning och fråga ej är om utskänkning som av— ses i 14 å andra stycket, skall beslu— tet kungöras i ortstidning. Tiden för anförande av besvär över så— dant beslut skall räknas från den dag då kungörandet har skett.

Besvär över beslut enligt 23 å andra stycket föres hos länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den ljuli l977. Aldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande av och ta- lan mot beslut om tillstånd som har fattats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 714. 2 Senaste lydelse 1975: 714.

Prop. 1976/77: 63 67

42. Förslag till Lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1955: 183) om bankrörelsel dels att i 35 5. 47 5 2 mom., 143. 161, 172 och 173 55 orden ”allmänna tidningarna" skall bytas ut mot "Post- och Inrikes Tidningar”,

dels att i 35 & orden ”tidning inom den ort, där styrelsen har sitt säte” skall bytas ut mot "den eller de ortstidningar, som styrelsen bestämmer",

dels atti 143 % orden ”tidning inom den ort. där bolagets styrelse har sitt säte” skall bytas ut mot "den eller de ortstidningar, som likvidatorema be- stämma".

dels att 47 ä 1 mom. och 48 5 skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 47 5 [ mom.2 Beslut om nedsättning av aktiekapitalet enligt 46 & må, där beslutet icke innefattar föreskrift, att det nedsättningen motsvarande be- loppet skall avsättas till reservfonden, ej bringas till verkställighet utan rät- tens tillstånd.

Rättens tillstånd skall av styrel— sen sökas senast inom sex månader efter det nedsättningsbeslutet re- gistrerades. Vid ansökningen skall fogas bevis att beslutet blivit re- gistrerat. Rätten skall utfärda kal- lelse å bolagets borgenärer, med fö- reläggande för den som vill bestrida ansökningen att sist å viss dag, sc- dan sex månader förflutit, skriftli— gen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att han eljest anses ha- va medgivit ansökningen. Kallelsen skall anslås i rättens kansli sex må- nader före instå'llelsedagen samt kungöras i allmänna tidningarna och minst en tidning i orten tre gånger, första gången fem och tredje gången sist två månader in- nan den dagen inträffar. Styrkes inför rätten, att de borgenärer, vil- ka hos rätten bestritt ansökningen. blivit till fullo fömöjda för sina fordringar eller medgivit aktiekapi- talets nedsättning eller att säkerhet, som av rätten godkännes, ställts för deras fordringar. skall ansökningen bifallas.

' Senaste lydelse av 172 5 1974: 166 173 5 19731390 2 Senaste lydelse 1967: 541.

Rättens tillstånd skall av styrel- sen sökas senast inom sex månader efter det nedsättningsbeslutet re- gistrerades. Vid ansökningen skall fogas bevis att beslutet blivit re- gistrerat. Rätten skall utfärda kal- lelse å bolagets borgenärer, med fö- reläggande för den som vill bestrida

ansökningen att sist å viss dag, se-

dan sex månader förflutit, skriftli- gen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att han eljest anses ha- va medgivit ansökningen. Kallelsen skall skyndsamt kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Styrkes in- för rätten, att de borgenärer. vilka hos rätten bestritt ansökningen. bli- vit till fullo fömöjda för sina ford- ringar eller medgivit aktiekapitalets nedsättning eller att säkerhet, som av rätten godkännes. ställts för de- ras fordringar. skall ansökningen bifallas.

Prop. 1976/77: 63 - 68

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om ansökan. som gjorts inom föreskriven tid, så ock om beslut. som meddelats i anledning av ansökningen, skall genom rättens försorg under- rättelse ofördröjligen avsändas till registreringsmyndigheten.

Rättens beslut. varigenom tillstånd till nedsättningens verkställande gi- vits. skall inom sex månader sedan beslutet vunnit laga kraft av styrelsen eller verkställande direktör anmälas för registrering. Anmälningen skall vara åtföljd av rättens beslut i huvudskrift eller avskrift. så ock av laga- kraftbevis.

Aktiekapitalet skall anses nedsatt, då rättens beslut om tillstånd blivit registrerat.

48 &” lnnefattar beslut om nedsättning av aktiekapitalet enligt 46 & före- skrift att det nedsättningen motsvarande beloppet skall avsättas till reserv— fonden, skall aktiekapitalet anses nedsatt, då beslutet om nedsättningen blivit registrerat. [ sådant fall må. vinstutdelning till aktieägare icke äga rum, utan att rättens tillstånd därtill erhållits eller aktiekapitalet enligt verkställd registrering är ökat med ett mot nedsättningen svarande belopp.

Ansökan om rättens tillstånd till sådan vinstutdelning skall göras av styrelsen. Vid ansökningen skall fogas bevis att beslutet om nedsätt- ningen blivit registrerat. Rätten skall utfärda kallelse å bankaktie- bolagets borgenärer. med föreläg- gande för den. som vill bestrida an- sökningen. att sist å viss dag. sedan tre månader förflutit. skriftligen hos rätten göra anmälan därom vild äventyr att han eljest anses hava medgivit ansökningen. Kallelsen skall anslås i rättens kansli tre månader före inställelsedagen samt kungöras i allmänna tid/rim,- arna och minst en tidning i orten tre gånger, första gången två må- nader och tredje gången sist en må- nad innan den dagen inträffar. Be- strides ej ansökningen eller styrkes inför rätten. att de borgenärer, vil- ka hos rätten bestritt ansökningen, blivit till fullo fömöjda för sina fordringar eller medgivit vinstutdel- ning eller att säkerhet, som av rät- ten godkännes. ställts för deras fordringar. skall rätten lämna till- stånd att utan hinder av nedsätt— ningen vinstutdelning därefter må äga rum.

3 Senaste lydelse 1967: 541.

Ansökan om rättens tillstånd till sådan vinstutdelning skall göras av styrelsen. Vid ansökningen skall fogas bevis att beslutet om nedsätt— ningen blivit registrerat. Rätten skall utfarda kallelse å bankaktie- bolagets borgenärer, med föreläg- gande för den. som vill bestrida an- sökningen, att sist å viss dag. sedan tre månader förflutit, skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att han eljest anses hava medgivit ansökningen. Kallelsen skall skyndsamt kungöras i Post- oeh Inrikes Tidningar. Bestrides ej ansökningen eller styrkes inför rät- ten. att de borgenärer, vilka hos rätten bestritt ansökningen, blivit till fullo fömöjda för sina fordringar eller medgivit vinstutdelning eller att säkerhet, som av rätten godkän- nes. ställts för deras fordringar, skall rätten lämna tillstånd att utan hinder av nedsättningen vinstutdel- ning därefter må äga rum.

Prop.. 1976/77: 63 69

Rättens beslut, varigenom tillstånd till vinstutdelning givits. skall. sedan det vunnit laga kraft, av styrelsen eller verkställande direktör anmälas för registrering. Anmälningen skall vara åtföljd av rättens beslut i huvudskrift eller avskrift, så ock av lagakraftbevis.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1977. Bestämmelserna i 47 Q' 1 mom. och 48 å i sin äldre lydelse gäller fortfaran— de i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Prop. 1976/77: 63

43. Förslag till

70

Lag om ändring i lagen (195514'16) om sparbanker

Härigenom föreskrives att 89 5 lagen (1955: 416) om sparbanker skall ha

nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

89 51 Vad i sparbanksregistret infö- res. med undantag av meddelande om konkurs, skall genom registre- ringsmyndighetens försorg oför- dröjligen kungöras såväl i allmänna tidningarna som ock i tidning. som är allmänt spridd inom den berörda sparbankens verksam/retsamråde. Där i annat fall än som avses i 88 ii tredje stycket antecknas i registret. att tidigare anteckning avföres u:: detsamma, skall kungörelse därom ske efter vad nyss sagts.

Det som i enlighet med denna lag eller med stöd därav meddelade be-- stämmelser blivit infört eller an— tecknat i sparbanksregistret och kungjort i ortstidning skall anses hava kommit till tredje mans kän- nedom. där ej av omständighetema framgår att han varken ägde eller bort äga vetskap därom.

Föreslagen lydelse

89 51 Vad i sparbanksregistret infö- res, med undantag av meddelande om konkurs. skall genom registre- ringsmyndighetens försorg oför- dröjligen kungöras i Post- och Inri- kes Tidningar. Där i annat fall än som avses i 88 & tredje stycket an- tecknas i registret. att tidigare an- teckning avföres ur detsamma, skall kungörelse därom ske efter vad nyss sagts.

Det som i enlighet med denna lag eller med stöd därav meddelande bestämmelser blivit infört eller an- tecknat i sparbanksregistret och kungjort i Post- och Inrikes Tid- ningar skall anses hava kommit till tredje mans kännedom. där ej av omständigheterna framgår att han varken ägde eller bort äga vetskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blivit eller bort bliva infört eller antecknat i registret. icke med laga verkan åberopas mot annan än den. som visas hava ägt vetskap därom.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1977. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1974: 167.

Prop. 1976/77: 63

44. Förslag till

71

Lag om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom föreskrives att 5 å och 875 2 mom. lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 51 Jordbrukskasserörelsen skall stå under tillsyn av bankinspcktionen.

Kreditkassorna och riksorganisa— tioncn registreras hos tillsynsmyn- digheten. Bestämmelserna om läns- styrelse i lagen den [juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar äga i fråga om jordbrukskasserörelsen motsvarande tillämpning på till- synsmyndigheten. Anteckning [ re- gistret skall dock, såvitt angår kr '- ditkassa. kungöras i allmänna tid- ningarna och i tidning, som är all- mänt spridd inom kassans verk- samhetsområde.

Kreditkassoma och riksorganisa— tionen registreras hos tillsynsmyn- digheten. Bestämmelserna om läns- styrelse i lagen (I951:308) om eko- nomiska föreningar äga i fråga om jordbrukskasserörelsen motsvaran- de tillämpning på tillsynsmyndighe- ten.

87 & 2 mom.2 Senast fyra månader efter det på anmälan jämlikt 96 ä 2 mom. lagen om ekonomiska föreningar registrering skett av beslut om god- kännande av fusionsavtal skall såväl den övertagande som den överlåtande kassans styrelse göra ansökan om tillsynsmyndighetens tillstånd att bringa fusionsavtalet till verkställighet.

Tillsynsmyndighetens tillståndsprövning skall grundas på ett bedöman- de av huruvida fusionen kan anses vara förenlig med deras intressen, som äro insättare i eller eljest hava fordringar å de av fusionen berörda kassor- na. Tillstånd må icke meddelas. med mindre riksorganisationen lämnat medgivande till fusionen eller, då centralkassa övertager annan kreditkas- sas rörelse. regeringen eller myndighet regeringen förordnar prövat över- tagandet icke vara till skada för det allmänna.

Tillsynsmyndighetcn skall ombe- sörja. att kungörelse om beslut, var-

Tillsynsmyndigheten skall ombe— sörja, att kungörelse om beslut, varigenom tillstånd lämnas till fu- sionsavtalets verkställande, jämte bcsvärshänvisning ofördröjligen in- föres i allmänna tidningarna och i tidning. som är allmänt spridd in- om de berörda kassornas verksam- hetsområden. Där så finnes påkal- lat. må kungörelsen införas i två el- lerflera sådana tidningar som sist angivits.

' Senaste lydelse 1968: 605. 2 Senaste lydelse 1975: 229.

igenom tillstånd lämnas till fusions- avtalets verkställande, jämte be- svärshänvisning ofördröjligen infö- res i Post- och Inrikes Tidningar.

Prop. 1976/77: 63

Beslut, varigenom tillstånd givits. skall inom sex månader sedan beslutet vunnit laga kraft av båda kassornas styrelser anmälas för registrering. När beslut om tillstånd till fusionsavtalets verkställande registrerats. an- ses fusionen genomförd.

Hör till den överlåtande kredit- kassan pcnsionsstiftelse eller per- sonalstiftelse, gäller om stiftelsens överförande till den övertagande krcditkassan vad i lagen den 9 juni 1967 (nr 531) om tryggande av pcn- sionsutfästelse m.m. är stadgat.

Hör till den överlåtande kredit- kassan pensionstiftelse eller perso- nalstiftelse, gäller om stiftelsens överförande till den övertagande kreditkassan vad i lagen (1967: 53) ) om tryggande av pensionsu'ttästelse m. m. är stadgat.

Denna lag träderi kraft den ljuli l977. Bestämmelserna i 5 5 i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om an- teckning i registret som har skett före ikraftträdandet.

Hänvisningar till S44

45. Förslag till Lag om ändring i namnlagen (1963: 521)

Härigenom föreskrives att i 32 9" namnlagen (1963: 521) orden ”allmänna tidningarna" skall bytas ut mot "Post- och Inrikes Tidningar".

Denna lag träderi kraft den ljuli l977.

Prop. 1976/77: 63

46. Förslag till

73

Lag om ändring i lagen (1963: 537) om gravrätt m. m.

Härigenom föreskrives att 10 & lagen (1963: 537") om gravrätt m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 & Gravplats skal] av gravrättsinnehavarcn hållas i ordnat och värdigt skick.

Råder å gravplats uppenbar van- vård och avhjälpes den ej inom ett år efter det upplåtaren förelagt gravrättsinnehavaren att sätta gravplatsen i stånd, äger upplåtaren förklara gravrätten förverkad. Fö- reläggande som nu sagts skall inne- fatta erinran om den sålunda stad- gade påföljden. Är gravrättsinneha- varen ej känd eller vet man ej var han finnes. skall föreläggandet in- föras en gång i allmänna tidningar- na ochi tidning inom orten; angiv- na tid av ett år skall i sådant fall räknas från kungörandet.

Råder å gravplats uppenbar van- vård och avhjälpcs den ej inom ett år efter det upplåtaren förelagt gravrättsinnehavaren att sätta gravplatsen i stånd. äger upplåtaren förklara gravrätten förverkad. Fö- reläggande som nu sagts skall inne- fatta erinran om den sålunda stad- gade påföljden. Är gravrättsinneha— varen ej känd eller vet man ej var han finnes. skall föreläggandet in- föras i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidm'ng; angivna tid av ett år skall i sådant fall räknas från den dag då kungörandet har skett.

Gravrätt må ej förklaras förverkad. om myndighet är ansvarig för grav- platsens vård och underhåll.

Penna lag träderi kraft den ljuli l977. Aldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Prop. 1976/77: 63

47. Förslag till

74

Lag om ändring i rennäringslagen (1971: 437)

Härigenom föreskrives i fråga om rennäringslagen (1971 : 437)' dels att i 22. 25—27. 33. 34. 73 och 98 55 samt övergångsbestämmelsema ordet ”Konungen”

skall bytas ut mot ' ”regeringen" ,

dels att 100 .5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

100 & Angår beslut som länsstyrel- se. lantbruksnämnd eller lantbruks- styrelsen meddelar enligt denna lag så många att avskrift av beslutet ej lämpligen kan tillställas envar av dem, skall beslutet sändas tiil samebyns styrelse som skall hålla beslutet tillgängligt för medlemmar- , na. Meddelande härom skall på statsverkets bekostnad intagas i en eller jlera tidningar inom orten. Den som beslutet rör skall anses ha fått del av beslutet den dag då med'- delandet först infördes i sådan tid- ning.

Föreslagen lydelse

100 & Angår beslut som länsstyrel- se. lantbruksnämnd eller lantbruks- styrelsen meddelar enligt denna lag så många att avskrift av beslutet ej lämpligen kan tillställas envar av dem. skall beslutet sändas till samebyns styrelse som skall hålla beslutet tillgängligt för medlemmar- na. Meddelande härom skall inta- gas iortstidning. T iden för anföran- de av besvär över beslutet skall räknas från den dag då kungöran- det har skett.

Denna lag träder' i kraft den Iju'li 1977. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande av och ta- lan mot beslut som har fattats före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse av 26 & l972:726.

Prop. 1976/77:63

48. Förslag till

75

Lag om ändring i lagen (1967: 420) om flyttning av fordon i vissa fall

Härigenom föreskrives att 6 5 lagen (1967: 420) om flyttning av fordon i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 51 När beslut om flyttning meddelats, skall den myndighet som meddelat beslutet underrätta ägaren så snart det kan ske.

Har fordon ställts upp till förva- ring på särskild uppställningsplats och har ägaren ej kunnat anträffas, skall den myndighet som verkställt flyttningen kungöra den i tidning inom orten eller på annat lämpligt sätt samt vidtaga de fortsatta un- dersökningar och åtgärder som kan anses påkallade för att göra under- rättelse möjlig.

Har fordon ställts upp till förva- ring på särskild uppställningsplats och har ägaren ej kunnat anträffas. skall den myndighet som verkställt flyttningen kungöra den i ortstid- ning eller på annat lämpligt sätt samt vidtaga de fortsatta undersök- ningar och åtgärder som kan anses påkallade för att göra underrättelse möjlig.

Penna lag träder i kraft den ljuli l977. Aldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1976: 207 (jfr 1967: 420).

Prop. 1976/77: 63

49. Förslag till

76

Lag om ändring i patentlagen (1967: 837)

Härigenom föreskrives i fråga om patentlagen (1967: 837) dels att i 5. 6, 11. 28. 38, 45, 52, 68. 73, 74 och 75 55 samt punkt 1 i ikraft- trädande- och övergångsbestämmelsema ordet "Konungen" skall bytas ut mot ””regeringen””,

dels att i 65—68 55 ordet "rådhusrätt" i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”tingsrätt" i motsvarande form, dels att 71 &" skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

71 & Patenthavare, som ej har hemvist här i riket. skall ha ett här bosatt omhud. som äger för honom mottaga delgivning av stämning. kallelser och andra handlingar i mål och ärenden rörande patentet med undantag av stämning i brottmål och föreläggande för pan att infinna sig personligen in— för domstol. Cmbud skall anmälas till patentregistret och antecknas däri.

Har patenthavaren ej anmält om- bud som avses i första stycket. må delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges sän- des till honom med posten i betalt-'. brev under hans i patentregistret antecknade adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret. ma delgivning ske genom att handling-- en anslås i patentmyndighetens lo-- kal. Om delgivningen skall kungö» relse införas i allmänna tidningar-- na. Delgivningen anses ha skett när vad nu sagts blivit fullgjort.

Konungen äger under förutsätt- ning av ömsesidighet förordna. att bestämmelserna i första och andra styckena icke skola äga tillämpning i fråga om patenthavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten bosatt ombud.. vilket är anmält till patentregistret: här i riket och äger behörighet som anges i första stycket.

Har patenthavarcn ej anmält om- bud som avses i första stycket, må delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges sän- des till honom med posten i betalt brev under hans i patentregistret antecknade adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret, må delgivning ske genom att handling- en hålles tillgänglig hos patent- myndigheten och genom att med- delande härom och om handling- ens huvudsakliga innehåll kungö- res i publikation som regeringen bestämmer. Delgivningen anses ha skett när vad nu sagts blivit full- gjort.

Regeringen äger under förutsätt- ning av ömsesidighet förordna. att bestämmelserna i första och andra styckena icke skola äga tillämpning i fråga om patenthavarc som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten bosatt ombud, vilket är anmält till patentregistret här i riket och äger behörighet som anges iförsta stycket.

Denna lag träder i kraft den ljuli l977. Bestämmelserna i 71 å i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Prop. 1976/77: 63

50. Förslag till

77

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)

Härigenom föreskrives att 14 & miljöskyddslagen (1969z387')l skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

14 å2 Koncessionsnämnden skall sörja för fullständig utredning av ärende som kommer under nämndens prövning.

Nämnden skall ]. genom kungörelse i en eller flera av ortens tidningar ellcr på annat lämpligt sätt bereda dem som kan beröras av den miljöfarliga verksamheten tillfälle att yttra sig.

2. samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har väsentliga intressen att bevaka i frågan,

3. hålla sammanträde med dem som saken angår och besiktning på platsen. om det ej är uppenbart onödigt.

4. lämna den som gjort ansökan eller framställt erinran underrättel- se om det som tillförts ärendet ge- nom annan än honom själv och be- reda honom tillfälle att yttra sig däröver. om ej annat följer av 15 & förvaltningslagen (1971: 290).

Nämnden skall 1 . genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt bereda dem som kan beröras av den miljö- farliga verksamheten tillfälle att yttra sig.

2. samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har väsentliga intressen att bevaka i frågan.

3. hålla sammanträde med dem som saken angår och besiktning på platsen. om det ej är uppenbart onödigt.

4. lämna den som gjort ansökan eller framställt erinran underrättel- se om det som tillförts ärendet ge- nom annan än honom själv och be- reda honom tillfälle att yttra sig däröver. om ej annat följer av 15 % förvaltningslagen (1971: 290).

Nämnden kan uppdraga åt en eller flera av ledamöterna att hålla sam- manträde eller besiktning enligt andra stycket 3.

Nämnden kan uppdraga åt sakkunnig att verkställa särskild utredning. Kostnad för kungörelse och för utredning enligt fjärde stycket betalas av den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheten. Nämn- den fastställer på yrkande ersättning för utredningen.

Skall koncessionsnämnden avge yttrande till regeringen i ärende enligt 136 as' byggnadslagen (1947z385). äger bestämmelserna i första—femte

styckena motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1977. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1972: 782. 2 Senaste lydelse 1975: 461.

Prop. 1976/77: 63 79

51. Förslag till Lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970: 485)

Härigenom föreskrives att 45 & mönsterskyddslagen (1970: 485) skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 45 & Mönsterhavare som icke har hemvist i Sverige skall ha ett här bosatt ombud med behörighet att för honom mottaga delgivning av stämning. kal- lelser och andra handlingar i mål och ärenden om mönsterrätt med undan- tag av stämning i brottmål och av föreläggande för part att infinna sig per— sonligen inför domstol. ()mbud skall anmälas till mönsterregistret och an- tecknas i detta.

Har mönsterhavare ej anmält ombud enligt första stycket. kan delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges sån-- des till honom med posten i betalt: brev under hans i mönsterregistret; antecknade adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret. kan; delgivning ske genom att handling-- cn anslås i registreringsmyndighe- tens lokal. Om delgivningen skall kungörelse införas i allmänna tid- ningarna. Delgivning anses ha. skett, när vad nu sagts blivit full—- gjort.

Har mönsterhavare ej anmält ombud enligt första stycket, kan delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges sän- dcs till honom med posten i betalt brev under hans i mönsterregistret antecknade adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret. kan delgivning ske genom att handling- en hålles tillgänglig hos registre- ringsmyndigheten och genom att meddelande härom och om hand- lingens huvudsakliga innehåll kungöres i publikation som rege- ringen bestämmer. Delgivning an- ses ha skett, när vad nu sagts blivit fullgjort.

Denna lag träder i kraft den 1juli_1977. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Prop. 1976/77: 63

52 Förslag till

78

Lag om ändring i växtförädlarrättslagen(1971: 392)

Härigenom föreskrives att 46 % växtförädlarrättslagen (19712392) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

46 & Sortinnehavare som icke har hemvist i Sverige skall ha ett här bosatt ombud med behörighet att för honom taga emot delgivning av stämning. kallelser och andra handlingar i mål och ärenden om växtförädlarrätt med undantag av stämning i brottmål och av föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. Ombud skall anmälas till växtsortregistret och antecknas i detta.

Har sortinnehavare ej anmält ombud enligt första stycket. kan delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges sän- des till honom med posten i betalt brev under hans i växtsortregistret antecknade adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret. kan delgivning ske genom att handling- en anslås i växtsortnämndens lo- kal. Om delgivningen skall kungö— relse införas i allmänna tidningar- - na. Delgivningen anses ha skett när vad nu sagts blivit fullgjort.

Har sortinnehavare ej anmält ombud enligt första stycket. kan delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges sän— des till honom med posten i betalt brev under hans i växtsortregistret antecknade adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret. kan delgivning ske genom att handling- en hålles tillgänglig hos växtsort- nämnden och genom att meddelan— de härom och om handlingens hu- vudsakliga innehåll kungöres i pub- likation som regeringen bestäm— mer. Delgivningen anses ha skett när vad nu sagts blivit fullgjort.

[Penna lag träder i kraft den ljuli l977. Aldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Prop. 1976/77: 63 80

53. Förslag till Lag om ändring i lagen (1964: 731) om trafiknämnder

Härigenom föreskrives att 5 5 lagen (1964: 731) om trafiknämnder skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 & Underrättelse om val till trafik- 5 & Underrättelse om val till trafik- nämnd skall ofördröjligen sändas nämnd skall ofördröjligen sändas till länsstyrelsen för att intagas till länsstyrelsen.

länskungörelserna. Länsstyrelsen skall föra förteck- ning över trajiknämnder. Förteck- ningen skall innehålla uppgifter om ledamöter och suppleanter.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1977.

Prop. 1976/77 : 63

54 Förslag till

81

Lag om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig

automobiltrafik m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1940: 910) angående yr- kesmässig automobiltrafik m. m.1

dels att i 2 och 5 åå, 75 1 mom.. 12 5. 18 5 1 mom.. 19 ä 2 mom.. 21 53 mom., 26 5. 32 5 3 och 7 mom.. 44 5 1 mom. och 46 äordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 9 & l mom.. 15 å och 44 5 2 mom. skall ha nedan angivna lydel-

se. Nuvarande lydelse

9 9" 1 mom.2 Över ansökan om så- dant tillstånd till beställningstrafik, som det ankommer på länsstyrel- se att bevilja, skall länsstyrelsen höra polismyndigheten i den ort, varest automobil, som kommer att användas i trafiken, avses skola ha- va sin stationson. samt genom till- kännagivande i på förhand be- stämd tidning bereda trafikföretag, sammanslutningar av utövare av yrkesmässig trafik samt andra inom länet, vilka ärendet kan angå. till- fälle att yttra sig. Kostnaderna för nämnda tillkännagivande skola gäldas av sökanden.

Föreslagen lydelse

9 5 1 mom.2 Över ansökan om så- dant tillstånd till beställningstrafik. som det ankommer på länsstyrel- se att bevilja, skall länsstyrelsen höra polismyndigheten i den ort. Varest automobil, som kommer att användas i trafiken. avses skola ha— va sin stationsort, samt genom till- kännagivande i ortstidning bereda trafikföretag, sammanslutningar av utövare av yrkesmässig trafik samt andra inom länet. vilka ärendet kan angå, tillfälle att yttra sig.

15 53 Har transportnämnden bestämt särskilt lokalområde. skall underrät- telse därom tillställas länsstyrelse som beslutet angår.

Har länsstyrelse meddelat tillstånd till linjetrafik. skall avskrift av beslu- tet sändas till polismyndighet som länsstyrelsen finner böra underrättas om tillståndet samt. om trafiken berör även annat län. länsstyrelsen i det länet.

Avskrift av beslut, varigenom länsstyrelse meddelat tillstånd till beställ- ningstrafik. skall sändas till polismyndigheten å stationsorten, och. om det för trafiken angivna lokalområdet är beläget även i annat län. länsstyrelsen idet länet.

Har trafiknämnd meddelat beslut om trafiktillstånd, skall avskrift av

' Senaste lydelse av 2 & 1965: 910 5 5 1972: 437 7 5 1 mom. "— .

12 & 1972:593 (jfr 1972:605) 18% 1 mom. 19721437 2 Senaste lydelse 1950: 609. 3 Senaste lydelse 1972: 437.

6 Riksdagen I976/77. ) saml. Nr 63

Har trafiknämnd meddelat beslut om trafiktillstånd. skall avskrift av

19 ä 2 mom. 1972: 437 21 5 3 mom. "— 32 3 mom. "— 32 ä 7 mom. 1967: 324 445 1 mom. 19741105

Prop. 1976/77 : 63 Nuvarande lydelse

beslutet sändas till länsstyrelsen. Avskrift av beslut som Konungen meddelat enligt 55 femte stycket tillställes vederbörande länsstyrel- se och trafiknämnd.

82. Föreslagen lydelse

beslutet sändas till länsstyrelsen. Avskrift av beslut som regeringen meddelat enligt 5.5 femte stycket tillställes vederbörande länsstyrel- se och trafiknämnd.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om be- slut om ändring i trafiktillstånd.

Om anslag av beslut. varom i denna paragraf sägs. stadgas i 44 fr.

44 Q' 2 mom.'* Beslut som avses i 1 mom. sanrt länsrätts och kammar- rätts beslut enligt förordningen skola. med nedan angivna undan- tag. gälla utan hinder av besvär. Beslut. som innefattar trafiktill- stånd eller tillstånd att bedriva ut- hymingsrörelse eller transportför- medling. vare, där ej på grund av särskilda skäl i tillståndet annorlun- da förordnats. icke gällande. förrän beslutet vunnit laga kraft eller. där besvär däremot anförts. beslutet blivit slutligen fastställt. Tiden för anförande av besvär över dylikt be- slut och över beslut om indelning i lokalområden eller om bestämman- de av särskilt lokalområde skall räknas från den dag. då beslutet till- kännagivits genom anslag i veder- börande myndighets lokal. Sådant tillkännagivande bör ske inom fem dagarfrån beslutets dag.

Om kungörande av beslut. var- om i denna paragraf sägs, stadgas i 44 5. 44 ä 2 mom.4 Beslut som avses i 1 mom. skola, med nedan angivna undantag, gälla utan hinder av be- svär.

Beslut. som innefattar trafiktill- stånd eller tillstånd att bedriva ut- hymingsrörelse eller transportför- medling, vare, där ej på grund av särskilda skäl i tillståndet annor- lunda förordnats. icke gällande, förrän beslutet vunnit laga kraft el- ler, där besvär däremot anförts, be- slutet blivit slutligen fastställt. Ti- den för anförande av besvär över dylikt beslut och över beslut om in- delning i lokalområden eller om be- stämmande av särskilt lokalområde skall räknas från den dag. då beslu- tet tillkännagivits genom kungörel— se i ortstidning.

Beslut om återkallelse eller indragning på viss tid av trafiktillstånd eller annat tillstånd, som ovan sagts. vare ej gällande förrän den, som avses ,med beslutet, därav erhållit del.

1 beslut. som innefattar återkallelse av trafiktillstånd enligt 19 5 2 mom. samt nytt trafiktillstånd. skall angivas viss tidpunkt från vilken återkallel- sen och det nya tillståndet skola gälla. Tillståndsmyndigheten får på begä- ran av part ändra tidigare fastställd tidpunkt.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1977. Bestämmelserna i 9 5 1 mom. och 15 åisin äldre lydelse gäller fortfaran- de i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i 44 ä 2 mom. i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande av och talan mot beslut som har fattats före ikraftträdan- det.

4 Senaste lydelse 1972: 593 (jfr 1972:605).

Prop. 1976/77: 63

55. Förslag till

83

Lag om ändring i expropriationslagen (1972: 719)

Härigenom föreskrives att 6 kap. 195 expropriationslagcn (l972:7l9) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

6 kap.

19 & Sammanträde för fördelningen hålles så snart det kan ske. Kallelse till sammanträdet sändes minst två veckor i förväg till fastighetsäga- ren, annan sakägare och kända in- nehavare av panträtt. De skall i kal- lelsen uppmanas att anmäla sina anspråk senast vid sammanträdet. Föreligger särskilda skäl, skall kungörelse om sammanträdet minst två veckor i förväg också föras in i Post- och Inrikes Tidningar och tid- ning inom orten.

Föreslagen lydelse

6 kap.

19 & Sammanträde för fördelningen hålles så snart det kan ske. Kallelse till sammanträdet sändes minst två veckor i förväg till fastighetsäga- ren. annan sakägare och kända in- nehavare av panträtt. De skall i kal- lelsen uppmanas att anmäla sina anspråk senast vid sammanträdet. Föreligger särskilda skäl, skall kungörelse om sammanträdet minst två veckor i förväg också föras in i Post- och Inrikes Tidningar.

Denna lag trädcri kraft den ljuli 1977. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Prop. 1976/77: 63

56. Förslag nu

84

Lag om ändring i handelsregisterlagen (1974: 157)

Härigenom föreskrives att 17—1955 handelsregisterlagcn (19741157) skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

17 5 Har registrerad näringsidkare ej under de tio senaste åren inkommit med någon anmälan till registret och kan det antagas att han upphört med sin verksamhet. skall registreringsmyndigheten på lämpligt sätt inhämta upplysning huruvida verksamheten fortfarande utövas.

Föreligger tillförlitliga upplys- ningar om att näringsidkare upp- hört med sin verksamhet och ej ärn- nar återupptaga den. skall registre- ringsmyndigheten genast avföra nä- ringsidkaren ur registret. Om upp- lysning ej erhålles att verksamhe- ten fortfarande bedrives. skall myndigheten genom kungörelse som sägs i [8 ä' anmana näringsid- karen att låta höra av sig inom sex månader från kungörelsens utfär- dande. Erhålles ej före fristens ut- gång upplysning att verksamheten alltjämt bedrives. skall näringsid- karen anföras ur registret.

18 & Registrering eller avförande ur registret skall genom registrerings- myndighetens försorg ofördröjligen kungöras i Post- och Inrikes Tid- ningar och [ tidning med allmiin spridning inom den ort där närings- verksamheten utövas eller är av- sedd att utövas. Vad nu sagts skall ej gälla. när registrering eller avför- ande sker efter anmälan av kon- kursdomaren.

19 & Registrering eller avförande ur registret som kungjorts i ortstid- ning skall anses ha kommit till tred- je mans kännedom, om ej av om- ständighetema framgår att han var- ken haft eller bort ha vetskap där- om.

Vinnes ej upplysning att verk- samheten fortfarande utövas eller att näringsidkaren ämnar återupp- taga den. skall registreringsmyndig- heten genast avföra näringsidkaren ur registret.

18 & Registrering eller avförande ur registret skall genom registrerings- myndighetens försorg ofördröjligen kungöras i Post- och Inrikes Tid- ningar. Vad nu sagts skall ej gälla. när registrering eller avförande sker efter anmälan av konkursdo- maren.

19 & Registrering eller avförande ur registret som kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om ej av omständigheterna framgår att han varken haft eller bort ha vetskap därom.

Prop. 1976/77: 63 85

Denna lag trädcri kraft den ljuli 1977. Bestämmelsemai 18 och 19 %% i sin äldre lydelse gäller fortfarande i frå- ga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträ- dandet.

57. Förslag till Lag om ändring i gruvlagen (1974: 342)

Härigenom föreskrives atti 2 kap. 14 5, 4 kap. 17 å och 8 kap. 4 & gruv- lagen (1974: 342) orden "tidning inom orten” skall bytas ut mot "ortstid- ning".

Penna lag träderi kraft den ljuli 1977. Aldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Prop. 1976/77: 63 86

58. Förslag till Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)

Härigenom föreskrives i fråga om aktiebolagslagen (1975: 1385) dels att i 2 kap. 11 5, 4 kap. 7 och 17 så, 5 kap. 6 5 och 14 kap. 10 & or- den "tidning inom den ort där styrelsen har sitt säte" skall bytas ut mot ”den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer".

dels att 6 kap. 6 %$, 13 kap. 5 ä och 18 kap. 3 5 skall ha nedan angivna ly- delsc.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

6 & Skall nedsättningsbeloppet helt eller delvis användas enligt l 5 första stycket 2 eller 3, får nedsättningsbeslutet ej verkställas utan rättens till- stånd, såvida icke samtidigt bolaget genom nyemission tillföres ett belopp som minst motsvarar nedsättningsbeloppet.

Rättens tillstånd skall sökas senast två månader efter det nedsättnings- beslutet registrerats. Vid ansökningshandlingen skall fogas bevis att ned— sättningsbeslutet registrerats och förteckning över bolagets kända borge- närer med angivande av postadress.

Rätten skall kalla bolagets borge- närcr. säväl kända som okända,

Rätten skall kalla bolagets borge- närer, såväl kända som okända,

med föreläggande för den som vill bestrida ansökningen att senast viss dag skriftligen hos rätten an- mäla detta vid äventyr att han an- nars anses ha medgivit ansökning- en. Kallelsen skall anslås i rättens kansli sex månader före inställelse- dagen samt kungöras genom rät- tens försorg i Post- och Inrikes Tid- ningar tre gånger, första gången fem månader och tredje gången se- nast två månader före inställelse- dagen. Utmätningsmannen i orten och alla kända borgenärer skall un- derrättas särskilt genom rättens försorg.

mcd föreläggande för den som vill bestrida ansökningen att senast viss dag skriftligen hos rätten an- mäla detta vid äventyr att han an- nars anses ha medgivit ansökning- en. Kallelsen skall skyndsamt kungöras genom rättens försorg i Post- och Inrikes Tidningar. Ut- mätningsmannen i orten och alla kända borgenärer skall underrättas särskilt genom rättens försorg.

Bestrides ej ansökningen eller får de borgenärer som bestrider den full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar, skall tillstånd meddelas. Om den rätt som tillkommer innehavare av pensionsfordran finns bestämmelser i 23 å andra stycket lagen (1967: 531) om tryggande om av pensionsutfastelse m.m.

Är borgenär tillika gäldenär i samma rättsförhållande, skall han ej uppta- gas i förteckningen över bolagets kända borgenärer. Han skall ej kallas av rätten och har ej heller rätt till betalning eller säkerhet enligt fjärde stycket.

Prop. 1976/77: 63 Nuvarande lydelse

13 kap.

5 & Göres ansökan eller anmälan som avses i 2 eller 4 5, skall rätten genast kalla bolaget samt aktieäga- re och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att inställa sig för rätten på utsatt dag, då fråga om skyldig- het för bolaget att träda i likvida- tion skall prövas. Kallelsen skall delges bolaget. om det kan ske på annat sätt än enligt 15—17å5 del- givningslagen ( 1970: 428). Kallelsen skall kungöras genom rättcns för- sorg i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom den ort, där bola- gets styrelse har sitt säte. minst två och högst fyra månader före instäl- lelsedagen.

18 kap.

3 5 Det som enligt denna lag eller särskilda bestämmelser blivit infört i aktiebolagsregistret och kungjort skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om ej av omstän- digheterna framgår att han varken ägde eller bort äga vetskap därom.

87. Föreslagen lydelse

13 kap.

5 & Göres ansökan eller anmälan som avses i 2 eller 4 så, skall rätten genast kalla bolaget samt aktieäga— re och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att inställa sig för rätten på utsatt dag. då fråga om skyldig- het för bolaget att träda i likvida- tion skall prövas. Kallelsen skall delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 15—17 åå del- givningslagen (1970: 428). Kallelsen skall kungöras genom rättens för- sorg i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före inställelsedagen.

18 kap.

3 5 Det som enligt denna lag eller särskilda bestämmelser blivit infört iaktiebolagsrcgistret och kungjort i Post- och Inrikes Tidningar skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om ej av omständighe- terna framgår att han varken ägde eller bort äga vetskap därom.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1977. Bestämmelserna i 6 kap. 6 & i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdan- det.

Prop. 1976/77: 63

59. Förslag till

88

Lag om ändring i lagen (1970: 5296) om förenklad aktiehantering

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (l970: 596) om förenklad aktie-

hantering1

dels att i 21 & orden "allmänna tidningarna" skall bytas ut mot "Post- och Inrikes Tidningar".

dels att 25 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

25 & Om vid fondemission, som fö- retagits sedan lagen börjat tilläm- pas på aktiebolaget, samtliga aktier ej kunnat tillställas behörig motta- gare inom fem år från registrering,- en av ökningsbeslutet, skall de som är berättigade till återstående aktier anmanas att vid äventyr av förlust av sin rätt till ny aktie anmäla sina anspråk hos värdepapperscentra- len. Anmaning sker genom kungö- relse i allmänna tidningarna och tidning inom den ort där bolagets styrelse har sitt säte.

Föreslagen lydelse

25 5 Om vid fondemission, som fö- retagits sedan lagen börjat tilläm- pas på aktiebolaget, samtliga aktier ej kunnat tillställas behörig motta- gare inom fem år från registrering- en av ökningsbeslutet. skall de som är berättigade till återstående aktier anmanas att vid äventyr av förlust av sin rätt till ny aktie anmäla sina anspråk hos värdepappersccntra- len. Anmaning sker genom kungö- relse i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar. som bolagets styrelse bestämmer.

Aktie, beträffande vilken behörigt anspråk ej anmälts inom ett år från dagen för anmaningens kungörande. skall genom fondkommissionär säljas för den eller de berättigades räkning. Därefter föreligger endast rätt att utfå vid försäljningen influtet belopp med avdrag för kostnaderna för anma- ningen och försäljningen. Belopp som ej har lyfts inom fyra år från försälj- ningen tillfaller aktiebolaget.

Denna lag träderi kraft den ljuli l977. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse av 21 & 1975:!389.

Prop. 1976/77: 63

60. Förslag till

89

Lag om ändring i aktiefondslagen (1974: 931)

Härigenom föreskrives att 41 &” aktiefondslagen (l974: 93l) skall ha ne-

dan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

41 å Kungörelse om att fondbolags aktiefondsverksamhet skall överlå- tas eller om att förvaltningen av ak- tiefond övergår till förvaringsbank skall införas i allmänna tidningarna och i tidning inom den ort där bola- gets styrelse har sitt säte samt hål- las tillgänglig hos bolaget och på förvaringsbankens bankkontor. Kungörandet sker genom bolagets försorg i fall, som avses i 39 åandra stycket och annars genom förva- ringsbankens försorg.

Föreslagen lydelse

41 & Kungörelse om att fondbolags aktiefondsverksamhet skall överlå- tas eller om att förvaltningen av ak- - tiefond övergår till förvaringsbank

skall införas i Post- och Inrikes Tid- ningar samt hållas tillgänglig hos bolaget och på förvaringsbankens bankkontor. Kungörandet sker ge- nom bolagets försorg i fall, som av— ses i 39 å andra stycket, och annars genom förvaringsbankens försorg.

Övergår förvaltningen av aktiefond till förvaringsbank. skall i kungörel— sen erinras om innehållet i 40 % första och andra styckena.

I fall som avses i 39 å andra stycket skall i kungörelsen anges den tid- punkt då fondbolagets aktiefondsverksamhet upphör.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1977. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Prop. 1976/77: 63 90

61. Förslag till Lag om ändring i vallagen (1972:: 620)

Härigenom föreskrives i fråga om vallagen (1972: 620)I dels att i 4 kap. l0 och Zl 55 och l5 kap. 4 & orden "samtliga dagstid- ningar som har en spridning av någon betydenhet" skall bytas ut mot "ortstidning”.

dels att 3 kap. 3 %. 5 kap. 8 & och 14 kap. l 5 skall ha nedan angivna ly- delse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

3 5 Varje kommun är indelad i valdistrikt. Är kommun indelad i valkret- sar för val av kommunfullmäktige. skall varje sådan valkrets bilda ett eller flera valdistrikt.

Valdistrikt bör omfatta l.200—l.500 röstberättigade. Endast om särskil— da skäl föranleder det, får valdistrikt omfatta mer än l.800 eller mindre än 300 röstberättigade.

Länsstyrelsen beslutar om kommuns indelning i valdistrikt på förslag av fullmäktige i kommunen. Det åligger kommun att under är närmast före år då ordinarie val till riksdagen skall äga rum se över indelningen. Om det är påkallat får länsstyrelsen självmant. besluta om indelningen i valdistrikt sc- dan fullmäktige i kommunen har beretts tillfälle att yttra sig.

Beslut om indelning i valdistrikt skall meddelas senast en månad fö- re ingången av det år under vilket beslutet skall träda i tillämpning. Länsstyrelsen skall omedelbart kungöra beslutet samt tillställa cen-— trala valmyndigheten avskrift av detta.

5 kap.

Beslut om indelning i valdistrikt skall meddelas senast en månad fö- re ingången av det år under vilket beslutet skall träda i tillämpning. Länsstyrelsen skall omedelbart kungöra beslutet i ortstidning inom valdistrikten samt tillställa centrala valmyndigheten avskrift av besitt- tet.

8 5 För att registrerad partibeteckning skall åtnjuta skydd vid val skall par- tiet hos centrala valmyndigheten som kandidater anmäla för val till riksdagen i viss valkrets minst fyra och högst femton personer och

för val av landstingsmän eller kc-mmunfullmäktige minst fyra och högst tjugo personer i landstingskommunen eller kommunen.

Centrala valmyndigheten be- stämmer inför varje val när anmä- lan av kandidater senast skall gö- ras. Kungörelse härom skall föras in i Post- och Inrikes Tidningar.

1 Lagen omtryckt l976z404.

Centrala valmyndigheten be- stämmer inför varje val när anmä- lan av kandidater senast skall gö- ras. Kungörelse härom skall föras in i Post- och Inrikes Tidningar.

Prop. 1976/77: 63

Nuvarande lydelse

91

Föreslagen lydelse

Underrättelse om beslutet skall vidare tillställas varje registrerat

parti.

Anmälan av kandidater göres skriftligen av partiets ombud eller av per- son som ombudet utsett. Till anmälningshandlingen skall fogas skriftlig förklaring från varje kandidat att han givit partiet tillstånd att anmäla ho-

nom.

14 kap. 1 5 Den slutliga sammanräkningen verkställes av länsstyrelsen vid of- fentlig förrättning som påbörjas så snart det kan ske. Länsstyrelsen skall kungöra tid och plats för sam- manräkningen. l kungörelsen anges i vilken ordning som de olika valen kommer att räknas, om hinder ej möter. Kungörelsen skall anslås hos länsstyrelsen och på kommu- nernas anslagstavlor samt senast dagen före sammanräkningens bör— jan införas isamtliga dagstidningar som har en spridning av någon be- tydenhet inom länet.

14 kap. 1 5 Den slutliga sammanräkningen verkställes av länsstyrelsen vid of- fentlig förrättning som påbörjas så snart det kan ske. Länsstyrelsen skall kungöra tid och plats för sam- manräkningen. l kungörelsen anges i vilken ordning som de olika valen kommer att räknas, om hinder ej möter. Kungörelsen skall anslås på kommunernas anslagstavlor samt senast dagen före sammanräkning- ens början införas i ortstidning in- om länet.

Före sammanräkningens början skall länsstyrelsen ha tillsett att de handlingar som behövs för sammanräkningen har kommit in från valnämn- den i den kommun sammanräkningen avser. Är inkomna handlingar ofull- ständiga eller ej i behörigt skick, skall länsstyrelsen infordra det som fattas eller. om det behövs. inhämta uppgift om anledningen till att handlingarna är ofullständiga eller ej i behörigt skick.

Denna lag träderi kraft den ljuli l977.

Prop. 1976/77: 63

62. Förslag till Lag om ändring i lagen (1972: 7104) om kyrkofullmäktigval

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1972: 704) om kyrkofullmäktig- vall

dels att i 50 & orden ”samtliga dagstidningar som har en spridning av nå— gon betydenhet" skall bytas ut mot "ortstidning". dels att 43 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

43 5 Den slutliga sammanräkning- en verkställes av länsstyrelsen vid offentlig förrättning som påbörjas så snart det kan ske. Länsstyrelsen skall kungöra tid och plats för sam- manräkningen. l kungörelsen anges i förekommande fall i vilken ord- ning som de olika valen kommer att räknas. om hinder ej möter. Kun- görelsen skall anslås has länssty— relsen oeh på församlingarnas an-- slagstavlor samt senast dagen före" sammanräkningens början införas i samtliga dz'zgstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom länet.

Föreslagen lydelse

43 & Den slutliga sammanräkning- en verkställes av länsstyrelsen vid offentlig förrättning som påbörjas så snart det kan ske. Länsstyrelsen skall kungöra tid och plats för sam— manräkningen. [ kungörelsen anges i förekommande fall i vilken ord- ning som de olika valen kommer att räknas. om hinder ej möter. Kun- görelsen skall anslås på församling- arnas anslagstavlor samt senast dagen före sammanräkningens bör- jan införas i ortstidning inom länet.

Före sammanräkningens början skall länsstyrelsen ha sett till att de handlingar som behövs för sammanräkningen har kommit in från de val- distrikt sammanräkningen avser. Är inkomna handlingar ofullständiga el- ler ej i behörigt skick. skall länsstyrelsen infordra det som fattas eller, om det behövs. inhämta uppgift om anledningen till att handlingarna är ofull- ständiga eller ej i behörigt skick.

Över förrättning hos länsstyrelsen föres protokoll enligt formulär som fastställes av centrala valmyndigheten.

Denna lag träderi kraft den ljuli l977.

' Lagen omtryckt 1976: 405.

Prop. 1976/77: 63 93

63 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976: 633) om kungörande av lagar och andra författningar

Härigenom föreskrives att 1 ] & lagen (1976: 633) om kungörande av lagar och andra författningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ll & Finns bestämmelse om att viss författning skall kungöras på annat sätt än som följer av denna lag skall även den bestämmelsen gälla.

På klargörande i ortstidning etr— ligt bestämmelse som avses i första stycket skall 3 5 lagen ( 1977: 000) om kungörande i mål och ärenden has myndighet m.m. lta motsva- rande tillämpning.

Penna lag träderi kraft den ljuli l977. Aldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

64. Förslag till Lag om ändring i lagen (1914: 451) om hingstbesiktningstvång

Härigenom föreskrives att i 7 5 lagen (1914: 451) om hingstbesiktnings- tvång1 orden "tidning inom orten" skall bytas ut mot "ortstidning".

Denna lag träderi kraft den ljuli l977.

' Senaste lydelse av 7 5 1976: 634.

Prop. 1976/77: 63 94

65. Förslag till Lag om ändring i lagen (l918:3'v99) om förbud mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesrmark

Härigenom föreskrives att i 6 & lagen (1918: 399) om förbud mot utsläp- pande av tjur eller hingst å samfälld betesmark' orden "en eller flera tid- ningar inom orten" skall bytas ut rrrot "ortstidning".

Denna lag träder i kraft den ljuli 1977.

66. Förslag till Lag om ändring i lagen (1926: 72.-) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning

Härigenom föreskrives atti 2 5 2 mom. lagen (1926: 72) angående medde- lande av förbud för barn att idka viss försäljning2 orden "en eller flera orts- tidningar" skall bytas ut mot ”ortstidning".

Denna lag träderi kraft den ljuli 1977.

67. Förslag till Lag om ändring i lagen (1928:196) om galtbesiktningstvång

Härigenom föreskrives att i 75 lagen (1928zl96) om galtbesiktnings- tvång' orden ”tidning inom orten” skall bytas ut mot "ortstidning".

Denna lag träderi kraft den ljuli 1977.

68. Förslag till Lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen

Härigenom föreskrives att i 4 5 lagen (1942: 350) om fornminnen' orden "en eller flera tidningar inom orten" skall bytas ut mot "ortstidning".

Denna lag träderi kraft den ljuli l977.

' Senaste lydelse av 6 5 1976: 635. 2 Senaste lydelse av 2 5 2 mom. 1976: 637. 3 Lagen omtryckt 1967: 393. Senaste lydelse av 7 5 1976: 638. * Lagen omtryckt [9761 442. Senaste lydelse av 4 5 1976: 640.

Prop. 1976/77: 63 95

Hänvisningar till S68

  • Prop. 1976/77:63: Avsnitt 8.2.4

Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976- l0-28

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. oeh statsråden Bohman. Ahlmark. Romanus. "Turesson. Gustavsson. Antonsson. Mogård, Olsson. Dahlgren, Åsling. Troedsson. Mundebo. Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Romanus

Lagrådsremiss med förslag till lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m.

1 Inledning

Statsmakterna beslöt år 1971 vissa allmänna riktlinjer för förbättrad samhällsinformation (prop. l97l:56, FiU l97l:23, rskr l97l:l82, SFS l97l:507). I det sammanhanget förutskickades att också nuvarande ordning för kungörelseannonsering skulle ses över. Resultatet av en härefter inom justitiedepartementet företagen detaljgenomgång av författningsreglerna på området har redovisats i promemorian (Ds Ju 1974z2) Effektivare kungörande. l promemorian läggs fram förslag till ett system för mer enhetliga och ändamålsenliga normer för kun- görande samt till en central kungörandelag jämte därav föranledda följdändringar i vissa författningar. Promemorian bör fogas till proto- kollet i detta ärende som bilaga 1.

Över promemorieförslaget har efter remiss yttranden avgetts av justitiekanslern (JK), Svea hovrätt, Göta hovrätt, kammarrätten i Göteborg, rikspolisstyrelsen (RPS), domstolsväsendets organisations- nämnd (DON), sjöfartsverket, statskontoret, generaltullstyrelscn, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), nämnden för samhällsinformation (NSI), skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, koncessions- nämnden för miljöskydd, statens naturvårdsverk, kommerskollegium, patent- och registreringsverket (PRV), arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk, statens planverk, lantmäteristyrelsen, statens

Prop. 1976/77: 63 96

industriverk, länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), stifts- nämnden i Uppsala, statens växtsortnämnd, länsstyrelserna i Stock- holms, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands. Jämtlands och Norrbottens län, konkurslagskommittén (Ju 1971206), namnlagsutredningen (Ju l972:06), utredningen (Ju l972:10) om översyn av delgivningsbestäm- melserna m.m. (delgivningsutredningen), kommunallagsutredningen (C 197030), 1972 års pressutredning (Fi l972:07), Svenska akademien, Svenska handelskammarförbundet, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings— och pastorats- förbund, Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Lantbrukarnas riks- förbund (LRF), Sveriges Radio AB, Svenska arbetsgivareföreningen' (SAF). Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänste- männens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska tidningsutgivareföreningen, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, A--pressen AB och Sundsvalls kommun.

Remissinstanserna har bifogat yttranden, Svea hovrätt från Stockholms, Sollentuna och Färentuna, Västerås, Lindesbergs och Mora tingsrätter,

Göta hovrätt från Motala, Ljungby, Möre och Ölands och Skövde tingsrätter,

lantmäteristyrelsen från överlantmätarmyndigheterna i Malmöhus, Värmlands, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län,

länsstyrelsen i Kristianstads län från Kristianstads och Hässleholms kommuner,

kommerskollegium från Stockholms handelskammare, som har instämt i Svenska handelskammarförbundets yttrande, och från handelskammaren i Göteborg,

statens industriverk från bergmästarämbetena i Södra och Norra distrikten,

SACO från Lärarnas riksförbund. Åtskilliga remissinstanser har begränsat sina yttranden till att avse vissa särskilda frågor.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Kooperativa förbundet och Stats- tjänstemännens riksförbund har förklarat sig avstå från att avge yttrande.

Tillfälle att yttra sig över promemorian har dessutom beretts övriga (13) länsstyrelser, Sveriges jordbrukskasseförbund och Svenska flott- ledsförbundet.

Efter remissbehandlingen har RRV fått regeringens uppdrag att undersöka och belysa de ekonomiska verkningarna av promemorieför- slaget. Resultatet har redovisats i en i december '1975 från RRV

Prop. 1976/77: 63 97

inkommen skrivelse, Effektivare kungörande — ekonomiska verkningar, jämte en till skrivelsen fogad promemoria.

2 Nuvarande ordning

Beslut och andra åtgärder av samhälleliga organ behöver ofta kungöras för att nå dem som berörs. Kungörande kan träda i stället för individuell underrättelse när ett beslut rör en person med okänd uppe— hållsort eller en stor krets personer. Det kan också, och framför allt. användas för att nå en obestämd personkrets, dvs. en större eller mindre allmänhet.

l beståndet av gällande författningar inryms ett mycket stort antal föreskrifter om kungörande. Under lång tid har kungörande före- skrivits-i skilda syften och för mycket varierande situationer.

Gemensamt för den form av tillkännagivande som sker genom kungö- rande är dess syfte att informera en större eller. mindre krets av intressen- ter. Kungörande kan emellertid också vara förutsättning för besluts giltig- het (normbeslut, t. ex. beslut om fridlysning), bilda utgångspunkt för be- räkning av tid för fullföljd av talan mot beslutet (t. ex. beslut om tillstånd till utskänkning av rusdrycker och öl i vissa fall), bilda utgångspunkt för beräkning av annan tidsfrist (t. ex. preklusion av fordran genom kallelse på okända borgenärer eller av rätt till invändning mot ansökan i namnärende) eller ha verkan som presumtion för notoritet (kungjord införing i vissa re- gister, t.ex. aktiebolagsregistret). Tillkännagivandet kan också, utan att rättslig verkan är förenad därmed, syfta till att nå kontakt med person som har särskild betydelse i visst ärende (för utredning, t. ex. kallelse till lag- fartssammanträde enligt 20 kap. ll & jordabalken, eller för någon form av transaktion. t. ex. tillkännagivande om förestående exekutiv försäljning el- ler infordrande av anbud för anläggande av flottled). vara ett serviceinstru- ment för enskildas kontakter med myndigheter (t. ex. tillkännagivande av myndigheters mottagningstider) eller ge insyn i den demokratiska proces- sen (tillkännagivande av tid och plats för röstsammanräkning efter allmän- na val), I åtskilliga fall tjänar tillkännagivande genom kungörande flera syf— ten.

Frågan om när den särskilda rättsverkan av ett kungörande inträder regleras vanligast i den författning där kungörandesituationen behandlas. Några centrala föreskrifter finns emellertid. Regleringen i fråga om den särskilda delgivningsformen kungörelsedelgivning är infogad i 19 & delgivningslagen (l970:428), där regler om när delgivning i olika former skall anses ha skett är samlade. I fråga om kungörande som utgångspunkt för besvärstid finns beträffande norm- beslut en regel av generell karaktär i 12 å andra stycket förvalt-

Prop. 1976/77 : 63 98

ningslagen (19711290). Beträffande sådant myndighetsbeslut inom den lagens tillämpningsområde som avser föreskrift till allmän efterrättelse och som inte delges beräknas tiden för fullföljd från den dag då beslutet tillkännagavs. Skedde tillkännagivandet vid mer än ett tillfälle räknas tiden från det sista tillkännagivandet.

Regelmässigt fastslås i kungörandebestämmelserna uttryckligen hur kungörandet skall gå till, dvs. vilken eller vilka kungörandeformer som skall användas för att bringa meddelandet till avsedd persons eller personkrets” kännedom. I allmänhet torde kungörandereglerna i detta hänseende ha utformats efter och vara anpassade till sin tillkomsttids informationsvanor och informationsteknik. Oftast föreskrivs då kungörandeformer med brett användningsområde. Vissa bestämmelser ger uttryck för en omsorgsfull analys av den särskilda kungörande- situationens krav och föreskriver användning av mycket speciella kungörandeformer. Jämsides finns dock också bestämmelser med schabloniserat formval.

Katalogen över kungörandeformer, som finns föreskrivna i gällande författningsbestämmelser, har ett omfattande och mångfacetterat innehåll. Den vanligaste formen för tillkännagivande är utan tvekan annonsering i någon tidning, vanligast ortspress och Post- och Inrikes Tidningar (vanligen benämnd allmänna tidningarna). För förvaltnings- myndigheters kungörande föreskrivs i stor utsträckning att det skall ske i länskungörelserna, som utges av varje länsstyrelse för sig. Viss användning har också på avgränsade sakområden specialpublikationer utgivna av olika myndigheter, t.ex. patentverket. Kungörande i kyrka, en i äldre tid mycket vanlig kungörandeform som skedde genom att kungörelsen lästes upp i anslutning till gudstjänst eller spikades på kyrkans dörr, har för icke—kyrkliga budskap efter hand ersatts av anslag på kommunal eller kyrkokommunal anslagstavla. Ett utbrett användningsområde ger författningsreglerna också olika myndigheters anslagstavlor i fråga om sådant som kan ha intresse för dem som besöker myndighetens lokal. Som exempel å andra sidan på författ- ningsföreskrivna kungörandeformer med mycket smala och individu- aliserade användningsområden kan nämnas beredskapslarm, kött- stämpel och utmätningsmans insegel.

För fullständigande av bilden kan slutligen nämnas att valet av kungörandeform i åtskilliga fall har lämnats till den kungörande, vanligen genom föreskrift att kungörandet skall ske på lämpligt sätt.

Inte bara samhällets åtgärder skall kungöras. Det förekommer också bestämmelser som ålägger enskild — fysisk eller juridisk person — att kungöra viss åtgärd. Som ett exempel kan nämnas kungörandeplikt som åvilar den som på sina ägor har funnit och tagit hand om ett hemd jur med okänd ägare, se 52 & lagen (1933z269) om ägofred. Andra exempel är aktiebolags skyldighet att kungöra beslut om nyemission

Prop. 1976/77: 63 99

eller om emission av konvertibla skuldebrev enligt 4 kap. 7 & och 5 kap. 6 & aktiebolagslagen (l975:l385). Om syftet med och formerna för enskilds kungörande gäller i stort detsamma som har sagts om kungö- rande av myndighets beslut.

3 Huvuddragen i promemorieförslaget

Promemorieförslaget är fogat till protokollet i detta lagstiftnings- ärende (bilaga 1). I det följande lämnas endast en översiktlig redo- görelse för promemorians behandling av mera allmänna frågor.

Förslaget utgår från informationsutredningens principbetänkande (SOU 1969:7) Kungörelseannonsering. Informationsutredningens förslag innebar i korthet följande. För att komma till rätta med de brister som är förenade med nuvarande kungöranderegler skall man i fortsättningen tillämpa ett mer enhetligt system i fråga om formerna för kungörande. Det föreslagna systemet utgår från en gruppering av de olika kategorierna av adressater för kungörelse (målgrupper)i

dels sådana grupper som med hänsyn till det ämne beslutet avser eller eljest har en i allt väsentligt lokal anknytning (lokala målgrupper),

dels sådana grupper vilkas medlemmar sannolikt har en relativt jämn spridning över landet; hit räknas också enstaka personer som domstol eller annan myndighet vill nå kontakt med (nationella målgrupper),

dels sådana grupper där sannolikheten talar för att ett relativt stort antal medlemmar är lokaliserade till viss ort eller visst område men där ett antal kan återfinnas var som helst i landet (blandade målgrupper).

dels de "exklusiva grupper" vilkas behov av information kan tillgodoses genom specialpublikationer (exklusiva målgrupper).

Enligt informationsutredningens förslag skall Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning var för sig eller i kombination vara obliga- toriska former för kungörande som riktar sig till nationella, lokala och blandade målgrupper samt specialpublikation, domstols/myndighets och kommuns anslagstavlor, radio/TV och vissa centrala eller regionala register föreskrivas obligatoriskt för olika närmare angivna ämnes- områden. För varje kungörandesituation skall i författning bestämmas den eller de former som skall vara obligatoriska. I vad mån därutöver någon stödjande form bör användas skall avgöras efter en lämplighets— prövning i det enskilda fallet. Det bör enligt förslaget åvila den som kungör att alltid företa en sådan prövning.

Utredningens principförslag, som mottogs positivt vid remiss- behandlingen, förordas i promemorieförslaget som utgångspunkt för en kungörandereform.

En målgruppsindelning är enligt promemorian framför allt en hjälp- faktor vid val av kungörandeform och målgrupperna bör främst svara mot de olika kungörandeformernas spridningsegenskaper. Utred- ningens förslag till målgruppsindelning betecknas som i huvudsak

Prop. 1976/77: 63 100

ändamålsenlig men det konstateras också att varje målgruppsindelning för kungörande måste betraktas som översiktlig och förekommande oklarheter i avgränsningen mellan olika målgrupper överbryggas genom flexibilitet i formvalet. l". promemorian förordas en indelning som utöver kriterier, som har "beaktats i utredningens målgruppsin- delning, dessutom tar sikte på t.ex. arten av det intresse som tillkänna- givandet skall tillgodose och den större eller mindre grad av aktivitet som målgrupp kan förväntas visa. i olika situationer. allt i syfte att efter behov åstadkomma regler som är mer nyanserade efter omständig- heterna i olika typfall.

För obligatorisk användning föreslås i promemorian Post- och Inrikes Tidningar vid spridning till nationella målgrupper och orts- tidning vid spridning till lokala målgrupper samt båda dessa kungö— randeformer vid spridning till blandade målgrupper. Kungörande i ortstidning skall enligt förslaget i princip utformas i enlighet med stats- makternas år 1971 deklarerade principiella inställning att annonsering i ortstidning bör ske i samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet. Begreppet dagstidning definieras, i överens- stämmelse med vad som redan iir fastslaget för den allmänna samhälls- informationens del, som tidning, villten är inriktad på reguljär dags- aktuell nyhetsförmedling och/eller opinionsbildning och utkommer med minst ett nummer i veckan. Till begreppet dagstidning fogas i promemorieförslaget den ytterligare bestämningen "lokal", detta för att utmärka att dagstidningar med dubbel funktion att förmedla lokala nyheter inom ett mindre område och mera allmänna nyheter inom ett större skall användas som kungörandeform endast inom området för dess lokala nyhetsbevakning, i princip utgivningsorten med omnejd. Spridningen bör bedömas i förhållande till målgruppen med ledning av i allmänhet gruppens geografiska utbredning men i mån av tillgång på uppgifter om andra avgränsande egenskaper hos målgruppen, t.ex. dess läsvanor, också sådana faktorer.

Enligt promemorieförslaget skall som obligatoriska kungörande- former vidare komma till användning specialpublikationer (huvud- sakligen för spridning till exklusiva målgrupper), domstols/myndighets anslagstavla (för kungörande av tjänst och andra inre förvaltnings- ärenden), kommuns anslagstavla (för vissa kungörelser enligt val- lagarna och kommunallagstiftrtingen), radio/TV (för exceptionella situationer t.ex. försvarsberedskap) och centrala och regionala register, t.ex. äktenskapsregistret (på därför lämpade ämnesområden).

Av nuvarande kungörandeformer föreslås länskungörelserna slopade helt och kungörande i kyrka i fråga om annat än kyrkliga angelä- genheter, vilka numera i realiteten är kyrkokungörandets enda använd- ningsområde.

Mångfalden av mera specifika kungörandeformer, avsedda och ändamålsenliga för specifika situationer, föreslås bli lämnade utanför en kungörandereform.

Prop. 1976/77: 63 101

Vissa grundläggande principer för kungörande med tillämpning i så gott som alla berörda fall föreslås införda och samlade i en fristående central lag. De obligatoriska kungörandeformerna föreslås som hittills vara preciserade i specialförfattningarna där de olika kungörandesitua- tionerna behandlas. Den centrala lagen bör enligt förslaget ta sikte på situationer där kungörande obligatoriskt skall ske i Post- och Inrikes Tidningar, ortstidning eller specialpublikation eller genom anslag på myndighets eller kommuns anslagstavla. Från lagens tillämpnings— område föreslås på tekniska grunder kungörande av normbeslut bli undantaget. Dock uttalas att intresset att sprida kännedom om en åtgärd uppenbarligen är i princip detsamma, om kungörandet rör en författning eller ett normbeslut eller om det avser mera individuella beslut och åtgärder. 1 den centrala lagen slås fast grundsatsen om skyldighet för den som kungör att utöver den eller de obligatoriskt föreskrivna kungörandeforrnerna också använda någon eller några stödjande former efter en avvägning mellan det intresse tillkänna- givandet skall avse och den totala kungörelsekostnaden vid utnyttjande av också stödjande form. Lagen föreslås vidare innehålla en bestäm- melse om tillämpning av den föreslagna principen om vidgad annonse- ring i ortstidning. i promemorian betecknad som den breda orts- tidningsprincipen, och en regel som klargör när kungörande skall anses ha skett.

I fråga om kostnadsansvaret för kungörande konstateras i prome- morian att detta f.n. till stor del åvilar det allmänna men att även den enskilde emellanåt står visst kostnadsansvar. Detta är konstruerat som betalningsskyldighet för i vissa fall den faktiska kostnaden och i andra fall en schablonavgift, beräknad med ledning av den faktiska genom- snittskostnaden.

Enligt förslaget får den omständigheten att kostnaden för ett kun- görande i och för sig blir hög inte hindra ett kungörande som har en adekvat utformning, men både obligatoriskt och stödjande kungörande bör i möjligaste mån utformas så att kostnaden för kungörandet står i rimlig relation till nyttan. Vid val av obligatorisk kungörandeform bör i skälig utsträckning beaktas också mera indirekta kostnader för kun- görandet, t.ex. hanteringskostnad hos den kungörande och kostnad för eventuella särskilda anordningar för kungörandet, t.ex. anslagstavlor. Sekundära kostnadseffekter i verkställighetsledet, t.ex. kostnaden för tidningskungörande som inkomstpost för pressen, bör däremot inte få tillmätas annan betydelse vid formvalet än som en faktor vid avväg- ningen mellan olika kungörandeformer som är likvärdiga från direkta kostnads- och ef fektivitetssynpunkter.

Några närmare beräkningar av reformens ekonomiska verkningar redovisas inte i promemorian. Hållfasta beräkningar skulle enligt promemorian primärt förutsätta frekvensundersökningar av alla de olika typfall som reformen berör, och svårigheter skulle ändå föreligga

Prop. 1976/77: 63 [02

att med någon exakthet förutse den praktiska utformningen av orts- tidningsannonsering med tillämpning av den föreslagna breda prin- cipen. Översiktligt konstateras emellertid att de föreslagna ändringarna har kostnadsmässig betydelse främst genom den principiella vidg- ningen av ortspresskungörande till den breda principen och genom att tidningsannonsering bortfaller i vissa fall. Allmänt sett bedöms behov inte föreligga att ändra fördelningen av kostnadsansvaret mellan staten och annan men frågan bör bevakas för enskilda typsituationer vid framtida lagstiftningsarbete. Anledning till omprövning förutses också, om reformen visar sig medföra oväntat höga kostnader för enskilda eller orimligt stora kostnadsskillnader i olika regioner på grund av lokala variationer i tidningsspridningen.

l promemorian redovisas slutligen resultatet av en genomgång av flera hundra författningsreglerade situationer, där kungörande är före- skrivet, och läggs fram förslag till val av obligatoriska kungörande- former för dessa fall. På grund av framställningens detaljerade karaktär i denna del får härvidlag hänvisas till redogörelsen i promemorian (avsnitt 6).

4 Remissutfallet 4.1 Allmänna Synpunkter

Huvudlinjerna i förslaget har fått ett nästan uteslutande positivt mottagande. Kammarrätten i Göteborg betecknar förslaget som en i hög grad fullgången utredningsprodukt. Kommunförbundet uttalar att informationsutredningens principförslag på ett förtjänstfullt sätt i förslaget översatts till lagspråkets form. Statskontoret bedömer konstruktionen obligatoriska och stödjande kungörandeformer som förtjänstfull och konstaterar att förslaget ligger i linje med stats- kontorets redan tidigare redovisade ståndpunkt att formerna för kungörande bör bestämmas med utgångspunkt i de kungjorda ärendenas allmänna betydelse. Statskontoret betecknar förslaget som ett steg på vägen mot en samlad lösning av problemet effektiv samhällsinformation. En sådan lösning kan dock enligt Statskontorets bedömning inte komma till stånd förrän man dels reviderat nuvarande bestämmelser, dels tagit ställning till samhällsinformationens omfatt- ning, organisation m.m. I fråga om en blivande samlad lösning pekar statskontoret på de möjligheter som datatekniken ger att samla in, lagra och presentera information. Frågan om vidareutveckling av formerna för kungörande bör enligt statskontorets uppfattning natur- ligen beaktas av NSI i dess utvecklingsarbete. LON anser att förslaget är väl ägnat att systematisera och effektivisera kungöranden i allmän- het. Advokatsamfundet uttalar att en ändring av formerna för kungö- rande i enlighet med vad som föreslås i promemorian är en både väl

Prop. 1976/77: 63 103

motiverad och angelägen reform.

Några remissinstanser efterlyser större flexibilitet vid formvalet än förslaget medger. JK anser att den föreslagna lösningen med snäva regler om obligatoriska former i förening med skyldighet att pröva frågan om stödjande form inte tillgodoser de grundläggande syftena med kungörande i önskvärd mån. Han förordar att frågan om och i vad mån kungörandet bör genom författning bindas vid viss (obligatorisk) form blir föremål för ytterligare överväganden med sikte på ett i vart fall mindre långtgående tvång än enligt förslaget. Av rättssäkerhetsskäl förordar han också, här med instämmande av länsstyrelsen i Kristian- stads län, att kungörandets rättsverkan knyts inte enbart till kungö- rande i obligatorisk form. Också Iantmäteristyrelsen påpekar som bety- delsefullt att lagstiftningen är tillräckligt flexibel inte bara vid stödjande utan också vid obligatoriskt kungörande.

Förslagets utformning av stödjande kungörande kritiseras från några håll. Stockholms tingsrätt anser att bestämmelsen om stödjande kungö- rande med hänsyn till sin vaga natur kommer att antingen bereda myndigheterna ett avsevärt arbete, som i många fall inte tjänar något praktiskt syfte, eller också i praktiken bli ett slag i luften. Tingsrätten föreslår att bestämmelsen utgår och ersätts av att det i specialbestäm- melserna konkret anges vilka former av bekantgörande som skall användas eller att bestämmelsen om myndighets skyldighet att pröva frågan om stödjande kungörande i vart fall får ett betydligt restrik- tivare innehåll än det föreslagna. Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Kristianstads län anser att konstruktionen med stödjande kungörande är ett hinder för enhetlighet i kungörandeinstitutet.

När det gäller utformningen av stödjande kungörande betonar handelskammarförbundet, bankföreningen och industriförbundet vikten av att den, för vars räkning myndighet kungör. får tillfälle att lägga fram sina synpunkter, grundade på ekonomiska och icke— ekonomiska intressen.

LRF framhåller som nödvändigt att kungörelseförfarandena utformas så att personliga meddelanden utgår i alla de fall, där kända personer har behov av underrättelser. Grupper av personer t.ex. fastighetsägare, som direkt berörs av någon åtgärd avseende för- foganden av olika slag — bör kunna kräva att få personliga medde- landen. Så är naturligtvis förhållandet även då förbud eller påbud riktas mot viss eller vissa personer. Även om det förvaltningsmässigt skulle innebära vissa besvär att uppfylla sådana krav, kräver enligt förbundets mening rättssäkerheten att så långt det är möjligt de personliga meddelandena används.

De kostnadsökningar som remissinstanserna genomgående bedömer bli följden av den föreslagna reformen har föranlett vissa uttalanden och förslag, som redovisas närmare i det följande (se avsnitt 4.5). Från flera håll framhålls som otillfredsställande att sådana kostnads-

Prop. 1976/77 : 63 104

ökningar, som dessutom kan förväntas bli högst varierande från ort till annan, skall åläggas enskild. Allmänt bedöms dock övervägande skäl tala för att genomföra reformen utan hinder av kostnadsökningar.

Som en faktor av stor betydelse för att effektivisera kungörandet och också av viss betydelse för att begränsa kungörandekostnaderna nämner ett flertal remissinstanser språklig förenkling och redigering av kungörelsetexterna. LO framhåller vikten av att texterna i kungö- relserna skrivs på ett språk som folk begriper. RSV säger utifrån sin erfarenhet att information föder krav på ytterligare information och att avsändare av kungörelser därför bör göra en bättre utformning av kungörelserna (begripligare språk, stilval och grafisk uppställning). Lantmäteristyrelsen och överlantmätarmyndigheten i Jämtlands län utvecklar synpunkter på effektiviserande rubriksättning, uppställning och redigering. Lämpligheten av standardiserande anvisningar på detta område antyds av bl.a. Göta hovrätt och DON.

Från några håll riktas kritik mot förslaget. RRV och Stockholms tingsrätt avstyrker sålunda att den föreslagna reformen genomförs på grundval av föreliggande material. RR Vföreslår alternativt att kungö- randelagen sätts i kraft för en begränsad tid.

Stockholms tingsrätt förordar att den föreslagna reformen inte genomförs utan att man först har klarlagt det faktiska behovet av kungörande i olika fall och av annonsering i den allmänna dagspressen. Tingsrätten ser som en brist att promemorian inte innehåller några undersökningar av de aktuella bestämmelsernas faktiska tillämpning och funktion och att där heller inte har klarlagts behovet i de särskilda fallen av den föreslagna breda ortstidningsannonseringen. På basis av en summarisk undersökning inom den egna verksamheten uttalar tingsrätten att en analys av den avsedda funktionen med vissa annonser sannolikt skulle visa att annonserna i stor utsträckning bara fyller en formellt—juridisk funktion (t.ex. torde brottmålsavdelningarnas annonsering sällan om ens någonsin ha resulterat i att någon låtit höra av sig). Inte ens i fråga om kungörande på konkursrätter. område kan man enligt tingsrättens mening utgå från att annonser i den vanliga dagspressen fyller någon egentlig funktion vid sidan av annonsering i Post- och Inrikes Tidningar, som fortlöpande följs av yrkesmässiga kreditgivare, branschorganisationer och liknande rättssubjekt, samt av direkta kallelser och underrättelser. Tingsrätten anser att endast en närmare undersökning skulle kunna klargöra vilket faktiskt behov som annonsering i den allmänna dagspressen fyller. Även om en reform utan längre dröjsmål i och för sig är angelägen, är den inte så angelägen att de mera långsiktiga ekonomiska och praktiska hänsynen här måste vika för tidsfaktorn. RR Vkonstaterar att något underlag för att möjliggöra hållbara beräkningar av de ekonomiska verkningarna inte har tagits fram. Angelägenheten av sådana beräkningar — baserade på frekvensmätningar — är emellertid enligt RRV:s uppfattning här

Prop. 1976/77: 63 ms

särskilt markant eftersom det åtminstone med viss grad av säkerhet kan förutses att kostnadsökningarna blir väsentliga. Härtill kommer att dessa kommer att drabba inte enbart statsverket utan också enskilda, de senare dessutom olika hårt beroende på lokala variationer i tidnings- spridningen. Enligt RRV:s uppfattning bör den breda principen i vart fall i vissa hänseenden modifieras. Om förslaget skulle genomföras utan de ekonomiska beräkningar som RRV efterlyst bör kungörande- lagens giltighet tidsbegränsas. Under tillämpningstiden bör då kostnadsaspekterna, både för samhället och de enskilda, följas upp och läggas till grund för en eventuell omprövning av beslutet.

A—pressen anser att den föreslagna reformen är otillräcklig. A— pressen erinrar vidare om att kraven att på Skilda sätt öka informa- tionsflödet till alla medborgare i samhället varit karaktäristiska för de senaste årens debatt om medborgarnas rätt till information, insyn och inflytande över samhälle, företag och organisationer och markerats t.ex. i 1971 års riksdagsbeslut om riktlinjer för förbättrad samhälls- information. Promemorian har inte tillräckligt tagit fasta på den djupare innebörden av riksdagens ställningstagande. Det blir allt svårare och allt orimligare, anser A—pressen, att göra snäva avgräns- ningar av de grupper medborgare, företag etc. som bör nås av viss information. Vid den praktiska utformningen av regler för effektivare kungörande bör därför stor hänsyn tas till de senaste årens utveckling i fråga om samhällsinformation och de krav som fortsatt förts fram i samhällsdebatten. Detta betyder generellt vidgade målgrupper. I en rad fall (redovisade i det följande) bör därför enligt A—pressens uppfatt- ning kungörande ske i dagspress i större utsträckning än enligt för- slaget.

4.2. Målgrupper

Förslagets principiella ståndpunkt i denna del har inte rönt någon gensaga. Vissa invändningar mot målgruppsbestämningar i enskilda kungörelsesituationer redovisas i det följande (se avsnitt 4.6).

Hänvisningar till S4-2

4.3. Kungörandeformer

4.3.1 Kungörande [ kyrka och länskungörelsema Förslaget i dessa delar har lämnats utan erinran.

4.3.2 Post- och Inrikes Tidningar Förslaget i fråga om Post- och Inrikes Tidningars principiella använ- dande som obligatorisk kungörandeform godtas i allmänhet av remissinstanserna. Att tidningen i sin nuvarande gestaltning inte är en effektiv kungö- randeform konstateras dock i åtskilliga yttranden. JK anser att

Prop. 1976/77: 63 106

tidningen fyller sin informativa uppgift när det gäller information riktad till dem som har ett yrkesmässigt intresse därav eller eljest är vana att mer eller mindre regelbundet ta del av publikationen. Däremot konstaterar JK att tidningen i varje fall inte hör till dem som gemene man regelbundet skaffar sig eller tar del av på annat sätt. Snarare torde det stora flertalet av denna kategori knappast alls läsa denna tidning.

Från åtskilliga håll framhålls som en väsentlig förutsättning för genomförande av förslaget i denna del att tidningen får en mera tidsenlig och lättillgänglig utformning och redigering (jfr SOU 1971 :2). Sådana uttalanden görs av bl.a. RPS, generaltullstyrelsen och NSI. LON, som framför liknande synpunkter, påpekar att det också krävs en aktiv spridning av tidningen. LON erinrar om att den officiella publice- ringen under senare år påtagligt effektiviserats i fråga om t.ex. författ- ningstrycket (SFS) och utredningstrycket (SOU). På samma sätt anser LON att kungörelsetrycket kan aktiveras, enligt LON:s mening natur- ligen genom samarbete mellan departement och AB Allmänna Förlaget. En pessimistisk framtidssyn redovisar JK, som bedömer att tidningen inte ens i omredigerat och moderniserat skick torde komma att bli nämnvärt mera attraktiv för gemene man än f.n.

Svenska akademien ställer sig i sitt yttrande positiv till en omvand- ling av tidningen och förklarar sig dela den 1 SOU l97l:2 framförda uppfattningen att praktiska och ekonomiska hänsyn bör bestämma tid- ningens yttre gestalt, varvid dock om möjligt också en för ögat till- talande gestaltning bör beaktas.

RSVoch NSI anser att ett ställningstagande till frågan om Post- och Inrikes Tidningars lämplighet som kungörandeform bör anstå till dess frågan om tidningens framtida gestaltning avgjorts.

Lantmäteristyrelsen ställer sig negativ till förslaget inom sitt verksamhetsområde, i vart fall så länge tidningen inte fått godtagbar effektivitet genom modernisering och spridning i berörda kretsar, och anser att alternativet annonsering i rikstäckande dagspress som form för nationellt kungörande bör utredas närmare än som har skett i promemorian. De höga kostnaderna för sådan annonsering kan enligt styrelsen mötas bl.a. genom att kungörelsernas innehåll begränsas, i många fall till en hänvisning till myndighet som kan ge närmare besked i saken. Kungörande i rikstäckande press bör inte under alla omstän- digheter vara obligatoriskt bara därför att en nationell målgrupp är för handen. I lantmäteriverksamheten torde i flertalet fall annonsering i ortstidning vara den kungörandeform som ger den bästa totala effekten med beaktande av både lokal och nationell målgrupp. Den nationella målgruppen torde emellertid i inte obetydlig utsträckning läsa ortstidning från det område där deras fastigheter är belägna eller genom ortsbor få kännedom om annonser som berör dessa fastigheter. En viss verkningsgrad har därför annonsering i ortspress också för den

Prop. 1976/77: 63 107

nationella målgruppen. Under alla omständigheter måste denna effekt antas vara väsentligt högre än den som kan uppnås genom annonsering i Post- och Inrikes Tidningar i här aktuella sammanhang. Enligt styrel- sens mening bör därför annonsering i ortspress kunna godtas som kungörandeform med avseende på nationella målgrupper, om sådan annonsering ändå skall ske med hänsyn till lokal målgrupp och annonsering i rikstäckande dagspress inte kan komma i fråga av kostnadsskäl. Styrelsen anser det vara rimligare att förutsätta eller fordra att fastighetsägare och nyttjanderättshavare i den nationella målgruppen följer med i den lokala pressen för den ort där fastigheten är belägen än att utgå från att de mera allmänt läser ett så speciellt organ som Post- och Inrikes Tidningar.

4.3.3 Ortstidning Den föreslagna breda principen för kungörande i ortspress godtas åt- minstone som grundregel av en klar majoritet av remissinstanserna. Pressutredm'ngen förklarar sig dela uppfattningen att samhälls- information och kungörelseannonsering inte är att se som en form av presstöd och understryker att informationens effektivitet måste vara den styrande principen på detta område. I de fall då det av olika skäl anses påkallat att annonsera i ortstidning är det emellertid enligt utred- ningens åsikt nödvändigt att annonsera i samtliga ortstidningar som har en spridning av någon betydenhet. Principen i dessa sammanhang måste vara att medborgare inte skall diskrimineras i informations- hänseende på grund av sitt tidningsval.

Klart positiv till förslaget är vidare bl.a. NSI. som emellertid förordar att man, för att undvika tolkningsproblem rörande uttrycket ”spridning av betydenhet inom orten” bör inskriva formuleringen att ”annonsering skall ske i samtliga ortstidningar med spridning inom orten" i likhet med vad som gäller vid riksomfattande annonsering i dagspress. Också RSV anser att vid lokal/regional informationssprid- ning, som även förekommer inom RSV:s verksamhetsområde vid t.ex. exekutiv auktion eller försäljning, i regel bör annonseras i all ortspress.

Att den föreslagna omfattningen av ortstidningskungörandet skulle ge en motsvarande ökning av spridningseffekten ifrågasätts dock från vissa håll, främst Stockholms tingsrätt, DON. RRV och konkurs- lagskommittén. Stockholms tingsrätt anser, när det gäller domstolarnas och förmodligen ockSå vissa förvaltningsmyndigheters kungörande, att målgruppema ofta är så speciella och så begränsade att den breda annonsering som följer av huvudprincipen knappast synes vara praktiskt motiverad. Den föreslagna principen för mycket långt för Stockholms del och kommer att medföra radikala kostnadsökningar. För Stockholms del är förslaget därför ägnat att inge betänkligheter. RRV ifrågasätter om inte det befogade i en utvidgning av den för samhällsinformation antagna breda principen till att också gälla kungö-

Prop. 1976/77: 63 108

relseannonsering bör övervägas ytterligare.

Större möjligheter att begränsa. obligatoriskt ortstidningskungörande än som föreslås i promemorian vill JK, Svea hovrätt, Stockholms, Västerås och Skövde tingsrätter och länsstyrelsen i Stockholms län ha införda. JK anser att utrymme för begränsning bör finnas dels när det gäller information som riktar sig till banker, advokater, affärsföretag och vissa andra särskilda grupper inom samhället men som ägnas ringa intresse av allmänheten i övrigt, dels i andra fall med hänsyn till informationens angelägenhetsgrad, mätt t.ex. i värdet av vad saken gäller. JK vitsordar samtidigt att det givetvis är av värde för den kun- görande att slippa att själv göra. en kanske svår bedömning in casu. Begränsningen av den breda principens tillämpningsområde till obliga- toriskt kungörande betecknar .IK som självklar. Svea hovrätt ser vidgade begränsningsmöjligheter som en av flera tänkbara metoder att nedbringa kostnadsökningarna utan motsvarande effektivitetssänk- ningar. Stockholms och Västerås tingsrätter ifrågasätter om inte kostnadseffekterna för enskild av den föreslagna breda principen borde utredas ytterligare. Stockholms tingsrätt förordar att myndigheterna ges frihet att avgöra annonseringens omfattning i fråga om antalet orts- tidningar och hånvisar härvidlag till 9 5 andra stycket delgivningskun- görelsen (1970 :467). Tingsrätten påpekar att man också måste beakta att annonsering i dagspressen ibland har negativa konsekvenser för den enskilde. t.ex. kan annonsering i konkurs, kungörelsedelgivning i brottmål och liknande skada den berördes anseende. Sådana nackdelar bör enligt tingsrättens mening undvikas i den mån det kan ske utan att andra betydelsefulla intressen behöver offras. Västerås tingsrätt påpekar att några erfarenheter av rättsförluster på grund av icke till- räckligt bred annonsering i vart fall inte har redovisats och ser som ett alternativ att i stället för föreskriften om den breda ortstidnings- annonseringen det överlåts åt vederbörande myndighet att liksom nu avgöra omfattningen av ortstidningsannonsering i de fall sådan skall ske. I vart fall bör, anser tingsrätten, ges möjlighet att för särskilda fall göra undantag från den breda principen. Skövde tingsrätt föreslår att den breda principen föreskrivs ”endast i den mån kostnaden för kungö- randet icke blir större än som är försvarligt med hänsyn till det intresse tillkännagivandet skall tillgodose” eller, som en annan lösning, att uttrycket "spridning av någon betydenhet” ändras till ”spridning av större betydenhet", eller att antalet ortstidningar i vilka kungörelse skall införas begränsas till högst visst antal (två eller tre). Också länssty- relsen i Stockholms Iän förordar av kostnadsskäl en avsevärt mindre kategorisk formulering än den föreslagna.

Göta hovrätt, Sollentuna och Färentuna tingsrätt och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län understryker behovet av anvisningar och rikt- linjer för den praktiska tillämpningen av den föreslagna principen. NSI påpekar att viss service av denna art på den allmänna samhällsinforma-

Prop. "1976/77: 63 109

tionens område redan nu ingår i NSIzs verksamhet.

Att principens tillämpning kommer att medföra administrativt merarbete för kungörande myndigheter befarar bl.a. DON, som också menar att de rättsliga konsekvenserna av ett uteblivet kungörande i en eller flera ortstidningar bör belysas i lagstiftningsärendet.

4.3.4. Myndighets anslagstavla

Förslaget i denna del har fått ett i allt övervägande positivt motta- gande. Mot förslagets bedömning i denna del vänder sig dock JK samt Mora och Ljungby tingsrätter.

JK anser att promemorian i viss mån har underskattat effektiviteten av kungörande på myndighets anslagstavla, särskilt underrätts tavla, som enligt hans mening i praktiken torde utgöra en icke oväsentlig kunskapskälla för främst advokater och andra ombud men också för gemene man. Tavlan som kungörandeform är dessutom förenad med en ytterst ringa kostnad. JK kan mycket väl tänka sig situationer, då kungörande på myndighets anslagstavla kan förväntas ha lika god (eller dålig) effekt som föreskriven kostnadskrävande tidningsannonsering. Att i sådana fall ovillkorligt kräva t.ex. annonsering i ortstidning i dess breda bemärkelse anser JK inte vara rimligt, utan valmöjlighet bör föreligga. Han anser det också tänkbart att kombinera kungörande på anslagstavla med införande i bara en lokaltidning. Också Ljungby tingsrätt ifrågasätter om inte anslag bör vara obligatorisk form i större utsträckning än enligt förslaget. Mora tingsrätt anser att frågan om anslag på myndighets anslagstavla bör övervägas ytterligare. På grund av sina erfarenheter finner sig tingsrätten inte kunna anse att anslag på rättens anslagstavla inte främjar syftet med ett tillkännagivande genom kungörelse i ärende om t.ex. dödande av förkommen inteckning eller om lagfartssammanträde. I flera orter kan frågan om en kungörelse skall anslås som stödjande kungörande bli föremål för delade meningar. Tingsrätten ser risk för att rättstillämpningen inte blir enhetlig t.ex. inom domstolarna.

Möre och Ölands tingsrätt, som i princip godtar förslaget, påpekar tavelkungörandets — till skillnad från tidningskungörandets '— perdu- rerande verkan. Enligt tingsrättens mening är det vidare från principiell synpunkt inte tillfredsställande om informationen så gott som helt vore knuten till media, för vilka allmänheten måste erlägga avgift (dvs. för tidningsprenumeration eller för lösnummerköp) för att få del av. Tingsrätten och Göta hovrätt ser anslagstavlan som en billig och lämplig stödjande form i ett flertal fall.

4.3.5. Andra kungörandeformer Förslaget till användningsområde för kommunal anslagstavla har lämnats utan erinran. Promemorians ståndpunkt i fråga om användningen av radio/TV har

Prop. 1976/77: 63 110

inte mött någon gensaga. Sveriges radio AB förklarar att dess syn på sin roll i det stora komplex som gäller samhällsinformation uppenbarligen sammanfaller med de konstateranden som i det avseendet — särskilt med sikte på kungörelseannonsering - har gjorts i promemorian.

När det gäller kungörande genom att uppgifter hålls tillgängliga hos myndighet i registerform eller på annat sätt framför DON vissa organisatoriska synpunkter. DON föreslår att det i administrativ ordning meddelas föreskrifter för domstolarnas del —- och alltså inte endast görs motivuttalanden i vilka fall och hur kungörelsematerial skall hållas samman vid sidan av de obligatoriska media. [ föreskrif- terna bör också anges för olika fall under hur lång tid en kungörelse skall förvaras i det sammanhållna materialet så att man undviker att, som nu understundom sker, inaktuella kungörelser t.ex. om lösöreköp — för säkerhets skull sitter kvar under långa tider.

Behovet av former för kungörande till icke svensktalande personer understryker invandrarverket. Verket erinrar om att invandrarnas rätt till en med svenskar likvärdig behandling har slagits fast i prop. 19682142 om riktlinjer för den svenska invandringspolitiken. Verket anser att denna rätt måste innefatta också rätt till information. I enlighet med de fastslagna riktlinjerna i fråga om samhällsinformation (prop. 197l:56) bör principen vara att alla berörda medborgare — svenskar likaväl som i förekommande fall utlänningar skall ges information som är differentierad med hänsyn till medborgarnas olika förutsättningar att tillgodogöra sig informationen. Mot denna bakgrund föreslår verket att den som beslutar om kungörande ges frihet inte bara att välja stödjande former utan också att på samma villkor besluta om kungörande på ett eller flera utländska språk och att detta kommer till uttryck i lag. Enligt verkets mening bör myndig- heterna vid val av kungörandeform ha i åtanke den veckotidning för invandrare som stiftelsen Invandrartidningen med statliga medel ger ut i sex språkversioner för invandrare.

4.4. Allmänna grundregler i särskild lag

Förslagets uppbyggnad i denna del godtas med ett undantag av remissinstanserna. Lösningen betecknas av statskontoret som fört jänst- full, av planverket som angelägen, av överlantmätarmyndigheten [ Malmöhus län som den mest rationella och av över/aritmätarmyn- digheten i Värmlands län som acceptabel såsom innebärande en defini- tionsmässig och supplementär stabilisering.

Lantmäteristyrelsen anser att lagen bör ges en bredare uppläggning än enligt promemorieförslaget och i högre grad ingripa i de kungö- relseregler som finns i olika speciallagar. Bl.a. bör enhetliga riktlinjer för kungörelses utformning förankras i denna lag. Detsamma gäller den viktiga regeln om avvägning mellan kostnad och kungörande-

Prop. 1976/77: 63 lll

intresse (2 & andra punkten) samt principen om i vilka tidningar orts- pressannonsering skall ske i fall då sådan annonsering över huvud taget skall äga rum.

Förslaget i denna del avstyrks av namnlagsutredningen. Utredningen förordar att syftet med lagförslaget i stället tillgodoses genom erfor- derliga ändringar i de särskild författningar som nu innehåller före- skrifter om kungörande. Om man emellertid ändå vill samla vissa allmänna grundregler i en särskild lag för att få en central författning i ämnet, förordar utredningen en lag med ett fylligare innehåll, utformad som en motsvarighet till delgivningslagen. Utredningens anmärkningar mot den föreslagna kungörandelagen är i huvudsak följande. Lagen innehåller inte en enda regel av rättslig betydelse. Den centrala frågan, när kungörande skall anses ha skett, besvaras nämligen i 4ä med att så är fallet när kungörelse har tillkännagivits i den form eller de former som anges i den författning där kungörandet är före- skrivet, sålunda närmast en renvoibestämmelse. Regeln i 3 5 om bredden av ortstidningsannonsering ger intryck av att utgöra en bestämning av vad kungörande i ortstidning är. Huruvida regeln skall tillerkännas rättslig betydelse sålunda, att den skall ligga till grund för besvarandet i varje särskilt fall av frågan, om kungörande i ortstidning kan anses ha skett i vederbörlig ordning eller ej, förefaller dock oklart. l motiven till 35 talas endast om en princip ”om bredden av orts- tidningsannonsering". Med tanke på de rättsverkningar som ofta är knutna till ett kungörande i vederbörlig ordning utgör den föreslagna lydelsen en alldeles för vag bestämning för att kunna tillerkännas rättslig betydelse. Om regeln är avsedd att utgöra en bestämning som nyss sagts, bör den därför ges ett klarare innehåll. Exempelvis kan anföras att inte ens ordet dagstidning, som i lagförslaget har en särskild innebörd, finns förklarat i förslaget. Regeln är till följd av sin oklara innebörd också ägnad att ådra rättssökande parter onödiga kostnader genom att myndigheterna kan antas komma att känna sig tvingade till ett kungörande i vidast möjliga utsträckning för att undvika risken att kungörande inte skall anses ha skett i vederbörlig ordning.

Förslagets lösning att från den föreslagna kungörandelagens tillämp- ningsområde undanta kungörande av normbeslut godtas genomgående i de remissyttranden där frågan berörs. Statskontoret understryker nöd- vändigheten av en helhetssyn på samhällsinformationen och en samlad lösning av hithörande problem med utgångspunkt i att formerna för kungörande bör bestämmas efter de kungjorda ärendenas allmänna betydelse. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att med den föreslagna avgränsningen av kungörandelagens tillämpningsområde bör utfärdas någon definition på vad som avses med normbeslut för att man därmed skall komma ifrån tolkningssvårigheter. Länsstyrelsen i Kristianstads län beklagar att normbesluten har undantagits. Enligt länsstyrelsens erfarenhet har nämligen i praktiken just kungörandet av normbeslut,

Prop. 1976/77: 63 112

där tillkännagivandet dels är en förutsättning för beslutets giltighet, dels bildar utgångspunkt för besvärstiden, visat sig innebära speciella problem. Den uteblivna regleringen av normbeslut i detta samman- hang medför också att tidpunkten för anförande av besvär blir olika för normbeslut och de beslut vilkas kungörande regleras i kungörande- lagen. Enligt länsstyrelsens mening kan det inte anses tillfredsställande att dessa båda typer av beslut betraktas olika i en besvärssituation beroende på kungörandebestämmelser i skilda författningar. Norm- besluten har inte heller det ”riksintresse”, som nödvändiggör att de behandlas i samband med frågan om publicering av lagar och andra författningar.

4.5. Kostnaderna

En enig remissopinion bedömer att en effekt av den föreslagna reformen, särskilt den s.k. breda ortstidningsprincipen. skulle bli icke obetydliga ökningar av kungörelsekostnaderna.

RRV anser kostnadsfrågan så väsentlig att förslaget enligt RRV:s mening inte bör genomföras, innan hållbara beräkningar av de ekono- miska verkningarna har tagits fram. Om förslaget ändå skulle genom- föras på föreliggande material anser RRV att kungörandelagen bör tidsbegränsas med en uppföljning under dess giltighetstid av kostnads- effekterna, både för samhället och för enskilda, som kan bilda grund för en eventuell omprövning av beslutet.

Åtskilliga remissinstanser, däribland LON, anser att kostnadsökning- arna får accepteras både för enskilda och för det allmänna med hänsyn till den ökade rättssäkerhet och effektivitet vid kungörande som svarar däremot.

Lantmäteristyrelsen ser som ofrånkomligt att en lagstiftning på detta område ger möjlighet till en rimlig avvägning av kostnadsinsatsen med beaktande av både förrättningsobjektets värde eller nyttan av förrätt- ningen och den ifrågavarande kungörandeformens effektivitet.

Några remissinstanser påpekar att reformen kommer att medföra sådana ökningar av det allmännas kostnader att höjda anslag kommer att behövas. Överlantmätannyndigheten i Kopparbergs län antyder att t.ex. lantmäteritaxan kan komma att behöva höjas till följd av ökade kostnader för delgivning.

Stockholms tingsrätt förutser ökad arbetsbelastning hos myndig- heterna genom reformen med kostnadsfördyringar som följd.

Ett betydande antal remissinstanser understryker att alla möjligheter måste tas till vara att begränsa kostnadsökningarna, framför allt för enskilda. Som ett viktigt område, där åtgärder kan vidtas för att begränsa kostnaderna, anges allmänt kungörelsetextens utformning och redigering. DON förordar en särskild undersökning av möjlig- heterna att pressa annonskostnaderna genom överenskommelse med

Prop. 1976/77: 63 113

centrala pressorgan. NSI påpekar att kostnadsökningarna kan mötas genom beskärningar i kungörelsens innehåll.

Göta hovrätt anger som ett annat medel ett mera allmänt ned- bringande av aktivt kungörande efter modell promemorians förslag beträffande svenska juridiska personer och anser att en sådan utveck- ling är lämplig i första hand inom familjerätten.

För en övergång till ett system, där ersättning av enskild för myndig- hets kungörande tas ut efter fast taxa uttalar sig DON, Göta hovrätt, kammarrätten i Göteborg, domareförbundet, TCO och ett flertal tings- rätter. Kammarrätten anför till stöd för denna åsikt, förutom de tidigare berörda lokala kostnadsvariationerna, dessutom praktiska skäl. Hos många myndigheter torde uttagande av kungörelsekostnader innebära mycket tidskrävande och därmed mycket dyrbara handlägg— ningsrutiner, inte minst när kostnader för kungörande skall fördelas på flera enskilda och när kungörandet har skett i flera tidningar. Enligt kammarrättens mening är det uppenbart att. det finns betydande admi- nistrativa vinster att hämta genom en övergång till ett system där myndighet tar ut ersättning för kungörandekostnader av enskild enligt fasta taxor. Särskilt stora rationaliseringsvinster torde uppnås om systemet kan utformas så, att ersättningen tas ut redan i samband med ärendets anhängiggörande. Detta kan t.ex. i de ärenden där kungörelse regelmässigt förekommer ske på så sätt att ersättning för kungörelse- kostnader bakas in i eventuell ansökningsavgift. Också TCO framhåller som angeläget att förfarandet vid uttagande av kungörelsekostnader av enskild part blir föremål för översyn, syftande till förenkling. I de fall där enskild part är betalningsskyldig för kungörelse bör enligt TCO:s synsätt kostnaderna inbakas i expeditionsavgiften.

Att en omprövning av kostnadsansvaret bör göras i samband med den föreslagna reformen och statens ansvarsområde härvidlag vidgas anser bl.a. DON, Stockholms tingsrätt, länsstyrelsen i Skaraborgs län, Ljungby tingsrätt och domareförbundet. Genomgående åberopas de för den enskilde slumpartade lokala variationerna i kostnad som blir en följd av dagspressens ojämna förekomst och spridning i landet. Från åtskilliga håll anförs exempel på extrema förhållanden härvidlag. Västerås tingsrätt, som ansluter sig till ståndpunkten ökat kostnads- ansvar för staten, anför som ett exempel på lösning att enskild vid ortstidningskungörande belastas med kostnaden för kungörande i endast en tidning. Likartade tankegångar framför Mora tingsrätt. DON, som anser sig kunna konstatera att den s.k. breda ortstidnings- principen är ett uttryck för statsmakternas vilja, ifrågasätter om denna princip verkligen är nödvändig för att få ett effektivt lokalt och regionalt kungörande och_om det inte i själva verket bakom kravet på iakttagande av principen ligger tanken på ett outtalat presstöd. Detta talar enligt DON:s mening för att staten borde ta på sig kungörande- kostnader i större utsträckning än som förutses i förslaget.

Prop. 1976/77z63 ' 114

Hänvisningar till S4-5

4.6. Genomgång av gällande kungöranderegler

Hänvisningar till S4-6

  • Prop. 1976/77:63: Avsnitt 4.2

4.6.1. Allmänt

Allmänna omdömen om förslaget i denna del är positiva eller neutrala.

I det följande redovisas sådana synpunkter som uttryckligen berör de olika delavsnitten. Allmänt positiva omdömen om förslagen har dock i regel utelämnats.

4.6.2 Fastighetsförhållanden 4.6.2.l Införskaffande av upplysning/utredning Ljungby tingsrätt anser att kungörandet i dessa frågor lämpligen kan utformas på sätt som föreslagits och ser det som en förbättring att kun- görelsefö'rfarande i tidningar görs obligatoriskt också vid äganderätts- utredning och enligt lagen (1932zl69) om uppläggande av nya fastig- hetsböcker. [ fråga om äganderättsutredning och legalisering avstyrker lant- rnäteristyrelsen samt överlantmätarmyndigheten i Norrbottens län förslaget att kungörelse obligatoriskt skall ske i Post— och inrikes Tid- ningar. Lantmäteristyrelsen påpekar att äganderättsutredning numera kan komma i fråga också för mindre objekt med begränsad sakägar- krets. Kungörande fastighetsbildningsmyndighet bör ges möjlighet att ' bedöma från fall till fall i vilka tidningar annonsering skall ske. Den tidigare gällande föreskriften om obligatoriskt kungörande i Post- och Inrikes Tidningar överfördes inte till 1971 års lag om äganderätts- utredning och legalisering. Överlantrnätarmyndigheten i Värmlands län anser däremot att förslaget är godtagbart men vill ha bort tre— månadersregeln för annonsering i Post- och Inrikes Tidningar enligt jordabalken liksom begränsningen av annonseringen till första numret i kvartalet. Överlantmätarmyndigheten i Kopparbergs län anser för sin del att de föreslagna reglerna om annonsering i Post- och Inrikes Tidningar i fråga om äganderättsutredning för större objekt är ändamålsenligare än nuvarande regler.

4.6.2.2 Vissa sammanslutningars representation Förslaget att samla hithörande uppgifter i register kommenteras positivt av Iantbruksstyrelsen och länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Jämtlands och Norrbottens län.

4.6.2.3 Kallelser inom vissa sammanslutningar

Ljungby tingsrätt nämner den åtskillnad som har gjorts mellan kun- görande enligt vattenlagen (19181523), lagen (1933z269) om ägofred och lagen (1939c608) om enskilda vägar, å ena sidan, samt jaktstadgan (1938z279), å andra sidan, som ett gott exempel på den differentiering som bör eftersträvas med hänsyn till ändamålet med delgivningen.

Prop. 1976/77: 63 115

I fråga om vattenlagen, ägofredslagen och lagen om enskilda vägar avstyrker NSI förslaget om ortstidningsannonsering och föreslår att den också i dessa fall anknyts till den breda principen. A—pressen nämner samma kungörandefall som exempel på områden, där enligt dess allmänna betraktelsesätt (närmare redovisat i avsnitt 4.1) kungö- rande i dagspress bör ske i ökad omfattning.

4.6.2.4 Förrättningar kallelser

Förslaget i fråga om kungörande enligt fiskeförfattningarna godtas av fiskeristyrelsen liksom av länsstyrelsen i Kristianstads län, som dock anser att det inte generellt behövs att handlingarna vid kungörande enligt fiskeristadgan (19542607) finns tillgängliga i varje församling och i stället förordar att frågan var förslag till bestämmelser skall finnas till- gängligt får prövas fritt efter övervägande i varje särskilt fall.

Vad gäller byggnadslagstiftningen godtas förslaget i sak av länssty— relsen i Göteborgs och Bohus län och av planverket. som uttalar att det är av stort samhällsinformativt värde att berörda målgrupper bereds möjlighet att genom dagspressannonser ta del av pågående planerings- aktiviteter. Länsstyrelsen anser att de särskilda reglerna i byggnads- stadgan (1959:612) om kungörandeproceduren för underrättelse till samfällighet utan styrelse eller förvaltare i stället bör vara infogade i central författning (jfr 10 och 16 55 delgivningslagen). Länsstyrelsen och planverket erinrar om bygglagutredningens principbetänkande (SOU l974:21) Markanvändning och byggande, vari föreslås bl.a. en utvidgning av sakägarbegreppet som kan komma att leda till att kungö- rande bör ske också i Post— och Inrikes Tidningar.

När det gäller kungörande enligt miljöskyddslagstiftningen uttalas, av länsstyrelsen i Stockholms lätt att det är fördelaktigt att kungörandet inte låses till viss eller vissa tidningar, av länsstyrelsen i Kristianstads [än att det är angeläget att kungörandet begränsas i möjligaste mån så att sökanden inte åsamkas oskälig kostnad, av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att sakägarbegreppet bör bestämmas med ledning av resultatet av pågående utredning därom och av koncessionsnämnden att ortstidningsannonsering enligt den föreslagna breda principen redan tillämpas av nämnden med stöd av Kungl. Maj:ts cirkulär (1971:507). Naturvårdsverket godtar förslaget i alla delar inom verkets tillämpningsområde.

NSI och A—pressen förordar att ortstidningskungörande enligt 1, 10 och 11 kap. vattenlagen anknyts till den breda principen.

Mot förslaget i fråga om lagen (197121037) om äganderättsutredning och legalisering invänder lantmäteristyrelsen att föreläggande att anmäla äganderättsanspråk eller lämna upplysningar här inte har en så grundläggande uppgift från rättssäkerhetssynpunkt vid sidan av de underrättelser som skall utgå om förrättningens inledande och om sammanträde — att det finns anledning att obligatoriskt kungöra sådant

Prop. 1976/77: 63 116

föreläggande i ortstidning. I stället bör det överlämnas till fastig- hetsbildningsmyndigheten att välja det förfarande som är lämpligast i det enskilda fallet.

4.6.2.5 Beslut med anledning avförrättning Förslaget i fråga om fiskelagstiftningen tillstyrks av fiskeristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms och Kronobergs län. Länsstyrelsen i Kronobergs län förordar vidare att i 27 & jaktlagen öppnas möjlighet att — i likhet med vad som gäller i 31 5 lagen (l960:l30) om fiskevårds- områden införa meddelande om länsstyrelses eller kammarrätts beslut, med stöd av 11 & lagen (19382274) om rätt till jakt, i en eller flera tidningar och att utgångspunkten för besvärstiden är densamma i båda lagarna. NSI förordar att ortstidningskungörande enligt 1 1 kap. 68 och 104 55 vattenlagen anknyts till den breda principen.

4.6.2.6 Avlösning av vissa avgälder Förslaget har lämnats utan erinran av remissinstanserna.

4.6.3 Bergsbruk koncession Remissinstanserna har godtagit förslaget.

4.6.4 Statusförhållanden 4.6.4.I Fysiska personer Remissbehandlingen har inte föranlett någon erinran i denna del.

4.6.4.2 Svenska juridiska personer Klart positiv till tendensen i förslaget i denna del är kammarrätten i Göteborg, som vill ifrågasätta om det finns något egentligt behov av att registreringen av nybildat aktiebolag och andra juridiska personer kungörs. Enligt kammarrättens mening torde de konstitutiva verk- ningar, som idag knyts till kungörandet, lika väl kunna tilläggas registreringen. Uppgifter om en juridisk person kan typiskt sett behövas vid mycket varierande tidpunkter och ändring beträffande vem som är behörig att företräda en juridisk person sker redan i dag utan att ändringen kungörs. Därför är det registreringen och inte kungörandet som i praktiken spelar den avgörande rollen när det gäller tredje mans möjligheter att vara informerad om vem som företräder en juridisk person. Som ett ytterligare skäl för att begränsa kungörandet påpekas att institutet då reserve-ras för de fall där det fyller en Verklig uppgift. Därigenom blir det lättare för allmänheten att uppmärk- samma betydelsefulla kungöranden. Kammarrätten anser dock att kungörande fortfarande behövs vid en hel del förfaranden beträffande juridiska personer, t.ex. vid ansökan om tillstånd till fusion eller ned- sättning av aktiekapitalet.

Prop. 1976/77: 63 117

För promemorieförslaget uttalar sig också bankinspektionen, lant- bmksstyrelsen, handelskammaren i Göteborg, PRV, industrzförbundet, bankföreningen och SAF. Bankinspektionen påpekar att jordbruks- kassor och sparbanker är företag med utpräglat lokal eller regional för— ankring och målgruppema för hithörande kungörelser geografiskt avgränsade men beroende på arten av företagens verksamhet av betydande storlek och skiftande sammansättning. Förfrågningar till registermyndigheten tyder på ett informationsintresse från allmän- hetens sida. Kungörande i ortstidning kunde därför vara motiverat, dock icke i den omfattning som skulle följa enligt förslaget till kungö- randelag om annonsering i ortstidning blev obligatorisk form. Med tillämpning av regeln om stödjande kungörande kan ortstidnings- annonsering ändå användas i påkallad utsträckning. Lantbmksstyre/sen påpekar att lagstiftningen om sambruksföreningar är under utredning och anser att förslaget i denna del, mot vilken styrelsen inte har någon erinran, får övervägas i samband med behandlingen av utredningsför- slaget. Handelskammaren i Göteborg anser att förslaget är väl anpassat till näringslivets och allmänhetens intressen men ser som en absolut förutsättning för den föreslagna lösningen att registreringsmyndig- heterna får en sådan kapacitet att registerutdrag och muntliga upplys- ningar kan lämnas snabbt och effektivt.

Mot förslaget i fråga om kungörandeformer för uppgifter ur före- nings- och handelsregister uttalar sig länsstyrelsema i Stockholms, Göteborgs och Bohus och Norrbottens län, NSI, Svenska Tidnings- utgivareföreningen och A—pressen.

De tre länsstyrelsema anser det inte vara motiverat att slopa orts- tidningsannonseringen. Länsstyrelsen i Stockholms län anser dock att annonsering i mer än en ortstidning bör undvikas av kostnadsskäl. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att kungörandet i Post- och Inrikes Tidningar bör slopas.

NSI avstyrker förslaget och föreslår att ett definitivt ställnings- tagande föregås av viss försöksverksamhet. Enligt NSl:s mening är redan de nu gällande inskränkningarna i tidningskungörandet betänk- liga och inte förenliga med de krav på information till enskild med- borgare som har fastlagts i riksdagsbeslut. I verkligheten innebär de en diskriminering av den enskilde medborgaren med hänsyn till hans tidningsval. NSI kan inte godta förslagets målgruppsbedömning. Mål- gruppen kan vara betydligt vidare och mindre aktiv än vad förslaget utgår från. lnskränkningen i kungörandet kan ha konsekvenser också för andra medborgare. Den kan t.ex. hindra näringsidkare att i tid upptäcka nya förväxlingsbara konkurrerande firmanamn. l register- kungörelser ingår ofta en mängd lokala personnamn som kan antas ha lokalt nyhetsvärde av allmänt intresse. De ständigt pågående föränd- ringarna inom näringsliv och arbetsmarknad är ytterligare skäl att ifrågasätta förslagets målgruppsbestämning. Den fortlöpande struktur-

Prop. 1976/77: 63 118

omvandlingen och demokratiseringsprocessen inom näringsliv och arbetsmarknad med bl.a. representantskap för anställda i bolags- styrelser och företagsnämnder kan innebära en breddning av intresse- grupperna för lättillgänglig information om vad som sker inom detta område.

Tidningsutgivareföreningen framför tankegångar av samma art som NSI och understryker i fråga om den enkät som har föregått pro- memorian att den mindre företagsamhet, som är betjänt av en bred lokal/regional information i dessa frågor, inte har beretts tillfälle att yttra sig i saken. Enligt föreningens mening finns ett starkt behov hos allmänheten att få kontinuerlig tillgång till nya uppgifter ur bl.a. handels- och föreningsregister. Föreningen förordar att uppgifter ur dessa register ortstidningskungörs enligt totalitetsprincipen. A—pressen nämner här aktuella registeruppgifter som exempel på behov i vissa fall av total ortstidningsannonsering (jfr avsnitt 4.1).

Mot förslaget att från aktivt kungörande undanta vissa register- uppgifter framförs erinringar från handelskammarförbundet, Stock- holms handelskammare, PR V, industriförbundet. bankföreningen och SAF. PRV fäster stor vikt vid att alla registrerade uppgifter kungörs aktivt och bedömer att varje begränsning skulle leda till ett betydande merarbete för registreringsmyndigheterna och avsevärd risk för felaktigheter. Särskilt viktiga är enligt PRV:s bedömning uppgifter om säte och adress samt om räkenskapsår. PRV redovisar en intern under- sökning av telefonförfrågningar hos bolagsbyråns informationskontor enligt vilken antalet frågor om aktiebolags säte och adress var betydligt fler än frågor om aktiekapital, verksamhet, företrädare eller firma. Som förklaring erinrar PRV om att många bolag har adress på annan ort än den där styrelsen har sitt säte och att det inte är ovanligt att post- adressen är c/o ett annat bolag eller en enskild person, varför det kan vara svårt att finna aktiebolaget i någon telefonkatalog. Förbunden och föreningen nämner som särskilt värdefullt att intressenter, däribland banker och andra som fortlöpande för egna register grundade på de kungjorda uppgifterna, kan hämta upplysningar om säte och adress direkt ur kungörelsernas innehåll. SAF påpekar att hithörande uppgifter fortlöpande är underkastade förändringar och bedömer det vara rimligt att intressenter som så önskar också fortlöpande kan till- godose sitt informationsbehov utan att göra ständiga förfrågningar hos olika register.

4.6.4.3 Utländska juridiska personer Försäkringsinspektionen tillstyrker förslaget i denna del och föreslår i anslutning härtill den ändringen i fråga om kungörande enligt 295 & 3 mom. lagen (1948 :433) om försäkringsrörelse, att kungörelsetexten får begränsas till ett tillkännagivande att avtal om beståndsöverlåtelse har träffats.

Prop. 1976/77: 63 119

4.6.4.4 Konkurstillstånd

Remissutfallet i denna del redovisas i nästföljande avsnitt.

4.6.5 Konkurs- och ackordsförfarandet Förslaget godtas av Ljungby tingsrätt, som anser förslagets differen- tiering vara väl anpassad till förhållandena, samt handelskammarför- bundet, bankföreningen och industriförbundet, som dock understryker betydelsen av att, enligt förslagets intentioner, antalet lokaltidningar hålls tämligen lågt. Kritiska mot utvidgning i vissa situationer av antalet lokaltidningar är Stockholms tingsrätt och konkurslagskommittén. Stockholms tingsrätt, som betonar det angelägna i att hålla konkurskostnaderna så låga som möjligt och anför vissa kostnadsexempel. ifrågasätter om en i enlighet med förslaget ökad tidningsannonsering skulle vara menings- full på detta område. Konkurslagskommittén har i och för sig ingen erinran mot förslagets uppdelning i statuskungörelser och interna kungörelser men bedömer att förslaget i den mån det innebär breddning av nuvarande kungörande inte är förenligt med strävandena att göra konkursförfarandet billigare. Kommittén påpekar att kostnads- ökningarna enligt förslaget skulle drabba enskilda borgenärer eller i sista hand det allmänna. Enligt kommitténs uppfattning fungerar nuvarande kungörandesystem väl och förslaget skulle inte ge någon nämnvärd effektivitetsökning. Konkurslagskommittén gör vidare vissa lagtekniska påpekanden. l motiven bör besvaras frågan om dagstidning skall vara ”lokal" endast i förhållande till den domstol som meddelat konkursbeslutet eller om även dagstidning på annan ort, där konkursgäldenären t.ex. bedrivit en del av sin verksamhet skall anses som ”lokal”. [ kungörelse enligt 129 5 är det onödigt att ta in uppgift om vilka tidningar som har bestämts för offentliggörande av vissa kungörelser om konkursen. Den föreslagna ändringen i 2025 andra stycket synes omfatta också Post- och Inrikes Tidningar och är inte, som har antagits i promemorian, enbart formell. Förslaget godtas emellertid i sak. Stockholms och Lindesbergs tingsrätter anser det vara mest ändamålsenligt att de nya reglerna inte tillämpas i konkurser där beslut om egendomsavträde meddelats före ikraftträdandet. Eljest måste en föga angelägen överprövning av tidigare beslut ske i stor omfattning.

4.6.6 Kallelse å okända borgenärer 4.6.6.I Om fordringens bestånd Förslaget att inskränka kungörandet till en gång lämnas utan erinran av bankinspektionen. Mot förslaget uttalar sig PR V. som anser kun- görande en gång vara otillräckligt.

Prop. 1976/77: 63 120

4.6.6.2 Likvidation m.m.

Bankinspektionen, försäkringsinspektionen, lantbruksstyrelsen och PR V, var för sitt område, lämnar förslaget utan erinran.

Förslaget i fråga om avförande av företag ur register bedömer NSI positivt under hänvisning till de orimligt höga kostnader och den risk för missförstånd som följer av det nuvarande förfarandet och som har kunnat beläggas under den pågående rensningen i handels- och för- eningsregister. Länsstyrelsen i Stockholms län anser däremot att sådan kungörelse enligt handelsregisterlagen eller föreningslagen skall kungöras också i ortstidning, eftersom målgruppen i båda fallen, framför allt i fråga om handelsregister, måste anses vara i huvudsak lokal.

När det däremot gäller underrättelse om överlåtelse enligt under- stödsföreningslagen och försäkringsrörelselagarna avstyrker NSI förslaget och förordar i stället kungörande genom införande i register och i Post- och Inrikes Tidningar.

Försäkringsinspektionen bedömer att stödjande kungörande i orts- tidning ofta kommer att aktualiseras vid kungörande enligt 2955 3 mom. lagen om försäkringsrörelse, eftersom här ofta är fråga om bestånd från lokalbolag. I anslutning till nyssnämnda lagrum föreslår försäkringsinspektionen den ändringen att kungörelsen begränsas till endast uppgift att avtal om beståndsöverlåtelse träffats.

4.6.7 Kallelse till färde/ningssammanträde Särskilt uttalande om detta avsnitt har gjorts endast av industri- verket, som lämnar förslaget utan erinran.

Hänvisningar till S4-6-1

4.6.8. Aktiebolags bildande m.m.

Bankinspektionen och försäkringsinspektionen tillstyrker hithörande förslag. Kammarrätten i Göteborg påpekar att enligt dess mening anledning saknas att behålla kungörande av stiftelsekungörelse och andra stiftelsehandlingar enligt 155 lagen (1944:705) om aktiebolag och anmärker att enligt aktiebolagsutredningens betänkande den nuvarande förhandsgranskningen av stiftelsehandlingar skall upphöra. Kammarrätten anser dock att kungörandet kan tas bort även om förhandsgranskningen behålls.

4.6.9 Immaterialrättsliga anspråk 4.6.9.l Rättigheter med ekonomiskt inslag Statens växtsortnämnd har i särskilt yttrande över förslaget i fråga om växtförädlarrättslagstiftningen tillstyrkt detsamma.

4.6.9.2 Namnrätt

PRV och namnlagsutredningen: avstyrker båda förslaget i fråga om namnlagstiftningen och förordar att med ställningstagande i denna

Prop. 1976/77: 63 121

fråga får anstå till dess namnlagsutredningens arbete slutförts. Namnlagsutredningen anser det värdefullt att vid sidan om Post- och inrikes Tidningar, som innehåller en mångfald olika kungörelser och därför inte är lätt att snabbt hitta i, ha en särskild publikation avsedd för dem som har intresse för kungjorda ansökningar om släktnamn. Specialpublikationen är dessutom enligt utredningens åsikt en värdefull informationskälla vid patentverkets granskning i ärenden om namn, varumärken och aktiebolags firmor. PRV upplyser att man överväger att ge släktnamnstidningen ett mera upplysande innehåll, varigenom dess värde och sannolikt också dess spridning skulle ökas.

4.6.10 Offentliga organ 4.6. 10.1 Kommunala organs verksamhet Några remissinstanser har berört den principiella frågan om kommunallagstiftningen bör föras in i den enhetliga kungöranderegle- ringen. Kommunförbundet, kommunallagsutredningen och Svenska kyrkans församlings och pastoratsförbund förfäktar den meningen att kommunallagstiftningen inte bör föras in under kungörandelagen utan att kungöranderegler på det kommunala förvaltningsområdet bör regleras uteslutande i kommunal lagstiftning. Kommunallagsut- redningen förordar dessutom, samstämmigt med kommunförbundet, att med frågan om kungörande på detta område får anstå i väntan på utredningens betänkande och dettas vidare behandling. Komrrmnför— bundet anser dessutom att förslagets regel om stödjande kungörande inte bör gälla på det kommunala området. De föreslagna reglerna om kungörande av kommunala samman- träden tillstyrks i sak av kommunallagsutredningen med den reserva- tionen att reglerna om årligt beslut och om verkan av ofullständigt kungörande kan utgå. Förslaget i denna del godtas helt av Kristianstads kommun. Inte heller Svenska kyrkans församlings- och pastorats- förbund motsätter sig förslagets sakliga lösning men påpekar att gällande bestämmelser inte har vållat några märkbara besvär i tillämp- ningen. För ett bibehållande av minoritetsregeln uttalar sig däremot länsstyrelsen i Stockholms län. Kommunförbundet bedömer utan ställningstagande till förslaget att det genomsnittligt sett kommer att medföra ökade kostnader. Landstingsförbundet är kritiskt mot försla- get, där förbundet konstaterar skiljaktigheter i regleringen mellan kommunal- och landstingslagarna, och ser detta som oförenligt med strävandena att eliminera sådana skillnader. Till förslagen i fråga om uppgifter om ordförandeval och var fram- ställningar till kommunala organ tas emot ställer sig kommunallagsut- redningen negativ med motiveringen att sådana regler, om de alls behövs, inte bör ha sin plats i lag och att ändring därför inte bör ske nu.

Prop. 1976/77: 63 122

46.102. Val

Regeln om kungörande av när registrerat parti skall anmäla kandi- dater vill kammarrätten i Göteborg ha ersatt med skyldighet för valmyndigheten att direkt underrätta partierna.

I fråga om utgången av landstings— och kommunalval avstyrker kammarrätten i Göteborg och länsstyrelsen i Stockholms län förslaget om ortstidningskungörande. Enligt kammarrättens mening garanterar här nyhetsvärdet en snabbare publicering än vad kungörande kan ge. Länsstyrelsen i Stockholm hänvisar till uppkommande kostnads- ökningar och merarbete hos kungörande myndigheter utan motsva- righet i fråga om effektivitetsökning.

I fråga om tid och plats för röstsammanräkning avstyrker länssty- relsen i Stockholms Iän den föreslagna ändringen och påpekar att den nu gällande formen, anslag, är föga arbetskrävande och fyller den funk- tionen att allmänheten, som kommer tilllänsstyrelsen, snabbt ser var sammanräkningen äger rum.

Beträffande tid och plats för röstmottagning hos utlandsmyndighet eller på fartyg, där förslaget inte innebär ändring i nuvarande ordning, förordar RSV föreskrift om kungörande i svensk dagspress eller andra svenska tidningar med spridning i utlandet. NSI föreslår kungörelse till ambassader och i radions utlandssändningar som obligatoriska former med Specialtidningar som stödjande form.

4.6.1] Viss näringsutövning

Förslaget i fråga om hamntaxor tillstyrks av sjöfartsverket. Enligt verkets mening kan dock ifrågasättas om ortstidningskungörande är ändamålsenligt i fråga om farleder som huvudsakligen passeras av annan än lokal trafik. Verket erinrar om att hamnutredningen i sitt betänkande ”Förslag till hamnlag" föreslagit att den här aktuella författningen skall upphävas.

Förslaget i fråga om brandfarliga varor har inte mött någon erinran. När det gäller rusdrycks- och ölförsäljningsfrågor godtas förslagets huvuddrag genomgående. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar att missförhållanden i ordningshänseende minst lika ofta torde förekomma då det gäller utminutering som i fråga om utskänkning och ifrågasätter därför om inte även tillstånd till utminutering av öl borde kungöras i ortstidning. Ljungby tingsrätt anser att författningsför— slagets uttryck ”dagen för kungörandet, vilken dag skall angivas i kungörelsen” är tvetydigt. Om med ”dagen för kungörandet” avses den dag då kungörelsen var införd i tidningen uppstår svårigheter för det fall att det finns flera tidningar på orten och de kommer ut olika vecko- dagar. Man kan nämligen då få anledning sätta ut olika dagar i kungö- relserna. Detta, menar tingsrätten, är orimligt. Den tidigare lydelsen är då att föredra. I annat fall behövs ett förtydligande som exempelvis visar att vad. som avses är den dag då kungörelsen undertecknades.

Prop. 1976/77: 63 123

Förslaget i fråga om kungörande av ansökan och beslut enligt förordningen (1940:910) ang. yrkesmässig automobiltrafik berörs av flera remissinstanser. RPS anser att de skäl som anförts för förslaget i denna del är välgrundade och tillstyrker därför förslaget. Länssty- relserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus och Jämtlands län avstyrker däremot att tidningskungörandet av ansökningar slopas, medan länsstyrelsen i Kristianstads län uttalar tveksamhet. NSI förordar ortstidningsannonsering enligt den breda principen. A—pressen nämner kungörande av ansökan om trafiktillstånd som exempel på fall där bred ortstidningsannonsering är påkallad. Länsstyrelsen i Stock- holms län vitsordar att tidningskungörelserna f.n. inte ofta lär föranleda yttranden men påpekar att kungörelserna enligt uppgift studeras noga av berörda intressenter. Att, såsom förslaget kan tolkas, inhämta yttranden i alla ärenden från organisationerna genom remiss är från administrativ synpunkt mycket tungrott. Dessutom är det från principiell synpunkt diskutabelt att enbart bereda fackorganisationer tillfälle till yttrande. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län fram- håller att enskilda intressenter ibland kan ha ett mot branschorganisa— tionens stridande intresse, t.ex. i fråga om tillämpning av turordnings- princip i ärenden om taxitillstånd. Tidningskungörande av ansökan har därför viss betydelse, särskilt som tillstånden i regel träder i tillämp- ning utan hinder av eventuella besvär. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att det i nästan alla ärenden kan inträffa att medlemmar i organisationen har olika uppfattning av t.ex. behovet av ytterligare till- stånd. En medlem anser att hans sysselsättning med vagnparken äventyras om en annan medlem erhåller ytterligare tillstånd. Med instämmande av länsstyrelsen i Jämtlands län påpekar länsstyrelsen vidare att den grupp av trafikutövare som inte är ansluten till någon organisation bör ha möjlighet att tillvarata sina intressen. Denna grupp är tämligen stor, särskilt bland utövare av beställningstrafik för person- befordran med buss. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att det i och för sig är tveksamt om kungörandet av ansökningar har sådan betydelse att det bör bibehållas men ser avsevärt större anledning att kungöra ansökningarna än de senare fattade besluten.

När det gäller beslut om trafiktillstånd biträder länsstyrelsen i Jämtlands län förslaget men anser att kostnaden för kungörande av dessa beslut bör stanna på statsverket. Kritisk mot förslaget är däremot länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län, som anser att det är tillräckligt att de som yttrat sig i ärendet delges beslutet. Den senare länsstyrelsen anser dessutom att anslagsförfarandet bör behållas och påpekar att anslag av dessa beslut — på samma sätt som anslag av detaljplaner och tomtindelningar som fastställts har funktionen att bilda formell utgångspunkt för beräkning av besvärstid. Om tidnings- kungörande av ansökan slopas i enlighet med promemorieförslaget ser länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anledning till den ändringen att

Prop. 1976/77: 63 124

meddelade tillstånd får träda i tillämpning först då de vunnit laga kraft. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid om en sådan ändring gagnar branschens intressen.

4.6.12 Hittegodssituationer Särskilda uttalanden har gjorts i fråga om hittegods, flyttning av fordon och sjöfynd.

l fråga om hittegods menar Ljungby tingsrätt att promemorians formulering, att en presumtion bör finnas för ortstidning som obliga- toriskt medium, inte är entydig. Förmodligen menas, anför tingsrätten, att lagstiftningen skall utformas på det sättet att ortstidning skall användas om inte skäl föreligger för användning av ett annat medium.

[ fråga om flyttning av fordon har RPS tillstyrkt förslaget. I fråga om sjöfynd noterar sjöfartsverket med tillfredsställelse förslaget att bibehålla UFS som obligatorisk kungörandeform, medan generaltullstyrelsen avstyrker förslaget härvidlag och förmenar att annonsering där i de flesta fall inte är någon lämplig form för kungö- rande. Förslaget i övrigt tillstyrker båda med påpekande att lokal tidningsannonsering i vissa fall kan vara en betydelsefull stödjande form.

4.6.13. Försäljning m.m.

RSV avstyrker förslaget till ändring i reglerna om exekutiv för- säljning. Verket bedömer att de föreslagna reglerna skulle ge stora kostnadsökningar utan motsvarande ökning av effektiviteten, medan nuvarande regler möjliggör en anpassning av kungörandet efter omständigheterna.

Att ortstidningsannonsering vid exekutiv försäljning får föreslagen bredd avstyrker länsstyrelsen i Stockholms län, som menar att annonse- ring bör ske, som nu är brukligt. i Stockholm, i endast en lokal tidning. Länsstyrelsen anser därför att 3å kungörandelagen inte bör göras tillämplig på i vart fall exekutiv försäljning av fast egendom.

För Post- och Inrikes Tidningar som obligatorisk form, i vart fall när det gäller exekutiv försäljning av fast egendom, uttalar sig länssty- relserna i Kronobergs, Kristianstads och Norrbottens län samt handels- kamrnarförbundet, SAF, bankföreningen och industriförbundet. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att exekutiv försäljning har sådan betydelse att man alltid skall kunna räkna med att uppgifter därom skall återfinnas i den officiella tidningen. Från flera håll påpekas att banker och andra kreditinstitut har som rutin att granska i Post- och Inrikes Tidningar införda uppgifter om exekutiva försäljningar av fastigheter, skepp och luftfartyg och att hänsyn till kreditgivarintresset kräver att Post- och Inrikes Tidningar kvarstår som obligatorisk form här. Länsstyrelsen i Norrbottens län bedömer att målgruppen, som innesluter alla som har något intresse att bevaka i den egendom som skall säljas, är blandad.

Prop. 1976/77: 63 1 lx) 'Jl

4.6.14. Kungörelsedelgivning 4.6.14.l Immaterialrätt

PR Voch växtsortnämnden tillstyrker förslaget i dessa delar.

4.6.14.2 Arv och dödförklaring Förslaget i denna del har inte föranlett andra uttalanden än att A— pressen som exempel på områden med behov av bred ortspress- annonsering (jfr avsnitt 4.1) nämner de hithörande ärvdabalksfallen. NSI redovisar samma bedömning.

4.6.14.3 Egentlig processuell delgivning Förslaget till ändring i 17 & delgivningslagen (l970:428) har godtagits av det övervägande flertalet remissinstanser. Koncessionsnämnden, som är positiv till förslaget, konstaterar att de föreslagna media- reglerna kommer att medföra kostnadsökningar, som dock bör godtas. Lantmäteristyrelsen är, med hänvisning till sin allmänna syn på kungö- randeform i förhållande till nationella målgrupper, dock negativ till förslagets uttryckssätt i fråga om tidningsval och förordar det nuvarande uttryckssättet. Delgivningsutredningen ifrågasätter liksom RPS om inte den föreslagna allmänna regleringen av kungörande också bör föra med sig att institutet kungörelsedelgivning döps om till "delgivning genom kungörelse” och det meddelande som avses i 17 & delgivningslagen döps om till ”kungörelse”. Detta föranleder ändringar i delgivningslagen. Viss följdändring blir också aktuell i lösöreköpsför— ordningen. Utredningen förordar vidare, samstämmigt med JK, att. den i motiven utvecklade tanken att för tidningskungörandet skall finnas tre alternativ (Post— och Inrikes Tidningar och ortstidning eller endera av dem) får komma till klarare uttryck i lagtexten. Vidare anmärker utredningen beträffande 17 5 första stycket att en förväxling synes ha skett mellan begreppen fastighet och hus, när det i sista punkten talas om ”personer som hyr eller eljest innehar lägenhet i samma fastighet". För förslaget till ändring i 19 & delgivningslagen uttalar sig Ljungby tingsrätt liksom koncessionsnämnden, vilken konstaterar att förslaget för koncessionsnämndens del innebär att den dag då besvärstiden normalt utgår inte som hittills kan anges i besvårshänvisningar i dessa fall men anser att denna minskade service för mottagare av kun- görelser dock uppvägs av fördelarna med en enhetlig princip i fråga om tidpunkten när kungörandet skall anses ha skett. Också överlantmätar- myndigheterna i Malmöhus och Värmlands län ser positivt på förslaget, den förra med konstaterandet att förslaget medför bl.a. att fastig- hetsbildningsmyndighet inte behöver anteckna beslut om kungö- relsedelgivning i förrättningsakten, eftersom utgångspunkten för beräkning av "god tid" vid kallelse till förrättning blir utgivningsdagen för vederbörande tidning. Kritiska uttalanden mot förslaget i denna det gör däremot delgiv-

Prop. 1976/77: 63 126

ningsutredningen, Lindesbergs tingsrätt och länsstyrelsen i Stockholms län. Tingsrätten anser inte att enhetlighetsintresset överväger de praktiska nackdelarna med förslaget. Länsstyrelsen påpekar att — i motsats till förhållandet enligt nuvarande bestämmelser — vissa svårig- heter kan uppkomma vid beräknande av utgångspunkten för besvärs- och annan fatalietid. Delgivningsutredningen anser att ett inte obetyd- ligt administrativt merarbete blir följden om man slopar föreskriften att tidningsannonsering skall ske inom viss tid. För att inte handlägg- ningen skall fördröjas måste myndigheterna på ett helt annat sätt än f.n. vaka över att annonseringen sker så snart som möjligt. Även den ändrade regeln om när "delgivning genom kungörande” skall anses ha skett torde medföra merarbete för myndigheterna. Man går sålunda miste om den fördel från arbetsteknisk synpunkt som det innebär att arbetsmomenten i delgivningsgöromålen kan koncentreras till det tillfälle då delgivningsförfarandet sätts igång. Fastställandet av utgångspunkt för beräkning av besvärs- och andra fatalietider torde också komma att kräva större arbetsinsats än f.n. Dessutom kan det ifrågasättas om det inte blir svårt för den som berörs av "delgivningen genom kungörande” att bedöma hur lång tid han har på sig i sådana fall där kungörelse av samma innehåll tas in i två eller flera tidningar med olika utgivningsdag.

En tolkningssvårighet ser Lindesbergs tingsrätti förslaget för det fall att delgivning sker genom att handlingen hålls tillgänglig viss tid på viss plats. Ordalagen torde nämligen, anser tingsrätten, för dessa fall ge visst utrymme för den tolkningen att delgivning har skett först efter det den tid förflutit under vilken. handlingen skall hållas tillgänglig.

Från lagteknisk synpunkt förordar lantmäteristyrelsen att regleringen av kungörande som form för delgivning i sin helhet placeras i delgiv- ningslagen.

Förslaget i fråga om rennäringslagen (l97lz437) möts positivt av lantbruksstyrelsen.

4.6.14.4 Enskilds kungörande När det gäller lösöreköpsförordningen anser Ljungby tingsrätt att de nya reglerna kan vålla allmänheten svårigheter och kostnader, måhända rättsförluster. Begreppet ortstidning i kungörandelagens mening är inte ägnat att förstås av gemene man. Det har angivits att tingsrättens prövning, huruvida ortstidningsannonseringen skett i behörig omfattning, borde vara tämligen liberal. Även med denna utgångspunkt som inte torde vara helt acceptabel från legal synpunkt med hänsyn till de intressen som kommer i fråga — kan enligt tings- rättens mening uppstå svårigheter. En lösning kunde vara att domstolen kopplas in på själva kungörelseförfarandet. Stockholms' tingsrätt förutsätter att DON kommer att utarbeta formulär som

Prop. 1976/77: 63 127

behövs så att det föreslagna lösöreköpsregistret får en enhetlig utform- ning för hela riket.

Västeräs tingsrätt anser att det behövs föreskrifter i någon form om i vilka fall kungörelser skall samlas och förvaras.

Hänvisningar till S4-6-14

4.6.15. Upplysning med perdurerande intresse 4.6.15.l Funktionärer m.m.

Förslaget i denna del har genomgående mottagits positivt och det föreslagna registersystemet bedöms som välmotiverat.

NSI gör den kommentaren att när ortspress används för upplysning om var uppgifterna finns bör sådan annonsering ske enligt den breda principen.

] fråga om enskilda författningar erinrar lantbruksstyrelsen om den nya bilagstiftningen (prop. l974:24) medan länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län berör kungörandereglerna i 61 & taxeringskungörelsen (19571513), som numera har ändrad lydelse (SFS 1974:68).

4.6. 15.2 M yndighets rnottagningstid m.m.

Mot förslaget i denna del har inte gjorts annan invändning än att kammarrätten i Göteborg och RPS samstämmigt förordar författningS- grundad skyldighet för myndighet att låta införa uppgift om mottag- ningstid i telefonkatalogen. Kammarrätten anser att det vore av värde med en sådan uttrycklig föreskrift i allmänna verksstadgan (1965:600) och anser i konsekvens med denna ståndpunkt att föreliggande före- skrifter i ämnet för dispaschör, notarius publicus och pastorsexpedition bör behållas.

4.6.16 Vissa kyrkliga angelägenheter Stiftsnämnden [ Uppsala godtar förslaget. A—pressen nämner kungö- relse om prästval som exempel på fall där enligt dess allmänna synsätt (jfr avsnitt 4.1) bred ortstidningsannonsering är påkallad. NSI redovisar samma synsätt.

4.6.17 tjänstetillsättning

Förslaget har mottagits positivt av hörda myndigheter och arbets- marknadsorganisationer. SACO förordar som ytterligare obligatorisk form vid ledigkungörande tillgänglig fackpress inom berört fack- område.

Stiftsnämnden i Uppsala bedömer att vissa annonsorgan, som f.n. publicerar kungörelser utan ersättning, med det föreslagna systemet för kungörande kan komma att kräva avgift för kungörandet och påpekar att ökade anslag för myndigheternas platsannonsering därför kan komma att krävas.

Från presshåll framförs vissa mera allmänna synpunkter. Svenska Tidningsutgivareföreningen menar att hithörande kungörande med

Prop. 1976/77: 63 128

fördel kan ske i riksspridda dags-. vecko-. fack- och föreningstidningar. Enligt föreningens mening bör dessutom myndigheterna inom de 10- kala/regionala områden där de är verksamma öka sin information om lediga platser genom annonsering i respektive ortstidningar, varvid utvecklingen i detta hänseende i Norge kan tjäna som förebild. A— pressen uttalar sig för bred ortspressannonsering när det gäller lediga tjänster och anser att myndigheter som är verksamma — eller genom utlokalisering kommer att bli verksamma — utanför Stockholm bör införa kungöranden av detta slag inte bara i riksomfattande press utan också i ortspressen i respektive områden.

4.6.18 Vissa andra kungörandesituationer Till komplettering av bestämmelser som behandlas i promemorian under avsnitt 6 fäster kammarrätten i Göteborg uppmärksamheten på de bestämmelser om kungörande som finns i 17 5 andra stycket lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område och 1 1 5 andra stycket lagsökningslagen. Förstnämnda bestäm- melse bör, menar kammarrätten, vid tillfälle jämkas så att den kommer att överensstämma med övriga bestämmelser om kungörande. Det förfarande som avses i sist nämnda bestämmelse lär aldrig tillämpas. och det torde därför böra övervägas att mönstra ut bestämmelsen vid lämpligt tillfälle. Generaltullstyrelsen erinrar om reglerna i 14 & tullstadgan (19731671) som innebär att kungörande i. samband med tullauktion skall ske genom annonsering i lokalpressen eller på annat lämpligt sätt. Styrelsen anser att dessa bestämmelser är väl avpassade för sitt ändamål.

Vidare hemställer Sundsvall:: kommun om åtgärder för att finna ändrad form för kungörande grundat på 61 & 1 mom. taxeringslagen (l956:623) om taxeringsnämndernas sammanträden. Sådant kungö- rande sker nu genom anslag på kommunens anslagstavla. Den tilläm- pade formen för kungörande är enligt kommunens mening administ- rativt besvärlig och fyller dessutom inte någon vettig kungörelse- funktion för allmänhetens deltagande i sammanträdena.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län diskuterar mera allmänt befattningen med kungörelser som har samband med skatte- och taxe- ringsförfattningarna. Någon annan ändring i ordningen för bekant- görande av sådana länsstyrelsebeslut på taxeringsområdet anser länsstyrelsen inte påkallad än att intagande i länskungörelserna slopas, om dessa såsom föreslås reserveras för normbeslut.

Hänvisningar till S4-6-15

4.7. Kungörandelagen

Den föreslagna rubriken skiljer sig enligt advokatsamfundets mening inte tillräckligt tydligt från den "lag om kungörande av lagar och andra

Prop. 1976/77: 63 129

författningar” som föreslagits i författningspubliceringsutredningens betänkande. Länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter om det inte kunde göras en närmare samordning mellan dessa båda föreslagna lagar.

[ 5. I fråga om regeln i l 5 om förhållandet mellan kungörandelagen och specialförfattning anser PRV och sjöfartsverket att ett förtyd- ligande är önskvärt. Eftersom alla bestämmelser om kungörande i annan författning lär avvika från innehållet i den föreslagna lagen skulle utrymmet för förslagets tillämplighet bli blygsamt. Motiven till lagförslaget bidrar såvitt PRV kan finna inte till klarhet på denna punkt. Som sjöfartsverket uppfattat lagförslaget skall specialförfatt- ningens regler tillämpas med komplettering enligt kungörandelagen. Föreskriften i andra stycket av lagens ! & kan emellertid enligt verkets åsikt ge det intrycket att specialförfattningens bestämmelser skall följas endast om de avviker från kungörandelagen. För undvikande av missförstånd förefaller det verket lämpligt att förtydliga föreskriften så att därav framgår att det supplerande kungörandet enligt kungörande- lagen inte skall tillämpas om i specialförfattning uttryckligen anges viss begränsning som strider mot kungörandelagen.

Till begreppet ”kommun" anmärker kammarrätten i Göteborg och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund att den enligt motiven avsedda innebörden inte bara borgerlig primärkommun utan också kyrko- och landstingskommun liksom specialkommun inte har kommit till uttryck i lagtexten. Förbundet anser att så bör ske. Kammarrätten å sin sida påpekar att de fall, då det är obligatoriskt att anslå en kungörelse på anslagstavla som tillhör annan kommun än den borgerliga primärkommunen torde vara mycket få och anser att det inte finns nämnvärt behov av att göra den föreslagna kungörandelagen tillämplig också i dessa fall.

2 39. I anslutning till 2 & konstaterar JK som en brist att det i lagen inte finns en uttrycklig regel om att kungörande skall ske i den eller de former som anges i den författning där kungörandet är föreskrivet. Vidare bör enligt JK:s mening skyldigheten att anlita också annan form framhävas kraftigare i lagtexten och på grund därav också den föreslagna andra meningen i paragrafen få en mindre restriktiv utform- ning. JK föreslår följande lydelse, som enligt hans mening också skapar klarhet i frågan vilka kostnader som skall beaktas: ”Kungörandet skall ske även i annan form, om syftet med tillkännagivandet därigenom främjas. Därvid skall dock iakttagas att den sammanlagda kostnaden för kungörandet icke blir större än som är försvarligt med hänsyn till det intresse tillkännagivandet skall tillgodose.”

Advokatsamfundet anser att ”skall" i paragrafens första mening i sådan mån begränsas av regeln i andra meningen, att det kategoriska ”skall” framstår som missvisande. Också naturvårdsverket finner häri en otillfredsställande motsättning och föreslår den formuleringen att

Prop. 1976/77: 63 130

stödjande kungörande skall äga rum, såvida det inte är uppenbart att kostnaderna därför kommer att bli orimligt stora vid jämförelse med den väntade nyttan av ett sådant kungörande. Lindesbergs tingsrätt föreslår en mera lättläst formulering av 2 5 första punkten. Stockholms tingsrätt föreslår att bestämmelsen om myndighets skyldighet att pröva frågan om stödjande kungörande, om den alls införs, får ett betydligt restriktivare innehåll än det föreslagna. PRV påpekar som otillfreds- ställande att paragrafen liksom 3 5 — givits en imperativ utformning medan lagen inte innehåller några påföljder vid åsidosättande av bestämmelsen. Advokatsamfundet invänder beträffande begränsnings- regeln i andra meningen att uttrycket "annan form" synes kunna ge läsaren det inte avsedda intrycket att där avses något annat än vad som åsyftas med samma uttryck i första meningen och ifrågasätter om hit- hörande kostnader kan vara av sådan storleksordning att den på intresseavvågning beroende begränsningsregeln är motiverad.

3 59. Begreppsbestämningen till 35 behandlas av flera remissinstan- ser. Svenska Tidningsutgivareföreningen påpekar att begreppet dags- tidning i kungörelsen om statligt; stöd till dagstidningar förutsätter bl.a. att ca 75 % av tidningens upplaga skall vara abonnerad, dvs. tillhanda- hållas mot betalning, varför s.k. annonsblad — enligt definition i prop. 1974184 om reklamskatt periodisk publikation som innehåller annonser och som till övervägande del tillhandahålls gratis eller till pris som avsevärt understiger vad som är skäligt alltså inte ingår. Såväl före- ningen som A—pressen och TCO anser att annonsblad inte bör inrymmas i begreppet dagstidningar enligt kungörandelagen. Sollen- tuna och Färentuna tingsrätt önskar klarhet i frågan om t.ex. Stock- holms aftontidningar skall intolkas i dagstidningsbegreppet.

Från flera håll förordas att begreppen ortstidning och lokal dags- tidning definieras i lagtextens fo-rm.

Flera remissinstanser uttalar önskemål om att i lagens uttryckssätt och eljest så klara riktlinjer som möjligt ges för tillämpningen av den breda principen. Länsstyrelsen i Vämtlands län ser som angeläget att regeln är så preciserad som möjligt för att underlätta myndigheternas efterlevnad, vilken också torde komma att bevakas av tidningarna. Överlantmätarrnyndigheten i Kopparbergs län anser att en tydligare bestämmelse bör kunna utformas efter förebild i motsvarande regel i 1962 års äganderättsutredningslag.

Begreppet ortstidning kan enligt NSL-s och A-pressens mening ge. det oriktiga intrycket att vara en antalsbestämning. I stället förordas, med instämmande av RS V. begreppet ortspress.

JK föreslår den ändringen att ordet ”har" byts ut mot orden "kan beräknas ha”.

4 5. Genom ett tillägg till 4 & vill delgivningsutredningert och RPS ha infört i lagtexten vad som utvecklats i motiveringen till den föreslagna 4 &, att kungörande vid spridning genom flera kanaler inte anses verk-

Prop. 1976/77: 63 131

ställt förrän kungörelsen införts i samtliga kanaler. JK föreslår, i anslutning till sitt förslag till lydelse av 2 5 första stycket, att i den före- slagna 4å infogas en hänvisning enligt följande: "Kungörande skall anses ha skett när kungörelsen tillkännagivits på sätt i 2 5 första stycket sägs."

PR Vanser att regeln i 4 5 i förslagets utformning i praktiken innebär att lagens efterlevnad inte ens kommer att uppmärksammas vid den legala kontroll som skilda myndigheter har att utöva med avseende på t.ex. enskildas åtgärder för att kungöra ett förhållande av rättslig natur.

Övergångsfrågor berörs i några yttranden. Svea hovrätt ifrågasätter om det icke vore mest rationellt med enhetliga bestämmelser av innebörd, att de nya reglerna inte skall äga tillämpning i ärende i vilket kungörande enligt de gamla reglerna har inletts före ikraftträdandet av resp. ändringsförfattning. Stockholms tingsrätt anser att övergångs- problematiken bör ägnas större uppmärksamhet än som skett i remit- terade promemorian. Huvudprincipen bör enligt tingsrättens uppfatt— ning vara att beslut om formerna för kungörande likaväl som kungö- relser som har skett i överensstämmelse med vad som gäller vid besluts- eller kungörelsetillfället genomgående godtas även sedan reformen trätt i kraft.

5 RRV:s kostnadsundersökning m.m.

Med anledning av vissa uttalanden vid remissbehandlingen har RRV fått regeringens uppdrag att undersöka och belysa de ekonomiska verk- ningarna för det allmänna och enskilda av promemorieförslaget. Resultatet har redovisats i en av RRV i december 1975 upprättad skrivelse Effektivare kungörande ekonomiska verkningar jämte en därvid fogad promemoria i ämnet. RRV har i ärendet samrått med NSI. Promemorian innehåller RRV:s beräkningar av förslagets ekono— miska effekter på vissa viktigare Områden. De områden som behandlas är kungörande i fråga om äktenskapsförord, konkursbeslut, ansökan i vattenmål. miljöskyddsärenden, aktiebolags-. förenings- och handels- registren, tillstånd till utskänkning av öl och rusdrycker i vissa fall, trafiktillstånd, flyttning av fordon, äganderättsutredning och tjänstetill- sättning. Promemorian innehåller vidare en redovisning av dags- pressens spridningstal för första halvåret 1974 samt annonskostnader per 1 april 1975 läns- och kommunvis på grundval av uppgifter från Tidningsstatistik AB.

RRV:s beräkningar avser genomgående kungörande i ortstidning. De rör såväl fall där enligt förslaget kungörande obligatoriskt skall ske i ortstidning enligt den breda principen som fall där nu föreskrivet kun- görande i sådan tidning föreslås slopat. Till grund för beräkningarna ligger faktiska eller uppskattade kungörandekostnader under viss tids-

Prop. 1976/77: 63 132

period hos vissa eller alla myndigheter eller faktiskt eller uppskattat antal kungörelsefall i del av landet eller hela landet. Vid beräkningarna har antagits att målgruppen i de olika fallen är invånarna i resp. kommun eller län. Beräkningarna har tagit sikte på både införande av kungörelser i samtliga dagstidningar med någon som helst spridning inom kommunen eller länet och införande i tidningar med spridning till minst 5 resp. minst 10 procent av hushållen inom området. Beräk- ningarna beaktar bara obligatoriska kungörandeformer. De ekono- miska aspekterna på stödjande kungörande har i regel lämnats utanför.

Allmänt visar RRV :s undersökning att praxis varierar avsevärt mellan skilda myndighetsområden. Sålunda framgår bl.a. att de allmänna domstolarna i regel kungör i en enda ortstidning, att kun- görelser på vatten- och miljöskyddsområdena normalt införs i flera tidningar samt att bland länsstyrelserna finns en förhållandevis skiftande praxis. Flera länsstyrelser tillämpar sedan någon tid den för allmän samhällsinformation föreskrivna totalitetsprincipen också vid kungörande i nu aktuella fall. I den mån kungörelse införs i flera tidningar än som är föreskrivet stannar i många fall kostnaden på stats- verket även när kungörandet i princip skall bekostas av enskild.

De beräkningar RRV har gjort visar — med vissa inom justitie- departementet företagna kompletteringarI — för de undersökta områdena sammanfattningsvis följande.

Vid inregistrering av äktenskapsförord som innefattar gåva skall enligt promemorian (se bilaga 1, avsnitt 6.4.1) nuvarande tidningskun- görande vidgas till att ske enligt den breda principen. Nuvarande totala årskostnad för dagstidningskungörande beräknas av RRV för del av landet (tingsrätterna under Svea hovrätt samt Malmö och Göteborgs tingsrätter) till 81.000 kr. Uppträknad till hela landet blir kostnaden cirka 120.000 kr. Kostnadsökningen beräknas av RRV till 290.000 kr vid en tillämpning av totalitetsprincipen (motsvarande för hela landet cirka 430.000 kr), till 190.000 kr (för hela landet cirka 288.000 kr) vid 5 % spridning och till 165.000 kr (för hela landet cirka 242.000 kr) vid 10 % spridning. Kungörandet bekostas f.n. av enskild, av vilken tas ut den faktiska kungörelsekostnaden i ärendet.

Beslut om försättande i konkurs (såväl ordinär som annan konkurs) föranleder kungörelse bl.a. i tidning inom orten, en eller högst två. Enligt promemorian (se bilaga 1, avsnitt 6.5) skall kungörandet ske enligt den breda principen. Beräkningarna utgår från förhållandena enligt den konkursrättsliga lagstiftning som gällde vid promemorians tillkomst. Nuvarande totala årskostnad för dagstidningskungörandet av

' På några punkter har RRV:s beräkningar av förslagets verkningar hos vissa myndigheter eller inom viss del av landet räknats upp till tal motsvarande verk- ningarna för alla myndigheter på. området eller landet i dess helhet. Viss bearbetning av det samarbetade tidningsspridnings- och annonsprismaterialet har också gjorts för att ytterligare belysa lokala kostnadsvariationer och ekono- miska effekter av alternativa spridningsnivåer.

Prop. 1976/77: 63 133

beslut om konkurs beräknas av RRV för del av landet (samma som i fråga om äktenskapsförord) till 480.000 kr, vilket uppräknat för hela landet motsvarar 720.000 kr. Kostnadsökningen beräknas av RRV till l.522.000 kr vid en tillämpning av totalitetsprincipen (motsvarande för hela landet 2.280.000 kr) resp. 997.000 kr (för hela landet l.490.000 kr) och till 842.000 kr (för hela landet l.260.000 kr). Kungörandet bekostas av konkursboet i fråga om ordinär konkurs samt i regel av sökanden (således i åtskilliga fall staten) i fråga om nuvarande fattigkonkurs. Den faktiska kungörelsekostnaden tas ut.

Ansökan [ vattenmål(ll kap. 235 vattenlagen 1918c523) föranleder kungörelse i tidning inom orten (se bilaga 1, avsnitt 6.2.4). Nuvarande årliga kostnad för sådana kungörelser var år 1974 hos samtliga vatten- domstolar cirka 550.000 kr. RRV beräknar kostnadsökningen vid en tillämpning av totalitetsprincipen till till ungefär 400.000 kr resp. 200.000 kr eller 100.000 kr. Kungörandet bekostas av sökanden.

Handläggning av ärenden enligt miljöskyddslagen'(19691387) före- kommer hos flera myndigheter: koncessionsnämnden för miljöskydd, statens naturvårdsverk och länsstyrelse (se bilaga 1, avsnitt 6.2.4). Hos koncessionsnämnden har RRV undersökt kungörelser i ett 80—tal ärenden inkomna år 1974. Den totala årliga kungörelsekostnaden, cirka 225.000 kr, beräknas av RRV öka med 150.000 kr vid en tillämpning av totalitetsprincipen resp. 120.000 kr eller 65.000 kr. Kungörelse bekostas av sökanden, som har att betala faktisk kungörelsekostnad. RRV anmärker att urvalet av tidningar för kungörande ofta synes ske efter förslag från sökanden eller efter samråd med denne och resultera i att annonsering sker tämligen brett, dvs. i flera tidningar samtidigt.

Om kungörelser hos naturvårdsverket anför RRV att antalet ärenden och ärendenas storlek väl motsvarar förhållandena vid konces- sionsnämnden. Principerna för tidningsval är desamma. RRV finner det därför förefalla sannolikt att effekterna av en konsekvent använd- ning av den breda principen skulle få ungefärligen samma effekter som hos koncessionsnämnden.

RRV anger antalet miljöskyddsärenden hos länsstyrelserna per år till cirka 1.000. Stickprovsundersökningar hos tre länsstyrelser visar enligt RRV följande. Kungörelsekostnaderna för Stockholms län, vilka under budgetåret 1974/75 var 42.000 kr, kan uppskattas öka till omkring 90.000 kr (här inräknas även annonsering i kvällspressen). Års- kostnaden för Södermanlands län, under budgetåret 1974/75 cirka 8.000 kr, bedöms öka i mycket begränsad mån, eftersom länsstyrelsen redan nu annonserar ”brett”. Årskostnaden i Malmöhus län uppgick under budgetåret 1974/75 till drygt 60.000 kr. Länsstyrelsen annonserar emellertid i princip i samtliga tidningar i länet (totalitetsprincipen). Ett genomförande av den breda principen skulle enligt RRV :s bedömning snarast leda till en besparing.

Införing i eller avförande ur handels- eller föreningsregister skall

Prop. 1976/77: 63 134

enligt gällande regler kungöras i bl.a. ortstidning (se bilaga 1. avsnitt 6.4.2, som emellertid utgår från tidigare lagstiftning på området). För anmälning till register utgår en avgift, som skall täcka handläggnings- och kungörelsekostnader. Statens intäkter av dessa avgifter uppgick under budgetåret 1974/75 till 4.2!43.000 kr. Kungörelsekostnaderna för samma tid uppgick till 5.903.000| kr, varav för ortstidningskungörande 5.254.000 kr eller, efter avräkning för kungörelsekostnader i samband med pågående utgallring av föråldrade uppgifter, 4.649.000 kr. Enligt promemorieförslaget skall nuvarande obligatoriska ortstidningskun- görande slopas.

RRV konstaterar att ett slopande av ortstidningskungörandet budgetåret 1974/75 skulle ha motsvarat en besparing av knappt 5 milj. kr. Avgifterna för anmälningarna täcker inte ens annonseringskostna- den. RRV anser det därför inte vara realistiskt att anta att genom- förande av förslaget skulle medför avgiftssänkningar. Besparingen skulle således komma statsverket. tillgodo.

På detta sakområde har RRV gjort en beräkning av effekterna av ett stödjande kungörande. Kostnaden för stödjande kungörande i den mest spridda ortstidningen i resp. län skulle under budgetåret 1974/75 ha blivit cirka 1,5 milj. kr.

] promemorian har vidare föreslagits att vissa registeruppgifter tas undan från tidningskungörande. Dessa uppgifter motsvarar uppskatt- ningsvis endast en mindre del av textvolymen. RRV ser därför inte anledning anta annat än att eventuella reduceringar härigenom i kostnaden för kungörande i Post- och Inrikes Tidningar, som enligt förslaget skall vara obligatorisk kungörandeform, blir av marginell betydelse.

Vissa beslut om tillstånd till utskänkning av öl tillkännages nu genom anslag på anslagstavla hos tillståndsgivande myndigheten (länssty- relsen). Enligt förslaget skall tillkännagivandet i stället ske i ortstidning enligt den breda principen (se bilaga 1, avsnitt 6.11). RRV konstaterar mot bakgrunden av statistik från riksskatteverket att antalet tillstånd normalt är lågt. Budgetåret 1974/75 var antalet 445 och RRV beräknar att kungörelserna inte torde komma att omfatta mer än 15—20 spalt- millimeter i genomsnitt och bedömer att kungörelsekostnaderna kommer att bli relativt obetydliga. För budgetåret 1974/75 skulle de i varje fall inte ha överstigit 200.000 kr.

Vissa beslut om tillstånd till utskänkning av rusdrycker kungörs nu i tidning inom orten. Kungörandet skall enligt förslaget vidgas till att ske enligt den breda principen (se bilaga 1, avsnitt 6.11). RRV konsta- terar att antalet ärenden är relativt lågt utom vid byte av oktrojperiod. Nuvarande oktrojperiod löper ut år 1977. RRV, som har sig bekant att förslag om avskaffande av systemet med oktrojperioder föreligger, har mot denna bakgrund inte gjort några närmare undersökningar på området.

Prop. 1976/77: 63 135

Vissa ansökningar om trafiktillstånd föranleder nu kungörande i ortstidning för att bereda intressenter tillfälle att yttra sig. Enligt förslaget skall kungörandet, som sker jämsides med direkt under- rättelse till företrädare för berörda företag och organisationer, slopas (se bilaga 1, avsnitt 6.11). RRV konstaterar att kungörelsekostnaderna under budgetåret 1974/75 vid länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Örebro, Gävleborgs och Södermanlands län uppgick till totalt cirka 280.000 kr och att dessa länsstyrelser enligt till- gänglig statistik synes handlägga cirka hälften av samtliga hithörande ärenden. RRV bedömer därför den totala kostnaden nämnda budgetår till cirka 0,5 milj. kr, vilket skulle motsvara besparingen. Kungörelse- kostnaden ankommer på enskild. Emellertid tas i vissa län, där särskilt bred annonsering tillämpas, inte hela den faktiska kostnaden ut av sökanden. Besparingen skulle därför inte enbart komma enskild till godo.

Exekutiv auktion på fastighet kungörs i ortstidning. Enligt förslaget skall sådant kungörande ske enligt den breda principen (se bilaga 1, avsnitt 6.13). Kungörelsekostnaden tas ut såsom annan kostnad för för- farandet i målet. RRV har undersökt kungörandekostnaderna vid länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands och Malmöhus län. Antalet kungörelser i Stockholms län bedöms vara cirka 180 per år och kostnaden för spridning i lokalpress cirka 450—550 kr per kungörelse. Årskostnaden för detta län beräknas alltså vara cirka 100.000 kr. RRV, som påpekar att man i Stockholms län har att räkna med högre kostnader med tanke på kungörande i kvällspressen, uppskattar kostnadsökningen enligt förslaget för Stockholms län till cirka 200.000 kr. RRV konstaterar vidare att årskostaden för ortstidningskungörande i Södermanlands och Malmöhus län, där den breda principen redan tillämpas, under budgetåret 1974/75 uppgick till 19.000 kr resp. 161.000 kr.

Införing i och avförande ur aktiebolagsregistret kungörs nu i Post- och Inrikes Tidningar. Förslaget innebär ingen ändring härvidlag. RRV hänvisar till vad som har anförts beträffande handels- och förenings- registren (in fine). l vissa situationer, bl.a. vid nyemissioner, åligger det företrädare för aktiebolag att utfärda kungörelse i bl.a. viss av bolaget bestämd ortstidning. Förslaget innebär att bolaget också framdeles skall ha inflytande över tidningsvalet. RRV har därför inte gjort någon närmare undersökning på detta område.

I fråga om likvidation enligt 173 a & aktiebolagslagen (1944:704) innebär förslaget att nuvarande kungörande i lokal tidning slopas (se bilaga 1, avsnitt 6.6.2). RRV har från PRV inhämtat att under budget- året 1974/75 sådant kungörande har skett vid ett enda tillfälle (för en kostnad av 600 kr).

Om flyttning av fordon skall fordonsägaren underrättas. I vissa fall sker detta genom kungörelse i ortstidning. Enligt förslaget skall orts-

Prop. 1976/77: 63 136

tidningskungörandet ske enligt den breda principen (se bilaga 1, avsnitt 6.12). RRV har undersökt förhållandena i de tre största städerna. [ Malmö uppgick kungörelsekostnaderna under budgetåret 1974/75 till knappt 1.000 kr, i Göteborg samma år till 6.000 kr och i Stockholm år 1974 till 112.000 kr. RRV beräknar kostnadsökningen enligt förslaget för Göteborg till knappt 2.000 kr. För Stockholms vidkommande bedömer RRV att totalkostnaden vid kungörande enligt förslaget skulle bli mer än tredubbelt den nuvarande och vid 5 % tidnings- spridning en fördubbling av nukostnaden. Kostnaden skall tas ut av fordonsägaren. Denna kan emellertid vanligen inte spåras. Kostnaden kommer därför att stanna på kommunerna.

Antalet förrättningssammanträden för äganderättsutredning (jfr bilaga 1, avsnitt 6.2.1 och 6.2.4) uppgår enligt RRV inte till mer än ett hundratal årligen (varav en tredjedel i Dalarna och Värmland). Någon närmare undersökning av kungörelsekostnaderna på detta område har inte gjorts.

Enligt en mångfald författningsbestämmelser skall kungörande ske i olika hänseenden vid tillsättning av tjänst (jfr bilaga 1, avsnitt 6.17). RRV har undersökt om förslaget. i fråga om stödjande kungörande kan antas innebära ett ökat kungörande i t.ex. dagstidningar eller fackpress när det gäller lediga tjänster. RRV konstaterar att, som framgår av både dags- och fackpress, vissa myndigheter annonserar relativt exten- sivt. medan andra är mer återhållsamma. En orsak härtill är att vissa stora arbetsgivare, t.ex. statens järnvägar och p0stverket. sällan rekryte- rar externt. Andra myndigheter åter har ett kontinuerligt behov av att annonsera extensivt för att kunna rekrytera viss personal. Vid kontakt med en rad myndigheter och verk har RRV inte funnit något som ger direkt stöd för antagandet att enbart en regel om stödjande annonse- ring skulle medföra några förändringar i myndigheternas agerande. RRV betonar emellertid att någon systematisk enkät inte har utförts. RRV finner rimligt anta att införande av en enhetlig policy för hur och i vilken omfattning tjänster bör kungöras — liksom möjligen ökade medel för annonsering — är faktorer som i högre grad än enbart en regel om stödjande kungörande skulle påverka annonseringen.

Mot bakgrund av det tidningsspridnings- och annonsprismaterial som har erhållits konstaterar RRV att betydande variationer kan utläsas i fråga om spridning och kostnader. RRV nämner några särskilt iögonenfallande exempel. Annonsering i samtliga lokala dagstidningar med spridning i Stockholms kommun kostar (exkl. moms) cirka 40 kr per spaltmillimeter. Motsvarande annonsering i Gotlands kommun kostar knappt tre kronor. [ Skaraborgs län är det 18 gånger dyrare att annonsera i samtliga tidningar än i enbart den mest spridda tidningen. På Gotland blir det däremot enbart en fördubbling. Annonsering i samtliga tidningar i Stockholms: län, vilket är i särklass dyrast, kostar nästan dubbelt så mycket som motsvarande annonsering i Skaraborgs

Prop. 1976/77: 63 137

län. Medelvärdena för kommunerna i resp. län visar att i allmänhet (med bortseende från Stockholms län, som visar extrema värden) annonsering efter den breda principen medför fördubblade till fyr- dubblade kostnader i jämförelse med annonsering i enbart den mest spridda tidningen i kommunen.

lnom justitiedepartementet har gjorts en ytterligare undersökning av tidningsspridnings- och annonsprismaterialet.

Undersökningen visar att antalet lokala dagstidningar varierar högst avsevärt mellan olika delar av landet. Variationerna i tidningsantal mellan olika kommuner och län belyses i en tablå som bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Prisvariationerna mellan olika orter vid kungörelseannonsering i ortspress med samma spridningstal har också undersökts. För varje kommun resp. län har räknats fram annonskostnaden per spalt- millimeter i ortspress med spridningstalen minst 10 %, minst 5 % och någon som helst spridning (0 %) samt som grundläggande jämfö— relsetal kostnaden för samma annonsering i den mest spridda ortstid- ningen.

Om kvällspressen (se även avsnitt 6.2.2) kan utläsas att den ingår i ortspressbeståndet i spridningsnivån minst 5 % i dels stockholms— området inom Stockholms län och 22 av länets kommuner (annons- pris/spaltmillimeter sammanlagt 7 kronor 50 öre), dels göteborgs— området i Göteborgs och Bohus län samt sammanlagt 14 kommuner i detta län och två grannlän (annonspris/spaltmillimeter 1 krona 25 öre), dels i malmöområdet inorn Malmöhus och Kristianstads län samt 10 kommuner i dessa län (annonspris/spaltmillimeter 1 krona 55 öre).

För att åskådliggöra samspelet mellan tidningsspridning och annons- kostnad har arbetats fram sammanställningar av annonskostnader i kommuner och län för annonsering i resp. geografiska områdes tidningsbestånd med spridning i några olika nivåer. Sammanställ- ningarna tar sikte på annonsering i områdets mest spridda tidning samt tidningsbeståndet i spridningsnivåerna 10 %, 5 % och 0 % (spridning över huvud taget). Dessutom belyses annonsering i tidningsbeståndet i den justerade procenttalsnivä. som i det följande kommer att föreslås gälla för kungörande i ortstidning. Denna motsvarar en nivå av fem- procentig spridning med sådana justeringar att kvällspress (och annonsblad) tas undan och vissa tidningar med utpräglad lokal dominans i någon del av ett län läggs till (se vidare avsnitt 6.2.2). Sammanställningarna i grafisk framställning bör fogas till protokollet som bilag0r3 och 4.

Det bör anmärkas att annonspriserna fortlöpande ändras och att prisnivån nu genomgående ligger högre än i det av RRV redovisade annonsprismaterialet.

Prop. 1976/77: 63 138

6 Föredraganden 6.1 Allmänna synpunkter

Från samhällets sida har under senare år vidtagits olika åtgärder för att förbättra allmänhetens kännedom om föreskrifter och andra åtgärder som beslutas av organ för det allmänna. Ett viktigt steg i denna riktning togs genom statsmakternas beslut är 1971 om vissa allmänna riktlinjer för en förbättrad samhällsinformation (prop. 197156, FiU 197123, rskr 1971:182). Bl.a. slogs fast principen Om en allmän och enhetlig dagspressannonsering i fråga om sådan information rörande rättigheter och skyldigheter som är avsedd att nå alla medborgare. Härmed åsyftades information om exempelvis sociala förmåner. rätt att. delta i allmänna val och skyldighet att avge själv- deklaration. För den statliga sektorns del kom de nya riktlinjerna till uttryck i cirkuläret (1971 :507) till statsmyndigheterna om information genom dagspressannonsering.

l prop. 1975/76:112 har beträffande lagar och andra författningar föreslagits ett enhetligt system för hur dessa skall officiellt tillkännages. Förslaget går i huvudsak ut på att författningar av alla typer i princip bör kungöras och att den lämpligaste formen härför är att ta in författ— ningen i en författningssamling. För kungörandet av främst statliga författningar skall finnas utöver Svensk författningssamling och Riksdagens författningssamling — dels författningssamlingar för centrala myndigheter, dels en författningssamling för varje län. Med författning åsyftas i sammanhanget inte bara lagar och förordningar utan varje föreskrift som avses i 8 kap. regeringsformen, dvs. även normer som beslutas av regeringen eller riksdagen underlydande myndigheter eller av kommuner, landstingskommuner eller kyrkliga kommuner. För de kommunala författningarnas del är det avsett att kommuner och landstingskommuner frivilligt i samråd med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet skall ge ut författnings- samlingar, som inte har någon kungörandefunktion i juridisk bemärkelse men som skall tjäna som hjälpmedel både för den intresse- rade allmänheten och för förtroendemän och tjänstemän. Förslaget i prop. 1975/76:112 har antagits av riksdagen (KU 1975/76:51, rskr 1975/76:362). Lagen (l976:633) om kungörande av lagar och andra författningar träder i kraft den 1 januari 1977.

Som ett led i strävandena efter en förbättrad samhällsinformation har inom justitiedepartementet undersökts också frågan om effektivare former för kungörande av andra åtgärder av myndigheterna än sådana som hör till författningsområdet, dvs. den stora mängden beslut i enskilda mål och ärenden liksom andra åtgärder som vidtas av samhällets organ. Nära samband härmed har frågan om hur motsvarande kungörande skall gå till när skyldighet åvilar enskild att sprida kännedom om viss av honom företagen åtgärd som berör en

Prop. 1976/77 : 63 139

större eller mindre krets andra personer. Dessa spörsmål togs upp redan i informationsutredningens betänkande (SOU 1969:7) Kungörelseannonsering. Utredningen konstaterade att kungörelse- annonseringen präglades av såväl oenhetlighet som bristande ef fektivi- tet och föreslog olika åtgärder för att avhjälpa bristerna. Vad gäller annonsering i dagspressen borde enligt utredningen den regionala och lokala kungörelseannonseringen sträckas ut till att avse de orts- tidningar vilkas spridning täckte en klar majoritet av medborgarna i orten eller området inte bara totalt utan även inom skilda samhälls- grupper. I prop. l97l:56 (s. 25) förklarade chefen för finansdeparte- mentet att han utan att ta ställning till avvägningen mellan riks- omfattande annonsering och annonsering i ortstidning i de olika situa- tioner när kungörelseannonsering skulle äga rum - efter samråd med chefen för justitiedepartementet — anslöt sig till utredningens principiella ståndpunkt att kungörelseannonsering borde ske i samtliga ortstidningar som har en spridning av någon betydenhet. Han tillade att en reform av bestämmelserna om kungörelseannonsering krävde en relativt omfattande detaljgenomgång av lagstiftningen på olika områden och att frågan skulle tas upp av chefen för justitiedeparte- mentet när detta utredningsarbete hade slutförts.

Den undersökning av gällande bestämmelser på området som här- efter har företagits inom justitiedepartementet har redovisats i promemorian (Ds Ju l974:2) Effektivare kungörande. Genomgången bekräftar att reglerna om kungörande behöver revideras. Framför allt gäller detta behovet av att göra kungörandet mer ändamålsenligt än nu. Reglerna på området har tillkommit vid skilda tillfällen och under lång tid. De avser också mycket skiftande kungörandesituationer, varför regleringen har blivit både oenhetlig och svåröverskådlig. En systematisering av regelkomplexet framstår därför som önskvärd både från informationssynpunkt och från kostnadssynpunkt.

Förslaget i departementspromemorian, vilket bygger på informa- tionsutredningens betänkande, syftar till att man i fortsättningen skall tillämpa ett mer enhetligt och effektivt men samtidigt mer flexibelt system i fråga om formerna för kungörande. Systemet har tre huvudinslag. För det första klargörs vilka huvudkategorier av adressater (målgrupper) man har att räkna med, när det gäller att välja form för kungörandet. [ promemorian förordas att man delar in adressaterna i lokala, nationella, blandade och exklusiva målgrupper. Med blandade målgrupper avses här sådana grupper där ett större antal adressater kan lokaliseras till viss ort men vissa av dem kan åter— finnas var som helst i landet. Exklusiva målgrupper syftar på mottagar- kretsar vars behov av information kan tillgodoses genom special- publikationer. För det andra föreslås att det för varje kungörande- situation skall i författning bestämmas det eller de medier som skall vara obligatoriska former för kungörande. [ fråga om ortspress-

Prop. 1976/77: 63 140

annonsering skall härvid tillämpas i huvudsak samma princip som redan gäller i fråga om allmän samhällsinformation. Principen betecknas i promemorian den breda ortstidningsprincipen. Härutöver skall i det enskilda fallet användas också annan form för tillkänna- givandet, om det främjar syftet med kungörandet utan att kostnaden blir större än som är försvarligt med hänsyn till det intresse tillkänna- givandet skall tillgodose (s.k. stödjande kungörande). Valet av form för stödjande kungörande skall träffas med beaktande av målgruppens karaktär, de olika mediernas genomslagskraft och övriga omstän- digheter i den särskilda kungörandesituationen. För det tredje förordas i promemorian att vissa allmänna grundregler om kungörande skall samlas i en särskild lag med generell giltighet i alla kungörande- situationer. Det gäller bl.a. principerna om bred ortstidnings- annonsering och stödjande kungörande. De generella reglerna i den centrala lagen är avsedda att vara ett komplement till de bestämmelser i specialförfattningarna som för där reglerade situationer föreskriver att kungörande skall ske i Post— och lnrikes Tidningar, ortstidning eller specialpublikation eller genom anslag på statlig eller kommunal anslagstavla. Reformen beräknas i promemorian leda till vissa kostnadsökningar. Allmänt sett anses inte finnas något behov av ändring i fråga om huruvida staten eller annan skall svara för kungörandekostnaden. Det förutsätts dock att omprövning sker, om reformen medför oväntat höga kostnader för enskilda eller orimligt stora kostnadsskillnader i olika regioner på grund av lokala variationer i tidningsspridningen.

Vid remissbehandlingen har promemorieförslaget fått ett väsentligen positivt mottagande. Viss kritik har dock riktats mot förslaget. Ett par remissinstanser, däribland justitiekanslern (JK), menar att man bör göra valet mellan obligatoriska och stödjande kungörandeformer mer flexibelt. Från några andra håll (t.ex. naturvårdsverket och en länsstyrelse) hävdas att den föreslagna regeln om stödjande kungörande kommer att leda till merarbete och bristande enhetlighet i kungörandet. Ytterligare en del instanser är kritiska till att promemorian inte innehåller någon närmare redovis- ning av reformens praktiska och ekonomiska effekter. Stockholms tingsrätt framhåller bl.a. att promemorian inte har klarlagt behovet av att i de särskilda fallen tillämpa den breda principen i fråga om ortstidningsannonsering och avstyrker att man genomför reformen på det material som finns i promemorian. Riksrevisionsverket (RRV) ger till känna en liknande inställning och förordar i första hand att reformens kostnadseffekter klargörs, innan man genomför förslaget. A— pressen AB anser å andra sidan att kungörande i dagspressen bör ske i större omfattning än enligt förslaget. Förslaget att de grundläggande principerna om kungörande skall komma till uttryck i en fristående central lag med giltighet i det stora flertalet kungörandesituationer har

Prop. 1976/77 : 63 l4|

så gott som undantagslöst godtagits av remissinstanserna. Endast en instans (namnlagsutredningen) avstyrker förslaget och förordar att syftet med kungörandelagen i stället tillgodoses genom ändring i de olika specialförfattningarna. Om en central kungörandelag införs anser utredningen att den bör ha ett fylligare innehåll än enligt förslaget och utformas som en motsvarighet till delgivningslagen (l970:428). En fylligare reglering förordas också av lantmäteristyrelsen.

En effektivisering av det författningsföreskrivna kungörandet får enligt min mening ses som en angelägen reform i strävandena att förbättra samhällsinformationen. De allmänna skäl som ligger bakom den ökade satsningen på samhällsinformativa åtgärder under senare är gör sig gällande också i fråga om sådant kungörande som ankommer på myndigheter och andra i syfte att sprida kännedom om beslut o.d. som rör större eller mindre grupper av medborgare. Till kungörandet är inte sällan knuten någon form av rättslig verkan, t.ex. såvitt avser beräkningen av tiden för att anföra besvär över ett beslut. Även när inte någon sådan verkan är förenad med tillkännagivandet, kan detta förmedla upplysningar som är av ingripande betydelse för många män- niskor. Kungörandet fyller även i övrigt en viktig funktion när det gäller att sprida kännedom om hur samhällsorganen fungerar.

Det finns emellertid också skillnader mellan samhällsinformation av mera generellt slag och sådan information som syftar till att ge till känna konkreta beslut och åtgärder som har vidtagits av myndigheter eller enskilda. Den förra typen av information är ofta inriktad på att göra medborgarna i allmänhet medvetna om deras rättigheter och skyldigheter på visst område, t.ex. såsom försäkrade enligt lagen (19622381) om allmän försäkring eller såsom skattskyldiga. Ambitions— nivån för information i sådana fall bör vara hög. Som har uttalats av statsmakterna år 1971 bör principen här vara att alla berörda medborgare skall nås av lämplig information. För dagspress- annonsering bör då den av statsmakterna härför fastslagna principen tillämpas, dvs. annonsering ske i samtliga dagstidningar med spridning av någon betydenhet. Principen i tillämpning på detta område har kommit att betecknas totalitetsprincipen. Huruvida informationen har den allmängiltiga karaktären som har förutsatts nu får givetvis bedömas av den myndighet som ansvarar för informationen.

[ fråga om kungörande i den mer inskränkta mening uttrycket används i detta lagstiftningsärende växlar informationsbehovet starkt efter de olika kungörandesituationerna. Det är här mera sällan tal om att nå alla medborgare i landet. Typfallet är att man har att göra med en regionalt eller lokalt något så när avgränsbar krets av adressater. Man ställs här i varje särskild situation inför en avvägning mellan önskemålet att nå så många som möjligt inom den aktuella målgruppen och det av kostnadsskäl betingade villkoret att informa- tionen sprids genom sådana medier som bäst motsvarar motta-

Prop. 1976/77: 63 142

garkretsens behov av information. Det är här inte utan vidare givet att avvägningen resulterar i att man använder så många medier som möjligt. I åtskilliga fall kan det vara tillräckligt att nöja sig med en eller ett par kungörandeformer, om dessa nämligen utnyttjas effektivt. Över huvud måste man vid bedömningen av olika kungörandesituationer anlägga en flexibel syn på hur informationsbehovet skall tillgodoses, så att inte kostnaderna kommer att stå i dålig proportion till det intresse kungörandet skall tillgodose.

Förslaget i promemorian till ett mer nyanserat system för kun- görande ligger i linje med vad jag nu har anfört. Förslagets huvuddrag har också godtagits av flertalet remissinstanser. Jag skall här endast uppehålla mig vid ett par invändningar som har kommit fram vid remissbehandlingen.

Det har från några håll hävdats att man måste ge myndigheterna mer fria händer att i de enskilda fallen bestämma hur kungörandet skall gå till än vad som följer av promemorieförslaget. Som framgår av vad jag har sagt tidigare har jag i och för sig förståelse för detta önskemål. [ förslagets kombination av en obligatorisk och en stödjande (fakultativ) del i kungörandet ligger ett hänsynstagande till vad som framstår som mest effektivt i det särskilda fallet. Man kan emellertid inte bortse från att regleringen samtidigt bör präglas av en viss enhet- lighet i fråga om kungörandeformerna i likartade situationer. Enligt min mening bör det underlätta för dem som har att tillämpa systemet, om man i varje specialförfattning klart anger vilket eller vilka medier som skall vara obligatoriska. Även för allmänheten bör det vara till fördel att veta vilken spridningsform som under alla omständigheter skall komma till användning. Det ger också möjlighet att hålla kungörandekostnaderna inom rimliga och förutsebara gränser.

En viktig fråga i sammanhanget är naturligen i vilken utsträckning den breda principen bör tillämpas vid annonsering i dagspressen. Jag finner det för min del naturligt att man också beträffande kungörande utgår från det allmänna uttalande i frågan som gjordes år 1971. Härför talar inte minst att valet av informationsvägar bör ske på sådant sätt att man inte utestänger någon eller några mottagargrupper från möjlighet att få behövlig information. Från allmänt demokratiska synpunkter är det av särskild betydelse att ingen diskrimineras på grund av sitt tidningsval.

I enlighet med det anförda bör som en grundläggande princip för kungörelseannonsering i ortspress gälla att annonseringen sker i alla lokala dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet bland dem till vilka kungörelsen riktar sig. I vilka situationer ortstidnings- annonsering blir aktuell får naturligen prövas för varje område för sig. Jag återkommer i det följande till både den närmare innebörden av den breda principen och räckvidden av dess tillämpning i olika kungörandesituationer (se avsnitt 6.2.2).

Prop. 1976/77: 63 [43

Tanken på ett nyanserat kungörandesystem av nu diskuterat slag låter sig inte gärna förenas med det vid remissbehandlingen från några håll framställda önskemålet om en mer uttömmande och fastare regle- ring av medievalet i varje kungörandesituation. Möjligheten till stödjande kungörande bör dock självfallet utnyttjas så att tillbörlig hänsyn tas till både kostnadsaspekterna och behovet av konsekvens i fråga om valet av kungörandeform i likartade fall.

Promemorieförslaget innebär en ovillkorlig skyldighet att i varje särskilt fall pröva frågan om stödjande kungörande och att vid behov besluta om den eller de fakultativa kungörandeformer som skall tillämpas. Det är uppenbart att en sådan ovillkorlig plikt att väga intresset av största möjliga Spridning mot kostnadsaspekten emellanåt kan bli betungande för dem som har att tillämpa reglerna. Handlägg- ningen av mål och ärenden där kungörande aktualiseras får givetvis inte onödigtvis fördröjas av vidlyftiga överväganden om komplette- rande kungörandeformer. För att undgå den fara som ligger i en obligatorisk prövningsplikt förordar jag att regeln i ämnet ges formen av en rekommendation till myndigheter och andra som har att tillämpa den. Jag förutsätter också att regeln kommer att kompletteras med vägledande anvisningar från vederbörande centrala myndigheter i den mån behov därav föreligger.

De ekonomiska konsekvenserna för staten och enskilda av en vidgad kungörelseannonsering i enlighet med det föreliggande förslaget har på regeringens uppdrag undersökts av RRV. Resultatet har redovisats i en av RRV i december 1975 upprättad skrivelse Effektivare kungörande — ekonomiska verkningar jämte en därvid fogad promemoria i ämnet. Promemorian innehåller dels en redovisning av dagspressens spridningstal samt annonskostnader läns- och kommunvis på basis av uppgifter från Tidningsstatistik AB, dels RRV :s beräkningar av förslagets ekonomiska effekter såvitt gäller (obligatorisk) dagspress- annonsering på vissa viktigare sakområden, nämligen kungörande i fråga om äktenskapsförord, konkurs, ansökan i vattenmål, miljöskydds- ärenden, aktiebolags-, handels- och föreningsregistren, tillstånd till utskänkning av öl eller rusdrycker, trafiktillstånd, exekutiv försäljning av fastighet, flyttning av fordon, äganderättsutredning och tjänstetill- sättning. Av tidningsstatistiken kan utläsas att kostnadseffekterna av förslaget varierar betydligt mellan olika delar av landet (se vidare avsnitt 5). '

Som har framhållits redan i departementspromemorian är det förenat med vissa svårigheter att göra exakta beräkningar av reformens ekonomiska konsekvenser. Intresset knyter sig visserligen främst till dagspressannonseringen. Med hänsyn till att reformen berör i princip alla kungörandesituationer skulle emellertid en fullständig redovisning av kostnadseffekterna kräva en mycket tidsödande och kostsam genom- gång. Enligt min mening ger det av RRV framlagda materialet i

Prop. 1976/77: 63 l44

förening med övrig utredning goda hållpunkter för ett ställnings- tagande till förslagets ekonomiska verkningar. Det bör dock påpekas att RRV:s material inte innehåller någon beräkning av kostnads- effekterna av det stödjande kungörandet.

Föreliggande utredning tyder närmast på att ett genomförande av de av mig förordade principerna för obligatoriskt och stödjande kungörande medför viss ökning av kostnaderna för enskilda. En sådan effekt synes oundviklig, om man inte från reformen undantar viktiga områden där den breda principen annars skulle slå igenom, t.ex. kungörande av äktenskapsförord och boskillnadsansökningar. Det skulle dock te sig inkonsekvent att undanta fall av dessa slag enbart under hänvisning till att det ytterst ankommer på enskild att stå för kungörandekostnaden. Till följd av lokala variationeri tidningsspridningen kan visserligen Uppkomma en del skillnader i kostnadshänseende. Dessa skillnader torde dock inte bli av sådan omfattning att det kan anses påkal- lat med särskilda åtgärder för att minska dem. Jag vill i sammanhanget er- inra om den möjlighet till ersättning för kungörandekostnad som står till buds för den som får allmän rättshjälp. se 9 5 andra stycket 6 rättshjälpsla- gen ( [9721 429). Det bör även framhållas att huvuddelen av de kungörande- situationer där enskilds kostnadsansvar aktualiseras inte rör enskilda med- borgare som privatpersoner utan dem som driver någon form av rörelse, framför allt genom bolag eller förening. Förslaget synes inte behöva leda till ökat kostnadsansvar för staten. Detta hänger främst samman med vad som har förordats beträffande borttagande av ortstidning som obligatorisk kungörandeform i fråga om registrering av uppgifter om juridiska personer (se bilaga 1 under 6.4.2). Som jag skall återkomma till i det följande ansluter jag mig till promemorians ståndpunkt i denna del. Förslagets kostnadseffekter i övrigt torde bli av begränsad räckvidd för den statliga sektorns del. Detta beror inte minst på att vissa statliga myndigheter redan idag tillämpar den breda principen beträffande ortstidningsannonsering (se även vad som sägs om ambitionsnivån för kungörande i ortstidning i avsnitt 6.2.2).

Den kommunala sektorn berörs i princip inte av det föreliggande förslaget (se vidare avsnitt 6.2.1).

Mot denna bakgrund anser jag inte att det med tanke på förslagets ekonomiska konsekvenser föreligger något hinder mot att genomföra ett sådant nytt system för kungörande som jag har förordat nyss. Till frågan om enskilds skyldighet att betala kungörandekostnad åter- kommer jag i avsnitt 6.2.5.

När det gäller att författningstekniskt ge uttryck åt de grundläg- gande principer som bör gälla på kungörandeområdet står valet mellan att slå fast dessa principer i en central författning, som kompletterar specialförfattningarnas regler om vilka former som skall tillämpas för

Prop. 1976/77: 63 145

kungörande på det särskilda området, och att i varje specialförfattning ta in den eller de generella regler som skall gälla för hur kungörandet skall gå till. I likhet med den övervägande majoriteten av remiss- instanser anser jag att man bör välja den först nämnda metoden. Denna metod stämmer överens med vad som har tillämpats i andra jämförbara sammanhang under senare är. t.ex. i fråga om regleringen av hur delgivning skall ske. Den innebär också att man i en och samma författning lätt kan ta reda på vilka allmänna grundsatser som skall följas vid kungörande. Som jag senare skall beröra torde en central författning böra göras något utförligare än enligt promemorieförslaget. Bl.a. är det önskvärt att i författningstext precisera vad som skall räknas som dagstidning. Även av detta skäl bör metoden med en central kungörandelag ges företräde framför andra lagtekniska lösningar.

Till de skäl som jag nu har anfört för att samla de grundläggande reglerna om kungörande i en central författning kommer önskemålet att systematisera nuvarande oenhetliga och svåröverskädliga regler på området. Införandet av en central författning med vissa huvudregler synes mig ligga väl i linje med grundtanken bakom reformen, nämligen att åstadkomma ett effektivare kungörande. Att en sådan författning bör ges lags natur anser jag befogat av bl.a. det skälet att den riktar sig även till andra än myndigheter. Det synes mig också vara av vikt att riksdagen bereds möjlighet att genom lag besluta om de allmänna rikt- linjer som skall tillämpas på området.

Jag förordar därför att en reform av kungöranderegleringen sker enligt de nu angivna riktlinjerna.

6.2. Huvuddragen i en ny reglering av kungörandet

6.2.1. Reformens omfattning

En första fråga när det gäller att närmare bestämma omfattningen av en reform på det nu aktuella området är om ett nytt system skall avse alla situationer där något skall kungöras eller om vissa begränsningar måste göras. Som jag har nämnt redan i föregående avsnitt har nyligen beslutats ett enhetligt system för kungörande av lagar och andra författningar (prop. 1975/762112). Med författning åsyftas här inte bara lagar och förordningar utan varje föreskrift som avses i 8 kap. rege- ringsformen, dvs. även normer som beslutas av regeringen eller riksdagen underlydande myndigheter eller av kommuner. landstings- kommuner eller kyrkliga kommuner. Det är med tanke på det nya systemet för författningskungörande naturligt att från en ny reglering av kungörandet ta undan kungörande av författningar. Detta har även förordats i departementspromemorian och godtagits av så gott som alla remissinstanser. Jag förordar därför att i en ny kungörandelag görs uttryckligt undantag för kungörande av författning.

Prop. 1976/77: 63 146

En allmän kungörandelag bör enligt promemorian begränsas till att ZIVSC fall när kungörande skall ske i Post- och Inrikes Tidningar. orts- tidning eller specialpublikation eller genom anslag på statlig eller kommunal anslagstavla. Någon generell reglering beträffande övriga kungörandeformer anses inte behövlig. Varje medium skall emellertid i princip kunna användas för stödjande kungörande.

Promemorians ståndpunkt i berörda hänseende har godtagits vid remissbehandlingen. Även jag ansluter mig till förslaget. Som jag strax skall återkomma till anser jag dock obehövligt att i lagen reglera de fåtaliga fall då kungörande skall ske endast genom specialpublikation. Att en central författning på området begränsas till de situationer när kungörande skall ske i ortstidning eller Post- och lnrikes Tidningar eller genom anslag på offentlig anslagstavla finner jag naturligt av flera skäl. Till en början kan framhållas att något behov av att generellt reglera alla upptänkliga kungörandesituationer inte har gett sig till känna. Som har påpekats i promemorian finns det en mångfald sprid- ningsformer av mer eller mindre speciellt slag. Det säger sig självt att ett nytt och enhetligt system för kungörande inte kan avpassas efter varje sådan speciell situation, där det finns behov av att sprida kännedom om myndighets åtgärd. En generell reglering bör redan med hänsyn härtill inriktas på framför allt tidningskungörande.

Beträffande vissa kungörandeformer talar också andra omstän- digheter för att en ny reglering på området bör begränsas på nu antydda sätt. Det nya systemet för författningskungörande innebär att nuvarande länskungörelser, vilka används framför allt vid publicering av normbeslut, skall ersättas av en författningssamling för varje län. Enligt min mening saknas skäl för att behålla någon motsvarighet till lånskungörelserna enbart som föreskriven kungörandeform för andra beslut och åtgärder än normbeslut. En sådan utveckling ligger också i linje med promemorians av remissinstanserna biträdda förslag att läns- kungörelserna skall slopas som obligatorisk spridningsform.

Kungörande i kyrka förekommer idag i dess ursprungliga form, dvs. uppläsning från predikstolen, bara beträffande vissa inomkyrkliga till- kännagivanden. [ övrigt går sådant kungörande till så att kungörelsen hålls tillgänglig hos kommunstyrelsen i vederbörande kommun, varjämte meddelande härom och om kungörelsens huvudsakliga innehåll anslås på kommunens anslagstavla. Promemorieförslaget innebär på denna punkt att kungörande i kyrka slopas som obligatorisk spridningsform i utomkyrkliga angelägenheter. Förslaget har inte mött någon-erinran vid remissbehandlingen, och även jag biträder det.

I fråga om begreppet ”specialpublikation” framhöll informationsut- redningen i anslutning till sitt systemförslag att det skall vara fråga om publikation som utgör exklusivt medium och inte om publikation som kompletterar annat medium. Som exempel på den senare gruppen nämndes Underrättelser för sjöfarande. l promemorian har för special-

Prop. 1976/77: 63 l47

publikationer föreslagits en obligatorisk användning i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag (jfr även förslaget till formval för kungörelse om sjöfynd i bilaga l, avsnitt 6.l2).

Allmänt sett torde specialpublikationer genom sin omedelbara inriktning på klart avgränsade målgrupper vara överlägsna de flesta andra medier när det gäller informationsspridning till sådana grupper. De fyller inom sitt användningsområde mycket högt ställda krav på effektivitet till rimlig kostnad. Emellertid ligger det i sakens natur att för författningsföreskriven användning av specialpublikation måste krävas bl.a. att publikationen har en varaktig utgivning och karaktär. För obligatorisk användning torde i praktiken f.n. inte komma i fråga andra publikationer än sådana som utges av myndighet eller facklig organisation.

Som framgår av den tidigare redogörelsen är området för författ- ningsreglerat kungörande i specialpublikation mycket snävt. I flertalet fall föreskrivs vid sidan av sådant kungörande annat medium för spridning till annan del av målgruppen, t.ex. ortstidning. Sådana fall blir regelmässigt redan därigenom hänförliga till kungörandelagens tillämpningsområde. För obligatorisk användning av specialpublikation som enda medium blir tillämpningsområdet synnerligen begränsat. Enligt min mening är det som jag har nämnt förut därför inte nöd- vändigt att låta dessa fall omfattas av kungörandelagen. Behovet av stödjande kungörande i dessa fall synes lämpligen böra prövas för varje sådan situation för sig. Något hinder för att sålunda utan stöd i kungörandelagen förordna om stödjande kungörande finns inte i fall där kostnaden för kungörandet åvilar det allmänna.

I promemorian behandlas även kungörande i radio/TV. Någon ändring i nuvarande användning av dessa medier för mycket speciella kungörandefunktioner, t.ex. tillkännagivande av beredskapslarm, föreslås inte. Ståndpunkten att radio/TV av såväl formella som praktiska skäl bara i begränsad utsträckning kan tas i anspråk för kungörande delas av Sveriges Radio AB i dess remissyttrande. Jag är inte heller beredd att föreslå någon ändring i fråga om utnyttjande av dessa medier för spridning av sådan information varom är fråga i detta lagstiftningsärende.

Vad jag har anfört nu bestyrker att en central författning om kungö- rande bör ta sikte på situationer där den obligatoriska spridnings- formen är Post- och Inrikes Tidningar, ortstidning eller anslag på myndighets anslagstavla (till frågan om kungörande på kommuns anslagstavla återkommer jag strax). Liksom promemorian utgår jag från att föreskrift om vad som i det enskilda fallet skall vara obliga- torisk form för kungörande skall vara angiven i specialförfattningen på det särskilda området. I fråga om stödjande kungörande bör i princip inte finnas någon begränsning såvitt gäller valet av medium. Som jag skall återkomma till blir det här i stället fråga om en avvägning mellan

Prop. 1976/77: 63 148

kostnaden för kungörandet och intresset av att sprida så fullständig kännedom som möjligt om det beslut eller den åtgärd som skall kungöras.

Kungörande aktualiseras för det mesta beträffande beslut eller andra åtgärder av det allmännas organ. Det är också i sådana fall som behov typiskt sett föreligger av att sprida kännedom om åtgärden till en vidare krets av personer. Normalt ankommer därför kungörande på myndighet. Att en central författning i fråga om kungörande skall i första hand ta sikte på dessa kungörandesituationer ligger i sakens natur. Det är också uppenbart att det här främst blir tal om den skyldighet som åvilar statliga organ i detta hänseende.

Skyldighet att kungöra beslut och andra åtgärder åvilar i viss utsträckning också kommunala myndigheter. Man får här skilja mellan olika fall. En kategori rör situationer då det enligt lag åvilar kommunalt organ att sprida kännedom om den kommunala verksam- heten, t.ex. tidpunkt för sammanträde med kommunfullmäktige. En annan rör kungörande av kommunala författningar. En tredje rör sådana fall där kungörande är föreskrivet beträffande åtgärd av organ för den specialreglerade kommunalförvaltningen.

Vad gäller formerna för kommunala organs verksamhet innebär promemorieförslaget den ändringen i förhållande till nuvarande ordning att den breda principen föreslås gälla i fråga om tidnings- kungörande när sådant är föreskrivet. Vidare förordas som en kon- sekvens härav att 14 & kommunallagen (19532753) ändras så att hittills- varande minoritetsskyddsregel vid omröstning om tidningsval skall utgå. Även vissa ytterligare mindre justeringar i kommunallagens regler om kungörande upptas i lagförslaget.

Vid remissbehandlingen har kritik riktats mot förslaget från en del håll. Sålunda menar bl.a. Svenska kommunförbundet och kommunal- lagsutredningen att frågor om kungörande rörande den kommunala verksamheten liksom hittills bör regleras uteslutande i kommunal- lagstiftningen. Kommunförbundet befarar också att en tillämpning av den breda principen skall leda till ökade kostnader. Även Landstings- förbundet är kritiskt mot förslaget. Länsstyrelsen i Stockholms län förordar att minoritetsskyddsregeln i 14 & kommunallagen behålls.

Kommunallagstiftningen är f.n. föremål för en genomgripande revision på grundval av kommunallagsutredningens betänkande (SOU l974:99) Enhetlig kommunallag och utredningens om den kommunala demokratin betänkande (SOU l975z41) Kommunal demokrati. ] det förslag till ny kommunallag som nyligen har förelagts riksdagen (prop. 1975/76:187) tas upp frågan om hur de kommunala organens verksam- hetsformer skall kungöras. Efter samråd med chefen för kommun- departementet förordar jag att dessa kungörandefall också i fortsätt- ningen regleras i princip uttömmande i kommunallagstiftningen (se prop. 1975/76: 187 s. 249). Med den lagtekniska lösningen i fråga om t. ex. 15 å

Prop. 1976/77: 63 149

förslaget till kommunallag blir visserligen några regler i den centrala kun- görandelag. som jag avser att föreslå i detta ärende. (. ex. regeln om stöd- jande kungörande. formellt tillämpliga på kungörande som avses i det nämnda lagrummet och annat kungörande som genom hänvisning från andra kommunala författningar regleras på samma sätt. Detta torde emel- lertid inte vålla några svårigheter i praktiken.

I fråga om kungörande av kommunala författningar följer av vad jag har sagt tidigare att dessa bör undantas från den nya regleringen.

Vad slutligen angår de speciella fall där kungörande är föreskrivet beträffande beslut eller annan åtgärd av organ hörande till den special- reglerade kommunalförvaltningen torde anledning saknas att i före- varande hänseende behandla sådana fall annorlunda än om kungö- randeskyldigheten åvilar statligt organ. Exempel på situationer där kungörande ankommer på kommunalt organ av nu berörda slag lämnar kungörande enligt 24 ä 1 mom. fjärde stycket byggnadsstadgan (1959:612) av byggnadsnämnds beslut om rivningsförbud enligt 35 a & byggnadslagen (1947: 385).

Vad jag har sagt nu om kungörande av kommunala organs åtgärder har motsvarande aktualitet beträffande kungörande rörande kyrko- kommunala organs verksamhet.

Som jag har framhållit i föregående avsnitt ankommer kungörande ibland på enskild antingen som privatperson eller som näringsidkare. Även dessa situationer bör falla under en ny reglering av kungörandet. I vilken utsträckning de obligatoriska kungörandeformerna skall tillämpas i dessa fall får naturligen avgöras från område till område.

Det säger sig självt att en reglering av det omfattande slag som jag har föreslagit nu — trots de inskränkningar som har förordats kommer att bli tillämplig i en mångfald skiftande situationer. Det bör därför som har föreslagits i promemorian finnas möjlighet att i särskilda fall avvika från regleringen i en ny lag om kungörande. En uttrycklig lagregel härom bör meddelas.

6.2.2 De obligatoriska kungörandeformerna Med utgångspunkt i den indelning i målgrupper som föreslagits av informationsutredningen förordas i promemorian att de obligatoriska kungörandeformer där tillämpning av kungörandelagen aktualiseras normalt skall användas på följande sätt, nämligen ortstidning för lokala målgrupper, Post- och Inrikes Tidningar för nationella målgrupper, Post— och Inrikes Tidningar och ortstidning för blandade målgrupper samt specialpublikation för exklusiva målgrupper. Denna principiella ståndpunkt i fråga om mediernas användningsområden har i regel inte mött några invändningar vid remissbehandlingen. Kritiska röster saknas dock inte. Jag anser det lämpligt att i det följande behandla de olika kungörandeformerna var för sig.

Prop. 1976/77 : 63 150

P().s't- och Inrikes Tidningar

Förslaget att använda Post- och Inrikes Tidningar som obligatorisk form för landsomfattande spridning av information godtas av åtskilliga remissinstanser bara under förutsättning att tidningen ges en mera modern och lättillgänglig utformning än f.n. liksom en större spridning än nu. Några instanser, bland dem NSI, menar att man inte bör ta ställning till frågan om tidningens användning förrän man har avgjort dess framtida utformning. En instans (lantmäteristyrelsen) ifrågasätter om inte dagspressannonsering kan tjäna som alternativ spridningsform också beträffande nationella målgrupper.

För egen del anser jag det vara uppenbart att vi även i fortsättningen behöver ett riksomfattande medium för sådan information som tar sikte på alla medborgare i landet eller sådana grupper av medborgare som är spridda över hela eller större delen av landet. Post- och Inrikes Tidningar har sedan gammalt varit det officiella organ som fyller denna funktion. Även om tidningen huvudsakligen är spridd bland dem som yrkesmässigt har intresse av att följa vad som kungörs i tid- ningen, fyller den därmed en verklig funktion, eftersom det kungjorda ofta torde bli registrerat och på så sätt kan utnyttjas också av en bredare allmänhet, t.ex. bankernas kunder. Tidningens användning för detta ändamål har också tillvunnit sig långvarig hävd. Att helt eller delvis ersätta den med annonsering i dagspress är enligt min mening inte något realistiskt alternativ. Redan de stegrade kostnader som skulle vara förenade med en sådan ordning pekar på att en officiell tidning av den typ som Post- och Inrikes Tidningar representerar är den lämpligaste kungörandefornten beträffande nationella målgrupper.

Informationsutredningen har i betänkandet (SOU 1971 :2) Post— och Inrikes Tidningar lagt fram förslag till ny utformning av tidningen i syfte att göra den bättre lämpad som nationell kungörandeform. För- slaget, som vid remissbehandlingen har fått ett välvilligt mottagande, har övervägts inom justitiedepartementet. Efter samråd med bl.a. Svenska akademien kommer inom en snar framtid att vidtas sådana åtgärder att tidningen moderniseras och dess innehåll görs mera lättill- gängligt. Jag räknar med att tidningens värde som informationskälla härigenom kan ökas avsevärt. Med åtgärder av sådant slag förlorar enligt min mening den kritik som har riktats mot Post- och Inrikes Tidningar det mesta av sin tyngd. Någon anledning att ytterligare avvakta med ett ställningstagande i frågan anser jag inte finnas.

Jag förordar mot denna bakgrund att Post— och Inrikes Tidningar normalt bör användas för landsomfattande kungörande som riktas till nationella eller blandade målgrupper.

Ortstidning Enligt promemorieförslaget skall som har nämnts nyss annonsering i

Prop. 1976/77: 63 151

ortstidning användas som normalform för lokalt/regionalt kungörande som riktar sig till lokala eller blandade målgrupper. [ fråga om annonseringens bredd föreslås i nära anslutning till statsmakternas principiella ställningstagande år 1971 att annonsering skall ske i samtliga lokala dagstidningar som har en spridning av någon betyden- het bland dem till'vilka kungörelsen riktar sig (den breda principen). Med "dagstidning” åsyftas härvid tidning som är inriktad på reguljär dagsaktuell nyhetsförmedling och/eller opinionsbildning och utkommer med minst ett nummer i veckan. Promemorian ger ingen närmare bestämning av vad som vid kungörande skall förstås med "spridning av någon betydenhet”.

Ortstidning som obligatorisk kungörandeform för lokala och blandade målgrupper godtas undantagslöst av remissinstanserna. Delade meningar kommer däremot till synes i fråga om hur långt man skall tillämpa den breda principen. Några remissinstanser, däribland NSI, menar att man för att nå bättre effektivitet och undvika tolk- ningsproblem bör gå längre än förslaget och annonsera i varje tidning som har någon spridning över huvud. Dessa instanser gör sig härmed till tolkar för att man bör tillämpa en totalitetsprincip av samma slag som på det allmänt samhällsinformativa området. Vissa andra instan- ser, t.ex. RRV och Stockholms tingsrätt, ifrågasätter å andra sidan om man med en annonsering enligt den breda principen verkligen vinner den önskade ökningen av effektiviteten. Ytterligare en del instanser, däribland JK och ett antal domstolar, förordar att man ger myndig- heter och andra större utrymme att avgöra annonseringens bredd från fall till fall och med beaktande av bl.a. kungörandekostnadens storlek sedd i förhållande till värdet av vad saken gäller. Som exempel på situa- tioner där en begränsad annonsering framstår som befogad nämner JK information som vänder sig till banker, advokater, affärsföretag och liknande särskilda grupper men som ägnas ringa intresse av allmän- heten i övrigt.

Huvudintresset vid en ny reglering av formerna för kungörande tilldrar sig utan tvekan frågan i vilken utsträckning dagspressen skall användas för att sprida kännedom om innehållet i kungörelser som primärt riktar sig till geografiskt något så när avgränsbara mottagar- kretsar (lokala och blandade målgrupper). Delade meningar råder i och för sig inte om att annonsering i dagspressen är den bästa metoden för att informera sådana målgrupper. Vad som har kritiserats är främst promemorieförslagets anknytning till 1971 års principuttalande när det gäller att ange annonseringens bredd. Jag skall därför något närmare utveckla min syn på hur en lagreglering i ämnet bör utformas.

Till en början vill jag slå fast att frågan i vad mån dagspressannonse- ring över huvud skall användas i viss kungörandesituation måste bedömas för varje situation för sig. Som har betonats av pressut-

Prop. 1976/77: 63 152

redningen är kungörelseannonsering inte att se som en form av presstöd, utan informationens effektivitet bör vara den ledande principen för att bestämma när annonsering skall ske. Detta innebär inte att man skall gå ifrån det uttalande som gjordes år 1971 i fråga om kungörelseannonsering utan bara ett konstaterande av att man måste göra klart i vilka fall dagspressannonsering skall förekomma, innan man bestämmer annonseringens bredd.

[ promemorian har redovisats resultatet av en omfattande detalj- genomgång av nuvarande kungöranderegler i syfte att klarlägga hur man på olika områden skall nå fram till effektivast möjliga kungö- rande. De olika kungörandesituationerna har förts samman i 16 skilda huvudgrupper, inom vilka i sin tur återfinns en mångfald olika special- fall. Uppskattningsvis rör det sig om bortåt 500 kungörandesituationer. Detta pekar enligt min mening på att det är mindre meningsfyllt att föra en generell diskussion om i. vilka fall dagspressannonsering skall användas. En bättre metod synes vara att bedöma denna fråga från fall till fall mot bakgrund av vad jag har sagt i det föregående om lämplig- heten av att använda ortstidning som medium för att nå lokala och blandade målgrupper. För vissa huvudtyper av kungörandesituationer kan det visa sig lämpligt att behandla en något större kategori i ett sammanhang, t.ex. kungörande av uppgifter om juridiska personers förhållanden. En prövning av det detaljerade slag som jag nu har förut- skickat innebär i själva verket att stor hänsyn tas till det vid remiss- behandlingen från en del håll framförda önskemålet om en mer flexibel syn på i vilken omfattning annonsering i dagspress skall förekomma som obligatoriskt medium vid kungörande.

Frågan om hur bred informationen skall vara i de fall ortstidnings- annonsering bedöms vara den lämpligaste spridningsformen är i sak densamma som förekommer beträffande den allmänna samhälls- informationen. Som har påpekats i något remissyttrande torde det vara till fördel om en uttrycklig definition av dagstidningsbegreppet inflyter i lagen.

Efter spridningsformen kan dagstidningarna indelas i tre huvud- grupper: sådana som helt eller till övervägande del sprids efter prenu- meration, sådana som helt eller till övervägande del sprids genom lös- nummerförsäljning (framför allt kvällspressen) och sådana som sprids utan eller till obetydlig kostnad för mottagaren (vissa annonsblad).

Kvällspressen har i sin lokala. bevakning inte ambitionen att täcka hela fältet av nyhetsförmedling. Tidningar inom denna grupp anlitas bara i begränsad utsträckning som enda lokala nyhets- och opinions- organ. Kungörande i tidningar med denna inriktning skulle således inte innebära någon egentlig ökning av den lokala eller regionala spridning som sker genom de prenumererade tidningarna. Den berörda tidnings- gruppen bör därför lämnas utanför det dagstidningsbegrepp som en

Prop. 1976/77: 63 153

reglering på kungörandeområdet bör utgå från. I lagtekniskt hänseende kan det uttryckas genom att _till en bestämning av detta begrepp fogas kravet att tidningens vardagsupplaga skall vara helt eller till över- vägande del abonnerad.

Annonsbladen, vilka helt eller övervägande finansieras genom annonsintäkter, är visserligen mestadels inriktade på lokal spridning. Tidningarnas innehåll är emellertid starkt präglat av det annons- spridande syftet. Kungörande i sådana tidningar skulle inte innebära någon egentlig ökning av den lokala eller regionala spridning som sker genom prenumererade tidningar. Jag förordar därför att även annons- bladen lämnas utanför det dagstidningsbegrepp som används i kun- görandelagen. Även detta kan ske genom det nyss uppställda kravet att upplagan skall vara helt eller till övervägande del abonnerad.

En särskild fråga är hur de prenumererade storstadstidningarna skall bedömas i sammanhanget. Dessa tidningar har en dubbel funktion, nämligen dels att förmedla allmänna nyheter inom hela sitt spridnings- område, dels att förmedla lokala nyheter inom ett mindre område allmänt sett utgivningsorten med omnejd. Tidningar med dessa båda funktioner bör enligt min mening tas i anspråk för obligatoriskt kungö- rande endast inom sitt lokala spridningsområde, t.ex. Dagens Nyheter endast för storstockholmsområdet. Jag förordar således den ytterligare begränsningen av dagstidningsbegreppet att till detta fogas bestäm- ningen ”lokal”.

Hur bred informationen skall vara i fråga om de lokala dagstid- ningarna beror naturligtvis på vilken ambitionsnivå som eftersträvas. Jag har redan i det föregående förklarat det vara önskvärt att hålla fast vid 1971 års principuttalande som utgångspunkt. Det gäller emellertid att säkerställa en spridningseffekt som inte bara ligger i linje med den eftersträvade ambitionsnivån utan också är godtagbar från kostnads- synpunkt. Detta talar för att man vid kungörande bör välja en något lägre nivå än som följer av den totalitetsprincip som tillämpas vid allmän samhällsinformation. Någon större skillnad bör dock inte göras.

Att begränsa kungörandet till ett visst antal tidningar, t.ex. två eller tre, är inte förenligt med reformens syften. Detta skulle också med hänsyn till pressens ojämna utbredning i landet ge högst varierande spridningseffekter i skilda landsändar. En lösning bör i stället sökas med ledning av tidningarnas spridningstal. Självfallet skall på kungö- randets område spridningen bedömas i förhållande till målgruppen i varje särskilt fall av kungörande. I flertalet fall torde emellertid en geografisk avgränsning av målgruppen vara den enda möjliga. Det är därför naturligt att till grund för en allmän bedömning av den önskvärda spridningsnivån lägga tillgänglig tidningsstatistik, vilken är baserad på spridning inorn geografiska enheter.

Den redovisning av spridningstal (antal vardagsexemplar per 100

Prop. 1976/77: 63 154

hushåll inom län resp. kommun) och annonskostnader (kr/spaltmilli- meter) som innefattas i RRV:s kostnadsundersökning (se avsnitt 5) tyder på att en rätt god spridningseffekt uppnås redan vid spridnings- talet 10 per 100 hushåll. En förskjutning av nivån till spridningstalet 5 per 100 hushåll motsvarar emellertid en avsevärt förbättrad spridning till förhållandevis blygsam ökning av kostnaderna. Jag förordar att man väljer denna senare nivå som norm för hur pass bred ortstidnings— annonseringen skall vara. Denna norm bör skrivas in i kungörande- lagen.

Man kan inte bortse från att en norm av nu förordat slag någon gång kan leda till oönskade resultat. Vid kungörande som riktar sig till regionalt avgränsade målgrupper kan förekomma att tidning med angiven spridning inom ett helt län över huvud taget inte sprids i viss del av länet, där i stället annan tidning har mycket stor läsekrets men inte når upp till den angivna nivån för länet i dess helhet. För att nå den eftersträvade spridningseffekten inom ett större område bör därför tas hänsyn också till tidningar med det slags lokala dominans som jag nu har nämnt. Femprocentregeln bör med andra ord kompletteras med en bestämmelse som tar sikte på sådana fall. Den kan lämpligen inriktas på de undantagsfall då lokal dagstidning kan beräknas vara spridd till minst 50 % av hushållen i viss kommun men ha lägre sprid- ningstal än 5 % i den större region som kungörandet avser.

Hänvisningar till S6-2-1

Sammanfattningsvis föreslår jag således att annonsering i orts- tidning, när detta medium är obligatoriskt, skall ske enligt den breda principen. I kungörandelagen bör det komma till uttryck på det viset att kungörelse i ortstidning skall införas i alla lokala dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet bland dem till vilka kungörelsen riktar sig. Denna huvudregel bör åtföljas av förtydligande bestäm- melser om dels vilka lokala dagstidningar som skall anses ha sådan spridning (femprocentregeln resp. SO—procentregeln), dels vad som skall förstås med dagstidning i sammanhanget.

Från kostnadssynpunkt åskådliggörs det av mig nu framlagda förslaget av bilagorna 3 och 4, vilka har redovisats i avsnitt 5. Som framgår av bilaga 3 får förslaget den kostnadseffekten i fråga om kommuninriktat kungörande att kostnaden med tillämpning av en justerad femprocentregel är lägre än vad som följer av en renodlad femprocentregel. En något annan bild ger bilaga 4, enligt vilken juste- ringen när det gäller länsinriktat kungörande leder till en viss för- dyring. Detta beror på den föreslagna 50—procentregelns tillämpning.

Enligt min mening bör ett system av nu beskrivet slag kunna fungera utan några större problem. Till frågan om behövliga anvisningar för myndigheter och andra återkommer jag i det följande. Jag vill tillägga att jag inte anser det kunna uteslutas att behov undantagsvis kan uppkomma av att göra avsteg från regleringen. En särskild undan-

Prop. 1976/77: 63 155

tagsregel härom bör därför finnas. Att som några remissinstanser har förordat låta den kungörande myndigheten från fall till fall avgöra annonseringens bredd anser jag däremot av tidigare angivna skäl inte vara en lämplig-ordning.

M yndighets anslagstavla

Myndighets anslagstavla skall enligt promemorian användas som obligatorisk kungörandeform bara på vissa begränsade områden. nämligen för att kungöra tjänstetillsättning, expeditionstider. samman- trädestider o.d. I övrigt får myndighets anslagstavla användas för stödjande kungörande.

Remissinstanserna har för det mesta ställt sig positiva till förslaget. JK och några tingsrätter ifrågasätter dock om man inte i alltför hög grad har inskränkt användningsområdet för kungörande på anslags- tavla. JK påpekar att denna form ibland kan vara både billigare och effektivare än ortspressannonsering. Det gäller enligt hans mening inte minst underrätts anslagstavla.

För egen del biträder jag promemorians ståndpunkt. Kungörande på myndighets anslagstavla lämpar sig i det nutida samhället knappast som obligatoriskt medium i andra fall än då anslaget gäller interna förvaltningsärenden eller tillkännagivanden om öppethållande o.d. Spridningseffekten torde i andra situationer växla alltför mycket för att denna kungörandeform skall användas obligatoriskt. Däremot bör givetvis anslagstavla som också har framhållits av en del remiss- instanser i åtskilliga fall kunna fylla en funktion i stödjande syfte. Jag ansluter mig sålunda till förslaget om begränsning av det obligatoriska användningsområdet för myndighets anslagstavla.

Kommuns anslagstavla

Som obligatorisk kungörandeform skall kommuns anslagstavla enligt promemorieförslaget ha ett till kungörande enligt val— eller kommunal- lagstiftning begränsat användningsområde. Enligt min mening ansluter förslaget, vilket har godtagits vid remissbehandlingen, väl till de sak- områden där kommunmedlemmar mera generellt än f.n. kan förväntas söka information genom denna spridningsform. Självfallet kan kommunal anslagstavla dessutom i delar av landet te sig som lämplig form för stödjande kungörande i andra ämnen. En sådan användning ligger också i linje med förslaget, till vilket jag ansluter mig.

6.2.3 Stödjande kungörande

Jag har redan i avsnitt 6.1 förklarat att jag anser det nödvändigt att i viss mån mjuka upp den regel om obligatorisk prövningsplikt beträf- fande stödjande kungörande som upptas i promemorieförslaget. Utformas regeln härom som en rekommendation till myndigheterna,

Prop. 1976/77: 63 156

bör det på ett naturligt sätt kunna ingå som ett rutinmässigt led i kungörandet att ta ställning till behovet av ytterligare någon eller några spridningsformer. Jag vill påpeka att ett sådant ställningstagande kan ta sig det uttrycket att myndighet för viss typsituation bestämmer sig för att den obligatoriska kungörandeformen i princip bör förenas med ännu en metod för att sprida kännedom om åtgärden, såvida inte särskilda skäl talar emot det. Är t.ex. annonsering i ortstidning påbjuden i specialförfattningen i fråga, kan det principiella ställnings- tagandet gå ut på att normalt också anslag skall ske på myndighetens anslagstavla. Tillämpas en sådan ordning synes en regel om stödjande kungörande knappast behöva medföra något nämnvärt merarbete.

Det ligger i sakens natur att beslut om stödjande kungörande fattas och verkställs i omedelbar anslutning till att det fullgörs som eljest är föreskrivet om kungörande i det aktuella fallet. Någon uttrycklig bestämmelse härom torde inte behövas.

Kungörandet som moment i myndighets handläggning får självfallet inte fördröjas genom att frågan om stödjande kungörande i enstaka fall kräver omfattande och tidsödande överväganden. En sådan effekt kan undvikas genom att regeln om stödjande kungörande inte utformas som en mer eller mindre undantagslös skyldighet utan i stället ges formen av rekommendation. Också i sådan form kan regeln enligt min mening beräknas bli tillräckligt effektiv. För frågan om kun- görelses rättsverkan skall knytas även till beslutat stödjande kungö- rande — en fråga som jag skall behandla i sitt större sammanhang i nästa avsnitt anser jag inte att regelns karaktär av obligatorium eller rekommendation är av avgörande betydelse.

Vilka medier som kommer i fråga för stödjande kungörande har jag behandlat i det föregående. Eftersom myndigheten har att beakta att '" den sammanlagda kungörandekostnaden inte får bli större än som är försvarligt med hänsyn till det intresse tillkännagivandet skall till- godose, ligger det i sakens natur att mera extremt kostsamma medier vanligen inte kommer i fråga. Vad som närmast blir aktuellt är om annonsering i dagspress, när sådan inte är föreskriven, eller annat medium med god spridningseffekt bör utnyttjas jämsides med obliga- toriskt medium. Eftersom den breda ortstidningsprincipen inte bör gälla här, ingår i myndighetens prövning också att i förekommande fall bestämma bredden av en stödjande dagspressannonsering. Sådan kan ske i flera tidningar eller i en enda.

Vid avvägningen mellan informationsintresset och kostnadsaspekten bör bl.a. sådana omständigheter vägas in som värdet av det som kungö- randet gäller, i den mån det låter sig beräknas ekonomiskt, och antalet berörda personer. Skulle det uppstå en disproportion mellan sakens värde och den sammanlagda kungörandekostnaden, bör stödjande kun- görande inte ske. Å andra sidan växer naturligen önskemålet om

Prop. 1976/77: 63 157

stödjande kungörande ofta i styrka, om saken berör stora grupper av medborgare eller betydande ekonomiska intressen.

Som har påpekats av vissa remissinstanser kan det vid prövningen av huruvida stödjande kungörande skall ske emellanåt vara av värde att inhämta synpunkter från den för vars räkning kungörande sker. Detta får främst betydelse i fall då myndigheten finner sådant kungörande vara av värde men med hänsyn till vad saken gäller anser det tveksamt om skälen för ytterligare kungörande är tillräckligt starka. Samråd med part i ärendet kan naturligen ske formlöst för undvikande av tids- utdräkt.

6.2.4 Kungörandets rättsverkan Till kungörande är i många fall knuten någon form av rättslig verkan. Kungörandet kan t.ex. bilda utgångspunkt för besvärstid eller annan tidsfrist. Det kan också ha verkan som presumtion för notoritet, t.ex. beträffande uppgift som förs in i register. Också i övrigt tjänar kungörandet ofta en viktig funktion för att ge berörda intressenter kännedom om kallelser till sammanträden m.m.

När en rättslig verkan är knuten till kungörandet är det självfallet av vikt att klargöra den exakta dagen när tillkännagivandet skall anses ha skett i behörig ordning. [ delgivningslagen och förvaltningslagen finns vissa regler som tar sikte härpå. I fråga om kungörelsedelgivning regleras sålunda i 195 delgivningslagen när sådan delgivning skall anses ha skett. Enligt paragrafen inträffar denna tidpunkt på sjunde dagen efter beslutet om kungörelsedelgivning, under förutsättning att den kungörande då har vidtagit de åtgärder som är föreskrivna i fråga om sådan delgivning (handlingen skall ha hållits tillgänglig hos myndig- heten eller på annan plats och meddelande om handlingens innehåll och om var den finns att tillgå skall ha kungjorts i lämplig tidning m.m.). Enligt 12 5 andra stycket förvaltningslagen skall tiden för fullföljd av talan mot normbeslut som inte delges, dvs. ges till känna i annan ordning än delgivningslagens, räknas från den dag då beslutet gavs till känna. Sker tillkännagivandet mer än en gång, räknas besvärs- tiden från dagen för det sista tillkännagivandet.

Enligt promemorian bör de nu nämnda reglerna samordnas med det nya systemet för kungörande. Detta tar sig i promemorian uttryck på två sätt. För det första föreslås att kungörandelagen skall innehålla en allmän regel om när kungörande skall anses ha skett. Denna tidpunkt inträffar då den kungörande har iakttagit vad specialförfattningen före- skriver om kungörande, dvs. när obligatoriska spridningsformer har iakttagits. Det underförstås att när flera spridningskanaler används kungörande anses som verkställt först när kungörelsen har blivit till- gänglig över samtliga dessa kanaler. För det andra föreslås att 195 delgivningslagen ges det innehållet att kungörelsedelgivning anses ha

Prop. 1976/77: 63 158

skett när vederbörande myndighet har vidtagit de åtgärder som är före- skrivna för sådan delgivning i 175 första stycket, dvs. enligt prome- morian bl.a. införande av kungörelsen i ortstidning med tillämpning av den breda principen. Sjudagarsregeln föreslås utgå. Förvaltningslagens hithörande besvärstidsregel anses kunna stå kvar oförändrad.

Promemorieförslaget i nu berörda delar har inte vunnit odelat gillande bland remissinstanserna. Sålunda har en del instanser. däribland delgivningsutredningen, förordat att nuvarande ordning beträffande kungörelsedelgivning skall bestå för undvikande av merarbete hos myndigheterna och rättsförluster för enskilda. Å andra sidan har regeln i kungörandelagen föreslagits utvidgad till att förut- sätta att inte bara obligatoriska utan även fakultativa kungörande- former har iakttagits. Vidare har efterlysts ett förtydligande för det fallet att kungörande sker genom flera spridningskanaler.

För egen del anser jag det i och för sig vara önskvärt med en så långt möjligt enhetlig reglering av frågan när rättsverkan skall inträda i samband med tillkännagivande av myndighets åtgärd, vare sig till- kännagivandet formellt sker enligt delgivningslagen eller i annan ordning. Man kan dock inte bortse från att det är förenat med vissa svårigheter att genomföra en likartad lösning över hela fältet. Detta beror främst på att delgivningsinstitutet är förbehållet fall då det krävs att en handling bevisligen kommer adressaten till handa eller att ett i lag reglerat surrogat härför kan användas. Kungörande har ett betydligt mer vidsträckt tillämpningsområde, där det bara i en del av fallen är av betydelse att slå fast den exakta dagen för tillkänna- givandet. Verkan av att de till delgivning knutna åtgärderna inte kommer till stånd kan därför inte vara densamma som i motsvarande situation vid kungörande. Medan kungörelsedelgivning som inte har skett i föreskriven ordning torde få göras om (jfr prop. 1970:13 s. 109), är det inte rimligt att på kungörandeområdet generellt iaktta samma princip.

Vad jag har sagt nu innebär inte att det skulle föreligga oöverstigliga hinder att finna en lösning som närmar regleringen på delgivnings- och kungörandeområdet till varandra. Redan en tillämpning av den breda ortstidningsprincipen i fråga om kungörelsedelgivning gör det nöd- vändigt att överväga om nuvarande sjudagarsregel i 195 delgivnings- lagen kan stå kvar oförändrad. Enligt min mening står valet här mellan att ersätta denna regel med en bestämmelse av i princip samma innebörd som dess föreslagna motsvarighet i den centrala lagen och att modifiera den nuvarande regeln. Till förmån för det senare alternativet talar framför allt att remissutfallet ger belägg för att delgivningslagens tekniska lösning fungerar väl i den praktiska hanteringen. Om man sträcker ut den i delgivningslagen anvisade tiden om sju dagar till tio dagar skulle man normalt kunna räkna med att kungörelsen hinner

Prop. 1976/77: 63 159

föras in inte bara i ortstidningar med daglig utgivning utan också i tidningar med glesare utgivning. Jag förordar att delgivningslagens hit- hörande regler ändras i enlighet härmed.

Den nu diskuterade lösningen skulle också ha vissa fördelar för den centrala lagens del. Mot införande av en sådan regel i denna lag talar dock flera omständigheter. Som jag har påpekat nyss kan man på kun- görandeområdet inte generellt tillämpa en regel om att kungörande, som inte sker i föreskriven ordning inom viss tid, måste göras om. Om detta å andra sidan inte är andemeningen i den lösning som väljs, före- faller det knappast följdriktigt att uttryckligen föreskriva viss tidrymd inom vilken åtgärderna för kungörande skall vidtas. Härtill kommer att kungörandesituationerna är mycket skiftande. En tiodagarsfrist kan därför i vissa fall visa sig vara otillräcklig. I andra fall, t.ex. vid ledigkungörande av tjänster, kan tidsfristen vara för lång. Jag kommer mot denna bakgrund till slutsatsen att den i promemorian valda lösningen för den centrala lagens del synes vara den lämpligaste. Ett förtydligande bör dock ske med tanke på den situationen att kungö- rande sker i flera spridningskanaler samtidigt, något som regelmässigt skall ske vid obligatoriskt ortstidningskungörande. Härvidlag bör gälla att kungörande anses ha skett först den dag då det sista tillkänna- givandet ägde rum i den ordning som är särskilt föreskriven.

Med den av mig nu förordade lösningen av rättsverkansfrågan i kun- görandelagen vinns den fördelen att man uppnår nära överenS- stämmelse med innehållet i hithörande besvärstidsregler i 125 andra stycket förvaltningslagen beträffande klagan över normbeslut. I fråga om båda lagarna kommer således att gälla att man räknar tidsfrist från det sista av de tillfällen då tillkännagivande skedde. Utformas den centrala lagens regel på det sättjag nyss föreslog, synes dess motsvarighet i förvalt- ningslagen böra justeras så att full överensstämmelse uppnås mellan de två lagarnas nu berörda föreskrifter.

Som jag har nämnt förut har vid remissbehandlingen förts fram önskemål om att den centrala lagens rättsverkansregel Skall knytas an inte bara till det obligatoriska kungörande som är föreskrivet i vederböran- de specialförfattning utan också till sådant stödjande kungörande som myndighet beslutar vid tillämpning av den centrala lagen. Visser- ligen skall beslut om stödjande kungörande om möjligt fattas redan i samband med att det obligatoriska kungörandet verkställs. Detta innebär en spärr mot att kungörandeåtgärderna i deras helhet sprids ut över en alltför lång tid. Man måste emellertid räkna med att för stödjande kungörande kan komma i fråga medier vilkas användning är svår att kontrollera för den kungörande myndigheten. Jag syftar t.ex. på införande av kungörelse i utländsk tidning eller anslag på anslags- tavlor i flera orter. Knyter man rättsverkan även till stödjande kungö- rande, skulle det ibland kunna leda till att ett beslut får laga verkan

Prop. 1976/77: 63 l60

först efter lång tid eller att det över huvud blir svårt att konstatera när alla åtgärder för kungörande har ägt rum. Enligt min mening kan sådana följder av en rättsverkansregel inte godtas. varför jag ansluter mig till promemorians ståndpunkt i detta hänseende.

En lösning av det slag jag har förordat nu bör kompletteras med en bestämmCISe om att den kungörande myndigheten i kungörelsen skall ta in uppgift om när kungörande skall anses ha skett i de fall detta år av betydelse för dem till vilka kungörelsen riktar sig. En sådan bestäm- melse minSkar risken för missförstånd bland intressenterna i fråga om det stödjande kungörandets funktion. Det synes inte heller vara förenat med nämnvärda olägenheter för den kungörande att se till att en uppgift av nämnda slag inflyter i kungörelsen. Skyldigheten hör vara begränsad till kungörelse i stödjande form. Eftersom det ibland kan vara svårt att på förhand ange den exakta dagen för kungörandet, bör det vara tillräckligt att klargöra vilka förutsättningarna är för att kungörande skall anses ha skett.

6.2.5 Övriga frågor

En reform av kungörandereglerna aktualiserar också en rad andra frågor än dem som jag har berört i det föregående. Det är sålunda av vikt att inte bara medievalet effektiviseras utan också kungörelserna utformas så ändamålsenligt som möjligt. Det senare är av betydelse inte minst från kostnadssynpunkt. Vidare anmäler sig frågan om hur behövliga anvisningar skall komma myndigheter och andra till handa. Ytterligare finns anledning att behandla spörsmålet hur den stora floran av kungöranderegler i lagar och förordningar skall anpassas till den nya reglering av kungörandet som jag har förordat i det före- gående.

Till en början vill jag uppehålla mig något vid en fråga som in- vandrarverket har fört fram i sitt remissyttrande och som gäller alternativ utformning av kungörelse på annat språk än svenska. Verket erinrar om att invandrarnas rätt till en med svenskar likvärdig behand- ling har slagits fast i prop. 19-581142 om riktlinjer för den svenska invandringspolitiken och sedermera bekräftats i prop. 197526 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m.m. — och anser att denna rätt måste innefatta också rätt till information. Enligt verkets åsikt bör alla berörda medborgare ges information som är diffe- rentierad med hänsyn till medborgarnas olika förutsättningar att tillgodogöra sig informationen. Verket förordar en lagregel om att den som kungör ges frihet att besluta om kungörande på ett eller flera utländska språk.

Enligt min mening ligger det i linje med reformens syfte att söka till- godose OCkså det av verket berörda behovet av information till icke svensktalande personer. Det torde i och för sig redan idag stå myndig-

Prop. 1976/77: 63 161

heterna fritt att avfatta kungörelse på främmande språk, i den mån medel härför finns tillgängliga. Avsaknaden av en allmän regel i ämnet gör dock att det relativt sällan förekommer att så sker. Om ett generellt bemyndigande ges att vid behov avfatta kungörelse även på annat Språk än svenska och i undantagsfall uteslutande på sådant språk, undanröjs den tvekan som kan föreligga i fråga om vad som är tillåtet härvidlag. Härige- nom skapas en rekommendation att i rimlig utsträckning ge kungörelse en efter målgruppens behov lämpad språkdräkt. Praktiskt sett torde en sådan regel böra tillämpas främst i fall då målgruppen till inte ringa del består av personer som kan antas inte ha tillräckliga kunskaper i svenska språket för att tillgodogöra sig kungörelsen på svenska eller i förekommande undan- tagsfall helt utgörs av sådana personer. För att öka spridningen kan i hithö- rande fall också ibland stödjande kungörande vara motiverat i publikation på utländskt språk, t. ex. Invandrartidningen.

Innehållet i en kungörelse bestäms primärt av vad som är föreskrivet i den författning där kungörande är påbjudet. För ett effektivt kun- görande till rimlig kostnad är det av stor vikt att det föreskrivna inne- hållet utformas så kortfattat och lätt tillgängligt som möjligt. Det finns därför ett stort utrymme för vägledande anvisningar om språklig utformning och redigering. I åtskilliga fall torde centralt utarbetade formulär till kungörelser kunna vara av värde. En begränsning av kostnaderna för tidningskungörande kan också visa sig möjlig genom att kungörelser i samma publikation förs samman till en gemensam annons.

Det är inte bara i fråga om den språkliga utformningen av kun- görelser som vägledande anvisningar kan behövas. När det gäller tillämpningen av den föreslagna breda ortstidningsprincipen förutsätts kännedom om dagstidningarnas geografiska spridning. Aktuella upplysningar därom måste kontinuerligt ställas till myndigheternas och allmänhetens förfogande. En naturlig källa till kunskap på informa- tionsteknikens område är NSI. I NSI:s uppgifter bör ingå att tillhanda- hålla sådana spridningsuppgifter som kan vara erforderliga för att i enskilda fall utforma ett korrekt kungörande i ortstidning och att lämna sådan mera allmän information till stöd för myndigheters och enskildas hantering av kungörandefrågor. Också i andra hänseenden än dem jag har nämnt nu kan det visa sig behövligt med generella anvis- ningar. Även här bör det i första hand ankomma på NSI att sörja för att kungörandereformens syfte realiseras. Frågan om vilka administra- tiva föreskrifter som kan behövas torde senare få anmälas för rege- ringen.

Lagreglet orn kungörande är av hävd ofta inte fullständiga utan måste kompletteras med föreskrifter i vissa hänseenden. Sålunda måste i vissa fall utfärdas föreskrifter om ansvaret för kungörelsekostnader.

Enligt 8 kap. 35 regeringsformen (RF) skall föreskrifter om för-

Prop. 1976/77: 63 [62

hållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekono— miska förhållanden, meddelas genom lag, dvs. av riksdagen. Rege- ringen kan dock enligt 8 kap. 95 andra stycket RF av riksdagen bc- myndigas att meddela sådana föreskrifter om avgifter som enligt den nämnda huvudregeln ankommer på riksdagen.

Föreskrifter om avgifter som jag nu åsyftar kan åtminstone i åtskil— liga fall sägas innebära åligganden för enskilda eller ingrepp i deras ekonomiska förhållanden i Rer; bemärkelse. I syfte att på ett enkelt och smidigt sätt göra det möjligt för regeringen att, liksom tidigare, föranstalta om föreskrifteri nu förevarande hänseende bör riksdagens be- myndigande inhämtas. Bemyndigandet bör innefatta också rätt för rege- ringen att överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela bestämmelser i ämnet.

En reform av kungöranderegleringen kräver en omfattande detalj- genomgång av bestämmelser i en stor mängd lagar och förordningar. Den i promemorian redovisade genomgången belyser hur pass vidlyftig en sådan genomgång blir. I detta lagstiftningsärende begränsas redovis- ningen till författningsbestämmelser som hör till lagområdet. Frågor om ändringar i författningar av annan valör ligger inom regeringens kompetens och kommer att behandlas i vederbörlig ordning. I för- hållande till promemorian har författningsmaterialet aktualiserats så till vida att också lagstiftning innehållande kungöranderegler som. har tillkommit efter år 1972 har beaktats. Det gäller bl.a. den nya aktie— bolagslagstiftningen och gruvlagstiftningen.

Den begränsning som här har gjorts till författningar av riksdags— bunden karaktär medför att flera av de rättsområden som behandlas i promemorian inte behandlas närmare i detta lagstiftningsärende. Ett av de mera betydelsefulla av dessa områden är kungörande i samband med tjänstetillsättning (se promemorian under 6.17). Promemorie- förslaget innebär på detta område väsentligen att regeln om stödjande kungörande blir tillämplig på kungörande av ledigförklarande och till— sättning av tjänster inom den statliga sektorn. Kungörande av tjänste- tillsättning har behandlats i RRV:s kostnadsundersökning (se avsnitt 5). Det torde få ankomma på regeringen att utfärda de bestämmelser som blir behövliga för att fullfölja kungörandereformens syften på detta och andra områden, där kungöranderegleringen inte är inskriven i riksdagsbundna författningar.

6.2.6 Ikraftträdande

Reformen bör med hänsyn till det förarbete som är nödvändigt för att sprida erforderlig information till myndigheter m.fl. inte träda i kraft förrän den 1 juli 1977.

Prop. 1976/77: 63 163

Hänvisningar till PS2

7. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till 1. lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m., 2. lag om ändring i giftermålsbalken, 3. lag om ändring i lagen (1898: 64 s. 10) om boskillnad, 4. lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. 5. lag om ändring i föräldrabalken, 6. lag om ändring i ärvdabalken. 7. lag om ändring i lagen (1963: 583) om avveckling av fideikommiss, 8. lag om ändring i lagen (1958: 52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente, 9. lag om ändring i jordabalken, 10. lag om ändring i lagen (l932:l69) om uppläggande av nya fastig- hetsböcker, 11. lag om ändring i lagen (1938:159) om avlösning av avgälder från de till skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen, 12. lag om ändring i lagen ( 1971 :1037) om äganderättsutredning och legalisering, 13. lag om ändring i lagen (1973: 1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag, 14. lag om ändring i lagen (l933z269) om ägofred, 15. lag om ändring i lagen (l960:130) om fiskevårdsområden, 16. lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt, 17. lag om ändring i vattenlagen (1918:523), 18. lag om ändring i lagen (l9l9:426) om flottning i allmän flottled, 19. lag om ändring i lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, 20. lag om ändring i förordningen (1845: 50 5. _l) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, 21. lag om ändring i lagen (1862: 10 s. 1) om kallelse på okända borgenärer, 22. lag om ändring i konkurslagen (1921:225), 23. lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1), 24. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428), 25. lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808), 26. lag om ändring i förvaltningslagen (1971:290), 27. lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket, 28. lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1), 29. lag om ändring i lagen (1907: 15 s. 1) angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet.

Prop. 1976/77 : 63 164

30. lag om ändring i lagen (1921:378) om ströängars indragande till kronan.

31. lag om ändring i lagen (1927: 79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal.

32. lag om ändring i lagen (1927185) om dödande av förkommen handling.

33. lag om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank. 34. lag om ändring i lagen (1918: 163) med vissa bestämmelser om sjöfynd,

35. lag om ändring i lagen (1939z608) om enskilda vägar, 36. lag om ändring i lagen (1948 2433) om försäkringsrörelse, 37. lag om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländsk för- säkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket,

38. lag om ändring i lagen (1951z308) om ekonomiska föreningar, 39. lag om ändring i lagen (1948z218) om sambruksföreningar, 40. lag om-ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954:521), 41. lag om ändring i ölförsäljningslagen (1961 :159), 42. lag om ändring i lagen (19'55:183) om bankrörelse, 43. lag om ändring i lagen (19155:416) om sparbanker, 44. lag om ändring i lagen (19'562216) om jordbrukskasserörelsen, 45. lag om ändring i namnlagen (1963:521), 46. lag om ändring i lagen (1963:537) om gravrätt m.m., 47. lag om ändring i rennäringslagen (1971 :437), 48. lag om ändring i lagen (1967 2420) om flyttning av fordon i vissa fall,

49. lag om ändring i patentlagen (l967:837), 50. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969z387), 51. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970 :485), 52. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971 :392), 53. lag om ändring i lagen (1964z73l) om trafiknämnder, 54. lag om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m.m.,

55. lag om ändring i expropriationslagen (1972z719), 56. lag om ändring i handelsregisterlagen (l974:157), 57. lag om ändring i gruvlagen (l974:342), 58. lag om ändring i aktiebolagslagen (l975:l385), 59. lag om ändring i lagen (l970:596) om förenklad aktiehantering, 60. lag om ändring i aktiefondslagen (19741931), 61. lag om ändring i vallagen (l972:620). 62. lag om ändring i lagen (1972: 704) om kyrkofullmäktigval, 63. lag om ändring i lagen (1976: 633) om kungörande av lagar och and- ra författningar.

64. lag om ändring i lagen ( 19114: 451) om hingstbesiktningstvång, 65. lag om ändring i lagen (1918: 399) om förbud mot utsläppande

Prop. 1976/77: 63 165

av tjur eller hingst å samfälld betesmark.

66. lag om ändring i lagen (1926: 72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning,

67. lag om ändring i lagen (1928: 196) om galtbesiktningstvång. 68. lag om ändring'i lagen (1942z350) om fornminnen. De under 14—16, 30, 39, 47, 50, 64, 65 och 67 angivna förslagen har upprättats i samråd med chefen för jordbruksdepartementet. det under 27 angivna förslaget i samråd med chefen för handelsdepartementet, de under 33, 36, 37, 40—44, 59 och 60 angivna förslagen i samråd med chefen för finansdepartementet, de under 35, 48, 53 och 54 angivna förslagen i samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, det under 57 angivna förslaget i samråd med chefen för industrideparte- mentet, det under 66 angivna förslaget i samråd med chefen för social- departementet och det under 68 angivna förslaget i samråd med chefen för utbildningsdepartementet.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.'

Hänvisningar till S7

  • Prop. 1976/77:63: Avsnitt 5.3.5

8 Specialmotivering

8.1 Förslaget till lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. Den centrala lagen i detta lagstiftningsärende reglerar inte allt kun- görande och är inte heller den enda författningen på detta område med vidare syftning. Jag syftar på den nyligen antagna lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar. Den föreslagna benäm- ningen på den nu aktuella lagen har valts för att tydligt skilja den från sist nämnda lag. För enkelhetens skull kommer jag dock i fortsätt- ningen att använda den kortare benämningen ”kungörandelagen” när jag avser den nu aktuella lagen.

- 1 5 I denna paragraf upptas huvudregeln om kungörandelagens tillämpningsområde (se även 7 5).

Enligt första stycket skall lagen tillämpas när i författning är före- skrivet att myndighet skall kungöra beslut eller annan åtgärd. För att lagen skall bli tillämplig krävs att den författning där kungörande är föreskrivet (här kallad specialförfattningen) innehåller bestämmelse om att kungörande skall ske i en av de tre obligatoriska former som har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 6.2.2), nämligen Post- och Inrikes Tidningar, ortstidning och myndighets anslagstavla. Det har med tanke på sådana kungörandesituationer ansetts vara av betydelse att slå fast vissa generella normer för hur kungörandet skall gå till. Att kungörandelagen är tillämplig innebär således att kungörandet skall ske med tillämpning av såväl specialförfattningens regler i ämnet som kungörandelagens utfyllande bestämmelser.

' Bilagan har uteslutits här utom såvitt gäller det under 22 angivna lagförslaget. I ute- slutna delar är bilagan likalydande med de förslag som är fogade till propositionen.

Prop. 1976/77: 63 166

Lagen är tillämplig oavsett om i specialförfattning används uttrycket kungöra eller annan formulering med samma innebörd. t.ex. tillkännage. Lagen är vidare tillämplig oavsett om kungörandet enligt bestämmelsen i resp. specialförfattning är obligatoriskt eller kommer i fråga bara under vissa betingelser. se t. ex. 6 & lagen (1.932: 169) om uppläggande av fastig— hetsböcker. där det föreskrivs att kungörande mä ske, där så prövas erfor- derligt.

Lagen behandlar i princip alla situationer där kungörande åvilar myndighet. Med begreppet myndighet åsyftas både domstolar och förvaltningsmyndigheter.Främst avses statliga organ. Som har berörts förut (se avsnitt 6.2.1) faller i praktiken kommunala organs skyldighet att kungöra sina verksamhetsformcr i huvudsak utanför kungörandelagens tillämpningsområde. När kungörande skall ske genom organ för den speci- alreglerade kommunalförvaltningen. får däremot lagen i allmänhet aktuali— tet. Ett exempel erbjuder kungör-ade som åvilar kommunal fastighetsbild— ningsmyndighet.

Myndighets författningsgrundade kungörande avser i allmänhet myndighetens egna åtgärder. Ibland skall dock också åtgärd av annan än myndighet kungöras genom det allmännas försorg. Som exempel kan nämnas länsstyrelses kungörelser om vissa sammanslutningars val av styrelseledamöter. Också dessa situationer faller under kungörande- lagen.

Vad som avses med ortstidning i förevarande sammanhang behandlas närmare under 3 &.

I fråga om kungörandeformen myndighets anslagstavla vill jag påpeka att härunder inte faller kommuns anslagstavla. Sådan anslagstavla är nämligen att betrakta som knuten till kommunen som sådan. däremot in- te till någon kommunal myndighet (jfr 2 kap. 3 åtryckfrihetsförordningen). Kungörande på kommuns anslagstavla regleras i den särskilda lagen (1970: 462) om vissa anslag på kommuns anslagstavla. Föreskrifteri speci- alförfattning om anslag på kommuns anslagstavla föranleder alltså inte att kungörandelagen blir tillämplig på kungörandet.

I andra stycket anges att lagen inte gäller kungörande av författning. På detta område gäller i stället exklusivt regleringen i lagen om kun- görande av lagar och andra författningar. Begreppet författning används i andra stycket i överensstämmelse med samma begrepp i den nu nämnda lagen. I fråga om den närmare innebörden av författnings- begreppet hänvisar jag till vad dåvarande departementschefen har anfört därom i nämnda lagstiftningsärende (prop. 1975/76: 1 12 s. 62).

2 ä I enlighet med vad jag har angett i den allmänna motiveringen (se avsnitt 6.2.1) bör i kungörandelagen ingå en regel som klargör lagens förhållande till specialföreskrifter om kungörande i andra författ- ningar. Regeln, som har tagits upp i 2 &, utsäger att om det beträffande

Prop. 1976/77: 63 167

kungörande i annan författning för viss kungörandesituation har meddelats bestämmelse som avviker från kungörandelagen. gäller den bestämmel— sen. Det bör påpekas att frågan i vad mån specialförcskrift i annan författ- ning tar över kungörandelagens reglering får bedömas enligt sedvanliga- grunder. En föreskrift som t. ex. avviker från reglerna i 3 s om den s.k. breda ortstidningsprincipen sätter således inte utan vidare övriga regler i kungörandelagen ur spel. Ett exempel på sådana situationer är kungörande av kommunfullmäktiges sammanträden enligt 15 & förslaget till kommunal- lag (prop. 1975/76: 187).

Genom den samordning med kungöranderegler i specialför- fattningar som har skett i samband med denna reform har behovet av avvikande föreskrifter minskats avsevärt. Även i fortsättningen behövs dock speciella regler på en del områden, t.ex. inom konkurslagstift- ningen.

35 I denna paragraf fastslås innebörden av den breda principen för ortstidningskungörande. Detta sker genom dels en allmän bestämmelse om den principiella ambitionsnivån för ortstidningskungörande (första stycket), dels vissa presumtionsregler om vilka tidningar som till- sammantagna skall anses fylla det föreskrivna ambitionskravet (andra stycket), dels en definition (tredje stycket). Bestämmelsen i första stycket är formulerad i nära överens- stämmelse med motsvarande regel i cirkuläret (1971:507) till stats- myndigheterna om information genom dagspressannonsering. Från cirkulärets grundregel avviker bestämmelsen endast genom att uttryck- ligen anknyta ambitionsnivån till målgruppen. I första stycket fastslås vidare att kungörandet skall ske i lokala dagstidningar. Begreppet dags- tidning definieras närmare i tredje stycket. Bestämningen ”lokal” innebär att dagstidning för ortstidningskungörande skall komma till användning endast inom det område på vilket tidningens lokala nyhets- bevakning är inriktad. Andra styckets presumtionsregler anger vilken spridningsgrad som lokal dagstidning skall ha för att anses spridd i den utsträckning som avses i första stycket. Presumtionen utgår från att kungörandet inriktas på det geografiska område, inom vilket målgruppen bedöms uppehålla sig. Presumtionens första led har generell karaktär och klargör att tidningar med beräknad spridning till minst fem procent av hushållen inom orten skall anses ha tillräcklig spridning i den mening som avses i pa- ragrafen. Med orten förstås det geografiska område t.ex. län. en eller flera kommuner, församling eller annan kommundel —— inom vilken mål- gruppen finns. Det senare ledet i presumtionen anger med tanke på en del speciella fall därutöver att tidningar med beräknad spridning till minst fem- tio procent av hushållen i viss kommun som ingår i det område, på vilket kungörandet är inriktat. skall anses ha den erforderliga spridningen.

Prop. 1976/77: 63 168

Vid tillämpning av presumtionsreglerna måste först fastställas på vilket geografiskt område kungörandet skall inriktas för att nå mål- gruppen. Därefter skall fastslås vilka lokala dagstidningar som inom detta område har minst femprocentig spridning bland hushållen. Omfattar området mer än en kommun t.ex. flera kommuner eller ett län, som i sig inrymmer flera kommuner — skall dessutom undersökas om det finns någon eller några tidningar som visserligen inte når fem- procentig spridning inom hela området men i gengäld har en domine- rande, dvs. minst femtioprocentig spridning i någon del av området, t.ex. en av kommunerna.

På vilket geografiskt område kungörandet skall riktas in får avgöras i varje enskilt fall. I viss utsträckning torde svaret framgå omedelbart av särskild ortsföreskrift i specialförfattningen. se t. ex. 14 kap. 1 & vallagen (1972: 620), som behandlas närmare i avsnitt 8.61. [ övrigt får avgörandet ske genom en målgruppsbestämning — principiell och geografisk — med ledning av syftet med den tillämpliga kungöranderegeln i specialförfatt- ningen och av omständigheterna i det enskilda fallet. Som exempel på lo- kal avgränsning villjag nämna inledande kungörelse i konkurs. ett fall som har berörts i konkurslagskommitténs remissyttrande (se 5. 119). Kungörel- sens främsta syfte kan sägas vara att underrätta befintliga och potentiella borgenärer om konkursutbrottet. Det torde därför i allmänhet vara natur- ligt att rikta in kungörandet på alla de orter där konkursgäldenären har dri- vit verksamhet eller där eljest en mera betydande borgenärskrets finns. Området bestämt på detta sätt torde regelmässigt inbegripa den kungöran- de myndighetens verksamhetsort. Skulle så inte vara fallet, kan anledning saknas att låta kungörandet omfatta denna on.

En tidnings spridningsgrad är regelmässigt att bedöma med ledning av den officiella tidningsstatistiken. En faktisk bedömning av en tidnings spridning enligt denna statistik uppfyller lagregelns krav att tidningen kan beräknas ha den önskade spridningen. Aktuella uppgifter om spridningen av lokala dagstidningar i olika geografiska områden avses komma att fortlöpande ställas till myndigheternas för- fogande som underlag för tillämpningen av presumtionsregeln.

I andra styckets sista mening ges visst utrymme för att tillämpa första styckets regel snävare, dvs. kungöra i ett mindre antal tidningar än enligt andra styckets presumtionsregler. Förutsättning för sådan avvikelse från dessa regler är att den kungörande myndigheten finner det uppenbart att syftet med tillkännagivandet ändå kan nås. Syftet med tillkännagivande genom kungörande är att bringa kungörelsens innehåll till målgruppens kännedom. I allmänhet torde målgrupp i praktiken svårligen kunna avgränsas annorledes än till invånare inom ett geografiskt område. Om emellertid i enskilt fall föreligger sådana upplysningar, att målgruppen anses kunna bestämmas närmare, t.ex. genom individuella läsvanor, bör tidningsvalet för kungörandet kunna

Prop. 1976/77: 63 169

begränsas i motsvarande män. Den i första stycket föreskrivna ambi— tionsnivån får dock inte frångås.

Definitionen av dagstidning i tredje stycket ansluter i huvudsak till andra författningsdefinitioner av samma begrepp. Kravet att tidning- ens vardagsupplaga skall vara i huvudsak abonnerad innebär bl.a. att kvällspress och annonsblad regelmässigt faller utanför definitionen. Defi- nitionen inrymmer såväl svenskspråkiga tidningar som tidningar på ut- ländska språk under förutsättning att de ges ut i Sverige. Det ligger i sa— kens natur att tidningar utgivna utomlands inte omfattas av definitionen. Sådan tidning kan däremot självfallet komma i fråga vid stödjande kungö- rande.

Det synes lämpligt att myndighets beslut om kungörande dokumenteras. t.ex. genom en tjänsteanteckning i akten. Av särskilt betydelse är doku- mentationeni om beslutet innebär tillämpning av andra stycket sista me- ningen i denna paragraf.

45 I denna paragraf behandlas stödjande kungörande. Regeln är utformad som en rekommendation. Tillämpning av regeln är emel— lertid av stor betydelse för kungörandets effektivitet och bör inte underlåtas utan starka skäl. Ett sådant skäl kan vara att tillämpningen i enskilt fall skulle kräva så ingående överväganden att kungörandet därigenom skulle fördröjas oskäligt. Enligt 45 bör ett kungörande i former som föreskrivs i special- författningen kompletteras med kungörande i annan form eller i större utsträckning under förutsättning att det ytterligare kungörandet främjar syftet med tillkännagivandet och inte medför att den samman- lagda kungörelsekostnaden kommer 'att överstiga vad som är för- svarligt med hänsyn till det intresse som tillkännagivandet skall till- godose. Tillämpning av regeln innebär således först en prövning av om ett stödjande kungörande skall ske samt därefter, om prövningen utmynnar i beslut om stödjande kungörande i viss eller vissa former, verkställande av beslutet. Det ligger i sakens natur att prövningen av frågan om kungörande i stödjande form sker i omedelbar anslutning till att kungörandet enligt specialförfattning aktualiseras. Valet av-form för stödjande kungörande är överlämnat till den kun- görandes bedömning. Alla tillgängliga spridningsformer kan komma till användning för stödjande kungörande. I praktiken torde i allmänhet de mera vanliga spridningsformerna bli aktuella. Jag vill erinra om att bestämningen ”i annan form eller i större utsträckning” innebär bl.a. att ett ortstidningskungörande, som följer av föreskrift i specialförfattningen, kan kompletteras med stödjande kungörande i sådana lokala dagstidningar som på grund av otillräcklig spridning faller utanför ortstidningsregeln i 3 &. Den i prövningen ingående avvägningen mellan kostnad och intresse

Prop. 1976/77: 63 170

är självfallet en grannlaga upp-gift. Detta gäller i mindre mån när intresset är fullt mätbart — t.ex. värdet av den arvslott som tillkommer målgruppen för viss arvskungörelse — men är högst påtagligt när intresset är övervägande icke—ekonomiskt, t.ex. vid kungörande enligt namnlagen. Avvägningen torde i sådana fall få ske genom en allmän rimlighetsbedömning. Som har påpekats i den allmänna motiveringen är avsikten att vägledande anvisningar skall utfärdas för tillämpningen av kungörandelagen. Det gäller också frågan om hur regeln om stödjande kungörande bör tillämpas.

5 & Regeln i paragrafens första. stycke om när kungörande skall anses ha skett anknyter till tillkännagivandet i former enligt resp. special- författning (det obligatoriska kungörandet). Föreskrivna tillkännagivanden inbegriper varje i specialförfattningen föreskriven kungörandeform i full- ständigt utförande. alltså i förekommande fall också med tillämpning av 3 åå kungörandelagen. Sker föreskrivna tillkännagivanden vid flera tillfäl- len, anknyter bestämmelsen till det sista av dessa tillkännagivanden. Flera tillkännagivanden kan förekomma när flera kungörandeformer är före- skrivna i speeialförfattningen. Flera tillkännagivanden vid skilda tidpunk- ter kan också förekomma i en och samma kungörandeform. Detta torde t.ex. så gott som undantagslöst bli fallet vid tillämpningen av den breda ortstidningsprincipen. Också sådana tillkännagivanden som inträffar vid olika tidpunkter, t. ex. på grund av att tidningarna har olika utgivningsfre- kvens. skall enligt regeln räknas med.

Om inte annat följer av särskilda regler torde det vara uppenbart att tillkännagivande i tidning (Post- och Inrikes Tidningar eller orts- tidning) anses ske den dag då tidningen kommer av trycket eller, mera praktiskt uttryckt, den dag som tidningens datering utvisar. I fråga om Post- och Inrikes Tidningar är visserligen förhållandet det att tidningen på utgivningsdagen finns att tillgå bara på tidningens redaktion och först med posten påföljande dag kommer läsekretsen tillhanda. Rätts- verkansregeln i denna paragraf har emellertid sin praktiska funktion främst genom att fastställa utgångspunkt för tidsfrister. Jag ser därför ingen risk för rättsförlust eller annan beaktansvärd olägenhet av att fristen blir en dag kortare för Pc-st- och Inrikes Tidningars läsare.

Föreskrifter som kan behövas för att säkerställa att anslag på myndigheters anslagstavlor på ett motsvarande sätt utvisar när anslaget kommit upp på tavlan torde kunna meddelas av regeringen.

Rättsverkan inträder enligt den föreslagna regeln oberoende av om tillkännagivanden i stödjande former ännu inte har skett. Jag vill erinra om att ställningstagande till frågan om tillämpning av stödjanderegeln i 4 & naturligen bör ske i omedelbar anslutning till att författningsföre- skrivet kungörande aktualiseras liksom att det är angeläget att till- kännagivande i stödjande former i tiden nära ansluter till det före- skrivna kungörandet.

Prop. 1976/77: 63 171

l specialförfattning kan för kungörande vara föreskriven, jämte form som anges i l & kungörandelagen, också en eller flera andra kungö- randeformer. Också sådana kungörandeformer faller under regeln i första stycket.

Skulle myndighet av förbiseende eller liknande skäl inte ha iakttagit det som är föreskrivet om kungörande. uppkommer fråga om vilken verkan detta skall få. Det kan t. ex. inträffa att myndighet kungör viss åtgärd i får- re dagstidningar än som är påbjudet och upptäcker bristen först när en tid har förflutit. Problemet är i och för sig inte nytt. Liknande fall kan naturli- gen inträffa redan med nuvarande ordning. Men genom främst kravet i 3 & på iakttagande av den breda ortstidningsprincipen kan frågan tänkas bli ak- tuell något oftare -— åtminstone under en övergångstid. Enligt min mening bör myndighet som har konstaterat brist i kungörandet snarast söka bota bristen. Har målet eller ärendet inte slutligt avgjorts. torde några egentliga komplikationer inte inträda i sådant fall. Läget blir annorlunda om bristen upptäcks först senare. Det får då prövas om felet är av sådan beskaffenhet att det har inverkat på målets eller ärendets utgång och om tillämpning av extraordinärt rättsmedel kan komma i fråga (jfr 11 kap. ll & RF). Uppen- barligen bör ett fel som har endast marginell betydelse för syftet med kun- görandet inte få leda till att avgörande av mål eller ärende skall rivas tipp (jfr även 3 5 andra stycket sista meningen).

Den som tar del av kungörelse och som t.ex. har anledning att agera inom tidsfrist som löper från kungörandets dag, har behov av att veta hur lång tid som står till buds för agerande. Andra styckets regel har till syfte att tillgodose detta behov. Bestämmelsens räckvidd är begränsad till kungörelse i stödjande form som utfärdas i situationer då rätts- verkan är förenad med kungörandet och tillkännagivandet i stödjande form sker vid tidpunkt senare än den då rättsverkan inträder enligt regeln i första stycket (eller annan för den speciella situationen tillämp- lig rättsverkansregel).

6 & Paragrafen innehåller en regel om att kungörelse får avfattas även på annat språk än svenska. om myndigheten finner behov därav föreligga. och uteslutande på främmande språk, om myndigheten finner särskilda skäl därtill. Den har behandlats i den allmänna motiveringen under avsnitt 6.2.5.

1 åtskilliga situationer, där författningsföreskrivet kungörande skall ske, kan det som har nämnts tidigare vara av betydelse för kungörandets effektivitet att kungörelsen tillkännages på annat språk än svenska. Som exempel kan nämnas vissa kungöranden enligt vallag- stiftningen, t.ex. om utställande av röstlängd, i områden med stort inslag av invandrare. Ett annat exempel är arvskungörelse som riktar sig till personer med sådan trolig anknytning till visst land att stödjande kungörande bedöms vara påkallat i tidning som utges i det

Prop. 1976/77: 63 172

landet. Det avgörande momentet är självfallet bedömningen av målgruppens förutsättningar att tillgodogöra sig kungörelsen i svensk språkdräkt.

Bestämmelsen i 6 5 är utformad som en rätt för den som beslutar om kungörandet att avfatta kungörelsen på ett eller flera främmande språk. Den får emellertid samtidigt ses som en rekommendation till myndigheter och andra att utnyttja denna rätt när det är sakligt påkallat.

Den översättning som blir behövlig i nu aktuella fall torde ofta kunna utföras inom den offentliga myndighetsorganisationen utan särskild kostnadsdebitering. Uppkommer översättningskostnad hos myndighet skall den betalas av myndigheten om inte annat är före- skrivet.

7å Paragrafen innehåller en regel om kungörandelagens tillämpning när kungörandet åvilar annan än myndighet.

Författningsföreskrivet kungörande ankommer i ett mindre antal situationer på annan än myndighet. Exempel lämnar vissa åtgärder vid aktiebolags beslut om nyemission eller om emission av konvertibla skuldebrev enligt aktiebolagslagen _(197511385), bankstyrelses resp. försäkringsbolagsstyrelses kungörande inför dödande av motbok resp. försäkringsbrev enligt lagen (1927 :85) om dödande av förkommen handling och hemdjursintagares kungörande enligt lagen (l933c269) om ägofred. Under förutsättning att för kungörandet är föreskriven kungörandeform som avses i l & skall kungörandelagens bestämmelser i 1—6 åå tillämpas också vid sådant kungörande med följande modifiering- ar. Både uppenbarhetsprövningen enligt 3 & andra stycket sista meningen och ställningstagande till om kungörelse skall avfattas enbart på främman- de språk är uppgifter av Sådan karaktär att de inte lämpligen bör åläggas enskild att fullgöra. Om sådan fråga aktualiseras vid annat kungörande än myndighets, skall därför den kungörande enligt 7 & hänskjuta frågan till länsstyrelsens prövning. Prövningen utmynnar i beslut i den hänskjutna frågan. Det efterföljande kungörandet. med tillämpning av länsstyrelsens beslut, ankommer på den som enligt den särskilda specialförfattningen skall kungöra.

För sin tillämpning av vissa av bestämmelserna i kungörandelagen kan enskild vara i behov av allmän vägledning. Sådan vägledning bör främst ges av den centrala myndighet som, enligt vad jag har utvecklat tidigare (se avsnitt 6.2.5), skall ha att tillhandahålla bl. a. uppgifter om tidningssprid- ning. Vanligen torde det emellertid falla sig än mer naturligt att påkalla så- dan vägledning i kontakt med lokal eller regional myndighet. som i sin egen verksamhet har att tillämpa kungörandelagen. Detta gäller särskilt när en— skilds kungörande är ett moment i ett skeende, varunder den som kungö- randet åvilar ändå kommer i förbindelse med någon myndighet. Jag åsyftar

Prop. 1976/77: 63 '73

t. ex. gäldenärs kungörande enligt lagsökningslagen. där vad som kungörs är domstols bevis om gäldenärens anmälan till domstolen. och kungörande enligt ägofredslagens nyss nämnda reglering vari ingår. låt vara som ett moment i tiden efter kungörandet, att anmälan om intagningen skall göras till polismyndigheten i orten.

Övergångsbestämmelsen. De nya principer som införs genom kungörandelagen bör inte få inverka på kungörande som före ikraft- trädandet har beslutats eller, utan formligt beslut, har börjat verk- ställas. Det har ansetts lämpligt att ge en särskild övergångsregel av denna innebörd.

8.2. Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken

Kungörande är i giftermålsbalken föreskrivet i fråga om vissa beslut som innebär avvikelser från huvudreglerna om ekonomisk behörighet och beträffande en del åtgärder som inverkar på förmögenhetsför- delning mellan makar. Kungörandeformerna är genomgående allmänna tidningarna och tidning inom orten. Kungörandesitua- tionerna är följande.

Make är behörig att med verkan också för andra maken ingå sedvanliga rättshandlingar för den dagliga hushållningen och för barnens uppfostran. Missbrukar make sådan behörighet. kan rätten enligt 5 kap. 13 & förklara att behörigheten är förlorad. Rättens beslut skall anmälas till äktenskaps- registret. Vidare skall kungörelse utfärdas. Enligt 8 kap. ll % skall äkten- skapsförord tas in i rättens protokoll och anmälas till äktenskapsregistret. Om äktenskapsförordet innefattar gåva. skall dessutom utfärdas kungörel- se. Enligt 13 kap. 15 5 skall bodelningshandling genom rättens försorg an- mälas till äktenskapsregistret. Kungörande är dessutom föreskrivet. Enligt 15 kap. 21 5 skall ansökan om boskillnad liksom beviljad boskillnad föran- leda anmälan till äktenskapsregistret samt kungörande.

Promemorieförslaget innebär att nuvarande kungörandeformer bibehålls men att ortstidningskungörandet skall ske enligt den breda ortstidningsprincipen. Jag ansluter mig, liksom remissinstanserna har gjort, till denna bedömning. Förslagets genomförande kräver endast vissa formella ändringar i balken föranledda av kungörandelagens terminologi.

8.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1898 :64 s. 10) om boskillnad

Lagens tillämpningsområde är begränsat till äktenskap ingångna före år 1921. Kungörande är i lagen föreskrivet i fråga om ansökan om boskillnad och i fråga om till rätten ingiven bodelningshandling. Kungörandeformerna är allmänna tidningarna och, där så kan ske, en eller två tidningar inom orten.

Prop. 1976/77: 63 174

Ändringarna innebär, utöver en formell anpassning till kungörande- lagens terminologi, att den breda principen slås fast för ortstid- ningskungörandet. Reglerna görs dessutom villkorslösa.

8.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Ändringen i 5 kap. 5 5 1904 års lag är av formell natur och innebär en anpassning till kungörandelagens terminologi.

8.5. Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

Enligt 9 kap. 2 a & föräldrabalken får underårig med eget hushåll själv ingå sedvanliga rättshandlingar för den dagliga hushållningen eller för uppfostran av barn som tillhör hushållet. Missbrukas denna behörighet, kan rätten förklara behörigheten förlorad. Rättens beslut skall kungöras i allmänna tidningarna och tidning inom orten.

Genom ändring i denna paragraf fastslås den breda principen för ortstidningskungörandet. Dessutom görs en formell anpassning till kungörandelagens terminologi. '

Genom SFS l976: 6l2 har den mot nuvarande bestämmelse om kungö- rande i 20 kap. 23 & svarande lt") kap. l7 & anpassats i formellt hänseende till kungörandelagens terminologi.

8.6. Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken

16 kap. ] och 2 åå När vid bouppteckning konstateras att känd arvinge vistas på okänd ort eller att det är oklart om arvinge finns, skall rätten utfärda kungörelse med anmaning till arvingen att inom viss tid göra arvsrätten gällande. Från kungörandet utgår tiden för preskrip- tion av arvsrätten. Motsvarande gäller enligt 16 kap. 35 i fråga om preskription av rätt som tillkommer okänd testamentstagare eller testamentstagare som vistas på. okänd ort. Enligt lagen (1958252) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente kan preskriptionstiden förlängas genom beslut av rätten. Om sådant beslut skall utfärdas kungörelse. Kungörandeform är enligt båda dessa lagar allmänna tidningarna.

Enligt promemorieförslaget skall nuvarande kungörandeform bestå. Detta är också min uppfattning. Jag vill i sammanhanget erinra om att, som har påpekats i promemorian, när det gäller arvingar med trolig, mera bestämd anknytning till visst annat land som stödjande kungörandeform kan lämpa sig också t.ex. tidning i det landet.

Ändringarna i de aktuella lagrummen ansluter till vad jag har sagt nu. De är formella och innebär en anpassning till terminologin i

Prop. 1976/77 : 63 175

kungörandelagen. I lagrummen behålls en självständig reglering av när preskriptionstiden börjar löpa (jfr 5 & kungörandelagen).

25 kap. 45 Den som är borta sedan en längre tid kan förklaras död genom beslut av rätten. [ ärende om dödförklaring skall rätten utfärda kungörelse med kallelse på den bortovarande att inom viss tid anmäla sig till rätten och anmaning till annan, som kan lämna upplysningar i ärendet, att inom samma tid göra det. Enligt promemorieförslaget skall nuvarande kungörandeformer, allmänna tidningarna och en eller flera tidningar inom orten, bestå men den breda ortstidningsprincipen fastslås. Jag biträder förslaget. Härutöver bör göras en formell anpass- ning av lagrummet till kungörandelagens terminologi.

8.7. Förslaget till lag om ändring i lagen (1963 :583) om avveckling av fideikommiss

Som ett led i avvecklingen av fideikommiss skall tillfälle beredas dem, som vill göra gällande anspråk på annan förmån än fardagsrätt eller på fullgörande av skyldighet att underhålla grav eller viss annan skyldighet, att framställa sina anspråk inom viss tid vid äventyr att anspråken eljest förfaller, om de inte ändå är kända. På ansökan av fideikommissbo eller bodelägare utfärdar rätten föreläggande som kungörs en gång i allmänna tidningarna och tidning inom orten. Rättens handläggning följer i övrigt reglerna om kallelse på okända borgenärer.

Kungörandeformer enligt promemorieförslaget är dels, i överens- stämmelse med vad som föreslås i fråga om preskriptionsförordningen (av- snitt 8.21), Post- och Inrikes Tidningar. dels, med hänvisning till att mål- gruppen i tideikommissfallen bedöms regelmässigt ha ett starkt lokalt in- slag, ortstidning enligt den breda principen. Jag ansluter mig liksom re- missinstanserna till förslaget. Ändringen är utformad i enlighet med detta och inbegriper en formell anpassning till kungörandelagens terminologi samt en redaktionelljämkning.

8.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958 :52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente.

Ändringen har behandlats i samband med förslaget till ändring i 16 kap. 1 och 2 55 ärvdabalken.

8.9. Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Kungörelse om lagfartssammanträde skall enligt 20 kap. 11 & jorda- balken anslås hos inskrivningsmyndigheten samt införas i tidning inom orten och i första numret för ett kvartal av Post- och Inrikes Tidningar.

Prop. 1976/77: 63 [76

Sammanträdet skall utsättas till sådan tid att minst tre månader kommer att förflyta mellan sista kungörandet och sammanträdesdagen.

Promemorieförslaget innebär i första hand dels att kungörelse i ortstidning med hänsyn till målgruppens lokala anknytning skall ske enligt den breda principen, dels att anslagsförfarande inte längre skall vara obligatoriskt. Vidare föreslås en mindre justering av regeln om hur lång tid som skall förflyta mellan kungörandet och sammanträdes- dagen med hänsyn till att kungörandelagen reglerar när kungörande anses verkställt.

Förslaget har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen. En remissinstans anser dock att tre månader mellan annonsering och sammanträdesdag är onödigt lång tid och att skäl saknas att binda annonseringen i Post- och Inrikes Tidningar till första numret för ett kvartal.

Även jag biträder promemorieförslaget beträffande kungörande- formerna. Vad gäller de av remissinstansen berörda frågorna ligger det i sakens natur att viss tid mäste förflyta mellan kungörelsen och sammanträdet. Enligt min uppfattning är den föreskrivna tiden väl avvägd. Genom föreskriften att annonseringen skall ske i det första kvartalsnumret av Post- och Inrikes Tidningar kan målgruppens sökande efter dessa uppgifter begränsas. Praktiska skäl talar sålunda för att även denna föreskrift behålls.

I enlighet med det anförda bör i andra stycket av 20 kap. 11 & anslagsförfarandet utgå som obligatorisk kungörandeform och den breda ortstidningsprincipen slås: fast. [ tredje stycket bör göras den i promemorian förordade justeringen i fråga om den tid som skall förflyta mellan kungörandet och sammanträdesdagen (jfr 55 kungörandelagen).

8.10. Förslaget till lag om ändring i lagen (l932:l69) om uppläggande av nya fastighetsböcker

Vid överförande av uppgifter om fastighet från äldre till nu före- skriven fastighetsbok skall enligt 65 lagen om uppläggande av nya fastighetsböcker vid behov anställas undersökning vid sammanträde med sakägare och andra, som kan antas äga kännedom om förhål- landena. Kallelse till sammanträdet skall innehålla anmaning att vid sammanträdet förete tillgängliga handlingar som kan tjäna till upplysning i saken. Kallelsen skall sändas i rekommenderat brev till kända berörda personer. Efter lämplighetsprövning kan sammanträdet också kungöras i ortstidning.

I överensstämmelse med promemorieförslaget föreslås att i 6 5 andra stycket Post- och Inrikes Tidningar tillfogas som kompletterande form för kungörande när behov därav anses föreligga. Vid tillämpning av föreskriften om kungörande i ortstidning följer av kungörandelagen att

Prop. 1976/77: 63 177

den breda ortstidningsprincipen skall gälla. I paragrafens tredje stycke har en numera felaktig hänvisning till annan lag rättats.

8.11. Förslaget till lag om ändring i lagen (1938:]59) om avlösning av avgälder från de till skatte försålda så kallade halländska kyrko- hemmanen

Sedan framställning om avlösning av avgäld har kommit in, skall länsstyrelsen fastställa den ersättning som statsverket skall förskjuta och de avbetalningar på ersättningsbeloppet som fastighetsägaren skall erlägga. Beslutet delges berörda parter. Sedan beslutet har vunnit laga kraft, införs enligt 7 & meddelande om det i länskungörelserna.

Några rättsverkningar är inte knutna till kungörandet i länskungö- relserna. Föreskriften om delgivning med berörda parter är tillfreds- ställande från publicitetssynpunkt. Den ändring jag föreslår överens— stämmer med promemorieförslaget och innebär att kungörandet i länskungörelserna slopas (jfr avsnitt 6.2.1).

Hänvisningar till S8-11

  • Prop. 1976/77:63: Avsnitt 8.29

8.12. Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderätts- utredning och legalisering

Äganderättsutredning enligt lagen om äganderättsutredning och legalisering förekommer dels som fristående förrättning (5 5), dels som ett led i en legaliseringsförrättning (22 5, vilken i fråga om förfarandet hänvisar till 5 5). Sammanträde enligt lagen utmynnar i beslut som medför rätt till lagfart. F. n. gäller att kungörelse om första sammanträdet för förrättning enligt 1971 års lag skall hållas tillgänglig hos kommunstyrel— sen viss tid före sammanträdet (5 å). Meddelande om kungörelsens tillhan- dahållande och om dess huvudsakliga innehåll skall anslås på kommunens anslagstavla och införas i lämplig tidning. Vid första sammanträdet skall sakägama föreläggas att inom viss tid anmäla sina anspråk på äganderätt samt förete handlingar och meddela upplysningar som kan vara av betydel- se för äganderättsutredningen. Föreläggandet skall snarast möjligt efter sammanträdet anslås på kommunens anslagstavla (6 5).

Promemorieförslaget innebär att Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning skall vara obligatoriska former för kungörelse om första sammanträdet enligt 5 5, medan anslagsförfarandet bör utgå som obligatorium. Anslagsförfarandet vid föreläggande enligt 65 föreslås ersatt med kungörelse i ortstidning med hänsyn till målgruppens lokala anknytning.

Vad först gäller kungörande enligt 5 5 vill jag påpeka att målgruppen för kungörelse om det första sammanträdet innefattar dels personer som kan ge upplysningar om äganderättsförhållandena, dels okända konkurrenter om den påstådda äganderätten. Målgruppen måste betecknas som blandad. I enlighet med promemorians system-

Prop. 1976/77: 63 178

förslag (jfr bilaga 1, avsnitt 3.4) bör kungörande i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning därför vara obligatoriskt.

Med anledning av den kritik som lantmäteristyrelsen har riktat mot förslaget såvitt gäller obligatoriskt kungörande i Post- och Inrikes Tidningar vill jag nämna, att denna publikation bör användas även enligt nu gällande bestämmelse-r när det finns skäl att räkna med en okänd sakägarkrets utanför förrättningsorten. Enligt min mening är det också till fördel om formvalet för kungörande om första sammanträde anpassas till vad som gäller i fråga om kungörande av lagfartssamman— träde och sammanträde enligt lagen (1932:]69) om uppläggande av nya fastighetsböcker. Jag finner av nu anförda skäl inte anledning frångå promemorians förslag.

De ändringar som föreslås i Så innebär således att kungörelse om första sammanträde alltid skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning enligt den breda principen samt att anslagsförfarandet utgår som obligatorisk form.

Kungörelse om föreläggande enligt 6 & har inte sådan betydelse vid sidan av kungörelse om det första sammanträdet, att det finns anledning att införa kungörelse om föreläggandet i tidning. Enligt min mening är det tillräckligt att föreläggandet meddelas vid sammanträde och därefter hålls tillgängligt på lämplig plats inom orten. Ändrings- förslaget har utformats i enlighet med dessa synpunkter. Självfallet skall vid sammanträdet lämnas besked om var föreläggandet kommer att finnas tillgängligt.

Hänvisningar till S8-12

8.13. Förslaget till lag om ändring i lagen (l973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag

I lagen regleras avveckling av godmanskap för förvaltning av borto- varandes eller okända delägares del i penningmedel, som har erhållits vid försäljning av gemensam m.ark inom skifteslag som har undergått laga skifte. Avvecklingen sker efter förrättning. Kungörande skall ske om tid och ställe för första sammanträde och av föreläggande för den som vill göra anspråk på förvaltade medel att inom viss tid anmäla sitt anspråk och förete utredning. Kungörande är vidare föreskrivet i fråga om underrättelse om ytterligare: sammanträde och av förteckning över berättigade till förvaltade medel samt av beslut om grunderna för fördelningen av kostnaderna för förrättningen. Kungörandeformer är anslag på kommunens anslagstavla och lämplig tidning i fråga om första sammanträde och föreläggande att anmäla anspråk. För under- rättelse om ytterligare sammanträde är anslagsförfarande obligatoriskt, liksom för förteckning och kostnadsbeslut.

Målgruppen utgörs av den eller dem som vill göra anspråk på förvaltade medel. Den måste betecknas som blandad. För hithörande kungörande bör Post- och Inrikes Tidningar samt ortstidning vara

Prop. 1976/77: 63 179

obligatoriska medier, medan bestämmelser om obligatoriskt anslags- _ förfarande bör slopas. Enligt min mening får det förutsättas att den. som har tagit del av kungörelse om första sammanträde också inställer sig till sammanträdet eller på annat sätt gör sig underrättad om vad som har förekommit. Vid sidan härav och av bestämmelser som redan nu gäller om delgivning av kallelse till sammanträde torde ytterligare kungörande inte fylla någon funktion. Bestämmelserna härom bör utgå. I fråga om föreläggande att anmäla anspråk och förteckning över berättigade samt kostnadsbeslut bör föreskrivas skyldighet för fastighetsbildningsmyndigheten att hålla dessa handlingar tillgängliga på lämplig plats inom orten.

Vad jag har anfört nu kräver ändringar i 5, 6, 8 och 1155. I anslutning till den nya RF har hörutöver i 1 & orden Kungl. Maj:t bytts ut mot regeringen.

55 Ändringen innebär dels att kungörelse alltid skall införas i Post- . och Inrikes Tidningar och i ortstidning enligt den breda principen, dels att anslagsförfarandet slopas som obligatorium.

65 Enligt min mening är det tillräckligt att föreläggande enligt denna paragraf meddelas vid sammanträde och därefter hålls tillgängligt på lämplig plats inom orten (jfr lagförslaget under 8.12). Ändrings- förslaget har utformats i enlighet härmed.

85 Ändringen i andra stycket innebär att hänvisningen till 5 5 första stycket tas bort liksom bestämmelsen att kungörelse inte behöver införas i tidning. I övrigt motsvarar förslaget vad som nu gäller. Ändringen i tredje stycket följer av ändringen i föregående stycke.

11 & Anslagsförfarandet enligt förevarande bestämmelse saknar rättslig betydelse. Förslaget innebär att det ersätts med skyldighet för fastighetsbildningsmyndigheten att hålla handlingarna tillgängliga på lämplig plats inom orten.

8.14. Förslaget till lag om ändring i lagen (1933 :269) om ägofred

I ägofredslagen föreslås dels vissa av kungörandelagen föranledda ändringar (42—44 och 52 55), dels vissa formella ändringar i syfte att modernisera lagtexten (.5. 6. 8, 11, 12.28. 33. 36, 46 a, 59 och 60 55). De se- nare ändringarna torde inte kräva några närmare kommentarer.

42 och 43 åå För stängsel- eller betessamfällighet skall finnas styrelse. som utses inom samfälligheten. Länsstyrelsen kan utse syssloman att handha samfällighetens angelägenheter. Uppgifter om

Prop. 1976/77: 63 180

styrelse eller syssloman samlas hos länsstyrelsen, som enligt 42 & sista stycket skall kungöra dem i länskungörelserna.

De uppgifter om sammanslutnings representation som sålunda skall tillkännages är av betydelse för dem som kommer i förbindelse med samfälligheten och bör vara tillgängliga för dessa. Det är tillräckligt att de kan lämnas vid förfrågan. Kungörande bör ske genom att upp- gifterna hos länsstyrelsen förs in i en uppgiftsförteckning. En sådan reglering, vilken har förordats i promemorian och fått positivt gensvar vid remissbehandlingen, ansluter i sak till vad som gäller om samfällig- hetsförening enligt lagen (197311 ISO) om förvaltning av samfälligheter samt 31 & förslaget till lag om vattenförbund enligt prop. 1975/761215. Bestämmelserna i 42 Och 43 55 bör därför ändras så att förande av sådan förteckning föreskrivs. Av ändringen följer att länskungörelserna utgår som kungörandeform och att kungörandet upphör att vara kostnadsdragande för samfälligheten.

44 & Kallelse till sammanträde med stängsel- eller betessamfällighet skall antingen delges alla sakägare minst en vecka före sammanträdet eller anslås på kommunal anslagstavla och införas i minst en av ortens tidningar senast fjorton dagar före sammanträdet. Regeln gäller om annat inte är bestämt i samfällighetens stadgar.

Kungörande i lokalpress är enligt min mening en lämplig form för kallelse, när direkt delgivning inte används. För detta interna för- farande inom en samfällighet finns inte skäl att knyta tidningsannonse- ringen till den breda principen. Det bör i stället som hittills ankomma på samfälligheten att bestämma vilken eller vilka tidningar som skall användas. I huvudsaklig överensstämmelse med promemorieförslaget anser jag därför att regeln om anslagskungörande bör slopas i 44 å och bestämmelsen om ortstidningskungörande utformas i enlighet med vad jag nu har förordat.

525 Intagare eller upphittare av hemdjur med okänd ägare skall enligt 525 till vilken 85 lagen (1938:121) om hittegods hänvisar i fråga om hemdjur kungöra sin åtgärd genom anslag på kommunens anslagstavla och annons i en på orten spridd tidning. Kungörande- regeln har enligt hänvisning i 615 motsvarande tillämpning, när hemdjur olovligen har hållits på bete på skogs- eller utmark, som är upplåten till gemensamt bete, eller på betesreglerat område och där blivit intaget av delägare i marken/området eller av någon som har särskild betesrätt där. Kungörandet, som alltså i dessa fall ankommer på enskild, tjänar det dubbla syftet att underrätta djurets ägare och att bilda utgångspunkt för frister efter vilka inträder vissa rättigheter för intagaren/upphittaren. Lämpligaste spridningssätt i här behandlade fall är enligt min mening ortstidningsannonsering. Annonseringen bör, i enlighet med

Prop. 1976/77: 63 181

den breda ortstidningsprincipen, ske i alla de lokala tidningar inom vilkas läsekrets djurets ägare kan beräknas befinna sig. De ökade kostnader för kungörande som genom en sådan utvidgning av det nuvarande kungörandet uppstår i vissa fall torde oftast täckas av djurets värde (jfr även 35 andra stycket sista meningen kungö- randelagen).

Den ändring som i enlighet med dessa överväganden föreslås innebär att anslagskungörandet slopas och att för tidningsannonse- ringen fastslås den breda ortstidningsprincipen.

Hänvisningar till S8-14

  • Prop. 1976/77:63: Avsnitt 8.35

8.15. Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:]30) om fiskevårds- områden

I 31 å tredje stycket föreskrivs ett särskilt delgivningsförfarande för fall där länsstyrelses eller kammarrätts beslut enligt lagen, t.ex. om bildande av fiskevårdsområde, angår så många att avskrift av beslutet ej lämpligen kan tillställas envar av dem. Kungörande skall ske genom att meddelande om beslutet förs in i en eller flera tidningar inom orten. Genom det första införandet anses beslutet delgivet. Kungörandet skall bekostas av statsverket.

Kungörandet bildar utgångspunkt för besvärstid. Med hänsyn till kungörandets funktion och beslutens betydelse bör kungörandet som hittills ske i ortstidning men enligt den breda principen. Ändringen innebär att obligatorisk kungörandeform bestäms i enlighet härmed. Den till kungöranderegeln fogade bestämmelsen om utgångspunkten för beräknande av besvärstid har främst i tydlighetens intresse ansetts böra behållas. Härvidlag kan hänvisas till vad som har anförts beträf- fande 5 & kungörandelagen. Bestämmelsen i andra meningen har dock jämkats. Vid bifall till den hemställan om bemyndigande i fråga om kungö- relsekostnader som jag avser att föreslå riksdagen faller regleringen av an- svar för sådana kostnader helt inom regeringens normgivningskompetens. Sådana bestämmelser bör därför inte vara infogade i lag. Den särskilda re- geln om kostnadsansvar i 31 % har därför slopats.

Ändringarna i 15 och 33 55 är av formell natur.

Hänvisningar till S8-15

8.16. Förslaget till lag om ändring i lagen (1938 :274) om rätt till jakt

Beslut om bildande av jaktvårdsområde skall för att bli giltigt fast- ställas av länsstyrelse. Sådant beslut skall innehålla de huvudsakliga grunderna för jaktutövningen inom området och handhavandet av viltvården samt fastighetsägares skyldighet att på sin fastighet tåla. anlägga och underhålla inrättning för tillgodoseende av jaktvården. Frågor om införlivande av ytterligare fastighet med jaktvårdsområde

Prop. 1976/77: 63 182

eller om att fastighet inte längre skall tillhöra sådant område prövas också av länsstyrelse. I 27 & sista stycket behandlas tillkännagivande av länsstyrelses eller kammarrätts beslut i frågor som jag nu har nämnt. Tillkännagivande skall ske genom att meddelande om beslutet införs i tidning inom orten. Genom tidningskungörandet anses delgivning ha skett.

Kungörande av här avsedda beslut bildar utgångspunkt för besvärs- tid. Kungörandet bör som hittills ske i lokalpress. Med hänsyn till kungörandets funktion och beslutens ingripande betydelse bör den breda principen gälla. Ändringen innebär att obligatorisk kungö- randeform anges i enlighet härmed. Den till kungöranderegeln fogade bestämmelsen om utgångspunkten för beräknande av besvärstid har främSt i tydlighetens intresse ansetts böra behållas med en viss jämkning.

8.17. Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1918:523)

1 kap. 145 I paragrafen behandlas jordägares skyldighet att låta strömfall tas i anspråk mot ersättning. Prövningen ankommer på regeringen. I ärendet skall envar som har del i strömfallet lämnas tillfälle att yttra sig. Tiden för yttrande bestäms av regeringen med utgångspunkt i dagen för delgivning av ansökan med delägaren. Delgivningen ankommer på sökanden. Enligt föreskrift i paragrafen kan delgivning ersättas med kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom orten. Förutsättning härför är att delägarna inte kan utrönas utan avsevärd omgång.

Ändringen innebär, i överensstämmelse med promemorieförslaget. att det särskilda kungörandet ersätts med en hänvisning till delgiv- ningslagens regel om kungörelsedelgivning.

2 kap. 6755 Länsstyrelsen beslutar om inrättande av skyddsområde för grundvattentillgång och meddelar bestämmelser för sådant område. Länsstyrelsen kan föreskriva att överträdelse av sådan bestämmelse skall medföra bötesstraff. Offentliggörande av länsstyrelsens beslut sker genom att det kungörs i länskungörelserna och en eller flera tidningar inom orten samt på anslagstavla i berörd kommun. Länssty- relsen skall dessutom ombesörja att tryckta exemplar av bestäm- melserna finns att tillgå för allmänheten mot betalning. Har beslutet föranletts av ansökan, skall sökanden betala kungörelsekostnaden. Tidigare i år har riksdagen .antagit förslag till ändring i denna bestämmelse (prop. 1975/76:112, KU 1975/76:51, rskr 1975/76:362) av innebörd att kungörandet i länskungörelserna ersätts med införande i länets författningssamling. I anslutning till förslaget uttalade dåvarande de- partementschefen (prop. s. 89) att hithörande beslut inte betraktas som

Prop. 1976/77: 63 183

författning men att det synes värdefullt att sådant beslut offentliggörs i så- dana former att det både blir väl känt och lätt tillgängligt för framtiden.

Den nu föreslagna ändringen innebär att tidningskungörandet vidgas till att följa den breda ortstidningsprincipen och att anslags- kungörandet slopas som obligatorisk form. Självfallet kan kommunal anslagstavla komma i fråga för användning med tillämpning av regeln om stödjande kungörande i kungörandelagen, som genom den nu föreslagna ändringen blir tillämplig.

3 kap. 14 och 1755, 7 kap. 62 och 63 55 och 8 kap. 41, 42 och 45 && För vattenregleringsföretag (3 kap.). torrläggningsföretag (7 kap.) och avloppsföretag (8 kap.) skall finnas styrelse. Val av styrelse och ändring i styrelsens sammansättning skall anmälas till länsstyrelsen. För företag av dessa slag kan länsstyrelsen också förordna syssloman att ensam eller, i förekommande fall, tillsammans med valda styrelseledamöter handha företagets angelägenheter. Anmälda uppgifter om styrelsens sammansättning skall kungöras av länsstyrelsen. Detsamma gäller i fråga om sysslomannaförordnanden. Kungörandeformer är i fråga om vattenregleringsföretag allmänna tidningarna och en eller flera tidningar inom orten och i fråga om övriga företag länskungörelserna.

Uppgifter om vem som till följd av styrelseuppdrag eller sysslomannaförordnande får företräda hithörande företag är av bety- delse för dem som kommer i förbindelse med företaget och bör vara tillgängliga för dessa, när behov av sådan uppgift aktualiseras. Det torde vara tillräckligt att uppgifterna kan lämnas vid förfrågan. En uppgiftsförteckning hos länsstyrelsen är en lämplig källa för upplys- ningar om hithörande uppgifter. En sådan anordning stämmer med motsvarande reglering i fråga om samfällighetsförening, jfr 25 5 lagen (l973:1150) om förvaltning av samfälligheter, och vad som har före- slagits i fråga om vattenförbund, jfr 31 & förslaget till lag om vatten- förbund (prop. 1975/761215). Den medför att kungörandet faller bort som utgiftspost för företagen.

Ändringarna, som i sak stämmer överens med promemorieförslaget, har utformats i enlighet med nyss redovisade överväganden.

6 kap. 145 I paragrafen behandlas kungörelse för infordrande av anbud i fråga om anläggande av flottled. Ändringen innebär att den breda ortstidningsprincipen slås fast för tidningskungörandet.

9 kap. 25 5 I paragrafen behandlas kallelse till sammanträde för fördelning av köpeskilling eller intrångsersättning enligt vattenlagen. Till fastighetsägare, annan känd sakägare och känd panträttshavare skall sändas kallelse. Om särskilda skäl föreligger skall dessutom kungörelse om sammanträdet införas i Post— och Inrikes Tidningar och tidning inom orten.

Prop. 1976/77: 63 184

Ändringen innebär att ortstidning utgår som obligatorisk form (jfr bilaga 1, avsnitt 6.7). Kungörande i ortstidning, som i enskilt fall bedöms påkallat, kan givetvis ske med tillämpning av regeln om stödjande kungörande i kungörandelagen.

10 kap. 6, 26, 38 och 65 55 l 6 och 38 55 behandlas kallelser till syneförrättning rörande flottled eller vattenreglerings-. torrläggnings- eller avloppsföretag. Ändringarna i dessa paragrafer innebär att den breda ortstidningsprincipen fastslås för kungörelsen med kallelse till det inledande sammanträdet och att förrättningsmannen åläggs att bestämma och i denna inledande kungörelse ange vilken eller vilka ortstidningar som skall användas för senare kungöranden angående förrättningen. Kungörandelagens ortstidningsregel blir genom ändringen tillämplig på det inledande kungörandet men inte på senare kungöranden om förrättningen. Genom ändringen i 65 & tredje stycket fastslås den breda ortstidningsprincipen också för kompletterande kungörande i den situation som avses där. Ändringarna i 26 å och 65 å andra stycket är av formell natur.

11 kap. 33, 38, 47 och 68 55 Dessa bestämmelser rör handläggningen av ansökningsmål vid vattendo-mstol. Genom ändringarna slås den breda ortstidningsprincipen fast för kungörelse om ansökan med före- skrifter för målets vidare handläggning (33 5), komplettering av sådan kungörelse (47 å) och kungörelse om tid och plats för sammanträde för behandling av ersättningsanspräk (68 5). 1 dessa fall blir alltså kungörandelagens ortstidningsrcgel tillämplig. Ändringen i 385 är redaktionell och föranleds av att kungörandelagens regel om när . kungörande har skett blir tillämplig på kungörelse enligt 33 5.

I 11 kap. 33, 47 och 87 55 samt 88 å, som hänvisar till 33 &, har härutöver gjorts vissa formella ändringar betingade av kungörande- lagens terminologi.

Hänvisningar till S8-17

8.18. Förslaget till lag om ändring i lagen (l9l9z426) om flottning i allmän flottled

1

10, 41, 44 och 76 a 55 För flottningsförening skall finnas bl.a. styrelse, årsvis utsedd skiljeman för tvister om ersättning för Bottnings- skada samt ortsombud för mottagande av anmälningar om flottnings- skada och andra framställningar rörande flottleden och flottningen. Saknar flottningsförening styrelse kan länsstyrelsen för visst ärende på yrkande av rättsägare förordna syssloman med samma befogenhet som tillkommer flottningsstyrelsen. Länsstyrelsen kan också för viss tid förordna lämplig person att — utöver det i reglementet fastställda

Prop. 1976/77: 63 185

antalet styrelseledamöter — vara ledamot av styrelsen med samma befogenhet som övriga ledamöter. Uppgifter om styrelseledamot, skiljeman och ortsombud skall anmälas till länsstyrelsen, som kungör dem i länskungörelserna samt i en eller flera ortstidningar. Enahanda kungörande är föreskrivet när det gäller styrelseledamot, som har förordnats av länsstyrelsen.

De ändringar som jag här föreslår grundas på samma överväganden som jag har redovisat i avsnitt 8.17 i anslutning till 3 kap. 14 & vatten- lagen. Ändringarna innebär i sak att nuvarande kungörande- bestämmelser ersätts med föreskrift om skyldighet för länsstyrelsen att föra förteckning över allmänna flottleder som framgår inom länet och i denna ta in vissa uppgifter. Bestämmelsen om sådan skyldighet har tagits in i en ny 76 a &. Dessutom har i 44 & infogats en redaktionell ändring i enlig- het med punkt 7 b) i övergångsbestämmelserna till lagen (1969: 244) om ändring i rättegångsbalken (lydelse 1970: 391).

14 & Kallelse till sammanträde enligt 14 eller 15 && för behandling av förslag till bestämmelser om vissa flottledskostnader kungöres i en eller flera ortstidningar. Kungörelse enligt 145 skall vidare tillställas den eller de personer, som enligt 10 kap. 26 & vattenlagen utsetts att ta emot handlingarna i målet. Flottledsanläggaren skall kallas särskilt.

Målgruppen äri båda fallen lokal. Obligatorisk form för kungörande bör därför vara ortstidning. Ändringen innebär att den breda principen fastslås.

195 Paragrafen, som behandlar kungörande av beslut om interims- flottning. har ändrats på samma sätt som 14 5.

35 & Länsstyrelsen utlyser sammanträde för behandling av förslag till reglemente för flottningsförening med skogsägare och andra som är intresserade av frågan. Sammanträdet skall utlysas på lämpligt sätt. Samma ordning gäller enligt 36å för behandling av till länsstyrelse inkommet förslag om ändring i reglementet.

Målgruppen är även i dessa fall lokal. I stället för nuvarande regel om sättet för kungörande bör föreskrivas att kungörelse om samman- trädet skall införas i ortstidning. Ändringen innebär i enlighet härmed att kungörande skall ske i ortstidning enligt den breda principen.

685 Kungörandet enligt denna bestämmelse riktar sig till okänd ägare av sådant flottgods som får hållas kvar av flottningsstyrelse för att åläggas dubbla umgälder. Kungörandet, som verkställs av länssty- relsen, sker i länskungörelserna och tidning inom orten. Kungörandet bildar utgångspunkt för beräkning av den tidsfrist, efter vilken flott- godset får försäljas till förmån för flottningsföreningen.

Prop. 1976/77: 63 - 186

Enligt promemorieförslaget skall länskungörelserna inte längre användas för kungörande av detta slag. I stället bör enligt grund- principen ortstidning vara obligatorisk form.

Förslaget har inte mött någon gensaga under remissbehandlingen. Även jag ansluter mig till det. Ändringen innebär att länskun- görelserna utgår som kungörandeform och att den breda ortstidnings- principen slås fast.

1 lagen har utöver vad som sagts nu gjorts ett antal ändringar av terminologisk art.

Hänvisningar till S8-18

8.19. Förslaget till lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

175 Skriftlig fullmakt, som har överlämnats till fullmäktigen för att av honom innehas och företes för tredje man, kan av överexekutor under vissa förutsättningar förklaras kraftlös. Beslutet skall föregås av kungörelse med innehåll att handlingen vid viss tidpunkt kommer att bli kraftlös. Kungörelsen skall införas i allmänna tidningarna och, om överexekutor beslutar det, annan tidning. Kungörandet i allmänna tidningarna skall ske sist. Högst fjorton dagar från detta kungörande skall kraftlösheten inträda. Överexekutors nuvarande frihet att besluta om och utforma ett ortstidningskungörande efter omständigheterna i varje särskilt fall är enligt min mening en tillfredsställande ordning för den speciella situation varom här är fråga. Jag finner därför inte skäl att föreslå införande av den breda ortstidningsprincipen. Den ändring som görs i paragrafen är enbart formell och innebär en anpassning till ' kungörandelagens terminologi.

27 % Ändringarna följer av ändringar i handelsregisterlagen. som jag kommer att beröra i sitt sammanhang (se avsnitt 8.56).

Hänvisningar till S8-19

8.20. Förslaget till lag om ändring i förordningen (1845 :50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Bestämmelserna ger formföreskrifter för försäljning av lös egendom utan tradition till köparen. Transaktioner av denna typ har i realiteten merendels karaktär av pantsättning. På köparen ankommer att ombesörja kungörelse om kontrahenterna, dagen för avtalet och köpe- skillingen. Kungörelsen skall införas i tidning med spridning inom den ort där säljaren bor. Köparen skall vidare inom viss tid från kungörandet dels överlämna ett exemplar av avtalet med bevis om

Prop. 1976/77: 63 187

kungörandet till kronofogdemyndigheten, dels visa upp avtalet för tingsrätten. Tingsrätten skall ta in avtalet i protokoll samt utfärda kungörelse som skall anslås offentligen. Iakttagande av dessa föreskrifter medför i princip att egendomen, fastän den finns kvar hos säljaren, är fredad för att tas i anspråk av säljarens borgenärer.

Promemorieförslaget innebär att den breda ortstidningsprincipen skall gälla för köparens tidningskungörande samt att tingsrättens anslagskungörande slopas och ersätts med införande i register hos tingsrätten över uppvisade och inprotokollerade köpeavhandlingar. Under remissbehandlingen har förslaget i allmänhet lämnats utan erinran.

Målgruppen för köparens tidningskungörande är säljarens borgenärer. Också jag anser att detta kungörande bör utformas enligt den breda principen. När det gäller tingsrättens anslagskungörande har detta i praxis skett på tingsrättens egen anslagstavla. Tingsrättens kungörelse ger i sak i stort sett samma information som köparens tidningskungörelse. Det intresse för kungörelsens innehåll, som kvarstår efter tidningskungörandet, tillgodoses väl genom att handlingarna finns tillgängliga hos tingsrätten och uppgifter om och ur dem kan fås på begäran. Organisatoriskt bör hithörande handlingar hos tingsrätten samlas i en förteckning.

Ändringarna i lösöreköpsförordningen, som i sakligt hänseende överensstämmer med promemorieförslaget, har utformats i enlighet med vad jag har anfört nu. En övergångsbestämmelse har dessutom tillfogats i syfte att från tingsrätternas anslagstavlor rensa ut de, i många fall åldriga, kungörelser som finns anslagna där vid ikraft- trädandet.

8.21. Förslaget till lag om ändring i lagen (1862:10 s. 1) om kallelse på okända borgenärer1

11 5 I denna paragraf ges den grundläggande regeln om kallelse på okända borgenärer. l situationer som närmare anges i 9 och 10 55 skall rätten på ansökan av gäldenär förelägga okända borgenärer att inom viss tid ange sina fordringar. Underlåter borgenär att efterkomma föreläggandet, kan han inte längre göra gällande sin fordran mot gälde- nären, såvida det inte visas att gäldenären ändå känt till fordringens existens. Föreskrivna kungörandeformer är anslag på rättens kansli och allmänna tidningarna. Anslagskungörandet skall ske sex månader före fristens slutdag och kungörandet i allmänna tidningarna vid tre till- fällen, det första fem och det sista två månader före slutdagen.

' Förslaget använder den författningsrubrik som har föreslagits i prop. 1976/77: 5 med förslag till preskriptionslag m. rn.

Prop. 1976/77: 63 188

Motsvarande förfarande är föreskrivet i 62 och 63 55 lagen (1948:433) om försäkringsrörelse, 975 lagen (1951:308) om ekono- miska föreningar, 47 och 48 && lagen (1955:183) om bankrörelse samt 6 kap. 6å och, efter hänvisning till 6 kap. 6 &, 14 kap. 45 aktiebolags- lagen (1975: 1385). Det trefaldiga tidningskungörandet skall här. utom i ak- tiebolagsfallen, ske också i lokal tidning. Fristens längd är i ett av fallen en- ligt lagen om bankrörelse liksom för motsvarande situation enligt lagen om försäkringsrörelse bestämd till tre månader.

Kungörandet syftar i alla dessa fall till att aktivera borgenär inför ifrågasatt åtgärd som kan röra hans ekonomiska intresse. Åtgärden är enligt försäkringsrörelselagen, bankrörelselagen och aktiebolagslagen viss vinstutdelning eller nedsättning av aktiekapital och enligt aktie- bolagslagen och föreningslagen dessutom fusion.

[ promemorian föreslås att anslagskungörandet och föreskrivet kungörande i lokal tidning slopas och att kungörandet i Post- och Inrikes Tidningar inskränks till att ske vid ett enda tillfalle. I promemorians förslag till lag om ändring i 1862 års lag och förenings— lagen har också den uttryckliga regeln om fristtidens längd slopats. Mot promemorieförslagen, som har tillstyrkts av företrädare för närings- och kreditlivet, har ingen annan erinran framförts än att PRV förordat bibehållande av det trefaldiga kungörandet och betecknat kungörande vid ett tillfälle som otillräckligt.

Också jag anser att anslagskungörandet inte ger nämnvärd sprid— ningseffekt i de här aktuella fallen och att anslag därför inte bör vara obligatoriskt. Jag ansluter mig också till bedömningen att ett upprepat kungörande ger en förhållandevis måttlig effektivitetsökning, som inte står i rimlig proportion till kostnaden för det upprepade kungörandet. Kungörandet bör begränsas till ett tillfälle. Målgruppen kan i allmänhet bedömas vara nationell. Post-'och Inrikes Tidningar bör därför vara obligatorisk form. Kungörande i ortstidning, som i enskilda fall kan te sig påkallat, kan ske enligt kungörandelagens stödjande— regel. Någon fast regel om fristtidens längd torde inte behövas. Det får förutsättas att kungörande myndigheter bestämmer frist till en i varje särskilt fall lämplig varaktighet efter kungörandet.

Ändringen i 11 & 1862 års lag har utformats i enlighet med vad jag har anfört nu.

Hänvisningar till S8-21

8.22. Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921 :225)

Konkurslagen (KL) innehåller ett flertal bestämmelser om kun- görande. Bestämmelserna bildar sammantagna ett enhetligt system för att sprida kännedom om beslut och andra åtgärder under konkursen. Som genomgående form för kungörandet har föreskrivits Post- och Inrikes Tidningar samt ortstidning. Konkursdomaren bestämmer i samband med konkursbeslutet vilken eller vilka ortstidningar som skall

Prop. 1976/77: 63 189

användas för kungörelser om konkursen. Antalet får enligt konkurs- förordningen (1975:256) bestämmas till högst två.

KL:s kungörandesystem kvarstår i stora drag oförändrat sedan lagens tillkomst år 1921. Sedan några år tillbaka är dock konkurs- lagstiftningen föremål för en genomgripande översyn. Arbetet har hittills lett till bl.a. en helt ny lydelse av 1 och 2 kap. KL (prop. 1975:6, LU 1975112, rskr 1975291, SFS 19752244). I samband med den reformen betonades önskemålet av en samordning mellan konkurs- rättsreformen och behövliga reformer i fråga om bl.a. kungörande (prop. 1975:6 s. 148). Eftersom något ställningstagande till prome- morian Effektivare kungörande inte kunde ske i det då förevarande lagstiftningsärendet genomfördes i stället den lösningen, att huvud- delen av de föreskrifter om kungörande som berördes av reformen togs bort ur KL och fördes in i konkursförordningen.

l prop. 1975/76:210 har för riksdagen lagts fram förslag till en ny ordning för handläggning av mindre konkurser. Förslaget upptar en ny lydelse av bl.a. 9 kap. KL. Den nya handläggningsformen skall tillämpas dels i de nuvarande fattigkonkursfallen, dels i vissa andra fall. Det har uppskattats att den nya och enklare handläggningsformen med nuvarande konkursfrekvens kan bli tillämplig i närmare 80 % av alla konkurser. Vid utformningen av förslaget har följts samma riktlinjer i fråga om kungörande som vid 1975 års reform. De nya bestämmelserna har föreslagits skola träda i kraft den 1 april 1977.

Konkurslagskommittén (Ju 1971 :06), som har till uppgift att göra en allmän översyn av konkursförfarandet, överväger f.n. särskilt frågor som rör förvaltningen av konkursbo (3 kap. KL) och gäldenärens ställning under konkursen (4 kap. KL). Kommitténs arbete väntas resultera i ett delbetänkande i nämnda frågor.

Enligt min mening framstår KL:s kungörandesystem numera som föga ändamålsenligt. Det kan sålunda ifrågasättas om kungörelse är det mest effektiva och rationella sättet att sprida kännedom om beslut och åtgärder under konkursen och om något faktiskt behov av sådant allmängörande föreligger i alla de situationer där sådant f.n. är före— skrivet. Sett från den utgångspunkten att kungörande är motiverat främst i de fall när i målgruppen ingår okända intressenter eller kun- görelse är ekonomiskt fördelaktigare än annan form av underrättelse, kan övervägas att ersätta det nuvarande systemet med kungörelser under konkursen med ett mer nyanserat system som i större utsträck- ning bygger på direkta underrättelser till berörda intressenter.

En total omreglering av det nuvarande systemet för underrättelser och kallelser i konkurs innebär emellertid otvivelaktigt en del lag- tekniska problem. Huvuddelen av de paragrafer som skulle beröras är föremål för konkurslagskommitténs fortsatta arbete. Ändringar som genomförs nu kommer därför att i många fall få en provisorisk

Prop. 1976/77: 63 190

karaktär. Till detta kommer att en omreglering av det berörda slaget inte torde kunna hållas helt fri från sakliga omprövningar av vissa regler, något som skulle föregripa kommitténs fortsatta arbete. Över- vägande skäl talar således för att en omreglering av det berörda slaget bör ske först i samband med det fortsatta reformarbetet på konkurs- rättens område.

Oavsett hur ett nytt system utformas kommer även i fortsättningen att föreligga behov av kungörelse om vissa beslut och andra åtgärder i konkurs. Detta gäller framför allt i fråga om beslut om försättande i konkurs. Den reglering som nyligen har skett av kungörandet i sådana situationer bör därför samordnas med kungörandelagens bestäm- melser. Jag övergår därför till att behandla promemorieförslaget rörande KL i de' delar detta fortfarande har aktualitet efter 1975 års ändringar i KL och föreslagna ändringar enligt prop. 1975/76:210.

Målgruppen för kungörande enligt KL betecknas i förslaget som typiskt sett blandad. [ enlighet därmed föreslås att Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning bibehålls som obligatoriska former. I fråga om omfattningen av ortstidningskungörandet föreslås att den breda principen skall tillämpas endast beträffande sådana kungörelser som avser ”ekonomisk status”, medan övriga, mer interna procedurtekniska kungörelser i stort sett skall följa den nuvarande regleringen, dvs. införas i ett mindre antal ortstidningar, vilka skall anges i "status- kungörelserna”.

Förslaget i promemorian har i allmänhet godtagits vid remiss- behandlingen. Det har emellertid kritiserats av Stockholms tingsrätt och konkurslagskommittén såvitt gäller bl.a. tillämpningen av den breda ortstidningsprincipen, vilken anses leda till en onödig fördyring av konkursförfarandet.

För egen del ansluter jag mig till promemorieförslagets mål- gruppsbestämning såvitt gäller kungörande av beslut om försättande i konkurs och förslaget att bibehålla nämnda tidningar som obligatoriska former för kungörande. Med anledning av den kritik som under remiss- behandlingen har riktats mot förslagets kostnadseffekter till följd av den föreslagna omfattningen av ortstidningskungörandet vill jag dock framhålla följande.

De ekonomiska aspekterna på kungörande väger onekligen särskilt tungt i samband med konkurs. Mot bakgrund av vad jag har anfört tidigare om principerna för ett brett ortstidningskungörande och med beaktande av konkursbeslutets rättsverkningar anser jag det ofrån- komligt att konkursbeslutet kungörs enligt den breda principen. Detta gäller även den kungörelse som efter utredning av frågan om lämplig handläggningsform (jfr 18 a 5 andra stycket KL i dess lydelse enligt prop. 1975/76:210) kan komma att separat utfärdas i konkurser som handläggs enligt vad som i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs.

Prop. 1976/77: 63 191

Den breda principen bör även gälla i fråga om eventuella kungörelser som utfärdas angående upprättande av utdelningsförslag i de konkurser som skall handläggas enligt den enklare ordningen. De ökade kostnader som uppkommer till följd av att kungörandet skall ske enligt den breda ortstidningsprincipen kan i viss mån motverkas genom att kungörelsernas innehåll i fortsättningen utformas på ett så kortfattat sätt som omständigheterna tillåter. Det är sålunda viktigt att kungörelserna inte som nu ibland förekommer belastas med onödiga uppgifter. Jag vill också erinra om att konkurssökande borgenärs ansvar för konkurskostnaderna i mindre konkurser föreslås bli begränsat (se förslag till 188 5 enligt prop. 1975/76:210).

Vad jag har anfört nu innebär att antalet ortstidningar i likhet med vad som nu gäller begränsas för vissa kungörelser i de konkurser som handläggs i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs. Jag syftar här på kungörelser som rör bl.a. konkursbeslutets hävande i högre rätt, efterbevakning, nedläggning av konkurs, eventuell avskrivning av konkursen på grund av brist i boet, borge- närssammanträde, ackordsförslag, arvodesprövning och slutredo- visning. Dessa kungörelser är nämligen av betydelse bara för dem som av intresse i den individuella konkursen har anledning att följa kon- ' kursens förlopp. I de mindre konkurserna blir frågan om en mera inskränkt publicering i allmänhet utan praktisk betydelse. Skäl saknas därför att i dessa konkurser inskränka kungörandet i ortstidning utöver vad som följer av det redan sagda. Förutom en enklare reglering av kungörandet medför den föreslagna lösningen att innehållet kan begränsas i den i regel enstaka kungörelse som utfärdas i flertalet av dessa konkurser.

Orden "allmänna tidningarna", som förekommer på ett flertal ställen i KL, bör samtidigt bytas ut mot orden ”Post— och Inrikes Tid- ningar".

18 a & Paragrafen har föreslagits tillagd genom prop. 1975/76:210. I paragrafen ges bestämmelser om kungörande av konkursbeslutet m.m. Paragrafen gäller oavsett i vilken form konkursen handläggs.

Som jag har angett i det föregående bör konkursbeslutet kungöras enligt den breda principen. Paragrafens tredje stycke har ändrats i enlighet härmed. Samtidigt har i enlighet med vad jag har framhållit nyss bestämmelsen i paragrafens första stycke om att konkursdomaren skall bestämma den eller de ortstidningar i vilka kungörelser om konkursen skall införas flyttats över till 19 5. I tredje stycket har gjorts en redaktionell ändring.

Frågan på vilket geografiskt område ortstidningskungörande skall riktas in vid konkurs har jag berört redan tidigare (se avsnitt 8.1 till 33 5).

Prop. 1976/77: 63 192

195 Paragrafen har genom prop. 1975/76:210 föreslagits få ändrad lydelse. I paragrafen ges regler om vad konkursdomaren har att iaktta om konkurs skall handläggas i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs. Till paragrafen har lagts ett nytt andra stycke, som i sak motsvarar 18 a 5 första stycket andra meningen i det genom prop. 1975/76:210 framlagda förslaget. Till följd härav har det tidigare andra stycket i paragrafen med viss begränsande omformu- lering fått utgöra ett nytt tredje stycke i paragrafen. Hänvisningen till 18 a 5 tredje stycket får den innebörden att vad konkursdomaren har bestämt enligt 195 — i likhet med kungörelse enligt 18 a 5 skall kungöras enligt den breda principen, något som också indirekt följer av det nya tredje styckets formulering.

745 I paragrafen ges bestämmelser om kungörande av auktion på konkursbos egendom. Det uttryckliga undantag som görs i paragrafen beträffande. länskungörelserna bör utgå.

1865 Paragrafen har genom prop. 1975/76:210 föreslagits få ändrad lydelse. [ paragrafen behandlas det fallet att det under en konkurs, som handläggs i enlighet med vad i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs, visar sig råda brist i boet. Ändringen är av redaktionell natur och innebär att den kungörelse som skall föregå konkursens ned- läggande på samma sätt som andra kungörelser under konkursen endast skall tas in i Post- och Inrikes Tidningar samt i den eller de orts- tidningar konkursdomaren har bestämt.

202 5 [ paragrafens andra stycke ges bestämmelser för det fall att hinder möter att införa kungörelse i ortstidning som bestämts för sådant ändamål.

Någon saklig ändring av denna reglering anser jag inte vara påkallad. Undantagsregeln bör gälla även i fråga om tillkännagivanden som skall kungöras enligt den breda principen. Paragrafens lydelse har utformats i enlighet härmed.

8.23 Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen (1877 :31 s. 1).

90, 91 och 96 a 55 Auktion på utmätt lös egendom, frånsett luft- fartyg och registrerat skepp m.m., skall föregås av kungörelse som tillkännages i tidning inom orten och på annat lämpligt sätt. Finns lokala bestämmelser om särskilt sätt för kungörande, skall även dessa tillämpas. För visst undantagsfall föreskrivs annat lämpligt sätt.

Prop. 1976/77: 63 193

Auktion på fartyg, som inte är infört i skeppsregistret eller mot- svarande utländska register, eller på gods i fartyg eller i luftfartyg skall dessutom kungöras i allmänna tidningarna. Anbud för försäljning under hand av utmätt lös egendom skall infordras genom kungörelse i en eller flera tidningar inom orten eller på annat lämpligt sätt.

Från utgångspunkten att försäljning av bl.a. utmätt lös egendom har visst inslag av lokalt/regionalt intresse föreslås i promemorian att annonsering alltid skall ske i ortstidning med tillämpning av den breda principen applicerad på målgruppen spekulanter. Enligt promemorie- förslaget bör kungörande i Post- och Inrikes Tidningar däremot inte längre vara obligatoriskt. Det framhålls emellertid att sådant kungörande självfallet kan vara påkallat i vissa fall med hänsyn till egendomens beskaffenhet eller till förekomsten av okända borgenärer med intresse i försäljningens förlopp.

Promemorieförslaget har inte vunnit odelat gillande vid remissbe- handlingen. Den breda ortstidningsprincipen vid exekutiv försäljning avstyrks av bl.a. RSV. Åtskilliga instanser menar att Post- och Inrikes Tidningar bör vara obligatoriskt medium i vart fall vid exekutiv försälj- ning av fast egendom, skepp och luftfartyg.

Jag har viss förståelse för den kritik som under remissbehandlingen har framförts mot promemorieförslaget. När det gäller infordrande av anbud eller försäljning av utmätt lös egendom syftar kungörandet i de flesta fall huvudsakligen till att informera spekulanter om den före- stående försäljningen. Det är av vikt att kostnaderna för denna information står i rimligt förhållande till värdet av den egendom som utbjuds. Förhållandena skiftar i alltför hög grad för att en generell tillämpning av den breda ortstidningsprincipen för sådant kungörande skall kunna anses motiverad. Andra synpunkter gör sig däremot gällande när kungörandet syftar till att informera även okända rätts- ägare om förestående försäljning. Hänsynen till rättssäkerheten kräver i dessa fall att sådana kungörandeformer används som är ägnade att tillgodose detta informationsbehov.

Den nuvarande regleringen av kungörandet i 90, 91 och 96 a 55 ger den som kungör viss frihet att välja de media som är mest lämpade för den aktuella situationen. Enligt min mening finns inte tillräckliga skäl att i sak ändra nuvarande ordning. 1 sammanhanget bör erinras om att utsökningsrätten f.n. är föremål för en genomgripande revision på grundval av lagberedningens betänkande (SOU 197322) Utsöknings- balk. Anledning saknas att i det nu aktuella hänseendet föregripa resul- tatet av den planerade revisionen av utsökningslagstiftningen. De ändringar som jag föreslår i 90 och 96 a 5 är endast formella och avser att markera att kungörandelagens breda ortstidningsprincip inte är tillämplig i dessa fall. Också ändringen i 91 5 är av formell natur och innebär en anpassning till kungörandelagens terminologi.

Prop. 1976/77: 63 194

1415 I paragrafen ges föreskrifter om kungörande av fördelnings- sammanträde när utmätt lös egendom har sålts under hand. För kungörande krävs att särskilda skäl föreligger. Som form för kungörande har föreskrivits tidning inom orten eller annat lämpligt Sätt. Bestämmelsen torde ha begränsat tillämpningsområde. Enligt min mening finns inte skäl att nu i sak ändra regleringen av kungörandet. Den av migförordade ändringen är formell och motsvarar ändringarna i 90 och 96 a 55. Bestämmelser om kungörande i fråga om fördelningssammanträde i vissa fall vid försäljning av fastighet finns i 143 5. Genom hänvisningar i de särskilda försäljningslagarna är bestämmelserna tillämpliga även vid försäljning av luftfartyg och registrerat skepp m.m. Sammanträdet skall kungöras på lämpligt sätt minst två veckor i förväg. Närmare bestämmelser om kungörandet ges i tillämpningsföreskrifterna. Anledning saknas att föra över dessa bestämmelser till utsöknings- lagen.

Hänvisningar till S8-22

8.24. Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (l970:428)

175 I paragrafen anges hur beslut om kungörelsedelgivning skall verkställas. Tidningskungörandet är bestämt till lämplig tidning. avsiktligt utan uttryckliga riktlinjer för tidningsvalet i väntan på kungörandereformen (prop. 1970:13 s. 146). Övriga kungörandeformer är f.n. för ett specialfall anslag inom bostadsfastighet samt mera generellt anslag på kommunal anslagstavla. I vissa fall där kungörandet av praktiska skäl används i stället för individuell underrättelse till många skall vidare sändas underrättelse i brev till någon eller några av de berörda personerna. Föreskrivna kungörandeåtgärder skall med undantag för anslag på kommunal anslagstavla vara vidtagna inom sju dagar från beslutet om kungörelsedelgivning. I enlighet med de allmänna övervägandena föreslås den ändringen i 175 att tidningskungörande i Post- och Inrikes Tidningar och orts- tidning eller i endera av dessa båda former blir obligatoriskt, att anslag på kommunal anslagstavla slopas samt att tidsfristen förlängs till tio dagar. I varje särskilt fall ankommer det på den kungörande att med ledning av omständigheterna bestämma hur tidningSkungörandet skall anordnas. Valet skall ske med utgångspunkt i resp. tidningsforms avsedda användningsområde. Anslag på kommuns tavla kan självfallet komma till användning som stödjande form. I paragrafen anges som alternativ metod, när tidningskungörande är uppenbarligen meningslöst, att [kungörelsen endast anslås i kungörande myndighets lokal. I promemorian har diskuterats möjligheten att i dessa fall fullt ut ta konsekvenserna av kungörandets fiktiva karaktär

Prop. 1976/77: 63 195

och helt underlåta varje som helst kungörandeåtgärd, varvid besvärs- och annan fatalietid skulle få anses löpa från beslut att underlåta åtgärd. En sådan lösning har emellertid avvisats i promemorian och den nuvarande formen anslag i myndighetens lokal bedömts vara en godtagbar kompromiss mellan offentlighets- och kostnadsintressena. Jag ansluter mig till denna ståndpunkt, som har godtagits av remiss- instanserna. Jag föreslår därför ingen ändring på denna punkt.

195 I denna paragraf regleras samlat när delgivning enligt delgivningslagendäribland kungörelsedelgivning — skall anses ha skett. Bestämmelsen i fråga om kungörelsedelgivning är utformad i anslutning till reglerna i 17 5 om hur beslut om kungörelsedelgivning skall verkställas och slår fast att delgivning i sådant fall skall anses ha skett den sjunde dagen efter beslutet under förutsättning att då är fullgjort det som är föreskrivet i 17 5 första stycket. Ändringen i 19 5 har behandlats i avsnitt 6.2.4. Den innebär att den nuvarande sjudagarsfristen förlängs till tio dagar. Jag vill erinra om att regeln i 195 träder i stället för rättsverkansregeln i 5 5 första stycket kungörandelagen men att regeln i samma paragraf andra stycket om kungörelsens innehåll däremot gäller. Övergångsbestämmelsen är utformad med utgångspunkt i att beslut om kungörelsedelgivning alltid dokumenteras. jfr 9 & delgivningskungörelsen (1970: 467).

Hänvisningar till S8-24

8.25. Förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen (1946z808)

Den som anser sig ha blivit tvingad eller förledd att utge skriftlig handling, varå krav kan grundas, skall inom fyra veckor sedan tvånget upphörde eller förledandet skedde anmäla tvånget eller förledandet hos domstol samt inom samma tid efter anmälan låta domstolens bevis därom införas i allmänna tidningarna. Dessa åtgärder är förutsättning för att sådan invändning om tvånget eller förledandet som framställs i lagsökningsmål om krav på grund av handlingen skall tillmätas bety- delse i målet.

Jag föreslår i denna bestämmelse endast en formell ändring som innebär en anpassning till kungörandelagens terminologi.

8.26. Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen (1971 :290)

Ändringen, som har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.2.4), innebär att förvaltningslagens Specialregler om hur besvärstiden skall räknas vid klagan över normbeslut har anpassats till den allmänna föreskriften i 5 5 första stycket kungörandelagen om när kungörande skall anses ha skett. Såsom tillkännagivande i särskilt föreskriven ordning skall härvid betraktas inte bara sådant tillkännagivande som behandlas i specialförfattning utan också det tillkännagivande som

Prop. 1976/77: 63 196

föreskrivs i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författ- ningar.

Hänvisningar till S8-26

8.27. Förslaget till lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket

Ändringen är formell och innebär en anpassning till kungörande- lagens terminologi.

8.28. Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891 :35 s. 1)

405 Partrederiavtal kan anmälas till sjöfartsregistret. Innan sådan anmälan har gjorts åtnjuter redarna inte förmånen av delad ansva- righet. Övergår partredares fartygsandel till annan, upphör enligt 53 5 sjölagen den förre redarens ansvarighet för nya förbindelser i förhål- lande till tredje man. som varken känt till eller bort känna till andels— övergången, inte förrän antingen andelsövergången anmälts till sjöfartsregistret eller — såvitt gäller skepp eller skeppsbygge — den nye redaren sökt inskrivning av sitt förvärv. Anmälan om partrederiavtal eller andelsövergång kungörs av sjöfartsregistret i Post- och Inrikes Tidningar och dagstidning. Syftet med kungörandet är att ge viss publicitet åt den för partredarna förmånliga verksamhetsformen. I likhet med vad som gäller vid kungö- rande av uppgifter om assocziationsrättsliga företagsformer utgörs målgruppen av personer. vilkas ekonomiska intressen vid något tillfälle berörs av denna mer speciella företagsform. Till kungörandet är inte knuten någon rättsverkan. De uppgifter som kungörs syftar inte heller primärt till att framkalla någon aktivitet hos målgruppen i samband med kungörandet. Uppgifterna är främst av betydelse när målgrupps- medlem av annan anledning vill agera i förhållande till partrederiet. Nuvarande bestämmelser om kungörande av partrederiavtal infördes i samband med 1973 års ändringar i sjölagen. Vid detta tillfälle förelåg inte fullständigt författningsunderlag för fartygsregistreringen. Båtregistreringslagen (1975:604) och fartygsregisterförordningen (l975:927), som reglerar både skepps- och båtregistreringen samt skeppsbyggnadsregistreringen, tillhandahåller numera detta underlag. Registreringsskyldighet föreligger för praktiskt taget alla partrederi- ägda fartyg. Registren förs centralt för hela landet med användande av automatisk databehandling. Uppgifter ur registren lämnas i form av registerutdrag som innehåller alla uppgifter som har förts in i registret. Utdrag kan tillhandahållas med kort varsel. Nuvarande bestämmelser om tidningskungörande medför merarbete för sjöfartsregistret och kostnader för den enskilde. Mot bakgrunden av det behov som föreligger av aktuella och fullständiga uppgifter kan

Prop. 1976/77: 63 197

värdet av den information som ges genom annonseringen ifrågasättas. Enligt min uppfattning kan publicitetskravet i fråga om partrederier anses uppfyllt genom den registrering som nu sker under förutsättning att även andelsövergång i partrederi antecknas i båtregistret. Jag anser därför att bestämmelserna om tidningskungörande kan utgå i fråga om registrerade fartyg. '

Den ändring som jag föreslår i 405 innebär att kungörande av anmälan om partrederiavtal skall ske endast i fall då fartyget inte är registrerat.

Förslaget medför att tillämpningsområdet för bestämmelserna i förordningen ( l975z928) om handläggning av partrederiärenden begränsas. Bestämmelserna om tidningskungörandets omfattning bör därför bli föremål för en översyn.

2175 Ändringen är formell och innebär en anpassning till kungörandelagens terminologi.

8.29. Förslaget till lag om ändring i lagen (1907:15 s. 1) angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet

Om den ersättning, som skall utgå vid avgäldens upphörande, inte redan är erlagd, skall länsstyrelsen fastställa ersättningen för avgälden och utsätta tid inom vilken den skall erläggas. Beslutet skall delges hemmanets ägare. Sedan det har styrkts att ersättningen erlagts eller nedsatts, utfärdas kungörelse härom i länskungörelserna.

Denna situation ansluter mycket nära till den kungörandesituation jag redan har behandlat i avsnitt 8.11 om förslag till ändring i lagen (1938:159) om avlösning av avgälder från de till skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen. Inte heller i det fall jag nu behandlar är några rättsverkningar knutna till kungörandet. Föreskriften om delgivning är tillräcklig från publicitetssynpunkt. Ändringen innebär i överensstämmelse med promemorieförslaget, till vilket jag ansluter mig, att kungörandet slopas.

Hänvisningar till S8-29

8.30. Förslaget till lag om ändring i lagen (1921:378) om ströängars in- dragande till kronan

145 Om ungefärlig tidpunkt för förestående ströängsförrättning skall sakägama underrättas genom kungörande i kyrkan för den eller de församlingar, inom vilka fastigheterna är belägna. Varje känd sakägare skall dessutom tillställas personlig underrättelse.

Jag delar promemorieförslagets av remissinstanserna utan erinran lämnade bedömning att det föreskrivna personliga underrättelseförfa- randet kan anses tillräckligt tillgodose sakägarnas intresse. Ändringen innebär i enlighet härmed att kungöranderegeln slopas.

Prop. 1976/77: 63 198

605 Till sammanträde för fördelning av beslutad ersättning skall kallelse kungöras i allmänna tidningarna och tidning inom orten. 1 promemorian har målgruppen, som inbegriper okända sakägare, bedömts vara typiskt sett nationell och som obligatorisk form före- slagits Post- och Inrikes Tidningar. Ändringen i paragrafen har utformats i enlighet med förslaget.

8.31. Förslaget till lag om ändring i lagen (1927 :79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal

Till sammanträde för förhandling om rättsägares anspråk och fördelning av utfallande belopp skall fastighetsägaren och kända borgenärer kallas. Dessutom skall sammanträdet kungöras i allmänna tidningarna och tidning inom orten. Målgruppen, okända borgenärer, kan vid en generell bedömning betecknas som nationell. Obligatorisk form bör därför, i överensstämmelse med promemorieförslaget. vara Post- och Inrikes Tidningar. I enskilt fall påkallat ortstidnings- kungörande bör ske inom ramen för ett stödjande kungörande. Ändringen innebär att ortstidning slopas som obligatorisk form samt att en terminologisk ändring görs i syfte att anpassa bestämmelsen till kungörandelagens terminologi.

8.32. Förslaget till lag om ändring i lagen (1927 :85) om dödande av förkommen handling

6 & Vid handläggning av ansökan om dödande av förkommen handling i allmänhet (6 9") eller av inteckning på grund av förkommet pantbrev eller annan förkommen inteckningshandling (13 5) eller vilande- bcvis eller vilandeförklarad inteckningsansökan (14 &) skall rätten efterly- sa handlingen genom offentlig stämning som skall kungöras. Enligt en re- gel i 6 5, till vilken hänvisas i 13 och 1455. är kungörandeformerna anslag i rättens kansli och tidning (allmänna tidningarna samt, efter lämplighets- prövning, tidning inom orten). [allmänna tidningarna skall kungörelsen in- föras i första numret för nästföljande kvartal. Kungörandet bildar utgångs- punkten för efterlysningstidcn. enligt 6 & minst ett och högst två är samt enligt 13 % minst sex månader. Har rätten efter efterlysningstidens utgång bifallit ansökan. får sökanden göra gällande den rätt. som har kunnat grundas på handlingen, utan hinder av att handlingen inte kan företes. In- teckning på grund av dödad inteckningshandling kan dödas utan att hand- lingen företes.

I promemorian föreslås att anslagskungörandet och det fakultativa ortstidningskungörandet slopas, varigenom Post- och Inrikes Tidningar blir enda obligatoriska form. Målgruppen bedöms i promemorian som

Prop. 1976/77: 63 199

grundläggande nationell. Jag delar den uppfattning som har kommit till uttryck i promemorieförslaget och har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Lagtekniskt bör enligt min mening utgångspunkten för tidsberäkningen anknytas till kungörandelagens regel om när kungörande skall anses ha skett. Ändringarna i 6å har i form- och fristberäkningsfrågan denna innebörd och inrymmer dessutom en formell anpassning till terminologin i kungörandelagen.

12 och 13 55 Ändringarna är formella och innebär en anpassning till kungörandelagens terminologi. Till följd av den hänvisning som jag nyss berörde får emellertid de sakliga ändringarna i 65 effekt också i situationer som behandlas i 13 & liksom även i 14 5.

8.33. Förslaget till lag om ändring i lagen (1934 :437) för Sveriges riksbank

Ändringen är formell och innebär en anpassning till kungörande- lagens terminologi.

8.34. Förslaget till lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestäm- melser om sjöfynd

Enligt 35 är föreskrivna kungörandeformer allmänna tidningarna, Underrättelser för sjöfarande (UFS) och lokal tidning. Reglerna gäller bottenfynd, sjöfynd och strandfynd i svenskt farvatten, både fynd som bärgas till svenskt land och sådant som bärgas av svenskt fartyg på väg till utländsk hamn. Kungörandet sker genom svensk tullmyndighet. Kungörelsen i allmänna tidningarna bildar utgångspunkt för ägares anmälningsfrist.

Under remissbehandlingen har uttalats olika meningar om UFS som kungörandeform enligt sjöfyndslagen. Sjöfartsverket har tillstyrkt promemorians förslag att bibehålla UFS som obligatorisk form, medan generaltullstyrelsen har avstyrkt förslaget i denna del under fram- hållande att UFS i de flesta fall inte är någon lämplig kungörandeform.

Målgruppen i fråga om sjöfynd kan vara att söka inom ett mycket varierande område. Det ligger i sakens natur att sjöfarande som specialgrupp typiskt sett innefattas i detta område. För egen del anser jag att den kungörandeform som är bäst ägnad att nå denna grupp för närvarande torde vara UFS. Denna publikation bör därför bestå som obligatorisk form för kungörande. För att täcka den övriga delen av målgruppen bör liksom hittills kungörande även i Post- och Inrikes Tidningar vara obligatoriskt. Lokaltidningsannonsering bör däremot utgå som obligatorisk form, eftersom ortsanknytningen i sjöfyndsfall ofta är obetydlig. Ändringen har utformats i enlighet med dessa över-

Prop. 1976/77: 63 200

väganden. Ändringen innebär även att den nuvarande regeln om vilket kungörandemoment som bildar utgångspunkt för fristen utgår. Därigenom blir kungörandelagens motsvarande regel tillämplig. Annonsering i ortstidning. som i enskilt fall kan te sig påkallat av egen- domens art, fyndplatsen eller annan särskild omständighet. kan ske med tillämpning av kungörandelagens stödjanderegel.

I 3 5 görs dessutom, liksom i I och 7 55, vissa formella ändringar i syfte att modernisera reglerna.

8.35. Förslaget till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar

Inledningsvis vill jag kort beröra bestämmelserna i 100 5, enligt vilka länsstyrelsen av trafiksäkerhetsskäl kan beträffande enskild väg eller del därav förordna att det inom visst avstånd från vägen skall råda förbud mot att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad, uppsätta skymmande stängsel eller vidta annan för trafiksäkerheten menlig anordning. Om meddelat förordnande skall meddelande tas in i läns- kungörelserna och ortstidning. Riksdagen har tidigare i år antagit förslag till ändring av denna bestämmelse (prop. 1975/76:112, KU 1975/76:51, rskr 1975/76:362) av innebörd att förordnandet skall föras in i länets författningssamling och att meddelande om förordnandet skall tas in i ortstidning. Förordnandet bedöms i propositionen inte ha karaktär av författning (prop. s. 90). Den föreskrift om kungörande i ortstidning, som har beslutats på grundval av nyssnämnda proposition, tillgodoser det informationsintresse som inom ramen för denna allmänna kungörandereform aktualiseras i fråga om förordnande enligt 1005. Någon ändring härutöver är alltså enligt min mening inte påkallad.

525 I denna paragraf regleras tillkännagivande av upplysningar om företrädare för vägsamfällighet. Då styrelse har utsetts eller ändring beslutats i styrelsens sammansättning eller syssloman förordnats, skall underrättelse därom tas in i länskungörelserna. Kungörandet bekostas av samfälligheten. Ändringen i paragrafen motsvarar ändringen i 42 och 43 55 lagen (1933:269) om ägofred. Jag hänvisar till vad jag har uttalat om sist- nämnda ändring (se avsnitt 8.14).

565 Här behandlas formen för kallande till sammanträde med väg- samfällighet. Om annan ordning för kallelse inte har bestämts i sam- fällighetens stadgar, skall kallelse antingen delges varje våghållnings- skyldig minst en vecka före sammanträdet eller kungöras i kyrkan för den eller de församlingar, där vägen är belägen, och i minst en av ortens tidningar minst fjorton dagar före sammanträdet.

Prop. 1976/77: 63 201

Enligt promemorieförslaget, som från de flesta håll har godtagits vid remissbehandlingen och vilket även jag biträder, skall kungörandet i kyrkan slopas och tidningskungörandet bibehållas i den omfattning som nu föreskrivs. Ändringen är utformad i överensstämmelse därmed. På kungörandet blir således kungörandelagen, dock ej dess ortstidningsregel, att tillämpa.

80 och 93 55 Utlåtande över förrättning för bildande av vägförening skall enligt 805 fjärde stycket läggas fram för sakägama på tid och plats som har bestämts vid förrättningssammanträde. Innan förrätt- ningen avslutas skall uppgift om tiden och platsen kungöras genom uppläsning i kyrka och genom ortstidningsannonsering. Om länssty- relses beslut i vägföreningsärende skall enligt 935 första stycket sakägare underrättas genom att 'beslutet antingen tillställs alla sakägama eller kungörs enligt samma regler som gäller i fråga om förrättningsutlåtande.

Jag vill först erinra om att dessa bestämmelser numera har begränsad tillämplighet. Enligt 95 lagen (197311 151) om införande av anläggningslagen (1973:1 149) och lagen (1973:l 150) om förvaltning av samfälligheter får nämligen här avsedd förrättning inte påbörjas efter utgången av juni 1974.

Ändringen i 80 5 innebär att kyrkokungörandet slopas. Till följd av att den redan gällande formuleringen i fråga om ortstidningsannonse- ringen bibehålls blir dessutom den breda ortstidningsprincipen fast- slagen för hithörande fall.

Ändringen i 93 5 har utformats med utgångspunkt från promemorie- förslaget, som har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Det innebär att som alternativ till underrättelse till samtliga sakägare slås fast en skyldighet för länsstyrelsen att hålla beslutet tillgängligt på lämplig plats inom orten och att införa kungörelse därom i ortstidning.

Hänvisningar till S8-35

8.36. Förslaget till lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkrings- rörelse

I lagen har vidtagits dels vissa formella ändringar, varigenom lagen bl.a. har anpassats till kungörandelagens terminologi, dels ändringar av saklig natur rörande vissa kungörandesituationer som regleras i 1948 års lag. '

62 5 1 mom. och 63 & Ändringarna motsvarar ändringen i 11 & preskrip- tionsförordningen och är behandlade i samband med denna (se avsnitt 8.21).

Prop. 1976/7 7: 63 202

137 och 234 55 Saknar försäkringsbolag till registret anmäld behön'g styrelse, kan bolaget under vissa förutsättningar bli skyldigt att träda i likvidation. För sådant fall föreskrivs i 1375 tredje stycket att rätten skall kalla bolaget, aktieägare och borgenärer att inställa sig vid rätten för prövning av frågan. Kallelsen skall om möjligt delges bolaget, varjämte kungörelse om kallelsen skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning i den ort där bolagets styrelse skall ha sitt säte. I 2345 tredje stycket ges motsvarande regler för det fallet att ömsesidigt försäkringsbolag saknar behörig företrädare.

Kungörandet syftar i nu berörda fall till att bereda bolagets aktie- ägare och borgenärer tillfälle att yttra sig över den ifrågasatta tvångs- likvidationen. Det ersätter också bevislig delgivning med bolaget. 1 promemorian betecknas målgruppen som nationell, varför Post- och Inrikes Tidningar förordas som obligatorisk form för kungörandet. Förslaget har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Även jag ansluter mig till förslaget. Ändringarna i 137 och 234 55 har utformats i enlighet härmed.

295 5 3 mom. Försäkringsbolags överlåtande av försäkringsbestånd eller del därav till annat försäkringsbolag förutsätter försäkringsinspek- tionens tillstånd att bringa avtalet om överlåtelse till verkställighet. 1 tillståndsärendet skall inspektionen förelägga berörda försäkrings- tagare samt förmånstagare till vissa livräntor att inom viss tid framföra eventuella erinringar mot överlåtelsen. Föreläggandet meddelas genom kungörande i allmänna tidningarna och viss lokal tidning. Kungörelsen skall innehålla, utöver föreläggandet, ansökningens innehåll samt över- låtelseavtalet och ett sammandrag av den förebragta utredningen.

1 promemorian föreslås att kungörandet i lokal tidning slopas. Remissinstanserna har i allmänhet godtagit förslaget, försäkrings- inspektionen med konstaterande att stödjande kungörande i orts- tidning torde få anses påkallat när överlåtelsen sker från lokalbolag. I fråga om kungörelsens innehåll har inspektionen ifrågasatt om det inte från informationssynpunkt kan anses tillräckligt att återgivandet av överlåtelseavtal, som ofta har en vidlyftig avfattning, begränsas till upplysning om att avtal om beståndsöverlåtelse har träffats.

Även jag biträder den föreslagna ändringen av kungörandeform i 295 5 3 mom. När det gäller behandlingen av avtalet och övrig utredning i kungörelsen är den av försäkringsinspektionen förordade begränsade upplysningen om avtalet enligt min mening tillräcklig om där- till fogas uppgift om var ytterligare information kan erhållas. Ändringen i fråga om kungörelsens utformning är avfattad i enlighet härmed.

Prop. 1976/77: 63 203

Hänvisningar till S8-36

  • Prop. 1976/77:63: Avsnitt 8.39

8.37. Förslaget till lag om ändring i lagen (1950 :272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket

Ändringen i 295 är en följd av ändringen i 2955 3 mom. lagen (1948:433) om försäkringsrörelse, för vilken jag har redogjort nyss. Övriga ändringar i lagen är av formell natur och innebär bl.a. en anpassning till kungörandelagens terminologi.

8.38. Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar

Vissa allmänna synpunkter

Med utgångspunkt i föreningslagen vill jag här först till samlad behandling ta upp en del frågor om kungörande av uppgifter om be- drivande av näringsverksamhet, som är gemensamma för skilda associationsrättsliga lagar. Juridisk person kan i allmänhet förvärva rättigheter eller skyldigheter först när den är registrerad. Också enskild näringsidkare och enkelt bolag kan registreras. Enkelt bolag blir genom registrering handelsbolag.

Registreringsmyndighet är

patent— och registreringsverket för aktiebolag bankinspektionen för bankaktiebolag sparbanker jordbrukets kreditkassor

försäkringsinspektionen för försäkringsbolag understödsföreningar (dock ej arbetslöshetskassor) arbetsmarknadsstyrelscn för arbetslöshetskassor lantbruksstyrelsen för sambruksföreningar ("äldre)

länsstyrelse för ekonomiska föreningar bostadsrättsförcningar sambruksföreningar (fr. o. m. år 1976) enskilda näringsidkare handelsbolag (enkla bolag)

Vid den inledande registreringen införs i registret vissa allmänt identifierande uppgifter om den registrerade. Mest betydelsefulla är sådana uppgifter som rör firma, behöriga ställföreträdare och verksam- hetens art samt ekonomiska förhållanden. Sker ändring i fråga om vad som har registrerats, skall den nya uppgiften föras in i registret. Vissa särskilda beslut eller åtgärder rörande den registrerade skall också föranleda införing.

Som regel gäller att registreringsmyndigheten skall kungöra varje

Prop. 1976/77: 63 204

införing i eller avförande ur register i tidning. Uppgifter ur samtliga register kungörs i Post- och Inrikes Tidningar. Uppgifter ur register för ekonomiska föreningar, sparbanksregistret, jordbrukskasseregistret, sambruksföreningsregistret och handelsregister kungörs också i orts- tidning. Valet av ortstidning är reglerat på olika sätt för skilda register.

Till införing i register och kungörande i tidning är viss rättsverkan knuten. Vad som har införts i register och kungjorts i viss tidning pre- sumeras ha kommit till tredje mans kännedom. Presumtionsgrundande kungörande är annonsering i ortstidning i de fall där kungörande i sådan är föreskrivet. eljest annonsering i Post- och Inrikes Tidningar.

I fråga om understödsföreningar sker inget annat kungörande än registrering. Beträffande Sådana föreningar gäller därför en presum- tionsregel med anknytning till registrets innehåll. Mot den som har förvärvat kännedom om vad registret innehåller om visst förhållande vid den tidpunkt varom är fråga kan ändring i samma förhållande göras gällande bara om han visas ha känt till ändringen. ,

I promemorian föreslås som enhetlig lösning för hela det aktuella lagstiftningsområdet att kungörande i ortstidning slopas, att kungö- randet i Post- och Inrikes Tidningar begränsas till vissa registrerade uppgifter samt att den presumtion som nu är knuten till tidnings- kungörande genomgående knyts till kungörandet i Post- och Inrikes Tidningar, där sådant kungörande är föreskrivet, och i övriga fall till införingen i registret.

Tidningskungörande skall enligt förslaget förbehållas i huvudsak uppgifter om ekonomiska förhållanden, t.ex. uppgifter om aktie- kapitals storlek och storleken av inbetalat belopp, samt uppgifter om firma, föremål för verksamheten, styrelse, firmatecknare och tidpunkt för första införing i registret. I det vid promemorian fogade förslaget till ändring i lagen om ekonomiska föreningar föreskrivs tidningskun- görande för sådana registrerade uppgifter som avser föreningens firma, ändamål, styrelse och firmateckning eller som rör föreningens upp- lösning, likvidation eller fusion.

Övervägandena bakom förslaget kan sammanfattas på följande sätt. Det här aktuella rättsområdet rymmer vitt skilda företagsformer från företag med verksamhet och intressentområde som innesluter hela landet till mycket små företag med uteslutande lokal karaktär. Inom samma företagsform återfinns företag av mycket olika omfattning. Även om den valda företagsformen naturligtvis ofta ger god ledning för att bedöma omfattningen av det geografiska intressentområdet, ter det sig ändå angeläget och naturligt att officiella uppgifter om företag av olika former skall stå att finna på så långt möjligt likartat sätt. Näringsverksamhet bedrivs också ofta successivt i olika företagsformer. Kungörande i fråga om. de olika företagsformerna bör därför ske i enhetliga former. Målgruppen vid kungörande är personer vilkas

Prop. 1976/77: 63 205

ekonomiska intressen vid något tillfälle berörs av företaget. Den är med det redovisade enhetliga synsättet att se som nationell och kan bedömas visa en avsevärd informationssökande aktivitet. Registrerade uppgifter har sådan karaktär att enskild uppgift har mindre värde fri- stående, mera som ett led i den totalbild av företaget som registret ger. Med denna bedömning av målgruppen och registeruppgifterna skulle kungörandet i och för sig kunna begränsas till införing i register under förutsättning att registreringsmyndigheterna dimensioneras för att kunna lämna en större mängd upplysningar om registrens innehåll än f.n. Främst med hänsyn till att registeruppgifterna nu är fördelade på olika slags register och på både centrala och regionala register talar emellertid praktiska skäl för att utöver det passiva kungörandet genom införing i register bibehålla också ett aktivt kungörande i tidning. Detta bör ske i ett samlat organ för hela landet, Post- och Inrikes Tidningar. som här kan ses också som en specialpublikation. Kungörelsematerialet förutsätts få en överskådlig redigering som gagnar lokal/regional läsning. Ett lokalt tidningskungörande kan inte därutöver bedömas ge en sådan förstärkning av målgruppens möjlighet till information som på ett rimligt sätt skulle svara mot den kostnadsökning som är förenad med att ha ortstidning som obligatorisk kungörandeform.

Förslaget att slopa ortstidningskungörande har godtagits av både registermyndigheter och företrädare för näringslivet. För ett bibe- hållande av visst kungörande i ortstidning när det gäller uppgifter ur handels- och föreningsregister uttalar sig dock tre länsstyrelser. En av dessa förordar att i stället kungörandet i Post- och Inrikes Tidningar slopas. Mot förslaget i dess helhet uttalar sig NSI och företrädare för pressen. Dessa finner promemorians målgruppsbestämning vara alltför snäv och vill till målgruppens intresseområde räkna kontroll för und- vikande av förväxlingsbara konkurrerande firmanamn, nyhetsvärdet i lokala personnamn i registeruppgifter och det allmänna intresse som följer av den pågående strukturomvandlingen och demokratiserings- processen inom näringsliv och arbetsmarknad. Förslaget att undanta vissa registeruppgifter från aktivt tidningskungörande avstyrks av bl.a. företrädare för näringslivet. Som särskilt viktiga nämns uppgifter om juridisk persons säte och adress samt uppgift om räkenskapsår.

Remissutfallet ger enligt min mening stöd för att kungörande enligt förslaget skulle ge tillfredsställande möjlighet till information för den målgrupp till vilken kungörandet i de nu aktuella fallen i första hand vänder sig. Självfallet kan registrerad uppgift, vid sidan om det ekono- miskt betingade intresse som främst kännetecknar målgruppen, även vara av mera allmänt intresse, t.ex. för belysande av utvecklingen inom näringsliv och arbetsmarknad lokalt och regionalt. Också ett intresse av denna art skulle emellertid enligt min mening bli tillgodosett genom kungörande i enlighet med förslaget. I en sådan vidare intressentgrupp

Prop. 1976/77: 63 206

kan förväntas finnas en viss grad av informationssökande aktivitet, som kan inriktas på Post- och Inrikes Tidningar i dess planerade, mer lättill- gängliga utformning. Uppgifter av utpräglat allmänt intresse torde f.ö. vara garanterade spridning som nyhetsmaterial i dagspressen. Post- och Inrikes Tidningar är väl lämpad som upplysningskälla för dagspressens sekundärinformation. Jag ansluter mig därföritill promemorians av flertalet remissinstanser godtagna bedömning att ett obligatoriskt orts- tidningskungörande härutöver inte skulle tillföra kungörandet en mot kostnaden svarande ökad effektivitet. Genom kungörandelagens allmänna regel om stödjande kungörande finns emellertid möjlighet för registermyndighet att i en utsträckning, som bedöms ekonomiskt rimlig, sörja för lokal/regional spridning av registeruppgift i orts- tidning.

De registeruppgifter som kungörs i ortstidning kan givetvis vara av intresse även för arbetstagarna inom det företag som uppgifterna avser. Genom den nyligen antagna lagen (1976:580) om medbestäm- manderätt i arbetslivet har dessa tillförsäkrats i princip fullständig tillgång till information av betydelse för verksamheten. Genom den överenskommelse om ekonomikommitté och arbetstagarkonsulter som år 1975 ingåtts mellan SAF, LO och Privattjänstemannakartellen har arbetstagarna fått ytterligare möjlighet till insyn i det enskilda före- tagets ekonomiska förhållanden. Vad jag har sagt nu innefattar enligt min mening garantier för att berörda arbetstagare på ett effektivt sätt nås av den information som är av intresse för dem.

Jag. föreslår alltså att promemorieförslaget i fråga om obligatorisk kungörandeform genomförs och att, som en naturlig följd därav, den presumtion, som nu i vissa fall är knuten till kungörande i lokal tidning, i stället knyts till kungörande i Post— och Inrikes Tidningar.

När det sedan gäller frågan i vilken utsträckning registeruppgifter skall kungöras vill jag framhålla att undantag från tidningskungörande bör förekomma bara i den mån därav inte uppkommer nämnvärt ökad belastning för registreringsmyndigheterna genom förfrågningar. Undantagna uppgifter bör alltså inte ha central betydelse för mål- gruppen. De bör samtidigt, för att motivera undantag inom den generella lösningen, dra någon beaktansvärd kostnad vid tidnings- kungörande.

Mest frekvent förekommande och följaktligen kostnadsdragande vid tidningskungörande är sådana uppgifter som ingår i den inledande registreringen. Promemorians förslag till undantag bland hithörande uppgifter om ekonomisk förening har avstyrkts av företrädare för näringslivet och av PRV. Även jag anser skälen för att fullfölja prome- morians förslag i denna del inte vara tillräckligt starka. Promemorians gränsdragning sammanställd med remissinstansernas synpunkter ger heller inte nämnvärt utrymme för undantag beträffande grund-

Prop. 1976/77: 63 207

läggande registeruppgifter av annat slag i andra företagsformer. När det gäller andra registrerade uppgifter än inledande är att märka att sådana uppgifter till skillnad från de inledande har en förhållandevis låg frekvens och inte obligatoriskt förekommer i varje företag inom någon företagsform. Fördelarna med en särlösning för uppgifter av sådan karaktär uppväger enligt min mening inte de nackdelar i form av osäkerhet om rättsläget och registerförfrågningar för säkerhets skull som kan vara förenade med en undantagslösning. Jag anser det därför inte motiverat att föreslå någon ändring i fråga om vilka registrerade uppgifter som skall kungöras i tidning.

I enlighet med nu redovisade överväganden har utformats förslag till ändring i 104 och 105 5.5 lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar. 89 5 lagen (1955:416) om sparbanker, 5 5 lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen, 18 och 19 tili handelsregisterlagen (1974: 157). Frågan i vad mån övervägandena föranleder motsvarande ändring i föreskrifter inom området för regeringens normgivningskompetens får tas upp i ett senare sammanhang.

De särskilda bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar 725 Om förening saknar till registret anmäld behörig styrelse kan därav uppkomma skyldighet för föreningen att träda i likvidation. I denna paragraf behandlas i tredje stycket rättens handläggning av ärende om tvångslikvidation på sådan grund. Rätten skall kalla före- ningen samt föreningsmedlemmar och borgenärer att inställa sig vid rättens prövning av frågan. Kallelsen skall delges föreningen, om det är möjligt, och kungöras. Kungörandeform är allmänna tidningarna och tidning inom den ort där föreningens styrelse skall ha sitt säte. Kallads utevaro är inte hinder för rättens prövning och avgörande.

Motsvarande situation och förfarande regleras som har berörts tidigare i 137 5 lagen (1948c433) om försäkringsrörelse. De skäl 'som har anförts för ändring i det sammanhanget gör sig gällande också beträffande den situation varom nu är fråga. Jag förordar därför i överensstämmelse med promemorieförslaget- att 725 lagen ändras så att Post- och Inrikes Tidningar blir enda obligatoriska kungörande- form.

745 I denna paragraf behandlas registreringsmyndighetens för- farande när under tio år inte har kommit in någon anmälan till före- ningsregistret om en viss förening och det finns anledning anta att föreningen har upphört med sin verksamhet. I första hand skall myndigheten förhöra sig om föreningens bestånd genom skrivelse till

Prop. 1976/77 : 63 208

föreningen eller på annat lämpligt sätt. Om därvid inte visas att före- ningen består, skall föreningen genom kungörelse anmanas att inom viss tid låta höra av sig. Har vid. fristens utgång alltjämt inte visats att föreningen består, skall den anses upplöst och avföras ur registret. Föreligger tillförlitliga uppplysningar om att föreningens verksamhet har upphört, får myndigheten utan kungörelseförfarande genast förklara föreningen upplöst och avföra den.

I 175 handelsregisterlagen (1974:157) föreskrivs ett motsvarande förfarande i fråga om registrerad näringsidkare, som inte under tio år har kommit in med anmälan till handelsregistret och som kan antas ha upphört med sin verksamhet. Föreligger tillförlitliga upplysningar om att verksamheten har upphört, skall näringsidkaren genast avföras ur registret. [ annat fall är förstahandsåtgärden enligt detta lagrum att på lämpligt sätt inhämta upplysning huruvida näringsidkaren har upphört med sin verksamhet och inte ämnar återuppta den. Om därigenom inte visas att verksamheten fortfarande bedrivs, är föreskrivet enahanda kungörandeförfarande som i 74 & föreningslagen.

Föreskrivna kungörandeformer är i såväl föreningslagen som handelsregisterlagen allmänna tidningarna och viss lokal tidning.

I promemorian har som obligatorisk kungörandeform för fall av dessa slag föreslagits Post- och Inrikes Tidningar. Förslaget har allmänt godtagits i remissbehandlingen. En länsstyrelse har dock uttalat sig för att ortstidningskungörandet bibehålls i förenings- och handelsregister- lagarna.

I 13 kap. 18 & aktiebolagslagen (l975:l385), som den 1 januari 1977 ersätter motsvarande regel i 173 a 5 lagen (1944:705) om aktiebolag, har regleringen av undersökningsförfarandet i de nu aktuella fallen in- skränkts till en föreskrift för registreringsmyndigheten att på lämpligt sätt undersöka huruvida verksamheten har upphört. I anslutning till denna bestämmelse uttalade föredraganden (prop. l975:103 s. 516) att registreringsmyndigheten förutsätts vidta med hänsyn till omständig- heterna lämpliga åtgärder, såsom skriftliga förelägganden, för att försöka utröna huruvida bolaget. äger bestånd eller inte.

Redan det allmänna intresset av enhetlig reglering av ensartade situationer i olika lagar talar enligt min mening för att samma lösning väljs för alla de nu aktuella lagrummen. Enligt vad jag har inhämtat har dessutom den hittillsvarande detaljerade regleringen av myndig- hets undersökning framför allt för handelsregistrens del visat sig vara onödigt stel och i många fall föranlett ett kostsamt kungörande utan motsvarande vinster i fråga om. utredning eller spridningseffektivitet. Jag föreslår därför att den förenklade reglering som har beslutats för aktiebolagsregistrets vidkommande får slå igenom också för förenings- och handelsregistrens del. En sådan förenklad reglering utesluter själv- fallet inte att registreringsmyndighet använder ett kungörandeför-

Prop. 1976/77: 63 209

farande sådant som det nu föreskrivna när det bedöms vara påkallat av omständigheterna i särskilt fall.

I 13 kap. 18 & aktiebolagslagen ges en särskild regel om efterföljande likvidationsåtgärder. En däremot svarande reglering finns redan i 92 _ö andra stycket föreningslagen, varför någon lagstiftningsåtgärd i detta hänseende i föreningslagen nu inte är påkallad. Åtgärder som behövs för att bringa den nu föreliggande avgiftsfriheten för återregistrering av firma, som har avförts ur handelsregister utan att så bort ske, i överensstämmelse med den nu föreslagna regleringen i handelsregister- lagen av undersökningen ligger inom regeringens normgivningskompe- tens.

97 & Ändringen motsvarar, utöver en redaktionell jämkning. ändringen i 11 & preskriptionsförordningen och har behandlats i samband med denna (se avsnitt 8.21).

104 och 105 åå Ändringama har behandlats i den inledande fram- ställningen vid denna lag.

Hänvisningar till S8-38

8.39. Förslaget till lag om ändring i lagen (1948:218) om sambruksföre- ningar

Enligt övergängsbestämmelserna till lagen (1975:417) om sambruks- föreningar skall 1948 års lag om sambruksföreningar fortfarande tillämpas på sambruksförening som är registrerad enligt den lagen. Kungörandet enligt förevarande paragraf syftar till att bereda före- ningen och dess medlemmar samt borgenärer tillfälle att yttra sig över ifrågasatt skyldighet för föreningen att träda i likvidation. I enlighet med de överväganden som jag har redovisat i anslutning till 137å lagen (1948:433) om försäkringsrörelse (avsnitt 8.36) bör obligatorisk form för kungörande i denna typsituation vara Post- och Inrikes Tid- ningar. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

8.40 och 41 Förslagen till lagar om ändring i rusdrycksförsäljningslagen ( 1954: 521) och ölförsäljningslagen (1961:159)

1 625 rusdrycksförsäljningslagen och i 30å ölförsäljningslagen behandlas vissa beslut om utskänkningstillstånd. Tillkännagivande av sådant beslut bildar utgångspunkt för besvärstid. Enligt gällande regler kungörs beslut om viss årsutskänkning av rusdrycker i en eller flera ortstidningar och motsvarande beslut när det gäller öl genom anslag hos länsstyrelsen.

Frågor om meddelade utskänkningstillstånd har sådant allmänt intresse att de på lämpligt sätt bör bringas till allmänhetens kännedom.

Prop. 1976/77: 63 210

Den nu i fråga om tillstånd till ölutskänkning föreskrivna formen anslag bör ersättas med den effektivare formen kungörande i orts- tidning, som redan gäller i fråga om tillstånd till utskänkning av rus- drycker. För kungörandet bör i båda fallen gälla den breda principen. När kungörandet skall anses ha skett och besvärstiden börjar löpa blir att bedöma enligt 55 kungörandelagen, som blir tillämplig i båda fallen. Ändringarna i de nu aktuella lagarna har gjorts mot bakgrund av det nu anförda. De inrymmer dessutom ett formellt slopande-av de särskilda föreskrifterna om att tidpunkten när besvärstiden börjar löpa skall framgå av kungörelsens innehåll. De ersätts i sak av den motsva- rande generella regeln i kungörandelagen. [ 305 ölförsäljningslagen görs dessutom en formelljämkning.

Hänvisningar till S8-39

8.42. Förslaget till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

35 5, 47 ä 2 mom., 143, 161, 172 och 173 55 Ändringarna är väsentligen av formell natur och innebär en anpassning till kungörandelagens terminologi. Bestämmelserna i 3 & kungörandelagen skall inte tillämpas på kungörande enligt 35 och 143 åå.

47 & 1 mom. och 48 & Ändringarna motsvarar ändringen i 11 & preskrip- tionsförordningen. De har behandlats i samband med nämnda ändring (se aVSnitt 8.21).

8.43. Förslaget till lag om ändring i lagen (1955 :416) om sparbanker

Ändringarna i 89 & sparbankslagen motsvarar ändringarna i 104 och 105 (55 lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar och har behandlats i samband med dessa senare (se avsnitt 8.38).

Hänvisningar till S8-43

8.44. Förslaget till lag om ändring i lagen (1956 :216) om jordbrukskasse- rörelsen

55 Ändringen motsvarar, utöver en redaktionell jämkning, ändringen i 104 5 lagen (1951 :308) om ekonomiska föreningar och har behandlats i samband med denna.

875 2 mom. I denna paragraf behandlas fusion inom jordbrukskasse- rörelsen. Prövning av fråga om tillstånd till verkställande av fusions- avtal ankommer på tillsynsmyndigheten. Till skillnad från motsvarande tillståndsärenden i föreningslagen och andra lagar, som jag har berört i samband med ändringen i preskriptionsförordningen, är här inte föreskri- Vet något kungörande under pågående handläggning hos den prövande myndigheten. I stället skall myndighetens beslut kungöras, om det innebär

Prop. 1976/77: 63 211

att tillstånd meddelas. Nuvarande kungörandeformer är allmänna tidning- arna och en eller, om det finns påkallat. två eller flera tidningar med allmän spridning inom berörda kassors verksamhetsområden.

Jag ansluter mig till promemorians av remissinstanserna godtagna bedömning att det obligatoriska ortstidningskungörandet bör slopas. Ändringen innebär därutöver en formell anpassning till kungörande- lagens terminologi samt en redaktionell jämkning.

8.45. Förslaget till lag om ändring i namnlagen (1963 1521)

Den ändring jag föreslår i namnlagen är formell och innebär en anpassning till kungörandelagens terminologi. Frågan om ändring i övriga regler om hithörande kungörande, vilka är infogade i namnför- ordningen (1963:528), ankommer på regeringen och torde få tas upp i ett senare sammanhang.

8.46. Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:537) om gravrätt m.m.

Råder uppenbar vanvård på gravplats kan upplåtaren enligt 10å gravrättslagen förelägga gravrättsinnehavaren att sätta gravplatsen i stånd. Efterkommes ej föreläggandet inom ett år, kan upplåtaren förklara gravrätten förverkad. l föreläggandet skall innefattas erinran härom. Föreläggande för gravrättsinnehavare, som är okänd till namn eller vistelseort, skall kungöras i allmänna tidningarna och tidning inom orten. Tiden för kungörandet bildar utgångspunkt för ettårs- fristen.

Nuvarande kungörandeformer bör enligt min mening bibehållas. Ändringen i 105 innebär, utöver en formell anpassning till kungö- randelagens terminologi och en redaktionell jämkning. att den breda ons- tidningsprincipen slås fast och att den dag då fristtiden börjar löpa blir att bestämma enligt kungörandelagens regel om när kungörandet skall anses ha skett.

8.47. Förslaget till lag om ändring i rennäringslagen (1971 :437)

Bestämmelserna i 100 5 är en motsvarighet i fråga om länsstyrelses, lantbruksnämnds och lantbruksstyrelsens beslut enligt rennäringslagen till den bestämmelse som jag har berört i förslaget till lag om ändring i lagen (l960:130) om fiskevårdsområden (se avsnitt 8.15). Till skillnad från vad som är fallet i fiskevårdsområdeslagen ryms under bestäm- melsen i den lag som jag behandlar nu bl.a. vissa beslut till allmän efterrättelse, vilka dessutom faller under regleringen i 125 andra stycket förvaltningslagen. Beslut enligt rennäringslagen skall i sin helhet hållas tillgängligt hos samebyns styrelse och kungörelse innehålla meddelande därom.

Prop. 1976/77 : 63

IQ PJ

Kungörandet syftar självfallet här som i andra fall till att sprida med- delandet till hela målgruppen. För att i kungörandelagens termer ge uttryck för spridningsambitionen bör enligt min mening den breda ortstidningsprincipen slås fast. Ändringen i formfrågan har denna innebörd.

När det gäller tidpunkten för kungörandets verkan i besvärs- hänseende saknas enligt min mening anledning att här frångå den lösning som har tillämpats i andra liknande regler, t.ex. i 15 5 lagen om fiskevårdsområden (jfr även vad som har anförts beträffande den före- slagna ändringen i 12 5 andra stycket förvaltningslagen). Bestämmelsen i 100 5 sista meningen har utformats i enlighet härmed.

Av skäl som jag har nämnt tidigare (se avsnitt 8.15) har vidare den särskilda kostnadsregeln slopats.

Hänvisningar till S8-47

8.48. Förslaget till lag om ändring i lagen (1967 :420) om flyttning av fordon i vissa fall

Enligt 6 5 skall den myndighet som har verkställt flyttning av fordon genom kungörelse i tidning inom orten eller på annat lämpligt sätt underrätta ägare, som inte har kunnat anträffas, om flyttning av hans fordon till särskild uppställningsplats.

Målgruppen för kungörandet är typiskt sett lokal och ortstidning med annat lämpligt sätt som subsidiärt alternativ — väl anpassat till reformens grundtankar. Den föreslagna ändringen innebär att kun- görande i ortstidning skall ske enligt den breda principen.

Lagförslaget utgår från paragrafens lydelse enligt ändring. som beräknas ha satts i kraft före den tidpunkt, som föreslås för ikraftträdande i detta ärende.

8.49. Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967 :837)

I 71 5 föreskrivs ett särskilt förfarande för fall när patenthavare som inte har hemvist i Sverige skall delges vissa handlingar i mål och ärenden rörande patent och i patentregistret inte finns antecknat behörigt ombud och inte heller patenthavarens fullständiga adress. Delgivningen sker genom att den handling som skall delges anslås i patentmyndighetens lokal och kungörelse om delgivningen införs i allmänna tidningarna.

[ promemorian har föreslagits att förfarandet anpassas till delgivningslagens (l970:428) motsvarande regel, dock att kungörelsen skall införas i specialpublikation som utges av registreringsmyn- digheten, jfr 535 patentkungörelsen (19672838). Förslaget har godtagits av PRV och övriga remissinstanser.

Ändringen i 71 5 innebär att, i överensstämmelse med promemorie- förslaget, handlingen skall hållas tillgänglig hos registrerings- myndigheten och att meddelande därom och om handlingens

Prop. 1976/77: 63 213

huvudsakliga innehåll skall kungöras. Regleringen av formen för kungörandet bör liksom motsvarande i fråga om övrigt kungörande enligt patentlagenske i patentkungörelsen (1967z838). Som har nämnts nyss bör kungörelsen tas in i den specialpublikation som ges ut av PRV. Den nya regel om när delgivningen skall anses ha skett, som innefattas i ändringen, anknyter till den kungörandeform som före- skrivs i patentkungörelsen. I övrigt har gjorts vissa ändringar av formell karaktär i lagen.

Hänvisningar till S8-49

  • Prop. 1976/77:63: Avsnitt 8.50

8.50. Förslaget till lag om ändring i mil jöskyddslagen (1969 :387)

Koneessionsnämnden för miljöskydd skall bereda den, som kan beröras av miljöfarlig verksamhet, tillfälle att yttra sig över ansökan hos nämnden om tillstånd till sådan verksamhet. Nämnden skall kalla parterna till sammanträde och besiktning om det inte är uppenbart obehövligt. Kallelsen skall ske genom kungörelse i en eller flera ortstid- ningar eller på annat lämpligt sätt. Enligt miljöskyddskungörelsen (1969: 388) kan som alternativ till tidningsannonsering användas underrät- telse i rekommenderat brev. om intressentkretsen är bestämd till viss eller vissa personer eller företag. Samma regler gäller enligt miljöskyddskungö- relsen vid handläggning av dispensärende hos naturvårdsverket eller läns- styrelse.

I promemorian föreslås att nuvarande i första hand föreskrivna kungörandeform bibehålls och att ortstidningskungörandet sker efter den breda principen. Förslaget har tillstyrkts av naturvårdsverket. Koneessionsnämnden har upplyst att nämnden redan tillämpar den breda principen. Även jag biträder förslaget. Ändringen har utformats i enlighet därmed.

8.51 och 52 Förslagen till lagar om ändring i mönsterskyddslagen (1970 :485) och växtförädlarrättslagen (1971 :392)

Ändringarna motsvarar ändringen i 71 5 patentlagen (19671837), som jag har behandlat i avsnitt 8.49. Den närmare regleringen av kungörandeform bör i dessa fall liksom i fråga om patentlagen ske i tillämpningsförfattning.

Hänvisningar till S8-50

8.53. Förslaget till lag om ändring i lagen (1964 :731) om trafiknämnder

Underrättelse om val till trafiknämnd skall ofördröjligen sändas till länsstyrelsen för att tas in i länskungörelserna.

Den föreslagna ändringen, som innebär att kungörande i länskungö- relserna utgår som kungörandeform och att ifrågavarande uppgifter i stället samlas och hålls tillgängliga i förteckning hos länsstyrelsen

Prop. 1976/77: 63 214

grundas på överväganden av samma natur som dem jag har redovisat till förslaget om ändring i 3 kap. 14 5 vattenlagen (avsnitt 8.17).

Hänvisningar till S8-53

8.54. Förslaget till lag om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m.m.

Inledningsvis vill jag beröra bestämmelsen i 21 5 2 mom., som före- skriver att länsstyrelses beslut, som innebär begränsning av beställningstrafiktillstånds verkan utanför visst samhälle eller annat område, skall tas in i ortstidning. Den nuvarande formuleringen kommer med tillämpning av kungörandelagen att innebära att den breda ortstidningsprincipen gäller. Enligt min mening är detta en lämplig ordning. Jag föreslår därför ingen ändring i denna paragraf.

9 5 1 mom. Ansökan om länsstyrelses eller trafiknämnds tillstånd till beställningstrafik eller ansökan om uthyrningsrörelse i vissa fall skall tillkännages i på förhand bestämd tidning. Till grundbestämmelsen i 9 5 1 mom. hänvisas i 9 5 3 mom. och 32 5 2 mom. Av 9 5 1 och 3 mom. följer att målgruppen utgörs av trafikföretag. sammanslutningar av utövare av yrkesmässig trafik samt andra inom länet eller kommunen vilka ärendet kan angå.

I promemorian föreslås i denna del att tidningskungörandet slopas. Enligt promemorian finns grundad anledning anta att behöriga branschintressen tillvaratas genom sådana sammanslutningar som angivits i författningen och att yttranden bör inhämtas direkt från dessa.

Förslaget har vid remissbehandlingen mött invändningar från flera håll. Fyra länsstyrelser samt NSI och företrädare för pressen avstyrker förslaget. En länsstyrelse uttalar tveksamhet. Från NSI och presshåll bedöms hithörande ansökningar vara av sådant intresse, att de bör kungöras i ortstidning enligt den breda principen. Av de avstyrkande länsstyrelserna påpekar en att kungörelserna enligt vad länsstyrelsen har sig bekant studeras flitigt: samt att kungörandet dessutom är administrativt betydligt smidigare än remiss i varje ärende till organisa- tionerna. Två länsstyrelser understryker att också inom angivna branschorganisationer kan föreligga motstridiga intressen. Två andra ser det som principiellt betänkligt att begränsa beslutsunderlaget till yttranden endast från bransch-organisationer. En länsstyrelse uttalar tveksamhet i frågan om kungörandet har sådan betydelse att det bör bibehållas men ser avsevärt större anledning att kungöra ansök- ningarna än de senare fattade besluten.

Också för egen del anser jag att det kungörande, som nu är föreskrivet, fyller en funktion genom att ge skilda intressenter inom en organisation och utanför branschorganisationerna möjlighet att göra

Prop. 1976/77: 63 215

sig hörda i ärendet. Tidningskungörandet bör därför behållas. Som har påpekats av flera remissinstanser framstår det som motiverat att tillgodose spridningen inom målgruppen genom att kungörandet breddas till den breda ortstidningsprincipen. Jag föreslår ändring av denna innebörd. '

Jag föreslår vidare sådan ändring att den särskilda kostnadsregeln slopas. En sådan regel bör, som jag redan tidigare har utvecklat (se avsnitt 8.15), inte i fortsättningen ingå i författning av lags natur.

155 och 445 2 mom. Beslut i sådana ärenden. som jag har behandlat i anslutning till 9 5. och beslut om indelning i lokalområde m.m. skall enligt 445 2 mom. kungöras genom anslag i myndighetens lokal. Anslagskungörandet bildar utgångspunkt för besvärstid.

I promemorian har föreslagits att sådant kungörande som det nu är fråga om i stället skall ske i ortstidning. Förslaget har kritiserats av två länsstyrelser som anser att det är tillräckligt att de som har yttrat sig i ärendet delges beslutet. En av dem anser att dessutom anslags- kungörandet bör bestå och påpekar att anslag av dessa beslut — på samma sätt som anslag av detaljplaner och tomtindelningar som har fastställts — har funktionen att bilda formell utgångspunkt för besvärstid.

Jag anser att upplysning om nu åsyftade tillståndsbeslut är av intresse inte bara för sökanden och för dem som har yttrat sig i ärendet utan också mera allmänt för invånare i det område där trafiken skall utövas. Lämplig form för sådant tillkännagivande är enligt min uppfattning tidningskungörande, däremot inte anslag. Hithörande frågor ligger heller inte inom anslagets avsedda användningsområde, för vilket jag redan tidigare har redogjort i mina allmänna över- väganden. Ändringen i 445 2 mom. innebär i enlighet med denna ståndpunkt att anslagskungörandet slopas och ersätts med kungörande i ortstidning. Besvärstiden löper från dagen då kungörandet i ortstid- ning har skett med tillämpning av regeln därom i kungörandelagen.

Föreskriften att kungörandet bör ske inom fem dagar står inte i god överensstämmelse med föreskriften om kungörande i ortstidning, som med tillämpning av 3 5 kungörandelagen kan föranleda användande av tidning med så gles utgivning som en gång i veckan. Föreskriften bör utgå. Självfallet bör emellertid i denna som i andra kungörande- situationer kungörandet bringas till verkställighet så snart det är möjligt.

Ändringen i 44.5 2 mom. första stycket är av redaktionell natur och hänger samman med att beslut av länsrätt eller kammarrätt inte längre meddelas med stöd av förordningen.

Ändringen i 15 ä 2 mom. följer av ändringen i 44 & 2 mom. Härutöver har i ett flertal paragrafer gjorts formella ändringar.

Prop. 1976/77 : 63 216

Hänvisningar till S8-54

8.55. Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen (1972:7l9l

Till sammanträde för fördelning av expropriationsersättning skall kallas fastighetsägaren, annan sakägare och kända panträttshavare. Föreligger särskilda skäl, skall sammanträdet också kungöras. Kungörandeformer är Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom orten.

Ändringen har samma innebörd som ändringen i 9 kap. 25 5 vatten- lagen (l9l8z523). Jag hänvisar till vad jag har uttalat om den sist nämnda ändringen (se avsnitt 8.17).

Hänvisningar till S8-55

8.56. Förslaget till lag om ändring i handelsregisterlagen (l974:157)

175 Ändringen motsvarar ändringen i 745 lagen (l951:308) om ekonomiska föreningar och har behandlats i samband med denna (se avsnitt 8.38).

18 och 19 55 Ändringarna motsvarar ändringarna i 104 och 10555 lagen (19511308') om ekonomiska föreningar och har behandlats i samband med dessa.

Hänvisningar till S8-56

  • Prop. 1976/77:63: Avsnitt 8.19

8.57. Förslaget till lag om ändring i gruvlagen (l974:342)

Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom orten är föreskrivna former för kungörande i fråga om utfärdad mutsedel (2 kap. 14 5), tid och plats för första sammanträde för utmålsförrättning (4 kap. 17 5) eller för förrättning för ändring av utmål (4 kap. 39 5) samt kallelse på delägare utan känt namn och adress till stämma för samägt utmål (8 kap. 45). Bestämmelsen i 4 kap.. 395 är utformad som en hänvisning till övriga regler i 4 kap.

Formerna för kungörande i gruvlagen är väl lämpade för området och bör bestå. Ortstidningskungörandet bör emellertid ske enligt den breda principen. Ändringarna i lagen är av formell karaktär.

8.58. Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (l975:l385)

2 kap. 11 5, 4 kap. 7 och 17 55. 5 kap. 6 5 och 14 kap. 10 5 Ändringarna innebär att det läggs i styrelsens hand att besluta ortstidningskungörandets omfattning och inriktning. Detta innebär. att 3 5 kungörandelagen inte skall tillämpas.

6 kap. 6 5 Ändringen är en motsvarighet till ändringen i 11 5 preskrip- tionsförordningen och har behandlats i samband med denna (se avsnitt 8.21).

Prop. 1976/77: 63 217

13 kap. 5 5 Ändringen svarar mot ändringen i 72 5 lagen (l951: 308) om ekonomiska föreningar och har behandlats i samband med denna (se av- snitt 8.38).

18 kap. 35 Ändringen är redaktionell och uttryck för synsättet, närmare utvecklat i min inledande behandling av lagen om ekonomiska föreningar (avsnitt 8.38), att också registrering är en form för kungö- rande.

Hänvisningar till S8-58

8.59. Förslaget till lag om ändring i lagen (1970 :596) om förenklad aktiehantering

Ändringarna är i huvudsak av formell natur. I fråga om bredden av den föreskrivna lokaltidningsannonseringen bör bolagets styrelse ha möjlighet att besluta vilken eller vilka ortstidningar som skall användas för kungörandet. Självfallet bör tidningsvalet i första hand inriktas på den ort där styrelsen har sitt säte.

8.60. Förslaget till lag om ändring i aktiefondslagen (l974:93l)

Enligt 415 aktiefondslagen skall överlåtande fondbolag offentlig- göra att bolagets aktiefondsverksamhet skall överlåtas till annat fondbolag eller att förvaltningen av aktiefond skall övergå till för- varingsbank. Motsvarande skyldighet gäller enligt hänvisning i 42 5 för förvaringsbank som har träffat överenskommelse om överlåtelse av fondförvaltning till annat fondbolag eller beslutat att upplösa fonden. Förvaringsbank skall dessutom kungöra när och på vilket sätt utskiftat belopp hålls tillgängligt för lyftning. Fondbolagets kungörande enligt 41 5 utgör utgångspunkt för beräkning av den tid efter vilken bolaget får upphöra med aktiefondsverksamheten. Som form för kungörande har föreskrivits allmänna tidningarna och tidning inom den ort där bolagets styrelse har sitt säte.

Målgruppen utgörs typiskt sett av fondandelsägarna. Med beaktande av verksamhetens art måste målgruppen betecknas som nationell. Obligatorisk kungörandeform bör därför vara Post- och Inrikes Tid- ningar. Den föreslagna lagändringen innebär, utöver en formell anpassning till kungörandelagens terminologi, att ortstidningskungö- rande inte längre blir obligatoriskt.

8.61. Förslaget till lag om ändring i vallagen (l972:620)

4 kap. 10 och 21 55 och 15 kap. 4 5 I dessa bestämmelser, vilka rör utställande av röstlängd och underrättelse om den fortsatta proceduren med anledning av anförda besvär över valförrättning, år som mått på

Prop. 1976/77: 63 218

spridningen för föreskrivet tidningskungörande angivet ”samtliga dags- tidningar som har en spridning av någon betydenhet". Ändringen innebär att bestämmelserna ansluts till den breda ortstidnings- principen. Kungörandelagen blir tillämplig. Som stödjande kungörandeform torde aktualiseras kungörande i sådana ortstidningar inom området, som på grund av sin ringa spridning inte faller inom den breda principen.

3 kap. 3 5 Länsstyrelsens beslut om indelning i valdistrikt skall kungö- ras. Kungörandeform är nu inte föreskriven. Genom ändringen anges orts- tidning inom valdistrikten som obligatorisk form. Kungörandelagen blir tillämplig på kungörandet.

5 kap. 8 5 För att registrerad partibeteckning skall åtnjuta skydd vid val skall partiet hos centrala valmyndigheten anmäla kandidater. Anmälan skall göras inom tid som centrala valmyndigheten bestämmer inför varje val. Sådant beslut skall enligt gällande bestämmelser kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

I remissyttrande över promemorieförslaget, som inte innehåller något förslag om ändring i denna paragraf, har kammarrätten i Göteborg förordat att kungörandet ersätts med underrättelse direkt till berörda partier, som enligt kammarrättens påpekande finns i förhål- landevis begränsat antal. För egen del delar jag kammarrättens mening så till vida att redan registrerade partier bör få direkt underrättelse om innehållet i valmyndighetens beslut. Emellertid är beslutet av betydelse även för parti som ännu inte har begärt registrering av partibeteckning. Behov finns därför av det kungörande som är föreskrivet.

Genom ändringen införs skyldighet att underrätta registrerade partier om den beslutade tidpunkten.

14 kap. 1 5 Länsstyrelsen skall kungöra tid . och plats för röstsammanräkning. Kungörandeformer är anslag hos länsstyrelsen och på kommunernas anslagstavlor samt lokala tidningar. För tidnings- kungörandet är föreskriven samma spridningsnivå som i 4 kap. 10 5. [ promemorian föreslås att kungörandet på länsstyrelsens anslagstavla slopas. Förslaget har under remissbehandlingen godtagits med undantag för avstyrkande från länsstyrelsen i Stockholm, som påpekar att anslag är en föga arbetskrävande form och fyller den funktionen att allmänheten, som kommer till länsstyrelsen, snabbt ser var samman- räkningen äger rum.

För egen del kan jag inte anse att länsstyrelsens synpunkter har sådan tyngd att de motiverar anslag hos länsstyrelsen som obligatorisk form. Ändringen innebär i enlighet härmed att tidningskungörande och anslag på kommunernas anslagstavlor blir de obligatoriska

Prop. 1976/77: 63 219

formerna. För tidningskungörandet fastslås den breda ortstidnings- principen. Anslag på egen anslagstavla, som kungörande länsstyrelse bedömer påkallat, kan ske enligt stödjanderegeln i kungörandelagen, som blir tillämplig i detta fall.

Hänvisningar till S8-61

8.62. Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofull- mäktigval

Av ändringarna motsvarar 43 5 ändringen i 14 kap. 1 5 vallagen (1972:620) och 50 5 ändringen i 15 kap. 4 5 samma lag. Jag hänvisar till vad jag nyss har anfört om dessa ändringar i vallagen (avsnitt 8.61).

Hänvisningar till S8-62

8.63. Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar

I lagen om kungörande av lagar och andra författningar regleras formerna för författningskungörande. Enligt 115 skall utöver den allmänna regleringen också gälla sådan föreskrift i specialförfattning, som innebär att visst myndighetsbeslut av författningskaraktär skall föranleda kungörande på annat sätt än som följer av den allmänna regleringen. Vilka fall som åsyftas med regeln i l 1 5 kan illustreras med följande exempel. Länsstyrelse kan enligt 4 5 lagen ( 1942:350) om forn- minnen besluta särskilda föreskrifter som är påkallade för att bevara fast fornlämnings helgd. Sådant beslut skall enligt samma lagrum införas i en eller flera tidningar inom orten samt anslås på lämplig plats i fornlämningens närhet. (Se vidare författningsförslagen 64—68, vilka motsvarar författningsförslagen 3, 4, 6, 7 och 10 i prop. 1975/76:112.)

Som är fallet i det nämnda exemplet utsågs i hithörande föreskrifter vanligen med varierande uttryckssätt, t.ex. en eller flera ortstidningar eller tidning inom orten - att kungörandet skall ske i ortstidning.

Av ] 5 andra stycket kungörandelagen följer att hithörande kungörandesituationer faller utanför kungörandelagens tillämpnings- område. Jag delar emellertid det principiella synsätt, som kommit till uttryck i promemorian, att intresset av att sprida kännedom om en åtgärd är i princip detsamma om kungörandet rör en författning eller avser mera individuella beslut och åtgärder. 1 fall där ortstidnings- kungörande är föreskrivet i fråga om författning bör därför uppen- barligen den breda ortstidningsprincipen gälla. Ändringen har denna innebörd.

IN) lx) O

Prop. 1976/77: 63

8.64—68 Förslagen till lagar om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång, lagen (1918:399) om förbud mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark, lagen (1926 :72) angående medde- lande av förbud för barn att idka viss försäljning, lagen (1928:196) öm galtbesiktningstväng och lagen (1942 :350) om fornminnen

De ändringar som jag föreslår här innebär tekniska omformuleringar av redan gällande föreskrifter om tidningskungörande som ett led i författningskungörande. Genom dessa ändringar i förening med ändringen i lagen om kungörande av lagar och andra författningar (avsnitt 8.63) blir den breda ortstidningsprincipen att tillämpa på tidningskungörandet i här avsedda fall.

Hänvisningar till S8-63

  • Prop. 1976/77:63: Avsnitt 8.63

9 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till 1. lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m.. 2. lag om ändring i giftermålsbalken, 3. lag om ändring i lagen (1898: 64 s. 10) om boskillnad, 4. lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rätts- förhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. 5. lag om ändring i föräldrabalken,

6. lag om ändring i ärvdabalken. 7. lag om ändring i lagen (1963: 583) om avveckling av fideikommiss,

8. lag om ändring i lagen (1958: 52) om förlängning av tid för preskrip- tion av rätt till arv eller testamente, 9. lag om ändring i jordabalken, 10. lag om ändring i lagen. (1932: 169) om uppläggande av nya fastighetsböcker. 1 1. lag om ändring i lagen (1938:159) om avlösning av avgälder från de till skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen, 12. lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering, 13. lag om ändring i lagen (1973: 1084) om avveckling av vissa godman- skap för delägare i skifteslag, 14. lag om ändring i lagen (19332269) om ägofred, 15. lag om ändring i lagen (19601130) om fiskevårdsområden, 16. lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt, 17. lag om ändring i vattenlagen (1918:523), 18. lag om ändring i lagen (19192426) om flottning i allmän flottled, 19. lag om ändring i lagen (1915: 218") om avtal och andra rättshandling- ar på förmögenhetsrättens. område,

lx) lx) ....

Prop. 1976/77: 63

20. lag om ändring i förordningen (l845:50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva.

21. lag om ändring i lagen (1862:10 s. 1) om kallelse på okända borgenärer,

22. lag om ändring i konkurslagen (1921 :225), 23. lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1), 24. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428), 25. lag om ändring i lagsökningslagen (l946:808), 26. lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290). 27. lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket,

28. lag om ändring i sjölagen (1891135 5. 1), 29. lag om ändring i lagen (1907115 s.1) angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet,

30. lag om ändring i lagen (1921:378) om ströängars indragande till kronan,

31. lag om ändring i lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal,

32- lag om ändring i lagen (1927z85) om dödande av förkommen handling,

33. lag om ändring i lagen (l934z437) för Sveriges riksbank, 34. lag om ändring i lagen (19181163) med vissa bestämmelser om sjöfynd,

35. lag om ändring i lagen ( 1939: 608) om enskilda vägar, 36. lag om ändring i lagen (1948 :433) om försäkringsrörelse, 37. lag om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländsk för- säkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket,

38. lag om ändring i lagen ( 1951 :308) om ekonomiska föreningar, 39. lag om ändring i lagen (1948:218) om sambruksföreningar, 40. lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen ( 19541521), 41. lag om ändring i ölförsäljningslagen (1961:159), 42. lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse, 43. lag om ändring i lagen (1955 :416) om sparbanker, 44. lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen, 45. lag om ändring i namnlagen (1963:521), 46. lag om ändring i lagen ( 1963 :537) om gravrätt m.m., 47. lag om ändring i rennäringslagen (1971 :437), 48. lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall,

49. lag om ändring i patentlagen (1967:837), 50. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387), 51. lag om ändring i mönsterskyddslagen (l970:485), 52. lag om ändring i växtförädlarrättslagen ( 1971 :392), 53. lag om ändring i lagen (1964r731) om trafiknämnder,

Prop. 1976/77: 63 ' -..-_

54. lag om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m.m.,

55. lag om ändring i expropriationslagen (1972:719), 56. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157), 57. lag om ändring i gruvlagen (l974:342), 58. lag om ändring i aktiebolagslagen ( 1975:1385), 59. lag om ändring i lagen (l970:596) om förenklad aktiehantering, 60. lag om ändring i aktiefondslagen ( 1974:931), 61. lag om ändring i vallagen (l972:620), 62. lag om ändring i lagen (1972: 704) om kyrkofullmäktigval. 63. lag om ändring i lagen (l976z633) om kungörande av lagar och andra författningar,

64. lag om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång, 65. lag om ändring i lagen (1918:399) om förbud mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark,

66. lag om ändring i lagen (1926172) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning,

67. lag om ändring i lagen (1928: 196) om galtbesiktningstvång. 68. lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen.

10 Beslut

Regeringen beslutari enlighet med föredragandens hemställan.

Bilaga 1

Effektivare kungörande

Ds Ju 1974:2 Justitiedepartementet

Prop. 1976/77: 63 225

Innehåll 1 Inledning ......................................................................... 229 2 Huvuddrageninuvarande ordning ............. . ........................... 230 2.1 Allmänt om reglernas syfte ........................................... 230 2.2 De särskilda reglerna om kungörande .............................. 231 2.3 Bestämmelser om när rättslig verkan av kungörande in- träder ...................................................................... 232 3 Informationsutredningen .................................................... 232 3.1 Grundmaterial ........................................................... 232 3.2 Ändamålet med kungörelseannonsering .......................... 232 3.3 Målgrupper .............................................................. 233 3.4 Medier .................................................................... 234 3.5 Kostnaderna för kungörelseannonsering ......................... 238 4 Remissyttrandena ............................................................. 238 4.1 Allmänna synpunkter .................................................. 238 4.2 Ändamålet med kungörande ......................................... 239 4.3 Avgränsningensamhällsinformation- kungörelseannonsering ............................................... 239 4.4 Definitionen av ortstidning ........................................... 240 4.5 Det uppsatta målet ..................................................... 240 4.6 Målgrupperna ........................................................... 241 4.7 Kungörandeformer (medier) ......................................... 242 4.7.1 Allmänna synpunkter ........................................ 242 4.7.2 Post- och Inrikes Tidningar ................................. 244 4.7.3 Ortstidning ...................................................... 245 4.7.4 Specialpublikationer ......................................... 246 4.7.5 Domstols/myndighets anslagstavla ..................... 246 4.7.6 Kommunsanslagstavla.........................' ............. 248 4.7.7 Radio/TV ....................................................... 249 4.7.8 Vissa centrala och regionala register ...................... 249 4.7.9 "Annat lämpligt sätt" ........................................ 250 4.8 Kostnaderna ............................................................. 252 5 Allmänna överväganden ..................................................... 254 5.1 Inledning ................................................................. 254 5.2 Behovet av revision av nuvarande regler .......................... 255 5.3 Riktlinjer för en revision av formerna för kungörande ......... 256 5.3.1 Allmänna synpunkter ........................................ 256 5.3.2 Målgrupper ..................................................... 257 5.3.3 Kungörandeformer (medier) ............................... 258 5.3.3.1 Kungörande i kyrka ............................. 258

Prop. 1976/77: 63 5.3.3.2 Länskungörelserna ............................. 258 5.3.3.3 Post- och Inrikes Tidningar ................... 258 5.3.3.4 Ortstidning ........................................ 259 5.3.3.5 Övriga kungörandeformer .................... 260 5.3.4 Allmänna grundregleri särskild lag ....................... 261 5.3.5 Kostnadenför en reform .................................... 262 6 Genomgång av gällande kungöranderegler .............................. 263 6.1 Inledning ................................................................. 263 6.2 Fastighetsförhållanden ............................................... 263 6.2.1 Införskaffande av upplysning/utredning ................ 263 6.2.2 Vissa sammanslutningars representation ................ 265 6.2.3 Kallelser inom vissa sammanslutningar .................. 266 6.2.4 Förrättningar— kallelser ..................................... 267 6.2.5 Beslut med anledning av förrättning ...................... 271 6.2.6 Avlösning av vissa avgälder ................................ 273 6.3 Bergsbruk—koncession ............................................... 274 6.4 Statusförhållanden ..................................................... 275 6.4.1 Fysiska personer .............................................. 275 6.4.2 Svenskajuridiska personer ................................. 276 6.4.3 Utländska juridiska personer ............................... 282 6.4.4 Konkurstillstånd .............................................. 282 6.5 Konkurs- och ackordsförfarandet .................................. 283 6.6 Kallelse å okända borgenärer ........................................ 284 6.6.1 Om fordringens bestånd ..................................... 284 6.6.2 Likvidation m.m ............................................... 286 6.7 Kallelse till fördelningssammanträde .............................. 287 6.8 Aktiebolags bildande m.m ............................................ 288 6.9 lmmaterialrättsliga anspråk .......................................... 289 6.9.1 Rättigheter med ekonomiskt inslag ....................... 289 6.9.2 Namnrätt ........................................................ 290 6.10 Offentliga organ ........................................................ 291 6.101 Kommunala organs verksamhet ........................... 291 6.102 Val ................................................................ 292 6.11 Viss näringsutövning .................................................. 293 6.12 Hittegodssituationer ................................................... 295 6.13 Försäljningm.m. ....................................................... 297 6.14 Kungörelsedelgivning ................................................. 299 6.15 Upplysning med perdurerande intresse ........................... 303 6.15.1 Funktionärer m.m ............................................. 303 6.152 Myndighets mottagningstid m.m. ......................... 307 6.16 Vissa kyrkliga angelägenheter ....................................... 308 6.17 Tjänstetillsättning ...................................................... 309

Prop. 1976/77: 63 227 7 Kostnaderna .................................................................... 312 & Författningsregleringen ..................................................... 315 8.1 Allmänt ................................................................... 315 8.2 Specialmotivering till de olika författningsutkasten ............ 315 8.2.1 Förslag till kungörandelag ................................... 315 8.2.2 Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (l970:428) ....................................................... 317 8.2.3 Förslagtilllagomändringijordabalken ................. 318 8.2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (l9l9z426) om flottningiallmän flottled .................................... 318 8.2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1933z269) om ägofred .......................................................... 318

8.2.6 Förslagtill lagom ändringi konkurslagen(l921:225). 319 8.2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (19511308) om

ekonomiska föreningar ...................................... 320 8.2.8 Förslag till lag om ändring i rusdrycksförsäljningsför- ordningenll954:52l) ......................................... 321 8.2.9 Förslag till lag om ändring i förordningen (1845: 50 s.

1) i avseende på handel om lösören. som köparen låter i säljarens vård kvarbliva .................................... 321 82.10 Förslag till lag om ändring i förordningen (1862: 10 s.

1) om tioårig preskription och om kallelse å okända

borgenärer ...................................................... 321 8211 Förslag till lag om ändring i kommunallagen (19531753) ....................................................... 322 Bilaga 1 Författningsbestämmelser som behandlar kungörande av normbeslut (förteckning) ................................................ 323 2 Författningsförslag 211 Förslag till kungörandelag ............................................... 326 2:2 Förslag till lag om ändring i delgivningslagen ( 1970: 428) ......... 327 213 Förslag till lag om ändringijordabalken .............................. 329 2:4 Förslag till lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled .............................................................. 330 2:5 Förslag till lag om ändring i lagen (1933: 269) om ägofred ......... 334 2:6 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1921: 225) ............. 336 217 Förslag till lag om ändring i lagen (19511308) om ekonomiska föreningar ................................................................... 350 2:8 Förslag till lag om ändringi rusdrycksförsäljningsförordningen

(1954z521) ................................................................... 354 Förslag till lag om ändring i förordningen (1845:50 s. 1) i avseende på handel om lösören. som köparen låter i säljarens vård kvarbliva .............................................................. 355

IJ "NO

Prop. 1976/77: 63

IQ lx)

2:10 Förslag till lag om ändring i förordningen (1862: 10 s. 1) om

tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer ........ 357 2: 1 1 Förslag till ändringi kommunallagen (1953: 753) ................... 359 3 Författningsförteckning, kronologisk. (till avsnitt 6) .............. 362

4 Sakregister till avsnitt 6 .................................................. 368

Prop. 1976/77: 63 229

Hänvisningar till PS3

1 Inledning

Beslut och andra åtgärder av det allmännas organ behöver ofta kungöras för att nå dem som berörs av besluten eller åtgärderna. Kungörande kan exempelvis ersätta individuell underrättelse när ett beslut rör en stor krets bestämda personer. Det kan också och framför allt — användas när det gäller att nå en obestämd personkrets (en större eller mindre allmänhet). Formerna för kungörande växlar. Främst förekommer annonsering i tidningspressen och tillkännagivande genom anslag.

lnformationsutredningen. som tillsattes år 1967. hade i uppdrag bl.a. att behandla frågor om offentligt kungörande. Utredningen skulle enligt sina direktiv närmare undersöka på vilka områden och i vilka situationer annonsering lämpligen bör användas och vilka riktlinjer som skall gälla vid valet mellan annonsering och annan form för tillkännagivande. Till belysning av frågan om annonsering som informationsmedel borde också utredas den lämpliga fördelningen av kungörande mellan olika orts— tidningar och mellan orts- och rikstidningar.

Utredningen har avlämnat betänkandet 'Kungörelseannonsering' (SOU 1969:7).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Svea hovrätt. hovrätten för Nedre Norrland. rikspolisstyrelsen, lagberedningen, försva- rets civilförvaltning. civilförsvarsstyrelsen. riksförsäkringsverket. statens vägverk, statens trafiksäkerhetsverk. sjöfartsverket. statens planverk, statskontoret, riksrevisionsverket. skolöverstyrelsen, lantmäteristyrelsen. statens naturvårdsverk, kommerskollegium, patent- och registrerings- verket. arbetsmarknadsstyrelsen, statens konsumentråd. länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala. Södermanlands. Jönköpings. Blekinge. Kristian- stads. Malmöhus. Göteborgs och Bohus, Älvsborgs. Västmanlands. Gävleborgs. Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län. stifts- nämnden i Uppsala. expropriationsutredningen, gruvrättsutredningen, aktiebolagsutredningen. sjölagskommittén, vattenlagsutredningen. utred- ningen om författningspublicering. föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare. Svenska kommunförbundet. Svenska landstings- förbundet. Sveriges advokatsamfund, Svenska bankföreningen, Svenska tidningsutgivareföreningen. Svenska patentombudsföreningen, Sveriges köpmannaförbund. Sveriges industriförbund, Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges akademikers centralorganisation (SACO). Svea hovrätt har bifogat yttranden från Stockholms rådhusrätt, rådhusrätten i Västerås, häradsrätterna i Sollen- tuna och Färentuna. Lindes och Nora samt Nedansiljans domsagor.

Prop. 1976/77: 63 230

Hovrätten för Nedre Norrland har bifogat yttranden från Norra Hälsing- lands häradsrätt, rådhusrätten iiSundsvall samt Ångermanlands mellersta domsagas och Jämtlands östra domsagas häradsrätter. Lantmäteri- styrelsen har bifogat yttranden från överlantmätarna i Malmöhus. Värmlands. Jämtlands och Norrbottens län. Kommerskollegium har bifogat yttranden från handelskamrarna i Stockholm. Göteborg och Malmö samt från de fyra bergmästarämbetena.

Statsmakterna beslöt år 1971 vissa allmänna riktlinjer för förbättrad samhällsinformation (prop. 197l:56. FiU 23. rskr 182). Riktlinjerna har kommit till uttryck i Kungl. Maj:ts cirkulär (1971:507) till statsmyndig- heterna om information genom dagspressannonsering. ] anslutning härtill berördes också frågan om utformningen av kungörelseannonsering i orts- tidning. Chefen för finansdepartementet uttalade i denna del att han — utan att ta ställning till avvägningen mellan riksomfattande annonsering och annonsering i ortstidning i de olika situationer där kungörelse- annonsering skall äga rum — efter samråd med chefen för justitiedeparte- mentet intog ståndpunkten att kungörelseannonsering som skall ske genom annonsering i ortstidning borde ske i samtliga ortstidningar som har en spridning av någon betydenhet (prop. l97l:56 s. 25). En reform av bestämmelserna om kungörelseannonsering borde ske när den behövliga detaljgenomgången av lagstiftningen på olika områden ägt rum.

1 denna promemoria skall mot angivna bakgrund tas upp frågan om revision av nuvarande regler om kungörande.

2 Huvuddragen i nuvarande ordning

2.1 Allmänt om reglernas syfte Kungörande av beslut och andra åtgärder är föreskrivet i skilda syften. Utöver att tjäna ett grundläggande informativt syfte kan tillkännagivandet vara förutsättning för beslutets giltighet (normbeslut, t.ex. beslut om frid- lysning). bilda utgångspunkt för beräkning av tid förfullföljd mot beslutet (t.ex. kungörande av beslut efter förrättning enligt 3 kap. lagen (1939:608) om enskilda vägar). bilda utgångspunkt för beräkning av annan tidsfrist (t.ex. preklusion av fordran genom kallelse å okända borgenärer. av nyttjande— eller äganderätt till hemdjur som blivit intaget enligt 54 5 lagen (1933:269) om ägofred. av rätt att framställa anmärkning mot annans påstådda fordran i konkurs eller av rätt till invändning mot ansökan i namnärende enligt 8 & namnlagen (1963:52l)) eller ha verkan som presum- tion för notoritet (kungjord införing i vissa register, t.ex. enligt 204 & aktiebolagslagen).

Prop. 1976/77: 63 231

Tillkännagivandet kan också, utan särskild rättslig verkan. syfta till att nå kontakt med person som hur särskild betydelse 1 Visst ärende ("för utredning. t.ex. kallelse till lagfartssammanträde enligt 20 kap. 11 & jorda— balken, eller för transaktion, t.ex. tillkännagivande om förestående exekutiv försäljning). vara ett serviceinstrument för enskildas kontakter med myndigheter (t.ex. tillkännagivande enligt 40 & kommunallagen (1953:753) om var framställningar till kommunens styrelse tas emot) eller ge insyn i den demokratiska processer: (tillkännagivande enligt 14 & kommunallagen om tid. plats och ärenden i fråga om kommunala organs sammanträden).

I åtskilliga fall tjänar kungörande flera syften.

2.2 De särskilda reglerna om kungörande Inom justitiedepartementet har utförts en kartläggning av gällande författningsföreskrifter om kungörande. Kartläggningen har omfattat följande grundmaterial: ]) anslagstavlor hos 101 tingsrätter. nio polismyndigheter. 25 kommuner. en landstingskommun (Stockholm). tre församlingar (Stor- kyrko-. Kungsholms och Johannes församlingar i Stockholm) samt patent- och registreringsverket. 2) länskungörelserna årgång 1970 i 22 lärt (ej Uppsala och Kalmar) och årgång 1971 för 21 län (ej Stockholm. Uppsala och Kalmar). 3) Past—och Inrikes Tidningarandra halvåret 1971, 4) ortstidningar (utvalda efter inventering av tingsrätternas faktiska tidningsval vid kungörelseannonsering i ortspress):

Dagens Nyheter (första kvartalet 1971) Uppsala Nya Tidning (första kvartalet 1971) Östgöta Correspondenten (första kvartalet 1971) Gotlands Allehanda (första kvartalet 1971)

Gotlands Folkblad (första kvartalet 1971) Nerikes Allehanda (första kvartalet 1971) Falu-Kuriren (första kvartalet 1971) Nya Wermlandstidningen (första kvartalet 1971) Mora Tidning (första kvartalet 1971) Norrländska Socialdemokraten (första kvartalet 1971) Sydsvenska Dagbladet (sista kvartalet 1971) Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (sista kvartalet 1971) Vestmanlands läns Tidning (sista kvartalet 1971)

5) specialpublikationer: Underrättelser för sjöfarande årgång 1970 och 1971 samt Statens växtsortnämnds meddelande 1971 nr 1.

För varje fall av kungörelseannonsering i grundmaterialet har utretts om författningsbestämmelse legat till grund för kungörandet. Författningar

Prop. 1976/77: 63 232

som spårats på detta sätt har gåtts igenom i sin helhet. Inom vissa rätts- områden — fastighetsrätt, immaterialrätt och associationsrätt har gjorts en såvitt möjligt systematisk genomgång av alla dithörande författningar.

Genomgången har omfattat åtskilliga hundra författningar. Resultatet av genomgången redovisas i avsnitt 6.

Författningsgranskningen har av praktiska skäl begränsats till kontroll av gällande lydelse och giltighet per årsskiftet 1972/73. I viss utsträckning har emellertid även därefter tillkomna författningar eller författnings- förslag beaktats.

2.3 Bestämmelser om när rättslig verkan av kungörande inträder När kungörandet på ett eller annat sätt har rättslig verkan finns behov av att närmare klargöra när sådan verkan inträder. I fråga om kungörande som utgångspunkt för beräkning av tid för fullföljd finns en mera generell bestämmelse i förvaltningslagen (19712290). I 12 å andra stycket regleras denna fråga inom lagens tillämpningsområde beträffande sådant myndighetsbeslut som avser föreskrift till allmän efterrättelse och som ej delges. Tiden för fullföljd beräknas från den dag då beslutet tillkännagavs (t.ex. genom kungörelse). Har tillkännagivande skett vid mer än ett tillfälle beräknas tiden från dagen för det sista tillkännagivandet. I övrigt regleras frågan om när rättslig verkan av kungörande inträder genomgående i den särskilda författning där kungörandesituationen behandlas. Regleringen i fråga om kungörelsedelgivning är dock infogad i 19 & delgivningslagen (l970:428), där regler om när delgivning i olika former skall anses ha skett är samlade.

3 Informationsutredningen

3.1. Grundmaterial

Till grund för sitt arbete har utredningen lagt det författningsmaterial, som spårats genom systematisk genomgång av kungörelseannonseringen i Post- och Inrikes Tidningar. Dagens Nyheter och sju ortstidningar för veckan 19-25 november 1967 och Post- och Inrikes Tidningar dessutom för veckan 13-18 maj 1968.

3.2 Ändamålet med kungörelseannonsering Utredningen har angett följande alternativa ändamål för kungörelse- annonsering:

Prop. 1976/77: 63 233

1) ersättning för personlig delgivning i vissa situationer.

2) s.k. allmängörande. varmed avses spridning av ett konkret beslut eller besked som aktuellt bör vara eller i en framtid kan bli av intresse för en större eller mindre grupp medborgare.

I flera situationer har ändamålet med kungörelseannonseringen inslag av både delgivning och allmängörande. framför allt inom associationsrättslig, konkursrättslig och immaterialrättslig lagstiftning.

Utredningen konstaterar att kungörelseannonseringen är av stor betydelse från rättssäkerhetssynpunkt. För att fylla sitt ändamål måste den därför vara effektiv i den meningen att den sker på ett sådant sätt att de meddelanden den innehåller så långt möjligt verkligen när dem som behöver ta del av meddelandena.

3.3 Målgrupper För att kungörelseannonsering skall utformas på ett samtidigt så enkelt och så adekvat sätt som möjligt finner utredningen nödvändigt att en systematisering sker med hänsyn till dem som man vill nå med bekant- görandet (målgruppema) å ena sidan och ett begränsat antal lämpliga medier å den andra. Målgrupperingen kan enligt utredningen ske genom följande metoder: A. adressaternas geografiska spridning, B. sakens geografiska anknytning, C. sakens natur i övrigt (ekonomiskt eller ideellt intresse. meddelandet rör enskild persons rätt eller avses komma till allmän kännedom). Eftersom kungörelseannonseringen syftar till att göra domstolars och myndigheters beslut kända för ett antal personer — från en enda. t.ex. vid delgivning enligt delgivningslagen, till ett mycket stort antal. t.ex. i fråga om tid och plats för allmänna val finner utredningen övervägande skäl tala för att målgrupp bestäms enligt metod A. i vissa fall med komplet- tering genom metod B. Målgrupperingen bör också bestämmas med hänsyn till vilka medier som är tillgängliga och lämpliga. Utredningen föreslår följande indelning i målgrupper:

I. sådana grupper som med hänsyn till det ämne beslutet avser eller eljest har en i allt väsentligt lokal anknytning (lokala målgrupper).

2. sådana grupper vilkas medlemmar sannolikt har en relativt jämn spridning över landet; hit räknas också enstaka personer som domstol eller annan myndighet vill nå kontakt med (nationella målgrupper),

3. sådana grupper där sannolikheten talar för att ett relativt stort antal medlemmar är lokaliserade till viss ort eller visst område men där ett antal kan återfinnas var som helst i landet (blandade målgrupper).

4. de ”exklusiva ' grupper vilkas behov av information kan tillgodoses genom specialpublikationer (exklusiva målgrupper).

Prop. 1976/77: 63 234

Utredningen anger följande exempel på adressater inom de föreslagna målgruppema:

l) intressenter i kommunala planfrågor, frågor om yrkesmässig biltrafik och frågor om fiskevårdsttimråden,

2) personer med ett konkret intresse av ärenden om omyndighetsför- klaring. iordringspreskription eller kallelse å okända borgenärer.

3") personer som är intresserade av ärenden om aktiebolag. handelsbolag och ekonomiska föreningar, andra ärenden enligt vattenlagen än sådana som har ett rent lokalt intresse, ärenden om vissa äktenskapsförord och boskillnad samt konkursärenden.

4) intressenter i patentärenden. Utredningen framhåller att framför allt gränsen mellan blandade och exklusiva målgrupper är flytande.

3.4 Medier Nuvarande medier för författningsreglerad kungörelseannonsering är enligt utredningen följande. A. för landsomfattande kungörelseannonsering: l. Post— och inrikes Tidningar. 2. specialpublikationer, t.ex. i fråga om patent. släktnamn, sjöfynd. 3. centrala register, t.ex. äktenskapsregistret. 4. anslag på centralmyndighets anslagstavla, B. för regional och lokal kungörelseannonsering: l. ortstidning. . kungörande i kyrka. . anslag på domstols/myndighets anslagstavla, . länskungörelserna.

'JIÅ'leQ

. anslag på kommuns anslagstavla. O . anslag på annan lämplig plats i kommunen, . kungörelse 'på lämpligt sätt,. 'på ändamålsenligt sätt” o.dyl. Av dessa medier är mera sällan bara ett enda föreskrivet. Kombina- xi

tionerna av olika medier är talrika och —- tillkomna som de är för olika situationer. vid vitt skilda tidpunkter och utan mera påfallande systema- tisering _— påtagligt skiljaktiga sinsemellan.

Utöver dessa medier är också radio/TV i begränsad omfattning medium för kungörelseannonsering. dels enligt författning (t.ex. tillkännagivande om beredskapstillstånd och beredskapslarm enligt beredskapskun- görelsen). dels enligt gällande avtal mellan svenska staten och Sveriges Radio AB om programverksamheten.

Utredningen föreslår inga nya medier. Bland befintliga medier har utredningen valt ut ett litet antal som var för sig eller i vissa kombinationer täcker de särskilda målgruppernas behov på ett sätt som är tillfreds-

Prop. 1976/77: 63 235

ställande för normalfallet. Dessa medier föreslås bli författningsbestämda. Härutöver kan finnas medier som är lämpliga såsom komplement i vissa individuella situationer. Utredningen föreslår att det som hittills skall vara domstol/myndighet obetaget att använda sådant medium när särskilda skäl finns härför. Detta skall vara inte bara en rättighet utan också en skyldig- het om kostnaderna kan betraktas som rimliga. Sådana medier skall dock inte vara bestämda i författning.

Utredningen föreslår att för varje kungörelsesituarion skall vara bestämda ett eller flera medier (obligatoriska medier). Härutöver skall domstol/myndighet kunna skönsmässigt använda annat eller andra medier som komplement (stödjande medier).

Utredningen föreslår på grundval av dessa överväganden följande system när det gäller medier för kungörelseannonsering:

[ Obligatoriska medier A. Med generell användning:

l) Post-och Inrikes Tidningar för s.k. nationella och —- jämte medium A. 2) blandade målgrupper.

2) ortstidningar för s.k. lokala och —- jämte medium A. I") blandade målgrupper.

B. För speciella situationer:

l) specialpublikationer för s.k. exklusiva målgrupper, 2) domstols/myndighets anslagstavla för kungörande av tjänst och andra ”inre förvaltningsärenden'. '

3) kommuns anslagstavla för vissa kungörelser enligt vallagarna. kommunallagen, lagen om församlingsstyrelse och landstingslagen.

4.) radio/TV för exceptionella situationer, t.ex. försvarsberedskap, 5) vissa centrala och regionala register, t.ex. äktenskapsregistret. Il Stödjande medier (samtliga för användning i andra fall än under LB. nämnda)

l) domstols/myndighets anslagstavla, 2) kommuns anslagstavla, 3) radio/TV,

4) 'annat lämpligt sätt '. Två nuvarande medier. kungörande [ kyrka och kungörande i läns- kungörelserna, föreslås utgå som obligatoriska medier.

Kungörande i kyrka som medium för kungörelseannonsering har — genom lagen (1970:—469) om kungörande i kyrka, som trätt i kraft den 1 januari 197] _ ersatts med annat medium utom när kungörandet gäller kyrkliga angelägenheter.

Om kungörande i länskungörelserna anför utredningen att sådana beslut eller besked som blir föremål för kungörelseannonsering numera når allmänheten betydligt effektivare genom annonsering i ortstidning än genom införande i länskungörelserna. Man bör vidare i förenklingssyfte

Prop. 1976/77: 63 236

sträva efter att minska medieslagen.

I fråga om de medier som ingår i systemförslaget anför utredningen i huvudsak följande.

Enda centralt medium är f.n. Post- och Inrikes Tidningar. Ett riksom- fattande medium är ofrånkomligt för s.k. nationella målgrupper. Valet måste härvid stå mellan annonsering i tidning som är spridd i hela landet och radio/TV. Sistnämnda medium är varken särskilt ägnat eller till- gängligt för s.k. generell kungörelseannonsering. Då återstår endast annonsering i dagstidning och annonseringen bör normalt begränsas till en enda sådan tidning. För den centrala generella kungörelseannonseringen behövs alltjämt en officiell tidning. Endast härigenom skapas garanti för att så långt det står i mänsklig förmåga alla tillkännagivanden som författ- ningsenligt skall införas i tidningen verkligen blir fullständigt och korrekt införda. Att under sådana förhållanden lägga ner Post- och Inrikes Tidningar och samtidigt skapa en ny officiell tidning syns föga genomtänkt.

För regional och lokal generell kungörelseannonsering är ortstidning det ojämförligt bästa mediet.

Ortstidning definieras av utredningen som lokal dagstidning. Med dags- tidning avses publikation som är inriktad på reguljär dagsaktuell nyhets- förmedling och/eller opinionsbildning och utkommer med minst ett nummer i veckan. Vid bestämning om viss dagstidning bör betraktas som ortstidning för viss ort eller visst område måste hänsyn tas till tidningens spridning inom orten eller området. Praktiska hänsyn gör emellertid att man härvid inte bör eller kan gå hur långt som helst. Utredningen finner exempelvis att Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet från kungörelse- annonseringcns synpunkt bör betraktas som ortstidningar inte bara för Stockholms kommun utan också för Storstockholmsområdet, däremot inte för kommuner utanför detta område även om spridningen där är relativt stor. Samma bör gälla alla riksspridda storstadstidningar med morgon- eller kvällsutgivning, s.k. rikstidningar. Det bör ankomma på produ- centerna av kungörelseannonsering att bestämma vilka riksspridda dagstidningar som i olika kungörelsesammanhang skall anses vara ortstidningar.

Vid lokal kungörelseannonsering bör denna utsträckas att avse de ortstidningar vilkas spridning täcker en klar majoritet av medborgarna i orten eller området inte bara totalt utan även inom skilda samhällsgrupper. Normalt innebär detta i praktiken att kungörelseannonsering bör ske i samtliga ortstidningar som har en spridning av någon betydenhet. Kostnadshänsyn bör inte hindra en kungörelseannonsering i ortstidningar av den omfattning som är angelägen från effektivitetssynpunkt.

Specialpublikationer kan enligt utredningen indelas i tre grupper: ]) publikationer som utgör exklusivt medium, t.ex. befintliga publikationer

Prop. 1976/77: 63 237

om patent och varumärken. 2) publikationer som närmast är en sådan teknisk utbyggnad av mediet annonsering i Post- och Inrikes Tidningar att detta blir praktiskt mera användbart. t.ex. veckobilagan och månadshäftct om anteckningar i bolags-. handels- och föreningsregister och 3) publika- tioner som kompletterar annat medium.

Utredningen föreslår att befintliga specialpublikationer som tillhör grupperna ]) och 2) i princip bibehålls som medier för kungörelse- annonsering men att publikationer som faller under grupp 3) inte längre används som obligatoriska medier.

Utredningen finner inte tillräckligt starka skäl föreligga för att bibehålla domstols/myndighets anslagstavla såsom obligatoriskt medium i andra fall än i ärenden om tjänstetillsättning och för att bekantgöra expeditionstider. domstolars sammanträden o.dyl., s.k. inre förvaltningsärenden. Skälen för denna uppfattning är den bristande effektiviteten utanför myndigheten hos detta medium samt strävan att minska antalet obligatoriska medier. I anslutning till anslag på domstols/myndighets anslagstavla diskuterar utredningen mediets lämplighet i sådana fall där kungörelseannonseringen uteslutande eller väsentligen används för att få en säker och lätt fast- ställbar utgångspunkt för beräkning av besvärs- och andra fatalietider. men man däremot knappast räknar med att tillkännagivandet når adres- saten (s.k. fiktionsfall). Utredningen framhåller som jämförbara medier för sådana fall anslag och annonsering i pressen. Från säkerhetssynpunkt finner utredningen dessa båda kungörelseformer fullt likvärdiga. Besvärs- och andra fatalietider är alltså enligt utredningens mening inte något hållbart skäl för att bibehålla anslag på myndighets eller kommuns anslagstavla såsom mera generellt obligatoriskt medium.

Anslag på primärkommuns anslagstavla är f.n. föreskrivet som medium för kungörelseannonsering i relativt sent meddelade bestämmelser i val- lagarna och kommunallagstiftningen. t.ex. kommunallagen och lagen om församlingsstyrelse. Utredningen föreslår ingen utökning härutöver av kommuntavlornas användning som obligatoriskt medium.

Den författningsgrundade användningen av radio/TV som kungörande medium. f.n. omfattande beredskapstillstånd och beredskapslarm, bör enligt utredningen bestå. Värdet av radio/TV för kungörelseannonsering ligger främst i den snabbhet varmed meddelanden med dess hjälp när en stor allmänhet. För normala förhållanden är detta särskilt betydelsefullt när meddelanden har varningskaraktär och i vissa nödsituationer. Utred- ningen förutsätter att radio/TV i fortsättningen liksom hittills skall stå till förfogande såsom värdefullt stödjande medium för kungörelseannonsering utan att detta behöver inskrivas i författning.

Vissa centrala och regionala register, t.ex. äktenskapsregistret, är både lättillgängliga och värdefulla upplysningskällor inom sina rättsområden under förutsättning att den informationssökande har kännedom om

PrOp. 1976/77: 63 238

registrets existens och är aktiv för att få behövliga upplysningar Utred- ningen föreslår därför att sådana register bibehålls som obligatoriskt medium.

Om användningen av föreslagna stödjande medieruttalar utredningen att det. när särskilda skäl föreligger, skall filmas inte bara möjlighet utan också skyldighet för myndigheten att ta ställning till frågan om komplet- tering av ett eller flera obligatoriska medier med stödjande medier. Härvid skall avvägning ske mellan effektivitets— och kostnadsaspekterna.

3.5 Kostnaderna för kungörelseannonsering [_Jtredningen har gjort vissa uppskattningar av vad en utökning enligt principförslaget av den statliga kungörelseannonseringen i ortstidningar -—- bortsett från förenings- och handelsregister-, plats- och valannonsering —— skulle kosta. Dessa uppskattningar vilka endast kan ge en uppfattning om stt'trleksordningen innebär kostnadsökning med ungefär Sl) %. När det gäller annonseringen i ortstidningar av registreringar i handels- och för— eningsregistren räknar utredningen med en kostnadsökning av ungefär 200 % om utredningens principförslag tillämpas. För platsannonseringcn föreslås ingen principiell ändring men förutses ett allmänt behov av både kvantitativ utökning och kvalitativ förbättring. Härför erforderliga mcdei måste stå till myndigheternas förfogande. Nämnda kostnadsökningar för annonsering balanseras delvis av vissa kostnadsminskningar. Om enligt utredningens förslag länskungörelserna inte längre kommer att användas för kungörelseannonsering innebär detta sålunda en kostnadsbesparing av ett par hundra tusen kr för staten och inemot l00.0()() kr för kommuner, bolag och enskilda.

4 Remissyttrandena

4.1 Allmänna synpunkter Samtliga remissinstanser tillstyrker i huvudsak utredningens princip- förslag eller lämnar det utan erinran. Vissa instanser har begränsat sina uttalanden till de områden myndigheten eller organisationen har att bevaka eller företräda.

Enligt Svea hovrätts uppfattning lämnar principförslaget i det stora hela inte rum för erinran från rättssäkerhetssynpunkt eller eljest. Nedansiljans domsagas häradsrätt anser att utredningens grepp över ämnet gör ett förtroendeingivande intryck och att utredningens resultat grundar sig på noggranna undersökningar. Lantmäteristyrelsen framhåller att förslagen är

Prop. 1976/77: 63 239

ägnade att förbättra effektiviteten i sådan delgivning som skall ske i kollektiv form eller som skall ersätta personlig delgivning när sådan inte kan ske. Förslaget innebär därför fördelar från rättssäkerhetssynpunkt. Som producent och konsument av kungörelseannonsering finner arbets- marknadsstyrelsen förslaget väl lämpat som utgångspunkt för frågans vidare behandling. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att en ökad annonsering i tidningspressen av_ myndigheters beslut och tillkänna- givanden är önskvärd och i takt med tiden och samhällsutvecklingen. Sveriges advokatsamfund betecknar utredningens förslag till system som välmotiverade och tillstyrker.

Bland de remissinstanser som uttryckligen i huvudsak tillstyrker utred- ningens principförslag eller lämnar det utan erinran är Sollentuna och Färentuna domsagas häradsrätt. civilförsvarsstyrelsen, riksförsiikrings- verket, statens vägverk, sjöfartsverket. statskontoret, statens konsu- mentråd. länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Västerbottens län. stiftsnämnden i Uppsala. expraprintionsutredningen. stadsfullmäktige i Helsingborg. drätselkammaren i Malmö, Svenska kommunförbundet. Sveriges köpmannaförhund, Sveriges industriförbund och TCO.

4.2 Ändamålet med kungörande Några remissinstanser tar upp frågan om kungörelseannonsering som en juridisk fiktion. som inte ger den som berörs reella möjligheter att uppmärksamma meddelandet. Stockholms rådhusrätt anser det vara en brist att fiktionsbegreppet på skilda områden inte utretts närmare. Det är ur domstolarnas och andra myndigheters synvinkel av stor vikt att detta begrepp blir föremål för närmare undersökning och analys. Statens konsumentråd anser däremot att utredningen på ett förtjänstfullt sätt belyst den från allmänhetens synpunkt otillfredsställande effek- tiviteten på området. Sveriges advokatsamfund konstaterar med tillfredsställelse att utred- ningen arbetat med utgångspunkt i att kungörelseannonseringens primära uppgift är att för vederbörande intressenter bekantgöra beslut i domstols- och förvaltningssammanhang i stället för att tjäna formellt-juridiska syften.

behov av att avgränsa kungörelseannonseringen inte bara från samhälls— information i största allmänhet utan även från författningspublicering. Så

Prop. 1976/77: 63 740

4.

har emellertid inte skett i betänkandet. Detta får betraktas som en brist. eftersom det därigenom förblir oklart vad som skall omfattas av betänkandets förslag rörande kungörelseannonseringen. Det enda som nämns iden vägen är att kommunala generella bestämmelser som fastställs av länsstyrelsen, t.ex. lokala hälsovårdsordningar, lokala livsmedelsföre- skrifter o.dyl.. efter samråd med utredningen om författningspublicering inte skall räknas till kungörelseannonsering. När det gäller lagar och andra av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter till allmän efterrättelse torde det väl alltid vara klart att de inte omfattas av begreppet kungörelseannonsering. Sålunda faller tullavgifter och införselbestämmelser inte under kungö- relseannonseringen utan under författningspubliceringen. Mera tveksamt blir det emellertid i fråga om vissa generella beslut som fattas av förvalt- ningsmyndighet, t.ex. beslut om fridlysning av viss växt. Enligt utred- ningen om förfanningspublicering bör också ett sådant beslut räknas till författning. särskilt som det är straffsanktionerat. och inte beröras av förslagen om kungörelseannonseringen. Detsamma synes också böra gälla kommunala taxor. l betänkandet lämnas en mängd exempel på kungörel- seannonsering. Utredningen om författningspublicering delar uppfatt- ningen att dessa fall är att hänföra till kungörelseannonsering, utom nybyggnadsförbud och beslut om fastställelse av arbetsplan för vägbygg- nad. Med hänsyn till att det är belagt med straff att bygga i strid mot nybyggnadsförbud och fastställd arbetsplan bör dessa fall närmast hänföras till författningar och inte till kungörelseannonsering.

4.4 Definitionen av ortstidning Utredningens förslag lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.

4.5 Det uppsatta målet Ett flertal remissinstanser understryker utredningens krav på att kungörelseannonseringen skall vara effektiv och att den skall kunna genomföras till rimliga kostnader. Stockholms rådhusrätt framhåller särskilt vikten av att effektivitetskravet blir tillgodosett och föreslår att olika medier undersöks systematiskt i fråga om effektivitet. Liknande synpunkter har statens konsumentråd som betonar att kungö- relseannonseringens huvudändamål är att informera samhällsmedborgare om domstolars och förvaltningsmyndigheters beslut i konkreta ärenden. Effektiviteten är alltså avhängig av i vilken omfattning meddelandena verkligen når fram till berörda personer. Lindes och Nora domsagas häradsrätt anser en systematisering för att effektivisera myndighets information synnerligen angelägen. Rådhus- rätten i Västerås menar att rättssäkerheten kräver en så effektiv substi-

Prop. 1976/77: 63 24]

tutsdelgivning att berörda parter ges en rimlig möjlighet att uppmärk- samma ett tillkännagivande. Utredningens system tillgodoser detta krav. Även kommerskollegium, länsstyrelsen i Stockholms län, Svenska tidningsutgivareföreningen och Svenska patentnmbudsföreningen instämmer i målsättningen effektivitet till rimliga kostnader.

Statskontoret pekar på att den moderna datatekniken ger väsentliga möjligheter att samla in. lagra och presentera information. Utnyttjandet av denna teknik bör emellertid kompletteras med effektiv informations— givning i vitt spridda medier för att utgöra ett bättre alternativ till kungö- relseannonsering i traditionell form. Statskontoret menar att formerna för kungörelseannonsering (i dess ursprungliga och av utredningen använda betydelse) bör bestämmas med utgångspunkt från de kungjorda ärendenas allmänna betydelse. På ena änden av skalan finns ärenden som kan till- kännages genom enkla noteringar i register, på den andra massiva informationsinsatser i samband med t.ex. allmänna val och betydelsefulla lagändringar. En sådan lösning kan emellertid inte komma till stånd förrän man dels reviderat de nuvarande bestämmelserna rörande kungörelse— annonsering, dels tagit ställning till den offentliga informationsverksam- hetens omfattning, inriktning, organisation m.m. I avvaktan härpå har statskontoret ingenting att erinra mot att utredningens förslag genomförs.

4.6 Målgrupperna Utredningens uppdelning av avnämarna av kungörelseannonsering i vissa målgrupper föranleder överlag ingen erinran från remissinstanserna. Hovrätten för Nedre Norrland konstaterar att, sett från ren effektivitets- synpunkt, de av utredningen angivna målgruppema synes fullständigt angivna och rationellt avgränsade från varandra. Denna indelning kan dock endast tjäna som ett hjälpmedel och som ett av flera riktmärken vid utformningen av publiceringssystemet. Det bör också eftersträvas att man vinner likformighet inom likartade rättsområden. Vidare bör beaktas att kungörelseannonsering förekommer i varierande situationer med skilda syften och med olika angelägenhetsgrad. Om sådana praktiskt betydelse- fulla synpunkter kan tillgodoses vid den närmare utformningen av bestämmelserna, vill hovrätten emellertid inte framställa någon erinran mot målgruppsindelningen i och för sig. Lindes och Nora domsagas häradsrätt anser att indelningen i mål- grupper är lovvärd. Det måste dock konstateras att utredningens målgruppering förefaller relativt vag och sådan att den i flera fall inte ger tillräcklig ledning vid val av medium, exempelvis beträffande kungörelse- annonsering vid konkurs och dödande av förkommet skuldebrev. Svenska patentombudsföreningen menar att uppdelningen i målgrupper torde vara ändamålsenlig. Det råder ingen tvekan om att intressenter i

Prop. 1976/77 : 63 242

patentärenden utgör en sådan exklusiv grupp. vars information kan till- godoses över en eller flera specialpublikationer.

4.7.1. Allmänna synpunkter

Nästan samtliga remissinstanser godtar utredningens förslag i princip. Systemet för valet mellan obligatoriska och stödjande medier betecknas som rationellt och ändamålsenligt av försvarets civilfört'altning och som väl avvägt av statens konsumentråd.

Utredningens förslag om Post- och Inrikes Tidningar som obligatoriskt medium för nationella och blandade målgrupper och ortstidningar för s.k. lokala och blandade målgrupper tillstyrks uttryckligen av bl.a. Norra Hälsinglands domsagas häradsrätt, rådhusrätten :" Sundsvall, Jämtlands östra domsagas häradsrätt, länsstyrelsen i Stockholms län och Svenska kommunförbundet. Gruvrättsutredningen påpekar att informationsutred- ningens förslag inte innebär någon förändring i förhållande till vad som nu gäller och av gruvrättsutredningen föreslås gälla i gruvsammanhang. Lantmäteristyrelsen betecknar övergången till tidningskungörande som en standardhöjning med hänsyn till verkningsgraden och som en förstärkning av sakägarnas rättsskydd.

Kommerskollegium anser emellertid att inom bergsstaten den personliga delgivningen bör bibehållas vid sidan av annonsering. Denna uppfattning har även bergmästarna.

Sjölugskommittén framhåller att rimlig ortsanknytning ofta saknas i de situationer för vilka sjölagens Specialregler gäller. Kommittén behöver därför handlingsfrihet åtminstone så till vida att annonsering i ortstidning inte blir generellt obligatoriskt medium vid sidan av kungörelse i allmänna tidningarna.

Några instanser, däribland länsstyrelsen i Jämtlands län, framhåller särskilt att delgivning genom annonsering i pressen är att föredra framför anslag i myndighetens lokal eller på kommunens anslagstavla. Det främsta skälet mot anslagsdelgivningen är den bristande effektiviteten av detta medium.

Ett stort antal remissinstanser instämmer i eller har inte någon erinran mot utredningens förslag att slopa kungörande i kyrka och länskungörel- serna som medium för kungörelseannonsering. Bland instanser med denna uppfattning kan nämnas Lindes och Nora domsagas häradsrätt, rådhus- rätten i Sundsvall, Jämtlands östra domsagas häradsrätt, länsstyrelserna i Södermanlands, Malmöhus, Västrnanmanlands, Västernorrlands och Jämtlands län, Svenska bankföreningen, Sveriges köpmannaförbund,

Prop. 1976/77: 63 243

Sveriges industriförbund och LO. Utredningen om författningspublicering anser att länskungörelserna inte ens bör vara fakultativt medium med tanke på att dessa kan föreslås bli omgjorda till rena författningssamlingar.

Flera remissinstanser tar även upp frågan om stödjande medier. Utred- ningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remiss- instanserna. Norra Hälsinglands domsagas häradsrätt anser sålunda att det är lämpligt att använda domstols och/eller kommuns anslagstavla som stödjande medier. Även överlantmätaren i Värmlands län betonar särskilt möjligheten och skyldigheten att komplettera obligatoriska medier med stödjande medier. Uttalanden av samma innebörd görs av patent-och registreringsverket samt länsstyrelserna i Södermanlands och Jämtlands län.

Kommerskollegium menar att en principlösning bör medge en viss flexibilitet vid utformningen av författningsbestämmelser för olika områden. Härvid bör också övervägas om det inte kan överlåtas åt veder- börande myndighet att. om särskilda skäl föreligger, exempelvis att ett ärende är av ringa vikt, inskränka kungörelseannonseringen.

Kritiska synpunkter framförs av hovrätten för Nedre Norrland, som inte finner det lämpligt om ens möjligt att utan en närmare genomgång av aktuella författningsbestämmelser och tänkbara publiceringssituationer såsom en undantagslös regel fastslå att annons i tidning skall ha generell användning och alltså vara obligatoriskt medium i varje kungörelsesitua— tion. Fall kan säkerligen tänkas där det kan vara tillräckligt med andra och billigare sätt att ge spridning åt ett meddelande. Enligt hovrättens mening lämpar sig över huvud taget ifrågavarande ämnesområde föga för prin- cipiella ställningstaganden. Såsom hovrätten förut har antytt torde det vara nödvändigt att lämna ett visst utrymme för differentiering av publiceringsmetoderna alltefter ändamålet och angelägenhetsgraden av annonseringen.

Kritiska mot den föreslagna skyldigheten att i vissa fall utnyttja stödjande medium är hovrätten för Nedre Norrland och Jämtlands östra domsagas häradsrätt, vilka anmärker att det är främmande för domsto- larna att agera utan stöd av författningsföreskrift. Det kan befaras att en sådan ordning skulle leda till en oenhetlig rättstillämpning. Liknande syn- punkter framför länsstyrelsen i Västerbottens län som uttalar, att medier för kungörelseannonsering bör vara författningsbestämda. Reglerna bör utformas så att effektivitetskravet med beaktande av rättssäkerhetsin- tresset bör kunna vägas mot kostnaderna från fall till fall.

Sveriges industriförbund är likaledes kritiskt till utredningens förslag om rättigheten och möjligheten att använda stödjande medier. Det synes ofta bli svårt att avgöra vad som är rimliga merkostnader. Rekommendationen torde f.ö. knappast helt rimma med kraven på ökad systematik på området. Mot bakgrunden härav förordar förbundet en restriktiv tillämpning.

Prop. 1976/77: 63 244

Sollentuna och Färentuna domsagas häradsrätt uttalar att huvud- punkten i förslaget, att såsom generellt obligatoriska tnedier använda endast Posttidningen för riksomfattande annonsering och ortstidningar för lokalt/regionalt bekantgörande, kan ge anledning till tvekan med tanke på kostnaderna. de konstitutiva verkningarna och svårigheterna att rätta fel i förekommande fall. Kostnadsökningen som följer av den mer omfattande ortstidningsannonseringen bör kunna godtas i effektivitetens namn. även om de ökade kostnaderna i stor utsträckning får betalas av enskilda. Beaktandet av de konstitutiva verkningarna gör tveksamheten större, och detta av två skäl. Dels finns risken att tryckfelsnisse kan få visst konsti- tutivt inflytande. Dels kommer man i detta sammanhang in på vad förslaget innehåller om s.k. stödjande medier, som domstolen i vissa fall bör anlita. Domstolen skall t.o.m. ha skyldighet att ta ställning till frågan om sådan komplettering av de obligatoriska medierna. Ett sådant stödjande medium är domstolens anslagstavla. som förslaget rekommen- derar för tillkännagivande som är aktuellt under längre tid. Beträffande denna anslagstavla innebär alltså förslaget att visserligen någon skyldighet att använda den inte skall föreligga men väl skyldighet att pröva om det ändå inte är skäl att sätta upp anslaget också där en distinktion som förefaller vara i luftigaste laget. Detta ger anledning att fråga om det inte vore motiverat att låta domstolens anslagstavla —— trots dess ostridigt begränsade effekt _— vara oöligatoriskt medium jämsides med de övriga föreslagna.

4.7.2. Post- och Inrikes Tidningar

Samtliga remissinstanser är ense om att det behövs ett riksomfattande medium för kungörelseannonsering. Samtliga som yttrat sig delar utred- ningens uppfattning att Post— och Inrikes Tidningar bör kvarstå som officiell tidning i en eller annan form. Lagberedningen framhåller. att för kungörande av beslut som inte bör kungöras i speciella publikationer och som bör bringas till allmänhetens kännedom måste finnas ett officiellt organ av typen Post- och Inrikes Tidningar. De som yrkesmässigt har intresse av kungörelserna måste ha någon möjlighet att metodiskt följa och vid behov registrera dem. .

Statskontoret anser att det vore värdefullt om Posttidningen kunde ges en vidare spridning Och bättre utnyttjas för information i olika samhälls- frågor. Liknande synpunkter framförs av riksrevisionsverket.

Svenska bankföreningen bedömer det som absolut nödvändigt att det finns en officiell rikspublikation för kungörande av myndighetsmed- delanden som inte har enbart lokalt intresse. Både för bankföreningen själv och för medlemsbankerna utgör Post- och Inrikes Tidningar en värdefull och flitigt anlitad upplysningskälla.

Prop. 1976/77 : 63 245

Kritisk mot Post- och Inrikes Tidningar är länsstyrelsen i Söder- manlands län, som framhåller att tidningen i sin nuvarande funktion inte kan anses uppfylla det krav på effektivitet som utredningen finner ange- läget. En förbättrad och efter av utredningen anförda riktlinjer effek- tiviserad Posttidning måste emellertid anses utgöra lämpligt riksmedium. Länsstyrelsen förutsätter därvid att en kraftig gallring kommer att ske på så vis att onödiga grupper av kungörelseannonser utmönstras från tidningen.

I viss mån liknande synpunkter framförs av Nedansiljans domsagas häradsrätt som anser. att utredningens tämligen kortfattade motivering för Posttidningens bibehållande som centralt kungörelsemedium inte före- faller helt övertygande. Med hänsyn till konkurrensförhållandena inom tidningsvärlden är det emellertid svårt att göra någon rikstidning till offi- ciellt annonsorgan. Starka skäl talar därför trots allt för bibehållande av en särskild officiell tidning.

Även om remissinstanserna vill ha kvar Post- och Inrikes Tidningar är det många som uttalar sig för att den moderniseras, erhåller annan layout och systematik och över huvud görs mer typografiskt tilltalande. I några yttranden framförs synpunkter på hur Post- och Inrikes Tidningar skall kunna ges större spridning.

4.7.3. Ortstidning

Utredningens förslag om ortstidningar som enda mediet för generell kungörelseannonsering på regional — lokal nivå tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Lindes och Nora domsagas häradsrätt betecknar förslaget som lovvärt från rättssäkerhetssynpunkt och Nedansiljans domsagas häradsrätt påpekar att förslaget medför att domstolen befrias från valet mellan olika konkurrerande tidningar.

Hovrätten för Nedre Norrland är dock något tveksam om en i och för sig önskvärd effektivitetshöjning verkligen uppnås genom förslaget. Den information som man vill lämna riktar sig i det stora flertalet fall till banker. advokater, affärsföretag och vissa andra särskilda grupper inom samhället och torde sannolikt av förståeliga skäl ägnas ett ringa intresse av allmänheten i övrigt. De nämnda intressentgrupperna för- skaffar sig med all säkerhet genom sitt tidningsval kännedom om kungörelsernas innehåll även om dessa annonseras i blott en härför lämpad tidning. I den mån emellertid annonseringen inte kan sägas ha någon sådan bestämd inriktning synes utredningens förslag kunna godtas. Det är emel- lertid av anförda skäl önskvärt att utredningens förslag begränsas till sistnämnda typfall. Vidare torde böra övervägas om inte en begränsning bör ske även med hänsyn till informationens angelägenhetsgrad. Bland annat är i vissa fall det ekonomiska intresse som saken gäller så ringa, att

Prop. 1976/77: 63 246

det inte här den kostnad som är förenad med föreskrivet publice- ringsförfarande.

Lagberedningen understryker att viss likformighet i publiceringen är betydelsefull så att man inte varierar kungörandet för mycket efter sakens beskaffenhet. De intresserade bör veta. att vissa organ används regel- bundet för ändamålet. När det gäller sådana verkställighetsåtgärder som exekutiva auktioner o.d., bör dock viss frihet finnas att med hänsyn till sakens beskaffenhet göra kungörandet mera omfattande, på samma sätt som privata auktioner annonseras allt efter vad som anses praktiskt motiverat.

Sollentuna och Färentuna domsagas häradsrätt menar att ett skäl mot att med konstitutiva verkningar göra ortstidningar till enda obligatorium för lokala målgrupper är att tvekan kan uppstå i det enskilda fallet vilka tidningar det är som har en sådan spridning att en riktig annonsering kan sägas ha ägt rum.

Rådhusrätten i Västerås anser att ett absolut effektivitetskrav inte kan uppställas. Anspråken på substitutdelgivning måste på något sätt begrän- sas. Sålunda synes det naturligt att anpassa denna efter den vikt som den angelägenhet i vilken delgivning skall ske kan antas äga.

4.7.4. Specialpablikationer

Utredningens förslag om specialpublikationer som obligatoriskt medium för viss kungörelseannonsering kommenteras inte närmare i flertalet yttranden. Hovrätten för Nedre Norrland säger uttryckligen att man inte har någon erinran mot föreslagna medier för speciella situationer. Lagberedningen uttalar, att åtskilliga särskilda slag av beslut bör kungöras i speciella publikationer.

4.7.5. Domstols/myndighets anslagstavla

Utredningens förslag att domstols/myndighets anslagstavla skall vara obligatoriskt medium för kungörande av tjänster och andra ”inre förvalt- ningsärenden” behandlas av åtskilliga remissinstanser.

Bland dem som ansluter sig till utredningens uppfattning kan nämnas Svea hovrätt, Svenska bankföreningen och Svenska tidningsutgivareför- eningen. Även patent-och registreringsverket delar i princip utredningens uppfattning. Verket anser emellertid att man inte helt kan avstå från denna kungörelseform för andra ärenden. I enlighet med föreskrifter i verkets instruktion använder sig patentverket f.n. av anslagstavlan som medium i sådana fall, då expedierade skrivelser till sökande eller andra beträffande patent- och varumärkesärenden återkommit från postverket såsom obeställbara. Det kungörs då genom anslag på verkets anslagstavla att

Prop. 1976/77: 63 247

skrivelsen finns tillgänglig på vederbörande expedition. På samma sätt förfars i sådana fall då uppgift om adress helt saknas. Patentverkets erfarenhet är att denna kungörelseform inte är verkningslös och verket anser att denna annonsering även framgent bör finnas kvar i varje fall som stödjande medium. Som obligatoriskt medium i detta speciella fall synes patenttidningen vara det lämpligaste.

Enligt gruvrättsutredningen saknas anledning att införa någon form av anslagsdelgivning som obligatorisk när obestämd krets av personer berörs eller då kungörandet innehåller inslag av allmängörande. Som stödjande medium är emellertid delgivning genom anslag i myndighetens lokal ofta värdefull.

Lagberedningen anser det i och för sig naturligt. att myndighetens beslut anslås hos myndigheten när det kan bidra till spridandet av kännedom om beslutet, men uttalar, att kungörandeformen möjligen redan i stort sett är föråldrad.

Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig om kungörelseannonsering på domstols/myndighets anslagstavla är kritiska i ett eller flera avseenden.

Stockholms rådhusrätt menar att inskränkning av nuvarande anslags- kungörande inte bör ske i andra fall än när en undersökning av gällande författningsbestämmelser får till resultat att denna form av kungörande kan slopas.

Rådhusrätten i Västerås anser att anslag i domstols kansli bör vara obligatoriskt medium inte blott i personalärenden utan även i andra, till domstols handläggning hörande mål och ärenden. Det måste anses vara av betydelse om aktuella kungörelser finns samlade på ett ställe där det alltid är möjligt för allmänheten att få del av dem. Anslag i rättens kansli bör vara obligatorisk, kompletterande kungörelseform.

Lindes och Nora domsagas häradsrätt framhåller att det förefaller naturligt att t.ex. domstolskungörelser finns anbragta hos domstolen, där ytterligare upplysningar kan inhämtas i saken. Innehållet kan ha aktualitet under en längre tid. Mediet är även förenat med förhållandevis ringa kostnader. Slutligen påpekas att allmänheten kan antas vara van sedan lång tid att finna kungörelser anslagna hos domstolarna. Övervägande skäl talar därför för avvisande av förslaget i denna del.

Liknande synpunkter framförs av Nedansiljans domsagas häradsrätt, som konstaterar att besväret med anslag på domstolens anslagstavla är mycket ringa. Det synes därför inte innebära någon större olägenhet att bibehålla anslag på domstolens tavla för viktigare kungörelser i ungefär samma utsträckning som f.n. är fallet. Möjlighet finns att med enkla medel göra anslagstavlan mer överskådlig och lättläst.

Hovrätten för Nedre Norrland anför att det är av vikt att en sådan delgivningsform väljs som kan utgöra en säker och lätt fastställbar utgångspunkt för beräkning av besvärs- och andra fatalietider. Enligt

Prop. 1976/77: 63 248

hovrättens uppfattning är det betydligt enklare för domstolen/myn- digheten att fastslå dagen för kungörandet, om detta skett genom anslag på domstolens/myndighetens egen tavla än om det skett genom annonseringi tidning. Vidare bör beaktas att i åtskilliga av de här åsyftade fallen kungörelsedelgivningen mer eller mindre är en ren formalitet. Det är då naturligt att man väljer den enklaste och billigaste kungörelseformen, anslag på kanslitavla. I dylika situationer, där kungörelseannonseringen väsentligen är av juridisk/teknisk art, lär ibland annonsering i tidning helt kunna undvaras.

Kungörelseannonsering som en ren formalitet behandlas även av Jämtlands östra domsagas häradsrätt, som påpekar. att det närmast till hands liggande alternativet till ett kungörande som är en formalitet är inget kungörande alls. Detta kan vara ännu sämre. För det formella kungörandet bör väljas den enklaste och billigaste vägen, och det är obestridligen anslag på myndighetens egen tavla. Genom anslagen har i alla fall offentlig- hetsprincipen markerats, och anslagstavlan kan på allmänhetens vägnar kontrolleras av pressen om intresse därför föreligger i något visst sammanhang.

Även länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalar sig för att anslag på domstols/myndighets anslagstavla bör användas som obligatoriskt medium i vidare omfattning än vad utredningen föreslagit.

4. 7.6 Kommuns anslagstavla .

Länsstyrelsen i Södermanlands län. Svenska kommunförbundet och Svenska Bankföreningen delar utredningens uppfattning att anslag på kommuns anslagstavla inte bör vara obligatoriskt medium för kungörelse- annonser i större utsträckning än som nu är fallet. Samma uppfattning har överlantmätaren i Malmöhus län, som påpekar att kommunerna blir större, antalet anslag växer och anslagstavlorna blir svåröverskådliga och mera främmande för allmänheten. Denna form av kungörelseannonsering förutsätter stor aktivitet av den som skall träffas därav. Att såsom informationsutredningen föreslår hänföra anslag på kommuns anslagstavla till speciella situationer synes alltså riktigt.

I motsats till vad utredningen anfört anser Norra Hälsinglands domsagas häradsrätt att kommun bör åläggas att mot eller utan ersättning på begäran upplåta sin anslagstavla åt domstol. Malmöhus läns landsting har i princip inte något emot att kommuns anslagstavla efter medgivande används av domstol/myndighet. Inte heller Svenska kommunförbundet har något att erinra mot att domstol/myndighet efter medgivande får använda kommuns anslagstavla.

Ett antal remissinstanser är negativa till att kommuns anslagstavla skall användas för domstols/myndighets kungörelseannonsering.

Prop. 1976/77:63 249

Lagberedningen menar att kommunala anslagstavlor inte bör användas för andra kungörelser än sådana som man verkligen har anledning att vänta sig där. Det förefaller därför inte lämpligt att exempelvis delgivningsbeslut i rättegång anslås på kommunal anslagstavla, om inte beslutet till äventyrs rör kommunen eller kommunmedlemmarna (såsom i vattenmål).

Vattenlagsutredningen framhåller att förslaget för vattenlagstiftningens del innebär att de fåtaliga bestämmelserna om kungörande på kommuns anslagstavla utmönstras. Detta medium har knappast någon nämnvärd betydelse som informationskälla för allmänheten, och några invändningar kan därför inte riktas mot förslaget i denna del.

4. 7. 7 Radio/TV

Endast några remissinstanser uttalar sig om användningen av radio/TV som medium för kungörelseannonsering.

Svenska bankföreningen säger uttryckligen att man inte har någon erinran mot utredningens uppfattning.

Tre instanser som närmare behandlat radio/TV, vill gå längre än utred- ningen. Försvarets civilförvaltning framhåller, att meddelanden i radio och TV torde få betraktas som ett värdefullt komplement till kungörel- seannonsering i ortstidningar i fråga om _ vad gäller krigsmakten t.ex. meddelanden om inskrivningsförrättningar, inkallelse till militärtjänst- göring (bl.a. då fråga är om kortfristig inkallelse till mönstringsövning), rekrytering av FN-bataljon samt större övningar som kan beröra allmän- heten genom trafikomläggning e.d. Det kan därför ifrågasättas om inte radio och TV bör anlitas som obligatoriskt medel i större omfattning än vad utredningen förutsatt. Närmare utredning härom bör ske.

Lantmäteristyrelsen anser att när det gäller företag som berör många sakägare eller som har allmänt intresse på en ort eller i ett område synes ljudradion i vissa fall böra stå till förfogande för informationsspridning. Detta kan vara fallet i fråga om vissa stadsplaner, vägföretag. naturvårds- förordnanden och fastighetsregleringar.

Även överlantmätaren i Värmlands län menar att den tillgång som ljudradion utgör har tillmätts alltför liten betydelse. Sålunda borde speciellt regionalradion kunna bli ett effektivt stödjande medium för kun- görelse i vissa fall. Exempel härpå är angelägenheter som rör stora grupper inom regionen såsom förordnande enligt naturvårdslagen. Dessa medde- landen kunde ges i form av notiser i direkt anslutning till de regionala nyhetsprogrammen.

4.7.8. Vissa centrala och regionala register

Utredningens förslag att register av typen äktenskapsregistret, aktie-

Prop. 1976/77: 63 250

bolagsregistret och föreningsregister bör behållas föranleder ingen erinran.

4. 7.9 "A nnat lämpligt sätt '

Som stödjande medium föreslår utredningen även kungörelsean- nonsering på 'annat lämpligt sätt".

Svea hovrätt påpekar att en moderniserad posttidning som obligatoriskt medium för riksomfattande kungörelseannonsering inte utesluter att kungörelseannonsering i Posttidningen vid behov förstärks med bekant- görande i någon daglig rikstidning enligt utredningens förslag om annonsering på ”annat lämpligt sätt".

Ett stort antal remissinstanser behandlar kungörelseannonseringen för rekrytering till och tillsättning av befattningar i offentlig tjänst. Samtliga remissinstanser är överens med utredningen att annonseringen. vid sidan av den obligatoriska kungörandeformen, bör ske på sådant sätt att den när så många presumtiva sökande med erforderlig kompetens som möjligt.

Försvarets civilförvaltning anser att nuvarande obligatoriska medier vid statlig platsannonsering torde vara föga effektiva vid nyrekrytering, särskilt i fråga om mer kvalificerad personal (ingenjörer. akademiskt utbildad personal m.fl.). Härvidlag torde närmast ifrågakomma annonse- ring i riksspridd dagspress, fack- och föreningspress o.d. Det kan enligt civilförvaltningen måhända böra övervägas om det inte är ändamålsenligt att som obligatoriska medier för ledigförklarande av statlig tjänst före- skriva dels anslag i myndighetens lokal. dels kungörande i riksspridd dagspress eller därmed jämförlig tidning.

Statens vägverk uttalar sig för utnyttjande av den offentliga arbets- förmedlingen och en effektivisering av annonseringen främst i dagstid- ningar av rikskaraktär och i ortstidningar och understryker att tidnings- annonseringen. liksom hittills, inte bör vara föreskriven i författning.

Även riksrevisionsverket anser att reglerna för den statliga platsannon- seringen bör vara mindre formella. Verket anser att speciell uppmärk- samhet bör ägnas åt att göra annonseringen mera okonventionell och slagkraftig än vad den nu är. Svenska kommunförbundet understryker också vikten av att platsannonseringen inte regleras i författning utan hänförs till ”annat lämpligt sätt”.

Statskontoret delar utredningens uppfattning och understryker att inte bara platsannonseringens omfång utan också dess utformning och valet av medier påverkar rekryteringens resultat. Platsannonseringen måste också stödjas och kompletteras med andra rekryteringsbefrämjande åtgärder. Statskontoret pekar på att ämbetsverket har Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa en översyn av den statliga personaladministrativa verksam- heten. Inom översynens ram kommer även frågor om personalrekrytering och formerna härför att behandlas.

Prop. 1976/77: 63 251

1 kraven på en kvantitativ utökning och en kvalitativ förbättring instämmer bl.a. kommerskollegium och arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen understryker den offentliga arbetsförmed- lingens viktiga roll som medium vid kungörandet av lediga platser.

TCO uttalar sig för bibehållande av anmälan till den offentliga arbets- förmedlingen. av myndighets anslagstavla och _ beträffande mellangrads- och högre tjänster _ annonsering i Post- och Inrikes Tidningar såsom obligatoriska medier. TCO understryker betydelsen av en fullgod personalrekrytering i offentlig verksamhet. Annonseringen bör för att nå kategorier som är lämpliga för och intresserade av tjänsterna — ske i sådana organ som kan förutsättas bli lästa. Behovet av en kvantitativ ökning av platsannonseringen bör enligt TCO:s mening i stor utsträckning täckas genom annonsering i fack- och föreningspress.

SACO föreslår att annonsering i rikspress i författning anges som alternativ till annonsering i ortspress. Enligt SACO:s erfarenhet torde dock i många fall bättre effekt till rimliga kostnader kunna nås genom information på andra vägar än i dagspress. Som ett exempel nämner SACO vad som gäller inom skolområdet vid tillsättande av icke ordinarie lärar- tjänst. där arbetsförmedlingens lärarlista har förutsättningar att väl fylla sitt syfte. Annorlunda förhåller det sig beträffande kungörande av lediga ordinarie tjänster. De kungörs i Posttidningen. Den är en föga spridd publikation och tillställs inte intressenter utan kostnad. Det har därför varit nödvändigt att i berört förbunds tidskrift återge uppgifterna om ledigförklarande av relevanta tjänster i Posttidningen. Detsamma gäller beslut om tillsättningar. Att på sådant sätt pålägga personalorganisa- tionerna en stor del av ansvaret för tillräcklig information och service i anställningsfrågor, och därmed även kostnaderna härför. är inte till- talande. Det synes väl motiverat att arbetsgivarna påtar sig åtminstone kostnaderna för denna verksamhet. SACO förordar därför att kungörande i tjänstetillsättningsärenden skall ske, förutom i Posttidningen, även i berörda fackliga organ. Sådana medier bör hänföras till punkten B i utredningens system när det gäller medier för kungörelseannonsering som en ny punkt 'berö