Förordning om kriminalvård i anstalt
Allmänna bestämmelser
Föreskrifter om Kriminalvården samt häktes- och anstaltsorganisationen finns i förordningen (2005:985) med instruktion för Kriminalvården. Förordning (2005:991).
2 § Har upphävts genom förordning (2003:1150).
Vad som i denna förordning sägs om öppen eller sluten anstalt gäller även öppen eller sluten avdelning av en anstalt. Förordning (1990:1021).
Närmare bestämmelser om kriminalvården i anstalt
4 § har upphävts genom förordning (1995:494).
Intagen skall snarast möjligt efter intagningen i anstalt muntligen eller skriftligen informeras om anstaltsvistelsens innebörd.
För varje intagen skall upprättas en behandlingsplan. Planen skall, under hänsynstagande till anstaltstidens längd och övriga omständigheter, inriktas på åtgärder som är ägnade att främja den intagnes anpassning i samhället och som förbereder honom för tillvaron utanför anstalten.
Till ledning för upprättandet av behandlingsplan skall utföras behandlingsundersökning, i den mån erforderlig utredning icke redan finns tillgänglig. Behandlingsundersökning skall utföras skyndsamt.
Behandlingsplanen skall omprövas regelbundet och så ofta det finns anledning till det. Förordning (1995:494).
Vid kriminalvårdsanstalt skall det finnas ett behandlingskollegium med uppgift att som rådgivande organ handlägga frågor om de intagnas behandling.
Behandlingskollegiet skall medverka vid utformningen av behandlingsplanen. Kollegiets medverkan skall särskilt avse frågor om den intagnes deltagande i särskilt anordnad verksamhet som syftar till att motverka brott eller missbruk och annan lämplig sysselsättning som såvitt möjligt främjar utsikterna för den intagne att efter frigivningen inordna sig i samhället. Den skall också särskilt avse frågor om den intagnes arbetsplacering, undervisning, utbildning, arbetsträning, permissioner, frigång, förflyttning, fritidsverksamhet, vistelse utanför anstalt enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt och övriga frågor om förberedelser inför frigivning. Förordning (1998:628).
Kriminalvården meddelar närmare föreskrifter om behandlingsundersökning, behandlingsplanering och behandlingskollegium. Förordning (2005:991).
För varje intagen skall föras journal enligt föreskrifter som Kriminalvården meddelar. Förordning (2005:991).
10 § har upphävts genom förordning (1995:494).
Kriminalvården skall förbereda villkorlig frigivning. Myndigheten skall, om det behövs, samråda med arbetsförmedlingen och de sociala myndigheterna och andra myndigheter eller organisationer samt enskilda personer som kan främja den intagnes anpassning i samhället.
Det skall också gälla för den som genomgår ett fängelsestraff på sådan tid att villkorlig frigivning inte kan komma i fråga, om det behövs med hänsyn till den intagnes personliga förhållanden. Förordning (2005:991).
En intagen som har dömts till fängelse i lägst två år bör endast om det finns särskilda skäl beviljas normalpermission med stöd av 32 § första stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt innan den intagne har avtjänat sex månader av straffet. Har den intagne varit häktad räknas i dessa sex månader in den tid som den intagne har varit häktad i omedelbar anslutning till att den intagne påbörjat verkställigheten av straffet. Kriminalvården kan dock föreskriva att viss tid av straffet bör ha avtjänats i anstalt innan permissionen beviljas.
En intagen som avses i första stycket bör inte annat än om det finns särskilda skäl beviljas normalpermission som avses i samma stycke eller medgivande som avses i 11 § och 14 § andra stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, om den intagne har dömts för terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott eller motsvarande brottslighet enligt tidigare lagstiftning. Förordning (2005:991).
Kriminalvården skall i god tid före en villkorlig frigivning pröva om den intagne efter frigivningen skall stå under övervakning. Om Kriminalvården beslutar om övervakning, skall övervakare förordnas i så god tid att övervakaren hinner utföra de förberedelser som behövs för att fullgöra uppdraget.
Till övervakare förordnas en handläggande tjänsteman vid Kriminalvården eller en annan lämplig person. Den dömde bör lämnas tillfälle att yttra sig om valet av övervakare.
Övervakare skall ges tillfälle att i nödvändig utsträckning besöka den intagne i anstalten. Den intagnes kontakter med övervakaren skall främjas. Förordning (2005:991).
Kriminalvården får förordna en förtroendeman för en intagen som avtjänar fängelse på livstid och som behöver personligt stöd eller annan hjälp, om den intagne samtycker till det. Om den intagne begär det, skall förtroendemannen entledigas.
Uppdraget som förtroendeman skall upphöra om den dömde benådas.
En förtroendeman har rätt till ersättning enligt vad som gäller för övervakare. Förordning (2005:991).
15 § Har upphävts genom förordning (2005:991).
16 § Har upphävts genom förordning (2005:991).
Efter föreskrifter som meddelas av Kriminalvården kan intagen, om kostnaden icke kan täckas på annat sätt, erhålla bidrag av allmänna medel för utgifter i samband med frigivning. Bidrag kan även utgå före frigivning, om bidraget behövs för att förbättra den intagnes frigivningssituation. Förordning (2005:991).
18 § Har upphävts genom förordning (1979:703).
Om beslut m. m.
19 § Har upphävts genom förordning (2005:991).
20 § Har upphävts genom förordning (2005:991).
21 § Har upphävts genom förordning (2005:991).
22 § Har upphävts genom förordning (1990:1021).
23 § Har upphävts genom förordning (1990:1021).
24 § Har upphävts genom förordning (1990:1021).
Har upphävts genom förordning 1990:1021.
26 § Har upphävts genom förordning (1990:1021).
27 § Har upphävts genom förordning (1990:1021).
28 § Har upphävts genom förordning (1990:1021).
29 § Har upphävts genom förordning (1976:507).
30 § Har upphävts genom förordning (1990:1021).
31 § Har upphävts genom förordning (2005:991).
Har upphävts genom förordning 1990:1021.
Om det på grund av risk för fritagning eller av någon annan särskild anledning behövs för att en transport skall kunna genomföras på ett betryggande sätt, får Kriminalvården begära hjälp av polismyndigheten. Transporten skall planeras i samråd med polismyndigheten. Förordning (2005:991).
Kriminalvårdsnämnden får beträffande en intagen som har dömts till fängelse i lägst två år när det finns skäl till det överlämna åt övervakningsnämnd att besluta i fråga om vistelse utanför anstalt enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Förordning (1990:1021).
Övervakningsnämnden kan överlämna åt Kriminalvården att i brådskande fall eller när det finns särskild anledning till det besluta om vistelse utanför anstalt enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Detta gäller även i fall som avses i 34 § denna förordning. Förordning (2005:991).
Har förordnande enligt 31 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt meddelats beträffande en viss intagen, skall beslut i fråga om den intagnes placering i anstalt och vistelse utom anstalt, i annat fall än som avses i 58 a § nämnda lag, fattas efter samråd med rikspolisstyrelsen. Detsamma gäller i fråga om sådant beslut om vistelse utom anstalt av intagen som har dömts för terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott eller motsvarande brottslighet enligt tidigare lagstiftning. Förordning (2003:385).
Meddelar Kriminalvården eller en övervakningsnämnd beslut med stöd av överlämnande enligt 34 §, skall Kriminalvårdsnämnden snarast underrättas om detta.
Kriminalvården skall snarast underrätta övervakningsnämnden om beslut som Kriminalvården meddelar med stöd av 35 §. I fall som avses i 35 § andra meningen skall också Kriminalvårdsnämnden underrättas. Förordning (2005:991).
37 a § Har upphävts genom förordning (2003:1150).
Kriminalvården meddelar föreskrifter om ersättningen till intagna enligt 44 § första stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt samt om hur ersättningen och annan arbetsinkomst som intagna får skall användas. Förordning (2005:991).
39 § har upphävts genom förordning 1990:1021.
Kroppsbesiktning skall verkställas av läkare eller legitimerad sjuksköterska eller, om sådan ej finns tillgänglig och åtgärden inte kan uppskjutas utan olägenhet, av tjänsteman som om möjligt skall vara sjukvårdsutbildad. Verkställes kroppsbesiktning av annan än läkare, skall av läkare meddelade anvisningar följas.
Första stycket behöver inte tillämpas när det endast är fråga om ytlig kroppsbesiktning eller tagande av urin- eller utandningsprov. Förordning (1995:494).
Egendom som skall tas om hand i samband med kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller annan undersökning eller i enlighet med 64 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall förtecknas. Förteckningen skall skrivas under av den intagne och den som har verkställt omhändertagandet. Vägrar den intagne att skriva under skall om det är möjligt ytterligare en tjänsteman skriva under förteckningen. Kriminalvården skall, om inte något annat är särskilt föreskrivet, se till att egendomen förvaras på ett betryggande sätt. Förordning (2005:991).
Beslut om sådan ytlig kroppsvisitation som avses i 52 a § tredje stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt får alltid fattas av den som har tillsyn över den intagne. Förordning (1997:1050).
39 d § har upphävts genom förordning (1982:406).
Efter framställning av en intagen eller i andra fall när det finns anledning får Kriminalvårdsnämnden ändra vad Kriminalvården eller en övervakningsnämnd har beslutat i fall som avses i 34 §. En övervakningsnämnd får ändra vad Kriminalvården har beslutat i fall som avses i 35 §. Förordning (2005:991).
41 § har upphävts genom förordning 1990:1021.
/Träder i kraft: 2006-04-15/
Kriminalvården skall lämna ut sådana uppgifter som behövs i verksamhet för personskydd för riksdagens ledamöter, statschefen och övriga medlemmar av kungahuset, statsråd, statssekreterare och kabinettssekreterare, om uppgifterna i ett särskilt fall begärs av Säkerhetspolisen. Förordning (2006:164).
42 § har upphävts genom förordning 1990:1021.
Kriminalvården får meddela ytterligare föreskrifter om tillämpningen av lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Förordning (2005:991).