2 §  Premie för trafikförsäkring får ej bestämmas till högre belopp än som med erforderlig säkerhet kan anses svara mot den risk försäkringen är avsedd att täcka med tillägg för nödvändiga omkostnader.

Anskaffningskostnader som föranleds av konkurrensskäl får ej belasta trafikförsäkringsrörelsen. Förordning (1995:791).

3 §  Försäkringsgivaren ska varje år informera försäkringstagaren om hur stort belopp eller hur stor andel av trafikförsäkringspremien som hänför sig till den skatt som ska betalas enligt lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m. Förordning (2007:472).

5 §  Skall trafikskadeersättning utgå i form av livränta och har försäkringsanstalten ej rätt att ansvara för sådan ränta, skall anstalten köpa livräntan hos behörig svensk försäkringsanstalt. Förordning (1983:310).

6 §  Samtliga försäkringsgivare som driver trafikförsäkringsverksamhet i Sverige skall tillsammans med trafikförsäkringsföreningen upprätthålla och bekosta en skaderegleringsnämnd, vars reglemente godkänns av regeringen.

Innan en försäkringsgivare, en representant som avses i 5 § fjärde stycket trafikskadelagen (1975:1410) eller trafikförsäkringsföreningen erbjuder den skadelidande uppgörelse i en sådan viktigare ersättningsfråga som anges i reglementet för nämnden, skall frågan hänskjutas till nämnden för yttrande. Förordning (2007:338).

7 §  Finansinspektionen får meddela föreskrifter om villkor enligt 5 § fjärde stycket trafikskadelagen (1975:1410) när det gäller representanter för försäkringsgivare som driver gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Förordning (2007:338).

8 §  Ytterligare föreskrifter om försäkringsanstalts verksamhet enligt trafikskadelagen (1975:1410) eller denna förordning meddelas av finansinspektionen. Förordning (1993:1437).

9 §  Ett motordrivet fordon som inte är registrerat i Sverige får föras in hit och brukas i trafik här utan svensk trafikförsäkring, om det tillhör en stat som har tillträtt den europeiska konventionen d. 20 april 1959 om obligatorisk försäkring mot skadeståndsansvar eller delstat i sådan stat. Intyg om att fordonet tillhör en sådan stat eller delstat ska medföras när fordonet förs in hit eller brukas i trafik här. Intyget ska vara utfärdat av statens regering eller, i fråga om en förbundsstat, av förbundsregeringen.

Ett motordrivet fordon som tillhör en främmande stat och som inte är registrerat i Sverige får föras in hit och brukas i trafik här utan svensk trafikförsäkring inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering.

Andra stycket ska även gälla motordrivet fordon som tillhör ett Natohögkvarter som omfattas av följande avtal:

• det kompletterande tilläggsprotokollet den 19 december 1997 till avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor,
• samförståndsavtalet den 4 september 2014 mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd. Förordning (2016:673).

10 §  Motordrivet fordon får införas till Sverige och tillfälligt brukas i trafik här utan svensk trafikförsäkring, om det är registrerat i Andorra, Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Kroatien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Malta, Monaco, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, San Marino, Schweiz, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien och Nordirland jämte öarna Isle of Man, Alderney, Guernsey och Jersey, Tjeckien, Förbundsrepubliken Tyskland, Ungern, Vatikanstaten eller Österrike.

Första stycket tillämpas även i fråga om icke registrerad moped som är hemmahörande i Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Monaco, Nederländerna, Portugal, San Marino, Spanien, Förbundsrepubliken Tyskland, Ungern eller Vatikanstaten. Förordning (2007:706).

11 §  Ett motordrivet fordon som är registrerat i en annan främmande stat än som avses i 10 § får föras in till Sverige från ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och tillfälligt brukas i trafik här utan svensk trafikförsäkring, om det är inrättat huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller godsbefordran. Förordning (1994:133).

12 §  I andra fall än som avses i 9-11 §§ får ett motordrivet fordon som är registrerat eller hemmahörande i en främmande stat föras in till Sverige och tillfälligt brukas i trafik här utan svensk trafikförsäkring endast om det

1. vid införseln visas upp bevis om gällande försäkring som täcker ersättning för skada i följd av trafik med fordonet inom Europiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), exempelvis s.k. grönt kort, eller
2. genom det svenska Tullverkets försorg tecknas särskild försäkring som täcker ersättning för skada i följd av trafik med fordonet i länderna i EES och i Schweiz (gränsförsäkring) för tiden till dess att fordonet förs ut till något annat land än ett som ingår i EES. Förordning (2002:348).

13 §  När ett motordrivet fordon som avses i 11 eller 12 § förs ut igen till något annat land än ett som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, skall Tullverket kontrollera att det för fordonet har funnits försäkring som täckt ersättning för skada i följd av trafik med fordonet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I de fall då gränsförsäkring har tagits, skall Tullverket också kontrollera att premie har betalats för tiden till och med utförseldagen. Kan bevis om detta inte visas upp, skall försäkring tecknas eller felande premie betalas till Tullverket.

För ett motordrivet fordon som avses i 12 § och som inte är inrättat huvudsaklig en för att självständigt användas till person- eller godsbefordran gäller första stycket även när fordonet förs ut till Danmark, Finland eller Norge.

Första och andra styckena skall tillämpas även när fordon som avses där förtullas i Sverige i stället för att föras ut till annan stat. Förordning (1999:488).

14 §  Särskild ersättning får ej uttagas för Tullverkets handläggning av ärende som avses i denna förordning. Förordning (1999:488).

15 §  Närmare föreskrifter för tillämpningen av 9-14 § meddelas av Tullverket. Förordning (1999:488).

15 a §  Försäkringsgivaren eller dennes skaderegleringsrepresentant enligt 27 § trafikskadelagen (1975:1410) skall lämna ett motiverat besked om ersättning till den skadelidande inom tre månader från det att ett försäkringsfall anmäldes. Med motiverat besked om ersättning avses

1. ett motiverat anbud om ersättning för sådana fall då försäkringsgivaren inte motsätter sig ersättningsansvar och skadeersättningen har beräknats och
2. ett motiverat svar på vad som har anförts i anmälan av försäkringsfallet för sådana fall då försäkringsgivaren antingen motsätter sig ersättningsansvar eller ansvaret inte har fastställts eller beräknats fullständigt.

Det som sägs i första stycket om försäkringsgivaren gäller även trafikförsäkringsföreningen när en skada enligt 16 och 33 §§trafikskadelagen skall ersättas av föreningen. Förordning (2007:338).

15 b §  Försäkringsgivaren skall på försäkringstagarens begäran lämna ett intyg om trafikskadeersättning som har betalats ut under de senaste fem åren av försäkringstiden och som har lett till en höjning av årspremien för trafikförsäkringen. Om någon sådan ersättning inte har betalats ut, skall intyget innehålla uppgift om det. Intyget skall lämnas senast 15 dagar från det att det begärdes. Förordning (2007:338).

16 §  En sådan skaderegleringsrepresentant som avses i 27 § trafikskadelagen (1975:1410) skall gentemot den skadelidande kunna sköta skaderegleringen på det eller de språk som är officiella i det EES-land där den skadelidande är bosatt. Förordning (2002:348).

18 §  När ett ärende enligt 28 § trafikskadelagen (1975:1410) har anmälts till Trafikförsäkringsföreningen skall föreningen lämna en underrättelse om detta till försäkringsgivaren eller dennes skaderegleringsrepresentant här enligt 27 § trafikskadelagen och till den som vållat skadan, om denne är känd. En sådan underrättelse skall lämnas även till den som i det land där försäkringsgivaren är etablerad har utsetts till skadeersättningsorgan enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motorfordon samt om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG3. Av underrättelsen skall framgå att föreningen kommer att påbörja skaderegleringen inom den tid som anges i 28 § trafikskadelagen. Förordning (2002:348).

19 §  Den som enligt 5 § första stycket 1 trafikskadelagen (1975:1410) meddelar trafikförsäkring skall underrätta Trafikförsäkringsföreningen om namn och adress på de skaderegleringsrepresentanter som har utsetts enligt 27 § trafikskadelagen. En sådan underrättelse skall lämnas även till dem som i övriga länder inom EES har utsetts till informationscentrum enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motorfordon samt om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG4.

När en gränsförsäkring har tecknats enligt 12 och 13 §§ skall Tullverket underrätta Trafikförsäkringsföreningen om detta. Förordning (2002:348).

20 §  När en trafikförsäkring har meddelats skall försäkringsanstalten utfärda ett bevis om trafikförsäkringen, om försäkringstagaren begär det. Gäller försäkringen en moped klass II, skall dock beviset utfärdas utan någon särskild begäran. Beviset skall utfärdas enligt formulär som Finansinspektionen fastställer.

När avtal om trafikförsäkring för ett motordrivet fordon som är registrerat i vägtrafikregistret har upphört att gälla, skall försäkringsanstalten eller, i fall som avses i 5 § tredje stycket trafikskadelagen (1975:1410), representanten för försäkringsgivaren anmäla detta hos Transportstyrelsen eller, om interimslicens har utfärdats för fordonet, hos Tullverket. Förordning (2008:1206).

21 §  Väcks talan om skadestånd i följd av trafik med motordrivet fordon, skall domstolen i god tid före huvudförhandlingen i målet lämna underrättelse därom till den försäkringsanstalt som har meddelat trafikförsäkring för fordonet eller, i fall som avses i 5 § tredje stycket trafikskadelagen (1975:1410), till representanten för försäkringsgivaren eller, i fall som avses i 15 eller 16 § samma lag, till den myndighet som därvid företräder staten respektive till trafikförsäkringsföreningen. Förordning (2002:348).