1 §  Denna lag gäller livränta och sjukpenning på grund av obligatorisk försäkring enligt

1. lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete,
2. lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar,
3. lagen (1937:348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer,
4. lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
5. lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m.fl.

Lagen gäller ej ersättning som utgår av statsmedel eller livränta som har bytts ut mot engångsbelopp.

2 §  Livränta till försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel och livränta till försäkrads efterlevande skall räknas upp med 30 procent om skadan har inträffat år 1954 eller tidigare, med 20 procent om skadan har inträffat något av åren 1955-1967 och med 10 procent om skadan har inträffat senare. Uppräkning skall dock ske med lägst 500 kronor.

3 §  Den uppräknade livräntan anknytes till basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och omräknas vid förändring av detta. Livräntebeloppet avrundas till närmast lägre hela krontal som är jämnt delbart med tolv.

4 §  Har livränta utgått, får hel sjukpenning som senare utgår med anledning av samma skada ej understiga en trehundrasextiofemtedel av den livränta som efter uppräkning och värdesäkring enligt denna lag skulle ha utgått till den försäkrade vid förlust av arbetsförmågan.

5 §  Belopp med vilket livränta höjs enligt denna lag skall inte beaktas vid tillämpning av 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, 12 kap. 9 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, 4 kap. 4 § lagen (1998:702) om garantipension eller 7 kap. 10 § lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn i fråga om den som vid utgången av juni 1977 uppbar pension vilken enligt förstnämnda lagrum hade minskats med hänsyn till livräntan. Detta gäller också för den som vid utgången av juni 1977 uppbar sjukpenning med anledning av skada för vilken livränta tidigare hade utgetts. Lag (2002:1073).

6 §  Den som uppbär livränta med anledning av yrkesskada och som på nytt blir sjuk på grund av skadan har utan hinder av äldre bestämmelser rätt till både livräntan och sjukpenning med belopp som motsvarar hans sjukpenning enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Sjukpenning utgår dock ej i den mån den sammanlagda ersättningen för dag överstiger 90 procent av sju och en halv gånger det basbelopp som gällde vid årets början, delat med trehundrasextiofem.

7 §  Kostnad som föranledes av denna lag täckes av avgifter enligt 7 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.