1 §  Förordningens bestämmelser om böter gäller också viten. Vad som föreskrivs i 1--8, 11, 23, 25 och 26 §§ gäller dessutom sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighet. Bestämmelserna i 17--22 §§ gäller inte sådana böter och viten som enligt särskilda föreskrifter inte får förvandlas.

Med föreläggande avses sådant föreläggande som utfärdas enligt 48 kap.rättegångsbalken. Förordning (1993:1241).

2 §  Förskottsbetalning av böter sker till polismyndighet eller, i mål varmed Tullverket tar befattning, till verket. Förordning (1999:490).

3 §  Verkställighet på grund av föreläggande eller på grund av dom eller slutligt beslut som meddelats av tingsrätt eller hovrätt skall, med de begränsningar som framgår av andra och tredje styckena, i första hand ske genom uppbörd. Rikspolisstyrelsen är central uppbördsmyndighet.

Uppbörd får inte ske i fråga om böter och belopp som avser särskild rättsverkan av brott, om betalningsskyldighet har ålagts flera med solidariskt betalningsansvar.

Uppbörd får inte ske, om kvarstad beslutats till säkerhet för betalningsskyldighetens fullgörande.

När en domstol dömer ut ett belopp som kan bli föremål för uppbörd enligt denna paragraf, skall domstolen samtidigt upplysa den bötfällde om möjligheten till frivillig betalning.

Grundas betalning för böter på ett föreläggande av ordningsbot, som har utfärdats beträffande någon som endast tillfälligt uppehåller sig här i landet, får betalningen tas emot av en tjänsteman inom polisväsendet eller en tulltjänsteman. Inbetalda medel skall i sådant fall redovisas till Rikspolisstyrelsen eller, då böterna har betalts till en tulltjänsteman, till Tullverket. Förordning (1999:490).

4 §  Har betalning av böter erlagts i förskott, ankommer det på Rikspolisstyrelsen, om medlen mottagits av polismyndighet, och på Tullverket, om verket mottagit medlen, att ta dessa i anspråk för verkställighet.

När Tullverket mottagit förskottsmedel skall Rikspolisstyrelsen underrätta verket om utgången i det mål eller ärende som förskottsbetalningen avser. Förordning (1999:490).

5 §  Skall uppburet bötesbelopp tillfalla annan än staten eller skall det återbetalas, skall rikspolisstyrelsen sända meddelande härom jämte beloppet till den som är berättigad till detta.

6 §  Rikspolisstyrelsen skall månadsvis upprätta saköreslängd. Därvid upptas

1. obetalda böter som ålagts genom tingsrätts eller hovrätts lagakraftvunna dom eller slutliga beslut eller genom godkänt föreläggande och som varit föremål för uppbörd,
2. böter som ålagts genom Högsta domstolens dom eller slutliga beslut samt
3. böter som ålagts genom tingsrätts eller hovrätts lagakraftvunna dom eller slutliga beslut och som undantagits från uppbörd enligt 3 §.

Saköreslängden skall i fall som avses i första stycket 1 upprättas senast andra månaden efter den då Rikspolisstyrelsen antecknat att böterna är föremål för uppbörd eller föreläggandet godkänts. I annat fall skall upprättandet ske senast andra månaden efter den då uppgift inkom till Rikspolisstyrelsen att bötesavgörandet vunnit laga kraft.

Rikspolisstyrelsen skall begära indrivning av de böter som tagits upp i längden. Bestämmelser om begäran om indrivning m. m. finns i 4--9 §§indrivningsförordningen (1993:1229). Förordning (1993:1241).

7 §  Av saköreslängden skall det framgå vilken myndighet som dömt ut böterna,

målets eller ärendets nummer,

dagen för avgörandet eller föreläggandet och dess nummer,

tidpunkten när avgörandet vunnit laga kraft eller föreläggandet godkänts,

den bötfälldes namn, personnummer och adress,

tillämpat lagrum,

böternas belopp och, om dagsböter dömts ut, antalet dagsböter och beloppet av varje dagsbot,

belopp som betalats i förskott,

belopp som skall tillfalla någon annan än staten,

om den dömde är häktad eller om han samtidigt dömts till fängelse, villkorlig dom eller skyddstillsyn eller överlämnats till särskild vård.

Skatteverket får efter samråd med Rikspolisstyrelsen föreskriva undantag från första stycket när det gäller uppgiften om den bötfälldes adress. Förordning (2003:926).

8 §  I fråga om andra böter än dem som enligt 6 § skall tas upp i saköreslängd, skall den domstol eller myndighet som dömt ut böterna genast sedan bötesavgörandet vunnit laga kraft begära indrivning. Bestämmelser om begäran om indrivning m. m. finns i 4--9 §§indrivningsförordningen (1993:1229). Förordning (1993:1241).

11 §  Kronofogdemyndigheten får begära biträde av Tullverket för att driva in böter, när den bötfällde antas vara ombord på fartyg, som anlöper svensk hamn.

Tullverket skall i övrigt medverka vid verkställighet av bötesstraff som döms ut enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, tullagen (2000:1281) eller tullförordningen (2000:1306). Förordning (2006:761).

17 §  Om indrivning av böter har avbrutits utan att böterna har blivit fullt betalda och om det enligt Kronofogdemyndighetens bedömning finns anledning att anta att böterna skall förvandlas, skall Kronofogdemyndigheten skyndsamt sända en redogörelse för förhållandet till åklagare som är behörig att föra talan om böternas förvandling. Redogörelsen skall innehålla upplysningar om den bötfällde och hans förmåga att betala böterna samt utdrag ur utsöknings- och indrivningsdatabasen. Redogörelsen upprättas enligt formulär som fastställs av Kronofogdemyndigheten efter samråd med Åklagarmyndigheten.

Om böterna betalas helt eller delvis, sedan handlingarna har sänts till åklagaren men innan rätten har meddelat slutligt beslut i målet, skall Kronofogdemyndigheten genast underrätta åklagaren.

Uppgift om att handlingarna har översänts till åklagaren och vilken dag detta har skett skall föras in i utsöknings- och indrivningsdatabasen. Utfärdar Kronofogdemyndigheten därefter nytt utdrag ur utsöknings- och indrivningsdatabasen, skall även uppgift om detta föras in i databasen. På grund av ett sådant utdrag får inte någon åtgärd vidtas för böternas förvandling utan att samtycke lämnas av den åklagare till vilken utdrag först sänts.

Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas inte i fråga om en bötfälld, som inte har kunnat anträffas eller som vistas utomlands. Förordning (2006:1199).

18 §  Betalas böterna helt sedan beslut om förvandlingsstraff har meddelats men innan verkställighet av straffet har avslutats, skall Kronofogdemyndigheten genast lämna underrättelse om detta till Kriminalvården. Förordning (2006:761).

19 §  Sedan de handlingar som nämns i 17 § första stycket har kommit åklagaren till handa, åligger det honom att skyndsamt ta ställning till frågan huruvida talan om böternas förvandling skall väckas. Om det behövs får åklagaren för detta ändamål besluta om ytterligare utredning och härvid anlita biträde av polismyndighet. I fråga om förfarandet vid utredningen skall gälla vad som är föreskrivet om förundersökning i brottmål; bestämmelserna om hämtning till förhör och om tvångsmedel är dock ej tillämpliga.

Beslutar åklagaren att inte väcka talan om förvandling av böterna, skall de från Kronofogdemyndigheten inkomna handlingarna återställas till denna med uppgift om anledning till att sådan talan inte har väckts. Förordning (2006:761).

20 §  Talan om förvandling av böter väcks genom ansökan. Ansökan skall innehålla uppgift om den domstol eller myndighet som har ådömt böterna, dagen för bötesbeslutet, brottets beskaffenhet samt de ådömda böterna och vad som har erlagts av dem. Ansökan skall också innehålla uppgift om grunden för yrkandet. Vid ansökningen skall fogas de från Kronofogdemyndigheten inkomna handlingarna samt protokoll över utredning som åklagaren har verkställt. Förordning (2006:761).

21 §  Rättens slutliga beslut i mål om förvandling av böter skall innehålla sådana uppgifter rörande böterna som enligt 20 § andra meningen skall upptas i ansökan.

I övrigt skall i fråga om beslutets innehåll gälla vad som i allmänhet är föreskrivet om ett slutligt beslut. Förordning (1983:358).

22 §  När slutligt beslut i mål om förvandling av böter har meddelats skall tingsrätt senast inom en vecka och hovrätt genast till Kronofogdemyndigheten sända en avskrift av beslutet och det utdrag av saköreslängd eller av expedition av bötesbeslutet som hör till målet. Har en tingsrätt ålagt förvandlingsstraff, skall dock sändas endast sådant utdrag som nyss har angetts med bevis om utgången av målet. Dessutom skall, om hovrätt ändrar tingsrättens beslut, avskrift av hovrättens beslut genast sändast till länsstyrelsen eller den myndighet som annars har att se till att bötesbeslutet befordras till verkställighet.

Om expeditioner i mål om förvandling av böter finns dessutom särskilda föreskrifter. I övrigt skall i fråga om expeditioner i mål om förvandling av böter i tillämpliga delar iakttas vad som gäller beträffande brottmål i allmänhet. Förordning (2006:761).

23 §  Kronofogdemyndigheten skall underrätta åklagaren i den ort där den bötfällde finns om förordnande enligt 12 § bötesverkställighetslagen (1979:189). Underrättelsen skall sändas inom tre veckor från det förordnandet meddelades.

25 §  Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt. Ytterligare föreskrifter som gäller vid indrivning av böter finns i utsökningsförordningen (1981:981) och indrivningsförordningen (1993:1229). Förordning (1993:1241).

26 §  De ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av bestämmelserna om uppbörd, indrivning, redovisning och förvandling av böter meddelas av Kronofogdemyndigheten, Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Tullverket och Domstolsverket, var och en för sitt verksamhetsområde. Förordning (2006:761).