1 §  För att trygga tillgången inom landet på olja och kol för energiförsörjningen under krig och andra allvarliga försörjningskriser skall säljare och förbrukare hålla beredskapslager av bränslen enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Om statliga myndigheters beredskapslagring beslutar regeringen.

2 §  Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter utövas av den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten).

3 §  Skyldigheten att hålla beredskapslager fastställs för ett år i taget, räknat från och med den 1 juli till och med den 30 juni (lagringsåret). Skyldigheten grundas på verksamhet enligt 7 § under det närmast föregående kalenderåret (basåret) eller, för de anläggningar som anges i 18 §, på de särskilda bestämmelserna för sådana anläggningar. Lag (1995:921).

3 a §  Bestämmelser om rätt till ersättning för kostnader för beredskapslagring för krigssituationer finns i 10 § elberedskapslagen (1997:288). Lag (1997:292).

4 §  Lagringsskyldighet för en anläggning som anges i 18 § åligger den som innehade anläggningen vid basårets utgång.

Vid tillämpning av 18 a § skall som en enda anläggning räknas alla värme- eller elproducerande anläggningar som är anslutna till samma fjärrvärmenät och som har samma ägare.

Överlåts anläggningen efter basårets utgång, får tillsynsmyndigheten medge att lagringsskyldigheten övergår på den nye innehavaren. Lag (1995:921).

5 §  Beredskapslagringen skall omfatta följande bränslen (lagringsbränslen).

6 §  Denna lag tillämpas inte på

1. kol annat än såvitt avser lagringsskyldighet för värmeverk och kraftvärmeverk enligt 18 a §,
2. bränsle som utvinns inom landet eller som framställs ur råvara som har utvunnits inom landet,
3. bränsle som säljs för utförsel,
4. bränsle som förbrukas för drift av fartyg i utrikes trafik eller som införs i landet på annat transportmedel för detta transportmedels drift.

Att lagringsskyldigheten i vissa fall kan avse annat än lagringsbränsle framgår av 14 och 19-21 §§. Lag (2002:573).

7 §  Skyldig att hålla beredskapslager av annat lagringsbränsle än kol under ett lagringsår är den som

1. till landet infört annat lagringsbränsle än kol och under basåret sålt eller förbrukat sådant bränsle,
2. drivit oljeraffinaderi inom landet och under basåret sålt annat lagringsbränsle än kol,
3. av lagringsskyldig som avses i 1 eller 2 köpt samt under basåret sålt minst 50 000 kubikmeter andra lagringsbränslen än kol. Lag (2002:573).

8 §  Storleken av det beredskapslager som en lagringsskyldig skall hålla beräknas på grundval av mängden sålda eller, för förbrukare som infört lagringsbränsle till landet, förbrukade bränslen (basmängden).

Basmängden motsvarar den mängd försålda bränslen som medför lagringsskyldighet enligt 7 § med avdrag för bränslen som sålts direkt till eller för leverans till

1. någon som under kalenderåret närmast före försäljningen sålt bränsle inom samma varuslag i sådan omfattning att lagringsskyldighet uppkommit enligt 7 §,
2. någon som vid tiden för försäljningen var lagringsskyldig enligt 18, 18 a, 19, 20 eller 21 §,
3. någon statlig myndighet som vid tiden för försäljningen enligt beslut av regeringen var skyldig att lagra bränsle inom samma varuslag, om bränslet enligt beslutet får dras av.

För förbrukare som infört lagringsbränsle till landet motsvarar basmängden den mängd förbrukade bränslen som medför lagringsskyldighet enligt 7 §. Lag (1995:921).

9 §  Med utgångspunkt i landets behov av beredskapslager av olja bestämmer regeringen för varje slag av lagringsbränsle hur stor andel av basmängderna som skall lagras under lagringsåret. Lag (1995:921).

11 §  Lagringsskyldigheten skall fullgöras med bränslen inom de varuslag som de lagringsskyldiga sålt eller förbrukat.

Lagringsskyldigheten skall fullgöras med varor som den lagringsskyldige äger. Den får inte fullgöras med varor som transiteras.

Om undantag från denna paragraf finns bestämmelser i 14 och 22 §§. Lag (2002:573).

12 §  Lagringsbränslen skall förvaras inom landet i lageranläggningar, som de lagringsskyldiga förfogar över, på ett från beredskaps- och kontrollsynpunkt tillfredsställande sätt.

Om undantag från denna paragraf finns bestämmelser i 14 och 22 §§. Lag (2002:573).

13 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för att tillgodose beredskapsbehov meddela föreskrifter om var beredskapslager skall finnas samt om att en viss del av de lager av oljeprodukter som skall hållas av säljare skall förvaras i bergrum eller skyddas på annat sätt eller utgöras av oljeprodukter med vissa egenskaper. Lag (1995:921).

14 §  Tillsynsmyndigheten får medge

1. att en lagringsskyldig lagrar annat lagringsbränsle än det som skall lagras enligt 11 §,
2. att någon som driver ett oljeraffinaderi helt eller delvis fullgör sin lagringsskyldighet genom att lagra råolja, andra råvaror för tillverkningen eller halvfabrikat,
3. att lagringsskyldigheten fullgörs med bränsle som finns i något annat land.

Ett medgivande skall förenas med de villkor som behövs från beredskapssynpunkt. Lag (1995:921).

15 §  Beredskapslagrets storlek under lagringsåret skall för varje lagringsskyldig fastställas av tillsynsmyndigheten.

16 §  Till ledning för tillsynsmyndighetens beslut enligt 15 § skall den som är lagringsskyldig enligt 7 § eller 18 § tredje stycket före den 1 februari närmast efter basåret avge en deklaration rörande sin försäljning eller förbrukning under basåret av lagringsbränslen.

Till ledning för beslut om lagringsmängder skall den som är lagringsskyldig enligt 18 a--20 §§ inom samma tid lämna en deklaration avseende dels förbrukningen under basåret av lagringsbränslen och naturgas, dels behovet av bränsle och annan energi för att driva anläggningen.

Deklarationen skall avges på heder och samvete. Lag (1995:921).

17 §  Tillsynsmyndigheten skall så snart beslutsunderlag föreligger meddela beslut enligt 15 §.

Ett lagringsbeslut får ändras, om kontroll hos den lagringsskyldige, begäran av denne eller annan omständighet ger anledning till det.

18 §  För värmeverk och kraftvärmeverk, gasturbinanläggningar för framställning av elektrisk kraft, oljekondensverk och anläggningar för framställning av stadsgas gäller 18 a--21 §§ i stället för vad som i 7--9, 11 och 15 §§ samt 17 § första stycket är föreskrivet om lagringsskyldighetens omfattning, fullgörande och fastställande. För anläggningar för framställning av stadsgas fullgörs och fastställs lagringsskyldighet enligt 21 §.

Regeringen beslutar med utgångspunkt i beredskapsbehovet för anläggningar som anges i 18 a--20 §§ om riktlinjer för fastställande av lagringsskyldigheten för dem.

Den som är lagringsskyldig eller har ålagts lagringsskyldighet enligt 18 a, 19, 20 eller 21 § och som under basåret har sålt annat lagringsbränsle än kol är också skyldig att under lagringsåret hålla beredskapslager för motsvarande mängd bränsle inom samma varuslag med avdrag för bränsle som sålts till någon som anges i 8 § andra stycket 1--3. Lag (1995:921).

18 a §  Den som vid basårets utgång innehar ett värmeverk får av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer åläggas att under lagringsåret hålla i lager sådant bränsle som behövs för att driva verket, om vid anläggningen under basåret förbrukats

1. minst 5 000 kubikmeter eldningsolja eller dieselbrännolja,
2. minst 8 000 ton kol,
3. minst 5 miljoner kubikmeter naturgas eller
4. bränsle som anges i 1-3 motsvarande minst 5 000 kubikmeter olja.

Vid beräkning av förbrukningen av bränslen enligt första stycket 4 skall 1 kubikmeter olja anses motsvara 1,6 ton kol eller 1 000 kubikmeter naturgas.

Den som vid basårets utgång innehar ett kraftvärmeverk med en installerad elektrisk effekt av minst 5 megawatt får av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer åläggas att under lagringsåret hålla i lager sådant bränsle som behövs för att driva verket.

Lagringsskyldigheten enligt första och tredje stycket skall avse olja eller kolbränslen. Lagringsmängden bestäms av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med utgångspunkt i värmeverkets eller kraftvärmeverkets eget beredskapsbehov. Lag (2002:573).

19 §  Den som vid basårets utgång innehar en gasturbinanläggning för framställning av elektrisk kraft med en installerad effekt av minst fem megawatt får av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer åläggas att under lagringsåret hålla i lager sådant bränsle som behövs för att driva anläggningen.

Lagringsmängden bestäms av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med utgångspunkt i anläggningens eget beredskapsbehov. Lag (1995:921).

20 §  Den som vid basårets utgång innehar ett oljekondensverk med en installerad effekt av mer än 150 megawatt får av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer åläggas att under lagringsåret hålla i lager sådan olja som behövs för att driva verket.

Lagringsmängden bestäms av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med utgångspunkt i verkets eget beredskapsbehov. Lag (1995:921).

21 §  Den som under ett kalenderår har förbrukat råvara för framställning av stadsgas är skyldig att under närmast följande kalenderår hålla i lager en viss, av regeringen bestämd, andel av den mängd råvara som har förbrukats.

Den lagringsskyldige skall redovisa förbrukningen till tillsynsmyndigheten på det sätt denna bestämmer. Lagringsmängden bestäms därefter av tillsynsmyndigheten.

Tillsynsmyndigheten får medge att lagringsskyldigheten fullgörs med annan råvara som kan användas för gasframställningen.

22 §  Tillsynsmyndigheten får medge att en lagringsskyldig uppdrar åt den som fått medgivande enligt 23 § att ombesörja lagring för hans räkning.

Ett medgivande får tidsbegränsas och skall förenas med de villkor som behövs från beredskaps- och kontrollsynpunkt. Lag (2002:573).

23 §  Tillsynsmyndigheten får medge att en lagringsskyldig inom landet ombesörjer lagring av lagringsbränsle för en annan lagringsskyldigs räkning. Sådant medgivande får ges även till den som utan att vara lagringsskyldig bedriver oljelagringsverksamhet. För den som inom landet driver oljeraffinaderi får medgivandet innefatta att lagringen sker i form av råolja, andra råvaror för tillverkningen eller halvfabrikat.

Ett medgivande får tidsbegränsas och skall förenas med de villkor som behövs från beredskaps- och kontrollsynpunkt. Lag (2002:573).

23 a §  På ansökan av samtliga lagringsskyldiga säljare, som tillhör en oljehandelskoncern, jämte moderbolaget i koncernen får tillsynsmyndigheten medge att lagringsskyldigheten fullgörs gemensamt för koncernen (koncernlagring). Storleken av det beredskapslager som koncernen skall hålla beräknas på grundval av mängden lagringsbränslen som under basåret sålts till utomstående köpare.

Vid koncernlagring svarar moderbolaget för att alla koncernens skyldigheter enligt denna lag fullgörs.

Tillstånd till koncernlagring lämnas för helt lagringsår. Ansökan om tillstånd skall inges före basårets slut.

Med oljehandelskoncern avses en koncern enligt 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551) med huvudsaklig verksamhet inom raffinering av olja och handel med oljeprodukter. Lag (2005:906).

24 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge befrielse helt eller delvis från lagringsskyldigheten i visst fall, om den till vilken lagringspliktigt bränsle sålts under ett basår själv blivit lagringsskyldig för motsvarande kvantitet bränsle under lagringsåret, eller annars synnerliga skäl föranleder att skyldigheten inte behöver fullgöras vare sig genom egen lagring eller genom lagring som uppdras åt någon annan enligt 22 §.

Ett medgivande får förenas med villkor. Lag (2002:573).

25 §  Om till följd av allvarlig försörjningskris tillförseln av lagringsbränsle till landet eller viss del av landet avbryts eller försvåras, får regeringen medge att beredskapslager tas i anspråk av den lagringsskyldige i den utsträckning som är påkallad med hänsyn till rådande förhållanden. Vid höjd beredskap får sådant medgivande lämnas även av den myndighet som regeringen bestämmer.

Om i andra fall än som anges i första stycket särskilda skäl föreligger, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge att beredskapslager för gasturbiner, oljekondensverk och kraftvärmeverk tillfälligt tas i anspråk för anläggningen. Lag (1997:292).

26 §  Om en lagringsskyldig försätts i konkurs, utgör denna lag inte något hinder mot att hans beredskapslager tas i anspråk av konkursförvaltningen för att slutföra konkursen.

27 §  Den som inte håller fastställt beredskapslager skall till staten erlägga särskild avgift (lagringsavgift).

Lagringsavgift skall erläggas även av den som utan medgivande enligt 22 § uppdrar åt någon annan att ombesörja lagring eller som förvarar lagrade varor i strid mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 §. Lag (2002:573).

28 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer för de bränslen och andra varor som skall lagras det belopp vartill lagringsavgiften skall uppgå för kalendermånad. Beloppet skall motsvara en beräknad kapitalkostnad för varan under en månad med ett tillägg av 60 procent.

Vid försummelse som avses i 27 § första stycket skall lagringsavgift tas ut med fullt belopp. Vid försummelse som avses i 27 § andra stycket skall avgift tas ut med en tredjedel av fullt belopp.

Försummas lagringsskyldigheten under en del av en kalendermånad, skall avgift utgå för hela månaden.

Om det föreligger synnerliga skäl, får avgiften nedsättas eller efterges. Lag (1995:921).

29 §  Frågor om uttagande av lagringsavgift prövas av tillsynsmyndigheten.

Tillsynsmyndighetens beslut om uttagande av lagringsavgift får verkställas enligt utsökningsbalken.

30 §  Den som är lagringsskyldig, och den som ombesörjer lagring med stöd av medgivande enligt 23 §, skall lämna tillsynsmyndigheten de uppgifter som behövs för tillsynen av att lagen och med stöd av lagen meddelade föreskrifter efterlevs.

Regeringen får meddela föreskrifter om fullgörandet av uppgiftsskyldigheten. Lag (2002:573).

31 §  Den som har till landet infört, sålt eller förbrukat lagringsbränsle eller annan lagringspliktig vara, och den som ombesörjer lagring med stöd av medgivande enligt 23 §, skall, även i annat fall än som avses i 30 §, på begäran lämna tillsynsmyndigheten de uppgifter om införseln, försäljningen, förbrukningen och lagret som behövs för tillsynen av att lagen och med stöd av lagen meddelade föreskrifter efterlevs. Lag (2002:573).

32 §  Tillsynsmyndigheten eller den som myndigheten utser får undersöka lager, som hålls av den som är uppgiftsskyldig enligt denna lag, och granska dennes bokföring och övriga handlingar som hör till verksamheten. Det åligger den uppgiftsskyldige att lämna tillträde till lageranläggningar och kontorslokaler.

33 §  Underlåter en lagringsskyldig att

1. hålla beredskapslager av den omfattning eller på det sätt som åligger honom enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,
2. iaktta villkor som avses i 14 eller 24 § eller
3. lämna deklaration enligt 16 § eller redovisning enligt 21 §, får tillsynsmyndigheten förelägga honom vid vite att fullgöra sina åligganden.

Tillsynsmyndigheten får också vid vite meddela en lagringsskyldig, och den som ombesörjer lagring med stöd av medgivande enligt 23 §, föreläggande som behövs för att uppgiftsskyldigheten enligt 30 eller 31 § skall fullgöras eller för att undersökning eller granskning enligt 32 § skall kunna utföras.

Vitesföreläggande skall delges. Ett utdömt vite får inte förvandlas till fängelse. Lag (2002:573).

33 a §  Tillsynsmyndigheten får återkalla ett medgivande som lämnats enligt 22 eller 23 § om den som fått medgivandet i något väsentligt avseende inte iakttar villkor som ställts av myndigheten eller det annars finns synnerliga skäl. Lag (2002:573).

34 §  Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för utövande av tillsyn enligt denna lag.

35 §  Till böter eller fängelse i högst ett år döms, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken, den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att fullgöra skyldighet som avses i 16, 30 eller 31 § eller vid fullgörandet av sådan skyldighet lämnar oriktig uppgift,
2. underlåter att lämna tillträde till lageranläggningar eller kontorslokaler enligt 32 § eller annars hindrar undersökning eller granskning som avses där.

I ringa fall döms inte till ansvar.

Den som har åsidosatt vitesföreläggande enligt 33 § döms inte till straff för gärning som omfattas av föreläggandet.

36 §  Brott som avses i 35 § får åtalas av allmän åklagare endast efter anmälan av tillsynsmyndigheten.

37 §  Tillsynsmyndighetens beslut i frågor som avses i 17, 29, 33 och 33 a §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

I övrigt överklagas tillsynsmyndighetens beslut till regeringen. Lag (2002:573).

38 §  Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas.