1 §  Denna förordning gäller brandfarliga och explosiva varor enligt lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.

2 §  Lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor tillämpas inte i fråga om sådana delar i ett fordons bränslesystem för vilka föreskrifter har meddelats med stöd av fordonsförordningen (2002:925).

I fråga om brandfarliga vätskor som utgör spritdryck enligt alkohollagen (1994:1738) gäller lagen om brandfarliga och explosiva varor och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen endast i fråga om yrkesmässig tillverkning av vätskorna. Förordning (2002:934).

3 §  Statens räddningsverk får föreskriva om ytterligare undantag från tillämpningen av lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen i fråga om vissa brandfarliga eller explosiva varor eller i fråga om viss hantering eller import. Förordning (2001:695).

4 §  Försvarsmakten får för sin egen verksamhet, efter samråd med Statens räddningsverk, föreskriva om undantag från tillämpningen av lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Undantagen får gälla endast vid fältmässig övning, under höjd beredskap och när det finns skäl av synnerlig betydelse för landets säkerhet. Förordning (2001:695).

5 §  Till brandfarliga varor hänförs

1. brandfarliga gaser,
2. brandfarliga vätskor,
3. de brandreaktiva varor som Statens räddningsverk anger eller som är hänförliga till de klasser som Räddningsverket föreskriver.

Om en brandfarlig vara innehåller ett explosivämne skall såvitt gäller tillstånd och tillsyn de bestämmelser i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen tilllämpas som gäller för explosiva varor.

Om en brandreaktiv vara har explosiva egenskaper men inte innehåller ett explosivämne får Räddningsverket föreskriva att bestämmelserna om explosiva varor i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall tillämpas. Detta gäller dock inte de bestämmelser som rör tillstånd och tillsyn. Förordning (2002:680).

6 §  Med brandfarliga gaser avses sådana gaser som vid en temperatur av 20 C kan bilda en antändbar gasblandning med luft.

Med brandfarliga vätskor avses

1. de vätskor vilkas flampunkt är lika med eller lägre än 100 C,
2. de blandningar innehållande brandfarliga vätskor enligt 1 som Statens räddningsverk anger.

Statens räddningsverk får meddela föreskrifter om hur flampunkten skall bestämmas. Brandfarliga vätskor klassificeras enligt de närmare föreskrifter som Statens räddningsverk meddelar. Förordning (2005:353).

7 §  Statens räddnigsverk skall upprätta och ge ut en förteckning över brandfarliga varor. Förteckningen skall innehålla de uppgifter om varorna som behövs från brand- och explosionssynpukt. I fråga om brandfarliga gaser och brandfarliga vätskor behöver förteckningen endast innehålla de vanligen förekommande varorna. Förordning (2001:695).

8 §  Till explosiva varor hänförs varor som består av eller innehåller explosivämnen.

Med explosivämnen avses fasta eller flytande ämnen eller blandningar av sådana ämnen som kan bringas till snabb kemisk reaktion, varvid energi frigörs i form av tryckvolymarbete eller värme.

Med fyrverkeripjäser avses explosiva varor som innehåller pyrotekniska ämnen, avger ljus- eller ljudeffekter och är avsedda för nöjesändamål.

Explosiva varor klassificeras enligt de närmare föreskrifter som Statens räddningsverk meddelar. Bestämmelser om vilka explosiva varor som utgör krigsmateriel finns i förordningen (1992:1303) om krigsmateriel.

Statens räddningsverk meddelar beslut om ett ämne är att anse som explosivämne. Förordning (2001:695).

9 §  Explosiva varor får hanteras eller importeras endast av den som fyllt 18 år.

Statens räddningsverk får föreskriva om undantag från åldersgränsen för

1. sådana fyrverkeripjäser som är anpassade för inomhusbruk, och
2. andra explosiva varor än fyrverkeripjäser om det finns anledning med hänsyn till användningsområdet. Förordning (2001:696).

10 §  För att en explosiv vara skall få hanteras eller importeras, krävs att den är godkänd av Statens räddningsverk eller har gått igenom någon annan form av bedömning av överensstämmelse som skall godtas enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).

För att en fyrverkeripjäs skall få godkännas av Statens räddningsverk krävs att den

1. har annat huvudsakligt syfte än att avge knall, eller
2. är anpassad för inomhusbruk.

Statens räddningsverk får föreskriva om undantag från kraven.

Statens räddningsverk skall upprätta en förteckning över godkända explosiva varor och över varor som införts till landet efter sådan bedömning av överensstämmelse som avses i första stycket. Förordning (2001:695).

11 §  Beslut om godkännande skall innehålla

1. uppgifter om hur varan skall klassificeras,
2. uppgifter om de villkor som skall gälla för varan, och
3. de upplysningar som i övrigt behövs. Förordning (1995:1039).

12 §  Statens räddningsverk skall återkalla ett godkännande av en explosiv vara om ändrade förhållanden föranleder att varan inte längre bör vara godkänd. Förordning (2001:695).

13 §  Där brandfarliga eller explosiva varor hanteras på sådant sätt att de kan antändas är det förbjudet att röka eller vidta andra åtgärder som kan ge upphov till öppen eld eller till farliga gnistor eller annat som kan antända varorna. Gäller förbudet där sådana varor hanteras yrkesmässigt, skall anslag finnas om förbudet om inte tillsynsmyndigheten medger annat.

14 §  Där brandfarliga eller explosiva varor hanteras yrkesmässigt skall, om inte tillsynsmyndigheten medger annat, anslag finnas, som upplyser om brand- och explosionsriskerna (varningsanslag). Statens räddningsverk får meddela föreskrifter om att sådana anslag skall finnas även på platser, där hanteringen inte är yrkesmässig. Förordning (2001:695).

15 §  Brandfarliga eller explosiva varor får inte förvaras i större mängd än att förvaringen är betryggande från brand- och explosionssynpunkt.

Olika slag av sådana varor får inte förvaras tillsammans eller med andra varor, om riskerna för skada genom brand eller explosion därigenom ökar.

16 §  Olika slag av brandfarliga eller explosiva varor får inte förpackas tillsammans eller med andra varor, om riskerna för skada genom brand eller explosion därigenom ökar.

17 §  Den som hanterar brandfarliga eller explosiva varor skall vidta åtgärder till skydd mot att obehöriga kommer åt varorna.

Förlust av explosiva varor skall omedelbart anmälas till polismyndigheten.

Den som innehar explosiva varor utan att ha tillstånd till det skall omedelbart underrätta polismyndigheten.

18 §  I en yrkesmässig verksamhet skall tillståndshavaren kunna redovisa innehavet av explosiva varor.

19 §  Inträffar en brand- eller explosionsolycka vid tills- tåndspliktig hantering av brandfarliga eller explosiva varor eller vid hantering av sådana varor inom Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Fortifikationsverket, skall den som ansvarar för verksamheten snarast underrätta tillsyns- myndigheten om olyckan. Detsamma gäller om det inträffar ett tillbud som har inneburit allvarlig risk för en sådan olycka. Förordning (1998:60).

20 §  Statens räddningsverk och den eller de kommunala nämnder som svarar för räddningstjänsten behöver inte ha tillstånd till hantering av brandfarliga varor. Statens räddningsverk och polismyndigheten behöver inte ha tillstånd till hantering av explosiva varor.

Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Fortifikationsverket behöver ha tillstånd endast för

1. tillverkning av explosiva varor,
2. sådan översyn av ammunition som från risksynpunkt är jämförbar med tillverkning,
3. förvaring av explosiva varor på fasta platser,
4. hantering av brandfarliga varor utom vid fältmässig övning.

Tillstånd behövs inte för hantering av brandfarliga varor som avser transport i sådan rörledning för vilken koncession har meddelats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar eller enligt naturgaslagen (2000:599). Förordning (2004:711).

21 §  Statens räddningsverk får medge att kravet på tillstånd till hantering ersätts med en anmälan till tillsynsmyndigheten eller med annat särskilt krav. Förordning (2001:695).

22 §  Statens räddningsverm prövar frågor om tillstånd till hantering av brandfarliga varor inom Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Fortifikationsverket.

Frågor om tillstånd till yrkesmässig hantering och hantering i större mängd av brandfarliga varor i övriga fall prövas av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet i den kommun där hanteringen skall bedrivas. Förordning (2001:695).

23 §  Statens räddningsverk prövar frågor om tillstånd till

1. tillverkning, bearbetning, behandling, förstöring, underhåll och återvinning av explosiva varor,
2. annan hantering eller import av explosiva varor, som sker i anslutning till sådan hantering som nämns i 1,
3. överföring, och
4. sådan hantering av explosiva varor som nämns i 20 § andra stycket inom Försvarsmakten eller Försvarets materielverk.

Frågor om tillstånd till hantering eller import av explosiva varor i övriga fall prövas av polismyndigheten i det distrikt där verksamheten skall bedrivas. Gäller frågan förvaring i flyttbart förråd och skall förvaringen ske i fler än ett distrikt, skall frågan prövas av polismyndigheten i det distrikt där sökanden är bosatt eller där verksamheten huvudsakligen skall bedrivas.

Statens räddningsverk får föreskriva att enklare ärenden enligt första stycket 1-3, skall prövas av polismyndigheten enligt andra stycket. Förordning (2001:695).

24 §  Generellt undantag från förbudet enligt 13 § meddelas av tillståndsmyndigheten.

Undantag för enstaka tillfällen och vid hantering som inte är tillståndspliktig meddelas av tillsynsmyndigheten.

Undantag enligt första och andra stycket skall meddelas att gälla för viss tid och får förenas med villkor.

25 §  Tillståndsmyndigheten skall efter ansökan ge förhandsbesked om en tillståndspliktig hantering kan tillåtas på en viss plats.

26 §  Innan en sådan nämnd som avses i 22 § meddelar ett tillstånd eller ger ett förhandsbesked, skall nämnden, om inte omständigheterna i ärendet gör det onödigt, samråda med

1. den eller de kommunala nämnder som svarar för räddningstjänsten,
2. Statens räddningsverk,
3. de andra kommunala eller statliga myndigheter vilkas verksamhetsområde berörs av ärendet. Förordning (2001:695).

27 §  Innan Statens räddningsverk eller polismyndigheten meddelar tillstånd till hantering eller ger förhandsbesked skall de, om inte omständigheterna i ärendet gör det onödigt, samråda med varandra och med

1. en sådan nämnd som avses i 22 §,
2. den eller de kommunala nämnder som svarar för räddningstjänsten,
3. de andra kommunala och statliga myndigheter vilkas verksamhetsområde berörs av ärendet. Förordning (2001:695).

28 §  Tillstånd till tillverkning av sådana explosiva varor som utgör krigsmateriel enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel får endast meddelas den som har fått tillstånd enligt den lagen eller den som i den lagen har undantagits från tillståndsplikt. Förordning (1998:60).

29 §  Villkor som tillståndsmyndigheter anger får avvika från de föreskrifter som Statens räddningsverk har meddelat, om Statens räddningsverk medger det. Förordning (2001:695).

30 §  Den som har fått tillstånd får inte påbörja hanteringen förrän tillståndsmyndigheten har beslutat att medge detta efter avsyning av de anordningar och anläggningar som skall användas för hanteringen.

Tillsynsmyndigheten får medge att en anordning eller en anläggning tas i bruk för provning eller liknande förberedelse (försöksdrift) innan ett sådant beslut lämnats. Förordning (1995:1039).

31 §  Tillståndshavaren eller hans ombud skall kallas att närvara vid avsyning enligt 30 §. Företrädare för de myndigheter med vilka samråd ägt rum i tillståndsärendet skall också ges tillfälle att närvara. Vid avsyning som rör hantering av brandfarliga varor skall en företrädare för en sådan nämnd som avses i 20 § närvara. Förordning (1991:1623).

32 §  För att förenklade förfaranden som avses i 4 kap. 2 § tullagen (2000:1281) skall få användas beträffande explosiva varor av någon annan än den som har tillstånd att importera varorna, krävs medgivande av Statens räddningsverk.

Försäljning av explosiva varor enligt 4 § lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. får ske endast till den som har tillstånd att inneha varorna. Statens räddningsverk bestämmer vad som skall göras med explosiva varor som inte kan säljas. Förordning (2001:695).

33 §  Den som har tillstånd att överlåta explosiva varor skall förvissa sig om att förvärvaren har rätt att inneha explosiva varor av det slag och i den mängd som överlåtelsen avser. Förordning (1996:72).

34 §  Om ett tillstånd att inneha explosiva varor har upphört att gälla, skall den som innehar varorna hantera dem på sätt som tillståndsmyndigheten anger.

35 §  En ny innehavare av en verksamhet i vilken ingår hantering som fordrar tillstånd skall ansöka om nytt tillstånd inom tre månader från dagen för innehavarskiftet. Innan en sådan ansökan har prövats slutligt, skall den nye innehavaren anses inneha tidigare meddelade tillstånd under förutsättning att han utsett en föreståndare för hanteringen.

Ett dödsbo eller ett konkursbo jämställs med ny innehavare.

36 §  Följande tillstånds- eller koncessionshavare skall utse en eller flera föreståndare för den aktuella verksamheten och därefter underrätta tillsynsmyndigheten om utsedda föreståndare. Detta gäller den som har

1. tillstånd till hantering av brandfarliga varor,
2. tillstånd till överföring eller annan hantering eller import av explosiva varor, eller
3. koncession enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar eller enligt naturgaslagen (2000:599) för att begagna en rörledning för transport av en brandfarlig vara.

Föreståndare för överföring och annan tillståndspliktig hantering eller import av explosiva varor skall godkännas av tillståndsmyndigheten. Förordning (2004:711).

37 §  En föreståndare skall vara lämplig för uppgiften samt ha goda kunskaper om och god erfarenhet av de varor som hanteras och den verksamhet som importen eller hanteringen ingår i. Statens räddningsverk får föreskriva om särskilda krav på kompetens hos föreståndare.

Föreståndaren ansvarar för att importen eller hanteringen bedrivs enligt gällande föreskrifter och villkor. En tillståndshavare skall se till att föreståndare ges de befogenheter och möjligheter i övrigt som behövs för att de skall kunna fullgöra detta ansvar. Förordning (2001:695).

37 a §  Statens räddningsverk utövar den lokala tillsynen över verkets hantering och import av brandfarliga och explosiva varor.

Statens räddningsverk utövar den lokala tillsynen över hanteringen och importen av brandfarliga och explosiva varor vid Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Fortifikationsverket. Försvarsmakten får i samråd med Statens räddningsverk i stället för verket utöva viss tillsyn över Försvarsmaktens, Försvarets materielverks och Fortifikationsverkets hantering och import av sådana varor. Förordning (2001:743).

38 §  Statens räddningsverk får meddela föreskrifter om hur tillsynen skall organiseras. Förordning (2001:695).

39 §  En tillsynsmyndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov skall i den utsträckning och i den ordning som Statens räddningsverk föreskriver ersättas av den vars verksamhet provtagningen och undersökningen avser. Förordning (2001:695).

40 §  Statens räddningsverk får meddela föreskrifter om avgifter för sin verksamhet enligt lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Avgifterna får tas ut av dem som här i landet tillverkar eller hit importerar brandfarliga eller explosiva varor eller som projekterar eller uppför anläggningar för sådana varor.

Avgifterna får tas ut preliminärt.

Statens räddningsverk får sätta ned sådana avgifter om det finns särskilda skäl. Förordning (2001:695).

40 a §  Avgifter tas ut för prövning enligt denna förordning av ansökan om sådana tillstånd eller godkännanden som anges i andra stycket och som meddelas av en polismyndighet.

För ansökningsavgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 9--14 §§avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas:

Om ett ärende om godkännande av föreståndare prövas tillsammans med ett annat ärende som anges i andra stycket skall avgift för det förstnämnda ärendet inte tas ut. Förordning (1994:1380).

41 §  Statens räddningsverk får meddela ytterligare föreskrifter som avses i 6-11 §§ lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor samt besluta om förbud enligt 12 § samma lag. Förordning (2001:695).

42 §  Försvarsmakten får meddela föreskrifter om hantering av brandfarliga och explosiva varor inom sitt eget, Försvarets materielverks och Fortifikationsverkets område.

Sådana föreskrifter skall utfärdas i samråd med Statens räddningsverk. Förordning (2001:695).

43 §  Försvarsmakten och Försvarets materielverk skall, var och en inom sitt område, i varje särskilt fall samråda med Statens räddningsverk innan beslut fattas om transport som sker under ledning av militärt befäl eller annan person som förordnats av Försvarsmakten respektive Försvarets materielverk om transporten avser sådana explosiva varor som Statens räddningsverk anger. Förordning (2001:695).

44 §  Innan en myndighet med stöd av 41 eller 42 § utfärdar föreskrifter som berör en annan myndighets verksamhetsområde skall samråd ske med den myndigheten.

Om myndigheterna inte kan enas vid samråd enligt 42 eller 43 §, skall frågan avgöras av regeringen.

45 §  Har en innehavare av tillstånd enligt lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor dömts för brott mot bestämmelserna i lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall åklagaren snarast underrätta Statens räddningsverk. Om någon annan myndighet har meddelat tillståndet, skall även denna myndighet underrättas. Förordning (2001:695).

46 §  En innehavare som efter den 30 juni 1994 vill fortsätta att utnyttja ett tillstånd, som har meddelats enligt äldre bestämmelser om brandfarliga och explosiva varor att gälla tills vidare, skall före den 1 juli 1994 hos den berörda tillståndsmyndigheten enligt 22 och 23 §§ anmäla att tillståndet fortfarande utnyttjas. Förordning (1995:1039).