1 §  Lagen (1992:1300) om krigsmateriel tillämpas på sådan materiel och sådant tekniskt bistånd som anges i bilagan till denna förordning. Materielen delas in i krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel. Förordning (2011:850).

1 a §  Termer och uttryck som används i lagen (1992:1300) om krigsmateriel har samma betydelse i denna förordning. Förordning (2011:850).

2 §  Med handeldvapen avses i denna förordning sådana pistoler, revolvrar, gevär, karbiner och kulsprutepistoler som kan tas med som personlig beväpning och användas utan lavett eller benstöd. Förordning (1997:690).

2 a §  Ett generellt tillstånd får användas om

1. mottagaren är en del av en försvarsmakt i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller en avtalsslutande myndighet på försvarsområdet som köper för exklusiv användning av en försvarsmakt i ett EES-land,
2. mottagaren är ett företag som certifierats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen,
3. utförseln av krigsmateriel ur landet eller lämnandet av tekniskt bistånd utanför landet till ett annat EES-land sker för demonstrations-, utvärderings- och utställningssyften,
4. utförseln av krigsmateriel ur landet eller lämnandet av tekniskt bistånd utanför landet till ett annat EES-land sker för underhålls- och reparationssyften, om mottagaren är den ursprungliga leverantören av krigsmaterielen eller det tekniska biståndet, eller
5. utförseln av krigsmateriel eller lämnandet av tekniskt bistånd utanför landet till ett annat EES-land sker efter underhåll, reparation eller demonstration i Sverige, om mottagaren
   • är en leverantör som med stöd av ett överföringstillstånd har fört in materielen eller det tekniska biståndet i Sverige, eller
   • med stöd av ett överföringstillstånd har rätt att ta emot materielen eller det tekniska biståndet. Förordning (2018:137).

2 b §  Inspektionen för strategiska produkter får meddela ytterligare föreskrifter om generellt tillstånd. Förordning (2011:850).

2 c §  Ett globalt tillstånd gäller i tre år och får därefter förnyas. Förordning (2011:850).

2 d §  Ett individuellt tillstånd ska beviljas om

1. ansökan avser endast en utförsel av krigsmateriel ur landet eller ett lämnande av tekniskt bistånd utanför landet,
2. det är nödvändigt för att skydda Sveriges väsentliga säkerhetsintressen eller för att skydda den allmänna ordningen i landet,
3. det är nödvändigt för att följa Sveriges internationella skyldigheter och åtaganden, eller
4. det finns särskilda skäl att anta att leverantören inte kan följa de villkor som är nödvändiga för att ett globalt tillstånd ska beviljas. Förordning (2011:850).

3 §  Tillstånd enligt 3 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel behövs inte för

1. ändring eller ombyggnad av handeldvapen som inte är helautomatiska eller för tillverkning av enstaka sådana vapen,
2. laddning av ammunition för eget bruk för den som enligt vapenlagen (1996:67) är berättigad att inneha jakt- eller sportskyttevapen,
3. årlig tillverkning av högst 100 gram kemiska produkter som klassificeras som krigsmateriel och som behövs för medicinska eller farmaceutiska ändamål eller för forskningsändamål. Förordning (1997:690).

4 §  Bestämmelserna i 4 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel om krav på tillstånd gäller inte handel med handeldvapen eller delar till sådana vapen. Bestämmelserna gäller inte heller för yrkesmässig förmedling av sådan egendom eller av ammunition till handeldvapen. Tillstånd för sådan handel eller förmedling regleras i vapenlagen (1996:67). Förordning (2023:375).

4 a §  Tillstånd enligt 6 § första stycket lagen (1992:1300) om krigsmateriel behövs inte när det gäller utförsel av krigsmateriel ur landet eller lämnande av tekniskt bistånd utanför landet till ett annat EES-land, om

1. krigsmaterielen eller det tekniska biståndet redan omfattas av ett överföringstillstånd som har meddelats av ett annat EES-land än Sverige, och
2. materielen eller biståndet endast transiteras genom Sverige.

Tillstånd enligt 6 § första stycket lagen om krigsmateriel behövs inte heller när det gäller utförsel av krigsmateriel ur landet till ett annat EES-land, om den som för ut krigsmaterielen är

1. Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kustbevakningen, Tullverket eller Kriminalvården och materielen ska användas vid tillfällig tjänstgöring utomlands och därefter återinföras i den utsträckning den inte förbrukas,
2. ett utländskt organ och materielen har förts in till landet för att användas vid tillfällig tjänstgöring enligt lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete, lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624, eller
3. ett danskt organ och materielen har förts in till landet enligt överenskommelsen av den 11 maj 2020 mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering i syfte att möjliggöra danska gränskontroller på tåg över Öresund.

Tillstånd enligt 6 § första stycket lagen om krigsmateriel behövs inte heller när det gäller utförsel av krigsmateriel ur landet eller lämnande av tekniskt bistånd utanför landet till ett annat EES-land eller Amerikas förenta stater, om den som för ut krigsmaterielen eller lämnar det tekniska biståndet är

1. Försvarsmakten, och materielen eller det tekniska biståndet ska användas i enlighet med beslut enligt 1 § lagen (2020:782) om operativt militärt stöd och materielen därefter ska återinföras i den utsträckning den inte förbrukas, eller
2. en myndighet i ett EES-land eller Amerikas förenta stater, och materielen eller det tekniska biståndet förs ut av en myndighet från det land som har fört in materielen eller det tekniska biståndet till Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering. Förordning (2024:598).

4 b §  Vid prövningen av om en mottagare av krigsmateriel eller tekniskt bistånd här i landet ska certifieras, ska följande kriterier utgöra grund för bedömningen av sökandens tillförlitlighet.

1. Dokumenterad erfarenhet av försvarsverksamhet, där särskild hänsyn tas till sökandens uppgifter om tidigare efterlevnad av exportrestriktioner, domstolsbeslut på området, tillstånd att tillverka och sälja krigsmateriel eller tekniskt bistånd samt anlitande av erfaren ledningspersonal.
2. Relevant industriverksamhet på området för krigsmateriel eller tekniskt bistånd inom EES, särskilt förmåga att integrera system och delsystem.
3. Utnämning av en chefstjänsteman som personligt ansvarig för utförsel.
4. Ett skriftligt åtagande från sökanden, undertecknat av den chefstjänsteman som avses i 3, om att sökanden kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera att de specifika villkor följs som gäller för slutanvändning och utförsel till ett land utanför EES av mottagen krigsmateriel eller tekniskt bistånd eller komponenter till sådan materiel eller sådant bistånd.
5. Ett skriftligt åtagande från sökanden, undertecknat av den chefstjänsteman som avses i 3, om att sökanden skyndsamt ska lämna detaljerad information som svar på förfrågningar om slutanvändare eller slutanvändning av all krigsmateriel och allt lämnat tekniskt bistånd som sökanden fört ut eller lämnat till ett annat EES-land med stöd av ett tillstånd enligt 6 § första stycket lagen (1992:1300) om krigsmateriel eller mottagit från ett annat EES-land med stöd av ett överföringstillstånd.
6. En beskrivning, kontrasignerad av den chefstjänsteman som avses i 3, av det interna efterlevnadsprogrammet eller av sökandens system för hantering av utförsel. Denna beskrivning ska innehålla detaljer om de organisatoriska, mänskliga och tekniska resurser som avsatts för att hantera utförsel och lämnande, ansvarskedjan hos sökanden, interna revisionsförfaranden, medvetandegörande och personalutbildning, fysiska och tekniska säkerhetsarrangemang, registerföring samt spårbarhet för utförsel och lämnande. Förordning (2011:850).

4 c §  Ett certifikat ska innehålla

1. uppgift om att det har utfärdats av Inspektionen för strategiska produkter,
2. uppgift om mottagarens namn och adress,
3. försäkran om att mottagaren uppfyller kriterierna i 4 b §, och
4. uppgift om utfärdandedatum och giltighetstid för certifikatet.

Ett certifikat får ha en giltighetstid om maximalt fem år. Förordning (2011:850).

4 d §  Ett certifikat får förenas med villkor om

1. tillhandahållande av information som är nödvändig för kontroll av att de kriterier som avses i 4 b § är uppfyllda, och
2. återkallelse av certifieringen, slutligt eller för viss tid. Förordning (2011:850).

4 e §  Inspektionen för strategiska produkter ska minst vart tredje år kontrollera att en mottagare som inspektionen certifierat uppfyller kriterierna i 4 b §. Inspektionen ska också kontrollera att mottagaren följer sådana villkor som är förenade med certifikaten med stöd av 4 d §.

Om inspektionen beslutar att återkalla en certifiering enligt 16 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel, ska den underrätta Europeiska kommissionen och behöriga myndigheter i övriga EES- länder om sitt beslut.

Om inspektionen meddelar ett sådant beslut som avses i 16 a § i samma lag, ska den underrätta Europeiska kommissionen och behöriga myndigheter i övriga EES-länder om sitt beslut och om skälen för detta. Förordning (2011:850).

5 §  Ansökan om tillstånd att tillverka krigsmateriel enligt 3 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel ska innehålla uppgift om

1. den sökandes namn eller företagsnamn, person- eller organisationsnummer och adress, samt för
   • fysiska personer: uppgift om medborgarskap, yrke och hemvist,
   • handelsbolag och aktiebolag: uppgift om ägarförhållandena vid ansökningstillfället,
2. det eller de slag av krigsmateriel som den sökande avser att tillverka, och
3. den plats där tillverkningen avses äga rum.

Tillsammans med ansökan ska registreringsbevis ges in, om sådant finns. Förordning (2018:1813).

6 §  En ansökan om tillstånd till verksamhet som avser tillhandahållande av krigsmateriel, uppfinningar som rör krigsmateriel, metoder för framställning av sådan materiel och tekniskt bistånd enligt 4 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel ska innehålla uppgift om

1. den sökandes namn eller företagsnamn, person- eller organisationsnummer och adress, samt för
   • fysiska personer: uppgift om medborgarskap, yrke och hemvist,
   • handelsbolag och aktiebolag: uppgift om ägarförhållandena vid ansökningstillfället,
2. det slag av krigsmateriel, uppfinning som rör krigsmateriel, metoder för framställning av sådan materiel eller tekniskt bistånd som ska omfattas av den sökandes verksamhet, och
3. den eller dem som sökanden avser att företräda.

Tillsammans med ansökan ska registreringsbevis ges in, om sådant finns. Förordning (2018:1813).

7 §  Ansökan om tillstånd att till någon i utlandet tillhandahålla där befintlig krigsmateriel, uppfinningar som rör krigsmateriel eller metoder för framställning av sådan materiel enligt 5 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel ska innehålla uppgift om

1. den sökandes namn och, i fråga om fysiska personer, medborgarskap, yrke eller hemvist,
2. materielens, uppfinningens eller metodens art och värde,
3. vem som har gjort materielen, uppfinningen eller metoden tillgänglig i utlandet,
4. köpare eller någon annan mottagare,
5. slutanvändare av tillhandahållen krigsmateriel, och
6. avsedd tidpunkt för tillhandahållandet. Förordning (2018:137).

8 §  En ansökan om utförsel av krigsmateriel och lämnande av tekniskt bistånd enligt 6 § första stycket lagen (1992:1300) om krigsmateriel ska innehålla uppgift om

l. den sökandes namn och, i fråga om fysiska personer, hemvist,

1. materielens slag, mängd och värde samt det tekniska biståndets slag och värde,
2. köpare, mottagare och slutanvändare,
3. anledningen till utförseln eller lämnandet,
4. begärd giltighetstid för tillståndet och avsedd tidpunkt för utförseln eller lämnandet, och
5. huruvida ansökan avser ett globalt tillstånd eller ett individuellt tillstånd.

Om det krävs tillstånd till införsel av sådana handeldvapen och delar till dem som utgör övrig krigsmateriel och tillhörande ammunition i det land dit vapnet eller föremålen ska föras över, ska ett sådant tillstånd bifogas ansökan. Innefattar utförseln transitering ska, i de fall det krävs, tillstånd från transiteringsländerna bifogas ansökan. Förordning (2018:137).

9 §  En enskild person får för personligt bruk vid utresa från Sverige utan tillstånd enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel föra med sig handeldvapen och ammunition till vapnet, om personen enligt vapenlagen (1996:67) är berättigad att inneha vapnet här i landet och vapnet skall återinföras.

Ytterligare bestämmelser om utförsel av handeldvapen m.m. finns i vapenlagen. Förordning (1997:690).

10 §  Vid prövning av en ansökan om utförsel av sådana handeldvapen och delar till dem som utgör övrig krigsmateriel och tillhörande ammunition, ska tillståndsmyndigheten kontrollera att nödvändigt tillstånd till införsel och transitering finns. Förordning (2011:571).

11 §  Om en utförsel inte omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2012 av den 14 mars 2012 om genomförande av artikel 10 i FN:s protokoll om olaglig tillverkning av och handel med eldvapen, delar till eldvapen och ammunition, bifogat till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (FN:s protokoll om skjutvapen), och om införande av exporttillstånd, import- och transiteringsåtgärder för skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition gäller följande. Polismyndigheten prövar frågor om utförsel av sådana handeldvapen och delar till dem som utgör övrig krigsmateriel och i förekommande fall tillhörande ammunition, om den sökande är berättigad att inneha vapnet här i landet enligt vapenlagen (1996:67) och

1. vill föra ut vapnet vid flyttning till utlandet,
2. vill föra ut vapnet för användning vid jakt, tävling eller övning utomlands, om vapnet ska återinföras,
3. vill överföra vapnet till en enskild person eller vapenhandlare i ett land som är medlem i OECD,
4. vill föra ut vapnet eller delar av det för reparation, översyn eller någon annan liknande åtgärd, om materielen ska återinföras, eller
5. vill återutföra vapnet eller delar av det efter reparation, översyn eller någon annan liknande åtgärd, om utförseln ska ske till en mottagare i det land som vapnet eller delarna förts in från.

Utförsel av handeldvapen till en enskild person enligt 3 får medges endast om den sökande kan visa att mottagaren är berättigad att inneha vapnet i det land dit utförseln ska ske.

Första stycket gäller dock inte om sökandens rätt att inneha vapnet grundas på 3 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel. Förordning (2013:708).

12 §  Frågor om tillstånd i fall som avses i 11 § prövas av Polismyndigheten. Förordning (2014:1301).

13 §  Meddelas tillstånd till utförsel av handeldvapen enligt 11 § ska Polismyndigheten underrätta behörig myndighet i berörd stat om utförseln, om

1. utförseln ska ske till en stat som har tillträtt den europeiska vapenkonventionen och vapnen inte är avsedda för en statlig myndighet i mottagarlandet,
2. vapnen ska föras ut för en tid som överstiger tre månader, och
3. det inte är fråga om vapen eller vapendelar som anges i 13 kap. 5 § vapenförordningen (1996:70). Förordning (2014:1301).

14 §  Tullverket får meddela föreskrifter om utförsel av sådana handeldvapen med tillhörande ammunition som

1. har förts in i landet enligt bestämmelserna i 2 kap. 13 § b vapenlagen (1996:67),
2. har förts genom landet av en resande i enlighet med bestämmelserna i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. i anslutning till jakt, tävling eller övning i ett annat land. Förordning (1999:515).

15 §  Utförsel av krigsmateriel som inte omfattas av föreskrifterna i 9, 11 eller 14 § ska anmälas till Tullverket under helgfri måndag–fredag och senast 48 timmar innan utförseln är planerad att genomföras. Den del av tidsfristen som infaller under lördag, söndag eller annan helgdag ska inte räknas in i fristen.

En anmälan enligt första stycket behöver inte göras om ett generellt tillstånd enligt 2 § och 6 § första stycket lagen (1992:1300) om krigsmateriel har meddelats för utförseln.

Tullverket får i enskilda fall medge undantag från första stycket, om det finns särskilda skäl för det.

Tullverket får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten. Förordning (2018:137).

16 §  Sådan redovisning som avses i 11 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel ska innehålla uppgift om i vilka länder utanför Sverige det bedrivs marknadsföring, vilka bestämda mottagare marknadsföringen riktar sig till och vilken materiel eller vilket tekniskt bistånd marknadsföringen avser.

Redovisningen ska avse varje kalenderkvartal och lämnas till Inspektionen för strategiska produkter senast en månad efter kvartalets slut. Inspektionen får i det enskilda fallet besluta att redovisningen ska avse en längre tid och att den får lämnas vid en senare tidpunkt. Förordning (2011:850).

17 §  Underrättelser som avses i 12 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel ska lämnas senast fyra veckor innan anbudet avges eller, där anbudsförfarande inte förekommer, lämnas innan avtalet ingås, om inte Inspektionen för strategiska produkter i det enskilda fallet beslutar om något annat.

Underrättelsen ska innehålla uppgift om

1. namn och hemvist i fråga om anbudstagaren eller den som man avser att ingå avtal med, och
2. materielens slag, mängd och uppskattade värde samt det tekniska biståndets slag och uppskattade värde. Förordning (2011:850).

18 §  En underrättelse enligt 12 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel behöver inte lämnas, om anbudet eller avtalet uteslutande avser försäljning eller annat tillhandahållande till en tidigare köpare eller mottagare i ett visst land av reservdelar, komponenter, utrustning till krigsmateriel eller tekniskt bistånd i det fall utförsel- eller lämnandetillstånd har meddelats för krigsmaterielen eller det tekniska biståndet eller för reservdelar, komponenter eller annan utrustning till krigsmaterielen eller det tekniska biståndet.

En underrättelse som avses i första stycket behöver inte heller lämnas om ett generellt tillstånd enligt 2 § och 6 § första stycket lagen (1992:1300) om krigsmateriel har meddelats för utförseln eller lämnandet av tekniskt bistånd. Förordning (2012:404).

19 §  Vid bedömningen av om ett tillstånd till utförsel eller lämnande av komponenter till krigsmateriel eller tekniskt bistånd till ett annat EES-land enligt 6 § första stycket lagen (1992:1300) om krigsmateriel ska förenas med sådana villkor som avses i 14 § samma lag, ska Inspektionen för strategiska produkter eller regeringen beakta hur känslig utförseln eller lämnandet är.

Vid bedömningen av känsligheten ska inspektionen eller regeringen särskilt ta hänsyn till komponenternas beskaffenhet eller betydelse i förhållande till de produkter som de ska ingå i och beskaffenheten i förhållande till varje slutanvändning av de färdiga produkterna som kan väcka farhågor. Förordning (2011:850).

20 §  Sådana uppgifter om ändring i förhållanden upptagna i en tillståndsansökan som avses i 21 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel ska anmälas till Inspektionen för strategiska produkter inom en månad efter det att tillståndshavaren har fått kännedom om att förhållandena ändrats.

Om ändringen innebär att tillverkning eller verksamhet som avser tillhandahållande av krigsmateriel eller tekniskt bistånd har upphört, ska anmälan göras senast den 31 december det kalenderår då verksamheten har upphört.

Om tillståndet avser tillverkning av kemiska produkter, ska ändringar i verksamheten som planeras anmälas till inspektionen senast 210 dagar innan de genomförs. Förordning (2011:850).

20 a §  Den som för första gången avser att använda ett generellt tillstånd ska senast fyra veckor före den första dagen då tillståndet används underrätta Inspektionen för strategiska produkter om det. Förordning (2018:137).

21 §  En deklaration enligt 19 § första stycket lagen (1992:1300) om krigsmateriel ska avse krigsmateriel eller tekniskt bistånd som fakturerats och levererats.

Deklarationen ska innehålla uppgift om krigsmaterielens slag, kvantitet och fakturerade värde eller det tekniska biståndets slag och fakturerade värde.

Deklarationen ska i förekommande fall också innehålla uppgift om

1. det tillstånd till tillhandahållande, utförsel eller lämnande enligt 4–6 §§ lagen om krigsmateriel som leveranserna hänför sig till, och
2. slutligt mottagarland.

För Försvarets materielverk, Försvarsmakten och Totalförsvarets forskningsinstitut gäller den deklarationsskyldighet som avses i första stycket endast krigsmateriel eller tekniskt bistånd som fakturerats och levererats till någon i utlandet. Förordning (2019:2).

22 §  Deklarationer som avses i 21 § ska ges in till Inspektionen för strategiska produkter årligen senast den 31 januari och avse verksamheten föregående år.

En tillståndshavare som inte utnyttjat sitt tillstånd under ett helt kalenderår ska anmäla detta till Inspektionen för strategiska produkter senast den 31 januari följande år.

Deklarationer enligt första stycket ska lämnas på en blankett som Inspektionen för strategiska produkter tillhandahåller. Förordning (2018:137).

22 a §  Uppgift enligt 15 a § lagen (1992:1300) om krigsmateriel ska lämnas senast i samband med att materielen eller det tekniska biståndet tas emot.

Den uppgiftsskyldige ska underrätta Inspektionen för strategiska produkter om att skyldigheten enligt första stycket har uppfyllts genom att ge in en kopia av den handling som lämnats till mottagaren. Underrättelsen ska ges in vid den tidpunkt som anges i 22 §. Förordning (2018:137).

23 §  Den som har tillstånd enligt 7 eller 8 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel ska lämna uppgift om upplåten rätt att utomlands tillverka krigsmateriel eller tillhandahålla tekniskt bistånd eller om ingånget avtal om samarbete med någon i utlandet.

Uppgifterna ska redovisa vad avtalen avser, om de fortfarande är i kraft, om tillverkning, utveckling eller tillhandahållande enligt något sådant avtal alltjämt förekommer och hur samarbetet bedrivs.

Uppgifterna ska lämnas till Inspektionen för strategiska produkter årligen senast den 31 januari och avse förhållandena den 31 december föregående år. Förordning (2011:850).

24 §  Den som enligt 17 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel är skyldig att lämna uppgift om ägande i utländska rättssubjekt som bedriver utveckling, tillverkning, marknadsföring eller försäljning av krigsmateriel eller som tillhandahåller tekniskt bistånd ska lämna uppgift om

l. det utländska rättssubjektets namn och adress,

1. var det utländska rättssubjektet bedriver sin verksamhet,
2. hur stor del av det utländska rättssubjektet som ägs av det svenska rättssubjektet, och
3. vilken art av verksamhet i fråga om krigsmateriel eller tekniskt bistånd som det utländska rättssubjektet bedriver.

Uppgifterna ska lämnas till Inspektionen för strategiska produkter årligen senast den 31 januari och avse förhållandena den 31 december föregående år. Förordning (2011:850).

25 §  En deklaration enligt 19 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel skall ges in till Inspektionen för strategiska produkter av den som

l. producerar, bereder, förbrukar, förvärvar, avyttrar eller lagrar ämnen som avses i bilagan avsnitt C, eller

1. under föregående kalenderår producerat, berett, förbrukat, förvärvat, avyttrat eller lagrat sådana ämnen.

Detta gäller även sammansatta kemiska produkter, blandningar, formuleringar eller dylikt som innehåller något av de ämnen som är upptagna i bilagan avsnitt C.

Med att producera avses också att ämnet framställts som en mellanprodukt i en process eller att ämnet uppstått som en samprodukt, biprodukt eller förorening i en process.

Deklarationsskyldigheten enligt första stycket omfattar inte den som årligen tillverkar högst 100 gram av sådana kemiska produkter för medicinska eller farmaceutiska ändamål eller för forskningsändamål. Förordning (1997:690).

26 §  Den som är deklarationsskyldig enligt 25 § skall ge in en deklaration

1. senast den 31 januari årligen och avse verksamheten under det föregående kalenderåret (årlig deklaration),
2. senast den 30 september årligen och avse den verksamhet som planeras för det kommande kalenderåret (planeringsdeklaration),
3. senast 210 dagar innan en ny anläggning påbörjas (inledande deklaration) eller ändringar i förhållande till tidigare ingiven deklaration genomförs. Förordning (1998:402).

27 §  Deklarationer som avses i 26 § ska innehålla uppgifter om

1. företagets eller myndighetens namn, adress och antal anläggningar inom företaget eller myndigheten,
2. varje enskild anläggnings namn, adress, exakta läge och antal produktionsenheter inom anläggningen samt, i förekommande fall annan ägare av eller annat företag som driver anläggningen,
3. varje produktionsenhets exakta läge,
4. detaljerade tekniska beskrivningar av anläggningen, inklusive detaljerade ritningar och förteckningar över utrustning,
5. huvudsaklig verksamhet vid varje anläggning och dess enheter,
6. för varje ämne som finns i avsnitt C i bilagan till denna förordning
   1. grunden för deklarationsskyldigheten enligt 25 §,
   2. entydigt kemiskt namn på ämnet, CAS-nummer (Chemical Abstracts Service) eller, om sådant saknas, strukturformel samt handelsnamn eller trivialnamn,
   3. namnet på den produkt som ämnet ingår i samt halt av ämnet i respektive produkt,
   4. den totala mängden i kilogram som vid varje anläggning
   • producerats eller syntetiserats eller planeras bli producerad eller syntetiserad, med uppgift om tidsperioder för förväntad produktion,
   • beretts eller planeras bli beredd,
   • förbrukats eller planeras bli förbrukad,
   • lagrats eller planeras bli lagrad, och
   1. varje förändring under året eller förväntad förändring vid anläggningen i jämförelse med tidigare ingivna detaljerade tekniska beskrivningar av anläggningen, inklusive detaljerade ritningar och förteckningar över utrustning, samt
   2. de ändamål för vilka ämnet producerats, beretts, förbrukats eller lagrats eller kommer att bli producerat, berett, förbrukat eller lagrat för. Förordning (2018:137).

28 §  Årliga deklarationer som avses i 26 § skall för varje ämne som finns i avsnitt C i bilagan till denna förordning också innehålla uppgifter om

1. framställningsmetoder samt namn och mängd av utgångsämnen som använts för produktionen,
2. den totala mängden i kilogram som vid varje anläggning
   1. förvärvats, med uppgift om överlåtare,
   2. avyttrats eller annars förts över, med uppgift om mottagare, och
3. de ändamål för vilka ämnet förvärvats eller avyttrats. Förordning (1998:402).

29 §  Avgift tas ut för prövning av ansökan om tillstånd enligt 11 §.

För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 9-14 §§avgiftsförordningen (1992:191) varvid avgiftsklass 2 tillämpas. Förordning (1993:84).

29 a §  Den sanktionsavgift som ska tas ut enligt 31 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel ska betalas med

1. 3 000 kr om den avgiftsskyldige har ett fakturerat värde som inte överstiger 250 000 kr, och
2. tre procent av fakturerat värde, dock högst 200 000 kr, om den avgiftsskyldige har ett fakturerat värde som överstiger 250 000 kr.

Till grund för beräkningen enligt första stycket används det fakturerade värde som senast lämnats till Inspektionen för strategiska produkter enligt 9 § förordningen (2008:889) om finansiering av verksamheten vid Inspektionen för strategiska produkter. Det fakturerade värdet får uppskattas om uppgifter om fakturerat värde saknas, kan antas vara missvisande eller är bristfälliga. Förordning (2018:137).

29 b §  Inspektionen för strategiska produkter får meddela närmare föreskrifter om hur sanktionsavgifter ska betalas. Förordning (2018:137).

30 §  De föreskrifter om generellt tillstånd som Inspektionen för strategiska produkter meddelar med stöd av 2 b § kungörs i Tullverkets författningssamling (TFS).

Inspektionen ska genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och på sin webbplats offentliggöra mottagare som certifierats enligt 10 a § lagen (1992:1300) om krigsmateriel. För detta ändamål ska inspektionen också, antingen genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar eller på sin webbplats, föra en förteckning över certifierade mottagare. Förteckningen ska uppdateras så snart det finns behov. När förteckningen uppdateras ska inspektionen underrätta Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och behöriga myndigheter i övriga EES-länder om det. Förordning (2011:850).