1 §  Bestämmelserna i denna förordning gäller för militär personal när den tjänstgör för bevakning eller för att upprätthålla ordning. Bestämmelserna gäller dock inte försvarsmaktens användande av våld i enlighet med internationell rätt och sedvänja.

2 §  Den som handlar i nödvärn enligt 24 kap. 1 § brottsbalken får använda skjutvapen för att avvärja svårare våld mot sig själv eller någon annan eller hot som innebär trängande fara för sådant våld.

3 §  Den som enligt 24 kap. 2 § brottsbalken eller enligt 10 och 29 §§polislagen (1984:387) får använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd får därvid använda skjutvapen, om det är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till åtgärdens vikt. Förordning (2001:253).

4 §  Innan skjutvapen används, skall risken för att utomstående skadas särskilt beaktas. Skottlossning inom ett område där många människor bor eller vistas skall undvikas i det längsta.

5 §  Innan skott avlossas, skall tydlig varning ges genom tillrop, om det inte är uppenbart att en sådan varning skulle vara utan verkan. Om omständigheterna tillåter det, skall varningsskott först avlossas.

6 §  Vid skottlossning mot en person skall eftersträvas att denne oskadliggörs endast för tillfället.

7 §  Försvarsmakten får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (1994:170).