1 §  Denna förordning gäller för myndigheter under regeringen. För affärsverken gäller dock inte 9 och 10 §§. Förordning (1998:1423).

2 §  Med fastighetsförvaltning avses i denna förordning ansvar för förvärv, upplåtelse, drift och underhåll samt avyttring av fast egendom för statens räkning. Med fast egendom avses även tomträtt samt byggnad och anläggning som är lös egendom.

3 §  Regeringen beslutar vilka myndigheter som skall förvalta fastigheter. Fast egendom får inte förvärvas och förvaltas av andra än fastighetsförvaltande myndigheter.

En myndighet får inte ingå hyrköpsavtal och andra liknande avtal som avser fast egendom utan regeringens medgivande.

3 a §  En myndighet får inte förvalta bostäder för uthyrningsändamål.

Första stycket gäller inte

1. när en fastighet eller byggnad som förvaltas av myndigheten innehåller bostad som inte kan avskiljas från fastigheten eller byggnaden i övrigt,
2. för utlandsmyndigheter. Förordning (1999:242).

4 §  Regeringen fastställer förvaltningsuppdragets omfattning för varje fastighetsförvaltande myndighet.

5 §  Varje myndighet skall upprätta och fortlöpande hålla en förteckning över de förvaltningsobjekt som ingår i förvaltningsuppdraget aktuell (objektförteckning).

6 §  I fråga om de objekt som ingår i förvaltningsuppdraget företräder myndigheten staten dels som fastighetsägare, dels som byggherre enligt plan- och bygglagen (1987:10).

7 §  Varje fastighet skall förvaltas på ett för staten ekonomiskt effektivt sätt så att tillgångarnas värde bibehålls och om möjligt ökas.

7 a §  För förvaltningen av vissa kulturhistoriskt värdefulla fastigheter finns särskilda bestämmelser i 16 § förordningen (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m. m. Förordning (1995:983).

8 §  Varje myndighet skall upprätta och fortlöpande hålla en plan över förvärv, nybyggnader och ombyggnader av fast egendom inom ramen för myndighetens förvaltningsuppdrag aktuell (investeringsplan).

9 §  I investeringsplanen skall samtliga investeringsprojekt med en beräknad kostnad som överstiger 10 miljoner kronor redovisas.

10 §  Inom ramen för sitt förvaltningsuppdrag och inom ramen för de ekonomiska resurser som myndigheten förfogar över får en myndighet besluta om investeringar när den beräknade investeringskostnaden inte överstiger 10 miljoner kronor per projekt. Om den beräknade kostnaden överstiger 10 miljoner kronor skall myndigheten överlämna frågan till regeringens prövning.

12 §  En fastighetsförvaltande myndighet får upplåta mark och lokaler till statliga eller kommunala myndigheter eller till enskilda. Sådana upplåtelser skall ske på marknadsmässiga villkor. Om ersättningen inte kan fastställas på marknadsmässig grund skall den fastställas efter vad som kan anses skäligt. Hänsyn bör därvid tas till sådana faktorer som fastighetens särskilda karaktär samt dess ekonomiska och tekniska livslängd.

13 §  Varje myndighet skall upprätta och fortlöpande hålla en plan för drift och underhåll av de fastigheter som ingår i förvaltningsuppdraget aktuell (förvaltningsplan).

14 §  Varje fastighetsförvaltande myndighet skall upprätta och fortlöpande hålla aktuell en plan för försäljning eller annan avyttring av sådana fastigheter som inte behövs för statlig verksamhet och som inte av andra särskilda skäl bör vara kvar i statens ägo (avyttringsplan).

15 §  För avyttring av fastigheter gäller förordningen (1996:1190) om överlåtelse av statens fasta egendom, m.m. Förordning (1996:1197).

16 §  Efter medgivande av regeringen får förvaltningsansvaret för en fastighet föras över från en fastighetsförvaltande myndighet till en annan. Om överföringen sker mellan två affärsverk eller mellan ett affärsverk och en förvaltningsmyndighet skall överföringen ske på marknadsmässiga villkor. En överföring mellan två förvaltningsmyndigheter skall ske till bokfört värde.

17 §  Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.