1 §  Ekobrottsmyndigheten är en åklagarmyndighet för bekämpning av ekonomisk brottslighet. Ekobrottsmyndigheten svarar för frågor om samordning och andra åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten i den utsträckning som följer av denna förordning, andra författningar eller regeringens beslut.

Ekobrottsmyndigheten ansvarar dessutom för samordningen av de nationella åtgärderna mot bedrägerier, missbruk och annan oegentlig och ineffektiv hantering och användning av EU- relaterade medel i landet. Ekobrottsmyndigheten är kontaktmyndighet till EU-kommissionens bedrägeribekämpningsbyrå (OLAF). Förordning (2001:15).

2 §  Vid Ekobrottsmyndigheten handläggs följande mål.

1. Mål som hänför sig till Stockholms län, Västra Götalands län, Skåne län, Hallands län, Blekinge län eller Gotlands län och
   1. som avser 11 kap.brottsbalken, lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelser m.m., skattebrottslagen (1971:69) eller aktiebolagslagen (1975:1385), eller
   2. vars handläggning annars ställer särskilda krav på kännedom om finansiella förhållanden, näringslivsförhållanden, skatterätt eller liknande.
2. Mål som avser 9 kap.1-3 §§brottsbalken om gärningen rör EU:s finansiella intressen samt 9 kap. 3 a § brottsbalken.
3. Mål som avser lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument.
4. Mål som lämpligen bör handläggas vid Ekobrottsmyndigheten med hänsyn främst till att målet rör kvalificerad ekonomisk brottslighet som har nationell utbredning eller internationell anknytning eller är av principiell natur eller av stor omfattning. Sådana mål får övertas av Ekobrottsmyndigheten efter framställning från Åklagarmyndigheten.

Om ett mål rör både brottslighet som avses i första stycket och annan brottslighet (blandad brottslighet), handläggs målet vid den åklagarmyndighet där det med hänsyn till omständigheterna är lämpligast.

Är det osäkert var ett mål skall handläggas, avgörs frågan av riksåklagaren.

I de län där Ekobrottsmyndigheten inte ansvarar för åklagarverksamheten samordnar myndigheten tillsammans med Åklagarmyndigheten verksamheten som rör ekonomisk brottslighet. Förordning (2005:385).

3 §  Ekobrottsmyndigheten skall utveckla metoder för att effektivisera bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. Myndigheten skall särskilt följa och analysera utvecklingen av den ekonomiska brottsligheten, följa rättstillämpningen och utarbeta förslag till åtgärder.

4 §  Ekobrottsmyndigheten skall lämna information om den ekonomiska brottsligheten till andra myndigheter, kommuner, näringsliv och organisationer samt till allmänheten.

5 §  För Ekobrottsmyndigheten gäller föreskrifterna i åklagarförordningen (2004:1265) om inte annat följer av denna förordning. Förordning (2004:1269).

6 §  Följande bestämmelser i verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Ekobrottsmyndigheten:

• 3 § om myndighetens chef,
• 6-9 §§ om myndighetschefens ansvar och uppgifter,

-15 § om revisionsberättelse,

-16 § om medverkan i EU-arbetet,

-23 § om myndighetschefens ställföreträdare,

-29 § om inhämtande av uppgifter och utövande av tillsyn,

-31 § om myndighetens beslut.

8 §  Chefen för Ekobrottsmyndigheten är generaldirektör och har vid handläggning av åklagarfrågor ställning som överåklagare.

9 §  Generaldirektören biträds av överåklagare eller vice överåklagare samt av en ledningsgrupp med de ledamöter som generaldirektören bestämmer. Förordning (2005:670).

10 §  Vid Ekobrottsmyndigheten finns det antal åklagarkamrar som myndigheten bestämmer.

I övrigt beslutar Ekobrottsmyndigheten om sin organisation. Förordning (2005:670).

11 §  Generaldirektören utses genom beslut av regeringen.

12 §  Har upphävts genoom förordning (2005:670).

13 §  Endast den som är svensk medborgare får vara generaldirektör eller avdelningschef.

14 §  Rikspolisstyrelsen tillkallar polismän från polismyndigheterna för verksamhet som bedrivs vid Ekobrottsmyndigheten. Ekobrottsmyndigheten leder den verksamhet som polismännen skall delta i vid myndigheten, med undantag för åtgärder i verksamheten som enligt lag eller annan författning endast får utföras av anställda inom Polisen.

Ekobrottsmyndigheten och Rikspolisstyrelsen skall i samråd bestämma och fortlöpande utveckla formerna för samverkan mellan Ekobrottsmyndigheten och Polisen. Förordning (2003:1221).

15 §  Personal från Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Tullverket och andra myndigheter är placerade vid Ekobrottsmyndigheten i den utsträckning som Ekobrottsmyndigheten och respektive centrala förvaltningsmyndighet kommer överens om. Förordning (2006:780).

16 §  Vid Ekobrottsmyndigheten finns ett EU-bedrägeriråd som skall främja åtgärder mot bedrägerier, missbruk och annan oegentlig och ineffektiv hantering och användning av EU- relaterade medel i landet. Ekobrottsmyndigheten ansvarar för rådets kanslifunktioner. Förordning (2001:15).

17 §  Rådet skall

• främja samverkan mellan berörda myndigheter för att öka effektiviteten när det gäller att förebygga, upptäcka, utreda och vidta åtgärder vid misstanke om felaktig användning av EU- relaterade medel,
• följa utvecklingen av bedrägerier, missbruk och annan oegentlig och ineffektiv hantering och användning av EU- relaterade medel samt föreslå eller initiera åtgärder för att motverka sådana förfaranden,
• vara ett forum för informations- och erfarenhetsutbyte mellan berörda myndigheter,
• analysera och utvärdera insatserna på området. Förordning (2001:15).

18 §  I rådet ingår företrädare för Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Statens jordbruksverk, Fiskeriverket, Arbetsmarknadsstyrelsen samt länsstyrelserna i Skåne län och Jämtlands län. Varje myndighet i rådet skall utse en ledamot och en ersättare för denne. Ekobrottsmyndighetens ledamot är ordförande i rådet.

Rådet skall vid behov förordna en eller flera ledamöter med särskild sakkunskap. De medverkar i rådets arbete i den utsträckning som ordföranden bestämmer. Rådets sammansättning skall vara sådan att den främjar utvecklingen av en högt kvalificerad och effektiv samverkan mellan myndigheter och andra aktörer på området. Förordning (2006:780).