1 §  Denna förordning tillämpas på kommittéer som tillkallats på grund av ett regeringsbeslut och som har ett utredningsuppdrag.

Vad som sägs i förordningen om kommittéer och om ordförande i kommittéer gäller också särskilda utredare, om något annat inte framgår av sammanhanget.

2 §  En kommitté består av en ordförande och en eller flera andra ledamöter.

3 §  Ordföranden leder kommitténs arbete.

4 §  En kommitté kan biträdas av bl.a. sakkunniga, experter och sekreterare.

5 §  Sakkunniga skall i samma utsträckning som ledamöter få del av de handlingar som är avsedda för kommittén. De har rätt att närvara vid kommitténs sammanträden och att delta i kommitténs överläggningar.

Kommittén kan för särskilda fall besluta om undantag från denna paragraf.

6 §  Experter biträder kommittén i den omfattning som kommittén eller ordföranden bestämmer.

7 §  Kommittén får själv bestämma sitt namn.

Namnet kan användas tillsammans med den beteckning som Regeringskansliet bestämmer för kommittén. Beteckningen skall bestå av

1. förkortningen för ett departements namn,
2. årtalet när kommittén tillkallas,
3. kolon och två siffror som ingår i en årsvis löpande serie för varje departement.

Vad som sägs om departement i denna paragraf gäller också Statsrådsberedningen.

8 §  Kommittén skall snarast göra upp en plan för utredningsarbetet. Planen skall ses över fortlöpande.

Regeringskansliet skall hållas underrättat om planeringen på det sätt som Regeringskansliet bestämmer.

9 §  Regeringskansliet skall fastställa en budget för varje kommitté. För detta ändamål skall kommittén snarast lämna ett budgetförslag till Regeringskansliet.

10 §  Om en kommitté avser att mot betalning anlita någon utomstående för en utredningsuppgift som omfattas av kommitténs uppdrag, skall den kostnaden alltid anges i budgetförslaget.

Detsamma gäller kostnader för

1. sådana sammanträden med kommittén som hålls på annan ort än den ordinarie sammanträdesorten och som varar mer än en dag,
2. andra resor än resor till och från sammanträden med kommittén,
3. publicering av betänkanden.

11 §  Vid sammanträden med en kommitté skall protokoll föras.

12 §  Kommittén skall varje år före den 1 november till Regeringskansliet lämna en redogörelse för arbetsläget.

13 §  Kommittén skall redovisa sitt uppdrag i ett eller flera betänkanden.

14 §  Om förslagen i ett betänkande påverkar kostnaderna eller intäkterna för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda, skall en beräkning av dessa konsekvenser redovisas i betänkandet. Om förslagen innebär samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt, skall dessa redovisas. När det gäller kostnadsökningar och intäktsminskningar för staten, kommuner eller landsting, skall kommittén föreslå en finansiering.

15 §  Om förslagen i ett betänkande har betydelse för den kommunala självstyrelsen, skall konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet. Detsamma gäller när ett förslag har betydelse för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags, för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.

16 §  Regeringen anger närmare i utredningsuppdraget vilka konsekvensbeskrivningar som skall finnas i ett betänkande.

17 §  Betänkanden skall vara koncentrerade och inriktade på väsentligheter.

Innehållet skall disponeras och presenteras så att läsarna lätt kan ta del av och bedöma kommitténs förslag och andra slutsatser.

I varje betänkande skall det finnas en sammanfattning.

18 §  Språket i betänkanden skall vara enkelt och klart.

19 §  Ledamöter får foga reservationer och särskilda yttranden till kommitténs betänkande.

20 §  Sakkunniga får foga särskilda yttranden till kommitténs betänkande.

21 §  Om kommittén går med på det, får den som är expert foga ett särskilt yttrande till kommitténs betänkande i frågor som omfattas av expertuppdraget.

22 §  Betänkanden skall tryckas och ges ut i serien Statens offentliga utredningar (SOU).

23 §  Hos kommittéer skall förvaltningslagen (1986:223) tillämpas endast vid deras handläggning av

1. administrativa ärenden, och
2. ärenden om utlämnande av allmänna handlingar.

24 §  Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, ett statsråd utser och entledigar ordförande och andra ledamöter och beslutar om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittéer.

25 §  Ersättning för uppdrag som ordförande skall bestämmas till ett belopp per månad eller, när det är lämpligare, till ett engångsbelopp.

26 §  Andra ledamöter än ordföranden får dagarvode med 350 kr per sammanträdesdag. Detsamma gäller sakkunniga och experter.

Dagarvode får bara den som är närvarande vid sammanträdet, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

27 §  Den som utför extra arbete kan få skälig ersättning utöver dagarvodet.

28 §  Ersättning för inkomstförlust enligt 29 och 30 §§ lämnas utöver dagarvode och ersättning för extra arbete.

29 §  Den som på grund av sitt kommittéuppdrag går miste om avlöningsförmåner har rätt till ersättning med motsvarande belopp.

30 §  Den som på grund av sitt kommittéuppdrag går miste om inkomster som egenföretagare har rätt till ersättning med högst det belopp per sammanträdesdag som motsvarar den sjukpenninggrundande inkomst, delad med 365, som är fastställd för egenföretagaren enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.

31 §  Regeringskansliet beslutar om ersättning enligt denna förordning.

32 §  Regeringskansliet får överlåta åt ordföranden i en kommitté att besluta om ersättning till andra medverkande i kommittén.

33 §  Regeringskansliet skall besluta de ytterligare föreskrifter som behövs för kommittéväsendets organisation och formerna för kommittéernas verksamhet. Förordning (2006:1073).