1 §  På begäran av Statens institutionsstyrelse skall socialnämnden lämna de uppgifter som behövs för att den som har dömts till sluten ungdomsvård skall kunna anvisas plats och erhålla lämplig vård.

2 §  En dömd som har förelagts att själv inställa sig vid ett särskilt ungdomshem för att undergå påföljd är berättigad till ersättning av allmänna medel för nödvändiga resekostnader med anledning av det, om dessa kostnader överstiger 50 kronor. Ersättningen för sådana kostnader betalas enligt de grunder som gäller för tjänstemän vid tjänsteresa inom landet med färdmedel i reguljärtrafik. Kostnaden för resa med tåg ersätts dock högst med det belopp som motsvarar avgiften för en plats i 2 klass, inberäknat avgiften i förekommande fall för en sovplats.

3 §  Om den dömde har förelagts att själv inställa sig vid ett särskilt ungdomshem, har han eller hon rätt att få en rekvisition av biljett för resa med allmänt kommunikationsmedel. Rekvisition utfärdas av ungdomshemmet eller av Polismyndigheten. Har Polismyndigheten utfärdat en sådan rekvisition, ska en anteckning om det göras på det föreläggande som avses i 9 § första stycket lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.

Har den dömde själv betalat kostnaden för resan eller är den dömde berättigad till ersättning för resekostnader som inte täcks enligt första stycket, får Statens institutionsstyrelse ge den dömde ersättning enligt de grunder som anges i 2 §. Förordning (2014:1154).

3 a §  Visar det sig, när en dom på sluten ungdomsvård ska verkställas, att den dömde har begått brottet före det att han eller hon har dömts till sluten ungdomsvård för något annat brott, ska Statens institutionsstyrelse, om det inte framgår av domarna att den andra påföljden har beaktats, anmäla det till åklagaren i det mål i vilket den dom som sist ska verkställas har meddelats. Förordning (2019:101).

3 b §  Polismyndigheten ska omedelbart efter det att en dömd har omhändertagits för förpassning enligt 9 § andra stycket lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård underrätta Statens institutionsstyrelse om datum och tidpunkt för omhändertagandet. Förordning (2019:101).

3 c §  Den som tagit emot en nöjdförklaring enligt 6 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård ska omedelbart underrätta den domstol som meddelat domen.

Om Kriminalvården eller Polismyndigheten har tagit emot en nöjdförklaring ska bevis om nöjdförklaringen samma dag sändas till Statens institutionsstyrelse. Förordning (2019:101).

4 §  Den dömde skall så snart som möjligt underrättas om verkställighetens innebörd.

5 §  En verkställighetsplan ska grundas på en utredning om den dömdes behov av stöd och kontroll samt inriktas på åtgärder som kan främja den dömdes anpassning i samhället och förbereda den dömde för tillvaron utanför det särskilda ungdomshemmet. Planen ska avse vistelsen vid och utslussningen ur det särskilda ungdomshemmet. Vid utformningen av verkställighetsplanen ska hänsyn tas till verkställighetstidens längd och den dömdes motivation till förändring.

Verkställighetsplanen ska upprättas efter samråd med socialnämnden i den dömdes hemort och, när det är möjligt, tillsammans med den dömde. En förälder eller annan vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det bedöms som lämpligt.

Verkställighetsplanen ska följas upp fortlöpande och ändras när det finns anledning till det. Förordning (2011:854).

6 §  För den som undergår sluten ungdomsvård skall en journal föras.

7 §  Om den dömde drabbas av en allvarlig sjukdom eller av ett allvarligt olycksfall skall den dömdes anhöriga underrättas genast, om inte synnerliga skäl talar mot det.

8 §  Egendom som omhändertagits med stöd av 15 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård skall förtecknas. Förteckningen skall skrivas under av den som har verkställt omhändertagandet. Egendomen skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, omhändertas på betryggande sätt.

9 §  Uppgifter om den dömde som tas fram vid elektronisk övervakning enligt 18 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård får bevaras i högst tre månader. När uppgifterna inte längre får bevaras, ska de omedelbart förstöras. Förordning (2011:854).