1 §  I mån av tillgång på medel lämnas bidrag av statsmedel för åtgärder för att förebygga skada av vilt och för att ersätta skada av vilt i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

2 §  Bidrag enligt 3 § och ersättning enligt 4 § lämnas till åtgärder och för skador inom en samebys betesområde i Sverige och inom de områden i Norge som disponeras av svenska samebyar med stöd av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning.

3 §  Sametinget får till en sameby lämna bidrag till åtgärder för att förebygga att varg, björn, järv, lo eller kungsörn orsakar skador på renar. Bidrag får lämnas endast efter ansökan och för åtgärder som normalt inte ingår i renskötseln. Förordning (2013:1098).

4 §  Sametinget lämnar ersättning för skador på ren som orsakas av varg, björn, järv, lo eller kungsörn. Ersättningen skall utan ansökan betalas ut till en sameby utom i de fall som avses i 10 §.

5 §  Ersättning för skador som orsakas av varg, järv och lo lämnas på grundval av antalet föryngringar eller regelbunden eller tillfällig förekomst av respektive rovdjursart inom samebyns betesområde. Ersättning för skador som orsakas av björn och kungsörn lämnas om arterna förekommer inom en samebys betesområde.

6 §  Efter förslag av Sametinget beslutar regeringen med vilket belopp ersättning skall lämnas till samebyarna för

1. varje föryngring av varg, järv och lo inom en samebys betesområde och
2. regelbunden eller tillfällig förekomst av varg, järv och lo.

Efter förslag av Sametinget beslutar regeringen med vilket totalt belopp ersättning skall lämnas för skador som björn och kungsörn orsakar på renar.

Ersättningen enligt andra stycket fördelas mellan de ersättningsberättigade samebyarna i förhållande till betesområdenas areal.

7 §  Ersättningsbeloppen enligt 6 § första stycket beräknas med ledning av

1. medelslaktvärdet på en ren med tillägg för honrenarnas produktionsvärde,
2. uppskattningar av hur många renar som dödas av respektive rovdjursart,
3. uppskattningar av i vilken utsträckning kalvar respektive vuxna renar dödas av respektive rovdjursart och
4. det merarbete som angrepp av respektive rovdjursart orsakar.

Det totala ersättningsbeloppet för skador som björn och kungsörn orsakar på renar beräknas med ledning av förhållandena i första stycket.

9 §  Sametingets beslut om ersättning till en sameby ska grunda sig på resultatet av undersökningarna enligt 8 § andra stycket förordningen (2009:1263) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn.

Förekomst av varg, björn, järv, lo eller kungsörn som inte konstaterats av länsstyrelsen ger rätt till ersättning endast om det finns särskilda skäl och förekomsten kan anses styrkt. Innan ersättning lämnas i sådana fall ska länsstyrelsen ges tillfälle att yttra sig. Förordning (2009:1264).

10 §  Om ett eller flera rovdjur av samma art under en begränsad tidsperiod och inom ett begränsat område dödar eller skadar ett stort antal renar lämnar Sametinget efter ansökan ersättning för skadorna till ägaren av de dödade renarna. Ersättningen beräknas utifrån renarnas slaktvärde med tillägg för honrenarnas produktionsvärde. Ersättning får också lämnas för det merarbete som kan styrkas.

Ersättningen får lämnas endast om skadorna har besiktats av länsstyrelsen.

11 §  Länsstyrelsen får lämna bidrag till åtgärder för att förebygga skada av vilt på annat än ren, fisk och fiskeredskap.

Länsstyrelsen får lämna ersättning för skada av vilt på annat än ren om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv ska svara för de kostnader som skadan föranleder.

Vid prövningen enligt första och andra stycket ska det särskilt beaktas om viltet får jagas, skadans omfattning samt möjligheten att genomföra en effektiv skyddsjakt eller andra skadeförebyggande åtgärder. Förordning (2015:841).

11 a §  Bidrag till åtgärder för att förebygga skada av vilt enligt 11 § första stycket får lämnas med högst 80 procent av de stödberättigande kostnaderna.

Ersättning för indirekta kostnader som uppstått till följd av skada av vilt på annat än ren, fisk och fiskeredskap får lämnas med högst 80 procent av de stödberättigande indirekta kostnaderna. Förordning (2016:865).

11 b §  Bidrag till åtgärder för att förebygga skada av vilt enligt 11 § första stycket och ersättning för skada av vilt på annat än ren, fisk och fiskeredskap får inte lämnas till företag i ekonomiska svårigheter. Ett företag ska anses vara i ekonomiska svårigheter om det är fråga om någon av de omständigheter som anges i artikel 2.14 i Europeiska kommissionens förordning (EU) nr 702/2014 av den 25 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Trots vad som anges i första stycket får ersättning för skada på annat än ren, fisk och fiskeredskap lämnas till företag i ekonomiska svårigheter, om svårigheterna har orsakats av viltskadan. I dessa fall får ersättning lämnas för att kompensera för skador som viltet har orsakat. Förordning (2016:865).

11 c §  Bidrag till åtgärder för att förebygga skada av vilt enligt 11 § första stycket och ersättning för skada av vilt på annat än ren, fisk och fiskeredskap får inte lämnas till företag som är föremål för ett betalningskrav på grund av ett tidigare beslut av Europeiska kommissionen om att ett stöd är olagligt och oförenligt med den inre marknaden. Förordning (2016:865).

12 §  Länsstyrelsen får efter ansökan lämna ersättning om en person dödats eller skadats av björn, om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv skall svara för de kostnader som skadan föranleder.

13 §  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om bidrag och ersättning som avser annan skada av vilt än skada på fisk och fiskeredskap.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om ersättning för skada av vilt på fisk och fiskeredskap.

Sametinget får meddela föreskrifter om bidrag och ersättning som avser skada av vilt när det gäller rennäringen. Förordning (2015:841).

14 §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Sametingets beslut enligt denna förordning får överklagas. Länsstyrelsens beslut får inte överklagas utom när det gäller beslut enligt 12 §.