1 §  Statistiska centralbyrån skall varje utjämningsår beräkna

1. skatteutjämningsunderlag, standardkostnad och strukturkostnad enligt 3 § lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning,
2. inkomstutjämningsbidrag enligt 5 § lagen om kommunalekonomisk utjämning,
3. inkomstutjämningsavgift enligt 6 § lagen om kommunalekonomisk utjämning,
4. kostnadsutjämningsbidrag enligt 9 § lagen om kommunalekonomisk utjämning,
5. kostnadsutjämningsavgift enligt 10 § lagen om kommunalekonomisk utjämning,
6. strukturbidrag enligt 11 och 12 §§ lagen om kommunalekonomisk utjämning,'
7. införandebidrag enligt 13 och 14 §§ lagen om kommunalekonomisk utjämning,
8. regleringsbidrag enligt 15 § lagen om kommunalekonomisk utjämning, och
9. regleringsavgift enligt 16 § lagen om kommunalekonomisk utjämning.

2 §  Vid beräkning av inkomstutjämningsbidrag för kommuner och för landsting ska följande länsvisa skattesatser tillämpas.

För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen 19,60 procent vid beräkning av inkomstutjämningsbidrag för kommuner.

För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen 9,48 procent vid beräkning av inkomstutjämningsbidrag för landsting. Förordning (2011:1136).

3 §  Vid beräkning av inkomstutjämningsavgifter för kommuner och för landsting ska följande länsvisa skattesatser tillämpas.

För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen 17,54 procent vid beräkning av inkomstutjämningsavgift för kommuner.

För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen 8,95 procent vid beräkning av inkomstutjämningsavgift för landsting. Förordning (2011:1136).

4 §  Inkomstutjämningsbidrag och inkomstutjämningsavgift anges i kronor per invånare i kommunen respektive landstinget och avrundas till närmaste hela krontal.

5 §  Standardkostnad skall beräknas utifrån befolkningsuppgifter per den 31 december två år före utjämningsåret, anges i kronor per invånare och avrundas till närmaste hela krontal. Standardkostnaden skall, utom i fråga om 13 och 15-19 §§, beräknas i utjämningsårets prisnivå utifrån den prognostiserade utvecklingen av nettoprisindex.

6 §  En kommuns standardkostnad för förskola, fritidshem och sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap.skollagen (2010:800) beräknas genom att en åldersersättning multipliceras med ett volymindex och två korrigeringsfaktorer.

Åldersersättningen beräknas enligt följande. Andelen barn i kommunen delas in i följande åldersgrupper: 1–3, 4–5, 6 och 7– 9 år. Andelen barn i kommunen i respektive åldersgrupp multipliceras med en genomsnittlig kostnad per barn i förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet i respektive åldersgrupp, varefter produkterna summeras.

Den enligt andra stycket beräknade åldersersättningen multipliceras med ett volymindex. Volymindex beräknas för kommunen utifrån föräldrarnas förvärvsfrekvens, kommunens skattekraft och befolkningstäthet. Värdena för respektive variabel multipliceras med de parametervärden som anges i bilagan till denna förordning.

Den första korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den genomsnittliga åldersersättning som vägts med befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnad för förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet som anges i bilagan till denna förordning.

Den andra korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den genomsnittliga standardkostnad som vägts med befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnad för förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet som anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2011:680).

7 §  En kommuns standardkostnad för förskoleklass och grundskola beräknas genom att andelen barn i kommunen i åldersgrupperna 6 och 7-15 år multipliceras med den beräknade genomsnittskostnaden per barn i respektive åldersgrupp i landet. Genomsnittskostnaden per barn i åldersgruppen 6 respektive 7-15 år beräknas utifrån den genomsnittliga standardkostnad för förskoleklassen respektive grundskolan som anges i bilagan till denna förordning.

För kostnader som avser modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk beräknas ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget beräknas utifrån andelen barn med utländsk bakgrund i åldersgruppen 7-15 år i kommunen multiplicerad med en genomsnittlig kostnad per barn i åldersgruppen 7-15 år i landet för modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk. Från detta tillägg görs avdrag för den genomsnittliga ersättningen per invånare för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk.

Kommuner som har merkostnader för små skolor och skolskjutsar får ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget beräknas utifrån en teoretisk organisation av skolor i olika storlekar och kostnadsklasser, med elevernas geografiska spridning i kommunen åren 1997, 1999 och 2001 som grund. Samtliga kommuner får ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.

8 §  En kommuns standardkostnad för gymnasieskola beräknas genom att andelen ungdomar i kommunen i åldersgruppen 16-18 år multipliceras med den beräknade genomsnittskostnaden per invånare i den åldersgruppen i landet. Genomsnittskostnaden beräknas utifrån den genomsnittliga standardkostnad för gymnasieskolan som anges i bilagan till denna förordning.

Kommuner som har merkostnader för resor och inackordering av gymnasieelever får ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget beräknas utifrån en teoretiskt bestämd placering av skolor med hänsyn till befolkningens bosättningsmönster år 2001 samt utifrån en beräknad kostnad för resor och inackordering. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.

Kommuner får ett tillägg till eller avdrag från den enligt första stycket beräknade kostnaden på grund av elevernas programval. Tillägget eller avdraget beräknas utifrån den genomsnittliga kostnaden två år före och tre år före utjämningsåret för de program som kommunens elever har valt.

9 §  En kommuns standardkostnad för individ- och familjeomsorg beräknas med hjälp av två modeller, en för barn- och ungdomsvård och en för ekonomiskt bistånd, missbrukarvård och övrig verksamhet.

10 §  Kommunens standardkostnad för barn- och ungdomsvård beräknas utifrån

1. andelen barn till ensamstående föräldrar,
2. andelen barn med utländsk bakgrund,
3. andelen lagförda ungdomar, och
4. kommunens folkmängd.

Värdena för respektive variabel multipliceras med de parametervärden som anges i bilagan till denna förordning.

11 §  Kommunens standardkostnad för ekonomiskt bistånd, missbrukarvård och övrig verksamhet beräknas utifrån

1. andelen ensamstående kvinnor med barn,
2. andelen flyktingar och övriga utrikes födda,
3. andelen arbetslösa utan arbetslöshetsersättning,
4. andelen män i åldersgruppen 25-64 år med låg inkomst, och
5. ett täthetsindex.

Värdena för respektive variabel multipliceras med de parametervärden som anges i bilagan till denna förordning.

12 §  Standardkostnaderna för respektive modell multipliceras med en korrigeringsfaktor, varefter summan av produkterna bildar standardkostnaden för individ- och familjeomsorg. Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den genomsnittliga standardkostnaden som vägts med befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnaden för barn- och ungdomsvård respektive ekonomiskt bistånd, missbrukarvård och övrig verksamhet som anges i bilagan till denna förordning.

13 §  En kommuns standardkostnad för barn och ungdomar med utländsk bakgrund beräknas utifrån andelen barn och ungdomar i åldern 0-19 år som är födda eller som har minst en förälder född utanför Norden och de länder som var medlemmar i EU år 2003.

Kommuner får ett tillägg på 75 kronor per invånare för varje procentenhet som andelen barn och ungdomar med utländsk bakgrund överstiger den genomsnittliga andelen för landet.

14 §  En kommuns standardkostnad för äldreomsorg beräknas enligt följande. En normkostnad beräknas per kön och civilstånd för var och en av åldersgrupperna 65-69, 70-74, 75-79, 80-84, 85-89 samt 90 år och äldre fördelade på födda inom och utanför Norden. Andelen invånare i kommunen i respektive grupp multipliceras med kommunens normkostnad för gruppen, varefter produkterna summeras.

En kommuns normkostnad för respektive grupp beräknas genom att en genomsnittlig kostnad per person i landet fördelade på ålder, kön, civilstånd, yrkesbakgrund och födelseland multipliceras med antalet personer i kommunen i respektive grupp år 2002.

Summan av en kommuns totala normkostnad multipliceras med en korrigeringsfaktor, varefter produkten, efter tillägg och avdrag enligt fjärde stycket, utgör standardkostnaden för äldreomsorg. Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den genomsnittliga standardkostnaden som vägts med befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnad för äldreomsorg som anges i bilagan till denna förordning.

De glesbygdskommuner som anges i bilagan till denna förordning får ett tillägg på fem procent till den enligt första, andra och tredje styckena beräknade standardkostnaden. Ett tillägg ges för merkostnader för hemtjänst, som beräknas utifrån de äldres geografiska spridning i kommunen år 2001. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.

15 §  En kommuns merkostnader till följd av befolkningsförändringar beräknas för

1. kommuner vars befolkning under en tioårsperiod minskat med mer än två procent,
2. kommuner som under en femårsperiod haft en minskning av antalet barn och ungdomar i åldersgruppen 7-18 år, förutsatt att minskningen överstiger motsvarande minskning i landet med minst två procentenheter,
3. kommuner som under en femårsperiod haft en ökning av antalet barn och ungdomar i åldersgruppen 7-18 år, förutsatt att ökningen överstiger ökningen i landet med minst fem procentenheter, och
4. kommuner som under en fyraårsperiod haft en ökning av antalet invånare med i genomsnitt minst 1,2 procent per år och där folkmängden från och med den 1 november två år före utjämningsåret till och med den 1 november året före utjämningsåret ökat med minst 1,2 procent.

16 §  Befolkningsminskning under en tioårsperiod är skillnaden mellan befolkningen den 31 december tolv år före utjämningsåret och befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret. Skillnadens andel av befolkningen den 31 december tolv år före utjämningsåret utgör den procentuella befolkningsminskningen.

Den procentuella befolkningsminskningen under en tioårsperiod reduceras med två procentenheter och multipliceras med 100 kronor per invånare.

17 §  Befolkningsminskning under en femårssperiod är skillnaden mellan befolkningen den 31 december sju år före utjämningsåret och befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret. Skillnadens andel av befolkningen den 31 december sju år före utjämningsåret utgör den procentuella befolkningsminskningen.

Den del av befolkningsminskningen under en femårsperiod i åldersgruppen 7-18 år som överstiger befolkningsminskningen i landet under samma period i åldersgruppen 7-18 år med två procentenheter multipliceras med 12 300 kronor per person. Har antalet personer i landet i åldersgruppen 7-18 år ökat under femårsperioden, skall den del av befolkningsminskningen i kommunen som överstiger två procentenheter multipliceras med 12 300 kronor per person.

18 §  Befolkningsökning under en femårssperiod i åldersgruppen 7-18 år är skillnaden mellan befolkningen i den aktuella åldersgruppen den 31 december sju år före utjämningsåret och befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret.

Den del av befolkningsökningen under en femårsperiod i åldersgruppen 7-18 år som överstiger befolkningsökningen i landet under samma period i åldersgruppen 7-18 år med fem procentenheter multipliceras med 12 000 kronor per person. Har antalet personer i landet i åldersgruppen 7-18 år minskat under femårsperioden, skall den del av befolkningsökningen i kommunen som överstiger fem procentenheter multipliceras med 12 000 kronor per person.

19 §  Befolkningsökning under en fyraårsperiod är skillnaden mellan befolkningen den 1 november sex år före utjämningsåret och befolkningen den 1 november två år före utjämningsåret.

Den del av befolkningsökningen räknat i antalet personer från och med den 1 november två år före utjämningsåret till och med den 1 november året före utjämningsåret som överstiger 1,2 procent samt kommunens folkmängd den 1 november två år före utjämningsåret multipliceras med kommunens intäkter året före utjämningsåret dividerat med antalet invånare i kommunen. Kommunens intäkter året före utjämningsåret beräknas enligt anvisningar i bilagan till denna förordning. Förordning (2005:810).

20 §  En kommuns standardkostnad för bebyggelsestruktur beräknas som summan av de beräknade standardkostnaderna i 2004 års kostnadsutjämning för gator och vägar, uppvärmningskostnader samt administration, resor och räddningstjänst och av standardkostnaden för byggkostnader som anges i bilagan till denna förordning.

Vid beräkningen av standardkostnaderna för gator och vägar samt administration, resor och räddningstjänst ska underlaget uppdateras enligt anvisningar i bilagan till denna förordning. Förordning (2007:1271).

20 a §  En kommuns standardkostnad för löner beräknas utifrån ett löneindex som är baserat på medellönen för kommunanställda i angränsande kommuner, köpeskillingen för småhus i kommunen och förvärvsarbetsgraden i kommunen. För kommuner med ett värde på löneindex som överstiger 100 beräknas ett tillägg motsvarande hälften av produkten av den del av löneindexet som överstiger 100 och en justerad lönekostnad. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.

En kommuns justerade lönekostnad beräknas på följande sätt. Kommunens standardkostnad för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg, förskoleklass och grundskola, gymnasieskola, individ- och familjeomsorg, uppdelad på barn- och ungdomsvård och övrig individ- och familjeomsorg, samt äldreomsorg multipliceras med lönekostnadsandelen för respektive verksamhet, varefter produkterna summeras. Lönekostnadsandelen för vardera verksamheten anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2007:1271).

21 §  Ett landstings standardkostnad för hälso- och sjukvård beräknas utifrån befolkningens vårdbehov och hälso- och sjukvård i glesbygd.

Kostnaden för befolkningens vårdbehov beräknas med hjälp av två modeller, en för vårdtunga grupper och en för den övriga befolkningen.

22 §  I modellen för vårdtunga grupper beräknas genomsnittskostnaden för behandlingen av följande sjukdomstillstånd: elakartad tumörsjukdom, cerebrovaskulär sjukdom, inflammatorisk ledsjukdom, artros, ischemisk hjärtsjukdom och hjärtsvikt, höftfraktur, schizofreni, övriga psykoser och hiv.

I modellen beräknas de genomsnittliga kostnaderna för behandlingen av vart och ett av de olika sjukdomstillstånden efter kön och följande åldersgrupper: 0-19, 20-49, 50-74, 75-79, 80-89 samt 90 år och äldre. För varje landsting multipliceras antalet personer i respektive vårdgrupp med nämnda kostnader för vart och ett av de olika sjukdomstillstånden efter kön och angivna åldersgrupper.

23 §  I modellen för den övriga befolkningen delas den övriga befolkningen in i olika grupper utifrån kön, åldersgrupperna 0, 1-4, 5-9, 10-14, 15-19, 20-24, 25-29, 30-39, 40-49, 50-59, 60- 69, 70-74 och 75 år och äldre, civilstånd, sysselsättningsstatus, inkomst och boendetyp. I varje landsting multipliceras antalet personer i respektive grupp med den genomsnittliga kostnaden för gruppen.

24 §  Summan av den beräknade kostnaden för vårdtunga grupper och för övriga grupper divideras med antal invånare i landstinget den 31 december två år före utjämningsåret.

Ett landstings kostnader enligt första stycket multipliceras med en korrigeringsfaktor, varefter produkten utgör kostnaden för befolkningens vårdbehov. Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den genomsnittliga standardkostnad som vägts med befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnad för hälso- och sjukvård som anges i bilagan till denna förordning.

25 §  Ett landstings kostnader för hälso- och sjukvård i glesbygd beräknas utifrån en teoretiskt bestämd placering av sjukhus, ambulanscentraler och vårdcentraler. Utifrån denna placering av enheterna beräknas även kostnader för övernattningsplatser vid vårdcentraler och behovet av sjukresor. Samtliga landsting får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av de beräknade kostnaderna per invånare i landet för hälso- och sjukvård i glesbygd.