1 §  Denna förordning gäller avgifter som skall betalas för statliga myndigheters och kommunernas kostnader för offentlig kontroll, prövning och registrering enligt livsmedelslagen (2006:804), de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.

2 §  Bestämmelser om kontrollmyndigheter och behöriga myndigheter finns i livsmedelsförordningen (2006:813).

4 §  Avgiften skall betalas av livsmedelsföretagare vars verksamhet är föremål för kontroll. Avgiften skall även betalas av den som bedriver verksamhet i en anläggning för tillverkning av snus eller tuggtobak eller i en anläggning för dricksvattenförsörjning.

5 §  Avgiften skall betalas efter särskilt beslut av kontrollmyndigheten.

6 §  Avgiften fastställs av kontrollmyndigheten.

Om kontrollmyndigheten är en kommun skall avgiften fastställas av den kommunala nämnd som utför kontrollen på grundval av en taxa som kommunfullmäktige bestämmer.

8 §  Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om hur en avgift som tas ut av en statlig kontrollmyndighet skall beräknas.

9 §  Den årliga avgiften skall betalas från och med det kalenderår som följer efter det att verksamheten påbörjats. Avgiften skall därefter betalas med helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår.

10 §  Om det finns särskilda skäl får kontrollmyndigheten sätta ned eller efterskänka avgiften.

12 §  Avgift skall inte betalas för kontroll som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogade.

13 §  Den som hos en behörig myndighet ansöker om godkännande, eller anmäler registrering, av en anläggning för att driva livsmedelsverksamhet eller för att tillverka snus och tuggtobak eller för dricksvattenförsörjning skall betala en avgift för myndighetens prövning av frågan om godkännande eller registrering.

Av bestämmelsen i första stycket följer att en kommun är skyldig att ta ut en avgift för att täcka kostnaderna för kommunens prövning eller registrering.

14 §  Avgiftens storlek fastställs av den behöriga myndigheten.

Om myndigheten är en kommun skall avgiften fastställas av den kommunala nämnd som utför kontrollen på grundval av en taxa som kommunfullmäktige bestämmer.

15 §  Avgiften skall beräknas på grundval av den allmänna principen om tillräckliga finansiella resurser i artikel 26 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004. Vidare skall vid beräkningen av avgiften för prövning av frågan om godkännande hänsyn tas till de kriterier som föreskrivs i artikel 27.4-7 i samma förordning.

16 §  Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om hur en avgift som tas ut av en statlig myndighet skall beräknas.

17 §  Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för att bekosta kontroll av rester av bekämpningsmedel, veterinärmedicinska preparat, persistenta organiska miljöföroreningar och andra främmande ämnen i livsmedel som producerats i Sverige.

Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om hur en avgift som tas ut för en statlig kontrollmyndighets kontroll skall beräknas.

18 §  Kontrollmyndigheten får ta ut en avgift för myndighetens bemanning vid slakterier, styckningsanläggningar och vilthanteringsanläggningar.

Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om avgiften för verkets bemanning vid sådana anläggningar.

Om kontrollmyndigheten är en kommun fastställs avgiften av den kommunala nämnd som utför kontrollen på grundval av en taxa som bestäms av kommunfullmäktige.

19 §  Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om skyldighet att betala ytterligare avgifter för kontroll eller prövning.

Om Livsmedelsverket har föreskrivit skyldighet att betala avgift för en statlig myndighets kontroll eller prövning får verket även meddela föreskrifter om hur avgiften skall beräknas.

Om Livsmedelsverkets föreskrifter enligt första stycket innefattar avgift för en kommuns kontroll eller prövning är kommunen skyldig att ta ut en avgift enligt en taxa som kommunfullmäktige bestämmer.

20 §  Livsmedelsverket får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

21 §  I 31 och 32 §§livsmedelslagen (2006:804) finns bestämmelser om överklagande av statliga myndigheters och kommunala nämnders beslut.