1 §  Denna förordning gäller avgifter som ska betalas för statliga myndigheters och kommunernas kostnader för

1. offentlig kontroll, prövning och registrering enligt livsmedelslagen (2006:804), de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen,
2. offentlig kontroll, kontroll av att produktspecifikationen följs innan produkten släpps ut på marknaden, uppföljande kontroll hos producenter av vin samt handläggning av ansökningar om registrering, ändring av produktspecifikation och avregistrering enligt lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen,
3. sådan offentlig kontroll av ekologisk produktion som avses i 2 § första stycket lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion utom när det gäller foder, och
4. prövning av ärenden enligt de EU-förordningar som anges i 1 § lagen om kontroll av ekologisk produktion eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Bestämmelser om avgifter för ekologisk kontroll som avser foder finns i förordningen (2006:1165) om avgifter för offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter. Förordning (2013:1060).

2 §  Bestämmelser om kontrollmyndigheter och behöriga myndigheter finns i livsmedelsförordningen (2006:813), förordningen (2009:1425) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion och förordningen (2013:1059) om kontroll av ekologisk produktion.

I förordningen om kontroll av ekologisk produktion finns det även bestämmelser om avgifter för offentlig kontroll som utförs av kontrollorgan. Förordning (2013:1060).

3 §  En kontrollmyndighets kostnader för offentlig kontroll av livsmedel och ekologisk produktion ska täckas av en årlig avgift. Detta gäller dock inte kostnader för

1. offentlig kontroll av livsmedelsföretag i primärproduktionen av livsmedel eller en kontrollmyndighets kostnader för sådan kontroll av en livsmedelsanläggning som får utföras enligt 25 a § livsmedelsförordningen (2006:813), och
2. sådan offentlig kontroll som avses i 11-11 b §§. Förordning (2019:708).

3 a §  Trots vad som anges i 3 § får kostnader för offentlig kontroll av styckningsanläggningar täckas dels av en årlig avgift, dels av en bemanningsavgift som tas ut med stöd av 18 §. För offentlig kontroll av slakterier och vilthanteringsanläggningar får, i stället för det som sägs i 3 §, en bemanningsavgift tas ut med stöd av 18 §. Förordning (2019:708).

4 §  Avgiften ska betalas av de livsmedelsföretagare och aktörer inom ekologisk produktion vilkas verksamhet är föremål för kontroll. Avgiften ska även betalas av den som bedriver verksamhet i en anläggning för tillverkning av snus eller tuggtobak eller i en anläggning för dricksvattenförsörjning. Förordning (2013:1060).

5 §  Avgiften skall betalas efter särskilt beslut av kontrollmyndigheten.

6 §  Avgiften fastställs av kontrollmyndigheten.

Om kontrollmyndigheten är en kommun skall avgiften fastställas av den kommunala nämnd som utför kontrollen på grundval av en taxa som kommunfullmäktige bestämmer.

7 §  I 12-12 b §§ finns bestämmelser om hur den årliga avgiften ska beräknas. Förordning (2019:708).

9 §  Den årliga avgiften ska betalas med helt avgiftsbelopp från och med det kalenderår då verksamheten påbörjas. Avgiften ska därefter betalas med helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår.

Den som enligt 13 § ska betala en avgift för godkännande av en anläggning, ska dock betala den årliga avgiften från och med kalenderåret efter det att verksamheten påbörjats. Förordning (2009:922).

10 §  Om det finns särskilda skäl får kontrollmyndigheten sätta ned eller efterskänka avgiften.

11 §  En kontrollmyndighet får ta ut avgift för kostnader för offentlig kontroll som utförs efter klagomål och som är nödvändig för att undersöka den påstådda bristen. Den begränsning av avgiftsskyldigheten som framgår av artikel 83.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) ska även tillämpas vid offentlig kontroll av anläggningar för dricksvattenförsörjning och för tillverkning av snus eller tuggtobak. Förordning (2019:708).

11 a §  I artikel 79.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att avgift i vissa fall ska tas ut för offentlig kontroll som ursprungligen inte var planerad och som blivit nödvändig efter det att bristande efterlevnad påvisats. Artikel 79.2 c ska även tillämpas vid sådan offentlig kontroll av

1. ekologisk produktion och skyddade beteckningar, och
2. anläggningar för dricksvattenförsörjning och för tillverkning av snus eller tuggtobak. Förordning (2019:708).

11 b §  Bestämmelserna i 11 och 11 a §§ ska även tillämpas vid offentlig kontroll på grund av bristande efterlevnad av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, i de delar förordningen kompletterar livsmedels-lagen (2006:804). Förordning (2019:708).

12 §  Årlig avgift, avgift för offentlig kontroll efter klagomål och avgift för offentlig kontroll som ursprungligen inte var planerad ska beräknas på grundval av den allmänna principen om tillräckliga finansiella resurser i artikel 78.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625.

I artiklarna 81 och 82 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om hur avgiften för verksamheter som omfattas av artiklarna 79.1 a och 79.2 i samma förordning ska beräknas. Förordning (2019:708).

12 a §  Kontrollmyndigheten får, under de förutsättningar som anges i artikel 79.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625, besluta att minska beloppet för avgiften.

Kontrollmyndigheten får även, i det fall som anges i artikel 79.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625, besluta att en avgift i det enskilda fallet inte ska tas ut om beloppet är så lågt att ett uttag skulle vara oekonomiskt med hänsyn till kostnaderna för uttaget och de totala förväntade inkomsterna från avgiften.

Andra stycket ska även tillämpas vid beslut om avgift för offentlig kontroll av ekologisk produktion och skyddade beteckningar. Förordning (2019:708).

12 b §  Livsmedelsverket får meddela ytterligare föreskrifter om hur en avgift som ska tas ut av en statlig kontrollmyndighet ska beräknas, om inte annat anges i andra stycket.

Statens jordbruksverk får meddela ytterligare föreskrifter om hur en avgift som tas ut av en statlig kontrollmyndighet ska beräknas när det gäller den kontroll som utförs av ekologisk produktion i fråga om produktion och hantering av jordbruks- och vattenbruksprodukter som inte är livsmedel. Förordning (2019:708).

13 §  Den som hos en behörig myndighet ansöker om godkännande, eller anmäler registrering, av en anläggning för att driva livsmedelsverksamhet eller för att tillverka snus och tuggtobak eller för dricksvattenförsörjning ska betala en avgift för myndighetens prövning av frågan om godkännande eller registrering. Detta gäller dock inte primärproducenter av livsmedel.

Av bestämmelsen i första stycket följer att en kommun är skyldig att ta ut en avgift för att täcka kostnaderna för kommunens prövning eller registrering. Förordning (2013:679).

14 §  Avgiftens storlek fastställs av den behöriga myndigheten.

Om myndigheten är en kommun skall avgiften fastställas av den kommunala nämnd som utför kontrollen på grundval av en taxa som kommunfullmäktige bestämmer.

15 §  Avgiften ska beräknas på grundval av den allmänna principen om tillräckliga finansiella resurser i artikel 78.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625. Förordning (2019:708).

15 a §  Kontrollmyndigheten får, under de förutsättningar som anges i artikel 79.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625, besluta att minska beloppet för avgiften.

Kontrollmyndigheten får även, i det fall som anges i artikel 79.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625, besluta att en avgift i det enskilda fallet inte ska tas ut om beloppet är så lågt att ett uttag skulle vara oekonomiskt med hänsyn till kostnaderna för uttaget och de totala förväntade inkomsterna från avgiften. Förordning (2019:708).

16 §  Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om hur en avgift som tas ut av en statlig myndighet skall beräknas.

17 §  Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för att bekosta kontroll av rester av bekämpningsmedel, veterinärmedicinska preparat, persistenta organiska miljöföroreningar och andra främmande ämnen i livsmedel som producerats i Sverige.

Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om hur en avgift som tas ut för en statlig kontrollmyndighets kontroll skall beräknas.

18 §  Kontrollmyndigheten får ta ut en avgift för myndighetens bemanning vid slakterier, styckningsanläggningar och vilthanteringsanläggningar.

Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om avgiften för verkets bemanning vid sådana anläggningar.

Om kontrollmyndigheten är en kommun fastställs avgiften av den kommunala nämnd som utför kontrollen på grundval av en taxa som bestäms av kommunfullmäktige.

19 §  Den som ansöker hos den behöriga myndigheten om registrering av en skyddad beteckning, ändring av en produktspecifikation eller avregistrering ska betala en avgift för myndighetens handläggning. Avgiften ska betalas med ett belopp som bestäms av myndigheten.

Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om hur en avgift som tas ut av en statlig myndighet ska beräknas. Förordning (2009:1465).

20 §  Behörig myndighet ska ta ut avgifter för kostnader för kontroll av att produktspecifikationen följs innan en produkt släpps ut på marknaden och för uppföljande kontroll hos producenter av vin.

Om kontrollmyndigheten är en kommun, ska avgiften fastställas av den kommunala nämnd som utför kontrollen på grundval av en taxa som kommunfullmäktige bestämmer.

Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om hur en avgift som tas ut av en statlig kontrollmyndighet ska beräknas. Förordning (2009:1465).

20 a §  Livsmedelsverket och Jordbruksverket får inom sina respektive ansvarsområden enligt 1 § förordningen (2013:1059) om kontroll av ekologisk produktion meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för prövning av ärenden hos en statlig myndighet enligt de EU-förordningar som anges i 1 § lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen om kontroll av ekologisk produktion. Förordning (2013:1060).

21 §  Livsmedelsverket får, inom sitt ansvarsområde, meddela föreskrifter om skyldighet att betala ytterligare avgifter för kontroll eller prövning och om hur sådana avgifter ska beräknas.

Om Livsmedelsverkets föreskrifter enligt första stycket innefattar en avgift för en kommuns kontroll eller prövning är kommunen skyldig att ta ut avgiften enligt en taxa som kommunfullmäktige bestämmer.

Jordbruksverket får, inom sitt ansvarsområde, meddela föreskrifter om skyldighet att betala ytterligare avgifter för kontroll eller prövning och om hur sådana avgifter ska beräknas. Förordning (2017:1178).

22 §  Livsmedelsverket får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (2009:1465).

23 §  I 31 och 32 §§livsmedelslagen (2006:804), 19 och 20 §§ lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel och i 29 och 30 §§ lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion finns det bestämmelser om överklagande av statliga myndigheters och kommunala nämnders beslut. Förordning (2013:1060).