1 §  Strålsäkerhetsmyndigheten är förvaltningsmyndighet för frågor om skydd av människors hälsa och miljön mot skadlig verkan av joniserande och icke-joniserande strålning, frågor om säkerhet och fysiskt skydd i kärnteknisk och annan verksamhet med strålning samt frågor om nukleär icke- spridning.

Myndigheten ska vara pådrivande för en god strålsäkerhet i samhället och i sin verksamhet arbeta för att

1. förebygga radiologiska olyckor samt säkerställa strålsäker drift och avfallshantering i kärnteknisk verksamhet,
2. minimera riskerna med och optimera effekterna av strålning vid medicinsk tillämpning,
3. minimera riskerna med strålning som används i produkter och tjänster eller som uppstår som en biprodukt vid användning av produkter och tjänster,
4. minimera riskerna med exponering av naturligt förekommande strålning, och
5. förbättra strålsäkerheten internationellt. Förordning (2009:949).

2 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ansvarar för samordning, utveckling, uppföljning, utvärdering, rapportering och information i fråga om miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö samt för att ge förslag till kostnadseffektiva åtgärder och på andra sätt verka för att miljökvalitetsmålet och dess delmål nås.

I miljömålsarbetet ska myndigheten rapportera till det miljömålsråd som finns inom Naturvårdsverket och samråda med rådet om vilken rapportering som behövs.

Inom ramen för miljömålsarbetet ska myndigheten fortlöpande uppskatta de risker som strålningen innebär för såväl befolkningen i sin helhet som för särskilda grupper. Förordning (2009:949).

2 a §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska se till att de regelverk och rutiner som myndigheten disponerar över är kostnadseffektiva och enkla för medborgare och företag. Förordning (2009:949).

3 §  Strålsäkerhetsmyndigheten handlägger finansieringsfrågor som rör hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet.

Myndigheten ska hålla Kärnavfallsfonden informerad om storleken på de in- och utbetalningar av fondmedel som planeras och prognostiseras för varje reaktorinnehavare och annan tillståndshavare samt om myndighetens verksamhet på finansieringsområdet i övrigt på ett sådant sätt att Kärnavfallsfonden kan fullgöra sina uppgifter.

4 §  Strålsäkerhetsmyndigheten är huvudman för riksmätplatsen för joniserande strålning.

5 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska hålla ett nationellt register över de stråldoser som arbetstagare utsätts för eller kan utsättas för i samband med verksamhet med strålning samt utfärda personliga dokument och strålövervakning (dospass) för dessa arbetstagare. Förordning (2009:949).

6 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska bidra till att nationell kompetens för dagens och framtidens behov utvecklas inom myndighetens verksamhetsområde. Myndigheten ska därför ta initiativ till forskning och studier samt bedriva omvärldsanalys och utvecklingsverksamhet.

Myndigheten ska vidare genomföra beräkningar och mätningar samt ta fram underlag för bedömningar inom strålskyddsområdet och upprätthålla kompetens för att kunna förutse och möta framtida frågor. Förordning (2009:949).

7 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska genom information och öppenhet bidra till att ge allmänheten insyn i all verksamhet som omfattas av myndighetens ansvar. Detta arbete ska syfta till att

1. främja hälsa och motverka ohälsa,
2. förebygga akuta strålskador och minska risken för sena skador till följd av strålning, och
3. ge råd och informera om strålning, dess egenskaper och användningsområden samt om strålskydd.

8 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ansvarar för sådana uppgifter som följer av Sveriges internationella åtaganden inom myndighetens verksamhetsområde.

Myndigheten utövar tillsyn över att svenskt kärnämne och svensk kärnteknisk utrustning används såsom deklarerats i enlighet med Sveriges internationella åtaganden. I fråga om nukleär icke- spridning, inklusive exportkontroll, ska myndigheten verka för att ämnena och utrustningen inte kommer till användning för kärnvapen.

9 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ansvarar för det förberedande nationella arbete som följer av 1994 års konvention om kärnsäkerhet (SÖ 1995:71) och 1997 års gemensamma konvention om säkerhet vid hantering av använt kärnbränsle och säkerhet vid hantering av radioaktivt avfall (SÖ 1999:60).

Myndigheten har ett särskilt funktionsansvar som behörig myndighet enligt Internationella atomenergiorganets (IAEA) konventioner om assistans och tidig varning vid nukleära eller radiologiska nödsituationer innebärande att myndigheten bland annat ska förmedla och ta emot information om nödsituationer enligt konventionen om tidig varning och bistå Internationella atomenergiorganet vid sådana situationer enligt konventionen om assistans.

10 §  Strålsäkerhetsmyndigheten är nationell kontaktpunkt för Internationella atomenergiorganets databas för olaglig handel och annan otillåten hantering av kärnämnen och radioaktiva ämnen (Illicit Trafficking in Nuclear Materials and Other Radioactive Sources, ITDB) samt ansvarar för Sveriges frivilliga rapportering till atomenergiorganet enligt det åtagande som framgår av informationscirkuläret INFCIRC/415. Förordning (2009:949).

10 a §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska enligt de riktlinjer om kärnteknisk export som har överenskommits inom Nuclear Suppliers Group (NSG) och som NSG har informerat medlemsstaterna i Internationella atomenergiorganet om genom informationscirkulär INFCIRC/254/Part 1

1. inhämta försäkran från den mottagande statens regering vid export av kärnämne och kärntekniskt material m.m., och
2. utforma och avlämna Sveriges försäkran till den exporterande statens regering vid import av kärnämne och kärntekniskt material m.m.

Första stycket gäller inte vid export till en stat som tidigare inte har importerat sådant material från Sverige eller vid import från en stat som tidigare inte har exporterat sådant material till Sverige. Förordning (2010:23).

11 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska utföra de uppgifter i transportärenden som ankommer på behörig myndighet enligt rådets förordning (Euratom) nr 1493/93 av den 8 juni 1993 om transport av radioaktiva ämnen mellan medlemsstater och rådets direktiv 2006/117/Euratom av den 20 november 2006 om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle. Förordning (2009:117).

12 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska utföra de uppgifter och beakta de principer som ankommer på behörig myndighet och som föreskrivs i rådets direktiv 2003/122/Euratom av den 22 december 2003 om kontroll av slutna radioaktiva strålkällor med hög aktivitet och herrelösa strålkällor samt i Internationella atomenergiorganets uppförandekod (Code of Conduct on the Safety and Security of Radioactive Sources, IAEA/CODEOC/2004).

13 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska bedriva internationellt samarbete med motsvarande samhällsfunktioner i andra länder och multinationella organisationer inom sitt verksamhetsområde. Myndigheten ska biträda regeringen med underlag och expertkunskaper inom internationell verksamhet på strålskydds- och kärnsäkerhetsområdet samt i fråga om nukleär icke- spridning, inklusive exportkontroll.

Myndigheten ska bevaka framtagandet av internationella rekommendationer och standarder som utarbetas av erkända internationella organisationer och som kan förväntas få betydelse inom myndighetens ansvarsområde.

15 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska inom den nationella strålskyddsberedskapen samordna de beredskapsåtgärder som krävs för att förebygga, identifiera och detektera nukleära eller radiologiska händelser som kan leda till skador på människors hälsa eller miljön. Myndigheten ska i detta sammanhang

1. ge råd om strålskydd och sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen, om en nukleär eller radiologisk nödsituation inträffar inom eller utom landet,
2. upprätthålla och leda en nationell organisation för expertstöd vid nukleära och radiologiska nödsituationer, och
3. svara för teknisk rådgivning till de myndigheter som är ansvariga för hanteringen av konsekvenserna av en olycka i kärnteknisk verksamhet, om den inträffar inom eller utom landet.

16 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska vid ingripanden i en radiologisk nödsituation eller i fall då efterverkningarna av en tidigare nödsituation eller strålningsverksamhet medför bestående bestrålning, beakta de principer som anges i rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning, om inte dessa frågor ankommer på någon annan myndighet enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

17 §  Föreskrifter om Strålsäkerhetsmyndighetens medverkan i totalförsvaret finns i förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap.

18 §  Strålsäkerhetsmyndigheten leds av en myndighetschef.

19 §  Vid Strålsäkerhetsmyndigheten ska det finnas ett insynsråd som består av högst tio ledamöter.

20 §  Inom Strålsäkerhetsmyndigheten finns en delegation för frågor om finansiering av hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet som är ett rådgivande organ i frågor som rör upprättande av förslag till och fastställande av kärnavfallsavgift, finansieringsbelopp och kompletteringsbelopp.

Delegationen består av myndighetschefen, som är ordförande, och högst åtta andra ledamöter som ska representera statliga myndigheter och oberoende institutioner med relevant kompetens.

21 §  Inom Strålsäkerhetsmyndigheten finns en nämnd för frågor om reaktorsäkerhet.

22 §  Inom Strålsäkerhetsmyndigheten finns en nämnd för frågor om radioaktivt avfall och använt kärnbränsle.

23 §  Inom Strålsäkerhetsmyndigheten finns en nämnd för forskningsfrågor.

24 §  Generaldirektören är myndighetschef.

25 §  Regeringen utser för en bestämd tid ledamöterna i delegationen för frågor om finansiering av hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet.

26 §  Vid Strålsäkerhetsmyndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.

27 §  Personalföreträdarförordningen (1987:1101) ska tillämpas på Strålsäkerhetsmyndigheten.