1 §  Konsumentverket är förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor och har ansvar för att

1. de konsumentskyddande regler som ligger inom myndighetens tillsynsansvar följs,
2. konsumenter har tillgång till information och vägledning om konsumenters rättigheter och skyldigheter samt annan information som ger dem möjlighet att göra väl avvägda val om ingen annan myndighet har den uppgiften, och
3. stärka konsumenternas ställning på marknaden genom kontakter med privata aktörer och i det arbetet genomföra branschöverenskommelser och insatser på standardiseringsområdet. Förordning (2015:122).

2 §  Myndigheten ska i sin löpande verksamhet

1. integrera frågor om hållbar utveckling samt verka för att generationsmålet och miljökvalitetsmålen nås och vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling, och
2. integrera ett funktionshindersperspektiv och utifrån detta stödja och driva på övriga berörda parter. Förordning (2011:1218).

3 §  Myndigheten ska därutöver

1. bevaka och analysera marknaderna ur ett konsumentperspektiv samt vid behov vidta eller föreslå åtgärder,
2. bevaka konsumenters möjligheter att agera på ett ur miljösynpunkt hållbart sätt,
3. med utbildning och information stödja kommunernas konsumentverksamhet i frågor som rör konsumentskydd och konsumentlagstiftning,
4. vara kontaktmyndighet för svenska myndigheters samarbete med myndigheter inom EES och med Europeiska kommissionen i konsumentrelaterade frågor som rör informationssamhällets tjänster enligt lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster,
5. vara kontaktmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen,
6. fullgöra de uppgifter som en behörig myndighet har enligt samma förordning, i fråga om efterlevnaden av sådana regler som myndigheten har tillsyn över,
7. bistå konsumenter vid gränsöverskridande tvister samt samarbeta och utbyta information med alternativa tvistlösningsorgan enligt artikel 14 respektive 17 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG, i den ursprungliga lydelsen,
8. vara kontaktpunkt för tvistlösning online enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 524/2013 av den 21 maj 2013 om tvistlösning online vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG, och
9. fullgöra de skyldigheter som en behörig myndighet har enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010, i den ursprungliga lydelsen, inom ramen för sin befogenhet och i fråga om efterlevnaden av sådana regler som myndigheten har tillsyn över. Förordning (2016:1038).

4 §  Myndigheten får meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna prisinformation och om beräkningen av pris och jämförpris enligt prisinformationslagen (2004:347).

5 §  Konsumentombudsmannen får

1. göra anmälan om grupptalan till Allmänna reklamationsnämnden enligt förordningen (2015:739) med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden,
2. väcka offentlig grupptalan enligt lagen (2002:599) om grupprättegång i tvister mellan konsumenter och näringsidkare som rör varor, tjänster eller andra nyttigheter som tillhandahålls huvudsakligen för enskilt bruk, när ombudsmannen anser att det är motiverat från allmän synpunkt, och
3. besluta att biträda konsumenter enligt lagen (2011:1211) om Konsumentombudsmannens medverkan i vissa tvister. Förordning (2015:740).

5 a §  Om Konsumentombudsmannen beslutar att biträda en konsument enligt lagen (2011:1211) om Konsumentombudsmannens medverkan i vissa tvister, ska Konsumentombudsmannen kontrollera om konsumenten har rättshjälp. Om så är fallet ska Konsumentombudsmannen underrätta den myndighet som beslutar i rättshjälpsfrågan om sitt beslut att biträda konsumenten. Har konsumentens rättshjälp upphört när talan väcks vid allmän domstol, ska Konsumentombudsmannen upplysa domstolen om att konsumenten har haft rättshjälp i den rättsliga angelägenheten. Förordning (2011:1218).

6 §  Myndigheten ska

1. stödja och vara pådrivande i andra myndigheters arbete med integrering av konsumentaspekter i verksamheten och tillhandahållande av konsumentinformation,
2. löpande samråda med Finansinspektionen och Läkemedelsverket på de områden där myndigheterna har ett gemensamt tillsynsansvar, och
3. samråda med Socialstyrelsen i arbetet med att ta fram underlag till regeringens beslut om riksnorm enligt 2 kap. 1 § första stycket socialtjänstförordningen (2001:937).

7 §  Myndigheten ska

1. i sin redovisning enligt 3 kap. 1 § förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag redogöra för de grunder som ligger bakom myndighetens prioritering vid val mellan olika insatser; redovisningen av verksamheten ska göras i förhållande till de uppgifter som framgår av 1–5 §§,
2. i fråga om sitt miljöarbete enligt 2 § 1 och i fråga om bevakningen av konsumenters möjligheter enligt 3 § 2 rapportera till Naturvårdsverket och samråda med verket om vilken rapportering som behövs,
3. i en rapport till regeringen senast den 30 november varje år redovisa resultatet av bevakningsarbetet enligt 3 § 1, och
4. om det inte finns särskilda skäl mot det, redovisa sin statistik, sina uppföljningar och sina analyser med kön som övergripande indelningsgrund och uppdelade på ålder, inrikes respektive utrikes födda samt bostadsort. Förordning (2015:122).

8 §  Myndigheten leds av en myndighetschef.

9 §  Vid myndigheten ska det finnas ett insynsråd som består av högst tolv ledamöter.

10 §  Generaldirektören är myndighetschef och Konsumentombudsman (KO). Han eller hon ska vara jurist. Förordning (2016:242).

11 §  Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.

12 §  Myndigheten ska tillämpa personalföreträdarförordningen (1987:1101).