1 §  Denna förordning gäller vid tillämpning av lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen om skatt på energi.

2 §  Skatteverket får meddela föreskrifter om

1. förfarandet vid märkning och färgning enligt 14 §,
2. godkännande av skatteupplag,
3. säkerhet enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi,
4. inbetalning av särskild avgift enligt 10 kap. 5 § lagen om

skatt på energi,

1. det tekniska förfarandet för uppgiftslämnande i det datoriserade systemet,
2. hantering och dokumentation av alternativa bevis enligt 6 kap. 8 a § lagen om skatt på energi, dokument i reservsystemet och ledsagardokument,
3. inköp av bränsle befriat från skatt enligt 8 kap. 1 § tredje stycket lagen om skatt på energi,
4. inköp av elektrisk kraft befriad från skatt enligt 11 kap. 11 a § tredje stycket lagen om skatt på energi,
5. avdrag för skatt på bränsle enligt 7 kap. 1 § första stycket 5–7 lagen om skatt på energi,
6. avdrag för skatt på elektrisk kraft enligt 11 kap. 9 § 6 och 7 lagen om skatt på energi,
7. upplagshavares och skattebefriade förbrukares bokföring enligt 4 kap. 3 a §, 8 kap. 2 § och 11 kap. 11 b § lagen om skatt på energi, och
8. hantering av mottagningsrapporter, när bränsle tas emot av mottagare som avses i 3 a kap. 2 § första stycket 1 d lagen om skatt på energi.

Skatteverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen om skatt på energi.

3 §  Om Skatteverket tar ut skatt enligt 4 kap. 2 § lagen (1994:1776) om skatt på energi, ska verket underrätta den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten.

4 §  Vid revision som utförs med stöd av lagen (1994:1776) om skatt på energi gäller inte anmälningsskyldigheten enligt 36 § första stycket personuppgiftslagen (1998:204) för Skatteverkets behandling av personuppgifter hos den granskade. Detsamma gäller sådan behandling som Skatteverket utför vid tillämpningen av lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.

5 §  Frågor om upplagshavare, skatteupplag, registrerade varumottagare, tillfälligt registrerade varumottagare, registrerade avsändare, representant vid distansförsäljning, lagerhållare och skattebefriade förbrukare prövas av Skatteverket.

Beslut om godkännande av upplagshavare, skatteupplag, registrerade varumottagare, tillfälligt registrerade varumottagare, registrerade avsändare, representant vid distansförsäljning, lagerhållare och skattebefriade förbrukare meddelas efter särskild ansökan.

6 §  Den som avser att sälja bränsle till Sverige genom distansförsäljning enligt 4 kap. 9 § lagen (1994:1776) om skatt på energi ska anmäla detta till Skatteverket.

7 §  I en ansökan om godkännande som upplagshavare, registrerad varumottagare, tillfälligt registrerad varumottagare eller registrerad avsändare eller av skatteupplag, ska anges vilket eller vilka bränslen sökanden avser att godkännandet ska omfatta.

I ett beslut om godkännande ska anges för vilket eller vilka bränslen godkännandet gäller.

Bränslet ska anges enligt de koder som finns i bilaga II i kommissionens förordning (EG) 684/2009 av den 24 juli 2009 om genomförande av rådets direktiv 2008/118/EG vad gäller datoriserade förfaranden för flyttning av punkskattepliktiga varor under punktskatteuppskov.

8 §  Upplagshavare, registrerade varumottagare, tillfälligt registrerade varumottagare, registrerade avsändare, lagerhållare och skattebefriade förbrukare ska anmäla till Skatteverket om

1. det sker betydande ändringar av ägarförhållandena,
2. firmatecknare, revisor eller styrelse ändras, eller
3. det i övrigt sker ändringar av de uppgifter som har lämnats eller skulle ha lämnats i samband med ansökan om godkännande.

Upplagshavare, registrerade varumottagare och registrerade avsändare ska även anmäla till Skatteverket om grunderna för beräkningen av ställd säkerhet ändras. Detsamma gäller den som säljer bränsle till Sverige genom distansförsäljning enligt 4 kap. 9 § lagen (1994:1776) om skatt på energi.

9 §  Upplagshavare och registrerade varumottagare som avser att ta emot bränsle på en direkt leveransplats, ska anmäla den direkta leveransplatsen till Skatteverket. Anmälan ska ha kommit in till Skatteverket innan flyttningen av bränslet till den direkta leveransplatsen påbörjas.

Skatteverket får tilldela en direkt leveransplats en kod för identifiering. Identifikationskoden får ersätta uppgift om adressen till den direkta leveransplatsen i dokument som upprättas i samband med flyttning till Sverige enligt uppskovsförfarandet.

Upplagshavare och registrerade avsändare som avsänder bränsle enligt uppskovsförfarandet får i dokument som upprättas i samband med flyttningen ersätta uppgift om adressen till den direkta leveransplatsen i destinationsmedlemsstaten med den identifikationskod som tilldelats platsen av den behöriga myndigheten i den medlemsstaten.

10 §  Anmälningar som avses i 4 kap.9 b och 11 §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi samt i 6 och 9 §§ denna förordning samt ansökningar som avses i 5 § ska göras skriftligt på blankett enligt formulär som fastställs av Skatteverket.

11 §  Skatteverket tilldelar godkända skatteupplag och den som godkänns som upplagshavare, registrerad varumottagare, tillfälligt registrerad varumottagare eller registrerad avsändare ett sådant punktskattenummer som avses i artikel 22.2.a i rådets förordning (EG) 2073/2004 av den 16 november 2004 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter.

12 §  Vid prövning av en ansökan om godkännande som upplagshavare ska kravet på lagerhållning enligt 4 kap. 3 § första stycket 3 lagen (1994:1776) om skatt på energi anses uppfyllt om den sökande disponerar över en lagerkapacitet för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § lagen om skatt på energi på minst 500 kubikmeter. Förordning (2010:1819).

13 §  Vid prövning av en ansökan om godkännande som lagerhållare enligt 4 kap. 15 § första stycket 2 a lagen (1994:1776) om skatt på energi ska kravet på lagerhållning anses uppfyllt om den sökande disponerar över en lagerkapacitet för andra skattepliktiga bränslen än dem som avses i 1 kap. 3 a § samma lag på minst 500 kubikmeter flytande bränsle eller minst 750 ton fast bränsle. Om den sökande har kapacitet att lagra både fasta och flytande skattepliktiga bränslen, ska varje kubikmeter flytande bränsle räknas om till 1,5 ton fast bränsle.

Vid prövning av en ansökan om godkännande som lagerhållare enligt 4 kap. 15 § första stycket 2 b lagen om skatt på energi ska kravet på återförsäljning eller förbrukning anses uppfyllt om den sökande beräknas ha en årlig omsättning på minst 3 miljoner kubikmeter gasformigt bränsle.

14 §  En oljeprodukt ska enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a och 9 § lagen (1994:1776) om skatt på energi anses vara försedd med

1. märkämne om den innehåller minst 6 och högst 9 milligram N-etyl-N-[2-(1-isobutoxietoxi)etyl]-4-(fenylazo)anilin per liter olja, och
2. färgämne om den innehåller ett stabilt blått färgämne som är ett derivat av 1,4-diaminoantrakinon av sådan halt att oljan får en klar grön färg.

15 §  Skatteverket får medge att en ansökan om återbetalning av skatt enligt 9 kap. 7 § och 11 kap. 12 § andra stycket och 13 § andra stycket lagen (1994:1776) om skatt på energi får göras per kalenderkvartal om årsförbrukningen för vilken återbetalning kan medges beräknas uppgå till

1. minst 15 kubikmeter för eldningsolja och dieselbrännolja,
2. minst 15 ton för gasol och kolbränslen,
3. minst 15 000 kubikmeter för metan och naturgas, samt
4. minst 150 000 kilowattimmar för elektrisk kraft.

16 §  I ett beslut om godkännande av skattebefriad förbrukare ska Skatteverket ange

1. för vilka ändamål förbrukaren har rätt att ta emot bränsle befriat från skatt,
2. för vilka ändamål förbrukaren har rätt till inköp av elektrisk kraft befriad från skatt,
3. vilka bränslen som får tas emot med skattebefrielse,
4. skattebefrielsens storlek, och
5. vilka villkor som gäller för godkännandet.

17 §  I kommissionens förordning (EG) 684/2009 finns bestämmelser om dokument och om hanteringen av dokument i det datoriserade systemet samt om formen för pappersdokument i reservsystemet.

18 §  När Skatteverket har tilldelat ett elektroniskt administrativt dokument en administrativ referenskod, ska verket utan dröjsmål via det datoriserade systemet vidarebefordra dokumentet till de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten eller, vid export, till de behöriga myndigheterna i det land där en exportdeklaration för bränslet inlämnats i enlighet med artikel 161.5 i förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättande av en tullkodex för gemenskapen.

19 §  Skatteverket ska vidarebefordra mottagningsrapporter avseende bränsle som tagits emot i Sverige till den behöriga myndigheten i respektive avsändarmedlemsstat via det datoriserade systemet. Om uppgifterna i en mottagningsrapport inte är giltiga, ska Skatteverket i stället utan dröjsmål underrätta den som upprättat mottagningsrapporten om detta.

När det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ska Skatteverket i stället skicka en kopia av den rapport om att varor tagits emot som avses i 6 kap. 10 § lagen (1994:1776) om skatt på energi till den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten.

20 §  Skatteverket ska vidarebefordra elektroniska administrativa dokument ställda till upplagshavare, registrerade varumottagare eller tillfälligt registrerade varumottagare i Sverige till mottagaren via det datoriserade systemet. Detsamma gäller mottagningsrapporter och exportrapporter ställda till upplagshavare eller registrerade avsändare i Sverige.

21 §  När Skatteverket från en annan medlemsstat får en sådan rapport om att bränsle tagits emot som avses i artikel 27 i rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG, ska verket lämna en kopia av dokumentet till den som avsänt bränslet eller på annat sätt hålla dokumentet tillgängligt för denne.

22 §  En exportrapport ska grundas på det intyg om att det punktskattepliktiga bränslet har lämnat unionens territorium som upprättas av utfartstullkontoret enligt artikel 793.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 eller av det kontor där formaliteterna enligt artikel 3.2 i rådets direktiv 2008/118/EG fullgjorts.

Skatteverket ska göra en elektronisk kontroll av uppgifterna i intyget. Om bränslet har avsänts från ett annat EU-land, ska exportrapporten därefter snarast sändas till den behöriga myndigheten i det landet via det datoriserade systemet. Har bränslet avsänts från Sverige, ska exportrapporten i stället vidarebefordras via det datoriserade systemet till den som avsänt bränslet. Förordning (2011:391).

23 §  Om mottagaren inte är slutligt känd när upplagshavaren eller den registrerade avsändaren lämnar in det elektroniska administrativa dokumentet enligt 6 kap. 4 § lagen (1994:1776) om skatt på energi, får uppgifter om mottagaren och leveransplatsen utelämnas. Detta gäller endast när bränslet flyttas med fartyg.

Så snart uppgifterna om mottagaren och leveransplatsen är kända för avsändaren eller senast när flyttningen avslutats, ska uppgifterna lämnas till Skatteverket via det datoriserade systemet enligt bestämmelserna om ändrad destinationsort i artikel 21.8 i rådets direktiv 2008/118/EG.

Närmare bestämmelser om upprättande och hantering av dokument finns i artikel 5 i kommissionens förordning (EG) 684/2009.

24 §  Ledsagardokument som avses i 6 kap. 12 § lagen (1994:1776) om skatt på energi ska upprättas i tre exemplar. Två exemplar av dokumentet ska åtfölja bränslet under flyttningen.

Den som ansvarar för en flyttning enligt 6 kap. 12 § första stycket 2 lagen om skatt på energi ska anmäla bränslet till Skatteverket innan flyttningen påbörjas.

Den som tar emot bränsle som flyttats enligt 6 kap. 12 § första stycket 2 lagen om skatt på energi ska senast 15 dagar efter utgången av den kalendermånad under vilken bränslet tagits emot lämna en bekräftelse på detta till Skatteverket.

28 §  Skatteverket får ingå sådana överenskommelser med andra medlemsstater inom EU om att göra undantag från krav på säkerhet som avses i artikel 18.4 b i rådets direktiv 2008/118/EG. Förordning (2011:103).