1 §  Denna förordning innehåller föreskrifter om vårdgarantin enligt 3 g § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och om landstingens rapporteringsskyldighet enligt 3 i § samma lag. De termer och uttryck som används i lagen har samma betydelse i denna förordning.

2 §  Vårdgarantin enligt 3 g § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ska innehålla en försäkran om att landstingen uppfyller

1. tillgänglighetsgarantin samma dag som den enskilde söker kontakt med primärvården,
2. besöksgarantin inom primärvården inom 7 dagar från det att den enskilde har sökt kontakt med primärvården, om vårdgivaren har bedömt att den enskilde behöver besöka läkare,
3. besöksgarantin inom den specialiserade vården inom 90 dagar från det att remiss har utfärdats eller, om någon remiss inte är nödvändig, från det att den enskilde har sökt kontakt med den specialiserade vården, och
4. behandlingsgarantin inom 90 dagar från det att vårdgivaren har beslutat att den enskilde ska få den aktuella vården.

3 §  Tid då den enskilde av medicinska skäl inte kan ges vård eller frivilligt avstår från vård ska inte räknas vid bedömningen av om vårdgarantin enligt 2 §3 eller 4 är uppfylld.

Den enskilde ska anses frivilligt avstå från vård om han eller hon har

1. informerats om vårdgarantin,
2. erbjudits vård i enlighet med vårdgarantin, och
3. meddelat vårdgivaren att han eller hon avstår från erbjudandet om vård.

4 §  Landstingens rapporteringsskyldighet enligt 3 i § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ska fullgöras genom att landstingen lämnar uppgifter om väntetider till den nationella väntetidsdatabas som förs av Sveriges Kommuner och Landsting.

5 §  Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om landstingens rapporteringsskyldighet enligt 3 i § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).