1 §  I denna förordning finns följande kapitel:

• inledande bestämmelser (1 kap.),
• utbildningen (2 kap.),
• behörighet och urval (3 kap.),
• betyg, gymnasieexamen och prövning (4 kap.),
• utbildning för intagna i kriminalvårdsanstalt (5 kap.),
• betygsrätt för vuxenutbildning (6 kap.), och
• övriga bestämmelser (7 kap.).

2 §  Med utbildning avses i förordningen kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare, om inte något annat framgår.

3 §  Kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna ska utformas så att den enskildes studier inom någon av dessa skolformer kan kombineras med studier inom vuxenutbildningens andra skolformer.

Utbildning i svenska för invandrare ska utformas så att den enskildes studier kan kombineras med studier inom andra skolformer inom skolväsendet.

4 §  I de fall kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna eller utbildning i svenska för invandrare anordnas på entreprenad enligt 23 kap. 2 § skollagen (2010:800) får den myndighetsutövning som hör till rektorns uppgifter endast överlämnas till en enskild entreprenör om entreprenören har fått ett tillstånd enligt 6 kap. 1 § denna förordning för motsvarande utbildning. Rektorns uppgifter enligt 2 kap. 10 § denna förordning får dock inte överlämnas till entreprenören.

Även om myndighetsutövning överlämnats enligt första stycket när det gäller kommunal vuxenutbildning har en kommun eller ett landsting sådan uppgiftsskyldighet som avses i 6 kap.9-11 §§studiestödsförordningen (2000:655).

1 §  Med verksamhetspoäng avses i denna förordning ett mått på studieomfattningen eller valideringen inom kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna. Förordning (2012:746).

2 §  Inom kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för Vuxna beräknas 20 verksamhetspoäng för en veckas heltidsstudier eller för validering av kunskaper av motsvarande omfattning.

Inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå beräknas en verksamhetspoäng för varje gymnasiepoäng. Inom särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå beräknas en verksamhetspoäng för varje gymnasiesärskolepoäng.

En årsstudieplats inom kommunal vuxenutbildning eller särskild utbildning för vuxna motsvarar 800 verksamhetspoäng. Förordning (2012:746).

3 §  Inom kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå finns det nationella kurser och orienteringskurser.

Inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå finns det nationella kurser, orienteringskurser, individuella kurser och gymnasiearbete. Med gymnasiearbete avses en uppgift om 100 gymnasiepoäng som eleverna genomför inom ramen för examensmålen för det program inom gymnasieskolan som utbildningen huvudsakligen motsvarar.

Inom särskild utbildning för vuxna finns det nationella kurser och orienteringskurser. Inom särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå finns det även gymnasiesärskolearbete. Med gymnasiesärskolearbete avses en uppgift om 100 gymnasiesärskolepoäng som eleverna genomför inom ramen för programmålen för det program inom gymnasiesärskolan som utbildningen huvudsakligen motsvarar.

Inom utbildning i svenska för invandrare finns det nationella kurser. Förordning (2013:360).

4 §  Nationella kurser inom kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna får delas upp i delkurser.

5 §  En ny kurs ska ge kunskaper i ett befintligt ämne eller i ett nytt ämne. Med ny kurs avses en ny nationell kurs.

En huvudman eller annan intressent får ansöka hos Statens skolverk om en ny kurs på gymnasial nivå inom kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna.

6 §  En orienteringskurs ska svara mot sådana behov som inte tillgodoses genom en nationell kurs och ska ha ett eller flera av följande syften:

• medverka till väl underbyggda beslut om studie- eller yrkesval,
• ge ökade studietekniska färdigheter,
• utgöra en introduktion till kurser inom olika kunskapsområden, och
• ge tillfälle till validering.

En orienteringskurs får inte överstiga 200 verksamhetspoäng. Förordning (2012:746).

7 §  En individuell kurs ska syfta till att tillgodose elevens individuella kunskapsbehov i de fall dessa inte kan tillgodoses genom nationella kurser eller orienteringskurser.

8 §  Validering får ske inom ramen för alla kurser och ska utgå från elevens förutsättningar och behov. En elev som har genomgått validering för en del av en kurs behöver inte delta i undervisningen när det gäller den delen av kursen. 9 § Huvudmannen beslutar om vilka nationella kurser som ska ges.

10 §  Rektorn beslutar om

1. vilka orienteringskurser som ska ges och hur många verksamhetspoäng varje sådan kurs ska omfatta,
2. Vilka individuella kurser som ska ges och hur många verksamhetspoäng varje sådan kurs ska omfatta, och
3. huruvida nationella kurser ska delas upp i delkurser och hur många verksamhetspoäng varje delkurs inom kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna ska omfatta. Förordning (2012:746).

11 §  För varje kurs ska det finnas en kursplan när det gäller kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå och särskild utbildning för vuxna på grundläggande nivå. Den ska ge utrymme för läraren och eleverna att själva planera undervisningen.

Av kursplanen ska följande framgå:

• kursens syfte,
• kursens centrala innehåll,
• antalet verksamhetspoäng som kursen omfattar, och
• kunskapskraven för kursen.

Statens skolverk får meddela ytterligare föreskrifter om kursplaner för kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå och särskild utbildning för vuxna på grundläggande nivå. Förordning (2012:746).

12 §  För utbildning i svenska för invandrare ska det finnas en kursplan. Den ska ge utrymme för läraren och eleverna att själva planera undervisningen. Av kursplanen ska kunskapskraven för varje kurs framgå.

Ytterligare föreskrifter om kursplanen för utbildning i svenska för invandrare finns i förordningen (SKOLFS 2009:2) om kursplan för utbildning i svenska för invandrare. Förordning (2012:107).

13 §  För varje ämne ska det finnas en ämnesplan när det gäller kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå och särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå. Den ska ge utrymme för läraren och eleverna att själva planera undervisningen.

Av ämnesplanen ska följande framgå:

• ämnets syfte,
• varje kurs som ingår i ämnet,
• det centrala innehållet för varje kurs,
• antalet gymnasiepoäng eller gymnasiesärskolepoäng som varje kurs omfattar, och
• kunskapskraven för varje kurs.

Förutom när det gäller ämnen som är gymnasiegemensamma enligt bilaga 3 till skollagen (2010:800) får Statens skolverk meddela föreskrifter om ämnesplaner. Sådana föreskrifter får innebära att vissa kurser eller ämnen bara får anordnas på vissa utbildningar. Förordning (2012:746).

14 §  För elever med utvecklingsstörning får nödvändiga avvikelser göras från kursplanen för utbildning i svenska för invandrare. Nödvändiga anpassningar av kursplanen får även göras för döva eller hörselskadade elever. Förordning (2014:855).

15 §  Kursplaner ska inte finnas för orienteringskurser. Sådana kurser ska inte heller ingå i ämnesplaner, och gymnasiepoäng eller gymnasiesärskolepoäng ska inte beräknas för dem. Detsamma gäller för individuella kurser. Förordning (2013:360).

16 §  Rektorn ansvarar för att en individuell studieplan upprättas för varje elev.

I 20 kap. 8 §, 21 kap. 8 § och 22 kap. 10 §skollagen (2010:800) anges att den individuella studieplanen ska innehålla uppgifter om den enskildes utbildningsmål och planerad omfattning av studierna. Omfattningen av studierna ska anges i verksamhetspoäng när det gäller kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna. Om utbildningsmålet för en elev i kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå är en gymnasieexamen, ska det i planen anges vilket program inom gymnasieskolan som utbildningen huvudsakligen motsvarar. Vidare ska i förekommande fall målen för individuella kurser framgå av planen.

Den individuella studieplanen ska utarbetas i samverkan med eleven. Eleven ska i samband med utarbetandet erbjudas studie- och yrkesvägledning. I vägledningen ska det ingå information om möjligheter till fortsatta studier, arbetslivets kompetens- och rekryteringsbehov samt studieekonomiska förutsättningar. Planen ska upprättas i nära anslutning till antagningen och ska vid behov revideras. Förordning (2012:746).

17 §  Statens skolverk får meddela föreskrifter om utformningen av individuella studieplaner.

18 §  Kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå bedrivs i form av kurser i svenska, svenska som andraspråk, engelska, matematik, samhällskunskap, religionskunskap, historia, geografi, fysik, kemi, biologi samt hem- och konsumentkunskap.

19 §  Kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå får bedrivas i form av kurser inom alla ämnen som finns i gymnasieskolan med undantag av specialidrott, om inte något annat följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 § tredje stycket. Dessutom får det finnas gymnasiearbete.

Därutöver får kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå bedrivas i form av kurser med syftet att ge vuxna kunskaper och färdigheter på en nivå som motsvarar den som utbildningen i gymnasieskolan ska ge.

20 §  Rektorn ska för varje elev som genomför ett gymnasiearbete utse en lärare att vara ansvarig för gymnasiearbetet.

21 §  Särskild utbildning för vuxna på grundläggande nivå som motsvarar den utbildning som ges inom grundsärskolan utom träningsskolan bedrivs i form av kurser i svenska, svenska som andraspråk, engelska, matematik, samhällskunskap, religionskunskap, historia, geografi, fysik, kemi, biologi, hem- och konsumentkunskap samt teknik.

22 §  Särskild utbildning för vuxna på grundläggande nivå som motsvarar den utbildning som ges inom träningsskolan inom grundsärskolan bedrivs i form av kurser i språk och kommunikation, natur och miljö samt individ och samhälle.

23 §  Särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå får bedrivas i form av kurser inom alla ämnen som finns i gymnasiesärskolan med undantag av idrott och hälsa. Dessutom får det finnas gymnasiesärskolearbete.

Därutöver får särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå bedrivas i form av kurser med syftet att ge vuxna kunskaper och färdigheter på en nivå som motsvarar den som utbildningen i gymnasiesärskolan ska ge.

Rektorn ska för varje elev som genomför ett gymnasiesärskolearbete utse en lärare att vara ansvarig för gymnasiesärskolearbetet. Förordning (2013:360).

24 §  Riktvärdet för undervisningens omfattning i tid inom utbildning i svenska för invandrare är 525 timmar. Riktvärdet får överskridas eller underskridas beroende på hur mycket undervisning eleverna behöver för att uppnå de kunskapskrav som anges i kursplanen. I 22 kap. 6 § skollagen (2010:800) finns bestämmelser om minsta antal timmar undervisningstid i veckan. Förordning (2012:746).

25 §  Utbildningen ska bedrivas kontinuerligt under hela året.

26 §  Med arbetsplatsförlagt lärande avses i denna förordning lärande i en utbildning som genomförs på en eller flera arbetsplatser utanför skolan.

27 §  Huvudmannen ansvarar för att skaffa platser för arbetsplatsförlagt lärande och att lärandet uppfyller de krav som ställs på utbildningen. Rektorn beslutar om hela eller delar av kurser ska förläggas till arbetsplatser.

28 §  För en elev som deltar i arbetsplatsförlagt lärande ska det utses en handledare på arbetsplatsen. Som handledare får bara den anlitas som har nödvändiga kunskaper och erfarenheter för uppdraget och som även i övrigt bedöms vara lämplig.

1 §  I 20 kap.11, 19 och 20 §§, 21 kap.11 och 16 §§ samt 22 kap. 13 §skollagen (2010:800) finns bestämmelser om rätt och behörighet att delta i kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna respektive utbildning i svenska för invandrare. I detta kapitel finns ytterligare bestämmelser om behörighet och bestämmelser om urval.

2 §  Behörig att tas emot till kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna är också den som är yngre än det som anges i 20 kap. 11 § första stycket eller 20 § första stycket respektive 21 kap. 11 § första stycket eller 16 § första stycketskollagen (2010:800), om det med hänsyn till den sökandes personliga förhållanden finns särskilda skäl. Förordning (2013:360).

3 §  Behörig att tas emot till en kurs i ämnet modersmål inom kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna är endast den som har det aktuella språket som sitt modersmål.

4 §  Behörig att tas emot till en kurs i ämnet svenska som andraspråk inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå och särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå är endast den som har ett annat språk än svenska som modersmål. Förordning (2013:360).

5 §  En elev i gymnasieskolan är inte behörig att tas emot i kommunal vuxenutbildning i en kurs som eleven under hela eller någon del av kurstiden i kommunal vuxenutbildning studerar i gymnasieskolan.

En elev i gymnasiesärskolan är inte behörig att tas emot i särskild utbildning för vuxna i en kurs som eleven under hela eller någon del av kurstiden i särskild utbildning för vuxna studerar i gymnasiesärskolan.

6 §  Statens skolverk får meddela föreskrifter om särskilda förkunskapskrav för kurser inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå.

7 §  Om samtliga behöriga sökande till kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå inte kan antas till sådan utbildning, ska ett urval göras. Vid detta urval ska företräde, i den ordning som anges nedan, ges till en sökande som har kort tidigare utbildning och som

1. önskar fullfölja studier som den sökande har påbörjat enligt en upprättad individuell studieplan,
2. behöver utbildningen för att komplettera ett reducerat program eller för annan behörighetskomplettering, eller
3. behöver utbildningen för pågående yrkesverksamhet eller planerat yrkesval.

Något urval ska inte göras i fråga om sådan kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå som en sökande har rätt att delta i enligt 20 kap. 19 § skollagen (2010:800).

8 §  Om samtliga behöriga sökande till särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå inte kan antas till sådan utbildning, ska ett urval göras. Vid detta urval ska företräde, i den ordning som anges nedan, ges till en sökande som har kort tidigare utbildning och som

1. inte tidigare har deltagit i motsvarande utbildning,

1. önskar fullfölja studier som den sökande har påbörjat enligt en upprättad individuell studieplan,
2. önskar fullfölja studier som den sökande har påbörjat inom gymnasiesärskolan, eller
3. behöver utbildningen för pågående yrkesverksamhet eller planerat yrkesval.

Första stycket 3 gäller även om den sökande har avslutat studierna inom gymnasiesärskolan, men utan att få gymnasiesärskolebevis. Förordning (2013:750).

1 §  I 2-5 §§ finns kompletterande bestämmelser till 3 kap. 16 § skollagen (2010:800) om vem som ska besluta om betyg.

2 §  Om fler än en lärare bedriver undervisningen vid den tidpunkt när betyg ska sättas och bara någon eller några av dessa är legitimerade, ska betyget beslutas av den eller de legitimerade lärarna.

3 §  Om ett betyg är beroende av två eller flera legitimerade lärares bedömning och dessa inte kan enas, ska betyget beslutas av den eller de av dessa lärare som har behörighet att undervisa i det ämne som betyget avser.

Om ett betyg är beroende av en bedömning av två eller flera legitimerade lärare som är behöriga att undervisa i det ämne som betyget avser och dessa lärare inte kan enas, ska betyget beslutas av rektorn.

Om ett betyg är beroende av en bedömning av två eller flera legitimerade lärare som inte är behöriga att undervisa i det ämne som betyget avser och dessa inte kan enas, ska betyget beslutas av rektorn. Förordning (2014:855).

4 §  Bestämmelserna i 3 kap. 16 § andra stycket skollagen (2010:800) samt 2 och 3 §§ i detta kapitel gäller inte för lärare som saknar legitimation och är anställda utan tidsbegränsning för att bedriva undervisning

1. i modersmål,
2. i ett yrkesinriktat ämne (yrkesämne) i kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå eller särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå, eller
3. på en orienteringskurs eller en individuell kurs i kommunal vuxenutbildning.

Första stycket gäller bara i de fall läraren bedriver sådan undervisning som avses i samma stycke 1, 2 eller 3. Förordning (2012:500).

5 §  Om fler än en lärare bedriver sådan undervisning som avses i 4 § vid den tidpunkt när betyg ska sättas och dessa inte kan enas, ska betyget beslutas av rektorn.

6 §  Betyg ska sättas på varje avslutad delkurs inom kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna som inte motsvarar träningsskolan.

För en elev som har fått betyg på samtliga delkurser av en kurs ska ett sammanfattande betyg sättas på kursen i dess helhet.

7 §  Betyg ska inte sättas på orienteringskurser och individuella kurser.

8 §  Som betyg på gymnasiearbetet ska någon av beteckningarna E eller F användas. Om en elev har nått målen för gymnasiearbetet i examensmålen, ska betyget E användas. I annat fall ska betyget F användas.

Betyg på gymnasiearbetet ska beslutas av läraren efter att en medbedömare, som har erfarenhet av det kunskaps- eller yrkesområde som gymnasiearbetet avser, har yttrat sig.

När gymnasiearbetet helt eller delvis har genomförts som arbetsplatsförlagt lärande ska handledaren vara medbedömare.

Som betyg på gymnasiesärskolearbetet ska beteckningen E användas om eleven har nått målen för gymnasiesärskolearbetet i programmålen. Förordning (2013:360).

9 §  Kunskapskrav ska finnas för betygen A-E.

Kunskapskraven för betygen A, C och E ska precisera vilka kunskaper som krävs för respektive betyg. Kunskapskravet för betyget D innebär att kraven för E och till övervägande del för C är uppfyllda. Kravet för betyget B innebär att även kraven för C och till övervägande del för A är uppfyllda. Förordning (2012:746).

10 §  Lärarna ska inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå använda nationella prov inför betygssättningen i

1. svenska kurserna 1 och 3 eller svenska som andraspråk kurserna 1 och 3,
2. engelska kurserna 5 och 6, och
3. matematik kurserna 1–4.

Utöver de nationella prov som ska användas inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå bör lärarna även i övrigt använda nationella prov för att bedömningsgrunderna ska bli så enhetliga som möjligt över landet.

Lärarna ska inom utbildning i svenska för invandrare använda nationella slutprov.

Eleverna ska delta i alla delar av de nationella prov som avses i första stycket. Om det finns särskilda skäl, får rektorn besluta att en elev inte behöver delta i ett sådant prov eller i någon eller några delar av det.

Statens skolverk får meddela föreskrifter om nationella prov och slutprov. Skolverket beslutar också om utformningen av proven. Förordning (2014:98).

11 §  Beslut om betyg ska dokumenteras i en betygskatalog. Detsamma gäller uppgifterna i sådana intyg som avses i 20–22 kap.skollagen (2010:800) samt i denna förordning. Med beslut om betyg avses beslut att

1. sätta betyg efter varje avslutad kurs och delkurs, på gymnasiearbetet eller gymnasiesärskolearbetet eller efter prövning, och
2. inte sätta betyg enligt 20 kap. 29 §, 21 kap. 20 b § eller 22 kap. 23 §skollagen.

Beslut enligt första stycket 2 markeras i betygskatalogen med ett horisontellt streck.

Beslut om betyg och intyg ska genast kunna sammanställas för varje enskild elev. Rektorn ansvarar för att betygskatalogen förs. Förordning (2013:360).

12 §  Den som har slutfört kurser inom kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna eller utbildning i svenska för invandrare ska kunna få ett utdrag ur betygskatalogen som visar vilka kurser eller delkurser som personen har slutfört inom utbildningen och vilka betyg som personen har fått på de olika kurserna. Den som vill ha ett utdrag får själv bestämma vilka kurser eller delkurser som ska ingå i utdraget.

Det som sägs i första stycket om kurser gäller också för gymnasiearbete inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå och för gymnasiesärskolearbete inom särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå. Förordning (2013:360).

13 §  Den som har fått lägst betyget E i svenska eller svenska som andraspråk, engelska, matematik och samhällskunskap i kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå eller särskild utbildning för vuxna på grundläggande nivå ska få slutbetyg från sådan utbildning.

Den som har fler betyg från kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå eller särskild utbildning för vuxna på grundläggande nivå än som avses i första stycket får själv bestämma vilka övriga betyg som ska ingå i slutbetyget. I slutbetyget får dock inte betyg på en delkurs ingå, om eleven har fått ett sammanfattande betyg på kursen i dess helhet. För den som har flera betyg från samma kurs eller betyg från jämförbara, alternativa eller överlappande kurser ska det högre betyget tas in i slutbetyget.

Statens skolverk får meddela föreskrifter om vilka kurser som är jämförbara eller alternativa eller som överlappar varandra.

I slutbetyg från kommunal vuxenutbildning får betyg tas in från sådan utbildning och motsvarande utbildning enligt 5 eller 6 kap. I slutbetyg från särskild utbildning för vuxna får betyg tas in från sådan utbildning och motsvarande utbildning enligt 5 eller 6 kap.

14 §  Gymnasieexamen i form av yrkesexamen inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå ska utfärdas för den som har betyg på utbildning som omfattar 2 400 gymnasiepoäng, varav godkända betyg i 2 250 gymnasiepoäng som innefattar betyg på

1. svenska eller svenska som andraspråk kursen 1,
2. engelska kursen 5,
3. matematik kursen 1 a, och
4. gymnasiearbetet.

En sådan gymnasieexamen som avses i första stycket ska även innefatta betyg

1. på en eller flera kurser i historia, samhällskunskap, religionskunskap och naturkunskap med sammanlagt 50 gymnasiepoäng i varje ämne, och
2. som till övervägande del är satta på kurser som får ingå i ett och samma nationella yrkesprogram i gymnasieskolan med sammanlagt högst 1 800 gymnasiepoäng.

15 §  Gymnasieexamen i form av högskoleförberedande examen inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå ska utfärdas för den som har betyg på utbildning som omfattar 2 400 gymnasiepoäng, varav godkända betyg i 2 250 gymnasiepoäng som innefattar betyg på

1. svenska eller svenska som andraspråk kurserna 1, 2 och 3,
2. engelska kurserna 5 och 6,
3. matematik kursen 1 b eller 1 c, och
4. gymnasiearbetet.

En sådan gymnasieexamen som avses i första stycket ska även, utöver det som framgår av första stycket 1-4, innefatta betyg på en eller flera kurser i historia, samhällskunskap, religionskunskap och naturkunskap samt i förekommande fall matematik i den omfattning som framgår av bilaga 3 till skollagen (2010:800) när det gäller det högskoleförberedande program i gymnasieskolan som utbildningen huvudsakligen motsvarar. Betyg på kurser i naturkunskap får ersättas med betyg på kurser i biologi, fysik och kemi. Övriga betyg som ingår i en sådan examen ska till övervägande del vara satta på andra kurser som får ingå i ett och samma nationella högskoleförberedande program i gymnasieskolan. Förordning (2012:107).

16 §  Om eleven tidigare har fått godkänt betyg på en inledande kurs i matematik, får rektorn besluta att detta betyg ska ersätta ett sådant betyg som avses i 14 § första stycket 3 eller 15 § första stycket 3.

Om eleven tidigare har fått godkänt betyg på en inledande kurs i historia som omfattar 100 gymnasiepoäng, får rektorn besluta att detta betyg ska omvandlas till samma betyg på en annan inledande kurs i historia och en kurs i historia som bygger på denna andra inledande kurs, förutsatt att de två sistnämnda kurserna tillsammans omfattar samma antal gymnasiepoäng som den kurs de ersätter. På samma sätt får ett godkänt betyg på en inledande kurs i samhällskunskap eller naturkunskap omvandlas till betyg på andra kurser i samma ämne. Förordning (2014:855).

17 §  Kurser i teckenspråk som utgör gymnasiegemensamt ämne i gymnasieskolan får ersätta en eller flera sådana kurser som avses i 14 och 15 §§ för döva eller hörselskadade elever med undantag av kurser i svenska.

Kurser i svenska för döva respektive engelska för döva får ersätta kurser i svenska eller svenska som andraspråk respektive engelska enligt 14 eller 15 § för döva elever.

Beslut enligt första och andra styckena fattas av rektorn.

19 §  För den som tidigare har fått en gymnasieexamen får en sådan yrkesexamen som avses i detta kapitel med samma innehåll som den tidigare examen inte utfärdas.

För den som tidigare har fått en gymnasieexamen får en sådan högskoleförberedande examen som avses i detta kapitel inte utfärdas.

20 §  Examensbevis ska utfärdas för den som har uppfyllt kraven för en examen enligt detta kapitel. Av examensbeviset ska det framgå

1. om beviset avser en yrkesexamen eller högskoleförberedande examen,
2. vilket program inom gymnasieskolan som utbildningen huvudsakligen motsvarar,
3. om personen har fått grundläggande behörighet till högskoleutbildning som påbörjas på grundnivå och beviset avser en yrkesexamen,
4. vilka kurser som beviset avser, vilka av kurserna som ingår i examen och i förekommande fall vilka som har lästs utöver det som krävs för examen, hur många gymnasiepoäng som varje kurs omfattat och vilket betyg som har satts på varje kurs, och
5. att ett godkänt gymnasiearbete har genomförts och vad det har innehållit.

20 a §  Gymnasiesärskolebevis ska utfärdas för den som har avslutat särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå. Av gymnasiesärskolebeviset ska det framgå

1. om utbildningen huvudsakligen motsvarar ett fullständigt program i gymnasiesärskolan och vilket program som utbildningen i så fall huvudsakligen motsvarar,
2. vilka kurser som beviset avser, hur många gymnasiesärskolepoäng som varje kurs har omfattat och vilket betyg personen har fått på varje kurs eller om betyg inte har kunnat sättas enligt 21 kap. 20 b § skollagen (2010:800) eller om intyg har utfärdats, och
3. om personen har genomfört ett gymnasiesärskolearbete med betyget E och vad det i så fall har innehållit och, om personen begär det, hur han eller hon har genomfört arbetsuppgifterna inom ramen för gymnasiesärskolearbetet.

Om personen har genomfört arbetsplatsförlagt lärande, ska omfattningen av lärandet också framgå av gymnasiesärskolebeviset. Vidare ska det framgå vilken eller vilka arbetsplatser som lärandet har genomförts på och vilka arbetsuppgifter som personen har utfört där. Om personen begär det, ska beviset även innehålla en bedömning av hur han eller hon har genomfört arbetsuppgifterna inom ramen för det arbetsplatsförlagda lärandet. Förordning (2013:360).

21 §  För den som har flera betyg från samma kurs eller betyg från jämförbara, alternativa eller överlappande kurser ska det högre betyget tas med i examensbeviset eller gymnasiesärskolebeviset.

Statens skolverk får meddela föreskrifter om vilka kurser som är jämförbara eller alternativa eller som överlappar varandra. Förordning (2013:360).

22 §  Betygsdokument och utdrag ur betygskatalogen ska utfärdas av rektorn.

En anteckning ska göras i betygskatalogen om att slutbetyg, examensbevis eller gymnasiesärskolebevis har utfärdats och om betygets eller bevisets innehåll. Förordning (2013:360).

23 §  Om betyg inte har kunnat sättas enligt 20 kap. 29 §, 21 kap. 20 b § eller 22 kap. 23 §skollagen (2010:800), ska detta markeras med ett horisontellt streck i dokumenten enligt detta kapitel. Förordning (2013:360).

24 §  Betygssättning efter en validering sker inom kommunal vuxenutbildning och utbildning i svenska för invandrare genom prövning.

Bestämmelserna om betygssättning samt utfärdande av betyg och examensbevis i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även vid prövning.

Statens skolverk får meddela ytterligare föreskrifter om prövning.

25 §  Den som har genomgått en orienteringskurs eller en individuell kurs ska få ett intyg. Även den som har genomgått en validering ska kunna få ett intyg.

Statens skolverk får meddela ytterligare föreskrifter om validering.

26 §  Statens skolverk får meddela ytterligare föreskrifter om utformningen av de dokument som har nämnts i detta kapitel. När det gäller föreskrifter som rör examensbevis ska Skolverket samråda med Universitets- och högskolerådet samt Myndigheten för yrkeshögskolan. Förordning (2012:746).

1 §  I 24 kap. 10 § skollagen (2010:800) finns bestämmelser om att Kriminalvården ansvarar för utbildning som motsvarar kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare för intagna i kriminalvårdsanstalt.

2 §  Det pedagogiska arbetet med utbildning enligt detta kapitel ska ledas och samordnas av en rektor. Rektorn ska hålla sig förtrogen med det dagliga arbetet i verksamheten. Rektorn ska särskilt verka för att utbildningen utvecklas.

Rektorn ska benämnas på detta sätt. Benämningen ska förbehållas den som har en anställning som rektor. Som rektor får bara den anställas som genom utbildning och erfarenhet har pedagogisk insikt.

En ställföreträdare får utses för en rektor.

3 §  Rektorn får uppdra åt en anställd eller en uppdragstagare i verksamheten som har tillräcklig kompetens och erfarenhet att fullgöra enskilda ledningsuppgifter.

4 §  Kriminalvården ska se till att rektorerna går en sådan särskild befattningsutbildning som regleras i förordningen (2011:183) om befattningsutbildning för rektorer och annan personal med motsvarande ledningsfunktion i skola, förskola och fritidshem samt fortbildning för rektorer eller en utbildning som kan jämställas med denna. Utbildningen ska påbörjas snarast möjligt efter det att rektorn har tillträtt sin anställning och vara genomförd inom fyra år efter tillträdesdagen.

Kriminalvårdens skyldighet enligt första stycket gäller inte i fråga om rektorer som

• tidigare har gått befattningsutbildningen eller en äldre statlig rektorsutbildning,
• genom annan utbildning eller yrkeserfarenhet har förvärvat kunskaper som av ett universitet eller en högskola som anordnar befattningsutbildning har jämställts med sådan utbildning, eller
• den 15 mars 2010 har varit verksamma som rektorer.

5 §  Kriminalvården ska för undervisningen använda lärare som har en utbildning som är avsedd för den undervisning som läraren ska bedriva. Undantag får göras endast om personer med sådan utbildning inte finns att tillgå eller om det med hänsyn till eleverna finns något annat särskilt skäl.

7 §  Inom utbildning enligt detta kapitel ska det finnas nationella kurser och, utom i utbildning som motsvarar utbildning i svenska för invandrare, orienteringskurser. Inom utbildning som motsvarar kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå ska det även finnas individuella kurser och sådant gymnasiearbete som avses i 2 kap. 3 § andra stycket. Inom utbildning som motsvarar särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå ska det även finnas sådant gymnasiesärskolearbete som avses i 2 kap. 3 § tredje stycket. Föreskrifterna i 2 kap. 1, 2, 4, 6–10 och 16–23 §§ om kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare ska tillämpas för respektive motsvarande utbildning enligt detta kapitel. Detta gäller även sådana föreskrifter som Statens skolverk har meddelat med stöd av 2 kap. 17 §. Förordning (2013:700).

8 §  För utbildningen ska de kursplaner eller ämnesplaner tillämpas som är meddelade av regeringen eller av Statens skolverk för motsvarande utbildning inom skolväsendet.

För elever med utvecklingsstörning får nödvändiga avvikelser göras från kursplanen för utbildning i svenska för invandrare. Nödvändiga anpassningar av kursplanen får även göras för döva eller hörselskadade elever. Förordning (2014:855).

9 §  En sökande är behörig att delta i utbildning som motsvarar kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå från och med det år han eller hon fyller 18 år, om han eller hon saknar sådana kunskaper som normalt uppnås i grundskolan och har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

I övrigt ska föreskrifterna om behörighet i 3 kap. 3 § tillämpas för utbildning som motsvarar kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå.

10 §  En sökande är behörig att delta i utbildning som motsvarar kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå från och med det år han eller hon fyller 18 år, om han eller hon

1. saknar sådana kunskaper som utbildningen syftar till att ge,
2. har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen, och
3. uppfyller de särskilda förkunskapskrav som gäller för motsvarande utbildning inom skolväsendet enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 6 §.

Behörig är också den som är yngre än vad som anges i första stycket, men har slutfört utbildning på ett nationellt program i gymnasieskolan eller likvärdig utbildning och uppfyller övriga behörighetsvillkor.

I övrigt ska föreskrifterna om behörighet i 3 kap.3 och 4 §§ tillämpas för utbildning som motsvarar kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå. Förordning (2013:700).

11 §  En sökande med utvecklingsstörning är behörig att delta i utbildning som motsvarar särskild utbildning för vuxna på grundläggande nivå från och med det år han eller hon fyller 18 år, om han eller hon saknar sådana kunskaper som utbildningen i grundsärskolan syftar till att ge och har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

I övrigt ska föreskrifterna om behörighet i 3 kap. 3 § tillämpas för utbildning som motsvarar särskild utbildning för vuxna på grundläggande nivå.

12 §  En sökande med utvecklingsstörning är behörig att delta i utbildning som motsvarar särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå från och med det år han eller hon fyller 18 år, om han eller hon

1. saknar sådana kunskaper som utbildningen syftar till att ge,
2. har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen, och
3. uppfyller de särskilda förkunskapskrav som gäller för motsvarande utbildning inom skolväsendet enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 6 §.

Behörig är också den som är yngre än vad som anges i första stycket, men har slutfört utbildning i gymnasiesärskolan eller likvärdig utbildning och uppfyller övriga behörighetsvillkor.

I övrigt ska föreskrifterna om behörighet i 3 kap.3 och 4 §§ tillämpas för utbildning som motsvarar särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå. Förordning (2013:700).

13 §  En sökande är behörig att delta i utbildning som motsvarar utbildning i svenska för invandrare från och med det år han eller hon fyller 16 år, om han eller hon saknar sådana grundläggande kunskaper i svenska språket som utbildningen syftar till att ge.

Den som har sådana kunskaper i det danska eller norska språket att grundläggande svenskundervisning inte kan anses nödvändig, är dock inte behörig att delta i utbildningen.

14 §  Betyg ska beslutas av den eller de lärare som bedriver undervisningen vid den tidpunkt när betyg ska sättas. Om ett betyg är beroende av två eller flera lärares bedömning och dessa inte kan enas, ska betyget beslutas av rektorn.

15 §  Föreskrifterna i 3 kap. 14, 15 och 17–21 §§, 20 kap. 25–35 §§, 21 kap. 18–24 §§ och 22 kap. 19–29 §§ skollagen (2010:800) samt i 4 kap. 6–26 §§ denna förordning när det gäller kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare ska tillämpas för motsvarande utbildning enligt detta kapitel. Detta gäller även sådana föreskrifter som Statens skolverk har meddelat med stöd av 4 kap. 10, 13, 21 och 24–26 §§ denna förordning. Förordning (2013:700).

16 §  Kriminalvården får meddela föreskrifter om urval och de föreskrifter som i övrigt behövs för verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

1 §  Tillstånd att sätta betyg, anordna prövning samt utfärda betyg och intyg enligt bestämmelser som gäller för skolväsendet får enligt föreskrifterna i detta kapitel ges till

1. en enskild utbildningsanordnare för utbildning motsvarande kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare som på uppdrag av juridiska personer anordnas för uppdragsgivarnas räkning och för de personer som uppdragsgivarna utser, och
2. en folkhögskola för utbildning motsvarande utbildning i svenska för invandrare.

Tillstånd enligt första stycket får inte avse slutbetyg.

2 §  Med enskild utbildningsanordnare avses i detta kapitel en enskild fysisk eller juridisk person som anordnar utbildning.

Det som sägs om en enskild utbildningsanordnare gäller även en folkhögskola som bedrivs av en kommun eller ett landsting.

3 §  Det pedagogiska arbetet med utbildning enligt detta kapitel ska ledas och samordnas av en rektor. Rektorn ska hålla sig förtrogen med det dagliga arbetet i verksamheten. Rektorn ska särskilt verka för att utbildningen utvecklas.

Rektorn ska benämnas på detta sätt. Benämningen ska förbehållas den som har en anställning som rektor. Som rektor får bara den anställas som genom utbildning och erfarenhet har pedagogisk insikt.

En ställföreträdare får utses för en rektor.

4 §  Rektorn får uppdra åt en anställd eller en uppdragstagare i verksamheten som har tillräcklig kompetens och erfarenhet att fullgöra enskilda ledningsuppgifter.

5 §  Utbildningsanordnaren ska se till att rektorerna går en sådan särskild befattningsutbildning som regleras i förordningen (2011:183) om befattningsutbildning för rektorer och annan personal med motsvarande ledningsfunktion i skola, förskola och fritidshem samt fortbildning för rektorer eller en utbildning som kan jämställas med denna. Utbildningen ska påbörjas snarast möjligt efter det att rektorn har tillträtt sin anställning och vara genomförd inom fyra år efter tillträdesdagen.

Skyldigheten för en utbildningsanordnare enligt första stycket gäller inte i fråga om rektorer som

• tidigare har gått befattningsutbildningen eller en äldre statlig rektorsutbildning,
• genom annan utbildning eller yrkeserfarenhet har förvärvat kunskaper som av ett universitet eller en högskola som anordnar befattningsutbildning har jämställts med sådan utbildning, eller
• den 15 mars 2010 har varit verksamma som rektorer.

6 §  Utbildningsanordnaren ska för undervisningen använda lärare som har en utbildning som är avsedd för den undervisning som läraren ska bedriva. Undantag får göras endast om personer med sådan utbildning inte finns att tillgå eller det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna.

8 §  Inom utbildning enligt detta kapitel ska det finnas nationella kurser. Föreskrifterna i 2 kap. 1, 2, 8, 16–19 och 21–23 §§ om kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare ska tillämpas för respektive motsvarande utbildning enligt detta kapitel, med undantag av bestämmelserna om gymnasiearbete och gymnasiesärskolearbete. Detta gäller även sådana föreskrifter som Statens skolverk har meddelat med stöd av 2 kap. 17 §. Kurserna får delas upp i delkurser om det är fråga om kommunal vuxenutbildning eller särskild utbildning för vuxna som anordnas på entreprenad enligt 23 kap. 2 § skollagen (2010:800). Förordning (2013:700).

9 §  För utbildningen ska de kursplaner eller ämnesplaner tillämpas som är meddelade av regeringen eller av Statens skolverk för motsvarande utbildning inom skolväsendet.

För elever med utvecklingsstörning får nödvändiga avvikelser göras från kursplanen för utbildning i svenska för invandrare. Nödvändiga anpassningar av kursplanen får även göras för döva eller hörselskadade elever. Förordning (2014:855).

10 §  En sökande är behörig att delta i utbildning som motsvarar kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 20 år, om han eller hon saknar sådana kunskaper som normalt uppnås i grundskolan och har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

I övrigt ska föreskrifterna om behörighet i 3 kap.2 och 3 §§ och 5 § första stycket tillämpas för utbildning som motsvarar kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå.

11 §  En sökande är behörig att delta i utbildning som motsvarar kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 20 år, om han eller hon

1. saknar sådana kunskaper som utbildningen syftar till att ge,
2. har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen, och
3. uppfyller de särskilda förkunskapskrav som gäller för motsvarande utbildning inom skolväsendet enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 6 §.

Behörig är också den som är yngre än vad som anges i första stycket, men har slutfört utbildning på ett nationellt program i gymnasieskolan eller likvärdig utbildning och uppfyller övriga behörighetsvillkor.

I övrigt ska föreskrifterna om behörighet i 3 kap. 2–4 §§ och 5 § första stycket tillämpas för utbildning som motsvarar kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå. Förordning (2013:700).

12 §  En sökande med utvecklingsstörning är behörig att delta i utbildning som motsvarar särskild utbildning för vuxna på grundläggande nivå från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 20 år, om han eller hon saknar sådana kunskaper som utbildningen i grundsärskolan syftar till att ge och har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

I övrigt ska föreskrifterna om behörighet i 3 kap.2 och 3 §§ och 5 § andra stycket tillämpas för utbildning som motsvarar särskild utbildning för vuxna på grundläggande nivå. Förordning (2013:360).13 § En sökande med utvecklingsstörning är behörig att delta i utbildning som motsvarar särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 20 år, om han eller hon 1. saknar sådana kunskaper som utbildningen syftar till att ge,

1. har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen, och
2. uppfyller de särskilda förkunskapskrav som gäller för motsvarande utbildning inom skolväsendet enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 6 §.

Behörig är också den som är yngre än vad som anges i första stycket, men har slutfört utbildning i gymnasiesärskolan eller likvärdig utbildning och uppfyller övriga behörighetsvillkor.

I övrigt ska föreskrifterna om behörighet i 3 kap. 2–4 §§ och 5 § andra stycket tillämpas för utbildning som motsvarar särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå. Förordning (2013:700).

14 §  En sökande är behörig att delta i utbildning som motsvarar utbildning i svenska för invandrare från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 16 år, om han eller hon saknar sådana grundläggande kunskaper i svenska språket som utbildningen syftar till att ge.

Den som har sådana kunskaper i det danska eller norska språket att grundläggande svenskundervisning inte kan anses nödvändig, är dock inte behörig att delta i utbildningen.

15 §  Betyg ska beslutas av den eller de lärare som bedriver undervisningen vid den tidpunkt när betyg ska sättas. Om ett betyg är beroende av två eller flera lärares bedömning och dessa inte kan enas, ska betyget beslutas av rektorn.

16 §  Föreskrifterna i 3 kap. 14, 15 och 17–21 §§, 20 kap. 25–35 §§, 21 kap. 18–24 §§ och 22 kap. 19–29 §§ skollagen (2010:800) samt i 4 kap. 9–12 och 22–26 §§ denna förordning när det gäller kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare ska tillämpas för motsvarande utbildning enligt detta kapitel, med undantag av bestämmelserna om gymnasiearbete, gymnasiesärskolearbete, delkurser, examensbevis, gymnasiesärskolebevis, orienteringskurser och individuella kurser. Detta gäller även sådana föreskrifter som Statens skolverk har meddelat med stöd av 4 kap. 10 och 24–26 §§ denna förordning. Förordning (2013:700).

17 §  Utbildningsanordnaren ska lämna betygshandlingar och intyg när det gäller utbildningen till elevernas respektive hemkommuner.

18 §  En folkhögskola som enligt 24 kap.skollagen (2010:800) anordnar utbildning som motsvarar utbildning i svenska för invandrare ska snarast lämna uppgift till elevens hemkommun om när eleven börjar utbildningen och när elevens utbildning upphör, eleven frivilligt avbryter eller på annat sätt avslutar utbildningen.

Eleven ska anses ha avbrutit utbildningen frivilligt om eleven efter att ha påbörjat utbildningen uteblivit från den under mer än tre veckor i följd, utan att detta har berott på sjukdom eller beviljad ledighet. Rektorn får besluta om undantag, om det finns synnerliga skäl.

19 §  Tillstånd enligt 1 § lämnas efter ansökan.

Ansökan om tillstånd ges in till Statens skolinspektion. Ansökan får överföras elektroniskt till Skolinspektionen.

Skolinspektionen får meddela föreskrifter om elektronisk överföring av en ansökan och elektronisk signatur samt de ytterligare föreskrifter som behövs för ansökningsförfarandet.

20 §  Statens skolinspektion beslutar om tillstånd enligt 1 §.

Tillstånd ska lämnas om utbildningsanordnaren har förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för utbildningen enligt detta kapitel och om utbildningen även i övrigt bedöms vara av god kvalitet.

21 §  Om inte kommunen och folkhögskolan kommer överens om något annat, ska ersättning enligt 24 kap. 15 § skollagen (2010:800) lämnas för den tid som eleven deltar i folkhögskolans utbildning i svenska för invandrare och för ett kalenderhalvår i sänder med en sjättedel per månad.

Ersättningen ska avse sådant som

1. undervisning,
2. lärverktyg,
3. administration,
4. lokaler, och
5. studie- och yrkesvägledning.

22 §  Ersättning enligt 24 kap. 15 § skollagen (2010:800) ska inte längre lämnas om

1. elevens utbildning har upphört eller eleven frivilligt har avbrutit utbildningen,
2. eleven på annat sätt har avslutat utbildningen, eller
3. tillstånd enligt detta kapitel för elevens utbildning har återkallats.

Kommunen får även under en pågående ersättningsperiod i de fall som avses i första stycket 1-3 omedelbart sluta att betala ut ersättning.

23 §  Om en kommun som ska lämna ersättning enligt 24 kap. 15 § skollagen (2010:800) inte anordnar någon egen utbildning i svenska för invandrare, ska ersättningen bestämmas med ledning av Statistiska centralbyråns officiella statistik över kommunernas kostnader för utbildning i svenska för invandrare.

24 §  Statens skolverk ska på nationell nivå följa upp och utvärdera utbildning som tillstånd har lämnats för enligt detta kapitel. Föreskrifterna i 26 kap.25 och 26 §§skollagen (2010:800) ska gälla för sådan uppföljning och utvärdering.

25 §  Statens skolinspektion har tillsyn över utbildning som tillstånd har lämnats för enligt detta kapitel. Föreskrifterna i 26 kap. 6-13, 15, 16 och

18-23 §§skollagen (2010:800) ska tillämpas för sådan utbildning. Föreskrifterna i 26 kap.10-13, 15, 16 och 18 §§skollagen ska även tillämpas i fråga om en entreprenör med tillstånd enligt detta kapitel. Det som i de bestämmelserna sägs om enskild huvudman ska även gälla entreprenören och det som sägs om godkännande och beslut om rätt till bidrag ska gälla tillstånd enligt detta kapitel.

Även om Skolinspektionen har återkallat ett tillstånd för en sådan utbildning som avses i detta kapitel får betyg sättas samt betyg och intyg utfärdas när det gäller en kurs för de elever som har påbörjat kursen före beslutet om återkallelse.

26 §  Statens skolverk får meddela föreskrifter om vilka handlingar som ska anses vara sådana betygshandlingar som avses i 17 § och när handlingarna och intygen ska lämnas till kommunerna samt de ytterligare föreskrifter om handlingarna och intygen som behövs.

Statens skolinspektion får meddela de föreskrifter som i övrigt behövs för verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

1 §  Om en elev har påbörjat en kurs eller en delkurs och därefter uteblivit från den under mer än tre veckor i följd, utan att detta har berott på sjukdom eller beviljad ledighet, ska eleven anses ha avbrutit kursen eller delkursen. Rektorn får besluta om undantag, om det finns synnerliga skäl.

2 §  Om en elev på grund av sjukdom eller av annan orsak inte kan delta i utbildningen, ska det snarast anmälas till rektorn.

3 §  Rektorn får bevilja en elev ledighet från utbildningen för enskilda angelägenheter.

4 §  Huvudmannen ska se till att det i ett ärende om avstängning finns en utredning som allsidigt klarlägger de omständigheter som är av betydelse för ärendets bedömning. Utredningen ska inledas omgående och genomföras så skyndsamt som möjligt. Var och en som antas kunna lämna upplysningar av betydelse ska höras under utredningen.

5 §  Personer som är bosatta i Danmark eller Finland med självstyrande områden eller i Island eller Norge, och som genom sin tidigare skolgång i hemlandet har sådana förutsättningar som bedöms i huvudsak motsvara svensk grundskoleutbildning eller motsvarande vuxenutbildning (nordiska sökande), ska i fråga om kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå likställas med sökande från den kommun där den sökta utbildningen anordnas.

Med självstyrande områden avses Färöarna och Grönland samt Åland.

6 §  En kommun som i sin kommunala vuxenutbildning har tagit emot fler nordiska sökande än det antal svenska elever bosatta i kommunen som samtidigt genomgår vuxenutbildning i något annat nordiskt land, har rätt till ersättning för det överskjutande antalet elever.

7 §  Ett landsting som i sin kommunala vuxenutbildning har tagit emot nordiska sökande har rätt till ersättning.

8 §  Ersättningens storlek i de fall som avses i 6 och 7 §§ beslutas av regeringen.

Ansökan om sådan ersättning görs hos Statens skolverk som beslutar om ersättningen i det enskilda fallet och betalar ut beloppen snarast möjligt.

Skolverket får meddela föreskrifter om elektronisk överföring av en ansökan och elektronisk signatur samt de ytterligare föreskrifter som behövs för ansökningsförfarandet.

9 §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt denna förordning än beslut i fråga om tillstånd enligt 6 kap. 20 § samt återkallelse av sådant tillstånd och tillfälligt verksamhetsförbud enligt 6 kap. 25 § första stycket får dock inte överklagas.