1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om resebidrag. Resebidrag lämnas i form av ersättning för resa och logi.

2 §  Resebidrag får lämnas till den som har fyllt 20 år och i övrigt uppfyller de krav som anges i denna förordning.

3 §  Vid tillämpningen av denna förordning anses risk för arbetskonflikt vid en arbetsplats inte innebära risk för arbetslöshet.

Lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt ska tillämpas på resebidrag. Detta gäller dock inte resebidrag som har beviljats före utbrott av en konflikt eller sökts före varsel om konflikten och resebidrag som i annat fall uppenbarligen skulle ha lämnats, även om konflikten inte inträffat.

4 §  Resebidrag får lämnas för en arbetssökandes besök på en annan ort, om besöket bedöms nödvändigt för att anställning ska komma till stånd och anställningen är registrerad i respektive EU-lands offentliga arbetsförmedlings nationella databas över lediga anställningar eller i European Employment Services (EURES) databas över lediga anställningar.

5 §  Resebidrag får bara lämnas vid sådana resor som är arbetsmarknadspolitiskt motiverade.

Resebidrag får dessutom bara lämnas till den som

1. är eller riskerar att bli arbetslös,
2. är inskriven som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen, och
3. inte bedöms kunna få arbete på eller nära hemorten.

Även om villkoren i andra stycket inte är uppfyllda får resebidrag också lämnas till den som har en yrkeshögskoleutbildning och som söker anställning i yrket vid ett stödberättigat företag på en ort inom ett stödområde som avses i förordningen (1999:1382) om stödområden för vissa regionala företagsstöd, om arbetskraft med sådan utbildning inte finns att få tag i på orten.

6 §  Ansökan om ersättning för resa och logi ska göras före resan.

Ersättning för resa får lämnas med skälig kostnad för en resa till och från den ort där besöket äger rum. Kostnader för resa med eget fordon får ersättas om det är motiverat att en resa görs med eget fordon. Ersättning lämnas då med högst 185 öre per kilometer. Kostnader för logi får ersättas med den faktiska kostnaden om den är skälig.

Ersättning för resa och logi lämnas dock med högst 2 500 kronor per tillfälle.

7 §  Arbetsförmedlingen prövar frågor om resebidrag.

8 §  Arbetsförmedlingen ska se till att ersättning enligt denna förordning används på föreskrivet sätt.

9 §  En mottagare av ersättning enligt denna förordning är återbetalningsskyldig om han eller hon genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att ersättning har lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp.

Om ersättning i annat fall har lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp, är mottagaren återbetalningsskyldig endast om han eller hon insett eller skäligen borde ha insett felet.

10 §  Om en mottagare av ersättning är återbetalningsskyldig enligt 9 §, ska Arbetsförmedlingen besluta att kräva tillbaka det felaktigt utbetalda beloppet.

11 §  Vid återkrav enligt 10 § får Arbetsförmedlingen bevilja anstånd med betalningen eller träffa avtal med den återbetalningsskyldige om en avbetalningsplan. Arbetsförmedlingen ska i sådana fall ta ut ränta på det obetalda beloppet.

Ränta ska tas ut från den dag då anståndet beviljades eller avtalet om avbetalningsplan träffades, dock inte för tid innan det återkrävda beloppet skulle betalas.

Ränta ska tas ut efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter.

12 §  Om ett belopp som har krävts tillbaka med stöd av 9 § inte betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) tas ut på beloppet. Detsamma gäller när den återbetalningsskyldige beviljats anstånd med betalningen eller träffat ett avtal om en avbetalningsplan enligt 11 § och betalning inte sker inom den tid som följer av beslutet om anstånd eller avtalet.

13 §  Om det med hänsyn till den återbetalningsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter finns särskilda skäl för det, får Arbetsförmedlingen helt eller delvis avstå från att kräva återbetalning enligt 10 § eller att kräva ränta enligt 11 eller 12 §. Myndigheten ska i sådant fall i beslutet ange vilka de särskilda skälen är och dokumentera den information som ligger till grund för beslutet.

14 §  Vid återkrav enligt 10 § får Arbetsförmedlingen, vid en senare utbetalning av ersättning till den återbetalningsskyldige, besluta att dra av ett skäligt belopp i avräkning på vad som har betalats ut för mycket. Detsamma gäller skyldighet att betala ränta enligt 11 eller 12 §.

15 §  Arbetsförmedlingens beslut enligt denna förordning ska omprövas hos myndighetens centrala enhet för omprövning, om det begärs av den som beslutet gäller. Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

En begäran om omprövning ska vara skriftlig. Begäran ska ges in till Arbetsförmedlingen och ska ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då den som begär omprövning fick del av beslutet.

16 §  I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut om omprövning av beslut enligt 14 § får dock inte överklagas.

Om ett beslut överklagas innan det har omprövats, ska överklagandet anses som en begäran om omprövning. Förordning (2018:888).

17 §  Arbetsförmedlingen får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.