Räntelag (1975:635)

Departement
Justitiedepartementet L2
Utfärdad
1975-06-05
Ändring införd
SFS 1975:635 i lydelse enligt SFS 2013:55
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2018-08-19

1 §  Denna lag är tillämplig på penningfordran inom förmögenhetsrättens område. Den innehåller bestämmelser om betalningsvillkor i vissa fall samt om ränta.

[S2]Lagen gäller i den mån inte annat är avtalat, utfäst eller särskilt föreskrivet. I lagen finns dock bestämmelser om avtalsvillkor som är utan verkan och om betalningsvillkor som är utan verkan eller som har verkan endast om borgenären uttryckligen har godkänt villkoret. Lag (2013:55).

Prop. 2012/13:36: område. Den innehåller bestämmelser om betalningsvillkor i vissa fall samt om ränta.

Lagen gäller i den mån inte annat är avtalat, utfäst eller särskilt föreskrivet. I lagen finns dock bestämmelser om avtalsvillkor som är utan verkan och om betalningsvillkor som är utan verkan eller som har verkan endast om borgenären uttryckligen har godkänt villkoret.

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde och i vilken mån det är möjligt ...

2 §  Ränta på fordran utgår ej för tid innan fordringen är förfallen till betalning.

[S2]På fordran som avser återgång av betalning då avtal hävts till följd av kontraktsbrott eller på liknande grund utgår dock ränta för tiden från den dag betalningen erlades till och med den dag återbetalning sker eller, om återbetalning ej sker i rätt tid, den dag från vilken ränta börjar utgå enligt 3 eller 4 §. Lag (1990:933).

2 a §  En fordran på betalning för en vara eller tjänst i ett förhållande mellan näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamhet förfaller till betalning senast trettio dagar efter det att borgenären har framställt krav på att fordringen betalas. Detsamma gäller när en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har en sådan fordran på en myndighet eller ett annat offentligt organ.

[S2]Ett betalningsvillkor är utan verkan mot borgenären i den mån det inskränker borgenärens rätt till betalning enligt första stycket. I ett förhållande mellan näringsidkare får dock betalningen ske senare, om borgenären uttryckligen har godkänt detta. Lag (2013:55).

Prop. 2012/13:36: näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamhet förfaller till betalning senast trettio dagar efter det att borgenären har framställt krav på att fordringen betalas. Detsamma gäller när en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har en sådan fordran på en myndighet eller ett annat offentligt organ.

Ett betalningsvillkor är utan verkan mot borgenären i den mån det inskränker borgenärens rätt till betalning enligt första stycket. ...

2 b §  Har gäldenären i ett sådant fordringsförhållande som avses i 2 a § rätt att skjuta upp betalningen på grund av en undersökning av om varan eller tjänsten överensstämmer med avtalet, får betalningen skjutas upp i högst trettio dagar från det att varan mottogs eller tjänsten utfördes, om borgenären inte uttryckligen har godkänt en längre undersökningsperiod. Lag (2013:55).

Prop. 2012/13:36: skjuta upp betalningen på grund av en undersökning av om varan eller tjänsten överensstämmer med avtalet, får betalningen skjutas upp i högst trettio dagar från det att varan mottogs eller tjänsten utfördes, om borgenären inte uttryckligen har godkänt en längre undersökningsperiod.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om hur lång tid betalningen får skjutas upp vid en undersökning av om en vara eller tjänst överensstämmer med avtalet. ...

2 c §  Det som sägs i 2 a och 2 b §§ gäller inte betalningar som förfaller enligt en avbetalningsplan. Lag (2013:55).

Prop. 2012/13:36: Paragrafen, som är ny, innehåller ett undantag från bestämmelserna i 2 a och 2 b §§. De särskilda bestämmelserna i de nämnda paragraferna om när en fordran förfaller till betalning gäller inte när parterna har avtalat om en avbetalningsplan. En avbetalningsplan medför alltså att en fordran kan bli betald senare än vad som skulle bli fallet om 2 a eller 2 b § hade tillämpats. Övervägandena finns i avsnitt 6. Genom paragrafen ...

3 §  Försittes betalningstiden för fordran vars förfallodag är bestämd i förväg, utgår ränta på fordringen från förfallodagen.

[S2]På fordran som grundar sig på sysslomans eller annans skyldighet att redovisa för medel som han mottagit av huvudmannen eller tredje man utgår ränta från dagen för redovisningen eller, om denna ej avges i rätt tid, från den dag redovisning bort ske.

4 §  I annat fall än som avses i 3 § skall ränta betalas på förfallen fordran, för vilken betalningstiden försittes, från den dag som infaller trettio dagar efter det att borgenären har avsänt en räkning eller på annat sätt framställt krav på betalning av ett bestämt belopp med angivande att underlåtenhet att betala medför skyldighet att utge ränta. Gäldenären är dock inte skyldig att betala ränta för tiden innan räkningen eller kravet har kommit honom till handa.

[S2]I fordringsförhållanden mellan näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamhet skall ränta betalas enligt första stycket utan att det när kravet framställs behöver anges att underlåtenhet att betala medför skyldighet att utge ränta. Detsamma gäller när en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har en fordran på en myndighet eller ett annat offentligt organ på betalning för varor eller tjänster.

[S3]Avser fordringen skadestånd eller annan liknande ersättning som inte kan fastställas utan särskild utredning, skall ränta betalas på förfallet belopp från den dag som infaller trettio dagar efter det att borgenären har framställt krav på ersättning och lagt fram utredning som med hänsyn till omständigheterna skäligen kan begäras av honom. Gäldenären är dock inte skyldig att betala ränta för tiden innan kravet och utredningen har kommit honom till handa.

[S4]Oavsett vad som föreskrivs i första, andra och tredje styckena skall ränta betalas på förfallen fordran senast från dagen för delgivning av ansökan om betalningsföreläggande eller av stämning i mål om utgivande av betalning.

[S5]Trots bestämmelserna i tredje och fjärde styckena skall ränta betalas på en fordran, som avser skadestånd med anledning av ett uppsåtligt brott och inte skall utges som livränta, från den dag då skadan uppkom. Lag (2002:352).

Prop. 2001/02:132: Paragrafen behandlar utgångspunkten för beräkning av dröjsmålsränta när förfallodagen inte är bestämd i förväg. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2.3.

I första stycket har tidpunkten för när ränta skall börja löpa ändrats från en månad till trettio dagar. Detta är en anpassning till direktivets krav (se artikel 3.1 b).

Andra stycket är nytt. Det innehåller ett ...

4 a §  Ett avtalsvillkor som innebär att gäldenären inte är skyldig att betala ränta enligt 3 eller 4 § på en fordran på betalning för en vara eller tjänst är utan verkan mot borgenären i ett förhållande mellan näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamhet. Detsamma gäller i ett förhållande mellan en näringsidkare och en myndighet eller ett annat offentligt organ, när näringsidkaren i sin yrkesmässiga verksamhet tillhandahåller varor eller tjänster mot betalning. Lag (2013:55).

Prop. 2012/13:36: enligt 3 eller 4 § på en fordran på betalning för en vara eller tjänst är utan verkan mot borgenären i ett förhållande mellan näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamhet. Detsamma gäller i ett förhållande mellan en näringsidkare och en myndighet eller ett annat offentligt organ, när näringsidkaren i sin yrkesmässiga verksamhet tillhandahåller varor eller tjänster mot betalning.

Paragrafen, som är ny, anger att lagens bestämmelser om dröjsmålsränta ...

5 §  I fall som avses i 2 § andra stycket beräknas ränta för år enligt en räntefot som motsvarar den vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § med ett tillägg av två procentenheter. Lag (2002:352).

Prop. 2001/02:132: I paragrafen bestäms den s.k. avkastningsräntan. Ändringen är en följd av bytet av referensränta, se kommentaren till 9 §.

6 §  I fall som avses i 3 eller 4 § beräknas ränta för år enligt en räntefot som motsvarar den vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § med ett tillägg av åtta procentenheter. Om det vid bestämmande av skadestånd med anledning av personskada ska avräknas förmåner som en skadelidande har rätt till enligt 5 kap. 3 § 1 skadeståndslagen (1972:207), utgör dock tillägget till referensräntan endast två procentenheter för tiden till dess förmånerna har fastställts slutligt.

[S2]Ett avtalsvillkor som innebär att räntan ska beräknas enligt en lägre räntefot än vad som följer av första stycket första meningen är utan verkan mot borgenären i ett förhållande mellan en näringsidkare och en myndighet eller ett annat offentligt organ, när näringsidkaren i sin yrkesmässiga verksamhet tillhandahåller varor eller tjänster mot betalning. Lag (2013:55).

Prop. 2012/13:36: personskada ska avräknas förmåner som en skadelidande har rätt till enligt 5 kap. 3 § 1 skadeståndslagen (1972:207), utgör dock tillägget till referensräntan endast två procentenheter för tiden till dess förmånerna har fastställts slutligt.

Ett avtalsvillkor som innebär att räntan ska beräknas enligt en lägre räntefot än vad som följer av första stycket första meningen är utan verkan ...

Prop. 2001/02:132: I paragrafen bestäms nivån på dröjsmålsräntan. Frågan om nivån på dröjsmålsräntan har diskuterats i avsnitt 6.2.5. Ändringarna i paragrafen är föranledda av bytet av referensränta, se kommentaren till 9 §.

7 §  Löper fordran med ränta när den förfaller till betalning och försittes betalningstiden, utgår ränta i fortsättningen enligt samma räntefot som gällde vid förfallodagen. Räntan skall dock utgå lägst enligt den räntefot som anges i 6 §, såvitt gäller fordran som avses i 3 § första stycket genast och såvitt gäller fordran som avses i 3 § andra stycket eller 4 § från den dag som där föreskrives för varje särskilt fall.

8 §  Har en gäldenär på grund av sjukdom, arbetslöshet eller annan liknande omständighet som gäldenären inte har kunnat råda över varit förhindrad att betala i rätt tid och skulle en skyldighet att betala full ränta med anledning av dröjsmålet med hänsyn till detta vara oskälig, får den ränta som annars skulle betalas jämkas.

[S2]Ett avtalsvillkor som inskränker rätten till jämkning enligt första stycket är utan verkan mot gäldenären. Lag (2013:55).

Prop. 2012/13:36: Ett avtalsvillkor som inskränker rätten till jämkning enligt första stycket är utan verkan mot gäldenären.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om jämkning av ränta.

Enligt första stycket, som ändras endast redaktionellt, finns det en möjlighet att jämka en gäldenärs skyldighet att betala dröjsmålsränta på grund av vissa personliga förhållanden som gäldenären inte har kunnat råda över.

Det nya ...

9 §  Referensräntan enligt denna lag fastställs för varje kalenderhalvår genom särskilt beslut av Riksbanken. Referensräntan skall motsvara den ränta som Riksbanken tillämpade vid den huvudsakliga refinansieringstransaktion som genomfördes närmast före det kalenderhalvår under vilket räntan skall gälla, avrundad till närmast högre halva procentenhet. Lag (2002:352).

Prop. 2001/02:132: Paragrafen är ny. Enligt första meningen skall Riksbanken fastställa referensräntan genom särskilt beslut. Referensräntan skall fastställas två gånger per år att gälla för det kommande halvåret. Eftersom räntenivån är känd (se andra meningen), ligger det inga överväganden bakom beslutet att fastställa räntan. Bestämmelsens syfte är bara att det skall bli tydligt utsagt vilken räntenivån är. Därmed kommer ingen tveksamhet att kunna råda. Frågan om fastställande och offentliggörande har behandlats ...

Ändringar och övergångsbestämmelser

Räntelag (1975:635)

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Lagen gäller dock ej i fall då ränta enligt utfästelse eller eljest har börjat löpa före nämnda dag.
Förarbeten
Prop. 1975:102

Lag (1984:291) om ändring i räntelagen (1975:635)

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Lagen gäller dock ej i fall då ränta har börjat löpa före nämnda dag.
Förarbeten
Prop. 1983/84:138
Omfattning
ändr. 6 §
Ikraftträder
1984-07-01

Lag (1987:327) om ändring i räntelagen (1975:635)

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
  2. Den nya bestämmelsen i 8 § tillämpas endast på ränta för tid efter ikraftträdandet.
  3. I fråga om ränta på skadeståndsfordran med anledning av brott som har utförts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
Förarbeten
Prop. 1986/87:72
Omfattning
ändr. 1, 4 §§; ny 8 §
Ikraftträder
1987-07-01

Lag (1990:933) om ändring i räntelagen (1975:635)

Förarbeten
Prop. 1988/89:76
Omfattning
ändr. 2 §
Ikraftträder
1991-01-01

Lag (1991:858) om ändring i räntelagen (1975:635)

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning där talan väckts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Prop. 1990/91:126
Omfattning
ändr. 4 §
Ikraftträder
1992-01-01

Ändring, SFS 1991:878

Omfattning
ikrafttr. av 1991:858

Lag (2000:183) om ändring i räntelagen (1975:635)

Tryckt format (PDF)

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre föreskrifter gäller för beräkning av ränta som avser tid före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 1999/2000:182, Prop. 1999/2000:50, Bet. 1999/2000:FiU18
Omfattning
ändr. 5, 6 §§
Ikraftträder
2000-07-01

Lag (2002:352) om ändring i räntelagen (1975:635)

Tryckt format (PDF)

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.
  2. Bestämmelsen i 4 § andra stycket gäller inte för krav som framställts före ikraftträdandet.
  3. För beräkning av ränta som avser tid före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 2001/02:237, Prop. 2001/02:132, Bet. 2001/02:LU30
Omfattning
ändr. 4, 5, 6 §§; ny 9 §
CELEX-nr
32000L0035
Ikraftträder
2002-07-01

Lag (2013:55) om ändring i räntelagen (1975:635)

Tryckt format (PDF)

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 16 mars 2013.
  2. 2 a och 2 b §§ tillämpas inte på fordringar till följd av avtal som har ingåtts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2012/13:144, Prop. 2012/13:36, Bet. 2012/13:CU6
Omfattning
ändr. 1, 6, 8 §§; nya 2 a, 2 b, 2 c, 4 a §§
CELEX-nr
32011L0007
Ikraftträder
2013-03-16