Räntelag (1975:635)

Departement
Justitiedepartementet L2
Utfärdad
1975-06-05
Ändring införd
SFS 1975:635 i lydelse enligt SFS 2013:55
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad

1 §  Denna lag är tillämplig på penningfordran inom förmögenhetsrättens område. Den innehåller bestämmelser om betalningsvillkor i vissa fall samt om ränta.

[S2]Lagen gäller i den mån inte annat är avtalat, utfäst eller särskilt föreskrivet. I lagen finns dock bestämmelser om avtalsvillkor som är utan verkan och om betalningsvillkor som är utan verkan eller som har verkan endast om borgenären uttryckligen har godkänt villkoret. Lag (2013:55).

Prop. 2012/13:36: område. Den innehåller bestämmelser om betalningsvillkor i vissa fall samt om ränta.

Lagen gäller i den mån inte annat är avtalat, utfäst eller särskilt föreskrivet. I lagen finns dock bestämmelser om avtalsvillkor som är utan verkan och om betalningsvillkor som är utan verkan eller som har verkan endast om borgenären uttryckligen har godkänt villkoret.

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde och i vilken mån det är möjligt ...

  • NJA 2014 s. 1006:Ett företag har blivit återbetalningsskyldigt för ersättning som har betalats för en levererad tjänst. Fordran på återbetalning har ansetts vara en sådan penningfordran inom förmögenhetsrättens område som avses i 1 § räntelagen även i den del av fordran som avser mervärdesskatt.
  • RH 2010:18:Ränta på inkassokostnad?
  • NJA 2007 s. 115:Statens jordbruksverk har inte ansetts berättigat att erhålla dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) på fordran avseende återbetalning av omställningsstöd enligt den numera upphävda förordningen (1990:941) om inkomst-, omställnings- och anläggningsstöd till jordbrukare m.m.
  • NJA 2016 s. 1035:Ersättning till ett offentligt biträde betalades inte i tid. Räntelagens principer för dröjsmålsränta har ansetts tillämpliga på biträdets fordran. Fordringen har i räntehänseende ansetts förfallen till betalning trettio dagar efter ersättningsbeslutet.
Ändrad: SFS 1987:327 (om ändring i räntelagen (1975:635) m.m.), 2013:55 (Snabbare betalningar)

2 §  Ränta på fordran utgår ej för tid innan fordringen är förfallen till betalning.

[S2]På fordran som avser återgång av betalning då avtal hävts till följd av kontraktsbrott eller på liknande grund utgår dock ränta för tiden från den dag betalningen erlades till och med den dag återbetalning sker eller, om återbetalning ej sker i rätt tid, den dag från vilken ränta börjar utgå enligt 3 eller 4 §. Lag (1990:933).

  • NJA 2014 s. 1006:Ett företag har blivit återbetalningsskyldigt för ersättning som har betalats för en levererad tjänst. Fordran på återbetalning har ansetts vara en sådan penningfordran inom förmögenhetsrättens område som avses i 1 § räntelagen även i den del av fordran som avser mervärdesskatt.
  • NJA 2016 s. 799:Ett tryckeri har enligt läran om condictio indebiti ansetts skyldigt att till sin kund betala tillbaka s.k. tryckerimoms. Fråga om avkastningsränta på beloppet.
  • NJA 1997 s. 674:Med anledning av att ett samboförhållande upphört förrättades bodelning avseende en bostadsrättslägenhet. Den tillskiftades ena parten mot att andra parten skulle erhålla ett kontantbelopp. Värdet på bostadsrätten har bestämts med ledning av prisförhållandena vid bodelningsförrättningen. Ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) på bodelningslikviden har ansetts skola utgå för tiden till dess dom i klandermålet vinner laga kraft.
  • NJA 2008 s. 392:Ett avtal om upplåtelse av bostadsrätt har inte bundit bostadsrättsföreningen, varför erlagd insats och upplåtelseavgift skulle återgå. Föreningen har ansetts skyldig att utge avkastningsränta enligt 2 § första stycket räntelagen (1975:635) oberoende av om föreningen varit i ond tro om grunden för återgång och om det varit betalarna som föranlett återgången. Bestämmelsen i 3 § andra stycket räntelagen har inte ansetts tillämplig eftersom betalningen erlagts i avsikt att mottagaren skulle kunna förfoga över den för egen räkning, fastän det senare visade sig att rättshandlingen var ogiltig.
  • NJA 1987 s. 763:I avtal om köp av fast egendom och om entreprenad bestämdes en köpeskilling som beräknades med länsbostadsnämndens preliminära lånebeslut som underlag. Sedan nämnden i slutligt beslut fastställt ett lägre belopp, återbetalade säljaren/entreprenören i enlighet med bestämmelse i entreprenadkontraktet mellanskillnaden. Avkastningsränta enligt 2 § 2 st räntelagen (1975:635) har ansetts inte skola utgå på det återbetalade beloppet.
  • RH 1995:98:Fråga om avkastningsränta och dröjsmålsränta enligt räntelagen på skadestånd samt om ränteförlust som en del av skadeståndet.
  • NJA 1985 s. 352:När köpeskilling för fastighet blivit nedsatt på grund av att fastigheten avvikit från vad köparen med hänsyn till omständigheterna haft anledning räkna med vid köpet har säljaren, oavsett att han varit i god tro, ansetts skyldig att utge s k avkastningsränta på belopp som han till följd av nedsättningen haft att återbära. 2 § 2 st räntelagen (1975:635).
  • NJA 1988 s. 457:Fråga huruvida en kommun (Stockholms stad) blivit återbetalningsskyldig gentemot en fastighetsägare för va-avgifter till den del dessa befunnits överskrida vad som fått tas ut enligt 24 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. -- Tillika, när återbetalningsskyldighet ansetts föreligga, fråga huruvida ränta på belopp som omfattas av återbetalningsskyldigheten skall utgå enligt 2 § 2 st räntelagen (1975:635) som avkastningsränta eller enligt 4 § samma lag som dröjsmåls ränta. Sedan vattenöverdomstolen förpliktat kommunen att återbetala uttagna va-avgifter till den del de befunnits ha varit för höga, för kommunen talan mot domen under åberopande dels av att avgifterna inte överskridit vad som fått tas ut, dels att kommunen i allt fall ej kan åläggas återbetalningsskyldighet. HD har avslagit begäran om prövningstillstånd beträffande den förra frågan men meddelat prövningstillstånd beträffande den senare. Särskilda skäl har ansetts föreligga att förplikta huvudmannen för en allmän vatten- och avloppsanläggning att ersätta motpart dennes kostnader för förfarande vid statens va-nämnd. 14 § 2 st lagen (1976:839) om statens va-nämnd.
  • NJA 1988 s. 363:Prisavdrag på grund av dolt fel i fastighet har på parternas begäran bestämts med hänsyn till kostnaderna för att avhjälpa felet. På yrkande av säljaren har reparationskostnaderna omräknats till tiden för köparens tillträde av fastigheten. Ett av köparen först i HD framställt andrahandsyrkande om avkastningsränta från tillträdesdagen har upptagits till prövning och bifallits. (4 kap 19 § JB, 2 § 2 st och 5 § räntelagen samt 13 kap 3 § RB.)
Ändrad: SFS 1990:933 (om ny köplag)

2 a §  En fordran på betalning för en vara eller tjänst i ett förhållande mellan näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamhet förfaller till betalning senast trettio dagar efter det att borgenären har framställt krav på att fordringen betalas. Detsamma gäller när en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har en sådan fordran på en myndighet eller ett annat offentligt organ.

[S2]Ett betalningsvillkor är utan verkan mot borgenären i den mån det inskränker borgenärens rätt till betalning enligt första stycket. I ett förhållande mellan näringsidkare får dock betalningen ske senare, om borgenären uttryckligen har godkänt detta. Lag (2013:55).

Prop. 2012/13:36: näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamhet förfaller till betalning senast trettio dagar efter det att borgenären har framställt krav på att fordringen betalas. Detsamma gäller när en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har en sådan fordran på en myndighet eller ett annat offentligt organ.

Ett betalningsvillkor är utan verkan mot borgenären i den mån det inskränker borgenärens rätt till betalning enligt första stycket. ...

  • NJA 2016 s. 1035:Ersättning till ett offentligt biträde betalades inte i tid. Räntelagens principer för dröjsmålsränta har ansetts tillämpliga på biträdets fordran. Fordringen har i räntehänseende ansetts förfallen till betalning trettio dagar efter ersättningsbeslutet.
Införd: SFS 2013:55 (Snabbare betalningar)

2 b §  Har gäldenären i ett sådant fordringsförhållande som avses i 2 a § rätt att skjuta upp betalningen på grund av en undersökning av om varan eller tjänsten överensstämmer med avtalet, får betalningen skjutas upp i högst trettio dagar från det att varan mottogs eller tjänsten utfördes, om borgenären inte uttryckligen har godkänt en längre undersökningsperiod. Lag (2013:55).

Prop. 2012/13:36: skjuta upp betalningen på grund av en undersökning av om varan eller tjänsten överensstämmer med avtalet, får betalningen skjutas upp i högst trettio dagar från det att varan mottogs eller tjänsten utfördes, om borgenären inte uttryckligen har godkänt en längre undersökningsperiod.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om hur lång tid betalningen får skjutas upp vid en undersökning av om en vara eller tjänst överensstämmer med avtalet. ...

Införd: SFS 2013:55 (Snabbare betalningar)

2 c §  Det som sägs i 2 a och 2 b §§ gäller inte betalningar som förfaller enligt en avbetalningsplan. Lag (2013:55).

Prop. 2012/13:36: Paragrafen, som är ny, innehåller ett undantag från bestämmelserna i 2 a och 2 b §§. De särskilda bestämmelserna i de nämnda paragraferna om när en fordran förfaller till betalning gäller inte när parterna har avtalat om en avbetalningsplan. En avbetalningsplan medför alltså att en fordran kan bli betald senare än vad som skulle bli fallet om 2 a eller 2 b § hade tillämpats. Övervägandena finns i avsnitt 6. Genom paragrafen ...

Införd: SFS 2013:55 (Snabbare betalningar)

3 §  Försittes betalningstiden för fordran vars förfallodag är bestämd i förväg, utgår ränta på fordringen från förfallodagen.

[S2]På fordran som grundar sig på sysslomans eller annans skyldighet att redovisa för medel som han mottagit av huvudmannen eller tredje man utgår ränta från dagen för redovisningen eller, om denna ej avges i rätt tid, från den dag redovisning bort ske.

  • AD 2014 nr 20:Fråga om det har förelegat grund för att häva verkställande direktörs anställningsavtal samt om den verksällande direktören genom oaktsamhet skadat bolaget och därmed gjort sig skyldig att utge skadestånd till bolaget. Fråga också om från vilken tidpunkt ränta ska utgå för ekonomiskt skadestånd avseende anställningsförmåner.
  • NJA 2016 s. 1035:Ersättning till ett offentligt biträde betalades inte i tid. Räntelagens principer för dröjsmålsränta har ansetts tillämpliga på biträdets fordran. Fordringen har i räntehänseende ansetts förfallen till betalning trettio dagar efter ersättningsbeslutet.
  • NJA 2008 s. 392:Ett avtal om upplåtelse av bostadsrätt har inte bundit bostadsrättsföreningen, varför erlagd insats och upplåtelseavgift skulle återgå. Föreningen har ansetts skyldig att utge avkastningsränta enligt 2 § första stycket räntelagen (1975:635) oberoende av om föreningen varit i ond tro om grunden för återgång och om det varit betalarna som föranlett återgången. Bestämmelsen i 3 § andra stycket räntelagen har inte ansetts tillämplig eftersom betalningen erlagts i avsikt att mottagaren skulle kunna förfoga över den för egen räkning, fastän det senare visade sig att rättshandlingen var ogiltig.
  • NJA 2022 s. 105:Kronofogdemyndigheten har inte ansetts skyldig att betala dröjsmålsränta enligt räntelagen till en borgenär vid dröjsmål med utbetalning av influtna medel.
  • NJA 1991 s. 736:Fråga om dröjsmålsränta i fall då gäldenärens underlåtenhet att betala en skuld berott på att borgenären, som felaktigt påstod att det inte var fråga om slutbetalning, vägrat att utge revers och pantbrev. 3 § 1 st räntelagen (1975:635).
  • RH 1996:26:Hyresgäster, som inte fått några hyresavier eller annan information om det nya hyresbeloppet, har förpliktats betala dröjsmålsränta för hyreshöjningarna inte från respektive förfallodag utan först från den senare tidpunkt, då de fått kännedom om den rätta månadshyran.
  • NJA 1997 s. 612:Fråga om sådan redovisningsskyldighet förelegat att ränta skulle utgå enligt 3 § 2 st räntelagen (1975:635).

4 §  I annat fall än som avses i 3 § skall ränta betalas på förfallen fordran, för vilken betalningstiden försittes, från den dag som infaller trettio dagar efter det att borgenären har avsänt en räkning eller på annat sätt framställt krav på betalning av ett bestämt belopp med angivande att underlåtenhet att betala medför skyldighet att utge ränta. Gäldenären är dock inte skyldig att betala ränta för tiden innan räkningen eller kravet har kommit honom till handa.

[S2]I fordringsförhållanden mellan näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamhet skall ränta betalas enligt första stycket utan att det när kravet framställs behöver anges att underlåtenhet att betala medför skyldighet att utge ränta. Detsamma gäller när en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har en fordran på en myndighet eller ett annat offentligt organ på betalning för varor eller tjänster.

[S3]Avser fordringen skadestånd eller annan liknande ersättning som inte kan fastställas utan särskild utredning, skall ränta betalas på förfallet belopp från den dag som infaller trettio dagar efter det att borgenären har framställt krav på ersättning och lagt fram utredning som med hänsyn till omständigheterna skäligen kan begäras av honom. Gäldenären är dock inte skyldig att betala ränta för tiden innan kravet och utredningen har kommit honom till handa.

[S4]Oavsett vad som föreskrivs i första, andra och tredje styckena skall ränta betalas på förfallen fordran senast från dagen för delgivning av ansökan om betalningsföreläggande eller av stämning i mål om utgivande av betalning.

[S5]Trots bestämmelserna i tredje och fjärde styckena skall ränta betalas på en fordran, som avser skadestånd med anledning av ett uppsåtligt brott och inte skall utges som livränta, från den dag då skadan uppkom. Lag (2002:352).

Prop. 2001/02:132: Paragrafen behandlar utgångspunkten för beräkning av dröjsmålsränta när förfallodagen inte är bestämd i förväg. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2.3.

I första stycket har tidpunkten för när ränta skall börja löpa ändrats från en månad till trettio dagar. Detta är en anpassning till direktivets krav (se artikel 3.1 b).

Andra stycket är nytt. Det innehåller ett ...

  • AD 2014 nr 20:Fråga om det har förelegat grund för att häva verkställande direktörs anställningsavtal samt om den verksällande direktören genom oaktsamhet skadat bolaget och därmed gjort sig skyldig att utge skadestånd till bolaget. Fråga också om från vilken tidpunkt ränta ska utgå för ekonomiskt skadestånd avseende anställningsförmåner.
  • NJA 2014 s. 1006:Ett företag har blivit återbetalningsskyldigt för ersättning som har betalats för en levererad tjänst. Fordran på återbetalning har ansetts vara en sådan penningfordran inom förmögenhetsrättens område som avses i 1 § räntelagen även i den del av fordran som avser mervärdesskatt.
  • NJA 1985 s. 352:När köpeskilling för fastighet blivit nedsatt på grund av att fastigheten avvikit från vad köparen med hänsyn till omständigheterna haft anledning räkna med vid köpet har säljaren, oavsett att han varit i god tro, ansetts skyldig att utge s k avkastningsränta på belopp som han till följd av nedsättningen haft att återbära. 2 § 2 st räntelagen (1975:635).
  • NJA 1988 s. 457:Fråga huruvida en kommun (Stockholms stad) blivit återbetalningsskyldig gentemot en fastighetsägare för va-avgifter till den del dessa befunnits överskrida vad som fått tas ut enligt 24 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. -- Tillika, när återbetalningsskyldighet ansetts föreligga, fråga huruvida ränta på belopp som omfattas av återbetalningsskyldigheten skall utgå enligt 2 § 2 st räntelagen (1975:635) som avkastningsränta eller enligt 4 § samma lag som dröjsmåls ränta. Sedan vattenöverdomstolen förpliktat kommunen att återbetala uttagna va-avgifter till den del de befunnits ha varit för höga, för kommunen talan mot domen under åberopande dels av att avgifterna inte överskridit vad som fått tas ut, dels att kommunen i allt fall ej kan åläggas återbetalningsskyldighet. HD har avslagit begäran om prövningstillstånd beträffande den förra frågan men meddelat prövningstillstånd beträffande den senare. Särskilda skäl har ansetts föreligga att förplikta huvudmannen för en allmän vatten- och avloppsanläggning att ersätta motpart dennes kostnader för förfarande vid statens va-nämnd. 14 § 2 st lagen (1976:839) om statens va-nämnd.
  • NJA 1989 s. 546:Fråga om tillämpning av 4 § 2 st räntelagen på fordran på grund av proprieborgen för avbetalningsköp.
  • NJA 2013 s. 560:Ränteberäkning vid utbetalning av ersättning ur trafikförsäkring.
  • NJA 2018 s. 694:Tillämpning av 4 § femte stycket räntelagen vid beräkning av ränta på kränkningsersättning.
  • NJA 2008 s. 392:Ett avtal om upplåtelse av bostadsrätt har inte bundit bostadsrättsföreningen, varför erlagd insats och upplåtelseavgift skulle återgå. Föreningen har ansetts skyldig att utge avkastningsränta enligt 2 § första stycket räntelagen (1975:635) oberoende av om föreningen varit i ond tro om grunden för återgång och om det varit betalarna som föranlett återgången. Bestämmelsen i 3 § andra stycket räntelagen har inte ansetts tillämplig eftersom betalningen erlagts i avsikt att mottagaren skulle kunna förfoga över den för egen räkning, fastän det senare visade sig att rättshandlingen var ogiltig.
  • MÖD 2003:51:Ersättning enligt vattenlagen-----En grustäkt som bedrevs med stöd av tillstånd enligt naturvårdslagen kom efter ett beslut om inrättande av vattenskyddsområde att hamna inom den i beslutet föreskrivna yttre skyddszonen. Tillståndshavaren begärde ersättning av kommunen med hänvisning till att pågående markanvändning avsevärt hade försvårats med avseende på brytning såväl över som under grundvattennivån. Miljödomstolen tillerkände tillståndshavaren viss ersättning. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att hela uttaget var att anse som pågående markanvändning. I fråga om brytning på nivåerna över en meter ovanför grundvattennivån fann MÖD att verksamhetsutövaren inte förmått visa att det uppkommit någon skada som kommunen hade att svara för. På nivån därunder hade vattenskyddsföreskrifterna helt omöjliggjort uttag vilket orsakat skada för tillståndshavaren. MÖD uppskattade skadan till ett högre belopp än vad miljödomstolen gjort. Även fråga om ränta och rättegångskostnader.
  • NJA 2000 s. 225:En advokat, som dömts för förskingring, har i brottmålsdomen förpliktats ersätta de förskingrade beloppen jämte ränta enligt 4 § 4 st. räntelagen. Enligt villkoren i en av Sveriges advokatsamfund tecknad försäkring omfattande bl.a. trolöshetsbrott i advokatverksamhet har försäkringsbolaget åtagit sig att ersätta klienter för uppkommen skada enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. Fråga huruvida försäkringen har omfattat inte bara de förskingrade kapitalbeloppen utan också den i brottmålet utdömda dröjsmålsräntan.
  • NJA 1984 s. 381:Bestämmelsen i 4 § 2 st räntelagen har tillämpats på fordran på avträdesersättning vid jordbruksarrende. Härvid har ränta på förfallet belopp ansetts börja utgå en månad efter det att borgenären framställt sitt krav på grundval av avträdessyn, dock inte för tid innan kravet och synehandlingen kom gäldenären till handa.
  • RH 1995:98:Fråga om avkastningsränta och dröjsmålsränta enligt räntelagen på skadestånd samt om ränteförlust som en del av skadeståndet.
  • NJA 1991 s. 796:Fråga om dröjsmålsränta på fordran på skadestånd.
Ändrad: SFS 1991:858 (om följdlagstiftning med anledning av den nya summariska processen, m.m.), 2002:352 (Direktivet om sena betalningar), 1987:327 (om ändring i räntelagen (1975:635) m.m.)

4 a §  Ett avtalsvillkor som innebär att gäldenären inte är skyldig att betala ränta enligt 3 eller 4 § på en fordran på betalning för en vara eller tjänst är utan verkan mot borgenären i ett förhållande mellan näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamhet. Detsamma gäller i ett förhållande mellan en näringsidkare och en myndighet eller ett annat offentligt organ, när näringsidkaren i sin yrkesmässiga verksamhet tillhandahåller varor eller tjänster mot betalning. Lag (2013:55).

Prop. 2012/13:36: enligt 3 eller 4 § på en fordran på betalning för en vara eller tjänst är utan verkan mot borgenären i ett förhållande mellan näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamhet. Detsamma gäller i ett förhållande mellan en näringsidkare och en myndighet eller ett annat offentligt organ, när näringsidkaren i sin yrkesmässiga verksamhet tillhandahåller varor eller tjänster mot betalning.

Paragrafen, som är ny, anger att lagens bestämmelser om dröjsmålsränta ...

Införd: SFS 2013:55 (Snabbare betalningar)

5 §  I fall som avses i 2 § andra stycket beräknas ränta för år enligt en räntefot som motsvarar den vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § med ett tillägg av två procentenheter. Lag (2002:352).

Prop. 2001/02:132: I paragrafen bestäms den s.k. avkastningsräntan. Ändringen är en följd av bytet av referensränta, se kommentaren till 9 §.

  • NJA 1997 s. 674:Med anledning av att ett samboförhållande upphört förrättades bodelning avseende en bostadsrättslägenhet. Den tillskiftades ena parten mot att andra parten skulle erhålla ett kontantbelopp. Värdet på bostadsrätten har bestämts med ledning av prisförhållandena vid bodelningsförrättningen. Ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) på bodelningslikviden har ansetts skola utgå för tiden till dess dom i klandermålet vinner laga kraft.
  • NJA 2002 s. 261:Fråga om ränteberäkning vid betalning av tomträttsavgäld efter omprövning.
  • RH 2009:70:Genom en uppgift i ett hyresavtal får hyresvärden anses ha utfäst att lägenhetens yta uppgår till cirka 57 kvm. Med hänsyn bl.a. till lägenhetens storlek har en avvikelse om 5 kvm ansetts alltför stor för att rymmas inom begreppet cirka. Lägenhetens yta avvek därmed från vad som kunde anses utfäst och hyresgästen var berättigad till ersättning för den skada denne drabbats av på grund av avtalsbrottet. - Hyresgästen har ansetts berättigad till avkastningsränta på utdömda belopp.
  • NJA 1988 s. 363:Prisavdrag på grund av dolt fel i fastighet har på parternas begäran bestämts med hänsyn till kostnaderna för att avhjälpa felet. På yrkande av säljaren har reparationskostnaderna omräknats till tiden för köparens tillträde av fastigheten. Ett av köparen först i HD framställt andrahandsyrkande om avkastningsränta från tillträdesdagen har upptagits till prövning och bifallits. (4 kap 19 § JB, 2 § 2 st och 5 § räntelagen samt 13 kap 3 § RB.)
Ändrad: SFS 2000:183 (Ansvaret för fastställande av diskontot m.m.), 2002:352 (Direktivet om sena betalningar)

6 §  I fall som avses i 3 eller 4 § beräknas ränta för år enligt en räntefot som motsvarar den vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § med ett tillägg av åtta procentenheter. Om det vid bestämmande av skadestånd med anledning av personskada ska avräknas förmåner som en skadelidande har rätt till enligt 5 kap. 3 § 1 skadeståndslagen (1972:207), utgör dock tillägget till referensräntan endast två procentenheter för tiden till dess förmånerna har fastställts slutligt.

[S2]Ett avtalsvillkor som innebär att räntan ska beräknas enligt en lägre räntefot än vad som följer av första stycket första meningen är utan verkan mot borgenären i ett förhållande mellan en näringsidkare och en myndighet eller ett annat offentligt organ, när näringsidkaren i sin yrkesmässiga verksamhet tillhandahåller varor eller tjänster mot betalning. Lag (2013:55).

Prop. 2012/13:36: personskada ska avräknas förmåner som en skadelidande har rätt till enligt 5 kap. 3 § 1 skadeståndslagen (1972:207), utgör dock tillägget till referensräntan endast två procentenheter för tiden till dess förmånerna har fastställts slutligt.

Ett avtalsvillkor som innebär att räntan ska beräknas enligt en lägre räntefot än vad som följer av första stycket första meningen är utan verkan ...

Prop. 2001/02:132: I paragrafen bestäms nivån på dröjsmålsräntan. Frågan om nivån på dröjsmålsräntan har diskuterats i avsnitt 6.2.5. Ändringarna i paragrafen är föranledda av bytet av referensränta, se kommentaren till 9 §.

  • NJA 2016 s. 1035:Ersättning till ett offentligt biträde betalades inte i tid. Räntelagens principer för dröjsmålsränta har ansetts tillämpliga på biträdets fordran. Fordringen har i räntehänseende ansetts förfallen till betalning trettio dagar efter ersättningsbeslutet.
  • NJA 1985 s. 352:När köpeskilling för fastighet blivit nedsatt på grund av att fastigheten avvikit från vad köparen med hänsyn till omständigheterna haft anledning räkna med vid köpet har säljaren, oavsett att han varit i god tro, ansetts skyldig att utge s k avkastningsränta på belopp som han till följd av nedsättningen haft att återbära. 2 § 2 st räntelagen (1975:635).
  • NJA 2007 s. 742:I en exekutionstitel utfärdad före den 1 juli 2002 har angetts att ränta på utdömt kapitalbelopp skall utgå enligt gällande diskonto med ett tillägg av åtta procentenheter. Det har inte ansetts möjligt att i exekutiv ordning ersätta diskontot med referensränta som grund för beräkning av dröjsmålsränta avseende tid efter denna tidpunkt. I stället har det senast gällande diskontot ansetts böra ligga till grund för beräkningen.(Samma dag avgjordes på motsvarande sätt mål Ö 2520-06 mellan Västerviks kommun och Å.R.S.)
  • RH 1996:26:Hyresgäster, som inte fått några hyresavier eller annan information om det nya hyresbeloppet, har förpliktats betala dröjsmålsränta för hyreshöjningarna inte från respektive förfallodag utan först från den senare tidpunkt, då de fått kännedom om den rätta månadshyran.
  • AD 2011 nr 35:Fråga om det förelegat grund för avskedande eller uppsägning av en arbetstagare som ersatt kopior av läkarintyg som förvarades hos arbetsgivaren med andra kopior av läkarintygen där vissa uppgifter maskerats.
  • NJA 2002 s. 261:Fråga om ränteberäkning vid betalning av tomträttsavgäld efter omprövning.
  • NJA 2000 s. 225:En advokat, som dömts för förskingring, har i brottmålsdomen förpliktats ersätta de förskingrade beloppen jämte ränta enligt 4 § 4 st. räntelagen. Enligt villkoren i en av Sveriges advokatsamfund tecknad försäkring omfattande bl.a. trolöshetsbrott i advokatverksamhet har försäkringsbolaget åtagit sig att ersätta klienter för uppkommen skada enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. Fråga huruvida försäkringen har omfattat inte bara de förskingrade kapitalbeloppen utan också den i brottmålet utdömda dröjsmålsräntan.
  • MÖD 2003:51:Ersättning enligt vattenlagen-----En grustäkt som bedrevs med stöd av tillstånd enligt naturvårdslagen kom efter ett beslut om inrättande av vattenskyddsområde att hamna inom den i beslutet föreskrivna yttre skyddszonen. Tillståndshavaren begärde ersättning av kommunen med hänvisning till att pågående markanvändning avsevärt hade försvårats med avseende på brytning såväl över som under grundvattennivån. Miljödomstolen tillerkände tillståndshavaren viss ersättning. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att hela uttaget var att anse som pågående markanvändning. I fråga om brytning på nivåerna över en meter ovanför grundvattennivån fann MÖD att verksamhetsutövaren inte förmått visa att det uppkommit någon skada som kommunen hade att svara för. På nivån därunder hade vattenskyddsföreskrifterna helt omöjliggjort uttag vilket orsakat skada för tillståndshavaren. MÖD uppskattade skadan till ett högre belopp än vad miljödomstolen gjort. Även fråga om ränta och rättegångskostnader.
  • NJA 1997 s. 805:Principen att, efter återförvisning av ett mål, frågan om rättegångskostnader i högre rätt skall prövas i samband med målet efter dess återupptagande är inte tillämplig när en fråga om fastighetsbildning återförvisas till lantmäterimyndighet. 18 kap 15 § 3 st RB. Principen vid s k speciell processgemenskap att en rättegångshandling som en medpart företar gäller även till förmån för de övriga är inte tillämplig på ett yrkande beträffande rättegångskostnad. 14 kap 8 § 2 st RB.
Ändrad: SFS 2000:183 (Ansvaret för fastställande av diskontot m.m.), 2002:352 (Direktivet om sena betalningar), 2013:55 (Snabbare betalningar), 1984:291 (om ändring i räntelagen (1975:635))

7 §  Löper fordran med ränta när den förfaller till betalning och försittes betalningstiden, utgår ränta i fortsättningen enligt samma räntefot som gällde vid förfallodagen. Räntan skall dock utgå lägst enligt den räntefot som anges i 6 §, såvitt gäller fordran som avses i 3 § första stycket genast och såvitt gäller fordran som avses i 3 § andra stycket eller 4 § från den dag som där föreskrives för varje särskilt fall.

8 §  Har en gäldenär på grund av sjukdom, arbetslöshet eller annan liknande omständighet som gäldenären inte har kunnat råda över varit förhindrad att betala i rätt tid och skulle en skyldighet att betala full ränta med anledning av dröjsmålet med hänsyn till detta vara oskälig, får den ränta som annars skulle betalas jämkas.

[S2]Ett avtalsvillkor som inskränker rätten till jämkning enligt första stycket är utan verkan mot gäldenären. Lag (2013:55).

Prop. 2012/13:36: Ett avtalsvillkor som inskränker rätten till jämkning enligt första stycket är utan verkan mot gäldenären.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om jämkning av ränta.

Enligt första stycket, som ändras endast redaktionellt, finns det en möjlighet att jämka en gäldenärs skyldighet att betala dröjsmålsränta på grund av vissa personliga förhållanden som gäldenären inte har kunnat råda över.

Det nya ...

  • RH 1998:28:Yrkande om jämkning av ränta enligt 8 § räntelagen (1975:635) har inte behandlats i vederbörlig ordning vid tingsrätten. Domen har undanröjts och målet återförvisats till tingsrätten.
Införd: SFS 1987:327 (om ändring i räntelagen (1975:635) m.m.)
Ändrad: SFS 2013:55 (Snabbare betalningar)

9 §  Referensräntan enligt denna lag fastställs för varje kalenderhalvår genom särskilt beslut av Riksbanken. Referensräntan skall motsvara den ränta som Riksbanken tillämpade vid den huvudsakliga refinansieringstransaktion som genomfördes närmast före det kalenderhalvår under vilket räntan skall gälla, avrundad till närmast högre halva procentenhet. Lag (2002:352).

Prop. 2001/02:132: Paragrafen är ny. Enligt första meningen skall Riksbanken fastställa referensräntan genom särskilt beslut. Referensräntan skall fastställas två gånger per år att gälla för det kommande halvåret. Eftersom räntenivån är känd (se andra meningen), ligger det inga överväganden bakom beslutet att fastställa räntan. Bestämmelsens syfte är bara att det skall bli tydligt utsagt vilken räntenivån är. Därmed kommer ingen tveksamhet att kunna råda. Frågan om fastställande och offentliggörande har behandlats ...

  • NJA 2007 s. 742:I en exekutionstitel utfärdad före den 1 juli 2002 har angetts att ränta på utdömt kapitalbelopp skall utgå enligt gällande diskonto med ett tillägg av åtta procentenheter. Det har inte ansetts möjligt att i exekutiv ordning ersätta diskontot med referensränta som grund för beräkning av dröjsmålsränta avseende tid efter denna tidpunkt. I stället har det senast gällande diskontot ansetts böra ligga till grund för beräkningen.(Samma dag avgjordes på motsvarande sätt mål Ö 2520-06 mellan Västerviks kommun och Å.R.S.)
Införd: SFS 2002:352 (Direktivet om sena betalningar)

Ändringar och övergångsbestämmelser

Räntelag (1975:635)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Lagen gäller dock ej i fall då ränta enligt utfästelse eller eljest har börjat löpa före nämnda dag.
    Förarbeten
    Prop. 1975:102

Lag (1984:291) om ändring i räntelagen (1975:635)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Lagen gäller dock ej i fall då ränta har börjat löpa före nämnda dag.
    Förarbeten
    Prop. 1983/84:138
    Omfattning
    ändr. 6 §
    Ikraftträder
    1984-07-01

Lag (1987:327) om ändring i räntelagen (1975:635)

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
    2. Den nya bestämmelsen i 8 § tillämpas endast på ränta för tid efter ikraftträdandet.
    3. I fråga om ränta på skadeståndsfordran med anledning av brott som har utförts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
    Förarbeten
    Prop. 1986/87:72
    Omfattning
    ändr. 1, 4 §§; ny 8 §
    Ikraftträder
    1987-07-01

Lag (1990:933) om ändring i räntelagen (1975:635)

Lag (1991:858) om ändring i räntelagen (1975:635)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning där talan väckts före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Prop. 1990/91:126
    Omfattning
    ändr. 4 §
    Ikraftträder
    1992-01-01

Ändring, SFS 1991:878

    Omfattning
    ikrafttr. av 1991:858

Lag (2000:183) om ändring i räntelagen (1975:635)

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre föreskrifter gäller för beräkning av ränta som avser tid före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 1999/2000:182, Prop. 1999/2000:50, Bet. 1999/2000:FiU18
Omfattning
ändr. 5, 6 §§
Ikraftträder
2000-07-01

Lag (2002:352) om ändring i räntelagen (1975:635)

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.
  2. Bestämmelsen i 4 § andra stycket gäller inte för krav som framställts före ikraftträdandet.
  3. För beräkning av ränta som avser tid före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 2001/02:237, Prop. 2001/02:132, Bet. 2001/02:LU30
Omfattning
ändr. 4, 5, 6 §§; ny 9 §
CELEX-nr
32000L0035
Ikraftträder
2002-07-01

Lag (2013:55) om ändring i räntelagen (1975:635)

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 16 mars 2013.
  2. 2 a och 2 b §§ tillämpas inte på fordringar till följd av avtal som har ingåtts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2012/13:144, Prop. 2012/13:36, Bet. 2012/13:CU6
Omfattning
ändr. 1, 6, 8 §§; nya 2 a, 2 b, 2 c, 4 a §§
CELEX-nr
32011L0007
Ikraftträder
2013-03-16