1 §  Denna förordning gäller för beslut om lokalisering som fattas av förvaltningsmyndigheter under regeringen. Förordningen ska dock inte tillämpas av AP-fonderna, Fortifikationsverket, Försvarets radioanstalt, Försvarsmakten, hyres- och arrendenämnderna, Luftfartsverket, Polismyndigheten, Regeringskansliet eller Säkerhetspolisen.

2 §  Med beslut om lokalisering avses beslut som innebär att en myndighet

1. placerar sitt första fasta arbetsställe i en viss kommun, eller
2. avvecklar samtliga fasta arbetsställen i en viss kommun.

3 §  Bestämmelser om statliga myndigheters lokalförsörjning finns i förordningen (1993:528) om statliga myndigheters lokalförsörjning.

4 §  Bestämmelser om statliga myndigheters medverkan i det regionala tillväxtarbetet finns i förordningen (2017:583) om regionalt tillväxtarbete.

5 §  En myndighets beslut om lokalisering ska fattas av myndighetens ledning.

6 §  Innan en myndighet fattar ett sådant beslut om lokalisering som avses i 2 § 2 ska myndigheten upprätta en konsekvensanalys.

Konsekvensanalysen kan göras inom ramen för det samråd som statliga myndigheter enligt 20 § 5 förordningen (2017:583) om regionalt tillväxtarbete ska genomföra när verksamhetsminskningar övervägs.

7 §  Konsekvensanalysen ska innehålla en beskrivning av de verksamhetsmässiga, ekonomiska och personella konsekvenserna av myndighetens planerade beslut samt en bedömning av de regionala konsekvenserna, inom ramen för myndighetens ansvarsområden. Av analysen ska det också framgå vilka alternativa möjligheter som finns att utveckla eller rationalisera myndighetens befintliga verksamhet i kommunen.

9 §  Bestämmelserna i 6-8 §§ ska inte tillämpas på beslut som endast påverkar myndighetens lokalisering inom Stockholms län.