1 §  I denna förordning finns föreskrifter om ett tillfälligt inreseförbud till Sverige för att hindra att det virus som orsakar covid-19 förs in i landet eller sprids till andra länder.

Denna förordning kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), utlänningslagen (2005:716) och utlänningsförordningen (2006:97).

De uttryck som används i den här förordningen har samma betydelse som i utlänningslagen och utlänningsförordningen.

2 §  Denna förordning är meddelad med stöd av 30 § lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa.

3 §  En utlänning som reser till Sverige från en annan stat än en EES-stat eller Schweiz ska nekas inresa i landet och avvisas.

Första stycket gäller inte för en utlänning vars syfte med inresan är att återvända till sitt hem, om han eller hon

1. är EES-medborgare eller medborgare i Andorra, Monaco, San Marino, Schweiz eller Vatikanstaten eller har en sådan familjeanknytning som anges i 3 a kap. 2 § första stycket utlänningslagen (2005:716) till en EES-medborgare eller till en medborgare i Andorra, Monaco, San Marino, Schweiz, Sverige eller Vatikanstaten,
2. har ställning som varaktigt bosatt i Sverige eller en annan EU-stat,
3. har uppehållstillstånd i Sverige eller en annan EES-stat, Andorra, Monaco, San Marino, Schweiz eller Vatikanstaten, eller
4. har nationell visering i Sverige.

Första stycket gäller inte heller för en utlänning som har särskilt angelägna behov eller som ska utföra nödvändiga funktioner i Sverige, till exempel

1. hälso- och sjukvårdspersonal,
2. gränsarbetare,
3. säsongsarbetare inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring,
4. personal som transporterar gods och annan personal inom transportsektorn i nödvändig utsträckning,
5. personer som omfattas av 2 kap. 10 § utlänningslagen,
6. personer som arbetar i internationella organisationer, militär personal och hjälparbetare,
7. passagerare i transit,
8. personer med trängande familjeskäl, och
9. personer som är i behov av internationellt skydd eller som har andra humanitära skäl. Förordning (2020:426).

3 a §  Vid tillämpning av 3 § andra stycket ska syftet med inresan anses vara att återvända till sitt hem även i fall då

1. en utlänning som avses i 3 § andra stycket 1 reser till Sverige för att ta sig till den stat i vilken
   1. utlänningen eller anknytningspersonen är medborgare, om den staten är Sverige, en annan EES-stat, Andorra, Monaco, San Marino, Schweiz eller Vatikanstaten, eller
   2. anknytningspersonen har sitt hem, om den staten är Sverige, en annan EES-stat, Andorra, Monaco, San Marino, Schweiz eller Vatikanstaten,
2. en utlänning som avses i 3 § andra stycket 3 har en sådan familjeanknytning som anges i 5 kap. 3 § första stycket 1-4 utlänningslagen (2005:716) till en person som vid utlänningens inresa har sitt hem i Sverige, eller
3. en utlänning som avses i 3 § andra stycket 3 har beviljats uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning enligt 5 kap. 3 a § utlänningslagen till en person som vid utlänningens inresa har sitt hem i Sverige. Förordning (2020:426).

4 §  Avvisning enligt 3 § ska vid tillämpning av utlänningslagen (2005:716) anses motsvara avvisning enligt 8 kap. 2 § utlänningslagen, om utlänningen inte är en EES- medborgare eller familjemedlem till en EES-medborgare, eller avvisning enligt 8 kap. 8 § utlänningslagen, om utlänningen är en EES-medborgare eller familjemedlem till en EES-medborgare.

Trots det som anges i första stycket och 12 kap. 22 § utlänningslagen ska ett beslut om avvisning som har meddelats med anledning av denna förordning upphöra att gälla när beslutet har verkställts eller senast vid den tidpunkt då denna förordning upphör att gälla. Förordning (2020:426).