1 §  I denna förordning finns föreskrifter om ett tillfälligt inreseförbud till Sverige för att hindra att det virus som orsakar covid-19 förs in i landet eller sprids till andra länder.

Denna förordning kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), utlänningslagen (2005:716) och utlänningsförordningen (2006:97).

De uttryck som används i den här förordningen har samma betydelse som i utlänningslagen och utlänningsförordningen.

2 §  Denna förordning är meddelad med stöd av 30 § lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa.

3 §  En utlänning som reser till Sverige från en annan stat än en EES-stat eller Schweiz ska nekas inresa i landet och avvisas.

Första stycket gäller inte för en utlänning som

1. är EES-medborgare eller medborgare i Andorra, Monaco, San Marino, Schweiz eller Vatikanstaten,
2. har ställning som varaktigt bosatt i Sverige eller en annan EU-stat,
3. har uppehållstillstånd i Sverige eller en annan EES-stat, Andorra, Monaco, San Marino, Schweiz eller Vatikanstaten,
4. har nationell visering i Sverige eller nationell visering för längre tid än tre månader i en annan EES-stat, Andorra, Monaco, San Marino, Schweiz eller Vatikanstaten,
5. har en sådan familjeanknytning som anges i 3 a kap. 2 § första stycket eller 5 kap. 3 § första stycket 1-4 eller 3 a § utlänningslagen (2005:716) till en person som omfattas av någon av punkterna 1-4 eller till en svensk medborgare, eller
6. är bosatt i en sådan stat som anges i bilagan till denna förordning.

Första stycket gäller inte heller för en utlänning som har särskilt angelägna behov eller som ska utföra nödvändiga funktioner i Sverige, till exempel

1. hälso- och sjukvårdspersonal, forskare inom hälso- och sjukvård och personal inom äldreomsorgen,
2. gränsarbetare,
3. säsongsarbetare inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring,
4. personal som transporterar gods och annan personal inom transportsektorn,
5. personer som omfattas av 2 kap. 10 § utlänningslagen,
6. personer som arbetar i internationella organisationer eller som är inbjudna av sådana organisationer och vilkas närvaro behövs för organisationernas verksamhet, militär personal, hjälparbetare och personal inom det civila försvaret,
7. passagerare i transit,
8. personer med trängande familjeskäl,
9. sjömän,
10. personer som är i behov av internationellt skydd eller som har andra humanitära skäl,
11. personer som reser i syfte att studera, och
12. högkvalificerade arbetstagare, om det arbete som utlänningen ska utföra inte kan skjutas upp eller utföras på distans. Förordning (2020:714).

4 §  Avvisning enligt 3 § ska vid tillämpning av utlänningslagen (2005:716) anses motsvara avvisning enligt 8 kap. 2 § utlänningslagen, om utlänningen inte är en EES- medborgare eller familjemedlem till en EES-medborgare, eller avvisning enligt 8 kap. 8 § utlänningslagen, om utlänningen är en EES-medborgare eller familjemedlem till en EES-medborgare.

Trots det som anges i första stycket och 12 kap. 22 § utlänningslagen ska ett beslut om avvisning som har meddelats med anledning av denna förordning upphöra att gälla när beslutet har verkställts eller senast vid den tidpunkt då denna förordning upphör att gälla. Förordning (2020:426).