1 §  Säkerhetskontroll får genomföras på ett frivårdskontor om det behövs för att begränsa risken för att det där begås brott som innebär allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom.

2 §  En säkerhetskontroll beslutas av den person som Kriminalvården har utsett eller någon som han eller hon har delegerat beslutanderätten till. Den person som Kriminalvården utser ska vara chef med ansvar för frivårdskontoret.

Innan en säkerhetskontroll beslutas ska samråd ske med Polismyndigheten. Samråd behöver dock inte ske om det är uppenbart obehövligt.

Ett beslut om säkerhetskontroll ska avse en viss tid, dock längst sex månader, eller ett visst möte. I beslutet ska det anges vilka lokaler kontrollen ska omfatta.

3 §  En säkerhetskontroll omfattar dem som har kallats till ett möte i de lokaler som kontrollen omfattar och övriga besökare till lokalerna.

Kontrollen omfattar inte

1. Kriminalvårdens anställda,
2. personer som tjänstgör i en övervakningsnämnd som sammanträder på frivårdskontoret, övervakare eller andra som utför uppdrag i övervakningsnämnden eller inom frivården,
3. polismän, ordningsvakter eller advokater som i tjänsten infinner sig på frivårdskontoret, eller
4. personer som är omhändertagna.

4 §  Om det finns särskilda skäl, får den som enligt 2 § första stycket beslutar om säkerhetskontrollen

1. undanta andra personer än de som är undantagna enligt 3 § andra stycket från kontrollen, eller
2. besluta att personer som annars skulle vara undantagna enligt 3 § andra stycket ska omfattas av kontrollen.

5 §  En identitetskontroll får bara göras för att ta reda på om en person som uppger att han eller hon inte omfattas av säkerhetskontroll ska undantas från kontrollen.

6 §  En säkerhetskontroll får utföras av en anställd inom Kriminalvården som har förordnats för uppgiften.

En säkerhetskontroll får också utföras av en polisman eller av en ordningsvakt som står under ledning av en polisman. Säkerhetskontrollen ska i sådana fall utföras efter närmare anvisningar av Polismyndigheten.

7 §  En säkerhetskontroll ska inriktas på att upptäcka vapen och andra föremål som är ägnade att komma till användning vid brott som avses i 1 §.

För detta ändamål får kroppsvisitation utföras. Väskor och andra föremål som påträffas i de lokaler som kontrollen omfattar får undersökas.

8 §  Kroppsvisitation och undersökning av väskor och andra föremål ska genomföras med en metalldetektor eller en annan liknande anordning eller, om det finns särskilda skäl, på annat sätt.

Kroppsvisitation som är av mera väsentlig omfattning ska utföras i ett avskilt utrymme och om möjligt i vittnes närvaro.

Om kroppsvisitation eller undersökning av väskor och andra föremål ska genomföras på annat sätt än med en metalldetektor eller en annan liknande anordning, ska den uppgiften utföras av en polisman eller en anställd inom Kriminalvården eller av en ordningsvakt som Polismyndigheten har godkänt för sådana uppgifter. Sådan kroppsvisitation får bara utföras eller bevittnas av en person som är av samma kön som den som visiteras, om undersökningen avser annat än föremål som den visiterade har med sig.

9 §  Den som vägrar att genomgå en säkerhetskontroll ska inte ges tillträde till de lokaler som kontrollen omfattar, om inte annat följer av andra stycket, och får avvisas eller avlägsnas från dessa lokaler.

Om någon som är kallad till ett möte på frivårdskontoret vägrar att genomgå en säkerhetskontroll, ska detta omedelbart anmälas till den som enligt 2 § första stycket beslutar om säkerhetskontroll. Han eller hon ska då avgöra om den kallade ska undantas från kontrollen. Gäller kallelsen ett möte i övervakningsnämnden ska han eller hon samråda med nämndens ordförande, om det kan ske.

Om det är möjligt att begära handräckning av Polismyndigheten ifall den kallade uteblir, får den som enligt 2 § första stycket beslutar om säkerhetskontroll besluta att den kallade trots sin vägran ska genomgå kontrollen.

10 §  Om det vid en säkerhetskontroll påträffas något sådant föremål som avses i 7 § första stycket och det inte tas i beslag enligt bestämmelserna i rättegångsbalken, ska den som föremålet påträffas hos uppmanas att lämna det ifrån sig för förvaring. Den som inte följer en uppmaning att lämna ett föremål för förvaring ska inte ges tillträde till de lokaler som kontrollen omfattar, om inte annat följer av andra stycket, och får avvisas eller avlägsnas från dessa lokaler. Om det inte finns någon känd innehavare till ett föremål som påträffas, får föremålet omhändertas.

Om någon som är kallad till ett möte på frivårdskontoret inte följer en uppmaning enligt första stycket, ska detta omedelbart anmälas till den som enligt 2 § första stycket beslutar om säkerhetskontroll. Han eller hon ska då avgöra om den kallade ska få tillträde utan att lämna ifrån sig föremålet. Gäller kallelsen ett möte i övervakningsnämnden ska han eller hon samråda med nämndens ordförande, om det kan ske.

Om det är möjligt att begära handräckning av Polismyndigheten ifall den kallade uteblir, får den som enligt 2 § första stycket beslutar om säkerhetskontroll besluta att föremålet trots hans eller hennes vägran ska omhändertas för förvaring.

11 §  Ett föremål som har lämnats till förvaring eller omhändertagits ska förvaras säkert. På begäran ska ett bevis om att ett föremål har lämnats till förvaring eller omhändertagits utfärdas. Föremålet ska på begäran lämnas tillbaka till den som hade det med sig när han eller hon lämnar de lokaler som kontrollen omfattar.

12 §  Beslut enligt denna lag får inte överklagas.