1 §  I denna förordning finns bestämmelser om särskilda exportkreditgarantier för Ukraina.

2 §  Följande bestämmelser i förordningen (2011:211) om utlåning och garantier ska tillämpas på dessa exportkreditgarantier:

• 4 § om definitioner,
• 6 § om förutsättningar,
• 8 § om garantiavtal,
• 9 § om villkor,
• 10 § om regressrätt,
• 11 § om kreditförsäkring,
• 19 § första stycket om att avgiftens storlek ska framgå av garantivillkoren,
• 20 § om uppföljning,
• 21 § om bevakning,
• 24 § om förvaltning, och
• 26 § om uppgiftsskyldighet.

3 §  Exportkreditnämnden får enligt denna förordning utfärda statsgarantier (exportkreditgarantier) för att täcka förluster vid exportaffärer med varor till Ukraina.

4 §  En exportkreditgaranti får utfärdas bara om

1. den verksamhet i Ukraina som exportaffären främjar har som huvudsyfte att bidra till ekonomisk och samhällelig utveckling och välfärd i Ukraina i enlighet med de riktlinjer för vad som kan definieras som internationellt bistånd som tagits fram av biståndskommittén vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD),
2. den är i överensstämmelse med Sveriges internationella åtaganden om statsstödd exportfinansiering, och
3. den avser transaktioner vars utformning inte strider mot lag eller annan författning.

5 §  En exportkreditgaranti får utfärdas bara om den förlust som garantin avser att täcka riskerar att uppstå i en verksamhet som avser export eller indirekt avser export och som genomförs av svenskt företag, av företag med säte utomlands vars verksamhet bedöms vara av betydande svenskt samhällsintresse eller av företag som köper varor och tjänster av Sverige.

6 §  En exportkreditgaranti får utfärdas som ett komplement till utbudet av garantier på den privata marknaden och får normalt inte omfatta sådana förluster som företag kan få skydd mot genom vanliga transport-, brand- eller stöldförsäkringar eller på annat liknande sätt.

7 §  En exportkreditgaranti får avse endast sådan förlust som beror på

1. att köparen, låntagaren eller någon annan gäldenär inte har fullgjort sina förpliktelser mot garantitagaren,
2. att en myndighet i utlandet har infört ett moratorium eller på ett oförutsägbart sätt hindrat eller fördröjt export, import eller överföring av betalning eller vidtagit någon annan liknande åtgärd,
3. att en myndighet i utlandet har beslutat om beslag eller någon liknande åtgärd,
4. krig, inre oroligheter, naturkatastrof eller någon annan extraordinär händelse i utlandet,
5. någon annan händelse som bedömts vara väsentlig inom ramen för återförsäkringsavtal, eller
6. någon annan jämförbar händelse.

8 §  En exportkreditgaranti får inte avse sådan förlust enligt 7 § som garantitagaren själv har orsakat eller medverkat till.

9 §  Exportkreditgarantin får avse alla uteblivna betalningar från köparens sida ifall rätten till ersättning från den överlåts till någon som säkerhet vid finansiering av den export som omfattas av exportkreditgarantin.

10 §  En exportkreditgaranti får inte vid någon tidpunkt avse ett belopp som motsvarar mer än 80 procent av de garanterade åtagandena.

Villkoren för en exportkreditgaranti ska utformas så att garantitagaren och Exportkreditnämnden bär förluster proportionellt och på samma sätt.

11 §  Ett garantiåtagande får gälla längst till och med den 31 december 2026.

12 §  Sökande i samma företagskoncern kan inte beviljas exportkreditgarantier som sammantaget överstiger 100 miljoner kronor. Denna begränsning gäller dock inte om det finns utrymme i garantiramen när det är sex månader kvar av den period som Exportkreditnämnden kan utfärda garantier under.

13 §  Innan en garanti beviljas ska en bedömning göras av statens risk. Bedömningen ska dokumenteras i en rapport.

14 §  Garantitagaren ska betala en avgift för exportkreditgarantin som bestäms av Exportkreditnämnden.

Avgiften ska bestämmas i enlighet med de minimipremiesatser för kreditrisk som anges i punkt 21 i överenskommelsen om statsstödda exportkrediter (TAD/PG(2003)7) som utarbetats inom ramen för OECD och som tillämpas inom Europeiska unionen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1233/2011 av den 16 november 2011 om tillämpningen av vissa riktlinjer för statsstödda exportkrediter och om upphävande av rådets beslut 2001/76/EG och 2001/77/EG.

Även för garantier med kortare återbetalningstid än två år ska avgiften motsvara minimipremiesatserna.

15 §  Exportkreditnämnden ska samråda med Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) vid bedömningen av om en planerad exportaffär är inom sektorer som är viktiga för Ukrainas utveckling och välfärd. Samrådet syftar till att säkerställa att verksamheten i Ukraina som exportaffären främjar har som huvudsyfte att bidra till ekonomisk och samhällelig utveckling och välfärd i Ukraina i enlighet med de villkor som anges i 4 § 1.

16 §  Till den del avgifterna överstiger Exportkreditnämndens administrativa kostnader för garantierna ska avgifterna redovisas mot en inkomsttitel på statens budget.

Den del av avgifterna som motsvarar administrationskostnaderna disponeras av Exportkreditnämnden.

Återvinningar och medel hänförliga till inlösen eller avyttring av säkerhet ska redovisas mot en inkomsttitel på statens budget.

17 §  Exportkreditnämnden ska redovisa exportkreditgarantierna separat från den övriga verksamheten.

Myndigheten ska varje kvartal lämna en redovisning till Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) för hur ramen för exportkreditgarantierna enligt denna förordning har utnyttjats.

Myndigheten ska göra en slutredovisning när den sista kreditgarantin har löpt ut och beskriva resultat i förhållande till biståndsmålen.

18 §  En sökande som har beviljats en exportkreditgaranti enligt denna förordning ska sammanställa och rapportera statistik och resultat som Exportkreditnämnden behöver för att redovisa hur verksamheten bidrar till att uppfylla biståndsmålen.

19 §  Exportkreditnämnden beslutar i vilken valuta som exportkreditgarantin ska lämnas.

20 §  Ärenden enligt denna förordning prövas av Exportkreditnämnden i den ordning ansökningarna kommer in till myndigheten.

Om ett ärende är av större vikt, får myndigheten med ett eget yttrande lämna över ärendet till regeringens prövning.

21 §  Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.