JK 2569-07-40

Staten ska enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i en sådan verksamhet som staten svarar för. 

I 8 kap. 5 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension anges att PPM på begäran av en pensionssparare ska placera om spararens fondmedel på det sätt spararen anger. Någon tid inom vilken PPM ska verkställa ett byte anges inte i denna lag och inte heller i någon annan författning. Av motiven till den aktuella bestämmelsen framgår dock att byten ska genomföras så snabbt som möjligt och att en längre tidsutdräkt än tre till fem bankdagar för myndighetens hantering inte bör godtas (se prop. 1997/98:151 s. 726). 

Om det i något fall skulle ta längre tid för PPM att genomföra ett fondbyte än vad som nu har sagts innebär det emellertid inte att staten automatiskt blir skadeståndsskyldig gentemot pensionsspararen. För att skadeståndsskyldighet ska föreligga för staten krävs bl.a. att fördröjningen har orsakats genom fel eller försummelse hos myndigheten. 

Den period som GW:s premiepensionskonto inte har varit tillgängligt för fondbyten, har – mot bakgrund av förarbetsuttalandena och det intresse som en pensionssparare har av att kunna placera om sina fondmedel – enligt min mening varit längre än man bör kunna kräva av PPM. Frågan är då om dröjsmålet kan anses innefatta fel eller försummelse från PPM:s sida. 

Orsaken till att GW:s premiepensionskonto var låst är att det pågick handel på hans konto. Jag har i tidigare ärenden gjort bedömningen att PPM:s datasystem i allt väsentligt får anses motsvara vad pensionsspararna rimligen kan fordra av det. Detta gäller även vid en bedömning av systemet vid den aktuella tidpunkten. Det förhållandet att ett premiepensionskonto är låst och att inga fondbyten kan genomföras innan alla tidigare transaktioner på ett konto har slutförts är alltså inte att betrakta som fel eller försummelse i skadeståndslagens mening. 

Av utredningen framgår att handeln på GW:s konto berodde på att PPM i januari 2007 genomförde utdelningar i fem fonder som han inte längre hade något innehav i. Utdelade andelar måste därför säljas och nya andelar köpas i enlighet med den nya fondfördelning som GW hade valt. Att GW inte längre hade något innehav i de aktuella fonderna är en omständighet som PPM inte har haft någon möjlighet att påverka. Jag noterar dock att om PPM hade genomfört utdelningarna före den 26 december 2006 skulle andelarna ha kunnat placeras direkt på GW:s konto utan att påverka tillgängligheten till kontot. GW hade före detta datum fortfarande kvar sitt innehav i de aktuella fonderna. Av PPM:s yttrande framgår att skälet till att man valde att vänta med att göra utdelningar på pensionsspararnas konton till januari 2007 var att tillgängligheten till kontona var begränsad under december 2006 med hänsyn till s.k. storkörningar i systemet och att man ville undvika att begränsa tillgängligheten ytterligare. Vidare ville PPM ha tid att rätta eventuella fel i samband med storkörningarna. PPM har, vid kontakter under hand inför detta beslut, tillagt att det var ett omfattande arbete att placera alla fastställda pensionsrätter på pensionsspararnas konton i december 2006 och att man därför försökte frigöra så mycket kapacitet som möjligt, både i systemet och bland personalen. Det saknas, enligt min mening, anledning att ifrågasätta PPM:s bedömning att det av ovan angivna skäl var lämpligt att vänta med att göra utdelningarna till januari 2007. Det är naturligtvis beklagligt att GW mellan avstämningsdagen och tiden för utdelningarna hade hunnit genomföra fondbyten med följd att hans konto under en period var låst på grund av handel. Detta kan dock inte, enligt min mening, läggas PPM till last som fel eller försummelse. 

Sammantaget anser jag således att den tämligen långa tid som kontot har varit otillgängligt för fondbyten, med den fördröjning av ett beställt fondbyte som det har inneburit, i detta fall får accepteras. Av utredningen framgår inte annat än att det fondbyte som GW begärde under den tid då hans konto inte var tillgängligt verkställdes inom godtagbar tid sedan kontot väl hade öppnats igen. 

Min slutsats är alltså att staten inte är skadeståndsskyldig mot GW med anledning av det inträffade. 

Avslutningsvis vill jag dock framhålla att det, mot bakgrund av fondspararnas intresse av att kunna placera om sina pensionsmedel, är angeläget att tillgängligheten av fondspararnas konton inte begränsas mer än nödvändigt. Jag noterar därför med tillfredställelse att PPM har informerat att man avser att under maj 2008 införa en ny rutin som innebär att utdelningar när spararen inte har kvar fonden ska ske mot PPM:s handelslager. Eftersom utdelningen då genomförs utan någon extern handel kommer kontot i princip inte att behöva låsas.