Prop. 1997/98:151
Inkomstgrundad ålderspension, m.m.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 2 april 1998
'¶RAN 0ERSSON
-AJ )NGER +LINGVALL
(Socialdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag till en genomgripande förändring av det allmänna ålderspensionssystemet. Utgångspunkt för förslagen är de riktlinjer för en reform som riksdagen beslutade den 8 juni 1994 på grundval av propositionen 1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet (bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439).
Ålderspensionsreformens syfte är att skapa ett system som är följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen. Det reformerade ålderspensionssystemet skall omfatta såväl ett standardskydd enligt inkomstbortfallsprincipen som ett grundskydd för dem som haft inga eller låga förvärvsinkomster. Den inkomstgrundade ålderspensionen föreslås utgöra ett från andra socialförsäkringsgrenar avskilt system som finansieras med särskilda avgifter. Pensionsrätten skall utgöra 18,5 % av de inkomster och belopp som grundar pensionsrätt, pensionsunderlaget. Därav skall 16 procentenheter tillgodoräknas inom ett fördelningssystem och resterande 2,5 tillgodoräknas inom ett premiereservsystem.
Det föreslagna pensionssystemet bygger på livsinkomstprincipen, dvs. pensionen baseras på inkomsten under hela förvärvslivet. Tillgodoräknad pensionsrätt grundas huvudsakligen på den pensionsgrundande inkomsten. Förtidspension, vård av små barn, plikttjänstgöring och studier med studiemedel kan grunda pensionsrätt enligt särskilda regler. Ålderspensionens årsbelopp från fördelningssystemet beräknas på grundval av summa tillgodoräknade pensionsrätter, pensionsbehållningen, delad med ett delningstal som grundas på återstående medellivslängd vid pensioneringen. Såväl utvecklingen av pensionsbehållningen som den utgående pensionen knyts till ett index som följer den allmänna inkomst-
utvecklingen. Beräkningen av pensioner från premiepensionssystemet skall ske med tillämpning av principer som är allmänt vedertagna inom privat livförsäkring.
Det reformerade systemet föreslås införas successivt. Personer födda åren 1938–1953 föreslås få sin ålderspension beräknad med ett ökande antal tjugondelar enligt reformerade regler och resterande del enligt nuvarande regler. Personer födda år 1954 eller senare kommer enligt förslaget att få hela sin ålderspension enligt reformerade regler.
De nya reglerna redovisas i förslag till lag om inkomstgrundad ålderspension, lag om införande av den lagen och lag med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten. Lagstiftningen rörande intjänande av inkomstgrundad ålderspension avses träda i kraft den 1 januari 1999. De första utbetalningarna föreslås ske i januari 2001.
Vidare lämnas förslag till lag om statliga ålderpensionsavgifter samt föreslås en ny finansieringsordning för de allmänna pensionerna och en förändrad struktur på socialavgifterna. Propositionen innehåller också förslag till överföring av medel från AP-fonden till statsbudgeten såvitt avser åren 1999 och år 2000.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om inkomstgrundad ålderspension, 2. antar regeringens förslag till lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, 3. antar regeringens förslag till lag med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten, 4. antar regeringens förslag till lag om statlig ålderspensionsavgift, 5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, 7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, 8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, 9. antar regeringens förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483), 10. antar regeringens förslag till lag om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370),
11. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
12. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092)
med reglemente för Allmänna pensionsfonden,
13. antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),
14. antar regeringens förslag till lag om ändring i socialförsäkrings-
15. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal,
16. antar regeringens förslag till lag om ändring i reglementet
(1961:265) angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder,
17. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1969:205)
om pensionstillskott,
18. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring,
19. antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343),
20. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter,
21. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:655)
om återföring av obeskattade reserver,
22. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:912)
om nedsättning av socialavgifter,
23. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:591)
om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
24. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på pensionskostnader,
25. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:645)
om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal,
26. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065)
om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter,
27. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920)
om allmän löneavgift,
28. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:304)
om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet,
29. godkänner de riktlinjer regeringen föreslår om avsteg från omräk-
ning av pensionsbehållningar och utgående pensioner med förändringen i inkomstindex (avsnitt 16.2),
30. godkänner att en premiepensionsmyndighet med de uppgifter som
angetts i propositionen inrättas den 1 juli 1998 (avsnitt 19.2), och
31. bemyndigar regeringen att bilda ett statligt fondbolag (avsnitt
20.2).
Hänvisningar till S1
2. Lagtext
2.1. Förslag till lag om inkomstgrundad ålderspension
Härigenom föreskrivs följande.
Första avdelningen. Försäkringens omfattning och intjänande av pensionsrätt m.m.
 KAP !LLM¤NNA BEST¤MMELSER &¶RS¤KRINGENS OMFATTNING MM  g Denna lag innehåller bestämmelser om försäkring för inkomstgrun-
dad ålderspension i form av inkomstpension, tilläggspension och premiepension samt om premiepension till efterlevande.
 g Försäkringen och kostnaderna för förvaltningen av den skall finansie-
ras genom ålderspensionsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, allmänna pensionsavgifter enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift och statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:000) om statlig ålderspensionsavgift samt genom avkastning på avgiftsmedel.
 g Inkomstpension och premiepension skall beräknas utifrån de pen-
sionsrätter för respektive pension som fastställts för en försäkrad. Tilläggspension skall beräknas utifrån de pensionspoäng som tjänats in av en försäkrad. Pensionsrätt och pensionspoäng skall fastställas årligen och grundas på de inkomster och andra belopp som är pensionsgrundande enligt denna lag. Inkomstpensionens storlek är också beroende av den allmänna inkomstutvecklingen och storleken av premiepensionen är beroende av värdeutvecklingen på de medel som fonderats. Tilläggspensionens storlek är vidare genom följsamhetsindexering beroende av den allmänna inkomstutvecklingen.
 g Försäkrade för inkomstgrundad ålderspension är dels svenska med-
borgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i Sverige.
Utländska sjömän på svenska handelsfartyg är försäkrade för inkomstgrundad ålderspension även om de inte är bosatta i landet.
En person som uppbär förtidspension som har beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring är alltid försäkrad för inkomstgrundad ålderspension beräknad på denna förtidspension.
)NDEXERING  g Vissa beräkningar enligt denna lag skall göras med ledning av ett IN
KOMSTINDEX Detta index skall visa den relativa förändringen av genom-
snittet av de försäkrades årliga pensionsgrundande inkomster utan den begränsning som anges i 2 kap. 1 § andra stycket, efter avdrag för allmän pensionsavgift, och de försäkrades årliga inkomster i form av förtidspen-
sion, vilka har uppburits av dem som under inkomståret har fyllt minst 16 år och högst 64 år.
Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år skall motsvara den beräknade årliga relativa förändringen av de inkomster som anges i första stycket under en period av tre år före det år inkomstindexet avser. Vid beräkningen av inkomsterna skall den årliga förändringen i det allmänna prisläget räknat från juni månad till juni månad under samma period frånräknas. Det framräknade värdet skall därefter omräknas med förändringen i det allmänna prisläget i juni månad två år före det år indexet avser och det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det året.
Regeringen skall för varje år fastställa inkomstindexet efter det att det har beräknats av Riksförsäkringsverket. För år 1999 skall inkomstindexet vara lika med 100,00.
 g Regeringen skall för varje år fastställa ett INKOMSTBASBELOPP. In-
komstbasbeloppet skall för år 2001 motsvara det för det året fastställda förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. För år därefter skall inkomstbasbeloppet räknas om med förändringen av inkomstindex för det år inkomstbasbeloppet skall avse i förhållande till inkomstindex för året dessförinnan. Det omräknade beloppet skall avrundas till närmaste hundratal kronor.
$EFINITIONER MM  g En försäkrad som lämnar Sverige skall vid tillämpningen av denna
lag fortfarande anses vara bosatt i landet om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år.
Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses också bosatt i Sverige under hela utsändningstiden även om den är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.
 g I denna lag avses, där inte annat föreskrivs, med
1. år: kalenderår,
2. månad: kalendermånad,
3. intjänandeår: det kalenderår en inkomst som är pensionsgrundande har uppburits respektive det kalenderår för vilket ett annat pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall fastställas, och
4. fastställelseår: kalenderåret efter intjänandeåret. Om en inkomst som är pensionsgrundande har uppburits under ett beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderår skall den inkomsten anses ha uppburits under kalenderåret närmast före taxeringsåret.
 g Med sjöman avses i denna lag en arbetstagare som enligt sjömans-
lagen (1973:282) anses som sjöman.
Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbetsgivare. Hyrs ett svenskt handelsfartyg ut till en utländsk redare i huvudsak obemannat, skall bestämmelserna om sjömän på svenska handelsfartyg i denna lag tillämpas endast om anställningen sker hos fartygets ägare eller någon av denne anlitad arbetsgivare.
g Vad som i denna lag föreskrivs om förtidspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall också gälla sjukbidrag enligt samma lag.
 KAP 0ENSIONSGRUNDANDE INKOMST  g )NKOMSTER AV ANST¤LLNING enligt 3–5 §§ samt INKOMSTER AV ANNAT F¶R
V¤RVSARBETE enligt 6–8 §§ är pensionsgrundande om inte annat föreskrivs
i 9–17 §§. Sådana inkomster skall beräknas enligt 18–22 §§ och var för sig avrundas till närmaste lägre hundratal kronor. Summan av en försäkrads inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete under ett år utgör den försäkrades
PENSIONSGRUNDANDE INKOMST det året.
Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomst skall det bortses från inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete till den del summan av dessa överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Sådana belopp som det skall bortses ifrån skall i första hand räknas av från den försäkrades inkomster av annat förvärvsarbete.
g För varje år som en person har varit försäkrad enligt 1 kap. 4 § första
eller andra stycket och har haft inkomster som är pensionsgrundande, skall hans eller hennes pensionsgrundande inkomst fastställas. Detta gäller dock endast om summan av de inkomster som är pensionsgrundande uppgått till minst 24 procent av det för intjänandeåret gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då den försäkrade fyllt 16 år. För det år då den försäkrade har avlidit skall pensionsgrundande inkomst inte fastställas i annat fall än om överföring av pensionsrätt för premiepension till den avlidnes make skall göras för det året. För den som är född år 1937 eller tidigare skall pensionsgrundande inkomst inte heller fastställas för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år eller för tidigare år under vilket han eller hon hela året har uppburit hel ålderspension enligt denna lag eller enligt lagen om allmän försäkring.
)NKOMSTER AV ANST¤LLNING OCH INKOMSTER AV ANNAT F¶RV¤RVSARBETE
)NKOMSTER AV ANST¤LLNING
 g Lön eller annan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån
som en försäkrad har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, är pensionsgrundande som inkomst av anställning. Med lön likställs kost-
nadsersättning som inte undantas vid beräkning av skatteavdrag enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483). Sådan skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som har utgetts på grund av kundtrohet eller liknande, skall också anses som inkomst av anställning, om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen.
Ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån för utfört arbete, dock inte pension, samt tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte bedrivits självständigt är pensionsgrundande som inkomst av anställning, även om mottagaren inte har varit anställd hos den som betalat ut ersättningen. Den som har utfört arbetet likställs i sådana fall med en arbetstagare och den som betalat ut ersättningen med en arbetsgivare.
I 6 § andra stycket, 7 §, 8 § och 10 § andra stycket finns bestämmelser om att ersättning för utfört arbete som avses i första och andra styckena i vissa fall inte skall anses som inkomst av anställning.
 g Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas även stipen-
dium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av tjänst, om stipendiet har betalats ut av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person. Den som har betalat ut ett sådant stipendium anses som arbetsgivare.
 g Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas vidare
1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för en försäkrads inkomst som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,
3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
4. ersättning som en allmän försäkringskassa har utgett enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,
5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,
8. dagpenning från arbetslöshetskassa,
9. statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen näringsverksamhet,
10. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid generationsväxling,
11. utbildningsbidrag för doktorander, 12. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349),
13. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
14. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux), 15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt
16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning som regeringen så föreskriver.
)NKOMSTER AV ANNAT F¶RV¤RVSARBETE
 g Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är
1. inkomst av näringsverksamhet här i landet i vilken den försäkrade har arbetat i inte oväsentlig omfattning (aktiv näringsverksamhet),
2. tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet,
3. ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner,
4. ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) och som, utan att anställningsförhållande förelegat, har betalats ut av en fysisk person som är bosatt utomlands eller av en utländsk juridisk person,
5. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som har utgetts enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för inkomst som anges i 1–4,
6. stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen skall tas upp som intäkt av tjänst.
Första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte skall räknas som inkomst av anställning, såvida inte inkomsten utgör ersättning för utfört arbete från ett handelsbolag eller en europeisk ekonomisk intressegruppering till en delägare i handelsbolaget respektive en medlem i intressegrupperingen.
Bedömningen i första stycket 1 skall göras för varje förvärvskälla enligt kommunalskattelagen för sig.
g Ersättning för utfört arbete som avses i 3 § räknas, i annat fall än om
den har betalats ut från semesterkassa, som pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete om den har betalats ut till en mottagare som hade en F-skattsedel antingen när ersättningen bestämdes eller när den betalades ut. Om mottagaren hade en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln har åberopats skriftligen.
Den som har lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer skall anses ha haft en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skatt-
sedel som avses i första stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som har betalat ut ersättningen känt till att uppgiften om innehav av Fskattsedel var oriktig.
 g Som pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete räknas
också ersättning för utfört arbete som avses i 3 § om
1. utbetalaren var en fysisk person eller ett dödsbo,
2. den ersättning som har betalats ut inte har utgjort utgift i en näringsverksamhet som utbetalaren har bedrivit, och
3. ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret har understigit 10 000 kronor.
VRIGA BEST¤MMELSER
 g Som pensionsgrundande inkomst skall inte räknas
1. ersättning som avses i 3 §, om ersättningen härrör från en och samma arbetsgivare och under ett år inte har uppgått till sammanlagt 1 000 kronor,
2. inkomst som avses i 6 § första stycket 1 eller 2 om denna under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor,
3. ersättning som avses i 6 § första stycket 3 eller 4 eller i 7 eller 8 §, om ersättningen från den för vilken arbetet utförts under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor, eller
4. stipendium som avses i 4 § eller 6 § första stycket 6 om stipendiet under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor.
 g Lön eller annan ersättning som den försäkrade har fått från en ar-
betsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person och som saknar fast driftställe i Sverige är, om inte annat följer av 11 §, pensionsgrundande som inkomst av anställning endast om den försäkrade
1. har sysselsatts här i landet, eller
2. har tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Ersättning som avses i första stycket 1 skall räknas som inkomst av annat förvärvsarbete om arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat överenskommelse om detta.
 g Lön eller annan ersättning som en svensk medborgare har fått för
arbete utfört utomlands från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person, är pensionsgrundande som inkomst av anställning om svenska staten i en förbindelse som har godtagits av Riksförsäkringsverket har åtagit sig att svara för ålderspensionsavgift. Om sådan ersättning härrör från en utländsk juridisk person skall motsvarande gälla, om en svensk juridisk person som har ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen har avgett förbindelsen.
Den som enligt första stycket har åtagit sig betalningsansvaret skall anses som arbetsgivare.
 g Lön eller annan ersättning från en främmande makts beskickning
eller lönade konsulat här i landet eller från en arbetsgivare som tillhör en
sådan beskickning eller ett sådant konsulat och som inte är svensk medborgare, är pensionsgrundande som inkomst av anställning endast om
1. den har utgetts till en svensk medborgare eller till någon som utan att vara svensk medborgare var bosatt i landet, och
2. en utländsk beskickning här i landet i en förbindelse som har godtagits av Riksförsäkringsverket har åtagit sig att svara för ålderspensionsavgift.
Den som enligt första stycket har åtagit sig betalningsansvaret skall anses som arbetsgivare.
 g Ersättning som en idrottsutövare har fått från en sådan ideell före-
ning som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, är inte pensionsgrundande som inkomst av anställning om ersättningen från föreningen under ett år har understigit hälften av det för det året gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
 g Ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgo-
dose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, är inte pensionsgrundande om ersättningen avser en sådan anställd och inte har utgjort ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren har lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda.
Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag gäller första stycket inte ersättning som den juridiska personen har lämnat till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall alltid bortses från sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren har lämnat under åren 1988–1991.
g Ersättning som anges i 1 § första stycket 1–5 och fjärde stycket
lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada enligt 2 § första stycket samma lag är inte pensionsgrundande i den utsträckning ersättningen utgör underlag för särskild löneskatt.
g Intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) är inte pensionsgrundande inkomst.
Pensionsgrundande inkomst är inte heller sådana lönetillägg som, vid arbete som har utförts utomlands, har betingats av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.
 g Om en ersättning som är pensionsgrundande eller för vilken det
skall beräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § eller pensionspoäng enligt 4 kap. 9 §, har betalats ut av en allmän försäkrings-
kassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för samma månad har beviljats annan ersättning som är pensionsgrundande och samordnad med den ersättning som betalats ut tidigare, är den senare beviljade ersättningen inte pensionsgrundande till den del den avser tid före utbetalningsmånaden.
Beviljas vid samma tidpunkt förtidspension för vilken det skall beräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § denna lag och arbetsskadelivränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen, skall det vid tillämpning av första stycket anses som om förtidspensionen har betalats ut före arbetsskadelivräntan.
"ER¤KNING AV PENSIONSGRUNDANDE INKOMST  g Till grund för beräkning av en försäkrads pensionsgrundande in-
komst ett visst intjänandeår skall, då det gäller andra inkomster än som avses i 19 §, läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt för det året.
 g Pensionsgrundande inkomst av anställning för vilken en försäkrad
inte är skattskyldig i Sverige enligt kommunalskattelagen (1928:370) skall bestämmas med ledning av en särskild kontrolluppgift från arbetsgivaren.
 g Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 kap.14–17 §§skattebetalningslagen (1997:483). Om det finns skäl till detta får avvikelse ske från det förmånsvärde som skattemyndigheten bestämt enligt 9 kap. 2 § andra stycket samma lag.
 g Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomster av
anställning skall avdrag göras för kostnader som denne har haft i arbetet, i den utsträckning kostnaderna, minskade med kostnadsersättning som den försäkrade har fått, överstiger 1 000 kronor. Avdrag skall också göras för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade skall betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift. Avdraget för den allmänna pensionsavgiften skall i första hand göras från inkomst enligt 5 §.
 g Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomster av
annat förvärvsarbete skall avdrag göras för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade skall betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift. Avdraget skall i första hand göras från inkomst enligt 6 § första stycket 5.
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete får underskott i en förvärvskälla inte dras av från inkomst av en annan förvärvskälla.
 KAP !NDRA PENSIONSGRUNDANDE BELOPP ¤N PENSIONSGRUNDANDE INKOMST  g !NDRA PENSIONSGRUNDANDE BELOPP än pensionsgrundande inkomst är
belopp som beräknats på visst sätt för en försäkrad som har uppburit förtidspension, för en försäkrad som har fullgjort plikttjänstgöring samt för en försäkrad förälder till små barn.
g Belopp som avses i 1 § skall fastställas för varje år för vilket en per-
son som då var försäkrad enligt denna lag uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas sådana belopp. Varje pensionsgrundande belopp skall avrundas till närmaste lägre hundratal kronor om inte annat följer av bestämmelsen i andra stycket.
Pensionsgrundande belopp skall fastställas enligt första stycket endast i den utsträckning dessa belopp tillsammans med den försäkrades pensionsgrundande inkomst inte överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet.
Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då den försäkrade fyllt 16 år eller för det år då den försäkrade har avlidit. Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall inte heller fastställas för den som är född år 1937 eller tidigare.
g Vid tillämpning av 2 § andra stycket skall det bortses från pensions-
grundande belopp i följande ordning:
1. pensionsgrundande belopp enligt 10 §,
2. pensionsgrundande belopp enligt 8 §, och
3. pensionsgrundande belopp enligt 4 §.
&¶RTIDSPENSION  g En försäkrad som för någon del av ett år har uppburit förtidspension
som har beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för det året, om inte annat följer av 6 eller 7 §
 Detta gäller dock endast för försäkrade
som under det året har fyllt högst 64 år.
g Ett pensionsgrundande belopp enligt 4 § skall, för varje månad för
vilken förtidspensionen har uppburits, motsvara en tolftedel av summan av det för året gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och produkten av detta basbelopp och det poängmedeltal som avses i 13 kap. 2 § den lagen.
Har den försäkrade för en månad uppburit en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre fjärdedels förtidspension skall det pensionsgrundande beloppet enligt 4 § för den månaden avse motsvarande andel av det belopp som anges i första stycket i denna paragraf.
g Om förtidspensionen med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med pensionsgrundande livränta skall följande gälla.
Det pensionsgrundande belopp som avses i 5 § eller, om endast en del av pensionen har varit samordnad med livräntan, en andel av det beloppet som svarar mot den samordnade delen av pensionen, skall tillgodoräknas den försäkrade endast om och i den utsträckning det överstiger den försäkrades livränta före samordning.
 g Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av en allmän för-
säkringskassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för samma månad har beviljats förtidspension som är samordnad med den tidigare utbetalade ersättningen, skall pensionsgrundande belopp med anledning av förtidspensionen inte tillgodoräknas till den del förtidspensionen avser tid före den månad då den har betalats ut.
0LIKTTJ¤NSTG¶RING  g En försäkrad som under någon del av ett år har genomgått grundut-
bildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för det året. Ett sådant belopp skall dock tillgodoräknas endast om tjänstgöringen har pågått sammanlagt minst 120 dagar utan att grundutbildningen avbrutits. Därvid skall hänsyn tas enbart till dagar för vilka den försäkrade har erhållit dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt.
g Ett pensionsgrundande belopp enligt 8 § skall, för varje dag under
året som tjänstgöringen har pågått och för vilken den försäkrade har erhållit dagersättning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, motsvara hälften av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år, delat med 365.
Beräkning enligt första stycket skall avse de pensionsgrundande inkomsterna såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret.
&¶R¤LDRAR TILL SM¥ BARN  g En försäkrad förälder skall under de förutsättningar som anges i 11
och 12 §§ tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för år då han eller hon har haft små barn. För samma år och barn skall dock endast en av barnets föräldrar tillgodoräknas sådant pensionsgrundande belopp. Detsamma skall gälla om två föräldrar har eller har haft fler än ett gemensamt barn för vilka pensionsgrundande belopp för samma år kan tillgodoräknas någon av föräldrarna. En förälder skall inte heller för samma år tillgodoräknas mer än ett pensionsgrundande belopp enligt denna paragraf.
Pensionsgrundande belopp enligt första stycket får överlåtas enligt bestämmelserna i 14–15 §§.
&¶RUTS¤TTNINGAR F¶R ATT TILLGODOR¤KNAS ETT PENSIONSGRUNDANDE BELOPP ENLIGT  g
g Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall tillgodoräknas för år
då barnet
1. inte har uppnått fyra års ålder, om barnet är fött under månaderna januari–juni, eller
2. har uppnått ett men inte fem års ålder, om barnet är fött under månaderna juli–december.
g Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall tillgodoräknas en-
dast om
1. föräldern hela året har varit försäkrad enligt denna lag och bosatt i Sverige,
2. barnet har varit bosatt i Sverige hela året eller, om barnet inte har levt hela året, den del av året barnet levt,
3. föräldern under året har fyllt högst 64 år,
4. föräldern har haft vårdnaden om barnet minst halva året, samt
5. föräldern under minst halva året har bott tillsammans med barnet. Vid tillämpning av första stycket skall, om barnet har avlidit under året och föräldern då hade vårdnaden om och bodde tillsammans med barnet, det anses som om föräldern även under resterande del av året har haft vårdnaden om och bott tillsammans med barnet. Om ett barn har avlidit under samma år som det fötts och föräldern då hade vårdnaden om och var bosatt tillsammans med barnet, skall ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § tillgodoräknas föräldern för det året även om bestämmelserna i första stycket 4 och 5 inte är uppfyllda och oavsett vad som har föreskrivits i 11 §.
VERL¥TELSE MM
g Om föräldrarna enligt 11 och 12 §§ var för sig kan tillgodoräknas ett
pensionsgrundande belopp enligt 10 § får de, genom anmälan hos allmän försäkringskassa, ange vem av dem som skall tillgodoräknas ett sådant belopp.
Görs inte anmälan enligt första stycket skall beloppet tillgodoräknas den av föräldrarna som, för det år beloppet hänför sig till, har lägst pensionsunderlag enligt 4 kap. 2 §. Har ingen av föräldrarna något pensionsunderlag för det året eller har de lika högt underlag, skall det pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas modern.
Vid beräkning enligt andra stycket av pensionsunderlaget skall bortses från pensionsgrundande belopp enligt 10 §. Vidare skall vid sådan beräkning med pensionsgrundande inkomst likställas inkomster som avses i 18 §.
g Om enligt 11 och 12 §§ endast en av föräldrarna för ett år kan till-
godoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett barn, får denna förälder, genom anmälan till allmän försäkringskassa, överlåta rätten att för det året tillgodoräknas ett sådant belopp för det barnet till den andra föräldern om det enda skälet till att den andra föräldern inte
kan tillgodoräknas beloppet är att han eller hon inte har bott tillsammans med barnet under minst halva året. Detta gäller dock endast om sistnämnda förälder
1. under året har bott tillsammans med barnet i inte obetydlig omfattning, och
2. inte enligt 11 och 12 §§ själv för samma år kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett annat barn

g En förälder som enligt 11 och 12 §§ för ett år ensam kan tillgodo-
räknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett barn får också, om den andra föräldern har avlidit under det året eller tidigare, genom anmälan till allmän försäkringskassa överlåta rätten att för det året tillgodoräknas ett sådant belopp för det barnet till en annan försäkrad som föräldern under intjänandeåret var gift med eller hade gemensamt barn med och stadigvarande sammanbodde med.
Överlåtelse enligt första stycket får ske endast om den försäkrade till vilken överlåtelse avses ske uppfyller de förutsättningar som anges i 12 § första stycket 1, 3 och 5 och denne inte heller enligt 11 och 12 §§ för samma år själv kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett annat barn.
g Görs överlåtelse enligt 14 eller 15 § får den som har gjort överlåtel-
sen inte för samma år tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för helsyskon till det barn som överlåtelsen av rätt till pensionsgrundande belopp avser.
"ER¤KNING AV ETT PENSIONSGRUNDANDE BELOPP ENLIGT  g
g Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall motsvara det högsta
av
1. det belopp varmed summan av den pensionsgrundande inkomsten och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ för den försäkrade under intjänandeåret understiger summan av dennes fastställda pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 § under året före barnets födelse,
2. det belopp varmed summan av den pensionsgrundande inkomsten och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ för den försäkrade under intjänandeåret understiger 75 procent av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år, eller
3. det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Uppfyller den försäkrade villkoren för att tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för fler än ett barn, skall beräkning enligt första stycket 1 göras med utgångspunkt i det alternativ som är förmånligast för den försäkrade.
g Vid tillämpning av 17 § skall med pensionsgrundande inkomst
under intjänandeåret likställas ersättning, i annan form än pension, som inte är pensionsgrundande enligt bestämmelserna i denna lag och som en försäkrad under det året har erhållit
1. för arbete utfört utomlands, eller
2. för arbete vid främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet eller hos en arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat.
g Vid beräkning enligt 17 § första stycket 1 skall summan av den pen-
sionsgrundande inkomst och det pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt 4 § som avser året före barnets födelse räknas om med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den omräknade summan skall rundas av till närmaste lägre hundratal kronor.
Om den försäkrade inte inom föreskriven tid till fullo har betalat ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för inkomster av annat förvärvsarbete som hänför sig till året före barnets födelse, skall det, vid sådan beräkning som avses i första stycket, bortses från pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete för det året till den del avgifterna inte har betalats för inkomsterna.
 g Beräkning av genomsnittet av de fastställda pensionsgrundande in-
komsterna enligt 17 § första stycket 2 skall avse de pensionsgrundande inkomsterna såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret.
 g För en försäkrad som under intjänandeåret har erhållit sådan ersätt-
ning som avses i 18 § skall det belopp som anges i 17 § första stycket 3 minskas med det belopp som summan av den försäkrades pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ samt de i 18 § omnämnda inkomsterna och det belopp som avses i 17 § första stycket 3 överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Sådan minskning skall också göras om det pensionsgrundande belopp som beräknas enligt 17 § första stycket 1 tillsammans med summan av den försäkrades pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ samt de i 18 § angivna inkomsterna överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet.
VRIGA BEST¤MMELSER
g Med förälder likställs vid tillämpningen av 10–16 §§
1. särskilt förordnad vårdnadshavare, och
2. den som med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det.
Den tid under vilken en försäkrad med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, skall likställas med tid under vilken en försäkrad har haft vårdnaden om ett barn. För ett sådant utländskt barn skall vidare vad som föreskrivs i 12 § första stycket 2 om bosättning i Sverige endast gälla från och med den tidpunkt då barnet först har anlänt till Sverige.
Vad som sägs i 13 § om modern skall också gälla en kvinnlig vårdnadshavare respektive en kvinna som med socialnämnds medgivande har
tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det.
g För den som enligt 1 kap. föräldrabalken har ansetts vara far till ett
barn eller vars faderskap har fastställts genom bekräftelse eller dom men som genom en senare dom som har vunnit laga kraft har förklarats inte vara far till barnet skall, när det gäller tiden innan den sistnämnda domen har vunnit laga kraft, bestämmelserna i 10–16 §§ tillämpas som om han vore far till barnet.
 KAP &ASTST¤LLANDE AV PENSIONSR¤TT OCH PENSIONSPO¤NG MM  g För varje år för vilket det för en försäkrad har fastställts pensions-
grundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp, skall, om inte annat följer av 4 §,
PENSIONSR¤TT fastställas för den försäkrade. För det år
då den försäkrade har avlidit skall endast pensionsrätt för premiepension fastställas
 Pensionsrätt skall inte fastställas för den som är född år 1937
eller tidigare.
För varje år för vilket pensionsgrundande inkomst har fastställts eller för vilket en försäkrad har uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall också, om inte annat följer av 8 och 9 §§,
PENSIONSPO¤NG fastställas för den försäkrade. Pensions-
poäng skall dock inte fastställas för det år då den försäkrade har avlidit eller för år efter det då en försäkrad har fyllt 64 år.
6¥RD¥R skall tillgodoräknas en försäkrad under de förutsättningar som
anges i 12 §. Vårdår skall dock inte tillgodoräknas för år före det då den försäkrade fyllt 16 år och inte heller för det år då han eller hon har avlidit eller för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år. Vårdår skall inte heller tillgodoräknas om den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng för samma år eller om pensionspoäng för det året enligt 8 § andra stycket inte tillgodoräknats den försäkrade på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning.
"ER¤KNING AV PENSIONSR¤TT  g Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension
för ett år skall beräknas var för sig på summan av den försäkrades pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp för det året (
PENSIONSUNDERLAG). Vid beräkning av sådan pensionsrätt skall avrund-
ning göras till närmaste lägre hela krontal.
g Om inte annat följer av 4–6 §§ utgör den försäkrades pensionsrätt för
inkomstpension 16 procent av pensionsunderlaget och pensionsrätt för premiepension 2,5 procent av pensionsunderlaget.
 g Pensionsrätt skall beräknas på pensionsgrundande inkomst som här-
rör från inkomster av annat förvärvsarbete endast på den andel av den inkomsten som motsvarar den andel av till året hänförlig ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för sådan inkomst som enligt
16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) skall anses ha betalats inom föreskriven tid.
 g På den del av pensionsunderlaget för en försäkrad som avser pen-
sionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § eller pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 §, skall pensionsrätt för premiepension beräknas endast om den försäkrade senast vid den tidpunkt då dessa belopp har fastställts har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp enligt vad som anges i 5 kap. 13 §. Om den försäkrade då ännu inte har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomster och belopp i sådan omfattning skall den försäkrades pensionsrätt för inkomstpension utgöra 18,5 procent av den delen av pensionsunderlaget. Detsamma gäller om pensionsgrundande inkomster och belopp senare ändras så att villkoret enligt 5 kap. 13 § inte är uppfyllt.
 g För en försäkrad som är född under något av åren 1938–1953 skall
pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension minskas med en tjugondel för varje helt år som har förflutit från och med året efter födelseåret till utgången av år 1954. Detta gäller dock inte pensionsrätt för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år.
VERF¶RING AV PENSIONSR¤TT  g Hela den pensionsrätt för premiepension som för ett år har fastställts
för en försäkrad skall överföras till dennes make om anmälan om detta har gjorts enligt 15 kap. 8 §. Sådan pensionsrätt får dock endast överföras till make som antingen var försäkrad enligt denna lag under intjänandeåret eller tidigare har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension.
"ER¤KNING AV PENSIONSPO¤NG g Om inte annat följer av andra stycket eller av 9 eller 10 § utgör den
försäkrades pensionspoäng kvoten mellan den pensionsgrundande inkomsten, sedan det för intjänandeåret gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring dragits av, och detta basbelopp. Det förhöjda prisbasbeloppet skall i första hand räknas av mot inkomster av anställning. Pensionspoäng beräknas med två decimaler, lägst till en hundradels poäng.
Vad som i 4 § föreskrivs om beräkning av pensionsrätt på pensionsgrundande inkomst som härrör från inkomster av annat förvärvsarbete skall även gälla beräkning av pensionspoäng. Den andelsberäkning som därvid skall ske skall göras på den pensionsgrundande inkomsten innan det förhöjda prisbasbeloppet dras av.
 g En försäkrad som för någon del av året har uppburit förtidspension
enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall, utöver pensionspoäng enligt 8 §, för varje månad för vilken han eller hon har uppburit sådan pension tillgodoräknas en tolftedel av det poängmedeltal
som avses i 13 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring. Har den försäkrade uppburit en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre fjärdedels förtidspension skall han eller hon tillgodoräknas motsvarande andel av detta poängmedeltal. Om pensionen har varit samordnad med livränta med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall vad som föreskrivs i 3 kap. 6 § denna lag på motsvarande sätt tillämpas på pensionspoäng enligt denna paragraf. Även 3 kap. 7 § denna lag skall på motsvarande sätt tillämpas vid bestämmande av pensionspoäng.
 g Den pensionspoäng som tillgodoräknas en försäkrad för ett år får
sammanlagt inte överstiga den högsta pensionspoäng som någon för det året kan tillgodoräknas för pensionsgrundande inkomst.
6¥RD¥R  g Vid tillämpningen av denna lag skall vårdår likställas med år för
vilka pensionspoäng har tillgodoräknats. Vårdår skall dock inte beaktas vid beräkning av det medeltal av pensionspoäng som anges i 6 kap. 2 § eller vid tillämpningen av 6 kap. 1 § första stycket.
 g Vårdår skall efter ansökan hos allmän försäkringskassa tillgodoräk-
nas en förälder som är bosatt här i landet och som under större delen av ett kalenderår har vårdat ett barn som inte har fyllt tre år och som är bosatt här. För samma barn och år får dock vårdår tillgodoräknas endast en förälder.
Vid tillämpningen av första stycket skall med barn likställas fosterbarn och med en förälder likställas den, med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn om de stadigvarande sammanbor.
Andra avdelningen. Fördelningssystemet
 KAP )NKOMSTPENSION 5TTAG AV INKOMSTPENSION  g Inkomstpension får tas ut tidigast från och med den månad då den
pensionsberättigade fyller 61 år. Uttaget får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Uttag av inkomstpension får ändras och återkallas enligt vad som föreskrivs i 12 kap. om inte annat framgår av tredje stycket.
Inkomstpension får tas ut av den som är född under något av åren 1938–1953 och som har rätt till tilläggspension enligt denna lag endast om han eller hon gör motsvarande uttag av sistnämnda pension. Återkallar eller minskar en sådan person sitt uttag av inkomstpension gäller återkallelsen respektive minskningen endast om den pensionsberättigade återkallar eller minskar uttaget av tilläggspension i motsvarande utsträckning.
 g Till grund för beräkning av inkomstpension skall läggas den pen-
sionsberättigades
PENSIONSBEH¥LLNING. Med pensionsbehållning avses
summan av de pensionsrätter för inkomstpension som har fastställts för den pensionsberättigade, omräknade enligt bestämmelserna i 4, 6, 7 och 9 §§. Om den pensionsberättigade uppbär inkomstpension skall i pensionsbehållningen inte räknas in belopp som legat till grund för beräkning av den pensionen.
 g Om en pensionsberättigad har återkallat eller minskat sitt uttag av
inkomstpension skall hans eller hennes pensionsbehållning ökas med produkten av
1. det delningstal som skulle ha använts om den pensionsberättigade från och med den månad då pensionsuttaget upphört eller minskat, hade gjort nytt uttag av inkomstpension, och
2. den årliga inkomstpension som skulle ha utgetts om återkallelse inte hade skett, respektive den andel därav med vilken pensionen minskats.
/MR¤KNING AV PENSIONSBEH¥LLNING  g Pensionsbehållningar för personer som har avlidit skall fördelas till
kvarlevande födda samma år som de avlidna genom årlig omräkning av de kvarlevandes pensionsbehållningar. Fördelningen skall göras med hjälp av arvsvinstfaktorer.
Fördelning av pensionsbehållningar enligt första stycket skall avse, när det gäller fördelning efter personer som har avlidit före det år då de skulle fylla 60 år, året efter dödsfallen och, när det gäller fördelning efter andra avlidna, året för dödsfallen. Vid fördelningen skall det bortses från pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt för året för dödsfallen och därefter. Fördelning efter personer som har avlidit det år de fyllt eller skulle fylla 60 år eller senare skall göras sedan fördelning som avser pensionsbehållningar för personer som har avlidit tidigare har gjorts och sedan pensionsrätt för året före det år fördelningen avser har fastställts

 g Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter
personer som har avlidit före det år då de skulle fylla 60 år skall grundas på förhållandet mellan summan av pensionsbehållningarna för personer som har avlidit under året före det år omräkningen avser och summan av pensionsbehållningarna för de personer i samma ålder som levde vid utgången av samma år. Vid bestämmande av dessa pensionsbehållningar skall bortses från förändringar efter den 1 december det år fördelningen avser.
Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit det år då de har fyllt eller skulle fylla 60 år eller senare skall grundas på förhållandet mellan det beräknade antalet personer som har avlidit det år då de uppnått eller skulle ha uppnått samma ålder som den person för vilken beräkningen skall göras och det beräknade antalet kvarlevande personer i samma ålder. Förhållandet skall, för en person som inte har uppnått 65 års ålder, beräknas med ledning av officiell statistik avseende livslängden hos befolkningen i Sverige under den femårsperiod som närmast har föregått det år då han eller hon upp-
nådde 60 års ålder. Från och med det år nämnda person fyller 65 år skall beräkningen göras med ledning av officiell statistik för den femårsperiod som närmast har föregått det år då han eller hon uppnådde 64 års ålder.
Arvsvinstfaktorerna skall vara lika för kvinnor och män. De skall årligen fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
g Om inkomstindex förändras mellan det år omräkningen enligt 4 §
avser eller, om sådan omräkning inte skall göras, fastställelseåret och året därefter, skall pensionsbehållningen räknas om med hänsyn till denna förändring. Detta skall göras sedan pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och sedan omräkning har gjorts enligt 4 §.
Om inkomstpension har tagits ut under det i första stycket först nämnda året eller om uttaget det året har förändrats, skall den del av pensionsbehållningen som inte utgörs av ökning på grund av omräkning enligt 4 § för det året eller härrör från fastställd pensionsrätt för närmast föregående år, räknas om med beaktande av
1. att den pensionsbehållning som är att hänföra till pensionsrätt som har tillgodoräknats den pensionsberättigade för åren till och med det andra året före det år omräkningen enligt 4 § avser respektive det fastställelseår som avses i första stycket och som har omräknats på det sätt som anges i denna paragraf och i 4, 7 och 9 §§ för åren till och med det närmast föregående året har uppgått till skilda belopp under året, och
2. den omräkning som skall göras enligt 14 §.
 g Pensionsbehållningen skall minskas med hänsyn till kostnaderna för
förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension.
Avdrag från pensionsbehållningen skall därvid göras genom att denna, sedan pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och sedan omräkning har gjorts enligt 4 och 6 §§, multipliceras med den förvaltningskostnadsfaktor som bestämts för det år omräkningen enligt 4 § avser.
g Den förvaltningskostnadsfaktor som avses i 7 § skall årligen
fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Den skall grundas på förhållandet mellan kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension det år faktorn avser och summan av alla pensionsbehållningar. Hänsyn skall också tas till skillnaden mellan det belopp varmed pensionsbehållningarna minskats genom föregående års omräkning enligt 7 § och de faktiska kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension för det året.
När förvaltningskostnadsfaktorn för år 2001 bestäms skall vad som föreskrivs i första stycket avse 60 procent av kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension. För tid därefter till och med år 2021 skall denna andel öka med två procentenheter per år.
g Sedan omräkning för ett år gjorts enligt 4, 6 och 7 §§ skall pensions-
behållningen avrundas till närmaste lägre hela krontal.
g Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om
omräkning enligt 4–9 §§ och om bestämmande av arvsvinstfaktorer och förvaltningskostnadsfaktorer meddelas av regeringen.
"ER¤KNING AV ¥RLIG INKOMSTPENSION  g Årlig inkomstpension skall beräknas med hjälp av delningstal. Hel
sådan pension skall för år räknat utgöra kvoten mellan den pensionsberättigades pensionsbehållning vid den tidpunkt från vilken pensionen skall beräknas och det delningstal som gäller för den pensionsberättigade vid det tillfället.
Pensionsbehållning som avses i första stycket skall beräknas på pensionsrätt som har tillgodoräknats den pensionsberättigade för åren till och med det andra året före det år då uttaget av pensionen görs och som har omräknats enligt 4, 6, 7 och 9 §§ för åren till och med det år som närmast har föregått pensionsuttaget. För den som har uppburit folk- eller tilläggspension i form av ålderpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för tid före den 1 januari 2001, skall pensionsbehållningen därvid minskas med 0,5 procent för varje månad före år 2001 för vilken sådan pension har betalats ut. Om den pension som har tagits ut begränsats till viss andel, skall minskning av pensionsbehållningen begränsas till motsvarande andel.
Tre fjärdedelar, hälften och en fjärdedel av årlig inkomstpension skall beräknas på en motsvarande andel av den pensionsbehållning som följer av bestämmelserna i andra stycket.
Minskning enligt andra stycket andra och tredje meningarna skall inte göras beträffande belopp med vilket pensionsbehållningen har ökats enligt 3 §.
g Delningstal för beräkning av inkomstpension enligt 11 § skall fast-
ställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
Delningstal skall beräknas med utgångspunkt i att värdet av pensionsutbetalningarna under genomsnittlig återstående livslängd för personer i den pensionsberättigades ålder från den tidpunkt då pension skall börja utges skall motsvara pensionsbehållningen. En kommande månadsutbetalning skall därvid antas ha ett värde som motsvarar värdet av en månadsutbetalning vid den tidpunkt då inkomstpension skall börja utges, delat med en årlig räntefaktor om 1,016 fram till tiden för den kommande pensionsutbetalningen. Antalet kommande pensionsutbetalningar skall beräknas med ledning av den officiella statistik som anges i 5 § andra stycket. Delningstalen skall vara lika för kvinnor och män.
Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om beräkning och fastställande av delningstal meddelas av regeringen.
 g Vid beräkning av inkomstpension skall hänsyn tas till pensionsbe-
hållning som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § och pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § endast om det för den pensionsberättigade, senast det år han eller hon fyller 70 år, har fastställts pensionsgrundande inkomster
som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.
Pension på den pensionsbehållning som avses i första stycket skall inte utges för tid före året efter fastställelseåret för pensionsgrundande inkomst det sista år som avses i första stycket.
Vid bedömning enligt första och andra styckena skall bortses från pensionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om bristande eller underlåten avgiftsbetalning i 4 kap. 4 § inte legat till grund för beräkning av pensionsrätt. Vidare skall vid bedömning enligt första och andra styckena med pensionsgrundande inkomst likställas pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt 3 kap. 4 §.
/MR¤KNING AV INKOMSTPENSION  g Den inkomstpension som en pensionsberättigad uppbär vid ett års-
skifte skall räknas om (följsamhetsindexeras) genom att multipliceras med det tal som anger kvoten mellan inkomstindex efter årsskiftet och inkomstindex före årsskiftet sedan denna kvot har dividerats med talet 1,016.
 g För den som har tagit ut inkomstpension före det år då han eller hon
fyller 65 år skall pensionen räknas om från och med det år då den pensionsberättigade uppnår denna ålder om ändrat delningstal föranleder det. Pensionen skall räknas om genom att multipliceras med kvoten mellan det delningstal som den pension som utges har beräknats efter och det delningstal som med ledning av den officiella statistik som avses i 5 § andra stycket tredje meningen har fastställts för pensionsberättigade i samma ålder som den pensionsberättigades ålder vid den tidpunkt den utgivna pensionen beräknades.
 g Den inkomstpension som en person uppbär vid ett årsskifte skall
också, efter omräkning enligt 14 och 15 §§, räknas om som om uttaget av pension har återkallats från och med januari månad året efter årsskiftet samtidigt som nytt uttag av inkomstpension har gjorts från och med den månaden. Detta gäller dock inte om den pensionsberättigade har uppburit hel inkomstpension hela året före nämnda årsskifte och han eller hon inte heller har tillgodoräknats pensionsrätt för andra året före det årsskiftet.
Ökar eller minskar den som uppbär inkomstpension sitt uttag av sådan pension skall motsvarande omräkning göras för tid från och med månaden för det ändrade uttaget. Det skall därvid anses som om återkallelse och nytt uttag har gjorts den nämnda månaden.
 KAP 4ILL¤GGSPENSION 5TTAG AV TILL¤GGSPENSION  g Den som är född år 1953 eller tidigare och som har tillgodoräknats
pensionspoäng för minst tre år får ta ut tilläggspension tidigast från och med den månad då han eller hon fyller 61 år. Uttaget får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Uttag av tilläggspension får ändras och återkallas enligt vad som föreskrivs i 12 kap. om inte annat framgår av tredje stycket.
Tilläggspension får tas ut av den som är född under något av åren 1938–1953 endast om han eller hon gör motsvarande uttag av inkomstpension. Återkallar eller minskar en sådan person sitt uttag av tilläggspension gäller återkallelsen respektive minskningen endast om den pensionsberättigade återkallar eller minskar uttaget av inkomstpension i motsvarande utsträckning.
"ER¤KNING AV ¥RLIG TILL¤GGSPENSION  g Tilläggspension utgör, om inte annat följer av bestämmelserna i
3–7 §§, för år räknat summan av
1. 60 procent av produkten av det för året gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och medeltalet av de pensionspoäng som tjänats in av den pensionsberättigade, eller, om pensionspoäng tjänats in för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen, och
2. 96 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring eller, för den som är gift, 78,5 procent av detta basbelopp.
 g Om en pensionsberättigad har tjänat in pensionspoäng för färre än
30 år, skall hänsyn tas endast till så stor del av den produkt som anges i 2 § 1 och till det belopp som avses i 2 § 2 som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tjänats in och talet 30.
 g Vid beräkning av tilläggspension för år efter det år då den pensions-
berättigade har fyllt 65 år skall det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring användas som gällde sistnämnda år. För tid från och med årsskiftet efter det att den pensionsberättigade har fyllt 65 år skall följsamhetsindexering göras enligt bestämmelserna i 5 kap. 14 §.
 g Om tilläggspension tas ut tidigare än från och med den månad då den
pensionsberättigade fyller 65 år, skall pensionen minskas med 0,5 procent för varje månad som, från och med den månad från vilken pensionen tas ut, återstår till den månad då han eller hon fyller 65 år.
Tas pensionen ut senare än från och med den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år, skall pensionen, sedan omräkning gjorts enligt 4 §, ökas med 0,7 procent för varje månad som har förflutit från ingången av den månad då han eller hon uppnådde nämnda ålder till och med månaden före den som pensionen börjar tas ut. Därvid skall det bortses från tid efter ingången av den månad då den pensionsberättigade har fyllt 70 år.
 g Skall tilläggspension börja utges efter återkallelse eller ökas uttag av
sådan pension efter tidigare minskning, skall det vid beräkning av pensionen bortses från den minskning respektive ökning som tidigare har gjorts enligt 5 §. I stället skall, sedan pensionen har beräknats på nytt enligt 2–5 §§, avdrag göras för varje månad för vilken pensionen tidigare
har utgetts. Avdraget skall, för tid före den månad då den pensionsberättigade har fyllt 65 år, motsvara 0,5 procent och, för annan tid, 0,7 procent av pensionen beräknad enligt 2–4 §§.
 g Då uttag avser tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av tilläggs-
pension skall 2–6 §§ gälla motsvarande del av pensionen.
3¤RSKILDA BEST¤MMELSER F¶R PERSONER F¶DDA UNDER ¥REN    g För den som är född under något av åren 1938–1953 skall tilläggs-
pensionen minskas med en tjugondel för varje helt år som har förflutit från och med år 1935 till utgången av födelseåret.
 g En pensionsberättigad som är född under något av åren 1938–1953
har rätt till ett tillägg till tilläggspensionen från och med den månad då han eller hon fyller 65 år om så följer av andra stycket och av 10 och 11 §§.
Tillägget skall för år räknat motsvara skillnaden mellan
1. hel årlig tilläggspension för den pensionsberättigade vid ingången av år 1995 beräknad enligt 2 och 3 §§ men med beaktande av hans eller hennes civilstånd vid ingången av den månad tillägget avser samt omräknad enligt 4 §, och
2. summan av den pensionsberättigades inkomstpension och tilläggspension beräknad för ett år.
 g Har den pensionsberättigade tagit ut inkomstpension eller tilläggs-
pension före den månad han eller hon fyller 65 år skall hel årlig tilläggspension enligt 9 § andra stycket 1 minskas med 0,5 procent för varje sådan månad för vilken pensionen utgetts.
Om uttag av tilläggspension och inkomstpension avser tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pensionsförmån skall det belopp som avses i 9 § andra stycket 1 gälla motsvarande andel av det beloppet.
g Vid beräkning enligt 9 § andra stycket 2 skall den pensionsberät-
tigades inkomstpension beräknas som om pensionsrätt för denna pension har utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget före reducering enligt 4 kap. 6 §.
3¤RSKILDA BEST¤MMELSER F¶R PERSONER F¶DDA ¥R ELLER TIDIGARE g För den som är född år 1935 eller tidigare skall vad som sägs i 4 §
om det år då den pensionsberättigade fyller 65 år i stället avse år 2001.
g Vad som föreskrivs i 5 § andra stycket om att bortse från viss tid
skall, för den som är född år 1937 eller tidigare, också gälla tid under vilken den pensionsberättigade har uppburit folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
 g Om den pensionsberättigade är svensk medborgare och född under
något av åren 1896–1914 skall, vid tillämpning av 3 §, talen 30 bytas ut mot talen 20. Om den pensionsberättigade är svensk medborgare och född under något av åren 1915–1923 skall, vid tillämpning av 3 §, talen 30 bytas ut mot talen 20 ökat med ett för varje helt år som förflutit från och med år 1915 till utgången av den pensionsberättigades födelseår.
 g Om en pensionsberättigad som inte är svensk medborgare är född
under år 1923 eller tidigare, skall vid tillämpning av 3 § från talen 30 räknas av det antal år före år 1960, för vilka till statlig inkomstskatt taxerad inkomst beräknats för honom eller henne.
Högst tio år får räknas av enligt första stycket. Är den pensionsberättigade född under något av åren 1915–1923, skall dock det högsta antal år som får räknas av minskas med ett för varje helt år som förflutit från och med år 1915 till utgången av hans eller hennes födelseår.
 g För en pensionsberättigad som är född under något av åren 1911–
1927 skall tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat tillgodoräknas om han eller hon hade fått rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring från och med januari månad det år han eller hon uppnått 65 års ålder. Detta gäller dock endast om pensionen därigenom blir större.
VRIGA BEST¤MMELSER g Vid tillämpning av 2 § 2 och 9 § andra stycket 1 skall med gift pen-
sionsberättigad likställas den som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft barn. Med ogift pensionsberättigad skall likställas den som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl föranleder annat.
Tredje avdelningen. Premiepensionssystemet
 KAP !LLM¤NNA BEST¤MMELSER OM PREMIEPENSIONSSYSTEMET  g Premiepensionssystemet innebär att
– medel som motsvarar fastställd pensionsrätt för premiepension fonderas,
– de enskilda har möjlighet att själva bestämma om förvaltningen av de medel som fonderas för deras räkning, och
– pensionernas storlek är beroende av värdeutvecklingen på de fonderade medlen.
 g Premiepensionsmyndigheten är försäkringsgivare för premiepension.
Myndighetens verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga principer.
 g Med pensionssparare avses var och en, för vilken det har fastställts
pensionsrätt för premiepension och förts över medel till förvaltning enligt
8 kap. 2 §. Med fastställd pensionsrätt likställs pensionsrätt som mottagits från make enligt 4 kap. 7 §.
0REMIEPENSIONSKONTON  g Premiepensionsmyndigheten skall för varje pensionssparare föra ett
premiepensionskonto som visar utvecklingen av pensionsspararens tillgodohavande i premiepensionssystemet.
 KAP +APITALF¶RVALTNING MM $EN TILLF¤LLIGA F¶RVALTNINGEN  g Premiepensionsmyndigheten skall ansvara för förvaltningen av de
avgiftsmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall placeras på konto hos Riksgäldskontoret till dess att de förs över enligt 2 § till annan förvaltning. Myndigheten skall träffa avtal med kontoret om förräntning och andra villkor för placeringen av medlen. Myndigheten skall sträva efter att med ett lågt risktagande och med hänsyn till kravet på betalningsberedskap uppnå så god avkastning på medlen som möjligt.
Avkastningen för ett kalenderår skall tillföras sådana pensionssparare, för vilka pensionsrätt för premiepension för det föregående året har fastställts. Avkastningen skall fördelas mellan pensionsspararna i förhållande till storleken av vars och ens fastställda pensionsrätt.
0LACERING HOS FONDF¶RVALTARE  g När pensionsrätt för premiepension för en pensionssparare har fast-
ställts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar pensionsrätten samt avkastningen enligt 1 § andra stycket från Riksgäldskontoret till förvaltning i
1. värdepappersfonder eller utländska fondföretag som avses i 3 §, eller
2. Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden. Om pensionsspararen har tagit ut premiepension i form av livränta enligt 9 kap. 2 § skall medlen i stället föras över till Premiepensionsmyndighetens livränteverksamhet.
g Överföring enligt 2 § första stycket 1 får göras till fonder som har
anmälts för registrering hos Premiepensionsmyndigheten och som förvaltas av fondförvaltare som
1. har rätt att utöva fondverksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,
2. har slutit samarbetsavtal med myndigheten,
3. har åtagit sig att på begäran lämna sådana informationshandlingar som avses i 26 och 27 §§ lagen om värdepappersfonder till pensionssparare som har valt eller överväger att välja någon av förvaltarens fonder i premiepensionssystemet,
4. har åtagit sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av fondandelar,
5. har åtagit sig att, med eller utan särskild prisnedsättning, inte ta ut avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av myndigheten, och
6. har åtagit sig att för varje år till myndigheten rapportera alla kostnader som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag.
Medlen får inte placeras i sådana fonder som avses i 3 § lagen om värdepappersfonder i andra fall än som anges i tredje stycket.
Premiepensionsmyndigheten får, efter att ha inhämtat yttrande från Finansinspektionen, medge att medlen placeras i fonder vars värdeutveckling är beroende av index. Ett sådant medgivande får lämnas om god riskspridning uppnås i fonden.
6AL OCH BYTE AV FOND  g Pensionsspararen har rätt att bestämma var de medel som för spara-
rens räkning skall föras över enligt 2 § första stycket skall placeras. Premiepensionsmyndigheten får dock bestämma ett högsta antal fonder som samtidigt får antecknas på ett premiepensionskonto. När pensionsrätt för premiepension för ett år har fastställts, skall Premiepensionsmyndigheten upplysa pensionsspararen om rätten att välja placering.
Om pensionsspararen inte anmäler något annat val inom den tid som Premiepensionsmyndigheten bestämmer, skall medlen föras över till Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden.
Om pensionsspararen tidigare har anmält val av fond eller flyttat hela eller en del av innehavet i en fond till en annan fond, skall, om spararen inte begär annat, medlen i stället föras över till den eller de fonder i vilka medel senast har placerats för spararens räkning. När flera fonder mottagit medel vid det senaste placeringstillfället, skall medlen fördelas mellan dessa fonder i förhållande till värdet av innehavet i varje fond.
 g På begäran av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten
flytta hela eller del av innehavet i en fond till en annan fond.
g Närmare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om
val och byte av fond meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
3KADEST¥ND  g Om någon är skadeståndsskyldig för att ha orsakat att fondandelar
som Premiepensionsmyndigheten har förvärvat för en eller flera pensionssparares räkning gått ned i värde, skall skadeståndet betalas till myndigheten. Om myndigheten har förklarat att den inte avser att föra talan om skadestånd och inte heller har träffat någon uppgörelse om skadeståndsskyldigheten, har en pensionssparare för vars räkning sådana fondandelar har förvärvats rätt att föra talan om skadestånd till myndigheten. Om en sådan talan väcks, får någon uppgörelse om skadeståndsskyldigheten inte träffas utan pensionsspararens samtycke.
En pensionssparare som för talan om skadestånd till myndigheten svarar själv för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning för dessa av
myndigheten, i den utsträckning de täcks av vad som har kommit myndigheten till godo genom rättegången. Sådan ersättning skall dras av från skadeståndsbeloppet innan fördelning enligt tredje stycket görs.
När ett skadeståndsbelopp har betalats till myndigheten, skall myndigheten, för varje pensionssparare för vars räkning andelar förvärvats i den berörda fonden, beräkna hur mycket av skadeståndsbeloppet som belöper på spararen och öka tillgodohavandet på hans premiepensionskonto med detta belopp. Om pensionsspararen har börjat ta ut pension, skall den del av beloppet som beräknas belöpa på förfluten tid betalas ut till spararen. Om inte pensionsspararen har tagit ut pension i form av livränta enligt 9 kap. 2 §, skall resten av medlen tillföras den eller de fonder i vilka medel har placerats för spararens räkning. Beloppet skall fördelas mellan fonderna i förhållande till värdet av innehavet i varje fond.
 KAP 5TTAG AV PREMIEPENSION  g Premiepension får tidigast tas ut från och med den månad då pen-
sionsspararen fyller 61 år. Pensionen är livsvarig och skall beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet vid varje tid på pensionsspararens premiepensionskonto. Premiepension skall beräknas lika för kvinnor och män.
 g Pensionsspararen har rätt att på begäran få ut sin premiepension i
form av en livränta med garanterade belopp. Den finansiella risken för de tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto övergår då på Premiepensionsmyndigheten. Pensionen skall bestämmas med utgångspunkt i tillgångarnas värde tre dagar efter det att begäran kom in till myndigheten.
En övergång enligt första stycket får göras tidigast när pensionsspararen börjar ta ut premiepension. När en begäran om övergång har kommit in till myndigheten, kan begäran inte återkallas. Övergången måste avse hela tillgodohavandet på premiepensionskontot och gäller även för medel som senare tillförs kontot.
 g Uttaget av premiepension får begränsas till att avse tre fjärdedelar,
hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Pensionsspararen får återkalla uttaget av premiepension och ändra den andel av pensionen som tas ut enligt vad som föreskrivs i 12 kap.
 KAP %FTERLEVANDESKYDD %FTERLEVANDESKYDD F¶RE PENSIONSTIDEN  g Efter ansökan av en pensionssparare skall Premiepensionsmyndig-
heten meddela efterlevandeskydd för pensionsspararen, om
1. pensionsspararen ännu inte har tagit ut någon del av sin premiepension,
2. myndigheten bedömer att skyddet under minst ett år skall kunna bekostas på det sätt som anges i fjärde stycket, och
3. pensionsspararen har barn under 20 år eller är gift eller är ogift och stadigvarande sammanbor med någon som är ogift och som spararen tidigare varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med.
Om en ansökan kommer in till myndigheten när pensionsspararen har fyllt 50 år får efterlevandeskydd meddelas endast efter en sådan familjehändelse som avses i 2 § andra stycket.
Skyddet innebär att det vid pensionsspararens död betalas ut premiepension till efterlevande under fem år från dödsfallet. Pensionsspararen får välja om premiepensionen till efterlevande, räknat per år, skall motsvara ett eller två inkomstbasbelopp. Det inkomstbasbelopp som gällde det år då pensionsspararen avled skall tillämpas under hela utbetalningsperioden.
Efterlevandeskyddet bekostas av pensionsspararen genom att kostnaden för skyddet löpande dras av från tillgodohavandet på spararens premiepensionskonto.
 g Efterlevandeskyddet börjar gälla vid det första månadsskiftet ett år
efter det att ansökan kom in till Premiepensionsmyndigheten eller vid det senare månadsskifte som har angetts i ansökan.
Till den del efterlevandeskyddet avser risken att pensionsspararen avlider som en direkt följd av olycksfall börjar skyddet dock gälla vid utgången av den månad då ansökan kom in till myndigheten eller vid det senare månadsskifte som har angetts i ansökan. Detsamma gäller om ansökan kommer in till myndigheten innan pensionsspararen har fyllt 50 år och om pensionsspararen högst tre månader innan ansökan kom in har ingått äktenskap eller fått ett barn. Om ett faderskap har blivit fastställt genom dom eller genom bekräftelse efter barnets födelse, räknas fristen från det att domen vann laga kraft eller bekräftelsen godkändes enligt 1 kap. 4 § föräldrabalken. Vid adoption räknas fristen från det att rättens beslut om tillstånd till adoptionen vann laga kraft.
 g För att efterlevandeskyddet skall gälla när pensionsspararen avlider
måste någon av förutsättningarna i 1 § första stycket 3 vara uppfylld.
Om pensionsspararen begär att få ut premiepension, upphör efterlevandeskyddet vid ingången av den första månad för vilken premiepension skall betalas ut. Skyddet upphör också att gälla om tillgodohavandet på premiepensionskontot inte längre är tillräckligt stort för att bekosta skyddet, dock tidigast 30 dagar från det att Premiepensionsmyndigheten har sänt ett meddelande till pensionsspararen om att skyddet kommer att upphöra.
 g Pensionsspararen får när som helst avstå från efterlevandeskyddet
genom anmälan till Premiepensionsmyndigheten. I så fall upphör skyddet att gälla vid utgången av den månad då anmälan kom in till myndigheten eller vid det senare månadsskifte som har angetts i anmälan.
g Premiepension till efterlevande enligt 1 § får endast betalas ut till
personer inom den krets som avses i 1 § första stycket 3. Pensionsspararens barn har rätt att få pensionsbelopp under hela utbetalningsperioden,
om de är under 20 år vid pensionsspararens död. Om ett pensionsbelopp skall betalas ut till flera barn, skall det delas lika mellan dem.
Pensionsspararen kan genom ett skriftligt meddelande till Premiepensionsmyndigheten bestämma vilken eller vilka av de personer som avses i 1 § första stycket 3 som skall ha pensionen. Om det inte har gjorts eller om det pensionsspararen har bestämt inte kan verkställas, skall pensionen betalas ut till spararens make eller sammanboende. Finns inte make eller sammanboende, skall pensionen betalas ut till pensionsspararens barn.
Genom ett nytt skriftligt meddelande till myndigheten får pensionsspararen ändra det som har bestämts enligt andra stycket. Om den som är berättigad till pensionen avlider under utbetalningsperioden, övergår rätten till pensionen till den som då har den bästa rätten enligt andra stycket.
g För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 1 §
gäller de bestämmelser som avser pensionsspararen i
– 7 kap. 4 § om premiepensionskonto, – 4 § lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten om återbäring, och
– 7 § lagen med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten om information till pensionsspararna.
%FTERLEVANDESKYDD UNDER PENSIONSTIDEN  g Efter ansökan av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten
meddela efterlevandeskydd under pensionstiden för en pensionssparare som är gift eller som är ogift och stadigvarande sammanbor med någon som är ogift och som spararen tidigare varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med. Skyddet innebär att det vid pensionsspararens död till spararens efterlevande make eller sammanboende betalas ut livsvarig pension till efterlevande.
Omfattningen av efterlevandeskyddet skall beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, varvid pensionsspararens egen premiepension skall räknas om. Beräkningarna skall göras så att pensionsspararens egen premiepension och premiepensionen till efterlevande blir lika stora när samma andel av pensionen tas ut.
Efterlevandeskyddet gäller bara om pensionsspararen vid sin död var gift med eller stadigvarande sammanbodde med den person med vilken han var gift eller sammanboende vid ansökan om skyddet. I fråga om sammanboende som inte är gifta med varandra krävs också att inte någon av dem var gift med någon annan vid dödsfallet.
g En ansökan om efterlevandeskydd enligt 7 § skall göras samtidigt
med att pensionsspararen första gången begär att få ut premiepension. Skyddet börjar då gälla vid ingången av den första månad för vilken premiepension skall betalas ut till pensionsspararen.
Om pensionsspararen senare ingår äktenskap eller inleder ett sådant sammanboende som avses i 7 § första stycket, får ansökan göras inom tre månader från det att äktenskapet ingicks eller sammanboendet inleddes.
Detta gäller dock inte om pensionsspararen var gift eller sammanboende med samma person när spararen första gången begärde att få ut premiepension.
I fall som avses i andra stycket första meningen inträder skyddet vid det första månadsskiftet ett år efter det att ansökan kom in till Premiepensionsmyndigheten.
 g Om äktenskapet eller sammanboendet upplöses på annat sätt än
genom dödsfall, skall Premiepensionsmyndigheten på begäran av pensionsspararen räkna om försäkringen till att gälla bara på spararens liv.
 g För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt
7 § gäller sedan pensionsspararen avlidit de bestämmelser i denna avdelning som avser pensionsspararen med undantag för 9 kap. 1 § första meningen om tidigaste tidpunkt för uttag av pension, och 10 kap. 1–9 och 11 §§ om efterlevandeskydd.
'EMENSAMMA BEST¤MMELSER g Om någon inom den krets som avses i 1 § första stycket 3 har begått
ett brott som anges i 100 a § lagen (1927:77) om försäkringsavtal mot pensionsspararen eller mot någon annan inom samma krets eller har medverkat till ett sådant brott på det sätt som sägs i 100 a § lagen om försäkringsavtal, skall det som där föreskrivs om förlust av rätt till försäkringsersättning gälla rätt till premiepension till efterlevande enligt 1 §.
Detsamma gäller om den som skulle ha haft rätt till premiepension till efterlevande enligt 7 § har begått ett brott som anges i 100 a § lagen om försäkringsavtal mot pensionsspararen eller har medverkat till ett sådant brott på det sätt som sägs där.
g Närmare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om
efterlevandeskydd meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
 KAP 0REMIEPENSIONSMYNDIGHETENS KOSTNADER  g De kostnader för Premiepensionsmyndighetens skötsel av premiepen-
sionssystemet som inte täcks på annat sätt skall täckas genom årliga avgifter som dras av från tillgodohavandena på pensionsspararnas premiepensionskonton.
Myndigheten bestämmer när avgifterna skall tas ut. Avgifterna disponeras av myndigheten.
Avgifterna skall bestämmas så att de beräknas täcka det aktuella årets kostnader med skälig fördelning mellan pensionsspararna. Härvid skall hänsyn tas till under- eller överskott från det föregående året.
Avgifterna skall helt eller delvis anges som en procentsats av tillgodohavandet på varje pensionssparares premiepensionskonto vid ingången av det år som avgifterna avser. De belopp som tillförs pensionsspararnas premiepensionskonton när pensionsrätt för premiepension för det närmast
föregående året har fastställts skall räknas med i underlaget för avgifterna, även om pensionsrätten fastställs efter årsskiftet. När procentsatsen fastställs får myndigheten utgå från en uppskattning av det sammanlagda värdet av tillgodohavandena på pensionsspararnas premiepensionskonton.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om uttaget av avgifter för Premiepensionsmyndighetens kostnader.
 g Återkallelse av uttag av premiepension, nytt uttag av pension efter
återkallelse samt ändring av den andel av pensionen som tas ut skall bekostas av pensionsspararen genom att kostnaden för åtgärden dras av från tillgodohavandet på spararens premiepensionskonto.
På samma sätt skall en pensionssparare som tagit emot överförd pensionsrätt från make enligt 4 kap. 7 § svara för minskad arvsvinst och övriga kostnader på grund av överföringen efter skälig fördelning av dessa kostnader. Ett sådant avdrag från premiepensionskontot skall beräknas lika för män och kvinnor.
Fjärde avdelningen. Utbetalning och överklagande m.m.
 KAP 5TBETALNING AV PENSION MM !NS¶KAN OM UTTAG OCH ¥TERKALLELSE MM  g Ålderspension enligt denna lag betalas ut efter ansökan. Sådan an-
sökan skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan. En pensionsberättigad som är född under något av åren 1938–1953 och som uppbär inkomstpension utan att ha rätt till tilläggspension skall dock, utan särskild ansökan, erhålla tilläggspension från och med den månad då han eller hon fått rätt till sistnämnda pension.
Om en person som har rätt till ålderspension enligt denna lag och är inskriven hos en allmän försäkringskassa inte tre månader före ingången av den månad då han eller hon fyller 70 år har ansökt om uttag av inkomsteller tilläggspension, skall den allmänna försäkringskassan utreda om den pensionsberättigade vill ta ut ålderspension. För den som månaden före den då han eller hon fyller 65 år har uppburit förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall motsvarande gälla, om ansökan om inkomst- eller tilläggspension enligt denna lag inte har gjorts senast förstnämnda månad.
 g Ålderspension skall utges från och med den månad som anges i an-
sökan, dock tidigast från och med månaden efter det att ansökan kom in till den allmänna försäkringskassan.
Har den pensionsberättigade uppburit förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring omedelbart före 65 års ålder får inkomst- och tilläggspension beviljas för högst tre månader före ansökningsmånaden, dock tidigast från och med den månad då den pensionsberättigade fyllde 65 år.
g Vad som föreskrivs i 1 § första stycket och 2 § första stycket gäller
också i fråga om ökat uttag av ålderspension enligt denna lag.
Återkallelse eller minskning av uttag av ålderspension enligt denna lag får göras genom skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskassan. Ändringen skall göras från och med den månad som anges i anmälan, dock tidigast från och med månaden efter den månad då anmälan kom in till den allmänna försäkringskassan. Har uttag av ålderspension enligt denna lag tidigare återkallats eller minskats får dock ny återkallelse eller minskning av sådant uttag inte avse tid före sex månader efter det att den tidigare återkallelsen eller minskningen började gälla.
 g Premiepension till efterlevande utges utan ansökan från och med
månaden efter den då pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt till pensionen har avlidit. Den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 § får återkalla uttaget av sådan pension och ändra den andel av pensionen som tas ut. I sådana fall gäller 3 § andra stycket. Vid nytt uttag efter återkallelse och vid ökat uttag gäller 1 § första stycket första och andra meningarna och 2 § första stycket.
5TBETALNING AV PENSION  g Pension enligt denna lag skall betalas ut månadsvis. Årspension som
beräknas komma att uppgå till högst 2 400 kronor skall dock, om det inte finns särskilda skäl, betalas ut i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den pensionsberättigade får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år.
Vid beräkning av inkomst- och tilläggspension för månad skall den årspension från vilken beräkningen utgår avrundas till närmaste hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Vid denna beräkning skall nämnda pensioner som skall betalas ut samtidigt anses som en pension.
Premiepension och premiepension till efterlevande avrundas månadsvis till närmaste hela krontal.
 g Pension enligt denna lag skall utges till och med den månad då den
pensionsberättigade har avlidit eller till och med månaden före den månad då rätten till pensionen annars har upphört. I 10 kap. finns bestämmelser om att rätt till premiepension till efterlevande i vissa fall skall övergå till annan om den som har haft rätt till pensionen har avlidit.
 g För utbetalning av pension enligt denna lag till någon som är bosatt
utomlands får den som beslutar om sådan pension kräva bevis för att rätt till pensionen fortfarande föreligger.
 g Om en person som är berättigad till pension enligt denna lag i väsent-
lig omfattning har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620) utan villkor om återbetalning, får retroaktivt beviljad sådan pension betalas ut till socialnämnden till den del den motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till den pensionsberättigades och dennes familjs försörjning för den tid som den retroaktiva pensionen avser.
3AMORDNING MED LIVR¤NTA  g För en pensionsberättigad som har rätt till livränta på grund av ob-
ligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller som enligt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande har rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av Riksförsäkringsverket, skall inkomstpensionen och tilläggspensionen minskas enligt vad som sägs i andra stycket. Motsvarande skall gälla i fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot inte ske på grund av livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som bestäms med tillämpning av nämnda lag. Medför en skada för vilken livränta har börjat utges återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta utgavs under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning enligt andra stycket anses som om livränta utges eller som om den livränta som utges har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna.
Summan av inkomstpension, tilläggspension och garantipension enligt lagen (1998:000) om garantipension skall minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och som den pensionsberättigade uppbär som skadad. Minskning skall därvid i första hand göras på garantipensionen och därefter på tilläggspensionen.
Sammanlagd pension enligt denna lag skall dock aldrig, på grund av bestämmelserna i denna paragraf, för månad räknat understiga 13 procent av prisbasbeloppet för den som är ogift och 11,5 procent av prisbasbeloppet för den som är gift.
 KAP VERKLAGANDE MM "ESLUT MM  g Beslut i ärende om pensionsgrundande inkomst skall fattas av den
skattemyndighet som är behörig att fatta beslut enligt 2 kap.1, 3 och 5 §§skattebetalningslagen (1997:483).
g Beslut enligt 7–11 kap. och beslut enligt 14 kap. som avser premie-
pension skall fattas av Premiepensionsmyndigheten. Premiepensionsmyndigheten skall även i övrigt handlägga ärenden som rör premiepension.
g Beslut som avses i 1 och 2 §§ får fattas genom automatisk databe-
handling när skälen för beslutet får utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223).
Beslut får även sättas upp i form av elektroniska dokument. Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning som har gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.
g Andra beslut enligt denna lag än sådana som avses i 1 och 2 §§ skall
fattas av den allmänna försäkringskassa där den försäkrade är eller skall vara inskriven enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring vid tidpunkten för beslutet. För personer som inte är eller skall vara inskrivna vid någon försäkringskassa skall sådana beslut fattas av Stockholms läns allmänna försäkringskassa.
Den försäkringskassa som avses i första stycket skall även handlägga andra ärenden enligt denna lag än sådana som avses i 1 och 2 §§.
Ändring och omprövning av beslut enligt denna lag som har meddelats av en allmän försäkringskassa skall göras av samma försäkringskassa.
g Beslut enligt 3 och 4 kap. samt beslut om inkomst- och tilläggspen-
sion får fattas genom automatisk databehandling av Riksförsäkringsverket för en allmän försäkringskassas räkning när skälen för beslutet får utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223).
För sådana beslut som avses i första stycket skall ändring och omprövning, liksom andra åtgärder som enligt denna lag eller annan författning skall vidtas med avseende på beslutet, i stället vidtas av den försäkringskassa som enligt 4 § är behörig vid tidpunkten för åtgärden.
g Vad som sägs i 1, 2 och 4 §§ gäller inte om något annat följer av an-
nan bestämmelse i denna lag eller av annan författning.
NDRING AV BESLUT  g Ett beslut enligt denna lag skall ändras om det föranleds av en änd-
ring som gjorts i beräkningsunderlaget för beslutet eller av en ändring av ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) som avser egenavgift. Detsamma gäller om det efter en ändring av taxeringen står klart att pensionsrätt för premiepension, till följd av bestämmelserna i 4 kap. 5 §, inte skulle ha tillgodoräknats.
Ett beslut om pensionsrätt och pensionspoäng skall också ändras när det följer av bestämmelserna i 4 kap. 4 § eller 8 § andra stycket om obetalda avgifter.
Ändring enligt första stycket första meningen av ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp skall göras endast om storleken av inkomsten eller beloppet skulle öka eller minska med minst 1 000 kronor. Den som beslutet avser skall skriftligen underrättas om ändringen och om hur man begär omprövning av beslutet.
 g Överförd pensionsrätt för premiepension skall ändras om ett beslut
för den som överfört pensionsrätten har ändrats och detta föranleder en ändring av den överförda pensionsrätten.
/MPR¶VNING AV BESLUT  g Ett beslut enligt denna lag skall omprövas om den som beslutet avser
begär det eller om det finns andra skäl. Omprövning skall dock inte göras av beslut som meddelats enligt 11 eller 13 §.
Ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp får omprövas på begäran av den enskilde bara i samband med att beslutet om pensionsrätt eller pensionspoäng omprövas. Ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp får dock omprövas även om inte pensionsrätt eller pensionspoäng påverkas, om det är av betydelse för den enskilde. Härvid skall samma bestämmelser gälla som för omprövning av beslut om pensionsrätt och vad som då sägs om allmän försäkringskassa skall, när det gäller omprövning av beslut om pensionsgrundande inkomst, i stället avse skattemyndighet.
Om, vid omprövning av ett beslut om pensionsrätt eller pensionspoäng, prövning skall göras av den pensionsgrundande inkomst som legat till grund för beslutet, skall försäkringskassan överlämna ärendet i den delen till skattemyndigheten för omprövning av beslutet om denna inkomst.
 g Om den som ett beslut avser har avlidit får även annan som är be-
rörd av beslutet begära omprövning av detta.
g Den som vill begära omprövning enligt 9 eller 10 § skall göra detta
skriftligen. Begäran om omprövning av ett beslut enligt 4 kap. skall ha kommit in till allmän försäkringskassa före utgången av året efter det fastställelseår som beslutet avser. I fråga om annat beslut skall begäran om omprövning ha kommit in inom två månader från det att den som begär omprövningen fick del av beslutet.
Gör den som begär omprövning sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket andra meningen har fått kännedom om ett beslut eller annan handling med uppgift om vad som har beslutats, skall begäran om omprövning i stället ha kommit in inom två månader från den dag då den som begär omprövningen fick sådan kännedom.
 g Om en begäran om omprövning har kommit in till Premiepensions-
myndigheten eller till en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller en allmän förvaltningsdomstol, som inte har fattat det överklagade beslutet, skall begäran om omprövning sändas till den som har meddelat beslutet. Har begäran kommit in till någon av de först nämnda myndigheterna eller en försäkringskassa inom den tid som anges i 11 §, skall den anses som inkommen i rätt tid.
Bestämmelserna i första stycket gäller också om en begäran om omprövning har kommit in till Riksförsäkringsverket inom den tid som anges i 11 §.
g Om ett beslut enligt 2–4 kap. omprövas utan att den enskilde har
begärt detta, skall omprövningsbeslutet meddelas inom ett år efter fastställelseåret. Ett annat beslut enligt denna lag får omprövas, utan att den
enskilde har begärt detta, inom två månader från det att beslutet meddelades, om omprövningen är till hans eller hennes fördel. En omprövning till den enskildes nackdel av ett annat beslut än ett beslut enligt 2–4 kap. får ske bara när det finns anledning till omprövning enligt andra eller tredje stycket.
Om ett beslut har blivit felaktigt på grund av att den som beslutet avser har lämnat oriktiga uppgifter eller har underlåtit att fullgöra en uppgiftseller anmälningsskyldighet enligt denna eller annan lag, får omprövning ske också efter de tidpunkter som anges i första stycket. Detsamma skall i fråga om premiepension till efterlevande gälla om pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt till sådan pension lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att lämna uppgifter enligt vad som nu sagts. Omprövning efter nämnda tidpunkter får också göras om det först därefter har visat sig att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl eller om beslutet påverkas av en ändring av ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) angående arbetsgivaravgift.
Om ett beslut omprövas på grund av att det påverkas av en ändring som har gjorts beträffande ett beslut om pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt som avser en annan person än den försäkrade, får omprövning ske också efter de tidpunkter som anges i första stycket.
 g Ett beslut om pensionsgrundande inkomst skall omprövas av
skattemyndighet om en allmän försäkringskassa enligt 9 § tredje stycket har överlämnat ett ärende för omprövning.
 g Har omprövning begärts av ett beslut och överklagar Riksförsäk-
ringsverket samma beslut, skall beslutet inte omprövas utan ärendet i stället överlämnas till allmän förvaltningsdomstol. Den enskildes begäran om omprövning skall då anses som ett överklagande.
 g En fråga enligt denna lag som redan har avgjorts av en allmän för-
valtningsdomstol får inte omprövas av en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller Premiepensionsmyndigheten.
VERKLAGANDE AV BESLUT  g Ett beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol av den som beslutet avser eller, om denne har avlidit, av annan som är berörd av beslutet samt av Riksförsäkringsverket. En enskild får dock endast överklaga sådana beslut som har tillkommit genom omprövning. Även beslut som innebär att en begäran om omprövning har avvisats får överklagas av den enskilde. En enskilds överklagande av ett annat beslut skall anses som en begäran om omprövning.
Bestämmelsen i 33 § fjärde stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) gäller inte avvisningsbeslut enligt denna lag som har meddelats av en försäkringskassa, en skattemyndighet eller Premiepensionsmyndigheten.
VERKLAGANDE AV ENSKILD
 g Ett överklagande från en enskild skall ha kommit in till den myn-
dighet eller den allmänna försäkringskassa som gjort omprövningen inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet om omprövning eller avvisning.
Bestämmelserna i 12 § om begäran om omprövning skall tillämpas i fråga om överklagande av en enskild.
VERKLAGANDE AV 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET
g Om Riksförsäkringsverket överklagar ett beslut enligt 2–4 kap. skall
överklagandet ha kommit in före utgången av året efter fastställelseåret. Om beslutet har meddelats efter den 31 oktober året efter det fastställelseår som beslutet avser, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades.
Överklagar Riksförsäkringsverket ett annat beslut som meddelats enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.
För överklagande enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna i 12 § första stycket.
VERKLAGANDE AV ALLM¤N F¶RVALTNINGSDOMSTOLS BESLUT MM
 g Om en enskild överklagar en allmän förvaltningsdomstols beslut
enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då den enskilde fick del av det överklagade beslutet.
Om Riksförsäkringsverket, Premiepensionsmyndigheten eller en allmän försäkringskassa överklagar en allmän förvaltningsdomstols beslut enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.
 g Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål enligt denna lag skall nämndemän ingå i kammarrätten om nämndemän deltagit i länsrätten. Detta gäller dock inte i mål enligt 2–4 kap.
g Bestämmelsen i 7 a § första stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291)
om förvaltningsmyndighets partsställning gäller inte i fråga om mål enligt 2–4 kap. Om en enskild överklagar ett beslut enligt 2–4 kap. hos en allmän förvaltningsdomstol, bestämmer Riksförsäkringsverket om verket skall vara part i målet. Om en enskild klagar till kammarrätten och verket har varit part i länsrätten, är verket alltid motpart i kammarrätten. Även om Riksförsäkringsverket har beslutat att inte vara part, får domstolen förelägga verket att svara i målet. Riksförsäkringsverket får överklaga ett avgörande av en allmän förvaltningsdomstol även om verket inte har varit part där.
Om en enskild överklagar ett annat beslut enligt denna lag, får Riksförsäkringsverket överta Premiepensionsmyndighetens eller en allmän för-
säkringskassas uppgift att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan.
Riksförsäkringsverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.
 g Ett beslut enligt denna lag skall gälla även om beslutet har över-
klagats om inte annat har föreskrivits i beslutet eller har bestämts av den domstol som har att pröva beslutet.
 KAP TG¤RDER P¥ GRUND AV FELAKTIG UTBETALNING OCH ¤NDRAD PENSIONSR¤TT )NKOMST OCH TILL¤GGSPENSION  g Den allmänna försäkringskassan skall besluta om återbetalning av
inkomst- eller tilläggspension, om den som uppburit pensionen genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionen har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp. Detsamma gäller om inkomsteller tilläggspension i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som uppburit pensionen har insett eller skäligen borde ha insett detta.
Har inkomst- eller tilläggspension betalats ut och minskas därefter pensionsrätt eller pensionspoäng på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning, skall försäkringskassan besluta om återbetalning av för mycket utbetald pension.
Den som uppburit för mycket inkomst- eller tilläggspension enligt denna lag är skyldig att betala tillbaka utbetald sådan pension endast om beslut om återbetalning har meddelats enligt första eller andra stycket. Om det finns särskilda skäl får försäkringskassan helt eller delvis efterge krav på återbetalning.
0REMIEPENSION OCH PREMIEPENSION TILL EFTERLEVANDE  g När ett beslut om pensionsrätt för premiepension har ändrats, skall
det belopp med vilket pensionsrätten har ändrats ökas med den avkastning som enligt 8 kap. 1 § andra stycket har tillförts eller skulle ha tillförts pensionsspararen för detta belopp. Det ökade beloppet skall därefter räknas upp med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) för tiden från och med den 1 april året efter fastställelseåret till och med dagen för beslutet om ändring av pensionsrätten.
Det uppräknade beloppet skall vid höjning av pensionsrätt för premiepension läggas till och vid sänkning av sådan pensionsrätt dras av från pensionsspararens premiepensionskonto. Om pensionsrätten har höjts och pensionsspararen skall påföras avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, skall tillägg till pensionsspararens konto göras först när avgiften anses betald enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen.
När tillägg eller avdrag enligt andra stycket har gjorts, tillämpas bestämmelserna i 3 eller 4 §.
 g Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har
höjts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar det uppräknade beloppet enligt 2 § från den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret till den eller de fonder i vilka medel har placerats för pensionsspararens räkning. Beloppet skall fördelas mellan fonderna i förhållande till värdet av innehavet i varje fond.
Om pensionsspararen har börjat ta ut premiepension, skall det belopp som beräknas belöpa på förfluten tid i stället betalas ut till spararen. Har pensionsspararen tagit ut premiepension i form av livränta enligt 9 kap. 2 §, skall det belopp som inte betalas ut föras över till Premiepensionsmyndighetens livränteverksamhet.
 g Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har
sänkts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar det uppräknade beloppet enligt 2 § till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret från den eller de fonder i vilka medel har placerats för pensionsspararens räkning. Fonderna skall tas i anspråk i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Har pensionsspararen tagit ut premiepension i form av livränta enligt 9 kap. 2 §, skall beloppet i stället betalas av Premiepensionsmyndigheten med omräkning av fastställda livräntebelopp.
Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, skall det resterande beloppet återkrävas av spararen om sänkningen av pensionsrätten beror på att den pensionsgrundande inkomsten av annat förvärvsarbete har sänkts eller på att pensionsrätt inte borde ha tillgodoräknats till följd av bestämmelserna i 4 kap. 4 § om bristande eller underlåten avgiftsbetalning. I andra fall skall det resterande beloppet återkrävas endast om pensionsspararen genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionsrätt för premiepension har fastställts felaktigt eller med ett för högt belopp.
Om det finns särskilda skäl får Premiepensionsmyndigheten helt eller delvis efterge krav på återbetalning enligt andra stycket.
g Om pensionsspararen i annat fall än som avses i 4 §, genom att lämna
oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet, har orsakat att premiepension har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp, skall Premiepensionsmyndigheten dra av det felaktigt utbetalda beloppet, ökat med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) från utbetalningsdagen till och med dagen för beslutet om avdrag, från pensionsspararens premiepensionskonto och föra över motsvarande medel till Riksgäldskontoret på det sätt som anges i 4 § första stycket. Detsamma gäller om pension i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som har uppburit pensionen insett eller skäligen borde ha insett detta.
Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, skall resterande belopp återkrävas av spararen. Om det finns särskilda skäl får Premiepensionsmyndigheten helt eller delvis efterge krav på återbetalning.
g Bestämmelserna i 2–4 §§ gäller också för den som har fått rätt till
premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 §.
Bestämmelserna i 5 § gäller också för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande och, i det fall som avses i första stycket första meningen i paragrafen, oavsett om det är pensionsspararen eller den som har eller har haft rätt till premiepension till efterlevande som har orsakat den felaktiga utbetalningen.
!VDRAG P¥ PENSION  g Avdrag på pension enligt denna lag får göras med skäligt belopp om
den pensionsberättigade enligt beslut av en allmän försäkringskassa eller Premiepensionsmyndigheten är återbetalningsskyldig för en ersättning som har utgetts på grund av denna lag eller en annan författning.
 g Om en ersättning enligt en annan författning har betalats ut efter be-
slut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och beviljas senare pension retroaktivt enligt denna lag för samma tid som den tidigare utbetalade ersättningen avser, skall avdrag göras på den retroaktiva pensionen. Detta avdrag skall motsvara det belopp som överstiger vad som skulle ha betalats ut för perioden om beslut om båda ersättningarna hade fattats samtidigt.
 KAP VRIGA BEST¤MMELSER 4ILLSYN MM  g Riksförsäkringsverket skall verka för att bestämmelserna om denna
försäkring tillämpas likformigt och rättvist.
 g Premiepensionsmyndigheten skall stå under tillsyn av Finansinspek-
tionen. Ytterligare bestämmelser om tillsynen finns i 10 § lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten.
5NDERR¤TTELSE TILL EN ENSKILD  g I fråga om en enskilds rätt att få del av uppgifter som har tillförts ett
ärende genom någon annan än honom eller henne själv och att få tillfälle att yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223). Beslut enligt 2–4 kap. får dock fattas utan att den enskilde har underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över uppgifter som skall lämnas utan föreläggande i enlighet med bestämmelserna i denna lag eller annan författning.
Beslut om omprövning enligt 13 kap. 13 § får inte fattas utan att den enskilde fått tillfälle att yttra sig.
g Den försäkrade skall skriftligen underrättas om beslut enligt 2–4 kap.
senast den 31 mars året efter fastställelseåret. Av underrättelsen skall framgå hur man begär omprövning av och överklagar beslutet. Sådan
underrättelse behöver dock inte sändas till en försäkrad som avses i 1 kap. 4 § andra stycket.
!NM¤LAN OCH UPPGIFTSSKYLDIGHET MM g Särskild kontrolluppgift som avses i 2 kap. 19 § skall senast den
31 januari fastställelseåret lämnas till den myndighet som avses i 3 kap. 58 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Uppgiften skall innehålla den försäkrades fullständiga namn, medborgarskap, personnummer eller motsvarande och adress samt storleken på den utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna avser. Vidare skall det i uppgiften anges om den försäkrade fått andra skattepliktiga förmåner. Arbetsgivaren skall, inom den tid som anges i första stycket, sända ett exemplar av uppgiften till den försäkrade.
g Anmälan enligt 3 kap. 13–15 §§ skall vara skriftlig och skall ha
kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 januari fastställelseåret. Anmälan enligt 3 kap. 13 § skall göras gemensamt av föräldrarna. Anmälan enligt 3 kap. 14 och 15 §§ skall göras gemensamt av den förälder som enligt 3 kap. 11 och 12 §§ ensam kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § och den till vilken överlåtelse skall ske. Med en förälder skall därvid likställas en särskilt förordnad vårdnadshavare och den som med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det.
Återkallelse av en anmälan som avses i första stycket får inte göras efter den dag då anmälan senast skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan. Återkallelsen skall vara skriftlig.
Om någon som enligt en anmälan som avses i första stycket skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp inte enligt 3 kap. 12 § kan tillgodoräknas ett sådant belopp, skall den allmänna försäkringskassan bortse från anmälan.
 g En försäkrad som under intjänandeåret har haft sådan ersättning som
avses i 3 kap. 18 § och som för det året skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § är skyldig att upplysa den allmänna försäkringskassan om ersättningen.
g Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § skall vara
skriftlig och skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 januari det första år till vilket den pensionsrätt som skall överföras är hänförlig. Anmälan skall göras gemensamt av makarna och gäller tills vidare om inget annat anges i anmälan.
Om en make vill att en överföring som gäller tills vidare skall upphöra måste han eller hon skriftligen anmäla detta till den allmänna försäkringskassan senast den 31 januari det år från och med vilket överföringen skall upphöra. Om makarnas äktenskap har upplösts skall överföringen upphöra från och med det år då äktenskapet upplöstes. Har äktenskapet upplösts genom att den make från vilken överföringen skall ske har av-
lidit, skall dock överföringen även gälla det år då äktenskapet upplöstes, om inte också den andra maken avled samma år.
Återkallelse av anmälan som avses i första och andra styckena får inte göras efter den dag då anmälan senast skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan. Återkallelsen skall vara skriftlig.
g En förälder som vill tillgodoräknas ett vårdår enligt 4 kap. 12 § skall
hos den allmänna försäkringskassan göra en skriftlig ansökan om detta senast den 31 januari andra året efter utgången av det år för vilket vårdår skall tillgodoräknas.
 g Om en ansökan, anmälan eller liknande, som enligt denna lag skall
göras till den allmänna försäkringskassan, i stället har kommit in till Premiepensionsmyndigheten skall den anses inkommen till försäkringskassan samma dag. Detsamma skall gälla om ansökan, anmälan eller liknande skall göras till Premiepensionsmyndigheten och den i stället har kommit in till en allmän försäkringskassa.
 g Efter föreläggande av en skattemyndighet, en allmän försäkrings-
kassa, Premiepensionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket eller en allmän förvaltningsdomstol skall en enskild, i den omfattning och inom den tid som har angetts i föreläggandet, meddela de upplysningar som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.
 g Den som är ansvarig för grundutbildning av en totalförsvarspliktig
enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall underrätta Totalförsvarets pliktverk om utbetald dagersättning samt i förekommande fall om utbildningen har avbrutits.
 g Statliga och kommunala myndigheter samt arbetsgivare, försäk-
ringsinrättningar och arbetslöshetskassor skall på begäran lämna en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepensionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltningsdomstol uppgift som avser namngiven person när det gäller förhållande som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.
Arbetsgivare som underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt första stycket döms till penningböter.
 g För den som är omyndig eller har god man eller förvaltare enligt
föräldrabalken åligger uppgiftsskyldighet enligt denna lag i stället förmyndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, den gode mannen eller förvaltaren.
Uppgifter som en enskild skall lämna om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete om inte särskilda skäl talar mot det.
5NDANTAG FR¥N SEKRETESS  g En skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepen-
sionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltnings-
domstol får utan hinder av sekretess på begäran lämna ut uppgifter om pension enligt denna lag till
1. en försäkringsinrättning, ett försäkringsbolag, en arbetslöshetskassa eller en arbetsgivare, om uppgiften behövs för samordning med ersättning därifrån, och till
2. ett utländskt socialförsäkringsorgan, om uppgiften behövs vid tilllämpningen av en internationell överenskommelse som Sverige har anslutit sig till.
5TM¤TNING OCH ¶VERL¥TELSE  g Innestående fordran på pension enligt denna lag får inte utmätas.
Fordran på pension enligt denna lag får inte heller pantsättas eller överlåtas, innan pensionen är tillgänglig för lyftning. Bestämmelserna i första och andra meningarna gäller även för tillgodohavande på premiepensionskonto.
Bestämmelserna i första stycket hindrar inte utmätning enligt vad som föreskrivs i 7 kap. utsökningsbalken.
0RESKRIPTION  g Om ett pensionsbelopp inte har lyfts före utgången av andra året
efter det då beloppet blev tillgängligt för lyftning, är fordran på beloppet preskriberad.
Preskriptionslagen (1981:130) skall inte gälla för en enskilds fordringar på pension enligt denna lag om inte annat följer av första stycket.
VERENSKOMMELSE MED FR¤MMANDE MAKT  g Om en svensk medborgare, som sysselsätts utomlands av en arbets-
givare som är bosatt i Sverige eller är svensk juridisk person, på grund av en överenskommelse med främmande makt om undantag från vad som skall gälla enligt denna lag inte skall vara försäkrad enligt lagen, skall pensionsgrundande inkomst av anställning ändå tillgodoräknas honom om arbetsgivaren i en förbindelse som godtas av Riksförsäkringsverket åtar sig att svara för ålderspensionsavgift. Motsvarande skall gälla för en svensk medborgare som är anställd hos en utländsk juridisk person, om en svensk juridisk person som har ett bestämmande inflytande över den utländska personen avger en sådan förbindelse.
 g Om förtidspension enligt överenskommelse med främmande makt
skall beräknas med proportionering av antalet framtida försäkringsperioder, skall, vid beräkning av pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 §,
motsvarande proportionering göras av den summa som anges i 3 kap. 5 § första stycket.
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1998:000) om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
2.2. Förslag till lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension
Härigenom föreskrivs följande.
!LLM¤NNA BEST¤MMELSER g Denna lag innehåller bestämmelser om ikraftträdande m.m. av lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och upphörande av viss annan lagstiftning samt vissa övergångsbestämmelser med anledning därav. Vidare ges bestämmelser om tillgodoräknande av pensionsrätt och av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst, omräkning av pensionsbehållning samt fördelning av avgiftsmedel och avkastning inom premiepensionssystemet för tid före år 1999.
g Vad som föreskrivs i 1 kap.8–10 §§ lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension skall gälla också denna lag.
)KRAFTTR¤DANDE MM  g Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Detsamma gäller be-
stämmelserna i 1–4 kap., 5 kap. 2 och 4–10 §§, 7 och 8 kap., 10 kap. 1–6, 11 och 12 §§, 11 kap., 12 kap. 4–8 §§ såvitt angår premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 1 §, 13 kap., 14 kap.2–6 §§ och 15 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Övriga bestämmelser i lagen om inkomstgrundad ålderspension träder i kraft den 1 januari 2001.
Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fastställande av pensionsgrundande inkomst, andra pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och pensionspoäng samt tillgodoräknande av vårdår skall tillämpas första gången för år 1999.
Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fastställande av
1. inkomstbasbelopp skall tillämpas första gången för år 2002,
2. arvsvinstfaktorer för fördelning av arvsvinster enligt 5 kap. 5 § första stycket nämnda lag skall tillämpas första gången för år 2000, och
3. förvaltningskostnadsfaktorer skall tillämpas första gången för år 2001.
g Lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst en-
ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998. Bestämmelserna i den lagen skall dock fortsätta att gälla vid beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring avseende år 1998 och tidigare. Vid tillämpningen av
1 § lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall dock län i stället avse region och Skattemyndigheten i Stockholms län avse Skattemyndigheten i Stockholm.
För den som är född år 1937 eller tidigare skall, när det gäller fastställande av pensionsgrundande inkomst, i stället för vad som föreskrivs i
13 kap. 9–16 §§, 17 § första stycket och 18–20 §§ samt 15 kap. 4 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, 8–9 och 11 §§ lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring fortsätta att gälla.
g Lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998. Bestämmelserna i 3 § den upphävda lagen skall fortfarande tillämpas i fråga om redovisning år 1999.
g Lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall upphöra att gälla vid
utgången av år 2000. Den upphävda lagen skall dock fortfarande gälla i fråga om dels redan beviljade delpensioner, dels delpension som söks före upphävandet och skall beviljas för tid med början före den 1 januari 2001.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 5 § andra stycket i den upphävda lagen skall med ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring likställas ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
VERG¥NGSBEST¤MMELSER  g Regeringen skall för varje år avseende åren 1960–1998 fastställa ett
INKOMSTINDEX
Detta index skall visa den relativa förändringen av de inkomster som uppburits av personer som har fyllt högst 64 år och som ligger till grund för beräkning av pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring räknat per person med sådana inkomster. Inkomsterna skall beräknas på så sätt att de tillgodoräknade pensionspoängen, med tillägg av en poäng, multipliceras med det basbelopp som för varje år anges i 9 § 1–3. Uppgifter om de angivna inkomsterna skall hämtas från Riksförsäkringsverkets pensionspoängstatistikregister vid utgången av år 1999.
Förändringen av indextalet mellan de på varandra följande åren 1960–1962 skall motsvara förändringen av de inkomster som anges i första stycket mellan år 1960 och år 1961. Förändringen av indextalet mellan år 1962 och år 1963 skall motsvara den genomsnittliga årliga relativa förändringen av dessa inkomster mellan åren 1960–1962.
Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år skall för åren 1964–1999 motsvara den beräknade genomsnittliga årliga relativa förändringen av de inkomster som anges i första stycket under en period av tre år före det år inkomstindexet avser. Vid beräkningen av inkomsterna skall den årliga förändringen i det allmänna prisläget räknat från juni månad till juni månad under samma period frånräknas. Det framräknade värdet skall därefter omräknas med förändringen i det allmänna prisläget i juni månad två år före det år indexet avser och det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det året.
Inkomstindexet anges för varje år med ett tal, bestämt med beaktande av att inkomstindexet för år 1999 enligt 1 kap. 5 § tredje stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall vara 100,00.
 g Förändringen av det inkomstmått som används vid beräkningen av de
försäkrades årliga inkomster från år 1998 till år 1999 skall när det gäller inkomstindexet för åren 2000–2002 beaktas på följande sätt. Beräkningen av genomsnittsinkomsten år 1999 skall göras såväl i enlighet med vad som anges i 1 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension, utan avdrag för allmän pensionsavgift, som i enlighet med vad som anges i 7 § denna lag. Kvoten mellan genomsnittsinkomsterna beräknade i den angivna ordningen skall sedan räknas fram. Det framräknade talet skall vid beräkningen av inkomstindexet därefter multipliceras med den genomsnittliga inkomsten som beräknats för det fjärde året före det år som inkomstindexet avser.
g För år före år 2001 skall vid tillämpning av lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension med ett inkomstbasbelopp likställas
1. för åren 1960–1994 det vid respektive års ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension och lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. för åren 1995 och 1996 det för respektive år gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring sedan detta ökats med det belopp som följer av 1 kap. 6 § sista stycket den lagen i dess lydelse före den 1 juli 1996,
3. för åren 1997 och 1998 det för respektive år gällande förhöjda basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, och
4. för åren 1999 och 2000 det för respektive år gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
g För tid före år 1999 skall, vid tillämpning av lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension, med en persons pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § den lagen avses de pensionspoäng som personen med anledning av sin pensionsgrundande inkomst respektive förtidspension tillgodoräknats för det berörda året enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring multiplicerat med det basbelopp för respektive år som anges i 9 § 1–3 och avrundat till närmaste hundratal kronor. Om det framräknade beloppet slutar på 50 kronor skall avrundning ske till närmast högre hundratal kronor.
Vid beräkning enligt första stycket skall pensionspoängen som avser pensionsgrundande inkomst ökas med talet ett. Om den som tillgodoräknats pensionspoäng med anledning av förtidspension inte för samma år tillgodoräknats pensionspoäng för pensionsgrundande inkomst skall i stället pensionspoängen med anledning av förtidspensionen ökas med talet ett.
Vid beräkning av pensionsgrundande belopp enligt första och andra styckena skall, om sådant förhållande som avses i 15 kap. 19 § lagen om inkomstgrundad ålderspension gällt för en pensionsberättigad, bestämmelserna om proportionering i den paragrafen tillämpas beträffande nämnda belopp.
 g För den som är född år 1937 eller tidigare skall, vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst för åren 1999–2001, hänsyn endast tas till summan av inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete till den del denna överstiger ett förhöjt prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Prisbasbeloppet skall i första hand avräknas mot inkomster av anställning.
g Förbindelser som före den 1 januari 1999 ingåtts enligt 11 kap. 2 §
respektive 20 kap. 15 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall gälla även vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension på grund av bestämmelserna i 2 kap. 11 och 12 §§ respektive 15 kap. 18 § sistnämnda lag.
 g Vid tillämpning av bestämmelserna om avdrag för allmän pen-
sionsavgift i 2 kap. 22 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1999 skall, om beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter utgången av år 1998 och den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
 g Vid beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng för år 1999 skall,
vid bristande eller underlåten avgiftsbetalning, bestämmelserna i 4 kap.4 och 8 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension tillämpas beträffande sådana inkomster som avses i 2 kap. 6 § första stycket 5 samma lag endast i den utsträckning de med tillämpning av 13 § skall anses hänförliga till tid efter utgången av år 1998.
 g För den som är född år 1937 eller tidigare skall, i stället för bestäm-
melserna om tillgodoräknande och fastställande av pensionspoäng i 4 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, gälla vad som föreskrivs om tillgodoräknande av sådan pensionspoäng i 11 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i paragrafens lydelse före den 1 januari 1999. Därvid skall
1. vad som sägs om tilläggspensionsavgift i stället avse ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift,
2. vad som sägs om inkomst som avses i 11 kap. 3 § första stycket d lagen om allmän försäkring i stället gälla inkomst som avses i 2 kap. 6 § första stycket 5 lagen om inkomstgrundad ålderspension, och
3. med basbelopp avses det förhöjda prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.
För den som har beviljats förtidspension för tid med början efter utgången av år 1998 och som inte har uppburit sådan pension till någon del dessförinnan skall dock för tillgodoräknande av pensionspoäng med anledning av förtidspension gälla de nya bestämmelserna i 4 kap. 9 § lagen om inkomstgrundad ålderspension. Vidare skall vad som sägs i 11 kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring i styckets lydelse före den 1 januari 1999 om inkomster som avses i punkt 2 i första stycket
i denna paragraf tillämpas endast beträffande inkomster som, med tilllämpning av bestämmelserna i 13 § denna lag, skall anses hänförliga till tiden före utgången av år 1998.
Pensionspoäng skall inte tillgodoräknas enligt första och andra styckena för det år under vilket den försäkrade har avlidit.
g Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension som görs under år 1999 får, om makarna begär det, verkan avseende pensionsrätt som tillgodoräknas för det året.
g Vid omräkning av inkomstpension enligt 5 kap. 14 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och av tilläggspension enligt 6 kap. 4 § samma lag vid årsskiftet 2001/2002 skall talet 1,016 ersättas med talet 0,996.
g Med pensionspoäng enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension skall för tid före den 1 januari 1999 likställas pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med tilläggspension enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension skall för tid före den 1 januari 2001 likställas tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen om allmän försäkring.
 g Har på grund av underlåten avgiftsbetalning pensionspoäng inte till-
godoräknats en pensionsberättigad för tid före år 1998, skall vid beräkning av tilläggspension enligt 6 kap. 3 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension hänsyn tas till så stor del av den produkt som anges i 6 kap. 2 § första stycket 1 samma lag och det belopp som anges i punkt 2 i samma stycke, som svarar mot förhållandet mellan det antal år, dock högst 30, för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats den pensionsberättigade och talet 30 ökat med ett för varje år före år 1998 för vilket han eller hon till följd av underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats pensionspoäng. Nämnda tal får därvid inte ökas till mer än 50.
 g För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född år
1914 eller tidigare skall inte 19 § gälla.
För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född under något av åren 1915–1923 skall vid tillämpning av 19 § talen 30 bytas ut mot talen 20 ökat med ett för varje helt år som har förflutit från och med år 1915 till utgången av det år då den pensionsberättigade är född. Dessutom skall för varje sådant år, den ökning enligt 19 § som föranleds av underlåten avgiftsbetalning göras med en tiondel av det antal år för vilket han eller hon av sådan anledning inte har tillgodoräknats pensionspoäng.
 g För en pensionsberättigad som är född år 1923 eller tidigare och för
vilken undantagande enligt 11 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1982 gällt, skall vid beräkning av tilläggspension bestämmelserna i 19 § tillämpas på motsvarande sätt för år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet fått pensions-
poängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodoräknats någon pensionspoäng.
Första stycket skall dock inte gälla en svensk medborgare född år 1914 eller tidigare. För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född något av åren 1915–1923 skall 20 § andra stycket tillämpas på motsvarande sätt för år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet fått pensionspoängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodoräknats någon pensionspoäng.
 g För en pensionsberättigad som är född år 1927 eller tidigare skall
vid beräkning av tilläggspension enligt 6 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, bestämmelserna i 15 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1974 tillämpas på motsvarande sätt för tid före nämnda datum.
g Punkterna 3 och 4 övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall fortfarande gälla när det gäller beräkning av tilläggspension för de pensionsberättigade som avses där.
Vid beräkning av tilläggspension skall i sådana fall som avses i punkten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i lagen om allmän försäkring reduktionsfaktorn 0,5 gälla.
g Vid beräkning av ökning av tilläggspensionen enligt 6 kap. 5 §
andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension respektive avdrag från pensionen enligt 6 kap. 6 § samma lag skall faktorn 0,7 procent ersättas av faktorn 0,6 procent för månad före den 1 juli 1990.
g Bestämmelserna i 10 kap. 1 § andra stycket lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension skall inte tillämpas år 1999 under den tid när pensionsspararen första gången får välja placering av premiepensionsmedlen.
g Inkomstpension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-
pension skall betalas ut utan ansökan från och med januari år 2001 till den som vid utgången av år 2000 uppbär ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
 g Överenskommelser som regeringen före utgången av år 1998 har
ingått med främmande makt angående utsträckt tillämpning av lagen (1962:381) om allmän försäkring eller om undantag i vissa fall från vad i den lagen är stadgat och som skall tillämpas vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng eller vårdår enligt 11 kap. lagen om allmän försäkring, skall för tid efter utgången av år 1998 i stället tilllämpas vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng eller vårdår enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Vidare skall vad som av en sådan överenskommelse följer om försäkring för tilläggspension och om bosättning i Sverige, också vid tilllämpning av bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension
om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. och pensionsrätt enligt 4 kap. anses gälla försäkring för inkomstgrundad ålderspension och bosättning här.
0ENSIONSR¤TT MM F¶R ¥REN  
"ER¤KNING OCH FASTST¤LLANDE AV PENSIONSR¤TT OCH AV ANDRA PENSIONSGRUNDANDE BELOPP ¤N PENSIONSGRUNDANDE INKOMST
g Pensionsrätt enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspen-
sion skall fastställas för åren 1960–1998 för den som var försäkrad respektive år. Detsamma gäller pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § och, för åren 1995–1998, pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § samma lag.
Pensionsrätt enligt första stycket första meningen beräknas, utom på pensionsgrundande inkomster beräknade enligt 10 §, på pensionsgrundande belopp som avses i 10 § och i första stycket andra meningen.
Första stycket gäller inte personer som avlidit före den 1 januari 1999.
 g Vid beräkning och fastställande av pensionsrätt och pensionsgrun-
dande belopp enligt 28 § gäller, med de ändringar som anges i andra och tredje styckena samt 30–35 §§, i tillämpliga delar följande bestämmelser i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
– 3 kap. 2 och 3 §§ om fastställande av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst,
– 3 kap. 8 § och 9 § första stycket om pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring,
– 3 kap. 10–12, 17 och 19 §§, 22 § andra stycket andra meningen samt
23 § om pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn, och
– 4 kap. 1 § första stycket och 2 § om fastställande av pensionsrätt. När pensionsgrundande belopp enligt 28 § fastställs skall, om pensionspoäng på grund av underlåten eller bristande avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats till fullo, 3 kap. 2 § andra stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension tillämpas som om full avgift betalats inom föreskriven tid. Då inkomst undantagits från försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller lagen (1962:381) om allmän försäkring skall sistnämnda bestämmelse i lagen om inkomstgrundad ålderspension tillämpas som om inkomsten inte undantagits från försäkringen för tilläggspension. Vid beräkning enligt 3 kap. 9 § första stycket och 17 § första stycket 2 lagen om inkomstgrundad ålderspension av genomsnittet av samtliga fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade under 65 år skall de inkomster användas som ligger till grund för bestämmande av inkomstindex enligt 7 § denna lag

Bestämmelserna i 3 kap. 23 § lagen om inkomstgrundad ålderspension skall tillämpas endast i fråga om faderskapsdom som vunnit laga kraft efter utgången av år 1998.
g Vid tillämpning av 28 § skall den anses försäkrad som respektive år
var försäkrad för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring
för allmän tilläggspension respektive lagen (1962:381) om allmän försäkring. Detta gäller dock inte den som var försäkrad för tilläggspension endast på grund av att han eller hon tillgodoräknats pensionspoäng för tidigare år. Som bosatt i Sverige skall vidare den anses vara som respektive år skulle anses som bosatt här enligt de lagar som anges i detta stycke.
För en person som tillgodoräknats pensionspoäng för något av åren 1960–1998 skall, utan hinder av första stycket, pensionsrätt alltid fastställas på de belopp som följer av 10 §.
 g För åren 1960–1994 skall pensionsrätt för inkomstpension utgöra
18,5 procent av pensionsunderlaget. Någon pensionsrätt för premiepension skall inte fastställas för de åren.
För åren 1995–1998 skall pensionsrätt för inkomstpension utgöra 16,5 procent av pensionsunderlaget och pensionsrätt för premiepension skall utgöra 2 procent av samma underlag. När pensionsrätt för premiepension fastställs för de åren skall vidare bortses från den del av pensionsunderlaget som hänför sig till andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst. Den försäkrades pensionsrätt för inkomstpension skall för de åren utgöra 18,5 procent av den delen av pensionsunderlaget.
Vid bestämmande av pensionsrätt för åren 1960–1998 för personer födda under åren 1938–1953 skall bestämmelserna i 4 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension tillämpas.
0ENSIONSGRUNDANDE BELOPP F¶R PLIKTTJ¤NSTG¶RING
 g För år 1995 skall pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
enligt 3 kap. 8 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension även tillgodoräknas en försäkrad som under det året genomgått grundutbildning enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst eller lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor eller repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning enligt värnpliktslagen. Detsamma gäller för åren 1996–1998 för den som genomgått grundutbildning enligt lagen om militär grundutbildning för kvinnor.
Sådan utbildning som avses i första stycket skall därvid likställas med grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Vidare skall dagersättning för sådan utbildning som avses i första stycket likställas med dagersättning enligt samma lag.
0ENSIONSGRUNDANDE BELOPP F¶R F¶R¤LDRAR TILL SM¥ BARN
 g En försäkrad skall för åren 1960–1998 tillgodoräknas pensions-
grundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension även om han eller hon inte varit bosatt tillsammans med barnet.
Kan båda föräldrarna enligt 3 kap. 11 och 12 §§ lagen om inkomstgrundad ålderspension tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för för-
äldrar till små barn, skall beloppet tillgodoräknas den av dem som, för det år det pensionsgrundande beloppet hänför sig till, tillgodoräknats lägst pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Har ingen av föräldrarna tillgodoräknats pensionspoäng för det året eller har de tillgodoräknats lika hög pensionspoäng, skall det pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas modern.
 g För åren 1960–1998 skall, om pensionspoäng på grund av under-
låten eller bristande avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats till fullo, vid tillämpning av 3 kap. 17 § första stycket 1 och 2 lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och vid tillämpning av 33 § andra stycket denna lag, pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp under intjänandeåret beräknas som om full avgift har betalats inom föreskriven tid. Då inkomst undantagits från försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller lagen (1962:381) om allmän försäkring skall beräkningen göras som om inkomsten inte undantagits från försäkringen för tilläggspension.
g Vid omräkning enligt 3 kap. 19 § första stycket lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension skall för åren 1960–1981 med prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring avses det vid ingången av respektive år gällande basbeloppet enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller lagen om allmän försäkring.
/MR¤KNING AV PENSIONSBEH¥LLNING
g Bestämmelserna i 5 kap. 6 § första stycket och 9 § lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension skall i tillämpliga delar gälla för åren 1961–1998.
&¶RDELNING AV PREMIEPENSIONSMEDEL
 g Avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåren 1995–1998 skall
tillföras dem för vilka pensionsrätt för premiepension har fastställts för nämnda år. Medlen skall tillföras var och en med ett belopp som motsvarar hans eller hennes fastställda pensionsrätt för premiepension för respektive år.
Om summan av fastställda pensionsrätter överstiger de inbetalda avgiftsmedlen, skall underskottet täckas av de avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåret 1999. Om summan av fastställda pensionsrätter understiger de inbetalda avgiftsmedlen, skall överskottet föras över till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret enligt 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
 g Den samlade avkastningen på avgiftsmedel som uppkommit under
åren 1995–1998 skall tillföras dem för vilka pensionsrätt för premiepension har fastställts för intjänandeåren 1995–1997. Detsamma gäller den avkastning som efter utgången av år 1998 uppkommer dels på
avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåren 1995–1997, dels på den samlade avkastning som uppkommit under åren 1995–1998 som inte avser avgiftsmedel hänförliga till intjänandeåret 1998. Avkastningen skall fördelas mellan summan av fastställda pensionsrätter för respektive år i förhållande till hur länge avgiftsmedlen för det året stått inne på kontot. Den avkastning som belöper på summan av fastställda pensionsrätter för ett visst intjänandeår skall därefter fördelas i förhållande till vars och ens fastställda pensionsrätt för premiepension för det året. Övrig avkastning på avgiftsmedel hänförliga till tiden före år 1999 skall fördelas enligt bestämmelserna i 8 kap. 1 § andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
 g De medel som vid utgången av år 1998 finns på det konto hos
Riksgäldskontoret som avses i lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter skall den 1 januari 1999 föras över till förvaltning enligt 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
De kostnader för Premiepensionsmyndigheten år 1999 som inte täcks på annat sätt, får, efter regeringens medgivande, dras av från avkastningen på medel som förvaltas enligt 8 kap. 1 § första stycket samma lag.
g När pensionsrätt för premiepension har fastställts enligt 28 § skall
bestämmelserna i 8 kap.2–4 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension om överföring till förvaltare m.m. tillämpas i fråga om de medel och den avkastning som avses i 37 och 38 §§ denna lag. Överföringen till förvaltare skall genomföras före utgången av år 1999.
"ESLUT MM
 g En far som för något av åren 1960–1998 vill tillgodoräknas ett pen-
sionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall skriftligen ansöka om detta hos den allmänna försäkringskassan och visa att han uppfyller villkoren för att tillgodoräknas ett sådant belopp. Om modern till det eller de barn det pensionsgrundande beloppet avser lever den 1 januari 1999, skall sådan ansökan ha kommit in till försäkringskassan senast den 31 augusti 1999.
g För beslut enligt 28 § gäller bestämmelserna i 13 kap. 4–6 §§ lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
 g Den allmänna försäkringskassan skall skriftligen underrätta den som
beslut enligt 28 § avser om pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt för åren 1960–1998 som fastställts för honom eller henne. Underrättelsen skall skickas till den som beslutet avser, när det gäller pensionsrätt för premiepension för åren 1995–1997, senast den 31 maj 1999 och, när det gäller beslut om pensionsgrundande belopp och pensionsrätt i övrigt, senast den 31 mars 2000. Av underrättelsen skall det framgå hur man begär omprövning och överklagar beslutet.
Underrättelse behöver dock inte sändas till personer som vid tidpunkten för beslutet inte är inskrivna hos någon försäkringskassa.
g För beslut enligt 28 § gäller, om inte annat framgår av andra stycket
eller 45 §, i tillämpliga delar följande bestämmelser i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
– 13 kap. 7 § om ändring av beslut, – 13 kap. 9 § första och andra styckena, 10 §, 12 §, 13 § andra och tredje styckena samt 15 och 16 §§ om omprövning av beslut,
– 13 kap. 17, 18, 20 och 21 §§, 22 § första och tredje styckena samt
23 § om överklagande av beslut,
– 15 kap. 3 § om underrättelse till enskild, samt – 15 kap. 10, 11, 13 och 14 §§ om uppgiftsskyldighet m.m. Vid tillämpning av 13 kap. 12 § lagen om inkomstgrundad ålderspension skall hänvisningen till 13 kap. 11 § samma lag i stället avse 45 § denna lag.
g Den som vill begära omprövning av beslut enligt 28 § skall göra
detta skriftligen senast den 31 augusti 2000 i fråga om beslut som skall meddelas senast den 31 maj 1999 och senast den 30 juni 2001 i fråga om beslut som skall meddelas senast den 31 mars 2000. Om den som begär omprövning gör sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av nämnda tid fått kännedom om beslutet, skall begäran i stället ha kommit in inom två månader från den dag då den som begär omprövningen fick sådan kännedom.
Om ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § har ändrats för en förälder eller därmed likställd på grund av att förutsättningarna för att tillgodoräknas beloppet inte är uppfyllda, får omprövning ske på begäran av den som då kan tillgodoräknas beloppet även om ingen anmälan enligt 41 § har gjorts. Vad som föreskrivs i första stycket andra mening skall då också gälla, om den som i så fall kan tillgodoräknas ett sådant belopp gör sannolikt att han eller hon först efter utgången av den tid som anges i första stycket första meningen har fått kännedom om att det pensionsgrundande belopp som har bestämts för den andre har ändrats.
Omprövar allmän försäkringskassa självmant beslut enligt 28 § skall omprövningsbeslutet, om inte annat följer av 44 §, meddelas senast den 31 augusti 2000 i fråga om beslut som meddelas senast den 31 maj 1999 och senast den 30 juni 2001 i fråga om beslut som skall meddelas senast den 31 mars 2000.
g Beslut enligt 28 § får överklagas av Riksförsäkringsverket senast
den 31 augusti 2000 beträffande beslut som meddelas senast den 31 maj 1999 och senast den 30 juni 2001 beträffande beslut som skall meddelas senast den 31 mars 2000. Om beslutet har meddelats efter den 30 juni 2000 respektive efter den 30 april 2001 får dock överklagandet komma in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.
2.3. Förslag till lag med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten
Härigenom föreskrivs följande.
 g I denna lag finns vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndig-
hetens tillämpning av försäkringsrörelse- och redovisningsregler. I lagen finns också bestämmelser om det närmare innehållet i Finansinspektionens tillsyn över myndigheten. De grundläggande bestämmelserna om Premiepensionsmyndighetens uppgifter finns i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
2EGLER F¶R F¶RS¤KRINGSVERKSAMHETEN g Följande bestämmelser i 7 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713),
och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla för Premiepensionsmyndighetens försäkringsverksamhet:
– 1 § om storleken av ett försäkringsbolags försäkringstekniska avsättningar,
– 2 § om beräkning av premiereserv, – 3–8 a §§ om försäkringstekniska grunder, – 9–11 §§ om placering av tillgångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar, och
– 17 b § om användning av optioner och liknande finansiella instrument.
Bestämmelserna i 7 kap.10 b, 10 c och 10 e §§försäkringsrörelselagen gäller dock bara för den del av verksamheten som avser tillhandahållande av livräntor enligt 9 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller efterlevandeskydd enligt 10 kap. 1 § samma lag.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall myndigheten anses som ett livförsäkringsbolag. Vad som sägs om dotterföretag i 7 kap. 10 a § försäkringsrörelselagen skall avse företag i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 9 § första, andra eller tredje stycket samma lag, om myndigheten företräder staten som ägare.
 g Premiepensionsmyndigheten får inte förvärva så många aktier i ett
svenskt aktiebolag, vars aktier är noterade, att röstetalet för dem tillsammans med myndighetens övriga aktier i samma bolag överstiger fem procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Med notering avses notering vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad.
 g Överskott som uppstår i Premiepensionsmyndighetens verksamhet
skall tillföras pensionsspararna i form av återbäring. Överskottsmedlen får tas i anspråk endast om det kan ske utan att det äventyrar myndighetens förmåga att betala ut de pensioner som pensionsspararna har rätt till. Överskottsmedlen skall tas i anspråk i en takt som främjar en jämn utveckling av pensionerna över tiden.
Fördelningen av återbäringen mellan pensionsspararna skall göras med hänsyn tagen till i vilken utsträckning de medel som förvaltas för varje pensionssparares räkning har bidragit till uppkomsten av överskottet.
2EDOVISNING  g Premiepensionsmyndigheten skall för varje kalenderår upprätta en
årsredovisning enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. För denna redovisning skall följande bestämmelser i den lagen, och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, tillämpas:
– 1 kap. 2 § om hänvisningar till årsredovisningslagen (1995:1554), – 1 kap. 3 § om vissa definitioner, – 2 kap. 1 § andra stycket om skyldighet att ta in en resultatanalys i årsredovisningen,
– 2 kap. 2 § om årsredovisningens delar m.m., – 3 kap. om balans- och resultaträkning, – 4 kap. om värderingsregler, – 5 kap. om tilläggsupplysningar, – 6 kap. om förvaltningsberättelse och resultatanalys, och – 9 kap. 2 § om överklagande av Finansinspektionens beslut. Om myndigheten företräder staten som ägare för ett eller flera företag, i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 9 § första, andra eller tredje stycket försäkringsrörelselagen (1982:713), skall myndigheten även upprätta en koncernredovisning med tillämpning av bestämmelserna om sådan redovisning i 7 kap. 2–4 §§ lagen om årsredovisning i försäkringsföretag samt av föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första och andra styckena skall myndigheten anses som ett livförsäkringsföretag. Vad som sägs om intresseföretag skall avse företag i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 5 § årsredovisningslagen, om myndigheten företräder staten som ägare. Vad som sägs om företagets verkställande direktör skall avse myndighetens chef.
 g Årsredovisningen skall ges in till Finansinspektionen så snart det kan
ske och senast inom sex månader från kalenderårets utgång.
)NFORMATION  g Premiepensionsmyndigheten skall se till att pensionsspararna får till-
gång till den information de behöver för att ta till vara sin rätt i premiepensionssystemet.
Informationen enligt första stycket skall samordnas med Riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas information till de enskilda enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
!KTUARIE g Bestämmelserna i 8 kap. 18 § försäkringsrörelselagen (1982:713) om
aktuarie i försäkringsbolag som meddelar livförsäkring, och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla för Premiepensionsmyndigheten.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall vad som sägs om verkställande direktören avse myndighetens chef.
2EVISORER  g Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall
årligen utse två auktoriserade revisorer att granska Premiepensionsmyndighetens årsredovisning enligt 5 § jämte räkenskaperna samt ledningens förvaltning. Revisorerna skall avge en revisionsrapport till regeringen.
)NNEH¥LLET I &INANSINSPEKTIONENS TILLSYN MM g Följande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1982:713), och
föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla för Finansinspektionens tillsyn över Premiepensionsmyndigheten enligt 15 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
– 19 kap. 3 § om skyldighet för styrelsen och vissa befattningshavare att lämna upplysningar till inspektionen,
– 19 kap. 8 § om rätt för inspektionen att sammankalla ett försäkringsbolags styrelse,
– 19 kap. 9 § om skyldighet för styrelsen och verkställande direktören att hålla försäkringsbolagets räkenskapsmaterial m.m. tillgängligt för granskning,
– 19 kap. 10 § om skyldighet för vissa andra personer att lämna upplysningar m.m. till inspektionen,
– 19 kap. 11 § första, andra och femte styckena om rätt för inspektionen att meddela erinringar och förelägganden att vidta rättelser,
– 19 kap. 13 § om överklagande av inspektionens beslut, och – 19 kap. 15 § om avgifter för att bekosta inspektionens verksamhet. Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall myndigheten anses som ett försäkringsbolag. Vad som sägs om försäkringsbolagets verkställande direktör skall avse myndighetens chef.
 g Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
medge undantag från de bestämmelser som anges i 2 § första stycket samt
5 § första och andra styckena. Ett beslut enligt denna paragraf som meddelats av en annan myndighet än regeringen, får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2.4. Förslag till lag om statlig ålderspensionsavgift
Härigenom föreskrivs följande.
 g Statlig ålderspensionsavgift skall för varje år betalas av staten enligt
denna lag.
Avgift betalas endast för försäkrade enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension som uppfyller förutsättningarna för tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomstpension eller av pensionspoäng.
 g Avgiften utgör 6,40 procent av ersättning i form av
1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen trätt i stället för en försäkrads inkomst av anställning enligt 2 kap. 3 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller inkomst av annat förvärvsarbete enligt 2 kap. 6 § första stycket 1–4 nämnda lag,
2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,
3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
4. ersättning som en allmän försäkringskassa utgett enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,
5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,
8. dagpenning från arbetslöshetskassa,
9. statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen näringsverksamhet,
10. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid generationsväxling,
11. utbildningsbidrag för doktorander, 12. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349),
13. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
14. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux), 15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt
16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning som regeringen så föreskriver.
g Avgift beräknas inte på ersättning enligt 2 § om ersättningen tillsam-
mans med annan inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvs-
arbete understiger 24 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
g Vid beräkning av avgift på ersättning enligt 2 § skall det bortses från
en försäkrads inkomster som överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i följande ordning:
1. ersättningar enligt 2 § 1 som utgör inkomst av annat förvärvsarbete,
2. annan inkomst av annat förvärvsarbete,
3. ersättningar enligt 2 § som utgör inkomst av anställning,
4. annan inkomst av anställning.
 g Avgiften utgör 18,5 procent av sådana pensionsgrundande belopp
som fastställs enligt 3 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
g Om sådan livränta som avses i 2 § 5 med tillämpning av 6 kap. 1 §
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med förtidspension eller efterlevandepension utgör avgiften 18,5 procent av det belopp som på grund av samordningen inte betalas ut.
 g Avgift skall för varje år betalas preliminärt med belopp som så nära
som möjligt beräknas motsvara den slutliga avgiften. Den preliminära avgiften betalas varje månad
 Regeringen skall bestämma storleken på de
belopp som skall betalas.
 g Fördelningen av avgiften skall göras enligt följande. Den andel som
beräknas motsvara pensionsrätt för premiepension för samma år förs till Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning enligt 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Återstoden förs till Allmänna pensionsfonden.
Regeringen skall för varje år fastställa andelarna efter förslag från Riksförsäkringsverket.
 g Slutlig avstämning av avgifterna skall göras året efter fastställelseåret.
Den skillnad som framkommer mellan beräknade belopp och de belopp som slutligt framräknas för det aktuella året skall regleras i samband med att storleken på de preliminära avgifterna bestäms. Det belopp som skall regleras gentemot Riksgäldskontoret beräknas med sådan avkastning som anges i 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och det belopp som skall regleras gentemot Allmänna pensionsfonden med sådan ränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483).
Med fastställelseår avses detsamma som enligt 1 kap. 8 § första stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension.
 g Avgiften används till finansiering av försäkringen för inkomstgrun-
dad ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998 och tillämpas första gången på ersättningar och pensionsgrundande belopp som beräknas för år 1999.
2. Under åren 1999 och 2000 skall utöver vad som sägs i 10 § avgiften även finansiera försäkringen för tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och folkpension i form av ålderspension enligt samma lag för personer med rätt till sådan tilläggspension.
2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1
DELS att 11 kap. 2–6 a §§ och 20 kap. 14 § skall upphöra att gälla, DELS att 1 kap. 3 och 6 §§, 3 kap. 2 och 2 a §§, 5 kap. 6 §, 6 kap. 3 §,
11 kap. 1 §, 12 kap. 3 §, 13 kap. 2 och 4 §§, 15 kap. 2 §, 16 kap. 5 §, 19 kap. 1 och 4 §§, 20 kap. 2 och 15 §§ samt punkt 8 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 KAP
 g 2
Försäkrade enligt denna lag är dels svenska medborgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i riket. En försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt i riket, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år.
Utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg är försäkrad för tilläggspension även om han
EJ är
bosatt i riket.
Utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg är försäkrad för tilläggspension även om han
ELLER
HON INTE är bosatt i riket.
Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 11 kap. 6 § tillgodoräknats pensionspoäng försäkrad, även om han
EJ längre uppfyller förutsätt-
ningarna enligt första eller andra stycket.
/M REGERINGEN INTE F¶RESKRIVER ANNAT SKALL den som av en statlig
arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses bosatt i riket under
Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt
 KAP  g LAGEN 	 OM IN KOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION MM ELLER 11 kap. 6 § DENNA LAG, I DETTA LAGRUMS LYDELSE F¶RE DEN  JANUARI  tillgodoräknats pensions-
poäng försäkrad, även om han
ELLER HON INTE längre uppfyller för-
utsättningarna enligt första eller andra stycket.
Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning
SKALL anses bosatt i riket under hela
utsändningstiden även om denna är
1
Lagen omtryckt 1982:120. Senaste lydelse av 11 kap. 2 § 1997:1273 11 kap. 3 § 1997:1274 11 kap. 4 § 1996:1336 11 kap. 6 § 1997:485 11 kap. 6 a § 1997:485 20 kap. 14 § 1981:692.
2
Senaste lydelse 1984:1104.
hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.
avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.
 g
3
Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna lag, göras med anknytning till ett
B A S B E L O P P . Vissa be-
räkningar skall dock göras enligt vad som anges i tredje
OCH FEMTE
STYCKENA.
"ASBELOPPET räknas fram genom
att bastalet 36 273 multipliceras med ett jämförelsetal som minskats med talet 1 och därefter multiplicerats med 0,80, varefter ett ett tillägg gjorts med talet 1. Jämförelsetalet anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni året före det som
BASBELOPPET
avser och prisläget i juni 1996. Det framräknade
BASBELOPPET avrundas
till närmaste hundratal kronor
OCH
FASTST¤LLS F¶R VARJE ¥R AV REGE RINGEN.
Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna lag, göras med anknytning till ett
P R I S B A S B E L O P P  $ETTA
BELOPP SKALL FASTST¤LLAS F¶R VARJE ¥R AV REGERINGEN. Vissa beräkningar
skall dock göras enligt vad som anges i tredje
STYCKET 2EGERINGEN
SKALL OCKS¥ F¶R VARJE ¥R FASTST¤LLA ETT F ¶ R H ¶ J T P R I S B A S B E L O P P ENLIGT FEMTE STYCKET.
0RISBASBELOPPET räknas fram
genom att bastalet 36 273 multipliceras med ett jämförelsetal som minskats med talet 1 och därefter multiplicerats med 0,80, varefter ett tillägg gjorts med talet 1. Jämförelsetalet anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni året före det som
PRISBASBE
LOPPET avser och prisläget i juni
1996. Det framräknade
PRISBAS
BELOPPET avrundas till närmaste
hundratal kronor.
Det enligt andra stycket fastställda beloppet skall minskas med två procent vid beräkning av
a) folkpension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 6–8 kap. samt änkepension, barnpension och barntillägg som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i denna lag,
b) allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 12–14 kap. samt änkepension och barnpension som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i denna lag.
3
Senaste lydelse 1997:565.
I fråga om efterlevandepension som utgörs av barnpension skall någon minskning enligt tredje stycket inte göras när det gäller den beloppsgräns som anges i 8 kap. 3 § andra meningen.
6ID BER¤KNING AV PENSIONSGRUN DANDE INKOMST OCH TILLGODOR¤K NANDE AV PENSIONSPO¤NG ENLIGT  KAP  OCH  gg skall det I ANDRA STYCKET angivna bastalet
höjas till 36 992 och multipliceras med ett jämförelsetal som inte minskats.
$ET FRAMR¤KNADE BE
LOPPET  F ¶ R H ¶ J T B A S B E L O P P 	 AVRUNDAS TILL N¤RMASTE HUNDRATAL KRONOR OCH FASTST¤LLS F¶R VARJE ¥R AV REGERINGEN
$ET F¶RH¶JDA PRISBASBELOPPET R¤KNAS FRAM OCH AVRUNDAS P¥ SAMMA S¤TT SOM PRISBASBELOPPET ENLIGT ANDRA STYCKET $¤RVID skall DOCK det D¤R angivna bastalet höjas
till 36 992 och multipliceras med ett jämförelsetal som inte minskats.
/M DET I LAG ELLER ANNAN F¶RFATT NING ELLER P¥ ANNAT S¤TT H¤NVISAS TILL BASBELOPP ELLER F¶RH¶JT BASBE LOPP ENLIGT DETTA LAGRUM SKALL D¤R MED AVSES PRISBASBELOPP RESPEK TIVE F¶RH¶JT PRISBASBELOPP
 KAP
 g
4
Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst ( i n k o m s t a v a n s t ä l l n i n g ) eller på annan grund ( i n k o m s t a v a n n a t f ö r v ä r v s a r b e t e ) . Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra sär-
Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst ( i n k o m s t a v a n s t ä l l n i n g ) eller på annan grund ( i n k o m s t a v a n n a t f ö r v ä r v s a r b e t e ) . Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra sär-
4
Senaste lydelse 1996:1217.
skilda förhållanden i sysselsättningslandet. Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket
  och fjärde stycket
lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger
BAS
BELOPPET. Det belopp som sålunda
skall undantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning för utfört arbete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i
skilda förhållanden i sysselsättningslandet. Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket
  och fjärde stycket
lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger
PRIS
BASBELOPPET. Det belopp som så-
lunda skall undantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning för utfört arbete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i
annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får från sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett halvt
BASBE
LOPP. Vid beräkning av sjukpen-
ninggrundande inkomst av anställning bortses även från ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, om ersättningen avser en sådan anställd och inte utgör ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning som den juridiska personen lämnar till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall alltid bortses från ersättning från en
annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får från sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett halvt
PRIS
BASBELOPP. Vid beräkning av sjuk-
penninggrundande inkomst av anställning bortses även från ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, om ersättningen avser en sådan anställd och inte utgör ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning som den juridiska personen lämnar till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall alltid bortses från ersättning
vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988–1991.
från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988–1991.
Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Semesterlön får inte inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits i lön för utfört arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning skall gälla semesterersättning. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning.
 A g
5
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen avser arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och arbetstagaren träffat överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall som inkomst av annat förvärvsarbete också anses ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) och som, utan att anställningsförhållande förelegat,
UTBETALAS av
fysisk person bosatt utomlands eller utländsk juridisk person. Detta gäller dock inte i fråga om sådan skattepliktig intäkt som avses i
 KAP  g F¶RSTA STYCKET
TREDJE MENINGEN
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall som inkomst av annat förvärvsarbete också anses ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) och som, utan att anställningsförhållande förelegat,
BETALAS UT av
EN fysisk person SOM ¤R bosatt
utomlands eller
AV EN utländsk
juridisk person. Detta gäller dock inte i fråga om sådan skattepliktig intäkt som avses i
 KAP  g F¶RSTA
STYCKET TREDJE MENINGEN LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut
1. till mottagare som har en F-skattsedel antingen när ersättningen bestäms eller när den betalas ut,
2. till mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) eller som saknar skattsedel på preliminär skatt, om ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas komma att understiga 10 000 kronor och utbetalaren är en fysisk person
5
Senaste lydelse 1997:1040.
eller ett dödsbo samt vad som utbetalts inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet,
3. till delägare i handelsbolag av bolaget,
4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av grupperingen.
Om i fall som avses i tredje stycket 1 mottagaren har en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen, räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen åberopas.
 KAP
 g
6
Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas
a) tid under vilken en person varit folkbokförd i Sverige enligt folkbokföringslagen (1991:481); vid flyttning till utlandet skall hänsyn dock inte tas till tid efter utresan om personen enligt nämnda lag skall avregistreras som utflyttad,
b) tid under vilken en här folkbokförd person före tidpunkten för folkbokföringen oavbrutet vistats i Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd enligt 1 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) eller motsvarande föreskrift enligt äldre lag,
c) tid under vilken en svensk medborgare av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet varit sänd till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning; för tid efter år 1992 skall vad som nu sägs gälla endast om utlandsvistelsen varat längst tre år i följd,
d) tid under vilken en försäkrad haft inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete som avses i
 KAP
d) tid under vilken en försäkrad haft inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete som avses i
 KAP LAGEN 	
OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
e) tid före år 1993 under vilken en svensk medborgare haft anställning i ett annat land som grundat rätt till svensk statligt reglerad pension, dock inte tid för vilken rätt till pension grundad på bosättning i det andra landet föreligger om sådan pension kan utbetalas till den som är bosatt i Sverige,
f) i den mån regeringen så förordnar tid under vilken en person som inte fyllt 26 år bedriver studier i annat land.
Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas även tid som avses i 7 och 9 §§.
Som bosättningstid i Sverige enligt första stycket a) tillgodoräknas inte tid då någon enligt förordnande av regeringen med stöd av 1 kap. 3 § fjärde stycket inte skall anses bosatt i Sverige.
6
Senaste lydelse 1992:1277.
Vad som i första stycket sägs om folkbokföring enligt folkbokföringslagen skall gälla också i fråga om kyrkobokföring enligt lag som ersatts av folkbokföringslagen eller enligt motsvarande äldre författning.
Bestämmelserna i första stycket c) gäller även medföljande make samt barn under 18 år till person som där avses.
Bestämmelserna i första stycket d), såvitt gäller tid före år 1993 för vilken den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng enligt 11 kap
,
och första stycket e) gäller även medföljande make samt barn under 18 år till person som där avses. Som bosättningstid tillgodoräknas dock inte tid för vilken maken eller barnet har rätt till pension grundad på bosättningstid i det andra landet om sådan pension kan utbetalas till den som är bosatt i Sverige.
Bestämmelserna i första stycket d), såvitt gäller tid före år 1993 för vilken den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng enligt 11 kap.
I
KAPITLETS LYDELSE F¶RE DEN  JANUARI  och första stycket e) gäller
även medföljande make samt barn under 18 år till person som där avses. Som bosättningstid tillgodoräknas dock inte tid för vilken maken eller barnet har rätt till pension grundad på bosättningstid i det andra landet om sådan pension kan utbetalas till den som är bosatt i Sverige.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i femte och sjätte styckena skall med make likställas den som, utan att vara gift med den person som avses i första stycket c), d) eller e) levt tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.
 KAP
 g
7
Uttag av ålderspension
M¥ åter-
kallas med verkan från nästa månadsskifte. Sådan återkallelse gäller
EJ för försäkrad, som ¥TNJUTER
tilläggspension enligt 12 kap.,
MED
MINDRE han TILLIKA gör motsvarande
återkallelse enligt 12 kap. 3 §.
Skall ålderspension
¥NYO B¶RJA
UTG¥ efter återkallelse SOM AVSES I F¶RSTA STYCKET, beräknas pensionens
storlek med tillämpning av bestämmelserna i 2 § på grundval av den försäkrades ålder då pensionen
¥NYO börjar UTG¥. För varje månad,
Uttag av ålderspension
F¥R HELT
ELLER DELVIS återkallas med verkan
från nästa månadsskifte.
(AR
¥LDERSPENSION ¥TERKALLATS TIDIGARE F¥R DOCK NY ¥TERKALLELSE INTE AVSE TID F¶RE SEX M¥NADER EFTER DET ATT DEN TIDIGARE ¥TERKALLELSEN B¶RJADE G¤LLA Sådan återkallelse gäller INTE HELLER för försäkrad, som UPPB¤R
tilläggspension enligt 12 kap.,
OM
INTE han ELLER HON gör motsvarande
återkallelse enligt 12 kap. 3 §.
Skall ålderspension efter återkallelse
AV PENSIONSUTTAG B¶RJA
BETALAS UT P¥ NYTT, beräknas pen-
sionens storlek med tillämpning av bestämmelserna i 2 § på grundval av den försäkrades ålder då pensionen
P¥ NYTT börjar UTGES. För
7
Senaste lydelse 1990:743.
varunder ålderspension tidigare
UTG¥TT G¶RES vid beräkningen av-
drag med
FEM TIONDELS procent S¥
VITT AVSER tid före den månad, var-
under den försäkrade fyllt sextiofem år, och
SJU TIONDELS procent
S¥VITT AVSER annan tid.
varje månad, varunder ålderspension tidigare
HAR BETALATS UT, SKALL
vid beräkningen
G¶RAS avdrag med
 procent F¶R tid före den månad,
varunder den försäkrade
HAR fyllt
65 år, och
 procent F¶R annan
tid.
 KAP
 g
8
Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete.
&¶R VARJE ¥R VARUNDER N¥GON VARIT F¶RS¤KRAD ENLIGT  KAP  g F¶RSTA ELLER ANDRA STYCKET SKALL F¶R HONOM ENLIGT VAD NEDAN S¤GS BE R¤KNAS PENSIONSGRUNDANDE IN KOMST P¥ GRUNDVAL AV HANS IN KOMST AV ANST¤LLNING OCH INKOMST AV ANNAT F¶RV¤RVSARBETE UNDER ¥RET 3¥DAN BER¤KNING SKALL ICKE G¶RAS F¶R ¥R F¶RE DET D¥ DEN F¶R S¤KRADE UPPN¥R SEXTON ¥RS ¥LDER EJ HELLER F¶R ¥R D¥ DEN F¶RS¤KRADE AVLIDIT ELLER F¶R ¥R EFTER DET D¥ HAN FYLLT SEXTIOFYRA ¥R ELLER F¶R TIDIGARE ¥R VARUNDER HAN F¶R HELA ¥RET ¥T NJUTIT HEL ¥LDERSPENSION ENLIGT DENNA LAG
0ENSIONSGRUNDANDE INKOMST OCH PENSIONSPO¤NG BER¤KNAS OCH FAST ST¤LLS ENLIGT LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION.
 KAP
 g
9
Uttag av ålderspension
M¥ åter-
kallas med verkan från nästa månadsskifte. Sådan återkallelse gäller
EJ för försäkrad, som ¥T
NJUTER folkpension enligt 6 kap. MED MINDRE han TILLIKA gör mot-
svarande återkallelse enligt 6 kap. 3 §.
Skall ålderspension
¥NYO B¶RJA
UTG¥ EFTER ¥TERKALLELSE SOM AVSES I F¶RSTA STYCKET, beräknas pensionens
Uttag av ålderspension
F¥R HELT
ELLER DELVIS återkallas med verkan
från nästa månadsskifte.
(AR
¥LDERSPENSION ¥TERKALLATS TIDIGARE F¥R DOCK NY ¥TERKALLELSE INTE AVSE TID F¶RE SEX M¥NADER EFTER DET ATT DEN TIDIGARE ¥TERKALLELSEN B¶RJADE G¤LLA Sådan återkallelse gäller INTE HELLER för försäkrad, som UPPB¤R
folkpension enligt 6 kap.,
OM INTE
han
ELLER HON gör motsvarande
återkallelse enligt 6 kap. 3 §.
Skall ålderspension
EFTER ¥TER
KALLELSE AV PENSIONSUTTAG B¶RJA BETALAS UT P¥ NYTT beräknas pen-
8
Senaste lydelse 1979:127.
9
Senaste lydelse 1990:743.
storlek med tillämpning av bestämmelserna i 2 § på grundval av den försäkrades ålder då pensionen
¥NYO börjar UTG¥. För varje månad,
varunder ålderspension tidigare
UTG¥TT G¶RES vid beräkningen av-
drag med
FEM TIONDELS procent S¥
VITT AVSER tid före den månad, var-
under den försäkrade fyllt
SEXTIO
FEM år, och SJU TIONDELS procent S¥VITT AVSER annan tid.
sionens storlek med tillämpning av bestämmelserna i 2 § på grundval av den försäkrades ålder då pensionen
P¥ NYTT börjar UTGES. För
varje månad, varunder ålderspension tidigare
HAR BETALATS UT, SKALL
vid beräkningen
G¶RAS avdrag med
 procent F¶R tid före den månad,
varunder den försäkrade
HAR fyllt
 år, och  procent F¶R annan
tid.
 KAP
 g
10
Har pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst två år av de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffar, skall förtidspension utges med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket.
$ETSAMMA
SKALL G¤LLA då vid tidpunkten för
pensionsfallet den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans sjukpenninggrundande inkomst om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden, uppgår till lägst ett belopp som motsvarar det vid årets ingång gällande
BASBELOPPET.
Hel förtidspension motsvarar den tilläggspension i form av ålderspension, som skulle tillkomma den försäkrade, om sådan pension skulle börja utgå från och med den månad varunder han fyller
SEXTIOFEM år. Härvid skall
ålderspensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år från och med det då förtidspensionen börjar utgå till och med det då han uppnår
SEXTIOFYRA
års ålder tillgodoräknats pensionspoäng motsvarande medeltalet av
Har pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst två år av de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffar, skall förtidspension utges med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket.
(¤RVID
G¤LLER INTE BEST¤MMELSEN I  KAP  g F¶RSTA STYCKET "EST¤MMELSERNA I ANDRA STYCKET SKALL ¤VEN TILL L¤MPAS då vid tidpunkten för pen-
sionsfallet den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans
ELLER HENNES sjukpen-
ninggrundande inkomst om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden, uppgår till lägst ett belopp som motsvarar det vid årets ingång gällande
PRISBASBELOPPET.
Hel förtidspension motsvarar den tilläggspension i form av ålderspension, som skulle tillkomma den försäkrade, om sådan pension skulle börja utgå från och med den månad varunder han
ELLER
HON fyller  år. Härvid skall
ålderspensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år från och med det då förtidspensionen börjar utgå till och med det då han
ELLER HON uppnår
 års ålder tillgodoräknats pen-
sionspoäng motsvarande medel-
10
Senaste lydelse 1994:46.
de pensionspoängtal, vilka tillgodoräknats honom under de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffade eller, om pensionen därigenom blir större, under samtliga år från och med det då han fyllt
SEXTON år till och med
det som närmast föregått pensionsfallet. Vid beräkningen av nämnda medeltal bortses från de år intill ett antal av hälften, för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats den försäkrade eller för vilka poängtalet är lägst.
Pension enligt denna paragraf får ej utgå, om den försäkrade vid
SEXTIOFEM års ålder inte kan bli
berättigad till ålderspension enligt 12 kap.
talet av de pensionspoängtal, vilka tillgodoräknats honom
ELLER HENNE
under de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffade eller, om pensionen därigenom blir större, under samtliga år från och med det då han
ELLER
HON fyllt  år till och med det som
närmast föregått pensionsfallet. Vid beräkningen av nämnda medeltal bortses från de år intill ett antal av hälften, för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats den försäkrade eller för vilka poängtalet är lägst.
Pension enligt denna paragraf får ej utgå, om den försäkrade vid
 års ålder inte kan bli berättigad
till ålderspension enligt 12 kap.
 g
11
Om förtidspension utgår för tid efter det att ålderspension med stöd av 12 kap. 3 § upphört att utgå, skall förtidspensionen minskas med motsvarande tillämpning av 12 kap. 3 och 4 §§.
Vid beräkning av förtidspension skall hänsyn inte tas till pensionspoäng som enligt 11 kap. 6 § första och tredje styckena tillgodoräknats den försäkrade för tid då förtidspension enligt denna lag utgått med anledning av samma inkomstförlust. Vårdår som enligt 11 kap. 6 a § tillgodoräknats en försäkrad som under året uppburit förtidspension enligt denna lag får inte åberopas för höjning av förtidspensionen.
Vid beräkning av förtidspension skall hänsyn inte tas till pensionspoäng som enligt 11 kap. 6 § första och tredje styckena
 I DESSA LAG
RUMS LYDELSE F¶RE DEN  JANUARI  ELLER  KAP  g LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION tillgodoräknats den
försäkrade för tid då förtidspension enligt denna lag utgått med anledning av samma inkomstförlust. Vårdår som enligt 11 kap. 6 a §
 I
DETTA LAGRUMS LYDELSE F¶RE DEN  JANUARI  ELLER  KAP  g LAGEN OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERS PENSION tillgodoräknats en försäk-
rad som under året uppburit förtidspension enligt denna lag får inte åberopas för höjning av förtidspensionen.
11
Senaste lydelse 1981:1038.
 KAP
 g
1
&¶R F¶RS¤KRAD SOM ¤R F¶DD UNDER N¥GOT AV ¥REN   SKALL VID TILL¤MPNING AV  KAP  g ANDRA STYCKET PENSIONS GRUNDANDE INKOMST BER¤KNAS ¤VEN F¶R DET ¥R VARUNDER HAN FYLLT SEXTIOFEM ¥R DOCK EJ F¶R DET FALL HAN UNDER HELA N¤MNDA ¥R ¥TNJUTIT HEL ¥LDERSPENSION ENLIGT DENNA LAG
"ER¤KNING AV F¶RTIDSPENSION SKALL UNDER F¶RUTS¤TTNINGAR SOM ANGIVAS I  KAP  g F¶R F¶RS¤KRAD SOM AVSES I DENNA PARAGRAF SKE UNDER ANTAGANDE ATT DEN F¶RS¤K RADE TILLGODOR¤KNATS PENSIONS PO¤NG ¤VEN F¶R DET ¥R D¥ HAN UPP N¥R SEXTIOFEM ¥RS ¥LDER.
6ID BER¤KNING AV ¥LDERSPENSION SOM AVSES I  KAP  g F¶RSTA STYCKET SKALL OM PENSIONEN D¤RI GENOM BLIR ST¶RRE F¶RS¤KRAD SOM AVSES I DENNA PARAGRAF TILLGODO R¤KNAS PENSIONSPO¤NG SOM OM HAN BLIVIT BER¤TTIGAD till förtidspension
enligt 13 kap. 1 § från och med januari månad det år han
UPPN¥R
SEXTIOFEM års ålder.
&¶R EN PENSIONSBER¤TTIGAD SOM ¤R F¶DD UNDER N¥GOT AV ¥REN   SKALL TILL¤GGSPENSION BER¤K NAS SOM OM PENSIONSPO¤NG KUNNAT TILLGODOR¤KNAS OM HAN ELLER HON HADE F¥TT R¤TT till förtidspension
enligt 13 kap. 1 § från och med januari månad det år han
ELLER HON
UPPN¥TT  års ålder $ETTA G¤LLER DOCK ENDAST OM PENSIONEN D¤RI GENOM BLIR ST¶RRE
 KAP
 g
2
Ålderspension
UTG¥R från och
med den månad varunder den försäkrade fyller
SEXTIOFEM år eller,
om han önskar att pensionen skall börja
UTG¥ tidigare eller senare,
från och med den månad som
AN
GIVES i pensionsansökningen.
Ålderspension
UTGES från och
med den månad varunder den försäkrade fyller
 år eller, om han
ELLER HON önskar att pensionen
skall börja
UTGES tidigare eller
senare, från och med den månad som
ANGES i pensionsansökningen.
Förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag utgår från och med den månad då rätt till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 § andra stycket utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den då beslutet om pension meddelats.
1
Senaste lydelse 1979:127. Ändringen innebär bl.a. att första och andra styckena upphävs.
2
Senaste lydelse 1995:1478.
Efterlevandepension
UTG¥R från
och med den månad då den försäkrade avlidit eller, om han vid sin död uppbar ålderspension eller förtidspension, från och med månaden näst efter den då dödsfallet inträffat.
Inträder rätt till ålderspension eller efterlevandepension vid annan tidpunkt än som åsyftas i första och tredje styckena,
UTG¥R pen-
sionen från och med den månad då rätten inträtt.
Pension får inte
UTG¥ för längre
tid tillbaka än tre månader eller, i fråga om barnpension eller handikappersättning, två år före ansökningsmånaden.
Efterlevandepension
UTGES från
och med den månad då den försäkrade avlidit eller, om han
ELLER HON
vid sin död uppbar ålderspension eller förtidspension, från och med månaden näst efter den då dödsfallet inträffat.
Inträder rätt till ålderspension eller efterlevandepension vid annan tidpunkt än som åsyftas i första och tredje styckena,
SKALL
pensionen
BETALAS UT F¶R TID från
och med den månad då rätten inträtt.
!NNAN pension ¤N ¥LDERSPENSION
får inte
BETALAS UT för längre tid
tillbaka än tre månader eller, i fråga om barnpension eller handikappersättning, två år före ansökningsmånaden.
LDERSPENSION F¥R
BETALAS UT TIDIGAST F¶R M¥NADEN N¤RMAST EFTER ANS¶KNINGSM¥NADEN (AR DEN F¶RS¤KRADE UPPBURIT F¶R TIDSPENSION ELLER S¤RSKILD EFTER LEVANDEPENSION OMEDELBART F¶RE  ¥RS ¥LDER F¥R DOCK ¥LDERSPEN SION BETALAS UT F¶R H¶GST TRE M¥NA DER F¶RE ANS¶KNINGSM¥NADEN
Det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barnpension enligt 14 kap. 2 § skall minskas med vad som utbetalats i omställningspension enligt 14 kap. 4 § eller särskild efterlevandepension enligt 14 kap. 5 § för den tid som barnpensionsbeloppet avser utöver vad som skulle ha utgetts om beslutet om barnpension förelegat vid utbetalningen av omställningspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen.
 KAP
 g
3
Om avgifter för finansiering av sjukförsäkringen,
FOLKPENSIONERINGEN
och
F¶RS¤KRINGEN F¶R TILL¤GGSPENSION
föreskrivs i lagen (1981:691) om socialavgifter.
/M AVGIFT F¶R
FINANSIERING AV F¶RS¤KRINGEN F¶R TILL¤GGSPENSION F¶RESKRIVS ¤VEN I LAGEN 	 OM ALLM¤N PEN SIONSAVGIFT.
Om avgifter för finansiering av sjukförsäkringen
MM, F¶R¤LDRAF¶R
S¤KRINGEN och EFTERLEVANDEPENSIO NER föreskrivs i lagen (1981:691)
om socialavgifter.
3
Senaste lydelse 1997:946.
 g
4
!VGIFTSUTTAGET TILL F¶RS¤KRINGEN F¶R tilläggspension SKALL VARA S¥ AVV¤GT ATT AVGIFTERNA I DEN M¥N DE INTE SKALL F¶RAS TILL STATEN I F¶RE NING MED ANDRA TILLG¤NGLIGA MEDEL FINANSIERAR PENSIONSUTBETALNINGAR F¶RVALTNINGSKOSTNADER OCH ANDRA UTGIFTER F¶R F¶RS¤KRINGEN SAMT DEN FONDERING SOM BEH¶VS
&¶R FINANSIERINGEN AV tilläggs-
pension
I FORM AV ¥LDERSPENSION
ENLIGT DENNA LAG SKALL BEST¤MMELSER NA I  KAP  g I LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION G¤LLA
 KAP
 g
5
Vid tillämpningen av
BEST¤M
MELSERNA I  KAP  A g OM F¶R S¤KRAD SOM V¥RDAR BARN skall MED BARN SOM D¤R S¤GS LIKST¤LLAS FOSTERBARN
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap.
4 §
OCH  KAP  A g likställas
den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Vid tillämpningen av
DENNA LAG
skall
 OM INTE ANNAT S¤GS I LAGEN
V¥RD¥R SOM TILLGODOR¤KNATS ENLIGT  KAP  A g I DETTA LAGRUMS LYDELSE F¶RE DEN  JANUARI , ELLER  KAP  g LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION LIKST¤LLAS MED ¥R F¶R VILKA PEN SIONSPO¤NG TILLGODOR¤KNATS
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap.
4 §
OCKS¥ likställas den som med
socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige, om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt då han avled.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige, om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt då han
ELLER HON avled.
4
Senaste lydelse 1994:1746.5 Senaste lydelse 1997:485.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 2 a § tredje stycket skall den som lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer anses ha en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedeln som avses i 3 kap. 2 a § fjärde stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F-skattsedel är oriktig. Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69).
 g

Regeringen
¤GER träffa överens-
kommelse med främmande makt
ANG¥ENDE utsträckt tillämpning av
denna lag eller om undantag i vissa fall från vad i lagen är stadgat.
/M EN SVENSK MEDBORGARE SOM SYSSELS¤TTS UTOMLANDS AV EN AR BETSGIVARE SOM ¤R BOSATT I 3VERIGE ELLER ¤R SVENSK JURIDISK PERSON P¥ GRUND AV EN ¶VERENSKOMMELSE EN LIGT F¶RSTA STYCKET INTE SKALL VARA F¶RS¤KRAD ENLIGT DENNA LAG SKALL PENSIONSGRUNDANDE INKOMST AV ANST¤LLNING ENLIGT  KAP  g ¤ND¥ TILLGODOR¤KNAS HONOM OM ARBETS GIVAREN I EN F¶RBINDELSE SOM GODTAS AV 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET ¥TAR SIG ATT SVARA F¶R TILL¤GGSPEN SIONSAVGIFTEN -OTSVARANDE SKALL G¤LLA F¶R EN SVENSK MEDBORGARE SOM ¤R ANST¤LLD HOS EN UTL¤NDSK JURIDISK PERSON OM EN SVENSK JURI DISK PERSON SOM HAR ETT BEST¤M MANDE INFLYTANDE ¶VER DEN UT L¤NDSKA JURIDISKA PERSONEN AVGER EN S¥DAN F¶RBINDELSE
Regeringen
F¥R träffa överens-
kommelse med främmande makt
OM utsträckt tillämpning av denna
lag eller om undantag i vissa fall från vad i lagen är stadgat.
8.7 Om en kvinna, som avses i punkt 5 och är född under något av åren 1930–1944 samt har rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt äldre bestämmelser, för samma månad får tilläggspension i form av ålderspension, utges änkepensionen endast i den mån den överstiger
6 Senaste lydelse 1984:1104. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.
7
Senaste lydelse 1997:1040.
ålderspensionen. Kvinnan har dock alltid rätt till änkepension med sådant belopp att denna, tillsammans med tilläggspensionen i form av ålderspension, motsvarar viss andel av summan av kvinnans tilläggspension i form av ålderspension och den tilläggspension för mannen som avses i 14 kap. 3 § i dess äldre lydelse. Denna andel utgör 60 procent om kvinnan är född år 1930, 58 procent om kvinnan är född år 1931, 56 procent om kvinnan är född år 1932, 54 procent om kvinnan är född år 1933, 52 procent om kvinnan är född år 1934 och 50 procent om kvinnan är född under något av åren 1935–1944. Med stöd av denna regel får emellertid inte utbetalas tilläggspension i form av änkepension med högre belopp än vad som följer av 14 kap. 3 § i dess äldre lydelse.
Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall, om kvinnan uppskjuter uttaget av ålderspension till en senare tidpunkt än från och med den månad då hon fyller 65 år, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha utgått om rätt därtill hade inträtt från och med nämnda månad. Vidare skall, då kvinnan gjort undantagande från försäkringen för tilläggspension, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha
UTG¥TT om undan-
tagande inte skett. Motsvarande skall gälla om bestämmelserna i 11 kap
 6 § första stycket OM
TILLGODOR¤KNANDE AV PENSIONS PO¤NG VID UNDERL¥TEN ELLER BRISTAN DE AVGIFTSBETALNING har tillämpats.
Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall, om kvinnan uppskjuter uttaget av ålderspension till en senare tidpunkt än från och med den månad då hon fyller 65 år, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha utgått om rätt därtill hade inträtt från och med nämnda månad. Vidare skall, då kvinnan gjort undantagande från försäkringen för tilläggspension, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha
UTGETTS om undan-
tagande inte skett. Motsvarande skall gälla om bestämmelserna
OM
TILLGODOR¤KNANDE AV PENSIONSPO¤NG VID UNDERL¥TEN ELLER BRISTANDE AV GIFTSBETALNING i 11 kap. 6 § första
stycket,
I DETTA LAGRUMS LYDELSE
F¶RE DEN  JANUARI , ELLER  KAP  g ANDRA STYCKET LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
har tillämpats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för år 1998 och tidigare år.
2.6. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs att 4 kap.4 och 5 §§, 6 kap. 1 § och 7 kap. 2 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring1 skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 KAP
 g
2
Livränta
UTG¥R längst till den
månad under vilken den försäkrade fyller 65 år,
OM EJ ANNAT F¶LJER AV
ANDRA STYCKET
&R¥N OCH MED DEN M¥NAD SOM AVSES I F¶RSTA STYCKET UTG¥R LIVR¤NTA ENDAST I DEN M¥N DEN F¶RS¤KRADE EJ HAR R¤TT TILL ¥LDERSPENSION ENLIGT LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶R S¤KRING MED BELOPP SOM UPPG¥R TILL MINST  PROCENT AV LIVR¤NTE BELOPPET
"¶RJAR ¥LDERSPENSION UTG¥ TIDI GARE ELLER SENARE ¤N FR¥N OCH MED DEN M¥NAD UNDER VILKEN DEN F¶R S¤KRADE FYLLER  ¥R SKALL LIVR¤NTA ENLIGT ANDRA STYCKET UTG¥ MED DET BELOPP SOM SKULLE HA UTGIVITS OM HEL ¥LDERSPENSION HADE B¶RJAT UPPB¤RAS FR¥N OCH MED N¤MNDA M¥NAD
!NDRA STYCKET HAR MOTSVARANDE TILLL¤MPNING I FR¥GA OM ¥LDERSPEN SION ENLIGT UTL¤NDSKT SYSTEM F¶R SOCIAL TRYGGHET
Livränta
UTGES längst till den
månad under vilken den försäkrade fyller 65 år.
 g
3
För den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring utgörs livränteunderlaget av hans sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § nämnda lag vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans sjukpenninggrundan-
För den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring utgörs livränteunderlaget av hans
ELLER HENNES
sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § nämnda lag vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans
ELLER HENNES
1 Lagen omtryckt 1993:357.
2
Ändringen innebär bl.a. att andra–fjärde styckena upphävs.
3
Senaste lydelse 1997:1042.
de inkomst, om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden.
Vid tillämpningen av första stycket gäller följande avvikelser från bestämmelserna i 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring. Vid beräkningen skall också andra skattepliktiga förmåner än pengar beaktas. Med inkomst av anställning likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. Semesterlön och semesterersättning skall medräknas utan den begränsning som anges i 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän försäkring. Inkomst i form av skattepliktiga förmåner skall värderas på det sätt som är föreskrivet för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
OM ALLM¤N F¶RS¤KRING
sjukpenninggrundande inkomst, om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden.
Vid tillämpningen av första stycket gäller följande avvikelser från bestämmelserna i 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring. Vid beräkningen skall också andra skattepliktiga förmåner än pengar beaktas. Med inkomst av anställning likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. Semesterlön och semesterersättning skall medräknas utan den begränsning som anges i 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän försäkring. Inkomst i form av skattepliktiga förmåner skall värderas på det sätt som är föreskrivet för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
 KAP
 g
4
Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen.
Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap. och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livränta för förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension som utgått för samma tid.
Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt system för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.
Om bestämmelserna i 11 kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring
OM TILLGODOR¤KNANDE AV
PENSIONSPO¤NG VID UNDERL¥TEN ELLER BRISTANDE AVGIFTSBETALNING har
tillämpats för år efter det då arbetsskadan har inträffat, skall vid tillämpning av denna paragraf
OCH
Om bestämmelserna
OM BER¤K
NING AV PENSIONSPO¤NG VID UNDER L¥TEN ELLER BRISTANDE AVGIFTSBETAL NING i 11 kap. 6 § första stycket
lagen om allmän försäkring,
I DETTA
LAGRUMS LYDELSE F¶RE DEN  JANUARI  ELLER  KAP  g ANDRA STYCKET LAGEN 	 OM IN
4
Senaste lydelse 1997:1042.
 KAP  g hänsyn tas till den
tilläggspension som skulle ha utgivits om full avgift hade erlagts.
KOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION har
tillämpats för år efter det då arbetsskadan har inträffat, skall vid tillämpning av denna paragraf hänsyn tas till den tilläggspension som skulle ha utgivits om full avgift hade erlagts.
 KAP
 g
5
Avgiften till arbetsskadeförsäkringen skall utgå efter en procentsats som skall vara så avvägd att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker
1. ersättningar enligt denna lag samt ersättningar på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
2. kostnader som föranleds av lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m.m., lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m.m. och lagen (1977:268) om uppräkning av yrkesskadelivräntor m.m.,
3. förvaltningskostnader, 3. förvaltningskostnader.
 BEH¶VLIG FONDBILDNING
Med förvaltningskostnader enligt första stycket 3 avses omkostnader för Riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas verksamhet beträffande arbetsskadeförsäkringen.
Beslut om procentsats för ett visst år skall fattas senast under året dessförinnan.
Riksförsäkringsverket skall vart femte år föreslå procentsats för de sju följande åren, i den mån beslut inte redan har fattats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser i 4 kap. 4 § gäller fortfarande för personer som är födda år 1937 eller tidigare.
5
Senaste lydelse 1994:241.
2.7. Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter1
DELS att 4 kap. 8 och 10 §§ samt 5 kap. 4 § skall upphöra att gälla, DELS att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1–5 §§, 3 kap. 1 och 3–5 a §§ samt
4 kap. 1–4, 6 och 7 §§ skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 KAP
 g 2
I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål.
I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna försäkringen,
¥LDERSPEN
SIONERINGEN och vissa andra
sociala ändamål.
Att denna lag tillämpas även i fråga om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster framgår av lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt stöd finns särskilda bestämmelser. Föreskrifter om avdrag vid beräkning av arbetsgivaravgifter finns i lagen (1995:287) om anställningsstöd och i lagen (1995:411) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter.
 g
3
Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbetsgivaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare
OCH
EGENAVGIFTER av den som är försäk-
rad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § eller
 KAP
 g N¤MNDA LAG Med inkomst av
annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2
g
och 2 a § lagen om allmän försäkring skall även likställas inkomst för eget arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbetsgivaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare.
%GEN
AVGIFTER SKALL BETALAS av den som
är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
ELLER ENLIGT LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION och SOM har inkomst av annat för-
värvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a §
LAGEN OM ALLM¤N F¶R
S¤KRING eller  KAP LAGEN OM IN KOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION Med
inkomst av annat förvärvsarbete
1
Lagen omtryckt1989:633. Senaste lydelse av 4 kap. 8 § 1995:658 4 kap. 10 § 1995:852.
2
Senaste lydelse 1995:414.
3
Senaste lydelse 1997:526.
Vid tillämpning av denna lag skall, även om ett anställningsförhållande inte föreligger, den som har utgett sådan ersättning som enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket
ELLER  KAP  g
F¶RSTA STYCKET M ANDRA STYCKET OCH FEMTE STYCKET lagen om allmän för-
säkring är att hänföra till inkomst av anställning anses som arbetsgivare. Med inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring skall i denna lag likställas inkomst i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar samt kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. I fråga om skattepliktig intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) i form av rabatt, bonus eller annan förmån som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, anses som arbetsgivare, om denne är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen.
enligt 3 kap. 2 och 2 a §
g lagen om
allmän försäkring skall även likställas inkomst för eget arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Vid tillämpning av denna lag skall, även om ett anställningsförhållande inte föreligger, den som har utgett sådan ersättning som enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring
ELLER ENLIGT BEST¤MMEL
SERNA I  KAP  g F¶RSTA STYCKET  ELLER  g LAGEN OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION är att hän-
föra till inkomst av anställning anses som arbetsgivare. Med inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring skall i denna lag likställas inkomst i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar samt kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. I fråga om skattepliktig intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) i form av rabatt, bonus eller annan förmån som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, anses som arbetsgivare, om denne är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen.
 KAP
 g
4
En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3–5 §§ för varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift med
 procent,
1. sjukförsäkringsavgift med
 procent,
2.
FOLKPENSIONSAVGIFT MED  PRO
CENT,
2.
EFTERLEVANDEPENSIONSAVGIFT MED
 PROCENT
3
 TILL¤GGSPENSIONSAVGIFT med
6,40 procent,
3.
¥LDERSPENSIONSAVGIFT med
6,40 procent,
4
Senaste lydelse 1997:938.
4.
DELPENSIONSAVGIFT MED  PRO
CENT
4.
F¶R¤LDRAF¶RS¤KRINGSAVGIFT MED
 PROCENT
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med
 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med
 procent.
 ARBETARSKYDDSAVGIFT MED  PROCENT
 L¶NEGARANTIAVGIFT MED  PRO CENT
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträffande ersättning som avses i
 KAP  g F¶RSTA STYCKET M OCH FEMTE STYCKET LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING betala endast TILL¤GGSPENSIONSAVGIFT
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträffande ersättning som avses i
 KAP  ELLER  g LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
betala endast
¥LDERSPENSIONSAVGIFT
 g
5
En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som utgetts till sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgift med 1,20 procent.
I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och
FOLKPENSIONSAV
GIFT beräknas efter de procentsatser
som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den andel av de i 1 § första stycket 1 och
 angivna procentsatserna som
svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 30 september de tre år som närmast föregått det år då procentsatserna fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas till fartyg med en bruttodräktighet understigande 300. Procentsatserna beräknas med två decimaler.
I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och
ARBETSMARKNADS
AVGIFT beräknas efter de procent-
satser som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den andel av de i 1 § första stycket 1 och
 angivna procent-
satserna som svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 30 september de tre år som närmast föregått det år då procentsatserna fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas till fartyg med en bruttodräktighet understigande 300. Procentsatserna beräknas med två decimaler.
Med sjöman avses i denna lag arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370).
5
Senaste lydelse 1996:1335.
 g
6
Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete eller eljest med anledning av tjänsten, dock inte pension, eller andra skattepliktiga förmåner
ELLER I FALL SOM AVSES I
 KAP  g ANDRA STYCKET LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING ANNAN ERS¤TTNING F¶R UTF¶RT ARBETE. "IDRAG SOM AVSES I  KAP  g F¶RSTA STYCKET M	 LAGEN OM ALLM¤N F¶RS¤KRING LIKST¤LLS MED L¶N. 6IDARE LIKST¤LLS MED L¶N GARANTI BELOPP ENLIGT L¶NEGARANTILAGEN 	 Med lön likställs ¤VEN
kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag

-ED L¶N LIKST¤LLS OCKS¥ ERS¤TT NING SOM EN ARBETSGIVARE UTGER TILL EN ALLM¤N F¶RS¤KRINGSKASSA SOM F¶LJD AV BEST¤MMELSEN I  g F¶RSTA STYCKET LAGEN 	 OM SJUKL¶N
Ersättning som avses i andra stycket skall anses som ersättning till arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 §§.
Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete eller eljest med anledning av tjänsten, dock inte pension, eller andra skattepliktiga förmåner
 ) UNDERLAGET SKALL ¤VEN
ING¥ S¥DAN ANNAN ERS¤TTNING F¶R UTF¶RT ARBETE SOM AVSES I  KAP  g ANDRA STYCKET LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING.
-ED L¶N LIKST¤LLS  GARANTIBELOPP ENLIGT L¶NE GARANTILAGEN 	
 KOSTNADSERS¤TTNING SOM INTE ENLIGT  KAP  ELLER  g SKATTE BETALNINGSLAGEN 	 UNDANTAS VID BER¤KNING AV SKATTEAVDRAG
 ERS¤TTNING SOM EN ARBETSGIVARE UTGER TILL EN ALLM¤N F¶RS¤KRINGSKASSA SOM F¶LJD AV BEST¤MMELSEN I  g F¶RSTA STYCKET LAGEN 	 OM SJUKL¶N
Ersättning som avses i andra stycket
 skall anses som ersätt-
ning till arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 §§.
 g
7
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått till 1 000 kronor,
 ERS¤TTNING TILL ARBETSTAGARE SOM VID ¥RETS ING¥NG FYLLT  ¥R
6
Senaste lydelse 1997:526.
7
Senaste lydelse 1996:1218.
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen,
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte räknas som lön enligt
 KAP  g F¶RSTA STYCKET LAGEN OM ALLM¤N F¶RS¤KRING,
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte räknas som lön
ENLIGT
 KAP  g F¶RSTA STYCKET LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION ELLER ENLIGT  KAP  g ANDRA STYCKET SAMMA LAG INTE ¤R PENSIONSGRUNDANDE INKOMST
9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör skattepliktig intäkt,
11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring, 12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370),
13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket
  lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt
BASBELOPP enligt lagen
om allmän försäkring,
13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket
  lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt
PRISBASBELOPP enligt
lagen om allmän försäkring,
15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en vinstandelsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän för-
säkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning,
16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål från vilken enligt de fyra sista meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring skall bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst,
17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighetsförsäkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring som anges i 17,
19. ersättning enligt
 KAP  g
F¶RSTA STYCKET A L N P OCH R LAGEN OM ALLM¤N F¶RS¤KRING
19. ersättning enligt
 KAP  g
LAGEN OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERS PENSION.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp.
Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger
BAS
BELOPPET enligt lagen om allmän
försäkring.
Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger
PRIS
BASBELOPPET enligt lagen om all-
män försäkring.
I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.
 g
8
Vid bestämmande av underlaget för beräkning av
TILL¤GGSPEN
SIONSAVGIFT skall BORTSES FR¥N er-
sättningar som
INTE R¤KNAS SOM
inkomst av anställning enligt
 KAP  g TREDJE ELLER FJ¤RDE
Vid bestämmande av underlaget för beräkning av
¥LDERSPEN
SIONSAVGIFT skall ¤VEN MEDR¤KNAS
ersättningar som
UTG¶R inkomst av
anställning enligt
 KAP  g
F¶RSTA STYCKET  g F¶RSTA STYCKET
8
Senaste lydelse 1990:658.
STYCKET LAGEN 	 OM ALL M¤N F¶RS¤KRING. 6IDARE SKALL BORT SES FR¥N ERS¤TTNINGAR till arbets-
tagare som inte är svenska medborgare och som inte heller är bosatta här,
D¥ ERS¤TTNINGARNA AVSER
ARBETE UTOM RIKET
Vid bestämmande av underlaget för beräkning av annan avgift än
TILL¤GGSPENSIONSAVGIFT skall bortses
från ersättningar till arbetstagare som inte varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
) FR¥GA OM ARBETE
SOM HAR UTF¶RTS F¶R ANNANS R¤KNING UTAN ATT ANST¤LLNING F¶RELEGAT SKALL VID BER¤KNINGEN BORTSES FR¥N ER S¤TTNINGAR TILL PERSONER SOM VARIT BOSATTA UTOMLANDS OCH UTF¶RT AR BETET UTOM RIKET
ELLER  g F¶RSTA STYCKET LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION %RS¤TTNINGAR F¶R ARBETE UTANF¶R 3VERIGE till arbets-
tagare som inte är svenska medborgare och som inte heller är bosatta här,
SKALL INTE MEDR¤KNAS.
Vid bestämmande av underlaget för beräkning av annan avgift än
¥LDERSPENSIONSAVGIFT skall bortses FR¥N ERS¤TTNINGAR TILL ARBETSTAGARE SOM VID ¥RETS ING¥NG FYLLT  ¥R $ETSAMMA G¤LLER ersättningar till
arbetstagare som inte varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
 KAP.
 g
9
En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som anges i 3–5 §§ för varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift med 8
 procent,
1. sjukförsäkringsavgift med 8
 procent,
2.
FOLKPENSIONSAVGIFT MED  PRO
CENT,
2.
EFTERLEVANDEPENSIONSAVGIFT MED
 PROCENT,
3.
TILL¤GGSPENSIONSAVGIFT med
6,40 procent,
3.
¥LDERSPENSIONSAVGIFT med
6,40 procent,
4.
DELPENSIONSAVGIFT MED  PRO
CENT,
4.
F¶R¤LDRAF¶RS¤KRINGSAVGIFT MED
 PROCENT,
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent.
 g
10
Egenavgifter beräknas inte för år efter det då den försäkrade fyllt 65 år.
Andra avgifter än
TILL¤GGSPEN
SIONSAVGIFT betalas inte av den som
vid utgången av inkomståret inte var inskriven hos allmän försäk-
Egenavgifter i
ANNAN FORM ¤N
¥LDERSPENSIONSAVGIFT beräknas inte
för år efter det då den försäkrade fyllt 65 år.
Andra avgifter än
¥LDERSPEN
SIONSAVGIFT betalas inte av den som
vid utgången av inkomståret inte var inskriven hos allmän försäk-
9
Senaste lydelse 1997:938.
10
Senaste lydelse 1990:658.
ringskassa, utom för det fall att detta berott på att den försäkrade inte uppnått den ålder som enligt 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring krävs för inskrivning hos allmän försäkringskassa. Sådana avgifter betalas inte heller av den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspension enligt lagen om allmän försäkring eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nämnda lag.
ringskassa, utom för det fall att detta berott på att den försäkrade inte uppnått den ålder som enligt 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring krävs för inskrivning hos allmän försäkringskassa. Sådana avgifter betalas inte heller av den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspension enligt lagen om allmän försäkring eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nämnda lag.
4ILL¤GGSPENSIONSAVGIFT betalas
inte för det år då den försäkrade avlidit.
3¥DAN AVGIFT BETALAS INTE
HELLER D¥ DEN F¶RS¤KRADE F¶R HELA ¥RET UPPBURIT HEL ¥LDERSPENSION ENLIGT LAGEN OM ALLM¤N F¶RS¤KRING
LDERSPENSIONSAVGIFT betalas inte
för det år då den försäkrade avlidit.
Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget understiger 1 000 kronor.
 g
11
Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 1,
 och 6 utgörs av in-
komst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2
g och 2 a §
lagen om allmän försäkring skall även likställas andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 1 och
 6 utgörs av in-
komst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 och 2 a §
g
lagen om allmän försäkring skall även likställas andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2
 utgörs av inkomst
av annat förvärvsarbete som avses i
 KAP  g LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING.
Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2
OCH  utgörs av in-
komst av annat förvärvsarbete som avses i
 KAP  g LAGEN 	
OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION.
 g
12
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning för arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne under året inte uppgått till 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om ersättningen utgör inkomst av näringsverksamhet.
11
Senaste lydelse 1996:1066.
12
Senaste lydelse 1990:658.
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall vidare bortses från inkomst som avses
I  KAP  g
F¶RSTA STYCKET D	 LAGEN OM ALLM¤N F¶RS¤KRING
Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tilllämpliga delar bestämmelserna i
 KAP  g LAGEN OM ALLM¤N F¶R S¤KRING
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall vidare bortses från inkomst som avses
I  KAP  g
F¶RSTA STYCKET  LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tilllämpliga delar bestämmelserna i

 OCH  KAP LAGEN OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION.
 A g
1
Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av avgiftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med 9 000 kronor per år. Om den försäkrade under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från egenavgifterna medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda avdraget från egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år.
Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag får det sammanlagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets inkomster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga 42 600 kronor per år. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja avdraget får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på motsvarande sätt. Om handelsbolaget under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag från egenavgifterna högst med så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år.
Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse arbetsmarknadsavgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften,
FOLKPENSIONSAVGIFTEN DELPENSIONS AVGIFTEN och TILL¤GGSPENSIONSAV GIFTEN.
Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse arbetsmarknadsavgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften,
EFTERLEVANDEPENSIONSAVGIFTEN och F¶R¤LDRAF¶RS¤KRINGSAVGIFTEN
1
Senaste lydelse 1997:437.
 KAP
 g
1
Sjukförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av
1. kostnader för
ERS¤TTNING F¶R
SJUKV¥RD MM ENLIGT  KAP sjuk-
penning m.m. enligt 3 kap.,
F¶R¤LD
RAPENNINGF¶RM¥NER ENLIGT  KAP.,
folkpension i form av förtidspension enligt 7 kap. och rehabiliteringsersättning m.m. enligt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring
SAMT PENSIONSTILLSKOTT TILL F¶R
TIDSPENSION ENLIGT LAGEN 	 OM PENSIONSTILLSKOTT
1. kostnader för sjukpenning m.m. enligt 3 kap., folkpension i form av förtidspension enligt 7 kap
 F¶R PERSONER SOM HAR R¤TT
TILL TILL¤GGSPENSION I FORM AV F¶R TIDSPENSION ENLIGT  KAP TILL¤GGS PENSION I FORM AV F¶RTIDSPENSION ENLIGT  KAP och rehabilite-
ringsersättning m.m. enligt 22 kap.,
ALLT ENLIGT lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
 KOSTNADER ENLIGT LAGEN 	 OM ERS¤TTNING F¶R VISS F¶DELSEKONTROLLERANDE VERKSAMHET MM
 KOSTNADER F¶R F¶RM¥NER ENLIGT LAGEN 	 OM H¶GKOST NADSSKYDD VID K¶P AV L¤KEMEDEL MM
. Centrala studiestödsnämndens
kostnader med anledning av att sådana studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen (1973:349) inte skall återbetalas,
. Centrala studiestödsnämndens
kostnader med anledning av att sådana studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen (1973:349) inte skall återbetalas,
. vissa av de allmänna försäk-
ringskassornas förvaltningskostnader,
. vissa av de allmänna försäk-
ringskassornas förvaltningskostnader,
. kostnader enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
. kostnader enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
. den allmänna försäkringens
kostnader enligt lagen (1991:1047) om sjuklön.
. den allmänna försäkringens
kostnader enligt lagen (1991:1047) om sjuklön
OCH
 STATLIGA ¥LDERSPENSIONSAV GIFTER ENLIGT LAGEN 	 OM STATLIG ¥LDERSPENSIONSAVGIFT SOM BEL¶PER P¥ F¶RM¥NER SOM FINANSIE RAS MED SJUKF¶RS¤KRINGSAVGIFTEN
 g
&OLKPENSIONSAVGIFTER F¶RS TILL STATEN SOM BIDRAG TILL FINANSIE RINGEN AV FOLKPENSIONERINGEN ENLIGT
%FTERLEVANDEPENSIONSAVGIFTER F¶RS TILL STATEN F¶R FINANSIERING AV FOLKPENSION I FORM AV EFTERLEVAN
1
Senaste lydelse 1997:938.
LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶R S¤KRING
DEPENSION ENLIGT  KAP LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING OCH TILL¤GGSPENSION I FORM AV EFTERLEVANDEPENSION ENLIGT  KAP SAMMA LAG ¤NKEPENSION ENLIGT ¶VERG¥NGSBEST¤MMELSERNA TILL LAGEN 	 OM ¤NDRING I LAGEN OM ALLM¤N F¶RS¤KRING SAMT KOSTNADER F¶R F¶RVALTNING AV EFTERLEVANDE PENSION OCH ¤NKEPENSION
 g
2
!V influtna TILL¤GGSPENSIONSAV GIFTER förs  PROCENT till staten OCH  PROCENT PLACERAS P¥ KONTO HOS 2IKSG¤LDSKONTORET Återstoden förs
till
EN FOND BEN¤MND ! L L M ¤ N N A 0 E N S I O N S F O N D E N med vars
tillgångar kostnaderna för försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall täckas.
&ONDEN F¶R
VALTAS ENLIGT GRUNDER SOM RIKS DAGEN FASTST¤LLER S¤RSKILT.
&¶RDELNINGEN av influtna ¥LDERSPENSIONSAVGIFTER SKALL G¶RAS ENLIGT F¶LJANDE $EN ANDEL SOM BER¤KNAS UTG¶RA AVGIFTER F¶R IN KOMSTER SOM ¶VERSTIGER  F¶R H¶JDA PRISBASBELOPP ENLIGT  KAP  g LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING förs till staten. $EN AN DEL SOM BER¤KNAS MOTSVARA PEN SIONSR¤TT F¶R PREMIEPENSION F¶R SAMMA ¥R F¶RS TILL Riksgäldskon-
toret
F¶R TILLF¤LLIG F¶RVALTNING Åter-
stoden förs till
! L L M ¤ N N A P E N
S I O N S F O N D E N med vars till-
gångar kostnaderna för försäkringen för
INKOMSTPENSION OCH
TILL¤GGSPENSION ENLIGT LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION OCH tilläggspension I FORM AV ¥LDERSPENSION enligt
lagen om allmän försäkring skall täckas.
2EGERINGEN SKALL F¶R VARJE ¥R FASTST¤LLA DE ANDELAR SOM ANGES I F¶RSTA STYCKET EFTER F¶RSLAG FR¥N 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET 3KILLNADEN MELLAN BER¤KNADE BELOPP OCH DE BELOPP SOM SLUTLIGT FRAMR¤KNAS F¶R DET AKTUELLA ¥RET SKALL REGLERAS VID EN KOMMANDE ¶VERF¶RING
-EDEL SOM REGLERAS GENTEMOT STATEN SKALL BER¤KNAS MED S¥DAN R¤NTA SOM ANGES I  KAP  g SKATTEBETALNINGSLAGEN 	 OCH MEDEL SOM REGLERAS GENTEMOT 2IKSG¤LDSKONTORET MED S¥DAN AV
2
Senaste lydelse 1997:938.
KASTNING SOM ANGES I  KAP  g F¶RSTA STYCKET LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
 g
$ELPENSIONSAVGIFTER F¶RS TILL EN FOND BEN¤MND DELPENSIONSFONDEN MED VARS TILLG¥NGAR KOSTNADERNA F¶R PENSIONER ENLIGT LAGEN 	 OM DELPENSIONSF¶RS¤KRING OCH MOTSVARANDE ¤LDRE BEST¤MMELSER SKALL T¤CKAS &ONDEN F¶RVALTAS ENLIGT GRUNDER SOM RIKSDAGEN FASTST¤LLER S¤RSKILT
&¶R¤LDRAF¶RS¤KRINGSAVGIFTER F¶RS TILL STATEN F¶R FINANSIERING AV F¶R ¤LDRAPENNINGF¶RM¥NER ENLIGT  KAP LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING KOSTNADER F¶R F¶RVALT NING AV F¶R¤LDRAPENNINGF¶RM¥NER OCH F¶R FINANSIERING AV STATLIGA ¥LDERSPENSIONSAVGIFTER ENLIGT LAGEN 	 OM STATLIG ¥LDERS PENSIONSAVGIFT SOM BEL¶PER P¥ S¥DANA F¶RM¥NER
 g
3
Arbetsskadeavgifter förs till
EN
FOND BEN¤MND !RBETSSKADEFONDEN MED VARS TILLG¥NGAR KOSTNADERNA F¶R ersättningar enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser
SAMT F¶RVALTNINGSKOST
NADER SKALL T¤CKAS &ONDEN F¶R VALTAS ENLIGT GRUNDER SOM RIKS DAGEN FASTST¤LLER S¤RSKILT
Arbetsskadeavgifter förs till
STATEN F¶R FINANSIERING AV ersätt-
ningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser,
KOST
NADER F¶R F¶RVALTNING AV S¥DANA ERS¤TTNINGAR OCH F¶R FINANSIERING AV STATLIGA ¥LDERSPENSIONSAVGIFTER ENLIGT LAGEN 	 OM STATLIG ¥LDERSPENSIONSAVGIFT SOM BEL¶PER P¥ ERS¤TTNINGAR SOM FINANSIERAS MED ARBETSSKADEAVGIFTER
 g
4
Arbetsmarknadsavgifter förs till staten för finansiering av
1. arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,
2. kostnader för tillsyn av arbetslöshetskassornas utbetalning av arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor,
OCH
2. kostnader för tillsyn av arbetslöshetskassornas utbetalning av arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor,
3. utbildningsbidrag till
S¥DAN
deltagare i arbetsmarknadsutbildning
ENLIGT F¶RORDNINGEN 	
OM ARBETSMARKNADSUTBILDNING ELLER
yrkesinriktad rehabilitering
ENLIGT
F¶RORDNINGEN 	 OM DEN
3. utbildningsbidrag
I FORM AV
DAGPENNING till deltagare i arbets-
marknadsutbildning, yrkesinriktad rehabilitering
ELLER S¥DAN VERK
SAMHET F¶R UNGDOMAR MELLAN  OCH  ¥R SOM ANORDNAS AV EN
3
Senaste lydelse 1997:240.
4
Senaste lydelse 1997:249.
ARBETSMARKNADSPOLITISKA VERKSAM HETEN SOM uppfyller villkoren för
inkomstrelaterad ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring

KOMMUN UNDER F¶RUTS¤TTNING ATT DELTAGARNA uppfyller villkoren för
inkomstrelaterad ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring

 KOSTNADER ENLIGT L¶NEGARANTI LAGEN 	 OCH
 STATLIGA ¥LDERSPENSIONSAVGIFTER ENLIGT LAGEN 	 OM STATLIG ¥LDERSPENSIONSAVGIFT SOM BEL¶PER P¥ F¶RM¥NER SOM FINANSIERAS MED ARBETSMARKNADSAVGIFTER
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1, 4 och 5 §§ tillämpas i fråga om avgiftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999.
3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 och 3 §§ tillämpas på inkomster som uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den försäkrade inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
4. Äldre bestämmelser i 2 kap. 4 § första stycket 2 och 5 § andra stycket samt i 3 kap. 3 § första stycket gäller fortfarande för personer som är födda 1937 eller tidigare.
5. Under år 1999 skall influtna ålderspensionsavgifter enligt 4 kap. 3 § fördelas på så sätt att 7 procent förs till staten och 32 procent placeras på konto hos Riksgäldskontoret. Återstoden förs till Allmänna pensionsfonden.
6. Riksförsäkringsverket skall för åren 1995–1997 beräkna framkomna skillnader mellan gjorda överföringar och ett belopp som motsvarar summan av fastställda pensionsrätter för premiepension för dessa år. Reglering av framkomna skillnader skall göras senast i juni 1999. Sådan reglering avseende år 1998 skall göras senast i april 2000.
7. Under åren 1999 och 2000 skall vad som i 4 kap. 3 § sägs om vilka kostnader tillgångarna i den Allmänna pensionsfonden skall täcka också avse folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form av ålderspension enligt 12 kap. samma lag samt kostnader för förvaltning av sådan folkpension.
8. Har regeringen före utgången av år 1998 ingått överenskommelse med främmande makt avseende folk- och tilläggspension utgör vid tillämpningen av överenskommelsen från och med den 1 januari 1999 fem procentenheter av sjukförsäkringsavgiften finansiering av sådan pension.
2.8. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift
Härigenom föreskrivs att 2–4 och 6 §§ lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift1 skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
2
Den som uppbär sådan inkomst som avses i 3 § skall på avgiftsunderlaget för varje år betala allmän pensionsavgift med 6,95 procent
 !VGIFTEN AVRUNDAS TILL N¤RMAST HELA HUNDRATAL KRONOR !VGIFT SOM SLUTAR P¥  KRONOR AVRUNDAS TILL N¤RMAST L¤GRE HUNDRATAL KRONOR
Den som uppbär sådan inkomst som avses i 3 § skall på avgiftsunderlaget för varje år betala allmän pensionsavgift med 6,95 procent.
 g
3
Avgiften beräknas på sådan inkomst av anställning som avses i
 KAP  g LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING OCH sådan in-
komst av annat förvärvsarbete som avses i
 KAP  g nämnda lag om
den enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt kommunalskattelagen (1928:370). Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft
ATT BESTRIDA I INNEHAVD ANST¤LLNING,
i den
M¥N kostnaderna, minskade
med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor.
!VGIFTEN BER¤KNAS P¥ SUMMAN AV INKOMSTERNA TILL den del sum-
man
INTE överstiger SJU OCH EN HALV
gånger det förhöjda
BASBELOPPET
som anges i 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.
Avgiften beräknas
DELS på sådan
inkomst av anställning som avses i
 KAP LAGEN 	 OM IN KOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION DELS P¥ sådan inkomst av annat för-
värvsarbete som avses i
 KAP
nämnda lag om den enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt kommunalskattelagen (1928:370). Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren
HAR
haft
I ARBETET i den UTSTR¤CKNING
kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor.
6ID BER¤KNING AV AVGIFTEN BORT SES FR¥N INKOMST AV ANST¤LLNING OCH INKOMST AV ANNAT F¶RV¤RVS ARBETE till den del summan av in-
komsterna överstiger
 gånger
det förhöjda
PRISBASBELOPPET som
1
Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:936.
2
Senaste lydelse 1997:936. Ändringen innebär att andra stycket upphävs.
3
Senaste lydelse 1997:936.
anges i 1 kap. 6 §
	
lagen om allmän försäkring.
$¤R
VID SKALL I F¶RSTA HAND BORTSES FR¥N INKOMST AV ANNAT F¶RV¤RVSARBETE
!VGIFTEN AVRUNDAS TILL N¤RMAST HELA HUNDRATAL KRONOR !VGIFT SOM SLUTAR P¥  KRONOR AVRUNDAS TILL N¤RMAST L¤GRE HUNDRATAL KRONOR
 g
4
!VGIFT SKALL INTE BETALAS AV DEN SOM VID ¥RETS ING¥NG HAR FYLLT  ¥R
Avgift skall inte
HELLER betalas
av den som har sådana inkomster som avses i 3 §, om inkomsterna understiger 24 procent av det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Avgift skall inte betalas av den som har sådana inkomster som avses i 3 §, om inkomsterna understiger 24 procent av det
F¶R ¥RET
gällande
PRISBASBELOPPET enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring.
 g
5
Avgiften används till finansiering av försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Avgiften används till finansiering av försäkringen för
INKOMST
PENSION OCH TILL¤GGSPENSION ENLIGT LAGEN 	 OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION OCH tilläggs-
pension
I FORM AV ¥LDERSPENSION
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Avgiften förs till Allmänna pensionsfonden.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.
2. De nya bestämmelserna tillämpas på avgiftspliktig inkomst som uppbärs från och med den 1 januari 1999.
3. Den äldre bestämmelsen i 4 § första stycket gäller fortfarande för avgiftspliktiga som är födda år 1937 eller tidigare.
4. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
5. Under åren 1999 och 2000 används avgiften även för finansiering av folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om
4
Senaste lydelse 1997:936. Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.
5
Senaste lydelse 1997:936.
allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form av ålderspension enligt 12 kap. samma lag samt kostnader för förvaltning av sådan folkpension

2.9. Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 12 §, 22 kap. 1 och 12 §§ samt rubriken närmast före 16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 KAP
4 I L L ¤ G G S P E N S I O N S A V G I F T L D E R S P E N S I O N S A V G I F T O C H
A L L M ¤ N P E N S I O N S A V G I F T
 g
Vid
TILLGODOR¤KNING av pen-
sionspoäng enligt
 KAP  g
LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶R S¤KRING skall beräkningen av hur
stor del av
TILL¤GGSPENSIONSAV
GIFTEN som den skattskyldige har
betalat göras enligt följande.
Om betald preliminär skatt är minst lika stor som den slutliga skatten anses
HELA AVGIFTEN vara
BETALD Om betald preliminär skatt
understiger den slutliga skatten anses så stor del av det betalda beloppet avse
AVGIFT som mot-
svarar
HELA AVGIFTENS andel av den
slutliga skatten. Samtliga betalningar som görs under inkomståret och fram till tidpunkten för debitering av slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt skall beaktas.
Belopp som betalas efter den debitering som avses i andra stycket men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret anses som betalning av
OBETALD AVGIFT
till samma kvotdel som
OBETALD
AVGIFT utgör av den skattskyldiges
sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betalningen görs. Detsamma gäller om
AVGIFTEN debite-
rats på ett annat sätt än genom ett grundläggande beslut om slutlig skatt i fråga om belopp som be-
Vid
BER¤KNING av PENSIONSR¤TT
OCH pensionspoäng enligt  KAP LAGEN 	 OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION skall be-
räkningen av hur stor del av
¥LDERSPENSIONSAVGIFTEN OCH DEN ALLM¤NNA PENSIONSAVGIFTEN som
den skattskyldige har betalat göras enligt följande.
Om betald preliminär skatt är minst lika stor som den slutliga skatten anses
AVGIFTERNA vara TILL
FULLO BETALDA. Om betald prelimi-
när skatt understiger den slutliga skatten anses så stor del av det betalda beloppet avse
AVGIFTER som
motsvarar
AVGIFTERNAS andel av den
slutliga skatten. Samtliga betalningar som görs under inkomståret och fram till tidpunkten för debitering av slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt skall beaktas.
Belopp som betalas efter den debitering som avses i andra stycket men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret anses som betalning av
OBETALDA AV
GIFTER till samma kvotdel som DE OBETALDA AVGIFTERNA utgör av den
skattskyldiges sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betalningen görs. Detsamma gäller om
AV
GIFTERNA debiterats på ett annat sätt
än genom ett grundläggande beslut om slutlig skatt i fråga om belopp
talas före utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades.
Om
AVGIFTEN för visst inkomstår
sätts ned anses det belopp som har betalats ändå vara det som räknats fram enligt andra och tredje styckena.
!VGIFT som inte har betalats en-
ligt tredje stycket tas inte ut.
som betalas före utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades.
Om
AVGIFTERNA för visst in-
komstår sätts ned anses det belopp som har betalats ändå vara det som räknats fram enligt andra och tredje styckena.
!VGIFTER som inte har betalats
enligt tredje stycket tas inte ut.
 KAP
 g
Beslut av skattemyndigheten eller Riksskatteverket får, utom i de fall som avses i 2 §, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige. Beslut som myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos regeringen. Skattemyndighetens beslut får överklagas också av Riksskatteverket.
6ID ¶VERKLAGANDE AV beslut om
avgiftsunderlag för egenavgifter
G¤LLER   gg LAGEN 	 OM BER¤KNING AV PENSIONSGRUN DANDE INKOMST ENLIGT LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING
Beslut av skattemyndigheten eller Riksskatteverket får, utom i de fall som avses i 2 §, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige. Beslut som myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos regeringen. Skattemyndighetens beslut får,
UTOM I DE
FALL SOM AVSES I ANDRA STYCKET,
överklagas också av Riksskatteverket.
3KATTEMYNDIGHETENS beslut om
avgiftsunderlag för egenavgifter
F¥R ¶VERKLAGAS OCKS¥ AV 2IKSF¶R S¤KRINGSVERKET 6AD SOM S¤GS I DENNA LAG OM ¶VERKLAGANDE AV 2IKSSKATTEVERKET SKALL D¥ I ST¤LLET G¤LLA 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET 6ID S¥DANT ¶VERKLAGANDE G¤LLER DESS UTOM  KAP  g F¶RSTA OCH TREDJE STYCKENA LAGEN 	 OM IN KOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
 g
I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter gäller
 OCH  gg LAGEN
	 OM BER¤KNING AV PEN SIONSGRUNDANDE INKOMST ENLIGT LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶R S¤KRING
I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter gäller
 KAP  g F¶RSTA OCH
TREDJE STYCKENA LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2.10. Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att 46 § 1 mom., 48 § 2 mom., punkt 19 av anvisningarna till 23 §, punkt 7 av anvisningarna till 33 § och punkt 6 av anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
 MOM

Avdrag får efter yrkan-
de av den skattskyldige och med de begränsningar som anges i andra–fjärde styckena, göras för underskott av förvärvskälla som är hänförlig till aktiv näringsverksamhet enligt
 KAP  g LAGEN
	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING
 MOM
Avdrag får efter yrkande
av den skattskyldige och med de begränsningar som anges i andra– fjärde styckena, göras för underskott av förvärvskälla som är hänförlig till aktiv näringsverksamhet enligt
 KAP  g LAGEN 	
OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
Avdrag får göras med högst 100 000 kronor för underskott avseende det beskattningsår då den skattskyldige började bedriva förvärvskällan (startåret) och för vart och ett av de fyra närmast följande beskattningsåren. För underskott som ett visst år överstiger 100 000 kr medges inte avdrag enligt denna lag. Om förvärvskällan övergått till den skattskyldige från någon sådan närstående som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 §, får avdrag göras endast om den närstående hade varit berättigad till avdrag om han fortsatt att driva verksamheten. Sistnämnda begränsning gäller dock inte om övergången skett genom köp, byte eller därmed jämförligt förvärv från förälder eller far- eller morförälder.
Avdrag medges inte
1. skattskyldig som någon gång under de fem beskattningsår som närmast föregått startåret direkt eller indirekt bedrivit likartad verksamhet,
2. för underskott som belöper på kommanditdelägare eller sådan delägare i handelsbolag som i förhållande till övriga delägare i bolaget förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser i vidare mån än vad som anges i 18 § tredje stycket eller
3. i den mån avdrag för underskottet medgetts enligt 3 § 13 mom., 25 § 10 mom. eller 26 § 9 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, eller
4. för underskott i förvärvskälla i vilken ingår fastighet som på ägarens begäran räknas som näringsfastighet enligt 5 § sjunde stycket.
I fråga om förvärvskälla som uteslutande eller så gott som uteslutande avser litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet får avdrag göras utan beloppsbegränsning och även efter den i andra stycket angivna tiden. Härvid gäller följande. Avdrag får med iakttagande av föreskrifterna i tredje stycket 2 och 3 göras i den mån underskottet överstiger avdrag för underskott från närmast föregående beskattningsår. Ett villkor för
1
Senaste lydelse 1995:1624.
avdrag är dock att den skattskyldige under den period som omfattas av beskattningsåret och de tre närmast föregående beskattningsåren redovisat intäkter från verksamheten av någon betydenhet. Härvid beaktas även intäkter som hänförs till inkomstslaget tjänst.
 g
 MOM

Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under
hela beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag enligt följande.
Grundavdraget uppgår till 0,24
BAS
BELOPP för taxerad inkomst som
inte överstiger 1,86
BASBELOPP. För
taxerad inkomst som överstiger 1,86 men inte 3,04
BASBELOPP upp-
går grundavdraget till 0,24
BASBE
LOPP ökat med 25 procent av det
belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 1,86 men inte 2,89
BASBELOPP. För taxerad inkomst
som överstiger 3,04
BASBELOPP
uppgår grundavdraget till det belopp som enligt föregående mening utgår vid en taxerad inkomst på 3,04
BASBELOPP minskat med 10 procent
av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 3,04
BAS
BELOPP, dock lägst till 0,24 bas-
belopp.
Med
BASBELOPP avses BASBELOP
PET enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring för året före taxeringsåret.
Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt
 KAP
 g LAGEN OM ALLM¤N F¶RS¤KRING
och tjänst minskad med avdrag som avses i 46 §. I inkomst av tjänst inräknas därvid inte intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i. Som avdrag enligt 46 § räknas därvid inte avdrag som på grund av dispens enligt punkt 6 fjärde stycket av anvisningarna till
46 § grundas på inkomst av passiv näringsverksamhet eller intäkt som
Grundavdraget uppgår till 0,24
PRIS
BASBELOPP för taxerad inkomst som
inte överstiger 1,86
PRISBASBELOPP.
För taxerad inkomst som överstiger 1,86 men inte 3,04
PRIS
BASBELOPP uppgår grundavdraget
till 0,24
PRISBASBELOPP ökat med
25 procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 1,86 men inte 2,89
PRISBASBELOPP.
För taxerad inkomst som överstiger 3,04
PRISBASBELOPP uppgår
grundavdraget till det belopp som enligt föregående mening utgår vid en taxerad inkomst på 3,04
PRIS
BASBELOPP minskat med 10 procent
av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 3,04
PRISBAS
BELOPP, dock lägst till 0,24 PRIS BASBELOPP
Med
PRISBASBELOPP avses PRIS
BASBELOPPET enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring för året före taxeringsåret.
Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt
 KAP
 g LAGEN 	 OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION och tjänst
minskad med avdrag som avses i 46 §. I inkomst av tjänst inräknas därvid inte intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i. Som avdrag enligt 46 § räknas därvid inte avdrag som på grund av dispens enligt punkt 6 fjärde stycket av anvisningarna till 46 § grundas på inkomst av passiv nä-
2
Senaste lydelse 1996:1331.
avses i 32 § 1 mom. första stycket h.
ringsverksamhet eller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h.
Grundavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
!NVISNINGAR
till 23 §
19.3 Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till näringsverksamhet. Fysisk person får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att täcka på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverksamhet här i riket. Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som motsvarar den skattskyldiges inkomst av förvärvskällan, beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdraget, minskad med 1) sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 §,
2) intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt
 KAP
 g F¶RSTA STYCKET LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING.
Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 25 procent av underlaget, beräknat enligt tredje stycket. I fråga om sådana inkomster som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå till högst 20 procent.
2) intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt
 KAP    OCH  gg LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 25 procent av underlaget, beräknat enligt tredje stycket. I fråga om sådana inkomster
ELLER SKATTSKYLDIGA som
avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå till högst 20 procent.
Vad som har sagts i första–fjärde styckena gäller också för en fysisk person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning att bolaget har haft inkomst av näringsverksamhet här i riket. Avdrag enligt första och andra styckena skall därvid göras av delägaren.
Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § en medhjälpande make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den andra maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt för envar av makarna.
3
Senaste lydelse 1997:950.
Skattskyldig som har gjort avdrag enligt andra stycket skall vid självdeklarationen foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär.
till 33 §
7.4 Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till sådan intäkt av tjänst som enligt  KAP  g
LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶R S¤KRING utgör inkomst av annat
förvärvsarbete.
7. Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till sådan intäkt av tjänst som enligt
 KAP  g
LAGEN 	 OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION utgör in-
komst av annat förvärvsarbete.
Från sådan intäkt av tjänst medges dessutom avdrag med 25 procent eller, om den skattskyldige vid ingången av året före taxeringsåret fyllt 65 år eller inte fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension eller avlidit under året före taxeringsåret, med 20 procent av ett underlag beräknat enligt nästa stycke. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår.
Underlaget utgörs av sådan intäkt av tjänst som avses i första stycket minskad med andra från intäkten avdragsgilla kostnader än som avses i föregående stycke och med inkomst som avses i
 KAP
 g F¶RSTA STYCKET D LAGEN OM ALL M¤N F¶RS¤KRING
Underlaget utgörs av sådan intäkt av tjänst som avses i första stycket minskad med andra från intäkten avdragsgilla kostnader än som avses i föregående stycke och med inkomst som avses i
 KAP
 g F¶RSTA STYCKET  LAGEN OM IN KOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION.
till 46 §
6.5 Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om försäkringen ägs av den skattskyldige. Avdrag medges inte om försäkringen förvärvats genom bodelning under äktenskapet utan att mål om äktenskapsskillnad pågått. Avdraget får, tillsammans med avdrag för sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7, inte överstiga summan av
1. den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt
 KAP
 g LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING före avdrag enligt punkt
21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan
1. den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt
 KAP
 g LAGEN 	 OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION före avdrag
enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna
4
Senaste lydelse 1997:950.
5
Senaste lydelse 1996:1331.
pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och
till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och
2. inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i.
Avdraget beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst som avses i 1 och 2 och får uppgå till högst ett belopp som motsvarar hälften av det
BASBELOPP som en-
ligt lagen om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret och dessutom i fråga om
a. inkomst av aktiv näringsverksamhet till sammanlagt högst 25 procent av inkomsten före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda
BASBELOPP samt högst 20 procent
av den del av nyss nämnda inkomst som överstiger tjugo men inte fyrtio gånger nämnda
BASBE
LOPP,
b. inkomst av anställning om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning och inte är anställd i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 §
Avdraget beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst som avses i 1 och 2 och får uppgå till högst ett belopp som motsvarar hälften av det
PRISBASBELOPP som
enligt lagen
	 om allmän
försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret och dessutom i fråga om
a. inkomst av aktiv näringsverksamhet till sammanlagt högst 25 procent av inkomsten före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda
PRISBASBELOPP samt högst 20 pro-
cent av den del av nyss nämnda inkomst som överstiger tjugo men inte fyrtio gånger nämnda
PRIS
BASBELOPP,
b. inkomst av anställning om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning och inte är anställd i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 §
till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda
BASBELOPP samt högst 25 procent
av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inte trettio gånger nämnda
BASBELOPP eller
c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i, till högst 5 procent av den del av inkomsten som överstiger tio men inte tjugo gånger samma
BASBELOPP. – Avdrag enligt detta
stycke beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Om den skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverksamhet från mer än en förvärvskälla får avdrag beräknat enligt detta stycke inte överstiga det avdrag som kunnat göras om inkomsten varit hänförlig till en och samma förvärvskälla. Har den skattskyldige inkomster som kan grunda rätt till avdrag enligt detta stycke både i inkomstslaget näringsverksamhet och som allmänt avdrag skall den del av avdraget som beräknas på ett halvt
BASBE
LOPP fördelas efter respektive av-
dragsgrundande inkomsts andel av de sammanlagda avdragsgrundande inkomsterna.
till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda
PRISBASBELOPP samt högst 25 pro-
cent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inte trettio gånger nämnda
PRISBASBELOPP eller
c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i, till högst 5 procent av den del av inkomsten som överstiger tio men inte tjugo gånger samma
PRISBASBELOPP. – Avdrag enligt
detta stycke beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Om den skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverksamhet från mer än en förvärvskälla får avdrag beräknat enligt detta stycke inte överstiga det avdrag som kunnat göras om inkomsten varit hänförlig till en och samma förvärvskälla. Har den skattskyldige inkomster som kan grunda rätt till avdrag enligt detta stycke både i inkomstslaget näringsverksamhet och som allmänt avdrag skall den del av avdraget som beräknas på ett halvt
PRISBAS
BELOPP fördelas efter respektive
avdragsgrundande inkomsts andel av de sammanlagda avdragsgrundande inkomsterna.
Om särskilda skäl föreligger får skattemyndigheten efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring respektive inbetalning på pensionssparkonto får medges med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som inkomst endast av tjänst med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i men som i huvud-
Om särskilda skäl föreligger får skattemyndigheten efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring respektive inbetalning på pensionssparkonto får medges med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som inkomst endast av tjänst med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i men som i huvud-
sak saknar pensionsrätt i anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för skattskyldig som avses i andra stycket b. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 §. Har skattskyldig, som – själv eller genom förmedling av juridisk person – bedrivit näringsverksamhet, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på inkomst av kapital som är hänförlig till försäljning av förvärvskällan före avdraget, på inkomst av passiv näringsverksamhet enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster före avdraget samt på sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första stycket h. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit näringsverksamheten, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift och inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det
BASBE
LOPP som enligt lagen om allmän
försäkring bestämts för det år
sak saknar pensionsrätt i anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för skattskyldig som avses i andra stycket b. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 §. Har skattskyldig, som – själv eller genom förmedling av juridisk person – bedrivit näringsverksamhet, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på inkomst av kapital som är hänförlig till försäljning av förvärvskällan före avdraget, på inkomst av passiv näringsverksamhet enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster före avdraget samt på sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första stycket h. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit näringsverksamheten, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift och inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det
PRISBAS
BELOPP som enligt lagen om allmän
försäkring bestämts för det år
driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som inkomst av förvärvskällan i förekommande fall före avdraget, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter och sådan inkomst av kapital som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har skattemyndigheten enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till
31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger skattemyndigheten det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tilllämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Skattemyndighetens beslut i fråga som avses i detta stycke får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som inkomst av förvärvskällan i förekommande fall före avdraget, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter och sådan inkomst av kapital som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har skattemyndigheten enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till
31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger skattemyndigheten det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tilllämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Skattemyndighetens beslut i fråga som avses i detta stycke får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
Har skattskyldig erlagt avgift eller gjort inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 men har avdrag för avgiften eller inbetalningen helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift och gjord inbetalning sistnämnda år överstiger vad som anges i andra stycket.
Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift eller inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades eller inbetalningen skedde, får utnyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts.
Om avdrag medges enligt fjärde stycket sjätte meningen på grund av att aktier eller andelar i fåmansföretag avyttrats skall avdraget i första hand göras som allmänt avdrag. Avdraget begränsas till ett belopp motsvarande det lägsta av den del av vinsten vid avyttringen som tas upp som intäkt av tjänst och inkomsten av tjänst före avdraget. Till den del avdraget inte kan utnyttjas som allmänt avdrag får avdrag göras i inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. I det fall avdrag medges på grund av att andelar i fåmansägt handelsbolag avyttrats skall avdrag göras i inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.
2. Äldre bestämmelser i fjärde stycket punkt 19 av anvisningarna till
23 § och i andra stycket punkt 7 av anvisningarna till 33 § gäller fortfarande för personer som är födda år 1937 eller tidigare.
2.11. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
2
Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 24,26 procent på
 L¶N ELLER ANNAN ERS¤TTNING TILL ARBETSTAGARE SOM VID ¥RETS ING¥NG ¤R  ¥R ELLER ¤LDRE,
. ersättning som utfaller enligt
kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,
. avgångsersättning som an-
norledes än på grund av kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370),
. avgångsersättning som om-
fattas av s.k. trygghetsavtal,
. ersättning som UTG¥R enligt
Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten
MED  PRO
CENT P¥ L¶N ELLER ANNAN ERS¤TTNING
till
ARBETSTAGARE SOM VID ¥RETS
ING¥NG ¤R  ¥R ELLER ¤LDRE OCH I ¶VRIGT med 24,26 procent på
. ersättning som utfaller enligt
kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,
 avgångsersättning som an-
norledes än på grund av kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370),
. avgångsersättning som om-
fattas av s.k. trygghetsavtal,
 ersättning som UTGES enligt
1
Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688.
2
Senaste lydelse 1997:940.
gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till förtidspension eller till sjukbidrag,
. ersättning som UTG¥R på grund
av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen
UT
G¥R i form av engångsbelopp som
inte utgör kompensation för mistad inkomst,
. bidrag som en arbetsgivare
lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till förtidspension eller till sjukbidrag,
. ersättning som UTGES på
grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen
UT
GES i form av engångsbelopp som
inte utgör kompensation för mistad inkomst,
. bidrag som en arbetsgivare
lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig enligt denna lag, om inte denne är den som är skattskyldig till inkomstskatt för förmånen.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap.3–5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första stycket

och

Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket

skall bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap.3–5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första stycket 13 och
 g ANDRA STYCKET F¶RSTA
MENINGEN
Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket

skall bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som
inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger
BASBELOPPET enligt 1 kap.
6 § lagen om allmän försäkring.
inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger
PRISBASBELOPPET enligt
1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.
 g
3
En enskild person eller ett dödsbo skall för varje år till staten betala särskild löneskatt med 24,26 procent på inkomst enligt kommunalskattelagen (1928:370) av annan näringsverksamhet här i landet än sådan aktiv näringsverksamhet som avses
I  KAP  g F¶RSTA
STYCKET LAGEN 	 OM ALL M¤N F¶RS¤KRING (passiv närings-
verksamhet) samt,
OM DEN SKATT
SKYLDIGE F¶RE ¥RETS B¶RJAN FYLLT  ¥R ELLER INTE FYLLT  ¥R MEN UNDER HELA ¥RET UPPBURIT HEL ¥LDERSPENSION ELLER AVLIDIT UNDER ¥RET P¥ INKOMST SOM AVSES I  KAP  g ANDRA STYCKET LAGEN 	 OM SOCIALAVGIFTER SAMT VIDARE på
ersättning som
UTG¥R enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som avses i punkt 12 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen eller enligt sådan trygghetsförsäkring som avses i nämnda anvisningspunkt till den del ersättningen
UTG¥R i form av engångs-
belopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst.
3KATT BE
R¤KNAS INTE P¥ S¥DANA INKOMSTER F¶R VILKA DEN SKATTSKYLDIGE SKALL BETALA EGENAVGIFTER ENLIGT  KAP  g LAGEN OM SOCIALAVGIFTER. Be-
dömningen om näringsverksamhet är aktiv eller passiv görs för en förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.
En enskild person eller ett dödsbo skall för varje år till staten betala särskild löneskatt med 24,26 procent på inkomst enligt kommunalskattelagen (1928:370) av annan näringsverksamhet här i landet än sådan aktiv näringsverksamhet som avses i
 KAP  g LAGEN
	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION (passiv näringsverk-
samhet) samt på ersättning som
UTGES enligt sådan avtalsgrupp-
sjukförsäkring som avses i punkt 12 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen eller enligt sådan trygghetsförsäkring som avses i nämnda anvisningspunkt till den del ersättningen
UTGES i
form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst.
/M EN SKATTSKYLDIG F¶RE
¥RETS B¶RJAN HAR FYLLT  ¥R ELLER INTE HAR FYLLT  ¥R MEN UNDER HELA ¥RET UPPBURIT HEL ¥LDERSPENSION SKALL S¤RSKILD L¶NESKATT BETALAS MED  PROCENT ELLER OM EN SKATTSKYLDIG AVLIDIT UNDER ¥RET MED  PROCENT P¥ INKOMST SOM AVSES I  KAP  g ANDRA STYCKET LAGEN 	 OM SOCIALAV GIFTER Bedömningen om närings-
verksamhet är aktiv eller passiv görs för en förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.
3
Senaste lydelse 1997:940.
Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.
Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas på lön eller annan ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999.
3. Den nya bestämmelsen i 2 § tillämpas på inkomst som uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
4. Äldre bestämmelser i 1 och 2 §§ gäller fortfarande för personer som är födda 1937 eller tidigare.
2.12. Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden1
DELS att 1–4 §§ skall ha följande lydelse, DELS att rubriken närmast före 44 § skall lyda ”V Anmälningsskyldig-
het” och att rubriken närmast före 45 § skall lyda ”VI Sammanställning och redovisning”,
DELS att det i lagen skall föras in nio nya paragrafer, 43 a–43 i §§, samt
närmast före 43 a § en ny rubrik av följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g 2
De penningmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter och 6 § lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift skall föras till Allmänna pensionsfonden, skall förvaltas av första–sjätte fondstyrelserna.
Bestämmelser om första–tredje fondstyrelserna
FINNS i 2–16, 21–
25, 44 och 45 §§
SAMT om fjärde–
sjätte fondstyrelserna i 26, 28–37, 39 och 43 45 §§.
$E MEDEL SOM ENLIGT  KAP  g LAGEN 	 OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION F¶RS TILL 0REMIESPARFONDEN INOM !LLM¤NNA PENSIONSFONDEN SKALL F¶RVALTAS AV SJUNDE FONDSTYRELSEN
Bestämmelser
FINNS om första–
tredje fondstyrelserna i 2–16, 21– 25, 44 och 45 §§, om fjärde–sjätte fondstyrelserna i 26, 28–37, 39, 43,
 och 45 §§ SAMT OM SJUNDE FONDSTYRELSEN I  A  gg.
 g
3
Riksförsäkringsverket
SKALL varje
år överföra
!V DE MEDEL SOM AVSES I  g F¶RSTA STYCKET SKALL Riksförsäk-
ringsverket varje år överföra
TILL
1.
TILL första fondstyrelsens för-
valtning
TILL¤GGSPENSIONSAVGIFTER
som erläggs av staten, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter samt av bolag, föreningar och stiftelser, i vilka staten, kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter har ett bestämmande inflytande,
2.
TILL andra fondstyrelsens för-
1. första fondstyrelsens förvaltning
¥LDERSPENSIONSAVGIFTER som
erläggs av staten, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter samt av bolag, föreningar och stiftelser, i vilka staten, kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter har ett bestämmande inflytande,
2. andra fondstyrelsens förvalt-
1 Lagen omtryckt 1991:1857
.
2
Senaste lydelse 1997:952.3 Senaste lydelse 1997:1034.
valtning
TILL¤GGSPENSIONSAVGIFTER
som erläggs av andra arbetsgivare än som har nämnts under 1,
S¥VITT
DE AVSER ETT AVGIFTSUNDERLAG SOM
per år överstiger 240 gånger det
BASBELOPP som gäller enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
SAMT
3.
TILL tredje fondstyrelsens för-
valtning övriga
TILL¤GGSPENSIONS
AVGIFTER,
4.
TILL första–tredje fondstyrel-
sernas förvaltning pensionsavgifter enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift fördelade på respektive fondstyrelse med en andel som motsvarar den andel av
TILL¤GGSPENSIONSAVGIFTERNA som förs
till var och en av fondstyrelserna.
ning
¥LDERSPENSIONSAVGIFTER som
erläggs av andra arbetsgivare än
DE
som har nämnts under 1,
OM AV
GIFTSUNDERLAGET per år överstiger
240 gånger det
PRISBASBELOPP som
gäller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

3. tredje fondstyrelsens förvaltning övriga
¥LDERSPENSIONSAVGIF-
TER,
4. första–tredje fondstyrelsernas förvaltning pensionsavgifter enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift fördelade på respektive fondstyrelse med en andel som motsvarar den andel av
¥LDERSPEN
SIONSAVGIFTERNA som förs till var
och en av fondstyrelserna.
Vad som sägs i första stycket 1–4 gäller med den begränsning som följer av bestämmelserna i 26 § om fjärde och femte fondstyrelsernas rätt att rekvirera medel hos Riksförsäkringsverket

Till varje fondstyrelses förvaltning skall också hänföras avkastningen av de medel som styrelsen förvaltar.
 g
Pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter avseende
F¶RS¤KRINGEN för tilläggs-
pension skall, i den mån andra medel inte står till förfogande, betalas genom tillskott som riksförsäkringsverket erhåller från fondstyrelserna. De medel som behövs för ett kalenderår skall tillskjutas av varje fondstyrelse i förhållande till de avgifter som under det närmast föregående året har överförts till dess förvaltning.
Pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter avseende
F¶RS¤KRING för INKOMST
PENSION OCH tilläggspension ENLIGT LAGEN 	 OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION SAMT F¶R S¤KRING F¶R TILL¤GGSPENSION I FORM AV ¥LDERSPENSION ENLIGT LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING
skall, i den mån andra medel inte står till förfogande, betalas genom tillskott som Riksförsäkringsverket erhåller från fondstyrelserna. De medel som behövs för ett kalenderår skall tillskjutas av varje fondstyrelse i förhållande till de avgifter som under det närmast föregående året har överförts till dess förvaltning.
Varje fondstyrelse skall med de medel som den förvaltar betala kostnaderna för dess verksamhet och för revision av dess förvaltning.
 g
4
Varje fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av regeringen. Av ledamöterna utses
i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräder kommunerna och landstingskommunerna, och tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare,
i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, en efter förslag av sammanslutningar som företräder konsumentkooperationen och fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare samt
i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare och två efter förslag av sammanslutningar som företräder personer vilka erlägger egenavgifter för
TILL¤GGSPENSION
i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare och två efter förslag av sammanslutningar som företräder personer vilka erlägger egenavgifter för
¥LDERSPENSION
Om förslag inte avges, förordnar regeringen ledamöter ändå. För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.
Ledamöter och suppleanter skall vara bosatta i Sverige och får inte vara underåriga eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Ledamöter och suppleanter skall vara bosatta i Sverige och får inte vara underåriga,
I KONKURS, UNDER
KASTADE N¤RINGSF¶RBUD eller ha
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
)6 3JUNDE FONDSTYRELSEN
 A g
3JUNDE FONDSTYRELSEN SKALL F¶R VALTA EN S¤RSKILD FOND INOM !LL M¤NNA PENSIONSFONDEN 0REMIE SPARFONDEN
&ONDEN SKALL F¶RVALTAS F¶R DE ¤NDAM¥L SOM FRAMG¥R AV BEST¤M MELSERNA OM PREMIEPENSION I LAGEN 	 OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION &OND STYRELSEN SKALL I SIN F¶RVALTNING HANDLA UTESLUTANDE I PENSIONSSPA RARNAS INTRESSE
&ONDSTYRELSEN SKALL TA EMOT MEDEL TILL OCH BETALA UT MEDEL FR¥N FONDEN ENLIGT DE ANVISNINGAR SOM
4
Senaste lydelse 1988:1301.
0REMIEPENSIONSMYNDIGHETEN L¤M NAR
 B g
0REMIESPARFONDEN SKALL VARA IN DELAD I FONDANDELAR !LLA FOND ANDELAR SKALL VARA LIKA STORA
6¤RDET AV EN FONDANDEL ¤R FONDENS V¤RDE DELAT MED ANTALET FONDANDELAR &ONDENS TILLG¥NGAR SKALL V¤RDERAS MED LEDNING AV G¤LLANDE MARKNADSV¤RDE &OND STYRELSEN SKALL DAGLIGEN BER¤KNA FONDANDELSV¤RDET OCH UNDERR¤TTA 0REMIEPENSIONSMYNDIGHETEN OM V¤RDET
.¤R MEDEL TILLF¶RS FONDEN SKALL FONDSTYRELSEN UTF¤RDA FONDANDELAR TILL 0REMIEPENSIONSMYNDIGHETEN .¤R MEDEL BETALAS UR FONDEN SKALL DET SKE GENOM INL¶SEN AV FOND ANDELAR
 C g
&ONDSTYRELSEN SKALL F¶RVALTA FONDMEDLEN S¥ ATT DEN TOTALA RISK NIV¥N ¤R L¥G SAMTIDIGT SOM MED LEN GER S¥ GOD AVKASTNING SOM M¶JLIGT
&ONDSTYRELSEN F¥R INTE F¶RV¤RVA S¥ M¥NGA AKTIER I ETT SVENSKT AKTIE BOLAG ATT R¶STETALET F¶R DEM TILL SAMMANS MED FONDSTYRELSENS ¶VRIGA AKTIER I SAMMA BOLAG ¶VER STIGER FEM PROCENT AV R¶STETALET F¶R SAMTLIGA AKTIER I BOLAGET
 D g
&ONDSTYRELSEN F¥R R¶STA F¶R AK TIER SOM DEN F¶RV¤RVAT TILL 0REMIE SPARFONDEN ENDAST N¤R KRAVET P¥ AVKASTNING ENLIGT  C g F¶RSTA STYCKET ELLER BEHOVET ATT TRYGGA PLACERINGARNAS S¤KERHET INTE KAN TILLGODOSES P¥ ANNAT S¤TT
 E g
&¶LJANDE BEST¤MMELSER I LAGEN 	 OM V¤RDEPAPPERS FONDER OCH F¶RESKRIFTER SOM HAR
MEDDELATS MED ST¶D AV DESSA BE ST¤MMELSER SKALL G¤LLA F¶R F¶RVALT NINGEN AV 0REMIESPARFONDEN
A g OM SKYLDIGHET F¶R REVISOR ATT ANM¤LA VISSA F¶RH¥LLANDEN TILL &INANSINSPEKTIONEN
 g OM F¶RBUD F¶R VISSA PERSO NER MED INSYNSST¤LLNING ATT HANDLA MED EN V¤RDEPAPPERSFOND
 OCH  gg OM UPPR¤TTANDE
OCH GODK¤NNANDE AV FONDBEST¤M MELSER
 g OM F¶RETR¤DARE F¶R AN
DELS¤GARNA I EN V¤RDEPAPPERSFOND MM
 g F¶RSTA STYCKET   OCH
ANDRA STYCKET OM F¶RBUD MOT ATT TA UPP L¥N MM
  gg  g F¶RSTA STYCKET  OCH  SAMT   gg OM PLACERING AV MEDEL I EN V¤RDEPAPPERSFOND
  gg OM INFORMATION OM
EN V¤RDEPAPPERSFOND
 g F¶RSTA STYCKET OM INL¶SEN
AV FONDANDELAR OCH
 g OM SKADEST¥ND 6ID TILL¤MPNINGEN AV DE BE ST¤MMELSER OCH F¶RESKRIFTER SOM ANGES I F¶RSTA STYCKET SKALL 0REMIE SPARFONDEN ANSES SOM EN V¤RDE PAPPERSFOND OCH 0REMIEPENSIONS MYNDIGHETEN SOM FONDANDELS¤GARE 6AD SOM S¤GS OM FONDBOLAG SKALL AVSE SJUNDE FONDSTYRELSEN
2EGERINGEN ELLER DEN MYNDIGHET SOM REGERINGEN BEST¤MMER F¥R UTOM S¥VITT AVSER  g OM SKADE ST¥ND MEDGE UNDANTAG FR¥N DE BEST¤MMELSER SOM ANGES I F¶RSTA STYCKET %TT BESLUT ENLIGT DETTA STYCKE SOM MEDDELATS AV EN ANNAN MYNDIGHET ¤N REGERINGEN F¥R ¶VERKLAGAS HOS ALLM¤N F¶RVALT NINGSDOMSTOL 0R¶VNINGSTILLST¥ND KR¤VS VID ¶VERKLAGANDE TILL KAM MARR¤TTEN
 F g
&ONDSTYRELSEN SKALL BEST¥ AV SJU LEDAM¶TER SOM F¶RORDNAS AV
REGERINGEN !V LEDAM¶TERNA F¶R ORDNAS EN TILL ORDF¶RANDE OCH EN TILL VICE ORDF¶RANDE
/M EN LEDAMOT ENTLEDIGAS ELLER AVLIDER ELLER OM HANS UPPDRAG AV ANNAT SK¤L UPPH¶R UNDER DEN TID F¶R VILKEN HAN BLIVIT F¶RORDNAD SKALL EN NY LEDAMOT F¶RORDNAS I HANS ST¤LLE F¶R DEN ¥TERST¥ENDE TIDEN
 G g
&ONDSTYRELSEN SKALL ING¥ SAMAR BETSAVTAL ENLIGT  KAP  g F¶RSTA STYCKET  LAGEN 	 OM IN KOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION MED 0REMIEPENSIONSMYNDIGHETEN SAMT G¶RA DE ¥TAGANDEN SOM ANGES I SAMMA STYCKE   OCH 
 H g
&ONDSTYRELSEN SKALL ST¥ UNDER TILLSYN AV &INANSINSPEKTIONEN &¶R TILLSYNEN G¤LLER BEST¤MMELSERNA I   OCH  gg LAGEN 	 OM V¤RDEPAPPERSFONDER OCH DE F¶RESKRIFTER SOM HAR MEDDELATS I ANSLUTNING TILL DESSA BEST¤MMELSER
6ID TILL¤MPNINGEN AV DE BE ST¤MMELSER OCH F¶RESKRIFTER SOM ANGES I F¶RSTA STYCKET SKALL VAD SOM S¤GS OM FONDBOLAG AVSE SJUNDE FONDSTYRELSEN
 I g
"EST¤MMELSERNA I  g ANDRA STYCKET  g FJ¤RDE STYCKET  g F¶RSTA OCH ANDRA STYCKENA   gg  g TREDJE OCH FJ¤RDE STYCKENA  OCH  A SAMT   gg G¤LLER OCKS¥ I FR¥GA OM SJUNDE FOND STYRELSEN
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Under åren 1999 och 2000 skall pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter avseende också folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form av ålderspension enligt 12 kap. samma lag, i den mån andra medel inte står till förfogande, betalas genom
tillskott som Riksförsäkringsverket erhåller från första–tredje fondstyrelserna. De medel som behövs för ett kalenderår skall tillskjutas av varje fondstyrelse i förhållande till de avgifter som under det närmast föregående året har överförts till dess förvaltning.
3. Första–tredje fondstyrelserna skall till Riksgäldskontoret överföra 45 miljarder kronor under år 1999 och 45 miljarder kronor under år 2000. Beloppen skall överföras med lika stora andelar den 31 mars, den 30 juni, den 30 september och den 31 december respektive år. Varje fondstyrelse skall bidra till överföringarna i förhållande till det totala marknadsvärdet vid utgången av närmast föregående räkenskapsår av de tillgångar som styrelsen förvaltar

2.13. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)1
DELS att 7 kap. 7 § skall ha följande lydelse, DELS att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 9 kap. 25 §, av
följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 KAP
 g 2
Sekretess gäller hos allmän försäkringskassa, Riksförsäkringsverket och domstol i ärende enligt lagstiftningen om allmän försäkring eller arbetsskadeförsäkring eller om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild, eller om läkarvårdsersättning eller ersättning för sjukgymnastik, för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Samma sekretess gäller hos annan myndighet på vilken det ankommer att handlägga ärende enligt lagstiftning som nu har nämnts. I fråga om myndighet som anges i 8 § gäller dock bestämmelserna där.
Sekretess gäller hos allmän försäkringskassa,
0REMIEPENSIONSMYN
DIGHETEN Riksförsäkringsverket
och domstol i ärende enligt lagstiftningen om allmän försäkring,
INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
eller arbetsskadeförsäkring eller om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild, eller om läkarvårdsersättning eller ersättning för sjukgymnastik, för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Samma sekretess gäller hos annan myndighet på vilken det ankommer att handlägga ärende enligt lagstiftning som nu har nämnts. I fråga om myndighet som anges i 8 § gäller dock bestämmelserna där.
Sekretess enligt första stycket gäller också i förhållande till en vårdeller behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotillstånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom.
Sekretess gäller hos myndighet som avses i första stycket för anmälan eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer för att den som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
1
Lagen omtryckt 1992:1474.
2
Senaste lydelse 1993:1661.
Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lagstiftningen om allmän försäkring och lagstiftningen om sjuklön.
Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lagstiftningen om allmän försäkring,
LAGSTIFT
NINGEN OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERS PENSION och lagstiftningen om
sjuklön.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år eller, i fall som avses i tredje stycket, i högst femtio år.
 KAP
 g
3EKRETESS G¤LLER HOS EN ALLM¤N F¶RS¤KRINGSKASSA 0REMIEPENSIONS MYNDIGHETEN 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET OCH DOMSTOL I ¤RENDE ENLIGT LAGSTIFTNINGEN OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION F¶R UPPGIFT OM
 HUR PREMIEPENSIONSMEDEL HAR PLACERATS F¶R EN ENSKILDS R¤KNING OM DET INTE ST¥R KLART ATT UPPGIFTEN KAN R¶JAS UTAN ATT HAN ELLER HON LIDER MEN OCH
 VAD EN PENSIONSSPARARE HAR BEST¤MT OM EFTERLEVANDESKYDD EN LIGT  KAP LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
5TAN HINDER AV SEKRETESS F¥R UPPGIFT L¤MNAS TILL ENSKILD ENLIGT VAD SOM F¶RESKRIVS I LAGSTIFTNINGEN OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
3EKRETESS ENLIGT F¶RSTA STYCKET  G¤LLER INTE SEDAN PENSIONSSPARAREN HAR AVLIDIT
) FR¥GA OM UPPGIFT I ALLM¤N HANDLING G¤LLER SEKRETESSEN I H¶GST SJUTTIO ¥R
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2.14. Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsregisterlagen (1997:934)
Härigenom föreskrivs att 1–3, 9 och 11–15 §§socialförsäkringsregisterlagen (1997:934) skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
Denna lag gäller personregister för sådan verksamhet i fråga om socialförsäkringsförmåner samt andra förmåner och ersättningar som enligt lag eller förordning eller särskilt beslut av regeringen ankommer på de allmänna försäkringskassorna eller Riksförsäkringsverket (socialförsäkringsregister).
Denna lag gäller personregister för sådan verksamhet i fråga om socialförsäkringsförmåner samt andra förmåner och ersättningar som enligt lag eller förordning eller särskilt beslut av regeringen ankommer på de allmänna försäkringskassorna
 0REMIEPENSIONSMYN
DIGHETEN eller Riksförsäkringsverket
(socialförsäkringsregister).
Med personregister förstås detsamma som i datalagen (1973:289).
 g
De allmänna försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket får föra socialförsäkringsregister enligt denna lag för de ändamål som anges i 3 §.
De allmänna försäkringskassorna

0REMIEPENSIONSMYNDIGHETEN och
Riksförsäkringsverket får föra socialförsäkringsregister enligt denna lag för de ändamål som anges i 3 §.
 g
De allmänna försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket får använda socialförsäkringsregister för
De allmänna försäkringskassorna
 0REMIEPENSIONSMYNDIGHETEN
och Riksförsäkringsverket får använda socialförsäkringsregister för
1. handläggning av ärenden som omfattas av 1 § första stycket,
2. förberedande åtgärder för handläggning enligt 1, samt
3. uppföljning, utvärdering, tillsyn och framställning av statistik avseende verksamhet enligt 1 och 2.
 g
Utan hinder av de begränsningar som följer av 7 och 8 §§ får följande uppgifter registreras i fråga om avgöranden av domstol, Riksförsäkringsverket eller allmän försäkringskassa i ärenden som omfattas av 1 § första stycket:
Utan hinder av de begränsningar som följer av 7 och 8 §§ får följande uppgifter registreras i fråga om avgöranden av domstol, Riksförsäkringsverket
 0REMIEPEN
SIONSMYNDIGHETEN eller allmän för-
säkringskassa i ärenden som omfattas av 1 § första stycket:
1. utgången,
2. de bestämmelser som har tillämpats, och
3. huruvida avgörandet har överklagats.
 g
Socialförsäkringsregister som förs särskilt för en allmän försäkringskassa eller ett lokalt organ inom denna eller för Riksförsäkringsverket för handläggning av ärenden får innehålla handlingar som har kommit in eller framställts i ett ärende. För uppgifter i sådana handlingar gäller inte de begränsningar som följer av 7–10 §§, om uppgifterna har lämnats i ärendet eller behövs för handläggningen av detta.
Socialförsäkringsregister som förs särskilt för en allmän försäkringskassa eller ett lokalt organ inom denna
 F¶R 0REMIEPEN
SIONSMYNDIGHETEN eller för Riks-
försäkringsverket för handläggning av ärenden får innehålla handlingar som har kommit in eller framställts i ett ärende. För uppgifter i sådana handlingar gäller inte de begränsningar som följer av 7–10 §§, om uppgifterna har lämnats i ärendet eller behövs för handläggningen av detta.
 g
Socialförsäkringsregister får genom sambearbetning tillföras
1. uppgifter från andra socialförsäkringsregister, och
2. uppgifter som lämnas till en allmän försäkringskassa eller Riksförsäkringsverket med stöd av en särskild bestämmelse i lag eller förordning om lämnande av uppgifter.
2. uppgifter som lämnas till en allmän försäkringskassa
 0REMIE
PENSIONSMYNDIGHETEN eller Riks-
försäkringsverket med stöd av en särskild bestämmelse i lag eller förordning om lämnande av uppgifter.
Av föreskrifter i lag eller förordning eller av beslut av Datainspektionen kan följa att socialförsäkringsregister genom sambearbetning får tillföras uppgifter utöver vad som anges i första stycket.
 g
Registeransvariga för socialförsäkringsregister som förs gemensamt för Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna är verket samt varje försäkringskassa när det gäller behandling av uppgifter hos den försäkringskassan. För register som förs särskilt för en allmän försäkringskassa eller ett lokalt organ inom denna är försäkringskassan registeransvarig. Riksförsäkringsverket är registeransvarigt för
Registeransvariga för socialförsäkringsregister som förs gemensamt för Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna är verket samt varje försäkringskassa när det gäller behandling av uppgifter hos den försäkringskassan. För register som förs särskilt för en allmän försäkringskassa eller ett lokalt organ inom denna är försäkringskassan registeransvarig.
0REMIEPENSIONS
MYNDIGHETEN ¤R REGISTERANSVARIG
socialförsäkringsregister som förs särskilt för verket.
F¶R SOCIALF¶RS¤KRINGSREGISTER SOM F¶RS S¤RSKILT F¶R MYNDIGHETEN
Riksförsäkringsverket är registeransvarigt för socialförsäkringsregister som förs särskilt för verket.
 g
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna får ha direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister som förs gemensamt för verket och försäkringskassorna.
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna får ha direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister som förs gemensamt för verket och försäkringskassorna.
/M DET BEH¶VS
F¶R ¤NDAM¥L SOM AVSES I  g  ELLER  F¥R ¤VEN 0REMIEPENSIONSMYNDIG HETEN HA DIREKT ¥TKOMST TILL ETT S¥DANT REGISTER MED UNDANTAG F¶R S¥DANA HANDLINGAR SOM AVSES I  g
Direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister som förs särskilt för en allmän försäkringskassa får endast den försäkringskassan ha. Om ett register förs särskilt för ett lokalt organs verksamhetsområde inom försäkringskassan får dock endast det lokala organet ha direkt åtkomst till uppgifterna.
$IREKT ¥TKOMST TILL UPPGIFTER I SOCIALF¶RS¤KRINGSREGISTER SOM F¶RS S¤RSKILT F¶R 0REMIEPENSIONSMYN DIGHETEN F¥R ENDAST MYNDIGHETEN HA /M DET BEH¶VS F¶R ¤NDAM¥L SOM AVSES I  g  ELLER  F¥R DOCK ¤VEN EN ALLM¤N F¶RS¤KRINGSKASSA OCH 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET HA DIREKT ¥TKOMST TILL ETT S¥DANT REGISTER MED UNDANTAG F¶R S¥DANA HANDLINGAR SOM AVSES I  g
Direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister som förs särskilt för Riksförsäkringsverket får endast verket ha. Om det behövs för ändamål som avses i 3 § 1 eller 2 får dock även en allmän försäkringskassa ha direkt åtkomst till ett sådant register med undantag för sådana handlingar som avses i 11 §.
Direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister som förs särskilt för Riksförsäkringsverket får endast verket ha. Om det behövs för ändamål som avses i 3 § 1 eller 2 får dock även en allmän försäkringskassa
OCH
0REMIEPENSIONSMYNDIGHETEN ha
direkt åtkomst till ett sådant register med undantag för sådana handlingar som avses i 11 §.
Behörighet för direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister enligt första–
TREDJE styckena
får endast ges till den som behöver ha tillgång till uppgifterna för att kunna utföra sitt arbete.
Behörighet för direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister enligt första–
FJ¤RDE styckena
får endast ges till den som behöver ha tillgång till uppgifterna för att kunna utföra sitt arbete.
 g
Statens löne- och pensionsverk och det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpensioner får, i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, ha direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister för de ändamål som anges i 4 §. Bestämmelserna i 14 §
FJ¤RDE stycket
gäller också för pensionsverket och det gemensamma organet.
Statens löne- och pensionsverk och det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpensioner får, i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, ha direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister för de ändamål som anges i 4 §. Bestämmelserna i 14 §
FEMTE stycket
gäller också för pensionsverket och det gemensamma organet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2.15. Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
1
Denna lag äger tillämpning på avtal, varigenom försäkring meddelas av någon som driver försäkringsrörelse.
Lagen gäller inte återförsäkring eller försäkring som avses i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, lagen (1991:1047) om sjuklön eller lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader.
Lagen gäller inte återförsäkring eller försäkring som avses i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
LAGEN 	 OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION
lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, lagen (1991:1047) om sjuklön eller lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader.
Lagen tillämpas inte på försäkringar som avses i konsumentförsäkringslagen (1980:38). I förhållande till annan än försäkringstagaren tilllämpas dock 25, 54–58, 86–88, 95 och 96 samt 122 och 123 §§ även i fråga om sådana försäkringar. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser gäller även 3 § första stycket.
Lagen tillämpas inte heller på trafikförsäkringar i den mån annat följer av trafikskadelagen (1975:1410) eller på patientförsäkringar i den mån annat följer av patientskadelagen (1996:799).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Senaste lydelse 1997:243.
2.16. Förslag till lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder
Härigenom föreskrivs i fråga om reglementet (1961:265) angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder
DELS att 2 §1 skall upphöra att gälla, DELS att rubriken till reglementet (1961:265) angående
förvaltningen av
Riksförsäkringsverkets fonder skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
2EGLEMENTE ANG¥ENDE F¶RVALT
NINGEN AV 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKETS FONDER
,AG MED REGLEMENTE F¶R F¶RVALT
NINGEN AV 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKETS FONDER
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1
Senaste lydelse 1981:698.
2.17. Förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1969:205) om pensionstillskott skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
1
Vid tillämpning av 3 § skall, då pensionspoäng enligt
 KAP  g
F¶RSTA STYCKET LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING på grund av under-
låten eller bristande avgiftsbetalning inte tillgodoräknats den försäkrade till fullo, hänsyn tas till den tilläggspension, som skulle ha utgetts om full avgift
ERLAGTS. Där-
vid skall inte beaktas sådan tilläggspension i form av änkepension, omställningspension eller särskild efterlevandepension som skulle ha utgetts om full avgift
ERLAGTS.
Vid tillämpning av 3 § skall, då pensionspoäng enligt
 KAP  g
LAGEN 	 OM INKOMSTGRUN DAD ¥LDERSPENSION på grund av
underlåten eller bristande avgiftsbetalning inte tillgodoräknats den försäkrade till fullo, hänsyn tas till den tilläggspension, som skulle ha utgetts om full avgift
BETALATS. Där-
vid skall inte beaktas sådan tilläggspension i form av änkepension, omställningspension eller särskild efterlevandepension som skulle ha utgetts om full avgift
BETALATS.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser gäller i fråga om pensionspoäng som tillgodoräknats före år 1999.
1
Senaste lydelse 1997:1041.
2.18. Förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring
Härigenom föreskrivs att 4 och 12 §§ lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
1
För att någon skall vara försäkrad för delpension fordras vidare att
HAN från och med det år då han
fyllde 45 år har varit förvärvsverksam i sådan utsträckning att han för minst tio år har tillgodoräknats
PENSIONSGRUNDANDE INKOMST F¶R TILL¤GGSPENSION enligt  KAP LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING
För att någon skall vara försäkrad för delpension fordras vidare att
DEN F¶RS¤KRADE från och med
det år då han
ELLER HON fyllde 45 år
har varit förvärvsverksam i sådan utsträckning att han
ELLER HON för
minst tio år har tillgodoräknats
PENSIONSPO¤NG enligt  KAP  g LAGEN 	 OM INKOMSTGRUN DAD ¥LDERSPENSION.
 g
2
För en försäkrad som avses i 6 § utgörs pensionsunderlaget av skillnaden mellan hans genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och den förvärvsinkomst som han efter arbetstidsminskningen kan antas ha tills vidare. Därvid tillämpas 8 § och 9 § andra stycket. Vid denna beräkning skall dock bortses från en minskning av arbetstiden som överstiger 10 timmar per arbetsvecka i förhållande till den försäkrades arbetstid innan delpension först beviljats.
Den försäkrades genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen beräknas med ledning av dels de pensionspoäng för tilläggspension som han har tillgodoräknats för de närmaste fem åren före arbetstidsminskningen, dels det basbelopp som gällde vid arbetstidsminskningen. Därvid skall tilläggas en pensionspoäng för varje år. Har inkomsten något år under-
För en försäkrad som avses i 6 § utgörs pensionsunderlaget av skillnaden mellan hans
ELLER HENNES
genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och den förvärvsinkomst som han
ELLER HON
efter arbetstidsminskningen kan antas ha tills vidare. Därvid tilllämpas 8 § och 9 § andra stycket. Vid denna beräkning skall dock bortses från en minskning av arbetstiden som överstiger 10 timmar per arbetsvecka i förhållande till den försäkrades arbetstid innan delpension först beviljats.
Den försäkrades genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen beräknas med ledning av dels de pensionspoäng för tilläggspension som han
ELLER HON
har tillgodoräknats för de närmaste fem åren före arbetstidsminskningen, dels det basbelopp som gällde vid arbetstidsminskningen. Därvid skall tilläggas en pensionspoäng för varje år. Har inkomsten något år
1
Senaste lydelse 1997:1043.
2
Senaste lydelse 1997:1043.
stigit vad som motsvarar en pensionspoäng för det året, skall den försäkrade i stället tillgodoräknas motsvarande del av en pensionspoäng. I förekommande fall skall hänsyn tas även till pensionspoäng som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats om han till fullo
ERLAGT TILL¤GGSPENSIONSAVGIFT. Vid
beräkningen av den genomsnittliga förvärvsinkomsten bortses från de två år för vilka pensionspoängen är lägst.
understigit vad som motsvarar en pensionspoäng för det året, skall den försäkrade i stället tillgodoräknas motsvarande del av pensionspoäng. I förekommande fall skall hänsyn tas även till pensionspoäng som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats om han
ELLER
HON till fullo BETALAT ¥LDERSPEN SIONSAVGIFT. Vid beräkningen av
den genomsnittliga förvärvsinkomsten bortses från de två år för vilka pensionspoängen är lägst.
Avviker försäkrads inkomst efter arbetstidsminskningen väsentligt från vad som kan anses vanligt för arbetet i fråga eller från vad som kan motiveras med hänsyn till minskningen av arbetstiden, särskilda arbetsförhållanden eller förändrade arbetsuppgifter, skall vid beräkning av denna inkomst bortses från sådana avvikelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2.19. Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)
Härigenom föreskrivs att 7 § skatteregisterlagen (1980:343)1 skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
2
För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och 6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.
1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag, företag som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag och dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, uppgift om företagsledare i dessa företag samt uppgift om delägare i enkelt bolag och partrederi.
2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen (1990:324) eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483). För varje sådan åtgärd får anges tid, art, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om beloppsmässiga ändringar av skatt eller underlag för skatt med anledning av åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyldighet har fullgjorts.
3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om innehav av skattsedel på preliminär skatt, uppgifter om beslut om återkallelse av F-skattsedel med angivande av skälen för beslutet, uppgifter som behövs för att bestämma skatt enligt skattebetalningslagen, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter, mervärdesskattelagen (1994:200) och lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst samt uppgifter om redovisning, inbetalning och återbetalning av sådana skatter eller avgifter.
4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om beskattning.
5. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna deklaration, uppgift om beslut om anstånd med att lämna deklaration och med att betala skatt, dock ej skälen för ansökningarna eller besluten, samt uppgift om att laga förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.
6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen.
7. Uppgifter som skall lämnas i förenklad självdeklaration, särskild självdeklaration enligt 2 kap. 10 § första stycket punkterna 2–4 och andra stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt uppgifter som skall lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.
8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet och uppgift om utmätning enligt 18 kap. 9 § skattebetalningslagen.
9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogdemyndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om att en person
1
Lagen omtryckt 1983:143.
2 L
ydelse enligt prop. 1997/98:134.
ålagts betalningsskyldighet i egenskap av bolagsman eller företrädare för en juridisk person, uppgift om beslut om skuldsanering, ackord, likvidation eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.
10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer. 11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedelsförsändelse samt namn, adress och telefonnummer för ombud.
12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande samt från sådan särskild uppgift som avses i
 g LAGEN 	
OM BER¤KNING AV PENSIONSGRUNDAN DE INKOMST ENLIGT LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING.
12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande samt från sådan särskild uppgift som avses i
 KAP  g LAGEN
	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION.
13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde, delvärde, taxeringsvärde, omräknat delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och tidpunkt för fånget för fastighet som ägs eller innehas av personen, andelens storlek om fastigheten har flera ägare och övriga uppgifter som behövs för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs för värdering av bostad på fastighet. 14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid för planerat besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen. 15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är näringsidkare samt, om fullmakt lämnats för bank- eller postgiro att ta emot skatteåterbetalning på ett konto, datum för fullmakten samt kontots nummer och typ. 16. Uppgift om antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370). 17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet. 18. Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, annan beräkning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp som under beskattningsåret stått till förfogande för levnadskostnader. 19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell samt tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1988:000) och lagen (1998:000) om biluthyrning. 20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1993:672) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, uppgifter enligt 7 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus för bestämmande av skattereduktion enligt nämnda lagar samt uppgift om beslut om sådan skattereduktion, uppgifter för bestämmande av skattereduktion enligt lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt
i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar samt uppgift om beslut om sådan skattereduktion.
21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av bosättningsland. 22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i 2 kap. 16 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, totalt respektive i Sverige, koncernomsättning och koncernbalansomslutning för koncernmoderföretag. 23. Uppgift om beteckning på ersättningsbostad som avses i 11 § lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, uppskovsavdragets storlek, belopp som enligt 10 § nämnda lag skall reducera omkostnadsbeloppet samt, om ersättningsbostaden utgörs av bostad som avses i 11 § andra meningen nämnda lag, föreningens eller bolagets organisationsnummer och namn. 24. Uppgift som skall lämnas enligt 10 kap. 17 § första stycket 5 och andra stycket samt 33 § skattebetalningslagen. 25. Uppgifter från aktiebolagsregistret om styrelseledamöter, verkställande direktör, firmatecknare och revisor, om att styrelsen inte är fulltalig eller att årsredovisning inte har lämnats i tid, om företagsrekonstruktion och fusion samt uppgifter från handels- och föreningsregistret om firmatecknare, revisor och företagsrekonstruktion. 26. Uppgifter från Alkoholinspektionen om tillstånd enligt alkohollagen (1994:1738) och om omsättning enligt restaurangrapport. 27. Uppgifter från länsarbetsnämnder om beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt utbetalat belopp och datum för utbetalningen. 28. Uppgifter från Generaltullstyrelsen om debiterad mervärdesskatt vid import, exportvärden, antal import- och exporttillfällen samt de tidsperioder som uppgifterna avser samt uppgifter från tullmyndigheter som behövs för tillämpningen av 3 kap. 30 § andra stycket mervärdesskattelagen. 29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring mot kostnader för sjuklön såvitt avser arbetsgivarens organisations- eller personnummer, beräknad lönesumma, datum då försäkringen börjat gälla och datum för förändring av lönesumma samt om sjukpenninggrundande inkomst av annat förvärvsarbete såvitt avser den försäkrades personnummer och datum för inkomstanmälan samt om utsänd person såvitt avser uppgifter från intyg om tillämplig lagstiftning och intyg om utsändning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2.20. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 KAP
 g
1
En självdeklaration skall innehålla uppgifter om
1. den skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnummer, postadress och hemortskommun, beträffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig som bara under någon del av beskattningsåret varit bosatt i Sverige, uppgift om den tid som han haft bostad här,
2. de intäkter och avdrag som är att hänföra till varje inkomstslag,
3. de allmänna avdrag som den skattskyldige yrkar få vid taxeringen,
4. den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, om beskattningsbar förmögenhet uppkommer, dock i fall som avses i 7 § lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt endast i den utsträckning skattskyldighet för förmögenhet föreligger.
En självdeklaration skall dessutom innehålla de uppgifter som för särskilda fall föreskrivs i 16–24 §§ eller som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶R S¤KRING, fastighetsskatt enligt lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader eller expansionsmedelsskatt enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
En självdeklaration skall dessutom innehålla de uppgifter som för särskilda fall föreskrivs i 16–24 §§ eller som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomst
ENLIGT
LAGEN 	 OM INKOMSTGRUN DAD ¥LDERSPENSION, fastighetsskatt
enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader eller expansionsmedelsskatt enligt lagen (1993:1537) om expanionsmedel.
1
Senaste lydelse 1997:329.
Om en skattskyldig skall räkna in ett hemmavarande underårigt barns tillgångar och skulder i sin förmögenhet enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt, skall uppgift lämnas även om dessa.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.
2.21. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
1
Även om en inkomst som avses i denna lag är att hänföra till aktiv näringsverksamhet, skall den vid tillämpning av
 KAP  g LAGEN
	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING,
3 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter samt 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster behandlas som inkomst av passiv näringsverksamhet om den skattskyldige inte yrkar annat.
Även om en inkomst som avses i denna lag är att hänföra till aktiv näringsverksamhet, skall den vid tillämpning
AV  KAP  g LAGEN
	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION, 3 kap. 4 § lagen
(1981:691) om socialavgifter samt
2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster behandlas som inkomst av passiv näringsverksamhet om den skattskyldige inte yrkar annat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1
Senaste lydelse 1991:691.
2.22. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter1 skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
2
Nedsättning av avgifter enligt denna lag skall i första hand avse
1. i fråga om arbetsgivaravgifter:
FOLKPENSIONSAVGIFTEN och därefter SJUKF¶RS¤KRINGSAVGIFTEN, eller
1. i fråga om arbetsgivaravgifter:
SJUKF¶RS¤KRINGSAVGIFTEN och där-
efter
F¶R¤LDRAF¶RS¤KRINGSAVGIFTEN,
eller
2. i fråga om egenavgifter:
FOLK
PENSIONSAVGIFTEN och därefter i
angiven ordning
SJUKF¶RS¤KRINGS
AVGIFTEN DELPENSIONSAVGIFTEN, ar-
betsskadeavgiften och
TILL¤GGSPEN
SIONSAVGIFTEN.
2. i fråga om egenavgifter:
SJUKF¶RS¤KRINGSAVGIFTEN och där-
efter i angiven ordning
F¶R¤LDRA
F¶RS¤KRINGSAVGIFTEN, arbetsskade-
avgiften och
EFTERLEVANDEPEN
SIONSAVGIFTEN.
I fråga om förfarandet för nedsättningen av avgifter gäller skattebetalningslagen (1997:483).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången i fråga om arbetsgivaravgifter för beskattningsåret 1999 och i fråga om egenavgifter som beräknas med ledning av 2000 års taxering.
1
Lagen omtryckt 1994:548.
2
Senaste lydelse 1997:594.
2.23. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
1
I fråga om särskild inkomstskatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs om ansvar för skatt i 12 kap., om utredning i skatteärenden i 14 kap., om skattetillägg och förseningsavgift i 15 kap., om anstånd med inbetalning av skatt i 17 kap., om indrivning i 20 kap., om omprövning i 21 kap., om överklagande i 22 kap. och om övriga bestämmelser i 23 kap. skattebetalningslagen (1997:483). Vad som där sägs om arbetsgivare skall då gälla den som är redovisningsskyldig enligt 14 § denna lag och vad som där sägs om skattemyndighet skall gälla Skattemyndigheten i Gävle. Med skattedeklaration avses enligt denna lag redovisning enligt 14 §.
I
 g LAGEN 	 OM BE R¤KNING AV PENSIONSGRUNDANDE INKOMST ENLIGT LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING finns be-
stämmelser om skyldighet för arbetsgivare att lämna särskild kontrolluppgift för beräkning av pensionsgrundande inkomst.
I 15
KAP  g LAGEN 	
OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
finns bestämmelser om skyldighet för arbetsgivare att lämna särskild kontrolluppgift för beräkning av pensionsgrundande inkomst.
Om särskild inkomstskatt inte betalas inom den tid som anges i 14 §, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1
Lydelse enligt prop. 1997/98:134.
2.24. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
1
Beskattningsunderlaget skall beräknas som den under beskattningsåret uppkomna skillnaden mellan å ena sidan summan av följande poster:
a) avgift för tjänstepensionsförsäkring,
b) avsättning till pensionsstiftelse,
c) ökning av konto Avsatt till pensioner,
d) utbetalda pensioner som inte utgår enligt lag eller på grund av tjänstepensionsförsäkring,
e) utgiven ersättning för av annan övertagen pensionsutfästelse, å andra sidan summan av följande poster:
f) gottgörelse från pensionsstiftelse,
g) minskning av konto Avsatt till pensioner,
h) 85 procent av bokförd skuld på konto Avsatt till pensioner vid beskattningsårets ingång multiplicerad med den genomsnittliga statslåneräntan under kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret,
i) erhållen ersättning för övertagen pensionsutfästelse,
j) negativt belopp som föregående beskattningsår uppkommit vid tilllämpning av denna paragraf.
I posten a i första stycket skall inte räknas med avgift för sådan gruppsjukförsäkring som omfattas av 1 § första stycket
 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.
I posten a i första stycket skall inte räknas med avgift för sådan gruppsjukförsäkring som omfattas av 1 § första stycket
 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.
I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader skall posten h i första stycket jämkas i motsvarande mån. Detsamma skall gälla om pensionsskuld som avses i posten h helt upplöses under beskattningsåret.
Om den som övertar en pensionsutfästelse inte är skattskyldig enligt denna lag skall den som tidigare utfäst pensionen under posten e i första stycket ta upp det verkliga värdet av den övertagna utfästelsen om detta är högre än den utgivna ersättningen. Om den som befrias från en utfästelse inte är skattskyldig enligt denna lag skall den som övertar utfästelsen under posten i i första stycket ta upp det verkliga värdet av den övertagna utfästelsen om detta är lägre än den erhållna ersättningen.
1
Senaste lydelse 1994:1926.
Vid beräkning av beskattningsunderlaget skall bokföringsmässiga grunder tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2.25. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:645) om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1993:645) om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
1
Lagen gäller inte återförsäkring eller försäkring som avses i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, lagen (1991:1047) om sjuklön eller lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader.
Lagen gäller inte återförsäkring eller försäkring som avses i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
LAGEN 	 OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, lagen (1991:1047) om sjuklön eller lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Senaste lydelse 1997:252.
2.26. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter
Härigenom föreskrivs 13 kap. 10 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 KAP
 g
Inkomstgarantin minskas också, på sätt som framgår av 11 §, med följande inkomster.
1. inkomst som är pensionsgrundande enligt
 KAP  OCH
 gg I LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING
1. inkomst som är pensionsgrundande enligt
 KAP LAGEN
	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION,
2. sådan inkomst av anställning eller uppdrag utomlands som inte beskattas i Sverige,
3. kompletterande delpension,
4. pension och livränta i andra fall än som avses i 9 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2.27. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift
Härigenom föreskrivs att 1–3 §§ lagen (1994:1920) om allmän löneavgift skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
Arbetsgivare skall för varje år betala allmän löneavgift. Löneavgiften beräknas på det underlag som gäller för arbetsgivaravgift till
FOLKPENSIONERINGEN enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter.
Arbetsgivare skall för varje år betala allmän löneavgift. Löneavgiften beräknas på det underlag som gäller för arbetsgivaravgift till
EFTERLEVANDEPENSIONERINGEN enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter.
 g
Den som enligt 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall betala egenavgifter skall för varje år betala allmän löneavgift. Löneavgiften beräknas på det underlag som gäller för egenavgift till
FOLK
PENSIONERINGEN enligt nämnda lag.
Den som enligt 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall betala egenavgifter skall för varje år betala allmän löneavgift. Löneavgiften beräknas på det underlag som gäller för egenavgift till
EFTERLEVANDEPENSIONERINGEN enligt
nämnda lag.
 g
1
Allmän löneavgift tas ut med
 procent av underlaget och
tillfaller staten.
Allmän löneavgift tas ut med
 procent av underlaget och
tillfaller staten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. De nya bestämmelserna tillämpas på lön eller annan ersättning enligt 1 § som betalas ut från och med den 1 januari 1999.
3. De nya bestämmelserna tillämpas också på inkomst enligt 2 § som uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
1
Senaste lydelse 1997:939.
2.28. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 10 § lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 KAP
 g
Inkomstgarantin minskas också, på sätt som framgår av 11 §, med följande inkomster,
1. inkomst som är pensionsgrundande enligt
 KAP  OCH  gg
LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶R S¤KRING
1. inkomst som är pensionsgrundande enligt
 KAP LAGEN
	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION,
2. sådan inkomst av anställning eller uppdrag utomlands som inte beskattas i Sverige,
3. kompletterande delpension och
4. pension och livränta i andra fall än som avses i 9 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
3. Ärendet och dess beredning
Pensionssystemet i sin nuvarande utformning är inte tillräckligt robust mot framtida ekonomiska och demografiska förändringar. En orsak till den finansiella instabiliteten är prisindexeringen inom nuvarande system, dvs. att intjänade pensionsrätter och utgående pensioner skrivs upp med prisutvecklingen och inte med löneutvecklingen. Det innebär att pensionernas storlek anpassar sig först med lång eftersläpning till förändringar i den ekonomiska tillväxten. Det skapar en instabilitet i inkomstfördelningen mellan yrkesaktiva och pensionärer. Pensionsutgifterna uttryckta som procentandel av avgiftsunderlaget kommer därför att variera kraftigt beroende på tillväxttakten i samhällsekonomin. Vidare kommer pensionssystemet framöver utsättas för stora demografiska påfrestningar. Efter sekelskiftet kommer antalet pensionärer öka kraftigt och med en ökad medellivslängd kommer den genomsnittliga tiden som ålderspensionär att förlängas.
Mot denna bakgrund framhålls i regeringens proposition 1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet vikten av att nu genomföra en genomgripande reform av ålderspensionssystemet för att därmed skapa ett system som är mer följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen och där sambandet mellan avgift och förmån är starkare för den enskilde.
Den proposition som nu läggs fram innehåller lagförslag för en genomgripande reformering av det allmänna ålderspensionssystemet. De nya reglerna redovisas i förslag till ny lagstiftning om inkomstgrundad ålderspension. Vidare lämnas förslag till lagstiftning om statliga ålderspensionsavgifter. I propositionen föreslås vidare en ny finansieringsordning för de allmänna pensionerna och en förändrad struktur på socialavgifterna. I samband därmed lämnas förslag till överföring av medel från AP-fonden till statsbudgeten under åren 1999 och 2000 i avvaktan på den slutliga utformningen av den finansiella infasningen av det reformerade ålderspensionssystemet. Dessutom föreslås vissa ändringar i annan lagstiftning.
Utgångspunkt för förslagen är de riktlinjer för en reform som riksdagen beslutade den 8 juni 1994 på grundval av den nyss nämnda propositionen 1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet (bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439). De riktlinjer som föreslogs i den propositionen byggde på förslag av den parlamentariskt sammansatta Pensionsarbetsgruppen och den överenskommelse som träffats inom denna mellan företrädare för de fyra dåvarande regeringspartierna (m, c, fp och kd) och socialdemokraterna (betänkandet Reformerat pensionssystem SOU 1994:20).
Regeringen beslutade den 23 juni 1994 att inom Socialdepartementet tillsätta en arbetsgrupp, Arbetsgruppen (S 1994:9) för genomförandet av reformeringen av det allmänna ålderspensionssystemet (kallad Genomförandegruppen) med företrädare för de partier som ställt sig bakom överenskommelsen. Genomförandegruppen fick i uppdrag att medverka i det fortsatta beredningsarbetet och att vårda överenskommelsen.
Ledamöter i Genomförandegruppen är f.n. statsrådet Maj-Inger Klingvall (s), ordförande, statssekreteraren Hans Svensson (s), vice ord-
förande, riksdagsledamöterna Maud Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Arne Kjörnsberg (s) och Bo Könberg (fp), partisekreteraren Åke Pettersson (c ) och f.d. riksdagsledamoten Pontus Wiklund (kd). Statssekreteraren i Finansdepartementet Knut Rexed är förordnad som sakkunnig i Genomförandegruppen. Som experter deltar f.n. hovrättslagmannen Lars Göran Abelson, f.d. byråchefen Einar Edvardsson, finansrådet Ingemar Hansson, byråchefen Hans Olsson, avdelningschefen Stig Orustfjord, enhetschefen Edward Palmer och departementsrådet Mona Wildig.
De förslag till lagstiftning som nu läggs fram baseras på förslag redovisade i departementspromemoriorna Ds 1995:41 Reformerat pensionssystem – lag om inkomstgrundad ålderspension, m.m. och Ds 1997:67 Inkomstgrundad ålderspension – finansiella frågor m.m., vilka i huvudsak rör den pension som skall utges inom fördelningssystemet, samt Ds 1995:29 Vissa frågor avseende allmänna egenavgifter, Ds 1995:55 Utvidgad avgiftsskyldighet vad avser ålderspension, m.m, Ds 1998:7 APfonden och det reformerade ålderspensionssystemet och till viss del Ds 1997:66 Garantipension och samordningsfrågor m.m. Ytterligare underlag för beredningen av frågan om ny finansieringsordningen för de allmänna pensionerna har varit Förtidspensionsutredningens betänkande SOU 1997:166 Ohälsoförsäkringen – Trygghet och aktivitet. Den andra delen av det reformerade inkomstgrundade pensionssystemet, premiepensionssystemet, har behandlats i två olika utredningsbetänkanden, Allmänt pensionssparande (SOU 1996:83) och Lag om premiepension (SOU 1997:131). De förslag om premiepensionssystemets utformning som lämnas nu bygger på det senare betänkandet. I vissa frågor lämnas förslag som inte har lagts fram i nämnda promemorior eller betänkanden. Dessa frågor har beretts under hand med berörda myndigheter. Departementspromemoriorna och utredningsbetänkandena har remissbehandlats. Förteckningar över remissinstanser finns i
BILAGA . Remissam-
manställningarna avseende departementspromemoriorna och utredningsbetänkandet SOU 1997:131 kommer att publiceras i Ds-serien under våren 1998. Remissammanställning avseende SOU 1997:166 finns tillgänglig i ärendet (dnr S97/7977/F).
En förteckning över vissa termer som ingår i den föreslagna lagstiftningen eller som i övrigt används i texten redovisas i
BILAGA . Namnen
på de departementspromemorior m.m., som hänvisas till i texten med enbart nummer, återfinns i
BILAGA .
Förslagen i denna proposition har utarbetats i samråd med Genomförandegruppen. Ändringarna i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter och lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet (lag 25 och 27) föreslås efter samråd med konstitutionsutskottet.
Beredningen av pensionsfrågorna redovisas närmare i de följande avsnitten 4 och 5.
,AGR¥DET
Regeringen beslutade den 19 januari, den 19 februari respektive den 19 mars 1998 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i
BILAGORNA  
Lagrådets yttranden finns i
BILAGORNA  .
Lagförslagen 2:15–20, 2:22–25 och 2:27, som i huvudsak innehåller följdändringar till de nya lagarna, har inte alls granskats av Lagrådet. I några fall har sakliga ändringar gjorts i vissa paragrafer och vissa paragrafer lagts till i de lagar som har granskats av Lagrådet. Dessa ändringar är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Bl.a. har i de lagförslag som remitterats till Lagrådet i vissa fall angetts att ett minskat prisbasbelopp skall tillämpas, nämligen prisbasbeloppet minskat med två procent. I 1998 års ekonomiska vårproposition kommer regeringen att föreslå att fr.o.m. år 2000 skall ett sådant minskat prisbasbelopp inte längre tillämpas, utan i stället skall det fastställda prisbasbeloppet användas. Lagförslagen i föreliggande proposition har i dessa delar anpassats till vårpropositionens förslag. Övriga sådana ändringar anges i kommentaren till berörda pargrafer. Även smärre språkliga och redaktionella ändringar har gjorts.
Inledningsvis kommenterar Lagrådet vårt förslag att ta in bestämmelserna om ålderspensioneringen i en särskild lag i stället för att föra in dessa i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Bland nackdelarna nämner Lagrådet att en väsentlig del av socialförsäkringssystemet nu inte längre ingår i den lag som sedan länge innehållit de grundläggande bestämmelserna om socialförsäkringsförmånerna. Å andra sidan anförs att regleringen i AFL i stora delar framstår som oöverskådlig och att det vore mindre välbetänkt att nu införliva ytterligare ett komplext regelsystem i den lagen. Lagrådet anför vidare att den nu förslagna lagstiftningen kanske kan utgöra ett incitament för en översyn av AFL.
I enlighet med Lagrådets förslag har vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndighetens verksamhet lyfts ur lagen om inkomstgrundad ålderspension och föreslås i stället införas i en särskild lag. Dessa regler hänvisar i stor utsträckning till olika försäkringsrörelse- och redovisningsregler. Vidare har vi följt Lagrådets rekommendation vad avser terminologin och infört begreppen premiepensionssystem respektive premiepensionsmedel i stället för premiereservsystem respektive premiereservmedel, vilka användes i lagrådsremissen.
Vi har även i övrigt i propositionens lagförslag väsentligen följt Lagrådets förslag till ändringar och justeringar. När det gäller bestämmelserna om barnår har vi emellertid endast delvis följt Lagrådets synpunkter, se avsnitt 11. I fråga om Riksförsäkringsverkets möjligheter att genom automatisk databehandling fatta beslut för en allmän försäkringskassas räkning har vi, trots Lagrådets synpunkter, vidhållit tidigare förslag, se avsnitt 13. Lagrådets synpunkter behandlas i berörda avsnitt och i författningskommentaren.
På grund av det omfattande utredningsarbete som krävs har vissa frågor ännu inte fått sin slutgiltiga lösning, vilket kommer att medföra senare ändringar i den nu föreslagna lagstiftningen. Vi instämmer i Lagrådets mening att detta är beklagligt. Vi har emellertid bedömt det som en
större olägenhet att ytterligare tvingas senarelägga ålderspensionsreformens ikraftträdande.
Hänvisningar till S3
4. Bakgrund
Hänvisningar till S4
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt Skälen för regeringens förslag och bedömning: AP-fonden skall
4.1. Nuvarande regler för ålderspension
Det samlade pensionsskyddet vid ålderspensionering består för närvarande av tre delar. Det allmänna pensionssystemet innefattar folkpensioneringen och tilläggspensioneringen (ATP). Dessa är obligatoriska och omfattar i princip alla som bor eller arbetar här i landet. Vid sidan av den allmänna pensioneringen finns olika tjänstepensionssystem som grundar sig på kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter och som omfattar i stort sett alla löntagare i Sverige. Därutöver finns möjlighet att teckna individuella pensionsförsäkringar i privata försäkringsbolag.
Inom ramen för den allmänna pensioneringen faller också delpensionsförsäkringen som ger rätt till ATP-grundande ersättning för de personer som haft en längre tids anknytning till förvärvslivet och som från fyllda 61 år vill trappa ner sitt förvärvsarbete inför övergången till ålderspension.
Vid beräkning av förmåner i form av folkpension och ATP är basbeloppet grundläggande. Detta fastställs för varje år av regeringen och grundas på förändringen i det allmänna prisläget. Ålderspension från folkpensioneringen utges med vissa andelar av basbeloppet. Inom ATP beräknas såväl utgående pensionsförmåner som de intjänade pensionsrätterna med hjälp av basbeloppet. Syftet med anknytningen till basbeloppet är att värdesäkra pensionsförmånerna i förhållande till den allmänna prisutvecklingen.
Vid några tillfällen har dock riksdagen fattat beslut om justering av basbeloppet så att pensionerna vissa år inte fullt ut följt förändringarna i konsumentprisindex (KPI). På grund av statliga finansiella restriktioner beslutades att basbeloppet fr.o.m år 1981 inte skulle beakta inverkan av skatter, tullar, energiprisförändringar och vissa avgifter m.m. Följsamheten i förhållande till KPI återställdes vid fastställandet av basbeloppet för år 1984 samtidigt som det därvid bortsågs från effekterna av devalveringen i oktober 1982. Under åren 1988 och 1989 gavs viss kompensation för 1982 års devalvering genom extra höjningar av basbeloppsnivån. Som en följd av skattereformen åren 1990 och 1991 justerades beräkningen av basbeloppet med syfte att basbeloppet inte skulle påverkas av de prisförändringar som följde av de ändringar av statlig fastighetsskatt, indirekta skatter och räntebidrag inom bostadsbidragssystemet som vidtogs för att finansiera sänkningen av den statliga inkomstskatten de nämnda åren. Vidare gäller att det vid fastställande av basbeloppet för åren 1994 och 1995 bortsågs från effekterna av deprecieringen av den svenska kronan hösten 1992.
Fr.o.m. år 1993 skall basbeloppet vid beräkning av utgående ålderspension i form av folkpension och ATP reduceras med två procent. I detta sammanhang tillämpas alltså vad som i den fortsatta framställningen här
kallas det minskade basbeloppet. Enligt regeringens förslag i 1998 års ekonomiska vårproposition skall emellertid det minskade basbeloppet succesivt avvecklas. För beräkning av utgående förmåner år 1999 föreslås att basbeloppet skall minskas med endast en procent. Fr.o.m. år 2000 skall enligt förslaget det fastställda basbeloppet användas vid nämnda beräkning.
Mot bakgrund av det allvarliga statsfinansiella läget beslutade riksdagen på grundval av regeringens proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145) att uppräkningen av basbeloppet skall begränsas så länge det statliga budgetunderskottet överstiger 50 miljarder kr. Uppräkningen av basbeloppet skall ske med 80 % av förändringen i prisnivån i det fall underskottet ligger inom intervallet 50–100 miljarder kr och med 60 % om det överstiger 100 miljarder kronor. När budgetunderskottet understiger 50 miljarder kr, skall återgång till uppräkning med hela prisförändringen ske. Samtidigt beslutades att beräkningen av pensionsgrundande inkomst och fastställande av pensionspoäng för ATP inte skall göras på grundval av det fastställda basbeloppet utan i stället utifrån ett förhöjt basbelopp, vilket har framräknats med beaktande av hela förändringen i KPI. Uppräkningen av basbeloppen för åren 1995–1997 har begränsats till 60 % och basbeloppet för år 1998 till 80 % av KPI-förändringen. För år 1998 uppgår det fastställda basbeloppet till 36 400 kr och det förhöjda basbeloppet till 37 100 kr.
Genom folkpensioneringen ges en grundtrygghet med i princip enhetliga belopp för alla försäkrade oberoende av tidigare inkomster eller avgiftsbetalning. Fr.o.m. år 1993 krävs bosättning i Sverige under minst 40 år mellan 16 och 64 års ålder eller minst 30 år med pensionsgrundande inkomst eller s.k. vårdår för rätt till oavkortad folkpension. Vid kortare tids bosättning respektive kortare tids förvärvsarbete här i landet reduceras folkpensionen proportionellt.
En ålderspension från folkpensioneringen som tas ut från 65 års ålder motsvarar för ensamstående pensionär för år räknat 96 % och för gift pensionär 78,5 % av det minskade basbeloppet. Till ålderspensionärer som saknar eller har låg ATP-pension utbetalas pensionstillskott med maximalt 55,5 % av det minskade basbeloppet. Den garanterade minimipensionen för en ensamstående ålderspensionär blir därmed 151,5 % av det minskade basbeloppet. Pensionärer med låga inkomster kan dessutom ha rätt till bostadstillägg och i vissa fall särskilt bostadstillägg för pensionärer.
Vid pensionsuttag före 65 års ålder reduceras pensionsbeloppet med 0,5 % för varje månad som uttaget har tidigarelagts. På motsvarande sätt görs vid sent uttag en uppräkning av pensionsbeloppet med 0,7 % för varje månad som förflutit från 65 år fram till pensionsuttaget vid högst 70 år, dvs. uttag efter 70 års ålder ger ingen ytterligare uppskrivning av pensionen. Fr.o.m. år 1998 har den nedre åldersgränsen för uttag av ålderspension höjts från 60 till 61 år. Detta gäller dock inte personer födda år 1937.
Av betydelse för många pensionärer är de särskilda skatteförmånerna i form av särskilt grundavdrag vid beskattningen. Dessa innebär att en ålderspensionär som har enbart folkpension och pensionstillskott inte er-
lägger någon inkomstskatt. Det särskilda grundavdraget minskas med 65 % av inkomst i form av allmän pension, egenlivränta enligt arbetsskadeförsäkringen och tjänstepension som ligger över denna nivå.
ATP-systemet är uppbyggt enligt den s. k. inkomstbortfallsprincipen, som innebär att pensionsförmånen i princip bestäms av de inkomster som den försäkrade haft under den yrkesverksamma delen av livet och av det antal år under vilka han eller hon har förvärvsarbetat. Pensionsgrundande för ATP är inkomsten till den del den överstiger det förhöjda basbeloppet för året och uppgår till högst 7,5 gånger detta belopp. Tillgodoräknad pensionspoäng är den pensionsgrundande inkomsten delad med det förhöjda basbeloppet vid årets ingång.
Vid uttag från 65 års ålder utgör ATP-pensionen 60 % av medeltalet av de 15 högsta pensionspoängen (15-årsregeln) multiplicerat med det minskade basbeloppet. Det krävs i princip 30 år med pensionspoäng för att rätt skall föreligga till oavkortad ATP (30-årsregeln).Vid färre år med pensionspoäng reduceras pensionen proportionellt. Vid pensionsuttag vid annan ålder än 65 år gäller samma regler för reducering respektive uppräkning av ATP-pensionen som för folkpensionen.
Pensionsgrundande för ATP är i första hand inkomster av förvärvsarbete. Med inkomst av förvärvsarbete likställs i pensionshänseende olika förmåner som kan utges i stället för sådan inkomst, t.ex. sjukpenning, föräldrapenning, arbetsskadelivränta, arbetslöshetsersättning, utbildningsbidrag, vuxenstudiebidrag och delpension. För att uppfylla 30-årsregeln får dessutom fr.o.m. år 1982 föräldrar räkna år då de vårdat barn som är yngre än tre år, s.k. vårdår.
Det allmänna pensionsystemet är i princip uppbyggt som ett s.k. fördelningssystem. Med fördelningssystem avses att ett års löpande pensionsutbetalningar skall finansieras med de avgifter som inbetalas under samma år. Folkpensionsavgiften var år 1997 5,86 % för arbetsgivare och 6,03 % för egenföretagare. De influtna avgifterna beräknas motsvara 62 % av kostnaderna för folkpensioneringen (exklusive bostadstillägg för pensionärer). Detta betyder att 38 % av kostnaderna för år 1997 finansieras med allmänna skattemedel. Fr.o.m. år 1998 motsvarar folkpensionsavgiften 6,83 % för både arbetsgivare och egenföretagare. ATPsystemet är skilt från statsbudgeten och finansieras av avgiftsintäkter och med avkastningen från AP-fonden. Tilläggspensionsavgiften uppgick år 1997 till 13 %. Av avgiftsintäkterna fördes 82 % till AP-fonden. Den allmänna pensionsavgiften uppgick till 1%. Till AP-fonden influtna avgifter beräknas täcka 71 % av ATP-utgifterna. Resten, 29 %, finansieras med AP-fondens avkastning. År 1998 uppgår tilläggspensionsavgiften till 6,40 % (70,6 % av dessa avgiftsintäkter skall föras till AP-fonden) och den allmänna pensionsavgiften till 6,95 %.
Även delpensionsförsäkringen är utformad som ett fördelningsystem. År 1997 täcktes utgifterna i sin helhet av delpensionsavgiften, vilken uppgår till 0,2 %.
Hänvisningar till S4-1
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 11.3
4.2. Pensionsarbetsgruppen
I november 1991 bemyndigades dåvarande statsrådet Bo Könberg att tillkalla en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp (dir. 1991:102) med uppgift att mot bakgrund av Pensionsberedningens slutbetänkande Allmän pension (SOU 1990:76) och de inkomna remissvaren utarbeta förslag till ett nytt system för den allmänna pensioneringen. Denna arbetsgrupp – Pensionsarbetsgruppen – bestod av representanter för samtliga dåvarande riksdagspartier.
En väsentlig utgångspunkt enligt direktiven var att beslut rörande pensionssystemet skall vara långsiktiga och präglas av stabilitet. Vidare betonades behovet av att åstadkomma ett högre långsiktigt sparande och att systemet i högre grad än hittillsvarande ordning borde stimulera till förvärvsarbete, bl.a. genom ett stärkt samband mellan avgifter och förmåner. Inför det kommande arbetet i gruppen förelåg en bred politisk enighet om att en reformering av pensionssystemet var nödvändig av främst samhällsekonomiska skäl.
Pensionsarbetsgruppen presenterade i augusti 1992 promemorian Ett reformerat pensionssystem – bakgrund, principer och skiss (Ds 1992:89). I denna promemoria gjordes ett antal principiella ställningstaganden och redovisades huvuddragen för hur ett reformerat pensionssystem skulle kunna utformas.
I februari 1994 avlämnade Pensionsarbetsgruppen sitt betänkande Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20). Till betänkandet fogades en bilaga om kostnader och individeffekter (SOU 1994:21) och en bilaga om kvinnors ATP och avtalspension (SOU 1994:22). I betänkandet presenterades förslag till ett nytt reformerat ålderspensionssystem och regler för övergång till detta. Betänkandet anslöt i huvudsak till vad som anförts i den tidigare publicerade promemorian. Förslagen byggde på en överenskommelse mellan representanterna i arbetsgruppen för de fyra dåvarande regeringspartierna och socialdemokraterna.
Pensionarbetsgruppens betänkande remissbehandlades under våren 1994. Flertalet av remissinstanserna var i huvudsak positiva till den omfattande reformering av pensionssystemet som föreslogs i betänkandet.
Den 28 april 1994 överlämnade regeringen propositionen 1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet till riksdagen. Propositionen innehöll förslag till riktlinjer för en reformering av det allmänna ålderspensionssystemet och för hur ett reformerat pensionssystem och övergångsreglering skall utformas. De föreslagna riktlinjerna byggde på den överenskommelse som träffats i Pensionsarbetsgruppen samtidigt som förslagen i vissa delar var reviderade med hänsyn till de synpunkter som framkommit under remissbehandlingen av gruppens betänkande. I beredningen av propositionen deltog företrädarna i Pensionsarbetsgruppen för de dåvarande regeringspartierna och socialdemokraterna, som samtliga ställde sig bakom propositionen och därmed också de revideringar som gjordes i förhållande till betänkandet.
4.3. Beslutade riktlinjer för reformen
Regeringens proposition 1993/94:250 (här benämnd princippropositionen) innehöll riktlinjer för en reformering av det allmänna ålderspensionssystemet och ett principförslag till hur ett sådant pensionssystem med övergångsreglering skall utformas. Däremot innehöll den inga författningsförslag. Propositionen innebar också att vissa frågor lämnades öppna för att lösas under det fortsatta beredningsarbetet. Under den fortsatta beredningen har således princippropositionens förslag bearbetats vidare. Därvid har föreslagits vissa förändringar eller avsteg från de antagna riktlinjerna, vilka kommer att redovisas i avsnitt 6.2 och efterföljande avsnitt.
Riksdagen godkände genom beslut den 8 juni 1994 de i princippropositionen föreslagna riktlinjerna för en reformering av ålderspensionssystemet i enlighet med det betänkande som framlagts av socialförsäkringsutskottet (bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439). I utskottsbetänkandet tillstyrktes med vissa förtydliganden regeringens proposition samtidigt som utskottet på två punkter föreslog tillkännagivanden. Den ena avsåg den inskränkning av möjligheterna till uttag av inkomstgrundad pension före 65 års ålder som föreslagits i propositionen. I den proposition som nu läggs fram föreslås inga sådana inskränkningar. Den andra punkten avsåg vikten av att medföljande makar till UD-tjänstemän får acceptabla ekonomiska villkor bl.a. i pensionshänseende. En översyn av dessa villkor har genomförts av utrikesförvaltningen. Översynen har redovisats till riksdagen i en skrivelse (skr. 1994/95:221).
Enligt de antagna riktlinjerna skall ett offentligt och obligatoriskt pensionssystem även fortsättningsvis utgöra grunden för den enskildes pensionsskydd. Ett syfte med den föreslagna reformen är att skapa ett från andra socialförsäkringsgrenar avskilt inkomstrelaterat ålderspensionssystem. Det skall i högre grad än det nuvarande vara försäkringsmässigt uppbyggt i den meningen att förmånerna skall motsvara de avgifter som betalas in. Systemet skall i sin helhet finansieras med avgifter som tas ut på samtliga inkomster m.m. som ger pensionsrätt.
Den pensionsrätt avseende inkomstgrundad ålderspension som för ett visst år tillgodoräknas den enskilde skall huvudsakligen baseras på dennes pensionsgrundande inkomster samma år. Värdet av pensionsrätten skall överensstämma med den avgift som tas ut. Tillgodoräknad pensionsrätt och avgiften till ålderspension skall utgöra 18,5% av den pensionsgrundande inkomsten och vissa andra s.k. pensionsgrundande belopp som enligt de reformerade reglerna skall läggas till grund för pensionsrätt.
Nivån på avgiften till ålderspension är fastlagd med utgångspunkt i den kompensationsnivå i förhållande till den försäkrades förvärvsinkomster under livet som systemet är avsett att ge. Dessutom tas även hänsyn till den försäkringsmässiga risk som beror av den förväntade livslängden bland de försäkrade. Genom att pensionsavgiften fastställs på dessa grunder får den i ökad utsträckning karaktär av försäkringspremie. Den avgift som nu lagts fast i samband med beslutet att reformera ålderspensionssystemet skall gälla även på lång sikt och skall inte behöva höjas då de demografiska påfrestningarna ökar efter sekelskiftet.
Beräkning av inkomstgrundad ålderspension enligt de reformerade reglerna skall bygga på den s.k. livsinkomstprincipen, som innebär att i princip alla pensionsgrundande inkomster under livet har betydelse för pensionsnivån och väger lika tungt oberoende av när under livet de tjänas in. På detta sätt erhålls inom det allmänna pensionssystemet ett nära samband mellan förvärvsinkomster och den framtida ålderspensionen, vilket i sin tur bidrar till att stärka de ekonomiska drivkrafterna för förvärvsarbete. Någon motsvarighet till den övre åldersgräns på 64 år för intjänande av pensionsrätt som finns i det nuvarande ATP-systemet skall inte finnas. Även den som är 65 år eller äldre skall kunna tjäna in ytterligare pensionsrätt i det reformerade systemet. Den nedre åldersgränsen – 16 år – skall dock kvarstå av bl.a administrativa skäl. Vidare skall enligt de antagna riktlinjerna den lagstadgade rätten att kvarstå i arbete till 67 års ålder skärpas så att den inte annat än undantagsvis kan avtalas bort.
Värdet av intjänade ålderspensionsförmåner och utgående ålderspensioner skall inte som i dag vara enbart inflationsskyddade utan skall även vara kopplade till den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. Den årliga ålderspensionens storlek skall också påverkas av förändringar av den genomsnittliga livslängden. På detta sätt kommer det framtida pensionssystemet i finansiellt hänseende att vara robust i förhållande till variationer i de samhällsekonomiska förutsättningarna och till den förväntade fortsatta ökningen av medellivslängden.
De förvärvsinkomster och sociala ersättningar vid sjukdom, arbetslöshet, föräldraledighet m.m. som enligt dagens regler är pensionsgrundande skall vara det också i det reformerade systemet. I det reformerade systemet skall därutöver i vissa fall fiktiva inkomster vara pensionsgrundande, s.k. andra pensionsgrundande belopp. Detta innebär bl.a. att föräldrar med små barn under ett antal år och under vissa förutsättningar kommer att kunna få pensionsrätt tillgodoräknad på ett enligt särskilda regler bestämt belopp utöver den inkomst som faktiskt uppburits. Motsvarande skall enligt riktlinjerna gälla vid plikttjänstgöring. Enligt antagna riktlinjerna skall vidare den som uppbär sjukpenning, arbetslöshetsersättning m.m. tillgodoräknas pensionsrätt för viss del av den bakomliggande inkomsten. Förtidspensionärer med s.k. antagandepoäng inom ATP-systemet skall enligt riktlinjerna tillgodoräknas ålderspensionsrätt i huvudsak enligt regler som motsvarar de som gäller i dag.
Vad beträffar pensionsrätt för studier var det förslag som lagts fram av Pensionsarbetsgruppen, nämligen att studiebidraget inom studiemedelssystemet skall göras skattepliktigt och pensionsgrundande, utgångspunkten för regeringens bedömning i princippropositionen. Den tekniska utformningen av en ordning för sådan pensionsrätt borde dock enligt regeringens bedömning beredas vidare. Socialförsäkringsutskottet menade att storleken av den pensionsrätt som följer av Pensionsarbetsgruppens förslag är väl avvägd och instämde i regeringens bedömning att denna nivå bör ligga till grund vid den närmare utformningen av reglerna för tillgodoräknande av pensionsrätt för studier.
Den pensionsrätt som under ett år tillgodoräknas den enskilde skall baseras på summan av pensionsgrundande förvärvsinkomster och sociala ersättningar samt eventuella andra pensionsgrundande belopp upp till ett tak. Enligt princippropositionen skall fr.o.m. årsskiftet 2000/2001 in-
tjänandetaket räknas upp årligen i takt med den allmänna inkomstutveckligen. Dessförinnan skall det, i likhet med vad som gäller i dag, motsvara 7,5 förhöjda basbelopp.
Makar skall enligt riktlinjerna för det reformerade pensionssystemet kunna dela pensionsrätt i princip lika sig emellan. Delning skall vara frivillig och ske löpande år för år. Reglerna för delning skall konstrueras så att den sammantagna kostnaden för pensionssystemet, trots skillnader i genomsnittlig livslängd mellan män och kvinnor, i princip förblir densamma.
Den pensionsrätt som för ett år tillgodoräknas i det reformerade ålderspensionssystemet skall som nämnts ovan utgöra 18,5 % av summan av pensionsgrundande faktiska och fiktiva inkomster under året i den utsträckning summan inte överstiger intjänandetaket. Motsvarande belopp skall betalas in till pensionssystemet i form av avgift till ålderspension. Samtliga inkomstslag som ger pensionsrätt skall, till skillnad från vad som gäller idag, vara avgiftsgrundande. Det innebär att även sociala ersättningar vid sjukdom, arbetslöshet m.m. skall beläggas med avgift till pensionssystemet. Ålderspensionsavgift skall betalas också för fiktiva inkomster.
Avgift till ålderspension skall tas ut enbart på inkomster som är förenade med pensionsrätt. Detta innebär att sådan avgift inte skall tas ut på inkomstdelar som överstiger taket. I princippropositionen anfördes därför att det på sådana inkomstdelar i stället skall tas ut en särskild avgift som endast skall uppgå till hälften av avgiften till ålderspension, dvs. 9,25 %. Intäkterna från denna avgift skall föras till statsbudgeten.
Huvuddelen av de inbetalda avgifterna – enligt princippropositionens förslag 16,5 procentenheter – skall användas för att finansiera utgående pensioner inom ett fördelningssystem av i princip samma karaktär som nuvarande ATP-system. Motsvarande andel av de pensionsgrundande inkomsterna och andra pensionsgrundande belopp skall årligen fastställas som reformerad pensionsrätt för den enskilde. Den försäkrades ackumulerade pensionsrätt i fördelningssystemet skall sedan varje år räknas upp med ett index som följer den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. De uppräknade pensionsrätterna skall ligga till grund för beräkningen av den ålderspension som sedermera skall utges.
Den årliga ålderspensionen skall beräknas genom att summan av de uppräknade pensionsrätterna divideras med ett delningstal. Detta skall bestämmas med hänsyn till bl.a. den genomsnittliga förväntade livslängden vid tidpunkten för pensionsuttaget och en fastslagen norm (tillväxtnorm).
De pensioner som betalas ut från fördelningssystemet skall följsamhetsindexeras. Detta innebär att ålderspensionen skall räknas upp fullt ut med prisutvecklingen under förutsättning att den reala tillväxten av inkomsterna i samhället uppgår till en viss norm. Om den faktiska realinkomsttillväxten avviker från normen görs vid indexeringen ett avdrag eller ett påslag med vad som motsvarar avvikelsen. Normen skall vara lika med den tillväxtnorm som ligger till grund för beräkningen av delningstalet. I princippropositionen angav regeringen att ett slutligt ställningstagande till normens nivå skall ske under den fortsatta beredningen efter riksdagens beslut i anledning av propositionen. Utgångspunkten för
denna fortsatta beredning skall enligt riktlinjerna vara en norm på 1,5 % per år.
Den återstående delen av den totala pensionsavgiften på 18,5% skall sättas av till ett premiereservsystem. I detta system skall inbetalda medel fonderas i individuella premiereserver. Detta innebär ett faktiskt pensionssparande som är knutet till den enskilde individen. Medlen skall förvaltas av den kapitalförvaltare som den enskilde utser eller, om denne avstår från att göra ett aktivt val, av någon statlig förvaltare. Behållningen skall växa med avkastningen på de förvaltade medlen. Inom premiereservsystemet skall det finnas möjlighet för den enskilde att välja ett efterlevandeskydd.
Vid pensioneringen skall ett årligt pensionsbelopp från premiereservsystemet bestämmas på försäkringsmässiga grunder utifrån behållningen på den enskildes premiereservkonto. Enligt riktlinjerna skall den pensionsberättigade ha möjlighet att välja att ta ut den delen av pensionen livsvarigt eller under en period av fem eller tio år.
Den inkomstgrundade pensionen skall kompletteras med ett grundskydd i form av en garantipension för den som har haft låga inkomster under förvärvslivet. Grundskyddet skall finansieras med allmänna skattemedel. Garantipensionen skall vara skattepliktig. För rätt till oavkortad garantipension skall enligt riktlinjerna i princip krävas 40 års bosättning i Sverige mellan 16 och 65 års ålder.
För den som inte har rätt till någon inkomstgrundad pension alls utges garantipensionen som ett fast belopp. För övriga pensionsberättigade skall garantipensionen utgöra en viss utfyllnad till den inkomstgrundade pension som de har tjänat in. Utfyllnaden skall beräknas med utgångspunkt från en basnivå för garantipensionen. Basnivån skall trappas av med en viss andel av den inkomstgrundade pensionen. Avtrappningen skall emellertid inte göras krona för krona utan med ett lägre procenttal för att därmed säkerställa att den totala pensionen blir högre ju högre inkomstgrundad pension den pensionsberättigade har tjänat in.
Garantipensionen skall avräknas inte bara mot inkomstgrundad ålderspension från det allmänna pensionssystemet utan också mot vissa andra pensionsinkomster såsom änkepension från ATP och inkomstrelaterad utländsk pension. Vidare skall enligt förslaget i princippropositionen den tjänstepension som en pensionsberättigad uppbär beaktas. Under remissbehandlingen av Pensionsarbetsgruppens betänkande framfördes invändningar mot detta förslag av bl.a flertalet av arbetsmarknadens parter. Av kostnadsskäl ställde sig regeringen emellertid bakom förslaget att tjänstepensioner skall reducera garantipensionen på samma sätt som inkomstgrundad ålderspension från det allmänna systemet. Samtidigt aviserades att regeringen avsåg att ta upp frågan till ny prövning i särskild ordning. Med hänvisning bl.a. till detta ställde sig socialförsäkringsutskottet bakom förslaget till riktlinje på denna punkt.
Inkomstgrundad ålderspension i fördelningssystemet skall kunna tas ut som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels pension tidigast från 61 års ålder. Vid uttag från en senare tidpunkt växer pensionen enligt försäkringsmässiga principer för varje månad den lämnas outtagen.
Rätt till garantipension skall inträda först vid 65 års ålder. För att inte ett tidigt uttag av inkomstgrundad pension skall subventioneras av ga-
rantipensionssystemet skall garantipensionen alltid beräknas utifrån den inkomstgrundade pension som den pensionsberättigade skulle ha uppburit om uttaget skulle ha gjorts vid uppnådd garantipensionsålder, dvs. vid 65 års ålder. En sådan regel kan emellertid medföra att den inkomstgrundade pensionen tillsammans med garantipensionen blir lägre efter 65 års ålder än vad som motsvarar den lägsta nivån för grundskyddet. I princippropositionen föreslogs därför en spärregel, nämligen att tidigt uttag av inkomstgrundad pension inte skulle få göras om den inkomstgrundade ålderspensionen skulle understiga en viss nivå. Socialförsäkringsutskottet ifrågasatte som nämnts om denna spärregel i olika avseenden var rätt avvägd och ansåg att frågan borde beredas ytterligare.
Enligt princippropositionens förslag skulle det reformerade inkomstgrundade ålderspensionssystemet träda i kraft den 1 januari 1996 och de nya reglerna för grundtryggheten den 1 januari 2000. De första pensionerna från det reformerade systemet skulle utbetalas år 2000.
Övergången till det reformerade systemet skall ske gradvis genom att vissa åldersgrupper även fortsättningsvis får sin ålderspension beräknad helt eller delvis enligt nuvarande regler. Pensionsberättigade som är födda år 1954 eller senare skall omfattas fullt ut av det reformerade pensionssystemet.
Enligt princippropositionen skall pensionsberättigade som är födda åren 1935–1953 få sin ålderspension beräknad med ett successivt ökande antal tjugondelar enligt det reformerade systemets regler och resterande delar enligt det nuvarande systemet. Avsättning till premiereservsystemet skall enligt princippropositionen göras enbart för personer födda år 1939 eller senare. För personer födda åren 1939–1953 skall avsättningen vara kvoterad beroende på individens födelseår.
För alla som skall omfattas av de reformerade reglerna för inkomstgrundad ålderspension skall även förvärvsinkomster m.m. i förfluten tid, dvs. för år före det formella ikraftträdandet av reformerade regler, beaktas vid beräkningen av pensionsrätt inom det reformerade systemet. Pensionsrätt för pensionsgrundande inkomst för förfluten tid skall tillgodoräknas på grundval av den pensionspoäng för ATP – med tillägg för en pensionspoäng – som registrerats i ATP-registret fr.o.m år 1960. Vidare skall pensionsrätt för den fiktiva inkomst som skall tillgodoräknas föräldrar till små barn tillgodoräknas fr.o.m. år 1960. Reglerna för tillgodoräknande av pensionsrätt för plikttjänstgöring och studier skall i princip inte gälla för förfluten tid, men bör enligt princippropositionen kunna få verkan fr.o.m. år 1995.
Personer födda år 1934 eller tidigare skall enligt riktlinjerna även fortsättningsvis få sin pension beräknad enligt nuvarande regler. Ålderspension skall i framtiden beskattas enligt samma regler som gäller för förvärvsinkomster. Detta skall gälla även för de grupper som i och för sig inte berörs av det reformerade pensionssystemets regler. Det nuvarande grundskyddet i form av folkpension och pensionstillskott skall därför för personer födda år 1934 eller tidigare ersättas med en ordning med en beskattad övergångsvis garantipension, som skall konstrueras så att i princip ingen pensionär får ett lägre nettoutfall än med nuvarande regler. Inkomstgrundad ålderspension från fördelningssystemet – även pension utbetald enligt dagens regler – skall följsamhetsindexeras i enlighet med
vad som skall gälla för pensioner som skall utges enligt det reformerade systemets regler.
Vad gäller införandet av ålderspensionsavgift på 18,5 % av pensionsgrundande inkomster och andra pensionsgrundande belopp föreslogs i princippropositionen att denna skall införas genom att nuvarande folkpensions- och tilläggspensionsavgifter enligt lagen om socialavgifter förs samman samt att en allmän egenavgift i form av pensionsavgift på 1 % införs. Avgiften skall finansiera enbart inkomstgrundad ålderspension. Till dem som uppbär ATP skall även folkpensionen räknas som inkomstgrundad pension. Förtids- och efterlevandepensionerna inom ATP skall finansiellt särskiljas från den inkomstgrundade ålderspensionen.
Införandet av ett i finansiellt hänseende fristående ålderspensionssystem, dvs. den finansiella infasningen av systemet, medför således omfördelningar av avgiftsintäkter och utgifter mellan statsbudgeten och APfonden, vilka får till effekt att statsbudgeten försvagas medan pensionssystemets finansiella ställning stärks. Under infasningsperioden bör därför ske en finansiell nettoöverföring från pensionssystemet till statsbudgeten. Storleken på denna skall avpassas så att det uppnås en betryggande fondstyrka inom fördelningssystemet.
I Pensionsarbetsgruppens betänkande föreslogs att avgiften till ålderspension till lika delar skall tas ut som arbetsgivaravgift (respektive som egenavgift vad avser inkomster av annat förvärvsarbete) och som allmän egenavgift. Detta förslag förutsätter, enligt Pensionsarbetsgruppen, att det sker en växling så att arbetsgivaravgiftens nuvarande nivå sänks och att den allmänna egenavgiften höjs med motsvarande belopp. Om denna avgiftsväxling skall ske utan förlust för den enskilde löntagaren måste det kostnadsutrymme som arbetsgivaravgiftssänkningen skapar användas till en höjning av bruttolönen. I remissbehandlingen av gruppens betänkande pekade flera remissinstanser på de problem som är förknippade med en sådan växling. I princippropositionen anförde regeringen att om det under den fortsatta beredningen bedöms att komplikationerna är för stora och enighet uppnås därom mellan de partier som står bakom överenskommelsen skall växling inte genomföras. Ett system med ett tudelat uttag av arbetsgivaravgift skall då i stället övervägas. Om enighet inte kan nås om en annan lösning skall Pensionsarbetsgruppens förslag till växling mellan arbetsgivaravgifter och allmänna egenavgifter ligga till grund för kommande beslut.
Hänvisningar till S4-3
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 5
5. Den fortsatta beredningen
)NKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
I princippropositionen föreslogs av bl.a. administrativa skäl att det reformerade inkomstgrundade ålderspensionssystemet skulle träda i kraft den 1 januari 1996, dvs. ett år senare än vad Pensionsarbetsgruppen föreslagit. Efter samråd med Genomförandegruppen lade regeringen fram vissa förslag i propositionen 1994/95:41 om förändringar i finansieringen av det allmänna pensionssystemet m.m. som bedömdes borde träda i kraft redan den 1 januari 1995. Förslagen, som godkändes av riksdagen (bet.
1994/95:SfU6, rskr.1994/95:81), innebär följande. En allmän egenavgift på 1 % har införts som en finansiell förstärkning av pensionssystemet. Med hänsyn till att avgifter till det reformerade ålderspensionssystemet inte skall tas ut på inkomster som överstiger förmånstaket delas intäkter från tilläggspensionsavgifterna upp på ett sådant sätt att den del av avgiftsintäkterna som kan beräknas vara hänförlig till inkomster över förmånstaket förs till statsbudgeten. Dessutom förs löpande en avsättning av influtna intäkter från tilläggspensionsavgifterna till en särskild förvaltning hos Riksgäldskontoret för att det kommande premiepensionssystemet senare skall kunna tillföras medel motsvarande pensionsrätter tillgodoräknade fr.o.m. inkomståret 1995.
Bestämmelser om statliga ålderspensionsavgifter har redovisats i departementspromemorian Utvidgad avgiftsskyldighet vad avser ålderspension, m.m. (Ds 1995:55). I promemorian tas också upp förslag till nya benämningar inom avgiftssystemet.
I princippropostionen anfördes att det finns principiella skäl som talar för att de allmänna egenavgifterna som debiteras den försäkrade bör dras ifrån vid beräkning av den pensionsgrundande inkomsten. Skälet härför är att nivån på den förmånsgrundande inkomsten skall vara oberoende av om offentliga åtaganden finansieras med allmän egenavgift eller arbetsgivaravgift. Mot denna bakgrund har departementspromemorian Vissa frågor avseende allmänna egenavgifter (Ds 1995:29) utarbetats. Den innehåller förslag till ändringar i beräkningen av pensionsgrundande inkomst avseende såväl nuvarande ålderspensionssystem som det reformerade systemet.
Förslag till lagstiftning vad avser intjänande och beräkning av inkomstgrundad ålderspension från fördelningssystemet har redovisats i departementspromemorian Reformerat pensionssystem – lag om inkomstgrundad ålderspension, m.m. (Ds 1995:41). I promemorian redovisades också övergångsbestämmelser samt förslag till vissa ytterligare ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och i andra lagar. Arbetet med att genomföra och vidareutveckla de riktlinjer som riksdagen beslutat på grundval av princippropositionen har varit mycket omfattande. Det var därför inte möjligt att i Ds 1995:41 presentera ett i alla delar fullständigt förslag till lagstiftning. Vissa kompletteringar redovisas i departementspromemorian Inkomstgrundad ålderspension – finansiella frågor m.m. (Ds 1997:67). Mot bakgrund av bl.a. remissinstansernas synpunkter har under den fortsatta beredningen vissa tidigare ställningstaganden övervägts på nytt. I de fall dessa överväganden har lett till större ändringar har detta redovisats i Ds 1997:67. Vidare har redovisats justeringar i övergångsreglerna, som har föranletts av en senareläggning av reformens ikraftträdande. Riksdagen beslutade i december 1996 att lagstiftningen rörande de reformerade intjänandereglerna skall träda i kraft den 1 januari 1999 och att de första utbetalningarna av reformerad ålderspension skall ske i januari 2001 (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:SfU1, rskr. 1996/97:126). Som ett led i utformningen av övergångsregleringen har riksdagen i december 1997 beslutat att den nedre åldersgränsen för förtida pensionsuttag skall höjas från 60 till 61 år med verkan fr.o.m. den 1 januari 1998 (bet. 1997/98:SfU1, rskr.1997/98:111).
Remissinstansernas synpunkter på de förslag i ovannämnda promemorior som legat till grund för de lagförslag som presenteras här redovisas i efterföljande avsnitt.
Med utgångspunkt från vad regeringen angett i princippropositionen beslutade regeringen den 1 september 1994 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor rörande ett premiereservsystem inom den allmänna pensioneringens ram och lämna förslag till hur detta system tekniskt borde utformas. Direktiven till utredningen baserades i huvudsak på de av riksdagen antagna riktlinjerna för premiereservsystemet. Utredningen, som antog namnet Premiereservutredningen, fann att vissa frågor var av mer principiellt slag och behövde bli föremål för debatt innan de mer tekniska detaljerna och författningsförslag utformades. Utredningen beslutade därför att redovisa arbetet i etapper. I juni 1996 överlämnade utredningen betänkandet Allmänt pensionssparande (SOU 1996:83).
Utredningen föreslog att premiereservsystemet skulle utformas som ett renodlat sparande under förvärvsaktiv ålder. Fram till dess att den enskilde gick i pension skulle kapitalet förvaltas i värdepappersfonder som valdes av den enskilde. Vid pensioneringstidpunkten skulle sparkapitalet användas för att teckna pensionsförsäkring hos ett statligt försäkringsbolag. Utredningen föreslog att premiereservsystemet skulle få benämningen Allmänt pensionssparande (APS) med hänsyn till den uppläggning som förslaget hade.
Vid beredningen av betänkandet fann regeringen i samråd med de andra partier som står bakom pensionsöverenskommelsen att premiereservsystemet borde ha en annan inriktning än den som utredningen hade föreslagit och bl.a. vara uppbyggt enligt försäkringsmässiga principer även under intjänandetiden. Regeringen beslutade därför den 13 mars 1997 att tillkalla en ny särskild utredare med uppdrag att lägga fram förslag om teknisk utformning av premiereservsystemet. Enligt utredningsdirektiven skall premiereservsystemet vara utformat som ett fondförsäkringssystem, där försäkringsfunktionen är knuten till staten och kapitalförvaltningen sker i värdepappersfonder som administreras av fristående bolag.
Utredningen, som antog namnet 1997 års premiereservutredning, överlämnade i oktober 1997 betänkandet Lag om premiepension (SOU 1997:131). Betänkandet innehåller förslag till en särskild lag om premiepension med fullständiga regler om premiepensionen med undantag för regler om intjänande av premiepensionrätt. Sådana regler finns i den tidigare nämnda lagen om inkomstgrundad ålderspension. Enligt förslaget skall försäkringen för premiepension vara en socialförsäkring inom ramen för den allmänna ålderspensioneringen men i den tekniska utformningen nära ansluta till vad som gäller inom privat försäkring. Försäkringen skall hanteras av en ny myndighet, Premiepensionsmyndigheten, inom socialförsäkringsadministrationen och stå under tillsyn av Riksförsäkringsverket. Beräkningen av pensionsförmåner m.m. skall ske med tillämpning av principer som är allmänt vedertagna inom privat livförsäkring. Verksamheten skall också stå under tillsyn av Finansinspektionen.
Betänkandet SOU 1997:131 har remissbehandlats. Remissinstansernas synpunkter redovisas i det följande.
$EN FINANSIELLA INFASNINGEN AV DET REFORMERADE ¥LDERSPENSIONSSYSTEMET
Som nämnts i avsnitt 4.3 innebär införandet av ett i finansiellt hänseende fristående ålderspensionssystem, dvs. den finansiella infasningen av systemet, omfördelningar av avgiftsintäkter och utgifter mellan statsbudgeten och AP-fonden, vilka får till effekt att statsbudgeten försvagas medan pensionssystemets finansiella ställning stärks. Enligt de antagna riktlinjerna för reformen bör därför under infasningsperioden ske en finansiell nettoöverföring från pensionssystemet till statsbudgeten. Storleken på denna skall avpassas så att det uppnås en betryggande fondstyrka inom fördelningssystemet. Förslag till hur en direkt överföring från AP-fonden till statsbudgeten kan ske har redovisats i departementspromemorian AP-fonden och det reformerade ålderspensionssystemet (Ds 1998:7).
'RUNDSKYDDET
I departementspromemorian garantipension och samordningsfrågor m.m. (Ds 1997:66) redovisade Socialdepartementet i november 1997 i samråd med Genomförandegruppen förslag till lagstiftning vad gäller utformning av garantipension m.m. Efter remissbehandling har förslagen legat till grund för en lagrådsremiss avseende garantipension m.m. En proposition om utfomningen av garantipensionssystemet överlämnas till riksdagen samtidigt med föreliggande proposition.
Den fortsatta beredningen har visat att ytterligare utredningsarbete krävs vad gäller utformningen av den övergångsvisa garantipensionen. Denna skall enligt antagna riktlinjer införas för dem som inte omfattas av reglerna för den reformerade ålderspensionen, vilket enligt nu föreliggande förslag avser personer födda före år 1938 ( jfr avsnitt 28). Regeringen beslutade därför den 18 december 1997 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till konstruktion av övergångsvis garantipension (dir. 1997:149). Utredningen skall vara slutförd senast den 31 januari 1999.
I grundskyddet ingår också bostadstillägg till pensionärer, som är en inkomstprövad förmån. Reglerna för inkomstprövningen måste anpassas till den nya garantipensionen. En särskild utredare har i uppdrag att att göra en översyn av systemet för inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer m.m., vari bl.a. ingår att anpassa reglerna till det reformerade ålderspensionssystemet (dir. 1997:150). Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 mars 1999.
VRIGT
Enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd har en arbetstagare rätt att stanna kvar i sin anställning till fyllda 67 år med bibehållet skydd mot uppsägning utan saklig grund. Regeln är dock dispositiv och flertalet
arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden är i dag på grund av bestämmelser i kollektivavtal avgångsskyldiga före 67 års ålder, i regel vid 65 år. Pensionsarbetsgruppen föreslog att åldersgränsen 67 år i princip skulle bli tvingande. I princippropositionen uttalade regeringen att åldersgränserna i och för sig borde bestämmas enligt förslaget, men att detta i första hand borde ske genom avtal mellan arbetsmarknadens parter. Under det arbete som i detta avseende pågår inom Socialdepartementet har kontakter tagits med representanter för arbetsmarknadens parter i syfte att hos dem tydliggöra angelägenheten av kollektivavtalsförhandlingar i frågan. Frågan är under fortsatt beredning.
Utredningen om socialförsäkringens personkrets avlämnade sitt betänkande En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72) i maj 1997. Betänkandet har varit föremål för remissbehandling och bereds för närvarande inom regeringskansliet. Nuvarande regler i lagen (1962:381) om allmän försäkring om vilka som skall vara försäkrade för ATP och i vilka fall inkomster i annat land skall vara pensionsgrundande i Sverige föreslås därför tills vidare överföras i huvudsak oförändrade till det reformerade systemet.
I syfte att anpassa äktenskapsbalkens regler om bodelning av pensionsrättigheter till principerna för det reformerade ålderspensionssystemet – möjligheten för makar att dela pensionsrätt – har i betänkandet Pensionsrättigheter och bodelning (SOU 1995:8) lämnats förslag till regler som syftar till att utjämna en uppkommen snedfördelning av makars pensionsskydd. Betänkandet har varit föremål för remissbehandling. En proposition har överlämnats till riksdagen i mars 1998.
Regeringen gav i januari 1997 en särskild utredare i uppdrag att utforma förslag till ett system för ekonomisk ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga, som skall ersätta dagens system med förtidspension och sjukbidrag. I uppdraget ingick också att ta ställning till hur ersättningen skall ansluta till reglerna i det reformerade ålderspensionssystemet. Utredningen har överlämnat betänkandena Ohälsoförsäkringen – trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) och Ohälsoförsäkringen – övergångsbestämmelser (SOU 1997:189). Utredningens betänkanden har remissbehandlats. Regeringen har i mars 1998 lämnat en proposition till riksdagen med förslag till vilka principer och riktlinjer som bör ligga till grund för en reformering av dagens system med förtidspension och sjukbidrag och hur pensionsrätt för ålderspension framgent skall beräknas för förtidspensionärer. De nya reglerna planeras träda i kraft den 1 januari 2001.
Vidare är systemet för efterlevandepension föremål för en särskild översyn (dir. 1996:51). Vägledande för de förslag till ändrade regler som därvid kommer att lämnas skall vara bl.a. en anpassning till det reformerade ålderspensionssystemet. Utredarens förslag skall redovisas senast den 30 juni 1998.
Hänvisningar till S5
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 28.2
6. Allmänna överväganden
Hänvisningar till S6
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 17.3
6.1. Inledning
ATP-systemet, inklusive folkpensionssystemet, är i sin nuvarande utformning inte tillräckligt robust mot framtida ekonomiska och demografiska påfrestningar. Ålderspensionsreformens syfte är att skapa ett system som är följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen. Grunden för den enskildes pensionsskydd skall även i framtiden vara ett obligatoriskt offentligt system. Det reformerade ålderspensionssystemet skall omfatta såväl ett standardskydd enligt inkomstbortfallsprincipen som ett grundskydd för dem som haft inga eller låga förvärvsinkomster. Grundskyddet skall finansieras med allmänna skattemedel medan den inkomstgrundade pensionen skall vara avgiftsfinansierad. Huvuddelen av det allmänna pensionssystemet skall även fortsättningsvis vara uppbyggt som ett fördelningssystem men en del av det skall utformas som ett renodlat premiereservsystem.
Princippropositionen om denna genomgripande reform innehöll inte ett fullständigt och färdigbearbetat förslag till systemutformning. På flera punkter hänvisades till behov av ytterligare utredning innan ett slutligt ställningstagande kunde göras. Detta gällde bl.a. den närmare utformningen av premiereservsystemet där riktlinjerna i propositionen skulle ligga till grund för ett uppdrag till en särskild utredare.
De lagförslag som läggs fram i denna proposition har utarbetats på grundval av de antagna riktlinjerna. Under den fortsatta beredningen har princippropositionens förslag bearbetats vidare och i vissa delar preciserats eller justerats. Föreslagna ändringar och motiven till dessa framgår av redovisningen i efterföljande avsnitt. I detta avsnitt redogörs inledningsvis för större förändringar eller avsteg från de antagna riktlinjerna. Därefter presenteras huvuddragen i de lagförslag som nu läggs fram. Samtidigt redovisas centrala termer som föreslås användas i och med att reformerade regler för inkomstgrundad ålderspension träder i kraft. Det föreslås också namnbyten för vissa termer i nuvarande lagstiftning. En mer fullständig förteckning över de termer som ingår i den föreslagna lagstiftningen eller som i övrigt används i texten redovisas i
BILAGA .
6.2. Förändringar jämfört med antagna riktlinjer
2EGERINGENS F¶RSLAG Pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid
sjukdom, arbetslöshet m.m. skall inte tillgodoräknas, arvsvinster skall inte tilldelas för tid före år 1999 och pensionsrätt skall inte räknas om med inkomstindex under intjänandeåret.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1997: 67 stämmer överens med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA Flertalet remissinstanser har inte haft några in-
vändningar mot förslagen, vilka föranletts av besparingsskäl.
&¶RS¤K
RINGSKASSEF¶RBUNDET tillstyrker förslaget om besparingar i dess helhet och
anför att förbundet under nuvarande omständigheter och utifrån de motiv som anges frångår sitt tidigare ställningstagande vad gäller pensionsrätt för bakomliggande inkomst. Förbundet markerar sin tillfredsställelse över att utgångspunkten för justeringarna varit att dessa skall leda till administrativa besparingar och förenklingar.
3VERIGES 0ENSION¤RSF¶RBUND
anger i sitt yttrande att de föreslagna justeringarna kan accepteras och tillstyrker den slopade samordningen mellan tjänstepensioner och garantipensioner.
0ENSION¤RERNAS RIKSORGANISATION 02/	 har inga
invändningar mot de föreslagna justeringarna. Vad gäller arvsvinster fr.o.m. år 1999 anser PRO att dessa ur rättvisesynpunkt bör fördelas till hela kollektivet och inte enbart till dem som är i samma ålder som den avlidne.
3VENSKA KOMMUNALPENSION¤RERS F¶RBUND delar PRO:s
uppfattning både vad gäller förslaget om justeringar och vad gäller arvsvinster för åren fr.o.m. 1999.
#ENTRALA STUDIEST¶DSN¤MNDEN #3.	 2IKSG¤LDSKONTORET !RBETSGIVAR VERKET OCH 3VERIGES )NDUSTRIF¶RBUND tillstyrker uttryckligen att pensions-
rätt för bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet inte skall införas. Vad gäller de övriga delarna av förslaget avlämnar dessa remissinstanser inte något yttrande. CSN konstaterar att förslaget om pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet skulle – så som det påpekas i promemorian och som tidigare påpekats av CSN – missgynna den som under sin arbetslöshet är aktiv till exempel genom att studera. Arbetsgivarverket anför att mot bakgrund av livsinkomstprincipen bör pensionsrätt för annat än faktisk inkomst så långt som möjligt undvikas. För att ytterligare förstärka livsinkomstprincipen menar Arbetsgivarverket att pensionsrätt för bakomliggande inkomst inte heller skall tillgodoräknas vid föräldraledighet och värnpliktstjänstgöring. Industriförbundet anför att genom att pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet inte beräknas uppnås både en besparing och en administrativ förenkling.
3TATENS L¶NE OCH PENSIONSVERK 306	 konstaterar att förslaget för den
del som avser bakomliggande inkomst vid arbetslöshet och sjukdom medför administrativa lättnader. SPV påpekar dock att den föreslagna justeringen medför minskad pension, vilket för en viss enskild individ kan vara av betydelse. SPV konstaterar att de minskningar av ålderspensionen som exemplifieras i promemorian är beräknad på endast ett år med sjukpenning respektive arbetslöshet.
2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET 2&6	 tillstyrker förslaget att arvsvinster för ret-
roaktivitetstiden slopas. Med hänsyn till de, enligt RFV, obetydliga belopp, som pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid arbetslöshet och sjukdom skulle innebära även under långvarig sjukdom eller arbetslöshet, tillstyrker RFV även förslaget att pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet inte beräknas. Däremot invänder RFV mot att halvårsomräkning för intjänandeåret inte införs och menar att överskott därigenom genereras i AP-fonden.
3VERIGES F¶RS¤KRINGSF¶RBUND välkomnar förslaget att garantipension
inte skall avräknas mot tjänstepensioner. Försäkringsförbundet anför att förslaget att inte tilldela arvsvinster för retroaktiv tid löser visserligen administrativa och andra problem men innebär samtidigt att avsteg görs från försäkringsmässighet mot ett större inslag av fördelningspolitik. Försäkringsförbundet menar att ju större utrymme som de fördelningspolitiska inslagen i systemet ges, desto mindre blir regelverkets förutsägbarhet.
,ANDSORGANISATIONEN I 3VERIGE ,/	 avvisar förslaget om besparingar
och menar att de argument som anges i promemorian inte är tillräckligt starka för att försämra pensionerna enligt förslaget.
+ONJUNKTURINSTITUTET
anser att besparingsförslagen har en dålig tidsmässig anpassning till de faktiska besparingsbehoven. Vidare anför institutet att slopandet av arvsvinster före år 1999 innebär ett avsteg från den för det övriga reformarbetet gällande principen att så långt möjligt behandla historiska och framtida intjänade pensionsrätter på samma sätt. Förslaget att inte indexuppräkna intjänade pensionsrätter under intjänandeåret utgör vidare ett avsteg från principen att systemet skall efterlikna ett förräntat premiereservsystem. Båda förslagen är till sina praktiska konsekvenser svåra för allmänheten att förstå och genomskåda. Enligt institutets mening hade ur principiell synvinkel renare förslag, t.ex. ett lägre procentuellt avgiftsuttag till systemet och ett motsvarande högre avgiftsuttag till statsbudgeten, varit att föredra.
3VERIGES AKADEMIKERS CENTRALORGANISATION 3!#/) anser att förslaget
till den del som avser att slopa halvårsuppräkningen av intjänad pensionsrätt är ett beklagligt avsteg från försäkringsmässiga principer. Om alternativet tudelad arbetsgivaravgift införs är förslaget enligt SACO helt oacceptabelt. Vidare avvisar SACO förslaget att inte tillgodoräkna pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet och menar därvid att åtgärden slår hårt mot grupper i samhället som redan tidigare är drabbade. SACO anför även att kompensationsgraden för grupper med inkomster intill förmånstaket bara blir ca 55 % i det reformerade pensionssystemet och att det för dessa grupper är av stor vikt att pensionsgrundande belopp beräknas på bakomliggande inkomst.
4J¤NSTEM¤NNENS CENTRALORGANISATION 4#/	 ställer sig starkt kritisk
både till förslaget och till motiveringen bakom det. TCO ifrågasätter promemorians beräkningar av ökade kostnader till följd av slopad samordning mellan garantipension och tjänstepension. TCO menar att parterna skulle ha agerat för att förhindra samordningen genom förändringar i tjänstepensionssystemet. Att inte tillgodoräkna pensionsrätt för bakomliggande inkomst är enligt TCO fördelningspolitiskt fel. TCO påpekar bl.a. att det finns exempel på personer som varit sjukskrivna i upp till 15 år och att pensionen i ett sådant fall skulle reduceras med 400 kronor. TCO:s invändning mot förslaget att inte tillgodoräkna arvsvinster för åren före år 1999 är att det drabbar olika beroende på hur stor andel av intjänandetiden som kan hänföras till åren före år 1999. Vidare anser TCO att de tekniska problem som enligt promemorian är förknippade med införandet av arvsvinster för retroaktiv tid skulle kunna lösas om princippropositionens förslag tillämpades. Vad gäller slopad halvårsuppräkning framför TCO att motiveringen vad gäller eftersläpningar av
inbetalning av egenavgifter är tunn. Emellertid påpekar TCO att denna del av förslaget är en generell åtgärd som drabbar alla lika mycket och därför är mer acceptabel än de övriga två förslagen. TCO ställer sig även undrande till att basnivån höjs i garantipensionen, att den överkompensation som ligger i barnårsrätten finns kvar och att pensionsrätt vid militärtjänstgöringen finns kvar. Som ett alternativ till promemorians sparförslag hänvisar TCO till sitt tidigare förslag att avgifter som tas ut över förmånstaket skall tillfalla pensionssystemet.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Under det fortsatta beredningsarbetet
har aktualiserats ett behov av besparingar inom reformen, som hänför sig till de utgiftsökningar som reformens grundskydd innebär jämfört med grundtryggheten i nuvarande pensionssystem. Garantipensionen och den övergångsvisa garantipensionen inom det reformerade regelsystemet skall bl.a. ersätta de särskilda skattereglerna för pensionärer inom nuvarande regelsystem. Dessa skall utformas på sådant sätt att pensionärer med låg eller ingen inkomstgrundad ålderspension får en jämfört med nuvarande regler i princip oförändrad pension efter skatt vid de högsta kommunalskattesatserna. Vid lägre kommunalskattesatser resulterar detta i en motsvarande högre nettopension än enligt dagens regler. Detta innebär att kostnaderna för garantipension är högre än kostnaderna för grundtryggheten enligt nuvarande regler.
Vidare innebär de beslutade riktlinjerna att garantipensionen skall avräknas mot tjänstepensioner på samma sätt som mot inkomstgrundad ålderspension. Däremot skall garantipensionen inte påverkas av kapitalinkomster eller av pensioner från frivillig individuell pensionsförsäkring. I princippropositionen anfördes emellertid att principiella invändningar kan riktas mot att kollektiva och privata pensionslösningar behandlas olika vid avräkningen av garantipensionen. En möjlighet som nämndes var att avstå från att beakta tjänstepensioner vid beräkning av garantipensioner. Det påpekades emellertid att slopad samordning mellan garantipensioner och tjänstepensioner skulle bli mycket kostnadskrävande. Det aviserades därvid att frågan skulle bli föremål för särskilda överväganden i den fortsatta beredningen av reformen. De fortsatta övervägandena har resulterat i bedömningen att garantipensioner inte bör avräknas mot tjänstepensioner.
Införandet av garantipension beräknas därför medföra att de årliga utbetalningarna av ålderspension ökar med mellan 2 och 2,5 miljarder kronor under perioden fram till år 2010 enligt redovisningen i Ds 1997:67. Av den sammanlagda kostnadshöjningen kan huvuddelen, uppemot 2 miljarder kronor, hänföras till att garantipensionen inte samordnas med tjänstepensioner. I övrigt beror den på att nettopensionen vid genomsnittlig kommunalskatt ökar för personer berättigade till garantipension.
Enligt regeringens bedömning bör därför besparingar genomföras inom reformen för att minska utgifterna för ålderspensioner och bidra till finansieringen av det nya garantipensionssystemet. Utgångspunkten för våra besparingsförslag har varit att de, jämfört med riktlinjerna, föreslagna regeländringarna även skall leda till administrativa förenklingar inom reformen. Mot bakgrund härav föreslår vi att pensionsgrundande belopp inte skall beräknas för bakomliggande inkomst vid arbetslöshet och sjukdom, att arvsvinster inte skall tilldelas för åren före år 1999 och att intjänade pensionsrätter inte skall räknas om med inkomstindex under intjänandeåret. Däremot skall sjukpenning, arbetslöshetsersättning m.m. fortfarande vara pensionsgrundande.
Det tidigare förslaget om pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet skulle medföra vissa gränsdragningsproblem. Exempelvis skulle pensionsrätt för bakomliggande inkomst tillgodoräknas personer som uppbär arbetslöshetsersättning men inte dem som uppbär utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning eller som deltar i yrkesinriktad rehabilitering. Förmånen har relativt liten betydelse för den enskilde men berör många i yrkesaktiv ålder. Förslaget att slopa pensionsrätt för bakomliggande inkomst innebär därför såväl en besparing som en betydande administrativ förenkling.
De beräkningar av pensionsrätt m.m. som skall göras för retroaktiv tid är ett annat inslag i reformen som medför administrativa kostnader. Arvsvinsttilldelningen för förfluten tid kan inte göras helt korrekt, eftersom det saknas uppgifter om pensionsbehållning för avlidna för åren före år 1976. För dessa år föreslogs i Ds 1995:41 att tilldelningen av arvsvinster skulle beräknas med utgångspunkt från registeruppgifter för åren 1976–1980. Även när det gäller åren 1976–1998, som innefattas av RFV:s pensionspoängsregister, innebär beräkning av arvsvinster betydande administrativa insatser. Slopandet av arvsvinster för åren före år 1999 innebär såldedes en administrativ förenkling.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall den för inkomstpension registrerade pensionsbehållningen, som i princip skall motsvara de samlade inbetalda pensionsavgifterna, årligen räknas om med förändringen i inkomstindex. Under den fortsatta beredningen har olika alternativ vad gäller omräkning av pensionsrätt för intjänandeåret diskuterats. I Ds 1995:41 föreslogs att pensionsrätt för intjänandeåret skulle räknas om med en faktor motsvarande ett halvt års indexomräkning innan den läggs till pensionsbehållningen. Därvid skulle användas den indexomräkning som sker vid intjänandeårets slut. Förslaget om halvårsuppräkning tog fasta på de försäkringsmässiga principerna i reformen. Slopandet av halvårsuppräkningen innebär att den intjänade pensionsrätten läggs till pensionsbehållningen utan omräkning. Omräkning med inkomstindexets förändring görs i stället första gången året efter intjänandeåret (vid slutet av fastställelseåret).
För år 2010 har beräknats att slopandet av pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet, arvsvinsttilldelning för förfluten tid och indexomräkning för intjänandeåret innebär en besparing på ca 2 miljarder kronor. De föreslagna besparingarna innebär minskade förmåner i form av inkomstgrundad ålderspension. Emellertid innebär den slopade samordningen mellan garantipension och tjänstepensioner,
vilken besparingarna är avsedda att finansiera, en kompensation i form av högre garantipension för de grupper för vilka de föreslagna besparingarna torde vara mest kännbara.
VRIGT
Nedan redogörs översiktligt för andra större förändringar. Dessa och övriga förändringar i förhållande till de antagna riktlinjerna behandlas närmare i efterföljande avsnitt.
Till följd av det omfattande utredningsarbetet har ikraftträdandetidpunkten för reformerade regler måst senareläggas. Som redan nämnts skall enligt beslut av riksdagen i december 1996 lagstiftningen rörande intjänandereglerna träda i kraft den 1 januari 1999 och de första utbetalningarna ske år 2001. På grund av senareläggningen föreslår vi i avsnitt 28 att övergångsreglerna justeras så att årsklasserna 1935–1937 inte längre skall omfattas av mellangenerationen. Vidare föreslås att starttidpunkten för inkomstindexeringen av intjänandetaket för pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp skjuts upp ett år till årsskiftet 2001/2002.
Det sammanlagda uttaget av avgifter till det inkomstgrundade ålderspensionssystemet skall enligt antagna riktlinjer motsvara 18,5 % av pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp, varav 16,5 procentenheter skall tillföras fördelningssystemet och resterande 2 procentenheter premiepensionssystemet. Enligt vårt förslag i avsnitt 13 skall i stället 2,5 procentenheter föras till premiepensionssystemet fr.o.m. år 1999. Den del som skall tillföras fördelningssystemet minskas i motsvarande mån. Höjningen av den andel av den sammanlagda avgiften respektive pensionsrätten som fr.o.m. år 1999 skall tillgodoräknas inom premiepensionssystemet ingår som en del av pensionsuppgörelsen mellan de partier som är representerade i Genomförandegruppen.
Den sammanlagda avgiften på 18,5 % av pensionsgrundande inkomster skall delvis – till högst hälften – tas ut i form av allmän pensionsavgift, delvis som arbetsgivaravgift (respektive egenavgift). Enligt riktlinjerna skall den del av arbetsgivaravgiften som överstiger 9,25 % av pensionsgrundande inkomster tas ut enbart på inkomster upp till den nivå som grundar pensionsrätt. Fr.o.m. år 1998 uppgår den allmänna pensionsavgiften till 6,95 % av inkomster upp till 7,5 förhöjda prisbasbelopp. Arbetsgivaravgiften till tilläggspension uppgår till 6,40 %.
Frågan hur avgiftsuttaget skall göras är under fortsatt beredning i samråd med Genomförandegruppen. Regeringen lägger därför inte nu något slutligt förslag rörande avgiftsuttaget. I avvaktan på att frågan skall få sin slutliga lösning föreslår vi nu ingen ändring av den allmänna pensionsavgiften. Den skall således även fortsättningsvis uppgå till 6,95 procentenheter. Däremot skall, enligt vad vi föreslår i avsnitt 32, inkomsttaket för uttag av avgiften höjas från 7,5 till 8,06 förhöjda prisbasbelopp.
Ålderspensionsavgiften skall fr.o.m. år 1999 ersätta tilläggspensionsavgiften (se avsnitt 6.5). Inte heller i detta fall föreslår vi någon ändring av avgiftssatsen, utan den skall även för år 1999 vara 6,40 %.
Ålderspensionsavgiften och den allmänna pensionsavgiften kommer därmed att tillsammans uppgå till 14,35 % av den pensionsgrundande inkomsten (dvs. efter avdrag för den allmänna pensionsavgiften, se avsnitt 8.2). Det sammanlagda avgiftsuttaget på 18,5 % av pensionsgrundande inkomster och belopp kommer således inte att införas fr.o.m. år 1999 utan först från en senare tidpunkt då en slutlig lösning finnes. Däremot skall den avgift som tas ut på pensionsgrundande belopp uppgå till 18,5 % redan fr.o.m. år 1999, se vidare avsnitt 31.
Inom det reformerade ålderspensionssystemet motsvarar individens ålderspension i princip summan av de pensionsavgifter som betalts in under livet delat med ett delningstal. Vid bestämmande av delningstalet beaktas bl.a. återstående medellivslängd vid pensioneringstillfället. Enligt princippropositionens förslag skulle även befolkningsdödligheten under förvärvsåren beaktas, dvs. s.k. arvsvinster uppkomna under fövärvsåren skulle schablonmässigt räknas in i delningstalet. Här föreslås att sådana arvsvinster i stället tillgodoräknas löpande som ett procentuellt påslag på pensionsbehållningen (se avsnitt 17). Som nyss nämnts föreslås nu av besparingsskäl att ingen sådan tilldelning av arvsvinster skall göras avseende förfluten tid.
Någon begränsning av pensionsuttag före 65 års ålder motsvarande den i princippropositionen föreslagna spärregeln föreslås inte gälla.
I det reformerade systemet skall finnas en möjlighet för makar att dela pensionsrätt. Enligt princippropositionens förslag skall delning ske så att makarnas pensionsrätt fortlöpande, år för år, delas i princip lika mellan dem. I Ds 1995:41 redovisades ett preciserat förslag till ett sådant system för delning. Många remissinstanser var kritiska till förslaget, bl.a med hänvisning till att samspelet med garantipensionssystemet gjorde det svårt för makarna att överblicka vad delningen faktiskt skulle betyda för deras framtida ålderspensioner. Regeringen lägger därför fram det alternativa förslag som presenterades i Ds 1997:67, vilket innebär att makar i stället ges möjlighet att fortlöpande överföra pensionrätt för premiepension sig emellan. Sådan överföring skall enligt förslaget inte påverka den framtida garantipensionens storlek.
Riksdagens riktlinjer för premiepensionssystemet skiljer sig på några punkter från det förslag som föreligger nu.
De medel som avsätts inom premiepensionssystemet skall enligt riktlinjerna förvaltas av särskilda kapitalförvaltare, privata eller statliga, som väljs av den försäkrade. Inledningsvis kan slås fast att ett sådant system också föreslås nu.
I riksdagens riktlinjer anges att en eller flera statliga kapitalförvaltare skall inrättas för förvaltning av medel från personer som vill välja en sådan lösning. För dem som inte själva väljer någon kapitalförvaltare skall det enligt riktlinjerna finnas flera andra statliga kapitalförvaltare. Mellan dessa kapitalförvaltare skall en utjämning av skillnader i avkastning göras. Kapitalförvaltaren skall årligen fastställa behållningen och avkastningen på respektive pensionskonto samt underrätta Riksförsäkringsverket om detta.
Försäkringsfunktionen skall enligt princippropositionen primärt handhas centralt av Riksförsäkringsverket. Vid riksdagsbehandlingen anförde Socialförsäkringsutskottet att det var en rimlig utgångspunkt att Riksförsäkringsverket handhar försäkringsfunktionen. Skulle det emellertid i det fortsatta utredningsarbetet visa sig att funktionen med större fördel kan läggas på ett annat statligt organ, såg utskottet inget hinder mot en förnyad diskussion i frågan. Utskottet ansåg också att det av administrativa skäl fanns anledning att överväga en lägsta gräns för det årliga belopp som får avsättas till förvaltning inom premiepensionssystemet. Avslutningsvis anförde utskottet att det på grund av frågornas komplexitet bör finnas utrymme för de partier som stod bakom förslaget att, i de delar som ytterligare skulle utredas eller som annars kunde komma att beröras av resultatet av utredningsarbetet, utforma de kommande bestämmelserna på det sätt som visade sig mest ändamålsenligt.
I det förslag som nu lämnas finns vid sidan av de olika privata fondförvaltarna två statliga kapitalförvaltare: ett statligt fondbolag som alternativt val till de privata fondförvaltarna och en ny AP-fondsstyrelse för dem som avstår från att välja förvaltare. Dessutom förvaltas också försäkringskapital i premiepensionssystemet av en ny statlig myndighet och försäkringsgivare kallad Premiepensionsmyndigheten. Försäkringsfunktionen i det nya systemet har således lagts på en ny myndighet som skall arbeta i nära samarbete med övriga socialförsäkringsorgan. Informationsflödet om kapitalförvaltningen skall enligt förslaget primärt ske från Premiepensionsmyndigheten.
Det nya premiepensionssystemet innebär i försäkringstekniskt hänseende vissa omfördelningar mellan de försäkrade. Det hänger främst samman med skillnader i livslängd mellan kvinnor och män. Utöver detta finns i förslaget inte någon utjämning av avkastning mellan olika kapitalförvaltare.
Placeringar i tillgångar i utlandet skall begränsas enligt riktlinjerna, i den mån det är förenligt med EES-avtalets regler. Denna princip upprätthålls dock inte i det föreliggande förslaget.
Avsikten enligt riktlinjerna är att pensionen skall kunna tas ut som partiell pension utan knytning till bestämda kvotdelar. Den försäkrade skall inte kunna återkalla ett uttag av ålderspension från premiepensionssystemet. Pensionen skall vara antingen livsvarig eller temporär under en begränsad tidsperiod om fem eller tio år. I det förslag som nu redovisas finns, på samma sätt som för pensionen från fördelningssystemet, bestämda kvotdelar anvisade som alternativ för pensionsuttaget. Särskilda regler har tagits in i förslaget om återkallelse av uttaget. Förslaget medger inte något temporärt uttag av ålderspension från premiepensionssystemet. Denna ålderspension är således alltid livsvarig. Även efterlevandeskyddet är i förslaget utformat på ett sätt som avviker från riktlinjerna.
6.3. Lagförslagen
2EGERINGENS F¶RSLAG Den samlade beteckningen för allmän in-
komstrelaterad ålderspension skall vara inkomstgrundad ålderspension. Ålderspension utgiven från det reformerade fördelningssystemet respektive från premiepensionssystemet skall kallas inkomstpension respektive premiepension. Efterlevandepension utgiven från premiepensionssystemet skall kallas premiepension till efterlevande.
Regler om inkomstgrundad ålderspension skall tas in i en ny lag benämnd lag om inkomstgrundad ålderspension (LIP). Nuvarande regler i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och i lagen (1959.551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring om pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng, vårdår och beräkning av tilläggspension i form av ålderspension skall föras över till LIP. Även bestämmelserna i lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter skall ersättas med bestämmelser i den nya lagen.
Reglerna om intjänande av pensionsrätt skall träda i kraft den 1 januari 1999. Reglerna om beräkning av förmånernas storlek och utbetalning av dessa skall träda i kraft den 1 januari 2001.
Bestämmelser om fastställande av reformerad pensionsrätt m.m. för tid före ikraftträdandet av LIP, dvs. den 1 januari 1999, skall tillsammans med bestämmelser om ikraftträdande och vissa övergångsbestämmelser m.m. tas in i en särskild lag om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension (införandelagen). De närmare reglerna om Premiepensionsmyndighetens försäkringsverksamhet m.m. skall tas in i en särskild ny lag.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 överensstämmer i stort
med regeringens förslag.
5TREDNINGENS F¶RSLAG 1997 års premiereservutredning föreslog en
särskild lag om premiepension innehållande bestämmelser om förvaltning av premiepensionskapital, bestämmande av premiepension och efterlevandeskydd samt bestämmelser för den nya myndigheten, Premiepensionsmyndigheten, som utredningen föreslog skulle vara försäkringsgivare inom premiepensionssystemet. Utredningen föreslog dock inte att den särskilda lagen skulle innehålla regler om intjänande av premiepension. Samtidigt anförde utredningen att det från en synpunkt vore bäst om samtliga regler om den nya ålderspensioneringen kunde samlas i en lag uppdelad i olika avdelningar.
2EMISSINSTANSERNA Ett fåtal remissinstanser har yttrat sig om den
övergripande lagstrukturen i förslaget i Ds 1995:41.
+AMMARR¤TTEN I
3TOCKHOLM har inget att invända mot den lagtekniska lösning som valts
och har heller inga invändningar mot den terminologi som föreslås i de nya lagarna. Kammarrätten anger vidare att lagtexten förefaller väl genomarbetad och mestadels harmonierande med motiven. Liksom flera andra remissinstanser påpekar kammarrätten att vissa bestämmelser av skilda skäl blivit komplicerade och svårgenomträngliga. Detta förhållande anses dock av flera av dem som påtalat reglernas komplexitet vara
en oundgänglig följd av de principer som ställts upp för det reformerade pensionssystemet.
,¤NSR¤TTEN I 3TOCKHOLM finner att det är väl i linje med reformens syfte
att skapa ett från andra socialförsäkringsgrenar avskilt system att samla bestämmelserna i en lag. Länsrätten är också positiv till att övergångsbestämmelserna finns i en särskild lag. Rätten anför att överflyttning av bestämmelser från lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt AFL i avvaktan på vidare utredning av vissa frågor, torde vara den mest ändamålsenliga lösningen. Också
3VENSKA ARBETSGIVAREF¶RENINGEN och
3VERIGES )NDUSTRIF¶RBUND tillstyrker en separat lag för pensionssystemet
bl.a. eftersom det förstärker intrycket av ett från övriga socialförsäkringar separat system.
3TATSKONTORET anser att det kan finnas behov av en framtida översyn av
lagstiftningens konstruktion syftande till förenkling och ökad tydlighet. Statskontoret menar vidare att flera svagheter i den existerande lagstiftningen förs in i den föreslagna i och med att delar av den existerande lagstiftningen lyfts in i den nya.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Enligt antagna riktlinjer skall den in-
komstgrundade ålderspensionen särskiljas som en fristående försäkringsgren. Regeringen anser det därför naturligt att bestämmelser för den inkomstgrundade ålderspensionen tas in i en särskild lag, i stället för att föras in i lagen om allmän försäkring (AFL). Detta synsätt överensstämmer också med det som framförts i Ds 1995:41 och av de remissinstanser som yttrat sig i frågan om lagförslagets uppläggning.
,AGR¥DET
pekar på både för- och nackdelar med den valda lösningen. En nackdel som nämns är att en väsentlig del av socialförsäkringssystemet inte längre kommer att omfattas av AFL. I likhet med flera remissinstanser finner Lagrådet det föreslagna regelsystemet mycket komplext. Av det skälet kan det enligt Lagrådets mening vara en fördel att ta in bestämmelserna i en särskild lag i stället för att införliva dem i AFL, som i stora delar anses oöverskådlig och i behov av en genomgripande översyn.
Den inkomstgrundade ålderspensionen kan sägas bestå av tre olika delar: nuvarande ATP samt pension baserad på pensionsrätt enligt reformerade regler från fördelningssystemet respektive från premiepensionssystemet. Vissa bestämmelser är gemensamma för alla tre delarna, andra gäller gemensamt för de reformerade delarna. Enligt regeringens mening är det en fördel om de regler som bestämmer en viss förmån kan samlas i en lag. Därmed blir systemet lättare att överblicka. Vi föreslår därför att regler för pension från premiepensionssystemet skall finnas i samma lag som regler för pension från fördelningssystemet. Även 1997 års premiereservutredning har framfört att detta ur en synpunkt är den bästa lösningen. I enlighet med Lagrådets förslag föreslår vi dock att den närmare regleringen av Premiepensionsmyndighetens försäkringsverksamhet, med hänvisningar till försäkringsrörelse- och redovisningsregler, tas in i en särskild lag.
Vårt förslag innebär vidare att bestämmelser om tilläggspension i form av ålderspension skall infogas i samma lag. Regler rörande beräkning av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng, vårdår och om ålderspension föreslås således flyttas från AFL till den nya lagen. I Ds 1995:41
föreslogs dessa regler i stället bli upptagna i en särskild lag om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension (i den fortsatta framställningen benämnd införandelagen). Detsamma föreslogs gälla bestämmelser om den gradvisa övergången till ålderspension beräknad enligt reformerade regler genom en tjugondelsinfasning. Tjugondelsinfansningen innebär att ålderspensionen för årsklasserna 1938–1953 skall kvotdelsberäknas och utges såväl enligt reformerade regler som enligt nuvarande ATP-regler. Fr.o.m. år 2001 kommer ålderspension i form av tilläggspension (inkl. den del av folkpensionen som kan sägas vara inkomstrelaterad) successivt att ersättas av inkomstpension och premiepension intjänad enligt reformerade regler i takt med att de årsklasser som är födda år 1938 eller senare tar ut ålderspension. De årsklasser som är födda före år 1938 skall även fortsättningsvis få sin inkomstrelaterade ålderspension beräknad med utgångspunkt i hittillsvarande regler för tilläggspension och folkpension. Med hänsyn till att nämnda bestämmelser kommer att vara tillämpliga under en mycket lång övergångsperiod anser regeringen att dessa regler bör ingå i samma lag som övriga regler om inkomstgrundad ålderspension.
För personer födda åren 1938–1953 skall alltså en del av den inkomstgrundade ålderspensionen baseras på pensionsrätt intjänad enligt ATPsystemets regler. Eftersom det i nuvarande ålderspensionssystem är folkpensionen och inte tilläggspension som kompenserar för det första basbeloppets inkomster, krävs särskilda regler för att översätta folkpensionen till inkomstgrundad pension för dessa årsklasser. Dessutom skall det för dessa enligt de antagna riktlinjerna finnas en garantiregel av innebörd att den inkomstgrundade ålderspensionen alltid skall motsvara minst den ålderspension enligt nuvarande regler som den pensionsberättigade har tjänat in t.o.m. år 1994. Även sådana regler föreslås bli införda i den nya lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Huvuddelen av de nya bestämmelserna föreslås således ingå i en ny lag om inkomstgrundad ålderspension (LIP). Den föreslagna nya lagen kommer att innehålla regler för såväl intjänande av pensionsrätt som beräkning av inkomstgrundad ålderspension. Däremot föreslås en särskild införandelag för regler med anledning av ikraftträdandet av lagen om inkomstgrundad ålderspension och för bestämmelser som skall gälla för fastställande av pensionsrätt m.m. enligt reformerade regler för tid före ikraftträdandet av lagstiftningen, dvs. för åren 1960–1998 (se avsnitt 15).
Som framgår av det föreslagna namnet på den nya lagen föreslås att den samlade beteckningen för allmän inkomstrelaterad ålderspension skall vara
INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION. Vidare föreslås att den del av
den inkomstgrundade ålderspensionen som kommer att finansieras inom ramen för fördelningssystemet skall heta
INKOMSTPENSION och den del som
kommer att härröra från premiepensionssystemet skall heta
PREMIE
PENSION. Förutom ålderspension rymmer premiepensionssystemet två
former av pension till efterlevande som föreslås kallas
PREMIEPENSION TILL
EFTERLEVANDE.
Lagen om inkomstgrundad ålderspension föreslås vara indelad i fyra avdelningar och 15 kapitel enligt följande.
AVD I Försäkringens omfattning, intjänande av pensionsrätt m.m.
– 1 kap. Allmänna bestämmelser – 2 kap. Pensionsgrundande inkomst – 3 kap. Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande
inkomst – 4 kap. Fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng m.m. AVD II Fördelningssystemet
– 5 kap. Inkomstpension – 6 kap. Tilläggspension AVD III Premiepensionssystemet
– 7 kap. Allmänna bestämmelser om premiepensionssystemet – 8 kap. Kapitalförvaltning m.m. – 9 kap. Uttag av premiepension – 10 kap. Efterlevandeskydd – 11 kap. Premiepensionsmyndighetens kostnader AVD IV Utbetalning och överklagande m.m.
– 12 kap. Utbetalning av pension m.m. – 13 kap. Överklagande m.m. – 14 kap. Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad
pensionsrätt – 15 kap. Övriga bestämmelser
Merparten av bestämmelserna i denna lag avseende intjänande av pensionsrätt och om vem som är försäkrad föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. Detsamma gäller de regler om pensionspoäng och vårdår m.m. som föreslås flyttas över från AFL. Enligt riksdagens beslut skall utbetalning av ålderspensioner baserade på reformerad pensionsrätt ske fr.o.m. år 2001. Med hänsyn härtill föreslås bestämmelserna om beräkning och utbetalning av inkomstgrundad ålderspension i lagen träda i kraft först den 1 januari 2001. Förslaget innebär således att bestämmelserna om tillgodoräknande av pensionspoäng och vårdår fr.o.m. den 1 januari 1999 respektive om hur ålderspension enligt ATP-systemets regler beräknas fr.o.m. den 1 januari 2001 inte längre skall ingå i AFL.
Vidare föreslås vissa ändringar i AFL och i viss annan lagstiftning. Dessa är bl.a. föranledda av att de bestämmelser som för närvarande finns i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring föreslås överföras till LIP. Förslaget innebär att den förstnämnda lagen skall upphöra vid utgången av år 1998. Vissa regler i den lagen skall dock fortsätta att gälla för personer födda år 1937 eller tidigare. Även lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter föreslås upphöra vid utgången av år 1998. Den ersätts då av regler om tillfällig förvaltning av premiepensionsmedel i den föreslagna nya lagen om inkomstgrundad ålderspension.
I propositionen redovisas också i enlighet med de antagna riktlinjerna för reformen lagförslag avseende slopandet av delpensionsförsäkringen samtidigt som de nya reglerna om utbetalning av inkomstgrundad ålderspension träder i kraft den 1 januari 2001. De följdändringar i övrigt som behöver göras i AFL och i annan lagstiftning med ikraftträdande den 1 januari 2001 har däremot inte tagits med i denna proposition.
Hänvisningar till S6-3
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 29.1, 29.5, Författningskommentar till 1 § lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension
6.4. Inkomstbasbelopp
2EGERINGENS F¶RSLAG År 2001 skall det införas ett basbelopp som år-
ligen skall räknas om med den relativa förändringen i inkomstindex. Detta basbelopp skall benämnas inkomstbasbelopp och skall för år 2001 motsvara det förhöjda basbeloppet enligt 1 kap. 6 § AFL. Inkomstbasbeloppet skall årligen fastställas av regeringen.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA Ingen remissinstans har kommenterat införandet
av ett nytt basbelopp.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG I nuvarande ATP-system är det s.k.
intjänandetaket knutet till basbeloppet, närmare bestämt det förhöjda basbeloppet. Som framgår av avsnitt 13 nedan föreslår regeringen att intjänandetaket fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 skall räknas om med hänsyn till den allmänna inkomstutvecklingen såsom denna bestäms av inkomstindex (se avsnitt 16). Även andra begrepp i det reformerade ålderspensionssystemet, som förvärvsvillkoret och kompensation för barnår, är fram till nämnda årsskifte storleksmässigt knutna till det förhöjda basbeloppet för att därefter i stället knytas till förändringen i inkomstindex.
Regeringen föreslår därför att ett nytt basbelopp benämnt inkomstbasbelopp införs from år 2001. Inkomstbasbeloppet föreslås för år 2001 motsvara det förhöjda basbeloppet enligt 1 kap. 6 § AFL. För därefter följande år skall inkomstbasbeloppet räknas om med hänsyn till den relativa förändringen i inkomstindex. Principer för utformning och tillämpning av inkomstindex behandlas i avsnitt 16.
Vi föreslår att inkomstbasbeloppet för varje år för varje år fastställs av regeringen.
6.5. Namnbyten
2EGERINGENS F¶RSLAG Basbeloppen enligt 1 kap. 6 § AFL skall be-
nämnas prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp.
Tilläggspensionsavgift enligt lagen om socialavgifter skall benämnas ålderspensionsavgift. De föreslagna ändringarna skall gälla fr.o.m. år 1999.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG I enlighet med förslag i Ds 1995:41
föreslås i avsnitt 6.4 att ett nytt basbelopp, ett inkomstbasbelopp, skall användas i det reformerade systemet. Inkomstbasbeloppet skall räknas om med inkomstutvecklingen i stället för, som basbeloppen enligt 1 kap. 6 § AFL, med prisutvecklingen. För att lättare kunna särskilja inkomstbasbeloppet från basbeloppet enligt nyss angivna lagrum föreslår regeringen att de sistnämnda basbeloppen skall benämnas prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp.
Enligt antagna riktlinjer skall avgifter till ålderspension på sammanlagt 18,5 % av pensionsgrundande inkomster och andra pensionsgrundande belopp införas. Dessa avgifter skall ersätta bl.a. nuvarande tilläggspensionsavgift. Regeringen föreslår därför att nuvarande tilläggspensionsavgift enligt lagen om socialavgifter skall benämnas ålderspensionsavgift.
De föreslagna namnbytena bör träda i kraft samtidigt med de reformerade intjänandereglerna. De föranleder följdändringar i ett flertal lagar och andra författningar, vilka dock inte namnges här.
I denna proposition används fortsättningsvis huvudsakligen benämningen prisbasbelopp även för tid före år 1999. I vissa situationer används dock nuvarande benämningar synonymt.
Hänvisningar till S6-5
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 13.1, 6.2, Skälen för regeringens förslag: Socialförsäkringarna finansieras med
7. Försäkrad för inkomstgrundad ålderspension
2EGERINGENS F¶RSLAG Nuvarande regler i lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL) om vilka personer som skall vara försäkrade för inkomstgrundad ålderspension och i vilka fall inkomster i annat land skall vara pensionsgrundande i Sverige skall tills vidare i princip oförändrade överföras till det reformerade ålderspensionssystemet.
En motsvarighet till nuvarande s.k. ATP-förbindelser skall tills vidare införas i det reformerade pensionssystemet. Dessa och redan tecknade ATP-förbindelser skall ges giltighet såväl för ATP som reformerad ålderspension.
Tidigare ingångna konventioner om intjänande av ATP skall äga tillämpning även fortsättningsvis samt också såvitt avser pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet.
Bemyndigandet i lagen (1981:691) om socialavgifter om ingående av konventioner avseende avgifter upphävs.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA: 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET 2&6	 tar med hänvisning
till pågående utredning inte upp frågan om försäkringsbegreppets utformning. RFV pekar däremot på att det inte torde vara möjligt att inom en överskådlig framtid införa en ADB-mässig rapportering mellan EUmedlemsstaternas försäkringssystem och att verket därför inte kommer att ha tillförlitliga uppgifter om försäkrade som på grund av arbete i annan medlemstat inte skall tillhöra den svenska försäkringen och inte heller alltid om personer som skall tillhöra den svenska försäkringen. RFV föreslår därför en lagreglerad anmälningsskyldighet för den som inte är inskriven i en försäkringskassa men gör anspråk på ersättning eller annan rättighet från den svenska försäkringen. Verket menar att sådan skyldighet också bör åläggas svenska arbetsgivare och den som på grund av arbete utomlands inte skall omfattas av den svenska försäkringen. RFV anser också att folkbokföringen bör vara avgörande för var en person skall anses bosatt men att det bör utredas om ett beslut beträffande
försäkringstillhörighet på grundval av förvärvsarbete skall kunna fattas av en myndighet med bindande verkan för andra myndigheter.
+AMMAR
R¤TTEN I 3TOCKHOLM och 0ENSION¤RERNAS 2IKSORGANISATION 02/	 har inga
invändningar mot förslaget men anser det angeläget att en samlad översyn av försäkringsbegreppet kommer till stånd snarast möjligt.
'¶TA
(OVR¤TT påpekar att det är olyckligt att ny lagstiftning inte från början
utformas i enlighet med internationella regler som är överordnade den nationella lagstiftningen. Domstolen anser att det inte borde vara omöjligt att – oaktat översynen av försäkringsreglerna som nu sker – finna en lösning som står i överensstämmelse med bindande internationella regler.
&ORUM 3YD OCH 3VENSKA -ISSIONSR¥DET efterlyser ett förtydligande av
om förslaget innebär några förändringar för gruppen biståndsarbetare och missionärer i förhållande till vad som gäller idag. Forum Syd och Svenska Missionsrådet påpekar här att biståndsarbetare/missionärer inte omfattas av de situationer när s.k. ATP-förbindelser kan tecknas.
!RBETSMARKNADSSTYRELSEN !-3	 påpekar att medföljande makar till UD-
tjänstemän till följd av den föreslagna regeln i 1 kap. 7 § lagen om inkomstgrundad ålderspension kommer att anses som bosatta i Sverige under utlandsvistelsen men att motsvarande inte gäller för medföljande till internationellt anställda FN-tjänstemän. AMS anser att denna fråga bör beredas ytterligare med inriktning att bestämmelsen utökas till att omfatta även medföljande till FN-tjänstemän.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Försäkringsbegreppet i det nuvarande
pensionssystemet regleras i 1 kap. 3 § AFL och innebär att försäkrade för folkpension och ATP är dels svenska medborgare, oberoende av var de är bosatta, dels utländska medborgare och statslösa som är bosatta i Sverige. Utländska sjömän på svenska handelsfartyg är försäkrade för ATP även om de inte är bosatta i Sverige. Dessutom gäller att den som någon gång tillgodoräknats pensionspoäng är försäkrad för ATP även om han eller hon inte uppfyller andra krav för att vara försäkrad.
En försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt i riket om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses som bosatt i Sverige under hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller också medföljande make (eller motsvarande) samt barn som inte fyllt 18 år. Vidare skall vid tillämpningen av AFL en person som kommer till Sverige med avsikt att vistas här stadigvarande anses bosatt i Sverige. Detsamma gäller om han eller hon har för avsikt att stanna endast under en begränsad tid, förutsatt att anledningen till vistelsen är förvärvsarbete eller studier och att vistelsen är avsedd att vara längre tid än ett år.
Genom Sveriges medlemskap i Europeiska Unionen (EU) gäller vissa avvikande regler. Dessa regler – som finns i EU-rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen – omfattar personer som är medborgare i ett medlemsland inom EU eller är statslösa eller flyktingar i ett sådant land. Reglerna har gällt i Sverige sedan den 1 januari 1994, då EES-avtalet trädde i kraft, och gäller även i förhållande till länder inom EES som inte är
medlemmar i EU. När det fortsättningsvis talas om länder inom EU avses även de länder inom EES som inte är medlemmar i EU.
Enligt förordning nr 1408/71 (art. 13.2 a) gäller som huvudregel att en förvärvsarbetande i fråga om social trygghet – vilket omfattar bl.a. intjänande av rätt till ålderspension – skall omfattas av lagstiftningen endast i det land där han eller hon är verksam som anställd eller egenföretagare, oberoende av i vilket land han eller hon är bosatt. Den som t.ex. arbetar i Tyskland ett halvår, skall under hela den tiden omfattas av lagstiftningen endast i Tyskland, oavsett om han eller hon flyttar till Tyskland eller behåller sin bosättning i Sverige. Omvänt gäller att en medborgare i ett EU-land som arbetar i Sverige skall vara omfattad av lagstiftningen här, oberoende av var han eller hon är bosatt och oavsett anställningstidens längd. Den som är utsänd av en arbetsgivare i ett EUland till ett annat sådant land för ett arbete där som är avsett att vara högst ett år skall dock omfattas av lagstiftningen i det utsändande landet. Att en person på detta sätt skall omfattas av lagstiftningen i ett visst land, innebär att såväl villkoren för att kunna tjäna in pensionsrätt som skyldigheten att erlägga avgifter till bl.a. ålderspensionssystemet bestäms av den nationella lagstiftningen.
I förordning nr 1408/71 finns vissa kompletteringar till och undantag från huvudregeln om att en förvärvsarbetande skall vara omfattad av lagstiftningen endast i sysselsättningsstaten.
Reglerna i förordning nr 1408/71 är överordnade nationell lagstiftning och har således företräde framför avvikande regler i AFL eller annan nationell lagstiftning.
Sverige har vidare ingått konventioner om social trygghet med flera länder, såväl inom som utom EU. Konventionerna med EU-länderna och övriga EES-länder har till stor del förlorat sin betydelse i och med EESavtalets ikraftträdande, utom i den mån de rör personkategorier som inte omfattas av reglerna i förordning nr 1408/71. Grundtanken i de flesta konventionerna är att tillförsäkra den som är medborgare i en av staterna rätt till sociala förmåner i den andra staten om han eller hon är anställd eller bosatt där. Konventionerna innehåller inte några fullständiga system för lagvalsregler av det slag som finns i förordning nr 1408/71. De förhindrar därför inte alltid att en person kan vara omfattad av lagstiftningen i två länder samtidigt.
När det gäller försäkringsbegreppet i det reformerade pensionssyste met
 dvs. den personkrets som skall kunna tillgodoräknas rätt till in-
komstgrundad ålderspension, föreslogs i Ds 1995:41 att nuvarande regler tills vidare skall kvarstå i huvudsak oförändrade.
Försäkringsbegreppet i AFL är föremål för en generell översyn, bl.a. mot bakgrund av de utvidgningar och inskränkningar som följde med EES-avtalet såvitt avser tillhörigheten till svensk socialförsäkring men också med beaktande av önskemålet om ett stärkt samband mellan avgifter och förmåner. En sådan översyn har skett inom Utredningen om socialförsäkringens personkrets och har presenterats i utredningens betänkande En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72). I korthet innebär utredningens förslag att socialförsäkringarna skall indelas i en bosättningsbaserad försäkring – avsedd för olika kostnadsersättningar, bidrag och förmåner av garantinivåkaraktär – och en arbetsbaserad
försäkring, avsedd att täcka inkomstförluster. Betänkandet har remissbehandlats och avsikten är att efter ytterligare beredning skapa ett enhetligt försäkringsbegrepp för hela socialförsäkringsområdet.
Att försäkringsbegreppet enligt AFL nu är föremål för en generell översyn innebär, som Göta Hovrätt anför i sitt remissyttrande, inte att försäkringsbegreppet i den lag om inkomstgrundad ålderspension som vi här föreslår inte kan utformas annorlunda än i AFL. Det finns emellertid flera omständigheter som talar mot att så sker. Utredningens om socialförsäkringens personkrets betänkande är för närvarande föremål för beredning. De nuvarande reglerna kommer troligtvis därför endast att gälla under begränsad tid i det reformerade pensionssystemet. Det är vidare önskvärt att en förändring av försäkringsbegreppet inom socialförsäkringen sker i ett sammanhang. Det finns därför skäl att avvakta resultatet av det vidare beredningsarbetet med det betänkandet. Under sådana förhållanden framstår det som mindre lämpligt att göra förändringar beträffande försäkringsbegreppet som kan förväntas bli enbart tillfälliga. En sådan förändring skulle också innebära att olika regler skulle gälla samtidigt i fråga om möjligheterna att tillgodoräknas ålderspensionsrätt inom ATP-systemet respektive inom det reformerade pensionssystemet. Detta vore olämpligt dels ur administrativ synpunkt, dels med hänsyn till att personer som är födda under något av åren 1938–1953 (mellangenerationen) skall tillgodoräknas pensionsrätt inom båda systemen.
Regeringen anser, mot bakgrund av det anförda, att det därför är lämpligast att nuvarande regler om vilka personer som skall vara försäkrade och i vilka fall inkomster i annat land skall vara pensionsgrundande här i landet tills vidare överförs i princip oförändrade till det reformerade pensionssystemet. I det lagförslag som vi nu lägger fram återfinns därför nuvarande definition av vilka som är försäkrade och har möjlighet att tjäna in rätt till inkomstgrundad ålderspension. Regeringen tar därför nu inte heller ställning till om de tillägg och förändringar som föreslås av RFV och AMS skall införas. Frågorna får i stället behandlas inom ramen för beredningen av det tidigare nämnda betänkandet.
I två avseenden skiljer sig dock regeringens förslag från vad som för närvarande gäller enligt AFL. Vi förslår nämligen inte några motsvarigheter till reglerna i 1 kap. 3 § tredje och fjärde styckena AFL. I det förstnämnda lagrummet anges att den som någon gång tillgodoräknats pensionspoäng är försäkrad för ATP även om han eller hon i övrigt inte uppfyller förutsättningarna för att vara försäkrad. Detta hänger samman med att förslaget, i motsats till vad som är fallet i AFL, är utformat så att den som någon gång tjänat in ålderspensionsrätt i Sverige kommer att kunna få sin ålderspension utbetald även om han eller hon vid pensioneringstillfället inte längre är försäkrad här. Den nämnda regeln i AFL är emellertid också en förutsättning för att den som uppbär förtidspension grundad på s.k. antagandepoäng skall kunna tjäna in ålderspensionsrätt när övriga villkor för att vara försäkrad inte längre uppfylls. Det är vår uppfattning att denna möjlighet åtminstone tills vidare bör kvarstå, varför det i den här föreslagna lagen särskilt anges att de nämnda förtidspensionärerna är försäkrade för inkomstgrundad ålderspension. Denna avvikelse i förhållande till reglerna i AFL är endast lagteknisk och
innebär i praktiken ingen förändring i fråga om möjligheterna att tjäna in ålderspensionsrätt.
Bestämmelsen i 1 kap. 3 § fjärde stycket AFL reglerar vad som gäller beträffande den som en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning. En sådan person anses bosatt i Sverige under hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make och därmed likställd samt barn som inte fyllt 18 år. Som anges i bestämmelsen har emellertid regeringen bemyndigats att undanta vissa utsända från denna regel. Bemyndigandet tillkom sedan Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete Sida framfört önskemål om att fältpersonal kontraktsanställd för arbete i biståndsland inte skulle omfattas av den aktuella bestämmelsen om bosättning. Kort därefter utfärdade regeringen en förordning enligt vilken Sida-anställda undantogs från bosättningsregeln och således, trots att de under utsändningstiden kvarstod som folkbokförda i Sverige, inte ansågs bosatta här, till följd varav de inte heller tillgodoräknades bosättningstid för folkpension. Förordningen avseende Sida-anställda upphörde att gälla år 1994 då det inte längre förelåg något behov av att kunna undanta denna grupp från bosättningsregeln. I det ovan nämnda betänkandet (SOU 1997:72) En lag om socialförsäkringar föreslås att möjligheten för regeringen att föreskriva undantag från bosättningsregeln tas bort eftersom den inte längre används.
,AGR¥DET förutsätter att frågan aktualiseras i
samband med det fortsatta arbetet med bestämmelserna om vilka som skall vara försäkrade.
Möjligheten till undantag har med hänsyn till det ovan redovisade inte någon nämnvärd praktisk betydelse. Vi föreslår därför att den nuvarande bestämmelsen i AFL härom tas bort och att något motsvarande bemyndigande inte införs i lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Att nuvarande försäkringsbegrepp tills vidare föreslås överfört till det reformerade pensionssystemet innebär inte att regeringen har tagit ställning till hur ett framtida försäkringsbegrepp bör vara utformat. Som vi angett ovan får denna fråga i stället behandlas inom ramen för den fortsatta beredningen av det betänkande som Utredningen om socialförsäkringens personkrets lämnat.
I dagens ålderspensionssystem finns möjlighet att i vissa fall genom en s.k. ATP-förbindelse åstadkomma att en inkomst grundar pensionsrätt i Sverige, trots att den enligt huvudreglerna inte skulle göra det. Genom förbindelsen åtar sig arbetsgivaren, utan att vara avgiftsskyldig enligt svensk lag eller konvention, att betala tilläggspensionsavgift på den lön som betalas ut till en arbetstagare. ATP-förbindelser kan tecknas i fyra situationer, nämligen för
1. svenska medborgare som är försäkrade i Sverige och som arbetar utomlands för en utländsk arbetsgivare som är dotterbolag till ett svenskt företag,
2. svenska medborgare eller i Sverige bosatta utländska medborgare som arbetar för en främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet eller för en utländsk medborgare som tillhör beskickningen eller konsulatet,
3. svenska medborgare som arbetar för en svensk arbetsgivare i ett land med vilket Sverige ingått socialförsäkringskonvention och som enligt konventionen är försäkrade i det landet,
4. svenska medborgare som arbetar i ett konventionsland för en utländsk arbetsgivare som är dotterbolag till ett svenskt företag och som till följd av konventionen är försäkrade i det landet.
I de två första situationerna är arbetstagaren enligt de allmänna reglerna i AFL försäkrad för ATP men den lön han eller hon uppbär är inte pensionsgrundande i Sverige. I de två senare fallen är – till följd av konventionsbestämmelser – arbetstagaren inte försäkrad i Sverige och kan då normalt inte tillgodoräknas pensionsrätt i Sverige. Den inkomst som arbetsgivaren genom ATP-förbindelsen åtar sig att betala ålderspensionsavgift på behandlas dock som pensionsgrundande inkomst av anställning. Som Forum Syd och Svenska Missionsrådet har påpekat omfattar dessa fyra grupper för vilka ATP-förbindelser kan tecknas inte svenska medborgare som arbetar utomlands i ett icke konventionsland och uppbär lön från svensk juridisk person. Dessa arbetstagare är emellertid försäkrade enligt de allmänna reglerna i AFL och den lön de uppbär är pensionsgrundande i Sverige. Vi föreslår här inte några förändringar. Frågan om vad som är pensionsgrundande inkomst utvecklas närmare under avsnitt 8.
Utredningen om socialförsäkringen och EG tog i sitt betänkande Rätten till folkpension (SOU 1992:26) upp frågan om möjligheten att teckna ATP-förbindelser står i överensstämmelse med reglerna i förordning nr 1408/71. Utredningen fann detta vara tveksamt men uttalade inte någon bestämd mening i frågan och lade inte fram något förslag till ändrad lagstiftning. Frågan borde emellertid enligt utredningen övervägas närmare i annat sammanhang.
Frågan om någon motsvarighet till ATP-förbindelserna skall införas i det reformerade pensionssystemet berördes inte av Pensionsarbetsgruppen eller i princippropositionen. Pensionsarbetsgruppen diskuterade emellertid i sitt betänkande den mer generella frågan om det skall finnas en möjlighet till frivilliga tilläggsbetalningar i det allmänna pensionssystemet, men fann att övervägande skäl talade mot detta och föreslog därför att någon sådan möjlighet inte skulle finnas. I Ds 1995:41 redovisades samma ståndpunkt och det är även regeringens uppfattning att någon sådan möjlighet inte bör införas. Beträffande ATP-förbindelserna konstaterar regeringen inledningsvis att dessa kan ses som en form av frivillig försäkring, vilket i sig talar mot att någon motsvarighet till dessa införs i det reformerade pensionssystemet. Det bör framhållas att möjligheterna att teckna frivilliga, individuella pensionsförsäkringar står öppen även för denna kategori, liksom för andra.
Det finns således flera skäl som talar för att en motsvarighet till ATPförbindelserna inte skall införas i det reformerade pensionssystemet. Det kan dock finnas skäl att närmare överväga vilka konsekvenser ett avskaffande av förbindelserna skulle få, inte minst för dem som redan nu omfattas av en sådan förbindelse. Därvid bör beaktas att förbindelserna har betydelse inte bara för ålderspensioneringen utan också för förtidspensioneringen och, i viss mån, efterlevandepensioneringen.
Regeringen har under den fortsatta beredningen övervägt olika lösningar i fråga om ATP-förbindelsernas fortbestånd. Vi har därvid konstaterat att det finns starka skäl som talar för att inte införa någon motsvarighet till dessa förbindelser i det reformerade pensionssystemet och för att avskaffa dem även inom ATP-systemet. Utredningen om socialförsäkringens personkrets har haft i uppdrag att närmare överväga om ATP-förbindelserna bör finnas kvar och därvid särskilt beakta om de är förenliga med EU:s förordning nr 1408/71. Utredningen har i sitt tidigare nämnda betänkade redovisat sin syn på vilka konsekvenser ett avskaffande av ATP-förbindelserna skulle få och har ansett att dessa är relativt begränsade, bl.a. beroende på att de flesta av dem som berörs av ATP-förbindelser även omfattas av kollektivavtalsgrundade försäkringar i någon form. Utredningen har vidare bedömt att förbindelserna inte är förenliga med EU:s förordning nr 1408/71, att ett system med frivilliga tilläggsbetalningar inte lämpar sig för en offentlig, obligatorisk försäkring samt att förbindelserna i de flesta fall leder till en oönskad dubbelförsäkring, dvs. den anställde omfattas av socialförsäkringen i såväl Sverige som arbetslandet.
Som framgått är frågan om ATP-förbindelserna föremål för beredning. I avvaktan på att denna slutförs föreslår vi att det tills vidare införs en möjlighet att i det reformerade pensionssystemet teckna förbindelser motsvarande dagens ATP-förbindelser. Vi föreslår vidare att redan tecknade förbindelser tills vidare ges giltighet även i det reformerade systemet. Pensionsgrundande inkomst som fastställs på grund av en förbindelse som tecknats efter lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1999 kommer följaktligen att kunna grunda pensionsrätt både inom ATP och det reformerade systemet.
Regeringen vill betona att den nu föreslagna lösningen är provisorisk och att ATP-förbindelserna kommer att tas upp till nya överväganden i samband med den fortsatta beredningen av det ovan nämnda utredningsbetänkandet.
I lagrådsremissens förslag till lag om inkomstgrundad ålderspension fanns ett bemyndigande för regeringen att träffa överenskommelse med främmande makt om utsträckt tillämpning av nämnda lag eller om undantag i vissa fall från vad som skall gälla enligt lagen. En motsvarande bestämmelse finns nu i AFL och, såvitt gäller avgifter, i lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL). Eftersom sådana internationella överenskommelser som det är fråga om, trots bemyndigandet i AFL, brukar underställas riksdagen för godkännande har bemyndigandet ingen stor praktisk betydelse. Med hänsyn härtill bör ett sådant bemyndigande, som
,AGR¥DET förordar, inte tas in i lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Av samma skäl bör bemyndigandet i SAL tas bort. Detta innebär att sådana internationella överenskommelser varom fråga är fortsättningsvis får underställas riksdagen för prövning och utfärdas som lag.
De internationella överenskommelser som redan träffats, med stöd av det nuvarande bemyndigandet i AFL, bör gälla även fortsättningsvis och tillämpas vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng eller vårdår enligt den nya lagen om inkomstgrundad ålderspension. Vidare bör den utsträckta tillämpning av reglerna i AFL om försäkring och bosättning i Sverige och de undantag från dessa regler
som gäller på grund av sådana tidigare överenskommelser, vid tillämpning av bestämmelserna om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. och pensionsrätt enligt 4 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension, gälla försäkring för inkomstgrundad ålderspension och bosättning här. Vi föreslår därför att bestämmelser med nu angiven innebörd infös i det reformerade ålderspensionssystemet.
8.1. Pensionsgrundande inkomster och beräkning av pensionsgrundande inkomst
2EGERINGENS F¶RSLAG De regler i nuvarande pensionssystem som be-
stämmer vilka inkomster och förmåner som är pensionsgrundande för ATP skall överföras med i princip oförändrad innebörd till det reformerade pensionssystemet.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i allt
väsentligt överens med regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA #ENTRALA 3TUDIEST¶DSN¤MNDEN #3.	 anser att
även vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa bör ingå bland de ersättningar som utgör pensionsgrundande inkomst av anställning.
2IKSSKATTEVERKET 236	 och 3KATTE
MYNDIGHETEN I '¶TEBORGS OCH "OHUS L¤N noterar att någon ändring av
gällande regler för belopp som avsätts till eller tas ut från vinstandelsstiftelser inte har föreslagits under hänvisning till att frågan är under beredning. Remissinstanserna hänvisar här till intentionerna bakom skattereformen 1990 och påpekar att det är fråga om stora belopp som nu inte blir föremål för avgifts- eller skatteuttag. RSV efterlyser vidare en klarare beskrivning av skillnaden mellan aktiv och passiv inkomst av näringsverksamhet. RSV ifrågasätter också om inte inkomst från utomlands bedriven självständig näringsverksamhet antingen bör göras helt förmånsgrundande och beläggas med alla avgifter eller inte alls förmånsgrundande.
3KATTEMYNDIGHETEN I 3TOCKHOLMS L¤N påpekar att regeln om att
den som från en fysisk person uppbär en anställningsinkomst understigande 10 000 kr för inkomståret själv skall betala egenavgifter för ersättningen innebär att arbetstagaren kan komma att överkompenseras i vissa fall.
+AMMARR¤TTEN I 3TOCKHOLM och
0ENSION¤RERNAS 2IKSORGANISATION 02/	 har inga invändingar mot de
föreslagna bestämmelserna.
&ORUM 3YD och 3VENSKA -ISSIONSR¥DET anser
att det bör vara möjligt att utarbeta ett system för beräkning av pensionsgrundande inkomst där fler faktorer än den faktiska utbetalade nettolönen ingår i underlaget. På liknande sätt pekar
4J¤NSTEM¤NNENS
#ENTRALORGANISATION 4#/	 på problemen för bl.a. de yrkesgrupper som
har en betydligt lägre pensionsålder än 65 år.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG I de av riksdagen antagna riktlinjerna
har lagts fast att pensionsrätt i det reformerade systemet skall tjänas in på
grundval av inkomster av anställning, varmed likställs uppdrag, och annat förvärvsarbete (aktiv näringsverksamhet m.m.) enligt samma principer som i dag. En utgångspunkt för pensionsreformen är sålunda att förvärvsinkomster och därmed likställda ersättningar som nu är pensionsgrundande enligt reglerna i 11 kap. 2 och 3 §§ AFL skall vara så även i det reformerade pensionssystemet. Sedan den 1 juli 1997 omfattar den förstnämnda bestämmelsen även det av CSN påtalade vuxenstudiebidraget enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.
I princippropositionen föreslogs att även studier som omfattas av studiemedelssystemet skall vara pensionsgrundande. Frågan har sedan berörts i såväl Ds 1995:41 som Ds 1997:67, där det föreslagits att pensionsrätt för studier skall kunna tillgodoräknas inom ramen för det reformerade ålderspensionssystemet från och med år 1995. Vad gäller den tekniska utformningen av en sådan pensionsrätt angav regeringen i princippropositionen att detta får avgöras under den fortsatta beredningen. I de båda departementspromemoriorna angavs att frågan om den närmare utformningen av pensionsrätt för studier bör behandlas i samband med beredningen av ett reformerat studiestödssystem. Regeringen gör även nu denna bedömning, se avsnitt 12.
Eftersom de inkomster och förmåner som nu är pensionsgrundande enligt reglerna i AFL skall grunda pensionsrätt också i det reformerade systemet, föreslås här att dessa regler i princip oförändrade överförs till den nya lagen om försäkring för inkomstgrundad ålderspension. Vissa remissinstanser har i denna fråga haft synpunkter rörande avsättning och uttag av medel från vinstandelsstiftelser och andra juridiska personer med motsvarande ändamål. Frågan har beretts inom Regeringskansliet och riksdagen har nyligen beslutat att särskild löneskatt skall tas ut på bidrag som en arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse eller liknande (prop. 1996/97:21; 1996/97:FiU1; 1996/97:SfU13 och rskr 1996/97:53). Till följd härav skall socialavgifter inte tas ut på nyss nämnda medel och någon rätt till sociala förmåner skall inte uppkomma. Regeringen föreslår därför att även i fråga om medel från vinstandelsstiftelser eller liknande skall nuvarande regler föras över till den nya lagen utan ändringar.
Regeringen föreslår vidare att nuvarande regler i AFL om pensionsgrundande inkomst upphävs och ersätts med en hänvisning till den nya lagen. I detta sammanhang har några förändringar av i huvudsak lagteknisk karaktär gjorts. Förändringarnas närmare innebörd framgår av författningskommentaren. Någon ändring i den nuvarande uppdelningen av pensionsgrundande inkomster i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete föreslås dock inte.
Pensionsgrundande inkomst av anställning är framför allt lön, annan ersättning i pengar och nettovärdet av andra utgivna skattepliktiga förmåner (t.ex. fri kost, bostadsförmån eller bilförmån) till en arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Som inkomst av anställning räknas också ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för arbete som en försäkrad utfört för annans räkning utan att vara anställd, s.k. uppdragsinkomst.
Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är främst inkomst av aktiv näringsverksamhet, dvs. näringsverksamhet i vilken den försäk-
rade arbetat i inte oväsentlig omfattning. Kravet på aktivitet innebär i normalfallet att den försäkrades arbetsinsats i verksamheten skall motsvara minst en tredjedel av arbetstiden i en heltidsanställning. Vissa jämkningsmöjligheter finns dock (jfr prop. 1989/90:110 s. 646). Verksamhet som inte är aktiv näringsverksamhet är passiv sådan.
Näringsverksamhet delas in i förvärvskällor. Indelningen sker så att all näringsverksamhet som en fysisk person bedriver utgör en förvärvskälla. Om det i denna förvärvskälla ingår verksamhet i vilken den försäkrade arbetar i inte oväsentlig omfattning blir hela förvärvskällan aktiv näringsverksamhet. Verksamheter som bedrivs i handelsbolag bildar var för sig egna förvärvskällor och kan inte slås samman med verksamhet som en bolagsman bedriver som enskild näringsidkare. Bedömningen av om verksamheten skall anses aktiv eller passiv görs på delägarnivå bolag för bolag.
Näringsverksamhet i utlandet såväl i handelsbolagsform som sådan bedriven av enskild näringsidkare hänförs alltid till passiv näringsverksamhet även om den i och för sig bedrivs självständigt. RSV har pekat på att detta kan innebära att inkomst av sådan verksamhet – om näringsidkaren omfattas av svensk socialförsäkring och arbetar i verksamheten – ger rätt till sjukpenning, men inte till pension. Grunderna för socialförsäkringssystemet har, som tidigare nämnts, utretts av utredningen om socialförsäkringens personkrets och betänkandet är för närvarande föremål för beredning. De förhållanden RSV pekat på bör därför behandlas inom ramen för denna översyn och regeringen anser inte att det för närvarande finns skäl att föreslå någon förändring i denna fråga.
Avgörande för bedömningen av om en inkomst är att hänföra till inkomst av aktiv näringsverksamhet, och därmed skall anses som en pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är det ställningstagande som görs vid taxeringen. Någon särskild bedömning behöver således inte göras vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten.
Enligt huvudregeln i 11 kap. 2 § AFL skall ersättning för utfört arbete räknas som pensionsgrundande inkomst av anställning även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. Detta skall dock inte göras om mottagaren av ersättningen har gällande F-skattsedel. Med en F-skattsedel följer skyldighet för innehavaren av skattsedeln att själv betala socialavgifter i form av egenavgifter på ersättning för utfört arbete. Ersättningen utgör i sådant fall pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete.
Till inkomst av annat förvärvsarbete räknas också ersättning för utfört arbete om utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo, ersättningen understiger 10 000 kr och inte utgör en utgift i näringsverksamhet. Skattemyndigheten i Stockholms län har pekat på de problem som uppstår när en ersättning som skall utges överstiger 8 000 kr men inte uppgår till 10 000 kr. Om uppdragstagaren därutöver kompenseras för egenavgifter blir den sammanlagda ersättningen mer än 10 000 kr och avgiftsskyldigheten övergår till utbetalaren. Uppdragstagaren blir härigenom överkompenserad. Myndigheten har föreslagit att en möjlighet införs för parterna att komma överens om att ersättningen skall utgöra inkomst av anställning även om ersättningen understiger 10 000 kr.
Undantagsregeln för ersättningar understigande 10 000 kr infördes vid tillkomsten av reglerna om F-skattsedel m.m. och tar sikte på transaktioner mellan enskilda personer (jfr prop. 1991/92:112, Skatteutskottets betänkande 1991/92:SkU29 och rskr. 1991/92:292). En eventuell förändring av den skatterättsliga systematiken bör inte ske utan att konsekvenserna härav först har utretts närmare. En sådan utredning bör inte i första hand ske inom ramen för pensionslagstiftningen. Regeringen föreslår därför inte här några förändringar i detta avseende.
Även ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person betraktas som inkomst av annat förvärvsarbete om arbetet utförts i Sverige samt arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst (s.k. omvänt likställighetsavtal). Utomlands självständigt bedriven näringsverksamhet hänförs alltid till passiv verksamhet och är inte pensionsgrundande. Som framgått av avsnitt 7 är dock vissa slag av inkomster som förvärvats i utlandet pensionsgrundande för ATP om arbetsgivaren i särskilt avtal med Riksförsäkringsverket, s.k. ATP-förbindelse, förbundit sig att erlägga avgift för allmän tilläggspension.
Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är vidare tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet. Rör det sig om tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte bedrivs självständigt är den pensionsgrundande som inkomst av anställning. Tillfälliga förvärvsinkomster kan avse priser från fiske- eller kunskapstävlingar eller vinster från deltagande i reklamtävlingar. Hit hör även olika inkomster av hobbyverksamhet, även om dessa är mer varaktiga. Alla dessa avser ersättningar för utfört arbete, antingen i egen regi eller inom ramen för annans verksamhet. I många fall kan det inte anses vara fråga om arbete för någon annans räkning. Avgörande för om sådana tillfälliga förvärvsinkomster skall räknas som inkomst av anställning eller som inkomst av annat förvärvsarbete är om de kan härledas ur ett uppdragsförhållande eller inte. När ett anställnings- eller uppdragsförhållande kan anses föreligga skall ersättningarna behandlas som anställningsinkomster. Om den prestation som utgör grund för ersättningen inte kan anses ha skett inom ramen för någon annans verksamhet utan är självständigt bedriven, skall ersättningen behandlas som inkomst av annat förvärvsarbete.
Enligt de nuvarande reglerna i 11 kap. 2 § AFL är en rad olika socialförsäkringsersättningar m.m. pensionsgrundande som inkomst av anställning. På motsvarande sätt förekommer, enligt 11 kap. 3 § AFL, även vissa sådana ersättningar som är pensionsgrundande som inkomst av annat förvärvsarbete.
I enlighet med de antagna riktlinjerna föreslår vi att de generella reglerna för vilka inkomster som är pensionsgrundande för ATP överförs till det reformerade pensionssystemet. Därmed kommer bl.a. sjukpenning, rehabiliteringspenning, föräldrapenningförmåner, vårdbidrag, arbetslöshetsersättning, vissa former av utbildningsbidrag och vuxenstudiestöd samt livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring att vara pensionsgrundande även inom det reformerade pensionssystemet.
I samband med skattereformen beslutades vissa förändringar i AFL och lagen (1981:691) om socialavgifter som medförde att bl.a. vissa ersättningar från s.k. avtalsförsäkringar skall utgöra pensionsgrundande in-
komst samt underlag för uttag av socialavgifter (prop. 1989/90:110 s. 333 ff.). De avtalsförsäkringar som avsågs är avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) och trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA). I en senare proposition (prop. 1990/91:54 om kvarvarande frågor i reformeringen av inkomst- och företagsbeskattningen, m.m.) har preciserats vilka utfallande belopp från avtalsförsäkringarna som skall utgöra underlag för särskild löneskatt och därmed inte förmånsgrundande för ATP.
Regeringen föreslår att de nämnda social- och avtalsförsäkringsersättningarna skall – i enlighet med vad som gäller i dag och i överensstämmelse med vad som är fallet beträffande förvärvsinkomster – vara pensionsgrundande i princip till sitt faktiska belopp.
Forum Syd och Svenska Missionsrådet har ansett att biståndsarbetare och missionärer bör kompenseras i pensionshänseende för de låga inkomster de uppbär under utlandstjänstgöringen genom ett tillägg av ett pensionsgrundande belopp. Frågan om särskilda kompletteringar i pensionssystemet för vissa grupper behandlades av Pensionsarbetsgruppen, som kom till slutsatsen att någon särreglering utöver vad som har föreslagits för barnår, studier och plikttjänstgöring inte borde införas. I princippropositionen anförde den dåvarande regeringen bl.a. att varje särreglering av innebörd att någon grupp får en särskild kompensation för minskad pensionsrätt innebär ett avsteg från livsinkomstprincipen. Med allt för många sådana avsteg förlorar principen i innehåll och får till följd att grundtanken bakom det reformerade pensionssystemet rubbas. Vidare måste varje särreglering finansieras särskilt, med avgifter från staten, andra försäkringssystem eller med allmänna skattemedel. Det är inte heller troligt att en särreglering av det slag som föreslagits av Forum Syd och Svenska Missionsrådet skulle kunna begränsas till grupperna biståndsarbetare och missionärer. Som TCO har framhållit finns det även andra grupper som av olika anledningar riskerar att få ett sämre utfall i det reformerade systemet. Enligt regeringens uppfattning talar därför övervägande skäl för att inte i reglerna för pensionsgrundande inkomst införa någon särreglering för grupperna biståndsarbetare och missionärer. Som tidigare anförts i avsnitt 7 bör inte heller någon möjlighet till frivilliga inbetalningar öppnas. Närmast till hands ligger i stället att ålderspensionsskyddet för de nyss nämnda grupperna kompletteras genom överenskommelser med arbetsgivarna om tecknande av privata pensionsförsäkringar eller andra icke offentliga lösningar.
En försäkrad kan för samma tid vara berättigad till olika former av socialförsäkringsersättningar. Frågan om hur pensionsrätt föreslås beräknas då sjukpenning, förtidspension, arbetsskadelivränta eller annan pensionsgrundande ersättning utges för samma tid och avser samma sjukdom eller skada behandlas i avsnitt 9.4.
8.2. Avdrag för den allmänna pensionsavgiften vid beräkning av pensionsgrundande inkomst
2EGERINGENS F¶RSLAG Vid fastställande av pensionsgrundande in-
komst skall ett belopp avräknas som motsvarar den allmänna pensionsavgiften som fastställts med ledning av den årliga taxeringen till statlig inkomstskatt.
0ROMEMORIORNAS F¶RSLAG stämmer i huvudsak överens med rege-
ringens förslag. I Ds 1995:29 omfattade dock förslaget också avdrag för den allmänna sjukförsäkringsavgiften som då togs ut.
2EMISSINSTANSERNA Av de remissinstanser som yttrar sig över Ds
1995:29 har flertalet invändningar mot förslaget. Av de remissinstanser som yttrar sig över Ds 1997:67 är det ett fåtal som berör ovan nämnda förslag. Av detta fåtal har flertalet invändningar mot eller avvisar förslaget.
3VENSKA ARBETSGIVAREF¶RENINGEN 3!&	 och &¶RETAGARNAS 2IKSORGANI SATION tillstyrker förslaget i sin helhet. 2IKSREVISIONSVERKET 226	 !RBETS GIVARVERKET ,ANDSTINGSF¶RBUNDET och 3VERIGES AKADEMIKERS CENTRAL ORGANISATION har alla förståelse för resonemanget bakom förslaget men
har olika synpunkter på detsamma.
,ANDSORGANISATIONEN ,/	
4J¤NSTEM¤NNENS CENTRALORGANISATION 4#/	 0RIVATTJ¤NSTEMANNAKARTELLEN 04+	 OCH 3TATSPENSION¤RERNAS 2IKSF¶RBUND avvisar förslaget. 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET 2&6	 +AMMARR¤TTEN I 3TOCKHOLMS L¤N OCH 3VENSKA KOMMUNF¶RBUNDET med flera har invändningar mot förslaget.
RFV anser att förslagets konsekvenser inte är tillfredsställande analyserade och redovisade. RFV menar vidare att förändringar som påverkar det materiella innehållet i pensionssystemet inte bör göras i ett sammanhang som tar sikte på tekniska justeringar. Enligt RFV bör det förhållandet att allmän pensionsavgift inte tas ut på pensionsinkomster, vilket är ett motiv för att de skall dras ifrån vid beräkning av pensionsgrundande inkomst, redan ha beaktats vid fastställandet av pensionsnivån.
Enligt verkets mening drabbas yngre generationer hårdare än äldre eftersom deras pension i högre grad tjänas in efter det att förslaget skall träda i kraft. RFV påpekar också, i likhet med flera andra remissinstanser, att personer med inkomster som frånräknat allmän pensionsavgift överstiger 7,5 basbelopp inte berörs av förslaget eftersom de även fortsättningsvis får en pensionsgrundande inkomst på 7,5 basbelopp. RFV hävdar vidare att förslaget leder till att sambandet mellan avgifter och förmåner i pensionssystemet tunnas ut genom att avgiftsunderlag och förmånsunderlag inte längre skulle sammanfalla. Vidare skapas en osäkerhet om försäkringsvillkoren genom att förändringar i reglerna för allmänna egenavgifter påverkar pensionsförmånerna även om dessa förändringar inte har något samband med pensionssystemet.
RSV har inga principiella invändningar mot förslaget. RSV påpekar dock att allmän pensionsavgift kan debiteras endast om inkomsttagaren är skattskyldig. I vissa fall kan förekomma att pensionsgrundande inkomst beräknas trots att skattskyldighet inte föreligger. Den pensionsgrundande
inkomsten skulle i sådana fall inte påverkas av förslaget. RRV framför att förslaget innebär ett avsteg från riktlinjerna och vad som framfördes av Pensionsarbetsgruppen om förutsägbarhet och trovärdighet i det reformerade pensionssystemet och menar att förslaget innebär att den pensionsgrundande inkomsten och följaktligen pensionen direkt kan påverkas genom politiska beslut. Samtidigt har RRV en viss förståelse för det förda resonemanget att allmän pensionsavgift inte betalas på pensionen.
LO avvisar förslaget och påpekar att förslaget inte är neutralt i förhållande till den nuvarande ordningen genom att den pensionsgrundande inkomsten blir lägre. Enligt LO beaktas inte att statsinkomsterna påverkas positivt vid ett borttagande av arbetsgivaravgift till ATP. TCO tolkar förslaget så att allmän pensionsavgift till pensionssystemet skulle komma att tas ut på inkomster som inte ger pensionsrätt. TCO menar att avgifts- och förmånsunderlag bör beräknas på samma sätt och motsätter sig den sänkning av pensionsförmånerna som förslaget innebär. Vidare påpekar TCO att om fler avgifter av samma slag som den allmänna pensionsavgiften införs kommer pensionen att reduceras ytterligare. TCO är även kritisk till motiveringen till förslaget och anför bl.a. att den allmänna pensionsavgiften är avdragsgill, vilket inte tagits hänsyn till. SACO förklarar sig ha förståelse för att det vid en avgiftsväxling bör ske ett avdrag för allmän pensionsavgift men kan dock under inga omständigheter acceptera avdrag för redan införda avgifter. PTK motsätter sig förslaget och menar att eventuell höjning av de allmänna egenavgifterna skulle, om dessa dras av vid fastställande av PGI, leda till en lägre pensionsnivå.
Svenska kommunförbundet hävdar att förslaget vilar på grunden att en avgiftsväxling från arbetsgivaravgift till allmän egenavgift genomförs. En sådan växling kommer enligt förbundet att medföra ökade kostnader för landets kommuner. Landstingsförbundet påpekar att det kommunala pensionsavtalet (PA-KL) är konstruerat som ett bruttopensionssystem. Detta får till följd att avtalet kompenserar för den minskning av pensionsunderlaget som förslaget innebär. Förbundet tillstyrker därför förslaget endast under förutsättning att det inte leder till en kostnadsövervältring på det kommunala pensionsavtalet. Arbetsgivarverket finner den föreslagna förändringen rimlig men pekar på att det kan vara mindre lämpligt att därigenom införa ett nytt inkomstbegrepp. Därigenom blir beräkningsgrunden för pensionen otydligare för arbetstagaren. Enligt Arbetsgivarverket vore det på sikt lämpligt att övergå till ett bruttolönesystem som utgår från hela arbetskraftskostnaden och där skatter och avgifter räknas av från denna.
Enligt Kammarrätten i Stockholm är det mer konsekvent att räkna in arbetsgivaravgiften vid beräkning av pensionsgrundande inkomst än att göra avdrag för allmän pensionsavgift. Kammarrätten konstaterar även att premier till privata pensionsförsäkringar inte påverkar bruttolönen och därmed inte heller pensionsgrundande inkomst. Kammarrätten, liksom RFV, påpekar att den föreslagna åtgärden på sikt kommer att minska utgående pensioner och därmed kommer att öka efterfrågan på andra stödformer som bostadstillägg till pensionärer m.m., liksom belastningen på det framtida garantipensionssystemet.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Enligt 11 kap. 5 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring utgörs den pensionsgrundande inkomsten för allmän tilläggspension av summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån denna summa överstiger det vid årets ingång gällande förhöjda basbeloppet. Vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst bortses från inkomster av anställning och av annat förvärvarbete i den mån summan av dessa överstiger sju och en halv gånger det förhöjda basbeloppet. Enligt 11 kap. 4 § samma lag skall den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt läggas till grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst.
De arbetsgivaravgifter och egenavgifter som skall betalas enligt lagen (1981:691) om socialavgifter räknas inte in i den pensionsgrundande inkomsten. Detta följer av att det är den taxerade inkomsten som ligger till grund för beräkningen.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för det reformerade ålderspensionssystemet skall pensionsrätt intjänas på grundval av inkomster av anställning och annat förvärvsarbete, varvid dessa inkomstslag skall avgränsas på samma sätt som enligt dagens regler. Därtill kommer pensionsrätt att tillgodoräknas enligt vissa regler för andra pensionsgrundande belopp. Det gäller bl.a. pensionsrätt för föräldrar med små barn, i samband med plikttjänstgöring och för den som uppbär förtidspension.
Enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift skall den som uppbär inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete under år 1998 betala allmän pensionsavgift med 6,95 % av avgiftsunderlaget. Avgiftsunderlaget utgörs av summan av inkomster av anställning, efter vissa kostnadsavdrag, och inkomster av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring till den del summan understiger 7,5 förhöjda basbelopp. Allmän pensionsavgift betalas inte av den som vid årets ingång har fyllt 65 år och inte heller av en försäkrad vars inkomster för året understiger 24 % av nyss nämnda basbelopp.
Reglerna för beräkning av pensionsgrundande inkomst har inte anpassats med hänsyn till att det införts en allmän pensionsavgift, och dessförinnan allmänna egenavgifter. Därigenom har en skillnad uppstått mellan hur avgifter enligt lagen om socialavgifter respektive lagen om allmän pensionsavgift påverkar beräkningen av sådan inkomst.
I princippropositionen lämnades frågan om en eventuell avgiftsväxling öppen för att beredas vidare bl.a. efter samråd med parterna på arbetsmarknaden. Med hänsyn härtill lämnades inte heller något förslag om de allmänna egenavgifternas behandling vid beräkning av pensionsrätt. Samtidigt anfördes i propositionen att det även finns principiella argument för att allmänna egenavgifter generellt bör dras ifrån vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.
Som en allmän utgångspunkt bör gälla att den pensionsgrundande inkomsten och därmed den pensionsrätt som tillgodoräknas skall vara oberoende av i vilken form olika offentliga åtaganden finansieras. Valet mellan finansiering med arbetsgivaravgift eller med allmän pensionsavgift bör sålunda inte påverka den pensionsförmån som tjänas in.
Arbetsgivaravgifterna är en del av de totala lönekostnaderna. Sett över en längre tidsperiod begränsas lönekostnadsutrymmet generellt sett av ekonomiska faktorer, såsom produktivitetsutvecklingen, varför det kan antas att arbetsgivaravgifter reducerar löneutrymmet. Detta innebär i sin tur att arbetsgivaravgifter på sikt reducerar bruttolönerna och därmed de pensionsgrundande inkomsterna. Motsvarande gäller däremot inte den allmänna pensionsavgiften, eftersom denna debiteras den enskilde individen på samma sätt som inkomstskatten. Den påverkar därför inte bruttolönen. I motsats till inkomstskatten påverkar den allmänna pensionsavgiften inte heller värdet av pensionsförmånen när den faller ut, eftersom pensionsinkomster inte påförs någon allmän pensionsavgift.
Med nuvarande regler för fastställande av pensionsgrundande inkomst får en viss förändring av avgiftsuttaget olika effekt på den intjänade pensionsrätten beroende på om den tar formen av en sådan avgift som den allmänna pensionsavgiften eller av arbetsgivaravgift. De höjningar av den dåvarande allmänna sjukförsäkringsavgiften, numera överförd till den allmänna pensionsavgiften, som skett åren 1996, 1997 och 1998 har hittills inte reducerat de pensionsgrundande inkomsterna. Om det i stället hade varit arbetsgivaravgiften inom sjukförsäkringen som hade höjts skulle de pensionsgrundande inkomsterna, om än med en viss fördröjning, ha reducerats i motsvarande grad. Neutralitet mellan finansiering med arbetsgivar- respektive allmän pensionsavgift kräver därför att den allmänna pensionsavgiften dras ifrån vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.
Med nu gällande ordning gäller således att pensionsförmånerna påverkas av nivån på arbetsgivaravgifterna, men inte av nivån på den allmänna pensionsavgiften, oavsett för vilket syfte avgifterna tas ut. Det är uppenbart att utan den höjning av arbetsgivaravgiftsuttaget som ägt rum genom åren skulle bruttolönerna och därmed pensionsförmånerna ha varit högre. Den syn som RFV ger uttryck för i sitt remissvar – att pensionsförmånerna skall vara oberoende av avgiftsförändringar i andra förmånssystem – har aldrig ägt giltighet.
En möjlig väg att åstadkomma ett sådant oberoende vore, som Kammarrätten i Stockholm påpekar, att beräkna pensionsförmånerna på den totala lönekostnaden inklusive arbetsgivaravgifter snarare än att dra av den allmänna pensionsavgiften. Det finns emellertid principiella skäl för att varken avgifter som den allmänna pensionsavgiften eller arbetsgivaravgifter bör inkluderas i den inkomst som grundar pensionsrätt. Det allmänna inkomstrelaterade pensionssystemet utgör en försäkring av inkomsten, i den meningen att ålderspensionen avser att till viss del ersätta den förvärvsinkomst som faller bort vid pensioneringen. Allmän pensionsavgift tas ut på förvärvsinkomster, men inte på pensionsinkomster. Ett rimligt betraktelsesätt är därför att den inkomstnivå som försäkras i det allmänna pensionssystemet inte skall inbegripa vare sig allmän pensionsavgift eller arbetsgivaravgifter.
Regeringen delar inte RFV:s uppfattning att kompensationsnivån i pensionssystemet har lagts fast med hänsyn till att allmän pensionsavgift inte tas ut på pensionerna. Ett sådant synsätt är uppenbarligen inte rimligt vad gäller ATP vars nivåer fastställdes långt innan denna eller liknande avgifter infördes. För det reformerade systemet gäller att förmånsnivån
har prövats tillsammans med frågan om avgifternas behandling vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Regeringen finner det för sin del rimligt att den förmånsnivå som är avsedd i det reformerade pensionssystemet – 18,5 % av pensionsgrundande inkomst – bör gälla för inkomsten exklusive allmän pensionsavgift.
Enligt regeringens mening är det inte relevant att, som Kammarrätten i Stockholm anför, jämställa premierna till en privat pensionsförsäkring med allmän pensionsavgift. En sådan försäkring utgör ett frivilligt sparande. Det kan inte vara rimligt att uppfatta inkomsten efter sådana premier som den inkomst som bör försäkras i det obligatoriska allmänna ålderspensionssystemet.
Regeringen föreslår således att det vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall ske en avräkning av allmän pensionsavgift som debiteras de inkomster som ligger till grund för beräkningen. Till grund för avräkningen skall ligga den slutligt debiterade allmänna pensionsavgiften, oavsett om denna betalas eller ej. I annat fall skulle avgiftsuppbörden inverka på den pensionsrätt som tillgodoräknas. Den föreslagna ordningen kommer att tillämpas för första gången i samband med beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng avseende intjänandeåret 1999 i slutet av år 2000 eller i början av året därefter.
Regeringens skäl för förslaget förutsätter eller betingas inte av en eventuell avgiftsväxling inom ramen för ålderspensionssystemet. De invändningar som bl.a. Svenska kommunförbundet och LO anför är kopplade till de effekter en sådan växling kan föra med sig.
Genom den nu föreslagna förändringen kommer den pensionsgrundande inkomsten att skilja sig från bruttoinkomsten. Regeringen gör bedömningen att det inte är förenat med några större problem vare sig för den enskilde eller ur administrativ synvinkel att inkomsten i pensionshänseende skiljer sig från bruttoinkomsten. Det kan för övrigt noteras att redan i dagens system skiljer sig den pensionsgrundande inkomsten från bruttoinkomsten genom att det endast är den del av inkomsterna som överstiger ett förhöjt basbelopp och understiger sju och ett halv gånger nämnda basbelopp som utgör den pensionsgrundande inkomsten.
Förslaget medför, som flera remissinstanser pekar på, att den pensionsgrundande inkomsten för den vars inkomster av anställning och annat förvärvsarbete är lägre än eller något överstiger förmånstaket reduceras jämfört med om dagens regler bibehålls. Därmed blir också de framtida pensionerna lägre än om man inte gjort avdraget för allmän pensionsavgift.
Enligt regeringens mening är dock en sådan jämförelse missvisande. En anpassning av reglerna för beräkning av pensionsgrundande inkomst borde ha gjorts redan i samband med införandet av den allmänna sjukförsäkringsavgiften år 1993. En avräkning av den allmänna pensionsavgiften innebär att pensionen hamnar på den nivå i förhållande till de disponibla inkomsterna under yrkeslivet som är avsedd. Utan sådan avräkning skulle kompensationsnivån i pensionssystemet bli beroende av om uttaget av socialavgifter sker i form av arbetsgivaravgifter eller egenavgifter.
RFV har framhållit att effekten av förslaget blir större för yngre generationer än för äldre. Om höjningen av den allmänna sjukförsäkringsavgiften hade tagit formen av arbetsgivaravgift hade effekten för
olika generationer blivit densamma. Varje avgiftshöjning, vare sig det är arbetsgivaravgift eller allmän egenavgift, bör påverka den pensionsgrundande inkomsten på ett så likartat sätt som möjligt. Att en viss negativ effekt på pensionsförmånerna uppkommer, som påverkar yngre generationer mer än äldre, beror på behovet av att höja det samlade avgiftsuttaget, inte på vilka former detta tar.
Flera remissinstanser pekar på att förslaget inte reducerar pensionsgrundande inkomster och pensionsförmåner för dem som har höga inkomster. Detta är en effekt av intjänandetaket för pensionsgrundande inkomst. Samma fördelningsmässiga effekt gäller emellertid även för arbetsgivaravgifter. Dessa reducerar bruttolönen, men om denna ligger över förmånstaket påverkas inte pensionsförmånen.
En grundprincip i det reformerade ålderspensionssystemet är att de inkomster på vilka avgifter till pensionssystemet debiteras skall sammanfalla med de inkomster som ger pensionsförmåner. Denna princip skall upprätthållas även med en ordning där allmän pensionsavgift dras ifrån vid beräkning av den pensionsgrundande inkomsten. Avsikten är att den ålderspensionsavgift som framöver skall finansiera det reformerade ålderspensionssystemet skall avpassas så att debiterade avgifter sammanfaller med den pensionsrätt som tjänas in. RFV:s farhågor att sambandet mellan avgift och förmån skulle tunnas ut är därför obefogade.
8.3. Vissa gränser för intjänande av pensionsrätt
2EGERINGENS F¶RSLAG Nuvarande regler i AFL om minsta belopp för
att en viss inkomst skall betraktas som pensionsgrundande skall överföras i princip oförändrade till det reformerade ålderspensionssystemet.
Tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självständigt och vissa forskarstipendier (s.k. Marie Curie-stipendier) skall inte vara pensionsgrundande om de under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA 2IKSSKATTEVERKET 236	 ifrågasätter om särregeln
rörande ersättning till idrottsutövare bör överföras till det reformerade pensionssystemet. När ålderspensionen beräknas på livsinkomsten kan ett inkomstbortfall på ett halvt basbelopp under ett antal år få en icke obetydlig effekt på pensionsutfallet. RSV påpekar att det för vissa idrottsutövare kan bli fråga om flera ”halva basbelopp” under samma år. Verket menar också att regeln vållar problem vid tillämpningen eftersom begreppen ”idrottsman” och ”idrottslig verksamhet” inte är entydiga.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG En väsentlig princip för det reforme-
rade pensionssystemet är att pensionsrätt kan intjänas från första kronans inkomst varje år. Vissa avsteg från denna princip är emellertid nödvändiga.
Enligt nuvarande regler i AFL finns den begränsningen att anställningsinkomster under 1 000 kr från en och samma arbetsgivare under ett år inte är pensionsgrundande och att den sammanlagda inkomsten av aktiv näringsverksamhet ett år måste uppgå till minst detta belopp för att vara pensionsgrundande. Denna begränsning har införts av administrativa skäl.
Också i det reformerade pensionssystemet skall det, enligt de antagna riktlinjerna för pensionsreformen, finnas en motsvarande beloppsgräns. Den föreslås sammanfalla med vad som gäller enligt bestämmelserna i AFL. Förvärvsinkomster skall således vara pensionsgrundande i det reformerade pensionssystemet som inkomst av anställning endast om sådana inkomster från en och samma utbetalare uppgår till minst 1 000 kr. I den mån ersättningen från en utbetalare uppgår till minst 1 000 kr skall den vara pensionsgrundande från första kronan. Inkomst av aktiv näringsverksamhet måste uppgå till sammanlagt minst 1 000 kr för att vara pensionsgrundande.
De förändringar som föreslås i och med att bestämmelserna i 11 kap. 2 § AFL överförs till lagen om försäkring för inkomstgrundad ålderspension medför bl.a. att 1 000-kronorsgränsen kommer att gälla även för sådana tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självständigt. Dessa inkomster kommer att hänföras till den allmänna kategorin av pensionsgrundande inkomster av anställning. Dessa inkomster återfinns för närvarande i 11 kap. 2 § AFL bland de ersättningar som inte har någon nedre beloppsgräns. Skälet till förändringen är att arbetsgivaravgifter – till skillnad från vad som skall gälla för ersättningar enligt de övriga punkterna i 11 kap. 2 § AFL – inom det reformerade pensionssystemet skall betalas på sådana inkomster.
Även vad gäller forskarstipendier som utges av de Europeiska gemenskaperna, s.k. Marie Curie-stipendier, föreslår vi att regleringen i 11 kap. 2 § första stycket o AFL skall föras över till det reformerade systemet. Dessa stipendier skiljer sig dock från de övriga ersättningar som anges i de övriga punkterna i samma bestämmelse i AFL genom att den som betalar ut sådana stipendier skall betala fulla arbetsgivaravgifter på dem, medan det för de övriga ersättningarna skall betalas statliga ålderspensionsavgifter. Därtill kommer att stipendier normalt sett inte anses utgöra inkomst av anställning. Med hänsyn härtill föreslår vi att bestämmelsen i AFL om att Marie Curie-stipendium skall räknas som pensionsgrundande inkomst av anställning om det betalas ut av en fysisk person som är bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person skall föras över till en separat paragraf i lagen om inkomstgrundad ålderspension.
I enlighet med vad som gäller i dag föreslås någon motsvarande beloppsgräns inte gälla för socialförsäkringsersättningar m.m. Som kommer att framgå av avsnitt 13 föreslås det inte heller beträffande andra pensionsgrundande belopp finnas något villkor att de ska uppgå till minst ett visst belopp för att tillgodoräknas den försäkrade.
Ersättning i pengar eller annan skattepliktig ersättning till en idrottsutövare från en ideell förening med huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet är enligt reglerna i AFL pensionsgrundande endast om
ersättningen uppgår till minst ett halvt basbelopp (18 200 kr år 1998). Om så är fallet är hela beloppet pensionsgrundande.
I ATP-systemet kunde denna särregel införas utan att det uppstod någon mer påtaglig risk för att idrottsutövarnas framtida ålderspension skulle påverkas. ATP grundas i princip på inkomster överstigande ett basbelopp under ett år samtidigt som det i normalfallet är långt ifrån alla år som blir avgörande för ålderspensionens storlek. I det reformerade pensionssystemet, där i princip varje kronas inkomst under hela livet skall få betydelse för det framtida pensionsutfallet, kan regeln ifrågasättas. Det föreslås dock inte här att särregeln beträffande ersättning till idrottsutövare skall avskaffas. En sådan åtgärd skulle kräva särskilda överväganden när det gäller idrottsföreningarnas ekonomiska situation och därutöver ställningstaganden till rimligheten av eventuella kompenserande stödformer. Frågan bör därför, i den mån så bedöms lämpligt, tas upp i annat sammanhang. Regeringen föreslår således att även särregeln rörande ersättning till idrottsutövare överförs till det reformerade regelsystemet.
Enligt de antagna riktlinjerna skall vissa beloppsgränser gälla vid fastställandet av pensionsgrundande inkomst för året. Pensionsgrundande inkomst skall fastställas endast under förutsättning att den försäkrades inkomster av anställning och annat förvärsarbete sammanlagt uppgått till minst ett belopp som motsvarar gränsen för skyldighet att avge självdeklaration, dvs. 24 % av prisbasbeloppet. Det skall också finnas ett intjänandetak, dvs. en gräns för hur höga inkomster som skall beaktas vid fastställandet av pensionsgrundande inkomst. Dessa frågor kommer att behandlas närmare i avsnitt 13.
Hänvisningar till S8-3
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 37.1
9. Ålderspensionsrätt för förtidspensionärer
9.1. Inledning
I princippropositionen gjorde den dåvarande regeringen bedömningen att förtidspensioneringen måste förändras som en följd av den föreslagna ålderspensionsreformen. Några förslag rörande förtidspensioneringens framtida utformning eller om dess administration och finansiering lades emellertid inte fram med hänvisning till att frågan om utformningen av det framtida förtidspensionssystemet skulle bli föremål för ytterligare beredning. Därför lämnades inte heller förslag om ålderspensionsrätt för förtidspensionärer. Utformingen av den framtida förtidspensionen har behandlats av Förtidspensionsutredningen i betänkandena Ohälsoförsäkringen – Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) och Ohälsoförsäkringen – Övergångsbestämmelser (SOU 1997:189). Utredningen har lämnat förslag till hur de nya ersättningsreglerna skall anpassas till det reformerade ålderspensionssystemet och vilken ålderspensionsrätt som förtidspensionärer skall tillgodoräknas i detta system. Utredningen fortsätter sitt arbete med att se över vissa återstående frågor. I en till riksdagen den 12 mars överlämnad proposition 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m.
behandlas frågan om ett reformerat system för ersättning vid långvarig, medicinskt grundad arbetsoförmåga.
Av de av riksdagen antagna riktlinjerna för det reformerade ålderspensionssystemet framgår det att personer med sjukbidrag eller förtidspension skall ges ålderspensionsrätt inom det reformerade ålderspensionssystemet. Detta skall gälla både för personer som vid lagstiftningens ikraftträdande – som numera är satt till den 1 januari 1999 – redan har beviljats sjukbidrag eller förtidspension och för personer som efter denna tidpunkt nybeviljas sjukbidrag eller förtidspension.
I detta avsnitt redovisas de regler som föreslås gälla för tillgodoräknande av ålderspensionsrätt för förtidspensionärer för tid från lagstiftningens ikraftträdande och fram till dess att ett reformerat förtidspensionssystem träder i kraft, vilket i proposition 1997/98:111 anges till den 1 januari 2001. Frågan om hur ålderspensionsrätt skall tillgodoräknas för förtidspensionärer från och med år 2001 ingår i den fortsatta beredningen av vilka regler som bör gälla för ersättning vid långvarig sjukdom eller funktionshinder.
Regler om tillgodoräknande av ålderspensionsrätt för förtidspensionärer för förfluten tid behandlas i avsnitt 15.2. Vad som sägs i detta avsnitt om förtidspension skall gälla även i fråga om sjukbidrag.
2EFORMERAD F¶RTIDSPENSION
Reformeringen av ålderspensionssystemet medför med nödvändighet att reglerna för ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga – det som i dag är förtidspension – måste förändras för i vart fall de förtidspensionärer som kommer att omfattas av det reformerade ålderspensionssystemet. Som tidigare nämnts lämnas i propositionen 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m. bl.a. förslag till riktlinjer för en reformering av reglerna om ersättning vid varaktig medicinskt grundad arbetsförmåga. Några lagförslag i denna del lämnas inte i propositionen. I fråga om den del av det blivande systemet som gäller förtidspension begär regeringen riksdagens godkännande av föreslagna riktlinjer.
Enligt regeringens förslag till allmänna principer skall det liksom i dag finnas en särskild form av ersättning för dem som drabbas av en medicinskt orsakad varaktig nedsättning av arbetsförmågan med minst en fjärdedel och ersättning skall även i fortsättningen kunna utges som en fjärdedels, halv, tre fjärdedels eller hel förtidspension. Utformningen av reglerna om beräkning av ersättning föreslås bygga på principen om ersättning för inkomstbortfall och vidare föreslås att den inkomstrelaterade ersättningen skall kompletteras med ett garantibelopp som utfyllnad upp till en garanterad nivå. Om den försäkrade saknar inkomstrelaterad ersättning föreslår regeringen att ersättning skall utges med ett belopp som motsvarar garantinivån. Förtidspension föreslås vidare längst kunna utges fram till dess den försäkrade fyller 65 år.
I propositionen föreslås att den inkomstrelaterade ersättningen skall baseras på en uppskattning av den inkomst den försäkrade skulle ha haft om inte nedsättningen av arbetsförmågan inträffat. Till grund för denna uppskattning skall inkomsterna åren närmast före pensionsfallet användas. Regeringen lämnar i den nämnda propositionen inte förslag till vilket
inkomstunderlag som skall användas vid beräkning av den inkomstrelaterade förtidspensionen men gör den bedömningen att den inkomstrelaterade ersättningen vid hel förtidspension bör utgöra 65 procent av den uppskattade inkomsten upp till ett visst tak.
Det garantibelopp som föreslås komplettera den inkomstrelaterade ersättningen för dem som under tiden före pensionsfallet haft låga eller inga förvärvsinkomster föreslås utformas med utgångspunkt i en åldersberoende garantinivå. Ersättningen föreslås i sin helhet bli skattepliktig på samma sätt som förvärvsinkomster och inkomstrelaterad förtidspension. Enligt regeringens förslag skall för rätt till ersättning med garantibelopp krävas aktuell bosättning i Sverige, och för gifta respektive ogifta föreslås att skilda garantinivåer skall gälla.
Regeringen föreslår i propositionen att den förtidspension som täcker inkomstbortfall vid varaktigt nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska orsaker skall grunda rätt till ålderspension. Något närmare förslag om hur ett sådant tillgodoräknande skall ske lämnas emellertid inte då regeringen bedömer att ytterligare beredning krävs innan slutliga förslag kan läggas fram. Vid den närmare utformningen av ålderspensionsrätten vid inkomstrelaterad förtidspension skall också frågan om ålderspensionsrätten för förtidspensionärer med garantibelopp behandlas.
Ett reformerat system för ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga skall enligt regeringens förslag träda i kraft den 1 januari 2001. I förslag till övergångsbestämmelser anges att personer som är födda år 1938 eller senare som vid ikraftträdandet av det nya förtidspensionssystemet har förtidspension skall få denna omvandlad till förtidspension i det reformerade systemet. Den omräknade förtidspensionen föreslås därefter behandlas på samma sätt som de förtidspensioner som beviljas efter ikraftträdandet. Omvandlingen bör enligt regeringen göras så att en individs ersättning i möjligaste mån behålls oförändrad. För en förtidspensionär som har ATP skall summan av folkpensionens huvudförmån och ATP omvandlas till inkomstrelaterad förtidspension och till den vars ersättning efter omräkning inte når upp till garantinivån skall mellanskillnaden utges som garantibelopp.
För personer födda åren 1936 och 1937 som har beviljats förtidspension före ikraftträdandet eller beviljas sådan förmån därefter bör enligt regeringens bedömning i proposition 1997/98:111 inte beröras av det reformerade förtidspensionssystemet. Regeringen föreslår därför att nuvarande folkpensions- och ATP-regler i princip skall gälla även fortsättningsvis för dessa åldersgrupper och gör också den bedömningen att ålderspensionsrätt för dessa personer bör tillgodoräknas enligt i princip nuvarande regler.
Hänvisningar till S9-1
9.2. Villkor för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst
2EGERINGENS F¶RSLAG Försäkrade, som enligt reglerna i lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL) uppbär tilläggspension i form av förtidspension beräknad på grundval av antagandepoäng, skall tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande belopp baserat på en fiktiv, antagen inkomst (antagandeinkomst) fram till och med 64 års ålder.
2EGERINGENS BED¶MNING De föreslagna reglerna bör endast avse
tiden fram till dess reformerade regler om förtidspension träder i kraft år 2001. Förslag om närmare utformning av långsiktiga regler för ålderspensionsrätt för förtidspension skall lämnas i samband med förslag om reformerade förtidspensionsregler. Vid utformningen av dessa regler om pensionsrätt kommer olika lösningar att prövas.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag med undantag för till vilken ålder pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst skall kunna beräknas.
2EMISSINSTANSERNA: $E (ANDIKAPPADES 2IKSF¶RBUND – som tillsam-
mans med
&¶RS¤KRINGSKASSAN I 3¶DERMANLANDS L¤N och 3VERIGES SOCIAL
DEMOKRATISKA KVINNOF¶RBUND anser att ett ställningstagande till de förslag
som framförs på detta område försvåras av den osäkerhet som råder om den framtida utformningen av förtidspensionen – stöder förslaget att en antagandeinkomst ersätter ATP-systemets antagandepoäng under förutsättning att det inte innebär en försämring av rätten till ålderspension för dem som uppbär förtidspension.
+AMMARR¤TTEN I 3TOCKHOLM ställer sig
positiv till att möjligheten att tillgodoräknas pensionsrätt grundad på antagandeinkomsten skall kunna ske fram till månaden före den då den försäkrade fyller 65 år.
0ENSION¤RERNAS 2IKSORGANISATION tillstyrker för-
slaget.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG OCH BED¶MNING Lagstiftningen
rörande det reformerade pensionssystemet avses träda i kraft den 1 januari 1999. Efter detta datum skall det för försäkrade som är födda efter år 1937 fastställas ålderspensionsrätt enligt reglerna i det reformerade ålderspensionssystemet. Som nämnts i inledningen och som framgår av prop. 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m. är förtidspensionssystemet föremål för beredning inom regeringskansliet. Nya regler om förtidspension planeras träda i kraft den 1 januari år 2001. Reglerna rörande förtidspensionärers rätt till ålderspension i det reformerade pensionssystemet måste därför fram tills dess grunda sig på de nuvarande reglerna i AFL om rätt till och beräkning av förtidspension.
En person kan enligt nuvarande regler i AFL vara berättigad till såväl folk- som tilläggspension i form av förtidspension. Har förtidspensionären före förtidspensionstillfället tillgodoräknats pensionspoäng för ATP har han eller hon rätt till tilläggspension i form av förtidspension som motsvarar ålderspension beräknad på grundval av dessa pensionspoäng och som om han eller hon varit 65 år vid tidpunkten för förtidspensioneringen.
Under vissa förutsättningar har emellertid förtidspensionären rätt till en tilläggspension som beräknas med beaktande av s.k. antagandepoäng. Det fordras då att den försäkrade antingen har tillgodoräknats pensionspoäng för minst två av de fyra åren närmast före året för förtidspensionsfallet eller också att han eller hon vid tidpunkten för förtidspensioneringen har en sjukpenninggrundande inkomst som uppgår till lägst ett belopp som motsvarar det vid årets ingång gällande basbeloppet.
I 13 kap. 2 § andra stycket AFL regleras hur förtidspension med ledning av antagandepoäng skall beräknas. Utgångspunkten för dessa regler är att storleken av hel förtidspension i princip skall motsvara den ålderspension som den försäkrade skulle ha varit berättigad till vid 65 års ålder om han eller hon fortsatt att arbeta i oförminskad omfattning fram till ålderspensioneringen. Så snart förutsättningarna för antagandepoängberäkning är uppfyllda, beräknas förtidspensionen under antagande att den försäkrade för varje år fr.o.m. förtidspensionsfallet t.o.m. det år då han eller hon uppnår 64 års ålder har tillgodoräknats viss pensionspoäng, antagandepoäng.
Antagandepoängen beräknas enligt den av två alternativa metoder som ger det för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoängen skall motsvara medeltalet av de två högsta pensionspoängtalen som tillgodoräknats den försäkrade under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen beräknas på grundval av de pensionspoäng som tillgodoräknats fr.o.m. det år då den försäkrade fyllde 16 år t.o.m. året närmast före förtidspensionsfallet. Antagandepoängen skall därvid motsvara medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats under halva antalet av de år som sålunda kommer i fråga, varvid hänsyn skall tas till de år som har de högsta poängtalen.
Den på så sätt bestämda antagandepoängen tillgodoräknas den försäkrade för varje år fr.o.m. året för förtidspensionsfallet t.o.m. det år då han eller hon uppnår 64 års ålder. Antagandepoängen jämte de pensionspoäng som tillgodoräknats för år före förtidspensionsfallet läggs därefter till grund för att beräkna förtidpensionens storlek enligt de regler som gäller för beräkning av tilläggspension i form av ålderspension.
Enligt de antagna riktlinjerna för ålderspensionsreformen skall förtidspensionärer, som enligt de nuvarande reglerna uppbär förtidspension beräknad på grundval av antagandepoäng, tillgodoräknas pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet enligt en särskild ordning som är avsedd att ge en kompensation i ålderspensionshänseende enligt i huvudsak samma principer som tillämpas i dag.
Regeringen har i lagrådsremissen Reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension begränsat regleringen av ålderspensionsrätt för förtidspension till endast år 1999. Då emellertid – som framgår av inledningen till detta avsnitt – ett reformerat förtidspensionssystem avses träda i kraft först år 2001, bör som
,AGR¥DET påpekat ingen tids-
begränsning göras av lagstiftningen rörande regler för tillgodoräknande av pensionsrätt för förtidspensionärer. Regeringen avser i stället att återkomma i den frågan i samband med förslag om närmare utformning av reformerade förtidspensionsregler.
Regeringen föreslår alltså att försäkrade som uppbär tilläggspension i form av förtidspension beräknad på s.k. antagandeinkomst tills vidare skall tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande belopp baserat på den inkomsten. Regeringens utgångspunkt är dock att den nu valda lösningen är temporär för åren 1999 och 2000 och inte styrande för den fortsatta beredningen av det framtida förtidspensionssystemet.
För förtidspensionärer utan antagandepoäng bör ålderspensionsrätten beräknas på samma sätt som för andra försäkrade, dvs. på grundval av de pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp som fastställs såväl före som efter förtidspensionsfallet. De föreslås således inte särskilt kompenseras inom ålderspensioneringen. Detta överensstämmer med den nu gällande ordningen.
Enligt de antagna riktlinjerna skall den särskilda pensionsrätt som inom det reformerade ålderspensionsystemet skall tillgodoräknas förtidspensionärer med antagandepoäng baseras på en fiktivt antagen inkomst som bör beräknas med utgångspunkt från den fastställda antagandepoängen.
Enligt nuvarande regler i AFL kan förtidspension som längst uppbäras fram t.o.m. månaden före den då den försäkrade uppnår 65 års ålder. Möjligheten att vid tillgodoräknandet av pensionspoäng beakta även antagandepoäng består endast så länge förtidspension utges och längst t.o.m. 64-årsåret, dvs. det sista år då pensionspoäng kan tillgodoräknas i dagens ATP-system. Enligt de antagna riktlinjerna för pensionsreformen skulle även i det reformerade systemet möjligheten att tillgodoräknas pensionsrätt grundad på antagandeinkomst bestå endast t.o.m. det år då förtidspensionären uppnår 64 års ålder. I Ds 1995:41 föreslogs att pensionsrätt grundad på antagandeinkomst skulle kunna tillgodoräknas fram t.o.m. månaden före den då den försäkrade fyller 65 år. Vi föreslår emellertid inte nu att pensionsrätt för förtidspension i det reformerade systemet skall kunna tillgodoräknas för längre tid än som gäller för antagandepoäng för tilläggspension inom ATP-systemet. Om denna begränsning skall bestå eller om pensionsrätt skall kunna tillgodoräknas även för det året då förtidspensionären fyller 65 år får beredas vidare vid den närmare utformningen av ålderspensionsrätten för reformerad förtidspension.
9.3. Beräkning av antagandeinkomst och pensionsgrundande belopp för sådan inkomst
2EGERINGENS F¶RSLAG Antagandeinkomsten beräknas genom att an-
tagandepoängen enligt 13 kap. 2 § AFL, med tillägg för en poäng, multipliceras med det för det året gällande förhöjda prisbasbeloppet.
Pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst skall tillgodoräknas för varje månad fram till och med det år då den försäkrade fyller 64 år och som han eller hon uppbär förtidspension beräknad med ledning av antagandepoäng.
För en försäkrad som för en viss månad uppburit hel förtidspension skall det pensionsgrundande beloppet utgöra en tolftedel av antagandeinkomsten. För en försäkrad som under en månad uppburit partiell förtidspension skall pensionsgrundande belopp tillgodoräknas med motsvarande andel av en tolftedel av antagandeinkomsten.
När förtidspension enligt bestämmelserna i den nordiska konventionen om social trygghet skall beräknas med proportionering av antalet framtida försäkringsperioder (år med antagandepoäng) skall vid beräkning av pensionsgrundande belopp motsvarande proportionering i stället göras av antagandeinkomsten.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag dock att promemorians förslag inte innehåller någon regel om beräkning av pensionsgrundande belopp när den nordiska konventionen är tillämplig.
2EMISSINSTANSERNA: +AMMARR¤TTEN I 3TOCKHOLM tillstyrker prome-
morians förslag om att inte överföra garantiregeln i AFL utan att ålderspensionsrätt grundad på antagandeinkomst endast skall tillgodoräknas för den tid förtidspension utgetts och bara på så stor andel av antagandeinkomsten som svarar mot förtidspensionsgraden.
2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET
2&6	 påpekar att förslaget inte utformats med beaktande av att det –
med stöd av äldre övergångsbestämmelser till AFL – fortfarande kan finnas personer som uppbär två tredjedels förtidspension.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Enligt de antagna riktlinjerna för
pensionsreformen skall antagandepoängen inom ATP tas som utgångspunkt för beräkningen av den särskilda pensionsrätt som i det reformerade pensionssystemet skall tillgodoräknas förtidspensionärer som enligt nuvarande regler i AFL beviljats förtidspension grundad på antagandepoäng. Den fastställda antagandepoängen skall, med hänsyn till att inkomster understigande ett prisbasbelopp inte är pensionsgrundande för ATP, kompletteras med ett tillägg av en poäng. Den sammanlagda pensionspoängen skall därefter multipliceras med det förhöjda prisbasbeloppet för det aktuella året, varigenom en fiktiv, antagen inkomst – antagandeinkomsten – erhålls. Beräkningsmetoden innebär – genom kopplingen till prisbasbeloppet att antagandeinkomsten från ett år till ett annat räknas om på grundval av förändringen i det allmänna prisläget, dvs. den kommer att prisindexeras.
En pensionspoäng för ATP motsvarar i princip ett prisbasbelopp. Sedan den 1 januari 1995 gäller emellertid regler som innebär att föränd-
ringarna i det allmänna prisläget från ett år till ett annat endast beaktas till viss del vid beräkningen av basbeloppet. Vid beräkningen av basbeloppet för åren 1995–1997 beaktades endast 60 % av prisförändringen och vid beräkningen av basbeloppet för år 1998 beaktades 80 % av denna förändring. I 1998 års ekonomiska vårproposition föreslås att vid beräkning av basbeloppet för år 1999 skall någon begränsning av uppräkningen av basbeloppet med anledning av prisförändringar inte längre ske. Pensionspoäng fastställs dock med ledning av basbeloppet sedan detta ökats på så sätt att – liksom skett vid fastställandet av basbeloppet före år 1995 – förändringarna i det allmänna prisläget beaktas fullt ut, dvs. med ledning av det förhöjda basbeloppet. Basbeloppet för år 1998 är 36 400 kr medan det förhöjda basbeloppet och därmed en pensionspoäng för samma år motsvarar ett belopp om 37 100 kr. Eftersom antagandeinkomsten skall beräknas på ett sådant sätt att antagandepoängen räknas om till den inkomst som legat till grund för beräkningen av poängen och poängen fastställts med ledning av det förhöjda prisbasbeloppet måste det belopp med vilket multiplikation skall ske vara det förhöjda prisbasbeloppet, om man vill uppnå det avsedda syftet med reglerna. Regeringen föreslår därför att antagandeinkomsten beräknas genom att antagandepoängen med tillägg av en poäng multipliceras med det förhöjda prisbasbeloppet för det aktuella året

Enligt nuvarande regler skall en försäkrad som uppbär hel förtidspension grundad på antagandepoäng år för år tillgodoräknas denna antagandepoäng som pensionspoäng. Den som under minst halva året uppbär en fjärdedels, halv eller tre fjärdedels förtidspension tillgodoräknas som pensionspoäng – utöver pensionspoäng på grundval av förvärvsarbete – motsvarande andel av antagandepoängen. (På grund av äldre övergångsbestämmelser rörande 7 kap. 2 § AFL kan även två tredjedels förtidspension förekomma. Vad som i det följande sägs om partiell förtidspension omfattar även denna grupp). Högre pensionspoäng än 6,50 får dock inte tillgodoräknas för ett år. Dessutom finns en garantiregel innebärande att en försäkrad, som någon gång under ett år uppburit – hel eller partiell – förtidspension grundad på antagandepoäng, alltid skall tillgodoräknas lägst pensionspoäng motsvarande antagandepoängen. Ålderspensionen för en förtidspensionär beräknas sedan på de pensionspoäng som på grundval av förvärvsinkomster m.m. tillgodoräknats före – och i förkommande fall även efter – förtidspensionsfallet och de antagandepoäng som år för år tillgodoräknats som ålderspensionspoäng.
Sedan antagandeinkomsten, beräknad enligt de regler som beskrivits i det föregående, har fastställts skall den försäkrade tillgodoräknas pensionsgrundande belopp baserad på denna. Enligt de antagna riktlinjerna för pensionsreformen skall den särskilda pensionsrätten för personer som uppbär hel förtidspension beräknas på hela antagandeinkomsten. Med den terminologi som används här skall således det pensionsgrundande beloppet för den som under ett helt år uppburit hel förtidspension motsvara hela antagandeinkomsten. Något skäl att avvika från detta föreligger inte.
Pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst är avsett att kompensera den försäkrade för bortfall av förvärvsinkomster som förtidspensionsfallet innebär. Antagandeinkomsten skall i princip motsvara hela
den årsinkomst som han eller hon skulle ha erhållit om förtidspensionsfallet inte hade inträffat. Det ter sig därför rimligt att det i ett pensionssystem, som skall bygga på livsinkomstprincipen och i vilket det skall föreligga överensstämmelse mellan avgifter och förmåner, tillgodoräknas ålderspensionsrätt grundad på denna antagandeinkomst endast för tid under vilken förtidspension faktiskt utgetts och bara på så stor andel av antagandeinkomsten som svarar mot förtidspensioneringsgraden.
För att den som uppbär partiell förtidspension beräknad med ledning av antagandepoäng skall kunna tillgodoräknas pensionspoäng för ATP på grundval av antagandepoängen samtidigt som han tillgodoräknas pensionspoäng för förvärvsinkomster, krävs enligt nuvarande regler i AFL att sådan pension uppburits under minst halva året. Detta krav bör inte överföras till det reformerade pensionssystemet.
I AFL finns, som tidigare nämnts, en garantiregel av innebörd att en försäkrad, som någon gång under ett år uppburit – hel eller partiell – förtidspension beräknad med ledning av antagandepoäng, för det året alltid skall tillgodoräknas pensionspoäng som lägst motsvarar antagandepoängen. Denna garantiregel ger i vissa fall upphov till en överkompensation i pensionsrättshänseende. I den mån en förtidspensionär exempelvis inte har en förvärvsförmåga som korresponderar mot pensioneringsgraden bör detta i stället korrigeras inom förtidspensionssystemet och ge upphov till en högre förtidspension, vilket i sin tur ger ett större pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst. Garantiregeln bör därför inte få sin motsvarighet i det reformerade ålderspensionssystemet.
Med de nu angivna utgångspunkterna föreslår regeringen att pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst skall beräknas per månad
 Det
pensionsgrundande beloppet kommer därmed att spegla bortfallet av förvärvsinkomster på grund av förtidspensionsfallet även i de fall pensioneringsgraden växlar under året. Under år då ett förtidspensionsfall inträffar eller förtidspensionering upphör föreslår vi att pensionsgrundande belopp beräknas endast för tid för vilken förtidspension har utgetts. Beräkningen av pensionsgrundande belopp skall ske för den tid för vilken förtidspension har utgetts, oavsett när den faktiskt har utbetalats.
Regeringen föreslår därför att det pensionsgrundande beloppet, för en försäkrad som för en viss månad uppburit hel förtidspension, för den månaden utgör en tolftedel av antagandeinkomsten. För en försäkrad som uppburit partiell förtidspension föreslår vi att, för varje månad som sådan pension uppburits, pensionsgrundande belopp tillgodoräknas med motsvarande andel av en tolftedel av antagandeinkomsten. Den som t.ex. under en månad erhållit en fjärdedels förtidspension skall således enligt förslaget för den månaden tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp som motsvarar en fjärdedel av en tolftedel av antagandeinkomsten.
I den mån förtidspensionären vid sidan av förtidspensionen uppbär pensionsgrundande förvärvsinkomster m.m. bör han eller hon tillgodoräknas pensionsrätt även på dessa inkomster enligt de regler som gäller för andra försäkrade.
Som kommer att framgå av avsnitt 29.2.2 nedan föreslås också att de nuvarande reglerna i AFL om tillgodoräknande av pensionspoäng för
förtidspensionärer anpassas till vad som föreslås gälla inom det reformerade systemet.
I den nordiska konventionen om social trygghet (SFS 1993:1529) finns bestämmelser i artikel 15 om beräkning av tilläggspension i form av förtidspension när den försäkrade har rätt till förtidspension beräknad utifrån framtida försäkringsperioder (år med antagandepoäng) från mer än ett nordiskt land. Bestämmelserna innebär att endast en del av de framtida försäkringsperioderna skall medräknas. Denna del bestäms efter förhållandet mellan den faktiska försäkringsperioden i landet och den sammanlagda faktiska försäkringsperioden i länderna. Frågan har uppkommit hur denna regel skall påverka det pensionsgrundande beloppet för förtidspension som skall tillgodoräknas en förtidspensionär i det reformerade ålderspensionssystemet.
Ett alternativ att beräkna pensionsgrundande belopp för förtidspension är att proportionera den beräknade antagandeinkomsten på motsvarande sätt som år med antagandepoäng proportioneras i ATP-systemet vilket ger en lägre antagandeinkomst för varje år med förtidspension. Ett annat alternativ är att förtidspensionären tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för ett reducerat antal år men med hela antagandeinkomsten. Eftersom det föreslås att pensionsgrundande belopp för förtidspension skall tillgodoräknas med en tolftedel av antagandeinkomsten för varje månad som sådan pension har uppburits anser vi att det första alternativet ger ett riktigare resultat. Regeringen föreslår därför att den beräknade antagandeinkomsten skall proportioneras vid beräkning av pensionsgrundande belopp för en förtidspensionär som får sin förtidspension beräknad med tillämpning av bestämmelserna i den nordiska konventionen om proportionering av framtida försäkringsperioder.
9.4. Samordning mellan förtidspension och arbetsskadelivränta m.m.
 3AMORDNAD F¶RTIDSPENSION OCH ARBETSSKADELIVR¤NTA
2EGERINGENS F¶RSLAG I fall då förtidspensionen är samordnad med ar-
betsskadelivränta skall livräntan – liksom annars – vara pensionsgrundande till sitt bruttobelopp. Om förtidspensionen är helt samordnad med livräntan och den s.k. antagandeinkomsten är högre än livräntan, skall den försäkrade tillgodoräknas den överskjutande delen som pensionsgrundande belopp. Är förtidspensionen endast delvis samordnad med livräntan skall vad som nu sagts gälla den samordnade delen.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA Ingen av remissinstanserna har lämnat synpunkter
i denna del.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG En försäkrad vars arbetsförmåga är
nedsatt på grund av en arbetsskada kan under vissa förutsättningar vara berättigad till ersättning i form av livränta enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring (LAF) för den inkomstförlust som uppkommer. För det fall den försäkrade samtidigt är berättigad till förtidspension och denna avser att kompensera samma inkomstbortfall som livräntan, samordnas förmånerna på så sätt att livränta utbetalas endast i den mån den överstiger förtidspensionen (6 kap. 1 § LAF).
Livräntan är enligt reglerna i AFL pensionsgrundande för ålderspension och det är livräntans bruttobelopp, dvs. före samordningen enligt 6 kap. 1 § LAF, som bildar utgångspunkten för beräkning av pensionspoäng. Den som uppbär förtidspension enbart från folkpensioneringen eller från tilläggspensioneringen utan antagandepoängberäkning tillgodoräknas således pensionspoäng på bruttonivån av livräntan. Har förtidspensionären förvärvsinkomster läggs dessa till livräntan och pensionspoäng beräknas för det sammanlagda beloppet.
Pensionspoäng beräknas på livräntans bruttobelopp också i fall där den försäkrade uppbär förtidspension beräknad på grundval av antagandepoäng och denna är helt samordnad med livräntan. Eftersom den försäkrade enligt den i avsnitt 9.3 redovisade garantiregeln alltid är berättigad till pensionspoäng för ålderspension motsvarande minst hela antagandepoängen, kommer pensionspoäng på livräntan i praktiken ha betydelse enbart i de fall där detta leder till en högre pensionspoäng än den fastställda antagandepoängen.
Om den försäkrade uppbär partiell förtidspension under minst halva året kan, såsom redovisats i avsnitt 9.2. den försäkrade enligt nuvarande regler – utöver pensionspoäng på grundval av förvärvsinkomster – tillgodoräknas motsvarande andel av antagandepoängen. Detta gäller emellertid inte om den partiella förtidspensionen är helt samordnad med livränta. Pensionspoäng tillgodoräknas i sådant fall antingen på livräntans bruttobelopp eller på hel antagandepoäng. Är förmånerna endast delvis samordnade gäller det sistnämnda till den del som förmånerna är samordnade. Ålderspensionspoäng för den icke samordnade delen kan beräknas på vanligt sätt, dvs. på grundval av förvärvsinkomster med tilllägg av den andel av antagandepoängen som motsvarar graden av förtidspensionering och med hänsyn tagen till hur stor andel av förtidspensionen som inte är samordnad med livräntan. Den försäkrade har emellertid, som tidigare framgått, alltid rätt till pensionspoäng för ålderspension motsvarande minst den fastställda antagandepoängen.
Tidigare i detta avsnitt har redovisats förslag till hur pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst skall beräknas i det reformerade systemet. Förslaget innebär att pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst tillgodoräknas för varje månad som förtidspension beräknad med ledning av antagandepoäng har uppburits. För en försäkrad som för en viss månad har uppburit hel förtidspension utgör det pensionsgrundande beloppet således en tolftedel av antagandeinkomsten. För en försäkrad som uppburit en fjärdedels, halv, tre fjärdedels eller övergångsvis två tredjedels förtidspension skall, för varje månad som sådan pension uppburits, pensionsgrundande belopp tillgodoräknas med motsvarande andel av antagandeinkomsten. I den mån förtidspensionären vid sidan av förtidspensionen uppbär pensionsgrundande förvärvsinkomster m.m. tillgodoräknas pensionsrätt även på dessa inkomster enligt de regler som gäller för andra försäkrade. I enlighet med
vad som närmare kommer att utvecklas i avsnitt 29.2.2 föreslår regeringen att de nuvarande reglerna i AFL anpassas härtill.
I det följande skall behandlas hur beräkningen av pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst inom den reformerade ålderspensioneringen föreslås ske då förtidspensionen är samordnad med livränta. Om inte någon särskild regel införs skulle pensionsrätt i det reformerade systemet alltid tillgodoräknas på livräntans bruttobelopp och pensionsrätt dessutom ges på pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst samt därutöver på eventuella förvärvsinkomster. Under beredningsarbetet har olika lösningar övervägts.
Enligt nuvarande regler för tillgodoräknande av ålderspensionsrätt tillgodoräknas en förtidspensionär i praktiken pensionspoäng antingen på livräntan eller, om antagandepoängen är högre, på denna. Under beredningen har den bedömningen gjorts att denna ordning bör få sin motsvarighet i det reformerade systemet. Regeringen föreslår därför att det belopp som är högst – bruttolivräntan eller antagandeinkomsten – skall vara pensionsgrundande. Detta kan ske på olika sätt men vi anser att en beräkning som utgår från att livräntan alltid är pensionsgrundande till sitt bruttobelopp är att föredra. I den mån det därefter visar sig att antagandeinkomsten är högre än bruttolivräntan bör ett pensionsgrundande belopp på grundval av antagandeinkomsten också fastställas såvitt avser den överskjutande delen. Med denna metod erhålls en tydlig inkomstordning med bruttolivräntan, som utgör pensionsgrundande inkomst, i botten. Metoden är vidare att föredra ur administrativ synvinkel eftersom den skulle innebära att bruttolivräntan alltid är pensionsgrundande fullt ut och att uppgift om densamma därför alltid kan läggas till grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Beträffande pensionsrätt för pensionsgrundande ersättning som betalas ut för förfluten tid se avsnitt 9.4.2.
Med hänvisning till vad som nyss sagts föreslår regeringen att den redovisade metoden väljs. Detta innebär således att arbetsskadelivräntan alltid är pensionsgrundande till sitt bruttobelopp och att den försäkrade, för det fall att antagandeinkomsten är högre än livräntan, tillgodoräknas också den överskjutande delen som pensionsgrundande belopp. Såvitt avser skyldigheten att betala avgifter till pensionssystemet får, med den nu föreslagna lösningen, detta ansvar delas mellan förtidspensionssystemet och arbetsskadeförsäkringen. Arbetsskadeförsäkringen kommer dock att stå för huvuddelen av ålderspensionsavgiften.
För ATP-systemets del föreslår vi, som framgår av avsnitt 29.2.2, att en lösning med samma innebörd införs, dvs. att pensionspoäng beräknas enligt principen om bästa utfall antingen på endast bruttolivräntan eller, om antagandepoängen är högre, på både bruttolivräntan och den del av antagandepoängen som överstiger pensionspoängen för livräntan. Detta föreslås gälla för alla försäkrade utom för dem som är födda år 1937 eller tidigare och som beviljats förtidspension för tid med början före den 1 januari 1999.
En fråga som också har varit föremål för övervägande är vilka konsekvenser den nu föreslagna lösningen kan få för en icke-EES medborgare som flyttar tillbaka till sitt hemland under tid då han uppbär både arbetsskadelivränta och med denna samordnad förtidspension. Såsom försäkringsbegreppet för närvarande är utformat är i det läget arbetsskadelivräntan inte längre pensionsgrundande (11 kap. 1 § andra stycket jämfört med 1 kap. 3 § första och andra stycket AFL), medan den eventuella antagandepoäng som förtidspensionen beräknas på kan tillgodoräknas som pensionspoäng inom ålderspensioneringen på grund av bestämmelsen i 1 kap. 3 § tredje stycket AFL. Försäkringsbegreppet föreslås tills vidare, enligt vad som utvecklats i avsnitt 7, få i princip samma utformning i det reformerade ålderspensionssystemet. Konsekvenserna av den nu föreslagna lösningen skulle – om ingen särskild regel införs – bli att den utomlands bosatte tillgodoräknas hela antagandeinkomsten som pensionsgrundande belopp, eftersom bruttolivräntan, som skall ligga i botten på inkomststapeln, inte är pensionsgrundande. Detta överensstämmer också principiellt sett med vad som gäller i dag eftersom den försäkrade enligt garantiregeln i 11 kap. 6 § sista stycket AFL alltid skall tillgodoräknas pensionspoäng för ålderspension motsvarande minst hela antagandepoängen.
De konsekvenser som den föreslagna lösningen, enligt vad som ovan redovisats, får för en icke-EES-medborgare utgör, enligt vår uppfattning, inte skäl att i detta sammanhang lämna förslag om en särskild regel i detta avseende.
Frågan om den framtida utformningen av arbetsskadeförsäkringen har behandlats av Arbetsskadeutredningen 1997 i betänkandet Den framtida arbetsskadeförsäkringen (SOU 1998:37). Motsvarande spörsmål rörande förtidspensionering tas upp i Förtidspensionsutredningens betänkande Ohälsoförsäkringen – Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166). Båda dessa betänkanden är föremål för vidare beredning inom Socialdepartementet och resultatet härav kan komma att påverka de nu aktuella reglerna för samordning av de båda förmånerna.
Även den tidigare berörda frågan om hur reglerna skall tillämpas för vissa utomlands bosatta personer är beroende av vilka förslag rörande försäkringsbegreppet inom socialförsäkringsområdet som kan komma att lämnas till följd av den pågående beredningen av Utredningens om socialförsäkringens personkrets betänkande, En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72). De i detta sammanhang lämnade förslagen om samordningen mellan förtidspension och arbetsskadelivränta får även mot denna bakgrund därför ses som temporära.
 0ENSIONSR¤TT F¶R PENSIONGRUNDANDE ERS¤TTNING SOM UTBETALAS F¶R F¶RFLUTEN TID
2EGERINGENS F¶RSLAG Har en ersättning som är pensionsgrundande
eller för vilken pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst skall beräknas betalats ut till den försäkrade och beviljas denne senare för samma tid annan ersättning som är pensionsgrundande och samordnad med den tidigare utbetalda ersättningen, skall den senare beviljade ersättningen vara pensionsgrundande endast fr.o.m. den månad den börjar betalas ut löpande. Motsvarande skall gälla om den försäkrade beviljas förtidspension för tid för vilken annan pensionsgrundande ersättning som är samordnad med förtidspensionen redan har betalats ut.
Om förtidspension och arbetsskadelivränta eller annan motsvarande livränta beviljas samtidigt skall, vid tillämpning av ovanstående, förtidspensionen anses ha betalats ut först.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag dock att promemorians förslag inte innehöll någon regel för det fall att förtidspension och arbetsskadelivränta beviljas samtidigt.
2EMISSINSTANSERNA Några remissinstanser, bl.a 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET
2&6	 +AMMARR¤TTEN I 3TOCKHOLM och 4#/ ifrågasätter om antagande-
inkomsten, vid samordning med tidigare utbetalda förmåner, endast skall vara pensionsgrundande fr.o.m. den månad då förtidspensionen börjar betalas ut och menar att detta i vissa fall kan få negativa följder för den enskilde.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG En annan fråga än den som behand-
lats i föregående avsnitt är vad som ur pensionsrättssynpunkt skall ske då förtidspension beviljas retroaktivt för tid då t.ex. samordnad arbetsskadelivränta eller sjukpenning redan har utgetts. Situationen kan också vara den omvända, dvs. att arbetsskadelivränta beviljas retroaktivt för tid då samordnad förtidspension eller sjukpenning redan har utgetts. En ytterligare möjlighet är att sjukpenning har utbetalats under viss tid, att sedan förtidspension beviljas för samma tid och, efter ytterligare tid, att även arbetsskadelivränta beviljas för den tidsperioden. Slutligen kan det förekomma att förtidspension och arbetsskadelivränta beviljas samtidigt för förfluten tid.
Såvitt avser utbetalningarna i sig sker en avräkning mot redan utbetalda belopp avseende samma inkomstförlust. Om den försäkrade t.ex. uppburit sjukpenning under viss tid och tillgodoräknas pensionsrätt på grundval härav, är frågan emellertid vad som i pensionsrättshänseende skall gälla om den försäkrade sedan för samma tid beviljas förtidspension och/eller arbetsskadelivränta (eller annan sådan pensionsgrundande ersättning).
Under det fortsatta beredningsarbetet har olika möjligheter övervägts. Ett sätt vore att inte konstruera någon särskild regel för hur samordningen skall ske retroaktivt. Detta skulle innebära att det när en förmån fastställs retroaktivt skulle kunna behöva göras en omräkning av pensionsrätt som redan kan vara fastställd för en annan förmån avseende samma
inkomstbortfall. Om t.ex förtidspension utgetts för viss tid och arbetsskadelivränta därefter beviljas för samma tid skulle resultatet bli att den på grund av antagandeinkomsten redan fastställda pensionsrätten får räknas om eftersom, enligt den ovan föreslagna regeln, i första hand arbetsskadelivräntan skall vara pensionsgrundande. Om den försäkrade i stället för viss tid uppburit sjukpenning och tillgodoräknats pensionsrätt för denna och senare beviljas förtidspension för samma tid, skulle det däremot krävas en särskild regel för att inte den försäkrade i denna situation fullt ut skulle tillgodoräknas pensionsrätt för antagandeinkomst utöver den tidigare tillgodoräknade pensionsrätten. Om en särskild regel konstrueras med innebörd att den redan fastställda pensionsrätten i stället skulle räknas om, skulle det emellertid uppstå administrativa problem bl.a. eftersom det i beslutet om pensionsgrundande inkomst från skattemyndigheten inte sker någon särredovisning av hur stor del av inkomsten som avser sjukpenning.
En annan lösning är att i stället konstruera en regel som innebär att arbetsskadelivräntan, till den del denna är samordnad med sjukpenning eller förtidspension, endast är pensionsgrundande fr.o.m. den månad då arbetsskadelivräntan börjar utbetalas löpande. Motsvarande skulle gälla för förtidspensionärers antagandeinkomst. Om en försäkrad sålunda först har beviljats förtidspension för vilken har tillgodoräknats pensionsrätt och därefter retroaktivt beviljas arbetsskadelivränta som är samordnad med förtidspensionen skulle arbetsskadelivräntan inte vara pensionsgrundande för tid före den månad då arbetsskadelivräntan börjar utbetalas löpande. På motsvarande sätt skulle förtidspensionärers antagandeinkomst inte vara pensionsgrundande för tid före utbetalningsmånaden, om förtidspensionen är samordnad med tidigare utgiven arbetsskadelivränta. Någon konflikt mellan pensionsrätt för sjukpenning å ena sidan och senare, för samma tid retroaktivt beviljad förtidspension eller arbetsskadelivränta å andra sidan, skulle med denna lösning inte behöva uppkomma. Lösningen förutsätter dock att det vid rapporteringen till skattemyndigheten av hur stor arbetsskadelivränta som har beviljats framgår hur mycket som är pensionsgrundande, t.ex. genom att det anges vilken tid denna avsett och till vilken del annan samordnad ersättning utgetts för samma tid.
En invändning som skulle kunna resas mot lösningen är att exempelvis sjukpenningen i många fall kan vara lägre än arbetsskadelivräntan eller antagandeinkomsten för samma tid. Den försäkrade skulle alltså kunna hävda att pensionsrätt för förfluten tid bör tillgodoräknas även på den del av antagandeinkomsten som överstiger sjukpenningen. Mot detta kan anföras att sjukpenning endast utges för akut sjukdomstid och att den försäkrade för tid därefter, om nedsättningen i arbetsförmåga består, kommer att beviljas sjukbidrag eller annan motsvarande ersättning. Vidare är det – till följd av kollektivavtal m.m. – vanligt förekommande att den försäkrade därutöver ges pensionsgrundande kompensation för det inkomstbortfall han eller hon drabbats av. Detta leder till att de skillnader i ersättningsnivå som kan förekomma inte får någon större betydelse för ålderspensionens storlek.
Det skulle också kunna hävdas att den nu diskuterade lösningen kan få icke önskvärda effekter genom att ett dröjsmål i handläggningen kan
medföra att särskilt arbetsskadeförsäkringen för viss tid skulle kunna undandra sig ansvaret att betala ålderspensionsavgift för en arbetsskadelivränta och att avgiften i sådant fall i stället får betalas av sjukförsäkringen eller förtidspensionsförsäkringen. Mot bakgrund av att de förslag som här läggs fram är temporära i avvaktan på den fortsatta beredningen av Förtidspensionsutredningens betänkande bör denna eventuella konsekvens inte heller anses utgöra hinder för att den nu diskuterade lösningen väljs. Lösningen torde vidare ur administrativ synvinkel vara förenad med betydande fördelar. Enligt regeringens uppfattning talar det anförda till övervägande del för den föreslagna lösningen.
Regeringen föreslår således att antagandeinkomsten – i den del och till den tid förtidspensionen är samordnad med tidigare utbetalda förmåner – skall vara pensionsgrundande endast fr.o.m den månad då förtidspensionen börjar utbetalas löpande. Detta innebär att om annan pensionsgrundande ersättning, t.ex. sjukpenning, har betalats ut för samma månad och den är samordnad med förtidspensionen så skall antagandeinkomsten inte vara pensionsgrundande för den månaden. Vidare föreslår vi att motsvarande skall gälla såvitt avser arbetsskadelivränta och andra pensionsgrundande ersättningar som beviljas för tid för vilken samordnad förtidspension eller annan samordnad pensionsgrundande ersättning redan har betalats ut. För det fall att förtidspension och arbetsskadelivränta eller annan motsvarande livränta beviljas samtidigt föreslår vi, vid tillämpning av ovanstående, att förtidspensionen skall anses ha betalats ut först.
Den pensionsgrundande inkomst som beräknas enligt de nu föreslagna reglerna kommer att ligga till grund för fastställande av både pensionsrätt i det reformerade systemet och pensionspoäng i ATP-systemet. Såvitt avser förtidspension beräknas, enligt de här lämnade förslagen, pensionspoäng för ATP på grundval av antagandepoäng efter samma principer som pensionsgrundande belopp enligt det reformerade systemets regler. Det sagda innebär således att retroaktiva ersättningar som är samordnade med annan pensionsgrundande ersättning eller med förtidspension inte heller kommer att ge pensionsrätt för retroaktiv tid inom ATP-systemet. Vidare föreslås att antagandepoäng skall ge upphov till pensionsrätt inom ATP-systemet först fr.o.m. den månad då förtidspensionen – då denna är samordnad med annan pensionsgrundande ersättning – löpande börjar betalas ut. Några särskilda problem torde således – med förslagen här – inte uppstå såvitt gäller samordningen för retroaktiv tid i ATP-systemet.
Hänvisningar till S9-4
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 8.1
9.5. Förtidspensionärers rätt till pensionsrätt för barnår
2EGERINGENS F¶RSLAG Förtidspensionärer skall tillgodoräknas pen-
sionsrätt för barnår enligt samma regler som gäller för andra försäkrade.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA Ingen av remissinstanserna har yttrat sig över
denna del av förslaget.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG En fråga som övervägdes av Pen-
sionsarbetsgruppen och i princippropositionen var i vad mån förtidspensionärer skall kunna tillgodoräknas pensionsrätt för barnår. Pensionsarbetsgruppen gjorde den bedömningen att förtidspensionärer bör kunna tillgodoräknas pensionsrätt för barnår enligt i huvudsak samma principer som förvärvsaktiva. I princippropositionen instämde regeringen i den bedömningen. Något förslag lades emellertid inte fram, med motiveringen att ställning inte togs till förtidspensioneringens framtida utformning och till regler för intjänande av ålderspensionsrätt för personer som beviljas förtidspension i ett reformerat förtidspensionssystem.
Frågan om utformningen av förtidspensioneringen i framtiden är, som tidigare nämnts, föremål för fortsatt beredning. Något förslag om pensionsrätt för barnår för den som kommer att beviljas förtidspension enligt reformerade regler därom kan därför inte läggas fram nu.
Med den utformning reglerna för tillgodoräknande av pensionsrätt för barnår och för förtidspensionärers antagandeinkomst har i det förslag som nu läggs fram, föreligger inget administrativt hinder mot att förtidspensionärer tillgodoräknas pensionsrätt för barnår enligt de regler som skall gälla för förvärvsaktiva och detta oavsett om förtidspensionen beräknas på antagandepoängen eller inte.
Som en mera principiell invändning skulle dock kunna ifrågasättas om även den som uppbär hel förtidspension skall kunna tillgodoräknas pensionsrätt för barnår. Ålderspensionsrätten för förtidspensionärer påverkas nämligen inte av förekomsten av barn. Det skall emellertid generellt sett inte finnas något krav på att den som skall kunna tillgodoräknas pensionsrätt för barnår faktiskt måste ha avstått från förvärvsarbete och därigenom fått lägre inkomster och minskad ålderspensionsrätt. Något bärande skäl att undanta dem som uppbär hel förtidspension från rätten att tillgodoräknas pensionsrätt för barnår eller för att föreslå särregler för personer med hel eller partiell förtidspension torde därför inte föreligga.
Regeringen föreslår således att personer, som redan har förtidspension eller som framöver kommer att nybeviljas förtidspension enligt nuvarande regler i AFL, skall kunna tillgodoräknas pensionsrätt för barnår på samma villkor som skall gälla för andra försäkrade. Det pensionsgrundande beloppet för barnår kan därvid beräknas på samma sätt för förtidspensionärer som för andra försäkrade. Samtliga beräkningsmodeller kan således tillämpas.
Enligt vad som framgår av förslagen i avsnitten 11.5 och 11.6 kan ett pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst få betydelse i flera hänseenden. För det första skall i utfyllnadsinkomsten för det aktuella året räknas in såväl det pensionsgrundande beloppet för antagandeinkomst som eventuella övriga pensionsgrundande inkomster och belopp. För det andra skall i den individuella jämförelseinkomsten, dvs. inkomsten året före barnets födelse, räknas in den försäkrades pensionsgrundande inkomst det året samt det pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst som kan ha tillgodoräknats den försäkrade för samma år. Vidare skall pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst lik-
ställas med pensionsgrundande inkomst vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt.
Hänvisningar till S9-5
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 11.3
10. Pensionsrätt för plikttjänstgöring
10.1. Pensionsgrundande plikttjänstgöring
2EGERINGENS F¶RSLAG Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
skall – under vissa förutsättningar i övrigt – tillgodoräknas en försäkrad som genomgår grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA Flertalet av remissinstanserna har inte kommen-
terat denna del av förslaget.
0ENSION¤RERNAS 2IKSORGANISATION och +AM
MARR¤TTEN I 3TOCKHOLM har inga erinringar mot förslaget. 3VENSKA !RBETS GIVAREF¶RENINGEN och 3VERIGES )NDUSTRIF¶RBUND har ansett att kostnads-
nivån i pensionssystemet är alltför hög och har därför avvisat förslaget om pensionsrätt för plikttjänstgöring.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Enligt de antagna riktlinjerna för ål-
derspensionsreformen skall pensionsrätt för värnpliktstjänstgöring tillgodoräknas i särskild ordning. I princippropositionen angavs att pensionsrätt skall tillgodoräknas i form av ett pensionsgrundande belopp för grundutbildning i samband med värnplikt eller vapenfri tjänst samt för militär grundutbildning för kvinnor.
Skyldighet att tjänstgöra inom totalförsvaret och att i samband därmed genomgå grundutbildning regleras sedan den 1 juli 1995 i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Därutöver kan kvinnor frivilligt genomgå militär grundutbildning, vilket sedan den 1 juli 1995 regleras i lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning.
Enligt lagen om totalförsvarsplikt gäller totalförsvarsplikt för varje svensk medborgare samt för utländsk medborgare som är bosatt i Sverige. Totalförsvarsplikt kan fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt. Värnplikt fullgörs inom det militära försvaret. Civilplikt kan fullgöras såväl inom det militära som inom det civila försvaret. En totalförsvarspliktig kan efter ansökan få rätt att vara vapenfri och får då inte skrivas in för utbildning till en befattning som är förenad med bruk av vapen eller mot sin vilja skrivas in för tjänstgöring i Försvarsmakten. Allmän tjänsteplikt innebär en skyldighet att under perioder med höjd beredskap antingen tjänstgöra i en ordinarie anställning eller att efter anvisning av en myndighet utföra vissa arbetsuppgifter.
Såväl värnplikt som civilplikt omfattar grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring. Den allmänna tjänsteplikten innebär däremot enbart en skyldighet att tjänstgöra under perioder med höjd beredskap.
Skyldighet att fullgöra värnplikt och sådan civilplikt som förutsätter en grundutbildning längre än 60 dagar gäller för män som är svenska medborgare och som är mellan 19 och 47 år. Under normala förhållanden upphör dock skyldigheten att fullgöra grundutbildning om den totalförsvarspliktige inte har kallats in till sådan utbildning före utgången av det år då han fyller 24 år.
Inskrivning för värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning skall ske i samband med mönstring. Jämfört med vad som gällde enligt tidigare regler ger den nya lagen om totalförsvarsplikt större möjligheter att ta ut personer till tjänstgöring inom annan del av totalförsvaret än inom Försvarsmakten.
Kvinnor är liksom enligt tidigare gällande lagstiftning inte skyldiga att genomgå mönstring. En kvinna kan dock, enligt lagen om totalförsvarsplikt, efter en särskild utredning bli inskriven för civilplikt omfattande bl.a. en grundutbildning på högst 60 dagar. Vidare kan en kvinna, enligt lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning, frivilligt genomgå en antagningsprövning som motsvarar den mönstring som män genomgår. Som ett resultat av en sådan antagningsprövning kan kvinnan skrivas in för värnplikt eller civilplikt som är förenad med en grundutbildning överstigande 60 dagar.
Pensionsarbetsgruppen föreslog i sitt betänkande att värnpliktig och vapenfri grundutbildning enligt då gällande regler samt militär grundutbildning för kvinnor skulle grunda pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Under remissbehandlingen av arbetsgruppens betänkande framfördes, mot bakgrund av den då aviserade nya lagstiftningen, synpunkten att all typ av grundutbildning för totalförsvarspliktiga borde göras pensionsgrundande, dvs. oavsett om det rör sig om värnplikt eller civilplikt. Enligt princippropositionen skulle detta övervägas under den fortsatta beredningen.
Något skäl att frångå ställningstagandet att grundutbildning inom ramen för värnplikt skall grunda rätt till ålderspension har inte framkommit. Grundutbildning för totalförsvarspliktiga som fullgör civilplikt omfattar i huvudsak samma typer av utbildningar som tidigare fanns inom ramen för den vapenfria grundutbildning, som enligt antagna riktlinjer skall vara pensionsgrundande. Även grundutbildning för dessa totalförsvarspliktiga bör därför enligt vår uppfattning grunda pensionsrätt.
Regeringen föreslår således att pensionsgrundande belopp enligt en särskild nedan beskriven ordning skall tillgodoräknas dem som genomgår grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Som kommer att framgå av nästföljande avsnitt kommer emellertid endast längre grundutbildning att få betydelse i pensionsrättshänseende.
En kvinna som enligt lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning skrivits in för värnplikt eller civilplikt skall anses genomgå utbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt (jfr bet. 1994/95:FöU1 s. 32 f). När det i det följande hänvisas till totalförsvarspliktiga som genomgår utbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt avses därför även kvinnor, som skrivits in i ovannämnda ordning.
Endast de som genomgår grundutbildning kommer enligt förslaget att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp. Det innebär att t.ex. yrkes- eller reservofficersutbildning inte kommer att vara pensionsrättsgrundande. Regeringens förslag överensstämmer i denna del med de antagna riktlinjerna för ålderspensionsreformen.
Av övergångsbestämmelserna till lagen om totalförsvarsplikt framgår att den som efter lagens ikraftträdande påbörjar grundutbildning skall anses genomgå grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt även om inkallelse till utbildning har skett före ikraftträdandet. Har utbildning enligt den tidigare värnpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst redan påbörjats gäller dock alltjämt de äldre bestämmelserna om tjänstgöring. I övergångsbestämmelserna till lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning anges att för den som före ikraftträdandet antagits till grundutbildning enligt den äldre lagen om militär grundutbildning för kvinnor gäller den äldre lagen.
Vid tidpunkten för ikraftträdande av det reformerade ålderspensionssystemets regler år 1999 kommer samtliga som har påbörjat tjänstgöring enligt värnpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst också att ha avslutat utbildningen. Detsamma torde gälla de kvinnor som påbörjat grundutbildning enligt lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning. Några särskilda övergångsbestämmelser för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt denna lagstiftning behövs därför inte för framtiden. Enligt de antagna riktlinjerna skall emellertid pensionsgrundande belopp för värnplikt m.m. kunna tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Frågan om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för tid före ikraftträdandet av det reformerade ålderspensionssystemet behandlas i avsnitt 15.
I princippropositionen benämndes den pensionsrätt som här avses pensionsgrundande belopp för värnplikt. Med hänsyn till att andra tjänstgöringsformer än värnplikt – med den innebörd som anges i den nya lagstiftningen – skall kunna ge upphov till pensionsrätt föreslår vi i stället begreppet
PENSIONSGRUNDANDE BELOPP F¶R PLIKTTJ¤NSTG¶RING.
Regeringen har tillsatt en parlamentariskt sammansatt utredning för att göra en översyn av tillämpningen av systemet med totalförsvarsplikt (dir. 1997:106). Utredningen, som skall överlämna sitt slutbetänkande senast den 1 februari 2000, har att behandla en rad övergripande frågor, bl.a. angående olika tjänstgöringars omfattning. För det fall utredningens förslag skulle leda till lagstiftning som innebär att villkoren för plikttjänstgöring påverkas, kan uppstå behov av att även frågan om villkoren för pensionsrätt för framtida plikttjänstgöring ses över.
Hänvisningar till S10-1
10.2. Viss minsta tjänstgöringstid
2EGERINGENS F¶RSLAG För att pensionsgrundande belopp för plikt-
tjänstgöring skall tillgodoräknas skall tjänstgöring under grundutbildning ha pågått under minst 120 dagar utan att mellankommande beslut som innebär att utbildningen avbryts har meddelats. Vid bedömningen om villkoret om minst 120 dagars tjänstgöring är uppfyllt skall hänsyn tas endast till dagar för vilka dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt betalats ut.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA 4OTALF¶RSVARETS PLIKTVERK 0LIKTVERKET	 föreslår att
pensionsgrundande belopp skall tillgodoräknas den som genomgår längre grundutbildning än 60 dagar och för vilka dagar dagersättning har utbetalats samt att inga regler om avbrott skall införas.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Enligt de antagna riktlinjerna skall en
försäkrad tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för värnplikt endast under förutsättning att tjänstgöring under grundutbildning fullgjorts under viss minsta tid. I princippropositionen angavs denna minimiperiod till fyra månader.
Enligt lagen om totalförsvarsplikt är den längsta perioden för grundutbildning 615 dagar för den som skrivits in för värnplikt och 320 dagar för den som skrivits in för civilplikt. Även i den tidigare lagstiftning som reglerade tjänstgöringsskyldighet inom totalförsvaret angavs grundutbildningens längd i termer av dagar. Det är därför ändamålsenligt att också villkoret i pensionslagstiftningen om grundutbildningens längd anges som ett visst minsta antal dagar. I Ds 1995:41 förslogs därför att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas om grundutbildningen har pågått under minst 120 dagar motsvarande den av riksdagen fastlagda tidsgränsen på fyra månader. Pliktverket har invänt mot denna tidsgräns och framfört att man i lagen om totalförsvarsplikt skiljer mellan grundutbildning längre än 60 dagar och annan utbildning och att tidsgränsen 120 dagar således inte har någon motsvarighet i den lagstiftningen. Vidare har Pliktverket påpekat att pensionsgrundande dagpenning betalas ut för repetitionsutbildning och grundutbildning som är kortare än 60 dagar samt att en nedre gräns om 120 dagar för pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skulle leda till den enligt verket orimliga konsekvensen att utbildning kortare än 60 dagar är kvalificerande för pensionsrätt samtidigt som grundutbildning längre än 60 dagar men kortare än 120 dagar inte är det. Pliktverket föreslår således att tidsgränsen bestäms till 60 dagar. Regeringen delar inte denna uppfattning. Avsikten med införandet av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring är att kompensera främst dem som genomgår en icke frivillig grundutbildning inom totalförsvaret för att de under utbildningstiden inte kan tjäna in pensionsrätt genom arbete. Korta tjänstgöringstider medför inte något i pensionshänseende betydande inkomstbortfall särskilt mot bakgrund av att de som är aktuella för grundutbildning inom totalförsvaret i många fall inte har hunnit skaffa sig några större för-
värvsinkomster. Det är först vid längre frånvaro från förvärvslivet – exempelvis sex månader eller mer – som den uteblivna möjligheten att förvärvsarbeta som plikttjänstgöringen innebär kan antas få betydelse ur pensionshänseende. Mot denna bakgrund bör pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring endast få tillgodoräknas om tjänstgöringen omfattar en viss, längre tid. Någon ändring i jämförelse med tidigare presenterade förslag är emellertid för närvarande inte motiverad. Regeringen föreslår alltså, i enlighet med de antagna riktlinjerna, att den minsta tjänstgöringstiden skall bestämmas till 120 dagar.
Regeln om viss minsta tjänstgöringstid innebär att pensionsgrundande belopp inte tillgodoräknas så länge antalet tjänstgöringsdagar i en grundutbildning inte nått upp till 120. Så snart antalet dagar överstiger 120, skall däremot i princip alla dagar – dvs. även tjänstgöringsdagar dessförinnan – beaktas som underlag vid tillgodoräknandet av pensionsgrundande belopp.
En grundutbildning som i sig uppgår till minst 120 dagar kan vara förlagd så att tjänstgöringsdagarna fördelar sig på olika sidor av ett årsskifte. I en sådan situation anser vi att pensionsgrundande belopp skall tillgodoräknas för vart och ett av åren i förhållande till det antal dagar som fullgjorts respektive år. Eftersom pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt vad som föreslås i avsnitt 15.3 skall kunna tillgodoräknas även för åren 1995–1998, gäller vad som nu sagts också i fråga om den som genomgår grundutbildning som sträcker sig över årsskiftet 1998/1999 då det reformerade pensionssystemets intjänanderegler träder i kraft. Vad som föreslås i fråga om utbildning som pågår över årsskiftet 1994/1995 redovisas i avsnitt 15.3.
Det kan förekomma att den som genomgår grundutbildning antingen avbryter utbildningen eller gör ett tillfälligt uppehåll i denna. Den som avbryter sin grundutbildning kan med vissa undantag kallas in på nytt till sådan utbildning.
Enligt lagen om totalförsvarsplikt kan beslut om avbrott i grundutbildning fattas i fyra olika situationer. Den första situationen är när den totalförsvarspliktige varit frånvarande från tjänsten under så lång tid att målet med utbildningen inte kommer att uppnås. Frånvaron kan antingen vara olovlig eller bero på sjukdom eller skada som personen ådragit sig i tjänsten eller på fritiden. Den som drabbats av skada eller sjukdom i tjänsten kommer regelmässigt att kompenseras genom förmåner från sjukförsäkringssystemet eller genom förmåner som utgår enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, vilka förmåner är pensionsgrundande. En annan situation är när den som fullgör tjänstgöringen på grund av tillfällig nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan kan antas komma att vara frånvarande från tjänsten så länge att målet med utbildningen inte kommer att nås. Beslut om avbrott kan även fattas om den som fullgör tjänstgöringen har ansökt om rätt att vara vapenfri. En fjärde situation då beslut om avbrott kan fattas är om den som fullgör tjänstgöringen vägrar eller underlåter att fullgöra sina skyldigheter under tjänstgöringen och det kan antas att skyldigheterna inte heller fortsättningsvis kommer att fullgöras. Härutöver kan Pliktverket eller annan myndighet under vissa förutsättningar besluta att ändra ett inskrivningsbeslut med den verkan att utbildningen avbryts. Något beslut
om avbrott enligt lagen om totalförsvarsplikt fattas dock inte i en sådan situation, men beslutet innebär att utbildningen avbryts. En totalförsvarspliktig kan även vara borta från tjänstgöringen mera tillfälligt, t.ex. under en kortare sjukledighet. Något beslut som innebär att utbildningen avbryts fattas då inte utan frånvaron ses som ett tillfälligt uppehåll i utbildningen.
Frågan om pensionsgrundande belopp i fall av tillfälligt uppehåll i en grundutbildning respektive avbrott i förening med senare inkallelse till ny grundutbildning berördes inte i de antagna riktlinjerna. I Ds 1995:41 föreslogs mot bakgrund av vad som anförts ovan att om en grundutbildning återupptas efter ett avbrott eller en ny grundutbildning påbörjas skall tjänstgöringsdagar före respektive efter avbrottet inte kunna läggas samman för uppfyllande av minimivillkoret om 120 dagars tjänstgöring. Däremot föreslogs i promemorian att dagar före och efter tillfälliga uppehåll under en och samma grundutbildning skall få läggas samman. Pliktverket har föreslagit att reglerna om avbrott utgår. Som anförts ovan är det bakomliggande syftet med pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring att en längre tids frånvaro från arbetsmarknaden skall kompenseras i pensionshänseende. Mot denna bakgrund bör utgångspunkten vara att minimivillkoret om 120 dagars tjänstgöring avser en sammanhängande tid. Regeringen instämmer därför i departementspromemorians förslag i denna del. Med beslut om avbrott enligt lagen om totalförsvarsplikt bör även jämställas annat beslut som innebär att utbildningen avbryts.
Regeringen föreslår således att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas en försäkrad endast om tjänstgöringen pågått under minst 120 dagar utan mellankommande beslut som innebär att utbildningen avbryts.
Under den fortsatta beredningen av reglerna för plikttjänstgöring har det framkommit att praxis hittills har varierat när det gäller i vilka situationer beslut fattas om avbrott av en grundutbildning på grund av att den tjänstgöringsskyldige varit frånvarande under så lång tid att han eller hon inte kommer att uppfylla utbildningsmålet. En huvudprincip har emellertid varit att en person skall ha varit frånvarande åtminstone under en tid motsvarande en tiondel av den uppställda grundutbildningstiden. Vidare har framkommit att det inte finns någon enhetlig rutin för att löpande under grundutbildningen registrera frånvarodagar som hänför sig till tiden före ett beslut om att avbryta en grundutbildning.
Den bristande enhetligheten i hittillsvarande praxis medför i kombination med de varierande rutinerna för registrering av antalet frånvarodagar att en person skulle kunna tillgodoräknas ett stort antal frånvarodagar som fullgjorda tjänstgöringsdagar. Detta skulle i sin tur kunna innebära att frånvarodagar skulle kunna läggas till grund för uppfyllandet av kravet på att ha fullgjort 120 dagars tjänstgöring. I de fall en totalförsvarspliktig har legitima skäl för sin frånvaro får det visserligen bedömas som rimligt att frånvarodagar kan läggas till grund för uppfyllandet av det nämnda kravet. Samma bedömning kan dock inte göras när någon olovligen avviker eller håller sig undan från en grundutbildning.
Till undvikande av icke önskvärda konsekvenser i detta avseende föreslår vi att som fullgjorda tjänstgöringsdagar skall räknas endast dagar för
vilka det utbetalats dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Någon dagersättning utbetalas nämligen inte för dagar då någon olovligen avvikit eller hållit sig undan. Med en bestämmelse av denna innebörd kommer sålunda dagar med olovlig frånvaro inte att kunna läggas till grund för uppfyllandet av kravet på 120 fullgjorda tjänstgöringsdagar.
Hänvisningar till S10-2
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 10.3
10.3. Beräkning av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring m.m.
2EGERINGENS F¶RSLAG Under förutsättning att den totalförsvarspliktige
har uppfyllt kravet på minst 120 dagars tjänstgöring skall han eller hon tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp som, för varje dag som grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt har fullgjorts och för vilken dagersättning har uppburits, motsvarar 50 % av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för samtliga försäkrade under 65 års ålder för vilka det fastställts sådan inkomst, delad med 365.
Den som ansvarar för utbildningen av den totalförsvarspliktige skall till Pliktverket lämna uppgifter om utbetalda dagersättningar och om beslut som innebär att utbildningen avbryts.
För att tillgodoräknat pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall påverka storleken på den pension som faktiskt skall betalas ut, skall krävas att det s.k. förvärvsvillkoret är uppfyllt.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag med de undantagen att det i departementspromemorian inte fanns någon bestämmelse om rapporteringsskyldighet från de utbildningsansvariga till Pliktverket samt att det s.k. förvärvsvillkoret har skärpts i förhållande till vad som föreslogs i departementspromemorian.
2EMISSINSTANSERNA 0LIKTVERKET föreslår att den som svarar för utbild-
ningen av totalförsvarspliktiga skall ansvara för att försäkringskassorna får det underlag de behöver för beräkning av pensionsgrundande belopp.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Enligt antagna riktlinjer skall den
som är berättigad till pensionsgrundande belopp för värnplikt tillgodoräknas ett månatligt belopp motsvarande en tolftedel av 50 % av genomsnittsinkomsten för alla försäkrade. Beloppets storlek skall vara enhetligt för alla och oberoende av den försäkrades inkomstförhållanden i övrigt.
Även i det lagförslag som regeringen nu lägger fram baseras beräkningen av det pensionsgrundande beloppet för plikttjänstgöring på en genomsnittsinkomst. Vid beräkningen av denna genomsnittsinkomst föreslår vi – liksom vi föreslår beträffande beräkningen av pensionsgrundande belopp för barnår – att hänsyn skall tas endast till inkomster understigande intjänandetaket och att endast inkomster som uppburits av försäkrade som under året uppnått 16 men inte 65 års ålder skall medräknas. Samtliga pensionsgrundande inkomster som för ett visst år fastställts för personer som då inte uppnått 65 års ålder skall läggas samman. Detta belopp skall därefter divideras med antalet försäkrade som under året inte uppnått 65 års ålder för vilka det fastställts pensionsgrundande inkomst.
(För försäkrade som under det aktuella året inte fyllt 16 år fastställs ingen pensionsgrundande inkomst). Av den på detta sätt beräknade genomsnittsinkomsten skall 50 % utgöra utgångspunkt vid beräkningen av det pensionsgrundande beloppet för plikttjänstgöring.
Grundutbildningens längd fastställs inte till ett visst antal månader utan till ett visst antal dagar. Med hänsyn härtill skulle det vara förenat med administrativa svårigheter att beräkna det pensionsgrundande beloppet i förhållande till antalet fullgjorda kalendermånader. Regeringen föreslår därför att en försäkrad skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring per fullgjord tjänstgöringsdag.
Enligt de bestämmelser som reglerar tjänstgöringsskyldigheten i totalförsvaret räknas även lördagar, söndagar och övriga helgdagar som tjänstgöringsdagar. Under ett kalenderår kan således det maximala antalet tjänstgöringsdagar uppgå till 365. Mot denna bakgrund bör förslaget utformas så att den försäkrade skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp som för varje tjänstgöringsdag motsvarar 50 % av den för det året genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för alla försäkrade under 65 års ålder för vilka det fastställts sådan inkomst, delad med 365.
Som framgått av framställningen ovan i avsnitt 10.2 skall sådana dagar under vilken en person olovligen avvikit eller undanhållit sig från en grundutbildning inte räknas in vid bedömningen av om kravet på minst 120 dagars tjänstgöring har uppfyllts. För sådana dagar bör inte heller pensionsgrundande belopp tillgodoräknas. Vi föreslår därför att sådant belopp skall tillgodoräknas endast för dagar för vilka det utbetalats dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt.
Pliktverket ansvarar vad gäller de totalförsvarspliktiga i de flesta fall för mönstring, inskrivning, krigsplacering, inkallelser, uppskov, avbrott m.m. Däremot finns det inte hos Pliktverket registrerat uppgifter om utbetald dagersättning till de totalförsvarspliktiga eller för vilka dagar sådan ersättning har utbetalats. Pliktverket har anmärkt att dagersättning beslutas och betalas ut av den myndighet, den kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun där den totalförsvarspliktige tjänstgör. Beträffande de totalförsvarspliktiga som tjänstgör hos bolag, föreningar, samfälligheter, stiftelser eller annan enskild är det dock den myndighet som enligt beredskapsförordningen (1993:242) är ansvarig för funktionen som beslutar om och betalar ut ersättningen. Pliktverket har därför föreslagit att den som svarar för utbildningen av totalförsvarspliktiga skall åläggas att underrätta den allmänna försäkringskassan om utbetald ersättning för beräkning av pensionsgrundande belopp. Det är dock regeringens uppfattning att en sådan ordning, som skulle innebära inrapportering från en mängd olika instanser till de allmänna försäkringskassorna, inte är önskvärd. Försäkringskassan kommer inom det reformerade pensionssystemet att få ta emot en mängd information från ett flertal olika uppgiftslämnare. Det är därför av värde att i möjligaste mån begränsa antalet uppgiftslämnare. Regeringen föreslår att de som ansvarar för utbildningen av totalförsvarspliktiga åläggs att till Pliktverket lämna uppgift om för vilka dagar dagersättning har utbetalats samt om beslut som innebär att tjänstgöringen avbryts i den mån sådant beslut inte har fattats av Pliktverket. Regeringen avser därefter att i förordning besluta om utlämnande från Pliktverket till den allmänna försäk-
ringskassan av sådana uppgifter som behövs för beräkning av pensionsgrundande belopp.
För att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring de facto skall påverka storleken av den utgående ålderspensionen skall, enligt de antagna riktlinjerna, krävas att den försäkrade tillgodoräknats såväl pensionsgrundande inkomst som pensionsrätt under viss tid och av viss omfattning. Villkoret – här benämnt förvärvsvillkoret – avses vara detsamma för pensionsrätt för plikttjänstgöring som för pensionsrätt för barnår. I Ds 1995:41 föreslogs vissa förändringar av villkoret i förhållande till de antagna riktlinjerna. Enligt regeringens uppfattning bör villkoret skärpas i förhållande till vad som föreslogs i departementspromemorian. I avsnitt 11.6 kommer närmare att redogöras för villkoret och vårt förslag till sådan förändring.
Regeringen föreslår att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall påverka den utgående pensionens storlek bara om förvärvsvillkoret, sådant det bestämts i det lagförslag som vi nu lägger fram, är uppfyllt.
Enligt de antagna riktlinjerna skulle det för samma år inte vara möjligt för en försäkrad att kombinera pensionsgrundande belopp för barnår med pensionsgrundande belopp för värnpliktstjänstgöring. Detta motiverades med att pensionsgrundande belopp för barnår kan beräknas endast för helt kalenderår medan pensionsgrundande belopp för värnplikt skulle beräknas månadsvis.
Under den fortsatta beredningen har frågan prövats på nytt. Mot bakgrund av den nu förslagna utformningen av reglerna för tillgodoräknande av respektive slag av pensionsgrundande belopp, föreligger inget administrativt hinder mot att en försäkrad under ett och samma år får tillgodoräkna sig sådana belopp för såväl barnår som plikttjänstgöring. Något principiellt skäl som talar emot detta torde inte heller föreligga. Till skillnad mot vad som anfördes i princippropositionen gör regeringen, i likhet med vad som angavs i departementspromemorian, nu den bedömningen att det bör vara möjligt att för ett och samma år tillgodoräkna en försäkrad pensionsgrundande belopp för såväl barnår som plikttjänstgöring. I det förslag som regeringen nu lägger fram finns därför inte någon spärr mot att så sker.
Huruvida den försäkrade i praktiken kommer att tillgodoräknas något pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring eller barnår kan dock i vissa fall vara beroende av den försäkrades inkomstförhållanden i övrigt. Har den försäkrade under samma år uppburit t.ex. förvärvsinkomster i viss omfattning kan nämligen intjänandetaket bli av betydelse. Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring eller barnår kommer därvid att tillgodoräknas endast i den mån dessa inte tillsammans med den pensionsgrundande förvärvsinkomsten överstiger intjänandetaket, dvs. 7,5 inkomstbasbelopp, eller för tid före införandet av ett inkomstbasbelopp 7,5 förhöjda prisbasbelopp. Om den försäkrade för ett och samma år uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas såväl pensionsgrundande belopp för barnår som pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring och det finns utrymme under intjänandetaket, skall han eller hon i enlighet med vad som föreslås i avsnitt 13.1 först tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring och därefter pensionsgrundande belopp för barnår.
Hänvisningar till S10-3
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 27.2
11.1. Inledning
Med ett livsinkomstbaserat ålderspensionssystem uppstår ett behov av särskild kompensation i pensionshänseende för sådan frånvaro från arbetsmarknaden som inte rimligen bör slå igenom som minskad pensionsrätt. Föräldrar med små barn avstår ofta helt eller delvis från att förvärvsarbeta och får därvid vidkännas inkomstförluster. Även om föräldrapenningförmånen kommer att utgöra pensionsgrundande inkomst i det reformerade ålderspensionssystemet, kommer i ett livsinkomstbaserat pensionssystem varje inkomstbortfall att påverka pensionsutfallet och det är inte önskvärt att föräldrar med små barn generellt sett drabbas i pensionshänseende.
Mot denna bakgrund slog riksdagen i de antagna riktlinjerna för pensionsreformen fast att föräldrar med små barn – utöver den pensionsrätt de kan ha tjänat in på grund av förvärvsarbete m.m. – skall kunna tillgodoräknas pensionsrätt enligt en särskild ordning i form av pensionsgrundande belopp, här kallat pensionsgrundande belopp för barnår.
Förslaget i princippropositionen, som antogs av riksdagen, grundade sig på Pensionsarbetsgruppens förslag som det presenterats i betänkandet Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20). Efter fortsatt beredning presenterades förslaget på nytt i Ds 1995:41, varvid vissa preciseringar av reglerna föreslogs. Utgångspunkten under den fortsatta beredningsarbetet har varit att söka en rimlig avvägning mellan å ena sidan regler som är administrativt hanterbara och ger en möjlighet för individen att överblicka systemet och å andra sidan regler som ger individerna valfrihet och förhindrar att tillämpningen ger resultat som framstår som orättvisa.
,AG
R¥DET har anfört att bestämmelserna om barnår har blivit osedvanligt
svårtillgängliga och ifrågasätter om de föreslagna reglerna står i rimlig proportion till vad man uppnår i fråga om resultat för den försäkrade. Lagrådet menar därför att det bör övervägas om bestämmelserna kan förenklas. Regeringen instämmer i Lagrådets synpunkt att regleringen om pensionsgrundande belopp för barnår är komplex och i vissa delar svåröverskådlig, något som även framförts av flera remissinstanser. Förslaget är emellertid resultatet av en ingående politisk process och de olika alternativ systemet tar sikte på personer i olika livssituationer med olika förvärvsmönster. Mot denna bakgrund anser regeringen inte att några mer genomgripande förändringar av förslaget bör genomföras. Det förslag regeringen nu presenterar innehåller dock vissa förenklingar av regelverket.
Lagrådet har även förordat vissa konkreta förändringar jämfört med tidigare förslag bl.a. vad avser situationen då föräldrarna inte kan komma överens om vem som skall tillgodoräknas barnårsrätten. Som framgår av förslagen i avsnitt 11.3 och 15.4 föreslår regeringen vissa ändringar i förhållande till förslaget i lagrådsremissen, innebärande att Lagrådets synpunkt, att ensidig anmälan om pensionsgrundande belopp för barnår skall tas bort, på visst sätt tillgodoses. Även Lagrådets synpunkter avseende retroaktiv tid tillgodoses, se avsnitt 15.4.
Det sagda innebär att det återstår endast en situation då en delning av det enhetliga beloppet skulle kunna komma i fråga, nämligen då makar väljer att så skall ske. Av förenklingsskäl samt med hänsyn till att det vid en tillämpning av sagda regler kan uppkomma svårförutsedda och för individen oönskade effekter föreslås nu, vilket redovisas i avsnitt 11.3 nedan, ingen sådan möjlighet att välja att dela det enhetliga beloppet.
Syftet med ett system med pensionsgrundande belopp för barnår kan sägas vara att i viss mån utjämna den hittillsvarande strukturella skillnaden mellan kvinnors och mäns livsinkomster. I praktiken torde detta för närvarande, på grund av skillnader mellan mäns och kvinnors förvärvsmönster, huvudsakligen leda till att kvinnor kompenseras för det inkomstbortfall och den extra arbetsinsats som åren med små barn ger upphov till. Det är emellertid angeläget att regleringen uppfattas som jämställd och objektiv. Bestämmelser som grundar sig på andra omständigheter än makarnas kön är därför att föredra. Mot denna bakgrund föreslår regeringen nu, vilket utvecklas i avsnitt 11.3, att modern inte skall ha företräde i situationen då två berättigade föräldrar inte anmäler vem av dem som skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet. Regeringen föreslår i stället att pensionsrätten då tillgodoräknas den förälder som har lägst pensionsunderlag, se avsnitt 11.3.
För att en förälder skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår bör vissa allmänna villkor vara uppfyllda. I avsnitt 11.2 och 11.3 redovisas förslag avseende vilka år pensionsgrundande belopp för barnår skall kunna tillgodoräknas samt vilka villkor som skall vara uppfyllda. I avsnitt 11.4 föreslås att pensionsgrundande belopp för barnår under vissa förutsättningar skall kunna överlåtas till en annan försäkrad.
För den som skall tillgodoräknas pensionsrätt för barnår skall enligt antagna riktlinjer en fiktiv inkomst beräknas. I avsnitt 11.5 redovisas förslag till teknik för beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår i olika situationer.
Med hänsyn till att de pensionsgrundande beloppen för barnår skall finansieras med allmänna skattemedel skall enligt de antagna riktlinjerna särskilda regler gälla för att detta belopp skall påverka den faktiska pensionsutbetalningen. Anledningen till detta är att möjligheterna för en person att under tämligen många år dra nytta av pensionsgrundande belopp som finansieras av allmänna skattemedel bör begränsas i den situationen då denna person aldrig eller i bara mycket liten omfattning har förvärvsarbetat här i landet. För att pensionsgrundande belopp för barnår de facto skall ge upphov till utbetalning av ålderspension bör därför krävas att det under viss tid och i viss omfattning fastställts pensionsgrundande inkomst för den försäkrade. Den närmare utformningen av detta villkor, det s.k. förvärvsvillkoret, behandlas i avsnitt 11.6.
I avsnitt 11.7 behandlas vissa administrativa synpunkter.
Pensionsgrundande belopp för barnår skall enligt de antagna riktlinjerna kunna tillgodoräknas fr.o.m. år 1960 och framåt. Framställningen i detta avsnitt avser dock endast de regler som skall gälla från den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1999. Regler om beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår avseende åren 1960–1998 behandlas i avsnitt 15.4.
Hänvisningar till S11-1
11.2. År för vilka pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas
2EGERINGENS F¶RSLAG Pensionsgrundande belopp för barnår skall
kunna tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föds och t.o.m. det år då barnet fyller tre år eller, om barnet är fött under någon av månaderna juli–december, fr.o.m. det år då barnet uppnår ett års ålder t.o.m. det år då barnet fyller fyra år.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslagen i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA !DOPTIONSCENTRUM menar att tidpunkten då föräld-
rarna fått barnet i sin vård bör likställas med tidpunkten för ett barns födelse så att pensionsgrundande belopp för barnår skulle – oavsett barnets ålder – erhållas för de fyra år efter det att adoptivföräldrarna fått barnet i sin vård.
+AMMARR¤TTEN I 3TOCKHOLM anser att föräldrar med barn
födda under andra halvåret borde ges möjlighet att välja om de pensionsgrundande beloppen för barnår skall tillgodoräknas fr.o.m. födelseåret eller fr.o.m. året då barnet har uppnått ett års ålder.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG: I de av riksdagen antagna riktlinjerna
för ålderspensionsreformen har slagits fast att pensionsgrundande belopp för barnår i princip skall kunna tillgodoräknas under barnets fyra första levnadsår. Med levnadsår avses kalenderår. Pensionsgrundande belopp för barnår skall således kunna tillgodoräknas för barnets födelseår och de därpå följande tre kalenderåren. För föräldrar till barn födda sent på året torde emellertid bortfallet av förvärvsinkomster under det år då barnet föds vara förhållandevis litet. Om barnet är fött under någon av månaderna juli–december skall därför enligt de antagna riktlinjerna pensionsgrundande belopp för barnår inte tillgodoräknas under barnets födelseår utan under de fyra därpå följande kalenderåren.
Det förslag som lämnats i Ds 1995:41 överensstämmer med dessa riktlinjer. Under remissbehandlingen har framförts den synpunkten att föräldrar till barn som är födda under andra halvåret borde ha möjlighet att välja om de vill att pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas fr.o.m. födelseåret i stället för fr.o.m. året då barnet fyller ett år. Ett skäl som anförts för en sådan valfrihet är att inkomstbortfallet under det andra halvåret i vissa fall kan vara betydande. Regeringen anser emellertid inte att det utan mycket goda skäl bör införas ytterligare en valmöjlighet som ökar komplexiteten i regelsystemet för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår. Mot bakgrund härav och då inkomstbortfallet typiskt sett torde vara större för en förälder till ett barn fött tidigt på året än för en förälder till ett barn som är fött sent på året, anser regeringen inte att det bör införas någon särskild regel om valfrihet på det sätt som föreslagits under remissbehandlingen. Regeringen föreslår således att pensionsgrundande belopp för barnår skall, i nu diskuterat avseende, tillgodoräknas i enlighet med de antagna riktlinjerna.
Vårt förslag innebär att det är barnets faktiska ålder som är avgörande för om föräldern skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp
för barnår. När det gäller adoptivbarn kan konsekvensen därför i vissa fall bli att pensionsgrundande belopp för barnår tillgodoräknas under ett färre antal år än vad som är fallet beträffande biologiska barn, nämligen i sådana fall då adoptionen äger rum först sedan barnet uppnått något eller några års ålder. Frågan om en särordning för adoptivbarn – innebärande t.ex. att pensionsgrundande belopp för barnår alltid skulle kunna tillgodoräknas under fyra kalenderår – diskuterades redan inför princippropositionen. Den grundläggande inställningen är emellertid nu liksom då att pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas bara för små barn, dvs. barn som inte har uppnått fyra alternativt fem års ålder. Det förefaller främmande att ett barn som kommer till Sverige vid tio års ålder skulle ge adoptivföräldrarna kompensation i pensionsrättshänseende under de fyra därpå följande åren. Vid adoption av ett svenskt barn skulle sådana regler dessutom kunna medföra att pensionsgrundande belopp för barnår tillgodoräknas de biologiska föräldrarna och adoptivföräldrarna under sammanlagt mer än fyra år. Regeringen föreslår mot denna bakgrund inte någon särordning för adoptivbarn. Som kommer att framgå av nästföljande avsnitt föreslås dock att den som med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår redan från den tidpunkt då han eller hon har tagit emot barnet.
Hänvisningar till S11-2
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 11.1
11.3. Villkor för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår, m.m.
2EGERINGENS F¶RSLAG: Pensionsgrundande belopp för barnår skall
kunna tillgodoräknas föräldrar till barn i de aktuella åldrarna. Med föräldrar skall likställas särskilt förordnade vårdnadshavare och personer som med socialnämnds tillstånd har tagit emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det.
Den som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår måste under det aktuella året ha uppnått 16 års ålder men får inte ha fyllt 65 år.
Som villkor för att en förälder skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall gälla att en förälder under hela det aktuella året har varit bosatt i Sverige och har varit försäkrad för inkomstgrundad ålderspension här. Även barnet skall ha varit bosatt i Sverige hela året. För barnets födelseår eller, om barnet har avlidit under ett aktuellt år, skall krävas att barnet varit bosatt i landet under den del av året som barnet har levt. Utländska adoptivbarn skall för ankomståret anses uppfylla kravet på bostättning hela året om de har varit bosatta i Sverige från ankomsten och resten av året.
Vidare skall föräldern under minst halva året ha haft den rättsliga vårdnaden om och ha bott tillsammans med barnet.
Den som genom lagakraftvunnen dom har förklarats inte vara barnets far skall anses vara barnets far fram till lagakrafttidpunkten.
Om barnet har avlidit under året och föräldern då hade vårdnad om barnet och var bosatt tillsammans med barnet skall det anses som om föräldern även under resterande del av året har haft vårdnaden om och
varit bosatt tillsammans med barnet. Om ett barn avlider under födelseåret skall en förälder som vid dödsfallet har vårdnaden om barnet och bor att tillsammans med det vara berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår för födelseåret. Detta skall gälla oavsett när under året barnet är fött.
För ett och samma år skall endast en av föräldrarna kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Det skall även gälla om föräldrarna har flera gemensamma barn.
Om båda föräldrarna uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår, skall de gemensamt kunna välja vem av dem som skall tillgodoräknas detta. Görs ingen anmälan om sådant val, skall den förälder tillgodoräknas beloppet som för det aktuella året har lägst pensionsunderlag, exklusive barnårsrätten. Om båda föräldrarna för ett visst år har lika högt pensionsunderlag – eller inget pensionsunderlag alls – skall det pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas modern. Vid beräkning av pensionsunderlaget skall vissa icke pensionsgrundande inkomster räknas med.
Om en anmälan görs och denna inte kan ligga till grund för beslutet om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår skall försäkringskassan bortse från anmälan och det pensionsgrundande beloppet skall i stället tillgodoräknas den förälder som uppfyller villkoren för ett sådant tillgodoräknande.
Anmälan om vem av föräldrarna som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall vara skriftlig och göras gemensamt av föräldrarna eller med den som likställs med förälder.
Anmälan skall ha kommit in till allmän försäkringskassa senast den 31 januari fastställelseåret. Återkallelse av anmälan skall vara skriftlig och får inte göras efter den dag då anmälan senast skulle ha kommit in till allmän försäkringskassa.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer delvis över-
ens med regeringens förslag. I promemorian föreslogs emellertid att om föräldrarna inte anmäler vem av dem som skall tillgodoräknas barnårsrätten, skulle denna tillgodoräknas modern. Vidare innebar förslaget i promemorian att föräldrarna kunde välja att för ett visst år dela det pensionsgrundande beloppet samt att fadern hade möjlighet att ensidigt begära tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår. Promemorians förslag innehöll inte heller någon särregel för utländska adoptivbarn. I Ds 1995:41 föreslogs även, som villkor för att pensionsgrundande belopp för barnår skulle kunna tillgodoräknas en förälder, att barnet måste ha uppnått minst en månads ålder. Något villkor att föräldern, om ett barn föds och avlider samma år, skall ha vårdnaden om och vara bosatt tillsammans med barnet vid dödsfallet, föreslogs inte.
2EMISSINSTANSERNA Flera remissinstanser, bl.a. 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET
2&6	 och &¶RS¤KRINGSKASSEF¶RBUNDET anser att regeln om bosättning i
Sverige hela året missgynnar adoptivföräldrar eftersom detta krav inte kan vara uppfyllt för det år ett blivande adoptivbarn kommer till Sverige. Ett adoptivbarn bör därför anses som bosatt i Sverige hela det år då barnet kommer hit.
5PPSALA L¤NS F¶RS¤KRINGSKASSA anser vidare att det
beträffande adoptivbarn som kommer till Sverige under andra halvåret bör finnas en särregel innebärande att en adoptivförälder skall ha haft rättslig vårdnad och bott tillsammans med adoptivbarnet från ankomsten och resten av året.
,¤NSR¤TTEN I -ALM¶HUS L¤N anför kritik mot den föreslagna regeln om
moderns företräde då anmälan om vem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår inte har gjorts. Länsrätten anser att det borde övervägas om inte fadern i vissa fall skall kunna göra anspråk på pensionsgrundande belopp för barnår oberoende av moderns agerande.
+AMMARR¤TTEN I 3TOCKHOLM anser att regeln om moderns företrädesrätt är
rimlig om föräldrarna lever tillsammans. Särlevande föräldrar borde emellertid i vissa fall kunna dela på det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet om en av dem begär det.
Försäkringskasseförbundet anför vidare att pensionsgrundande belopp för barnår endast bör kunna tillgodoräknas den som har haft faktisk vård om barnet.
&REDRIKA "REMER F¶RBUNDET menar att icke sammanlevande
föräldrar med var sitt gemensamt barn boende hos sig bör båda kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
RFV påtalar att sista dag för anmälan om vem av föräldrarna som skall tillgodoräknas pensionsgrundande beloppen infaller under en period då arbetsbelastningen hos försäkringskassorna är hög. Det vore vidare enligt verket en fördel om tidpunkten sammanfaller med deklarationstidpunkten då föräldrarna har överblick över sin ekonomi. Liknande synpunkter framförs av flera andra remissinstanser, bl.a.
&¶RS¤KRINGSKASSEF¶RBUNDET
och många försäkringskassor.
,¤NSR¤TTEN I -ALM¶HUS L¤N anser att för-
äldrarna bör få möjlighet att ta del av skattemyndighetens beslut angående pensionsgrundande inkomst innan de måste ta ställning till vem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Länsrätten anser också att en anmälan bör kunna återkallas fram tills beslut om pensionsrätten har fattats.
+AMMARR¤TTEN I 3TOCKHOLM anser att en anmälan
om vem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande beloppen bör kunna gälla tills vidare.
RFV ifrågasätter regeln om att pensionsgrundande belopp för barnår inte skall kunna tillgodoräknas för ett barn som har levt kortare tid än en månad. Verket menar att det borde vara tillräckligt att barnet är levande fött.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG
&¶RS¤KRING OCH BOS¤TTNING I 3VERIGE
För att någon skulle kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår föreslog Pensionsarbetsgruppen att personen i fråga för det aktuella året skulle uppfylla kraven för att vara försäkrad för inkomstgrundad ålderspension. Vidare skulle krävas att han eller hon var att anse som bosatt i Sverige.
Det torde vara ett ganska självklart krav att den som skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår måste uppfylla villkoren för att vara försäkrad för inkomstgrundad ålderspension. Hur försäkringsbegreppet skall vara utformat har redovisats i avsnitt 7. Med hänsyn
främst till att pensionsgrundande belopp för barnår skall finansieras med allmänna skattemedel bör också uppställas ett krav på att personen i fråga är bosatt i Sverige.
Pensionsgrundande belopp för barnår skall beräknas för hela kalenderår. En fråga som uppkommer är därför om kraven på försäkring och bosättning i Sverige måste vara uppfyllda under hela det år för vilket beräkning skall ske (intjänandeåret) eller om det skall vara tillräckligt att så varit fallet under endast en del av året.
Pensionsgrundande belopp för barnår skall enligt vad vi föreslår nedan beräknas på ett sådant sätt att det för de flesta kommer att utgöra en utfyllnad av den pensionsrätt som har tjänats in på förvärvsinkomster m.m. Om den försäkrade inte har haft några andra pensionsgrundande inkomster i Sverige, blir det emellertid fråga om utfyllnad från noll. Med hänsyn härtill och då pensionsgrundande belopp för barnår skall finansieras av skattemedel bör så långt som möjligt undvikas att den som uppbär förvärvsinkomster som inte är pensionsgrundande i Sverige samtidigt tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår i Sverige utan beaktande av sådana inkomster.
Regeringen föreslår därför att endast den som under hela intjänandeåret har varit bosatt i Sverige skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Ett sådant villkor begränsar i stor utsträckning möjligheterna att tillgodoräknande sker på ett icke önskvärt sätt. Vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt kan emellertid även vissa utländska förvärvsinkomster beaktas trots att de inte är pensionsgrundande i Sverige, se nedan under avsnitt 11.6.
I likhet med vad som gäller t.ex. i fråga om rätten till barnbidrag, föreslår regeringen också att ett krav på bosättning i Sverige under hela intjänandeåret skall gälla även för barnet. I vissa situationer är det dock motiverat med ett undantag från ovannämnda regel. Om villkoret att barnet under hela året skall ha varit bosatt i Sverige skulle detta innebära att en förälder till ett barn som avlider under året inte skulle kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för det året. I denna situation bör villkoret anses uppfyllt om barnet har varit bosatt i Sverige fram till dödsfallet. Motsvarande bosättningskrav bör gälla under barnets födelseår.
Regeringen föreslår således att för barnets födelseår, eller om barnet har avlidit under ett aktuellt år, skall krävas att barnet har varit bosatt i Sverige under den del av året som barnet har levt.
I Ds 1995:41 föreslogs i detta avseende inte heller någon särskild regel för adoptivbarn, vilket, som flera remissinstanser har påpekat, innebär att pensionsgrundande belopp för barnår inte skulle kunna tillgodoräknas adoptivföräldrarna för det år då barnet kommer till Sverige. Regeringen anser emellertid att det finns skäl att modifiera kravet på bosättning i Sverige hela året på så sätt att utländska barn som med socialnämnds medgivande tas emot i adoptionssyfte – och utländska adoptivbarn – skall anses uppfylla kravet om de är bosatta här från ankomsten och resten av året.
Utgångspunkt för denna bedömning bör vara folkbokföringen, dvs. den skall anses bosatt i Sverige som är – eller borde vara – folkbokförd här. I praktiken torde den faktiska folkbokföringen komma att läggas till grund
för bedömningen. Endast i fall då en person som vill tillgodoräkna sig pensionsgrundande belopp för barnår kan visa – t.ex. i samband med ett överklagande – att folkbokföringen varit felaktig, bör det finnas skäl att frångå denna.
Nästa fråga är om det på samma sätt som beträffande bosättning i landet bör uppställas ett krav på att den som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall ha varit försäkrad för inkomstgrundad ålderspension under hela intjänandeåret. Med hänsyn till att endast personer som är bosatta i Sverige skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår och att alla som är bosatta i Sverige också skall vara försäkrade för inkomstgrundad ålderspension, kan det tyckas som om ett uttryckligt krav på försäkring under hela året inte fyller någon egentlig funktion. Detta har emellertid sin förklaring i de EG-regler om social trygghet – vilka omfattar bl.a. intjänande av ålderspensionsrätt – som gäller på grund av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (och som blev gällande i Sverige redan genom EES-avtalet). Enligt dessa regler – som finns i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen – skall en förvärvsarbetande som är medborgare i ett medlemsland (eller är statslös eller flykting i ett sådant land) som regel vara omfattad av lagstiftningen endast i det land där han eller hon arbetar, oavsett i vilket land han eller hon bor.
Att en person enligt förordning nr 1408/71 skall vara omfattad av lagstiftningen i ett visst land innebär i och för sig inte automatiskt att han eller hon också blir försäkrad i det landet. Det står i princip varje land fritt att bestämma de villkor som skall gälla för att en person skall bli försäkrad. Dessa villkor får emellertid inte verka diskriminerande gentemot medborgare i andra medlemsländer, varken direkt eller indirekt. Ett krav på medborgarskap i landet kan således inte upprätthållas. När det gäller krav på bosättning i landet som allmänt villkor för att en person skall vara försäkrad har EG-domstolen (mål 2/89 Kits van Heijningen) slagit fast att ett sådant krav inte heller kan upprätthållas gentemot en person som på grund av anställning i ett land skall omfattas av det landets lagstiftning. Domstolen uttalade att effekten av den relevanta bestämmelsen (art. 13.2 a) i förordning nr 1408/71 är att bosättningsvillkoret ersätts av ett villkor om anställning i landet.
Det torde således stå tämligen klart att ett krav på bosättning i Sverige inte kan upprätthållas gentemot en person som omfattas av förordning nr 1408/71 och som arbetar i Sverige. En sådan person skall anses försäkrad för inkomstgrundad ålderspension och skall behandlas på samma sätt som personer som är försäkrade på grund av att de är bosatta i Sverige. För att undvika att en person som kommer hit från ett EU/EES-land för att arbeta under endast en kortare tid och sedan återvänder till sitt hemland får tillgodoräkna sig pensionsgrundande belopp för barnår – och således får en mycket stor utfyllnad av sin begränsade inkomst i Sverige – föreslår regeringen att endast den som under hela intjänandeåret varit försäkrad för inkomstgrundad ålderspension skall vara berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår. Det innebär att en person som arbetar i Sverige men som bor i t.ex. Danmark kommer att kunna tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår om han eller hon har arbetat i Sverige under hela det aktuella intjänandeåret men inte om han eller hon har arbetat här kortare tid. Det innebär också att den som är bosatt i Sverige men som under hela eller del av intjänandeåret arbetar i ett annat EU/EES-land inte är berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår för det året.
I avsnitt 7 har redovisats att försäkringsbegreppet i AFL har varit föremål för en generell översyn av Utredningen om socialförsäkringens personkrets. I utredningens huvudbetänkande Utredningen om socialförsäkringens personkrets (SOU 1997:72) har som huvudregel föreslagits att endast den som arbetar i Sverige skall vara försäkrad för inkomstrelaterad ålderspension och andra arbetsbaserade förmåner. Detta skulle kunna innebära att en förälder som inte har förvärvsarbetat innan han eller hon får barn inte skulle vara försäkrad för inkomstgrundad ålderspension och därmed inte heller vara berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår. Detta är emellertid en fråga som måste behandlas och lösas under den fortsatta beredningen av utredningens förslag. Intentionen i det arbetet bör vara att även denna grupp skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
Som framgått av samma avsnitt gäller som huvudregel inom den svenska socialförsäkringen att den som lämnar Sverige för längst ett år fortfarande skall anses bosatt och därigenom försäkrad i Sverige. (Den som arbetar i ett annat EU/EES-land är dock som regel försäkrad endast i det landet). Om en sådan person under utlandsvistelsen arbetar för en utländsk arbetsgivare, är arbetsinkomsterna som regel inte skattepliktiga eller pensionsgrundande i Sverige. Pensionsgrundande belopp för barnår skall i princip tillgodoräknas genom att ett på visst sätt beräknat belopp läggs till övriga pensionsgrundande inkomster. I fall av nu diskuterat slag kan den försäkrade därför komma att tillgodoräknas ett alltför högt pensionsgrundande belopp för barnår. Eftersom en sådan konsekvens av systemet inte kan anses vara rimlig, har övervägts olika sätt att begränsa denna. Det har därvid inte befunnits vara möjligt att genom förändringar av villkoren för vem som kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår uppnå en sådan begränsning. Att t.ex. snäva in villkoret om bosättning i Sverige, så att det därmed skulle avses faktisk vistelse här i landet, torde från kontrollsynpunkt inte vara en realistisk lösning på problemet. Den lösning som regeringen i stället föreslår, vilket framgår av avsnitt 11.5 nedan, är att utländska förvärvsinkomster som inte är pensionsgrundande i Sverige bör räknas in i den inkomst som skall fyllas ut vid beräkningen av pensionsgrundande belopp för barnår.
Motsvarande situation som beskrivits i föregående stycke kan uppkomma även för personer som bor i Sverige och som är anställda vid utländska ambassader och konsulat här i landet (gäller inte den diplomatiska personalen) eller hos arbetsgivare som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat. Inkomst av sådan anställning är nämligen – om inte ATP-förbindelse tecknats – enligt AFL inte pensionsgrundande i Sverige och kommer enligt vad vi föreslår inte heller att grunda pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Även sådan inkomst skall, enligt vad vi föreslår i avsnitt 11.5, räknas in i den inkomst som skall fyllas ut vid beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår.
I det reformerade ålderspensionssystemet skall ålderspensionsrätt – liksom är fallet i dagens ATP-system – inte kunna tillgodoräknas för år före det år då den försäkrade fyller 16 år. Något skäl att bestämma den undre gränsen för möjligheten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår annorlunda än för tillgodoräknande av ålderspensionsrätt i allmänhet finns inte. Beträffande den övre gränsen så har den som uppnått 65 års ålder i allmänhet inte rätt att uppbära olika former av socialförsäkringsersättningar och bör därför inte heller kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
Regeringen föreslår således att pensionsgrundande belopp för barnår skall kunna tillgodoräknas fr.o.m. det år då den försäkrade fyller 16 år t.o.m. det år då den försäkrade fyller 64 år.
!NKNYTNING MELLAN F¶R¤LDER OCH BARN
Utgångspunkten för att en förälder skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår bör vara att det finns en nära anknytning mellan föräldern och barnet. Generellt sett påverkas förvärvsbeteendet mer hos föräldrar som lever tillsammans med sina små barn än hos föräldrar som har en begränsad kontakt med sina barn. Denna princip tillgodoses enligt regeringens uppfattning bäst genom att krav på rättslig vårdnad om och sammanboende med barnet uppställs.
Pensionsarbetsgruppens förslag innebar att den som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår måste uppfylla kraven på vårdnad om och sammanboende med barnet. Under arbetet med Ds 1995:41 övervägdes alternativ till detta förslag. De olika alternativa lösningar som övervägdes skulle emellertid kunna få mindre önskvärda konsekvenser, som t.ex. att pensionsgrundande belopp för barnår skulle kunna tillgodoräknas en förälder som endast har haft begränsad kontakt med barnet. Regeringen föreslår därför inte någon ändring i detta avseende, vilket innebär att endast den som har haft vårdnaden om och bott tillsammans med barnet skall vara berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår.
Enligt Pensionsarbetsgruppens förslag skulle den kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår som under större delen av året varit vårdnadshavare för barnet och då stadigvarande sammanbott med barnet. Någon närmare precisering härav gavs inte. Regeringen anser emellertid att det på samma sätt som föreslogs i Ds 1995:41 inte bör ställas högre krav än att dessa villkor skall vara uppfyllda under minst halva det aktuella året. Därigenom uppnås en rimlig avvägning mellan kravet på att föräldern under mer stadigvarande förhållanden bor tillsammans med barnet och ett önskemål om att ett kortare avbrott i sammanlevnaden inte skall innebära att rätten till pensionsgrundande belopp för ett barnår går förlorad. Vidare kommer särlevande föräldrar, som bott tillsammans med barnet lika länge, båda att vara berättigade till pensionsgrundande belopp för barnår och ha möjlighet att välja vem av dem som skall tillgodoräknas beloppet.
Riksförsäkringsverket har påtalat den inkongruens som föreligger mellan kravet för rätten att tillgodoräknas vårdår enligt 11 kap. 6 § AFL – nämligen att förälder under större delen av ett kalenderår vårdat ett här
bosatt barn – och kravet för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår – att förälder haft den rättsliga vårdnaden om och bott tillsammans med barnet minst halva året. Enligt RFV bör tidskravet utformas på samma sätt.
Tillgodoräknandet av vårdår enligt AFL innebär att en förälder, som under ett år inte haft en pensionsgrundande inkomst överstigande ett basbelopp, ändå får tillgodoräkna sig det året som ett poängår i förhållande till den s.k. 30-årsregeln, som har förklarats närmare i avsnitt 4.1. Att en förälder i mellangenerationen (se avsnitt 28) för ett visst år tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår betyder långt ifrån alltid att också vårdår skall tillgodoräknas. Det kan, enligt regeringens uppfattning, således inte anses nödvändigt att tidskraven – eller andra villkor – överensstämmer, särskilt med hänsyn till att det också i övrigt föreligger inkongruens mellan de båda pensionssystemen. Med dessa överväganden instämmer regeringen med det i Ds 1995:41 föreslagna tidskravet om minst halva året.
I Ds 1995:41 föreslogs såvitt avser sammanboendekravet inte någon särregel för adoptivbarn (utländskt eller svenskt). Några remissinstanser har ansett att det finns behov av en sådan regel, innebärande att vårdnadsoch sammanboendekravet skall anses uppfyllda för det år ett utländskt adoptivbarnet kommer till Sverige om föräldrarna har den rättsliga vårdnaden och bor tillsammans med barnet från ankomsten och resten av året. Regeringen har emellertid efter övervägande av de synpunkter som förts fram i detta avseende, vilka redovisats inledningsvis i detta avsnitt, kommit till slutsatsen att någon särregel av nu diskuterat slag inte bör införas. Kravet på anknytning mellan förälder och barn bör vara i princip detsamma oavsett om det är fråga om biologiska barn eller adoptivbarn.
En särskild fråga är om perioden med vårdnad om barnet respektive sammanboende med barnet måste sammanfalla i tiden. Villkoren skulle med andra ord inte vara uppfyllda om den som skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet inte under minst halva året samtidigt haft vårdnaden om och sammanbott med barnet. Situationer då en person såväl haft vårdnaden om ett barn under minst sex månader och sammanbott med barnet under en lika lång period men ändå inte samtidigt har haft vårdnaden om barnet och sammanbott med det under minst halva året torde dock vara mycket ovanliga.. Ett sådant krav skulle därför normalt medföra ett onödigt administrativt moment. Något skäl att upprätthålla ett krav på samtidighet anser vi alltså inte finnas.
Regeringen föreslår således att den som dels haft den rättsliga vårdnaden om ett barn i de aktuella åldrarna under minst halva intjänandeåret, dels sammanbott med barnet under minst halva intjänandeåret skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
Vem som har vårdnaden om ett barn följer av föräldrabalkens regler härom. Kravet på att den som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall ha haft vårdnaden om barnet innebär inte att personen i fråga måste ha haft vårdnaden ensam utan kravet är uppfyllt även då – vilket för övrigt är den vanligast förekommande situationen – denne har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern.
Kravet på sammanboende med barnet får inte tolkas alltför snävt. En förälder bör anses sammanbo med barnet även om barnet under kortare
eller längre perioder vistas på sjukhus eller på vårdinrättning av liknande slag. Ett barns tillfälliga vistelser hos släktingar eller i andra enskilda hem bör inte heller påverka bedömningen av om kravet på sammanboende är uppfyllt. Ett barn bör däremot inte anses sammanbo med en förälder under tid då det är placerat exempelvis i fosterhem eller har omhändertagits av sociala myndigheter för vård och fostran.
I praktiken kommer bedömningen av om föräldern bott tillsammans med barnet i första hand att göras med utgångspunkt från de uppgifter som finns antecknade i folkbokföringsregistren. Skäl att bortse från dessa kan dock finnas om en förälder, t.ex. i samband med ett överklagande, kan visa att folkbokföringsuppgifterna inte avspeglar de rätta förhållandena eller om försäkringskassan har kännedom om att barnet är placerat i fosterhem eller har omhändertagits av sociala myndigheter för vård och fostran.
Trots vad som nu sagts kan det finnas fall där en förälder, som inte till fullo uppfyller villkoren om vårdnad och sammanboende med barnet, ändå bör ha en möjlighet att tillgodoräkna sig pensionsgrundande belopp för barnår. I fall då föräldrarna lever åtskilda men barnet i stor utsträckning vistas även hos den förälder där barnet inte har sitt huvudsakliga boende, bör inte denna förälder helt stängas ute från möjligheten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. För dessa fall föreslås att den förälder som enligt den ovan föreslagna regeln är berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår under vissa förutsättningar skall kunna överlåta rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande beloppen till den andra föräldern. Denna fråga behandlas mer utförligt i avsnitt 11.4 i samband med att regler för sådan överlåtelse redovisas.
I det följande analyseras vad som bör gälla i några olika situationer som kan uppkomma när pensionsgrundande belopp för barnår skall fördelas. Dessa situationer är då båda föräldrarna är berättigade till pensionsgrundande belopp för barnår, när ingen av föräldrarna är berättigad till sådant belopp, då det finns fler barn i ”rätt” ålder samt vilka som skall likställas med föräldrar vid tillgodoräknande av sådant belopp. Därutöver behandlas mot slutet av avsnittet några mindre frågor.
"¥DA F¶R¤LDRARNA ¤R BER¤TTIGADE
I de flesta fall kommer båda föräldrarna att uppfylla villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår på grund av att de bor tillsammans med barnet och har gemensam vårdnad om det. För samma år skall dock enligt de antagna riktlinjerna i princip endast en av föräldrarna för varje barnår tillgodoräknas sådant belopp.
Systemet med pensionsgrundande belopp för barnår bör naturligtvis stå öppet för både kvinnor och män. Föräldrar som båda uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår bör därför få välja vem av dem som skall tillgodoräknas beloppet. I praktiken kommer denna valrätt att kunna utnyttjas främst av sammanlevande föräldrar, eftersom det knappast torde förekomma att båda föräldrarna uppfyller villkoren om minst sex månaders sammanboende med barnet om föräldrarna inte levt tillsammans under åtminstone en del av året.
Det måste emellertid också finnas regler för de fall då båda föräldrarna uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår men de inte gör något aktivt val i detta hänseende respektive då de inte är ense om vem som skall tillgodoräknas pensionsrätten. Det kan knappast komma i fråga att försäkringskassorna – som enligt vad som föreslås i avsnitt 13.3 skall fatta beslut om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår – genom någon form av skälighetsbedömning i vissa fall skulle kunna fördela det pensionsgrundande beloppet för barnår makarna emellan. De regler för ovannämnda situationer som väljs måste ge ett acceptabelt resultat men måste också vara entydiga och möjliga att tillämpa utan en stor administrativ omgång.
I situationen då föräldrarna inte gör ett aktivt val föreslog Pensionsarbetsgruppen att pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas barnets mor. Regeln är enkel att tillämpa och den kan även sägas överensstämma med syftet att de pensionsgrundande beloppen för barnår i viss mån skall utjämna den strukturella skillnad mellan kvinnors och mäns livsinkomster som har sin orsak i att kvinnor allmänt sett lägger ner mer tid och större ansträngning på att ta hand om barnen.
Redan under remissbehandlingen av Pensionsarbetsgruppens betänkande riktades kritik mot den nu diskuterade regeln, eftersom det befarades att den skulle leda till att ett traditionellt förvärvsmönster permanentades. För att i viss mån tillmötesgå remissynpunkterna föreslogs i Ds 1995:41 att makarna skulle kunna välja att dela det enhetliga beloppet.
Under remissbehandlingen av Ds 1995:41 riktades emellertid ånyo kritik mot regeln om moderns företrädesrätt. Regeln skulle enligt vissa remissinstanser kunna få negativa effekter efter familjesplittringar och nya familjebildningar. Modern kan i vissa situationer genom sitt agerande förhindra att fadern tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår, som hon ändå inte själv utnyttjar eftersom hon tillsammans med en annan man har ett barn som berättigar henne till sådant belopp. Andra remissynpunkter som framförts är att pensionsgrundande belopp för barnår endast bör vara möjlig för den vårdnadshavare som haft faktisk vårdnad om barnet. Det har också lämnats kritik om att regeln om moderns företräde är diskriminerande.
För att ytterligare mjuka upp regeln om moderns företrädesrätt föreslog regeringen i lagrådsremissen till detta ärende att fadern ensam skulle kunna begära att det enhetliga beloppet delades.
,AGR¥DET anser i sitt yttrande att denna bestämmelse, som alltså innebär
att en förälder genom ensidig anmälan skall kunna få till stånd att vardera föräldern tillgodoräknas ett belopp som motsvarar hälften av det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet, dvs. halva det enhetliga beloppet, uppenbart kan ställa den förälder som främst har hämmats i sin förvärvsförmåga i ett mycket sämre läge än vad som skulle följa enligt beräkningsalternativen 1 eller 2, dvs. en utfyllnad till den enskildes pensionsgrundande inkomst året före barnets födelse respektive en utfyllnad till 75 % av genomsnittsinkomsten för alla försäkrade. Lagrådet påpekar även att regeln kan användas i trakasseringssyfte och förordar i första hand att möjligheten till ensidig anmälan utgår. I andra hand förordar Lagrådet att bestämmelserna vid ensidig anmälan modifieras så att de kommer att överensstämma med vad som föreslås gälla för förfluten tid,
dvs. att i princip den förälder med det lägsta pensionsunderlaget skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet (förslaget för förfluten tid redovisas utförligt i avsnitt 15.4).
Ordningen med tillgodoräknande av pensionsrätt för barnår bygger på att föräldrar som är berättigade till pensionsgrundande belopp för barnår själva skall få välja vem av dem som skall tillgodoräknas sådant belopp.
I situationer då föräldrarna inte gör ett aktivt val krävs, som nämnts ovan, en enkel och enhetlig regel. Bestämmelsen att modern i en sådan situation skall få företräde till barnårsrätten stämmer i och för sig överens med ett av barnårsrättens syften, nämligen att i viss mån utjämna den hittillsvarande strukturella skillnad mellan kvinnors och mäns livsinkomster som har sin orsak i att kvinnor allmänt sett lägger ner mer tid och större ansträngning på att ta hand om barnen. Som ovan redovisats har regeln dock kritiserats ur jämställdhetssynpunkt och det har även ifrågasatts om den står i överensstämmelse med EG-rättsliga jämställdhetsåtaganden. Detta har lett till att en viss uppmjukning – i form av förslagen om delning respektive tvångsdelning av det enhetliga beloppet – har föreslagits, med följd att regelverket har komplicerats ytterligare.
Under den fortsatta beredningen har – mot bakgrund av bl.a. Lagrådets synpunkter – övervägts om inte det ovan angivna syftet med barnårsrätten i lika hög grad kan uppnås med en annan regel för de situationer då makarna inte aktivt väljer vem som skall tillgodoräknas barnårsrätten. Den regel som då ligger närmast till hands är att den förälder med det lägsta pensionsunderlaget, exklusive barnårsrätten, skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet. Normalt torde det vara den föräldern som har hämmats mest i sin förvärvsförmåga på grund av barnet eller barnen.
En sådan regel skulle innebära att ordningen för tillgodoräknande av pensionsrätt för barnår blir könsneutral. Det skulle inte längre krävas att fadern för att komma i fråga för tillgodoräknande av barnårsrätt måste anmäla detta – gemensamt eller ensidigt – utan i en situation då föräldrarna inte själva väljer vem som skall tillgodoräknas pensionsrätten skulle det vara lika naturligt att tillgodoräkna fadern som modern, beroende på vem som har det för året lägsta pensionsunderlaget.
En sådan företrädesregel torde även vara förenlig med syftet med pensionsgrundande belopp för barnår till den del detta kan sägas vara att utjämna skillnader i inkomster mellan könen. Som Pensionsarbetsgruppen slog fast är det för övrigt fortfarande rent faktiskt vanligare kvinnor som avstår från förvärvsarbete till förmån för vård av barn och det är troligt att detta mönster kommer att bestå under en tid framöver. Det är således troligt att det även med den nu föreslagna regeln kommer att vara kvinnor som, i en ickeväljarsituation, blir berättigade till pensionsgrundande belopp för barnår.
En könsneutral företrädesregel skulle dock leda till att det inte längre finns samma behov av de på grund av jämställdhetsskäl föreslagna motvikterna i form av regler om delning av det enhetliga beloppet. Företrädesregeln skulle innebära en förenkling av systemet, vilket såväl
,AG
R¥DET som ett flertal remissinstanser har efterlyst. Regelverket skulle vara
lättare att överblicka för den enskilde och troligen uppfattas som mer rättvist.
En sådan regel torde även leda till minskad administration. Effekten av att inte agera blir ju att den förälder som har lägst inkomst tillgodoräknas pensionsrätten. Eftersom det är mindre troligt att föräldrarna aktivt väljer att låta den med högst inkomst tillgodoräknas barnårsrätten, kan antalet aktiva val förväntas minska något med en mindre administration som följd.
Mot bakgrund av det ovan sagda talar enligt regeringens uppfattning övervägande skäl för en könsneutral företrädesregel. Regeringen föreslår således att föräldrar som båda uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår gemensamt skall kunna anmäla vem av dem som skall tillgodoräknas detta. Görs ingen sådan anmälan skall den förälder som har det lägsta pensionsunderlaget, exklusive barnårsrätten, tillgodoräknas beloppet.
Det har tidigare påpekats att regeln om moderns företrädesrätt kan visa sig strida mot EG-rättens jämställdhetsregler. En ordning för tillgodoräknande av barnårsrätt med en sådan regel som den nu föreslagna torde dock vara förenlig med dessa bestämmelser.
Behovet av att av jämställdhetsskäl införa en särskild ordning för delning har således minskat eller i det närmaste bortfallit. Som
,AGR¥DET
påpekar innebär den hittills föreslagna ordningen – med tillgodoräknande i dessa situationer av ett halvt enhetligt belopp – även att det finns risk för slumpmässiga och oförutsebara effekter samt att den som främst har hämmats i sin förvärvsförmåga med denna modell riskerar att få ett betydligt sämre utfall än enligt övriga beräkningsalternativ. Detta kan även totalt sett bli effekten om makarna frivilligt väljer att dela på det enhetliga beloppet.
Eftersom behovet av särskilda regler i dessa situationer med den nu föreslagna företrädesregeln har bortfallit – eller i vart fall minskat avsevärt – samt med hänsyn till de effekter som Lagrådet påpekar i sitt yttrande anser regeringen att något förslag, som innebär en möjlighet för makar att dela det pensionsgrundande beloppet för barnår, inte heller bör läggas fram. Inte heller bör, av samma skäl, det föreslås någon möjlighet för fadern att ensidigt begära tillgodoräknande av barnårsrätten. I sistnämnda avseende har regeringen samma ståndpunkt som den Lagrådet redovisar i sitt yttrande.
Med en företrädesregel som den här föreslagna krävs av administrativa skäl att en bestämmelse införs för situationen då makarna har lika eller inget pensionsunderlag. Med hänsyn till de låga belopp som krävs för att kvalificera sig för pensionsgrundande inkomst samt med vilken noggrannhet den pensionsgrundande inkomsten bestäms, rör det sig här om rena undantagsfall. För en sådan situation föreslår regeringen, i likhet med vad som i avsnitt 15.4 föreslås gälla för förfluten tid, att modern får företrädesrätt.
Pensionsgrundande belopp för barnår kommer inte att kunna beräknas och fastställas förrän efter det att skattemyndigheten fastställt den försäkrades pensionsgrundande inkomst, dvs. först under senare delen av året efter det aktuella intjänandeåret. Det torde därför knappast finnas skäl att kräva att föräldrarna redan under barnåret i fråga måste bestämma vem av dem som skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet för barnår. I Ds 1995:41 föreslogs att föräldrarna genom en gemensam anmälan till
försäkringskassan senast den 31 januari året efter det aktuella barnåret skulle kunna ange vem av dem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp eller begära att båda skall tillgodoräknas sådant. Flera remissinstanser har haft synpunkter på denna tidpunkt och menat att den i stället bör sammanfalla med deklarationstidpunkten då makarna har bättre överblick över sin ekonomi. Pensionsgrundande belopp för barnår bör emellertid inte i första hand tillgodoräknas den som för ett visst år får det största ekonomiska utbytet därav. Föräldrarnas beslut bör i stället fattas på andra grunder, t.ex. med beaktande av vem som tagit hand om barnet och som därför på grund av livsinkomstprincipen behöver kompenseras härför. Att samordna anmälningstidpunkten med deklarationstidpunkten skulle därmed enligt regeringens uppfattning kunna ge felaktiga signaler. Vid bedömningen av vilken tidpunkt som skall väljas som sista anmälningsdag bör också beaktas att denna tidpunkt rimligen bör sammanfalla med sista tidpunkt för återkallelse av en anmälan
 En åter-
kallelse bör rimligen kunna ske även efter intjänandeårets utgång; frågan om återkallelse behandlas vidare nedan. Detta är ett skäl till varför anmälningstidpunkten inte har förlagts till slutet av intjänandeåret – något som delvis skulle lösa den arbetsanhopning som också anförts som ett argument för att anmälningstidpunkten skulle förläggas till en annan tid än den 31 januari. Det bör i detta sammanhang framhållas att den 31 januari är den tidpunkt då anmälan senast skall ha gjorts och RFV eller försäkringskassorna har därför möjlighet att genom att lämna information i god tid till viss del styra bort arbetsanhopningen från årsskiftena.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att anmälan om vem av föräldrarna som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall få ske senast den 31 januari året efter intjänandeåret.
En synpunkt som framförts under remissbehandlingen av Ds 1995:41 är att en anmälan som den nu ifrågavarande skulle kunna gälla tills vidare och alltså inte behöva göras på nytt varje år. En grundläggande princip vid utformningen av reglerna för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår har varit att föräldrarna själva skall ges möjlighet att välja vem av dem som skall tillgodoräknas detta. Pensionsgrundande belopp för barnår kommer visserligen bara att vara aktuellt under ett begränsat antal år, men under denna tid kan det ske många förändringar i familjesituationen som kan påverka rätten till pensionsrätt i detta avseende. För att bidra till att föräldrarna verkligen gör ett aktivt val beträffande fördelningen av de pensionsgrundande beloppen anser regeringen att det – i vart fall tills större erfarenheter har vunnits om hur systemet fungerar i praktiken – är lämpligast om föräldrarna varje år på nytt tar ställning till hur det pensionsgrundande beloppet skall fördelas. Det kan dock inte uteslutas att man vid en senare tidpunkt, då man fått en bättre uppfattning om vilket beteende som blir vanligast hos de pensionsberättigade och var eventuella administrativa vinster kan göras, kan övergå till att låta anmälningar gälla tills vidare eller på annat sätt förenkla hanteringen.
Om föräldrarna gör en gemensam anmälan om att det pensionsgrundande beloppet för barnår skall tillgodoräknas en av dem men denna förälder inte uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas sådant belopp,
t.ex. på grund av att föräldern inte har den rättsliga vårdnaden om barnet, bör den andra föräldern inte därigenom anses ha förlorat möjligheten att tillgodoräknas pensionsgrundande beloppen för barnår.
Regeringen föreslår därför att om en anmälan görs som inte kan ligga till grund för beslutet om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår skall försäkringskassan bortse från anmälan och det pensionsgrundande beloppet skall i stället tillgodoräknas den förälder som uppfyller villkoren för ett sådant tillgodoräknande. Försäkringskassan bör dock underrätta föräldrarna om att förutsättningarna för att följa den aktuella anmälan inte föreligger.
Vad som nu sagts avser fall då en av föräldrarna inte uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Om det däremot förhåller sig på det sättet att den förälder som enligt anmälan skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår inte får någon eller endast en begränsad nytta av detta belopp på grund av att han eller hon har höga andra inkomster som överstiger eller nästan når upp till intjänandetaket, bör detta inte innebära att anmälan förlorar sin giltighet. Pensionsgrundande belopp för barnår föreslås beräknas på ett sådant sätt att utfallet blir olika beroende på vem som skall tillgodoräknas rätten och det bör inte finnas något generellt åliggande för försäkringskassorna att se till att föräldrarna väljer den lösning som bäst skulle tillgodose de intressen de kan ha.
Det nyss sagda väcker en annan fråga som delvis berörts ovan i samband med resonemangen kring tidpunkt för anmälan, nämligen om en anmälan om vem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande beloppen för barnår skall kunna återkallas och, i så fall, när en sådan återkallelse senast skall få ske samt av vem den skall få göras. I Ds 1995:41 föreslogs att återkallelse skulle kunna ske fram t.o.m. den tidpunkt då en anmälan senast kan ges in, dvs. enligt förslaget senast den 31 januari året efter det aktuella barnåret. En sådan återkallelse skulle kunna göras ensidigt av endera föräldern, eftersom den enighet som är en förutsättning för att en anmälan skall kunna göras då inte längre föreligger.
Under remissbehandlingen av Ds 1995:41 har framförts den synpunkten att en återkallelse bör kunna ske ända tills beslut om pensionsgrundande belopp för barnår fattas. Ett skäl som anförts till stöd för denna uppfattning är att det inom förvaltningsrätten som regel är möjligt att återkalla en hos myndighet anhängig anmälan ända tills beslut har färdigställts för expediering. En ordning där en anmälan av nu ifrågavarande slag skulle kunna återkallas ända tills pensionsgrundande beloppen har fastställts skulle emellertid vara administrativt ohanterlig eftersom detta i de flesta fall skulle innebära att den andra föräldern skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet i stället. Regeringens förslag i denna del är därför detsamma som förslaget i promemorian, dvs. att en återkallelse för att få verkan skall ske senast den 31 januari året efter det år som pensionsgrundande beloppen avser. Återkallelsen kan göras ensidigt av den ena föräldern.
En annan fråga som uppkommer i detta sammanhang är vem som skall tilldelas det pensionsgrundande beloppet för barnår om båda föräldrarna uppfyller kraven för sådant tillgodoräknande för ett visst intjänandeår men den förälder med lägst pensionsunderlag dör innan anmälan om vem
som skall tillgodoräknas beloppet har gjorts. Om t.ex. föräldrarna och barnet har bott tillsammans hela året och föräldrarna har haft gemensam vårdnad om barnet men den förälder med lägst pensionsunderlag dör under januari utan att anmälan om vem av föräldrarna som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår har getts in till försäkringskassa, kan fråga uppkomma vem som skall tillgodoräknas detta belopp. Enligt vad som framgått ovan föreslår vi att anmälan om vem av föräldrarna som skall tilldelas det pensionsgrundande beloppet för barnår skall göras gemensamt av föräldrarna och före den 31 januari året efter intjänandeåret. Om den förälder med lägst pensionsunderlag dör efter det aktuella barnåret men före den 31 januari nästföljande år och någon anmälan inte gjorts kommer enligt vårt ovan redovisade förslag han eller hon ändå att tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet. I denna situation skulle det kunna hävdas att det är rimligt att den andre föräldern skulle kunna göra anmälan om att han eller hon skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet för barnår. Emellertid grundas i nu gällande ATP-system efterlevandepension i form av barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension på den avlidnes fastställda pensionspoäng. Vid beviljande av efterlevandepensioner tas i beaktande även pensionspoäng för tilläggspension som intjänats under året närmast före dödsfallsåret. Poängen för tilläggspension i form av ålderspension för det året kan vara av stor betydelse även för beviljande av s.k. antagandepoäng för åren fr.o.m. dödsfallet t.o.m. året för fyllda 64 år. Regeringen har den 1 augusti 1996 uppdragit åt en särskild utredare att bl.a. utforma förslag till en anpassning av efterlevandepensioneringen till det reformerade ålderspensionssystemet. Det torde kunna förutsättas att efterlevandepension även efter den pågående anpassningen kommer att beräknas på grundval av den avlidnes pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Detta innebär att det pensionsgrundande beloppet för barnår kan komma att påverka den inkomstgrundade efterlevandepensionen i höjande riktning. Med beaktande härav är det inte rimligt att den efterlevande föräldern skulle kunna påverka storleken av hans egen och barnens efterlevandepension. Någon särregel för denna situation föreslås således inte.
)NGEN AV F¶R¤LDRARNA ¤R BER¤TTIGAD
Pensionsarbetsgruppen pekade på att det kan förekomma situationer där pensionsgrundande belopp för ett visst barnår inte kan tillgodoräknas någon av föräldrarna trots att båda, gemensamt eller var och en för sig, under året varit vårdnadshavare för barnet och båda under viss tid har haft barnet boende hos sig. I skeden av förändringar är det inte säkert att den rättsliga vårdnaden hinner följa den faktiska vården. Den som haft barnet boende hos sig under större delen av året kanske inte har haft den rättsliga vårdnaden under så lång tid att vårdnadsvillkoret är uppfyllt. Pensionsarbetsgruppen ansåg därför att en kompletterande regel borde finnas för dessa fall. Pensionsgrundande belopp för barnår skulle då kunna ges åtminstone i de fall då barnet under hela året bott hos någon av sina föräldrar och någon av föräldrarna under hela året varit vårdnadshavare. Pensionsarbetsgruppen utvecklade dock inte diskussionen rörande
sådana situationer; exempelvis angavs inte vem av föräldrarna som skulle tillgodoräknas pensionsrätten i dessa fall.
Det kan i och för sig finnas skäl för en kompletterande regel av det slag som Pensionsarbetsgruppen diskuterade. Det kan emellertid också sägas att situationer av nu diskuterat slag skulle kunna uppkomma enbart under ett enda år – i samband med separation etc. – men knappast under flera år. Ett problem är också att det inte är alldeles givet vem av föräldrarna som med en kompletterande regel för dessa slags situationer i så fall skall tillgodoräknas beloppet. Den administrativa hanteringen av pensionsgrundande beloppen för barnår skulle också komma att kompliceras. Regeringen lägger därför inte fram något förslag om en kompletterande regel av det slag som Pensionsarbetsgruppen diskuterade.
&LERA BARN I R¤TT ¥LDER
För samma barn och år skall, som nyss redovisats, pensionsgrundande belopp för barnår enligt förslaget tillgodoräknas endast en av föräldrarna, oavsett om föräldrarna lever tillsammans eller inte. Inte heller föreslås en och samma person med flera barn för samma tid kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår dubbelt eller flerfaldigt.
Om föräldrarna lever tillsammans och de har mer än ett gemensamt barn som berättigar till pensionsgrundande belopp för barnår, skulle enligt Pensionsarbetsgruppens förslag ändå bara en av föräldrarna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för ett och samma barnår. Något principiellt hinder mot att i dessa situationer låta föräldrarna få pensionsgrundande belopp för ett barn vardera föreligger inte, men en sådan lösning skulle komma att medföra en icke oväsentlig ökning av statens kostnader. Regeringen föreslår därför, i likhet med vad som föreslogs i Ds 1995:41, att principen att endast en av föräldrarna skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för ett och samma barnår skall gälla även i fall då föräldrarna har mer än ett barn i "rätt" ålder.
Om föräldrarna lever åtskilda och de har mer än ett gemensamt barn som berättigar till pensionsgrundande belopp för barnår och som de har gemensam vårdnad om men som samtliga bor hos samma förälder, bör naturligtvis inte heller pensionsgrundande belopp tillgodoräknas dubbelt eller flerfaldigt. Detta blir i de allra flesta fall en självklarhet eftersom det i dessa situationer endast undantagsvis kommer att förekomma att båda föräldrarna uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
Om föräldrarna lever åtskilda och de har mer än ett gemensamt barn i rätt ålder och dessa inte bor hos samma förälder, skulle kunna tänkas att båda föräldrarna – under förutsättning att de var för sig uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår – fick tillgodoräkna sig pensionsgrundande belopp för barnår, eftersom det i sådana fall är mera sannolikt än annars att båda föräldrarnas förvärvsbeteende påverkas av förekomsten av barn. En sådan ståndpunkt har också hävdats under remissbehandlingen av Ds 1995:41. Eventuellt skulle en sådan möjlighet kunna begränsas till fall då föräldrarna inte har gemensam vårdnad om barnen. Reglerna för vilka som kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår bör emellertid enligt rege-
ringens uppfattning vara neutrala och inte mer eller mindre fördelaktiga beroende på vem som har vårdnaden om barnen eller var barnen är bosatta. Vidare skulle även en sådan ordning medföra en icke oväsentlig ökning av statens kostnader
 Regeringen föreslår därför även för nu
diskuterade fall att endast en förälder för samma tid skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
Annorlunda uttryckt innebär vad som nu föreslagits att för ett föräldrapars samtliga gemensamma barn i "rätt" ålder skall för ett och samma år endast en av föräldrarna tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp. Föräldrarna kan – om de var för sig uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för något av barnen – själva välja vem av dem som skall tillgodoräknas detta. Görs ingen sådan anmälan tillgodoräknas den av föräldrarna som för året har lägst pensionsunderlag, exklusive det pensionsgrundande beloppet för barnår.
Den föreslagna regeln kan tillämpas även i fall då en kvinna har flera barn men med olika män eller då en man har flera barn men med olika kvinnor. Konsekvensen av regeln blir i sådana fall att bedömningen av vem som kan tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet för barnår skall göras för varje "biologisk" familj. Om exempelvis en kvinna har ett barn med en man och ett barn med en annan man skall för ettvart av barnen avgöras vem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Uppfyller kvinnan och de båda männen var för sig villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för något av barnen, kan respektive föräldrapar själva avgöra vem av dem som skall tillgodoräknas sådant belopp för sitt gemensamma barn. Ingen av dem kan dock tillgodoräknas mer än ett belopp.
-ED F¶R¤LDRAR LIKST¤LLDA
Pensionsarbetsgruppens förslag innebar att även särskilt förordnade förmyndare och personer som med socialnämnds medgivande hade tagit emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det, skulle kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår på samma sätt som föräldrar till barn (med föräldrar avses såväl biologiska föräldrar som adoptivföräldrar). Frågan om vem som i en sådan situation skulle kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår lämnades delvis öppen i princippropositionen.
Regeringen föreslår att med föräldrar skall vid tillämpningen av reglerna om pensionsgrundande belopp för barnår likställas särskilt förordnad vårdnadshavare och den som med socialnämnds medgivande tagit emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det. Begreppet särskilt förordnad vårdnadshavare knyter an till förändringar i föräldrabalken som trädde i kraft den 1 juli 1995. Med sådan vårdnadshavare kommer enligt övergångsbestämmelser till de ändringarna att avses också tidigare särskilt förordnad förmyndare i vars uppdrag vårdnad ingår.
Normalt får den som avser att adoptera ett barn inte vårdnaden om barnet förrän adoptionen har genomförts. Den tid under vilken en försäkrad med socialnämnds tillstånd tagit vård om ett utländskt barn i syfte att adoptera det bör därför anses som tid under vilken den försäkrade haft vårdnaden om barnet.
Vi föreslår vidare att en kvinnlig särskild förordnad vårdnadshavare eller blivande adoptivförälder vid tillämpning av reglerna om pensionsgrundande belopp för barnår skall likställas med en moder.
.¥GRA S¤RSKILDA FR¥GOR
En särskild fråga är vad som skall gälla om ett barn som kan berättiga en förälder till pensionsgrundande belopp för barnår avlider. Enligt vad vi föreslagit ovan skall villkoret att barnet under hela det året skall ha varit bosatt i Sverige anses uppfyllt om barnet är bosatt i Sverige under den del av året som barnet har levt. Om barnet inte levt minst sex månader under det år då det avlider kommer emellertid inte heller kraven på vårdnad och sammanboende med barnet – dvs. att den försäkrade under minst halva året skall ha haft vårdnaden om och bott tillsammans med barnet – att kunna uppfyllas. För att undvika konsekvenser som kan upplevas som stötande föreslår regeringen att följande särregler skall gälla för fall av detta slag. Om barnet avlider under året och barnet då är bosatt tillsammans med den försäkrade och den försäkrade då också har vårdnaden om barnet, skall det anses som om detta förhållande bestått även under resten av det året.
Om barnet avlider redan under födelseåret är olika alternativ tänkbara i fråga om i vilka situationer pensionsgrundande belopp för barnår skall kunna tillgodoräknas föräldrarna. I Ds 1995:41 föreslogs som villkor för att pensionsgrundande belopp för barnår skulle kunna tillgodoräknas en förälder, att barnet måste ha uppnått minst en månads ålder. Barn som avlidit under den första månaden efter födelsen skulle således inte i något fall kunna berättiga till pensionsgrundande belopp för barnår. Om barnet emellertid uppnått en månads ålder skulle pensionsgrundande belopp för barnår kunna tillgodoräknas föräldern oberoende av om barnet är fött tidigt eller sent på året, förutsatt att föräldern fram till dödsfallet haft vårdnaden om barnet och då bott tillsammans med barnet i Sverige. Syftet med denna bestämmelse var att undvika de gränsdragningsproblem som skulle kunna uppstå då rätten till pensionsgrundande belopp skulle kunna bli beroende av svåra medicinska gränsdragningar om vad som är levande fött barn och ett dödfött barn.
Under remissbehandlingen har synpunkten framförts att en tidsgräns av nu diskuterat slag kan upplevas som stötande och att det i stället borde räcka med att barnet är levande fött för att pensionsgrundande belopp för barnår under ovan angivna förutsättningar skall kunna tillgodoräknas.
Oavsett vilken lösning som väljs kan det uppstå gränsdragningssituationer där resultatet för den enskilde pensionsberättigade kan komma att upplevas som stötande. Regeringen anser mot denna bakgrund inte att det finns skäl att införa en särskild tidsgräns på det sätt som föreslagits i promemorian.
En annan fråga är om kravet på sex månaders vårdnad och bosättning tillsammans med barnet skall upprätthållas. Ett sådant villkor skulle innebära att en förälder till ett barn som föds under månaderna juli– december och dör samma år aldrig skulle kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. En sådan ordning skulle kunna få stötande konsekvenser. Det är inte heller befogat att upprätthålla olika krav beträffande barn som är födda tidigt eller sent på året. Mot bakgrund av det sagda anser regeringen att kravet på sex månaders vårdnad och bosättning tillsammans med barnet inte skall upprätthållas. Det skall i stället krävas att föräldern är vårdnadshavare och är bosatt med barnet vid tidpunkten för dödsfallet.
Regeringens föreslår alltså att om ett barn, som är levande fött, avlider under födelseåret och föräldrarna vid dödsfallet har vårdnaden om barnet och bor tillsammans med det, skall villkoren för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för det året i dessa avseenden anses uppfyllda. Detta skall gälla oavsett när under året barnet är fött, således även om barnet är fött under någon av månaderna juli–december och barnårsrätt annars skulle ha tillgodoräknats först för året därpå.
En annan fråga är vad som skall gälla om faderskapet till ett barn som kan berättiga till barnår ändras genom en dom. Att en man som i en dom fastställs som barnets far skall anses vara far till barnet när det gäller framtida rätt till pensionsgrundande belopp för barnår är självklart, liksom att sådan rätt framöver inte skall kunna tillgodoräknas den som dessförinnan felaktigt har antagits vara barnets far. Vad som skall gälla för tid före det att en lagakraftvunnen dom i faderskapsfrågan föreligger är dock inte givet.
En fråga som inställer sig är om de beslut om pensionsgrundande belopp för tidigare barnår som vid lagakrafttidpunkten redan har fattats skall omprövas mot bakgrund av innehållet i domen, på så sätt att den tidigare berättigade går förlustig rätten till pensionsgrundande belopp för barnår. Beslut om pensionsgrundande belopp för barnår kommer att fattas först under slutet av året efter ett intjänandeår eller i början av året därefter. En annan fråga är därför hur en situation där en dom i ett faderskapsmål vinner laga kraft efter intjänandeåret men före det att beslutet fattas skall hanteras. Vid tidpunkten för beslutet är således det riktiga förhållandet känt och det skulle kunna finnas skäl att lägga det till grund för beslutet.
Regeringen föreslår att den som genom en lagakraftvunnen dom har förklarats inte vara far i detta sammanhang skall anses vara barnets far fram till lagakrafttidpunkten. Den föreslagna regeln avser exempelvis s.k. negativ bördstalan, dvs. situationen då den man som vid barnets födelse var gift med barnets mor och som enligt reglerna i föräldrabalken därmed varit att anse som far till barnet sedermera förklaras inte vara far.
Omprövning av tidigare fattade beslut skall således enligt förslaget inte ske. Skälen till detta är dels att den som tidigare har antagits vara barnets far i många fall faktiskt har haft vårdnaden om och bott tillsammans med barnet, dels att en omprövning skulle medföra en viss administrativ omgång med åtföljande kostnader. Även i de fall den aktuella domen vinner laga kraft efter barnåret men före beslutstidpunkten bör faderskapsförhållandet så som det formellt sett såg ut under intjänandeåret ligga till grund för beslutet och inte vad som har blivit känt om de verkliga förhållandet först därefter.
Vid positivt fastställande av faderskap genom dom eller faderskapserkännande uppstår inte behov av några särskilda regler såvitt avser redan fattade beslut om pensionsgrundande belopp för barnår. Faderskapet i sig avser naturligtvis också tid före det att domen har vunnit laga kraft. Däremot kan vårdnadskravet inte uppfyllas för tid dessförinnan. Orsaken till detta är att endast en förälder (och en särskilt förordnad vårdnadshavare) kan ha vårdnaden om ett barn. Fadern kan därför inte ha haft vårdnaden om barnet före den tidpunkt då faderskapet fastställdes genom dom eller genom faderskapserkännande. Pensionsgrundande belopp för barnår kan därför i praktiken inte tillgodoräknas för år som redan blivit föremål för beslut i pensionsrättshänseende eller för år för vilket beslut skall fattas under året för lagakraftvinnande av faderskapsdomen.
Hittills har endast behandlats faderskapsdomars inverkan på beslut om pensionsgrundande belopp för barnår för år före och år efter det att domen vinner laga kraft. För det år domen vinner laga kraft kommer konsekvensen av de föreslagna reglerna att bli att den man som domen avser och som har haft vårdnaden om – och har sammanbott med – barnet under minst sex månader kommer att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår, om villkoren i övrigt härför är uppfyllda. I enlighet med vad som nyss nämnts kommer en man som förklaras vara far till ett barn genom en dom som vinner laga kraft i slutet av året inte att kunna uppfylla vårdnadskravet, vilket däremot kan vara fallet om domen vinner laga kraft i början av året. När det gäller en dom varigenom en man förklaras inte vara far till ett barn blir förhållandena de motsatta. Om en sådan dom vinner laga kraft under början av året, kommer pensionsgrundande belopp för barnår således inte att kunna tillgodoräknas på grund av att vårdnadskravet inte kan uppfyllas. Däremot kommer detta – åtminstone teoretiskt – att kunna ske om domen i stället vinner laga kraft i slutet av året.
Ytterligare en fråga är möjligheten att tillgodoräkna förtidspensionärer pensionsgrundande belopp för barnår. Det föreslås att förtidspensionärer skall kunna tillgodoräknas sådan pensionsgrundande belopp på samma sätt som övriga försäkrade. Denna fråga har behandlats närmare i avsnitt 9.5 om förtidspensionärers rätt till pensionsrätt för barnår.
11.4. Överlåtelse av rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår
2EGERINGENS F¶RSLAG En försäkrad som för ett visst barn är ensam be-
rättigad till pensionsgrundande belopp för barnår skall under vissa förutsättningar kunna överlåta rätten att tillgodoräknas detta pensionsgrundande belopp till annan försäkrad. Sådan överlåtelse skall kunna ske till barnets andra förälder eller, om denne är avliden, till en styvförälder.
Om en anmälan om överlåtelse görs till en person som inte uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall försäkringskassan bortse från anmälan och i stället skall den som uppfyller villkoren härför tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet för barnår.
Anmälan om överlåtelse av rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall vara skriftlig och göras gemensamt av föräldrarna eller med den som likställs med förälder. Anmälan skall ha kommit in till allmän försäkringskassa senast den 31 januari fastställelseåret. Återkallelse av anmälan skall vara skriftlig och får inte göras efter den dag då anmälan senast skulle ha kommit in till allmän försäkringskassa.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA 2&6 anser att villkoret att den förälder till vilken
överlåtelse skall ske skall ha bott tillsammans med barnet i inte obetydlig omfattning innebär bedömningar som inte kan göras med stöd av det centrala registret. Regeln är enligt verket besvärlig ur informationssynpunkt eftersom den ökar komplexiteten i systemet. RFV ifrågasätter vidare om inte möjligheterna till överlåtelse av de pensionsgrundande beloppen, såväl till biologisk förälder som till styvförälder, är av så begränsad betydelse att de bör tas bort. Enligt
&¶RS¤KRINGSKASSEF¶RBUNDET bör
grundprincipen vara att varje person själv skall tjäna in till sina pensionsgrundande belopp, varför pensionsgrundande belopp för barnår inte bör kunna tillgodoräknas på grund av överlåtelse.
+AMMARR¤TTEN I
3TOCKHOLM menar att möjligheten till överlåtelse av pensionsgrundande
belopp för barnår bör kunna gälla även i det fall att den andre föräldern uppfyller alla villkoren förutom att denna inte haft den rättsliga vårdnaden minst halva året. Kammarrätten ifrågasätter vidare om inte hindret för att överlåta pensionsgrundande beloppen skall gälla enbart då mottagaren faktiskt har tillgodoräknats barnår för ett annat barn. Flera
F¶R
S¤KRINGSKASSOR menar att möjligheten att överlåta pensionsgrundande
belopp till styvförälder helt bör utgå.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG I föregående avsnitt har vi föreslagit
att endast den som själv har haft den rättsliga vårdnaden om och sammanbott med barnet under minst halva det aktuella året (intjänandeåret) skall vara berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår för det året. I fall då barnets föräldrar inte bor tillsammans med varandra kommer därför mycket sällan mer än en av föräldrarna att uppfylla villkoren för
att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Det innebär t.ex. att en förälder, hos vilken barnet inte har sitt huvudsakliga boende men hos vilken barnet ändå vistas i relativt stor utsträckning, inte kan tillgodoräknas sådant belopp. Sådana situationer kan förekomma när föräldrarna permanent lever åtskilda men också då särlevnaden är tillfällig men ändå med en längre varaktighet. En förälder som befinner sig i en sådan situation – och som således inte till fullo uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår – bör ändå inte helt stängas ute från möjligheten att tillgodoräknas detta. I Ds 1995:41 föreslogs därför att den förälder som själv uppfyller villkoren för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår under vissa förutsättningar skall kunna överlåta rätten att tillgodoräknas sådant belopp till den förälder som inte uppfyller villkoren. Under remissbehandlingen har framförts kritik mot en sådan regel, bl.a. med motiveringen att en möjlighet att överlåta pensionsgrundande belopp skulle få begränsad betydelse. Regeringen anser emellertid att skälen för den i promemorian föreslagna möjligheten överväger de olägenheter som vissa remissinstanser befarar att regeln skulle innebära.
Regeringen föreslår således att en förälder som själv uppfyller kraven för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår, under vissa förutsättningar skall kunna överlåta denna rätt till en förälder som inte uppfyller villkoren. Det förutsätts att föräldrarna är ense om ett sådant förfarande. Överlåtelsen föreslås kunna ske genom en skriftlig anmälan – undertecknad av båda föräldrarna – till försäkringskassan.
Det bör betonas att det är rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår som föreslås kunna överlåtas, inte det pensionsgrundande beloppet som den överlåtande föräldern skulle ha erhållit om överlåtelse inte skett. Utfallet i pensionsrättshänseende för mottagaren är således inte till någon del beroende av den överlåtande förälderns inkomstförhållanden.
För att överlåtelse av rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall få ske i de angivna situationerna bör det enligt förslaget i Ds 1995:41 krävas att även mottagaren av rätten har haft rättslig vårdnad om barnet eller barnen under minst halva det aktuella året samt att denne bott tillsammans med barnet eller barnen i viss, inte obetydlig, utsträckning under det året. Under remissbehandlingen har hävdats att villkoret "sammanbott med barnet i inte obetydlig utsträckning" är besvärligt ur informationssynpunkt och att möjlighet saknas att kontrollera om föräldrarna försöker missbruka rätten att överlåta pensionsgrundande belopp för barnår. Det har vidare hävdats att överlåtelse av barnårsrätten borde kunna ske även i fall där den mottagande föräldern inte uppfyller kravet på rättslig vårdnad.
Genom att uppställa ett villkor om att den mottagande föräldern måste ha bott tillsammans med barnet i inte obetydlig utsträckning, varvid en förälder som knappt haft någon kontakt med barnet därigenom inte blir berättigad att ta emot rätten till pensionsgrundande belopp, minskas i viss mån möjligheten till spekulation. Vem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall ju, som nämnts ovan, inte i första hand styras av vilken av föräldrarna som får bäst utfall. Mottagaren måste naturligtvis också uppfylla de i föregående avsnitt angivna kraven på
försäkring och bosättning i Sverige. Såvitt avser kravet på att den mottagande maken även måste ha haft den rättsliga vårdnaden anser regeringen att detta krav bör upprätthållas för att få en formell ram kring möjligheten att överlåta rätten till pensionsgrundande belopp. Det kan vidare noteras att föräldrar som inte redan har gemensam vårdnad kan – om de är överens – genom ett anmälningsförfarande få gemensam vårdnad till stånd. Om de inte är överens om detta eller av andra skäl inte gör någon anmälan bör inte heller överlåtelse av rätten till pensionsgrundande beloppen för barnår kunna ske.
Överlåtelse bör enligt regeringens uppfattning inte heller få ske i fall då mottagaren själv kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för något annat barn, dvs. för barn som denne har tillsammans med någon annan person. Det skulle i och för sig kunna ifrågasättas om det inte vore tillräckligt att en förälder skulle vara förhindrad att ta emot rätt till pensionsgrundande belopp genom överlåtelse i en situation där föräldern rent faktiskt redan har tillgodoräknats pensionsgrundande belopp för barnår för ett annat barn. Av bl.a. administrativa skäl och för att undvika spekulationer och s.k. kedjeöverlåtelser, dvs. att överlåtelse sker till en person som i sin tur överlåtit sin rätt till en annan person, anser regeringen emellertid att en sådan regel är rimlig.
Regeringen föreslår således att regeln utformas så, att en förälder, som ensam uppfyller villkoren för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår, skall kunna överlåta rätten att tillgodoräknas detta till den andra föräldern om det enda skälet till att den föräldern inte uppfyller villkoren är att han eller hon inte bott tillsammans med barnet minst halva året samt under förutsättning att den mottagande föräldern under året bott tillsammans med barnet i inte obetydlig omfattning och inte heller uppfyller villkoren för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för något annat barn. Föräldern bör anses ha bott tillsammans med barnet i inte obetydlig omfattning om föräldern har haft barnet hos sig t.ex. varannan helg och under några veckor på sommaren. I praktiken bör försäkringskassan i de allra flesta fall kunna godta ett påstående från föräldrarna att den mottagande föräldern bott tillsammans med barnet i inte obetydlig omfattning.
De regler om vem som kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår som föreslås gälla utestänger styvföräldrar från möjligheten att tillgodoräknas sådan rätt, eftersom de inte är vårdnadshavare i rättslig bemärkelse för sitt styvbarn. Även Pensionsarbetsgruppens förslag gav en sådan effekt. Arbetsgruppen fann att detta inte var tillfredsställande och ansåg att det även inom en styvfamilj borde finnas en viss valfrihet när det gällde tillgodoräknandet av pensionsgrundande beloppen för barnår. Styvföräldern skulle dock inte få konkurrera med de biologiska föräldrarna. Pensionsarbetsgruppen föreslog därför att en förälder, som enligt huvudregeln är den som för ett givet kalenderår är berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår, genom en anmälan skulle kunna lämna över sin rätt till styvföräldern, under förutsättning att han eller hon är gift med eller har eller har haft ett annat barn med styvföräldern.
I princippropositionen togs inte ställning till frågan om överlåtelse av pensionsgrundande belopp för barnår till en styvförälder skulle kunna ske.
Pensionsgrundande belopp för barnår bör i första hand vara förbehållen barnets biologiska föräldrar (därmed likställs adoptivföräldrar). Det bör inte under några förhållanden komma i fråga att en styvförälder tillåts konkurrera med en biologisk förälder vad gäller rätten till pensionsgrundande belopp för barnår, oavsett om den biologiska föräldern själv uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas sådant pensionsgrundande belopp eller inte.
Till skillnad mot vad Pensionsarbetsgruppen föreslog bör det därför inte generellt vara möjligt att överlåta rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår till en styvförälder. I fall då den andra biologiska föräldern är avliden finns det dock skäl att se annorlunda på saken. I sådana situationer uppstår ingen konkurrens mellan styvföräldern och den andra biologiska föräldern. I många fall blir styvförälderns relation till barnet också mera föräldralik än vad som är fallet om den andra biologiska föräldern är i livet. Regeringen föreslår därför, i likhet med förslaget i Ds 1995:41, att en förälder som själv uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall kunna överlåta rätten att tillgodoräknas detta till styvföräldern om barnets andra biologiska förälder har avlidit senast under det aktuella intjänandeåret.
Begreppet styvförälder har ingen legal definition utan måste preciseras. En överlåtelse av nu aktuellt slag bör enligt regeringens uppfattning kunna ske endast till en försäkrad som under det aktuella året bott tillsammans med barnet minst halva året och som någon gång under det året sammanbott med och varit gift med eller haft gemensamt barn med den överlåtande föräldern. Förslaget knyter an till bestämmelsen i 7 kap. 5 § föräldrabalken, där det anges att den som varaktigt bor tillsammans med annans barn och med förälder som har vårdnaden om barnet är underhållsskyldig mot barnet, om han eller hon är gift med föräldern eller har eget barn tillsammans med föräldern.
Under remissbehandlingen har framförts synpunkten att samboendekravet, bl.a. av administrativa skäl, bör ersättas av ett krav på att föräldern och styvföräldern varit folkbokförda samma adress under hela intjänandeåret. Vid bedömningen av om sammanboende förelegat eller inte kommer emellertid folkbokföringen att ha avgörande betydelse i praktiken. För det fall folkbokföringen inte överensstämmer med de faktiska förutsättningarna bör det dock finnas förutsättningar att göra detta gällande.
Ytterligare förutsättningar för att överlåtelse skall kunna ske bör vara att styvföräldern, på samma sätt som krävs för biologiska föräldrar, uppfyller villkoren om försäkring och bosättning i Sverige och inte har uppnått 65 års ålder. Uppfyller styvföräldern själv villkoren för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för ett annat barn, bör överlåtelse av nu aktuellt slag inte kunna ske.
En anmälan om överlåtelse av rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår bör enligt regeringens uppfattning ges in till försäkringskassan senast den 31 januari året efter det aktuella barnåret.
Om någon som själv uppfyller villkoren för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår anmäler att han eller hon vill överlåta rätten att tillgodoräknas detta pensionsgrundande belopp till någon som
inte uppfyller förutsättningarna för att ta emot rätten, bör överlåtaren inte därigenom anses ha definitivt förlorat rätten att själv tillgodoräknas denna.
Regeringen föreslår därför att om en anmälan om överlåtelse görs till en person som inte uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall försäkringskassan bortse från anmälan och i stället skall den som uppfyller villkoren härför tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet för barnår. Att mottagaren i vissa fall inte får någon eller endast begränsad nytta av de pensionsgrundande beloppen för barnår på grund av att han eller hon haft andra inkomster och redan nått upp till intjänandetaket, skall däremot inte innebära att anmälan förlorar sin giltighet. Dessa regler är desamma som föreslagits beträffande två berättigade föräldrars gemensamma anmälan om vem av dem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
Vidare föreslår vi att en anmälan om överlåtelse av rätt att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår – på samma sätt som föreslagits i fråga om föräldrars gemensamma anmälan om vem av dem som skall tillgodoräknas sådan pensionsgrundande belopp – skall kunna återkallas av den som överlåter rätten senast den 31 januari året efter det aktuella barnåret.
11.5. Beräkning av pensionsgrundande belopp för bar når
2EGERINGENS F¶RSLAG För den som skall tillgodoräknas pensionsgrun-
dande belopp för barnår skall en fiktiv inkomst beräknas enligt det av tre alternativa beräkningssätt som i det enskilda fallet ger det mest förmånliga utfallet. Alternativen är
1. en utfyllnad till den enskildes pensionsgrundande inkomst året före
barnets födelse
2. en utfyllnad till 75 % av den genomsnittliga pensionsgrundande
inkomsten för alla försäkrade under 65 års ålder för vilka det fastställts sådan inkomst
3. ett för alla försäkrade enhetligt belopp.
Med pensionsgrundande inkomst enligt alternativ 1 skall likställas pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst.
I den inkomst som skall fyllas ut enligt alternativ 1 och 2 skall räknas in såväl pensionsgrundande inkomst som pensionsgrundande belopp. Dessutom skall räknas in vissa förvärvsinkomster som inte är pensionsgrundande i Sverige. Den som har haft inkomster av det senare slaget skall vara skyldig att anmäla dessa till försäkringskassan.
Jämförelseinkomsten enligt alternativ 1 skall för ettvart av de följande barnåren räknas om med hänsyn till förändringar i prisbasbeloppet.
Vid beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår enligt alternativ 1 skall bortses från pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete för året före barnets födelse till den del den försäkrade inte inom föreskriven tid har betalat de till året hänförliga ålderspensionsavgifterna och allmän pensionsavgift för de inkomsterna.
Det enhetliga belopp som avses i alternativ 3 skall motsvara det inkomstbasbelopp som föreslås infört fr.o.m. år 2001. För åren 1999 och 2000 skall det motsvara det förhöjda prisbasbeloppet. Om den försäkrade under det aktuella året har uppburit förvärvsinkomster som inte är pensionsgrundande i Sverige skall beloppet i vissa fall minskas.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA Många remissinstanser har, som nämnts inled-
ningsvis, ansett att reglerna om pensionsgrundande belopp för barnår är onödigt komplicerade.
&¶RS¤KRINGSKASSEF¶RBUNDET har påtalat att alterna-
tiv 3, och även alternativ 2, kan leda till överkompensation och menat att dessa effekter bör undanröjas. Flera försäkringskassor har haft liknande synpunkter såvitt gäller alternativ 3.
&¶RS¤KRINGSANST¤LLDAS &¶RBUND har
förordat att alternativ 3 bör utgå av administrativa skäl.
#ENTERKVINNORNA
har förordat en höjning av nivån för alternativ 2.
3!& och )NDUSTRIF¶R
BUNDET anser att beräkningsalternativ 3 bör begränsas så att alternativet
inte bli tillämpligt i de fall det ger ett högre pensionsgrundande belopp än alternativ 1.
Risken för manipulativt beteende genom att den pensionsberättigade medvetet höjer sin inkomst året före barnets födelse har påtalats av
+ON
JUNKTURINSTITUTET, Försäkringsanställdas förbund och 3KATTEMYNDIGHETEN I -ALM¶HUS L¤N. Konjunkturinstitutet föreslår, för att motverka denna risk,
att alternativ 1 bör innebära en utfyllnad till ett medeltal av inkomsterna under exempelvis de tre åren närmast före barnets födelse. Skattemyndigheten föreslår två metoder. Enligt den ena metoden sker utfyllnad intill inkomsten året före det år som föregick barnets födelse. Enligt den andra metoden sker utfyllnad intill inkomsten året före barnets födelse, men dock högst intill 120 % av inkomsten året dessförinnan. Myndigheten har vidare föreslagit en omvänd spärregel vid beräkning enligt alternativ 1 till skydd för dem som har ojämna inkomstförhållanden.
4#/ anser att inkomstmåttet vid beräkning enligt alternativ 2 bör vara
förvärvsinkomsten och inte den pensionsgrundande inkomsten.
&¶RS¤K
RINGSKASSAN I LVSBORGS L¤N har å andra sidan på grund av reglernas
komplexitet, förordat att man i stället för att beräkna tre alternativ för varje barnår inför ett enhetligt belopp på ett prisbasbelopp som modern kan dela eller överlåta.
2&6 anser att det från informationssynpunkt bör
vara samma basbelopp som används i de tre olika beräkningsalternativen.
RFV avstyrker förslaget om att utländska förvärvsinkomster skall reducera de pensionsgrundande beloppet för barnår. Verket instämmer visserligen i den uppfattning som ligger bakom förslaget, men pekar på det olämpliga i att ha en formell regel som inte kan tillämpas i praktiken eftersom kontrollmöjlighet saknas. Även andra remissinstanser, bl.a.
,¤NSR¤TTEN I 6¤RMLANDS L¤N och Försäkringsanställdas förbund ifråga-
sätter om inte regeln borde tas bort med hänsyn till kontrollsvårigheterna.
&¶RS¤KRINGSKASSAN I 3TOCKHOLMS L¤N liksom +AMMARR¤TTEN I 3TOCKHOLM
delar visserligen uppfattningen att det är lämpligt att hänsyn tas till utländska inkomster vid beräkning av det pensionsgrundande beloppet för barnår, men framhåller att det bör finnas en obegränsad möjlighet i tiden
att korrigera det pensionsgrundande belopp för barnår som felaktigt beräknats utan hänsyn till utländska inkomster.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG: Sedan det enligt föreslagna regler
som beskrivits i de föregående avsnitten fastställts vem eller vilka personer som för ett visst år faktiskt skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår, måste det för varje sådan person beräknas ett särskilt belopp. Detta belopp skall läggas till den försäkrades pensionsgrundande inkomst och eventuella övriga pensionsgrundande belopp under det aktuella året. Beloppet bör samtidigt utgöra underlag för statens betalning av statlig ålderspensionsavgift.
Även i det reformerade pensionssystemet skall det enligt förslaget i avsnitt 13 finnas ett intjänandetak. För ett och samma år kommer endast inkomster upp till en viss nivå att grunda pensionsrätt. För den som redan på grund av andra inkomster har nått upp till intjänandetaket kommer pensionsgrundande belopp för barnår därför att vara utan betydelse, eftersom detta pensionsgrundande belopp inte skulle kunna höja den totala pensionsrätten för året. Enligt vårt föreslag i avsnitt 13.1 bör det i sådana fall inte fastställas något pensionsgrundande belopp för barnår. Staten skall då inte heller betala någon statlig ålderspensionsavgift. Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för pensionsreformen skall pensionsgrundande belopp för barnår beräknas enligt en kombinationsmodell bestående av tre alternativa beräkningssätt, varvid det av de tre beräkningssätten som i det enskilda fallet ger det för den försäkrade mest förmånliga utfallet för ett givet år skall tillämpas. Olika beräkningssätt kan således tillämpas för olika år. Två av beräkningssätten (alternativ 1 och 2) innebär att den försäkrades inkomster för ett visst år fylls ut till en viss nivå. Det tredje beräkningsalternativet innebär att till den försäkrades övriga inkomster under ett visst år läggs ett för alla försäkrade enhetligt pensionsgrundande belopp. Beräkningen av det pensionsgrundande beloppet för barnår sker för hela kalenderår.
Ett av beräkningsalternativen som följer av de antagna riktlinjerna innebär att utfyllnad skall ske till den enskildes pensionsgrundande inkomst året före barnets födelse, fortsättningsvis kallat den individuella jämförelseinkomsten. Denna inkomst skall därvid för ettvart av de följande barnåren räknas om med hänsyn till förändringar i prisbasbeloppet, dvs. prisindexeras. Enligt ett annat beräkningsalternativ skall utfyllnad ske till 75 % av genomsnittsinkomsten för alla försäkrade, fortsättningsvis kallat den generella jämförelseinkomsten. Det tredje beräkningsalternativet är i huvudsak avsett att ge ett tillskott till den som inte alls eller i mindre utsträckning ändrar sitt förvärvsbeteende på grund av förekomsten av barn och som under barnåret haft en inkomst överstigande 75 % av genomsnittsinkomsten för samtliga försäkrade under 65 år eller strax därunder.
Under remissbehandlingen av Ds 1995:41 har vissa remissinstanser framfört synpunkten att beräkningsalternativ 3 inte borde vara tillämpligt i de fall det leder till ett högre pensionsgrundande belopp än alternativ 1. Vidare har vissa remissinstanser förslagit att beräkningsalternativ 3 bör utelämnas för att åstadkomma en förenkling av systemet. Som nämnts inledningsvis förordar regeringen inte att antalet beräkningsmöjligheter begränsas. Beräkningsalternativ 3 ger dessutom en signal om att det även
i pensionshänseende lönar sig att förvärvsarbeta. Andra remissinstanser har påtalat risken för spekulation vid utfyllnad till den individuella jämförelseinkomsten. Genom den möjlighet som t.ex. en egenföretagare har att höja sin pensionsgrundande inkomst för ett visst år genom exempelvis återföring av periodiseringsfond skulle, om detta görs året före ett barns födelse, utfallet enligt detta alternativ förbättras. Några remissinstanser har föreslagit olika metoder för att minska risken för sådana spekulationer. Metoderna går i huvudsak ut på att göra utfyllnadsinkomsten beroende av inkomsten under fler år än året före barnets födelse. Den föreslagna metoderna skulle visserligen till viss del begränsa möjligheten till manipulativa beteenden. Incitament till sådana beteenden skulle emellertid trots det finnas kvar i föräldraförsäkringen. Förändringar i syfte att minska risken för spekulation i nu beskrivna avseende bör därför i första hand avse reglerna för hur sådan ersättning skall beräknas för bl.a. egenföretagare. Det är vidare av vikt att inte ytterligare komplicera reglerna för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår, vilket en lösning för att komma till rätta med spekulationsmöjligheten skulle innebära. Mot bakgrund av vad som nu sagts och efter övervägande av övriga remissynpunkter beträffande beräkningsalternativen anser regeringen inte att de olika alternativen för beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår bör utformas på annat sätt än vad som fastslagits i de antagna riktlinjerna och som också föreslagits i Ds 1995:41.
Som ovan nämnts skall, enligt antagna riktlinjer, den individuella jämförelseinkomsten prisindexeras, dvs. för ettvart av de följande intjänandeåren räknas om med hänsyn till förändringar i prisbasbeloppet.
,AGR¥DET påpekar att detta är den enda situation i den permanenta regle-
ringen, dvs. den som avses gälla fr.o.m. år 2001, där prisbasbeloppet och inte inkomstbasbeloppet skall användas vid omräkning. Lagrådet förordar därför att omräkning i stället sker med inkomstbasbeloppet.
Som Lagrådet påpekat sker de flesta omräkningarna i det reformerade ålderspensionssystemet för framtiden med inkomstbasbeloppet. Att även räkna om jämförelseinkomsten med inkomstbasbeloppet riskerar emellertid att medföra en icke oväsentlig ökning av statens kostnader. Regeringen föreslår därför ingen förändring i detta hänseende jämfört med de antagna riktlinjerna.
Enligt de antagna riktlinjerna skall det enhetliga belopp som enligt alternativ 3 skall tillgodoräknas den försäkrade från och med de reformerade intjänandereglernas ikraftträdande motsvara ett basbelopp som räknas upp i paritet med den allmänna inkomstutvecklingen. Enligt vad vi föreslår i avsnitt 6.4 skall ett sådant basbelopp – inkomstbasbeloppet – införas fr.o.m. år 2001, dock att det för år 2001 skall motsvara det förhöjda prisbasbeloppet och att det skall räknas upp i takt med den allmänna inkomstutvecklingen först fr.o.m. årsskiftet 2001/2002. Under en övergångstid, åren 1999 och 2000, kan således det enhetliga beloppet inte motsvaras av ett inkomstbasbelopp. För dessa år bör det enhetliga beloppet i stället motsvara det förhöjda prisbasbeloppet.
Regeringen föreslår således att det belopp som avses i beräkningsalternativ 3 skall motsvara det inkomstbasbelopp som föreslås infört fr.o.m. år 2001. Under en övergångstid – åren 1999 och 2000 – föreslår vi att beloppet skall motsvara det förhöjda prisbasbeloppet.
Såvitt avser utfyllnad till individuell respektive generell jämföresleinkomst har i de antagna riktlinjerna inte närmare preciserats hur den inkomst som skall fyllas ut – utfyllnadsinkomsten – skall beräknas.
Regeringen föreslår, i likhet med förslaget i Ds 1995:41, att i utfyllnadsinkomsten skall ingå inte bara de faktiska pensionsgrundande inkomster som den försäkrade kan ha uppburit det aktuella barnåret, utan också de eventuella pensionsgrundande belopp som den försäkrade för samma år har fått tillgodoräkna sig. Skälet är att den försäkrade i många fall närmast skulle bli överkompenserad i pensionshänseende om inte också övriga pensionsgrundande belopp räknades in i utfyllnadsinkomsten.
(¤NSYNSTAGANDE TILL VISSA INKOMSTER SOM INTE ¤R PENSIONSGRUNDANDE I Sverige
Som framgått av avsnitt 7 skall den som lämnar Sverige för längst ett år fortfarande anses bosatt i Sverige och därigenom fortsatt försäkrad för inkomstgrundad ålderspension här. (Den som arbetar i ett annat EU- eller EES-land omfattas dock som regel endast av försäkringen i det landet). Den som befinner sig i en sådan situation och har vårdnad om och bor tillsammans med barn under fyra års ålder kan således tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår i Sverige. Om en sådan person under utlandsvistelsen arbetar för en utländsk arbetsgivare är emellertid arbetsinkomsterna som regel inte skattepliktiga eller pensionsgrundande i Sverige. Det innebär att den försäkrade skulle kunna komma att tillgodoräknas ett alltför högt pensionsgrundande belopp för barnår. Även om det långt ifrån alltid är så att utlandsinkomsten grundar pensionsrätt i det aktuella landet, kan det inte anses rimligt att personen tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår utan beaktande av utlandsinkomsten.
Regeringen föreslår därför att även ersättning, i annan form än pension, på grund av arbete (anställning, uppdrag eller verksamhet som egenföretagare) utomlands som inte är pensionsgrundande i Sverige skall räknas in i utfyllnadsinkomsten vid beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår. Regeringen föreslår också att det pensionsgrundande beloppet enligt beräkningsalternativen 1 och 3, för den som haft inkomst av detta slag, skall minskas eller bortfalla helt i den mån beloppet helt eller delvis skulle ha hamnat ovanför intjänandetaket om utlandsinkomsten varit pensionsgrundande i Sverige. (Såvitt gäller beräkningsalternativ 1 kan denna situation uppkomma endast om prisbasbeloppet ökar snabbare än inkomstbasbeloppet.)
Pensionsgrundande belopp för barnår bör – som utvecklas närmare i det följande – i allt väsentligt tillgodoräknas med automatik och det bör således inte krävas någon form av ansökan från den enskilde. En fråga i sammanhanget är därför hur försäkringskassan – som enligt vad som föreslås i avsnitt 13.3 är den beslutsfattande myndigheten – skall kunna få kännedom om utlandsinkomster av nu diskuterat slag. Det skall därvid hållas i minnet att det regelmässigt kan antas att det inte ligger i den enskildes intresse att inkomsten beaktas vid beräkningen av det pensionsgrundande beloppet för barnår.
Inkomst som förvärvats vid arbete utomlands för en utländsk arbetsgivare är som regel inte skattepliktig i Sverige. Den enskilde är i vissa fall ändå skyldig att, som en upplysning, ange inkomsten i sin självdeklaration men så är inte alltid fallet. Någon kontrolluppgift från arbetsgivare eller liknande som gör det möjligt för skattemyndigheten att kontrollera att uppgift lämnas i deklarationen finns inte heller i dessa fall.
Det kan från kostnadssynpunkt knappast komma i fråga att införa en rutin där skattemyndigheten aviserar de utlandsinkomster som myndigheten fått kännedom om. I samma riktning talar den omständigheten att endast ett fåtal av de personer som har sådana inkomster kommer att vara aktuella för pensionsgrundande belopp för barnår. Regeringen föreslår i stället att en försäkrad, som för det aktuella året själva uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår – eller som skall tillgodoräknas sådan rätt på grund av överlåtelse från annan försäkrad – skall vara skyldig att anmäla utlandsinkomster direkt till försäkringskassan.
Från remissinstanserna har framförts kritik mot förslaget att utländska inkomster skall beaktas just med hänsyn till de kontrollsvårigheter som berörts ovan. Även om det kan uppstå svårigheter såvitt avser möjligheten att kontrollera att bestämmelsen efterlevs, anser regeringen att de principiella skälen för att även utländska inkomster skall beaktas väger tyngre. De framförda remissynpunkterna bör därför inte leda till något annat förslag än det som lämnades i Ds 1995:41. I enlighet med vad bl.a. Kammarrätten i Stockholm föreslagit föreslår vi att om ett pensionsgrundande belopp för barnår för ett visst år felaktigt fastställts utan hänsyn till utländska inkomster skall detta kunna korrigeras utan begränsning i tiden (se avsnitt 27). Om förhållandena klarläggs först t.ex. vid pensioneringen eller senare kan den tidigare fastställda pensionsrätten för det aktuella året alltså korrigeras. En erinran om skyldigheten att anmäla sådana inkomster bör finnas på underrättelsen avseende beslut om pensionsgrundande belopp för barnår.
Motsvarande situation som den som nu behandlats kan uppkomma för en försäkrad som är bosatt i Sverige och som är anställd vid utländsk beskickning eller lönat konsulat här i landet eller hos arbetsgivare som är knuten till sådan beskickning eller sådant konsulat (gäller inte den diplomatiska personalen). De inkomster som den anställde uppbär för sådant arbete kommer nämligen – såvida inte en förbindelse motsvarande dagens ATP-förbindelse tecknats – inte att vara pensionsgrundande i Sverige. Regeringen föreslår därför att nu nämnda inkomster vid beräkningen av det pensionsgrundande beloppet för barnår skall behandlas på samma sätt som ovan redovisade inkomster av förvärvsarbete i utlandet samt att den försäkrade skall vara skyldig att anmäla inkomsterna till försäkringskassan.
.¤RMARE OM BER¤KNINGEN AV J¤MF¶RELSEINKOMSTERNA
Det har i de antagna riktlinjerna för pensionsreformen inte närmare preciserats hur den nivå till vilken den försäkrades pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp skall fyllas ut (jämförelseinkomsterna) skall beräknas. Det gäller såväl alternativet med utfyllnad
till den egna pensionsgrundande inkomsten året före barnets födelse (den individuella jämförelseinkomsten) som alternativet med utfyllnad till 75 % av genomsnittsinkomsten (den generella jämförelseinkomsten).
Det kan härvid anläggas två synsätt. Å ena sidan kan hävdas att jämförelseinkomsterna skall beräknas på ett sådant sätt att de avspeglar värdet av samtliga faktiska och fiktiva inkomster som kommer att grunda pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Å andra sidan kan göras gällande att jämförelseinkomsterna skall beräknas så att de avspeglar endast värdet av faktiska pensionsgrundande förvärvsinkomster.
Pensionsgrundande belopp för barnår skall främst ha till syfte att kompensera de grupper som har lägre förvärvsinkomster på grund av att de ändrar sitt arbetsutbud under sina barns första levnadsår. Det finns ett direkt samband mellan en försäkrads arbetsutbud och nivån på dennes faktiska förvärvsinkomster. Däremot finns det inte något motsvarande samband mellan arbetsutbud och eventuella fiktiva inkomster. Mot bakgrund härav ter det sig mest rimligt att utgå från att pensionsgrundande belopp för barnår bör kompensera för de lägre faktiska förvärvsinkomster som blir följden av ett lägre arbetsutbud under de år då barnen är små. Regeringen anser inte, som någon remissinstans föreslagit, att om den generella jämförelseinkomsten enbart grundas på de pensionsgrundande förvärvsinkomsterna alltså exkluderat socialförsäkringsersättningarna skulle kompensationen vara jämnare och mer anpassad till svängningarna på arbetsmarknaden. Det torde dessutom inte finnas något administrativt acceptabelt sätt att särskilja inkomstslagen. Detta innebär att såväl den generella som den individuella jämförelseinkomsten bör beräknas på ett sådant sätt att den avspeglar värdet av samtliga pensionsgrundande inkomster men inte av övriga pensionsgrundande belopp.
Vid beräkningen av den individuella jämförelseinkomsten bör dock göras ett undantag från den föreslagna regeln. För att försäkrade som uppbär förtidspension enligt 13 kap. 2 § AFL (förtidspension beräknad på grundval av s.k. antagandepoäng) inte skall behandlas på annat sätt än förvärvsaktiva i detta hänseende bör även det särskilda pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst som, enligt vad som föreslås i avsnitt 9, skall beräknas för sådana förtidspensionärer räknas in i den individuella jämförelseinkomsten. I avsnitt 9 behandlas frågan om beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår för förtidspensionärer mera utförligt.
Som kommer att framgå av avsnitt 13.5 föreslår vi att i det reformerade ålderspensionssystemet skall inkomst av annat förvärvsarbete i princip grunda pensionsrätt endast till den del som till året hänförliga avgifter till ålderspensionssystemet för sådan inkomst betalats inom föreskriven tid. Om en försäkrad tillgodoräknats pensionsrätt på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete men det senare visar sig att han eller hon inte betalat delar av avgifterna, måste pensionsrätten för det aktuella året räknas om. Utebliven avgiftsbetalning påverkar således storleken på den pensionsrätt som för året skall tillgodoräknas en försäkrad som har haft inkomst av annat förvärvsarbete. Däremot kommer den pensionsgrundande inkomst som fastställts för den försäkrade för det året inte att sättas ned på grund av den uteblivna avgiftsbetalningen.
Detta innebär att den individuella jämförelseinkomsten för en försäkrad som året före barnets födelse haft inkomst av annat förvärvsarbete skulle kunna komma att beräknas som om avgifterna för det året till fullo betalats, vilket i sin tur skulle medföra att det pensionsgrundande beloppet för barnår beräknat enligt alternativ 1 för de följande åren skulle kunna komma att bli högre än om hänsyn skulle tas till i vilken omfattning avgifterna betalats. En sådan konsekvens kan, mot bakgrund av att det är staten som skall betala avgifter på pensionsgrundande belopp för barnår, inte anses acceptabel.
Regeringen föreslår därför att det, vid beräkning av den individuella jämföresleinkomsten skall bortses från pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete för året före barnets födelse till den del den försäkrade inte inom föreskriven tid betalat den till det året hänförliga ålderspensionsavgiften och den allmänna pensionsavgiften för de inkomsterna.
Regeringen föreslår således att det vid utfyllnad till den individuella jämförelseinkomsten skall ske en utfyllnad till en nivå som motsvarar summan av den fastställda pensionsgrundande inkomsten för den försäkrade året före barnets födelse och, i förekommande fall, det pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst som för samma år kan ha fastställts för den försäkrade. I enligt med vad som ovan föreslagits, skall därvid i vissa fall bortses från delar av pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete. Genom detta beräkningsalternativ garanteras den försäkrade en pensionsrätt i princip motsvarande den som beräknats på hans eller hennes faktiska inkomster året före barnets födelse.
Regeringen föreslår vidare att det vid fastställandet av den generella jämförelseinkomsten, dvs. genomsnittsinkomsten för samtliga försäkrade, skall tas hänsyn endast till pensionsgrundande inkomster – och således inte till andra pensionsgrundande belopp – som tillgodoräknats de försäkrade under ett aktuellt år. Vidare föreslås att endast försäkrade som under det aktuella året inte uppnått 65 års ålder därvid skall medräknas. Om även försäkrade högre upp i åldrarna skulle räknas med, torde den generella jämförelseinkomsten bli lägre än med den här föreslagna ordningen. Vid bestämmandet av den generella jämförelseinkomsten skall sålunda totalsumman av de pensionsgrundande inkomsterna som för ett visst år fastställts för försäkrade som under året inte uppnått 65 års ålder divideras med det totala antalet personer i dessa åldrar som under samma år haft sådana inkomster. Det pensionsgrundande beloppet enligt detta beräkningsalternativ utgörs av skillnaden mellan 75 % av den sålunda erhållna kvoten och den försäkrades utfyllnadsinkomst. Med detta alternativ garanteras den försäkrade en pensionsrätt som bygger på det faktiska inkomstläget bland samtliga försäkrade under 65 års ålder som förvärvsarbetar.
Såväl beträffande utfyllnad till individuell som generell jämförelseinkomst skall utfyllnad ske till upp till en viss pensionsgrundande inkomst. En följd härav är att endast inkomster upp till intjänandetaket beaktas i jämförelserna.
-ER ¤N ETT BARN I R¤TT ¥LDER
Som redovisats ovan förslås att en försäkrad som har två eller flera barn under fyra års ålder (i vissa fall fem års ålder) skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår till och med det år då det yngsta barnet fyller tre (eller fyra) år. Den försäkrade skall dock aldrig för samma tid tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår dubbelt eller flerfaldigt. Vid utfyllnad till den individuella jämförelseinkomsten föreslår vi att följande skall gälla, vilket är i enlighet med de av riksdagen antagna riktlinjerna.
Om ytterligare ett barn föds efter det att pensionsgrundande belopp för det första barnet tillgodoräknats för fyra år, bestäms den individuella jämförelseinkomsten för det andra barnet på nytt enligt de angivna principerna. Detta bör i princip också gälla för det fall att det andra barnet föds under ett år då det första barnet alltjämt ger rätt till pensionsgrundande belopp för barnår. Föräldern bör emellertid i det sistnämnda fallet under de sammanfallande barnåren få pensionsgrundande belopp för barnår beräknad på basis av antingen den individuella jämförelseinkomsten året före det första barnets födelse eller, om det är förmånligare, på grundval av den individuella jämförelseinkomsten året före det andra barnets födelse. När pensionsgrundande belopp för barnår har tillgodoräknats under fyra år, bör dock det pensionsgrundande beloppet enligt alternativ 1 för de därpå följande barnåren beräknas endast genom utfyllnad upp till den individuella jämförelseinkomsten året före det andra barnets födelse, eftersom det första barnet då inte längre berättigar föräldern till pensionsgrundande belopp för barnår.
11.6. Förvärvsvillkoret
2EGERINGENS F¶RSLAG: För att pensionsgrundande belopp för barnår
slutligt skall ge upphov till utbetalning av ålderspension skall krävas att det för den försäkrade under viss tid och i viss omfattning har fastställts pensionsgrundande inkomst. Med pensionsgrundande inkomst skall likställas pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst.
Det angivna villkoret – förvärvsvillkoret – skall vara uppfyllt genom att det för den försäkrade har fastställts en pensionsgrundande inkomst som för ettvart av fem år uppgår till minst två gånger ett visst belopp. Beloppet skall motsvara inkomstbasbeloppet. För år före år 2001 skall det dock motsvara det förhöjda prisbasbeloppet.
Vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt skall beaktas endast sådan pensionsgrundande inkomst som har legat till grund för pensionsrätt.
Vidare skall beaktas endast sådan pensionsgrundande inkomst som fastställs senast det år då den försäkrade fyllt 70 år.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG: Förslagen i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag. I promemorian föreslogs dock att förvärvsvillkoret skulle anses uppfyllt om det för den försäkrade fastställs en
pensionsgrundande inkomst som för ettvart av fem år uppgår till ett visst belopp eller som för ettvart av tre år uppgår till två gånger detta belopp. Något undantag för pensionsgrundande inkomst som inte legat till grund för pensionsrätt gjordes inte i Ds 1995:41.
2EMISSINSTANSERNA +AMMARR¤TTEN I 3TOCKHOLM har ifrågasatt om för-
värvsvillkoret är utformat så att den försäkrade genom att uppfylla de krav som uppställs kan anses ha tillräcklig anknytning till arbetslivet.
3!& och )NDUSTRIF¶RBUNDET har ansett att förvärvsvillkoret bör skärpas
betydligt genom att man exempelvis kräver en inkomst på två förhöjda prisbasbelopp under tio år. En möjlighet att genom relativt kort yrkesverksamhet i landet få åtnjuta pension som till stor del är subventionerad av staten skulle annars med en ökad internationalisering successivt öka trycket på systemet.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Som nämnts inledningsvis skall enligt
de antagna riktlinjerna för ålderspensionsreformen särskilda regler gälla för att pensionsgrundande belopp för barnår skall påverka den pension som faktiskt skall betalas ut till en försäkrad. Motsvarande skall gälla beträffande pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring.
Innebörden av de antagna riktlinjerna är att det för att pensionsgrundande belopp för barnår och plikttjänstgöring slutligt skall ge upphov till utbetalning av ålderspension skall krävas bl.a. att pensionsrätt motsvarande lägst ett visst belopp – i princippropositionen benämnt lönebasbelopp – har tillgodoräknats den försäkrade under åtminstone tre år. I Ds 1995:41 föreslås i stället att villkoret knyts endast till storleken av den pensionsgrundande inkomsten. Vidare används inte termen lönebasbelopp. Där föreslås i stället att ett inkomstbasbelopp – som i sak motsvarar vad som tidigare benämnts lönebasbeloppet – skall tillskapas. Som framgår av avsnitt 6.4 föreslår regeringen också att ett inkomstbelopp skall tillskapas för det reformerade ålderspensionssystemet fr.o.m. år 2001.
För uppfyllandet av det angivna villkoret – förvärvsvillkoret – skall enligt de antagna riktlinjerna tas i beaktande pensionsgrundande förvärvsinkomster, socialförsäkringsersättningar m.m. samt den ålderspensionsrätt som tillgodoräknas förtidspensionärer på grundval av antagandeinkomst. Pensionsgrundande belopp för bakomliggande inkomst, barnår och plikttjänstgöring samt pensionsrätt som förvärvats genom delning mellan makar skall däremot inte kunna påverka bedömningen av om förvärvsvillkoret har uppfyllts eller inte. Villkoret skall kunna uppfyllas före eller efter den tid för vilken pensionsgrundande belopp för barnår har tillgodoräknats. I det senare fallet blir pensionsrätterna latenta till dess villkoret har uppfyllts.
Med den i princippropositionen angivna utformningen av förvärvsvillkoret var det således av betydelse hur stor sammanlagd pensionsrätt som den pensionsberättigade hade tjänat in. Eftersom inte all pensionsrätt – utan endast pensionsrätt grundad på pensionsgrundande förvärvsinkomster m.m. – skulle tas med i bedömningen skulle i sådant fall krävas särregistrering av ett antal olika pensionsrätter.
Syftet med förvärvsvillkoret är att ställa krav på viss anknytning till arbetslivet för att pensionsgrundande belopp för barnår och plikttjänstgöring, som finansieras av allmänna skattemedel, skall ge upphov till
faktisk utbetalning av pension. Detta syfte kan i lika hög grad uppnås genom att, i stället för att låta förvärvsvillkoret vara beroende av att pensionsrätt till ett visst belopp intjänats, kräva endast att den pensionsgrundande inkomsten och i förekommande fall pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst har uppgått till ett visst lägsta belopp under ett visst antal år. Mot denna bakgrund förslogs i Ds 1995:41 att förvärvsvillkoret skulle utformas efter den nu nämnda principen. Genom att uppfyllandet av förvärvsvillkoret knöts enbart till storleken av de pensionsgrundande inkomsterna och eventuella pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst, men inte till pensionsrätten, skulle inte heller arvsvinster som tilldelats den enskilde – och som således inneburit en ökning av pensionsrätten – komma att inverka på bedömningen. Även detta var en önskvärd konsekvens, eftersom arvsvinsternas storlek inte utgör något mått på en persons anknytning till förvärvslivet.
Enligt regeringens uppfattning bör förvärvsvillkoret utformas enligt den princip som angetts i departementspromemorian, innebärande att villkoret knyts enbart till storleken av den försäkrades pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp för antagandeinkomster. Principen som sådan har heller inte mött någon kritik bland remissinstanserna.
,AGR¥DET konstaterar i sitt yttrande att underlåten avgiftsbetalning en-
ligt förslaget kan påverka beräkningen av pensionsrätten och pensionsgrundande belopp för barnår. För att uppnå det s.k. förvärvsvillkoret räcker det emellertid att pensionsgrundande inkomst har fastställts för vart och ett av minst fem år med inkomster som uppgått till lägst två inkomstbasbelopp. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst tas inte hänsyn till om avgifter för inkomsten har betalats eller inte. Lagrådet påpekar att följden kan bli att en person får pensionsgrundande inkomst fastställd trots att han eller hon inte har betalat sina avgifter och att denna pensionsgrundande inkomst sedan kan användas för att uppfylla förvärvsvillkoret.
Den konsekvens som Lagrådet påpekar kan inte anses önskvärd. För att situationen inte skall inträffa bör förvärvsvillkoret modifieras. Regeringen föreslår därför att endast sådan pensionsgrundande inkomst som har legat till grund för pensionsrätt skall beaktas vid bedömningen huruvida förvärvsvillkoret är uppfyllt.
En annan fråga är om de inkomstgränser som föreslagits i Ds 1995:41 innebär att kravet på anknytning till arbetslivet kan anses tillfredsställande uppfyllt. Enligt förslaget där skulle det för den pensionsberättigade ha fastställts pensionsgrundande inkomst – varmed likställs pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst – som för ettvart av fem år uppgår till minst ett förhöjt prisbasbelopp eller som för ettvart av tre år uppgår till minst två gånger detta belopp.
Förslaget i Ds 1995:41 innebar alltså att det fanns två olika möjligheter för den enskilde att uppfylla förvärvsvillkoret. Det skulle kunna ske antingen genom intjänande av högre pensionsgrundande inkomster under en kortare tid eller genom en längre tids anknytning till förvärvslivet men med lägre inkomster. Den bedömning som årligen skulle göras av huruvida förvärvsvillkoret var uppfyllt eller inte skulle utgå från det för den enskilde mest förmånliga alternativet.
Under remissbehandlingen har framförts krav på att förvärvsvillkoret skulle skärpas väsentligt. Med det nuvarande förslaget skulle även personer som endast i mycket begränsad omfattning har varit yrkesverksamma i landet kunna vara berättigade till pensionsgrundande belopp för barnår. Enligt regeringens uppfattning bör målet vara att finna en rimligt avvägning mellan de försäkrades intresse av att få ett faktiskt pensionsutfall från pensionsgrundande belopp för barnår och statens intresse av att inte åsamkas kostnader som inte kan anses motiverade. Även administrativa hänsyn och informationshänsyn bör beaktas. Mot denna bakgrund anser regeringen att ett förvärvsvillkor som innebär krav på pensionsgrundande inkomster (samt pensionsgrundande belopp för antagandeinkomster) om två inkomstbasbelopp under minst fem år utgör en lämplig avvägning mellan de olika intressen som nu nämnts. Samtidigt innebär detta i viss mån en förenkling i förhållande till det tidigare föreslaget enligt vilket förvärvsvillkoret kunde uppfyllas på två olika sätt.
Regeringen föreslår således att förvärvsvillkoret skall anses uppfyllt om det för den försäkrade har fastställts en pensionsgrundande inkomst – eller pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst – motsvarande två inkomstbasbelopp under minst vart och ett av fem år. (För år före år 2001 avses två förhöjda prisbasbelopp).
För att uppfylla förvärvsvillkoret bör således krävas att det för den försäkrade har fastställts en pensionsgrundande inkomst i en viss omfattning och under viss tid. Även sådana pensionsgrundande inkomster som fastställts för förfluten tid bör därvid beaktas. Som redovisats ovan i avsnitt 7 är det endast den som är försäkrad för ålderspension som skall kunna tjäna in pensionsgrundande inkomst. I princip skall endast inkomster som tjänats in i Sverige kunna fastställas som pensionsgrundande inkomst och ligga till grund för uppfyllandet av förvärvsvillkoret. Genom Sveriges medlemskap EU och genom ikraftträdandet av EES-avtalet den 1 januari 1994 är Sverige emellertid bunden av vissa regler som avviker från vad som ovan anförts. Dessa andra regler finns, förutom i Romfördraget, bl.a. i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. I artikel 3 i förordningen behandlas den s.k. likabehandlingsprincipen innebärande att all diskriminering på grund av nationalitet är förbjuden. Således torde det inte kunna krävas viss tids vistelse i ett land innan rätt till en förmån inträder. I artikel 45 behandlas den s.k. sammanläggningsprincipen, innebärande bl.a. att en viss tids försäkring, arbete eller bosättning i en medlemsstat skall anses som om den ägt rum i en annan medlemsstat, om sådan kvalifikationstid är en förutsättning för rätt att erhålla en viss förmån i den sistnämnda staten. En grundläggande förutsättning för sammanläggningsprincipens tillämpning är att det finns i vart fall någon försäkringstid eller dylikt i landet att lägga samman med tid i ett annat medlemsland.
Till följd av dessa bestämmelser torde ett krav att en person, som omfattas av förordningen 1408/71 och som tillgodoräknats pensionsgrundande belopp för barnår eller plikttjänstgöring, skall ha en fastställd pensionsgrundande inkomst motsvarande två förhöjda prisbasbelopp (inkomstbasbelopp) under i vart fall fem år inte kunna upprätthållas. För
en person som omfattas av förordningen 1408/71 torde även få godtas att förvärvsvillkoret uppfylls genom försäkring som anställd eller egen företagare i ett annat EU- eller EES-land. För att klargöra hur förvärvsvillkoret bör tillämpas beträffande arbetstagare som omfattas av förordningen 1408/71 avser regeringen att föreslå att kommissionen lägger fram ett förslag till rådet att ett tillägg görs till bilaga VI till förordningen. Av detta tillägg bör framgå att förvärvsvillkoret är en beräkningsregel för att tillgodoräknad pensionsrätt för barnår och plikttjänstgöring skall ge rätt till pension.
Detta innebär att för en person som i övrigt uppfyller kraven för att vara berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår, skall förvärvsvillkoret anses uppfyllt genom arbete i andra EU- eller EES-länder. En förutsättning härför bör emellertid vara att det för den pensionsberättigade för i vart fall ett år fastställts en pensionsgrundande inkomst i Sverige som uppgått till minst två inkomstbasbelopp.
Som ovan föreslagits bör det, för att förvärvsvillkoret skall vara uppfyllt, krävas att det för den försäkrade fastställts en pensionsgrundande inkomst om minst två inkomstbasbelopp under minst fem år. Även för den som hävdar sammanläggning med i utlandet intjänad inkomst skulle kunna ställas samma krav. Emellertid är den inkomst som förvärvats utomlands av utländsk arbetsgivare i regel inte skattepliktig i Sverige och därför saknas kontrolluppgift eller liknande som gör det möjligt för skattemyndigheten att kontrollera uppgiften. Av samma skäl som anförts i avsnitt 11.5 är det inte heller möjligt att skattemyndigheten aviserar de utländska inkomster som myndigheten får kännedom om. I stället skulle kunna krävas att den som begär sammanläggning också skall anmäla detta till försäkringskassan och visa att han haft sådan inkomst som berättigar honom till sammanläggning för att på så sätt uppfylla förvärvsvillkoret. Emellertid finns inte i alla EU- eller EES-länder några centrala register med uppgifter om intjänad förvärvsinkomst utan i regel registreras endast att personen är eller har varit försäkrad i landets ålderspensionssystem. Regeringen anser därför att om den pensionsberättigade visar att han eller hon är eller har varit försäkrad i ett obligatoriskt ålderspensionssystem på grund av arbete i annat EU- eller EES-land bör det vara tillräckligt för att en sammanläggning med den i Sverige fastställda pensionsgrundande inkomsten skall få ske. Om personen i fråga har minst ett år med pensionsgrundande inkomst motsvarande två inkomstbasbelopp och minst fyra års försäkringstid i annat EU- eller EESland skall förvärvsvillkoret anses uppfyllt. Den pensionsberättigade skall då fullt ut vara berättigad till pension för pensionsgrundande belopp för barnår.
Sammanfattningsvis anser regeringen att den som i Sverige fått fastställt en pensionsgrundande inkomst om ett visst lägsta belopp för minst ett år före det att barnet föddes och är eller har varit försäkrad som anställd eller egenföretagare i ett obligatoriskt ålderspensionssystem i ett EU/EES-land under minst fyra år skall var berättigad till pension på pensionsgrundande belopp för barnår. Regeringen avser att verka för att denna lösning accepteras av övriga länder och förs in i bilaga VI till förordningen (EEG) 1408/71.
Som angetts ovan föreslås att förvärvsvillkoret skall kunna uppfyllas såväl före som efter det år för vilket pensionsgrundande belopp för barnår har tillgodoräknats. Därvid bör beaktas även pensionsgrundande inkomst som fastställts för år före lagstiftningens ikraftträdande år 1999. I det reformerade pensionssystemet skall enligt förslaget pensionsgrundande inkomst beräknas fr.o.m. år 1960. Beräkningen föreslås ske utifrån de pensionspoäng för tilläggspension som finns registrerade. Därmed innefattas i förekommande fall pensionspoäng som härrör från en förtidspensionärs antagandepoäng. Hur pensionsgrundande inkomst för år före år 1999 skall beräknas kommer att utvecklas i avsnitt 15.5.
I de antagna riktlinjerna för ålderspensionsreformen har inte uppställts någon gräns, relaterad till den försäkrades ålder eller till tidpunkten för uttag av ålderspension, när förvärvsvillkoret senast måste vara uppfyllt. Villkoret skulle därmed – eftersom pensionsgrundande inkomst kan fastställas hur högt upp i åren som helst – kunna bli uppfyllt ända fram till dess den försäkrade avlider. Uttryckt på annat sätt kan en person följas av latenta pensionsgrundande belopp för barnår (eller plikttjänstgöring) under en mycket lång tid och även efter ålderspensioneringen.
Då det inte kan anses vara en rimlig ordning att latenta pensionsgrundande belopp på detta sätt skall kunna följa den försäkrade långt efter pensioneringstillfället, bör en övre åldersgräns för uppfyllandet av förvärvsvillkoret uppställas.
Regeringen föreslår därför att det vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt eller inte, skall beaktas endast sådan pensionsgrundande inkomst som fastställts senast det år då den försäkrade fyller 70 år. Pensionsgrundande inkomst som fastställs senare skall inte i något fall medräknas, vare sig den är hänförlig till tid före eller efter det året. Uppgifter om den latenta pensionsrätten behöver därför inte längre sparas efter det året då den försäkrade har fyllt 70 år.
Innebörden av förslaget blir således att villkoret aldrig kan uppfyllas senare än det år då den försäkrade fyller 70 år (genom förvärvsarbete det år personen i fråga fyller 69 år). Däremot bör en sänkning av den pensionsgrundande inkomsten – exempelvis efter ett överklagande – för år före det år den pensionsberättigade fyller 70 som sker senare kunna medföra att den som tidigare ansetts ha uppfyllt förvärvsvillkoret inte längre skall anses ha uppfyllt detta.
Av skäl som kommer att utvecklas närmare i avsnitt 13.2 föreslås nu att pensionsgrundande belopp för barnår och plikttjänstgöring skall tillgodoräknas uteslutande i fördelningssystemet fram till dess att förvärvsvillkoret är uppfyllt. Även om villkoret uppfylls senare bör inte den pensionsrätt som tillgodoräknats i fördelningssystemet överföras till premiepensionssystemet.
Att förvärvsvillkoret uppfylls kan sägas innebära att pensionsrätt som tillgodoräknats på grundval av pensionsgrundande belopp för barnår eller plikttjänstgöring blir en del av den pensionsbehållning på vilken pension skall till fullo beräknas. Om villkoret uppfylls först sedan pension börjat uppbäras uppkommer frågan om detta skall föranleda retroaktiv höjning av pensionen. Som framgår av avsnitt 18.1 föreslår regeringen att så inte skall ske.
11.7. Administration
I avsnitt 13 lämnas en översiktlig redogörelse för hur pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp bör beräknas och hur pensionsrätt bör fastställas i det reformerade ålderspensionssystemet. Där föreslås att beslut om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår skall fattas sedan skattemyndigheten fattat beslut om pensionsgrundande inkomst. Besluten om pensionsgrundande belopp för barnår kommer att kunna fattas tidigast under slutet av året efter intjänandeåret. I samma avsnitt föreslås att dessa beslut skall fattas av den allmänna försäkringskassan.
Tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår bör inte förutsätta någon ansökan från den försäkrade utan detta bör i de allra flesta fall ske med ledning av tillgängliga folkbokföringsuppgifter m.m. som finns registrerade. Beslut torde i stor utsträckning ske genom automatisk databehandling. Den försäkrade bör dock genom en anmälan eller en ansökan kunna påverka innehållet i besluten på olika sätt. T.ex. bör, som beskrivits i det föregående, två föräldrar själva kunna avgöra vem av dem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
Som framgått tidigare kan personer som förvärvsarbetar i Sverige till följd av reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71 vara berättigade till pensionsgrundande belopp för barnår trots att de inte är bosatta här. Eftersom dessa personer inte är folkbokförda här i landet kommer de inte att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår med automatik. I fall av detta slag får därför krävas att de hos den försäkringskassa där de skall vara inskrivna begär att sådant pensionsgrundande belopp tillgodoräknas dem. Till ledning för bedömningen av om rätt till pensionsgrundande belopp för barnår föreligger torde det vara lämpligt att försäkringskassan i dessa fall begär att den försäkrade företer bevis om att han eller hon är vårdnadshavare för och bor tillsammans med barn i aktuell ålder, t.ex. i form av intyg från hemlandets folkbokförings- eller socialförsäkringsmyndighet. Därvid bör den anses vara vårdnadshavare för ett barn som enligt hemlandets lagstiftning anses som vårdnadshavare (eller motsvarande) för barnet.
Det generella förfaringssättet för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår kommer i princip att ske i tre steg. Först konstateras vilka personer som i och för sig uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Eftersom endast en av två föräldrar skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för samma tid, måste därefter fastställas vilka personer som faktiskt skall tillgodoräknas sådan rätt. Därvid skall beaktas eventuella anmälningar om vem av två berättigade föräldrar som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår samt eventuell överlåtelse av rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp. Slutligen beräknas det pensionsgrundande beloppet för dem som faktiskt skall tillgodoräknas beloppet för det aktuella året.
Försäkringskassornas beslutsunderlag kommer – med undantag för de fall då den som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår inte är folkbokförd i Sverige – i allt väsentligt att kunna sammanställas genom ADB-bearbetningar. Hos Riksförsäkringsverket kommer att in-
rättas nya register (se även avsnitt 27.9) för bl.a. de uppgifter som behövs för besluten om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår. Från folkbokföringsregistren aviseras nödvändiga folkbokföringsuppgifter. Uppgifterna bearbetas i Riksförsäkringsverkets register i syfte att fastställa vilka personer som faktiskt skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Från skattemyndigheten inhämtas därefter uppgift om den pensionsgrundande inkomst som fastställts för varje berättigad person. Den person för vilken hänsyn skall tas till utländsk inkomst såväl vid bestämmandet av vilken inkomst som skall räknas in i utfyllnadsinkomsten enligt beräkningsalternativ 1 och 2 (se avsnitt 11.5) som vid bedömningen av vilken av föräldrarna som har lägst pensionsunderlag (se avsnitt 11.3), skall anmäla detta till försäkringskassan. Därefter beräknas de olika pensionsgrundande beloppen, bl.a. det pensionsgrundande beloppet för barnår.
Hänvisningar till S11-7
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 11.1
12. Pensionsrätt för studier
2EGERINGENS BED¶MNING Pensionsrätt för studier med studiemedel
skall kunna tillgodoräknas inom ramen för det reformerade ålderspensionssystemet fr.o.m. år 1995. Frågan om den närmare utformningen av pensionsrätt för studier med studiemedel bör dock behandlas i samband med beredningen av reformeringen av studiestödssystemet.
0ROMEMORIORNAS F¶RSLAG Regeringens bedömning överensstämmer
med förslagen i Ds 1995:41 och Ds 1997:67.
2EMISSINSTANSERNA &¶RS¤KRINGSKASSEF¶RBUNDET har ingen erinran mot
bedömningen.
2IKSG¤LDSKONTORET anför att pensionsrätt för studier måste
finansieras inom det generella studiestödssystemet och att kostnaderna bör täckas genom i första hand en sänkning av studiebidraget.
3VENSKA
!RBETSGIVAREF¶RENINGEN och 3VERIGES )NDUSTRIF¶RBUND har ansett att kost-
nadsnivån i pensionssystemet är alltför hög och har därför avvisat förslaget om pensionsrätt för studier.
(¶GSKOLEVERKET har inga synpunkter på
systemets tekniska utformning så länge hänsyn tas till de högskolestuderandes villkor samt avvägningen mellan de resurser som satsas på själva högskolestudierna och pensionsrätt för studier sker med hänsynstagande till effekterna på rekryteringen till högskolestudier och till vikten av att motverka en social snedrekrytering till högre utbildning.
5NGDOMSSTYRELSEN delar det principiella ställningstagandet beträffande
pensionsrätt för studier men understryker att det är viktigt att pensionsrätt för studier utgör ett reellt tillskott för den enskilde.
#ENTRALA
STUDIEST¶DSN¤MNDEN accepterar att pensionsrätt för studier skall grundas
på utbetalt studiebidrag men anför att bidraget inte skall vara beskattat samt att pensionsrätt – i enlighet med Studiestödsutredningens förslag – bör tillgodoräknas genom att pensionsavgift tas ut på ett obeskattat studiebidrag. Flera remissinstanser anser att de föreslagna nivåerna för pensionsrätt för studier är för låga.
3VERIGES AKADEMIKERS CENTRAL
ORGANISATION 3!#/	 anser att högskolestudier, inklusive doktorand-
studier och stipendiefinansierad forskningstid, i pensionshänseende skall likställas med utfört arbete och kompenseras med 75
 av
genomsnittsinkomsten för alla försäkrade. Enligt SACO skall detta även gälla retroaktivt från år 1960. Även
5PPSALA STUDENTK¥R förespråkar att
pensionsrätt för studier tillgodoräknas på denna nivå samt avstyrker att pensionsrätten sammankopplas med studiemedelssystemet.
4J¤NSTE
M¤NNENS CENTRALORGANISATION 4#/	 anser att pensionsrätt för studier bör
motsvara minst 50
 av genomsnittsinkomsten och ges även för studier
före år 1995. TCO ifrågasätter vidare kopplingen till bidragsdelen i studiemedelssystemet och förordar i stället ett fiktivt belopp som tillgodoräknas vid sådan utbildning som är studiemedelsberättigande.
3VERIGES F¶RENADE STUDENTK¥RER anser att studier skall i pen-
sionshänseende likställas med plikttjänstgöring och således grunda pensionsrätt med ett pensionsgrundande belopp motsvarande 50
 av
genomsnittsinkomsten samt att även deltidsstudier skall ge pensionsrätt.
3TOCKHOLMS UNIVERSITETS STUDENTK¥R anser att pensionsrätt för studier skall
tillgodoräknas med motsvarande konstruktion som vid pensionsrätt för barnår samt att pensionsrätt skall tillgodoräknas åtminstone från år 1964, då studiemedelssystemet infördes. Även
#IVILEKONOMERNA anser att pen-
sionsrätt för studier skall tillgodoräknas med motsvarande konstruktion som vid pensionsrätt för barnår även för förfluten tid.
3VERIGES PENSION¤
RERS RIKSF¶RBUND anser att de regler som föreslås för barnår i tillämpliga
delar skall gälla även för studier och för plikttjänstgöring. För förfluten tid skall lika lång tid beräknas för alla.
Flertalet av ovan redovisade remissinstanser har yttrat sig såväl när förslaget presenterades i Ds 1995:41 som när det presenterades i Ds 1997:67. I sådana fall har de senaste remissynpunkterna redovisats här.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS BED¶MNING Pensionsarbetsgruppen föreslog i
sitt betänkande att pensionsrätt för studier skulle kunna tillgodoräknas vid studier på högskolenivå eller liknande. Arbetsgruppen fann att en lösning borde sökas inom ramen för studiemedelssystemet. Den tekniska konstruktion som presenterades var att studiebidraget inom studiemedelssystemet skulle bli pensionsgrundande. För att åstadkomma detta skulle studiebidraget göras skattepliktigt samt höjas och avpassas så att den studerandes disponibla inkomst inte skulle sänkas på grund av den beskattning eller det uttag av egenavgifter som skulle ske. Ålderspensionsavgift skulle erläggas till hälften i form av egenavgift och till hälften i form av avgiftsbetalning av staten.
I de riktlinjer som föreslogs och antogs av riksdagen slogs fast att pensionsrätt för framtiden skall kunna tillgodoräknas för studier med studiemedel fr.o.m. år 1995 samt att ett beskattat studiebidrag innebar en rimlig nivå för tillgodoräknande av pensionsrätt för studier. Det instämdes vidare i arbetsgruppens bedömning att omläggningen av studiemedelssystemet skulle ske på ett sådant sätt att det genomsnittligt sett inte uppkommer vare sig ökade eller minskade skatteintäkter på de studerandes sidoinkomster, men man fann å andra sidan att det kunde vara förenat med betydande praktiska svårigheter att utforma studiemedelssystemet så att sådana konsekvenser undviks. Med hänsyn härtill ansågs att den närmare tekniska utformningen av pensionsrätt för studier borde beredas vidare.
Regeringen tillsatte därefter en utredning för översyn av studiestödssystemet. Utredningen, som antog namnet Studiestödsutredningen, hade enligt direktiven (dir. 1994:148) till uppgift att bl.a. med utgångspunkten att studiebidrag inom studiemedelssystemet skulle skattläggas, föreslå en procentsats för uppräkning av bidraget.
Under den fortsatta beredningen av pensionsreformen övervägdes en annan utformning av pensionsrätt för studier än det förslag Pensionsarbetsgruppen presenterade. I Ds 1995:41 omnämndes en lösning som tekniskt liknade det föreslagna systemet för pensionsrätt för plikttjänstgöring. En fiktiv inkomst, ett pensionsgrundande belopp, skulle beräknas för studerande med studiebidrag och därefter skulle pensionsrätt tillgodoräknas med ett belopp som motsvarar 18,5
 av det pensionsgrun-
dande beloppet. Detta skulle beräknas med utgångspunkt i varje enskilt utbetalat obeskattat studiebidrag, och skulle räknas upp schablonmässigt med en procentsats som beaktade uttag av kommunalskatt och eventuellt även ökande skatteuttag på inkomster vid sidan av studiebidraget. Staten skulle erlägga hela ålderspensionsavgiften. I avvaktan på resultatet av Studiestödsutredningens arbete lämnades dock inget förslag till teknisk lösning av pensionsrätt för studier med studiemedel i Ds 1995:41.
Studiestödsutredningen överlämnade i juni 1996 sitt betänkande Sammanhållet studiestöd (SOU 1996:90). Enligt utredningens förslag skall bl.a. nuvarande studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd (svux) och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa) ersättas av ett nytt, sammanhållet studiestöd med olika bidragsnivåer för olika studerandegrupper. Utredningen uttalade sig för att bidragen i det nya systemet skulle vara obeskattade men att en pensionsavgift skulle tas ut på det obeskattade studiebidraget. I enlighet med direktiven redovisade utredningen också nivåer för beskattat studiebidrag.
Utredningens förslag har ännu inte blivit föremål för lagstiftning. Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1997/98:1, utg. omr. 15) redovisat avsikter att återkomma med förslag till förändrade regler om studiestöd för genomförande år 2000.
Enligt de antagna riktlinjerna skall pensionsrätt för studier med studiemedel vara knuten till faktiskt utgående studiebidrag. Kopplingen mellan å ena sidan studiestödssystemet och å andra sidan den tekniska konstruktionen av pensionsrätt för studier är således stark. Det har även ansetts angeläget att beslut om eventuella förändringar av nivån för pensionsrätt för studier inte kan fattas isolerat från beslut om studiebidragets nivå. Det förefaller därför mindre lämpligt att nu lägga fram ett förslag om den tekniska konstruktionen av pensionsrätt för studier med studiemedel innan den planerade reformeringen av studiestödssystemet har kunnat genomföras.
Mot bakgrund av att regeringen avser att återkomma med ett förslag om förändrade regler för studiestöd med ikraftträdande år 2000, dvs. endast ett år efter det att det reformerade pensionssystemets regler träder i kraft, samt på grund av det nära samband som finns mellan studiestödsregleringen och den tekniska konstruktionen för pensionsrätt för studier med studiemedel, lägger regeringen således nu inga konkreta förslag om den tekniska utformningen av sådan pensionsrätt. Denna fråga bör i stäl-
let övervägas vidare under den fortsatta beredningen av Studiestödsutredningens förslag.
Det kan i detta sammanhang påpekas att regeringen föreslår att vissa former av utbildningsbidrag och vuxenstudiestöd – i likhet med vad som gäller inom nuvarande pensionssystem – skall vara pensionsgrundande i det reformerade ålderspensionssystemet (jfr avsnitt 8.1).
Att konkreta regler om pensionsrätt för studier som omfattas av studiemedelssystemet inte läggs fram här innebär emellertid att pensionsrätt för framtida sådana studier inte kan tillgodoräknas förrän fr.o.m. år 2000. Enligt de antagna riktlinjerna skall pensionsrätt för studier med studiemedel kunna tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Ett tillgodoräknande av pensionsrätt för sådana studier för tid innan Studiestödsutredningens förslag blivit föremål för lagstiftning, dvs. år 2000, måste grunda sig på en metod med en fiktiv inkomst, ett pensionsgrundande belopp. Som ovan nämnts skall pensionsrätt för studier med studiemedel vara knuten till faktiskt utgående studiebidrag och tillgodoräknas på en nivå motsvarande det under respektive år erhållna studiebidraget med justeringar för effekterna av en tänkt skattläggning. Det schablonbelopp som skulle behöva bestämmas för tillgodoräknande av pensionsrätt för förfluten tid bör beräknas på motsvarande sätt. Ett sådant belopp har utgångspunkt i det till den studerande för varje år faktiskt utbetalda studiebidraget. Denna modell förutsätter att Centrala studiestödsnämnden bevarar erforderliga uppgifter.
Vid bestämmandet av schablonbeloppets storlek måste en hypotetisk jämförelse göras med ett skattepliktigt studiebidrag och hänsyn härvid tas till kommunalskattesatserna. Vidare måste beaktas att sidoinkomster skulle ha blivit skattepliktiga i större utsträckning än med nuvarande system, vilket i sin tur beror på det skattepliktiga studiebidragets samspel med det allmänna grundavdraget vid taxeringen.
Inom Regeringskansliet har gjorts vissa beräkningar av vilken uppräkningsfaktor som borde användas. Beräkningarna har grundats på 1997 års uppgifter hämtade ur hushålls- och inkomstundersökningen för studerande med studiebidrag. Beräkningarna ger vid handen en uppräkning av utgående studiebidrag med hänsyn till gällande skatteregler skulle behöva ske med 38,5
.
Av ovan nämnda skäl lägger vi emellertid inte heller för förfluten tid nu något förslag om den tekniska konstruktionen av pensionsrätt för studier med studiemedel. Även denna fråga bör beredas ytterligare i samband med Studiestödsutredningens förslag. Vid utformningen av ett sådant förslag bör även närmare övervägas vilka villkor som i förekommande fall skall gälla för att ett pensionsgrundande belopp för studier skall kunna tillgodoräknas och senare ge upphov till faktiskt pensionsutfall.
Att konkreta förslag till regler för tillgodoräknande av pensionsrätt för studier som omfattas av studiemedelssystemet inte lämnas här kommer inte att få några praktiska konsekvenser. Pensionsrätt kommer ändå att kunna tillgodoräknas i enlighet med de av riksdagen antagna riktlinjerna.
13. Årlig pensionsrätt, m.m.
13.1. Fastställande av pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp
2EGERINGENS F¶RSLAG Pensionsgrundande inkomst och pensions-
grundande belopp skall fastställas tidigast fr.o.m. det år då den försäkrade fyller 16 år. Någon övre åldersgräns för fastställande av pensionsgrundande inkomst skall inte finnas. I formellt avseende skall det inte heller finnas någon övre åldersgräns för fastställande av pensionsgrundande belopp om inget annat följer av förutsättningarna för tillgodoräknande av beloppet.
För det år då den försäkrade avlider skall pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp inte fastställas. Om makar har anmält anslutning till ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension skall dock pensionsgrundande inkomst fastställas för den överförande maken även för det år då han eller hon – men inte maken eller makan – avlider.
Pensionsgrundande inkomst skall fastställas endast under förutsättning att den försäkrades inkomster av anställning och annat förvärvsarbete före avdrag för allmän pensionsavgift sammanlagt uppgår till minst 24 % av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Någon motsvarande begränsning skall inte finnas för fastställande av pensionsgrundande belopp.
Pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp skall fastställas endast i den mån dessa sammanlagt under året inte överstiger en viss nivå, det s.k. intjänandetaket. Intjänandetaket skall motsvara 7,5 inkomstbasbelopp. För åren 1999 och 2000 skall det dock motsvara 7,5 förhöjda prisbasbelopp. Om pensionsgrundande belopp tillsammans med den fastställda pensionsgrundande inkomsten skulle komma att överstiga intjänandetaket skall belopp från vilka det skall bortses avräknas i följande ordning:
1. pensionsgrundande belopp för barnår,
2. pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring,
3. pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst,
4. inkomst av annat förvärvsarbete,
5. inkomst av anställning.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslagen i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA 2IKSSKATTEVERKET anser att den nedre gränsen för
pensionsgrundande inkomst bör avse inkomsten före avdrag för de allmänna egenavgifterna.
3KATTEMYNDIGHETEN I '¶TEBORGS OCH "OHUS L¤N
menar att den för visst år överskjutande delen av inkomst över 7,5 basbelopp bör kunna tillgodoräknas de år inkomsten understiger 7,5 basbelopp.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Regeringen har i avsnitt 8 redovisat
förslag om vilka slag av inkomster som skall vara pensionsgrundande och om de särskilda villkor som skall gälla för att en försäkrad skall kunna
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp. För att pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp skall fastställas för den försäkrade föreslås därutöver, i enlighet med de antagna riktlinjerna för pensionsreformen, gälla vissa allmänna villkor. Det rör sig dels om åldersgränser, dels om beloppsgränser.
Regeringen föreslår i avsnitt 6.5 att basbeloppet fr.o.m. år 1999 skall benämnas prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp. Som tidigare har påpekats används de föreslagna benämningarna ibland även avseende tid före år 1999.
LDERSGR¤NSER MM
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för pensionsreformen skall rätt till pension i det reformerade systemet inte kunna tjänas in före det år då den försäkrade fyller 16 år. Med hänsyn härtill saknas anledning att för tid dessförinnan fastställa pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp för den försäkrade. I det lagförslag som nu läggs fram föreslås därför att varken pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp skall fastställas för år före det år då den försäkrade fyller 16 år. Detta stämmer överens med de regler för beräkning av pensionsgrundande inkomst som gäller i dagens ATP-system.
Förslaget till reformerat pensionssystem präglas av ett stort mått av flexibilitet när det gäller tidpunkten för pensionering. I enlighet med de antagna riktlinjerna föreslår vi att det – till skillnad från vad som gäller inom ATP-systemet – inte skall finnas någon övre åldersgräns för intjänande av pensionsrätt på grundval av förvärvsarbete. Enligt det förslag som nu läggs fram kan därför pensionsgrundande inkomst fastställas för en försäkrad även efter 64 års ålder och i princip hur högt upp i åldrarna som helst.
Eftersom vårt förslag innebär att någon övre åldersgräns för fastställande av pensionsgrundande inkomst inte skall finnas, kan i princip även socialförsäkringsförmåner grunda pensionsrätt efter 64 års ålder. Denna möjlighet begränsas dock i praktiken av att dessa förmåner vanligtvis inte kan utges efter det att den försäkrade uppnått en viss ålder.
För det år då den försäkrade avlider föreslogs i Ds 1995:41, i likhet med vad som gäller inom ATP-systemet, att pensionsgrundande inkomst inte skall fastställas. Under den fortsatta beredningen har frågan uppkommit om det finns skäl att, i en situation då makarna omfattas av den i avsnitt 14 föreslagna ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension, ompröva tidigare gjorda överväganden att pensionsrätt inte skall fastställas för det år då den försäkrade avlider.
Bakgrunden till att pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt hittills inte har föreslagits bli fastställda för det år då den försäkrade avlider är bl.a. att ett fastställande av pensionsrätt för dödsfallsåret inte har någon betydelse för individen. Inte heller för en efterlevande make har ett sådant fastställande någon nämnvärd betydelse i pensionshänseende. Omständigheterna är emellertid annorlunda när två makar är anslutna till ordningen om överföring av pensionsrätt för premiepension och den överförande maken avlider. I en sådan situation skall, som beskrivits ovan, hela den pensionsrätt för premiepension som
den överförande maken tjänar in under ett år föras över till den mottagande maken på grund av en bindande överenskommelse makarna emellan. Pensionsrätten för premiepension skall alltså tillgodoräknas någon annan än den som faktiskt har tjänat in den, nämligen den efterlevande maken. Till skillnad från vad som normalt gäller beträffande sådan pensionsrätt som tjänas in under dödsfallsåret har således den överförande makens pensionsrätt för premiepension i denna situation en faktisk betydelse för den efterlevande, mottagande, makens pensionsrätt och i förlängningen utgående pension. Det kan härvid röra sig om icke obetydliga belopp, särskilt om den överförande maken har haft relativt höga inkomster och avlider sent under året.
Med hänsyn härtill får det i denna speciella situation anses lämpligt att den mottagande maken skall kunna tillgodoräknas även den pensionsrätt som den överförande maken har tjänat in under dödsfallsåret. Ytterligare ett skäl för denna ståndpunkt är att överföringen grundar sig på en mellan makarna bindande överenskommelse som inte kan brytas – vare sig ensidigt eller av makarna gemensamt – med omedelbar verkan och som båda makarna har haft anledning att kunna inrätta sig efter.
Eftersom pensionsrätt för premiepension först fastställs för den överförande maken för att därefter överföras till den mottagande maken, måste pensionsrätt för premiepension fastställas för den överförande maken även för dödsfallsåret.
Mot denna bakgrund bör, om makar har anmält anslutning till ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension, pensionsrätt för premiepension fastställas för den överförande maken även för det år då denne avlider, vilket regeringen också föreslår i avsnitt 13.2. Det sagda innebär att det även för det år då den överförande maken avlider måste fastställas en pensionsgrundande inkomst för honom eller henne i nu angiven situation.
Regeringen föreslår alltså att det för den överförande maken skall fastställas pensionsgrundande inkomst även för det år då denne avlider, om makarna då omfattas av ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension samt under förutsättning att den mottagande maken inte har avlidit under samma år.
En särskild fråga är om även pensionsgrundande belopp för barnår, plikttjänstgöring och förtidspension skall fastställas i den här beskrivna situationen.
För att en försäkrad skall få tillgodoräknas pensionsgrundande belopp krävs att vissa förutsättningar är uppfyllda. För tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår krävs enligt vad som föreslås i avsnitt 11 bl.a. att en förälder under hela det aktuella året har varit bosatt i Sverige och har varit försäkrad för inkomstpension här. Av detta följer att en förälder som avlider under året aldrig kan uppfylla villkoren för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår. Att ändra villkoren endast på grund av att vissa makar som omfattas av reglerna om överföring av pensionsrätt för premiepension skall få pensionsrätt fastställd även för dödsfallsåret kan inte anses motiverat. Ofta är dessutom den efterlevande maken också förälder och kan som sådan själv tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
Det får anses vara en fördel att pensionsgrundande belopp i pensionsrättshänseende under dödsfallsåret behandlas på ett enhetligt sätt. Eftersom pensionsgrundande belopp för barnår enligt vad som beskrivits ovan inte kan tillgodoräknas i denna situation bör således inte heller andra pensionsgrundande belopp kunna grunda pensionsrätt. Beträffande pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring kan det dessutom förväntas röra sig endast om sällsynta undantagsfall då en gift totalförsvarspliktig, som omfattas av ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension och som överför sådan pensionsrätt, avlider under samma år som han eller hon har uppfyllt villkoren för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp. Härtill kommer att det för pensionsgrundande belopp skall betalas statlig ålderspensionsavgift men inte någon allmän pensionsavgift av den enskilde. Även på grund härav kan ifrågasättas om pensionsgrundande belopp skall grunda pensionsrätt under dödsfallsåret. Slutligen kan det inte helt uteslutas att det kan finnas en viss drivkraft för sådana personer som är berättigade till pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst att se till att omfattas av ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension för att därigenom komma i åtnjutande av möjligheten att även för dödsfallsåret kunna överföra pensionsrätt.
Sammanfattningsvis talar övervägande skäl för att pensionsgrundande belopp för den överförande maken under dödsfallsåret inte bör fastställas och pensionsrätten således grundas endast på den pensionsgrundande inkomsten, vilket regeringen således föreslår.
Inte heller när det gäller fastställande av pensionsgrundande belopp har i de antagna riktlinjerna ställts upp någon generell övre åldersgräns. Pensionsgrundande belopp för barnår skall dock, av skäl som angetts i avsnitt 11, inte kunna tillgodoräknas för år efter det år då den försäkrade fyller 64 år. I realiteten kommer det även i fråga om övriga pensionsgrundande belopp att finnas en övre åldersgräns, eftersom de förmåner som ligger till grund för beräkningen av dessa belopp inte kan utges efter viss ålder.
Inom ATP-systemet gäller att pensionsgrundande inkomst inte skall beräknas för år då den försäkrade under hela året har uppburit hel ålderspension. I princippropositionen uttalades det att någon sådan begränsning inte borde finnas i det reformerade pensionssystemet. En sådan begränsning skulle strida mot livsinkomstprincipen och motverka tanken att den enskilde i princip skall kunna fortsätta att arbeta och tjäna in pensionsrätt så länge han eller hon önskar. Regeringen instämmer i den tidigare gjorda bedömningen och anser att någon motsvarande regel inte bör finnas i det reformerade systemet.
"ELOPPSGR¤NSER
Inom dagens ATP-system gäller att inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande endast i den mån dessa under ett år sammanlagt överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Vid fastställande av pensionsgrundande inkomst görs således ett avdrag med ett förhöjt prisbasbelopp från den taxerade inkomsten för året.
Någon motsvarighet till det redovisade basbeloppsavdraget föreslås inte finnas i det reformerade pensionssystemet, utan pensionsrätt skall i princip kunna tjänas in från den första kronans inkomst varje år. Enligt de antagna riktlinjerna för pensionsreformen skulle det emellertid inte beräknas någon pensionsgrundande inkomst för den försäkrade, om summan av pensionsgrundande förvärvsinkomster och socialförsäkringsersättningar m.m. inte uppgick till minst 25 % av prisbasbeloppet. Skälet till detta var att den som hade inkomster understigande denna nivå inte var skyldig att avge självdeklaration och att det inte borde komma i fråga att inrätta ett särskilt taxeringsförfarande för att på grundval av kontrolluppgifter kunna fastställa pensionsgrundande inkomst såvitt gällde sådana begränsade inkomster.
Riksdagen har därefter beslutat (bet. 1994/95:SkU20, rskr. 1994/95:320) att sätta ned det allmänna grundavdraget från 25 % till 24 % av prisbasbeloppet. Som en följd härav har skyldigheten att avge självdeklaration ändrats till att avse den som har haft inkomster uppgående till minst 24 % av det för året fastställda prisbasbeloppet. I Ds 1995:41 föreslogs därför att den nivå under vilken pensionsgrundande inkomst inte skall fastställas skulle bestämmas till 24 % av basbeloppet. Regeringen instämmer i departementspromemorians förslag och föreslår alltså att pensionsgrundande inkomst skall fastställas endast om den försäkrades inkomst av anställning och annat förvärvsarbete sammanlagt uppgår till minst 24 % av prisbasbeloppet.
I avsnitt 8.2 har regeringen föreslagit att en allmän pensionsavgift som debiteras den försäkrades inkomster skall dras ifrån vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten. Som RSV har anfört bör den nedre gränsen för fastställande av pensionsgrundande inkomst avse inkomsterna före detta avdrag. I annat fall skulle allmän pensionsavgift kunna komma att påföras trots att pensionsgrundande inkomst inte har fastställts. Regeringen föreslår därför att pensionsgrundande inkomst skall fastställas endast om summan av de inkomster som är pensionsgrundande före avdrag för allmän pensionsavgift uppgår till minst 24 % av prisbasbeloppet enligt AFL, vilket motsvarar 8 736 kr år 1998.
Den föreslagna lösningen innebär således att den pensionsgrundande inkomsten kan understiga 24 % av prisbasbeloppet. Motsvarande situation kan uppkomma vid bristande avgiftsbetalning.
Den föreslagna regeln innebär inte heller att inkomster som ligger under 24 % av prisbasbeloppet aldrig kan bli pensionsgrundande utan att en tröskel måste passeras. Om detta väl sker, skall pensionsrätt tillgodoräknas för hela inkomsten, dvs. inkomsten är i sådant fall i sin helhet pensionsgrundande.
Det här behandlade gränsbeloppet, 24 % av prisbasbeloppet, gäller bara för fastställande av pensionsgrundande inkomst, dvs. inkomst härrörande från förvärvsarbete eller socialförsäkringsersättningar m.m. Något förslag om en motsvarande nedre beloppsgräns för pensionsgrundande belopp lämnar vi däremot inte.
4AK F¶R INTJ¤NANDE AV PENSIONSR¤TT
Inom dagens ATP-system gäller vid beräkning av pensionsgrundande inkomst att inkomster överstigande det s.k. förmånstaket om 7,5 prisbasbelopp enligt AFL inte skall beaktas. Inkomster som under ett år överstiger den nivån ger således inte något tillskott i pensionsrättshänseende.
Vid fastställandet av prisbasbeloppet fr.o.m. år 1995 gäller regler som innebär att förändringarna i det allmänna prisläget från ett år till ett annat beaktas endast till viss del. I 1998 års ekonomiska vårproposition föreslår regeringen emellertid förändringar med innebörden att basbeloppet skall återställas fullt ut fr.o.m. år 2000. Förmånstaket inom ATP fastställs dock för samtliga år med ledning av prisbasbeloppet sedan detta ökats på så sätt att förändringarna i det allmänna prisläget beaktas fullt ut, dvs. med ett förhöjt prisbasbelopp. Prisbasbeloppet för år 1998 är 36 400 kr medan det på det angivna sättet förhöjda prisbasbeloppet för samma år motsvarar ett belopp om 37 100 kr. Förmånstaket motsvaras således för år 1998 av ett belopp om 278 250 kr.
Enligt de antagna riktlinjerna för pensionsreformen skall det även i det reformerade ålderspensionssystemet finnas ett tak, ovanför vilket pensionsrätt inte skall kunna tjänas in. Detta tak, i det följande benämnt intjänandetak, kommer enligt riktlinjerna initialt att sammanfalla med förmånstaket inom ATP-systemet, dvs. summan av den enskildes pensionsgrundande inkomster skall högst kunna uppgå till 7,5 förhöjda prisbasbelopp. För följande år skall intjänandetaket emellertid inte längre följa prisutvecklingen utan i stället följa den allmänna inkomstutvecklingen. Som kommer att framgå av avsnitt 29 föreslår vi att motsvarande ändring skall ske inom ATP-systemet.
Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län har föreslagit att inkomster som överstiger taket, dvs. 7,5 prisbasbelopp, skall kunna tillgodoräknas för år då inkomsten understiger taket och att begränsningsregeln i stället bör utformas så att livsinkomsten högst får uppgå till 7,5 prisbasbelopp multiplicerat med antalet intjänandeår. Enligt regeringens uppfattning skulle en sådan regel strida mot de ovan redovisade intentionerna med reformen eftersom mycket höga inkomster under visst år skulle ge pensionsrätt i det allmänna systemet om de kunde fördelas ut över år med lägre inkomster. Vidare kommer den pensionsrätt som uppkommer på detta sätt inte att motsvaras av inbetalda avgifter till ålderspensionssystemet, eftersom sådana avgifter skall begränsas för inkomster överstigande 7,5 prisbasbelopp och den del som betalas däröver dessutom skall föras till statsbudgeten i stället för till ålderspensionssystemet. Förslaget strider därför även mot tanken att det reformerade pensionssystemet skall vara avgiftsdefinierat.
Som tidigare framgått i avsnitt 6.4. föreslår vi – för bl.a. det angivna ändamålet – att regeringen varje år skall fastställa ett inkomstbasbelopp. Inkomstbasbeloppet föreslås för år 2001 motsvara det för det året förhöjda prisbasbeloppet. För därefter följande år föreslås inkomstbasbeloppet räknas om med hänsyn till förändringar i ett inkomstindex. Principer för utformning och tillämpning av detta inkomstindex behandlas i avsnitt 16.
Enligt de antagna riktlinjerna skall detta inkomstindex även ligga till grund för en omräkning av intjänandetaket. Vi föreslår att en sådan omräkning skall ske fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 (jfr avsnitt 18).
Vid tillämpning av takregeln skall enligt de antagna riktlinjerna beaktas såväl faktiska som fiktiva inkomster. Tillämpningen av takregeln aktualiserar därför frågan om i vilken ordning de olika typerna av pensionsgrundande inkomster och belopp skall avräknas. Enligt de nuvarande reglerna i AFL är det inkomst av annat förvärvsarbete som avräknas först, om den försäkrade haft sådan inkomst och denna tillsammans med inkomst av anställning uppgår till ett belopp överstigande taket. Något skäl att frångå den avräkningsordningen finns inte. Vi föreslår därför att inkomster av annat förvärvsarbete även i det reformerade pensionssystemet skall avräknas före inkomster av anställning vid fastställandet av den försäkrades pensionsgrundande inkomst.
I det reformerade pensionssystemet kommer förutom dessa faktiska slag av inkomster att finnas de olika typer av pensionsgrundande belopp, som har behandlats i de föregående avsnitten. Det måste därför finnas regler för i vilken ordning dessa inkomster och belopp skall avräknas till den del de överstiger intjänandetaket. Detta har betydelse för bl.a. uttaget av pensionsavgifter.
Mot bakgrund av att de pensionsgrundande beloppen inte är faktiska utan beräknas fiktivt, ter det sig rimligt att de pensionsgrundande beloppen avräknas före inkomster av anställning och annat förvärvsarbete. För detta talar också den omständigheten att pensionsrätt på grundval av vissa typer av pensionsgrundande belopp inte kommer att påverka storleken av den faktiska pensionen förrän det s.k. förvärvsvillkoret är uppfyllt (se avsnitt 11.6).
Regeringen föreslår därför att pensionsgrundande belopp inte skall fastställas i den mån – dvs. till den del – de tillsammans med inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete överstiger intjänandetaket.
När det gäller frågan i vilken ordning de olika pensionsgrundande beloppen inbördes skall avräknas har regeringen gjort den bedömningen att de belopp som är kopplade till förvärvsvillkoret, nämligen pensionsgrundande belopp för barnår och plikttjänstgöring, bör avräknas först. Med hänsyn till att såväl pensionsgrundande inkomst som övriga pensionsgrundande belopp skall ingå i den inkomst som skall fyllas ut vid beräkningen av pensionsgrundande belopp för barnår enligt två av beräkningsalternativen, bör pensionsgrundande belopp för barnår avräknas före pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring.
Därefter bör följaktligen avräknas pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst, som är den typ av fiktiv inkomst som mest är att likställa med förvärvsinkomst.
Regeringen föreslår således att det vid tillämpning av intjänandetaket skall bortses från pensionsgrundande belopp i följande ordning:
1. pensionsgrundande belopp för barnår
2. pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
3. pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst.
13.2. Fastställande av pensionsrätt
2EGERINGENS F¶RSLAG Pensionsrätt skall fastställas årligen på grundval
av pensionsunderlaget, dvs. summan av den fastställda pensionsgrundande inkomsten och de fastställda pensionsgrundande beloppen. Pensionsrätten skall bestämmas till 18,5 % av pensionsunderlaget.
Av den för året fastställda pensionsrätten skall 16 procentenheter utgöra pensionsrätt för inkomstpension och 2,5 procentenheter pensionsrätt för premiepension. För det fall att förvärvsvillkoret inte är uppfyllt skall pensionsrätt baserad på pensionsgrundande belopp för barnår eller plikttjänstgöring dock tillgodoräknas endast i fördelningssystemet och där med 18,5 % av dessa pensionsgrundande belopp.
För det år den försäkrade avlider skall pensionsrätt inte fastställas. Om makar har anmält anslutning till ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension skall dock pensionsrätt för premiepension – beräknad på grundval av den pensionsgrundande inkomsten – fastställas för den överförande maken även för det år då han eller hon – men inte maken eller makan – avlider.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA &¶RS¤KRINGSKASSEF¶RBUNDET ifrågasätter om
pensionsrätten, som bestäms till 18,5 % av pensionsunderlaget, är rätt nivå då det kan antas att ca 2/3 av pensionärerna kommer att beröras av garantipensionssystemet
 0ENSION¤RERNAS 2IKSORGANISATION anser att hela
avgiften om 18,5 % skall användas i fördelningssystemet för löpande utbetalningar och att det överskott som uppstår skall tillföras AP-fonden.
3VERIGES 0ENSION¤RSF¶RBUND menar å sin sida att mer än två procent av
avgiften bör avsättas till premiepensionssystemet.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG För varje år som det för en försäkrad
fastställts pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp skall också pensionsrätt fastställas. Pensionsrätten skall – i överensstämmelse med de antagna riktlinjerna för pensionsreformen och enligt förslagen här – baseras på pensionsunderlaget, dvs. summan av den fastställda pensionsgrundande inkomsten och de fastställda pensionsgrundande beloppen. Eftersom hänsyn till intjänandetaket, i enlighet med vad som redovisats i föregående avsnitt, skall tas redan vid fastställandet av pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp, kommer pensionsunderlaget för en individ aldrig att överstiga det taket. Däremot kan pensionsrätt räknad på mer än det beloppet komma att tillgodoräknas en person om pensionsrätt för premiepension förs över från dennes make (se avsnitt 14).
Pensionsrätt tillgodoräknas oberoende av om debiterade pensionsavgifter har betalats eller inte. Fastställd pensionsrätt som hänför sig till inkomst av annat förvärvsarbete kan dock senare komma att bortfalla om egenavgift i form av ålderspensionsavgift eller allmän pensionsavgift inte erläggs inom föreskriven tid. Denna fråga behandlas närmare i avsnitt 13.5.
Pensionsrätten i det reformerade systemet skall inte, såsom är fallet inom ATP-systemet, uttryckas i form av en via prisbasbeloppet framräknad poäng eller på annat liknande sätt. Den skall i stället bestämmas i krontal. För den vars pensionsunderlag under ett år uppgår till exempelvis 200 000 kr, skall pensionsrätten för det året fastställas till 37 000 kr, varav 32 000 kr utgör pensionsrätt för inkomstpension och 5 000 kr pensionsrätt för premiepension. Emellertid kommer endast pensionsrätt inom premiepensionssystemet att motsvaras av faktiskt fonderade medel. När det gäller pensionsrätt för inkomstpension är krontalsberäkningen i princip endast ett sätt att mäta pensionsrättens storlek.
Pensionsrätten skall, enligt de antagna riktlinjerna, utgöra 18,5 % av pensionsunderlaget och delas upp mellan fördelningssystemet och premiepensionssystemet. Enligt samma riktlinjer skulle 16,5 procentenheter tillgodoräknas som pensionsrätt inom fördelningssystemet och resterande två procentenheter inom premiepensionssystemet. Som en del i pensionsuppgörelsen mellan de partier som är representerade i Genomförandegruppen ingår att fr.o.m. år 1999 skall 16 procentenheter i stället för 16,5 procentenheter tillgodoräknas som pensionsrätt i fördelningssystemet och resterande del upp till 18,5 procentenheter i premiepensionssystemet. Regeringen föreslår alltså att av den för året fastställda pensionsrätten skall 16 procentenheter utgöra pensionsrätt för inkomstpension och 2,5 procentenheter pensionsrätt för premiepension. För de år i förfluten tid då pensionsrätt enligt vårt förslag kan tillgodoräknas i såväl fördelningssystemet som i premiepensionssystemet, dvs åren 1995–1998, föreslås emellertid ingen ändring jämfört med de antagna riktlinjerna, se avsnitt 15.
För att pensionsrätt som tillgodoräknats för barnår eller plikttjänstgöring slutligt skall påverka ålderspensionens storlek skall det, enligt de antagna riktlinjerna, krävas att det under viss tid och i viss omfattning har fastställts pensionsgrundande inkomst för den försäkrade. Detta villkor – förvärvsvillkoret – skall gälla i såväl fördelnings- som premiepensionssystemet. Hur förvärvsvillkoret föreslås vara utformat har tidigare redovisats i avsnitt 11.6.
Medel som avsätts till premiepensionssystemet omfattas av regeringsformens regler om egendomsskydd. Som
,AGR¥DET påpekar utesluter
detta i och för sig inte att en överföring av medel motsvarande fastställd pensionsrätt på grundval av pensionsgrundande belopp för barnår eller plikttjänstgöring görs förrän förvärvsvillkoret har uppfyllts. Emellertid framstår en sådan ordning från praktiska synpunkter som mindre lämplig, vilket Lagrådet även framhåller i sitt yttrande. Någon överföring av sådana medel till premiepensionssystemet bör således inte ske förrän förvärvsvillkoret har uppfyllts.
I princippropositionen angavs att de för premiepensionssystemet avsedda medel som är hänförliga till pensionsrätt för barnår eller plikttjänstgöring fram till dess förvärvsvillkoret var uppfyllt skulle förvaltas inom fördelningssystemet. När villkoret väl uppfyllts, skulle medlen, tillsammans med en på visst sätt beräknad avkastning därpå, överföras till premiepensionssystemet. Riksdagen hade inget att erinra mot förslaget i denna del.
Den i princippropositionen föreslagna ordningen med interimistisk förvaltning av premiepensionsmedel inom fördelningsystemet i avvaktan på att förvärvsvillkoret uppfylls torde emellertid bli administrativt svår att hantera. Det har därför under den fortsatta beredningen gjorts den bedömningen att en annan ordning bör väljas.
Vi föreslår här i stället att, på den del av pensionsunderlaget som hänför sig till pensionsgrundande belopp för barnår eller plikttjänstgöring, pensionsrätt skall fastställas till 18,5 % inom fördelningssystemet fram till dess att förvärvsvillkoret har uppfyllts samt att den pensionsrätt som sålunda har tillgodoräknats inte till någon del skall överföras till premiepensionssystemet om villkoret senare uppfylls.
En fråga som också övervägts under den vidare beredningen är om pensionsrätt skall kunna tillgodoräknas i premiepensionssystemet även sedan den försäkrade har börjat ta ut premiepension. Så som framgår av avsnitt 21 föreslår regeringen att det i premiepensionssystemet – liksom i fördelningssystemet – skall vara möjligt att tjäna in pensionsrätt även efter att hel eller partiell pension börjat tas ut.
För försäkrade som är födda under något av åren 1938–1953 (mellangenerationen) föreslås att pensionsrätt enligt de reformerade reglerna inte skall fastställas fullt ut. Orsaken härtill är att dessa personer föreslås omfattas av den s.k. tjugondelsinfasningen, som innebär att de skall få sin pension beräknad till viss kvotdel enligt nuvarande regler och till resterande del enligt reformerade regler. Den närmare utformningen av reglerna för infasning av det reformerade systemet behandlas i avsnitt 28. Enligt förslagen där skall pensionsrätt i det reformerade systemet för personer tillhörande mellangenerationen fastställas i relevant antal tjugondelar av 18,5 % av pensionsunderlaget.
Som tidigare angetts skall makar under vissa förutsättningar kunna överföra pensionsrätt för premiepension mellan sig. Hur pensionsrätt i sådant fall skall tillgodoräknas och fastställas för respektive make kommer att redovisas i avsnitt 14.
I Ds 1995:41 föreslogs att pensionsrätt inte skall fastställas för det år den försäkrade avlider. Som ovan anmärkts i avsnitt 13.1 bör emellertid, om makar har anmält anslutning till ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension, en efterlevande, mottagande, make kunna tillgodoräknas den pensionsrätt för premiepension som den överförande maken har tjänat in under dödsfallsåret. För att ett sådant tillgodoräknande skall kunna ske krävs att pensionsrätt för premiepension fastställs för den överförande maken även för det år då denne – men inte den mottagande maken – avlider, vilket regeringen således föreslår.
13.3. Beslutsordning
2EGERINGENS F¶RSLAG Pensionsgrundande inkomst skall fastställas av
skattemyndighet. Underrättelse om den fastställda pensionsgrundande inkomsten skall överlämnas till allmän försäkringskassa, som därefter skall fastställa pensionsgrundande belopp för den försäkrade samt fastställa den årliga pensionsrätten. Skattemyndighetens beslut om pensionsgrundande inkomst skall därvid vara bindande för försäkringskassan.
Den skattemyndighet som är behörig att fatta beslut enligt bestämmelserna i skattebetalningslagen (1997:483) skall även besluta om den pensionsgrundande inkomsten.
Den allmänna försäkringskassa där den försäkrade enligt reglerna i AFL är eller skall vara inskriven vid tidpunkten för beslutet skall besluta om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt, pensionspoäng, vårdår och pension. För den som inte är eller skall vara inskriven vid någon försäkringskassa skall beslutet fattas av Stockholms läns allmänna försäkringskassa.
Vad som ovan föreslås beträffande behörig skattemyndighet eller allmän försäkringskassa skall gälla om inget annat föreskrivs särskilt.
Underrättelse om beslut om pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande belopp och fastställd pensionsrätt skall sändas till den som berörs av beslutet. Den försäkringskassa som har fattat beslutet skall sända sådan underrättelse till den försäkrade senast den 31 mars andra året efter det år beslutet avser. Sådan underrättelse skall dock inte sändas till utländsk sjöman som arbetat på svenskt handelsfartyg men som inte är bosatt i Sverige.
Beslut om premiepension m.m. skall fattas av Premiepensionsmyndigheten.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA 2IKSSKATTEVERKET och 3KATTEMYNDIGHETEN I
'¶TEBORGS OCH "OHUS L¤N tillstyrker den föreslagna beslutsordningen men
menar att det är olämpligt att ett av skattemyndighet fattat beslut inte tillställs den enskilde genom den beslutande myndighetens försorg.
,¤NSR¤TTEN I 6¤RMLANDS L¤N framhåller å andra sidan den föreslagna ord-
ningen för underrättelse om beslut som rationell.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG: Ålderspension i det reformerade
pensionssystemet skall, förutom på pensionsgrundande inkomst, grundas på pensionsgrundande belopp. Detta innebär att vissa överväganden måste göras i fråga om kompetensfördelningen mellan skattemyndigheterna och de allmänna försäkringskassorna när det gäller de olika beslut som skall fattas.
För närvarande är det skattemyndigheten som fastställer pensionsgrundande inkomst för ett visst år. Detta sker i samband med att myndigheten beslutar om taxeringen. Dessutom fastställer skattemyndigheten pensionsgrundande inkomst för personer som inte taxeras i Sverige men som ändå är försäkrade för tilläggspension. Det gäller t.ex. vissa sjömän
och utländska artister. Beslut om pensionsgrundande inkomst redovisas på det grundläggande beslutet om slutlig skatt samt överlämnas till Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna som beräknar pensionspoängen.
Rutinerna för att beräkna pensionsgrundande inkomst är sedan länge samordnade med taxeringsförfarandet. Genom den skyldighet att lämna uppgifter till skattemyndigheten som följer av reglerna i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter får skattemyndigheten tillgång till i stort sett all information som är nödvändig för såväl taxeringen som beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Avsikten är att den pensionsgrundande inkomsten inom det reformerade pensionssystemet skall fastställas på i princip samma sätt som enligt nuvarande regler. Framför allt arbetsekonomiska skäl talar därför för att skattemyndigheten även i fortsättningen beräknar och därmed också beslutar om pensionsgrundande inkomst.
Att fastställa pensionsgrundande belopp är något helt nytt som inte förekommer inom ATP-systemet. Beräkningen av de pensionsgrundande beloppen kommer, som framgår av avsnitt 13.4, att kräva att särskilda register härför inrättas. I princippropositionen uttalades att Riksförsäkringsverket tillsammans med de allmänna försäkringskassorna skall ha det huvudsakliga ansvaret för pensionerna. Detta innebär dock inte med nödvändighet att det är dessa myndigheter som skall fatta beslut om pensionsgrundande belopp.
Frågan om arbets- och kompetensfördelning mellan skattemyndigheterna och försäkringskassorna vad gäller de olika besluten avseende intjänande av pensionsrätt i det reformerade pensionssystemet har diskuterats med representanter för Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket. Olika lösningar har därvid övervägts.
Av processuella skäl vore det att föredra att en myndighet beslutar om allt som rör intjänande av pension. Samtidigt skulle stora praktiska svårigheter uppkomma såväl om enbart skattemyndigheterna som om enbart försäkringskassorna skulle fatta samtliga beslut. Som nämnts tidigare är det av arbetsekonomiska skäl lämpligt att skattemyndigheterna beräknar och fastställer den pensionsgrundande inkomsten. Att låta skattemyndigheterna överta även administration och beslutsfattande rörande de olika pensionsgrundande beloppen skulle dock medföra behov av en väsentlig utökning av skattemyndigheternas administration. Det skulle dessutom vara föga ändamålsenligt med hänsyn till att det är de allmänna försäkringskassorna som administrerar det allmänna pensionssystemet i övrigt och att försäkringskassorna tillsammans med Riksförsäkringsverket redan i dag har rutiner för att hantera en stor del av den information som skall ligga till grund för beslut om pensionsgrundande belopp och om pensionsrätt.
Med hänvisning till det nu anförda föreslår vi en beslutsordning som innebär att skattemyndigheterna beslutar om pensionsgrundande inkomst och att försäkringskassorna beslutar om pensionsgrundande belopp och om pensionsrätt. Administrationen av försäkringskassans beslut och ansvarsfördelningen mellan Riksförsäkringsverket och försäkringskassan behandlas i nästa delavsnitt.
Som närmare redovisas i kapitel 27 föreslår regeringen att beslut om pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp som huvudregel bara skall få överklagas i samband med ett eventuellt överklagande av försäkringskassans beslut angående den försäkrades pensionsrätt. Om ett beslut om pensionsrätt överklagas, kan den försäkrade därvid angripa beslutet om pensionsgrundande inkomst och yrka att detta skall ändras på visst sätt. Någon möjlighet för försäkringskassan att självmant – i samband med att försäkringskassan fattar beslut om pensionsgrundande belopp och pensionsrätt – ompröva skattemyndighetens beslut om pensionsgrundande inkomst bör dock inte finnas. En sådan omprövning får i stället överlämnas till skattemyndigheten.
I det nuvarande systemet har skattemyndighetens beslut om pensionsgrundande inkomst redovisats på det grundläggande beslutet om slutlig skatt. Vi föreslår i stället att underrättelse om beslutet om pensionsgrundande inkomst skall ske av den allmänna försäkringskassan samtidigt med underrättelse om besluten om pensionsgrundande belopp och fastställd pensionsrätt för året. (se nedan)
För personer födda under något av åren 1938–1953 skall fastställas både ATP-poäng och reformerad pensionsrätt. Med hänsyn till att utformningen av reglerna för den framtida förtids- respektive efterlevandepensioneringen ännu inte är slutförd kommer detsamma att tills vidare gälla för personer födda också efter år 1953. ATP-poäng skall därvid beräknas med utgångspunkt från samma inkomster som den reformerade pensionsrätten. Vid beräkning av ATP-poäng skall dock beaktas endast inkomster som överstiger ett prisbasbelopp. Det vore olämpligt att meddela två olika beslut om pensionsgrundande inkomst. I avsnitt 29 föreslås därför att den pensionsgrundande inkomsten skall beräknas helt enligt reglerna i det reformerade pensionssystemet och att "basbeloppsavdraget", som i dag görs vid fastställandet av den pensionsgrundande inkomsten, i stället skall göras vid bestämmande av den försäkrades ATP-poäng.
Som framgår av avsnitt 29.2 föreslås att nuvarande ordning för fastställande av pensionsgrundande inkomst i princip skall behållas för försäkrade som är födda år 1937 eller tidigare. De kommer då också fortsättningsvis att få underrättelse om den fastställda pensionsgrundande inkomsten på det grundläggande beslutet om slutlig skatt.
Som föreslagits i avsnitt 13.1 och 13.2 skall i en viss situation pensionsgrundande inkomst och pensionsrätt fastställas för den försäkrade för dödsfallsåret. Eftersom pensionsgrundande inkomst för ett sådant år skall fastställas endast för de makar som överför pensionsrätt för premiepension och då skattemyndigheterna inte har tillgång till all erforderlig information, måste socialförsäkringsadministrationen förse skattemyndigheterna med uppgifter om vilka personer det gäller.
Vi föreslår vidare att skattemyndigheten till försäkringskassan skall lämna en underrättelse om beslutet angående pensionsgrundande inkomst samt redovisa hur stor del av den pensionsgrundande inkomsten som härrör från inkomst av anställning respektive från inkomst av annat förvärvsarbete. Dessa uppgifter behövs bl.a. för att försäkringskassan skall kunna bestämma pensionsgrundande belopp och besluta om pensionsrätt.
När det gäller frågan om vilken skattemyndighet som skall fatta beslut om pensionsgrundande inkomst föreslår vi att den ordning som gäller enligt skattebetalningslagen (1997:483) skall tillämpas även vid fastställande av pensionsgrundande inkomst. Det innebär att det är den skattemyndighet där den försäkrade taxerats till statlig inkomstskatt, eller skulle ha taxerats till sådan skatt om han eller hon hade haft skattepliktiga inkomster i Sverige, som skall besluta om dennes pensionsgrundande inkomst. Vilken skattemyndighet som skall besluta om taxeringen avgörs som regel av folkbokföringen den 1 november inkomståret. För personer som inte är folkbokförda eller bosatta i landet gäller att det är Skattemyndigheten i Stockholm som skall besluta om taxeringen. Vad som avgör vilken skattemyndighet som är behörig utvecklas närmare i författningskommentaren till 13 kap. 1 § LIP.
Vi föreslår vidare att beslut om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt, pensionspoäng, vårdår och pension skall meddelas av den allmänna försäkringskassa där den försäkrade enligt reglerna i AFL är eller skall vara inskriven vid tidpunkten för beslutet. Vilken försäkringskassa en försäkrad skall vara inskriven hos avgörs av folkbokföringen den 1 november året före inskrivningen när det gäller försäkrade som då var folkbokförda i Sverige. Den som därefter flyttar till Sverige skall vara inskriven hos den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde bosättningen äger rum. Personer som arbetar i Sverige och som omfattas av EU-rådets förordning (EEG) nr 1408/71 skall, om de inte anses bosatta här, skrivas in hos den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde de regelbundet tillbringar dygnsvilan (jfr
3 § Riksförsäkringsverkets föreskrift 1985:16, omtryckt 1994:39). För personer som inte är eller skall vara inskrivna hos någon försäkringskassa föreslår vi att Stockholms läns allmänna försäkringskassa skall vara beslutsmyndighet.
När pensionsrätten fastställts för en försäkrad kan försäkringskassan behöva ta hänsyn till en eventuell begäran om överföring av pensionsrätt mellan makar i enlighet med vad som föreslagits i kapitel 14. Om pensionsrätt skall överföras mellan makar som är inskrivna hos två olika försäkringskassor, bör de berörda försäkringskassorna informera varandra om saken. Den överförda pensionsrätten för premiepension skall nämligen framgå av båda försäkringskassornas beslut. Detsamma gäller om rätten till pensionsgrundande belopp för barnår är föremål för överlåtelse till någon som är inskriven hos en annan allmän försäkringskassa.
Underrättelse om beslut om pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande belopp och fastställd pensionsrätt skall sändas till den som berörs av beslutet. Det bör ligga på den försäkringskassa som har fattat beslutet att sända sådan underrättelse till den försäkrade senast den 31 mars andra året efter det år beslutet avser, dvs. den 31 mars året efter fastställelseåret. Något undantag för underrättelse till dödsboet efter en försäkrad som avlidit efter intjänandeåret bör inte göras, eftersom besluten i fråga kan ha betydelse för efterlevandepensionen. Däremot bör – i enlighet med vad som för närvarande gäller om beslut om pensionsgrundande inkomst – underrättelse inte sändas till utländsk sjöman som arbetat på svenskt handelsfartyg men som inte är bosatt i Sverige. Frågan
om årlig information till den försäkrade kommer att behandlas i avsnitt 35.3.
Regeringen föreslår alltså att underrättelse om beslut om pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande belopp och fastställd pensionsrätt skall sändas till den som berörs av beslutet av den försäkringskassa som har fattat beslutet senast den 31 mars andra året efter det år beslutet avser, dock att någon underättelse inte skall sändas till utländsk sjöman som arbetat på svenskt handelsfartyg men som inte är bosatt i Sverige.
Ovan redovisade förslag om vilken myndighet eller försäkringskassa som är behörig att fatta beslut eller handlägga ärenden bör inte gälla om annat föreskrivs i annan lag eller annan författning. EU:s regelverk innehåller exempelvis särskilda bestämmelser om ansökan om pension. Det kan i framtiden i speciella situationer även uppkomma behov av att utfärda bestämmelser i förordning eller föreskrifter som skiljer sig från de ovan föreslagna reglerna, t.ex. med innebörden att en särskild försäkringskassa är behörig att besluta om pension för en viss grupp personer. Vi föreslår således att ovan redovisade förslag om vilken myndighet eller försäkringskassa som är behörig att fatta beslut eller handlägga ärenden skall gälla om inte något annat följer någon annan bestämmelse i denna lag eller av annan författning.
Beslut angående premiepension m.m. skall fattas av Premiepensionsmyndigheten. Det gäller t.ex. beslut i samband med utbetalning av sådan pension samt även angående förvaltningen, efterlevandepension m.m. Beslut om premiepension skall dock fattas av försäkringskassan.
13.4. Administrationen av beslut om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt, m.m.
2EGERINGENS F¶RSLAG Beslut om pensionsgrundande belopp, vårdår,
pensionsrätt, pensionspoäng och pension skall få fattas genom automatisk databehandling av Riksförsäkringsverket för de allmänna försäkringskassornas räkning. Eventuell ändring eller omprövning av sådana beslut skall göras av annars behörig försäkringskassa.
De beslut om premiepension och om hanteringen av premiepensionsmedel som skall fattas av Premiepensionsmyndigheten skall få fattas genom automatisk databehandling.
Nuvarande reglering beträffande automatisk databehandling av beslut om pensionsgrundande inkomst skall överföras till lagen om inkomstgrundad ålderspension.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslagen i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag såvitt gäller beslut om pensionsgrundande inkomst. Förslagen i övrigt har inte behandlats i promemorian.
2EMISSINSTANSERNA 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET 2&6	 har bl.a. anfört
följande. En förutsättning för att det reformerade pensionssystemet skall kunna genomföras är att beslut om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och pension helt kan fattas genom ADB. Eftersom det blir fråga om ett mycket stort och komplext datasystem är det nödvändigt med en
reglering som förhindrar att oklarheter om befogenheter, ansvar och den närmare hanteringen uppstår. Verket föreslår därför att den ADBbaserade beslutskompetensen författningsregleras.
2IKSREVISIONSVERKET
226	 instämmer i att beslut om pensionsrätt m.m. bör kunna fattas
maskinellt. RRV vill dock framhålla att erfarenheterna av handläggningen av ATP-systemet har gett upphov till ett antal frågor rörande effektivitet, beslutskompetens m.m. mot bakgrund av att handläggningen sker på försäkringskassan samtidigt som RFV har ett ägar- och förvaltningsansvar för de administrativa systemen.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Som nyss redovisats har RFV och
RRV i sina remissvar ansett det vara nödvändigt att flertalet beslut inom ramen för det reformerade pensionssystemet fattas genom ADB för att systemet inte skall bli för svåradministrerat. Regeringen instämmer i detta och delar också RFV:s uppfattning att det är lämpligt att ett sådant förfarande regleras i lag.
Det finns redan i dag flera exempel på lagreglering av myndigheters möjligheter att fatta beslut genom ADB, se t.ex. 4 kap. 2 a § taxeringslagen (1990:324), 1 a § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt
36 § fordonsskattelagen (1988:327) och 9 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Vi menar att en motsvarande lösning skulle vara lämplig även vad gäller beslut inom ramen för det refomerade pensionssystemet. Vi föreslår därför att beslut om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt, pensionspoäng och pension får fattas genom ADB.
I de två sistnämnda lagarna föreskrivs att beskattningsbesluten fattas på grundval av uppgifter i en registerförande myndighets register, i dessa fall Vägverket. Besluten fattas av registermyndigheten (Vägverket) för beskattningsmyndighetens räkning, med möjlighet för den senare att ompröva eller ändra beslutet (för närmare jämförelse se 36–39 §§fordonsskattelagen, 5 § fordonsskatteförordningen [1993:1028], prop. 1987/88:159 s 40, 9 § lag om försäljningsskatt på motorfordon, 2 § förordning
[
1978:86] om försäljningsskatt på motorfordon samt prop.
1994/95:55 s 22 och 30).
Vad sedan gäller beslutskompetensen har RFV anfört att denna bör läggas på RFV i fråga om beslut om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och pension enligt den föreslagna lagstiftningen. Till stöd härför har verket anfört följande. Den helt övervägande delen av faktaunderlaget för beslut om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och beräkningen av pensionen kommer att tillföras socialförsäkringsadministrationen från externa källor. Endast en mindre del av underlaget kommer från försäkringskassorna (t.ex. överlåtelse av barnårsrätt). I flertalet fall kommer underlaget inte till någon del från försäkringskassorna och dessa varken initierar ärendet, har kännedom om faktaunderlaget eller kontroll över den juridiska bedömning som ligger till grund för beslutet. Det är inte heller avsett att försäkringskassorna skall bryta ut ärenden för "manuellt beslut" på den enskilda försäkringskassan enligt andra grunder än de som utgör bas för ADB-programmet. En sådan beslutsordning innebär i realiteten ett delat ansvar mellan RFV och försäkringskassan där RFV i praktiken har huvuddelen av ansvaret. Det är därför inte möjligt att stadga att en viss försäkringskassa skall besluta
om pensionsrätt så länge som RFV har huvudansvaret för den automatiska databehandlingen.
Regeringen gör beträffande denna fråga följande bedömning. RFV och de allmänna försäkringskassorna har ett gemensamt registeransvar för de register som förs gemensamt för försäkringskassorna och RFV (se 13 § socialförsäkringsregisterlagen [1997:934]). De skäl som RFV anför motiverar enligt regeringens bedömning inte att beslut som fattas genom ADB skall anses ha verket som beslutsmyndighet. Beslut som fattas genom ADB kan i stället beslutas av RFV för försäkringskassans räkning, vilket innebär att det fortfarande är försäkringskassan som är beslutsmyndighet. En sådan ordning skulle innebära att det är försäkringskassan som bedömer om ett ärende inte lämpar sig för beslut genom ADB och som beslutar om eventuella ändringar eller omprövning samt vidtar andra åtgärder i anledning av beslutet som t.ex. rättidsprövning och avvisning av för sent inkomna överklaganden.
,AGR¥DET anser att det inte bör komma i fråga att lämna utrymme för
någon oklarhet rörande vem som fattar beslutet när det gäller så väsentliga lagstiftningsområden som de här aktuella. Även om man kan ha förståelse för de motiv av praktisk och administrativ art som ligger bakom förslaget, förordar Lagrådet att bestämmelsen om att RFV:s rätt att fatta beslut för försäkringskassans räkning utgår.
Regeringen instämmer i Lagrådets uppfattning att det inte skall råda någon oklarhet om vem som fattar beslut i ett ärende. Som redovisats ovan har de allmänna försäkringskassorna inte tillgång till de uppgifter och det datastöd som krävs för en så omfattande beslutshantering som här är i fråga utan denna uppgift måste skötas av RFV. Det är å andra sidan enligt regeringens uppfattning mindre lämpligt att samma myndighet fattar beslut i enskilda ärenden, omprövar dessa ärenden samt utövar tillsyn över samma verksamhet, vilket skulle bli följden om RFV var beslutsmyndighet. De allmänna försäkringskassorna har även en större möjlighet att bedöma om ett ärende inte lämpar sig för beslut genom ADB. Den eventuella risk för oklarhet som den föreslagna ordningen skulle kunna innebära, torde minimeras dels genom att förfarandet regleras i författning, dels genom att det på besluten tydligt anges beslutsmyndighet samt anvisningar om omprövning och ändring.
Regeringen vidhåller således förslaget att beslut om pensionsgrundande belopp, vårdår, pensionsrätt, pensionspoäng och pension skall få fattas genom automatisk databehandling av RFV för de allmänna försäkringskassornas räkning
Inom skatteförvaltningen finns i dag en möjlighet att i vissa situationer fatta beslut genom automatisk databehandling. Denna reglering bör i nu aktuella delar föras över till det reformerade ålderspensionssystemet. Vi föreslår alltså att nuvarande reglering beträffande automatisk databehandling av beslut om pensionsgrundande inkomst skall överföras till lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Möjligheten att genom automatisk databehandling fatta beslut i vissa situationer bör på motsvarande sätt finnas även för Premiepensionsmyndigheten. Regeringen föreslår att de beslut om premiepension och hanteringen av premiepensionsmedel som skall fattas av Premiepensionsmyndigheten får fattas genom automatisk databehandling.
Hänvisningar till S13-4
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 13.3
13.5. Pensionsrätt i situationer med obetalda avgifter
2EGERINGENS F¶RSLAG Pensionsrätt som grundar sig på inkomst av
anställning skall inte vara beroende av att avgifter belöpande på inkomsten betalas.
Pensionsrätt som grundar sig på inkomst av annat förvärvsarbete skall tillgodoräknas endast på den andel av den pensionsgrundande inkomsten upp till 7,5 inkomstbasbelopp – för åren 1999 och 2000 7,5 förhöjda prisbasbelopp – som motsvarar andelen inom föreskriven tid betald ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för samtliga inkomster.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Regeringens förslag stämmer överens med för-
slaget i Ds 1995:41 samt i huvudsak med vad som gäller enligt nuvarande regler.
2EMISSINSTANSERNA 0ENSION¤RERNAS 2IKSORGANISATION ,ANDSTINGS
F¶RBUNDET och &¶RETAGARNAS RIKSORGANISATION tillstyrker förslaget. '¶TA HOVR¤TT anför att någon form av skälighetsbedömning bör införas. 3VENSKA !RBETSGIVAREF¶RENINGEN instämmer i att det inte är rimligt att behandla
egenavgifter och allmänna pensionsavgifter olika.
3VERIGES
0ENSION¤RSF¶RBUND anser att förslaget i denna del i alltför hög grad har
karaktär av bestraffning.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Avgifterna till ålderspensionssystemet
skall enligt principerna för det reformerade pensionssystemet vara försäkringsmässigt beräknade i den meningen att de avgifter som betalas in under förvärvstiden skall motsvara de pensionsförmåner som den försäkrade med hänsyn till den genomsnittliga livslängden i befolkningen kan förväntas uppbära som ålderspensionär. Den intjänade pensionsrätten skall därför i princip alltid överensstämma med de avgifter som betalas in. I likhet med vad som gäller i nuvarande ATP-system skall det dock vara den pensionsgrundande inkomsten och inte avgiften som läggs till grund för bestämmande av pensionsrätten. I de fall avgifter inte erlagts för inkomster som tillgodoräknats som inkomst av anställning skall pensionsrätt inte bortfalla.
Det reformerade pensionssystemet skall, i likhet med vad som i dag gäller för ATP-systemet, finansieras med tre typer av avgifter: arbetsgivaravgift, egenavgift i form av ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift. Vidare skall statliga avgifter för sociala ersättningar vid sjukdom, arbetslöshet m.m. betalas till ålderspensionssystemet.
Det finns skillnader när det gäller erläggandet av och formerna för uppbörden av socialavgifter (arbetsgivaravgifter och egenavgifter) och allmänna pensionsavgifter. Skillnaden beror på om avgiftsskyldigheten avser inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete. Arbetsgivaravgifter tas endast ut på lön och andra ersättningar som hos mottagaren utgör inkomst av anställning och det är då arbetsgivaren som är avgiftsskyldig. Egenavgifter tas ut på inkomst av annat förvärvsarbete och avgiftsskyldigheten åligger då den som har haft denna inkomst. Allmän pensionsavgift tas ut både på inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Vad gäller lön och andra ersättningar som utgör inkomst av anställning ansvarar arbetsgivaren för att preliminär inbetalning görs av de allmänna pensionsavgifterna. När det gäller inkomst av annat förvärvs-
arbete svarar den som har inkomsten för att inbetalning görs, såväl preliminärt som slutligt, av de allmänna pensionsavgifter som belöper på sådan inkomst.
Enligt nuvarande regler är, som nämnts ovan, pensionspoäng i ATPsystemet som grundar sig på inkomst av anställning oberoende av om arbetsgivaren har betalat arbetsgivaravgifter och av för arbetstagaren innehållna allmänna pensionsavgifter. Inte heller är pensionspoängen beroende av att efter taxeringen eventuellt kvarstående allmänna pensionsavgifter betalas. Pensionspoäng för inkomst av anställning är således fristående från avgiftsbetalningen.
Utgångspunkten bör, vad gäller pensionsrätt i situationer med obetalda avgifter, vara att nuvarande principer skall överföras till det reformerade pensionssystemet. Regeringen föreslår därför att pensionsrätt som grundar sig på inkomst av anställning även i fortsättningen skall vara oberoende av om arbetsgivaravgift till ålderspensioneringen och allmän pensionsavgift betalas eller inte.
Bestämmelserna om betalning av egenavgifter till försäkringen för tilläggspension har i och med införandet av skattebetalningslagen (1997:483) fr.o.m. den 1 november 1997, samt i och med vissa följdändringar i 11 kap. 6 § AFL fr.o.m. den 1 januari 1998, undergått en genomgripande förändring. Enligt tidigare regler skulle pensionsrätt inte tillgodoräknas för inkomst av annat förvärvsarbete om inte tilläggspensionsavgiften var till fullo betald inom föreskriven tid. Enligt 29 § uppbördslagen (1953:272) skulle tilläggspensionsavgift dock anses vara betald före skatt.
Införandet av skattebetalningslagen innebär att det numera för varje skatt- eller avgiftsskyldig skall finnas ett skattekonto. För egenföretagare, dvs. den som har F-skatt, skall samtliga redovisningar och betalningar bokföras löpande på skattekontot. Den s.k. likafördelningsmetoden skall tillämpas. Detta innebär att varje betalning av en skatt eller en avgift skall behandlas lika, dvs. om endast en viss andel av det sammanlagt debiterade skatte- eller avgiftsbeloppet har betalats anses varje debiterat delbelopp betalt efter den kvotdel som betalningen utgör av det sammanlagda skatteeller avgiftsbeloppet. Beträffande ålderspensionsavgiften innebär denna metod att om en viss andel skatter och avgifter har betalats anses en motsvarande andel av avgiften ha betalats.
Någon särbehandling av ålderspensionsavgiften sker således inte längre. Ett upprätthållande av det tidigare kravet på att samtliga avgifter till ålderspensionssystemet skall betalas för att någon pensionspoäng alls skall tillgodoräknas för inkomst av annat förvärvsarbete, skulle då innebära att minsta brist i betalningen av skatter och avgifter skulle medföra att ingen pensionspoäng tillgodoräknas. Eftersom en sådan ordning har ansetts oskälig har reglerna om tillgodoräknande av pensionspoäng för inkomster av annat förvärvsarbete i situationer med bristande avgiftsbetalning fr.o.m. år 1998 anpassats till de ändrade reglerna vad gäller bedömningen i vilken utsträckning en avgift skall anses betald när full betalning inte har erlagts. Enligt dessa regler är utgångspunkten för tillgodoräknande av pensionspoäng avseende inkomst av annat förvärvsarbete att sådant tillgodoräknande skall ske för den del av inkomsten för vilken ålderspensionsavgift anses vara betald. Beräkningen hur stor andel av ålderspensionsavgiften
som har betalts via den preliminära skatten skall göras vid den slutliga avstämningen av slutlig skatt för inkomståret. För egenföretagare gäller att en sådan avstämning skall ske under taxeringsåret någon gång under tiden från augusti månad fram till den 15 december. Vid denna tidpunkt är de betalningar som med hjälp av likafördelningsmetoden skall beaktas vid bedömningen av om hela den preliminära skatten har betalats kända. Samtliga betalningar som görs under inkomståret och fram till tidpunkten för debitering av slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt skall beaktas. Om den betalda preliminära skatten stämmer överens med eller är större än den slutliga skatten skall ålderspensionsavgift anses vara till fullo betald. Senare förändringar på skattekontot påverkar inte detta förhållande. Är den preliminära skatten lägre än den slutliga skatten anses så stor del av det betalda beloppet avse avgift som motsvarar hela avgiftens andel av den slutliga skatten. Inte heller i denna situation kan den del av ålderspensionsavgiften som vid avstämningen anses vara betald därefter reduceras på grund av framtida förändringar på skattekontot.
Den skattskyldige har dock, på samma sätt som enligt tidigare regler, en möjlighet att inom viss tid fullgöra betalningen av sådan ålderspensionsavgift som anses som obetald vid den slutliga avstämningen av den slutliga skatten. Sålunda skall belopp som betalats in – eller på annat sätt tillgodoräknats den skattskyldige – efter beslutet om slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret tillgodoräknas honom eller henne med samma kvotdel som obetald ålderspensionsavgift utgör av dennes sammanlagda skuld vid den tidpunkt då beloppet skall tillgodoräknas kontot. Avgift som inte har betalats inom de ovan angivna tiderna tas inte ut.
Om ålderspensionsavgiften för ett visst inkomstår efter omprövningsbeslut eller domstolsbeslut sätts ned men fortfarande överstiger redan betald avgift anses avgiften betald med det belopp som fastställts sedan tidigare. Skulle avgiften sättas ned till ett belopp som är lägre än det redan betalda beloppet skall överskjutande del betalas tillbaka eller tillgodoföras kontot.
Vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst beräknas inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete var för sig. Summan av dessa inkomster till den del de överstiger ett förhöjt prisbasbelopp och inte överstiger sju och en halv gånger samma basbelopp utgör den försäkrades pensionsgrundande inkomst.
För varje år för vilket en pensionsgrundande inkomst fastställs för en försäkrad skall pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade. Beräkningen av pensionspoäng görs normalt i direkt anslutning till att den pensionsgrundande inkomsten bestäms av skattemyndigheten. En bristande avgiftsbetalning kan därför – i likhet med vad som gällde tidigare – konstateras och tillgodoräknad pensionspoäng korrigeras först andra året efter inkomståret.
Som ovan nämnts bör vad gäller pensionsrätt i situationer med obetalda avgifter vara att nuvarande principer skall överföras till det reformerade pensionssystemet. Regeringen föreslår därför att nu gällande regler i princip överförs att gälla även för det reformerade ålderspensionssystemet.
I Ds 1995:29 föreslås att motsvarande bestämmelser som gäller för tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomster av annat förvärvsarbete i en
situation med obetald egenavgift i form av ålderspensionsavgift skall gälla även vid utebliven betalning av allmän pensionsavgift. Vi delar denna uppfattning. Det kan inte anses rimligt att egenavgifter och allmänna pensionsavgifter hanteras olika i dessa avseenden. Regeringen föreslår därför att nu gällande regler för tillgodoräknande av pensionsrätt avseende annat förvärvsarbete skall omfatta även situationen med obetalda allmänna pensionsavgifter. Vi föreslår även att motsvarande regel skall gälla beträffande pensionsrätt från ATP-systemet (jfr avsnitt 29.2). För år 1999 finns särskilda regler.
Att nu gällande regler för tillgodoräknande av pensionsrätt avseende inkomst av annat förvärvsarbete föreslås gälla även i det reformerade ålderspensionssystemet innebär att samma andel av skatter och avgifter som har betalats för hela inkomsten bör användas vid tillgodoräknandet av pensionspoäng och pensionsrätt på den pensionsgrundande inkomsten. Den som har en inkomst om 15 förhöjda prisbasbelopp och betalar 50 % av sina skatter och avgifter skall således tillgodoräknas pensionsrätt med 50 % på sin pensionsgrundande inkomst. Det nya systemet innebär således att den som har haft höga inkomster inte kan få full pensionsrätt genom att endast i kronor räknat betala de avgifter som belöper på inkomster upp till 7,5 förhöjda prisbasbelopp. En proportionering skall med andra ord ske upp till intjänandetaket och någon möjlighet att kunna tillgodoräkna sig skatter och avgifter belöpande på inkomster över intjänandetaket skall inte föreligga. Vidare skall det inte finnas någon möjlighet att ersätta obetalda avgifter avseende inkomster av annat förvärvsarbete med pensionsrätt för andra inkomster eller pensionsgrundande belopp, som avräknats över intjänandetaket.
Enligt vad regeringen föreslagit i avsnitt 8.2 skall vid fastställandet av pensionsgrundande inkomst för inkomståret 1999 och senare avräknas ett belopp motsvarande den debiterade allmänna pensionsavgiften som fastställts med ledning av den årliga taxeringen. Som utvecklats i avsnittet skall avdrag ske med den debiterade allmänna pensionsavgiften och inte med den avgift som faktiskt har erlagts. I en situation med omdebitering ändras inte den sedan tidigare fastställda pensionsgrundande inkomsten.
Enligt nuvarande regler skall pensionspoäng alltid tillgodoräknas för pensionsgrundande inkomst som härrör från sjukpenning, rehabiliteringspenning m.m. Som ovan angetts föreslår regeringen nu att inte endast ålderspensionsavgiften utan även den allmänna pensionsavgiften skall beaktas vid bedömningen om full avgift erlagts avseende inkomster av annat förvärvsarbete. Allmän pensionsavgift tas ut även på ersättningar av ovannämnt slag. Någon anledning att undanta dessa ersättningar föreligger därför inte längre. Pensionsrätten skall således även i en sådan situation tillgodoräknas proportionellt mot den andel skatter och avgifter som egenföretagaren betalt och egenföretagaren kan i detta avseende inte tillgodoräknas att staten fullt ut erlagt statlig ålderspensionsavgift på exempelvis sjukpenningen.
Även i vissa andra situationer skall staten erlägga ålderspensionsavgifter, nämligen vid tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp. I enlighet med vad som sagts ovan skall den omständigheten att dessa avgifter har erlagts fullt ut inte tillgodoräknas den försäkrade vid proportioneringen, utan pensionsrätten skall beräknas utifrån den del av skatter och avgifter
som den försäkrade har erlagt avseende inkomsterna av annat förvärvsarbete.
Vid intjänande av pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet skall något basbeloppsavdrag inte ske, utan inkomster skall i princip vara pensionsgrundande från första kronan. Som utvecklats i avsnitt 13.1 skall dock, av administrativa skäl, inkomster grunda pensionsrätt först om de överstiger 0,24 prisbasbelopp årligen. De här beskrivna reglerna om tillgodoräknande av pensionsrätt i en situation med obetalda avgifter får till konsekvens att pensionsrätt kan tillgodoräknas i det reformerade systemet med ännu lägre belopp. Om en person exempelvis haft inkomster av annat förvärvsarbete med 0,24 prisbasbelopp och har betalat påförda skatter och avgifter med 50 % skall denne tillgodoräknas pensionsrätt med 50 % av 0,24 prisbasbelopp (i exemplet bortses från avdraget för allmän pensionsavgift).
14. Överföring av pensionsrätt för premiepension
14.1. Inledning och bakgrund
Frågan om en möjlighet för makar att dela pensionsrätt har varit föremål för diskussion alltsedan de första åren efter införandet av det nuvarande ATP-systemet. Diskussionen har främst föranletts av en önskan att skapa regler till skydd för kvinnor som vid pensioneringen drabbas hårt ekonomiskt på grund av att ett tidigare äktenskap då är upplöst. Detta gäller kvinnor som enligt den hittills traditionella arbetsfördelningen i hemmet har avstått från förvärvsarbete under längre tid och därmed får lägre pensionsrätt. Det har inom det nuvarande systemet inte funnits någon möjlighet att dela pensionsrätt makar emellan. Pensionsrättigheter har inte heller betraktats som tillgång i makarnas gemensamma bo enligt äktenskapsbalkens regler och har inte ingått i bodelning efter äktenskapsskillnad eller dödsfall.
Skälen till varför en ordning för delning av pensionsrätt inte föreslagits inom ATP-systemet har varit såväl principiella som betydande tekniska problem med hänsyn till ATP-systemets 15- och 30-årsregler. Dessa regler innebär att det inte går att fastställa värdet av den under ett eller några års tid intjänade pensionsrätten förrän vid pensioneringen. Nu nämnda problem föreligger inte med det reformerade pensionssystemet och efter övervägande av olika argument för och emot en ordning för delning föreslog Pensionsarbetsgruppen i sitt betänkande att en sådan möjlighet skulle införas. Regeringen gav i princippropositionen uttryck för samma uppfattning. Denna godtogs även av riksdagen.
Under det fortsatta beredningsarbetet med pensionsreformen utarbetades ett detaljerat förslag till en ordning för delning av pensionsrätt mellan makar, födda år 1954 eller senare. Förslaget presenterades i Ds 1995:41. Förslaget innebar sammanfattningsvis att makar som båda är födda år 1954 eller senare under vissa förutsättningar skulle kunna dela pensionsrätt mellan sig. Möjligheten skulle bygga på frivillighet och förutsätta en
gemensam anmälan. Efter en sådan anmälan skulle makarnas pensionsrätt framöver delas fortlöpande år för år, i princip på så sätt att vardera maken skulle tillgodoföras hälften av makarnas sammanlagda pensionsrätt. Möjligheten att dela pensionsrätt skulle förbehållas makar och endast pensionsrätt som intjänats under äktenskapets bestånd skulle kunna delas. Med hänsyn till reglerna i lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap jämställdes registrerade partner med makar.
All pensionsrätt som makarna har tjänat in under ett aktuellt år skulle enligt förslaget ingå i delningen. Således skulle pensionsrätt hänförlig såväl till pensionsgrundande inkomst som till pensionsgrundande belopp i form av t.ex. barnår, plikttjänstgöring och förtidspensionärers s.k. antagandeinkomst komma att bli föremål för delning. Delningen skulle vidare omfatta såväl fördelningssystemet som premiepensionssystemet.
Reglerna om anslutning till ordningen för delning byggde enligt förslaget på att makarna på förhand gemensamt anmäler att de vill dela pensionsrätt. Anmälningen skulle få till följd att delning äger rum fr.o.m. året efter det att anmälan gjorts. För att också makar som gift sig sent under året skall ha en rimlig möjlighet att hinna göra en anmälan som kan bli gällande redan för året efter giftermålet föreslogs dock att en anmälan som gjorts före den 31 januari ett år skall få verkan redan fr.o.m. anmälningsåret, om makarna inte begärt annat.
När makarna anslutit sig till ordningen för delning skulle delning ske löpande år för år. Detta skulle ske i efterhand i samband med att pensionsrätt för året fastställs. Det förhållandet att makarna har anslutit sig till ordningen för delning var dock enligt förslaget inte tillräckligt för att delning faktiskt skall verkställas. Vissa ytterligare förutsättningar skulle därutöver vara uppfyllda.
För det första skulle makarna under hela det aktuella året ha varit försäkrade och bosatta i Sverige. För det andra uppställdes ett krav på att delning inte får verkställas för år då någon av makarna tillgodoräknas latent pensionsrätt för barnår eller plikttjänstgöring på grund av att maken inte har uppfyllt det s.k. förvärvsvillkoret. Först sedan förvärvsvillkoret har uppfyllts kan pensionsrätt för barnår och plikttjänstgöring ge upphov till ett faktiskt pensionsutfall. Ett tredje villkor för att delning av pensionsrätt skulle verkställas var enligt förslaget att ingen av makarna uppbär ålderspension från fördelningssystemet. Ett fortsatt verkställande av delning då någon av makarna har gått i pension skulle kunna innebära t.ex. att en kvinna, som under tiden då mannen förvärvsarbetade var pensionsrättsmottagare, då mannen går i pension i stället blir pensionsrättsgivare.
Delningen av pensionsrätt skulle enligt förslaget i princip ske på det sättet att den ålderspensionsrätt som makarna var för sig har tjänat in under året läggs samman och delas i två lika stora delar. För att den pensionsrätt som överförs från man till kvinna skulle ge upphov till samma livspension hos kvinnan som den skulle ha gjort hos mannen skulle värdet på pensionsrätten räknas ned med en på visst sätt fastställd justeringsfaktor. På motsvarande sätt skulle pensionsrätt som överförs från kvinna till man räknas upp. Enligt förslaget skulle justeringsfaktorn beräknas utifrån förhållandet att mannen vid delningstillfället är 60 år och kvinnan är 57 år. Detta skulle alltså gälla oavsett makarnas faktiska ålder
och den faktiska åldersskillnaden mellan dem. Vidare föreslogs beräkningen utgå från den vid delningstillfället senast kända livslängdsstatistiken och inte beräknas på en prognos över framtida förändringar. Pensionsrätt som överförs mellan makarna skulle med denna teknik komma att räknas upp respektive ned med ungefär 20 %.
En verkställd delning skulle enligt förslaget inte kunna återgå på grund av att makarna ångrat sig t.ex. för att en efterföljande taxering visat att deras inkomster fördelat sig annorlunda än de trott vid anmälningstillfället. Däremot föreslogs att en redan verkställd delning kan komma att ändras t.ex. efter ändrad taxering hos någon av dem eller om fastställd pensionsrätt för en eller båda makarna ändras på grund av underlåten avgiftsbetalning.
Makar som anmält inträde i ordningen för delning förblev enligt förslaget anslutna tills utträde begärs eller äktenskapet upplöses. Utträde skulle ske genom att en av makarna eller makarna gemensamt gör en anmälan till försäkringskassan. En sådan anmälan fick enligt förslaget verkan fr.o.m. samma år om den gjorts av makarna gemensamt, medan en ensidig anmälan fick verkan fr.o.m. året därpå. Exempelvis vid oförutsedda ändringar i inkomstförhållandena skulle makarna således omgående kunna förhindra att delning verkställs. Ett omedelbart utträde skulle dock kräva att makarna var överens om detta och kunde inte avse tid före det år anmälan om utträde gjordes.
Delningen skulle vidare upphöra när äktenskapet upplöses genom dödsfall eller äktenskapsskillnad. Därvid skulle delning ske t.o.m. året före dödsfallsåret eller året före det år då äktenskapsskillnadsdomen vinner laga kraft.
Förslaget om delning av pensionsrätt ledde till vissa konsekvenser. Beräkningen av garantipension skulle enligt förslaget ske utifrån den faktiska pensionsbehållningen, även i de fall delning skett. I situationer då en pensionsrättsgivare slutligen får en högre inkomstgrundad pension än mottagaren innebär samspelet med garantipensionssystemet att den överförda pensionsrätten – bortsett från effekterna av justeringsfaktorerna – kan komma att ge mindre utbyte för mottagaren än vad den skulle ha gett för givaren. Hur stor denna effekt blir beror på inkomsterna för givaren respektive mottagaren. I de fall där pensionsrättsgivaren slutligen blir berättigad till lägre inkomstgrundad pension än pensionsrättsmottagaren kan effekten komma att bli den motsatta. Makar som står inför ett beslut att dela pensionsrätt kan oftast inte förutse hur hög deras inkomst kommer att bli eller om den ena makens inkomstgrundade pension kommer att bli större än den andras. Möjligheten att förutse effekterna av en delning av pensionsrätt är därför i detta avseende begränsade.
Tabell 14.1 visar vilken effekt delningen, inklusive garantipensionsutfall, skulle kunna få dels för makarnas samlade ekonomi, dels för kvinnan i händelse av skilsmässa eller mannens död (i tabellen kallad kvinna, ogift). I exemplet har mannen haft maximal pensionsgrundande inkomst från 25 års ålder medan kvinnan inte har haft någon egen pensionsgrundande inkomst. Makarna har delat pensionsrätt fr.o.m. 25 års ålder och pensionsåldern är 65 år. Pensionsrätten som överförs till kvinnan reduceras med 17 %, indexökningen är 1,6 % per år och prisbasbeloppet 36 400 kr.
4ABELL 
$ELNING AV PENSIONSR¤TT
Utan delning Med delning Förändring
Man 256 000 kr 128 000 kr –128 000 kr Kvinna, gift 69 200 kr 106 300 kr + 37 100 kr Summa 325 200 kr 234 300 kr – 90 900 kr Kvinna, ogift 77 500 kr 108 500 kr + 31 000 kr
Ett sätt att motverka de nu redovisade konsekvenserna, som diskuterades inför förslaget i Ds 1995:41, skulle kunna vara att beräkna garantipensionen på den inkomstgrundade ålderspension som maken haft delningen förutan. Detta skulle emellertid kunna få andra mindre önskvärda effekter, såsom t.ex. att ålderspensionen för en make som lämnat ifrån sig pensionsrättigheter markant skulle kunna understiga basnivån inom garantipensionssystemet.
Mot bakgrund av de skäl som ansågs föreligga för att införa en möjlighet för makar att dela pensionsrätt och eftersom denna disposition är frivillig gjordes inför förslaget i Ds 1995:41 den bedömningen att de redovisade konsekvenserna av samspelet mellan delning av pensionsrätt och garantipensionssystemet fick godtas.
I de fall makarna lever tillsammans när en av makarna – men inte båda – går i pension kan en delning i vissa fall, oavsett samspelet med övriga förmåner och oberoende av effekten av justeringsfaktorerna, komma att påverka familjeekonomin i negativ riktning. Detta inträffar om den make som haft högst förvärvsinkomst går i pension först. Då ersätts denna makes inkomster med en pension som är lägre än den skulle ha varit delningen förutan. Samtidigt har makarna inte nytta av motsvarande pension hos den mottagande maken, eftersom han eller hon ännu inte uppbär pension. Dessa konsekvenser upphör emellertid så snart också den andra maken går i pension. Vidare kan den omvända situationen – att maken som varit pensionsrättsmottagare går i pension först – på motsvarande sätt innebära en tillfällig förstärkning av familjeekonomin.
Delning skulle enligt förslaget i Ds 1995:41 komma i fråga enbart beträffande pensionsrätt som har intjänats inom det reformerade pensionssystemet. Eftersom delning inte kan ske inom det nuvarande ATP-systemet, kan delning omöjligen äga rum i situationer där en av makarna inte omfattas av de reformerade intjänandereglerna. Detta innebär att möjligheten att dela pensionsrätt enligt förslaget stod öppen endast för makar där båda är födda år 1954 eller senare och därför kommer att få sin pension beräknad helt enligt reformerade regler.
Under den efterföljande remissbehandlingen anförde flera remissinstanser kritik mot den föreslagna ordningen för delning av pensionsrätt. Flera remissinstanser uttalade sig starkt negativt om förslaget i stort och hade synpunkter bl.a. på hur en ordning för delning av pensionsrätt skulle samspela med garantipensionssystemet. Många menade att den föreslagna ordningen för delning gör det mycket svårt för makarna att med hänsyn till samspelet med garantipensionssystemet överblicka konsekvenserna av delning. Kritik framfördes vidare mot att delning i vissa fall kan innebära att makarnas gemensamma inkomster blir lägre än delningen förutan under den tid då endast den ena maken – den som delat
ifrån sig pensionsrätt – har gått i pension. Möjligheten för makarna att spekulera i marginalskatteeffekter genom att dela pensionsrätt framhölls också som negativt.
Till följd av kritiken har beredningsarbetet därefter inriktats på att försöka finna en lösning som i huvudsak kan fylla syftet med delningen och som samtidigt gör det möjligt att i tillfredsställande utsträckning undvika de nackdelar som påtalats under remissbehandlingen.
Det förslag om delning av pensionsrätt som lades fram i Ds 1995:41 innebar att all pensionsrätt som makarna tjänat in under ett år, dvs. såväl pensionsrätt i fördelningssystemet som i premiepensionssystemet, läggs samman och delas i princip på hälften. Det är vidare makarnas faktiska pensionsrätt efter delningen som läggs till grund för beräkningen av garantipension. Under de fortsatta diskussionerna har åter övervägts om det finns någon lösning där beräkningen av garantipensionen skulle kunna göras utan hänsyn till den utjämning av inkomstgrundad pension som delningen inneburit, dvs. beräkningen av garantipension skulle göras utifrån respektive makes pensionsrättsförhållanden delningen förutan. Skälet till att en sådan lösning inte kunnat väljas i förslaget om delning är, som nämnts tidigare, att all makarnas pensionsrätt ingår i delningen. En beräkning av garantipensionen utan hänsyn till delningen skulle därför kunna ge orimliga effekter genom att den sammanlagda pension som den givande maken slutligen blir berättigad till skulle kunna hamna långt under den lägstagarantinivå som uppställts för grundskyddet inom garantipensionen. Med en ordning där endast en mindre del av pensionsrätten ingår i delningen skulle emellertid dessa effekter i förhållande till lägstagarantinivån tonas ned betydligt. Det är samtidigt viktigt att utjämningstanken inte endast blir en illusion. Dessa faktorer får vägas mot varandra vid bedömningen av hur stor del av pensionsrätten som skulle kunna ingå i en lösning med nu diskuterat innehåll.
Av den totala pensionsrätten kommer, för personer födda år 1954 eller senare, enligt vad regeringen nu föreslår 16 procentenheter att tillgodoräknas i fördelningssystemet och 2,5 i premiepensionssystemet. Under den fortsatta beredningen har prövats tanken att makarna – i stället för att dela pensionsrätt i egentlig mening – skulle få rätt att överföra pensionsrätt för premiepension mellan sig utan att överföring påverkar utfallet från garantipensionssystemet. En sådan lösning skulle ge ett mer förutsägbart resultat för makarna. Det skulle inte finnas risk för att överföringen på grund av samspelet med garantipensionssystemet sammantaget skulle innebära en förlust i pensionsrätt. Makarna skulle ha bättre kontroll över hur mycket pensionsrätt som överförs till den andra maken och hur mycket pensionsrätten kommer att bli värd hos denna make. Även om överföringsmöjligheten endast rör pensionsrätt i premiepensionssystemet visar beräkningar att metoden kan ge en avsevärd pensionsutjämning som såvitt avser nettoeffekten för den mottagande maken inte ligger långt ifrån det resultat som en delning skulle ha gett. Lösningen skulle också kunna bli enklare, vilket kommer att framgå av den fortsatta framställningen.
Tabell 14.2 illustrerar vilket utfall överföring av pensionsrätt för premiepension skulle kunna ge och visar också hur resultatet förhåller sig till en delning av pensionsrätten i sin helhet. Förutsättningarna är de-
samma som redovisades i tabell 14.1. Ytterligare exempel finns redovisade i Ds 1997:67.
4ABELL 
$ELNING AV PENSIONSR¤TT
Utan delning Med delning Förändring
Man 256 000 kr 128 000 kr –128 000 kr Kvinna, gift 69 200 kr 106 300 kr + 37 100 kr Summa 325 200 kr 234 300 kr – 90 900 kr Kvinna, ogift 77 500 kr 108 500 kr + 31 000 kr
VERF¶RING AV PREMIEPENSION
Utan överföring Med överföring Förändring
Man 256 000 kr 221 400 kr –34 600 kr Kvinna, gift 69 200 kr 97 900 kr +28 700 kr Summa 325 200 kr 319 300 kr – 5 900 kr Kvinna, ogift 77 500 kr 106 200 kr + 28 700 kr
De överväganden som gjorts har resulterat i ett förslag, som presenterades i Ds 1997:67 och som innebär att makar ges möjlighet att – i stället för att dela pensionsrätt – löpande överföra pensionsrätt inom premiepensionssystemet från den ena maken till den andra. Som närmare kommer att framgå nedan skulle i en sådan ordning för frivillig utjämning av makars pensionsrättsförhållanden kunna ingå att makarnas eventuella rätt till garantipension skall bedömas utan att hänsyn tas till att överföring skett. Konsekvenserna av en överföring skulle därmed bli lättare att förutse. En annan fördel är att det inte skulle föreligga hinder för makar i mellangenerationen att överföra pensionsrätt för premiepension sig emellan. Lösningen har också i flera avseenden visat sig vara administrativt enklare att hantera.
14.2. Huvudprinciperna i en ordning med överföring av pensionsrätt för premiepension
2EGERINGENS F¶RSLAG: En make skall till den andra maken kunna föra
över pensionsrätt som tjänats in i premiepensionssystemet. Endast pensionsrätt för premiepension som tjänats in under äktenskapet skall kunna bli föremål för överföring. Med äktenskap skall likställas registrerat partnerskap. Överföringen skall vara frivillig, ske fortlöpande år från år och omfatta hela den pensionsrätt för premiepension som tjänats in för året. Överföring av rätt till premiepension skall inte påverka rätt till garantipension.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1997:67 stämmer överens med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA Flertalet remissinstanser har inte kommenterat
denna del av förslaget.
0ENSION¤RERNAS 2IKSORGANISATION 3TATENS L¶NE
OCH PENSIONSVERK 4J¤NSTEM¤NNENS CENTRALORGANISATION (4#/) och 3VENSKA KOMMUNALPENSION¤RERS F¶RBUND tillstyrker att förslaget ersätter
tidigare förslag om delning av pensionsrätt mellan makar. TCO påpekar dock att den som väljer efterlevandeskydd i premiepensionssystemet och samtidigt har överfört pensionsrätt för premiepension, måste uppmärksammas på att det måste finnas pengar på premiepensionskontot för att efterlevandeskyddet skall gälla.
2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET och +AMMARR¤TTEN
I 3UNDSVALL har inga invändningar mot förslaget. +RISTIANSTADS L¤NS ALL M¤NNA F¶RS¤KRINGSKASSA har anfört att även sambor bör komma i fråga för
överföring.
&¶RS¤KRINGSKASSAN I REBRO L¤N anför att den, med hänsyn till
förmodade administrativa problem, är tveksam till om delning eller överföring av pensionsrätt skall tillåtas.
3VERIGES AKADEMIKERS CENTRALOR
GANISATION anför att rätt till delning även borde omfatta inkomstpensio-
nen.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG: I den ordning som regeringen här
föreslår skall make ges möjlighet att till den andra maken överföra pensionsrätt som tillgodoräknas maken i premiepensionssystemet. Överföringen är, som närmare kommer att utvecklas nedan, helt oberoende av den andre makens pensionsrättsförhållanden, dvs. det saknar betydelse om den make som vill överföra pensionsrätt för premiepension har större eller mindre pensionsgrundande inkomst än den mottagande maken.
Reglerna om överföring bör huvudsakligen följa de principer som låg bakom förslaget om delning. Överföringen bör således vara förbehållen makar och registrerade partner samt bygga på frivillighet genom att makarna på förhand anmäler att de vill överföra pensionsrätt för premiepension. Kristianstads läns allmänna försäkringskassa har anfört att även sambor bör komma i fråga för överföring. Systemet med överföring av pensionsrätt för premiepension är emellertid som ovan nämnts en ersättning för den tidigare föreslagna ordningen med delning av pensionsrätt. Samma principiella utgångspunkter som ansågs gälla för delning av pensionsrätt bör därför även gälla för överföring av pensionsrätt för premiepension. I likhet med vad som uttalats i de antagna riktlinjerna anser regeringen att möjligheten till såväl delning som överföring har ett samband med äktenskapsbalkens regler om likadelning av makars egendom vid äktenskapets upplösning. Att möjliggöra för sambor att dela eller överföra pensionsrätt skulle därför stämma mindre bra överens med den familjerättsliga lagstiftningens intentioner.
Endast pensionsrätt för premiepension som intjänas under äktenskapet bör kunna bli föremål för överföring. Överföringen bör vidare ske löpande år för år och avse sådan pensionsrätt som tjänats in efter de reformerade reglernas ikraftträdande. Skälen till att regeringen nu föreslår denna metod i stället för en ordning där överföring utlöses endast vid en viss bestämd händelse, t.ex. vid skilsmässa eller dödsfall (momentan överföring) är huvudsakligen desamma som skälen bakom förslaget med löpande delning. Således skulle med momentan överföring utrymmet för spekulation, bl.a. med hänsyn till makarnas skattesituation, öka.
Sedan makarna har gjort en anmälan bör överföringen, på samma sätt som enligt förslaget om delning, som huvudregel verkställas år för år tills någon av makarna anmäler att överföringen skall upphöra. Det bör dock finnas en möjlighet att i samband med anmälan välja att överföringen endast skall ske det år anmälan avser, dvs. inte tills vidare. Med en ord-
ning för överföring av pensionsrätt för premiepension behöver det emellertid inte i samma utsträckning som beträffande förslaget om delning av pensionsrätt ställas upp villkor för att en överföring faktiskt skall verkställas sedan makarna anslutit sig. Bakgrunden härtill kommer närmare att utvecklas nedan.
En väsentlig skillnad i detta förslag jämfört med förslaget om delning är att regeringen nu föreslår att överföring av pensionsrätt för premiepension inte skall påverka beräkningen av eventuell garantipension. Båda makarna får alltså sin eventuella garantipension beräknad som om någon överföring inte hade skett. Detta innebär att den mottagande maken får högre garantipension än vad den faktiska inkomstgrundade pensionen inklusive överförd pensionsrätt berättigar till. Den överförande maken får på motsvarande sätt lägre garantipension än vad den faktiska inkomstgrundade pensionen efter överföringen berättigar till, eftersom han eller hon får sin garantipension reducerad med en högre inkomstgrundad pension än den som uppbärs. En lösning enligt den nu beskrivna ansågs, som nämnts ovan, inte rimlig med förslaget om delning av pensionsrätt, eftersom den givande maken därmed skulle kunna få en pension som långt understeg basnivån inom garantipensionssystemet. Överföring av pensionsrätt för premiepension berör emellertid inte hela pensionsrätten (vilket var fallet enligt förslaget om delning av pensionsrätt), utan endast en mindre del av den totala inkomstgrundade ålderspensionen. Den totala pensionen kommer visserligen med detta förslag om överföring av pensionsrätt för premiepension att kunna hamna under den basnivå om 2,13 prisbasbelopp som regeringen föreslår i propositionen Garantipension, m.m. Eftersom pensionsrätt från premiepensionssystemet utgör en så relativt låg andel av den totala inkomstgrundade ålderspensionen, kan emellertid den totala pensionen aldrig reduceras i samma höga grad som enligt förslaget om delning av pensionsrätt. Den individ som överför sin pensionsrätt för premiepension kommer fortfarande att ha en garantipension om ca två prisbasbelopp. En beräkning av garantipension oberoende av överförd pensionsrätt skulle således i detta avseende inte kunna ge samma oacceptabla konsekvenser som om metoden hade använts vid delning av pensionsrätt enligt förslaget i Ds 1995:41.
Det kan i detta sammanhang pekas på att garantipensionen, enligt vad regeringen föreslår i propositionen om Garantipension, m.m, även i andra avseenden skall avräknas mot en inkomstgrundad pension som inte är identisk med den som faktiskt utbetalas. Vid beräkningen av garantipensionen skall man, oavsett vid vilken tidpunkt pension tas ut, utgå från att uttaget görs eller har gjorts vid 65 års ålder. Vidare skall garantipensionen beräknas som om hela den inkomstgrundade pensionsrätten hade tillgodoräknats med 18,5 % i fördelningssystemet. Den faktiska avkastningen från premiepensionssparandet skall således inte inverka på beräkningen i detta avseende.
Effekten av överförd premiepension vid beräkning av garantipension illustreras i tabell 14.3. Personen i exemplet har tjänat in maximal pensionsrätt för premiepension, vilket antas vara ca 13,5 % av sammanlagd inkomstgrundad ålderspension
 Vidare antas att all pensionsrätt för pre-
miepension har överförts till den andre maken. Den första kolumnen anger den inkomstgrundade ålderspension, räknat i prisbasbelopp, mot
vilken garantipensionen avräknas, dvs. intjänad pension före överföring. I den andra kolumnen anges den pension, inklusive eventuell garantipension, som utbetalas till personen. Det utbetalade beloppet är, på grund av det sätt på vilket garantipensionen beräknas, lägre än vad som skulle ha utbetalts om man i beräkningen tagit hänsyn till att överföring skett. Hur mycket lägre garantipensionsbeloppet blir per månad framgår av tabellens sista kolumn.
4ABELL 
Intjänad inkomstgrundad pension
Totalt utbetald pension, inklusive ev. garantipension
Garantipensionsbelopp som inte utges pga överföring
3 Pbb 2,79 Pbb (8 470 kr/mån)
600 kr/mån
2 Pbb 2,29 Pbb (6 950 kr/mån)
340 kr/mån
1 Pbb 2,13 Pbb (6 460 kr/mån)
410 kr/mån
En annan väsentlig skillnad i förhållande till förslaget om delning är att en möjlighet att överföra pensionsrätt för premiepension kan ges även till de åldersgrupper som ingår i mellangenerationen. Den i Ds 1995:41 förslagna ordningen med löpande delning skulle av tekniska och informationsmässiga skäl stå öppen endast för makar som båda är födda år 1954 och senare. Makar som tillhör mellangenerationen och kommer att få sin pensionsrätt beräknad med vissa kvotdelar från det nuvarande och andra från det reformerade systemet skulle däremot enligt förslaget inte beredas samma möjlighet. Det huvudsakliga skälet till detta är de problem som skulle uppstå när makarna är olika gamla och således får olika stora andelar pension från det reformerade systemet. Den tekniska lösning som övervägdes för att ge möjlighet även för dessa makar att dela pensionsrätt var komplicerad och svår att genomskåda för de inblandade. Den ordning för överföring av pensionsrätt för premiepension som vi nu föreslår innebär emellertid inte att olika andelar måste slås samman och delas. Överföringen är en ensidig transaktion där pensionsrätten för premiepension överförs till den andre maken. De tekniska problem som utgjorde skäl mot mellangenerationens deltagande i ordningen för delning finns därmed inte. Även makar i mellangenerationen bör således enligt vår uppfattning beredas tillfälle att överföra pensionsrätt för premiepension.
En förutsättning för att kunna överföra pensionsrätt för premiepension är naturligtvis att den överförande maken har tillgodoräknats sådan pensionsrätt. Den make som skall överföra pensionsrätt måste således, enligt föreliggande förslag, vara född år 1938 eller senare. Det är rimligt att även den make som skall ta emot överförd pensionsrätt själv har möjlighet att tjäna in sådan rätt.
Förslaget om delning av pensionsrätt innebär, som nämnts ovan, att hela pensionsrätten alltid skall ingå i delningen. Under beredningen av förslaget med överföring av pensionsrätt för premiepension har övervägts om det bör finnas en möjlighet för makarna att välja om de vill överföra
hela eller enbart en viss del av pensionsrätten. En möjlighet är härvid att tillåta såväl överföring av vissa belopp som viss andel av pensionsrätten. Det skulle också kunna hävdas att en viss minsta beloppsgräns för överföring borde införas.
Eftersom överföring, enligt vad vi föreslår nedan, skall verkställas först fr.o.m. året efter det att anmälan om inträde har gjorts kommer makarna vid anmälningstillfället inte att ha vetskap om hur stor pensionsrätt för premiepension de kommer att tjäna in framöver. Mot denna bakgrund bör en eventuell möjlighet att överföra viss del av den intjänade pensionsrätten för premiepension inte avse visst belopp.
Som framgått ovan innebär förslaget att även makar i mellangenerationen skall ges möjlighet att överföra pensionsrätt. Det enda som krävs är alltså i princip att man har tjänat in pensionsrätt för premiepension. Det belopp som en make kan överföra kan därför komma att vara litet, särskilt med hänsyn till att äldre personer i mellangenerationen tillgodoräknas endast en relativt liten kvotdel av sin totala pensionsrätt i det reformerade systemet. En make som är född år 1938 kommer således enligt reglerna för tjugondelsinfasningen att få 4/20 av sin pension beräknad enligt det reformerade systemets regler, vilket innebär att pensionsrätt från premiepensionssystemet kommer att tillgodoräknas med 4/20 av 2,5 procentenheter. För en individ född år 1939 blir motsvarande förhållande 5/20 av 2,5 procentenheter osv. Det bör dock i detta sammanhang också pekas på att personer i mellangenerationen fr.o.m. det år de fyller 65 år kommer att kunna tjäna in pensionsrätt fullt ut i det reformerade systemet och därmed har möjlighet att åtminstone under viss tid utnyttja möjligheten till överföring fullt ut. All pensionsrätt för premiepension som för ett år tillgodoräknas en individ bör kunna överföras till en make eller maka, även om den årliga pensionsrätten motsvarar ett lågt belopp.
Under beredningen har vidare övervägts om endast hela pensionsrätten för premiepension för ett år skall kunna överföras eller om även överföring av viss andel av pensionsrätten skall tillåtas.
För en möjlighet att överföra viss andel av pensionsrätten för premiepension talar att ett sådant system erbjuder en stor frihet för individerna att förfoga över sin intjänade pensionsrätt. Av administrativa skäl torde dock möjligheten att överföra viss andel få begränsas, exempelvis till att få överföra 1/2 eller 1/4 av den intjänade pensionsrätten.
Ett system med endast hel överföring skulle kunna anses innebära mindre valfrihet för individen än en ordning där andelsöverföring tillåts. Att löpande överföra en fjärdedel av pensionsrätten för premiepension torde dock normalt ge i stort sett samma effekt som att vart fjärde år överföra hela den under året intjänade pensionsrätten. Genom anslutning och utträde ur ordningen för överföring av hel pensionsrätt för premiepension kan således de individer som så önskar uppnå samma effekt som vid en löpande överföring av viss andel av pensionsrätten. Behovet att kunna överföra viss andel skulle även kunna ifrågasättas mot bakgrund av att premiepensionen endast utgör en mindre del av individens pensionsrätt. Att endast tillåta överföring av hela den under året intjänade pensionsrätten för premiepension ger också allmänt sett ett mindre komplicerat regelsystem.
Sammanfattningsvis talar övervägande skäl mot att tillåta en överföring av viss andel av pensionsrätten. Regeringen föreslår således att överföring endast skall kunna ske av hela den för året intjänade pensionsrätten för premiepension. Emellertid föreslår vi inte att överföringen skall avse ett visst minsta belopp för att överföringen skall kunna verkställas.
14.3. Anslutning och utträde
2EGERINGENS F¶RSLAG: Anmälan om anslutning till ordningen för
överföring av pensionsrätt för premiepension skall göras av makarna gemensamt och får till följd att överföring, under vissa förutsättningar i övrigt, äger rum fr.o.m. året efter anmälan. Anmälan skall gälla tills vidare om inte makarna bestämmer annat.
Överföringen av pensionsrätt för premiepension skall upphöra fr.o.m. året efter det att en make – eller makarna gemensamt – lämnat in anmälan om utträde.
En anmälan om anslutning eller utträde som görs senast den 31 januari ett år skall emellertid, om makarna inte begär annat, få verkan fr.o.m. samma år. För år 1999 skall gälla särskilda regler.
Återkallelse av anmälan skall vara skriftlig och får inte göras efter den dag då anmälan senast skulle ha kommit in till allmän försäkringskassa.
Vid äktenskapsskillnad skall överföring kunna ske t.o.m. året före det år då äktenskapsskillnaden vinner laga kraft.
Vid den överförande makens dödsfall skall överföring kunna ske t.o.m. dödsfallsåret, under förutsättning att den mottagande maken då är vid liv.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1997:67 överensstämmer i
huvudsak med regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA +AMMARR¤TTEN I 3UNDSVALL anser att överföringen
är en ensidig handling av gåvokaraktär och har ifrågasatt att anmälan om inträde skall vara gemensam.
&¶RS¤KRINGSKASSEF¶RBUNDET &+&	 påpekar
att försäkringskassans handläggare kan få frågor om utfall, som kan vara i det närmaste omöjliga att besvara. Med hänsyn till att människor erfarenhetsmässigt så lång tid som möjligt vill kunna förutse effekterna av sina ekonomiska val, föreslår FKF vidare att tidpunkten för anmälan för överföring bör utsträckas till hösten efter intjänandeåret när taxeringarna är fastställda

3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG: Liksom beträffande delning av pen-
sionsrätt bör överföring av pensionsrätt för premiepension kunna verkställas först efter en anmälan av makarna. På samma sätt som för delning av pensionsrätt bör det krävas att makarna är överens för att överföringen skall ske. Anmälan bör således vara gemensam. Det kan i sammanhanget påpekas att, som utvecklats i avsnitt 19.1, överföringen inte är att betrakta som en gåva i civilrättslig mening.
Enligt förslaget om delning skulle anmälan göras i förväg. Som huvudregel skulle därför gälla att delning skulle verkställas först fr.o.m. året efter det att anmälan gjorts. Skälen för denna ståndpunkt var bl.a. administrativa. Även önskemålet att förhindra spekulation låg i viss mån bakom konstruktionen av förslaget. Samma synsätt skulle kunna användas när det gäller överföring av pensionsrätt för premiepension. Det skulle emellertid också kunna hävdas att den givande maken bör kunna veta hur stor den intjänade pensionsrätten för premiepension är innan han eller hon kan bestämma om överföring skall ske.
Syftet med överföring av pensionsrätt för premiepension är detsamma som med förslaget om delning av pensionsrätt, dvs. att i ett större perspektiv åstadkomma en utjämning av makarnas pensionsrättsförhållanden. Det är således inte meningen att en överföring vid varje tillfälle skall föregås av beräkningar av vad som är mest fördelaktigt för dem med hänsyn till hur inkomsterna under ett visst år har fördelat sig. Mot denna bakgrund bör även anslutningen till en ordning för överföring av pensionsrätt i premiepensionssystemet ske i förväg.
Försäkringskasseförbundet har anfört att tidpunkten för anmälan om överföring borde sammanfalla med deklarationstidpunkten, eftersom makarna först då hade överblick över sin ekonomiska situation. I enlighet med vad som sagts ovan bör emellertid beslutet att överföra pensionsrätt för premiepension grunda sig på andra överväganden än sådana som fordrar ett närmast fullständigt deklarationsunderlag. En ordning där makarna i efterhand skulle kunna göra överföringar skulle i princip innebära en momentan överföring och skulle kräva ett nytt beslut för varje år. Detta är som nämnts inte syftet med den nu föreslagna ordningen. Regeringen föreslår därför att anmälan om överföring av pensionsrätt som huvudregel skall göras året före det år överföringen avser.
En följd av den nu föreslagna regeln är – på samma sätt som med förslaget om delning – att makar som gift sig sent på året skulle få mycket svårt att i tid hinna ge in en anmälan som får verkan fr.o.m. året efter. Därför föreslogs i Ds 1995:41 att en anmälan som görs senast den 31 januari ett år skall få verkan fr.o.m. samma år om inte makarna begärt annat. Denna regel bör gälla även i en ordning för överföring av pensionsrätt i premiepensionssystemet. Därmed får även godtas att makar som gift sig i januari månad får möjlighet att överföra pensionsrätt för premiepension som till en liten del kan hänföra sig till tid före äktenskapets ingående.
Under år 1999, som är det första år under vilket överföring av pensionsrätt för premiepension kan ske, bör en generösare tidsfrist gälla. Vi föreslår att om makarna begär det skall en anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension som görs under år 1999 få verkan fr.o.m. det året oavsett när under året anmälan sker.
När makarna har anmält anslutning till ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension skall de som huvudregel förbli anslutna till dess utträde begärs eller makarnas äktenskap upplöses. Det bör emellertid även finnas en möjlighet att vid anmälan om anslutning ange att överföring endast skall äga rum under ett år och således inte gälla tills vidare.
Enligt de antagna riktlinjerna skulle en utträdesanmälan inte få verkan förrän fr.o.m. året efter anmälningen. I Ds 1995:41 konstaterades emellertid att ett strikt upprätthållande av en sådan ordning skulle kunna få mindre önskvärda konsekvenser t.ex. i situationer där makarna plötsligt får ändrade inkomstförhållanden. En situation som angavs som exempel var då den ena maken börjar arbeta utomlands och uppbär inkomst som inte är pensionsgrundande i Sverige. En fortsatt delning skulle då kunna få till följd att den make vars pensionsrätt tidigare ökat genom delning i stället på grund av den nya inkomstsituationen blir pensionsrättsgivare. För att förhindra en sådan situation föreslogs i Ds 1995:41 att makar gemensamt skulle kunna bestämma att de med omedelbar verkan skulle utträda ur ordningen för delning. En ensidig anmälan föreslogs emellertid få verkan först fr.o.m. året därpå.
Anledningen till att det skulle finnas ett behov av omedelbart utträde ur ordningen för delning sammanhänger med att delning är beroende av båda makarnas pensionsrättsförhållanden. Överföringen av pensionsrätt för premiepension skulle däremot vara en ensidig åtgärd, varför de problem som legat bakom behovet av särskilda regler för omedelbart utträde inte uppstår. Resultatet kan inte bli att den make som var tänkt att vara mottagare av pensionsrätt i stället får ge ifrån sig sådan rätt. Det enda som kan hända i situationer som de ovan beskrivna är att det inte finns någon pensionsrätt för premiepension – eller endast finns en mindre sådan – att överföra.
Grundtanken bör i enlighet med vad som sagts beträffande anslutning vara att makarna i förväg skall avgöra om de vill att någon överföring skall fortsätta. Detta får till följd att en utträdesanmälan bör få verkan först fr.o.m. året efter det att anmälan gjorts. Regeringen föreslår således att överföringen av pensionsrätt för premiepension som huvudregel skall upphöra fr.o.m. året efter det att en av makarna – eller båda gemensamt – har lämnat in en anmälan om utträde till försäkringskassan. Några särregler för omedelbart utträde förslås således inte.
,AGR¥DET påpekar i sitt
yttrande att det skulle underlätta information och förebygga rättsförluster till följd av förväxlingar om sluttidpunkten för olika anmälningar från enskilda koncentreras till en viss dag och förordar därför att samtliga tidsangivelser som avser enskilda anmälningar ändras till den 31 januari om inte särskilda skäl talar däremot. Regeringen instämmer i lagrådets uppfattning. Några skäl att inte utsträcka sluttidpunkten för utträdesanmälan till den 31 januari samma år har inte framkommit.
I likhet med vad som föreslås gälla beträffande anmälan om anslutning till ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension föreslår regeringen således att en anmälan om utträde som görs senast den 31 januari ett år skall få verkan fr.o.m. samma år, om makarna inte begär annat.
En annan fråga är om en anmälan anslutning till respektive utträde ut ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension skall kunna återkallas och, i så fall, när en sådan återkallelse senast skall få ske.
Som utvecklats ovan är grundtanken med anmälningsreglerna att makarna i förväg och mot bakgrund av mer långsiktiga överväganden skall avgöra om någon överföring skall ske eller inte. Anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension är vidare att betrakta som en bindande
överenskommelse makarna emellan som båda makarna skall kunna inrätta sig efter. Regeringens förslag ovan att såväl anmälan om anslutning till som utträde ur ordningen för överföring av premiepensionsrätt i princip skall ske med verkan fr.o.m. följande år skall ses mot denna bakgrund.
Det skulle kunna hävdas att det inom förvaltningsrätten som regel är möjligt att återkalla en hos myndighet anhängig anmälan ända tills dess ett beslut har färdigställts för expediering. Med hänsyn till att själva beslutet om överföring av pensionsrätt för premiepension emellertid inte fattas förrän långt efter det år anmälan avser, skulle emellertid en sådan vidsträckt möjlighet till återkallelse av anmälan beröva anmälningsreglerna dess syfte. Möjligheten att återkalla en anmälan måste därför begränsas.
Regeringen föreslår att en återkallelse av anmälan skall kunna ske fram t.o.m. den tidpunkt då en anmälan senast kan ges in, dvs. den 31 januari samma år anmälan avser. Förslaget överensstämmer tidsmässigt med vad som föreslås gälla beträffande pensionsgrundande belopp för barnår. En återkallelse kan, i likhet med en anmälan om utträde, ske ensidigt.
Enligt förslaget i Ds 1997:67 skulle vid dödsfall överföring av pensionsrätt för premiepension kunna ske t.o.m. året före dödsfallsåret. Förslaget skall ses mot bakgrund att pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp inte föreslogs fastställas för dödsfallsåret. Om makarna har anmält anslutning till ordningen om överföring av rätt till premiepension föreslår regeringen nu, som ovan redovisats i avsnitt 13 och av där angivna skäl, att pensionsgrundande inkomst och pensionsrätt för premiepension skall fastställas för den överförande maken även för dödsfallsåret. En konsekvens av detta förslag är att överföring av sådan pensionsrätt för premiepension som tjänats in under dödsfallsåret måste kunna ske till en efterlevande make eller maka. Regeringen föreslår således såvitt avser utträde på grund av att äktenskapet upplöses på grund av den överförande makens dödsfall att överföring skall kunna ske t.o.m. dödsfallsåret.
Om den mottagande maken avlider finns emellertid inte skäl att frångå den i Ds 1997:67 föreslagna regeln att överföring av pensionsrätt för premiepension skall kunna ske t.o.m. året före dödsfallsåret. Överföring av pensionsrätt för premiepension bör med andra ord inte kunna ske till en avliden make eller maka. Inte heller om båda makarna avlider under samma år bör således någon överföring av pensionsrätt för premiepension, som tjänats in av den överförande maken under dödsfallsåret, äga rum. I dessa situationer föreslår vi alltså ingen ändring jämfört med förslaget i Ds 1997:67.
Såvitt avser utträde på grund av att äktenskapet upplöses genom äktenskapsskillnad bör gälla samma regler som föreslogs beträffande delning av pensionsrätt. Således föreslår vi att överföring skall ske t.o.m. året före det år då äktenskapsskillnaden vinner laga kraft.
Hänvisningar till S14-3
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 37.1
14.4. Villkor för verkställande av överföring
2EGERINGENS F¶RSLAG: För att överföring av pensionsrätt för premie-
pension skall verkställas skall det krävas att den överförande maken under någon del av året har varit försäkrad för inkomstgrundad ålderspension i Sverige och har fått pensionsrätt för premiepension fastställd. Den mottagande maken skall däremot inte behöva ha varit försäkrad i Sverige under året, om han eller hon tidigare har tillgodoförts pensionsrätt för premiepension. Make som under viss del av året har varit bosatt i Sverige skall alltid – under förutsättning att försäkringsbegreppet ändras enligt vad som beskrivs nedan – ha möjlighet att ta emot pensionsrätt. Pensionsrätt skall kunna överföras och tas emot utan begränsning beroende på ålder eller genomfört pensionsuttag.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1997:67 överensstämmer med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA Ingen av remissinstanserna har kommenterat för-
slaget.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG: Enligt förslaget om delning av pen-
sionsrätt i Ds 1995:41 var anslutning till ordningen inte tillräcklig för att delning avseende ett visst år faktiskt skulle verkställas. Härför krävdes också att vissa ytterligare förutsättningar var uppfyllda. Frågan är om samma eller andra krav måste uppställas för att överföring av pensionsrätt för premiepension faktiskt skall verkställas efter anslutning.
För det första uppställdes i Ds 1995:41 krav på att makarna skall ha varit försäkrade för inkomstgrundad ålderspension och bosatta i Sverige hela det år som delningen avser. Såvitt avser försäkringskravet torde det inte vara nödvändigt att uppställa krav på försäkring hela året för att överföring av pensionsrätt för premiepension skall få verkställas. Den givande maken måste dock tillgodoräknas pensionsrätt för premiepension under året och få sådan rätt fastställd för att få den överförd och måste därför under någon del av året ha varit försäkrad i Sverige. För den mottagande maken bör det emellertid som huvudregel räcka att maken tidigare själv har fått pensionsrätt för premiepension fastställd på grund av eget intjänande eller överföring från tidigare make så att ett konto finns upprättat. Det torde i den situationen inte vara nödvändigt att dessutom ställa upp ett krav på försäkring i Sverige. För det fall maken inte har någon pensionsrätt för premiepension sedan tidigare bör det emellertid ställas krav på försäkring under viss del av året för att maken skall få ta emot överförd pensionsrätt för premiepension.
Frågan är om det i detta sammanhang även bör ställas krav på bosättning i Sverige under viss tid. Ett sådant krav uppställdes enligt förslaget i Ds 1995:41 och grundades då på att svenska medborgare – med den nuvarande utformningen av försäkringsbegreppet – är försäkrade i Sverige oavsett bosättning. En make skulle således kunna vara försäkrad för inkomstgrundad pension i landet trots att inkomsterna inte är pensionsgrundande här. Detta skulle vid en delning av pensionsrätt kunna få oförutsedda effekter för makarna (jfr vad som sagts ovan om utträde). Med en
ordning där pensionsrätt för premiepension kan överföras från den ena maken till den andra kan – med den nuvarande utformningen av försäkringsbegreppet – sådana konsekvenser emellertid inte uppstå. Överföring blir bara aktuell i de fall där maken faktiskt har tillgodoräknats pensionsrätt i premiepensionssystemet, dvs. då maken har haft pensionsgrundande inkomst i Sverige.
En översyn av försäkringsbegreppet har emellertid genomförts av Utredningen om socialförsäkringens personkrets. Utredningen har i sitt huvudbetänkande En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72) föreslagit en lösning som innebär att försäkringen för inkomstgrundad ålderspension kopplas till förvärvsarbete och inte till medborgarskapet som sådant eller till bosättning. Detta skulle såvitt avser villkoren för överföring av pensionsrätt för premiepension kunna få till följd att en make som är bosatt här men som inte har tjänat in någon pensionsrätt (och således inte har något premiepensionskonto upprättat) inte skulle kunna vara mottagare av pensionsrätt för premiepension. Detta är inte en önskvärd konsekvens. Om utredningens förslag angående försäkringsbegreppet blir föremål för lagstiftning bör därför överföring av pensionsrätt för premiepension göras möjlig även i situationer där den mottagande maken – oavsett försäkring – varit bosatt i Sverige någon gång under året.
Ett annat villkor som enligt förslaget i Ds 1995:41 uppställdes för att delning av pensionsrätt skulle verkställas var att ingen av makarna för det år delningen avser får ha tillgodoräknats pensionsrätt för barnår eller plikttjänstgöring som är latent på grund av att maken inte har uppfyllt det s.k. förvärvsvillkoret. Bakgrunden till detta var de administrativa komplikationer som skulle uppstå om latent pensionsrätt skulle kunna föras från den ena maken till den andra. Vi föreslår emellertid nu – i likhet med förslaget Ds 1995:41 – att pensionsrätt som är latent tillgodoräknas endast i fördelningssystemet och då med 18,5 procentenheter, se avsnitt 13. Pensionsrätten föreslås således inte till någon del i efterhand överföras till premiepensionssystemet när förvärvsvillkoret väl har uppfyllts. Eftersom pensionsrätt som tillgodoräknats i premiepensionssystemet således aldrig kan vara latent, kräver en ordning med överföring av pensionsrätt för premiepension inte något särskilt villkor i detta avseende.
Ett tredje villkor som uppställdes i Ds 1995:41 för att en delning skulle verkställas innebar att delning inte får verkställas för år då någon av makarna uppbär ålderspension från fördelningssystemet. Ett uttag av premiepension skulle emellertid inte utgöra hinder för delning. Villkoret tillkom mot den bakgrunden att en delning då ena maken hade tagit ut ålderspension skulle kunna få ett annat resultat än vad makarna hade räknat med. Problemet uppkommer emellertid inte med en ordning för överföring av pensionsrätt för premiepension. Det torde inte heller vara något hinder att en make som gått i pension men fortsätter att arbeta och tjäna in pensionsrätt för premiepension kan överföra pensionsrätt till den andre maken på samma sätt som före pensioneringen. Samma regler föreslås gälla inom premiepensionssystemet som inom fördelningssystemet, dvs. att möjligheten att tjäna in pensionsrätt inte skall upphöra vid en viss ålder eller vid uttag av hel eller partiell pension (jfr avsnitt 13.1). En
annan fråga är om en make skall kunna ta emot överförd pensionsrätt hur länge som helst. En rimlig utgångspunkt är att make ges möjlighet att ta emot pensionsrätt lika länge som maken själv kan tjäna in sådan rätt i premiepensionssystemet.
En ordning med överföring av pensionsrätt för premiepension skulle således, enligt vad som framgått ovan, inte behöva vara förenad med samma villkor för att överföringen faktiskt skall verkställas som ett system för delning av pensionsrätt. En fråga som bör ställas är emellertid om rätten att överföra pensionsrätt för premiepension bör begränsas på något annat sätt, t.ex. så att överföring endast får ske till den make som har lägst pensionsgrundande inkomst eller att överföring inte får ske om den mottagande maken genom överföringen, tillsammans med den pensionsrätt som maken själv har tjänat in, får en högre total pensionsrätt än vad denne med hänsyn till intjänandetaket själv skulle kunna ha tjänat in. Några avgörande skäl för att införa dylika begränsningar har emellertid inte framkommit. En fördel med att ge utrymme för överföringar mellan makarna oberoende av makarnas inbördes inkomstförhållanden eller storleken på den mottagande makens pensionsgrundande inkomst är t.ex. att en kvinna som under några år har haft låg eller ingen inkomst men därefter har lika hög eller högre inkomst än mannen skulle kunna få en pensionsrätt överförd till sig även sedan hon åter har ökat sin inkomst. Makarna kan då i större utsträckning utjämna pensionsrätten än de skulle kunna om mannen hade varit förhindrad att överföra pensionsrätt för premiepension under år då kvinnan har högre pensionsgrundande inkomst eller då kvinnans sammanlagda pensionsrätt för året genom överföringen kommer att bli högre än vad hon med hänsyn till intjänandetaket själv hade kunnat tjäna in.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att det för att överföring av pensionsrätt för premiepension skall verkställas skall krävas att den överförande maken under någon del av året skall ha varit försäkrad för inkomstgrundad ålderspension i Sverige samt tjänat in och fått pensionsrätt för premiepension fastställd. Den mottagande maken behöver däremot inte ha varit försäkrad i Sverige under året, om han eller hon sedan tidigare har pensionsrätt för premiepension (genom eget intjänande eller genom tidigare överföring). Möjlighet att ta emot pensionsrätt skall också alltid – under förutsättning att försäkringsbegreppet ändras enligt vad som tidigare beskrivits – ges make som under viss del av året varit bosatt i Sverige. Makarna bör kunna överföra och ta emot överförd pensionsrätt lika länge som de själva har möjlighet att tjäna in rätt till pensionsrätt för premiepension dvs. utan någon begränsning beroende på ålder eller genomfört pensionsutttag.
Hänvisningar till S14-4
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 37.1
14.5. Teknik för överföring av pensionsrätt för premiepension
2EGERINGENS F¶RSLAG: Den årliga premiepension som härrör från
överförd pensionsrätt skall beräknas med beaktande av de kostnader som överföringarna generellt kan antas ge upphov till. Samtliga faktorer som påverkar kostnaderna skall beaktas. Beräkningen skall vara lika för kvinnor och män.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1997:67 överensstämmer i
huvudsak med regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA &INANSINSPEKTIONEN anför att den föreslagna
överföringen av premiepension är lättare att hantera än delning av pensionsrätt. Beträffande tekniken för överföring framhåller Finansinspektionen att den så långt som möjligt bör ansluta till principerna för premiepension.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG: Enligt förslaget om delning av pen-
sionsrätt skulle den pensionsrätt som överfördes från en man till en kvinna reduceras på visst sätt för att ge upphov till samma livspension hos kvinnan som den skulle ha gjort hos mannen. På motsvarande sätt skulle pensionsrätten räknas upp om den överfördes från en kvinna till en man. I Ds 1995:41 angavs vilka faktorer som – med utgångspunkt i fördelningssystemet – skulle styra hur mycket överförd pensionsrätt skulle justeras. Avgörande var dels hur lång tid mannen respektive kvinnan förväntades uppbära pension, dels skillnaden i risk för att mannen respektive kvinnan skulle avlida före pensioneringen. Detta var beroende av både makarnas ålder vid överföringstillfället och skillnaden i ålder mellan dem.
Syftet med justeringen var att den merkostnad som kunde vara förknippad med delning av pensionsrätt skulle bäras av dem som utnyttjar möjligheterna till delning och inte belasta hela kollektivet av försäkrade. Även överföring av pensionsrätt för premiepension kan förväntas leda till en merkostnad för försäkringskollektivet. Denna kan beräknas vara ungefär i samma storleksordning som vid delning av pensionsrätt. Det får anses rimligt att samma överväganden gör sig gällande vid överföring av pensionsrätt för premiepension som vid delning av pensionsrätt och att också en sådan lösning skall vara kostnadsneutral. I synnerhet som premiepensionssystemet är en del i ett obligatoriskt pensionssystem bör inte en frivillig möjlighet att överföra sådan pensionsrätt få medföra kostnader för dem som inte väljer detta. Även vid överföring av pensionsrätt för premiepension finns således ett behov av att justera värdet av den överförda pensionsrätten.
En sådan justering med de justeringsfaktorer som föreslogs i Ds 1995:41 får emellertid av flera skäl anses mindre lämplig. Den föreslagna justeringen innebar nämligen att i princip endast en faktor, kön, var avgörande för hur en omräkning skulle ske, medan andra faktorer som också kan ha betydelse för kostnaderna inte skulle beaktas. Denna konstruktion avviker från Sveriges jämställdhetspolitik, såväl nationellt som internationellt, och ett sådant inslag i ett nytt och reformerat pen-
sionssystem bör därför undvikas. Det kan också ifrågasättas om en sådan konstruktion är i överensstämmelse med EG:s jämställdhetsdirektiv 79/7/EEG om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet – vilket är tillämpligt på lagstadgade system som lämnar skydd vid bl.a. ålderdom.
Den justeringsmetod som bör väljas bör därför behandla kvinnor och män lika samtidigt som kostnaderna som är förknippade med överföring av pensionsrätt för premiepension bärs av dem som använder sig av möjligheten till överföring, så att de som inte använder sig av denna möjlighet inte förlorar på att överföring får ske.
Regeringen föreslår att en justering skall göras på premiepensionskontot för den som mottagit överförd pensionsrätt för premiepension. Justeringen bör då som ovan nämnts behandla kvinnor och män lika samt bestämmas med beaktande av de merkostnader för kollektivet som möjligheten att överföra pensionsrätt för premiepension har medfört. Detta innebär att pension från överförd pensionsrätt måste beräknas separat men att beräkningen skall vara densamma oavsett om den mottagande maken är kvinna eller man.
En justering av premiepensionen bör således ske med beaktande av alla faktorer som är av betydelse i detta sammanhang. Den viktigaste faktorn är den sammantagna åldersskillnaden mellan de som överför respektive tar emot pensionsrätt för premiepension. Eftersom kvinnor genomsnittligt sett lever längre än män kommer kostnaderna för premiepensionssystemet att öka vid överföringar från män till kvinnor. De arvsvinster som tillförs systemet kommer då att minska och premiepensionerna blir generellt sett lägre. På motsvarande sätt kommer systemet typiskt sett att tillföras medel vid överföringar från kvinnor till män. I vilken utsträckning överföringarna av pensionsrätt för premiepension går från man till kvinna respektive från kvinna till man har således betydelse i sammanhanget. Det har också de försäkrades genomsnittliga livslängd och förvärvsinkomster liksom en hel del andra faktorer. Exempelvis kan personer med stor sannolikhet att avlida i förtid i något högre grad förväntas överföra pensionsrätt till maken. Effekterna av ett sådant s.k. moturval begränsas emellertid av att det enligt vad som föreslagits endast skall vara möjligt att överföra den för året intjänade pensionsrätten. Även de administrativa kostnader som uppkommer bör beaktas.
Så långt det är möjligt bör justeringen med anledning av överföring baseras på vad som faktiskt är känt om kostnaderna för sådana överföringar. Beräkningarna i samband med överföringen bör därför grunda sig på senast kända livslängdsstatistik, kända förhållanden om vilka som överför pensionsrätt etc.
Om det skulle visa sig att möjligheten att överföra pensionsrätt mellan makar endast skulle utnyttjas av män för överföring av pensionsrätt för premiepension till kvinnor skulle endast kvinnornas pension – till den del den härrör från överförd pensionsrätt – justeras ned. Det skulle då i och för sig kunna hävdas att det föreligger s.k. indirekt diskriminering, dvs. att en regel som är neutralt utformad missgynnar en mycket större andel kvinnor än män. En sådan regel kan dock godtas om den rättfärdigas av objektiva faktorer som helt saknar samband med diskriminering på grund av kön. I detta fall motiveras reglerna om beräkningen av pension som
härrör från överförd pensionsrätt för premiepension av att premiepensionssystemet skall vara ett fonderat system, vilket ställer stora krav på försäkringsmässiga och exakta beräkningar. Något tillskott till systemet från staten eller från det övriga försäkringskollektivet skall inte förekomma samtidigt som den merkostnad som kan vara förknippad med överföring av pensionsrätt för premiepension endast skall belasta dem som utnyttjar möjligheten till överföring. Dessa skäl bör anses godtagbara.
I Ds 1997:67 föreslogs att justeringen skulle ske i samband med att pensionerna betalas ut. Under den fortsatta beredningen har frågan om tidpunkten för justeringen övervägts på nytt. Det har under dessa överväganden ansetts angeläget att de makar som önskar använda sig av möjliheten till överföring av pensionsrätt för premiepension i så stor utsträckning som möjligt känner till konsekvenserna av överföringen vid tidpunkten för sitt beslut. Den i Ds 1997:67 föreslagna lösningen innebar att det kan gå lång tid från det att överföringen äger rum tills dess justeringen sker. Det torde vara en fördel om justeringen i stället sker i närmare anslutning till tidpunkten för överföringen. Det är vidare en fördel om denna justering sker vid samma tillfälle som övriga justeringar som Premiepensionsmyndigheten har att genomföra på de försäkrades premiepensionskonton. Kontojusteringen för överföring skall göras med stöd av uppgifter om livslängdsstatistik, åldersskillnader, överföringsflöde, moturval och övriga kostnader för ett visst år. En i flera avseenden likartad försäkringsmässig bedömning skall göras i premiepensionssystemet för efterlevandeskyddet under pensionstiden. Sedan pensionsrätten för premiepension har fastställts och i samband med att överföring sker till förvaltare i värdepappersfond eller AP-fond skall nyss nämnda justering göras. Även vissa andra justeringar, t.ex. uttag för Premiepensionsmyndighetens kostnader, skall ske vid samma tillfälle.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att kontojusteringen i första hand bör göras löpande och försäkringsmässigt sedan pensionsrätten för premiepension har fastställts och i samband med att överföring sker till förvaltare i värdepappersfond eller AP-fond. En sådan omräkningsmodell är lämplig särskilt om den ger utrymme för viss återbäring. Systemet kan också sägas svara mot en försäkringsmässig skälighetsprincip tillämpad för varje kalenderår. Det bör dock ankomma på Premiepensionsmyndigheten att mot bakgrund av de angivna principerna och i enlighet med vad som gäller om betryggande antaganden om dödlighet och andra riskmått enligt försäkringsrörelselagen (1982:713), slutligen välja vilken teknisk lösning som skall tillämpas.
Hur stor justering som behöver ske är bl.a. beroende av hur stora totala belopp som överförs till kvinnor respektive till män. Om så gott som all överföring skulle ske från män till kvinnor skulle den årliga pensionen behöva räknas ned med ca 17 % för det fall enbart nu aktuell livslängdsstatistik beaktades. Om överföringen skulle bli lika vanlig i båda riktningarna skulle pensionen å andra sidan räknas upp med 1,5 %. Till detta kommer dock att även effekterna av moturval, administrationskostnader m.m. skall beaktas, vilka inte kan beräknas närmare här.
Det är, som ovan nämnts viktigt att konsekvenserna av överföringen är förutsägbara vid tidpunkten för anmälan om överföring. Med den här
förordade lösningen för justering av överförd pension kan en god förutsägbarhet uppnås vid överföringstillfället. Det bör vara möjligt att under vissa antaganden lämna besked om vilken ungefärlig justering som skall ske på mottagarens premiepensionskonto till följd av den överförda pensionsrätten. En sådan prognos bör såväl de allmänna försäkringskassorna som premiepensionsmyndigheten kunna lämna. Sistnämnda myndighet bör därför regelbundet lämna information om detta till försäkringskassorna.
Hänvisningar till S14-5
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 37.1
14.6. Ändring av verkställd överföring i vissa fall
2EGERINGENS F¶RSLAG: Om, efter verkställd överföring av rätt till pre-
miepension, denna pensionsrätt ändras på grund av underlåten avgiftsbetalning, ändrad taxering eller annan liknande åtgärd, skall överföringen justeras med de nya pensionsrättsförhållandena som grund.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1997:67 överensstämmer med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA: Ingen av remissinstanserna har kommenterat för-
slaget.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG: Utgångspunkten bör, precis som en-
ligt förslaget om delning av pensionsrätt, vara att en verkställd överföring av pensionsrätt för premiepension inte bör kunna bringas att återgå för att en av makarna eller båda önskar det.
Det kan däremot på samma sätt som efter delning hända att t.ex. den pensionsgrundande inkomsten för den överförande maken förändras efter överklagande av ett taxeringsbeslut eller efter annan liknande åtgärd. Det kan också vara så att maken har haft inkomster av annat förvärvsarbete (egenföretagarinkomster) men inte erlagt pensionsavgifter i föreskriven ordning, varför pensionsrätten efter justering blir lägre än den antogs vara då överföringen verkställdes.
Överföringen av pensionsrätt för premiepension bör på samma sätt som enligt förslaget om delning av pensionsrätt verkställas i samband med att pensionsrätt för det aktuella intjänandeåret fastställs. Det är då inte alltid klarlagt om pensionsavgifter avseende egenföretagarinkomster för det år överföringen avser har erlagts eller inte, eftersom detta kan ske fram till den 1 juli året efter fastställelseåret. Efter överväganden förordades i Ds 1995:41 den lösningen att i denna situation skulle en ny delning verkställas med makarnas nya pensionsrättsförhållanden som grund.
En verkställd överföring av pensionsrätt för premiepension bör i detta avseende behandlas i huvudsak på samma sätt som en verkställd delning enligt förslaget i Ds 1995:41. Överföringen bör således inte gå åter utan i stället justeras efter den givande makens nya pensionsrättsförhållanden. Det kan härvid noteras att det torde bli fråga om färre justeringar än med en ordning för delning, eftersom endast ändringar i den överförande makens pensionsrättsförhållanden är av intresse i detta sammanhang.
Enligt förslaget i Ds 1995:41 skulle en delning upphävas i de fall där pensionsgrundande inkomst i efterhand ändrats så att förvärvsvillkoret inte längre var uppfyllt. Bakgrunden härtill var att delning inte skulle verkställas för år då någon av makarna tillgodoräknats pensionsrätt för barnår eller plikttjänstgöring som var latent på grund av att förvärvsvillkoret inte uppfyllts. Motsvarande problem kommer inte att uppstå vid överföring av pensionsrätt för premiepension, eftersom pensionsrätt för barnår och plikttjänstgöring tillgodoräknas i sin helhet inom fördelningssystemet fram till dess förvärvsvillkoret uppfyllts.
Det kan emellertid förhålla sig så att en make har tillgodoräknas pensionsrätt för barnår inom premiepensionssystemet, eftersom maken enligt vad som framgick vid fastställelsetidpunkten hade uppfyllt förvärvsvillkoret. Maken har vidare överfört hela den under året intjänade pensionsrätten för premiepension till sin make. Efter ändring av den pensionsgrundande inkomsten visar det sig emellertid att maken i realiteten inte hade uppfyllt förvärvsvillkoret. Även i en sådan situation bör den verkställda överföringen göras om på grundval av de nya förutsättningarna.
14.7. Vissa konsekvenser av överföring av pensionsrätt för premiepension
En verkställd överföring av pensionsrätt för premiepension medför på samma sätt som delning att makarna får en annan faktisk pensionsbehållning än överföringen förutan. Detta förhållande skall emellertid enligt det förslag som läggs fram här inte påverka makarnas eventuella garantipension. Överföringen av pensionsrätt för premiepension skall, enligt vad som nämnts ovan, inte påverka varken den överförande eller den mottagande makens rätt till garantipension. Därigenom uppstår inte de svårförutsedda konsekvenser som var ett av de starkaste skälen till att förslaget om delning ifrågasattes av remissinstanserna.
Garantipensionen skall alltså enligt förslaget här beräknas som om någon överföring inte hade ägt rum. Detta innebär att den överförande makens eventuella garantipension beräknas på grundval av en högre inkomstgrundad pension än maken faktiskt uppbär, medan den mottagande maken får sin eventuella garantipension beräknad på en lägre inkomstpension än den verkliga. Makarna får på detta sätt en betydligt större möjlighet att förutse resultatet av en överföring än de skulle ha fått om överföringen hade påverkat storleken på garantipensionen. Eftersom premiepensionen utgör endast en mindre del av den totala inkomstgrundade ålderspensionen, bör det förhållandet att en make som överfört pensionsrätt för premiepension blir berättigad till en lägre garantipension än vad den faktiska inkomstgrundade ålderspensionen berättigar till kunna accepteras. Förslaget om överföring av pensionsrätt för premiepension har således i detta avseende stora fördelar jämfört med förslaget om delning. Detta framgår också av de beräkningar som redovisats tidigare i detta avsnitt och som visar vilken effekt i garantipensionshänseende som delning respektive överföring av pensionsrätt för premiepension får för makarnas totala gemensamma pensionsinkomster.
En annan fördel med förslaget om överföring av pensionsrätt för premiepension är, som tidigare nämnts, att också makar som tillhör mellangenerationen kan beredas möjlighet att överföra pensionsrätt för premiepension. En konsekvens som är ofrånkomlig i sammanhanget är dock att möjligheten att överföra pensionsrätt kommer att få relativt liten betydelse för de första årsklasserna som kan överföra pensionsrätt, vilket hänger samman med att de på grund av kvotdelsberäkningen kommer att tillgodoräknas endast små belopp i premiepensionssystemet och att överföring typiskt sett kommer att ske under relativt få år. Makarna i dessa åldersklasser kan emellertid fortsätta att tjäna in pensionsrätt för premiepension efter det år de fyller 64 år och fr.o.m. det år de fyller 65 år utnyttja möjligheten till överföring i sin helhet, eftersom de då – om de väljer att fortsätta förvärvsarbeta – kommer att tjäna in pensionsrätt fullt ut i det reformerade systemet.
Något som påpekades i Ds 1995:41 och som av vissa remissinstanser framhållits som negativt med delning, är att makarnas familjeekonomi under vissa förutsättningar under en övergångsperiod kan komma att påverkas av att de delat pensionsrätt. Om den make som haft högst förvärvsinkomster går i pension först, ersätts denne makes förvärvsinkomster med en pension som är lägre än den skulle ha varit delningen förutan. Inte förrän den andre maken går i pension får makarna glädje av att denne make i gengäld har högre pension. Motsvarande situation kan uppstå även med den nu förslagna lösningen men i mindre omfattning, eftersom överföringen endast kan avse en begränsad del av den totala pensionsrätten. I viss mån kan emellertid makarnas familjeekonomi under övergångstiden också påverkas av reglernas samspel med garantipensionssystemet, eftersom den givande makens eventuella garantipension kommer att beräknas som om överföringen inte ägt rum, dvs. reduceras med en högre inkomstgrundad ålderspension än den maken faktiskt uppbär.
Några remissinstanser har hävdat att förslaget om en ordning för löpande delning skulle kunna användas som ett skatteplaneringsinstrument på så sätt att makarna genom att dela pensionsrätt skulle kunna göra marginalskattevinster. Med en överföringsmöjlighet som endast gäller premiepensionsdelen kan dock endast mer begränsade skattevinster uppkomma.
En fråga som aktualiseras vid överföring av pensionsrätt för premiepension är hur denna möjlighet skall samspela med beräkningen av bostadstillägg till pensionärer. Bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer utbetalas bl.a. till den som är bosatt i Sverige och uppbär ålderspension enligt lagen om allmän försäkring. Vid beräkningen av bostadstillägget är utgångspunkten att bostadstillägg ges med en viss andel av den sökandes bostadskostnad inom ett visst kostnadsintervall. Tillägget minskas därefter med hänsyn till storleken av pensionärens årsinkomst. Som årsinkomst räknas inte t.ex. folkpension och ATP i den mån den har inneburit en reducering av pensionstillskottet. Vid beräkningen undantas också olika bidragsformer, såsom socialbidrag, familjebidrag och studiehjälp i olika former. Årsinkomsten påverkas dock av avkastningen av pensionärens förmögenhet enligt en viss schablon. Före den 1 juli 1995 påverkades inte beräkningen av den inkomst av anställning eller intäkt av aktiv förvärvsverksamhet som en
ålderspensionär hade trots att ålderspension uppbars. Regeln hade överförts från den tidigare lagen om kommunalt bostadstillägg till pensionärer och tillkom den 1 juli 1989 för att minska marginaleffekterna för arbetsinkomster och därmed stimulera ålderspensionärerna att arbeta i en tid då arbetskraftsbrist rådde. I 1995 års budgetproposition fann regeringen emellertid att det i det rådande statsfinansiella läget inte var rimligt att betala ut bostadstillägg utifrån en lägre inkomst än den faktiska och på så sätt betala ut bostadstillägg till personer som har ekonomisk förmåga att själv betala sin bostadskostnad. Mot denna bakgrund skall numera alla arbetsinkomster påverka bostadstilläggets storlek.
De nuvarande reglerna om bostadstillägg till pensionärer är utformade med utgångspunkt från det nuvarande systemet med folkpension/ pensionstillskott och ATP. Reglerna om hur bostadstillägget skall beräknas och hur inkomstprövningen skall ske måste därför anpassas till reglerna i det reformerade pensionssystemet. Dessa frågor är för närvarande föremål för beredning. Redan här kan emellertid finnas anledning att överväga hur den pensionsrätt för premiepension som överförts från en make till en annan skall behandlas såvitt avser beräkningen av storleken på bostadstillägget. Frågan är om bostadstillägget skall beräknas på samma sätt som garantipensionen, dvs. som om någon överföring inte har skett, eller om bostadstillägget skall beräknas efter den faktiska pension som makarna har efter överföringen.
Inkomstprövningen vid beräkning av bostadstillägget har gjorts alltmer fullständig och är nu beroende av alla arbetsinkomster, ATP som överstiger pensionstillskottet samt kapitalinkomster. Det kan finnas anledning att utgå från att rätten till bostadstillägg även efter anpassningen till det reformerade systemet kommer att vara beroende av en inkomstprövning i samma utsträckning som i dag. Rätten till garantipension kommer däremot, enligt förslaget i propositionen om Garantipension, m.m, inte att vara beroende av motsvarande inkomstprövning. Mot bakgrund av vad som nu sagts kan det anföras skäl för att överförd pensionsrätt på samma sätt som övrig intjänad pensionsrätt för premiepension skall påverka inkomstprövningen av bostadstillägget genom att detta beräknas på grundval av bl.a. makarnas faktiska pension från premiepensionssystemet. Ett annat skäl för en sådan lösning kan anses vara att bostadstillägget skall täcka en faktisk kostnad, varför det skulle kunna upplevas som stötande att betala ut bostadstillägg till någon som har förmåga att själv stå för denna kostnad, samtidigt som ett sådant tillägg inte betalas ut till den som har större behov av det.
Att beräkna bostadstillägget med hänsyn till makarnas faktiska premiepension efter överföring kommer emellertid att innebära att den make som har överfört pensionsrätt för premiepension kan bli berättigad till ett större tillägg än han eller hon annars skulle ha varit, dvs. att bostadstillägget i viss mån kompenserar den inkomstförlust som överföringen har medfört. Samtidigt blir dock den mottagande maken berättigad till ett lägre tillägg än eljest. I själva verket är det kanske så att möjligheten till överföring av pensionsrätt för premiepension i många fall kommer att utnyttjas av makar där den givande maken ligger i ett sådant inkomstintervall att bostadstillägg, oavsett om överföring sker eller inte, aldrig blir aktuellt. En lösning där bostadstillägget beräknas efter den faktiska
pensionen torde därför inte innebära en ökad kostnad för staten. Som ovan nämnts har regeringen emellertid för avsikt att utreda bl.a. de här redovisade frågeställningarna i särskild ordning.
Ordningen med delning av pensionsrätt skulle också enligt vad som diskuterats i Ds 1995:41 kunna innebära särskilda problem såvitt avser samordningen med tjänstepensioneringen. I de fall tjänstepensionssystemen bruttosamordnas med den allmänna pensioneringen skulle det kunna inträffa att den vinst den ena maken gör genom delning inte motsvaras av en förlust för den andre maken. I stället skulle förlusten falla på tjänstepensionssystemet. Detta problem uppstår även med den nu förslagna ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension. Problemet blir dock mindre accentuerat i och med att överföring av pensionsrätt för premiepension rör enbart en mindre den av den totala pensionsrätten. På samma sätt som beträffande delning av pensionsrätt torde det vara möjligt att komma till rätta med effekter av detta slag inom ramen för konstruktionen av tjänstepensioneringen.
15. Pensionsrätt för förfluten tid
15.1. Allmänt om tillgodoräknande av pensionsrätt för förfluten tid
2EGERINGENS F¶RSLAG: I det reformerade ålderspensionssystemet skall
pensionsrätt tillgodoräknas även för tid före lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1999. Därvid skall pensionsrätt på grundval av förvärvsinkomster och pensionsgrundande socialförsäkringsersättningar m.m. fastställas fr.o.m. år 1960. Även pensionsrätt för förtidspensionärer med s.k. antagandeinkomst och pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas fr.o.m. det året. Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Pensionsrätt för förfluten tid skall fastställas endast för den som lever den 1 januari 1999 och som är född år 1938 eller senare.
För tid före år 1999 skall den anses försäkrad för inkomstgrundad ålderspension som respektive år har varit försäkrad för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) eller dessförinnan enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension.
Pensionsrätt för år i förfluten tid skall inte fastställas till den del summan av pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp överstiger 7,5 gånger det vid ingången av varje år gällande basbeloppet enligt AFL (för åren 1995–1998 det förhöjda basbeloppet).
Pensionsrätt för förfluten tid skall i princip tillgodoräknas endast inom ramen för fördelningssystemet. För åren 1995–1998 skall dock pensionsrätt på grundval av förvärvsinkomster och pensionsgrundande socialförsäkringsersättningar m.m. tillgodoräknas även inom premiepensionssystemet. Därvid skall 16,5 procentenheter av pensionsunderlaget tillgodoräknas som pensionsrätt inom fördelningssystemet och två procentenheter av pensionsunderlaget tillgodoräknas som pensionsrätt för premiepension.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA: 0ENSION¤RERNAS 2IKSORGANISATION invänder mot
att avsättning till någon del skall göras till premiepensionssystemet eftersom organisationen anser att något premiepensionssystem inte bör införas.
+ONJUNKTURINSTITUTET +)	 påpekar att vid beräkningen av pensions-
rätter i det reformerade ålderspensionssystemet för förfluten tid sker ingen successiv real nedräkning av intjänandetaket bakåt i tiden och att det därför föreligger asymmetri i behandlingen av framtid och förfluten tid. KI anför att det borde vara möjligt att intjänandetaket räknas bakåt i tiden med det inkomstindex som fastställs för historisk tid. Som underlag för det slutliga ställningstagandet i denna fråga anser KI att effekter på individnivå av en nedräkning bakåt i tiden borde beräknas.
Flera andra remissinstanser bl.a.
2IKSSKATTEVERKET, &¶RS¤KRINGSKASSE
F¶RBUNDET &¶RS¤KRINGSANST¤LLDAS F¶RBUND 4J¤NSTEM¤NNENS CENTRALOR GANISATION 3VERIGES AKADEMIKERS CENTRALORGANISATION #ENTRALA STUDIE ST¶DSN¤MNDEN #IVILEKONOMERNA och +AMMARR¤TTEN I 3TOCKHOLM yttrar
sig över delar av förslaget om pensionsrätt för förfluten tid. Deras synpunkter redogörs närmare för i respektive underavsnitt.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG: En ålderspensionsreform av så
genomgripande karaktär som den som nu föreslås kan omöjligt få fullt genomslag från den ena dagen till den andra. Å ena sidan är det från samhällsekonomisk synpunkt och med hänsyn till kommande generationer angeläget att reformen inte bara träder i kraft så fort som möjligt utan också att den får ett visst genomslag redan inom den närmaste framtiden. Å andra sidan är det väsentligt för de personer som har ett långt förvärvsliv bakom sig att det pensionsåtagande som ligger inom det hittillsvarande ålderspensionssystemet uppfylls i så stor utsträckning som möjligt. Det finns därför behov av en omfattande övergångsreglering.
Personer som är födda 1937 eller tidigare skall, enligt förslaget i avsnitt 29, även fortsättningsvis uppbära inkomstgrundad ålderspension enligt det nuvarande pensionssystemets regler. De som redan är pensionerade eller har få år kvar till ålderspensionering kommer därför inte att omfattas av de reformerade ålderspensionssystemets principer för intjänande av pensionsrätt. Personer som är födda år 1938 eller senare kommer däremot enligt förslaget att omfattas av det reformerade ålderspensionssystemet. I avsnitt 28 föreslås att personer som är födda under något av åren 1938–1953 (mellangenerationen) skall få sin pensionsrätt beräknad såväl enligt nuvarande regler som enligt de reformerade. Övergången till det reformerade ålderspensionssystemet föreslås ske gradvis genom en s.k. tjugondelsinfasning. Med hänsyn till personens födelseår beräknas ålderspensionen med successivt ökande andel enligt det reformerade ålderspensionssystemet. De personer som är födda år 1954 eller senare skall enligt förslaget omfattas fullt ut av det reformerade ålderspensionssystemets regler.
En konsekvens av den föreslagna ordningen blir att en stor andel av de personer som, när reformen träder i kraft, redan har tjänat in pensionsrätt inom det nuvarande ATP-systemet – ofta under ganska många år – kommer att omfattas av det reformerade ålderspensionssystemet. Det gäller
såväl personer i mellangenerationen som personer som omfattas fullt ut av de reformerade reglerna. Det måste därför finnas bestämmelser som gör det möjligt att inom ramen för det reformerade pensionssystemet ta hänsyn till förvärvsinkomster, pensionsgrundande socialförsäkringsersättningar m.m. under tid före reformens ikraftträdande, dvs. regler för tillgodoräknande av pensionsrätt för förfluten tid.
Enligt de antagna riktlinjerna för pensionsreformen skall pensionsgrundande inkomst inom det reformerade ålderspensionssystemet beräknas fr.o.m. år 1960. Detta skall –vilket utvecklas närmare i nästföljande avsnitt – ske genom en bearbetning av de pensionspoäng för ATP som för de olika åren finns registrerade hos Riksförsäkringsverket. Det innebär att inte bara förvärvsinkomster i förfluten tid kommer att grunda pensionsrätt utan även socialförsäkringsersättningar m.m. i den mån dessa har varit pensionsgrundande enligt vid varje tidpunkt gällande regler. Förtidspensionärer med s.k. antagandepoäng kommer också att tillgodoräknas ålderspensionsrätt grundad på de för ålderspension registrerade pensionspoängen.
Även pensionsgrundande belopp för barnår skall enligt de antagna riktlinjerna tillgodoräknas fr.o.m. år 1960. Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Pensionsrätt som i det reformerade ålderspensionssystemet tillgodoräknas för olika år i förfluten tid skall vidare enligt riktlinjerna räknas upp med ett index fr.o.m. respektive år. Principer för utformningen av regler rörande indexomräkning för förfluten tid redovisas i avsnitt 16. I Ds 1995:41 föreslogs att vid tillgodoräknande av pensionsrätt för tid före lagstiftningens ikraftträdande skall även arvsvinster tilldelas. Såsom redovisats i avsnitt 6.2 föreslår regeringen nu inte någon sådan tilldelning för förfluten tid.
Eftersom det inte kan komma i fråga att faktiskt fondera medel som motsvarar den pensionsrätt som fastställs för förfluten tid som om premiepensionssystemet hela tiden hade funnits, skall enligt riktlinjerna för pensionsreformen pensionsrätt avseende denna tid i princip tillgodoräknas endast inom ramen för fördelningssystemet. Regeringen föreslår att pensionsrätt för varje år skall fastställas till 18,5 % av summan av pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp som tillgodoräknas den försäkrade för året.
I likhet med vad som föreslås i Ds 1995:41 bör dock pensionsrätt på grundval av förvärvsinkomster och socialförsäkringsersättningar m.m. fr.o.m. år 1995 tillgodoräknas även i premiepensionssystemet, eftersom avsättningar till premiepensionssystemet har skett och sker för dessa år. Som redovisats i avsnitt 13 kommer fr.o.m. år 1999 pensionsrätt att tillgodoräknas med 16 procentenheter av pensionsunderlaget i fördelningssystemet respektive med 2,5 procentenheter i premiepensionssystemet. För förfluten tid bör emellertid pensionsrätt tillgodoräknas i enlighet med de antagna riktlinjerna. Vi föreslår således att för åren 1995–1998 skall pensionsrätt på grundval av förvärvsinkomster och pensionsgrundande socialförsäkringar m.m. tillgodoräknas med två procentenheter av pensionsunderlaget inom premiepensionssystemet och med resterande del, 16,5 procentenheter, inom fördelningssystemet.
En särskild fråga är om pensionsrätt inom premiepensionssystemet för denna tid skall tillgodoräknas för pensionsgrundande belopp.
I Ds 1995:41 föreslogs att för åren 1995 och 1996 skulle särskilda regler gälla med innebörd att pensionsrätt för premiepension för dessa år skulle beräknas med hänsyn endast till pensionsgrundande inkomst. Bakgrunden till dessa särskilda regler var att den avsättning som, sedan ingången av år 1995 på grundval av förvärvsinkomster och socialförsäkringsersättningar m.m. (prop.1994/95:41; bet. 1994/95:SfU6; rskr. 1994/95:81), sker till premiepensionssystemet är schablonmässigt beräknad utifrån hittillsvarande regler om pensionsgrundande inkomst. Någon avsättning görs således inte för pensionsgrundande belopp, exempelvis för barnår. Från och med ikraftträdandet av reformerade intjänanderegler föreslås pensionsrätt för premiepension beräknas inte bara på pensionsgrundande inkomster utan även på pensionsgrundande belopp. (jfr avsnitt 13)
En försäkrads pensionsrätt för premiepension bör motsvara den avsättning som successivt görs till premiepensionssystemet. Mot bakgrund av det numera senarelagda ikraftträdandet till år 1999 och med hänsyn till att det före ikraftträdandet saknas tillräckligt underlag för att ens schablonmässigt beräkna hur stor avsättning som skulle behövas för att täcka också pensionsrätt för pensionsgrundande belopp, föreslår vi att de i Ds 1995:41 föreslagna särskilda reglerna för åren 1995 och 1996 utsträcks att gälla även för åren 1997 och 1998. Pensionsrätt på pensionsgrundande belopp för barnår och plikttjänstgöring skall således, även för åren 1995– 1998, tillgodoräknas enbart i fördelningssystemet och där med 18,5 % av respektive pensionsgrundande belopp. Detsamma skall gälla för pensionsrätt som tillgodoräknas en förtidspensionär på grundval av s.k. antagandepoäng.
Även för förfluten tid skall enligt de antagna riktlinjerna finnas ett intjänandetak, dvs. endast pensionsgrundande inkomster och belopp upp till en viss nivå skall grunda pensionsrätt. Intjänandetaket för den pensionsgrundande inkomsten har alltsedan år 1960 motsvarat 7,5 basbelopp (fr.o.m. år 1995 7,5 förhöjda basbelopp). Från år 2001 föreslås taket istället knytas till inkomstbasbeloppet (se avsnitt 13). Intjänandetaket kommer således att räknas om inte bara med prisförändringarna utan också med förändringen i realinkomsten, enligt beskrivningen i avsnitt 16. Första gången omräkning av intjänandetaket sker med förändringen i inkomstindex föreslås vara vid årsskiftet 2001/2002. Förutsatt en positiv reallönetillväxt kommer således såväl pensionspoäng som reformerade pensionsrätter framöver att tillgodoräknas för högre inkomster än vad som skulle ha varit fallet med ett fortsatt prisindexerat tak.
Efter år 2001 kommer således intjänandetaket att indexeras på i princip samma sätt som pensionsrätt i det reformerade systemet. Det enda undantaget är när inbromsning respektive accelerering av inkomstindex sker för att ekonomiskt balansera systemet. I sådana situationer kommer intjänandetaket att omräknas med inkomstindex utan avdrag från eller tillägg till indexomräkningen. Intjänandetaket kommer, i och med att det skall inkomstindexeras, i princip att vara ett tak såväl för den pensionsgrundande inkomsten aktuellt år som för storleken av tidigare års med inkomstindex omräknade pensionsrätter. Detta gäller dock inte för pensionsrätter som har tjänats in i förfluten tid då intjänandetaket var prisindexerat. En konsekvens av de föreslagna reglerna blir att det i äldre
generationer finns personer med tillgodoräknad reformerad pensionsrätt, som, efter framskrivning med inkomstindex till visst år, är högre än maximalt intjänad pensionsrätt för samma år.
KI påpekar att det föreligger en asymmetri vad avser intjänandetaket i förfluten tid och i framtiden och menar att intjänandetaket i det reformerade ålderspensionssystemet borde räknas ned retroaktivt på motsvarande sätt som det kommer att räknas upp i framtiden. Taket skulle således sänkas till en nivå år 1960 så att det efter årlig inkomstindexering uppgår till 7,5 förhöjda basbelopp år 1999. På så sätt skulle det nämnda förhållandet kunna undvikas.
Det är emellertid inte möjligt att i efterhand sänka den fastställda pensionsgrundande inkomsten, vilket ett retroaktivt sänkt tak skulle innebära. En möjlighet som medför en liknande effekt skulle kunna vara att ha en regel om begränsad inkomstindexering av pensionsrätter för förfluten tid. Båda åtgärderna skulle dock innebära ett avsteg från principen att i det livsinkomstbaserade systemet skall alla pensionsgrundande inkomster väga lika tungt i pensionshänseende oavsett när under livet de har tjänats in.
Enligt de beräkningar som har genomförts skulle sådana åtgärder, genomsnittligt sett, endast ha marginell effekt på de framtida pensionernas storlek. Beräkningar visar att om intjänandetaket räknas ned med inkomstindex bakåt i tiden skulle de framtida årliga pensionsutbetalningarna minska med ca 0,1–0,3 miljarder kronor. Å andra sidan skulle en åtgärd avsedd att justera för intjänandetakets indexering kunna leda till följdändringar avseende beräkningen av inkomstindex. Det skulle nämligen kunna övervägas huruvida en anpassning till det nedjusterade intjänandetaket bör göras av indexutvecklingen i förfluten tid. En sådan anpassning skulle i sin tur leda till totalt sett ökade pensionsutgifter, vilket skulle kräva motsvarande finansiering inom systemet.
För de grupper som skulle beröras mest av ett nedräknat intjänandetak, dvs. personer i mellangenerationen som har haft förhållandevis hög inkomst, skulle pensionen genomsnittligt sett sänkas med högst ca 0,5 %. Att effekten inte skulle bli större beror delvis på att endast en viss andel av pensionen härrör från det reformerade ålderspensionssystemet. En annan orsak är troligen att det är förhållandevis få personer som har haft tillräckligt höga inkomster under en lång följd av år. För enskilda personer skulle effekten naturligtvis kunna bli större. Det har beräknats vad en begränsad inkomstindexering skulle innebära för tre personer som alla arbetar från 25 års ålder och tjänar in maximal pensionsrätt varje år. Person 1, som är född 1938, får pension enligt garantiregeln och skulle därför inte påverkas alls. Person 2 är född 1944 och får, enligt reglerna för tjugondelsinfasningen, lika andelar pension från de två systemen. En begränsad indexuppräkning skulle betyda att pensionen sänks med ca 250 kr per månad eller med ca 1,7 %. Även för person 3, född år 1954, skulle effekten bli ungefär densamma i storleksordning. Det skall här betonas att alla personer i exemplet har från 25 till 64 års ålder haft en inkomst motsvarande intjänandetaket i pensionssystemet.
Enligt redovisningen ovan skulle införandet av ett retroaktivt sänkt intjänandetak eller motsvarande åtgärd ha marginell inverkan på reformens utfall för olika födelseårs- och inkomstgrupper och på pensionsutgifterna
som helhet. Det kan därför inte anses föreligga tillräckliga skäl att frångå den allmänna principen att det inom det reformerade ålderssystemet i möjligaste mån skall gälla samma regler för förfluten tid som för framtiden. Vi föreslår därför inga särregler för intjänandetaket i förfluten tid.
Beträffande inkomster och belopp, från vilka det skall bortses när de pensionsgrundande inkomsterna och beloppen överstiger intjänandetaket, föreslår regeringen att dessa skall avräknas i samma ordning som föreslagits gälla för framtiden (se avsnitt 13).
För att pensionsrätt som fastställts på grundval av pensionsgrundande belopp för barnår eller plikttjänstgöring slutligt skall påverka storleken på den pension som senare skall betalas ut skall, enligt de antagna riktlinjerna, ett s.k. förvärvsvillkor vara uppfyllt. Vi har lämnat förslag till utformning av detta villkor i avsnitt 11.6. Villkoret innebär i korthet att det för den försäkrade under viss tid och i viss utsträckning måste ha fastställts pensionsgrundande inkomst eller pensiongrundande belopp för förtidspensionärer. Vid bedömningen av om detta villkor är uppfyllt bör även pensionsgrundande inkomst som fastställts för år i förfluten tid medräknas.
Personer som skall tillgodoräknas pensionsrätt inom ramen för det reformerade pensionssystemet skall ha varit försäkrade för inkomstgrundad ålderspension under den tid för vilken pensionsrätt skall tillgodoräknas dem. Detta bör gälla även för förfluten tid. I avsnitt 7 har vi föreslagit att nuvarande regler i AFL om vilka persongrupper som skall anses försäkrade för tilläggspension tills vidare bör överföras i princip oförändrade till det reformerade pensionssystemet. Försäkringsbegreppet enligt AFL respektive den tidigare lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension har i grunden varit detsamma sedan år 1960. Av administrativa skäl föreslår vi därför att för förfluten tid skall den anses försäkrad för inkomstgrundad ålderspension som respektive år varit försäkrad för ATP enligt någon av de nämnda lagarna. Som utvecklas i författningskommentaren, skall dock personer som varit försäkrade enbart på den grunden att de tidigare tillgodoräknats pensionspoäng undantas.
Något skäl att fastställa pensionsrätt för förfluten tid för personer som är avlidna när pensionsreformen träder i kraft finns inte. Vi föreslår därför att sådan pensionsrätt skall fastställas endast för personer som fortfarande lever den 1 januari 1999. Eftersom personer som är födda år 1937 eller tidigare enligt föreslaget inte skall omfattas av det reformerade ålderspensionssystemet, skall inte heller pensionsrätt för förfluten tid fastställas för dessa personer.
Hänvisningar till S15-1
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 28.1
15.2. Pensionsgrundande inkomst samt ålderspensionsrätt för förtidspensionärer
2EGERINGENS F¶RSLAG Pensionsgrundande inkomst skall för
förfluten tid i det reformerade pensionssystemet beräknas för åren 1960–1998. Till grund för denna inkomst skall ligga den pensionspoäng för ATP som har registrerats i Riksförsäkringsverkets register för pensionspoäng. Den pensionsgrundande inkomsten skall beräknas genom att den för ATP tillgodoräknade pensionspoängen – med tillägg för en poäng – multipliceras med det vid ingången av varje år gällande basbeloppet, för åren 1995–1998 dock det förhöjda basbeloppet. Inkomster som under ett år i förfluten tid inte har överstigit ett basbelopp skall inte läggas till grund för pensionsrätt i det reformerade systemet.
Förtidspensionärer med s.k. antagandepoäng skall tillgodoräknas ålderspensionsrätt på grundval av den pensionspoäng för ATP som har registrerats för dem.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA: 4J¤NSTEM¤NNENS CENTRALORGANISATION 4#/	 anför
att det borde finnas en möjlighet att tillgodoräknas pensionsrätt även för den som för visst år inte haft inkomster som uppgår till ett basbelopp men som ändå kan visa att han haft vissa inkomster under det året.
0ENSION¤RERNAS 2IKSORGANISATION accepterar förslagen.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG
0ENSIONSGRUNDANDE INKOMST F¶R F¶RFLUTEN TID
Enligt de antagna riktlinjerna för pensionsreformen skall pensionsgrundande inkomst för tid före ikraftträdandet av de reformerade intjänandereglerna beräknas på grundval av de pensionspoäng för ATP som för varje försäkrad år för år har registrerats i RFV:s pensionspoängsregister. Därvid skall till pensionspoängen göras ett tillägg med en poäng som kompensation för att inkomster upp till ett basbelopp inte grundar rätt till ATP. Summan skall därefter multipliceras med det för varje år gällande basbeloppet enligt AFL. Före år 1982 justerades basbeloppet ibland enligt dåvarande regler flera gånger om året. Vi föreslår därför att pensionspoängen för respektive år skall multipliceras med det vid årets ingång gällande basbeloppet. Eftersom pensionspoäng för åren 1995–1998 beräknas med ledning av ett förhöjt basbelopp, föreslås att pensionspoängen för de åren multipliceras med det förhöjda basbeloppet för respektive år.
Pensionsgrundande inkomst skall, enligt vad vi nu föreslår, beräknas fr.o.m. år 1960. Inkomster under 1950-talet kommer således inte att grunda pensionsrätt i det reformerade pensionssystemet. Bakgrunden till detta är att RFV:s poängregister började föras först år 1960 i samband med att ATP-systemet infördes och att det således inte är möjligt att den
vägen få kännedom om inkomster under tid dessförinnan. Det har inte heller bedömts möjligt att på annat sätt få kännedom om sådana inkomster på ett administrativt hanterbart sätt. Betydelsen av dessa inkomster för pensionsutfallet från det reformerade systemet torde dessutom vara begränsat. Eftersom pensionsrätt inte kan tjänas in före 16 års ålder, skulle det endast för personer födda år 1943 eller tidigare vara möjligt att få något utbyte i pensionshänseende av inkomster under 1950-talet. Av dessa personer är det bara de som är födda år 1938 eller senare som berörs av de reformerade reglerna. Inkomster under 1950-talet skulle således ha betydelse för pensionsutfallet enbart för dem som är födda under åren 1938–1943. Tjugondelsinfasningen innebär dessutom att ålderspensionen för dessa årsklasser till stor del kommer att beräknas enligt de hittillsvarande reglerna, där avsaknaden av uppgifter om 1950talsinkomsterna har ännu mindre betydelse. Vi föreslår alltså att pensionsgrundande inkomst för förfluten tid skall beräknas för åren 1960–1998.
På grund av att endast inkomster överstigande ett basbelopp är pensionsgrundande inom ATP-systemet finns i poängregistret inga inkomstuppgifter beträffande personer som under ett år har haft inkomster om högst ett basbelopp. Om sådana mycket låga årsinkomster i förfluten tid skulle grunda pensionsrätt inom det reformerade pensionssystemet, skulle det bli nödvändigt att uppgifter härom införskaffades från andra register eller från den enskilde själv, vilket TCO anser borde vara möjligt. I Ds 1995:41 gjordes dock bedömningen att detta var praktiskt ogenomförbart, varför det föreslogs att inkomster som under ett år i förfluten tid inte överstigit ett basbelopp inte skall grunda pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Regeringen gör samma bedömning och föreslår att inkomster som under ett år i förfluten tid inte överstigit ett basbelopp inte skall läggas till grund för pensionsrätt i det reformerade pensionssystemet.
En följd av den angivna ordningen blir således i praktiken att den som under ett år i förfluten tid haft inkomster som endast obetydligt överstigit ett basbelopp kommer att tillgodoräknas pensionsrätt i det reformerade systemet beräknad på hela inkomsten medan den som haft inkomster om högst ett basbelopp för det året inte kommer att tillgodoräknas någon pensionsrätt alls på grundval av inkomsten. För de allra flesta som haft inkomster under ett visst år torde dock inkomsten ha överstigit ett basbelopp. Sannolikt är det få som haft så låga inkomster som det här är fråga om under mer än enstaka år. Tjugondelsinfasningen medför också att ett eventuellt bortfall av pensionsrätt får ett begränsat genomslag för dem som är födda under något av åren 1938–1953. Till detta kommer att personer med låg inkomstrelaterad pension kommer att kompenseras genom det garantipensionssystem som föreslås ersätta nuvarande pensionssystems grundskydd.
En annan konsekvens av att poängregistret används som bas vid fastställandet av pensionsrätt för förfluten tid blir att inkomster överstigande förmånstaket i ATP-systemet – 7,5 basbelopp – inte kommer att beaktas vid beräkningen av sådan pensionsrätt i det reformerade systemet, eftersom dessa inkomster inte ger upphov till pensionspoäng för ATP. Enligt de antagna riktlinjerna skall det dock finnas ett intjänandetak även
i det reformerade systemet. För förfluten tid föreslås det taket motsvara ATP-taket (se föregående avsnitt), varför den nu angivna begränsningen blir utan betydelse.
Det är således den registrerade pensionspoängen för varje år som föreslås utgöra utgångspunkten för den pensionsgrundande inkomst som för år i förfluten tid skall beräknas för den enskilde i det reformerade ålderspensionsystemet. Den enskilde kommer därmed inte, genom att hänvisa till sin självdeklaration eller annat underlag, att kunna få till stånd en beräkning av pensionsgrundande inkomst för tid före år 1960 eller en högre pensionsgrundande inkomst för år i förfluten tid än vad som följer av en omräkning av pensionspoängen. Det senare gäller såväl i de fall då det har registrerats pensionspoäng för den berörde som då någon sådan poäng inte registrerats på grund av att inkomsterna inte har överstigit ett basbelopp. Om däremot den enskilde kan visa att han för något år har tillgodoräknats pensionspoäng som inte är korrekt beräknad i förhållande till den pensionsgrundande inkomst som för det året har fastställts av skattemyndigheten, bör beräkningen göras utifrån rätt pensionspoäng. I sådant fall bör naturligtvis även registreringen av pensionspoängen korrigeras. Detsamma gäller om den pensionsgrundande inkomsten för senare år exempelvis ändras på grund av ändrad taxering eller om det i efterhand visar sig att pensionspoäng på grund av underlåten avgiftsbetalning inte borde ha tillgodoräknats.
Den metod som föreslås för beräkning av pensionsgrundande inkomst i förfluten tid innebär att förvärvsinkomster och socialförsäkringsersättningar grundar pensionsrätt i det reformerade pensionssystemet under förutsättning att de har varit pensionsgrundande inom ramen för ATPsystemet. Socialförsäkringsersättningar m.m. som har utgetts under förfluten tid skall således medföra rätt till pension i det reformerade systemet i den mån de under ett aktuellt år varit pensionsgrundande för ATP enligt då gällande regler. De socialförsäkringsersättningar m.m. som i dag är pensionsgrundande har – i den mån de alls har existerat – inte alla grundat pensionsrätt ända sedan år 1960 utan regler härför har införts successivt under årens lopp. Sålunda blev exempelvis sjukpenning, arbetslöshetsersättning och många andra ersättningsformer pensionsgrundande först vid mitten av 1970-talet. Andra ersättningsformer har tillkommit eller har blivit pensionsgrundande vid senare tidpunkter.
LDERSPENSIONSR¤TT F¶R F¶RTIDSPENSION¤RER F¶R F¶RFLUTEN TID
Omräkningen av pensionspoängen medför vidare att förtidspensionärers antagandepoäng, i den utsträckning dessa har gett upphov till ålderspensionspoäng i förfluten tid, grundar ålderspensionsrätt inom det reformerade systemet. Som beskrivits i avsnitt 9 kan en förtidspensionär med antagandepoäng ha tillgodoräknats denna poäng i ålderspensionshänseende helt eller delvis. Möjlighet att tillgodoräknas pensionspoäng på grundval av förvärvsinkomster vid sidan av förtidspension fanns dock inte före år 1980. Dessförinnan tillgodoräknades en förtidspensionär med antagandepoäng i princip alltid – oberoende av pensioneringsgrad – hela denna poäng som ålderspensionspoäng.
För personer som har uppburit förtidspension som beräknats med tillämpning av den nordiska konventionen om social trygghet skall ålderspensionsrätt för förfluten tid beräknas på samma sätt som beskrivits i avsnitt 9.3.
Hänvisningar till S15-2
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 9.1
15.3. Pensionsrätt för plikttjänstgöring
2EGERINGENS F¶RSLAG: Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
skall för åren 1995–1998 kunna tillgodoräknas den som genomgått grundutbildning enligt
1. lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
2. värnpliktslagen (1941:967),
3. lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, eller
4. lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor.
Tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring för år 1995–1998 skall ske enligt i huvudsak samma regler som skall gälla för tid efter den 1 januari 1999.
Pensionsrätt för plikttjänstgöring skall för den angivna tiden kunna tillgodoräknas även den som enligt värnpliktslagen har fullgjort repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA: 4J¤NSTEM¤NNENS CENTRALORGANISATION 4#/	 anför
att det för att inte sätta den nu förvärvsaktiva generationen i ett oförmånligt läge är nödvändigt att medge pensionsrätt för plikttjänstgöring även för tid före år 1995.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG: Enligt de antagna riktlinjerna för pen-
sionsreformen skall pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. TCO ifrågasätter detta och anför att om inte den nu förvärvsaktiva generationen skall missgynnas, bör pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring medges även för tid före år 1995. I likhet med vad som uttalades i de allmänna riktlinjerna är det emellertid regeringens uppfattning att effekterna av en vidgad retroaktiv pensionsrätt för plikttjänstgöring inte står i rimlig proportion till de administrativa insatser en sådan ordning skulle kräva. Den senareläggning av ikraftträdandet av det reformerade pensionssystemets intjänanderegler som numera har skett bör dock inte innebära någon förändring vad avser möjligheten att tjäna in pensionsrätt för plikttjänstgöring. Vi föreslår därför att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall få tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Nedan behandlas de regler som föreslås gälla för tillgodoräknande av sådant belopp för tid före lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1999, dvs. för åren 1995–1998. De regler som föreslås gälla för tid därefter redovisas i avsnitt 10.
Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall, enligt det förslag regeringen här lägger fram, kunna tillgodoräknas en försäkrad som genomgår grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Även en kvinna som skrivits in för värnplikt eller civilplikt enligt lagen om möj-
lighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning skall anses genomgå grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt.
Lagen om totalförsvarsplikt och lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning trädde i kraft den 1 juli 1995. För den som under åren 1995–1998 kommer att ha genomgått grundutbildning enligt dessa lagar, kan de regler som föreslagits gälla för framtiden i princip tillämpas fullt ut. Den som uppfyller villkoren i övrigt kommer därigenom att tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp, som beräknas på det antal tjänstgöringsdagar för vilka dagersättning betalats ut.
Under den period som föreslås kunna grunda pensionsrätt för plikttjänst för förfluten tid, åren 1995–1998, kommer emellertid många att ha fullgjort sin grundutbildning enligt äldre lagstiftning, nämligen enligt värnpliktslagen, lagen om vapenfri tjänst eller lagen om militär grundutbildning för kvinnor. I enlighet med de antagna riktlinjerna för pensionsreformen skall även den som fullgör grundutbildning enligt någon av dessa lagar kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring. Av det förslag till övergångsbestämmelser för införande av de reformerade intjänandereglerna för ålderspension som regeringen nu lägger fram framgår därför att grundutbildning enligt någon av dessa lagar i detta sammanhang skall likställas med grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt.
De regler som föreslagits gälla för tillgodoräknande av pensionsrätt för plikttjänstgöring för tid efter den 1 januari 1999 skall i princip tillämpas även för den som genomgår grundutbildning enligt någon av de ovan nämnda äldre lagarna. I det följande redovisar vi de avvikelser tillsammans med några förtydliganden som föreslås gälla vid tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring för förfluten tid.
Enligt de antagna riktlinjerna skall endast grundutbildning kunna ligga till grund för tillgodoräknande av pensionsrätt för plikttjänstgöring. Till skillnad mot vad som gäller enligt lagen om totalförsvarsplikt kan emellertid en värnpliktig enligt värnpliktslagen i vissa fall ha fullgjort repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till en avslutad grundutbildning. För sådan tjänstgöring utgavs endast dagersättning motsvarande den som utbetalats till den värnpliktige under grundutbildningen och inte, som vid annan repetitionsutbildning, dagpenning som är pensionsgrundande. Under den fortsatta beredningen av pensionsreformen har därför gjorts den bedömningen att även repetitionsutbildning som på detta sätt fullgjorts i omedelbar anslutning till en avslutad grundutbildning bör kunna grunda pensionsrätt. Det förslag som regeringen nu lägger fram har utformats i enlighet härmed.
Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall, enligt det förslag som lagts fram i avsnitt 10, tillgodoräknas en försäkrad under förutsättning att grundutbildningen pågått under minst 120 dagar utan mellankommande beslut som innebär att grundutbildningen avbryts. Därvid skall hänsyn tas endast till dagar för vilka dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt har utbetalats. För åren 1995–1998 bör dagersättning som utges enligt någon av de äldre lagarna i detta sammanhang likställas med dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt.
De 120 tjänstgöringsdagar med dagersättning som krävs för att den försäkrade skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring behöver inte ha fullgjorts under samma kalenderår. I fall då tjänstgöringen sträcker sig över ett årsskifte, kan sådan pensionsrätt tillgodoräknas under båda kalenderåren. Pensionsgrundande belopp tillgodoräknas för antalet fullgjorda tjänstgöringsdagar under respektive år.
Det nyss sagda aktualiserar frågan om den, som under år 1995 genomgick en grundutbildning som påbörjats redan under år 1994 eller tidigare, skall få tillgodoräkna sig tjänstgöringsdagar före den 1 januari 1995 för uppfyllandet av kravet på minst 120 tjänstgöringsdagar. De antagna riktlinjerna för pensionsreformen ger ingen ledning på denna punkt. Den mest rimliga lösningen – som också är den som regeringen föreslår skall gälla – får anses vara att även tjänstgöringsdagar före den 1 januari 1995 medräknas vid bedömningen om kvalifikationstiden skall anses vara uppfylld. Däremot skall pensionsrätt inte kunna tillgodoräknas för de dagar som fullgjorts före denna tidpunkt.
Förslaget innebär således att en försäkrad, som avslutar en grundutbildning som uppgått till minst 120 dagar i exempelvis februari månad 1995, kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring för de dagar som fullgjorts under år 1995 och för vilka dagersättning utbetalats. För dagar dessförinnan tillgodoräknas inte pensionsrätt.
Under förutsättning att den totalförsvarspliktige har uppfyllt kravet på minst 120 dagars tjänstgöring skall, enligt förslaget i avsnitt 10, han eller hon tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp som för varje dag under ett år som grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt fullgjorts och för vilken dagersättning uppburits motsvarar 50 % av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för samtliga försäkrade under 65 års ålder för vilka det fastställts sådan inkomst, delad med 365.
Som utvecklats i avsnitt 16.4 föreslår vi att beräkningen av det genomsnitt som ligger till grund för inkomstindex för åren 1960–1998 skall grunda sig på Riksförsäkringsverkets pensionspoängstatistikregister, vilket omfattar alla försäkrade födda den 5:e, 15:e eller 25:e i varje månad. Bakgrunden är bl.a. att vissa inkomstuppgifter har rensats bort ur Riksförsäkringsverkets pensionspoängsregister. Enligt vår uppfattning bör samma underlag som ligger till grund för beräkning av inkomstindex för förfluten tid även ligga till grund för den pensionsgrundande inkomst som för förfluten tid skall grunda pensionsgrundande belopp. Under åren 1995–1998 bör således procentsatsen 50 % beräknas på den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för respektive år enligt Riksförsäkringsverkets pensionspoängstatistikregister.
Hänvisningar till S15-3
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 10.2, 15.4, Författningskommentar till 32 § lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension
15.4. Pensionsrätt för barnår
 )NLEDNING
Som redovisas i avsnitt 28 föreslås det att personer födda år 1938 eller senare i successivt ökande utsträckning skall få sin ålderspension bestämd enligt reformerade regler. För att undvika att personer som före ikraftträdandet av reformen har tagit hand om barn skall drabbas negativt
i pensionshänseende, skall enligt de antagna riktlinjerna pensionsrätt för barnår kunna tillgodoräknas även för tid före ikraftträdandet av den nya lagstiftningen. Pensionsrätt för barnår skall sålunda – i likhet med vad som skall gälla i fråga om pensionsrätt på förvärvsinkomster m.m. – tillgodoräknas fr.o.m. år 1960 men inte för tid dessförinnan.
I princippropositionen konstaterades att det föreligger praktiska och tekniska problem när det gäller möjligheten att tillgodoräkna pensionsrätt för barnår för förfluten tid. Det överlämnades därför åt den fortsatta beredningen att överväga vilka närmare villkor som skulle gälla för att någon skall kunna tillgodoräknas sådan pensionsrätt. Vad som föreslogs och godtogs av riksdagen var den grundläggande principen att pensionsrätt för barnår skall kunna tillgodoräknas även för förfluten tid.
I Ds 1995:41 förslogs att pensionsgrundande belopp för barnår för förfluten tid skulle tillgodoräknas föräldrar med små barn enligt i huvudsak samma principer som skulle gälla för framtiden. Av administrativa skäl uppställdes dock inte något krav på rättslig vårdnad om barnet eller att föräldern skulle ha bott tillsammans med barnet. Avgörande för rätten till pensionsgrundande belopp för barnår för förfluten tid var i stället själva föräldraskapet. Huvudregeln var vidare att pensionsgrundande belopp för barnår skulle tilldelas modern. Fadern skulle dock kunna tillgodoräknas rätten om han visade att han ensam haft den rättsliga vårdnaden om barnet under hela det aktuella året. Fr.o.m. år 1995 skulle föräldrarna dessutom kunna välja vem av dem som skulle tillgodoräknas rätten.
Under den fortsatta beredningen har dock vissa nya överväganden gjorts vilket medförde att vissa ändringar föreslogs i Ds 1997:67. Regeringens förslag grundar sig huvudsakligen på förslagen i den promemorian.
 6ILLKOR F¶R TILLGODOR¤KNANDE AV PENSIONSGRUNDANDE BELOPP F¶R BARN¥R F¶R F¶RFLUTEN TID
2EGERINGENS F¶RSLAG Pensionsgrundande belopp för barnår för åren
1960–1998 skall tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föddes t.o.m. det år då barnet fyllde tre år eller, om barnet föddes under månaderna juli – december, fr.o.m. det år då barnet uppnådde ett års ålder t.o.m. det år då barnet fyllde fyra år. Beloppet skall tillgodoräknas den förälder som har fyllt 16 men inte 65 år, som under hela det aktuella året har varit bosatt och försäkrad i Sverige samt som under minst sex månader av året har varit vårdnadshavare för barnet. Barnet måste också ha varit bosatt i Sverige under hela året. Undantag från sistnämnda krav skall gälla för det år barnet föds samt vid dödsfall.
Om båda föräldrarna uppfyller kraven för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp skall den tillgodoräknas beloppet som för det året hade den lägsta pensionspoängen.
Om båda föräldrarna för ett visst år skulle ha haft lika hög pensionspoäng – eller ingen pensionspoäng alls – skall det pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas modern.
Har en förälder avlidit efter det aktuella barnåret skall den andre föräldern tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet.
För att fadern skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall dock krävas att han ansöker om detta. Motsvarande krav uppställs inte när det gäller modern. För att fadern skall tillgodoräknas beloppet skall han också visa att han har haft den rättsliga vårdnaden om barnet i tillräcklig omfattning. Ansökan skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 augusti 1999 om modern lever den 1 januari 1999.
0ROMEMORIORNAS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1997:67 stämmer huvud-
sakligen överens med regeringens förslag. Förslaget i Ds 1995:41 har redovisats i inledningen.
2EMISSINSTANSERNA 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET 2&6	 &¶RS¤KRINGSKASSE
F¶RBUNDET m.fl. tillstyrker förslaget. 2IKSSKATTEVERKET 236	 påpekar att
det torde behövas betydande resurser för att skapa ett söksystem som gör det möjligt att ta fram de uppgifter som behövs för tillgodoräknandet av barnår.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Under åren 1960–1998 kommer det
uppskattningsvis att ha fötts drygt fyra miljoner barn i Sverige. Med hänsyn till det synnerligen stora antalet ärenden avseende pensionsgrundande belopp för barnår i förfluten tid som således skall hanteras är det – som också Pensionsarbetsgruppen konstaterade – av största vikt att tillgodoräknandet av pensionsgrundande belopp för barnår för förfluten tid kan ske med så stort mått av automatik som möjligt. Utgångspunkten under den fortsatta beredningen har därför varit att pensionsgrundande belopp för barnår för förfluten tid – liksom i framtiden – så långt som möjligt bör tillgodoräknas med automatik.
Huvudregeln bör således vara att det inte förutsätts någon ansökan från den enskilde. Samtidigt har ambitionen varit att reglerna om barnår i förfluten tid i möjligaste mån skall överensstämma med de regler som föreslås gälla för framtiden. Detta är också något som det framförts önskemål om i remissvaren till Ds 1995:41.
För att ta ställning till vilka villkor som bör gälla för att någon skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för förfluten tid är det nödvändigt att beakta vilka folkbokföringsuppgifter m.m. som finns tillgängliga i olika former av register och hur dessa kan sammanställas på lämpligt sätt. Under beredningens gång har därför synpunkter inhämtats från RSV och RFV. Det har därvid visat sig vara möjligt att med automatik tillgodoräkna pensionsgrundande belopp för barnår i förfluten tid enligt i stort sett samma regler som föreslås gälla för framtiden. Vissa modifieringar är dock nödvändiga av administrativa skäl.
Föräldrar till små barn bör således kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för åren 1960–1998 enligt i huvudsak samma regler som de som föreslås gälla för tid efter ikraftträdandet av det reformerade ålderspensionssystemet den 1 januari 1999. Således skall sådant belopp kunna därmed tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föddes t.o.m. det år då barnet fyllde tre år eller, om barnet föddes under månaderna juli – december, fr.o.m. det år då barnet har uppnått ett års ålder t.o.m. det år då barnet fyllde fyra år. Vissa avvikelser i förhållande till de regler för
pensionsgrundande belopp för barnår som föreslås gälla fr.o.m. ikraftträdandet föreslås dock nedan.
&¶RS¤KRAD OCH BOSATT I 3VERIGE
För att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för tid fr.o.m. år 1999 föreslås, som redovisats i avsnitt 11, att föräldern i fråga skall ha varit försäkrad och bosatt i Sverige under hela det aktuella året. Vidare skall även barnet ha varit bosatt i Sverige under hela året, dock med undantag för barnets födelseår och vid dödsfall. Motsvarande krav bör gälla för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår för tiden dessförinnan. Som försäkrad föreslås, enligt vad som redovisats i avsnitt 7, att den skall anses vara som respektive år har varit försäkrad för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension respektive enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL), dock inte den som var försäkrad för tilläggspension enbart på grund av att han eller hon tidigare tillgodoräknats pensionspoäng. Det register som kan användas för att kontrollera att någon varit försäkrad under ett visst år i förfluten tid är pensionspoängsregistret. I poängregistret finns registrerade dels alla som fr.o.m. år 1960 varit 16 år eller äldre och samtidigt bosatta i Sverige oavsett om de tillgodoräknats några pensionspoäng eller ej, dels andra försäkrade som tjänat in pensionspoäng. I poängregistret finns således inte alla registrerade som för ett visst år varit försäkrade för allmän tilläggspension (ATP) i Sverige. De som inte finns med är personer som varit försäkrade utan att ha varit bosatta här och som inte heller har tillgodoräknats pensionspoäng. Denna brist saknar emellertid normalt betydelse, eftersom endast sådana försäkrade som varit bosatta i landet enligt förslaget skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
När det gäller kravet på att såväl förälder som barn skall ha varit bosatta i landet hela året finns i de ADB-baserade folkbokföringsregistren uppgifter om vilka personer som under någon period i förfluten tid har varit folkbokförda i Sverige. Det gäller således även personer som numera inte är folkbokförda här. Uppgifter om tidpunkter för in- och utvandring finns också. Ett undantag gäller dock för barn som utvandrat från Sverige och därefter avlidit i utlandet före den 1 juli 1991. För dessa saknas ofta information om dödsdagen. Det är således i huvudsak möjligt, om än förenat med omfattande ADB-arbete, vilket också påpekats av RSV, att även för förfluten tid upprätthålla ett krav på att förälder och barn under hela det aktuella året skall ha varit bosatta i Sverige.
I det fall att barnår skall tillgodoräknas en förälder till ett barn som avlidit i utlandet före den 1 juli 1991 bör försäkringskassan, utan att behöva företa någon närmare utredning härom, kunna förutsätta att även barnet var bosatt i Sverige det aktuella året om föräldern var bosatt här. Endast om något skulle framkomma i ärendet som tyder på att så inte var fallet bör försäkringskassan begära att föräldern klargör hur det förhöll sig.
Utgångspunkt för bedömningen av frågan om någon under ett visst år i förfluten tid har varit bosatt i Sverige bör – liksom för framtiden – vara folkbokföringen, dvs. den skall anses ha varit bosatt i Sverige som varit eller bort vara folkbokförd här. I praktiken blir det den faktiska folkbok-
föringen som får läggas till grund för bedömningen. Endast i fall då en person som vill tillgodoräkna sig pensionsgrundande belopp för barnår kan visa att folkbokföringen varit felaktig, bör det finnas skäl att frångå denna.
Till följd av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 om tilllämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, som varit gällande i Sverige sedan EES-avtalets ikraftträdande den 1 januari 1994, blir även den som är medborgare i ett land inom EU eller EES (eller statslös eller flykting i ett sådant land) och som förvärvsarbetar i Sverige fr.o.m. år 1994 berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår, även om han eller hon inte var bosatt i Sverige. Kravet på bosättning i Sverige kan nämligen inte upprätthållas mot en sådan person. Personen i fråga måste dock ha omfattats av den svenska försäkringen under hela det år för vilket beräkning skall ske. Eftersom nu nämnda personer inte varit folkbokförda i Sverige, kommer de emellertid inte att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår med automatik utan de får själva begära detta hos den allmänna försäkringskassan.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen – i likhet med förslaget i avsnitt 11 – att det som villkor för att en förälder skall kunna tillgodoräknas pensionsrätt för barnår för förfluten tid skall krävas att föräldern under hela det aktuella året har varit försäkrad och bosatt i Sverige samt att även barnet skall ha varit bosatt i Sverige under hela året. För det år barnet föds eller avlider skall dock kravet avses uppfyllt om barnet har varit bosatt i Sverige under den del av året han eller hon har levt.
!NKNYTNING MELLAN F¶R¤LDER OCH BARN
När det gäller anknytningen mellan förälder och barn uppställs för tid fr.o.m. år 1999 krav på såväl vårdnad om som bosättning tillsammans med barnet det aktuella året. För tiden dessförinnan inställer sig emellertid särskilda administrativa problem när det gäller dessa krav. Medan det på ett relativt okomplicerat sätt går att via ADB-baserade register få fram uppgifter om vilka som är föräldrar till ett barn, finns för tiden före 1980talet över huvud taget inte något register över vem som i rättslig mening är vårdnadshavare för ett barn. För tiden efter den 1 juli 1991 är det möjligt att via ADB få fram uppgift även om vårdnadshavare. Dock kan endast uppgift om den senaste vårdnadshavaren erhållas på detta sätt. Som nyss nämnts finns uppgifter om vilka personer som i förfluten tid varit bosatta i Sverige. Däremot finns inte några uppgifter om deras folkbokföringsadresser – varken för föräldrar eller barn – för tid före den 1 juli 1991.
För att det inte skall uppstå situationer där tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår skall uppfattas som godtyckligt eller stötande anser regeringen att i vart fall kravet på rättslig vårdnad under minst halva året bör upprätthållas i möjligaste mån även för tiden 1960– 1998. Med tanke på den synnerligen stora mängd ärenden som skall hanteras får det dock betraktas som uteslutet att låta systemet för tillgodoräknande av barnår för förfluten tid i sin helhet bygga på ett ansökningsförfarande. Eftersom det i flertalet fall sannolikt också förhållit sig på det
sättet att den som är förälder till ett barn också har haft vårdnaden om barnet bör man, när det gäller pensionsgrundande belopp för barnår i förfluten tid, kunna utgå från ett antagande om att flertalet föräldrar också hade den rättsliga vårdnaden om barnet. Skulle det under handläggningen av ett ärende framkomma något som tyder på att så inte var fallet måste detta givetvis utredas närmare av försäkringskassan.
Det föreslagna kravet på att föräldrar och barn skall ha varit bosatta tillsammans bör däremot inte upprätthållas för förfluten tid eftersom detta i praktiken är omöjligt att utreda.
Regeringen föreslår således att den förälder som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för förfluten tid även under det aktuella året skall ha varit barnets vårdnadshavare under minst sex månader.
I de flesta fall kommer båda föräldrarna att uppfylla de föreslagna villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för förfluten tid. Liksom i fråga om pensionsgrundande belopp för barnår i framtiden bör emellertid för samma år i förfluten tid endast en av föräldrarna tillgodoräknas sådant belopp. Detta bör gälla även om föräldrarna har mer än ett barn i de aktuella åldrarna.
Villkoren för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår för förfluten tid bör av administrativa skäl vara så enkla som möjligt. Anmälnings- eller ansökningsförfaranden bör, som tidigare anförts, så långt som möjligt undvikas. Med hänsyn härtill och till att behovet av kompensation i pensionsrättshänseende torde vara som störst just för kvinnor som haft små barn under 1960- och 1970-talen anfördes det i Ds 1995:41 att mycket talade för att pensionsgrundande belopp för barnår för förfluten tid som huvudregel borde tillgodoräknas endast modern. En sådan regeln kan dock, mot bakgrund av att försäkringskassan inte automatiskt kan fastställa vem som har haft vårdnaden om eller sammanbott med barnet, i vissa fall få oacceptabla konsekvenser. I departementspromemorian föreslogs därför att, om fadern visade att han under hela det aktuella året hade haft vårdnaden om barnet och att modern inte haft vårdnaden om barnet någon del av året, skulle fadern kunna tillgodoräknas beloppet. Detta förslag kritiserades av flera remissinstanser. Dessutom måste också den här föreslagna lagstiftningen vara förenligt med rådets jämställdhetsdirektiv 79/7/EEG om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet.
Direktiv 79/7/EEG syftar till att successivt genomföra principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet. Artikel 7 i direktivet tillåter visserligen att medlemsstaterna utesluter vissa områden från dess tillämpningsområde – däribland fördelar till personer som fostrat barn – men medlemsstaterna skall också, enligt samma artikel, med jämna mellanrum följa upp frågor som undantagits från direktivet för att kunna avgöra om det mot bakgrund av den sociala utvecklingen på detta område är berättigat att bibehålla undantagen i fråga. Artikel 7(1)(a) i direktiv 79/7/EEG har tolkats mycket strikt av EG-domstolen och domstolen har också vid flera tillfällen förklarat att avsikten med undantaget är att tillåta medlemsstaterna att tillfälligt upprätthålla vissa fördelar för kvinnor så att systemet kan modifieras successivt. Detta synsätt skulle
kunna innebära att medlemsstaterna inte får införa nya former av särbehandling. Denna tolkning stöds också av titeln på direktivet. Det kan därför ifrågasättas om de villkor som föreslogs i Ds 1995:41 för att erhålla pensionsgrundande belopp för barnår för förfluten tid står i fullständig överensstämmelse med direktiv 79/7/EEG, eftersom kvinnan alltid skulle ha rätt till det pensionsgrundande beloppet (såvida hon uppfyller villkoren om bosättning m.m.) oavsett om det var hon som har tagit hand om barnet eller ej.
Med anledning av vad som nu anförts föreslogs i Ds 1997:67 att förutsättningarna för att fadern skulle kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår borde utformas på ett något annorlunda sätt samtidigt som reglerna inte fick innebära en alltför omfattande administration. Förslaget innebar att kravet på vårdnad minst halva året skulle upprätthållas men att försäkringskassan inte skulle behöva utreda vem som var rättslig vårdnadshavare om det inte fanns särskild anledning till det och att något krav på bosättning tillsammans med barnet inte skulle ställas upp. Fadern skulle i stället tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet om han ansökte om och visade, t.ex. genom utdrag ur barnets personakt, domstols dom e.d., att han uppfyllde kraven på vårdnad. Om han då kunde visa att han ensam har haft vårdnaden om barnet (eller barnen, om det fanns flera barn i aktuell ålder) under mer än halva det aktuella intjänandeåret kunde modern inte uppfylla kravet på vårdnad under minst halva intjänandeåret och då skulle fadern tillgodoräknas rätten om han även uppfyllde kraven på försäkring och bosättning m.m. det aktuella året. Om han inte uppfyllde kraven på försäkring, bosättning m.m. skulle i den aktuella situationen ingen av föräldrarna tillgodoräknas beloppet eftersom ingen av dem i så fall uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas detta. Om fadern inte kunde visa att han ensam hade haft vårdnaden om barnet eller barnen under större delen av året men visade att han haft vårdnaden om barnet eller barnen tillsammans med annan under minst halva året, skulle utgångspunkten för bedömningen av rätten till pensionsrätt för barnår vara att båda föräldrarna uppfyller förutsättningarna härför. I denna situation föreslogs att den tillgodoräknade pensionspoängen för ATP skulle utgöra en lämplig urvalsmetod. En presumtion skulle då föreligga för att den som hade den lägsta pensionspoängen var den som avstått mest från förvärvsarbete för att ta hand om barnet.
Regeringen anser att förslaget i Ds 1997:67 innebär en rimlig avvägning mellan behovet av att ge framför allt kvinnor som varit hemma med barn under 1960- och 1970-talen ett extra tillskott till pensionsrätten i det reformerade pensionssystemet å ena sidan och en rimlig jämställdhetsavvägning å andra sidan. Således bör den förälder som har haft vårdnaden om barnet eller något av barnen under halva intjänandeåret och som – uppfyller villkoren i övrigt – kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Därvid föreslår vi att den förälder som hr den lägsta pensionspoängen skall tillgodoräknas det pensionsgrundande belooppet. Bedömningen av vem som hade den lägsta pensionspoängen bör göras oberoende av omdebiteringar på grund av obetalda avgifter eller en sådan begäran om undantagande enligt 11 kap. 7 § AFL som, förutom vissa övergångsbestämmelser, upphörde att gälla den 1 januari 1982 – dvs. den
pensionspoäng man skulle ha haft om inte omdebitering eller undantagande hade förekommit bör ligga till grund för bedömningen.
Skulle föräldrarna ha lika poängtal eller helt sakna pensionspoäng föreslogs i Ds 1997:67 att de i stället skulle få dela på det s.k. enhetliga beloppet.
,AGR¥DET anför i sitt yttrande att resultatet av en sådan regel är
slumpartat och marginaleffekterna stötande, eftersom den kan beröva endera föräldern ett betydligt högre pensionsgrundande belopp. Lagrådet förordar i stället att det pensionsgrundande beloppet i detta mycket speciella fall tillfaller modern.
Som Lagrådet påpekar kan effekten av den i Ds 1997:67 föreslagna regeln bli slumpartad. Det är nämligen först när fadern genom ansökan visar att han är berättigad till pensionsrätt för barnår som bestämmelsen aktualiseras. En ansökan från fadern kan således få helt annan effekt än den avsedda och, som Lagrådet anför, beröva endera föräldern ett betydligt högre pensionsgrundande belopp. Mot bakgrund av den här föreslagna huvudregeln, att den berättigade förälder med lägst pensionspoäng skall tillgodoräknas pensionsrätt för barnår, kvarstår emellertid av bl.a. administrativa skäl behovet av en särregel för situationen då båda föräldrarna har lika eller ingen pensionspoäng. Med den av Lagrådet förordade regeln undviks stötande marginaleffekter. Mot bakgrund av att bestämmelsen kan förväntas tillämpas endast i undantagsfall samt då den är betingad av administrativa skäl torde den även stå i överensstämmelse med EG-rättens jämställdhetsregler.
Regeringen föreslår alltså – i likhet med vad Lagrådet förordar – att om båda föräldrarna för ett visst år skulle ha haft lika hög pensionspoäng – eller ingen pensionspoäng alls – skall det pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas modern. Någon särregel beträffande beräkningen av det pensionsgrundande beloppets storlek föreslås inte i denna situation.
För att förenkla administrationen bör, enligt vad som anförts ovan, en moder som är berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår för förfluten tid i regel inte behöva vara aktiv utan pensionsrätten bör tillgodoräknas med automatik. Från denna huvudregel måste dock ett undantag göras och det gäller för moder till barn som avlidit före 1 juli 1991. Barn som avlidit före den 1 juli 1980 finns nämligen inte med i folkbokföringsregistret över huvud taget och för tiden från den 1 juli 1980 till den 1 juli 1991 är registreringen inte helt tillförlitlig. Föräldrar till dessa barn bör därför uppmanas att själva kontakta försäkringskassan för att inte riskera att gå miste om pensionsgrundande belopp för barnår. Detta behöver framgå av den allmänna information om det nya pensionssystemet som kommer att lämnas i samband med införandet av reformen. Det bör också anges i anslutning till de beslut som skall meddelas för förfluten tid. Något formellt krav på att föräldern måste ansöka om barnår i dessa fall bör dock inte uppställas utan skulle försäkringskassan ändå få information om en förälder till ett avlidet barn, bör barnår tillgodoräknas för föräldern. Om fadern vill tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår föreslår vi emellertid, i samtliga fall, att det krävs att han ger in en skriftlig ansökan härom till försäkringskassan samt att han visar att han är berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår. Detta bör gälla oavsett om det finns någon moder som uppfyller villkoren för att tillgodoräknas pensionsrätt eller ej.
Ett särskilt problem uppstår om modern skulle ha avlidit efter det aktuella barnåret. Det är nämligen inte alltid som uppgifter om en avliden persons pensionspoäng finns kvar. Det kan således bli omöjligt att fastställa om fadern hade den lägsta pensionspoängen det aktuella året. Eftersom det då å andra sidan inte heller finns någon annan som är berättigad till beloppet bör fadern i sådana fall alltid vara berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår om han kan visa att han haft vårdnaden om barnet eller, vid flera barn i aktuell ålder, någon av barnen i minst sex månader under året. Även i denna situation bör dock erfordras att fadern ansöker om beloppet. Han behöver naturligtvis också uppfylla de tidigare nämnda kraven på försäkring och bosättning m.m. Vad gäller kravet på att fadern skall visa att han var vårdnadshavare för barnet bör man i detta fall t.ex. kunna godta bevis om att föräldrarna i fråga var gifta med varandra det aktuella året.
!DOPTIVF¶R¤LDRAR S¤RSKILT F¶RORDNADE V¥RDNADSHAVARE MFL
För att i någon mån begränsa administrationen bör endast föräldrar (därmed avses såväl biologiska föräldrar som adoptivföräldrar) kunna tillgodoräknas pensionsrätt för barnår i förfluten tid. Den möjlighet att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår som för framtiden föreslagits finnas för särskilt förordnad vårdnadshavare och den som med socialnämnds medgivande tagit emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det bör således endast avse år fr.o.m. lagstiftningens ikraftträdande. Detsamma bör gälla i fråga om möjlighet för den som är ensam berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår att under vissa förutsättningar överlåta rätten att tillgodoräknas detta belopp till annan försäkrad. Pensionsgrundande belopp för barnår för förfluten tid bör således endast kunna tillgodoräknas en förälder som själv uppfyller samtliga villkor för att kunna tillgodoräknas detta.
Vid tillämpningen av de nu föreslagna reglerna bör den anses vara förälder till barnet som under det aktuella barnåret var registrerad som förälder. Om barnet adopterats skulle således olika föräldrar kunna bli berättigade till pensionsgrundande belopp för barnår för olika år. Beträffande själva adoptionsåret föreslogs i Ds 1995:41 att endast adoptivföräldern skulle tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår det året. Eftersom det här föreslås att bara den förälder som haft vårdnaden om barnet under minst halva året är berättigad till beloppet bör detta krav gälla även för dessa fall. Någon särskild regel förslås därför inte för adoptionsåret utan den förälder (biologisk- eller adoptivförälder) som har haft vårdnaden om barnet under minst halva året blir berättigad till beloppet även för det året.
En komplikation i detta sammanhang är att det i folkbokföringsregistret för tiden före den 1 juli 1991 inte finns angivet när ett barn adopterades. Adoptivföräldrar som vill tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår bör därför föreläggas att till försäkringskassan ange när de adopterade barnet. I den allmänna information som kommer att lämnas om det nya pensionssystemet bör det också framhållas att en biologisk förälder som har adopterat bort sitt barn före den 1 juli 1991 och som vill tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för tiden före adop-
tionen bör kontakta försäkringskassan. Det bör också anges i anslutning till de beslut som kommer att meddelas för förfluten tid.
Vad slutligen gäller den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 24 § lagen om inkomstgrundad ålderspension om att den som efter en faderskapsdom fastställts inte vara fader till ett barn ändå bör vara berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår för tid före domen, kan denna regel inte tillämpas för förfluten tid på grund av att sådana ändringar inte framgår av folkbokföringsregistren. Endast den som är aktuell vårdnadshavare framgår av registret. Denna regel föreslås därför inte gälla i fråga om domar som vunnit laga kraft före den 1 januari 1999.
!NS¶KAN FR¥N FADERN
Avsikten är att den försäkrade skall underrättas om beslut om pensionsgrundande belopp för förfluten tid senast den 31 mars 2000. För att förenkla administrationen skall som ovan sagts en moder som uppfyller villkoren för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår tillgodoräknas sådan pensionsrätt med automatik, medan det för att fadern skall tillgodoräknas beloppet krävs en ansökan härom. En fråga är vid vilken tidpunkt en sådan ansökan, som gäller något år före år 1999, senast bör ges in. Om senast möjliga tidpunkt läggs alltför kort tid efter lagstiftningens ikraftträdande, finns en risk att fäder som i och för sig skulle kunna få pensionsgrundande belopp för barnår för förfluten tid kommer att gå miste om denna rätt på grund av att de inte ansöker i tid. Det kan exempelvis röra sig om personer som vid ikraftträdandet vistas utomlands för kortare eller längre tid och som därför inte uppmärksammar reformen. Det kan också antas att det tar viss tid innan alla delar av reformen blir kända hos allmänheten. Här föreslås därför att en ansökan från en fader, som vill att pensionsgrundande belopp för barnår för ett visst år i förfluten tid skall tillgodoräknas honom, skall ha kommit in till försäkringskassan senast den 31 augusti 1999 i fall då barnets mor levde den 1 januari 1999. Är moder avliden den 1 januari 1999 bör dock ansökan kunna ges in även senare. Någon yttersta tidsgräns bör inte gälla för sådana fall.
Även i situationen då modern efter omprövning fråntas barnårsrätten bör, som föreslås i avsnitt 27, fadern kunna begära omprövning av sin pensionsrätt utan hinder av att ansökan om pensionsgrundande belopp för barnår inte har skett inom den föreslagna tidsfristen.
 "ER¤KNING AV PENSIONSGRUNDANDE BELOPP F¶R BARN¥R F¶R F¶RFLUTEN TID
2EGERINGENS F¶RSLAG Beräkningen skall i princip göras på samma sätt
som i fråga om pensionsgrundande belopp för barnår för framtiden.
0ROMEMORIORNAS F¶RSLAG Förslaget överensstämmer med förslagen i
Ds 1995:41 och Ds 1997:67.
2EMISSINSTANSERNA Inga remissinstanser har haft några invändningar
mot förslaget.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Med vissa modifieringar är det möj-
ligt att beräkna pensionsgrundande belopp för barnår för förfluten tid på i allt väsentligt samma sätt som föreslagits i avsnitt 11 för barnår i framtiden. Beräkningarna kommer att kunna ske med ledning av de uppgifter om tillgodoräknade pensionspoäng inom nuvarande ATP-system som finns i register hos RFV. Beräkningen av pensionsgrundande belopp för barnår under åren fr.o.m. 1960 t.o.m. 1998 bör således beräknas enligt det av de tre alternativa beräkningssätt som i det enskilda fallet ger det mest förmånliga utfallet. De tre alternativen är:
1. en utfyllnad upp till summan av den enskildes pensionsgrundande in-
komst och eventuellt pensionsgrundande belopp för förtidspension året före barnets födelse,
2. en utfyllnad upp till 75 % av den genomsnittliga pensionsgrundande
inkomsten under intjänandeåret för alla försäkrade med sådana inkomster,
3. det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet
Som framgår av avsnitt 15.3 föreslås att den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för förfluten tid skall beräknas på ett något annorlunda sätt än för framtiden.
Det för alla försäkrade enhetliga beloppet enligt beräkningsalternativ 3 för förfluten tid bör då motsvaras av det vid respektive års ingång gällande basbeloppet enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension eller enligt AFL (fr.o.m. år 1995 det förhöjda basbeloppet).
Den anmälningsskyldighet för inkomster som förvärvats vid arbete utomlands m.m. som har föreslagits gälla för framtiden bör däremot inte gälla för förfluten tid. Eftersom pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas så långt tillbaka i tiden som fr.o.m. år 1960 och eftersom ett mycket litet antal personer i realiteten kan komma att beröras av en sådan regel, är det inte rimligt att ålägga de försäkrade någon sådan anmälningsskyldighet för förfluten tid.
Förutom de avvikelser från de föreslagna reglerna för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för framtiden som redovisats ovan följer vissa mindre modifieringar av närmast teknisk natur av att vissa beräkningar saknas för förfluten tid. Det första år för vilket pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas skall, som tidigare föreslagits, vara år 1960. Pensionsgrundande belopp för barnår föreslås kunna tillgodoräknas för barnets fyra första levnadsår eller, om barnet är fött under någon av månaderna juli – december, för dess andra till femte levnadsår. Med levnadsår avses här kalenderår. Barn för vilka pensionsgrundande belopp för barnår kan tillgodoräknas kan därför vara födda redan på hösten år 1956. Vid beräkningen av det pensionsgrundande beloppet för barnår enligt beräkningsalternativ 1 skall summan av den försäkrades pensionsgrundande inkomst och övriga pensionsgrundande belopp under det aktuella barnåret (utfyllnadsinkomsten) fyllas ut till dennes pensionsgrundande inkomst året före barnets födelse (den individuella jämförelseinkomsten). Pensionsgrundande inkomst för år i förfluten tid kommer att beräknas på grundval av de pensionspoäng för ATP som registrerats för den försäkrade. Det första år för vilket pensionspoäng tillgodoräkna-
des och registrerades var år 1960. En konsekvens av förslaget blir därför att en beräkning enligt alternativ 1 inte alltid är möjlig. Pensionsgrundande belopp för barnår som skall tillgodoräknas föräldrar till barn som är födda under år 1960 eller tidigare får därför fastställas till det högsta av de belopp som erhålls genom en beräkning enligt alternativ 2 och 3 i dessa fall. Beloppet kommer då att erhållas antingen genom en utfyllnad till 75 % av genomsnittsinkomsten för alla försäkrade under 65 års ålder det aktuella året (den generella jämförelseinkomsten) eller genom ett tilllägg med ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet.
Det krav på att det s.k. förvärvsvillkoret skall vara uppfyllt, som föreslagits i avsnitt 11.6, bör givetvis gälla även för att pensionsgrundande belopp för barnår för förfluten tid skall påverka storleken av den pension som skall betalas ut.
Hänvisningar till S15-4
15.5. Fastställande av pensionsrätt för förfluten tid
2EGERINGENS F¶RSLAG: Pensionsrätt för förfluten tid skall fastställas i
anslutning till lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1999. De allmänna försäkringskassorna skall beräkna pensionsgrundande inkomst samt fatta beslut om pensionsgrundande belopp och pensionsrätt för varje år i förfluten tid.
Beslut om pensionsrätt för förfluten tid skall fattas av den försäkringskassa där den försäkrade är eller skall vara inskriven när beslutet fattas. För försäkrade som inte skall vara inskrivna hos försäkringskassa skall beslutet fattas av Stockholms läns allmänna försäkringskassa. Beslut skall få fattas genom automatisk databehandling av Riksförsäkringsverket för den allmänna försäkringskassans räkning.
Senast den 31 maj 1999 skall försäkringskassan skriftligen ha underrättat den enskilde om beslut om den pensionsrätt för premiepension som tillgodoräknats henne eller honom för åren 1995–1997.
Senast den 31 mars 2000 skall försäkringskassan skriftligen ha underrättat den enskilde om beslut om pensionsgrundande belopp och pensionsrätt för inkomstpension som tillgodoräknats honom eller henne för tid före den 1 januari 1999 och om den pensionsrätt för premiepension som tillgodoräknats honom eller henne för intjänandeåret 1998. Beslutsunderrättelse behöver inte sändas till personer som vid tidpunkten för beslutet inte är inskrivna i någon försäkringskassa.
För beslut om pensionsrätt för premiepension för åren 1995–1997 skall enligt huvudregeln en begäran om omprövning från den enskilde ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 30 juni 2000. För beslut om pensionsrätt i övrigt och om pensionsgrundande belopp för åren 1960–1998 skall enligt huvudregeln begäran från den enskilde om omprövning ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 30 juni 2001. Motsvarande tidpunkter skall gälla för överklagande av Riksförsäkringsverket.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag med undantag för att regeringen nu föreslår att pensionsrätt för förfluten tid skall fastställas vid två tillfällen och att underrättelse om pensionsrätt för förfluten tid endast skall behöva lämnas till den som vid beslutstillfället är inskriven hos någon försäkringskassa.
2EMISSINSTANSERNA 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET anser att underrättelse i
fråga om pensionsrätt för förfluten tid bör få underlåtas i de fall personer inte är inskrivna hos någon försäkringskassa.
0ENSION¤RERNAS 2IKSORGA
NISATION tillstyrker förslagen.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG: Pensionsrätt för förfluten tid skall,
enligt de antagna riktlinjerna, tillgodoräknas år för år fr.o.m år 1960. I Ds 1995:41 föreslogs att fastställande av pensionsrätt för respektive år skulle komma att ske vid ett enda tillfälle. Enligt de antagna riktlinjerna för pensionsreformen skall detta ske i anslutning till ikraftträdandet av de reformerade reglerna för intjänande av pensionsrätt. Eftersom den pensionsgrundande inkomsten för år 1998 – som är det sista året som omfattas av de föreslagna reglerna om pensionsrätt för förfluten tid – inte fastställs förrän under hösten år 1999, kommer dock beslut om tillgodoräknande av pensionsrätt för förfluten tid att kunna ske tidigast under slutet av år 1999 och underrättelse om sådant beslut skulle då ske tidigast i början av år 2000.
Under den fortsatta beredningen har det emellertid ifrågasatts om inte den försäkrade dessförinnan borde få beslut om den pensionsrätt som tillgodoräknats i premiepensionssystemet under åren 1995–1997. Det torde vara angeläget för den försäkrade att så tidigt som möjligt få besked om sin tillgodoräknade pensionsrätt för premiepension för att därigenom få möjlighet att välja den fond som skall förvalta premiepensionsmedlen. För åren 1995–1998 skall, som nämnts ovan, pensionsrätt för premiepension grundas endast på pensionsgrundande inkomst. Sådan inkomst är känd ungefär ett år efter intjänandeåret. Den pensionsgrundande inkomsten för åren 1995–1997 är alltså känd i slutet av år 1998. Av administrativa skäl bör ett sådant beslut kunna meddelas några månader in på år 1999. Regeringen föreslår därför att beslut om fastställande av pensionsrätt i premiepensionssystemet för åren 1995–1997 skall fattas senast den 31 maj 1999.
Beslut om fastställd pensionsrätt för förfluten tid i fördelningssystemet skall däremot inte grundas endast på pensionsgrundande inkomst utan även på bl.a. pensionsgrundande belopp för barnår. Sådana beslut bör därför den enskilde underrättas om samtidigt som underrättelse sker om beslut om pensionsrätt i båda systemen och om pensionsgrundande belopp för år 1998. Beslut för det året kan meddelas först i början av år 2000 då den pensionsgrundande inkomsten för år 1998 är känd. Regeringen föreslår således att underrättelse om fastställd pensionsrätt för förfluten tid, inkluderat den pensionsrätt som för år 1998 tillgodoräknats i premiepensionssystemet, liksom pensionsgrundande belopp före år 1999 skall lämnas senast den 31 mars 2000.
Frågan om vilken myndighet som skall fatta beslut om pensionsrätt för förfluten tid behandlades varken i Pensionsarbetsgruppens betänkande eller i princippropositionen. Vad gäller tid efter lagstiftningens ikraftträ-
dande den 1 januari 1999 har ovan i avsnitt 13 föreslagits att skattemyndigheten skall fastställa den pensionsgrundande inkomsten och att allmän försäkringskassa skall fastställa andra pensionsgrundande belopp samt pensionsrätt för året. Eftersom tillgodoräknandet av pensionsrätt för pensionsgrundande inkomst för förfluten tid föreslås grunda sig på de pensionspoäng för ATP som finns registrerade hos RFV, finns det emellertid inga skäl att skattemyndigheten skall fatta något av de erforderliga besluten.
Regeringen föreslår att pensionsgrundande belopp och pensionsrätt för förfluten tid skall fastställas av den allmänna försäkringskassan. Vi föreslår vidare att besluten bör fattas av den försäkringskassa där den försäkrade är eller skall vara inskriven när beslutet fattas. För försäkrade som inte för det året skall vara inskrivna hos någon försäkringskassa föreslår vi att besluten fattas av Stockholms läns allmänna försäkringskassa. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör dock få meddela kompletterande regler angående vilken försäkringskassa som skall meddela beslut. Regeringen föreslår vidare, av skäl som redovisats i avsnitt 13 ovan, att beslut som fattas med hjälp av automatisk databehandling skall få fattas av Riksförsäkringsverket för försäkringskassans räkning.
,AGR¥DET invänder i sitt yttrande mot den av regeringen före-
slagna beslutsordningen. Av skäl som redovisats i avsnitt 13 vidhåller vi emellertid förslaget i denna del.
Beräkning av pensionsrätt för pensionsgrundande inkomst kommer som tidigare redovisats att ske genom en bearbetning av den registrerade pensionspoängen för ATP. Detsamma gäller för pensionsrätt i anledning av förtidspension. Uppgifter som behövs för den beräkningen har försäkringskassan redan tillgång till. För att kunna tillgodoräkna pensionsgrundande belopp för barnår och plikttjänstgöring för förfluten tid måste försäkringskassan få tillgång till uppgifter från andra myndigheter. Hur detta bör gå till i fråga om pensionsgrundande belopp för barnår redovisas i avsnitt 15.4. När det gäller pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring bör det åligga Totalförsvarets pliktverk att lämna erforderliga uppgifter.
Som utvecklats i avsnitt 13 bör en försäkrad årligen underrättas om bl.a. den pensionsrätt och de pensionsgrundande belopp som har tillgodoräknats honom eller henne inom det reformerade pensionssystemet samt om fastställda pensionspoäng. Sådan underrättelse bör givetvis lämnas även i fråga om pensionsrätt och pensionsgrundande belopp för förfluten tid som år för år tillgodoräknas den försäkrade. Regeringen föreslår som nämnts ovan att försäkringskassan skall lämna denna information skriftligen vid två tillfällen, dels senast den 31 maj 1999, dels senast den 31 mars 2000. I Ds 1995:41 föreslogs att underrättelse inte skall behöva lämnas till personer som inte är inskrivna hos allmän försäkringskassa om adressen är okänd. RFV har mot detta invänt att sökningar efter eventuella adresser medför ett administrativt merarbete och har därför föreslagit att underrättelser för förfluten tid skall kunna underlåtas såvitt gäller personer som inte är inskrivna hos försäkringskassan. Regeringen delar denna uppfattning och föreslår därför att underrättelse inte behöver sändas till personer som inte är inskrivna hos någon allmän försäkringskassa. Det får dock ändå anses åligga den försäkringskassa som har
kännedom om adressen till en icke inskriven person att sända en underrättelse om beslutad pensionsrätt till denne. Som framgår av avsnitt 27 föreslås det att en person som inte har fått kännedom om ett beslut om bl.a. pensionsrätt skall få begära omprövning av beslutet inom två månader från det att han eller hon fick kännedom om beslutet. Därigenom kommer en person som inte var inskriven hos någon försäkringskassa och därför inte har fått del av beslutet inom föreskriven tid, ändå inte att gå miste om den möjligheten att begära omprövning av beslutet om han eller hon anser att detta är felaktigt.
Pensionspoängen för ATP för något av åren 1960–1998 kan i vissa fall – t.ex. på grund av omtaxering – komma att ändras efter det att beslut om pensionsrätt för förfluten tid inom det reformerade ålderspensionssystemet redan har fattats. I sådana fall bör försäkringskassan ex officio ändra beslutet om pensionsrätt för förfluten tid. Förslag till regler i övrigt rörande omprövning och överklagande av beslut om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp och pensionsrätt för förfluten tid redovisas i avsnitt 27.
16. Inkomstindex
16.1. Inledning
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för det reformerade ålderspensionssystemet skall detta system vara avgiftsbestämt. Värdet av intjänade pensionsrätter i fördelningssystemet skall räknas om på ett sådant sätt att avgiftsnivån i ålderspensionssystemet kan ligga fast utan att det uppkommer varaktig obalans mellan avgiftsintäkter och pensionsutbetalningar. Tillfälliga under- eller överskott kan dock uppkomma och skall regleras med en buffertfond. Vidare skall systemet bygga på livsinkomstprincipen, vilket bl.a. innebär att samtliga års pensionsgrundande inkomster under förvärvslivet skall ligga till grund för beräkning av inkomstpension. I ett sådant system bör varje års pensionsgrundande inkomst väga lika tungt i beräkningen av inkomstpensionen oavsett när under förvärvslivet de tjänas in. Dessa principer förutsätter att värdet av intjänad pensionsrätt avseende inkomstpension räknas om med hänsyn till inkomstutvecklingen i samhället. Därigenom kopplas dessa pensionsförmåners värde till utvecklingen av de inkomster ur vilka de utgående inkomstpensionerna finansieras. Vidare medför en sådan omräkning att intjänad pensionsrätt behåller sitt värde relativt den allmänna inkomstnivån. Denna omräkning av pensionsförmånerna kan betraktas som en avkastning på pensionsförmögenheten och fyller därmed i viss mån samma funktion som avkastningen i ett premiereservsystem eller som räntan för vanligt banksparande. Omräkningen skall ske genom att pensionsförmånerna räknas om med den årliga förändringen i ett index.
I detta avsnitt lämnar regeringen förslag till benämning av det index som föreslås användas för omräkning av pensionsförmåner i fördelningssystemet. Vidare lämnar vi förslag till inkomstmått för detta
index åren 1960–1998 och fr.o.m. år 1999 och år därefter. Dessutom lämnas ett förslag till hur korrigering skall göras vid beräkningen av index de år indexet påverkas av den föreslagna förändringen av inkomstmåttet mellan åren 1998 och 1999.
16.2. Huvudsakligt inkomstmått och benämning av index
2EGERINGENS F¶RSLAG Pensionsbehållning och utgående pension i
fördelningssystemet skall årligen räknas om med förändringen i ett index benämnt inkomstindex. Inkomstindex skall i huvudsak spegla förändringen i genomsnittlig pensionsgrundande inkomst per person med sådan inkomst.
Avsteg från omräkning av pensionsbehållning och utgående pension med förändringen i inkomstindex skall göras om detta är nödvändigt för att säkerställa den ekonomiska balansen i ålderspensionssystemets fördelningsdel.
0ROMEMORIORNAS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1997:67 stämmer överens
med regeringens förslag.
I Ds 1995:41 lämnades inget preciserat förslag till definition av det inkomstmått som skall ligga till grund för indexet i det reformerade ålderspensionssystemet. Däremot lämnades en fördjupad analys av olika mått och en redovisning av de för- och nackdelar dessa mått har ur de tre olika stabilitetsaspekter som bl.a. Pensionsarbetsgruppen tagit upp. I promemorians lagförslag ingick dock ett förslag till inkomstdefinition och indexutformning som utgick från Pensionsarbetsgruppens förslag och riksdagens principbeslut men som i förhållande till dessa innehöll vissa justeringar och kompletteringar. Liksom Pensionsarbetsgruppens förslag var inkomstmåttet i Ds 1995:41:s lagförslag ett genomsnittsmått.
Promemorians redogörelse för olika inkomstmått hade sin utgångspunkt i de antagna riktlinjerna, där det bl.a. anfördes att underlaget för det mått på den allmänna inkomstnivån utifrån vilket inkomstindex skall beräknas bör hämtas från ålderspensionssystemets register över de försäkrades pensionsunderlag enligt de reformerade reglerna. Motivet för denna avgränsning var att detta register omfattar den relevanta populationen och att uppgifterna endast i mycket begränsad omfattning blir föremål för revideringar. Vidare finns även andra fördelar med att underlaget för indexberäkningen hämtas inom pensionssystemet och därmed blir oberoende av uppgifter från andra statistikkällor.
Mot bakgrund av den beskrivning som lämnades i promemorian konstaterades – i likhet med Pensionsarbetsgruppens betänkande – att valet av inkomstmått är en avvägning mellan följsamhet gentemot den samhällsekonomiska utvecklingen, finansiell stabilitet i pensionssystemet respektive följsamhet till standardutvecklingen för de yrkesverksamma.
2EMISSINSTANSERNA
$S 
Följande organisationer har i samband med remissyttrandena avseende Ds 1995:41 lämnat synpunkter på omräkning av ålderspensionsförmån i fördelningssystemet:
!LLM¤NNA PENSIONSFONDEN   &ONDSTYRELSERNA
NEDAN !0 FONDEN	 &INANSINSPEKTIONEN &¶RS¤KRINGSF¶RBUNDET +ON JUNKTURINSTITUTET +)	 +OMMUNERNAS PENSIONSANSTALT ,ANDSORGA NISATIONEN I 3VERIGE ,/	 0ENSION¤RERNAS 2IKSORGANISATION 02/	 2IKS F¶RS¤KRINGSVERKET 2&6	 2IKSG¤LDSKONTORET 4J¤NSTEM¤NNENS CENTRAL ORGANISATION 4#/	 3VENSKA KOMMUNF¶RBUNDET
Endast ett fåtal remissinstanser har antagit promemorians uppmaning att komma med synpunkter på olika mått för den allmänna inkomstutvecklingen. Flera instanser, t.ex.
2IKSBANKEN, är inte beredda att
ta ställning, innan det i promemorian omnämnda djupare analysmaterialet föreligger. Ingen organisation har ingående analyserat följderna av olika val av indexmått. De flesta av de organisationer som berör inkomstmåttfrågan anger att de vill beredas tillfälle att yttra sig i frågan, när ett underlag tagits fram av Socialdepartementet.
!0-FONDEN förordar ett index kopplat till summan av de pensions-
grundande inkomsterna, eftersom det skapar en följsamhet mellan utvecklingen av pensionsutgifter och avgiftsinkomster.
!0 FONDEN menar
att möjligheten för fonden att fungera som buffert kan omintetgöras om större avgiftsunderskott uppstår under längre tidsperioder, t.ex. till följd av demografiska förändringar.
3!&/)& anser att ett index baserat på
pensionsgrundande inkomst per försäkrad kan bli en instabilitetsskapande faktor i pensionssystemet. Att basera ett index på den totala lönesumman är enligt organisationerna inte heller bra. Det skulle kunna leda till att pensionsrättigheterna skrivs upp utan att genomsnittslönen ökar t.ex. till följd av att förvärvsfrekvensen ökar. Enligt
3!&/)& är ett alternativ att
tillämpa ett index så att pensionsrättigheterna skrivs upp med den genomsnittliga ökningen av lönen men ej med mer än med ökningen av den totala lönesumman.
2IKSG¤LDSKONTORET anser att det förefaller lämpligast att skriva fram
pensionsbehållningarna med ett inkomstmått som speglar det ekonomiska utrymmet och att man därför bör använda förvärvsinkomster som grund för inkomstindex. Övriga pensionsgrundande ersättningar bör inte ingå i ett inkomstindex, eftersom dessa enligt Riksgäldskontoret inte mäter den ekonomiska utvecklingen.
4#/ framför synpunkten att ett inkomstmått
bör återspegla den faktiska inkomstutvecklingen för de förvärvsarbetande.
02/ anser att inkomstindex skall bygga på ett mått som
medför följsamhet till standardutvecklingen för de yrkesverksamma.
+)
betonar betydelsen av valet av inkomstmått för det reformerade systemets stabilitet och för storleken på individernas pensioner. Institutet menar att det ännu inte finns underlag för att göra en bedömning i denna fråga.
$S  !LLM¤NNA PENSIONSFONDEN   FONDSTYRELSERNA konstaterar att finansiell
stabilitet bäst uppnås genom ett summaindex och skulle således vara att
föredra ur AP-fondens synvinkel. Fondstyrelserna konstaterar att mer preciserade beräkningar över belastningen på AP-fonden ännu inte har redovisats. Fondstyrelserna har därför inte möjlighet att bedöma risken att ett genomsnittsindex leder till allt för stor finansiell obalans inom systemet. Styrelserna menar vidare att de principer för en balanseringsteknik som förespråkas i promemorian torde kunna utgöra grunden för ett förslag. Fondstyrelserna menar att den beskrivna tekniken saknar en direkt koppling till AP-fondens storlek och föreslår att skulden definieras netto, dvs som summan av intjänade pensionsrätter för förvärvsaktiva och pensionsbehållningar för de pensionerade minus tillgångarna i APfonden. En sådan koppling skulle skapa en länk mellan fondens avkastning och pensionerna.
2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET 2&6	 anser att en
balanseringsprocess som inte är autonom och förutsätter särskilda beslut i det speciella fallet inte ger den förutsägbarhet och stabilitet som är önskvärd. Mot den bakgrunden är det en betydande svaghet att en autonom balanseringsfaktor ännu inte kunnat konstrueras. RFV bedömer dock att en sådan metod kan tas fram och anser därför att en modell som bygger på snittindex men kompletterad med en justeringsfaktor byggd på en skuldkvot kan ligga till grund för regleringen.
2IKSREVISIONSVERKET
226	 menar att eftersom indexet inte tar hänsyn till de
förvärvsarbetandes samlade lönesumma finns det en risk för att indexuppräkningen leder till finansiell instabilitet. RRV anser att det är av stor vikt med en fortsatt beredning av indexeringens konstruktion och tillskapandet av en ”broms”.
2IKSG¤LDSKONTORET har i tidigare yttranden
poängterat vikten av att skriva fram pensionsbehållningarna och därmed pensionsutbetalningarna med ett inkomstmått som speglar det reala ekonomiska utrymmet. Kontoret förordar därför förvärvsinkomster som grund för inkomstindex.
!RBETSGIVARVERKET konstaterar att en alltför
generös uppräkning riskerar att ge upphov till finansiell instabilitet i systemet. Verket menar att det i det fortsatta beredningsarbetet är av vikt att systemets finansiella och samhällsekonomiska stabilitet betonas ytterligare. Samtidigt vill Arbetsgivarverket understryka att de inbetalda avgifterna är att betrakta som en fordran på staten och att det därför är rimligt att avgifterna ges en skälig avkastning.
4J¤NSTEM¤NNENS CENTRAL
ORGANISATION 4#/) har inget att erinra mot den ”broms ” som föreslås. 0RIVATTJ¤NSTEMANNAKARTELLEN 04+) stöder principförslaget att inkomst-
indexeringen skall följa tillväxten och löneutvecklingen.
3VERIGES
AKADEMIKERS CENTRALORGANISATION 3!#/) ställer sig bakom förslaget till
inkomstmått och val av inkomstindex även om det förefaller onödigt komplicerat.
,ANDSORGANISATIONENS ,/) principiella syn är att inkomst-
index bör grundas på utvecklingen av genomsnittlig inkomst. För
&¶RS¤KRINGSKASSEF¶RBUNDET &+&) har en viktig utgångspunkt varit att
systemet skall vara finansiellt stabilt. FKF tillstyrker därför förslaget med en broms för indexeringen.
)NDUSTRIF¶RBUNDET vidhåller sitt tidigare
förslag om att inkomstindex bör vara ett sammansatt index. Det sammansatta indexet bör räknas upp med den genomsnittliga lönen men ej mer än den totala lönesumman.
3!& hänvisar till sitt remissvar på
Pensionsarbetsgruppens betänkande.
3TATISTISKA CENTRALBYR¥N 3#"	
konstaterar att någon närmare analys inte givits av förutsättningarna att uppnå de tre stabilitetsmålen, nämligen samhällsekonomisk, finansiell
och standardstabilitet. Möjligheterna att i behövlig grad uppnå dessa tre stabilitetsmål framstår, enligt SCB, som något oklara. SCB anser det angeläget att göra relativt ingående kvantitativa analyser.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG När det gäller valet av det inkomst-
mått som skall ligga till grund för inkomstindexet finns i huvudsak två principiellt skilda alternativ:
- ett mått på genomsnittsinkomst per person för de förvärvsarbetande
- ett mått på de förvärvsarbetandes samlade inkomstsumma.
Dessa två alternativ kallas nedan, liksom i Ds 1997:67,
GENOM
SNITTSINDEX och SUMMAINDEX.
I beredningsarbetet har vid flera tillfällen redogjorts för att valet av inkomstmått har stor betydelse för pensionssystemets förmåga att uppfylla vissa av de mål som har satts upp för systemet. Huvudmålet har ansetts vara att de intjänade pensionsrätterna och de utgående pensionerna, efter avräkning av normen som tillgodoräknats vid beräkningen av pensionen, skall följa utvecklingen av genomsnittsinkomsterna för dem som är i förvärvsaktiv ålder. Indexeringen skall alltså utformas så att man så långt som möjligt undviker stora skillnader i inkomstutvecklingen mellan förvärvsverksamma och pensionärer. Härutöver skall en viss relativinkomst (inkomst i förhållande till rådande genomsnittsinkomst), intjänad i ett visst allmänt realinkomstläge, så långt möjligt ha samma betydelse i pensionshänseende som samma relativinkomst, intjänad i ett annat allmänt realinkomstläge. Det skall med andra ord inte spela någon roll om individens bästa realinkomstår ligger tidigt eller sent i den förvärvsaktiva karriären. Målet,
STANDARDSTABILITET uppnås bäst genom
indexering med genomsnittsindex.
Vid sidan av huvudmålet om standardstabilitet finns ytterligare mål, eller restriktioner. Ett sådant mål är att pensionsutgifterna på sikt skall följa avgiftsinkomsterna,
FINANSIELL STABILITET. Ett annat är att utvecklingen
av pensionsutgifterna på sikt skall följa utvecklingen av det totala samhällsekonomiska utrymmet,
SAMH¤LLSEKONOMISK STABILITET. Ett finan-
siellt stabilt system kännetecknas av att systemets avgifter och utgifter över tiden balanserar. Ett samhällsekonomiskt stabilt system kännetecknas av att pensionsutgifternas andel av lönesumman är stabil över tiden. Båda dessa stabilitetsrestriktioner uppnås bäst, om än inte fullständigt, genom indexering med summaindex.
-¥LKONFLIKTER
Om genomsnittsindex och summaindex utvecklas likadant uppkommer ingen målkonflikt mellan standardstabilitet och finansiell stabilitet. Det kan emellertid inträffa att summaindex under längre perioder ökar långsammare än genomsnittsindex, t.ex. om utvandringen ökar eller om nativiteten sjunker. Även vissa förändringar i förvärvsmönster kan medföra att summaindex ökar långsammare än genomsnittsindex, t.ex. om andelen icke förvärvsaktiva av befolkningen i yrkesaktiv ålder ökar och de som faller ur den förvärvsaktiva kategorin inte uppbär någon pensionsgrundande social förmån. Används genomsnittsindex i systemet kommer i sådana fall både pensioner och intjänade pensionsrätter riskera
att växa snabbare än avgiftsunderlaget. Den buffertfond som finns i systemet riskerar då att tömmas, på lång sikt därför att de intjänade pensionsrätterna blir förhållandevis stora, på kortare sikt därför att de utbetalda pensionerna blir stora i förhållande till avgiftsinkomsterna.
Den sammanvägda målformulering som valts för indexeringen är att systemet så långt som möjligt skall indexeras med genomsnittsindex, men att avvikelser härifrån skall göras om systemets finansiella stabilitet hotas. Avvikelser i indexeringen skall inte göras större, eller ske under längre tid, än vad som är nödvändigt för att återställa den finansiella stabiliteten.
"ROMS F¶R INDEXERINGEN
I situationer när systemets finansiella stabilitet hotas bör indexuppräkningen kunna bromsas. En sådan spärr eller broms för indexuppräkningen skulle kunna utformas på olika sätt. Ett alternativ skulle kunna vara att bromsen knyts till buffertfondens storlek i relation antingen till pensionsutbetalningarna (den s.k. fondstyrkan) eller till avgiftsunderlaget. Analyser av sådana konstruktioner har emellertid visat att en broms som kopplas till fondstyrkan tenderar att utlösas så pass sent i en finansiell försvagningsprocess att indexuppräkningen riskerar att behöva reduceras orimligt snabbt och kraftigt. Buffertfonden är så liten i förhållande till pensionssystemets samlade åtagande att en fondminskning, när den väl kommit igång, kan vara svår att hejda. Det rör sig härvidlag om något som liknar en ”snöbollseffekt”.
För att undvika bl.a. denna svaghet med en koppling mellan buffertfondens storlek och inkomstindex bör i stället väljas en annan lösning, nämligen att knyta bromsen för indexeringen till kvoten mellan systemets underförstådda (implicita) pensionsskuld och avgiftsunderlaget.
Ordet implicit används här för att tydliggöra att inkomstpensionen i det reformerade ålderspensionssystemet utgår från ett fördelningssystem. I ett fördelningssystem är systemets samlade pensionsskuld inte fonderad. Buffertfonden i det reformerade systemet utgör i huvudsak en likviditetsbuffert och motsvarar endast en liten del av det samlade ekonomiska åtagandet inom systemet.
Fördelningssystemets implicita pensionsskuld är i princip väldefinierad. Den kan anses bestå av två delar: skulden till dem som ännu är förvärvsaktiva och i färd med att intjäna pensionsrätt och skulden till pensionärerna vilka är i färd med att förbruka sin pensionsförmögenhet. För de förvärvsaktiva består den implicita pensionsskulden vid en viss tidpunkt av de pensionsrätter, omräknade med inkomstindex, som fram till tidpunkten i fråga intjänats av de förvärvsaktiva. I denna del utgörs pensionsskulden av summan av de pensionsbehållningar vilka årligen skall redovisas till var och en av de enskilda försäkrade.
För de pensionerade består pensionsskulden av individernas pensionsbehållningar vid pensionstidpunkten, omräknad med följsamhetsindex och reducerad med de pensionsuttag som gjorts fram till den aktuella tidpunkten. Därutöver skall pensionsskulden i denna del justeras med hänsyn till den förändring som kan ha skett i den återstående medellivslängden vid respektive ålder efter pensionstidpunkten. Förändringar i
medellivslängden skall dock inte direkt påverka en beviljad pensions storlek efter det år den försäkrade fyllt 64 år. Fr.o.m. 65 årsålder ligger det s.k. delningstalet fast för årskullen. Däremot är det naturligtvis så att systemets implicita pensionsskuld till de pensionerade ökar om medellivslängden senare konstateras öka. Om medellivslängden i stället skulle minska, minskar även den implicita pensionsskulden. När systemet är i full funktion består, vid nu rådande relation mellan förvärvsaktiv tid och tid som pensionär, den totala implicita pensionsskulden till ungefär två tredjedelar av skulden till de ännu förvärvsaktiva och till ungefär en tredjedel av skulden till de redan pensionerade.
Minskas den implicita pensionsskulden med behållningen i buffertfonden erhålls fördelningssystemets nettopensionsskuld. Kvoten mellan fördelningssystemets implicita nettopensionsskuld och avgiftsunderlaget kallas här nettoskuldskvoten. Vid perfekt finansiell stabilitet i systemet antar denna kvot ett jämviktsvärde. Detta värde utgörs av den kvot som skulle ha registrerats om summaindex använts för systemet (istället för genomsnittsindex som här föreslås), om buffertfondens avkastning följt summaindexets utveckling och om dödsriskerna inte ändrats sedan den äldsta individen pensionerades. Det sistnämnda skulle innebära att de kohortvisa delningstal som tidigare fastställts korrekt återspeglar de faktiskt uppnådda medellivslängder som fram till den aktuella tidpunkten har kunnat registreras. En negativ avvikelse av en viss storlek mellan jämviktskvoten och den faktiskt registrerade pensionsskuldkvoten skall föranleda en bromsning av indexomräkningen. Bromsningen bör utformas så att den uppkomna avvikelsen elimineras inom ett visst antal år, rimligen mellan 3 till 7 år. Om indexeringen på detta sätt bromsats, och en positiv avvikelse mellan jämviktskvoten och den faktiskt registrerade pensionsskuldkvoten senare uppstår, bör indexomräkningen på motsvarande sätt accelereras, fram till dess inkomstindexet återgått till den nivå inkomstindex skulle ha motsvarat om det varken bromsats eller accelererats.
Inkomstbasbeloppet, som bl.a. styr intjänande- och avgiftstaket i försäkringen, bör dock alltid omräknas med ett inkomstindex som aldrig inbromsats eller accelererats. Skälet härför är att andelen av inkomstsumman som skall försäkras i det allmänna ålderspensionssystemet inte skall påverkas av eventuell finansiell obalans i systemet.
Regeringen föreslår därför att avsteg från omräkning av pensionsbehållning och utgående pensioner med förändringen i inkomstindex skall göras om detta är nödvändigt för att säkerställa den ekonomiska balansen i ålderspensionsystemets fördelningsdel. Något lagförslag till automatisk balansering av fördelningssystemets ekonomiska ställning lämnas dock inte här. Den exakta utformningen av den här översiktligt beskrivna balanseringsmekanismen skall ytterligare utredas innan ett förslag härom kan lämnas. Det fortsatta beredningarbetet har dock som utgångspunkt att regler om automatisk balansering av fördelningssystemets ekonomiska ställning skall införas. Ett sådant förslag bedöms kunna föreläggas riksdagen i början av år 1999.
I det fall det i den fortsatta beredningen skulle visa sig att den här översiktligt beskrivna metoden för en automatisk balansering av ålderspensionssystemets fördelningsdel inte kan införas bör
Riksförsäkringsverket ges i uppdrag att övervaka systemets finansiella stabilitet. De partier som står bakom pensionsreformen har överenskommit att bestämmelser om automatisk balansering av fördelningssystemet skall införas om det vid den fortsatta beredningen av frågan visar sig vara möjligt. För det fall den fortsatta beredningen skulle visa att det inte går att lagreglera en automatisk balansering av fördelningssystemet så att pensionssystemets finansiella stabilitet därigenom säkras har överenskommits att Riksförsäkringsverket skall ges ett uppdrag att bevaka systemets finansiella stabilitet. I det fall Riksförsäkringsverket beräknar att omräkningen av pensionsförmåner inte kan ske med inkomstindex, utan att systemets finansiella balans hotas, skall ett avdrag från inkomstindexeringen göras. Ett tillägg till inkomstindex skall göras om den finansiella restriktionen för systemet beräknas klara en sådan ökning. Tillägget får dock aldrig medföra att inkomstindexet når över nivån på ett inkomstindex som aldrig vare sig minskats eller ökats genom avdrag eller tillägg.
Målet för den fortsatta beredningen av ett slutligt förslag till inkomstindex är att en metod, i enlighet med vad som redovisats i detta avsnitt, för s.k. automatisk balansering av fördelningssystemets ekonomiska ställning skall ingå i bestämmelserna för inkomstindexeringen. Ett genomsnittsindex med ett inkomstmått som huvudsakligen utgörs av pensionsgrundande inkomst per person med sådan inkomst kompletterat med en metod för automatisk balansering av systemets ekonomiska ställning har flera goda egenskaper. Ett sådant index har genomsnittsindexets positiva egenskap att omräkna pensionsförmånernas värde så att dessa följer inkomststandarden för de i yrkesaktivålder. Denna följsamhet upprätthålls så länge och i den utsträckning som det är möjligt för ett autonomt ålderspensionsystem med fast avgiftssats. Indexet är vidare mer finansiellt stabilt än ett summaindex. Bl.a. kan den automatiska balanseringen utformas så att den beaktar förändringar i medellivslängd. Som ovan beskrivits föreslås detta ske genom att pensionsskulden årligen beräknas med aktuell statistik för överlevnadssannolikheter. Vidare beaktas i nettopensionsskulden den avkastning buffertfonden erhåller. Även buffertfondens eventuella kapitalvinster och kapitalförluster beaktas. Om avkastningen överstiger inkomstindexets utveckling stärks systemets ekonomiska ställning (fonden växer, nettoskulden sjunker och nettopensionsskuldkvoten sjunker). Om buffertfondens avkastning är lägre försvagas systemets ekonomiska ställning. Med ett genomsnittsindex ackumuleras mer medel i buffertfonden under perioder då avgiftsunderlaget växer snabbare än genomsnittsinkomsterna än vad som skulle vara fallet med ett summaindex. En förstärkning av systemets ekonomiska ställning sker vid en sådan utveckling samtidigt som pensionsförmånernas värde följer inkomstutvecklingen för de i yrkesaktiv ålder. Därmed skapas ekonomiska förutsättningar för att indexera pensionsförmånerna med förändringen i genomsnittsinkomsten för de i yrkesaktiv ålder under senare perioder när avgiftsunderlaget kan komma att växa långsammare än genomsnittsinkomsten.
Även utan särskilda regler för balansering av systemets ekonomiska ställning skulle, med det genomsnittsindex som nedan föreslås, det
reformerade ålderspensionssystemet vara ett system med goda finansiella stabilitetsegenskaper. Det här översiktligt beskrivna tillvägagångssättet för att genom bromsning av indexeringen balansera systemet torde huvudsakligen endast behöva tillämpas i vad som historiskt sett får betraktas som ovanliga situationer. När det reformerade systemet trätt i full funktion är det som nämnts ovan bl.a. efter längre perioder med nettoutvandring eller låg nativitet som indexeringen skulle behöva bromsas för att upprätthålla finansiell stabilitet. Vidare finns vissa andra faktorer som påverkar den finansiella stabiliteten. Exempel på sådana är systematiska förändringar av medellivslängden och systematiska samband mellan livsinkomst och livslängd. I och med den gradvisa utfasningen av ATP-beräknade ålderspensionsförmåner skulle även en låg ekonomisk tillväxt under utfasningen av dessa förmåner kunna medföra att indexeringen skulle behöva bromsas. Detta som en följd av att ATP-beräknade ålderspensionsförmåner även under utfasningen har en viss bristande följsamhet till den ekonomiska utvecklingen. Som nämnts ovan innebär genomsnittsindexet att fördelningssystemets ekonomiska styrka kommer att tendera att växa under perioder med befolkningstillväxt. Med ett växande befolkningsantal är därmed risken för att indexeringen skulle behöva bromsas liten. Ett slutet system sådant som det reformerade ålderspensionssystemet bör dock kunna hantera i princip varje finansiell påfrestning oavsett hur liten risken för sådan påfrestning bedöms vara. Förslaget att införa en balanseringsmekanism är ett uttryck för en hög ambitionsnivå när det gäller att skapa ett slutet, finansiellt stabilt ålderspensionssystem.
16.3. Inkomstindex för år 1999 och därefter
2EGERINGENS F¶RSLAG: Inkomstindex skall mäta den relativa föränd-
ringen i ett inkomstmått. Inkomstmåttet skall fr.o.m. år 1999 utgöras av en kvot där summan av vissa inkomster som tjänats in av personer mellan 16–64 år delas med antalet personer som under året uppburit sådan inkomst. Inkomsterna som här avses är inkomster som i sig är pensionsgrundande efter avdrag för allmänna pensionsavgifter, samt inkomster i form av förtidspension. Inkomstindex skall fastställas för varje kalenderår och skall för år 1999 vara 100,00. Inkomstindex för år t beräknas så att den procentuella förändringen i indextalet mellan två på varandra följande år, år t-1 och år t, motsvarar den genomsnittliga relativa förändringen per år i inkomstmåttet mellan åren t-4 och t-1 frånräknat förändringen i det allmänna prisläget från juni månad år t-4 till juni månad år t-1 och därefter omräknat med förändringen i det allmänna prisläget mellan juni månad år t-2 och juni månad år t-1.
Riksförsäkringsverket skall beräkna inkomstindexet som skall fastställas av regeringen varje år. Riksförsäkringsverket skall därvid från Konjunkturinstitutet inhämta underlag för en prognos avseende inkomstutvecklingen år t-2 och t-1 året före det år indextalet avser (år t).
0ROMEMORIORNAS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1997:67 stämmer överens
med regeringens förslag.
I Ds 1995:41 lämnades ett förslag till utformning av inkomstindex, som avsågs gälla oavsett definitionen av det inkomstmått som skall ligga till grund för indexet. Vidare föreslogs att oavsett inkomstdefinitionen i övrigt skulle endast inkomster till personer yngre än 65 år ingå i inkomstmåttet. I enlighet med vad regeringen uttalat i princippropositionen (s. 107) föreslogs i Ds 1995:41 att inkomstindexet skulle utformas så att förändringar i inflationstakten skall få ett snabbare genomslag på utgående pensioner än vad som skulle vara fallet med ett rent nominellt index, beräknat som ett treårigt glidande medeltal. För att ge inkomstindex denna egenskap, utan att överge det treåriga glidande medeltalet, föreslogs att inkomstindex räknas om dels med en real faktor som utgör den genomsnittliga reala inkomstförändringen under en treårsperiod, dels med en prisfaktor som utgör det senaste årets prisförändring. En förändring i förhållande till såväl Pensionsarbetsgruppens som princippropositionens förslag var att det sista året i treårsperioden skulle utgöras av en prognos, detta för att undvika en alltför lång tidseftersläpning för den reala faktorn i inkomstindexet. Därmed skulle år t-4 bortfalla ur inkomstindexet och beräkningen för ett visst år (t) fastställas i slutet av år t-1, utgående från en prognos för inkomsterna år t-1 och från fastställda inkomster avseende åren t-2 och t-3. Konjunkturinstitutet föreslogs ges i uppdrag att mot slutet av varje år, på grundval av preliminära uppgifter och prognoser över hushållens inkomster respektive prisutvecklingen, lämna underlag avseende år t-1 för beräkningen av inkomstindex. Avvikelser mellan prognos och utfall föreslogs korrigeras vid indexberäkningen påföljande år.
I promemorians lagförslag föreskrevs hur indexet skulle beräknas med utgångspunkt från att indexet skall visa förändringen av genomsnittet av samtliga pensionsunderlag för försäkrade som under det år pensionsunderlaget avser inte fyllt 65 år eller mer. Detta innebär att utöver pensionsgrundande inkomster skulle även s.k. pensionsgrundande belopp för barnår, bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet, plikttjänst och studier ingå i underlaget för inkomstindex. Vidare innebär promemorians lagförslag att inkomster som till sin natur är pensionsgrundande, men som ligger över intjänandetaket i försäkringen, inte skulle ingå i underlaget för beräkningen av inkomstindex. I dessa avseenden skiljer sig lagförslaget i Ds 1995:41 från Pensionsarbetsgruppens och princippropositionens förslag.
2EMISSINSTANSERNA
$S  +ONJUNKTURINSTITUTET påpekar att tidsförläggningen av institutets ordinarie
prognosverksamhet kommer att ändras i och med att det statliga budgetåret läggs om till kalenderår. Institutet önskar därför samråda med regeringen och Riksförsäkringsverket innan en proposition föreläggs riksdagen.
3VENSKA KOMMUNF¶RBUNDET önskar att inkomstindex skall fastställas
tidigare än vad som föreslagits. Förbundet anser att det bör övervägas om inte inkomstindex skulle kunna beräknas med ett års förskjutning, dvs. med promemorian terminologi för åren t-5 till t-2. De fördelar som därmed skulle vinnas är att sista året i inkomstmåttet inte utgörs av en prognos och att fastställandet skulle kunna ske i början av år t-1.
+OMMUNERNAS 0ENSIONSANSTALT menar att det skulle vara av stort värde
om tidpunkten för fastställande av inkomstindex kunde tidigareläggas så att det fastställdes i december näst föregående år. En sådan ordning skulle förbättra underlaget för kommunernas och landstingens pensionskostnadsprognoser, dvs. prognoser för skuld- och utbetalningsförändringar.
$S  2IKSG¤LDSKONTORET anser att det förefaller lämpligast att skriva fram
pensionsbehållningarna med ett inkomstmått som speglar det ekonomiska utrymmet och att man därför bör använda förvärvsinkomster som grund för inkomstindex. Övriga pensionsgrundande ersättningar bör inte ingå i ett inkomstindex, eftersom dessa enligt Riksgäldskontoret inte visar den ekonomiska potentialen. Kontoret noterar därför med tillfredsställelse att utredningen valt att exkludera pensionsgrundande belopp från inkomstmåttet. Att pensionsgrundande socialförsäkringsersättningar m.m. fortfarande ingår menar kontoret innebär en överskattning av det tillgängliga utrymmet. Däremot anser kontoret att det är relevant att inkludera inkomstandelar över 7,5 basbelopp i inkomst måttet även om dessa inte ger någon pensionsrätt. De bidrar till tillväxten och ingår i det utrymme som indikerar vilken utgiftsnivå ekonomin tål.
4#/ framför synpunkten att ett inkomstmått bör återspegla den
faktiska inkomstutvecklingen för de förvärvsarbetande. Därför bör även inkomster över intjänandetaket i försäkringen medräknas. Förändringar i den andel av inkomstsumman som hamnar över respektive under inkomsttaket bör enligt
4#/ inte påverka inkomstindex. Samma
uppfattning redovisas av
3TATENS 0ENSIONSVERK som ifrågasätter dock det
rimliga i att andelen deltidsarbetande och andelen unga personer med låga inkomster skall påverka beräkningen av inkomstindex.
+ONJUNKTURINSTITUTET berör förslaget till preliminär kompensation för
det senaste årets inflation som indexkonstruktionen kan sägas innebära Institutet menar att det vore en fördel ur stabiliseringspolitisk synpunkt om den preliminärt beräknade inflationskompensationen så långt som möjligt kunde undvikas.
&¶RS¤KRINGSKASSAN I '¶TEBORG tar upp frågan om dubblering av
inkomster i inkomstmåttet i de fall förtidspensionen är samordnad med arbetsskadelivränta. Eftersom uppgifter om både livränta, förtidspension och samordningsprocent finns tillgängliga i Riksförsäkringsverkets register föreslår kassan att möjligheterna att ta fram korrekta uppgifter borde utredas. I likhet med utredningen anser Försäkringskassan, dubbleringen vara marginell.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG: Utgångspunkten för regeringens
förslag är att inkomstindex, inom vissa begränsande ramar, bör avspegla
utvecklingen av inkomststandarden för personer som är 16–64 år och för vilka det fastställs PGI. En utgångspunkt för förslaget är liksom tidigare att underlaget för att beräkna inkomstindex skall vara möjligt att i huvudsak ta fram från Riksförsäkringsverkets register över pensionsunderlag. Frågan är då vilka avvikelser från avgiftsunderlaget som lämpligen bör göras för att ett inkomstindex som avspeglar inkomststandarden skall erhållas. Därvid kan det konstateras att det finns ett stort antal faktorer som påverkar inkomststandarden för personer som är 16–64 år och för vilka det kan ha fastställts PGI som inte avspeglas i avgiftsunderlaget. Som exempel kan nämnas:
- inkomster utöver taket på 7,5 inkomstbasbelopp
- förtidspensioner
- förtida uttag av ålderspension
- pensioner från tidigare arbetsgivare t.ex. vid lägre pensionsålder än 65 år
- änkepension, barnpension
- kapitalinkomster
- stipendier och liknande i Sverige skattefria inkomster
- barnbidrag, bostadsbidrag och socialbidrag.
Eftersom de pensionsgrundande beloppen ingår i avgiftsunderlaget, utan att utgöra en motsvarande inkomst för hushållen, kan avvikelser mellan utvecklingen av avgiftsunderlaget och inkomststandarden även uppkomma genom att pensionsgrundande belopp utvecklas i annan takt än inkomsterna.
Till skillnad från lagförslaget i Ds 1995:41 föreslog Pensionsarbetsgruppen i sitt betänkande Reformerat pensionssystem SOU 1994:20, liksom regeringen i prop. 1993/94:250, att även inkomstdelar över intjänandetaket skulle ligga till grund för beräkningen av inkomstindex. Den första av ovan nämnda faktorer, inkomster över förmånstaket, skulle således beaktas i indexet. Ett skäl för förslaget i Ds 1995:41 är att en nära koppling mellan index och avgiftsunderlag befrämjar systemets finansiella stabilitet. Om den finansiella stabiliteten säkerställs på annat sätt, med automatiskt verkande regler eller genom justeringar av inkomstindex föreslagna av Riksförsäkringsverket, minskar behovet av att koppla inkomstindexet till avgiftsunderlaget.
Det nu föreslagna inkomstmåttet kan preciseras enligt följande:
PGI 16–64 åringar + ”PGI” över 7,5 inkomstbasbelopp 16–64 åringar + utbet. förtidspension
Antal personer som uppburit inkomst som anges i täljaren
Innebörden av ovanstående kvot, inkomstmått, är att man vid indexberäkningen beaktar de två första av faktorerna på listan ovan samt utesluter pensionsgrundande belopp. Förslaget innebär således avvikelser från de faktorer som styr avgiftsunderlaget i tre avseenden. Som framgår av listan ovan utgör de valda avstegen från att enbart beakta ersättningar som ingår i avgiftsunderlaget ett urval av alla de ersättningar och andra faktorer som påverkar ekonomisk standard för personer i förvärvsaktiv ålder. Urvalet har bl.a. gjorts utifrån att man i första hand skall lägga till kvantitativt betydelsefulla inkomster som direkt eller indirekt kan sägas vara pensionsgrundande, dvs. utgöra någon typ av arbetsinkomst, inkl.
ersättning för förlorad arbetsinkomst, som till sin karaktär är pensionsgrundande. Därtill skall antalet avvikelser i inkomstmåttet från de ersättningar som utgör avgiftsunderlag vara förhållandevis begränsat. De administrativa förutsättningarna för att på ett säkert sätt fånga uppgifterna i inkomstmåttet är ytterligare en faktor som beaktats. I de fall det föreslagna inkomstmåttet innehåller uppgifter som hittills inte ingått i Riksförsäkringsverkets pensionsregister så skall sådana avsteg inte te sig omotiverat administrativt betungande.
Inkomster som till sin natur är pensionsgrundande, oavsett om de ligger under eller över intjänandetaket, kan sägas vara i sig pensionsgrundande inkomster. Vidare kan utbetald förtidspension sägas vara indirekt pensionsgrundande inkomster eftersom personer som uppbär förtidspension tillgodoräknas en pensionsgrundande inkomst. Den pensionsgrundande inkomst som tillgodoräknas förtidspensionärer beräknas dock inte utgående från den uppburna förtidspensionen utan med utgångspunkt från en s.k. antagandeinkomst. Med denna terminologi fångar det föreslagna indexmåttet alla typer av
I SIG DIREKT eller INDIREKT
pensionsgrundande inkomster. Enligt förslaget skall allmänna pensionsavgifter dras av från de pensionsgrundande inkomster som sådana avgifter beräknats på, se avsnitt 8.2.
Effekten av den föreslagna inkomstdefinitionen jämfört med förslaget i Ds 1995:41, dvs. att ta med inkomstdelar över taket och faktiska förtidspensioner samt att ta bort pensionsgrundande belopp, beror på hur inkomster över taket, förtidspensioner och pensionsgrundande belopp utvecklas. Om inkomster över taket utvecklas långsammare än inkomster under taket, leder det här föreslagna inkomstmåttet till en något mindre indexomräkning av pensionsförmånerna än vad som skulle ha blivit fallet med förslaget i Ds 1995:41. Effekten förstärks om pensionsgrundande belopp utvecklas snabbare än pensionsgrundande inkomster. Vid motsatt utveckling, inkomster över taket utvecklas snabbare än övriga inkomster och de pensionsgrundande beloppen utvecklas långsammare, leder det föreslagna inkomstmåttet till en något större indexomräkning av pensionsförmånerna än med förslaget i Ds 1995:41.
I och med att inkomster i form av förtidspension föreslås ingå i inkomstmåttet kommer måttet att ytterligare något bättre spegla inkomstutvecklingen för personer i yrkesaktiv ålder. Dessutom blir inkomstmåttet mer robust för eventuella framtida förändrade gränsdragningar mellan sjukförsäkrings- och förtidspensionssystemen. Inkomster i form av sjukpenning och förtidspension kommer i och med förslaget att behandlas på samma sätt i inkomstmåttet.
Förslaget att inkomster i form av förtidspension skall ingå i inkomstdefinitionen kommer att medföra vissa, i sammanhanget ytterst marginella, dubbleringar av inkomst i inkomstmåttet. Detta gäller t.ex. när arbetsskadelivränta och förtidspension uppbärs av en och samma person och avser samma inkomstförlust eftersom livräntan då minskas med förtidspensionsbeloppet vid utbetalning samtidigt som livräntan före sådan samordning ingår i den pensionsgrundande inkomsten. Regeringen finner dock inte att det finns anledning att nu söka eliminera denna dubblering. Nackdelarna med den ökade komplexitet ett principiellt
korrekt förfarande i detta avseende skulle medföra, får anses överväga fördelarna med den ordning som i och för sig vore önskvärd.
Regeringen delar de avvägningar som tidigare gjorts att endast inkomster för personer som är mellan 16 och 64 år skall ligga till grund för beräkningen av inkomstindex. Pensionsgrundande inkomster fastställs inte för personer yngre än 16 år, inte heller kan förtidspension vara aktuell för sådana personer. Pensionsgrundande inkomster kommer som förslaget till reformerade regler utformats kunna intjänas och tillgodoräknas personer som är 65 år eller äldre. Dessa inkomster bör dock inte finnas med i inkomstmåttet. Motivet härför är att borttagandet av 65årsgränsen för möjligheten att intjäna pensionsgrundande inkomster inte skall påverka det inkomstmått som ligger till grund för indexeringen. Regeringen föreslår därför att varken personer yngre än 16 år eller äldre än 64 år skall ingå i inkomstmåttets nämnare. Pensionsgrundande inkomster intjänade av sådana personer skall därmed inte ingå i inkomstmåttets täljare.
Pensionsgrundande inkomster utgörs av inkomster av tjänst och inkomster av annat förvärvsarbete (11 kap. 2 och 3 §§ AFL). I inkomstdefinitionen ingår social- och arbetslöshetsförsäkringsersättningar m.m. Inkomstdelar över 7,5 förhöjda prisbasbelopp ingår inte i definitionen. I dag ingår inte heller inkomstdelar under ett prisbasbelopp. I det framtida systemet kommer gränsen om ett prisbasbelopp, motsvarande folkpensionsdelen i nuvarande ålderspensionssystem, att slopas. Vad som däremot kommer att uteslutas är inkomster som under ett år totalt sett understiger 24 % av prisbasbeloppet, motsvarande grundavdraget i inkomstbeskattningen. Följaktligen kommer inte heller personer som uppburit inkomster understigande 24 % av prisbasbeloppet att ingå i inkomstmåttet.
)NKOMSTINDEXETS KONSTRUKTION
Inkomstindex för år 1999 skall enligt föreslaget vara 100,00. Den föreslagna indexkonstruktionen innebär att förändringen i inkomstmåttet skall beräknas som ett treårigt glidande geometriskt medelvärde. Därmed skall inkomstuppgifter avseende åren 1996 t.o.m. 1999 användas vid beräkningen av inkomstindex avseende år 2000. Inkomstindex som skall beräknas för åren 1960 – 1998 föreslås beräknas med ett delvis annat inkomstmått än det som skall gälla fr.o.m. år 1999. I avsnitt 16.5 föreslås att inkomstindex för åren 2000, 2001 och 2002 skall justeras för effekten av det förändrade inkomstmåttet mellan åren 1998 och 1999.
Enligt förslaget i Ds 1995:41 skulle inkomstindex fastställas i december året före det år indexet avser, år t med promemorians terminologi. Beräkningen skulle enligt det förslaget ske med fastställda uppgifter för år t-4 med prognos för år t-1. Avvikelse mellan prognosen och utfallet avseende prognosåret skulle löpande justeras för påföljande år vid beräkningen av inkomstindex.
Flera remissinstanser lämnade synpunkter på förslaget i Ds 1995:41 i detta avseende och framförde kritik mot att inkomstindex med de föreslagna inkomsterna och tidpunkterna kommer att kunna fastställas först i december året före det år inkomstindexet avser. Bl.a. de av
remissinstanserna framförda synpunkterna föranledde att det i Ds 1997:67 föreslogs att inkomstindex skulle fastställas senast i september året före det år indexet avser. Därmed skall två år i indexberäkning utgöras av en prognos. Regeringen delar i dessa avseenden bedömningen i Ds 1997:67.
I och med att de flesta taxeringar för år t-2 är klara i augusti år t-1 kan precisionen i en prognos för inkomsterna år t-2 i september år t-1 antas vara så god att en tidigareläggning av fastställandet av inkomstindex till september år t-1 endast marginellt försämrar kvaliteten i inkomstindexet. Tidigareläggningen av fastställandetidpunkten medför att två i stället för ett av de år som ligger till grund för indexberäkningen kommer att utgöras av prognoser. I och med att avvikelser mellan prognos och utfall på sikt kommer att beaktas är den marginella kvalitetsförsämring som denna tidigareläggning medför endast temporär. I likhet med förslagen i departementspromemoriorna föreslås att ett fastställt indextal aldrig ändras. Detta oavsett om det framkommer en avvikelse mellan prognos och utfall. Korrigeringen för avvikelse mellan prognos och utfall för åren t-2 och t-1 påverkar däremot indexberäkningen som avser indextalet år t+1. Korrigeringen mellan utfall och prognos avseende inkomsterna år t-2 blir slutgiltig i indextalet som avser år t+1. Justeringen för år t-1 blir slutgiltig först vid beräkningen av indextalet som avser år t+2. Eventuella omtaxeringar som föranleder förändringar i inkomstmåttet för de fastställda pensionsrätterna m.m. år t-3 skall inte beaktas vid beräkningen av inkomstindex. Regeringen föreslår, i likhet med vad som föreslagits i departementspromemoriorna, att Konjunkturinstitutet skall ges i uppdrag att årligen göra en prognos av de för inkomstindex aktuella uppgifterna.
Med hänsyn till att inkomstindex skall användas även för utgående pensioner bör det undvikas att det tar flera år innan variationer i inflationstakten får genomslag på pensionsförmånerna. Av detta skäl bör det senaste årets prisförändringar påverka indexomräkningen fullt ut. Detta kan beskrivas som att det utgår en preliminär kompensation för det senaste årets prisförändring som sedan, genom indexets konstruktion, avräknas vid beräkningen av den reala inkomstförändringen. Den metod som föreslogs i Ds 1995:41 för att hålla isär den del av inkomstförändringen som svarar mot förändringar i den allmänna prisnivån och den del som utgör en real, inflationsjusterad inkomstförändring bibehölls i princip i Ds 1997:67. Den reala inkomstförändringen föreslås beräknas genom att kvoten mellan inkomsterna i löpande priser respektive år divideras med kvoten mellan genomsnittligt konsumentprisindex i juni respektive inkomstår. Prisfaktorn beräknas som kvoten mellan konsumentprisindex för juni månad jämfört med konsumentprisindex för juni månad ett år tidigare.
Konjunkturinstitutet har i sitt remissyttrande över Ds 1997:67 anfört att det vore en fördel ur stabiliseringspolitisk synpunkt om den preliminärt beräknade inflationskompensationen så långt som möjligt kunde undvikas. De stabiliseringspolitiska fördelarna med att låta förändringar i inflationstakten få genomslag på pensionsförmånerna först efter flera år måste ställas mot de nackdelar en sådan fördröjning skulle medföra för pensionärerna. Utöver de stabiliseringspolitiska nackdelarna med att inkomstindexet speglar en genomsnittlig årlig utveckling under en
treårsperiod medför konstruktionen att effekterna av förändringar i inkomstindexets förändringstakt får ett något förstärkt genomslag vid omräkningen av pensionsbehållningarna. Vid avvägning mellan de för och nackdelar som den föreslagna konstruktionen innebär har regeringen funnit att övervägande skäl talar för att den i Ds 1997:67 föreslagna metoden för preliminär kompensation för det senaste årets prisförändring skall användas.
4ABL¥  &ORMEL F¶R BER¤KNING AV INKOMSTINDEX
I
t
= [(U
t-1
/KPI
t-1
)/(U
t-4
/KPI
t-4
)](1/3)*(KPI
t-1
/KPI
t-2
)*k
1
* k
2
* I
t-1
Inkomstmåttet (U) = [PGI 16–64 år + ”PGI” över 7,5 inkomstbasbelopp 16–64 år + utbet. förtidspension ]
Antal personer som uppburit inkomst som anges i täljaren
I
t
, I
t-1
= inkomstindextal för år t respektive år t-1
U
t-1
= prognos för inkomstmåttet för år t-1 U
t-4
= inkomstmåttet för år t-4 KPI
t-1
, KPI
t-2
, KPI
t-4
= konsumentprisindex för juni månad år t-1, år t-2, respektive år t-4
k
1
= korrigeringsfaktor för senare (mer exakt) prognos avseende inkomsterna år t-2 k
2
= korrigeringsfaktor för avvikelse mellan utfall och prognos avseende inkomsterna år t-3.
Hänvisningar till S16-3
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 16.5
16.4. Beräkning av inkomstindex för år 1960 t.o.m. år 1998
2EGERINGENS F¶RSLAG: I beräkningen av inkomstindex för åren 1960–1998
skall inkomstmåttet avse de inkomster som legat till grund för pensionspoäng, med tillägg av inkomster motsvarande ett prisbasbelopp, per person för vilken pensionsgrundande inkomst har fastställts. Därvid skall beräkningen begränsas till personer som fyllt högst 64 år. Uppgifterna skall hämtas från Riksförsäkringsverkets pensionspoängstatistikregister.
Den relativa förändringen i inkomstindex mellan de på varandra följande åren 1960–1962 skall motsvara den relativa förändringen i inkomstmåttet mellan år 1960 och år 1961. Den relativa förändringen i inkomstindex mellan år 1962 och år 1963 skall motsvara den genomsnittliga relativa förändringen per år i inkomstmåttet mellan åren 1960–1962. För år 1964 t.o.m. år 1998 skall inkomstindex beräknas så att den procentuella förändringen i indextalet mellan två på varandra följande år, år t-1 och år t, motsvarar den genomsnittliga relativa förändringen per år i inkomstmåttet mellan åren t-4 och t-1 frånräknat förändringen i det allmänna prisläget från juni månad år t-4 till juni månad år t-1 och därefter omräknat med förändringen i det allmänna prisläget mellan juni månad år t-2 och juni månad år t-1.
Inkomstindex för vart och ett av åren 1960 t.o.m. 1998 skall fastställas av regeringen.
0ROMEMORIORNAS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1997:67 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag. I Ds 1995:41 lämnades inget förslag till särskild definition av inkomstmåttet för inkomstindex för förfluten tid.
En utgångspunkt var dock att inkomstmåttet även för dessa år skulle vara ett genomsnittsmått.
2EMISSINSTANSERNA
$S 
När det gäller beräkningen av pensionsrätter i det reformerade systemet för förfluten tid konstaterar
+ONJUNKTURINSTITUTET+)	 att det föreligger en
asymmetri i behandlingen av intjänandetaket i framtid och förfluten tid. Detta är beroende på att det inte föreslagits ske någon successiv real nedräkning av taket bakåt i tiden. Som underlag för ett slutligt ställningstagande i frågan om hur intjänandetaket i förfluten tid skall betraktas efterfrågar KI beräkningar på individnivå.
$S 
Enligt
3VERIGES AKADEMIKERS CENTRALORGANISATION 3!#/	 bör den
retroaktiva uppräkningen kunna hanteras på ett enklare sätt. Även
3TATSPENSION¤RERNAS 2IKSF¶RBUND anser att inkomstindex bör hanteras på
ett enklare och mer likformigt sätt för förfluten tid och framtiden.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG: Syftet med omräkning av
pensionsförmåner är detsamma för åren 1960–1998 som för tid därefter. Genom att vissa uppgifter i det inkomstmåttet som föreslås gälla för inkomstindex fr.o.m. år 1999 nu inte är tillgängliga eller möjliga att inhämta för hela perioden 1960–1998 är det dock nödvändigt med vissa avvikelser vad gäller inkomstmåttet för åren före år 1999. Bl.a. finns inte uppgifter om inkomster över förmånstaket i ATP-systemet. Uppgifter om utbetald förtidspension finns inte i det pensionspoängstatistikregister som föreslås användas vid beräkningen av inkomstindex för åren 1960 t.o.m. 1998. Vidare finns inte uppgifter om årsinkomster lägre än ett prisbasbelopp i pensionspoängstatistikregistret. Fr.o.m. år 1999 kommer årsinkomster från 24 % av basbeloppet att ingå i inkomstmåttet. I dessa avseenden kommer med regeringens förslag inkomstmåttet att avvika från det som föreslås gälla fr.o.m. år 1999.
Hur inkomstmåttet skall definieras för beräkningen av inkomstindex i förfluten tid berör i flera avseenden frågan om hur förändringar i regler som gör att inkomsterna i inkomstmåttet inte är direkt jämförbara skall tillåtas slå igenom i inkomstindex. I framtiden bör inkomstindex justeras för sådana förändringar som innebär att inkomsterna i inkomstmåttet inte blir direkt jämförbara. Hur justeringen för det förändrade inkomstmåttet mellan år 1998 och år 1999 föreslås ske beskrivs i avsnitt 16.5.
En förändring av institutionella förhållanden som påverkat storleken av pensionsgrundande inkomst är att flera sociala förmåner blev skattepliktiga år 1974 varvid dessa förmåner även blev pensionsgrundande. Vid denna förändring ökade den pensionsgrundande inkomstsumman genom en administrativ åtgärd. Den pensionsgrundande inkomstsumman ökade procentuellt sett mer än vad antalet personer som uppbar pensionsgrundande inkomst ökade. Därmed ökade den pensionsgrundande snittinkomsten genom förändringen av regelsystemet. Beräkningen av
inkomstindex bör i allmänhet justeras när regelförändringar medför att inkomsterna i inkomstmåttet inte är jämförbara. Enligt denna princip borde inkomstindex justeras för de regelförändringar som påverkat inkomstmåttet under perioden 1960–1998. I det s.k. tredagarsregistret som föreslås användas för beräkningen av inkomstindex i förfluten tid, är dock inte olika typer av pensionsgrundande inkomster specificerade. En rensning för t.ex. den förändring som skedde år 1974 skulle därför behöva göras relativt schablonmässigt. Vidare har som nämnts flera förändringar skett utöver den som skedde år 1974 och som inkomstindex skulle kunna behöva justeras för. Av bl.a. förenklingsskäl föreslår regeringen att det inte skall göras någon justering av inkomstindex för att söka eliminera effekter av olika regelförändringars påverkan på inkomstmåttet åren 1960–1998. Underlaget för beräkningen av inkomstindex för denna period blir härigenom entydigt.
Fram till den 1 juli 1976 var den allmänna pensionsåldern 67 år. PGI beräknades då även för det år inkomsttagaren var 65 år. Vidare har personer födda år 1927 eller tidigare enligt övergångsbestämmelser kunnat intjäna pensionsrätt under 65-årsåret även efter den 1 juli 1976. Det sista år som pensionsrätt har kunnat fastställas avseende inkomster intjänade av personer som är 65 år var år 1992 då de som är födda år 1927 blev 65 år. Frågan uppkommer därmed om inkomster som tjänats in av personer under det år de fyllt 65 år skall vara med i beräkningen av indexserien under åren 1960–1998. Effekten på inkomstindex av att ta med inkomster uppburna av sådana personer under perioden 1960–1998 är mycket liten, uppskattningsvis 2 promille. I lagrådsremissen föreslogs av förenklingsskäl att den pensionsgrundande inkomst som finns registrerad skall ligga till grund för beräkningen av inkomstindextal 1960–1998. Regeringen angav dock att frågan om att inkludera pensionsgrundande inkomster som tjänats in av personer som fyllt 65 år i inkomstmåttet åren 1960–1998 skulle kunna komma att omprövas inför fastställandet av inkomstindex åren 1960–1998. I den fortsatta beredningen har regeringen bedömt att övervägande skäl talar för att inkomster som tjänats in av personer det år de fyllde 65 år skall uteslutas ur inkomstmåttet vid beräkningen av inkomstindex för åren 1960–1998. Regeringen föreslår därför att endast personer mellan 16–64 år skall ingå i inkomstmåttet nämnda period. Det huvudsakliga skälet härför är att förändringen medför en större överensstämmelse mellan inkomstmåttets definition i de två olika perioderna. Vidare har det visat sig administrativt enkelt att utesluta dessa inkomster och personer ur inkomstmåttet.
Regeringen föreslår att de angivna inkomsterna beräknas på så sätt att de tillgodoräknade pensionspoängen, med tillägg av en poäng, multipliceras med det vid årets ingång gällande basbeloppet. Genom tillägget av ett basbelopp återförs det avdrag som gjorts då pensionspoängen fastställdes.
I Riksförsäkringsverkets pensionspoängregister har inkomstuppgifter för personer som avlidit före år 1976 och personer som har avlidit och som var födda före år 1910 rensats bort. Riksförsäkringsverkets har dock ett pensionspoängstatistikregister, som omfattar alla försäkrade födda den 5:e, 15:e eller 25:e i varje månad. I detta register finns inkomstuppgifter som avser avlidna personer kvar. Av bl.a. denna anledning föreslår
regeringen att inkomstindex för förfluten tid skall grunda sig på pensionspoänstatistikregistret. Registret omfattar ca 10 % av den aktuella populationen och utgör därmed ett tillräckligt stort urval för att ge en statistiskt säker återspegling av utvecklingen av det valda inkomstmåttet.
Så som vissa remissinstanser påpekat är det möjligt att förenkla beräkning av inkomstindex för åren 1960–1998. T.ex. skulle uppdelningen i en realkomponent och en priskomponent kunna undvaras utan någon negativ effekt för omräkningen av utgående pensioner. Det finns inte heller någon direkt anledning till att inkomstindex skall utformas som ett treårigt glidande medelvärde för de år när inkomstindex inte kommer att användas för omräkning av utgående pensioner. Syftet med att genomgående använda samma huvudsakliga konstruktion för beräkning av inkomstindex är istället att minimera de justeringar som behöver göras vid övergången från förfluten tid till löpande beräkning av inkomstindex. Det är enligt regeringens bedömning av betydligt större vikt att så långt det är möjlig minska behovet av sådana justeringar än att förenkla indexet för perioden 1960–1998.
Förslaget att inkomstindex skall beräknas som ett treårigt glidande medelvärde även för förfluten tid innebär att särskilda regler måste skapas för att starta beräkningen eftersom början av serien inte kan beräknas som ett treårsgenomsnitt. Detta är en följd av att det saknas uppgifter om pensionsgrundande inkomster före år 1960, det år ATPsystemet trädde i funktion. Inkomstindex för år 1960 utgör startåret för indexserien. Inkomstindex för åren 1960–1998 skall beräknas med beaktande av att inkomstindexför år 1999 föreslås vara 100,00. Inkomstindex för år 1961 föreslås beräknas genom att inkomstindex för 1960 multipliceras med den procentuella förändringen i inkomstmåttet mellan år 1960 och år 1961. Inkomstindex för år 1962 föreslås beräknas genom att multiplicera inkomstindex för år 1961 med förändringen i inkomstmåttet mellan år 1960 och år 1961, dvs. samma förändring som används för att beräkna inkomstindex för år 1961. Inkomstindex för år 1963 föreslås beräknas genom att inkomstindex för år 1962 multipliceras med den genomsnittliga förändringen i inkomstmåttet mellan år 1960 och 1962. Vid beräkningen av inkomstindex för åren 1960–1963 föreslås att någon särskild hänsyn till inflationen inte tas. Inkomstindex för dessa år föreslås beräknas som rent nominella förändringar i inkomstmåttet. På grund av att det saknas relevanta inkomstuppgifter för år före år 1960 och eftersom inkomstindexet skall spegla medelvärdet av den treåriga glidande procentuella förändringen i inkomstmåttet kommer vissa år i början av indexserien att väga särskilt tungt, eftersom inkomstindex då naturligen inte kan spegla en treårig period. Genom att starta beräkningen av det treåriga glidande medelvärdet åren 1960 till 1963, när pensionsbehållningen i det reformerade systemet är som minst, minimeras de ekonomiska effekterna av att vissa år i början av indexserien kommer att väga särskilt tungt.
Inkomstindex för år 1964 är det första som beräknas som den genomsnittliga förändringen i inkomstmåttet under tre år, nämligen åren 1960–1963. Fr.o.m. inkomstindex för år 1964 föreslås även förändringar i det allmänna prisläget beaktas på samma sätt som föreslås ske för inkomstindex avseende år fr.o.m. år 1999.
Hänvisningar till S16-4
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 15.3
16.5. Justering för förändrat inkomstmått mellan år 1998 och år 1999
2EGERINGENS F¶RSLAG: Den föreslagna förändringen av inkomstmåttet
från år 1998 till år 1999 skall beaktas vid beräkningen av inkomstindex. Detta skall ske genom att genomsnittsinkomsten för jämförelseåren 1996, 1997 respektive 1998 vid beräkningen av inkomstindex för åren 2000, 2001 och 2002 multipliceras med kvoten mellan genomsnittsinkomsten år 1999 beräknad enligt det inkomstmått som gäller fr.o.m. år 1999, dock utan avdrag för allmän pensionsavgift, och genomsnittsinkomsten år 1999 beräknad enligt det inkomstmått som gäller åren 1960 – 1998.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1997:67 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA Ingen remissinstans har yttrat sig över förslaget. 3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG: Inkomstmåttet för tiden t.o.m. år 1998
skiljer sig från det inkomstmått som skall gälla fr.o.m. år 1999. Fr.o.m. år 1999 skall, till skillnad från år dessförinnan, inkomster över intjänandetaket om 7,5 förhöjda prisbasbelopp (från år 2001 inkomstbasbelopp) och förtidspensioner ingå i inkomstmåttet. Vidare ingår inte inkomster under ett prisbasbelopp i inkomstmåttet för inkomstindex åren 1960– 1998, fr.o.m. inkomstindex för år 1999 kommer även inkomster från 24 % upp till ett prisbasbelopp att ingå i inkomstmåttet. Dessa tre förändringar medför att inkomstmåttet för år före år 1999 inte är jämförbart med inkomstmåttet fr.o.m. år 1999. Detta bör beaktas vid beräkningen av inkomstindexet för åren 2000, 2001 och 2002.
Genom att beräkna inkomstmåttet år 1999 enligt både den definition som föreslagits för år fr.o.m. 1999 och för åren 1960 – 1998 kan effekten av den förändrade inkomstdefinitionen fastställas. Genom att dela det inkomstmått som erhålls med den definition som föreslås gälla fr.o.m. år 1999, dock utan avdrag för allmän pensionsavgift, med det inkomstmått som föreslås gälla under åren 1960–1998 erhålls en kvot, en justeringskvot. Att inkomster över intjänandetaket och att förtidspensionsinkomster tillkommer i inkomstdefinitionen innebär att genomsnittsinkomsten enligt definitionen som föreslås gälla för inkomstindex fr.o.m år 1999 kommer att tendera till att överstiga genomsnittsinkomsten enligt den tidigare definitionen. Att inkomster från 24 % av prisbasbeloppet upp till ett prisbasbelopp tillkommer i inkomstmåttet innebär att fler personer med mycket låga inkomster kommer att ingå i inkomstmåttet. Detta medför att den ”nya” genomsnittsinkomsten kommer att tendera till att understiga genomsnittsinkomsten enligt definitionen för inkomstindex åren 1960–1998. Huruvida justeringskvoten blir större eller mindre än ett beror på vilken av dessa två motverkande faktorer som har störst effekt. För att genomsnittsinkomsterna skall vara jämförbara skall, vid beräkningen av inkomstindex för år 2000, genomsnittsinkomsten år 1996 i beräkningen ökas eller minskas genom att multipliceras med justeringskvoten. Genom att multiplicera genomsnittsinkomsten år 1996 med justeringskvoten blir genomsnittsinkomsten år 1996 jämförbar med
genomsnittsinkomsten år 1999 (som beräknas med det nya inkomstmåttet). Genom att på detta sätt justera genomsnittsinkomsten (jämförelseinkomsten) kan inkomstindexet sedan beräknas på det sätt som angivits i avsnitt 16.3 Genom att vid beräkningen av inkomstindex för åren 2001 och 2002 på samma sätt justera den beräknade genomsnittsinkomsten för jämförelseåren 1997 respektive 1998 erhålls ett korrekt inkomstindex även för dessa år. Förändringen av inkomstmåttet mellan år 1998 och år 1999 påverkar inte inkomstindex för år 2003 och därefter. Detta beror på att i beräkningen av inkomstindex för år 2003 utgörs jämförelseåret (år t-4) av genomsnittsinkomsten år 1999, som beräknats enligt det nya inkomstmåttet.
Den här beskrivna metoden bör även användas vid framtida tillfällen då regelförändringar medför att inkomstmåtten mellan två år inte är jämförbara. Sådana eventuella framtida justeringar av inkomstindex bör beslutas av riksdagen.
17. Omräkning av pensionsrätt för inkomstpension
17.1. Inledning
Som föreslagits i tidigare avsnitt skall normalt individens intjänade pensionsrätt för inkomstpension motsvara 16
 av pensionsunderlaget och
pensionsrätt för premiepension 2,5
 av samma underlag. På grund av
tjugondelsinfasningen kommer att gälla andra procentsatser för mellangenerationen. I vissa fall, när det s.k. förvärvsvillkoret inte är uppfyllt, skall enbart pensionsrätt för inkomstpension tillgodoräknas, vilket i sådana fall skall ske med 18,5
 av pensionsunderlaget. För tid före år
1999 tillgodoräknas pensionsrätt i princip på grundval av registrerad ATP-poäng. Pensionsrätt för inkomstpension tillgodoräknas därvid fr.o.m. år 1960 och pensionsrätt för premiepension, motsvarande 2 procentenheter av sammanlagda 18,5 %, fr.o.m. år 1995.
Den ackumulerade pensionsrätten för inkomstpension utgör individens pensionsbehållning. I regel förflyter lång tid från det att pensionsrätt tjänas in fram till dess pensionen faller ut. Värdet av intjänad pensionsrätt behöver därför räknas om för att hänsyn skall kunna tas till förändringar i den allmänna pris- och inkomstnivån. Årlig omräkning av pensionsbehållningen föreslås göras med förändringen i inkomstindex, vars konstruktion beskrivits i avsnitt 16.
Som ett skäl för reformen angavs i princippropositionen att ålderspensionssystemet bör ges en mer försäkringsmässig karaktär och utgöra ett från andra socialförsäkringar avskilt system. Detta innebär bl.a. att pensionsbehållningen för inkomstpension registrerad för personer som avlider (s.k. arvsvinster) bör fördelas på övriga i försäkringskollektivet och läggas till deras pensionsbehållning. Vidare bör i ett avskilt ålderspensionssystem kostnaderna för att administrera detta reducera värdet av förmånerna.
I avsnitten 17.2 och 17.3 beskrivs principen för tilldelning av arvsvinster under förvärvsaktiv tid respektive omräkning av pensionsbehållningen med inkomstindex. Finansieringen av pensionssystemets förvaltningskostnader behandlas i avsnitt 17.4
I avsnitt 17.5 beskrivs sammanfattningsvis principerna och ordningsföljden för de omräkningar av den enskildes pensionsbehållning som enligt regeringens förslag skall ske per varje årsskifte. I de fall individen har tagit ut pension eller återkallat ett pensionsuttag under kalenderåret måste i de flesta fall tilldelningen av arvsvinster och indexomräkningen vid årskiftet ske enligt särskilda rutiner. Dessa beskrivs i avsnitt 18.5.
Hänvisningar till S17-1
17.2. Tilldelning av arvsvinster under förvärvsaktiv tid
2EGERINGENS F¶RSLAG Pensionsbehållningar efter personer som har
avlidit (arvsvinster) skall fördelas bland kvarlevande i samma ålder som de avlidna. Vad beträffar pensionsberättigad som inte har tagit ut hel ålderspension skall arvsvinsttilldelning ske genom årlig uppräkning av pensionsbehållningen med en arvsvinstfaktor.
För personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 60 år skall arvsvinstfaktorerna bestämmas av de avlidnas faktiska pensionsbehållningar. Vad gäller personer som avlidit senare skall beräkningen av arvsvinstfaktorerna baseras på livslängdsstatistik för befolkningen.
Arvsvinsttilldelning skall göras efter personer som avlider år 1999 och senare.
Arvsvinstfaktorerna skall fastställas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. De skall vara lika för kvinnor och män.
0ROMEMORIORNAS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens
med regeringens förslag vad gäller principen för arvsvinsttilldelning. Beträffande arvsvinster efter personer som avlidit före 60 års ålder föreslogs dock att tilldelningen skulle göras genom att ett belopp lades till pensionsbehållningen i stället för att denna räknades upp med en arvsvinstfaktor. Enligt Ds 1995:41 skulle vidare arvsvinster tilldelas även avseende tid före år 1999. I Ds 1997:67 föreslogs att arvsvinster för sådan tid skulle slopas.
2EMISSINSTANSERNA 0ENSION¤RERNAS RIKSORGANISATION (02/) har inget
att erinra mot förslaget. I sitt yttrande över Ds 1997:67 anför dock PRO, i likhet med
3VENSKA +OMMUNALPENSION¤RERS F¶RBUND att arvsvinster för
tid fr.o.m. år 1999 ur rättvisesynpunkt bör fördelas till hela kollektivet och inte enbart till dem som är i samma ålder som den avlidne.
3VERIGES
AKADEMIKERS CENTRALORGANISATION 3!#/	 och ,ANDSORGANISATIONEN I 3VERIGE ,/	 tillstyrker förslaget. LO ser det som en fördel att den
föreslagna metoden i förhållande till princippropositionens förslag, enligt vilket arvsvinsterna skulle ingå i beräkningen av delningstalet, gynnar den som börjat förvärvsarbeta tidigt i livet.
&¶RS¤KRINGSKASSEF¶RBUNDET och 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET 2&6	 förordar
det som förslagits i princippropositionen med all arvsvinstberäkning inkluderad i beräkningen av delningstalet. Skillnaden mellan löpande
fördelning och fördelning genom schablon anser RFV vara begränsad och de eventuella fördelar förslaget har överväger inte dess nackdelar i form av ökade administrationskostnader och informationsproblem. Även
,¤NSR¤TTEN I 3TOCKHOLMS L¤N ifrågasätter reglernas komplicerade utform-
ning.
6¤NSTERPARTIETS KVINNOPOLITISKA UTSKOTT och *¤MST¤LLDHETSARBETARES
F¶RENING anser att den jämfört med princippropositionen ändrade princi-
pen för arvsvinsttilldelning missgynnar kvinnor.
+ONJUNKTURINSTITUTET
saknar kalkyler över hur mycket den föreslagna ändringen av arvsvinstberäkningen under förvärvsaktiv tid betyder för olika individer. Institutet ifrågasätter också det principiellt riktiga i att fördela arvsvinsterna på föreslaget vis.
&INANSINSPEKTIONEN förordar, bl.a. av administrativa skäl, att arvsvinst-
faktorerna för dem som är yngre än 60 år skall bestämmas på samma sätt som för äldre personer, dvs. baseras på livslängdsstatistik.
3VERIGES
&¶RS¤KRINGSF¶RBUND anser att arvsvinster skall behandlas på samma sätt
under förvärvsaktiv tid och utbetalningstid och menar att den föreslagna tilldelningen av faktiska arvsvinster per kohort under förvärvsaktiv tid skall tillämpas även under tid då pension uppbärs. Problemet med eftersläpning i rapporteringen kan enligt förbundet lösas genom att beakta inträffade dödsfall per år räknat per halvårsskifte i stället för per årsskifte.
&¶RS¤KRINGSANST¤LLDAS &¶RBUND menar att förslaget är bra, men att det
inte skall göras någon proportionell fördelning av arvsvinster i förhållande till pensionsbehållningen utan att arvsvinsten bör fördelas lika mellan de försäkrade i respektive årskull.
Remissinstansernas synpunkter beträffande förslaget i Ds 1997:67 har behandlats i avsnitt 6.2.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Enligt de av riksdagen antagna rikt-
linjerna för pensionsreformen skall den inkomstgrundade ålderspensionen utgöra ett självständigt system. De intäkter av ålderspensionsavgiften som förs till fördelningssystemet används för att finansiera löpande utbetalningar av inkomstgrundad ålderspension. Tillfälliga överoch underskott inom fördelningssystemet skall balanseras med en buffertfond. För dem som avlider före pensioneringen kommer emellertid intjänade pensionsrätter aldrig att ge upphov till någon utgående pension. Om motsvarande pensionsavgifter skulle tillfalla buffertfonden utan någon ytterligare åtgärd skulle på sikt, om de demografiska förhållandena är stabila, ett överskott så småningom uppstå inom ålderspensionssystemet allteftersom avlidnas pensionsavgifter ackumuleras inom systemet. För att ett sådant förhållande inte skall uppstå bör de avlidnas pensionsbehållningar tillfalla resten av försäkringskollektivet. Pensionsbehållningar efter avlidna i förvärvsaktiva åldrar som tilldelas de kvarlevande benämns här arvsvinster. Inom fördelningssystemet skall således normalt sett ske en tilldelning av arvsvinster under den förvärvsaktiva tiden.
Som kommer att beskrivas mer i detalj i avsnitt 18 föreslås att den årliga inkomstpensionen, dvs. ålderspension från fördelningssystemet, skall beräknas på så sätt att pensionsbehållningen delas med ett visst tal, delningstalet. Delningstalet skall bestämmas bl.a. med hänsyn till återstående medellivslängd vid pensioneringen, dvs. genomsnittligt antal år som ålderspension kan förväntas utgå. Enligt princippropositionen var vidare
tanken att även dödligheten under förvärvsåren skulle beaktas i delningstalet så att arvsvinster uppkomna under individens förvärvsaktiva tid (dvs. pensionsbehållningar efter avlidna i samma årsklass) schablonmässigt skulle inkluderas i delningstalet.
Om arvsvinsterna läggs in i delningstalet, kommer alla inom en födelseårgång att tillgodoräknas samma procentuella uppräkning av sin pensionsbehållning vid pensioneringstidpunkten oberoende av livsinkomstmönster. En arvsvinsttilldelning som inkluderas i delningstalet tar således ingen hänsyn till när under livet individen har förvärvat sina inkomster, eftersom en sådan tilldelning bygger på ett schablonantagande att inkomsterna för alla är jämnt fördelade över den förvärvsaktiva tiden.
Vid en löpande årlig tilldelning av arvsvinster får däremot individens livsinkomstmönster genomslag och påverkar storleken av de samlade arvsvinster som successivt fram till pensioneringstidpunkten kommer att räknas individen till godo. Den som börjat förvärvsarbeta tidigt i livet kommer sammantaget att få en större procentuell uppräkning av sin pensionsbehållning än den som börjar arbeta senare i livet. En årlig tilldelning av arvsvinster tar således hänsyn till individernas livsinkomstmönster till skillnad från vad som blir fallet med en schablonmässig arvsvinsttilldelning inkluderad i delningstalet. En metod med löpande arvsvinsttilldelning under förvärvsaktiv ålder kan därför sägas ligga närmare principerna för ett avgiftsbestämt system baserat på livsinkomstprincipen. Regeringen föreslår därför att denna metod skall tillämpas inom den reformerade ålderspensioneringens fördelningssystem. Däremot bör enligt regeringens mening en sådan metod inte användas för tid efter pensioneringen, dvs. beträffande den utgående pensionen. Arvsvinster uppkomna efter pensioneringen bör såvitt avser utgående pensionsförmån i stället inkluderas i ett delningstal, som inte omräknas efter 65-årsåret. Därmed har individen vid pensioneringstidpunkten större möjlighet att överblicka sin framtida ekonomiska situation. Vid partiellt pensionsuttag skall individens kvarvarande pensionsbehållning (dvs. den del som inte motsvaras av en utgående förmån) även fortsättningsvis räknas om med såväl inkomstindex som arvsvinstfaktor.
Det finns flera tekniker att utforma en löpande tilldelning av arvsvinster till pensionsbehållningen. En teknik är att beräkna förhållandet mellan avlidnas och kvarlevandes pensionsbehållning i olika åldrar med utgångspunkt i officiell livslängdsstatistik för befolkningen. Beräkningen av arvsvinster under förvärvsaktiv tid skulle därmed baseras på samma statistiska underlag som delningstalet. En annan teknik är att fördela den sammanlagda faktiska pensionsbehållning, som ackumulerats för de personer som avlider ett visst år, mellan de kvarlevande i samma åldersgrupp. Med en sådan teknik kommer arvsvinsterna av administrativa skäl att tilldelas med viss tidseftersläpning. En sådan eftersläpning saknar dock praktisk betydelse när det gäller yngre personer som inte har rätt att lyfta ålderspension.
Generellt sett ger metoder som bygger på faktiska, i stället för beräknade, uppgifter större säkerhet. Regeringen föreslår därför att det sistnämnda tillvägagångssättet tillämpas som huvudregel vad gäller tilldelning av arvsvinster under den förvärvsaktiva tiden.
Dock föreslår vi att den förstnämnda metoden väljs vad gäller arvsvinster uppkomna fr.o.m. det år då den pensionsberättigade får rätt att begära uttag av ålderpension, dvs. enligt de antagna riktlinjerna fr.o.m. 61 års ålder. I åldersgrupperna över 60 år finns både pensionsberättigade som inte alls tagit ut ålderspension och sådana som helt eller delvis uppbär ålderspension. För dem som redan uppbär pension skall, enligt vad vi föreslår i avsnitt 18, arvsvinsterna beaktas i delningstalet och på basis av livslängdsstatistik för befolkningen. Om personer i åldrarna över 60 år som inte uppbär pension skulle tilldelas faktisk pensionsbehållning efter avlidna i samma ålder, skulle arvsvinsttilldelningen ske efter olika principer inom samma födelseårgång beroende på om pension uppbärs eller inte respektive till den del sådan pension uppbärs respektive inte uppbärs. För att undvika att så sker, bör den tidigare nämnda alternativa tekniken för löpande tilldelning av arvsvinster under förvärvsaktiv tid väljas i högre åldrar, dvs. att pensionsbehållningen för kvarlevande räknas upp med utgångspunkt i livslängdsstatistik i stället för faktiska pensionsbehållningar bland dem som avlidit inom födelseårgången. Det betyder att samma princip för arvsvinsttilldelning kommer att tillämpas oavsett om personen i fråga uppbär pension eller inte.
Eftersom de arvsvinster som faktiskt uppstått ett visst år är kända först en tid efter dödsfallsårets slut, är det vidare en fördel att växla metod redan för det år då en individ fyller 60 år. Vid ingången av det år då individen skall fylla 61 år och har rätt att lyfta pension har därmed pensionsbehållningen såväl indexomräknats som tillgodoräknats arvsvinster. För dem som lyfter pension från 61 år undviks sålunda en eftersläpning avseende den del av pensionsutbetalningarna som motsvarar tillgodoräknade arvsvinster för året före pensionsuttaget.
Arvsvinsttilldelningen före uttag av pension föreslås således ske efter två olika metoder beroende på individens ålder vid dödsfallsårets slut. Efter personer som avlidit före 60 års ålder tilldelas faktiskt uppkomna arvsvinster, dvs. ackumulerad pensionsbehållning för dem som avlidit ett visst år. I högre åldrar tillgodoräknas de kvarlevande som arvsvinst ett beräknat belopp, dvs. pensionsbehållning för dem som statistiskt sett beräknas ha avlidit ett visst år. Regeringen föreslår att arvsvinsttilldelning såväl i yngre som i högre åldrar görs genom att räkna upp pensionsbehållningen med en faktor, arvsvinstfaktor. Detta skiljer sig från förslaget i Ds 1995:41, som i stället innebar att tilldelning i yngre åldrar skulle ske genom att ett belopp lades till pensionsbehållningen. Detta arvsvinstbelopp var i princip fast även om pensionsunderlaget i efterhand skulle ändras på grund av t.ex. omtaxering. Då enligt regeringens förslag tilldelning i stället skall ske med användande av en uppräkningsfaktor, innebär det att individens arvsvinsttilldelning kommer att räknas om i sådana situationer.
De olika tillvägagångssätten för arvsvinsttilldelning beskrivs närmare i det följande. På grund av eftersläpningen vad gäller den första metoden kommer tilldelning enligt båda metoderna att göras i slutet av det år individen fyller 60 år, eftersom fr.o.m. samma år arvsvinsttilldelning skall ske enligt den alternativa, på livslängdsstatistik baserade, metoden.
Som behandlats i avsnitt 6.2 föreslår vi att arvsvinster av besparingsskäl inte tilldelas efter personer som avlidit före år 1999. Det innebär att
första gången som pensionsbehållningar skall omräknas med arvsvinstfaktorer är i slutet av år 1999. Vid detta tillfälle skall tilldelas arvsvinster efter personer som avlidit det år de fyllt eller skulle fylla 60 år eller mer. Pensionsbehållningar för personer som under året fyllt minst 60 år omräknas med arvsvinstfaktorer, som innebär tilldelning av arvsvinster efter avlidna i samma åldrar (arvsvinstfaktorer baserad på livslängdsstatistik). Arvsvinster efter personer i yngre åldrar som avlidit under år 1999 kommer enligt förslaget tilldelas i slutet av år 2000. I slutet av år 2000 kommer således alla registrerade pensionsbehållningar att omräknas med arvsvinstfaktorer.
Vi föreslår att arvsvinstfaktorerna fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
4EKNIK F¶R TILLDELNING AV ARVSVINSTER EFTER PERSONER SOM AVLIDIT F¶RE DET ¥R D¥ DE SKULLE HA FYLLT  ¥R
För tid före det kalenderår som individen fyller 60 år skall enligt regeringens förslag de faktiskt uppkomna arvsvinsterna, dvs. pensionsbehållningarna för dem i en viss åldersgrupp som avlidit under året, fördelas mellan de kvarlevande i samma åldersgrupp i förhållande till vars och ens pensionsbehållning. Den enskilde skall således tillgodoräknas så stor andel av de avlidnas pensionsbehållning som hans eller hennes pensionsbehållning utgör av samtliga kvarlevandes behållning.
Det betyder att arvsvinstfaktorn skall beräknas som summan av talet ett och kvoten mellan summan av avlidnas pensionsbehållningar och summan av kvarlevandes pensionsbehållningar. För tillgodoräknande av arvsvinst skall den enskildes pensionsbehållning multipliceras med faktorn 1 + (summa avlidnas behållning) / (summa kvarlevandes behållning). Vidare bör följande gälla för beräkning av arvsvinstfaktorn.
Arvsvinstfaktorn avser avlidna i en viss födelseårgång under ett visst år. Med kvarlevande avses de personer i samma födelseårgång som levde vid utgången av det aktuella året (dödsfallsåret). I avlidnas pensionsbehållningar kan endast ingå pensionsrätter intjänade t.o.m. året före det aktuella dödsfallsåret, eftersom pensionsrätt inte tillgodoräknas för dödsfallsåret. Latenta pensionsrätter skall medräknas. Även kvarlevandes pensionsbehållningar skall inkludera pensionsrätter intjänade t.o.m. året före dödsfallsåret och latenta pensionsrätter. Avlidnas och kvarlevandes behållningar skall ha räknats om med inkomstindex och arvsvinstfaktorer t.o.m. samma tidpunkt.
Arvsvinstfaktorerna kan beräknas och fastställas först efter utgången av aktuellt dödsfallsår då uppgifter om avlidna finns tillgängliga. Enligt vårt förslag skall senare omtaxeringar m.m. inte påverka fastställda arvsvinstfaktorer.
Eftersom pensionsrätt för inkomstpension inte skall fastställas för det år då en person avlidit finns inga registrerade arvsvinster efter dem som har avlidit före det år de skulle ha fyllt 17 år. Förslaget om arvsvinstfördelning enligt ovan berör således pensionsbehållning efter personer som skulle ha varit lägst 17 och högst 59 år vid dödsfallsårets slut.
4EKNIK F¶R TILLDELNING AV ARVSVINSTER EFTER PERSONER SOM AVLIDIT DET ¥R D¥ DE FYLLT ELLER SKULLE HA FYLLT  ¥R ELLER MER
Arvsvinster som uppkommer fr.o.m. det kalenderår individen fyller 60 år skall enligt regeringens förslag beräknas på ett annat sätt än arvsvinster under tidigare år. Den procentuella uppräkningen av individens pensionsbehållning, dvs. storleken av de avlidnas behållning i förhållande till de kvarlevandes, bestäms i detta fall inte av faktiska uppgifter utan med ledning av beräknade uppgifter. Beräkningen av arvsvinstfaktorerna skall baseras på den officiella livslängdsstatistiken för befolkningen.
Med utgångspunkt i livslängdsstatistiken skall det således uppskattas hur stor andel av personer i en viss födelseårgång som avlider under det år då de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år, 61 år etc. De avlidna förutsätts därvid ha pensionsbehållningar av genomsnittlig storlek. De avlidnas pensionsbehållningar kommer då att utgöra samma andel av födelseårgångens sammanlagda pensionsbehållning som antalet avlidna personer utgör av samtliga i födelseårgången. Arvsvinstfaktorn utgör förhållandet mellan totala antalet personer i en viss ålder och antalet kvarlevande som är ett år äldre, dvs. antalet personer som fortfarande är i livet ett år senare. Denna arvsvinstfaktor motsvarar den tidigare beskrivna uppräkningsfaktorn för dem som är 59 år och yngre.
Arvsvinstfaktorns beräkning föreslås grundas på livslängdstabeller avseende en femårsperiod enligt officiell statistik. Sådana livslängdstabeller framställs årligen av Statistiska centralbyrån. För det år då individen fyller 60 år baseras arvsvinstfaktorn på senast kända livslängdstabeller, dvs. livslängdstabeller för den femårsperiod under vars sista år individen fyllde 59 år. Även arvsvinsttilldelning för de år personen fyller 61–64 år baseras på samma tabell. Fr.o.m. det år då personen fyller 65 år skall arvsvinstfaktorn grundas på livslängdstabeller under vars sista år personen fyllde 63 år. Detta innebär t.ex. att livslängdstabeller för åren 1995–1999 tas som utgångspunkt för beräkning av arvsvinster under åren 2000–2004 för 1940 års födda (som fyller 59 år 1999) och för arvsvinstberäkning fr.o.m. år 2001 för 1936 års födda (som fyller 63 år 1999).
Livslängdsstatistik tas fram separat för män och kvinnor. Enligt statistiken lever kvinnor längre än män. Liksom inom nuvarande regelsystem skall emellertid ålderspension beräknas på lika villkor för män och kvinnor. Samma arvsvinstfaktor skall därför enligt vårt förslag tillämpas för män och kvinnor. För beräkning av arvsvinstfaktorer bör således tas fram en för män och kvinnor gemensam livslängdstabell ur vilken kan utläsas antalet kvarlevande personer i olika åldrar av 100 000 födda. Detta kan ske genom "hopviktning" av antal kvarlevande män och kvinnor, där andelen födda pojkar respektive flickor används som vikter. Det avsedda tillvägagångssättet beskrivs i tablå 17.1.
4ABL¥  &RAMTAGNING AV EN GEMENSAM LIVSL¤NGDSTABELL F¶R M¤N OCH KVINNOR
lm(x) = antalet kvarlevande män i ålder x av 100 000 födda enligt den officiella
statistikens livslängdstabeller för en femårsperiod
lk(x) = motsvarande uppgift för kvinnor fm = andel födda pojkar fk = 1-fm , dvs. andel födda flickor Lx = andel kvarlevande män och kvinnor av 100 000 födda barn Lx = fm*lm(x)+fk*lk(x) , där x = 0,1,2, osv. Lx där x är t.ex. 60,5 år beräknas som medelvärdet av L60 och L61, L60,5 = (L60 + L61 )/2
Personer som t.ex. fyller 60 år under ett visst kalenderår bör antas vara i genomsnitt 59,5 år vid årets början och 60,5 år vid årets slut. Arvsvinstfaktorn för dem som fyllde 60 år under kalenderåret motsvarar då kvoten mellan antalet 59,5-åringar och 60,5-åringar. Om med L59,5 betecknas antalet kvarlevande i åldern 59,5 år (beräknat enligt beskrivningen i tablå 17.1) blir arvsvinstfaktorn för dem som fyllde 60 år under året kvoten L59,5/L60,5. Produkten av arvsvinstfaktorn och pensionsbehållningen intjänad vid årets början utgör pensionsbehållningen inkl. arvsvinster uppkomna under det år då den pensionsberättigade fyllde 60 år.
För vart år bör fastställas arvsvinstfaktorer beräknade utifrån senast tillgängliga livslängdsstatistik.
Om pensionsbehållningen förändrats under året föreslås tilldelningen av arvsvinster ske efter särskilda rutiner, vilka beskrivs i avsnitt 18.5.
Hänvisningar till S17-2
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 18.2
17.3. Årlig omräkning av pensionsbehållning med inkomstindex
2EGERINGENS F¶RSLAG Den för inkomstpension registrerade pensions-
behållningen skall årligen räknas om med den relativa förändringen i inkomstindex. Sådan omräkning skall göras även för tid före år 1999.
0ROMEMORIORNAS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995: 41 stämmer överens
med regeringens förslag. Därutöver föreslogs i Ds 1995:41 att fastställd pensionsrätt för intjänandeåret skulle räknas om med en faktor motsvarande ett halvt års indexomräkning. I Ds 1997: 67 föreslogs att halvårsomräkningen skulle slopas.
2EMISSINSTANSERNA Vad gäller förslaget i Ds 1995:41 har synpunkter
framförts på utformningen av index, vilka redovisats i avsnitt 16, men inte på indexomräkningen som sådan. Remissinstansernas synpunkter på förslaget att slopa indexomräkningen för intjänandeåret har redovisats i avsnitt 6.2.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Enligt antagna riktlinjer skall indexe-
ringen av pensionsrätterna i det reformerade systemet kopplas till den allmänna inkomstutvecklingen i stället för till prisutvecklingen. Härmed uppnås större följsamhet till samhällsekonomin och intjänade pensionsrätter behåller sitt värde relativt den allmänna inkomstnivån. En sådan koppling uppnås genom att utvecklingen av fastställda pensionsrätter knyts till utvecklingen av inkomstindex. Hur inkomstindex föreslås konstrueras har redovisats i avsnitt 16.
Omräkning av pensionsbehållningen med förändringen i inkomstindex föreslår vi skall ske per varje årsskifte. I Ds 1995:41 föreslogs att omräkning skulle göras även för intjänandeåret med en faktor motsvarande ett halvt års indexomräkning. Som föreslagits i avsnitt 6 skall dock ingen sådan indexomräkning göras för intjänandeåret. Värdet av pensionsrätt intjänad år t skall därmed enligt vårt förslag omräknas med index första gången i slutet av år t+1.
Exempel: Pensionsbehållningen vid årsskiftet 2000–2001 innefattar pensionsrätter intjänade t.o.m. år 1999 (eftersom pensionsrätt intjänad under år 2000 ännu inte är känd). Denna pensionsbehållning multipliceras med kvoten mellan inkomstindex för år 2001 och inkomstindex för år 2000.
Omräkning med inkomstindex för förfluten tid, dvs. för tid före år 1999, skall göras på motsvarande sätt. Det innebär att pensionsrätter intjänade år 1960 multipliceras med kvoten mellan inkomstindex för år 1962 och år 1961, pensionsrätter intjänade år 1960 och år 1961 multipliceras med kvoten mellan inkomstindex för år 1963 och år 1962, osv. I pensionsbehållningen, som omräknas per ett årsskifte, skall även inräknas de arvsvinster som tilldelats t.o.m. samma årsskifte.
Om pensionsbehållningen förändrats under året, genom t.ex. uttag av inkomstpension, bör omräkningen per efterföljande årsskifte göras månadsvis. Detta behandlas i avsnitt 18.5.
Hänvisningar till S17-3
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 18.2
17.4. Finansiering av pensionssystemets förvaltningskostnader
2EGERINGENS F¶RSLAG Kostnaderna för förvaltningen av ålderspen-
sionssystemets fördelningsdel skall täckas inom ramen för de avgifter som tas ut för att finansiera systemet. Förvaltningskostnaderna skall belasta AP-fonden och skall för år 2001 till 60
 täckas genom en
minskning av pensionsbehållningarna. Andelen som skall täckas genom en sådan minskning skall efter år 2001 öka med 2 procentenheter per år fram till år 2021.
En s.k. förvaltningskostnadsfaktor skall ligga till grund för den nedjustering av pensionsbehållningarna som görs för att täcka förvaltningskostnader. Förvaltningskostnadsfaktorn skall årligen fastställas av regeringen eller av den myndighet regeringen bestämmer.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG I Ds 1995:41 föreslogs att kostnaderna för att
administrera ATP och reformerad inkomstgrundad ålderspension från
fördelningssystemet skulle finansieras genom att det samlade pensionsåtagandet i det reformerade systemet årligen minskas med dessa kostnader. Detta föreslogs ske genom att pensionsbehållningarna, vid den årliga omräkningen med hänsyn till förändringar i inkomstindex och arvsvinster, även räknades om med hänsyn till förvaltningskostnaderna.
2EMISSINSTANSERNA Ingen av remissinstanserna kommenterar direkt
förslaget till finansiering av administrationskostnaderna i Ds 1995:41.
0ENSION¤RERNAS RIKSORGANISATION 02/	 har dock inget att erinra mot
förslaget.
  &ONDSTYRELSERNA !0 FONDEN	 anför att det finns skäl att se
över nuvarande beräkningsmetoder för förvaltningskostnaderna, innan de nya reglerna börjar användas eftersom kostnaderna direkt kommer att påverka pensionerna.
4J¤NSTEM¤NNENS #ENTRALORGANISATION (4#/	 note-
rar som en nackdel att det reformerade pensionssystemet synes bli dyrare och krångligare att administrera än ATP-systemet, något som på sikt reducerar pensionsnivån.
2IKSSKATTEVERKET 236	 framhåller att en rimlig
kostnadsnivå avseende administrationen av avgiftsuttaget bl.a. förutsätter att arbetsgivaravgifterna även fortsättningsvis kan inkasseras inom ramen för den samlade skatte- och avgiftsuppbörden. Skulle mer komplicerade system för uppbörd av arbetsgivaravgifterna komma att införas kan enligt RSV betydande kostnadsökningar uppkomma. RSV förutsätter vidare att den föreslagna registreringen av pensionsrätt som inte motsvaras av avgiftsinkomster inte ankommer på skatteförvaltningen.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Enligt reglerna för ATP-systemet
skall tilläggspensionsavgiften vara så avvägd att den i förening med andra tillgängliga medel finansierar bl.a. förvaltningskostnader. Kostnaderna för förvaltningen av det reformerade inkomstrelaterade ålderspensionssystemet bör i likhet med dagens system täckas av de avgifter som tas ut för att finansiera systemet varför regeringen föreslår att förvaltningskostnaderna årligen skall finansieras med medel ur APfonden.
I Ds 1995:41 föreslogs att förvaltningskostnaderna i sin helhet redan år 2000 skulle täckas av en minskning av pensionsbehållningarna. Detta skulle ha inneburit att vissa kohorter i mellangenerationen och senare födda årskullar skulle ha fått betala en större andel av förvaltningskostnaderna än äldre personer i mellangenerationen. Denna effekt av förslaget i Ds 1995:41 beror bl.a. på att summan av pensionsbehållningar för inkomstpension under infasningen av systemet kommer att vara betydligt lägre än i fullfunktionsstadiet. Att pensionsbehållningen i inledningsskedet av systemet är lägre än i fullfunktion är i huvudsak en följd av att mellangenerationen, dvs. årskullar födda 1938–1953, föreslås tjäna in reformerad pensionsrätt med tjugondelar, se avsnitt 28.1. Den lägre totala pensionsbehållningen i systemet medför att kvoten mellan förvaltningskostnaderna och pensionsbehållningen inledningsvis kommer att vara förhållandevis stor. Detta skulle i sin tur inledningsvis kräva, relativt sett, stora justeringar av pensionsbehållningarna för att täcka förvaltningskostnader på det sätt som föreslogs i promemorian. Den genom avdraget för förvaltningskostnader relativt sett stora procentuella minskningen av pensionsbehållningarna de första åren efter systemets ikraftträdande skulle dessutom göras på underlag som vanligen skulle vara större för yngre personer än äldre. Även detta beroende på att äldre personer genom
föreslagen tjugondelsberäkning tjänar in en mindre andel av sin pensionsrätt enligt de reformerade reglerna än vad yngre gör.
Det är av flera skäl svårt att fastställa storleken av den kostnadsövervältring som skulle bli följden med förslaget i Ds 1995:41. Övervältringens storlek är bl.a. beroende på hur stora kostnaderna för att administrera ATP-beräknad ålderspension kommer att vara. Denna kostnad är svår att särskilja från kostnaderna för att förvalta inkomstpensionen och kommer dessutom att år från år sjunka allteftersom det reformerade systemets fasas in.
För att minska övervältring av kostnader från äldre årsgrupper till yngre föreslår regeringen att förvaltningskostnaderna skall täckas genom en minskning av pensionsbehållningarna på det sätt som föreslogs i Ds 1995:41 men att detta, år 2001, endast skall avse 60 % av nämnda kostnader. Resterande 40
 föreslås inte påverka pensionsbehåll-
ningarna. Regeringen föreslår att denna del av kostnaderna på samma sätt som förvaltningskostnaderna inom ATP-systemet finansieras över buffertfonden (AP-fonden) utan något motsvarande avdrag från pensionsbehållningarna. Andelen av förvaltningskostnaderna som skall täckas genom en nedjustering av pensionsbehållningarna föreslås efter år 2001 öka med två procentenheter per år. Med förslaget kommer 100
 av
förvaltningskostnaden fr.o.m. år 2021 att täckas genom att pensionsbehållningarna nedjusteras. Detta anser vi ger en rimlig infasning av den kostnad som omräkningen av pensionsbehållningarna med hänsyn till förvaltningskostnader innebär för de försäkrade. Regeringen föreslår vidare att förvaltningskostnaderna, i enlighet med vad som idag gäller för ATP-systemet, beräknas av Riksförsäkringsverket. Dessa kostnadsberäkningar skall även i fortsättningen granskas och godkännas av Riksrevisionsverket.
Minskningen av pensionsbehållningarna till följd av förvaltningskostnader, föreslås ske genom att pensionsbehållningarna räknas om med en s.k. förvaltningskostnadsfaktor. Denna faktor bör i princip beräknas som talet ett minskat med kvoten av fördelningssystemets budgeterade förvaltningskostnader det år faktorn avser och summan av alla pensionsbehållningar. Faktorn kommer därmed alltid att vara ett tal mindre än ett. Vid beräkningen av förvaltningskostnadsfaktorn bör den budgeterade förvaltningskostnaden justeras med hänsyn till eventuella avvikelser mellan avsättningen för den budgeterade förvaltningskostnaden och den faktiska förvaltningskostnaden året före det år faktorn avser. Den försäkrades pensionsbehållning multipliceras med förvaltningskostnadsfaktorn enligt vad som framgår av tablå 17.2. Metoden innebär att förvaltningskostnaderna tas ut årligen av de försäkrade så länge de deltar som förvärvsaktiva i systemet. Den försäkrades betalning av förvaltningskostnaden verkställs, genom minskningen av pensionsbehållningen, först i samband med att pensionen börjar utbetalas. Som nämns i avsnitt 31.2 bör den justering som görs med hänsyn till förvaltningskostnader redovisas i det årliga pensionsbeskedet.
Enligt preliminära och osäkra bedömningar av förvaltningskostnader m.m. kan det i fullfunktionsstadiet bli fråga om en årlig nedjustering av pensionsbehållningarna med knappt 0,02
. Enligt dessa preliminära
beräkningar kan justeringen av pensionsbehållningarna i fullfunktions-
stadiet innebära en minskning av pensionen med omkring 0,7
 i för-
hållande till en situation utan justering.
4ABL¥  *USTERING AV PENSIONSBEH¥LLNINGEN MED F¶RVALTNINGSKOSTNADS FAKTORN
AFt = 1- [(Bt - Ct-1 + Ft-1)/j PBt-2 där Bt = budgeterade förvaltningsskostnader år t Ct-1
=
j PBt-2 * 1-AFt-1) det belopp varmed pensionsbehållningen
minskats vid omräkningen år t-1
Ft-1 = faktiska förvaltningskostnader år t-1
j PBt-2
= summa pensionsbehållningar intjänade t.o.m. år t-2
Vid omräkning inför år t+1, justeras pensionsbehållningarna enligt följande: PBjust = PBt-1*AFt där, PBt-1 = individens utgående pensionsbehållning år t vad avser pensionsrätt intjänad t.o.m. år t-1 PBjust = individens ingående pensionsbehållning år t + 1 vad avser pensionsrätt intjänad t.o.m. år t-1
I tablån har bortsetts från arvsvinsttilldelning och indexering för år t.
I Ds 1995:41 föreslogs att eventuella skillnader som av olika orsaker kan uppkomma mellan de ålderspensionsavgifter som inflyter och den pensionsrätt som fastställs bör registreras i särskild ordning. I det fall saldot av dessa avvikelser skulle tendera till ett stort underskott eller ett stort överskott angavs att detta borde tillgodoräknas, respektive belasta, kollektivet av försäkrade. Detta ansågs lämpligen kunna ske genom att det från fördelningssystemets förvaltningskostnad ett givet år görs ett avdrag för ett uppkommet överskott respektive görs ett tillägg till förvaltningskostnaden i det fall saldot är negativt. Några sådana bestämmelser föreslår regeringen inte. Eventuella avvikelser mellan fastställd pensionsrätt och influtna avgiftsmedel bör i och för sig bevakas av berörda myndigheter så att en uppfattning om avvikelserna omfattning erhålls. Innebörden av vårt förslag överensstämmer dock med förslaget i Ds 1995:41 såtillvida att såväl positiva som negativa avvikelser mellan influtna avgifter och fastställd pensionsrätt kommer att tillföras, respektive belasta, fördelningssystemet. Sådana avvikelser kommer därmed som förslaget till reformerade regler utformats att påverka buffertfondens storlek och beaktas vid beräkningen av fördelningssystemets ekonomiska ställning. Principer för en sådan beräkning har översiktligt beskrivits i avsnitt 16.
I och med att vårt förslag vad gäller förvaltningskostnaderna för fördelningssystemet innebär att det under perioden fr.o.m. 2001 t.o.m. 2020 skall göras uttag ur buffertfonden (AP-fonden) utan att motsvarande minskning av pensionsåtagandet görs fullt ut, försvagas fördelningssystemets ekonomiska ställning något. Därmed sker en marginell ökning av risken för att den s.k. bromsen, som beskrivits i avsnitt 16, skall utlösas.
17.5. Omräkning av pensionsbehållning per årsskiften
Den enskildes pensionsbehållning skall enligt förslagen ovan för varje år tilldelas arvsvinster och räknas om med förändringen i inkomstindex. Vidare skall ett avdrag för förvaltningskostnader göras och nyintjänad pensionsrätt läggas till behållningen. Pensionsbehållningen skall således multipliceras med en arvsvinstfaktor, en faktor som visar förändringen i inkomstindex och en förvaltningskostnadsfaktor.
För att beskriva tillvägagångssättet kan tas som exempel en person som fyller 60 år år 2005. Pensionsbehållningen per årsskiftet 2005/2006 skall i det fallet omräknas med två arvsvinstfaktorer. Den ena arvsvinstfaktorn avser personer avlidna det år då de fyllt eller skulle ha fyllt 59 år dvs. under år 2004, den andra avser personer avlidna det år då de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år dvs. år 2005. Vid omräkning med den förstnämnda faktorn (arvsvinstfaktorn avseende personer avlidna det år de fyllt eller skulle ha fyllt 59 år) skall pensionsrätt intjänad under år 2004 inte tas med i pensionsbehållningen. Det innebär således att pensionsbehållningen omfattande pensionsrätter intjänade t.o.m. år 2003, inklusive de omräkningar som skall göras per årsskiftet 2004/2005, multipliceras med arvsvinstfaktorn ifråga. Därefter läggs pensionsrätt intjänad under år 2004 till behållningen. Behållningen multipliceras med arvsvinstfaktorn avseende personer avlidna det år de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år, därefter med förändringen i inkomstindex mellan åren 2005 och 2006 och slutligen med förvaltningskostnadsfaktorn för år 2005.
Vad som nu sagts skall gälla även om pensionsbehållningen senare ändras på grund av t.ex. omtaxering. Den omräkning som i det angivna exemplet gjorts per årsskiftet 2005/2006 får då göras om.
Med pensionsbehållning avses här pensionsbehållning inklusive latenta pensionsrätter. Pensionsbehållning som härrör från latenta pensionsrätter måste dock registreras särskilt tills dess personen uppfyllt förvärvsvillkoret.
Hänvisningar till S17-5
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 17.1
18. Uttag och beräkning av inkomstpension
18.1. Villkor för uttag av inkomstpension
2EGERINGENS F¶RSLAG: Inkomstpension skall kunna tas ut fr.o.m. 61 års
ålder oberoende av pensionens storlek. Uttag av inkomstpension skall kunna ske som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Ett uttag av inkomstpension skall kunna återkallas helt eller delvis högst en gång per sexmånadersperiod.
I de fall förvärvsvillkoret uppfylls efter det att inkomstpension har tagits ut skall tidigare latent pensionsrätt räknas om till förmån fr.o.m. januari månad året efter det år som förvärvsvillkoret blir uppfyllt genom fastställelse av pensionsgrundande inkomst i erforderlig omfattning. Det vid tidpunkten för omräkningen aktuella delningstalet skall då användas.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA: 3VERIGES !KADEMIKERS #ENTRALORGANISATION
3!#/	 och 0ENSION¤RERNAS 2IKSORGANISATION 02/	 tillstyrker förslaget. 2IKSREVISIONSVERKET delar i huvudsak det förslag till lagstiftning som före-
slås reglera uttag och beräkning av inkomstpension.
2IKSSKATTEVERKET
konstaterar att förslaget angående begränsade möjligheter till att ändra pensionsuttaget bör förbättra förutsättningarna för en korrekt beräkning av preliminär skatt.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG: I enlighet med de antagna riktlinjerna
för pensionsreformen föreslår regeringen att uttag av inkomstpension skall få ske tidigast från 61 års ålder. Detsamma föreslås i fråga om premiepensionen, se avsnitt 21, och gäller redan i dag för ålderspension enligt nuvarande regler (prop. 1997/98:1 utg.omr. 11, SfU1, rskr. 1997/98:111).
Rätt till garantipension skall däremot enligt riktlinjerna inträda först vid 65 års ålder. Åldergränsen för utbetalning av garantipension skall avse såväl personer utan rätt till inkomstgrundad pension, dvs. personer som är berättigade till enbart garantipension, som personer med inkomstgrundad pension och med rätt till utfyllnad från garantipensionssystemet.
I princippropositionen föreslogs en spärregel med innebörd att inkomstgrundad ålderspension från fördelningssystemet inte skulle få lyftas före 65 års ålder om den inkomstgrundade pensionen tillsammans med från 65 års ålder tillkommande garantipension skulle komma att understiga grundskyddets lägsta nivå. I sitt betänkande (bet. 1993/94:SfU24) ifrågasatte dock socialförsäkringsutskottet denna spärregel bl.a. därför att den skulle minska flexibiliteten i pensionssystemet. Den skulle inte heller ta hänsyn till eventuella andra inkomster, som tjänstepension. Utskottet ansåg därför att frågan om en spärregel borde beredas ytterligare. Riksdagen delade utskottets bedömning (rskr. 1993/94:439).
I den fortsatta beredningen har behovet av en spärregel övervägts på nytt varvid det framkommit att någon sådan regel inte är motiverad. I princippropositionen och i propositionen om garantipension har två olika
modeller för garantipension föreslagits, med olika avräkningsregler och något olika maximinivå. I den garantipensionsmodell som föreslogs i princippropositionen uppgick garantipensionens högsta nivå för en ogift pensionär till 2,1 prisbasbelopp, medan den högsta nivån i den garantipensionsmodell som föreslås i propositionen om garantipension uppgår till 2,13 prisbasbelopp för en ogift pensionär. Det kan konstateras att uttag av inkomstpension vid 61 års ålder, i kombination med de avräkningsregler som gäller för endera modellen, innebär att den totala pensionen skulle komma att understiga respektive modells maximala nivå med 0,1 alternativt 0,3 prisbasbelopp. Den lägsta nivån som kan uppbäras vid tidigt uttag för en ensamstående pensionär, räknat med en genomsnittlig kommunalskattenivå, motsvarar en nettoinkomst på i det närmaste samma nivå som nuvarande folkpension och pensionstillskott ger för en ensamstående pensionär.
En kombination av tidigt uttag och tidsbegränsad premiepension kunde dock, enligt vad som föreslogs i Ds 1995:41, komma att medföra ett lägre årsbelopp när individens pensionsinkomst sänks i och med att premiepensionen upphör. I enlighet med vad som nu föreslås i avsnitt 21 skall dock premiepension endast kunna tas ut livsvarigt, vilket innebär att detta motiv för spärregeln inte längre är aktuellt. Den livsvariga ålderspensionen kan vidare även i fall då den lyfts vid 65 års ålder bli lägre än den nivå som annars är den lägsta för garantipensionen, nämligen för personer med låg inkomstrelaterad pension och som till följd av regeln om försäkringstid har rätt till endast ett begränsat antal 40-delar av garantipension. I det sammanhanget bör dock beaktas utländsk pension, som en sådan försäkrad i flertalet fall torde vara berättigad till, samt tjänstepension.
Mot bakgrund av vad det anförda föreslår regeringen att inkomstgrundad pension från fördelningssystemet skall få tas ut fr.o.m. 61 års ålder oberoende av pensionens storlek. Regeringen har därvid också vägt in betydelsen av att värna om flexibiliteten i pensionssystemet. Någon begränsning av uttag av premiepension före 65 års ålder föreslås i enlighet med antagna riktlinjer inte heller, se avsnitt 21. Är ålderspensionen för en person mycket låg föreslås dock att utbetalning av denna skall få ske en eller två gånger per år i stället för månadsvis, se avsnitt 25.2.
För rätt till inkomstpension är det tillräckligt att pensionsrätt grundad på faktiskt uppburen ersättning har fastställts för ett år. För att pensionsrätt som tillgodoräknats för barnår och plikttjänstgöring skall ge upphov till utbetalning av ålderspension krävs däremot att det förvärvsvillkor som beskrivits i avsnitt 11.6 är uppfyllt. I sådana fall erfordras att pensionsgrundande inkomst, eller pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst, motsvarande lägst två inkomstbasbelopp har fastställts för individen för ettvart av minst fem år. Inkomstbasbeloppet införs, enligt vårt förslag, först fr.o.m. år 2001 och uppräknas fr.o.m. år 2002 med förändringen i inkomstindex. Fram till dess föreslår vi att det förhöjda prisbasbeloppet används. Förvärvsvillkoret skall, enligt förslaget uppfyllas senast genom den pensionsrätt som fastställs det år då individen fyller 70 år. Det innebär att förvärvsarbete efter det år då individen fyller 69 år inte bidrar till att förvärvsvillkoret kan uppfyllas. Innan förvärvsvillkoret är uppfyllt, utgör pensionsrätt som tillgodoräknats på
pensionsgrundande belopp för barnår och plikttjänstgöring latenta pensionsrätter.
Enligt de antagna riktlinjerna föreslås vidare att inkomstpension skall kunna tas ut som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels pension. Den årliga pensionen beräknas till ett belopp som motsvarar så stor del av individens pensionsbehållning (exkl. behållning som härrör från latenta pensionsrätter) som uttaget skall omfatta delad med ett visst delningstal. Med pensionsbehållning avses summan av årligen fastställda pensionsrätter som successivt omräknats med hänsyn till inkomstindex, arvsvinster och förvaltningkostnader. Vid uttag av t.ex. halv inkomstpension återstår således hälften av individens pensionsbehållning. Denna del av behållningen räknas även fortsättningsvis om årligen med hänsyn till inkomstindex , arvsvinster och förvaltningskostnader. Som kommer att redovisas mer i detalj i avsnitt 18.2 skall delningstalet bestämmas med utgångspunkt från bl.a. återstående medellivslängd i befolkningen vid pensioneringstidpunkten, dvs. det antal år som den pensionsberättigade kan förväntas uppbära ålderspension. Tas pensionen ut vid en högre ålder blir således delningstalet lägre och den årliga pensionen livsvarigt högre.
Till en person som ansöker om inkomstpension vid t.ex. 61 års ålder och då har pensionsrätt grundad på såväl faktiskt uppburen ersättning som barnår eller plikttjänstgöring men som ännu inte uppfyllt förvärvsvillkoret, utges pension baserad enbart på pensionsrätten tillgodoräknad för den faktiska ersättningen. Antag att personen därefter fortsätter att förvärvsarbeta och därmed uppfyller förvärvsvillkoret genom den inkomst som uppbärs det år personen fyller 64 år. Motsvarande pensionsgrundande inkomst kommer således att fastställas det år personen fyller 65 år eller i början av året därefter. Frågan uppkommer då om den omständigheten att de latenta pensionsrätterna blivit definitiva skall föranleda retroaktiv utbetalning av pension. Här föreslås att så inte skall ske. Den tidigare latenta pensionsrätten föreslås i stället omräknas till en förmån fr.o.m. januari månad året efter fastställelseåret (dvs. för personen i exemplet fr.o.m. januari det år han eller hon skall fylla 66 år) med det då aktuella delningstalet. Om förvärvsvillkoret uppfylls till följd av en ändrad taxering eller liknande, bör det emellertid bli fråga om retroaktiv utbetalning.
Inom nuvarande regelsystem finns möjlighet att när som helst återkalla uttaget av ålderspension eller ändra andelen med vilket uttag görs. Enligt de antagna riktlinjerna skall detta i princip gälla även fortsättningsvis inom fördelningssystemet. Av administrativa skäl föreslår regeringen emellertid att möjligheterna att återkalla uttag av ålderspension begränsas. Upprepade återkallanden och förnyade uttag av pension medför att administrationen inom systemet ökar. Bl.a. måste särskilda rutiner för uppräkning av individens återstående pensionsbehållning då tillämpas, se avsnitt 18.5. En viss begränsning av möjligheterna att återkalla pension kan inte anses minska flexibiliteten inom systemet, eftersom den pensionsberättigade har rätt att förvärvsarbeta samtidigt som han eller hon uppbär pension. Förvärvsarbete utgör således inget tvingande skäl att återkalla en utgående pension. Den enskilde kan dock av andra orsaker vilja minska eller för en period helt återkalla uttaget av en pension. Behovet av upprepade ändringar av pensionsuttaget torde emellertid vara
tämligen begränsat. Det föreslås därför att möjligheterna att återkalla pensionsuttag begränsas på så sätt att återkallande eller minskning av pension medges endast en gång per sex-månadersperiod. Samma regler föreslås vad gäller premiepension och tilläggspension, se avsnitt 21 och avsnitt 29.4. Det innebär att efter det att en persons inkomstpension minskats eller upphört att utges på grund av anmälan om minskning eller återkallelse skall det förflyta sex månader innan en ny anmälan om minskning av pensionsuttag kan få verkan.
18.2. Beräkning av årlig pension
2EGERINGENS F¶RSLAG Inom fördelningssystemet skall inkomstpensio-
nens årsbelopp beräknas genom att pensionsbehållningen vid pensioneringstidpunkten divideras med ett visst tal, det s.k. delningstalet. I delningstalet skall beaktas återstående medellivslängd vid pensioneringstillfället och normen för följsamhetsindexering.
Vid pensionsuttag före det år då den pensionsberättigade fyller 65 år skall preliminärt delningstal fastställas. Delningstalet skall därvid baseras på livslängdsstatistik för den femårsperiod under vars sista år den pensionsberättigade fyllde 59 år.
Definitivt delningstal skall fastställas för varje årsklass vid ingången av det år då den pensionsberättigade uppnår 65 års ålder. Delningstalet skall baseras på livslängdsstatistik för den femårsperiod under vars sista år de pensionsberättigade fyllde 63 år.
Delningstalet skall vara lika för kvinnor och män. Det skall fastställas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslag i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA 3VERIGES !KADEMIKERS #ENTRALORGANISATION
3!#/	 och !RBETSGIVARVERKET tillstyrker förslaget. 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET 2&6	 och ,ANDSORGANISATIONEN I 3VERIGE ,/	 avstyrker att hänsyn inte
tas till inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor vid beräkningen av delningstalet. Detta påverkar, enligt RFV, delningstalet med 0,3 enheter, vilket i sin tur leder till en minskning av pensionen med ca 2 %.
4J¤NSTEM¤NNENS #ENTRALORGANISATION 4#/) anser att delningstalet skall
vara lika för män och kvinnor men att effekten av männens högre genomsnittsinkomst och genomsnittligt kortare livslängd bör beaktas.
+ONJUNKTURINSTITUTET har förståelse för argumenten bakom behandlingen
av inkomstskillnader mellan män och kvinnor vid fastställande av delningstalet, men anser att man tydligt bör påpeka att systemets genomsnittliga kompensationsgrad blir lägre.
&¶RS¤KRINGSANST¤LLDAS &¶RBUND
konstaterar att om inkomstskillnader mellan män och kvinnor inte beaktas vid fastställande av delningstalet leder det till minskad utbetald pension. Förbundet anser att de pengar som då frigörs bör användas till förbundets förslag om att inte reducera garantipensionen i de fall kollektiv pensionsförsäkring finns.
&REDRIKA "REMER F¶RBUNDET anser att utbetal-
ning av intjänad pension bör ske fördelat på för män och kvinnor lika
antal statistiskt sett återstående livsår.
&INANSINSPEKTIONEN och 3TATS
KONTORET anser att prognosdödligheten i stället för aktuell observerad död-
lighet är det lämpliga måttet. Den verkliga framtida dödligheten kommer enligt Finansinspektionen med rätt stor sannolikhet vara lägre än aktuell observerad dödlighet vilket innebär en kostnad för systemet.
&¶RS¤KRINGSF¶RBUNDET anser inte att delningstalet skall fixeras vid 65
års ålder utan bör bestämmas för varje nytt år efter 65 för att undvika brist i systemet på grund av ökad medellivslängd.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Med pensionsbehållning avses indi-
videns sammanlagda intjänade pensionsrätter inom fördelningssystemet, vilka inte motsvaras av en utgående förmån. I tidigare avsnitt har beskrivits hur pensionsbehållningen årligen räknas om med hänsyn till s.k. arvsvinster, förändringar i den allmänna inkomstnivån i samhället, och med hänsyn till förvaltningskostnader. Med arvsvinst avses avlidnas pensionsbehållning som tilldelas övriga pensionsberättigade i samma ålder genom att den läggs till deras pensionsbehållning.
Regeringen föreslår att den årliga inkomstpensionen skall bestämmas på så sätt att individens pensionsbehållning (exkl. den del som hänförs till eventuella latenta pensionsrätter) delas med ett tal, det s.k. delningstalet. Delningstalet skall återspegla den genomsnittliga återstående livslängden vid den ålder pensionen börjar lyftas enligt aktuell befolkningsstatistik. Principerna redogörs närmare för nedan.
Delningstalet motsvarar i princip det antal år som individen genomsnittligt sett kommer att uppbära pension. Till en pensionär som lever kortare tid än genomsnittet kommer således inte hela dennes pensionsbehållning att ha utgetts som inkomstpension. Å andra sidan kommer den sammanlagda livspensionen för den pensionär som lever längre än genomsnittet att överstiga pensionsbehållningen. Att pensionsbehållningen fördelas på ett genomsnittligt antal pensionärsår innebär således att arvsvinster omfördelas mellan de pensionärer som avlider tidigt och de som lever länge. När det gäller arvsvinster efter personer som avlider före pensioneringen föreslår vi att de skall tillgodoräknas pensionsbehållningen löpande i proportion till varje individs faktiskt intjänade pensionsbehållning (se avsnitt 17.3).
Vi föreslår vidare att delningstalets beräkning skall baseras på officiell livslängdsstatistik för män och kvinnor avseende en femårsperiod. Genomsnittligt sett lever kvinnor längre än män. Samma delningstal föreslås emellertid gälla för män och kvinnor, så att lika stora avgiftsinbetalningar till fördelningssystemet ger samma årliga pensionsbelopp oberoende av kön. Delningstalet skall därför baseras på en genomsnittlig livslängd beräknad för män och kvinnor sammantaget.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skulle, å ena sidan, vid beräkning av delningstalet hänsyn tas till inkomstskillnader mellan män och kvinnor. Detta motiverades med att män, som har högre inkomster, också har kortare medellivslängd än kvinnor. Männens högre pensionsbelopp utbetalas således i genomsnitt under kortare tid än kvinnornas lägre belopp. Det betyder att de arvsvinster som uppkommer generellt sett utgörs av pensionsbehållningar som är större än den genomsnittliga pensionsbehållningen för årsklassen som helhet. Om detta förhållande inte beaktas i beräkningarna, skulle i princip ett överskott uppstå inom
systemet. Å andra sidan skulle enligt riktlinjerna individens delningstal ligga fast efter 65 års ålder, även om medellivslängden i befolkningen fortsätter att öka. Detta torde i sin tur ge upphov till ett underskott inom systemet.
I den fortsatta beredningen av de regler som skall gälla för delningstalet vid pensionsberäkningen har närmare övervägts de över- och underskott inom systemet som olika regelutformningar kan ge upphov till. De nämnda tendenserna till över- och underskott skulle helt eller delvis kunna uppvägas i en regelutformning med fast delningstal som inte beaktar inkomstskillnader mellan könen eller alternativt med årlig omprövning av ett delningstal där inkomstskillnaderna beaktas. Några remissinstanser avstyrker att hänsyn inte skall tas till inkomstskillnader mellan män och kvinnor vid beräkningen av delningstalet, medan andra anser att delningstalet bör omprövas årligen. Ur individens synvinkel anser regeringen att det måste betraktas som angeläget att delningstalet är oförändrat efter 65 års ålder och pensionen således inte kan komma att sänkas successivt på grund av ökad medellivslängd i befolkningen. Den enskilde har små möjligheter att påverka sin ekonomiska situation efter pensioneringen. I ett val mellan de två alternativa utformningarna av delningstalet är den förra således att föredra. Regeringen föreslår därför att delningstalet beräknas utan att inkomstskillnader mellan män och kvinnor beaktas och att delningstalet för individen efter 65 års ålder inte påverkas av förändringar i befolkningens medellivslängd.
Vidare föreslår vi att vid beräkning av delningstal skall hänsyn tas till att följsamhetsindexeringen av utgående inkomstpensioner föreslås göras kring normen 1,6 (se avsnitt 18.3). Detta innebär att pensionären får en högre begynnelsepension än om pensionen i stället successivt skulle räknas om med den reala tillväxten år för år.
Regeringen föreslår således att delningstalets beräkning grundas på medellivslängden för män och kvinnor sammantaget och på normen för följsamhetsindexeringen.
Som nämnts ovan skall delningstalet enligt förslaget grundas på officiell livslängdsstatistik för en femårsperiod. Beräkningen baseras således på livslängden i befolkningen som helhet, vilken torde överensstämma tämligen väl med livslängden för det aktuella försäkringskollektivet. Enligt aktuell statistik är nämligen ca 93 % av de nyblivna ålderspensionärerna berättigade till ATP. Över 90 % av befolkningen skulle således vara försäkrade för inkomstpension och ingå i det aktuella försäkringskollektivet.
Medellivslängden i befolkningen har ökat successivt och kan förväntas fortsätta att öka framöver. Delningstalets storlek kommer därför att bero på vilken tidsperiod beräkningsunderlaget avser. Det betyder att delningstalet för pensionsuttag vid en viss ålder kan antas bli olika för olika födelseårgångar. Som regeringen nu föreslagit skall dock delningstalen ligga fast fr.o.m. det år individen fyller 65 år. Senare observerade livslängdsförändringar skall således enligt förslaget inte påverka individens inkomstpension. Däremot anser vi att delningstalen för yngre årsklasser skall påverkas av livslängdsförändringar. För dem bör pensionernas nivå anpassas till förändringar i medellivslängden.
Vid pensionsuttag före det år den försäkrade fyller 65 år föreslår regeringen därför att det årliga pensionsbeloppet skall bestämmas med ett preliminärt delningstal och att pensionen vid ingången av det år då personen fyller 65 år skall räknas om med det definitiva delningstalet.
För en person som tar ut pension från 61 års ålder bör delningstalets beräkning baseras på senast kända livslängdsstatistik som då föreligger, dvs. livslängdsstatistik för den femårsperiod under vars sista år den pensionsberättigade fyllde 59 år. Samma underlag föreslås användas för beräkning av delningstal om personen börjar lyfta pension vid någon senare tidpunkt före det kalenderår då han eller hon fyller 65 år. Enligt de antagna riktlinjerna skulle i stället det senast kända underlaget användas även vid beräkning av delningstal för åldrarna 62 – 64 år. Detta innebar att pensionen skulle omräknas varje år, om det nya statistikunderlaget medförde att delningstalet för individens pensionsålder ändrades. Genom att beräkningsunderlaget avseende varje födelseårgång läggs fast vid 61 års ålder, behövs ingen sådan omräkning av pensionen före 65 års ålder, vilket är en administrativ förenkling. Vid pensionsuttag fr.o.m. januari månad det år personen fyller 65 år eller från någon senare tidpunkt baseras delningstalet på livslängdstabeller för den femårsperiod under vars sista år personen fyllde 63 år.
Det föreslås att preliminära och definitiva delningstal för varje årsklass beräknas och fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Preliminära respektive definitiva delningstal måste fastställas före ingången av det år de pensionsberättigade fyller 61 respektive 65 år. Delningstal bör således fastställas för varje ålder, räknad i månader, från 61 år till förslagsvis 79 år och 11 månader. Det kan förmodas att pension endast i enstaka fall kommer att lyftas vid 80 års ålder eller senare. Skulle detta ändå ske får delningstal då beräknas och fastställas avseende den ålder från vilket pensionsuttaget skall göras och för den födelseårgång som den pensionsberättigade tillhör.
Föreslagna regler vid helt uttag av inkomstpension kan illustreras med en person, som är född i juli 1939 och tar ut pension i oktober år 2003. Han eller hon är således 64 år och 3 månader vid pensionsuttaget. Preliminärt delningstal för denna ålder, beräknat från livslängdsstatistik för åren 1994 – 1998, antas vara 15,00. Det årliga pensionsbeloppet motsvarar pensionsbehållningen delad med talet 15,00. År 2004 fyller personen 65 år. De definitiva delningstalen för 1939 års födda skall då ha beräknats utifrån livslängdstabeller 1998 – 2002. Antag att det definitiva delningstalet för åldern 64 år och 3 månader blir 15,20, dvs. något högre än det preliminära delningstalet. Personens pension skall då räknas om
med det nya delningstalet 15,20 fr.o.m. januari åt 2004. Omräkningen innebär att pensionsbeloppet multipliceras med faktorn 15,0/15,2. En annan person, som är född samma år men i december månad, lyfter pension vid samma ålder, 64 år och 3 månader. Det innebär att han eller hon börjar lyfta sin pension i mars år 2004. Pensionen beräknas i detta fall redan fr.o.m. uttaget vid åldern 64 år och 3 månader med det definitiva delningstalet 15,20.
Vid partiellt pensionsuttag skall, som framgår nedan, omräkning av pensionen ske per varje årsskifte.
&ORMEL F¶R BER¤KNING AV DELNINGSTAL
I det följande beskrivs mer i detalj hur delningstalet avses vara beräknat. En utgångspunkt vid bestämning av det årliga pensionsbeloppets storlek är att beloppet i fasta priser skall vara lika stort varje år om den årliga reala inkomsttillväxten (dvs. real förändring i inkomstindex) uppgår till 1,6 %, dvs. är densamma som normen vid följsamhetsindexering. Vid pensioneringstidpunkten skall nuvärdet av de sammanlagda månatliga pensionsutbetalningar som förväntas utges vara lika stort som individens pensionsbehållning.
Nuvärdet beräknas genom att varje månadsbelopp diskonteras till pensioneringsmånaden med årsräntan 1,6 %. Sannolikheten för att en person som är 65 år fortfarande är i livet vid 66 år beräknas som förhållandet mellan antal kvarlevande i åldern 66 år och antal kvarlevande i åldern 65 år. Antal kvarlevande i viss ålder bestäms med utgångspunkt från den officiella livslängdsstatistiken. I avsnitt 17.2 och tablå 17.1 har redogjorts för hur antalet kvarlevande män och kvinnor av 100 000 födda bör bestämmas. Med de beteckningar som används i tablå 17.1 skrivs förhållandet således som L
66
/L
65 .
Antal kvarlevande i t.ex. ålder 66 år och 2
månader beräknas som L
66
+(L
67
–L
66
)*2/12.
Det månatliga pensionsbeloppet P
m
skall vara lika stort varje månad (i
fasta priser och vid 1,6 % årlig realtillväxt). Nuvärdet av den förväntade livspensionen blir då P
m
multiplicerat med summan av sannolikheterna
att uppnå viss ålder, i månader räknat, diskonterade till pensioneringsmånaden med faktorn 1,016. Nuvärdet av den förväntade livspensionen skall vara lika stort som individens pensionsbehållning. Delningstalet, det tal pensionsbehållningen skall delas med för att få det årliga pensionsbeloppet, motsvarar då denna summa multiplicerad med 1/12.
Den avsedda beräkningsformeln för bestämning av delningstalet för helt antal år, dvs. vid pensionsuttag fr.o.m. den månad individen fyller år, redovisas i tablå. Där redovisas också hur delningstalet föreslås bestämmas vid uttag vid annan ålder. Delningstalet bör avrundas till två decimaler.
4ABL¥  &ORMEL F¶R DELNINGSTALET
Formel för delningstalet vid uttag vid viss ålder (n) den månad personen uppnår denna ålder
D
n
= 1/12*1/L
n
∑
k
∑
x
(1,016)–(k-n)*{ L
k
+(L
k+1
– L
k
)*x/12}*(1,016)
–x/12
där D
n
= delningstal vid uttag vid n års ålder n = 61, 62, 63 etc. k = n, n+1, n+2, etc. x =0, 1, 2, 11
Formel för delningstal vid uttag vid en viss ålder om pensionen börjar lyftas en eller flera månader efter födelsemånaden
D
n/m
= D
n
+( D
n+1
– D
n
) * m/12
där m =antal månader efter födelsemånaden
Om pensionen t.ex. börjar lyftas fr.o.m. den tredje månaden efter den månad individen fyllde 65 år, beräknas delningstalet enligt följande
D
65/3
= D
65
+( D
66
– D
65
) * 3/12
"ER¤KNING AV INKOMSTPENSION
Som framgått av avsnitt 18.1 föreslår vi att uttag av ålderspension skall få göras som hel eller partiell förmån. Då pension skall börja utges beaktas vid beräkningen av det årliga pensionsbeloppet så stor del av individens pensionsbehållning som pensionsuttaget skall motsvara. Om hel pension skall utges beaktas således hela pensionsbehållningen, om halv pension skall utges beaktas hälften av behållningen vid pensionsberäkningen, osv. Pensionsbehållning som härrör från latenta pensionsrätter skall emellertid inte till någon del ingå i pensionsberäkningen. Den delen behöver därför registreras särskilt.
Det årliga pensionsbeloppet motsvarar enligt förslaget pensionsbehållningen (hela eller del därav, exkl. behållning som härrör från latenta pensionsrätter) delad med delningstalet för individens ålder den månad inkomstpensionen tas ut. Ju högre pensionsålder individen väljer, desto lägre blir delningstalet. Individens pensionsbehållning kommer således att motsvaras av ett högre årligt pensionsbelopp om pensionsuttaget skjuts upp än om inkomstpensionen lyfts vid en tidigare ålder. Denna försäkringsmässiga höjning av pensionsbeloppet föreslås inte som i dagens regelsystem vara begränsad till en högsta pensionsålder på 70 år. Inom det reformerade systemet kommer därför uttag vid t.ex. 75 års ålder att ge högre årlig pension än uttag vid 70 års ålder.
Den del av behållningen som inte tas i anspråk vid pensionsberäkningen skall även fortsättningsvis räknas upp med arvsvinster och förändringen i inkomstindex vid varje årsskifte på samma sätt som innan pension började lyftas. Årsskiftesrutinen måste emellertid bli något annorlunda det år pensionen tas ut om uttaget påbörjats i februari eller senare under kalenderåret. Detta beskrivs i avsnitt 18.5

0ENSIONSR¤TTER FASTST¤LLDA EFTER PENSIONERINGSTIDPUNKTEN
Pensionsrätter som fastställs efter det att individen tagit ut hel ålderspension skall omräknas till en pensionsförmån och utbetalas till individen utan att han eller hon ansökt om detta. Om pensionären är berättigad till garantipension skulle i annat fall utges garantipension som inte reducerats med hela inkomstpensionen, utan enbart med den uttagna delen av individens intjänade inkomstpension. Om nyintjänade pensionsrätter inte utges som förmån uppbär den individ som gjort helt uttag av inkomstpension i praktiken inte längre hel sådan pension. Om individen uppbär partiell, t.ex. halv, pension skall på motsvarande sätt hälften av den senare fastställda pensionsrätten automatiskt omvandlas till en utgående förmån. Denna tillkommande pensionsförmån beräknas med delningstalet för individens ålder då utbetalningen av det tillkommande beloppet påbörjas.
De tillkommande pensionsrätterna skall läggas till den utgående förmånen fr.o.m. januari månad året efter fastställelseåret även om de faktiskt fastställs senare. Det nya, högre årsbeloppet föreslås beräknas på följande sätt. Den utgående förmånen räknas om till en pensionsbehållning på samma sätt som sker då individen återkallar sin pension (se nedan under rubriken
NDRING AV PENSIONSUTTAG). Den utgående förmånen
multipliceras alltså med delningstalet för individens ålder i januari och den så framräknade behållningen läggs till den övriga pensionsbehållningen. Det nya årsbeloppet beräknas genom att så stor del av pensionsbehållningen som uttaget skall omfatta delas med delningstalet för individens ålder i januari.
En sådan omräkning av pensionen vid årsskiftet som beskrivits ovan föreslås ske också i de fall individens pensionsbehållning har ökats på grund av arvsvinsttilldelning eller omräkning med inkomstindex. Det betyder att vid partiellt pensionsuttag skall en sådan omräkning göras vid varje årsskifte.
Innan denna omräkning görs skall i förekommande fall den enskildes pension ha omräknats med det för årsklassen definitiva delningstalet. Som tidigare har beskrivits föreslås att pensionsbeloppet vid pensionsuttag före det år då personen fyller 65 år skall beräknas med ett preliminärt delningstal. Vid ingången av det år då en pensionär uppnår 65 års ålder skall dennes pension räknas om med det definitiva delningstalet. En sådan omräkning skall göras före det att den här beskrivna omräkning sker till följd av att ny pensionsrätt har tillgodoräknats m.m.
I så gott som samtliga fall kommer nya pensionsrätter att fastställas efter det att individen har börjat lyfta sin pension. Då pensionen börjar tas ut i februari månad eller senare under året skall vid nästföljande årsskifte pensionsbehållningen omräknas med avseende på arvsvinst och indexförändring för den del av kalenderåret som förflutit före pensionsuttaget (se även avsnitt 18.5). Denna tillgodoräknade uppräkning av pensionsbehållningen skall läggas till den utgående förmånen från januari månad året efter pensionsuttaget. Vid tidpunkten för pensionsuttaget har den pensionsberättigade också i de flesta fall intjänat pensionsrätt som ännu inte har hunnit fastställas. Motsvarande pensionsförmåner kommer därför att
utbetalas först fr.o.m. en senare tidpunkt: från januari månad året efter respektive fastställelseår.
Den nybeviljade inkomstpensionen kommer således i de flesta fall att ökas vid de två nästföljande årsskiftena med ett belopp motsvarande tillgodoräknad arvsvinst och indexförändringen och pensionsrätt intjänad året före pensioneringsåret respektive med pensionsrätt intjänad under pensioneringsåret.
Det skulle naturligtvis vara möjligt att till viss del undvika den successiva höjningen av pensionen till följd av eftersläpningen i registreringen genom att den nybeviljade pensionen bestämdes till ett preliminärt belopp baserat på en uppskattning av intjänade men ännu inte fastställda pensionsrätter. Exempelvis skulle intjänad pensionsrätt året före pensioneringsåret kunna preliminärt beräknas som ett generellt procentuellt tillägg till pensionen. Alternativt skulle den pensionsberättigade i pensionsansökningen kunna åläggas att lämna uppgift om det senaste årets inkomster. Då pensionsrätten fastställts skulle pensionsbeloppet räknas om med det nya underlaget och med beaktande av den preliminärt beräknade pension som utgetts. Om det preliminärt beräknade beloppet var för lågt, skulle retroaktivutbetalning göras. Om det i stället var högre än det definitiva beloppet, skulle det överskjutande pensionsbeloppet återkrävas. Emellertid kan inte den successiva höjningen av pensionsbeloppet som eftersläpningen innebär anses vara till någon avgörande nackdel för den enskilde och något egentligt behov av en sådan preliminär pensionsberäkning kan därför inte anses föreligga. Däremot kan ett återkrav av för mycket utbetald pension innebära en olägenhet för den enskilde. Med hänsyn härtill och till den ökade administration det skulle medföra föreslår regeringen inte att någon sådan preliminär beräkning av pensionen skall ske. Däremot bör konsekvenserna av eftersläpningen i registreringen framgå av det pensionsbesked, med uppgift om intjänad pensionsrätt och beräkning av den framtida pensionen, som årligen skall sändas till de pensionsberättigade.
NDRING AV PENSIONSUTTAG
Den pensionsberättigade kan enligt vårt förslag ändra sitt pensionsuttag, dvs. öka eller minska uttagets omfattning. Den försäkrade har rätt att minska, dvs. återkalla
 hela eller del av uttaget av pensionen. Den åter-
kallade förmånen skall då omräknas till en pensionsbehållning som tillgodoräknas individen. Eftersom inkomstpension har utbetalts under en viss tid är den behållning som skall registreras i samband med återkallandet mindre än vid den tidpunkt då pensionsförmånen beviljades.
Den pensionsbehållning som tillgodoräknas individen i samband med återkallandet skall vara av den storleken att behållningen delad med delningstalet för den pensionsberättigades ålder ger just samma belopp som den återkallade förmånen uppgick till. Den pensionsbehållning som tillgodoräknas vid återkallandet motsvarar därför den utgående förmånens årsbelopp multiplicerad med delningstalet för individens ålder vid återkallandet. Pensionsbehållningen uppräknas därefter vid varje årsskifte med förändringen i inkomstindex och arvsvinster. Som beskrivs i avsnitt
18.5 bör en särskild årsskiftesrutin tillämpas det år då pensionsförmånen återkallats, om förmånen upphörde fr.o.m. februari månad eller senare.
En person som har partiell pension kommer normalt sett att förr eller senare öka sitt pensionsuttag. Tag som exempel att en person med halv pension vill öka sitt uttag till att omfatta tre fjärdedels pension. Omräkningen av pensionen får då ske på så sätt som beskrivits ovan. Det pensionsbelopp som redan utges räknas om till en pensionsbehållning och läggs till den övriga behållningen (på samma sätt som då en förmån återkallas). För beräkning av det nya årsbeloppet delas tre fjärdedelar av den sammanlagda pensionsbehållningen med aktuellt delningstal för den pensionsberättigade.
18.3. Följsamhetsindexering
2EGERINGENS F¶RSLAG Utgående inkomstpension skall årligen räknas
om med inkomstindexets procentuella förändring reducerad med normen 1,6. Indexeringsmetoden kallas följsamhetsindexering. Följsamhetsindexering av inkomstpension skall ske fr.o.m. årsskiftet 2001/2002.
0ROMEMORIORNAS F¶RSLAG Förslag i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag vad gäller principerna för följsamhetsindexeringen med undantag för att regeringen nu föreslår att den årliga omräkningen av inkomstpension med inkomstindexets förändring först skall börja gälla per årsskiftet 2001/2002. Vad gäller nivån på normen presenterades i Ds 1997:67 två alternativ till följsamhetsindexering. Det ena alternativet innebar följsamhetsindexering kring normen 1,75, det andra att inkomstpensionen prisindexeras om den reala tillväxten är inom intervallet 1,5 till 2,0 %. Är den reala tillväxten lägre än 1,5 % räknas pensionerna om med inkomstindexets förändring reducerat med 1,5. Om tillväxten är högre än 2,0 % räknas pensionerna om med inkomstindexets förändring reducerat med 2,0.
2EMISSINSTANSERNA
$S  2IKSREVISIONSVERKET menar att ett antal "tekniska komponenter", exempel-
vis delningstal och följsamhetsindex, är av central betydelse för systemets långsiktiga förmåga att överleva. Av den anledningen kommer verket att under de närmaste åren rikta särskild uppmärksamhet mot det nya pensionssystemet.
2IKSG¤LDSKONTORET föreslår en regel som innebär att
pensionsuppräkningen inte får bli högre än realräntan för att undvika att fondens behållning töms för snabbt.
4J¤NSTEM¤NNENS #ENTRALORGANISATION
4#/	 anför att det ligger ett egenvärde i att tillämpa samma inkomstmått
vid indexering av utgående pensioner och vid indexering av intjänad pensionsrätt. TCO är kritisk till att en utfyllnad till garantinivå indexeras annorlunda än inkomstpensionen. TCO menar att det möjligen kan vara berättigat för de rena garantipensionärerna för att hålla dessa opåverkade
av en tillfällig reallönesänkning.
5NGDOMSSTYRELSEN menar att ur ett
generationsperspektiv betyder följsamhetsindexeringen tillsammans med ett antal andra faktorer att systemet blir möjligt att genomskåda och att den långsiktiga hållfastheten sannolikt väsentligt förbättras i förhållande till nuvarande system.
02/ har ingen erinran mot följsamhetsindexering
av inkomstpensionen.
3VERIGES 0ENSION¤RSF¶RBUND anser att en för-
utsättning för att acceptera normen på 1,5 – som föreslogs av pensionsarbetsgruppen och som har varit utgångspunkten för den fortsatta beredningen – är att man före följsamhetsindexeringen har fått full kompensation för prisstegring genom en 100-procentig uppräkning av konsumentprisindex. Förbundet anser vidare att man vid beräkning av reallöneutvecklingen skall utgå från en nolltillväxt där påverkan av basbeloppet sker först om tillväxtens plus eller minus uppgår till minst 1 %.
$S  !LLM¤NNA 0ENSIONSFONDEN &¶RSTA !NDRA OCH 4REDJE &ONDSTYRELSERNA !0 FONDEN	 2IKSG¤LDSKONTORET )NDUSTRIF¶RBUNDET &¶RS¤KRINGSKASSE F¶RBUNDET 2IKSREVISIONSVERKET OCH 2IKF¶RS¤KRINGSVERKET 2&6	 förordar
alternativet fast norm på 1,75 vid följsamhetsindexering. AP-fonden uppger att alternativet fast norm ur stabiliseringssynpunkt är att föredra. Försäkringskasseförbundet tillstyrker också att följsamhetsindexeringen tillämpas första gången fr.o.m. årsskiftet 2001/2002. Industriförbundet motsätter sig alternativet följsamhetsindexering kring ett intervall då detta alternativ skulle innebära en alltför stor belastning för AP-fonden vid låg tillväxt. Försäkringskasseförbundet anger att fast norm ur administrativ synpunkt torde vara att föredra. Förbundet gör bedömningen att övervägande skäl talar emot alternativet följsamhetsindexering kring intervallet 1,5 – 2,0. Därtill påpekar Försäkringskasseförbundet att alternativet intervall torde medföra informationsproblem. Riksrevisionsverket anser att normen 1,75 ger en bättre förutsebarhet och finansiell stabilitet än alternativförslaget. Däremot anser verket att normen bör ses över efter en viss tid eftersom ATP:s andel av de totala pensionsutgifterna successivt kommer att minska efter år 2010. RFV anför att följsamhetsindexering av reformerade pensioner kring ett intervall innebär att vid förändringar inom intervallet utgifterna och avgiftsinkomsterna inte kommer att överensstämma. En längre period med sådana differenser kan skapa stora under- och överskott, vilket, enligt RFV, inte är önskvärt i ett autonomt system.
3VERIGES +OMMUNALPENSION¤RERNAS &¶RBUND 3+0&	 0ENSION¤RERNAS 2IKSORGANISATION 02/	 3VERIGES 0ENSION¤RERS RIKSF¶RBUND 302&	 ,ANDSORGANISATIONEN I 3VERIGE ,/	 4#/ 3VERIGES !KADEMIKERS #ENTRALORGANISATION 3!#/	 3VERIGES RIKSBANK +ONJUNKTURINSTITUTET OCH 3VENSKA +OMMUNF¶RBUNDET tillstyrker alternativet fast norm vad gäller de
reformerade pensionerna med den invändningen att normen bör vara lägre än 1,75. Både SKPF och PRO påpekar att pensionsarbetsgruppen föreslog normen 1,5 och att det inte finns någon anledning till att frångå detta förslag. Även LO och SACO anför att normen bör sättas till 1,5. SPRF ifrågasätter normhöjden 1,75 till följd av att denna norm skulle medföra risker för successivt lägre ålderspensioner. SPRF framför att
utgifterna för medicin, sjukvård och andra liknade tjänster ökar med tilltagande ålder. SPRF menar att pensionsbeloppen därför snarare bör öka än minska. Mot bakgrund av detta föreslår SPRF normen 1,0 för följsamhetsindexeringen av de reformerade pensionerna. TCO anger att normvalet inte får styras av den tillväxt som behövs för ATP-systemet.
Konjunkturinstitutet menar att normen 1,75 framstår som hög mot bakgrund av att inkomsttillväxten under de senaste 20 åren uppgått till knappt 0,5 % per år. Vidare anför institutet att endast i ett fåtal länder i det övriga Västeuropa har motsvarande ökningstal överstigit 1,75 % under samma period och att ökningen i USA varit obefintlig. Institutet påpekar att det är en omöjlig uppgift att prognostisera inkomsttillväxten flera decennier framåt i tiden men att normen 1,75 likväl framstår som vald i överkant. Konjunkturinstitutet anför även att en hög norm innebär ett stort förskott till pensionärerna och därför, till följd av högre ränteutgifter, svagare offentliga finanser, i det fall att den procentuella reala avkastningen i AP-fonden överstiger den reala tillväxten i ekonomin. Riksbanken anför likartade synpunkter.
Vidare påpekar Konjunkturinstitutet och Riksbanken att normen 1,75 med relativt hög sannolikhet ger upphov till frekventa reala sänkningar av de utgående pensionerna. Resultatet kan, enligt dessa remissinstanserna, bli dels kompensationskrav som kan bli svåra för statsmakterna att motstå, dels att fler pensionärer med stigande ålder blir berättigade till garantipension. Konjunkturinstitutet konstaterar att ett intervall för normen i någon mån skulle reducera de nämnda problemen men att nackdelen med intervallet är att systemet blir mindre stabilt och förutsebart.
Även Svenska Kommunförbundet menar att normen 1,75 framstår som hög mot bakgrund av löneutvecklingen i Sverige och i omvärlden under perioden 1975–1995. Kommunförbundet anför att en för högt satt norm leder inte bara till en kontinuerlig urholkning av pensionernas reala värde över tiden utan även till en oavsiktlig omfördelning mellan kvinnor och män.
3VERIGES 0ENSION¤RSF¶RBUND förordar alternativet följsamhetsindexe-
ring kring intervallet 1,5 – 2,0.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG I enlighet med de av riksdagen an-
tagna riktlinjerna för pensionsreformen skall de inkomstgrundade ålderspensionerna utgöra en egen försäkringsgren och finansieras med en avgift på 18,5 % av den pensionsgrundande inkomsten och andra pensionsgrundande belopp. Intjänad pensionsrätt och utgående pensioner skall räknas om på sådant sätt att avgiftsnivån i ålderspensionssystemet kan ligga fast utan att det uppkommer varaktiga obalanser mellan avgiftsintäkter och pensionsutbetalningar.
Regeringen anser att den nödvändiga balansen mellan avgiftsinkomster och pensionsutgifter uppnås i det reformerade fördelningssystemet genom att intjänade pensionsförmåner och pensionerna knyts till inkomstindexets utveckling. Inkomstindexets konstruktion beskrivs närmare i avsnitt 16.
Om den utgående pensionen skulle knytas direkt till förändringen i inkomstindex, skulle pensionärens standardnivå på sikt stiga och bli högre ju äldre han eller hon blir, förutsatt att den reala inkomsttillväxten i samhället är positiv. Den sammanlagda livspensionen skall enligt vad som i
tidigare avsnitt föreslagits samtidigt bero av individens pensionsbehållning och förväntat antal år som pensionär. Om den utgående inkomstpensionen skall öka med den allmänna inkomsttillväxten måste begynnelsepensionen sättas förhållandevis lågt.
Enligt de fastlagda riktlinjerna är det dock motiverat att utforma sättet att beräkna den utgående inkomstpensionen så att begynnelsepensionen från det reformerade fördelningssystemet sätts högre bl.a. för att mildra den sänkning av inkomsten som övergång från förvärvsarbete till pension i de flesta fall innebär för den enskilde. Med en högre begynnelsepension, och den sammanlagda livspensionen bestämd av pensionsbehållningens storlek, kommer det utgående pensionsbeloppet således inte att öka lika kraftigt år från år. Enligt riktlinjerna skall ålderspensionsreformen utformas på ett sådant sätt att utbetalningsprofilen blir jämn, dvs. att det reala värdet av utgående pensioner blir stabilt. En relativt sett högre begynnelsepension och jämn utbetalningsprofil uppnås genom att delningstalet vid beräkning av begynnelsepension från fördelningssystemet beräknas med hänsyn till en viss norm och genom att den utbetalda inkomstpensionen följer inkomstindexets utveckling genom följsamhetsindexering kring denna norm.
Regeringen har under den fortsatta beredningen inte funnit skäl att avvika från de fastlagda riktlinjerna och föreslår således att inkomstpensionen skall följsamhetsindexeras i enlighet med riktlinjerna. Följsamhetsindexeringen innebär att inkomstpensionen inte skall räknas om med hela förändringen i inkomstindex utan med denna förändring minskad med den uppräkning som redan tillgodoräknats i delningstalet. Det innebär att om den årliga reala tillväxten framöver uppgår till samma nivå som normen skall inkomstpensionen räknas om med inflationen. Om den reala tillväxten blir högre får pensionären, utöver priskompensation, ett visst påslag på inkomstpensionen. Vid lägre tillväxt än normen justeras inkomstpensionen ned realt sett, vilket innebär att pensionären inte kompenseras fullt ut för prisutvecklingen.
De första utbetalningarna av inkomstpension föreslås enligt vad som framgår av avsnitt 6.2 senareläggas till den 1 januari 2001. Som en konsekvens av detta föreslår regeringen att följsamhetsindexering av inkomstpension skall ske först fr.o.m. årsskiftet 2001/2002.
Valet av norm för följsamhetsindexeringen kommer genomsnittligt sett inte att påverka den sammanlagda inkomstpension som förväntas utbetalas till dem som helt kommer att omfattas av de reformerade reglerna för intjänande av ålderspension, dvs. till dem som är födda efter år 1953. Detta beror på att normen också ingår i delningstalet. Däremot påverkas pensionsutbetalningarnas fördelning under pensionsperioden. En hög norm ger ett lägre delningstal och därmed en högre begynnelsepension än om normen sätts lågt, vilket talar för en hög norm. Å andra sidan kommer då den utgående pensionen att ha en realt sett svagare utveckling. Dessutom ökar sannolikheten för återkommande reala nedskrivningar av pensionerna. Det talar för en norm som ger pensionärerna en liten real uppräkning i takt med den allmänna standarduppräkningen. Riksdagen tog inte ställning till normens storlek i princippropositionen. Emellertid gjordes bedömningen att utgångspunkten för den fortsatta beredningen skulle vara en norm på 1,5.
Under en lång övergångsperiod kommer utbetalningarna från pensionssystemet att domineras av ATP-baserade ålderspensioner. För att ålderspensionssystemet skall vara stabilt även under övergångsperioden förutsätts att också utgående ålderspensioner beräknade enligt reglerna för ATP knyts till den allmänna inkomstutvecklingen. Detta skall ske enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna genom att de ATP-baserade ålderspensionerna följsamhetsindexeras på samma sätt som inkomstpensionerna. Regeringen finner inte skäl att avvika från denna ståndpunkt. I avsnitt 29.5 föreslås således följsamhetsindexering av ATP-baserade ålderspensioner.
ATP-systemet i dess nuvarande utformning beräknas vara i balans om den framtida reala tillväxten uppgår till 2 %. Med denna tillväxt kommer även ATP-systemets utgifter i ett mer långsiktigt perspektiv att utvecklas i samma takt som avgiftsinkomsterna. Vid lägre tillväxt än 2 % kommer de ATP-baserade ålderspensionerna att ta i anspråk en allt större del av avgiftsunderlaget. En sådan utveckling undviks om de ATP-baserade ålderspensionerna följsamhetsindexeras kring normen 2,0. Risken för årligen realt sjunkande pensioner ökar dock påtagligt med denna norm. Enligt riktlinjerna bör en sådan utveckling undvikas vad gäller det reformerade ålderspensionssystemet.
Ett alternativ som har övervägts under den fortsatta beredningen är att inkomstpension följsamhetsindexeras kring normen 1,5 och de ATP-baserade ålderspensionerna följsamhetsindexeras kring normen 2. Nackdelarna med en sådan lösning anser regeringen emellertid som övervägande. Olika normer i följsamhetsindexeringen av ATP-baserade ålderspensioner och de reformerade pensionerna skulle innebära att äldre pensionärer alltid fick en sämre inkomstutveckling jämfört med yngre. För individerna födda under åren 1938–1953 skulle detta innebära att den årliga ökningen av de individuella pensionerna blev beroende av det antal tjugondelar pensionären har. Således skulle en pensionär med få tjugondelar från det reformerade ålderspensionssystemet få en sämre inkomstutveckling än en pensionär med större del av sin pension beräknad enligt reformerade regler.
Den fortsatta beredningen har således inriktats mot att finna en lösning som innebär samma följsamhetsindexering för ATP-baserad ålderspension som för inkomstpension. Detta kräver en kompromiss mellan behovet av att skapa ett stabilt ålderspensionssystem och den jämna utbetalningsprofil som enligt riktlinjerna skall gälla för de reformerade inkomstpensionerna. Normer mellan 1,5 och 2,0 har övervägts under beredningen. I Ds 1997:67 presenterades två alternativ till följsamhetsindexering. Det ena alternativet innebär att inkomstpensionen följsamhetsindexeras kring normen 1,75. Det andra alternativet innebär att inkomstpensionen prisindexeras om den reala tillväxten ligger inom intervallet 1,5 till 2,0 %. Skulle den reala tillväxten vara lägre än 1,5 % räknas pensionerna om med inkomstindexets förändring reducerat med 1,5. Skulle tillväxten vara högre än 2,0 % räknas pensionerna om med inkomstindexets förändring reducerat med 2,0.
Under den efterföljande remissbehandlingen har övervägande delen av remissinstanserna anfört att en fast norm är att föredra framför alternativet följsamhetsindexering kring ett intervall. Emellertid anser många av
remissinstanserna att normen 1,75 framstår som för hög, bl.a. mot bakgrund av den låga tillväxten sedan år 1975.
I den fortsatta beredningen har remissinstansernas synpunkter beaktats. Argumentet för att fastställa nivån för normen i följsamhetsindexeringen till 1,75 är att denna norm kan anses ge i huvudsak tillfredsställande finansiell stabilitet även vad gäller ATP-systemet. Denna aspekt måste emellertid vägas mot de andra aspekter som framförts av remissinstanserna. Ett argument mot normen 1,75 som av flera av remissinstanserna bedöms som övervägande, är att med denna norm ökar risken för återkommande nedjusteringar av de framtida pensionerna. Några remissinstanser påpekar att en sådan utveckling skulle kunna medföra kompensationskrav som skulle kunna bli svåra för statsmakterna att motstå.
Regeringen har tagit fasta på den kritik som framförts av remissinstanserna och konstaterar att mot bakgrund av den stora osäkerhet som råder om den framtida tillväxten är det viktigt att pensionssystemet utformas så att det fungerar även i en situation med långvarigt låg tillväxt. Detta talar för en fast norm i det reformerade systemet men även för en viss försiktighet vid valet av normhöjd. Följsamhetsindexeringen innebär att vid en viss tillväxt som är lägre än normen kommer pensionernas reala värde att reduceras samtidigt som löntagare erhåller en viss standardförbättring. En sådan utveckling under en längre tidsperiod skulle, så som vissa remissinstanser har påpekat, sannolikt väcka kompensationskrav som på sikt skulle kunna äventyra såväl pensionssystemets finansiella stabilitet som dess autonomitet. Med lägre norm mildras de nämnda effekterna. Samtidigt innebär lägre norm att även begynnelsepensionen blir lägre vilket kan försvåra den enskildes övergång från yrkesverksamhet till pension. Remissinstanserna nämner såväl normen 1,0 som 1,5. Regeringens bedömning är att normen 1,5 visserligen skulle innebära en godtagbar kombination av ovan nämnda faktorer. Emellertid kan inte helt bortses från att denna norm medför en betydande utgiftsökning för ATP-baserade ålderspensioner. I bedömningen har hänsyn tagits till att utgiftsökningen till viss del skulle balanseras av lägre utgifter för garantipensioner vid långvarigt låg tillväxt.
Mot bakgrund av vad som framförts föreslår regeringen att normen för följsamhetsindexeringen av inkomstpensioner bör sättas till 1,6. Detta skall gälla såväl inkomstpension som utges till personer födda efter år 1953 som inkomstpension enligt reglerna för tjugondelsinfasningen som utges till personer i mellangenerationen. Så som tidigare redogjorts bedöms det som rimligt att även ATP-baserade ålderspensioner följsamhetsindexeras kring normen 1,6. Förslag till utformningen av följsamhetsindexeringen för ATP-baserade ålderspensioner och remissinstansernas synpunkter redovisas närmare i avsnitt 29.5.
Regeringen föreslår således att den utgående inkomstpensionen årligen räknas om genom att den följsamhetsindexeras. Inkomstpensionen skall då multipliceras med ett tal som beror dels av förändringen i inkomstindex mellan åren, dels på normen för följsamhetsindexeringen. Exempelvis per årsskiftet 2002/2003 skall omräkning göras med en faktor som motsvarar förhållandet mellan inkomstindex år 2003 och år 2002 dividerat med 1,016. Pensionens årsbelopp år 2003 motsvarar årsbeloppet
år 2002 multiplicerat med denna faktor. Hur denna beräkning skall göras framgår också av tablå 18.2.
4ABL¥  &¶LJSAMHETSINDEXERING AV INKOMSTPENSION ¥R T
P
t
= inkomstpension år t
I
t
= inkomstindex år t
1,6 = normen för följsamhetsindexering i procent (1,6%)
P
t
= P
t-1
* I
t
/I
t-1
* 1/1,016
Innebörden av detta kan illustreras med följande exempel. Om inkomstindex ett visst år har förändrats med 2,5 % skall pensionerna multipliceras med faktorn 1,025/1,016=1,0089, dvs. räknas upp med 0,89 %. Detta kan också uttryckas så att omräkningen av pensionerna motsvarar ungefär förändringen i index 2,5 % med avdrag för normen 1,6. Om inkomstindex ett visst år inte förändras alls skall således pensionerna det året minskas med ca 1,6% eller mer exakt med 1,57 % (1/1,016=0,9843).
18.4. Övergångslösning för följsamhetsindexering vid årsskiftet 2001/2002
2EGERINGENS F¶RSLAG Vid följsamhetsindexering årsskiftet 2001/2002
skall normen vara –0,4. Det tal som skall användas vid följsamhetsindexeringen skall vara 0,996.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslag i Ds 1997:67 stämmer i princip
överens med regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA Remissinstanserna har inte kommenterat denna
del av förslaget.
3K¤LEN F¶R F¶RSLAGET: Enligt avsnitt 8.2 föreslås att fr.o.m. år 1999
skall avdrag göras för allmän pensionsavgift vid fastställande av pensionsgrundande inkomst. Ett sådant avdrag år 1999 får effekter för det första året med följsamhetsindexering av utgående pensioner vid årsskiftet 2001/2002.
Den allmänna pensionsavgiften uppgår år 1998 till 6,95 %. Den föreslagna konstruktionen av inkomstindex innebär i princip att indexet för respektive år skall beräknas som ett genomsnitt av den reala inkomstutvecklingen de tre föregående åren med ett tillägg för prisökningen föregående år. Inkomstindexets utveckling år 2002 beror således på genomsnittet av den reala årliga inkomstförändringen åren 1999, 2000 och 2001 med tillägg för årsförändringen i konsumentprisindex mellan juni år 2000 och juni år 2001. Konstruktionen av inkomstindex innebär således att ca en tredjedel av avdraget för den allmänna pensionsavgiften på 6,95 % år 1999, dvs. ca 2,3%, kommer att reducera inkomstindexets utveckling åren 2000, 2001 respektive 2002.
Avdraget för allmän pensionsavgift slår dock inte igenom fullt ut på pensionsgrundande inkomst. Detta beror på att allmän pensionsavgift inte tas ut på inkomster över avgiftstaket. I de fall avdrag för sådan avgift
görs för personer med inkomster över avgiftstaket påverkas inte den pensionsgrundande inkomsten. Eftersom avdragets effekt på pensionsgrundande inkomst inte kan beräknas exakt förrän uppgifter om inkomstfördelningen för år 1999 finns tillgängliga måste en uppskattning göras i förväg. Med ledning av senast kända inkomstfördelning, som avser inkomståret 1995, uppskattas pensionsgrundande inkomst år 1999 reduceras med 6,0 % till följd av avdraget för allmän pensionsavgift år 1999. Inkomstindex skulle därigenom reduceras med ca en tredjedel av 6,0 %, dvs. ca 2 %.
Vid årsskiftet 2001/2002 kommer ATP-baserade ålderspensioner, för personer födda år 1936 eller tidigare, liksom inkomstpension för personer födda åren 1938 till 1940 som gjort tidigt uttag av ålderspension, att räknas om med hänsyn till inkomstindexets förändring år 2002. Avdraget för allmän pensionsavgift år 1999 skulle därmed påverka de utgående pensionernas storlek det första året med följsamhetsindexering.
Med utgångspunkt från antaganden om den ekonomiska utvecklingen under de närmaste åren som presenterats i 1998 års ekonomiska vårproposition, kan inkomstindex och därmed följsamhetsindexeringen årsskiftet 2001/2002 beräknas, då avdrag för allmän pensionsavgift sker år 1999. Av tabell 18.1 framgår, med de antaganden som ligger till grund för beräkningarna samt med en följsamhetsindexering kring normen 1,6, att pensionerna skulle räknas upp med ca 0,3 % nominellt vid årsskiftet 2001/2002, varav effekten av avdraget för allmän pensionsavgift uppgår till ca 2 %. För en pensionär med en pension på 100 000 kr per år, skulle detta innebära en ökning av den nominella årspensionen med ca 300 kronor.
Om den allmänna pensionsavgiften (vilken före år 1998 benämndes allmän egenavgift) som infördes redan fr. o. m. år 1993, och som sedan successivt har höjts för att år 1998 uppgå till 6,95 %, istället hade dragits av vid fastställande av pensionsgrundande inkomst under dessa år, skulle följsamhetsindexering årsskiftet 2001/2002 inte ha påverkats alls. Detta hänger samman med att det är utvecklingen i pensionsgrundande inkomster under åren 1999, 2000 och 2001 som påverkar inkomstindexet år 2002. Därmed skulle inte de höjningar av avgifterna som skedde åren 1993 – 1998 få genomslag på inkomstindexet år 2002.
Om avdrag för allmän pensionsavgift hade skett redan fr.o.m. år 1993 skulle, med utgångspunkt från angivna antaganden om den ekonomiska utvecklingen, samt vid en följsamhetsindexering kring normen 1,6, pensionerna komma att skrivas upp med ca 2,3 % nominellt vid årsskiftet 2001/2002. Se tabell 18.1. För en pensionär med 100 000 kronor i årlig pension skulle ökningen av den nominella pensionen då ha blivit ca 2 300 kronor.
4ABL¥  &¶LJSAMHETSINDEXERING ¥RSSKIFTET 
!VDRAG F¶R ALLM¤N PENSIONSAVGIFT SKER ¥R 
Procent
Nominell förändring av inkomstindex efter avdrag för allmän pensionsavgift (prognos) 1,9 Nominell omräkning av pension med norm 1,6 (prognos) 0,3
/M AVDRAG F¶R ALLM¤N PENSIONSAVGIFT HADE SKETT SUCCESSIVT ¥REN  
Nominell förändring av inkomstindex (prognos) 3,9 Nominell omräkning av pension med norm 1,6 (prognos) 2,3
Anm. Vid beräkning av nominell pensionsförändring har antaganden om ekonomisk tillväxt och inflation, presenterade i 1998 års ekonomiska vårproposition använts som utgångspunkt.
Till följd av att avdraget för allmän pensionsavgift införs först år 1999, kommer omräkningen av pensionerna vid årsskiftet 2001/2002 att bli ca 2 % lägre än om avdraget hade införts redan år 1993. Regeringen anser inte detta vara rimligt. Motivet till följsamhetsindexering är att pensionerna skall följa den allmänna standardutvecklingen för de förvärvsaktiva. Den standardsänkning som införandet av allmänna egenavgifter inneburit för löntagare har visserligen inte drabbat ATP-pensionärerna, i stället har dessa pensionärers förmåner reducerats av andra åtgärder. För att dessa pensionärer inte skall drabbas ytterligare av nedskrivningar av pensionen, föreslås att normen för följsamhetsindexeringen årsskiftet 2001/2002 justeras. Syftet med en sådan justering av normen är att den i möjligaste utsträckning skall kompensera för den effekt avdraget för allmän pensionsavgift år 1999 har på inkomstindex år 2002.
En beräkning av justeringens storlek redovisas i tabell 18.2. Där framgår att normen bör justeras ned med ca 2 procentenheter så att den istället för 1,6 kommer att uppgå till –0,4 vid följsamhetsindexeringen årsskiftet 2001/2002. Det tal som skall användas vid följsamhetsindexering årsskiftet 2001/2002 skall därför istället för 1,016 uppgå till 0,996. Innebörden av detta kan illustreras med följande exempel. Om inkomstindex år 2002 förändras med 1,9 % skall pensionerna multipliceras med faktorn 1,019/0,996 = 1,023, dvs. räknas upp med 2,3 %.
4ABL¥  *USTERING AV NORMEN  VID F¶LJSAMHETSINDEXERING ¥RSSKIFTET 
!VDRAGETS EFFEKT P¥ INKOMSTINDEXETS F¶R¤NDRING ¥RSSKIFTET 
–2 %-enheter
.Y NORM VID F¶LJSAMHETSINDEXERING ¥RSSSKIFTET 
1,6–2 = –0,4
4AL SOM SKALL ANV¤NDAS VID F¶LJSAMHETSINDEXERING ¥RSSKIFTET 
1,016 x (1+(–2,0/100)) = 0,996
Någon övergångslösning motsvarande den som nu föreslås beträffande följsamhetsindexering av utgående pensioner föreslås däremot inte såvitt avser indexering av pensionsbehållningen eller omräkning av intjänandetaket. Intjänandet av pensionsrätter och nivån för den högsta inkomst för vilken pensionsrätt tjänas in skall således räknas om med det fastställda inkomstindexet, dvs. det index som beräknats då den allmänna pensionsavgiften dragits av fr.o.m. år 1999.
Om den allmänna pensionsavgiften, som ett led i den slutgiltiga utformningen av pensionsreformens finansiering, höjs år 2000 kommer en sådan höjning att påverka följsamhetsindexeringen både årsskiftet 2001/2002 och årsskiftet 2002/2003. En sådan eventuell framtida höjning av den allmänna pensionsavgiften föranleder att den ovan beskrivna justeringen av normen vid årsskiftet 2001/2002 skall räknas om. Därtill kommer en sådan eventuell höjning av den allmänna pensionsavgiften år 2000 även att kräva en justering av normen vid årsskiftet 2002/2003 så att omräkningen av pensionerna inte heller detta årsskifte påverkas av höjningen.
Hänvisningar till S18-4
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 29.5, Författningskommentar till 17 § lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension
18.5. Omräkning av pensionsbehållning för år då pension lyfts eller återkallats
2EGERINGENS F¶RSLAG: För år då pension har lyfts eller återkallats skall
individens pensionsbehållning räknas om inför det efterföljande årsskiftet enligt särskilda rutiner. Vad avser indexuppräkningen skall pensionsbehållningen för varje månad räknas upp med en tolftedel av det procenttal som utgör normen för följsamhetsindexering. Därefter skall pensionsbehållningen följsamhetsindexeras vid årets slut. Likaså skall arvsvinster efter personer som har avlidit det år de skulle ha fyllt 60 år eller senare tillgodoräknas månad för månad.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG: Förslagen i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA: Remissinstanserna har inte kommenterat denna
del av förslaget.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG: Som beskrivits tidigare skall pen-
sionsbehållningen räknas om per varje årsskifte med dels arvsvinster, dels förändringen i inkomstindex avseende det gångna året. Omräkningen innebär således att indexförändring och arvsvinster för det innevarande året tillgodoräknas den pensionsbehållning som inte omräknats till en utgående förmån i slutet av året. Om pension börjar lyftas under kalenderåret, t.ex. i juli, bör emellertid pensionsbehållningen tillgodoräknas viss uppräkning för första halvåret. I annat fall går den pensionsberättigade miste om en del av uppräkningen av sin behållning. Detta skulle bli särskilt markant vid jämförelse av pensionsuttag som påbörjas före respektive efter ett årskifte. I stället för att ta ut pension i december skulle det då löna sig att skjuta upp pensionsuttaget till efter årsskiftet, då pensionsbehållningen har räknats upp med förändringen i inkomstindex och
arvsvinster för ytterligare en tolvmånadersperiod. Genom att göra en månadsvis i stället för årsvis uppräkning av behållningen undviks sådana språngvisa förändringar kring årsskiften.
Med enbart årsvisa uppräkningar skulle en pensionsberättigad som börjar lyfta pension i juli månad gå miste om dels arvsvinsttilldelning, dels uppräkning med en årsränta motsvarande normen för följsamhetsindexeringen avseende första halvåret. Framtida arvsvinster har inkluderats i delningstalet; därför sker ingen årsvis uppräkning av utgående pension med avseende på arvsvinst. På motsvarande sätt som sker med pensionsbehållningen, omräknas den utgående pensionen vid årsskiftet med förändringen i inkomstindex men justerad för den uppräkning som redan har tillgodoräknats i delningstalet (normen för följsamhetsindexeringen). Den pensionsberättigade går därför även miste om en uppräkning för första halvåret, som för år räknat motsvarar normen för följsamhetsindexeringen.
Om pensionen i stället återkallas kommer den återkallade förmånen att på nytt att förvandlas till en pensionsbehållning. Hur detta bör göras beskrivs närmare i avsnitt 18.2 under rubriken
NDRING AV PENSIONSUTTAG.
Om återkallandet sker fr.o.m. t.ex. juli månad skulle, med en årsvis uppräkning av pensionsbehållningen i slutet av året, till viss del utges dubbel kompensation för första halvåret. I delningstalet har tillgodoräknats framtida arvsvinster och en tillväxt motsvarande normen för följsamhetsindexeringen. Den behållning som registreras för individen i juli månad har således redan tillgodoräknats arvsvinster och en viss ränta för första halvåret. I detta fall bör således, vid omräkningen vid slutet av året, pensionsbehållningen tillgodoräknas arvsvinster och ränta endast för andra halvåret, dvs. för de månader som behållningen inte motsvarats av en utgående förmån.
För år då pension har börjat tas ut eller uttag av pension har återkallats bör därför göras en månadsvis uppräkning av pensionbehållningen. Den månadsvisa beräkningen behöver bara omfatta pensionsrätter som kan ha lyfts eller återkallats under kalenderåret, dvs. pensionsrätt intjänad t.o.m. år dessförinnan. Exempelvis har pensionsrätt intjänad under året före det aktuella kalenderåret inte ingått i den behållning som lyfts/återkallats under året och den kan därför räknas upp med avseende på arvsvinster och förändring i inkomstindex på helårsbasis.
Utgångspunkten för månadsvis beräknade arvsvinster bör vara det belopp som motsvarar tillgodoräknad arvsvinst för helår, dvs. arvsvinstfaktorn minskad med talet ett multiplicerad med pensionsbehållningen. Arvsvinst för en månad motsvarar då en tolftedel av detta belopp. T.ex. beräknas arvsvinst för januari månad som behållningen för månaden multiplicerad med en tolftedel av arvsvinstfaktorn minskad med ett {[(LtB1/Lt)-1]/12}. Summan av de så beräknade tolv arvsvinstbeloppen utgör arvsvinsterna för kalenderåret. Arvsvinsterna har inte ingått i den behållning som rörts under året. Beloppet kan därför omräknas med förändringen i inkomstindex för helåret.
För omräkning med förändringen i inkomstindex bör pensionsbehållningen för varje månad multipliceras med en tolftedel av det procenttal som motsvarar normen för följsamhetsindexeringen. Summan av dessa belopp och pensionsbehållningen i slutet av året (decemberbeloppet
exklusive pensionsrätt intjänad föregående år) bör därefter följsamhetsindexeras på samma sätt som den utgående pensionsförmånen. Pensionsbehållningen och den utgående pensionen har därmed tillgodoräknats hela förändringen i inkomstindex. För behållningen har gjorts en månadsvis uppräkning med en ränta motsvarande normen för följsamhetsindexeringen och för pensionen har motsvarande tillväxt tillgodoräknats i delningstalet.
19. Försäkringsfunktionen för premiepension
Hänvisningar till S19
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 36.1
19.1. Försäkringsförhållandets rättsliga karaktär
2EGERINGENS F¶RSLAG OCH BED¶MNING Förhållandet mellan försäk-
ringsgivaren och de försäkrade skall bygga på en förvaltningsrättslig reglering. Fastställd pensionsrätt för premiepension omfattas av egendomsskyddet i 2 kap. 18 § regeringsformen. Civilrättsliga regler om bl. a. bodelning och gåva är inte tillämpliga för premiepensionsrätten.
5TREDNINGENS F¶RSLAG OCH BED¶MNING Överensstämmer med rege-
ringens.
2EMISSINSTANSERNA Samtliga domstols- och fakultetsinstanser som
yttrat sig biträder utredningens förslag om att bestämmelser om försäkringsförhållandet skall regleras i lag och utredningens bedömning att rätten till premiepension omfattas av egendomsskyddet i regeringsformen.
(OVR¤TTEN ¶VER 3K¥NE OCH "LEKINGE har särskilt uttalat att man
bör kunna undvara en uttrycklig regel om att premiepensionsrätten omfattas av egendomsskyddet i 2 kap. 18 § regeringsformen.
3VERIGES 0EN
SION¤RSF¶RBUND och 3VERIGES 0ENSION¤RERS 2IKSF¶RBUND anser dock att ett
lagreglerat försäkringsförhållande inom premiepensionssystemet förutsätter att 2 kap. 18 § regeringsformen förtydligas så att det framgår att premiepensionsrätten omfattas av egendomsskyddet där. Några remissinstanser har tagit upp frågor om bodelning, gåva o.d.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG OCH BED¶MNING Premiepensions-
systemet skall vara försäkringsmässigt uppbyggt, och försäkringsfunktionen skall vara knuten till staten. Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall avsättningarna till premiepensionssystemet vara knutna till enskilda individer och innefatta civilrättsligt bindande åtaganden.
Riksdagens riktlinje att den enskilde skall få en bindande fordran på premiepension kan uppnås på olika sätt.
Ett system där förhållandet mellan försäkringsgivare och försäkrad reglerades i avtal skulle föra med sig en del principiella och pedagogiska svagheter. I den mån avtalets innehåll skulle vara bestämt av lagstiftningen utan något egentligt avtalsutrymme skulle avtalet närmast framstå som en fiktion. Liknande svårigheter skulle uppstå beträffande sådana enskilda som inte kunde eller ville medverka utan kanske rent av uttryckligen förklarade att de av något skäl inte ville ingå något avtal. En annan omständighet som medför att avtalsformen inte framstår som na-
turlig är att den enskilde knappast gör något egentligt åtagande; avtal om försäkring eller liknande innebär ju vanligen att båda parter gör åtaganden. En förvaltningsrättslig reglering, med bestämmelser om försäkringsförhållandet i lag eller annan författning, ger en enklare och mer naturlig samordning mellan pensionssystemets båda delar – fördelningssystemet och premiepensionssystemet.
En förvaltningsrättslig reglering får dock inte medföra att intjänad premiepensionsrätt kan påverkas av politiska beslut som får retroaktiv verkan.
I grundlagen anges att den enskilde inte kan tvingas att avstå från egendom genom expropriation eller annat sådant förfogande utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen (2 kap. 18 § regeringsformen). Om det finns allmänna intressen av sådant slag för ett intrång i den enskildes rätt är den enskilde berättigad till ersättning för förlusten enligt grunder som anges i lag.
,AGR¥DET har avstått från att göra en bedömning i fråga om egendoms-
skyddet mot bakgrund av att inga förslag till ändringar i grundlagen redovisats nu. Regeringen kan i likhet med Lagrådet konstatera att motivuttalanden i detta lagstiftningsärende inte förändrar omfattningen av egendomsskyddet som sådant. Regeringen vill dock tydligt redovisa de bedömningar som gjorts om egendomsskyddet i arbetet med en ny ålderspension kopplad till individuella tillgångskonton. Det bör också understrykas att premiepensionssystemet utformats på ett individualiserat sätt bl.a. i syfte att nå ett egendomsskydd.
Begreppet egendom är inte definierat men det är helt klart att det omfattar fordringsrätter likaväl som andra tillgångar. Premiepensionssystemets uppbyggnad talar starkt för att rätten till premiepension i förhållandet mellan staten och den enskilde måste likställas med en vanlig civilrättslig fordran och åtnjuta samma skydd enligt grundlagen.
I premiepensionssystemet skall inbetalade avgifter, som direkt härrör från den försäkrades arbete, förvaltas på liknande sätt som medel inbetalade enligt avtal om privat pensionsförsäkring. Vidare har den enskilde möjlighet att själv bestämma hur de sparade medlen och deras avkastning skall placeras, och kan också förfoga över en del av tillgodohavandet för ett frivilligt efterlevandeskydd. Att en myndighet – såsom föreslås i det följande – har hand om försäkringsfunktionen kan under sådana förhållanden inte få någon betydelse. Grundlagsskyddet torde inträda när pensionsrätten för ett visst år har fastställts. Samma skydd gäller för en rätt till premiepension till efterlevande. Det sagda hindrar inte ändringar som t.ex. innebär att efterlevandeskyddet slopas förutsatt att ålderspensionsrätten ökas i motsvarande mån. En ändring utanför försäkringsgivarens försäkringsmässiga hantering som innebär att rätten till premiepension minskas till förmån för den statliga försäkringsgivaren eller annan utomstående kommer däremot i direkt konflikt med grundlagens egendomsskydd.
I fråga om det rättsliga skyddet för premiepensionsrätter har regeringens bedömning starkt stöd i ett utlåtande från professorn och f.d. justitierådet Bertil Bengtsson (fogat till utredningens betänkande som bilaga 2). Regeringen kan också konstatera att denna bedömning stöds av en enhällig remissopinion bland de juridiskt sakkunniga instanserna.
Regeringens avsikt på denna punkt är entydig; genom systemets utformning skall 2 kap. 18 § regeringsformen vara tillämplig för rätten till premiepension.
Med den bedömning som nu gjorts finns det inte skäl för regeringen att föreslå särskilda åtgärder för att rätten till fastställd pensionsrätt skall vara skyddad mot beslut med retroaktiv verkan. Försäkringsgivaren bör dock, åtminstone i samband med att en enskild första gången får premiepensionsrätt fastställd, i ett besked till den enskilde markera att hans premiepensionsrätt anses skyddad enligt grundlagen.
Den omständigheten att fastställd pensionsrätt för premiepension omfattas av egendomsskyddet i regeringsformen innebär alltså att den enskilde endast kan tvingas avstå från sin premiepensionsrätt om det krävs för att tillgodose ”angelägna allmänna intressen” och att han vid ett sådant avstående skall ha ersättning för förlusten.
Egendomsskyddet för fastställd pensionsrätt för premiepension väcker även andra frågor om egendomens närmare karaktär och om den allmänna civilrättens tillämplighet i förhållandet mellan rättighetens innehavare och andra enskilda. Till civilrätten är också olika skatterättsliga regler kopplade.
Flera remissinstanser har efterlyst olika justeringar som tar sikte på rättsförhållandet mellan innehavaren av premiepensionskontot och andra enskilda. Det har bl.a. gällt frågor om bodelning, gåva och avstående från efterlevandeskydd. Dessa frågor bör ses i ljuset av att premiepensionsrätten ingår i en förvaltningsrättslig reglering av allmän pension.
Följande kan noteras när det gäller premiepensionsrättens närmare innehåll och möjligheterna att förfoga över den.
Ett tillgodohavande på ett premiepensionskonto får inte utmätas. Det får inte heller pantsättas eller överlåtas, innan pensionen är tillgänglig för lyftning. Bestämmelserna om utmätnings- och överlåtelseförbud hindrar dock inte utmätning enligt bestämmelserna om utmätning av lön m.m. i 7 kap. utsökningsbalken (se 15 kap. 16 § i den föreslagna lagen, jfr 20 kap. 6 § lagen om allmän försäkring). Preskriptionslagen (1981:130) är inte tillämplig på en enskilds fordran på pension (15 kap. 17 § i den föreslagna lagen).
Enligt 4 kap. 7 § i den föreslagna lagen skall hela den pensionsrätt för premiepension som fastställts för en försäkrad överföras till dennes make om anmälan gjorts enligt bestämmelserna i 15 kap. 8 §. En överföring av sådan pensionsrätt får dock endast ske till make som antingen var försäkrad enligt lagen under intjändeåret eller tidigare har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension.
Enligt 15 kap. 8 § första stycket skall en anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension vara skriftlig och ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 januari det första år till vilket pensionsrätt som skall överföras är hänförlig. Anmälan skall göras gemensamt av makarna. Enligt andra stycket samma paragraf måste en make som vill att en tillsvidareöverföring skall upphöra skriftligen anmäla detta, varefter överföringen upphör från och med året efter det då en sådan anmälan inkom till försäkringskassan.
Efter ansökan av den enskilde skall Premiepensionsmyndigheten under vissa i lagen närmare angiva förutsättningar meddela efterlevandeskydd
för pensionstiden för en eller flera av den enskildes nära anförvanter. Den enskilde får när som helst anmäla till Premiepensionsmyndigheten att han avstår från efterlevandeskyddet. (Se 10 kap. i den föreslagna lagen.)
Den enskilde har en subsidiär talerätt avseende skadeståndskrav mot en fondförvaltare (8 kap. 7 § i den föreslagna lagen).
Till en början kan konstateras att ett tillgodohavande på ett premiepensionskonto inte kan överlåtas. Det skulle också strida mot vad som gäller för rättigheten att låta den ingå i en bodelning mellan makar. Enligt 10 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken skall rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av personlig art inte ingå i bodelning om det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten. Tillgodohavandet är sålunda att bedöma som en sådan rättighet som avses i 10 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken och den skall därmed inte ingå i bodelning. Det förhållande att makarna löpande kan överföra rätten till premiepension från en make till den andre bör inte föranleda en annan bedömning. En sådan överföring inom ramen för den förvaltningsrättsliga reglering som uppställs i lagen kan enligt regeringens mening inte bedömas som en civilrättslig gåva mellan makarna. Bestämmelserna om formkrav och skydd mot överlåtarens borgenärer m.m. i gåvolagen samt i 8 och 16 kap. äktenskapsbalken är följaktligen inte heller tillämpliga på en överföring av premiepensionsrätt mellan makar. Detsamma gäller bestämmelser om återvinning och gåvoskatt. På motsvarande sätt bör också utbetalningar till nära anförvanter på grund av ett efterlevandeskydd inte vara arvsskattepliktigt enligt nuvarande regler.
Det kan emellertid inte uteslutas att andra bestämmelser på förmögenhetsrättens område kan få betydelse. Den föreslagna lagen innehåller inte några bestämmelser om ogiltighet av en anmälan om överföring av pensionsrätt. Det är sålunda inte omöjligt att det skulle kunna bli aktuellt att tillämpa bestämmelserna i 3 kap. avtalslagen om rättshandlingars ogiltighet – eller grunderna för dessa bestämmelser – i fall där en make vill ha till stånd en ogiltigförklaring eller jämkning av en tidigare gemensam anmälan under påstående om t.ex. svek eller oskälighet. Dessa frågor, liksom frågor om hur berörda myndigheter praktiskt skall hantera en tvist av nu aktuellt slag, lämpar sig inte för en reglering i den nya lagen utan får överlämnas till rättstillämpningen.
Hänvisningar till S19-1
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 14.3, 25.4, 37.1, Författningskommentar till 43 f § lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden
19.2. Myndighet eller bolag?
2EGERINGENS F¶RSLAG Försäkringsfunktionen skall handhas av en ny-
inrättad statlig myndighet – Premiepensionsmyndigheten. Myndigheten inrättas den 1 juli 1998.
5TREDNINGENS F¶RSLAG Överensstämmer med regeringens. 2EMISSINSTANSERNA Av de remissinstanser som yttrat sig i frågan bi-
träder flertalet utredningens förslag. Vissa tillägger att Premiepensionsmyndigheten dock bör begränsa sin verksamhet till ”kärnverksamhet” såsom beräkning av pensionsrätt och information till de försäkrade och att andra delar av verksamheten bör upphandlas.
+RIST
DEMOKRATISKA 5NGDOMSF¶RBUNDET pekar på att bildandet av en ny, särskild
myndighet kommer att ge de försäkrade onödiga uppbyggnads- och driftskostnader.
&INANSINSPEKTIONEN hävdar att en myndighet som an-
svarig för försäkringsfunktionen kan skapa förväntningar om en statlig garanti för pensionsåtagandena. Inspektionen pekar också på den potentiella risk som förluster i verksamheten kan ha för statsbudgeten, med hänsyn till de stora belopp som premiepensionssystemet omfattar. Inspektionen pekar på möjligheten att i stället bilda ett statligt ägt försäkringsbolag, för vilket skulle gälla vanliga krav på initialkapital, solvens m.m. enligt försäkringsrörelselagstiftningen. Även
3VERIGES !DVOKAT
SAMFUND pekar på att den föreslagna tillämpningen av försäkringsrörel-
selagens regler talar för att försäkringsfunktionen läggs hos ett statligt bolag.
,ANDSORGANISATIONEN I 3VERIGE (LO) avvisar utredningens förslag
om en helt ny myndighet och föreslår i stället att en och samma myndighet – Riksförsäkringsverket (RFV) – skall svara för såväl fördelningssom premiereservdelen i det nya pensionssystemet.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG De av riksdagen antagna riktlinjerna
innebär att försäkringsfunktionen i premiepensionssystemet skall handhas av ett statligt organ. Utredningen har med hänsyn till detta och till att det föreslås att försäkringsvillkoren skall regleras i lag förordat att försäkringsfrågorna sköts av en myndighet.
Finansinspektionen m.fl. har ifrågasatt om inte ett bolag är att föredra framför en myndighet. Regeringen delar bedömningen att ett statligt försäkringsbolag skulle underlätta en jämförelse med verksamheten i privata försäkringsbolag. Å andra sidan finns det svagheter med ett bolag, som inte utsätts för konkurrens. Det är också, som utredningen angett, naturligt med en myndighet när försäkringsvillkoren är reglerade i lag. Vidare ökar möjligheterna till insyn i försäkringsverksamheten om den bedrivs av en myndighet. Regeringen anser inte att tillämpningen av vissa försäkringsrörelseregler omöjliggörs genom myndighetskontruktionen.
Om man ser till nuvarande organisationsstruktur, kompetens och arbetsuppgifter, är inte någon nu befintlig myndighet given som försäkringsgivare. Den nya myndigheten bör organisatoriskt ingå i socialförsäkringsadministrationen. Att lägga försäkringsfunktionen på de allmänna försäkringskassorna är inte lämpligt från praktisk synpunkt, eftersom försäkringsgivaren skall ha täta kontakter med ett stort antal fristående fondförvaltare. Premiepensionssystemet kommer i relativt stor utsträckning att ställa krav som är nya för den statliga förvaltningen. Detta talar för att försäkringsfunktionen bör handhas av en myndighet på central nivå. Mot att lägga denna uppgift på RFV talar bl.a. att en sådan verksamhet skulle vara svårförenlig med verkets roll som central lednings- och tillsynsmyndighet inom socialförsäkringsadministrationen. I stället bör den nya verksamheten stå under tillsyn av RFV (se vidare i avsnitt 23.5). Mot denna bakgrund bör försäkringsfunktionen i premiepensionssystemet handhas av en nyinrättad statlig myndighet, kallad Premiepensionsmyndigheten.
För att underlätta uppbyggnaden av myndigheten bör den inrättas formellt redan den 1 juli i år.
19.3. Premiepensionskonton
2EGERINGENS F¶RSLAG Premiepensionsmyndigheten skall för varje
pensionssparare föra ett premiepensionskonto som visar utvecklingen av pensionsspararens tillgodohavande i premiepensionssystemet.
5TREDNINGENS F¶RSLAG Överensstämmer med regeringens. 2EMISSINSTANSERNA Förslaget har inte mött några invändningar. 3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Enligt de av riksdagen godkända
riktlinjerna skall avsättningarna till premiepensionssystemet registreras på individuella konton. Detta ger underlag för en individualiserad ålderspension som grundas på det sparande och den avkastning som finns på kontot. Premiepensionsmyndigheten skall för varje pensionssparare föra ett premiepensionskonto som visar utvecklingen av hans tillgodohavande i premiepensionssystemet. I avsnitt 21 föreslås att premiepensionen skall beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet vid varje tid på pensionsspararens premiepensionskonto. Alla händelser som påverkar tillgodohavandets storlek skall därför registreras på kontot. Konto skall också föras för efterlevande som har fått rätt till premiepension i denna egenskap.
Hänvisningar till S19-3
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 37.1
20. Förvaltningen av premiepensionskapital
Hänvisningar till S20
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 20.2
20.1. Den tillfälliga förvaltningen
2EGERINGENS F¶RSLAG Premiepensionsmyndigheten skall ansvara för
den tillfälliga förvaltningen av avgiftsmedlen. Medlen skall placeras på konto hos Riksgäldskontoret. Premiepensionsmyndigheten skall träffa avtal med Riksgäldskontoret om förräntning och andra villkor rörande placeringen av medlen. Förvaltningen skall med ett lågt risktagande och med hänsynstagande till kravet på betalningsberedskap ge så god avkastning på medlen som möjligt. Avkastningen skall fördelas på de enskilda som ett procentuellt påslag på pensionsrätten i samband med att avgiftsmedlen förs över till fondförvaltare.
5TREDNINGENS F¶RSLAG Överensstämmer med regeringens. 2EMISSINSTANSERNA Flera remissinstanser, däribland 2IKSG¤LDSKONTO
RET &¶RSTA !NDRA OCH 4REDJE FONDSTYRELSERNA OCH 3J¤TTE FONDSSTYRELSEN
för
!LLM¤NNA PENSIONSFONDEN samt 3VERIGES !DVOKATSAMFUND tillstyrker
utredningens förslag att medlen placeras på konto hos Riksgäldskontoret.
&¶RS¤KRINGSTJ¤NSTEMANNAF¶RBUNDET, ,ANTBRUKARNAS 2IKSF¶RBUND (LRF) OCH 3VERIGES 0ENSION¤RSF¶RBUND anser att den genomsnittliga tid under
vilken den tillfälliga förvaltningen skall ske – 18 månader – är för lång. LRF föreslår att överföring till kapitalförvaltare sker fortlöpande, så snart deklarationerna är godkända.
2IKSBANKEN och 4J¤NSTEM¤NNENS #ENTRAL
ORGANISATION (TCO) poängterar att frågan om vem som skall handha den
tillfälliga förvaltningen bör avgöras av vem som kan erbjuda det billi-
gaste alternativet.
&INANSINSPEKTIONEN och Riksbanken hävdar att utred-
ningens förslag reser krav på en reglering av hur eventuella tvistefrågor mellan Premiepensionsmyndigheten som kontohavare och Riksgäldskontoret som dess motpart bör lösas. Riksbanken pekar också på att statens ”dubbla roll” kan drabba de enskilda i form av sämre avkastning och högre förvaltningskostnader.
2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET (RFV) föreslår att
medlen förvaltas av verket och poängterar i sammanhanget vikten av hög avkastning och låga administrationskostnader. Sveriges Pensionärsförbund förklarar att avgiftsmedlen borde kunna betalas in direkt till olika fondförvaltare. Flertalet remissinstanser poängterar kravet på lågt risktagande och vikten av att medlen placeras tryggt. Riksbanken anser att inriktningen på den tillfälliga förvaltningen borde vara att maximera avkastningen vid den risknivå som fastställs av uppdragstagaren.
3VERIGES
0ENSION¤RERS 2IKSF¶RBUND menar att avgiftsmedlen i den tillfälliga för-
valtningen skall ges god avkastning, i princip vad blivande pensionärer skulle fått om de själva placerat medlen och under inga förhållanden lägre avkastning än statens alternativa räntekostnad för upplåning på marknaden för samma tidsrymd
 0ENSION¤RERNAS 2IKSORGANISATION (PRO)
föreslår att en sjunde AP-fondstyrelse anförtros den tillfälliga förvaltningen. PRO anser att den tillfälliga förvaltningen skall ge en relativt god avkastning och att en mindre del av medlen bör kunna placeras i aktier.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Sedan år 1995 avsätts en viss andel
av influtna tilläggspensionsavgifter till ett framtida premiereservsystem (11 % t.o.m. år 1997 och 22,4 % fr.o.m. den 1 januari 1998, 4 kap. 3 § lagen [1981:691] om socialavgifter). I avvaktan på att premiepensionssystemet kommer på plats är medlen placerade på räntebärande konto hos Riksgäldskontoret enligt lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter.
En liknande tillfällig förvaltning måste finnas även när premiepensionssystemet är i full drift. Ålderspensionsavgifterna kommer att betalas in successivt under intjänandeåret men kan inte föras över till fondförvaltare förrän pensionsrätten har fastställts, vilket kan ske tidigast i slutet av året därpå. Avgiftsmedlen kommer alltså att ligga i någon form av tillfällig förvaltning under i genomsnitt minst 18 månader. Det är denna löpande tillfälliga förvaltning som behandlas i detta avsnitt. Den fortsatta hanteringen av de avgiftsmedel som ackumuleras under åren 1995–1998, innan det reformerade ålderspensionssystemet träder i kraft, tas upp i avsnitt 24.
Det är självfallet önskvärt med en god avkastning på avgiftsmedlen under den tillfälliga förvaltningen. Ett lågt risktagande och en trygghet i placeringarna är emellertid av större vikt. De enskildas förtroende för premiepensionssystemet skulle kunna skadas allvarligt om den tillfälliga förvaltningen skulle visa negativt resultat och de enskilda därför skulle ha ett lägre belopp att disponera för överföring till förvaltare än som hade fastställts som pensionsrätt för det aktuella året. Till bilden hör också att avkastningen från den tillfälliga förvaltningen har bara en relativt begränsad betydelse för storleken av utgående pensioner.
Den förvaltning som väljs bör alltså inte kunna ge negativt resultat ens för enskilda år annat än under mycket speciella förhållanden. För att
uppnå detta bör medlen placeras i räntebärande tillgångar med låg kreditrisk. Samtidigt bör dock de möjligheter som finns att effektivisera förvaltningen tas till vara. Det föreslås därför att medlen skall placeras på konto hos Riksgäldskontoret. Premiepensionsmyndigheten bör vara kontohavare och Riksgäldskontorets motpart när det gäller att träffa avtal om förräntning av avgiftsmedlen m.m. Myndigheten skall sträva efter att få en så god avkastning på medlen som möjligt med de begränsningar som följer av ett krav på lågt risktagande och av den korta placeringshorisonten.
Avkastningen skall fördelas på de enskilda som ett procentuellt påslag på pensionsrätten i samband med att avgiftsmedlen förs över till fondförvaltare. Varje års pensionsrätter skall då i princip få avkastningen från förvaltningen under i genomsnitt 18 månader. Av praktiska skäl förordar regeringen det av utredningen föreslagna förenklade systemet, där varje ”årskull” får bara ett års avkastning men räknat på ett högre belopp. Detaljerna i förslaget beskrivs i författningskommentaren.
Ett särskilt problem är de skillnader i avkastning som kan uppkomma genom att överföringen från den tillfälliga förvaltningen till fondförvaltning sker vid olika tidpunkter för pensionsspararna. Förutsättningarna för att jämna ut ränteeffekterna av denna tidsfaktor bör undersökas ytterligare. Förslag om en justering kan lämnas senare i år.
De avgifter som löpande betalas in till Riksgäldskontoret för ett visst intjänandeår kommer inte att helt motsvara de pensionsrätter som fastställs för intjänandeåret. Detta har bl.a. att göra med att den andel av avgifterna som betalas till premiepensionssystemet utgör en schablon. Det finns också vissa avvikelser från den grundläggande principen i det reformerade ålderspensionssystemet att tillgodoräknad pensionsrätt alltid har sin motsvarighet i att avgifter har betalats. Som exempel på sådana avvikelser kan nämnas dels att en anställd alltid tillgodoräknas pensionsrätt även om arbetsgivaren inte har betalat avgifter, dels att pensionsrätt normalt inte fastställs för det år en person avlidit även om det har betalats avgifter på lön som han tjänat in det året. Det innebär att det kommer att bli nödvändigt med en fortlöpande utjämning av tillgodohavandet hos Riksgäldskontoret. Detta bör ske genom en minskning respektive en ökning av tillförseln av avgiftsmedel vid kommande tillfällen. Rent praktiskt sker justeringen genom en anpassning av schablonen för andelen av avgiften till premiepensionssystemet (jfr avsnitt 30.2). Skillnaden mellan de preliminärt överförda avgifterna och de belopp som skulle ha överförts för att motsvara fastställd pensionsrätt för premiepension skall dessutom ränteberäknas med samma avkastningsnorm som gäller för den tillfälliga förvaltningen. Genom korrigeringen tillförs den tillfälliga förvaltningen alltid ”rätt” belopp.
20.2. Fondförvaltare i premiepensionssystemet
2EGERINGENS F¶RSLAG Premiereservmedlen får placeras i värdepap-
persfonder och utländska fondföretag som förvaltas av fondförvaltare som har rätt att utöva fondverksamhet i Sverige enligt lagen om värdepappersfonder. Medlen får också placeras i värdepappersfonder som förvaltas av ett statligt fondbolag som skall inrättas för detta ändamål. Regeringen bemyndigas att bilda ett sådant statligt fondbolag.
Fondförvaltarna skall – anmäla sina fonder för registrering hos Premiepensionsmyndigheten och sluta avtal med myndigheten om det praktiska samarbetet och om priset för förvaltartjänsten, – åta sig att på begäran lämna ut informationsmaterial till de enskilda, trots att dessa formellt sett inte är fondandelsägare, – åta sig att inte ha några uttagsavgifter, och – åta sig att varje år till myndigheten rapportera alla kostnader som tagits ut ur fonden.
Om den enskilde inte gör något aktivt val av förvaltning placeras medlen i en särskild fond inom Allmänna pensionsfonden (se avsnitt 20.4).
5TREDNINGENS F¶RSLAG Överensstämmer i huvudsak med regeringens
såvitt avser behandlingen av dem som gör ett aktivt val av fond. Enligt utredningens huvudförslag skulle placeringen för dem som inte gör något val ske i ett nybildat statligt fondbolag. Regeringens förslag överensstämmer med ett av utredningen redovisat alternativ, där placeringen organisatoriskt görs inom AP-fondssystemet. Förslaget att Premiepensionsmyndigheten skall få träffa överenskommelser med fondförvaltarna om priset på förvaltartjänster saknades i utredningens förslag.
2EMISSINSTANSERNA Flertalet remissinstanser har inte haft något att
invända mot utredningens förslag i fråga om vilka krav som skall ställas på de förvaltare som tillåts ta emot medel för förvaltning inom premiepensionssystemet.
,ANDSORGANISATIONEN I 3VERIGE (LO) tillägger att det är
viktigt med en fortlöpande tillsyn över förvaltarnas verksamhet.
3VERIGES
&¶RS¤KRINGSF¶RBUND och 3VENSKA !KTUARIEF¶RENINGEN anser att också tra-
ditionella livförsäkringsbolag och fondförsäkringsbolag bör få agera som kapitalförvaltare inom systemet.
3VERIGES !KTIESPARARES 2IKSF¶RBUND an-
ser att särskilt höga krav bör ställas på de som förvaltar medel inom premiepensionssystemet.
3TATENS L¶NE OCH PENSIONSVERK (SPV) anser att det
möjligen också kan komma ifråga med ytterligare krav som sållar bort förvaltare med särskilt högt risktagande. Flera remissinstanser förklarar att frågan om den information som förvaltarna skall lämna till de försäkrade behöver regleras närmare, särskilt ifråga om avgifterna för förvaltningen. Många remissinstanser menar att Premiepensionsmyndigheten bör övervaka att avgifterna inte blir oskäligt höga. Bl.a.
4J¤NSTEM¤NNENS
#ENTRALORGANISATION (TCO	 SPV &¶RS¤KRINGSTJ¤NSTEMANNAF¶RBUNDET
och
0ENSION¤RERNAS 2IKSORGANISATION (PRO) föreslår att Premiepen-
sionsmyndigheten bereds möjlighet att förhandla med förvaltarna om s.k. returprovisioner.
&ONDBOLAGENS &¶RENING förklarar att den inte är av-
visande till en sådan modell. Bl.a.
3VENSKA "ANKF¶RENINGEN menar emel-
lertid att förvaltarnas avgifter inte bör regleras utan att konkurrensen och medias bevakning medför att avgifterna inte blir oskäliga.
2IKSF¶RS¤K
RINGSVERKET (RFV) anser att risken för oskäliga avgifter inte försvinner
genom returprovisioner eftersom en sådan ordning förutsätter en reell förhandlingssituation mellan fondförvaltarna och Premiepensionsmyndigheten. RFV och
&INANSINSPEKTIONEN pekar på behovet av ytterligare
kapitalkrav för förvaltarna med tanke på bl.a. risken för ekonomisk brottslighet och därmed sammanhängande skadeståndskrav. Finansinspektionen poängterar också att fondförvaltningen bör utövas av fondbolaget och inte läggas ut till någon annan. Fondbolagens Förening anser att det bör övervägas att genom ett dispensförfarande öppna för vissa s.k. indexfonder, som inte bildas inom ramen för regelverket för "vanliga" värdepappersfonder, att ta emot medel för förvaltning inom premiepensionssystemet.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Premiepensionssystemet skall vara
utformat som ett fondförsäkringssystem, där kapitalförvaltningen sker i värdepappersfonder som sköts av fristående fondförvaltare. Fondförsäkringsmodellen innebär bl.a. att Premiepensionsmyndigheten skall vara andelsägare i de värdepappersfonder där medel placeras. Det är emellertid de enskilda som skall bestämma hos vilka förvaltare medlen skall placeras och som skall bära den finansiella risken för placeringen.
För att trygga att fondförvaltningen i premiepensionssystemet kommer att bedrivas i sunda former bör endast förvaltare som har tillstånd att utöva sådan verksamhet och som står under tillsyn få medverka i premiepensionssystemet.
Regeringen har övervägt att också kräva att medelsförvaltningen skall ske i särskilda fonder som sköts av särskilda fondförvaltare. En sådan ordning skulle dock inte ge tillräckliga kostnadsfördelar för att motivera begränsningarna av mångfalden i kapitalförvaltningen.
Vanliga värdepappersfonder skall alltså få ta emot medel för förvaltning inom premiepensionssystemet. Därmed bör också fondföretag från andra EES-länder, som driver verksamhet som omfattas av EG:s direktiv om kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (det s.k. UCITSdirektivet, 85/611/EEG) ha rätt att med stöd av tillstånd från hemlandet driva fondverksamhet inom ramen för premiepensionssystemet. Likaså bör fondföretag från länder utanför EES, som har fått tillstånd av Finansinspektionen att driva fondverksamhet i Sverige, ha rätt att medverka i systemet. Härigenom skapas ytterligare förutsättningar för ett brett utbud av fonder. De utländska fondföretagen kommer att stå under tillsyn från hemlandet och kan bedriva verksamheten från filial eller genom gränsöverskridande verksamhet.
Enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna skall en eller flera statliga kapitalförvaltare inrättas för att ta emot medel för förvaltning från personer som vill välja en sådan lösning. Mot denna bakgrund föreslås att placering också får väljas i värdepappersfonder som förvaltas av ett fondbolag som ägs av staten. Ägaransvaret för bolaget skall ligga på regeringen. Bolaget skall arbeta under marknadsmässiga förhållanden och uppfylla samma krav för deltagande i premiepensionssystemet som ställs på de privata fondförvaltarna. Ett avkastningskrav skall ställas på det
statliga fondbolaget så att neutralitet uppkommer i förhållande till de privata bolagen (jfr vad som sägs om förvaltningen av ickeväljarnas medel i avsnitt 20. 4).
Det statliga fondbolaget skall verka i konkurrens med övriga aktörer på marknaden. Bolaget skall ha en lämpligt avvägd kapitalbas. Regeringen bör bemyndigas att bilda ett sådant fondbolag. Regeringen avser att under våren som en extra utdelning från Förvaltningsaktiebolaget Venantius ta emot ett bolag med ett eget kapital på 10 miljoner kronor. Bolaget får till uppgift att bedriva fondverksamhet, dvs. förvalta värdepappersfonder, samt bedriva försäljning och inlösen av andelar i fonderna. Nödvändiga förberedelser kommer att vidtas för att bolaget skall kunna verka enligt riksdagens beslut.
Som föreslås i avsnitt 20.4 skall medlen för dem som inte anmäler något val av fond placeras i en särskild fond inom Allmänna pensionsfonden. Fonden skall förvaltas av en nyinrättad sjunde fondstyrelse.
Fondbolagens Förening har i sitt remissyttrande väckt frågan om inte premiereservmedlen bör få placeras i fonder vars värdeutveckling är beroende av index, s.k. indexfonder.
Lagen (1990:1114) om värdepappersfonder omfattar i första hand värdepappersfonder som uppfyller kraven i UCITS-direktivet. Enligt direktivet får dock varje enskilt medlemsland från direktivets tillämpningsområde undanta fonder som har en särskild placeringsinriktning och ställa upp särskilda regler för dessa fonders verksamhet i det egna medlemslandet. Dessa fonder brukar kallas nationella fonder. I lagen om värdepappersfonder har öppnats en möjlighet för Finansinspektionen att ge tillstånd till nationella fonder (3 §).
I Sverige och andra länder med en likartad marknad utgör vissa företags värde en relativt stor del av det sammanlagda börsvärdet. Indexfonder som är kopplade till Stockholms fondbörs index uppfyller därför i allmänhet inte det särskilda krav på riskspridning som ställs upp i UCITS-direktivet och i lagen om värdepappersfonder. För att få förvalta en sådan fond fordras alltså Finansinspektionens tillstånd.
Mot bakgrund av att en placering i indexfonder ofta innefattar ett begränsat risktagande till en relativt låg kostnad bör Premiepensionsmyndigheten tillåtas medge att premiereservmedel får placeras i sådana fonder. Innan ett sådant medgivande lämnas skall yttrande ha inhämtats från Finansinspektionen. Ett medgivande får lämnas bara om värdeutvecklingen för fonden är kopplad till ett eller flera index för en börs eller auktoriserad marknadsplats eller liknande marknad som ger en tillfredsställande riskspridning.
Ett par remissinstanser har föreslagit att också konventionella livförsäkringsbolag och fondförsäkringsbolag skall få ta emot medel för förvaltning i premiepensionssystemet. Enligt lagen om värdepappersfonder utövas förvaltningen av en värdepappersfond av fondbolag. Ett försäkringsbolag kan därför inte i denna egenskap komma i fråga som förvaltare av en värdepappersfond. En annan sak är att ett försäkringsbolag kan äga ett fondbolag som får ta emot medel för förvaltning i premiepensionssystemet.
Som nyss har angetts skall samtliga fondförvaltare som har rätt att utöva fondverksamhet i Sverige få ta emot medel för förvaltning i premie-
pensionssystemet. Det hindrar dock inte att det i lagstiftningen om premiepensionssystemet ställs upp särskilda krav på dem som får förvalta medel inom systemet, t.ex. när det gäller avgiftsstruktur och information, så länge dessa krav är generellt tillämpliga och inte endast riktade mot utländska fondföretag. Även med hänsyn till EG:s regler står det nämligen varje land fritt att i ett allmänt socialförsäkringssystem ställa sådana krav i olika hänseenden som är påkallade av försäkringssystemets särskilda natur.
För medverkan i premiepensionssystemet skall det krävas att fondförvaltaren
1) har anmält sina fonder för registrering hos Premiepensionsmyndigheten och slutit ett avtal om det praktiska samarbetet med myndigheten m.m.,
2) har åtagit sig att på begäran lämna ut informationsmaterial till pensionsspararna, trots att dessa formellt sett inte är fondandelsägare,
3) har åtagit sig att inte ha några uttagsavgifter, 4) har åtagit sig att, med eller utan prisnedsättning, inte ta ut avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av myndigheten, och
5) har åtagit sig att varje år till myndigheten rapportera alla kostnader som tagits ut ur fonden.
Kravet att fondförvaltaren har anmält sina fonder för registrering hos Premiepensionsmyndigheten är nödvändigt för att både myndigheten och de enskilda skall veta vilka aktörer som deltar i systemet.
Det behövs också rutiner för överföring av information och medel mellan Premiepensionsmyndigheten och fondförvaltarna. Enligt regeringens mening löses dessa frågor bäst genom avtal mellan myndigheten och fondförvaltarna. Det ligger i sakens natur att förvaltarna i stor utsträckning måste anpassa sig till de tekniska lösningar som myndigheten valt.
Vidare skall fondförvaltaren ha åtagit sig att lämna ut informationsmaterial till de enskilda. Den information som avses är fondens informationsbroschyr, årsberättelse och halvårsredogörelse. Pensionsspararen skall ha rätt att få detta material vid det tillfälle när han begär det, men han skall också kunna ”prenumerera” på årsberättelserna och halvårsredogörelserna. Förvaltarens åtagande bör gälla både i förhållande till sådana enskilda som har valt den aktuella fonden och sådana enskilda som överväger att välja fonden. Den föreslagna regeln ansluter nära till vad som i detta avseende gäller enligt lagen om värdepappersfonder.
När det gäller fondförvaltares avgifter finns det varken i UCITS-direktivet eller i lagen om värdepappersfonder någon närmare reglering av avgiftsuttaget. Däremot föreskrivs i lagen om värdepappersfonder att det i fondbestämmelserna skall anges grunderna för beräkning av fondbolagets och förvaringsinstitutets ersättning från fonden. Fondbestämmelserna skall även innehålla uppgifter om fondbolagets avgifter för försäljning, förvaltning och inlösen av andelar. Finansinpektionen har meddelat föreskrifter om vilka uppgifter om avgifter m.m. som skall finnas i fondbestämmelserna och fondens informationsbroschyr (FFFS 1997:11).
De avgifter som fondbolagen tar ut kan delas in i två huvudgrupper, transaktionsavgifter och förvaltningsavgifter. Transaktionsavgifter tas ut av fondandelsägaren vid försäljning och inlösen av fondandelar (inträdes-
respektive uttagsavgifter). Förvaltningsavgifter tas ut ur fonden och utgör ersättning till fondbolaget för dess förvaltning av fonden. Transaktionsavgifter redovisas i procent av fondandelsvärdet medan förvaltningsavgifter redovisas i procent av fondens värde.
Fondbolagets uttag av ersättning ur fonden minskar fondens värde och därmed värdet av varje fondandel. Det fondandelsvärde som redovisas till fondandelsägarna utgör alltid ett nettovärde (fondens värde minus förvaltningsavgiften). Det innebär att den som har många fondandelar får stå för en större andel av fondbolagets förvaltningsavgift än den som har få andelar.
På några punkter finns det skäl för särskilda regler om fondförvaltarnas avgiftsuttag i premiepensionssystemet.
Under senare år har transaktionsavgifter tenderat att falla bort till förmån för förvaltningsavgifter. Det finns likafullt skäl att förbjuda uttagsavgifter i premiepensionssystemet i situationer som den enskilde inte så lätt kan överblicka när han gör sitt val av förvaltare.
För det första bör det inte vara tillåtet med uttagsavgifter när fondandelar säljs i samband med uttag av pension. Om pensionsspararen väljer att ha kvar sitt tillgodohavande i fonder under pensionstiden och uttag alltså skall göras en gång i månaden, skulle sådana avgifter kunna bli besvärande. Det gäller särskilt om det finns ett visst minsta belopp för uttagsavgiften. Uttagsavgifter bör inte heller kunna förekomma när uttag ur fonden skall göras i samband med någon administrativ åtgärd som pensionsspararen inte har begärt. Ett sådant exempel är när Premiepensionsmyndigheten skall sälja fondandelar för att bekosta sina administrationskostnader. Ett annat sådant fall uppkommer när den enskildes pensionsrätt har sänkts och ett belopp skall återföras till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret.
Systemet skulle i och för sig kunna rymma uttagsavgifter i samband med att en pensionssparare byter fond. En sådan uppdelning i tillåtna och icke tillåtna uttagsavgifter skulle dock sannolikt inte vara praktiskt genomförbar. Premiepensionsmyndigheten har fortlöpande en mängd transaktioner med varje fond. Det är då naturligt att myndigheten gentemot fonden bara redovisar den nettoförändring av myndighetens innehav som skall ske vid varje tillfälle. Följaktligen skulle det inte gå att urskilja vilka uttag som skulle belastas med avgift och vilka som skulle vara fria.
Slutsatsen av det som nu har sagts blir att det över huvud taget inte bör vara tillåtet för fondförvaltarna i premiepensionssystemet att ha uttagsavgifter.
Under remissbehandlingen har frågan väckts om inte Premiepensionsmyndigheten bör förhandla med de fondförvaltare som vill delta i premiepensionssystemet om priset på förvaltartjänsten.
Inom privat fondförsäkring är det vanligt att fondförvaltare som erbjuder sina tjänster till försäkringstagarna hos ett fondförsäkringsbolag betalar tillbaka en del av förvaltningsavgiften till försäkringsbolaget. Prisnedsättningen är kopplad till försäkringsbolagets möjlighet att placera ett stort kapital för många enskilda i en fond. Det är också försäkringsbolaget som sköter administrationen och en del av marknadsföringen av detta sparande.
Den förvaltningsavgift som ett fondbolag tar ut skall, förutom att ge vinst, täcka kostnader för marknadsföring, försäljningsersättning, handel, analysverksamhet, kundservice, information om fonderna och kontoadministration.
Inom fondförsäkring bortfaller vissa av dessa kostnader, eftersom ett försäkringsbolag tar över vissa funktioner helt eller delvis. Detta gäller kostnaderna för marknadsföring, försäljningsersättning, kundservice och information om fonderna. De kostnader för analysverksamhet, handel samt kontoadministration som tillkommer när försäkringsbolaget placerar i fonden är i sammanhanget obetydliga.
Prisreduktionen uttrycks ofta i procent av förvaltningsavgiften och betalas regelbundet av fondbolaget, exempelvis varje kvartal. Beloppet utgör en intäkt i försäkringsbolagets rörelse och används för att täcka bolagets kostnader för administration och marknadsföring. Överskott, om det alls uppkommer, tillfaller fondförsäkringsbolagets ägare som vinst eftersom återbäring till försäkringstagarna normalt inte förekommer inom fondförsäkring.
Inrättandet av premiepensionssystemet kommer att innebära att fondmarknaden tillförs ett betydande kapital. När premiepensionssystemet träder i kraft år 1999 kommer fondmarknaden att tillföras ca 34 miljarder kronor under det året. Därefter kommer de årliga avsättningarna att uppgå till ca 14 miljarder kronor med en successiv ökning på en och en kvarts miljard kronor per år.
Eftersom förvaltningsavgiften reducerar fondandelsvärdet kommer fondförvaltarnas avgifter i premiepensionssystemet att påverka storleken på pensionsspararnas tillgodohavande på premiepensionskontot. Till följd av att pensionsförmånerna skall beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet på respektive pensionssparares premiepensionskonto, kommer fondförvaltarnas avgifter att påverka den utgående pensionens storlek.
Mot denna bakgrund är det angeläget att Premiepensionsmyndigheten ges möjlighet att avtala om en prisreduktion med de fondförvaltare som vill delta i premiepensionssystemet. Överenskommelsen bör tas in i det avtal som skall slutas mellan myndigheten och respektive fondförvaltare.
Det är av stor vikt att de enskilda får god information om fonderna i premiepensionssystemet så att de får ett tillräckligt underlag för sitt ställningstagande såvitt avser placeringen av medlen. Denna genomlysning är så väsentlig att det bör råda öppenhet kring överenskommelsen om prisreduktion. Uppgift om fondernas avgifter, inklusive uppgift om prisreduktionen, bör därför ingå i de sammanställningar över fonderna som Premiepensionsmyndigheten skall ge ut (se nedan och avsnitt 35).
Det får överlåtas till Premiepensionsmyndigheten att bestämma krav i fråga om prisreduktionen. Om inte kraven uppfylls skall förvaltaren vägras tillträde till systemet. Utgångspunkten för myndigheten skall vara att reduktionen skall bestämmas på marknadsmässiga grunder. Prisreduktionen bör uttryckas i procent av fondbolagets förvaltningsavgift. Det bör godtas att olika procentsatser kan gälla för fondförvaltarna. Variationerna i procentsatser skall dock enbart bero på objektiva skillnader som tillskott av kapital o.d. Myndigheten får inte agera på ett sådant sätt att dess objektivitet kan ifrågasättas. Några misstankar om godtycke eller makt-
missbruk från myndighetens sida får inte uppkomma. Prisreduktionen får inte bestämmas så att konkurrensen mellan fondförvaltarna snedvrids. Vidare måste de enskildas önskemål om ett brett fondutbud tillgodoses. En mångfald i kapitalförvaltningen skall således upprätthållas.
En prisreduktion innebär självfallet inte att de fondandelar som myndigheten äger åsätts ett högre värde än övriga fondandelar. En sådan ordning skulle stå i strid med lagen om värdepappersfonder. Prisreduktionen skall betalas av fondbolaget och inte tas ur fonden.
Prisreduktionen skall komma de enskilda till del. När det gäller den närmare fördelningen av prisreduktionen är olika lösningar tänkbara. Man skulle kunna tänka sig att prisreduktionen i första hand används till att täcka myndighetens kostnader och att endast ett eventuellt överskott skulle fördelas mellan de enskilda, t.ex. i förhållande till respektive enskilds tillgodohavande på premiepensionskontot. En svaghet med denna modell är att den kan leda till att myndighetens verksamhet blir mindre kostnadseffektiv. Modellen är inte heller lämplig från rättvisesynpunkt. Prisreduktionen för en viss fond bör i stället komma dem till del för vilkas räkning medel under den tid som prisreduktionen avser har varit placerade i den aktuella fonden. Prisreduktionen bör fördelas mellan dessa i förhållande till värdet av de fondandelar som Premiepensionsmyndigheten förvärvat i fonden för deras räkning. Med en sådan lösning får prisreduktionen i stort sett samma effekt på den enskildes tillgodohavande på premiepensionskontot som om fondförvaltarens avgifter från början hade varit lika låga som efter prisreduktionen. Lösningen bidrar också till att skärpa konkurrensen mellan förvaltarna när det gäller avgifterna. Prisreduktionen måste självfallet genomföras på ett kostnadseffektivt och ADB-mässigt sätt. En möjlighet kan vara att hantera reduktionen på ett sätt som liknar den metod som tillämpas för s.k. reinvesterande utdelning. En sådan utdelning lämnas numera i många fonder. Den innebär att utdelningen ”automatiskt” förs om till nya andelar i fonden. I vissa fall görs detta enbart för de andelsägare som inte önskar en traditionell utdelning. I det nu aktuella systemet berörs självfallet endast Premiepensionsmyndighetens fondandelar och inte övriga andelsägare i fonden.
Uttag och insättningar sker kontinuerligt i en värdepappersfond i en takt som kanske inte överensstämmer med de tidsintervall som utnyttjas för prisreduktionen. Detta måste dock godtas i den praktiska tillämpningen.
Det bör också ställas upp ett särskilt krav på redovisning av fondernas kostnader. Praxis för hur kostnaderna för förvaltningen av en fond redovisas kan variera förhållandevis mycket mellan olika länder. I vissa länder betalar fondförvaltaren praktiskt taget alla kostnader som gäller fonden och tar sedan ut ett förvaltningsarvode som täcker både kostnaderna och förvaltarens eget arbete. I andra länder förekommer det att förvaltningsarvodet bara täcker förvaltarens eget arbete, medan många kostnader som rör fonden tas direkt ur fonden utan någon redovisning till andelsägarna. Det kan gälla kostnader för revision, tillsynsavgifter och marknadsföring.
Det kan naturligtvis sägas att dessa olikheter inte har någon saklig betydelse. Fondvärdet blir i slutändan detsamma. Den som inför sitt val av fond vill göra en jämförelse mellan olika förvaltares kostnadsuttag ställs
dock inför stora svårigheter. Dessa svårigheter förstärks om det är fråga om sparare som inte tidigare har kommit i kontakt med fondsparande och som kanske aldrig själva skulle ha tagit initiativ till ett sådant sparande.
Mot denna bakgrund föreslås att fondförvaltarna skall vara tvungna att årligen till Premiepensionsmyndigheten lämna en rapport om alla kostnader som har tagits ut ur fonden, fördelade på olika kostnadsslag. Dessa uppgifter kan sedan användas i sådana sammanställningar över fonderna, deras inriktning och förvaltningsresultat m.m. som myndigheten skall framställa och tillhandahålla de enskilda (se avsnitt 35). En sådan regel överensstämmer i allt väsentligt med en rekommendation som har utfärdats av Fondbolagens Förening.
Varje fondförvaltare bör ha rätt att, inom ramen för placeringsreglerna i lagen om värdepappersfonder, själv välja placeringsinriktning för sina fonder. Det finns inget belägg för att det skulle behöva ställas upp strängare placeringsregler för premiepensionssparandet än för annat fondsparande. Det finns goda möjligheter att genom val av fond och genom spridning av sparandet i fonder med olika placeringsinriktning minska de risker som finns i all placeringsverksamhet. Den långa spartiden ökar avsevärt sannolikheten för att sparandet som helhet skall ge ett positivt resultat.
Naturligtvis kan utvecklingen för enskilda fonder under kortare eller längre tid bli negativ, men det finns stora möjligheter att genom valet av fonder undvika att sådana nedgångar får någon avgörande inverkan på premiepensionens storlek. Information till de enskilda om de risker som kan vara förenade med olika placeringsinriktningar m.m. framstår därför som en mer ändamålsenlig väg att komma till rätta med farhågor för spararnas trygghet än ett förbud mot placering i vissa typer av fonder.
Även risker av andra slag kan förekomma, även om de är sällsynta. Under de senaste sju åren har det förekommit två kända fall i Europa då fondbolag råkat i svårigheter på grund av att fondförvaltarna inte följt gällande lagar och regler. I båda fallen har ägarna tillskjutit kapital så att andelsägarna inte lidit någon skada; fondbolagens egna kapital är ofta för litet för att bolaget skall kunna fullt ut möta sitt skadeståndsansvar om en omfattande skada inträffar.
Det kan, som Finansinspektionen påpekat, finnas skäl att överväga en förstärkning av skyddet för de enskilda i situationer av nämnda slag, t.ex. genom ökade kapitalkrav på fondförvaltarna eller genom att dessa ålades att ha en ansvarsförsäkring. Sådana krav bör emellertid helst vara generella och inte bara gälla premiepensionssystemet. Inom Finansinspektionen överväger man för närvarande frågor av detta slag. Regeringen vill avvakta resultatet av inspektionens överväganden och är därför inte beredd att i detta sammanhang lägga något förslag om ansvarsförsäkring e.d.
Det förekommer ibland att det lämnas en garanti för att en fond skall ge en viss minsta avkastning. Garantin lämnas som regel inte av fondbolaget utan av något annat företag i samma koncern. Det finns inte någon anledning att utestänga fonder med sådana garantier från premiepensionssystemet. Även om man inte kan räkna med att de skall tillhöra de mest högavkastande, kan sådana fonder för vissa pensionssparare vara ett attraktivt alternativ. Däremot bör inte Premiepensionsmyndigheten lämna
garantier av detta slag (jfr avsnitt 21 om livräntor med garanterade belopp).
En särskild fråga är andelsägarinflytandet. Med detta menas här en möjlighet för de enskilda spararna att utse ledamöter i fondbolagets styrelse och dessa ledamöters rätt att besluta i frågor om utövande av rösträtt för fondens aktier. I lagen om värdepappersfonder saknas regler om andelsägarnas inflytande i fonderna. Däremot finns det i lagen (1983:890) om allemanssparande bestämmelser om andelsägarinflytande i allemansfonder. I en tidigare i vår beslutad proposition föreslås att de särskilda lagbestämmelserna om andelsägarinflytande i allemansfonderna tas bort (prop. 1997/98:50). Det finns mot denna bakgrund inte något skäl att införa ett lagreglerat andelsägarinflytande i premiepensionssystemet. Ett fondbolag kan emellertid frivilligt ta in sådana regler i bolagsordningen och fondbestämmelserna. Om en fondförvaltare väljer att införa ett andelsägarinflytande, förutsätter regeringen att andelsägarinflytandet utövas av de pensionssparare på vilkas uppdrag fondandelarna har förvärvats och inte av Premiepensionsmyndigheten, som formellt är andelsägare i fonderna. Detta gäller självfallet även det statliga fondbolaget.
Som redan angetts bör det krävas att fondförvaltaren har anmält sina fonder för registrering hos Premiepensionsmyndigheten. Frågan är då vad som skall gälla om en förvaltare vill avanmäla en viss fond. Anledningen kan vara att fonden inte har lockat ett tillräckligt antal sparare eller att förvaltaren helt skall upphöra med sin verksamhet.
En sådan åtgärd kan naturligtvis vara negativ för de pensionssparare som har valt den aktuella fonden och den kan också medföra en hel del praktiskt besvär för myndigheten. Det kan emellertid inte komma i fråga att tvinga förvaltarna att tillhandahålla en viss fond under obegränsad tid. En sådan regel skulle bl.a. kunna ge negativa effekter i form av att förvaltarna inte tillhandahöll mer än ett mycket begränsat sortiment av fonder. Sådana frågor får i stället i första hand lösas enligt reglerna i 33– 34 §§ lagen om värdepappersfonder, dvs. genom att förvaltningen av fonden överlåts till någon annan eller genom att fonden slås ihop med någon annan fond. Det kan vara lämpligt att sådana frågor tas upp i det avtal som skall slutas mellan myndigheten och förvaltarna. Om en lösning inte kan uppnås på något av dessa sätt, måste Premiepensionsmyndigheten lösa in samtliga sina andelar i den aktuella fonden och ge de berörda pensionsspararna möjlighet att välja nya fonder.
Som tidigare nämnts skall Premiepensionsmyndigheten formellt vara andelsägare i de värdepappersfonder där medel placeras. Placeringen sker dock för pensionsspararnas räkning och dessa står den finansiella risken för placeringen. I ett avseende skulle denna konstruktion kunna vålla tillämpningssvårigheter, nämligen om det blir fråga om att rikta skadeståndskrav mot någon på grund av en åtgärd eller underlåtenhet som har medfört att andelarna i en fond har minskat i värde.
I 47 § lagen om värdepappersfonder finns en bestämmelse om strikt skadeståndsansvar, dvs. ansvar oavsett uppsåt eller oaktsamhet. Det strikta ansvaret gäller om en fondandelsägare har tillfogats skada genom att fondbolaget eller förvaringsinstitutet har överträtt lagen om värdepappersfonder eller fondbestämmelserna. I andra fall kan det bli fråga om
att rikta skadeståndskrav mot fondbolaget eller någon annan enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler.
Om det skulle bli aktuellt för Premiepensionsmyndigheten att rikta ett skadeståndskrav mot ett fondbolag – med stöd av 47 § eller t.ex. på grund av oaktsamhet vid förvaltningen av fondens medel – skulle bolaget kanske kunna invända att myndigheten inte hade lidit någon skada, eftersom den finansiella risken bärs av pensionsspararna. Mot ett krav från en pensionssparare skulle bolaget kunna invända att 47 § gäller bara till förmån för fondandelsägarna och att bolaget inte heller står i något avtalsförhållande till pensionsspararen. Det är inte självklart att domstolarna skulle godta sådana invändningar, men också andra frågor inställer sig. Det gäller både vem som skall ha rätt att föra skadeståndstalan vid domstol och till vem ett skadeståndsbelopp skall betalas.
Oavsett vem som för talan står det klart att det inte kan godtas att skadeståndsbelopp betalas direkt till pensionsspararen. Beloppet måste betalas till myndigheten för att så småningom läggas till grund för pensionsspararens pension. Om pensionsspararen redan har börjat ta ut sin pension, bör myndigheten dock betala ut det belopp som kan beräknas belöpa på förfluten tid till honom.
Vad sedan gäller talerätten kan först faststlås att en talan av detta slag rimligen måste avse hela den skada som drabbat pensionsspararna, alltså inte bara den skada som drabbat en enskild pensionssparare. Det är därför naturligt att talan i första hand skall föras av Premiepensionsmyndigheten. Om myndigheten inte vill föra någon talan, bör dock en pensionssparare ha rätt att föra talan om skadestånd till myndigheten. Något tilllägg i bestämmelsen att den enskilde skall anses som fondandelsägare, såsom Finansinspektionen föreslagit, behövs inte. Även i det fall spararen för talan bör den avse hela den skada som har drabbat pensionsspararna. Regler av detta slag finns i 4 kap.19 och 20 §§konkurslagen, 15 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385) och 5 kap. 5 § bankrörelselagen (1987:617).
20.3. Val och byte av fond
2EGERINGENS F¶RSLAG När premiepensionsrätt har fastställts för ett
visst år skall pensionsspararen kunna välja fond. Om pensionsspararen inte anmäler något val av fond men tidigare har anmält val av fond eller bytt fond, skall medlen placeras i den eller de fonder i vilka medel senast har placerats för hans räkning. Pensionsspararen får när som helst byta fond.
5TREDNINGENS F¶RSLAG Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslog dock att den enskilde skulle göra ett nytt aktivt val av fond varje år.
2EMISSINSTANSERNA 2IKSBANKEN och 3TATENS L¶NE OCH PENSIONSVERK
(SPV) är positivt inställda till utredningens förslag.
3TATSKONTORET, !KTUA
RIEF¶RENINGEN 3VENSKA !RBETSGIVAREF¶RENINGEN (SAF	 3VENSKA "ANK F¶RENINGEN &ONDBOLAGENS &¶RENING ,ANDSORGANISATIONEN I 3VERIGE
(LO) och
,ANTBRUKARNAS 2IKSF¶RBUND (LRF	 motsätter sig förslaget om
att den försäkrade varje år, när pensionsrätten fastställts, skall välja fond. Remissinstanserna anser att en sådan ordning i realiteten riskerar att öka andelen s.k. ickeväljare och gör premiepensionssparandet svårt att överblicka. De förespråkar i stället att en enskilds val av fond bör gälla till vidare, vilket också skulle medföra lägre administrationskostnader. Samtliga som yttat sig i frågan har förklarat sig vara positivt inställda till att den enskilde får betala Premiepensionsmyndighetens kostnader vid byte av fond.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG När premiepensionsrätt har fastställts
för ett visst år skall pensionsspararen kunna välja fond. En blankett för val av fond bör därför tillställas honom i samband med underrättelsen om fastställd pensionsrätt. Det får överlåtas till Premiepensionsmyndigheten att bestämma hur lång tid pensionsspararna bör ha på sig att välja fond. I lagen bör tas in ett särskilt bemyndigande som gör det möjligt för myndigheten att meddela närmare föreskrifter om förfarandet vid val och byte av fond.
När valet har gjorts, skickar den enskilde tillbaka blanketten till Premiepensionsmyndigheten, som ombesörjer att medlen förs över från den tillfälliga förvaltningen till den valda fonden. Medlen förs inte över separat för varje individ utan som en klumpsumma för pensionssparare som valt den aktuella fonden. Det innebär bl.a. att fondförvaltarna inte får kännedom om vilka personers sparande de förvaltar.
Under remissbehandlingen har från flera håll framförts kritik mot utredningens förslag att pensionsspararen måste göra ett nytt val av fond varje år. Enligt remissinstanserna bör en enskilds val av fond gälla tills vidare. Regeringen instämmer i vad remissinstanserna anfört. Många pensionssparare kommer att vilja ha de nya medlen placerade i fonder som redan tillförts medel för deras räkning. En ordning där de enskilda måste göra ett nytt val av fond varje år ter sig mot den bakgrunden opraktisk.
Pensionsspararnas önskemål kan emellertid antas vara av skiftande karaktär. Vissa kan vilja ha de nya medlen placerade i den eller de fonder som senast tillförts medel för deras räkning medan andra kan vilja ha dessa medel placerade i samtliga fonder som tillförts medel för deras räkning, antingen i proportion till innehavet i respektive fond eller med en viss andel av medlen. Att täcka in samtliga dessa varianter i lagstiftningen låter sig inte göras. Enligt regeringens mening får det anses vara mest förenligt med den genomsnittlige pensionsspararens intressen att de nya medlen placeras i den eller de fonder som senast tillförts medel för hans räkning. Om fler än en fond senast har tillförts medel samtidigt för pensionsspararens räkning, bör medlen fördelas mellan fonderna i förhållande till värdet av innehavet i varje fond (jfr avsnitt 26.2).
För de s.k. ickeväljarna som inte pekar ut en placering och som inte heller tidigare valt eller bytt till värdepappersfond ansvarar en nyinrättad sjunde fondstyrelse inom Allmänna pensionsfonden för förvaltningen av premiereservmedlen (se nästa avsnitt).
Med hänsyn till den stora betydelse som valet av fond har för den framtida pensionens storlek måste pensionsspararen kunna flytta sitt sparande mellan olika fonder. Ett sådant byte kan avse hela tillgodohavandet i en viss fond eller en del av detta. Pensionsspararen skall då underrätta
Premiepensionsmyndigheten om sitt önskemål, varvid myndigheten säljer andelar i den fond som skall lämnas och köper andelar i den nya fonden.
Inom privat fondförsäkring är det vanligt med en begränsning av antalet fonder som försäkringstagaren får ha medlen placerade i. Erfarenheterna från privat fondförsäkring visar dock att de flesta försäkringstagare har medlen placerade i endast ett fåtal fonder.
Av systemtekniska skäl bör antalet fonder begränsas som pensionsspararen samtidigt får ha medlen placerade i. Det finns emellertid skäl att överlåta denna åtgärd till Premiepensionsmyndigheten.
Det kan också ifrågasättas om bytesrätten av kostnadsskäl bör begränsas på något sätt, t.ex. så att byte får ske högst en eller två gånger om året. En sådan begränsning skulle emellertid i ett känsligt marknadsläge kunna få mycket negativa konsekvenser för den enskilde. I stället bör det övervägas om den som vill byta fond själv skall betala de kostnader som är förknippade med bytet. En sådan ordning kan dock hämma konkurrensen mellan förvaltarna och tynga det datatekniska systemet. Av avsnittet om myndighetens kostnader framgår att det generellt finns skäl att ytterligare överväga reglerna för kostnadsuttaget. Det finns bl.a. skäl att undersöka möjligheterna till en större flexibilitet i uttaget (jfr avsnitt 23.3). Även frågan om avgift vid byte bör undersökas närmre för att senare regleras i regeringsförordning.
Hänvisningar till S20-3
20.4. Förvaltningen för dem som inte gör ett aktivt val
2EGERINGENS F¶RSLAG En ny sjunde fondstyrelse inom AP-fonden
skall inrättas för förvaltningen av medlen för dem som inte gör något val av fond. Medlen skall förvaltas i en särskild fond inom AP-fonden, benämnd Premiesparfonden. Förvaltningen skall ha en inriktning på trygghet.
5TREDNINGENS F¶RSLAG Regeringens förslag överensstämmer med ut-
redningens alternativt redovisade förvaltningsmodell. I övrigt föreslår utredningen att ett statligt fondbolag inrättas för förvaltningen av medlen för dem som inte gör ett aktivt val av fond.
2EMISSINSTANSERNA 2IKSG¤LDSKONTORET 3TATENS L¶NE OCH PENSIONSVERK
(SPV) och
+ONKURRENSVERKET instämmer med utredningens förslag om att
det bör inrättas ett statligt fondbolag för förvaltningen av ickeväljarnas medel. SPV finner det vara synnerligen angeläget att de som inte gör ett aktivt val får tydlig information om vilken placeringsinriktning som gäller för förvaltningen av deras medel och vad den innebär i riskhänseende för avkastningen på kort och lång sikt.
+AMMARKOLLEGIET
föreslår att kollegiet anförtros förvaltningen av ickeväljarnas medel eftersom det har en väl fungerande organisation och ett ändamålsenligt system för kapitalförvaltning av aktuellt slag.
2IKSBANKEN 3TATSKONTORET
&¶RS¤KRINGSF¶RBUNDET 3VENSKA "ANKF¶RENINGEN &ONDBOLAGENS &¶RENING !KTIEFR¤MJANDET och !KTIESPARARNA är av skilda anledningar
negativt inställda till bildandet av ett statligt fondbolag. De pekar bl.a. på risken för extra kostnader och snedvriden konkurrens på fondmarknaden
samt att det skapas en monopolsituation för staten. Dessa remissinstanser förespråkar i stället att Premiepensionsmyndigheten skall upphandla kapitalförvaltningstjänsten på marknaden. I det sammanhanget poängterar vissa remissinstanser att placeringsinriktningen inte torde behöva vara så försiktig som den av utredningen föreslagna. I syfte att undvika alltför stora skillnader i behållningen för dem som gör respektive inte gör ett aktivt val av fond föreslår Riksbanken att riktlinjerna för förvaltningen av de sistnämndas medel bör innebära långsiktigt hög avkastning med god riskspridning.
2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET (RFV) 3J¤TTE
FONDSTYRELSEN F¶R !LLM¤NNA PENSIONSFONDEN ,ANDSORGANISATIONEN I 3VERIGE (LO) och 0ENSION¤RERNAS 2IKSORGANISATION (PRO) föreslår att
förvaltningen sker inom AP-fonden. Sjätte fondstyrelsen föreslår att förvaltningen samordnas med den styrelsens övriga förvaltning medan PRO föreslår att det inrättas en ny fondstyrelse. LO framhåller att AP-fonden som förvaltare skapar förutsättningar för att kapitalet används för utveckling och tillväxt av svenskt näringsliv, att kapitalplaceringar utomlands kan begränsas och att det kan ställas krav på långsiktighet i förvaltningen. LO menar vidare att nuvarande inflytande för arbetsmarknadens parter bör behållas om AP-fonden skall förvalta premiepensionsmedel, men att dess reglemente måste ändras för att möjliggöra en större andel reala placeringar. RFV pekar på att hos AP-fonden finns den kompetens och erfarenhet som krävs för att förvalta ickeväljarnas medel till så hög avkastning som möjligt i förhållande till en acceptabel risk. RFV framhåller att det är oacceptabelt med regler som medför att de som inte gör ett aktivt val systematiskt får lägre pension än de övriga och att tidsperspektivet för placeringarna inom den aktuella AP-fonden därför totalt sett inte bör skilja sig från det som gäller för dem som gör ett aktivt placeringsval. RFV föreslår att kapitalet förvaltas av ett antal AP-fonder med samma riskprofil för aktier som hos fjärde–sjätte AP-fondstyrelserna och samma för räntebärande andelar som hos första–tredje AP-fondstyrelserna. RFV pekar också på att AP-fondsalternativet borde innebära att avgifterna blir låga. Sjätte fondstyrelsen föreslår att AP-fonden får driva ett statligt fondbolag.
2IKSBANKEN förordar en existerande statlig struktur,
t.ex. AP-fonden, som möjlig och, i förhållande till alternativet med ett statligt fondbolag, likvärdig förvaltare för dem som inte gör ett aktivt val av fond.
2IKSG¤LDSKONTORET (OVR¤TTEN ¶VER 3K¥NE OCH "LEKINGE +ON
KURRENSVERKET 3TATSKONTORET 3VENSKA !RBETSGIVAREF¶RENINGEN (SAF), !KTIESPARARNA och 3VENSKA "ANKF¶RENINGEN är negativt inställda till AP-
fondsalternativet för dem som inte gör ett aktivt val. Till stöd för den inställningen åberopas bl. a. att det skulle innebära en icke önskvärd maktkoncentration, risk för korsvisa subventioner och sämre värdetillväxt än om förvaltningstjänsten upphandlades på marknaden.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Premiepensionssystemet skall som
nämnts vara uppbyggt som ett fondförsäkringssystem. Detta innebär att den enskildes tillgodohavande i premiepensionssystemet före pensioneringen skall vara uttryckt i fondandelar. Detsamma gäller enligt huvudregeln också premiepensionen. Vidare skall de enskilda när som helst kunna byta fond. För att handel skall kunna ske dagligen med andelarna i en fond måste fondbolaget fortlöpande marknadsvärdera tillgångarna i fonden och beräkna fondandelsvärdet. Inom premiepensionssystemet blir
det aktuellt att köpa eller sälja fondandelar så snart någon åtgärd skall vidtas som påverkar den enskildes tillgodohavande på premiepensionskontot. Som exempel kan nämnas val och byte av fond samt utbetalning av premiepension.
Enligt regeringens mening bör förvaltningen för de s.k. ickeväljarna ske i ett fristående organ. Ett antal remissinstanser m.fl. har fört fram APfonden som en lämplig förvaltare. AP-fonden är till sin rättsliga karaktär en särskild statlig institution vars organisation och verksamhet är exklusivt reglerad i lag. Denna är utformad så att fonden intar en fri och självständig ställning i förhållande till regeringen. Fondens tillgångar är dessutom avsatta till sådan särskild förvaltning så som det anges i 9 kap. 8 § regeringsformen. AP-fonden måste därför anses uppfylla de krav på oberoende som bör ställas på det organ som skall förvalta ickeväljarnas medel.
En förvaltning inom ramen för AP-fonden förordas också mot bakgrund av att ett annat alternativ erbjuds för statlig förvaltning av premiereservmedel (se avsnitt 20.2). Sistnämnda alternativ med fondförvaltning i ett statligt fondbolag är dock endast tillgängligt för dem som aktivt väljer en sådan placering.
Flera skäl talar för att den medelsförvaltning som inom ramen för premiepensionssystemet skall ske i AP-fonden bör skötas av en ny fondstyrelse och äga rum i en ny fond inom AP-fonden avskild från fonden i övrigt. Huvudskälet är att förvaltningen skall ske för ett annat syfte än de befintliga fondstyrelsernas förvaltning. Som nämnts tidigare innebär det förhållandet att premiepensionssystemet skall vara uppbyggt som ett fondförsäkringssystem att de enskildas tillgodohavande i premiepensionssystemet skall vara uttryckt i fondandelar. Det medför i sin tur att förvaltningen av premiepensionsmedel måste vara organiserad på ett annat sätt än förvaltningen av övriga pensionsmedel i AP-fonden.
Regeringen delar utredningens bedömning i redovisningen av APfondsalternativet att det bör inrättas en ny fondstyrelse inom AP-fonden för denna förvaltning inom premiepensionssystemet. Den nya fondstyrelsen, en sjunde fondstyrelse inom AP-fonden, skall i likhet med övriga AP-fondsstyrelser vara en egen myndighet.
För att förvaltningen inom AP-fonden skall vara jämförbar och likvärdig med de andra premiereservalternativen bör det så långt som möjligt gälla samma regler för de olika alternativen.
Det nu sagda leder fram till att det bör tillskapas ett ”syntetiskt fondbolag” och en ”syntetisk värdepappersfond” inom AP-fonden. Sjunde fondstyrelsen bildar ”fondbolaget”, och de medel som styrelsen förvaltar utgör ”värdepappersfonden”. De medel som sjunde fondstyrelsen skall förvalta skall – för att tydliggöra separationen från övriga medel inom AP-fonden – betecknas som en särskild fond inom AP-fonden. Denna fond kan som utredningen föreslagit benämnas ”Premiesparfonden” .
För att uppnå likvärdiga regler för förvaltningen av premiereservmedel bör reglerna i lagen om värdepappersfonder göras tillämpliga för sjunde fondstyrelsen och dess verksamhet. Fondstyrelsen bör också stå under tillsyn av Finansinspektionen. Detta innebär bl.a. att fondstyrelsen är skyldig att upprätta fondbestämmelser som skall godkännas av inspektionen, att fondstyrelsen skall upprätta de informationshandlingar som ett
fondbolag skall upprätta, nämligen informationsbroschyr, årsberättelse och halvårsredogörelse. Dessutom skall placeringsbestämmelserna i lagen om värdepappersfonder gälla. Sjunde fondstyrelsen skall också uppfylla de särskilda krav som skall ställas på fondbolagen i premiepensionssystemet (jfr avsnitt 20.2 och 8 kap. 3 § i den föreslagna lagen).
Av praktiska skäl kan eller behöver vissa av bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder inte tillämpas på sjunde fondstyrelsen. Det gäller t.ex. bestämmelserna om tillstånd till fondverksamhet och om förvaringsinstitut. Vidare bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att medge undantag från lagens bestämmelser för sådana fall där det visar sig att bestämmelserna inte kan tilllämpas på ett ändamålsenligt sätt.
På samma sätt som i vanlig fondverksamhet bör samtliga kostnader för förvaltningen i Premiesparfonden tas ur de förvaltade medlen. Lagstiftningen om värdepappersfonder bygger på att fonden är en särskild förmögenhetsmassa som skall hållas avskild från fondbolagets förmögenhet, vilket innebär att fondförmögenheten minskar när fondbolaget tar ut kostnadsersättning. Detta förhållande får rent praktiskt åstadkommas med hjälp av särredovisning av premiepensionskapitalet i sjunde fondstyrelsens verksamhet.
En belastning motsvarande det avkastningskrav som ställs på det statliga fondbolaget enligt vad som tidigare sagts (avsnitt 20.2) bör av neutralitetsskäl uppkomma hos den sjunde AP-fondstyrelsen. Regleringen av denna fråga kräver emellertid ytterligare överväganden.
Vid sidan av lagen om värdepappersfonder bör vissa av de gemensamma bestämmelserna i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden gälla även för sjunde fondstyrelsen. Dessutom krävs vissa särregler för den nya fondstyrelsen i syfte att nå större likhet med övrig förvaltning inom premiepensionssystemet.
Följande ordning bör gälla. Bestämmelserna i AP-fondsreglementet om styrelsearbete, delegation m.m. samt redovisning och revision bör även gälla för den nya styrelsen.
Även ansvaret för uppföljning och utvärdering av verksamheten bör utformas på samma sätt som för övriga fondstyrelser. Regeringen bör således fastställa fondstyrelsens balansräkning, utvärdera medelsförvaltningen samt överlämna årsredovisningen och utvärderingen till riksdagen.
Sjunde fondstyrelsen skall, som framgått, dessutom stå under tillsyn av Finansinspektionen på samma sätt som skall gälla för det statliga fondbolaget. Regeringen skall i sin utvärdering undersöka om fondstyrelsen uppfyller de riktlinjer som ställts upp för verksamheten och om verksamheten bedrivs effektivt. Finansinspektionens tillsyn skall således endast avse förhållanden som rör reglerna i lagen om värdepappersfonder.
Flera remissinstanser har kritiserat utredningens förslag till placeringsriktlinjer för kapitalförvaltningen för de s.k. ickeväljarna. Dessa instanser har ansett att riktlinjerna är alltför restriktiva och kan leda till för stora skillnader i avkastning i förhållande till övrig fondförvaltning i premiepensionssystemet.
För dem som gör ett aktivt val av förvaltare kan formerna för kapitalplaceringarna och avkastningen variera starkt. Förvaltningen i den nya
sjunde AP-fondstyrelsen kommer däremot att vara enhetlig för alla pensionssparare med pensionskapital i fonden.
Vid val av placeringar måste bl.a. beaktas att den som har sitt sparande i Premiesparfonden när som helst kan välja att byta till en annan fond. Det finns dock också anledning att ta hänsyn till att många sannolikt kommer att ha kvar sitt sparande i Premiesparfonden under en längre period.
Sjunde fondstyrelsens placeringar bör därför omfatta såväl räntebärande placeringar som svenska och utländska aktier med god riskspridning; att även utländska aktier ingår är viktigt bl.a. från riskspridningssynpunkt. Beträffande placeringsinriktningen för förvaltningen av ickeväljarnas medel pekade utredningen på att fördelningen exempelvis skulle kunna vara 70 % räntebärande placeringar, 20 % svenska aktier och 10 % utländska aktier. Regeringen kan konstatera att en sådan fördelning ger uttryck för en trygg placeringspolitik. Placeringarna får dock självfallet justeras i takt med utvecklingen på värdepappersmarknaderna.
Den exakta utformningen av Premiesparfonden bör inte låsas fast i lagstiftningen utan bör i stället anges i fondbestämmelserna på samma sätt som gäller för vanliga värdepappersfonder. På så sätt kan placeringarna anpassas efter utvecklingen. Fondbestämmelserna bör dock styras av en målsättning för kapitalförvaltningen.
Frågor om minsta andel räntebärande värdepapper med låg kredit- och likviditetsrisk bör således bestämmas i de särskilda placeringsbestämmelserna och inte i lag. Detsamma gäller eventuella begränsningar av stora exponeringar mot en enskild emittent eller en grupp av emittenter med inbördes anknytning som går längre än kraven i lagen om värdepappersfonder.
Den grundläggande målsättningen för förvaltningen bör anges i APfondsreglementet. Förvaltningen skall enligt denna målsättning ha en klar inriktning på trygghet med en totalt sett låg risknivå i placeringarna. Medlen skall således fördelas mellan olika inhemska och utländska marknader, mellan olika tillgångsslag samt inom tillgångsslag så att god riskspridning uppnås. Det bör dock understrykas att precis som för de övriga fonderna inom premiepensionssystemet står de enskilda den finansiella risken för förvaltningen och det är marknadsutvecklingen och skickligheten i förvaltningen som blir avgörande för värdeutvecklingen i fonden. Det förhållandet att förvaltningen sköts inom AP-fonden innebär inte någon garanti för fondandelarnas värde.
I riksdagens riktlinjer för ett reformerat ålderspensionssystem anges att en statlig förvaltare av ickeväljarnas medel inte får äga aktier på annat sätt än som delägare i aktiefonder. På så sätt skulle förvaltaren få tillgång till aktiemarknaden utan direkt ägarinflytande.
I det förslag som nu föreligger placeras ickeväljarnas medel i Premiesparfonden som har utformats som en syntetisk värdepappersfond. Det löser dock inte frågan om ägarinflytande. För att uppnå samma effekt i fråga om inflytande som åsyftades i riktlinjepropositionen krävs särskilda lagregler i reglementet för AP-fonden.
Den ena punkten gäller begränsningar i ägandet i ett enskilt företag. I det avseendet bör samma regler tillämpas som gäller för värdepappersfonder. För dessa liksom för banker och de flesta övriga finansiella före-
tag gäller sedan länge en begränsning av ägandet till 5 % av rösterna i ett enskilt bolag. Den regeln är föremål för översyn och prövas dessutom, såvitt gäller försäkringsbolag, i EG-domstolen. Även om skäl förts fram för ett slopande av begränsningen för det s.k. institutionella ägandet hos de privata finansiella företagen finns det också fortsättningsvis skäl att tillämpa denna regel för den nya AP-fondstyrelsen. Regeln skall stå fast även om bestämmelserna senare ändras på motsvarande punkt för de finansiella företagen.
I tidigare avsnitt har angetts att för det fall ett andelsägarinflytande införts skall detta utövas av de enskilda och att det inte behövs några lagregler om detta.
Enligt 1 § andra stycket lagen om värdepappersfonder skall ett fondbolag handla uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse. Det som sägs i paragrafen bör gälla de enskilda spararna även i ett fondförsäkringssystem. Samma regel bör av tydlighetsskäl tas in i AP-fondsreglementet i fråga om Premiesparfonden. Det skall alltså inte vara möjligt för vare sig den nya fondstyrelsen, det statliga fondbolaget eller Premiepensionsmyndigheten att agera för att främja några allmänna intressen eller specifika statliga intressen, om agerandet inte samtidigt är i pensionsspararnas bästa intresse.
Dessutom bör det särskilt föreskrivas i AP-fondsreglementet att ett ägarinflytande med stöd av placeringsaktier endast får utövas när andra möjligheter att tillgodose pensionsspararnas intresse av en god och trygg avkastning eller att trygga placeringarnas säkerhet inte står till buds.
Vid utövandet av en sådan rösträtt skall fondstyrelsen agera självständigt i förhållande till andra aktieägare med pensionsspararnas bästa som enda ledstjärna.
Hänvisningar till S20-4
21. Uttag och beräkning av premiepension
2EGERINGENS F¶RSLAG Premiepension får tas ut fr.o.m. den månad då
pensionsspararen fyller 61 år. Pensionsspararen skall ha rätt att få ut sin premiepension i form av en livränta med garanterade belopp. Pensionen skall vara hela livstiden, men pensionsuttaget får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen. Pensionsspararen skall ha rätt att återkalla ett påbörjat uttag och att ändra den andel av pensionen som tas ut. Ett uttag får dock återkallas helt eller delvis högst en gång per sexmånadersperiod. Pensionsspararen skall betala kostnaderna för sådana åtgärder, liksom kostnaden för att på nytt påbörja utbetalning efter det att ett uttag har återkallats. Pensionen skall beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto. Premiepensionen skall beräknas lika för kvinnor och män.
5TREDNINGENS F¶RSLAG Överensstämmer i huvudsak med regeringens. I
utredningens förslag finns dock inte någon begränsning i rätten att återkalla uttag av premiepension.
2EMISSINSTANSERNA 3TATSKONTORET avstyrker utredningens förslag om
att Premiepensionsmyndigheten skall tillhandahålla en traditionell livränteförsäkring med hänvisning till att det är oklart hur Premiepensionsmyndigheten skall finansiera ett eventuellt underskott och risken för tvister om överskott vid en extremt gynnsam utveckling. Statskontoret ifrågasätter också rätten att tjäna in ytterligare pensionsrätt efter uttag av pension.
2IKSREVISIONSVERKET (RRV) 3TATENS L¶NE OCH PENSIONSVERK
(SPV)
 &¶RS¤KRINGSF¶RBUNDET 3VENSKA !KTUARIEF¶RENINGEN 3VENSKA
"ANKF¶RENINGEN !KTIEFR¤MJANDET !KTIESPARARNA 3VERIGES !DVOKAT SAMFUND och +RISTDEMOKRATISKA 5NGDOMSF¶RBUNDET ifrågasätter varför
endast Premiepensionsmyndigheten och inte också vanliga försäkringsbolag skall kunna tillhandahålla livränteförsäkringar. SPV
 3KATTEF¶RVALT
NINGEN I I '¶TEBORGS OCH "OHUS L¤N och ,ANDSORGANISATIONEN I 3VERIGE
(LO) menar att grundalternativet för den försäkrade borde vara en livränteförsäkring. Syftet med en sådan ordning skulle vara att säkerställa den försäkrades pension. SPV anser också att möjligheten att välja partiellt uttag bör begränsas. Försäkringsförbundet påpekar också att det bör övervägas att minska kapitalrisken vid övergång från fondförsäkring till livränteförsäkring genom successiv överföring av medlen.
4J¤NSTEM¤N
NENS #ENTRALORGANISATION (TCO) och 3VERIGES !KADEMIKERS #ENTRAL ORGANISATION (SACO) finner det angeläget att det blir möjligt också att ta
ut tidsbegränsad premiepension.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG I enlighet med de av riksdagen an-
tagna riktlinjerna skall även premiepension kunna tas ut tidigast från 61 år (jfr avsnitt 18.1). Premiepensionen behöver emellertid inte tas ut samtidigt med inkomstpensionen och någon tidpunkt när pensionen senast måste tas ut skall inte finnas (angående frågan om preskription av rätten till pension, se avsnitt 27.7). Eftersom det reformerade ålderspensionssystemet skall bygga på livsinkomstprincipen, dvs. att varje intjänad krona skall ha betydelse för den framtida pensionens storlek, skall uttag av premiepension inte påverka möjligheten att tjäna in ny pensionsrätt i premiepensionssystemet (se avsnitt 13.2).
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall premiepensionen vara livsvarig eller begränsad till fem eller tio år. Övervägande skäl talar emellertid för att premiepension skall vara enbart livsvarig. Det allmänna ålderspensionssystemets funktion är generellt sett att ge ett livsvarigt skydd. Det finns också en risk för att tidsbegränsad pension i första hand efterfrågas av sådana enskilda vars förväntade livslängd ligger under genomsnittet. Ett sådant moturval måste hanteras på det sättet att pensionsförmånerna för dem som väljer livsvarig pension beräknas mer försiktigt.
De riktlinjer som riksdagen godkänt innebär att avsättningarna till premiepensionssystemet skall registreras på individuella konton för en ålderspension som grundas på det sparande och den avkastning som finns på kontot och som beräknas enligt i huvudsak samma principer som för frivilliga pensionsförsäkringar. I enlighet med detta föreslås att pensionsförmånerna från premiepensionssystemet skall beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet vid varje tid på pensionsspararens premiepensionskonto. Att beräkningarna skall ske enligt försäkringsmässiga principer följer av att Premiepensionsmyndigheten skall bedriva sin verksamhet enligt sådana principer (se 7 kap. 2 § i den föreslagna lagen).
Vidare föreslås, också i enlighet med riktlinjerna, att premiepensionen skall beräknas lika för kvinnor och män.
Eftersom försäkringen för premiepension skall vara uppbyggd som en fondförsäkring gäller som grundalternativ att tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto skall vara placerat i värdepappersfonder även under pensionstiden. Det månatliga pensionsbeloppet kommer då att vara uttryckt som värdet av ett visst antal fondandelar. När Premiepensionsmyndigheten beviljar pension fastställs det (minsta) antal fondandelar som skall ligga till grund för varje månatligt pensionsbelopp.
De månatliga utbetalningarna kommer att variera i storlek med förändringarna i fondandelarnas värde. Detta kan innebära en otrygghet för många försäkrade. Det bör därför – på samma sätt som regelmässigt förekommer vid privat fondförsäkring – införas en möjlighet för den enskilde att gå över till traditionell livränteförsäkring.
Premiepensionsmyndigheten skall alltså tillhandahålla en traditionell livränteförsäkring som garanterar pensionsspararen livslång utbetalning av ett fast månadsbelopp. Vid övergången till livränteförsäkringen övertar myndigheten den finansiella risken för de tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto. Pensionsbeloppet beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandets storlek vid övergången på samma sätt som vid betalning av en engångspremie till ett försäkringsbolag. Till detta kan, t.ex. vid en gynnsam utveckling av myndighetens kapitalförvaltning, komma återbäring.
- Bortsett från att myndigheten i livräntealternativet garanterar storleken av pensionsbeloppen skall det gälla samma regler om uttag av pension m.m. som när tillgodohavandet ligger kvar i värdepappersfonder.
Detta alternativ bör tills vidare stå öppet bara för den som vill gå över helt till traditionell försäkring. Under förutsättning att en hantering kan ske enkelt och utan större merkostnader bör också mellanformer prövas där en del av tillgodohavandet används för traditionell försäkring, medan återstoden placeras i en fondförsäkring. Denna fråga bör dock vila i avvaktan på att erfarenhet nås från den praktiska uppbyggnaden av systemet. Av liknande skäl anser regeringen att en sådan successiv övergång till traditionell försäkring som föreslås av Försäkringsförbundet inte bör införas nu.
Inte heller bör det vara möjligt för en försäkrad att få sina fondandelar inlösta och medlen överförda till den traditionella försäkringsrörelsen före den tidpunkt då han önskar ta ut sin pension. En sådan åtgärd skulle kunna syfta till att ”låsa in” uppnådda värdestegringar i fondsparandet genom att fondandelarna löses in vid en från marknadssynpunkt lämplig tidpunkt. Önskemålet om stabil värdeutveckling under en period kan emellertid tillgodoses lika bra genom att pensionsspararen vid den strategiska tidpunkten flyttar sitt tillgodohavande till räntefonder eller andra fonder med låg risk.
Däremot bör det inte finnas något hinder mot att övergången till traditionell försäkring sker vid en senare tidpunkt än vid första pensionsuttag. Den som har börjat ta ut sin premiepension i fondförsäkringssystemet bör alltså vid en senare tidpunkt kunna använda det som då finns kvar av hans tillgodohavande till att teckna en traditionell livränteförsäkring hos Premiepensionsmyndigheten.
Flera remissinstanser har ifrågasatt varför endast myndigheten och inte också privata försäkringsbolag skall få tillhandahålla livränteförsäkring. Denna fråga hänger dock samman med frågan i vilken utsträckning myndigheten skall anlita utomstående för skötseln av livränteförsäkringen. Sistnämnda frågeställning tas upp i avsnitt 23.4. Regeringen förordar där en utläggning av det praktiska hanterandet av livräntor till utomstående uppdragstagare.
Pensionsspararen skall kunna göra ett partiellt uttag av premiepension. När det gäller fördelningssystemet föreslås att uttag skall kunna göras bara med jämna fjärdedelar (25, 50, 75 eller 100 % av full pension). Enligt de godkända riktlinjerna skall emellertid någon sådan begränsning inte gälla för premiepensionssystemet utan uttag skall kunna göras helt fritt enligt pensionsspararens eget val.
Det har emellertid ett visst egenvärde att samma gränser gäller i de båda delarna av ålderspensionssystemet, och det har inte minst från informationssynpunkt ett allmänt värde att antalet variationer inte är alltför stort. Det kan knappast heller finnas något praktiskt behov av att dela upp uttaget på fler sätt än i fjärdedelar. En begränsning till uttag i fjärdedelar bör därför gälla även i premiepensionssystemet.
Som angetts i avsnitt 8.1 skall de nu gällande reglerna om möjlighet att helt eller delvis återkalla ett uttag av ålderspension även fortsättningsvis gälla inom fördelningssystemet. Det skulle däremot enligt riktlinjerna inte vara möjligt att avbryta ett påbörjat uttag av premiepension.
Mot bakgrund av att det nu föreslås att premiepensionen inte skall kunna begränsas till ett visst antal år utan enbart vara livsvarig, finns det inte något skäl att begränsa valfriheten på detta sätt i premiepensionssystemet. Den som av någon anledning har tagit ut sin pension tidigt kan få sina förhållanden ändrade och då ha ett berättigat önskemål om att kunna avbryta pensionsuttaget och t.ex. återgå till arbetslivet för några år. En sådan ändring leder inte till några tekniska svårigheter för Premiepensionsmyndigheten. Inte heller finns det några risker för moturval eller liknande. Ett avbrytande av pensionsuttaget medför inte någon risk för att pensionsspararen i slutet av sin levnad skall stå utan försörjning. Tvärtom kommer månadsbeloppen med stor sannolikhet att vara högre när pensionsuttaget påbörjas igen, dels därför att tillgodohavandet på premiepensionskontot normalt skall ha vuxit, dels därför att tillgodohavandet då skall fördelas på en kortare återstående livslängd. I princip bör pensionsspararen därför själv kunna bestämma att tills vidare skjuta upp pensionsuttaget. På motsvarande sätt bör den som har begärt partiellt uttag av pensionen ha rätt att ändra uttagsgraden inom de ramar som nyss har angetts.
Frågan är då om det behövs gränser för hur ofta det skall vara möjligt att begära åtgärder av dessa slag. För fördelningssystemet skall möjligheten att återkalla pensionsuttag begränsas så att återkallelse eller minskning får ske endast en gång per sexmånadersperiod. För enhetlighetens skull bör detta gälla också i premiepensionssystemet. Vidare bör den som vill ändra vad han tidigare har bestämt om uttag av premiepensionen själv bära kostnaderna för Premiepensionsmyndighetens administration av ändringen. Enligt en tidigare intagen ståndpunkt skall pensionsspararen normalt själv bära kostnader som han råder över.
Det bör i detta sammanhang påpekas att pensionsspararen, om han är gift eller motsvarande, inför uttaget av premiepension även måste överväga om han skall utnyttja möjligheten till efterlevandeskydd. Denna fråga behandlas i avsnitt 22.3.
22.1. Inledning
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall det inom premiepensionssystemet finnas möjlighet att välja ett efterlevandeskydd.
Eftersom efterlevandeskyddet skall vara frivilligt, måste kostnaden för skyddet bäras av de individer som väljer skyddet. Finansieringen kan ske på två olika sätt: genom att den enskilde själv betalar en premie och genom att kostnaden för skyddet dras från tillgodohavandet på hans premiepensionskonto. Ett system med betalning av premier medför en förhållandevis omfattande administration. Pensionsarbetsgruppen intog också den ståndpunkten att det inte skulle vara möjligt att göra frivilliga inbetalningar till pensionssystemet (se SOU 1994:20 s. 194 f.). Mot denna bakgrund bör det frivilliga efterlevandeskyddet finansieras genom att kostnaden för skyddet dras från den enskildes premiepensionskonto och därmed sänker värdet av den pension som kan utgå till honom själv.
För dem som utnyttjar ett efterlevandeskydd blir kostnaden skälig om risken för moturval kan hanteras.
Med moturval menas att efterlevandeskyddet i första hand skulle efterfrågas av sådana enskilda som löper stor risk att dö i förtid och alltså utlösa skyddet. Det negativa urvalet blir en kostnadsbelastning för kollektivet.
En korrekt uppskattning av hur negativt urvalet blir är viktigt. Det är också viktigt att kostnaderna för moturvalet fördelas på ett sådant sätt att de stannar hos dem som utnyttjar det aktuella skyddet.
Det är inte realistiskt att räkna med att en enskild som vill välja efterlevandeskydd i premiepensionssystemet skall gå igenom en hälsoprövning. Ett annat sätt att komma till rätta med riskerna för moturval är att skyddet inte börjar gälla förrän efter en viss karenstid. Ytterligare en möjlighet är att begränsa antalet tillfällen när efterlevandeskydd kan väljas. Tänkbara tidpunkter för sådana val skulle kunna vara när pensionsspararen gifter sig, när han får barn och när han börjar ta ut sin pension.
Mot bakgrund av att premiepensionssystemet är en del i en allmän socialförsäkring och att den enskildes beslut att välja efterlevandeskydd innebär att han reducerar sin egen ålderspension, bör den enskilde kunna välja ett efterlevandeskydd bara för situationer där det typiskt sett föreligger ett behov av sådant skydd.
Hänvisningar till S22-1
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 37.1
22.2. Efterlevandeskydd före pensionstiden
2EGERINGENS F¶RSLAG En pensionssparare som har barn under 20 år
eller som är gift, registrerad partner eller sammanboende skall under förvärvsaktiv tid kunna teckna en temporär premiepension till efterlevande på ett eller två inkomstbasbelopp under fem år. Kostnaden för skyddet dras fortlöpande från tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto.
5TREDNINGENS F¶RSLAG Överensstämmer med regeringens. 2EMISSINSTANSERNA Flera remissinstanser ställer sig i huvudsak posi-
tiva till utredningens förslag om efterlevandeskydd. Vissa menar emellertid att det kan ifrågasättas om inte den av utredningen valda begränsningen av de sambor som kan omfattas av skyddet borde vidgas till att omfatta fler sammanlevande personer. Vad gäller utredningens förslag om efterlevandeskydd under aktivtiden hävdar
3VENSKA !KTUARIEF¶R
ENINGEN att förslaget kan resultera i moturval som leder till kraftiga pre-
miehöjningar. Föreningen avviker från utredningens förslag genom att förorda dels en övre åldersgräns på 50 år i stället för 60 år i fråga om karenstid, dels att efterlevandeskydd skall få tecknas av den som fyllt 50 år endast i samband med äktenskap, partnerskap eller barns födelse och då med full karenstid.
2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET (RFV) pekar på risken att
efterlevandeskyddet blir dyrt för de enskilda som väljer det, vilket medför att bara de som är i störst behov av skyddet väljer det. RFV föreslår därför att gränsen för de olika efterlevandeskydden knyter an inte till pensionsuttaget i sig utan till den försäkrades ålder; fr.o.m. den månad den försäkrade fyller 61 år bör efterlevandeskyddet endast omfatta make (vissa sambor) och utformas som en försäkring på båda makarnas liv. Vissa remissinstanser anser att möjligheten att använda en enhetspremie för efterlevandeskyddet bör utredas.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Efterlevandeskyddet under tiden före
pensioneringen är avsett att fungera som en övergångslösning för de efterlevande. Kostnaden för skyddet dras fortlöpande från tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto. Pensionsspararen kan teckna sig för efterlevandeskyddet och behålla det så länge han tycker att det behövs och sedan återgå till att enbart bygga vidare på sitt tillgodohavande.
Skyddet är utformat som en ren riskförsäkring utan sparmoment, vilket ger en billig och okomplicerad konstruktion. För att hänsyn skall kunna tas till den enskildes familjesituation m.m. skall det finnas två försäkringsbelopp att välja mellan; ett basbelopp om året under fem år (motsvarande ca 3 000 kr per månad) och två basbelopp om året under samma tid (motsvarande ca 6 000 kr per månad).
Beräkningar som utredningen har gjort visar att kostnaderna för ett sådant skydd inte är högre än att tillgodohavandet på premiepensionskontot även vid relativt måttliga inkomster räcker till både ett efterlevandeskydd och en påbyggnad av den egna ålderspensionen. Utrymmet för skyddet är självfallet begränsat för många i den s.k. mellangenerationen som endast får en mindre del av pensionen från det nya systemet.
Som angetts i föregående avsnitt bör efterlevandeskyddet kunna tecknas bara i situationer där det typiskt sett föreligger behov av ett sådant skydd. Skyddet bör i första hand kunna tecknas av den som har barn under 20 år och den som är gift eller registrerad partner enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap. När det gäller frågan om efterlevandeskydd för andra sammanlevande än gifta och registrerade partner bör – främst med hänsyn till risken för moturval och utredningssvårigheter – ett sammanlevandebegrepp som ligger nära det som annars används inom socialförsäkringen väljas. Ett sådant begrepp blir också lättast att hantera i ADB-hänseende. Det skall vara fråga om ogifta personer som stadigvarande sammanbor och som tidigare har varit gifta med varandra (eller registrerade partner) eller som har eller har haft barn tillsammans. Det skall alltså inte kunna förekomma att pensionsspararen har både en make och en sammanboende som berättigar till efterlevandeskydd.
Redan i föregående avsnitt har angetts att ett system av det nu angivna slaget förutsätter att risken för moturval kan hållas under kontroll samt att det inte är realistiskt att tänka sig att de pensionssparare som önskar teckna efterlevandeskyddet skall genomgå hälsokontroll. Utredningen har därför som huvudregel föreslagit en karenstid av ett år från ansökan innan efterlevandeskyddet börjar gälla. Från denna huvudregel föreslås emellertid det viktiga undantaget att skyddet skall kunna börja gälla redan vid månadsskiftet efter ansökan, om ansökan görs inom tre månader från det att pensionsspararen ingick äktenskap eller partnerskap eller fick barn. Eftersom risken för moturval har större praktisk betydelse för kollektivet ju äldre pensionsspararen är, föreslås dock att det alltid skall gälla en karenstid av ett år om pensionsspararen är över 60 år när han begär att få ansluta sig till efterlevandeskyddet.
Aktuarieföreningen har riktat kritik mot villkoren och anfört att de bör skärpas för att inte leda till ett alltför stort moturval. Föreningen har, som nämnts, förordat bl.a. att efterlevandeskydd skall få tecknas av den som fyllt 50 år endast i samband med äktenskap, partnerskap eller barns födelse och då med ett års karenstid.
Enligt regeringens mening kan man inte bortse från föreningens kritik. Ett alltför stort moturval kan leda till att skyddet blir påtagligt dyrare för de enskilda i förhållande till de skydd som erbjuds på försäkringsmarknaden. Dessa problem kan förvärras efterhand.
Föreningens förslag bör därför i huvudsak följas. I den del skyddet gäller risken för dödsfall orsakat av en olycka bör det dock inte krävas karenstid. När spararen fyllt 50 år bör det för efterlevandeskydd krävas en sådan familjehändelse som nyss beskrivits. För den som fyllt 50 år och som kan åberopa en familjehändelse finns det således möjlighet till dödsfallsskydd men med ett års karens för den del av skyddet som inte avser olycksfallsrisken.
En särskild ordning bör dock gälla under år 1999 när systemet startar. Under den tid då den enskilde första gången får välja fond bör även de som fyllt 50 år och som inte kan åberopa en familjehändelse ges möjlighet att förvärva efterlevandeskydd. Även i detta fall gäller regeln om ett års karens för skydd som inte avser olycksfallsrisken. Denna ”extra” möjlighet att gå in i efterlevandeskyddet bör lyftas fram i den information
som lämnas inför fondvalet. Det bör slutligen påpekas att ett efterlevandeskydd som tecknats innan spararen fyllt 50 år inte upphör att gälla enbart på grund av att spararen passerar åldersgränsen.
Om ett alltför stort moturval uppkommer och efterlevandeskyddet före pensionstiden inte utnyttjas i tillräcklig utsträckning får villkoren senare omprövas.
Nyss har angetts vilka typer av anhöriga pensionsspararen måste ha för att få ansluta sig till efterlevandeskyddet. En naturlig konsekvens av detta resonemang är att premiepensionen till efterlevande också skall betalas ut till en sådan person och inte kunna styras bort till någon utomstående. Om det vid pensionsspararens död visar sig att han inte längre har någon sådan anhörig, skall någon premiepension till efterlevande alltså inte betalas. Inom kretsen av tänkbara mottagare bör pensionsspararen däremot kunna bestämma fritt om fördelningen av försäkringsersättningen. Detaljerna behandlas i författningskommentaren.
Som redan sagts skall pensionsspararen fritt kunna avsäga sig efterlevandeskyddet när han inte längre anser att det behövs. Och under alla förhållanden skall det skydd som nu diskuteras upphöra att gälla när pensionsspararen börjar ta ut sin premiepension. Han har i det sammanhanget ofta möjlighet att gå över till det efterlevandeskydd under pensionstiden som föreslås i nästa avsnitt.
Hänvisningar till S22-2
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 37.1
22.3. Efterlevandeskydd under pensionstiden
2EGERINGENS F¶RSLAG En pensionssparare som är gift, registrerad
partner eller sammanboende skall i samband med att han börjar ta ut sin premiepension kunna teckna en livsvarig premiepension till efterlevande. Skyddet innebär att pensionsspararens pension räknas om till att gälla på både hans eget och hans makes (eller motsvarande) liv. Pensionsspararens egen ålderspension sänks så mycket som behövs för att tillgodohavandet på premiepensionskontot skall räcka under båda makarnas (eller motsvarande) livstid.
5TREDNINGENS F¶RSLAG Överensstämmer med regeringens. 2EMISSINSTANSERNA Remissopinionen är i huvudsak positiv till utred-
ningens förslag om efterlevandeskydd. På samma sätt som för efterlevandeskyddet under aktivtiden begär vissa instanser ett utvidgat sambobegrepp.
2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET (RFV) pekar på risken att efterlevan-
deskyddet blir dyrt för de enskilda som väljer det, vilket medför att bara de som är i störst behov av skyddet väljer det. RFV föreslår därför att gränsen för de olika efterlevandeskydden knyter an inte till pensionsuttaget i sig utan till den försäkrades ålder; fr.o.m. den månad den försäkrade fyller 61 år bör efterlevandeskyddet endast omfatta make (vissa sambor) och utformas som en försäkring på båda makarnas liv. Bl.a.
3TATSKONTORET och 3VENSKA !RBETSGIVAREF¶RENINGEN (SAF) menar att
efterlevandeskydd under pensionstiden borde meddelas automatiskt av Premiepensionsmyndigheten ifråga om de försäkrade som tecknat efterlevandeskydd under aktivtiden. Vissa remissinstanser anser att möjlig-
heten att använda en enhetspremie för teckande av efterlevandeskyddet bör utredas.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Hos de svenska livförsäkringsbolagen
har utvecklats en praxis som innebär att bolagen utan hälsoprövning och utan ytterligare premie acepterar att en livränteförsäkring som gäller på en makes liv räknas om till en försäkring på båda makarnas liv; en livränta utgår alltså så länge någon av makarna lever. Omräkningen kan bara göras i samband med att livräntan skall börja betalas ut, och omräkningen måste göras så att samma belopp utgår under hela utbetalningstiden (bortsett från eventuell återbäring). För att minska effekterna av moturval tillåts alltså inte att den försäkrade gör om hela sin egen ålderspensionsrätt till efterlevandepension för den andra maken.
En sådan ordning bör införas också i premiepensionssystemet. Makar, registrerade partner och sammanboende av det slag som angavs i föregående avsnitt skall alltså kunna skapa ett efterlevandeskydd för varandra genom att minska sin egen pension. Något stort praktiskt behov av att kunna ta med barn i detta skydd torde knappast finnas. En sådan möjlighet skulle dessutom göra det nödvändigt att införa regler om tidsbegränsade livräntor för dessa. Det skulle göra systemet onödigt komplicerat. Med en begränsning till makar och motsvarande kan vanliga regler få gälla för den efterlevande när det gäller uttag av pension m.m.
När det gäller det efterlevandeskydd som föreslås för aktivtiden är det inte nödvändigt att låta försäkringsskyddet förfalla bara för att kretsen av anhöriga växlar. Detta beror på att försäkringsbeloppet är fast och alltså inte är beroende av vilka mottagare av beloppet som finns.
När det gäller efterlevandeskyddet för pensionstiden ställer sig saken helt annorlunda. Här beror kostnaden för efterlevandeskyddet till allra största delen av den andra makens ålder. Ju yngre maken är i förhållande till pensionsspararen (och därmed ju längre maken kan väntas överleva pensionsspararen), desto mer reduceras pensionsspararens egen pension.
Det efterlevandeskydd som nu diskuteras kan alltså inte flyttas över på en ny make eller motsvarande. Därför måste den regeln införas att efterlevandeskyddet gäller bara om pensionsspararen vid sin död är gift eller sammanboende med samma person som när efterlevandeskyddet tecknades. Vid skilsmässa o.d. kan pensionsspararens egen pension på nytt räknas om till ett högre belopp. Vid nytt äktenskap o.d. kan samma slag av efterlevandeskydd gälla igen efter ansökan. Detta kräver dock en ny omräkning. Pensionsspararen kan däremot inte av andra skäl upphöra med efterlevandeskyddet under pensionstiden.
På samma sätt som gäller i försäkringsbolagens praxis föreslås att efterlevandeskyddet för pensionstiden i princip bara skall kunna tecknas i samband med att pensionsspararen för första gången börjar ta ut premiepension. Om äktenskapet o.d inleds senare, bör det visserligen finnas en möjlighet att då välja efterlevandeskyddet, men för den situationen föreslås en ettårig karenstid för att minska riskerna för moturval.
Också efterlevandeskyddet under pensionstiden skall bygga på könsneutrala dödlighetsantaganden och vara utformat så att kostnaden för skyddet inte belastar dem som avstår från skyddet. Detta innebär att man vid beräkningarna måste beakta risken för moturval i form av högre genomsnittlig dödlighet bland dem som tecknar skyddet.
För båda de föreslagna formerna av premiepension till efterlevande bör kostnaden för moturval stanna inom det kollektiv som utnyttjar den aktuella formen av efterlevandeskydd. Om en förlust uppkommer ett visst år får den normalt rullas över på nästa års premieuttag för försäkringsskyddet.
23. Premiepensionsmyndighetens verksamhet
23.1. Regler för försäkringsrörelsen
2EGERINGENS F¶RSLAG De viktigaste rörelsereglerna i försäkringsrörel-
selagen skall gälla för Premiepensionsmyndighetens verksamhet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag från dessa bestämmelser.
5TREDNINGENS F¶RSLAG Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
2EMISSINSTANSERNA Det fåtal remissinstanser som yttrat sig i denna
del har i huvudsak inte haft något att invända mot utredningens förslag.
&INANSINSPEKTIONEN anser dock att Premiepensionsmyndighetens verk-
samhet bör regleras av en särskild lagstiftning som bör vara uttömmande. Den reglering som gäller för AP-fonden skulle kunna tjäna som förebild. Inspektionen anser att de näringsrättsliga reglerna i flera fall är svåra att tillämpa på premiepensionsområdet. Bl.a. Finansinspektionen framhåller att de regler om särskild kapitalbas som gäller för försäkringsbolag bör gälla för verksamheten.
&¶RS¤KRINGSF¶RBUNDET poängterar att kravet på
försäkringsmässighet förutsätter att man tillämpar principerna i 7 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713), FRL.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Bortsett från den tillfälliga förvalt-
ningen skall premiepensionssystemet ekonomiskt vara ett slutet system i samma bemärkelse som ett ömsesidigt försäkringsbolag är det. Några tillskott av statliga medel skall inte vara möjliga, och inga medel skall tas ut annat än för ändamål som hänger samman med försäkringsverksamheten. Detta medför att beräkningen av utgående förmåner m.m. måste ske med samma precision som i ett försäkringsbolag och att verksamheten allmänt sett måste bedrivas enligt vedertagna försäkringsmässiga principer. Det framstår därför som naturligt att stora delar av det regelverk som enligt FRL gäller för försäkringsbolagens verksamhet också skall gälla för försäkringsverksamheten i premiepensionssystemet.
Regeringen föreslår alltså att delar av FRL görs tillämpliga på Premiepensionsmyndighetens verksamhet. Det är främst reglerna i 7 kap. FRL som är av intresse. Regeringen tar i det följande kortfattat upp några av de försäkringstekniska huvudfrågorna. På några punkter föranleder remissinstansernas synpunkter förtydliganden om tillämpningen av FRL:s regler.
I 7 kap. 1 och 2 §§ FRL finns bestämmelser om beräkning av ett försäkringsbolags försäkringstekniska avsättningar. Avsättningarna skall
motsvara det belopp som behövs för att bolaget vid varje tidpunkt skall kunna uppfylla sina åtaganden mot de försäkrade, däribland bolagets ansvarighet för löpande försäkringar (premiereserven). Om premiepensionssystemet skall kunna vara ett slutet ekonomiskt system på det sätt som angetts tidigare, måste försäkringstekniska avsättningar av detta slag göras också i myndighetens verksamhet. Dessa bestämmelser för försäkringsbolag bör alltså göras tillämpliga även för Premiepensionsmyndigheten.
Reglerna i FRL om dessa avsättningar och sättet att täcka avsättningarna med tillgångar är centrala för det skydd som försäkringsrörelsereglerna ger en försäkringstagare. För försäkringsbolagen finns också regler om en särskild kapitalbuffert i bolagets kapitalbas. Flera remissinstanser har efterlyst motsvarande solvensregler för Premiepensionsmyndigheten. De har pekat på att premiepensionssystemet skall vara ett slutet system utan tillskott från staten.
Regeringen delar utredningens bedömning att reglerna om livförsäkringsbolagens kapitalbas inte skall vara tillämpliga för Premiepensionsmyndigheten. På samma sätt som de privata livförsäkringsbolagen kommer myndigheten efter en period att ha byggt upp ett överskott som fungerar som kapitalbuffert. Det hänger samman med att de försäkringstekniska beräkningarna görs med försiktighet. Om ett underskott likafullt skulle uppstå skall myndigheten täcka detta med kredit hos Riksgäldskontoret. En sådan kredit undanröjer behovet av de solvensregler som gäller för livförsäkringsbolagen.
Bestämmelserna i 3–8 a §§ samma lag om försäkringstekniska grunder bör gälla för myndighetens verksamhet. Enligt 4 § skall grunderna avse att trygga bolagets förmåga att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal och att meddela försäkringar till en kostnad som är skälig med hänsyn till försäkringens art. Grunderna innehåller antaganden om dödlighet och andra riskmått, om räntefot och om driftskostnader. Enligt 5 § gäller att dessa antaganden skall väljas så att de vart för sig kan anses betryggande. En sådan princip måste gälla också för premiepensionssystemet.
De viktigaste grunderna är de som avser beräkning av försäkringspremier och premiereserv. Grunder i dessa ämnen kommer att behövas också i Premiepensionsmyndighetens verksamhet. Det blir visserligen inte aktuellt att beräkna premier, eftersom dessa – sett ur myndighetens synvinkel – är givna och inte går att påverka. De formler som ingår i premiegrunder kan emellertid lika väl användas för att beräkna hur stora pensionsförmåner en viss premie skall berättiga till. Att premiereservgrunder, som används för att bestämma försäkringsgivarens beräknade skulder till de försäkrade, också behövs är uppenbart.
Regeln i 4 § att grunderna skall ”avse att trygga bolagets förmåga ... att meddela försäkringar till en kostnad som är skälig med hänsyn till försäkringens art” är ett uttryck för den s.k. skälighetsprincipen, en av de mest betydelsefulla principerna i försäkringsrörelselagstiftningen. När principen infördes, innebar den ett krav på att kostnaden för en försäkring skall vara skälig i förhållande till de tjänster som försäkringen innebär för försäkringstagaren (
PREMIE OCH KOSTNADSSK¤LIGHET). Kostnaden för för-
säkringen skall bl.a. motsvara den övertagna risken, och omkostnader
skall fördelas på ett rimligt sätt mellan försäkringstagarna. Vidare skall verksamheten bedrivas effektivt och försäkringsbolaget hålla nere administrationskostnaderna. Kravet på premie- och kostnadsskälighet har också ansetts avse relationen mellan olika försäkringstagare och försäkringstagargrupper inom ett kollektiv; bl.a. skall fördelningen av återbäringen i största möjliga utsträckning grundas på de enskilda försäkringarnas bidrag till bolagets samlade överskott (den s.k. kontributionsmetoden). Skälighetsprincipen har också ansetts ställa krav på andra villkor än premien (
VILLKORSSK¤LIGHET) och på skaderegleringen
(
SKADEREGLERINGSSK¤LIGHET).
Försäkringsutredningen, vars förslag till en reformering av försäkringsrörelselagstiftningen för närvarande bereds inom Regeringskansliet, har föreslagit att skälighetsprincipen skall utmönstras ur FRL (betänkandet Försäkringsrörelse i förändring 3, SOU 1995:87). Såvitt gäller premie- och kostnadsskäligheten anför utredningen att principen i grunden innebär en prisreglering samt att önskemålen om att försäkringsskydd skall tillhandahållas till rimliga priser och försäkringsbolagens verksamhet bedrivas kostnadseffektivt tillgodoses bättre genom en väl fungerande konkurrens och höga informationskrav i kombination med större frihet i fråga om produktutformning och prissättning. Frågor om villkorsskälighet och skaderegleringsskälighet bör enligt Försäkringsutredningens mening lösas i den civilrättsliga lagstiftningen, inte i rörelselagstiftningen.
Principen om premie- och kostnadsskälighet har under lång tid haft ett avgörande inflytande på utformningen av regler om framför allt livförsäkring. Det gäller både lagstiftningen och försäkringsbolagens interna regler. Man torde kunna räkna med att principen i långa stycken uttrycker en i försäkringsbolagen fast etablerad uppfattning om hur verksamheten bör bedrivas.
Premie- och kostnadskäligheten utgör alltså en betydelsefull del av det som kallas försäkringsmässiga principer. Detta förhållande skulle inte ändras av att skälighetsprincipen togs bort ur FRL, bl.a. därför att de skäl som kan motivera borttagandet inte har någon relevans när det gäller Premiepensionsmyndighetens verksamhet; myndigheten kommer att ha monopol på verksamheten, och produktutformningen är i allt väsentligt bestämd i lag. Principen om premie- och kostnadsskälighet bör alltså vara vägledande för myndighetens verksamhet, även om Försäkringsutredningens förslag genomförs. Försäkringsförbundet har pekat på att en motsättning kan uppkomma mellan de försäkringstekniska grunderna och de särskilda reglerna om avgiftsuttag för Premiepensionsmyndighetens kostnader. Med anledning av denna frågeställning vill regeringen framhålla att särskilda bestämmelser om avgiftsuttag o.d. i premiepensionsregleringen tar över den allmänna försäkringsrörelseregleringen som således endast gäller i tillämpliga delar. Nivå och metodik för uttag av myndighetens kostnader regleras således även utanför de försäkringstekniska grunderna.
I 7 kap. 9–11 §§ FRL finns regler om vilka slag av tillgångar ett försäkringsbolag får använda för att täcka sina försäkringstekniska avsättningar (s.k. skuldtäckning); det är alltså fråga om den praktiska fortsättningen av bestämmelserna i 1 §. Enligt den centrala bestämmelsen
i 9 § gäller att tillgångarna skall placeras på sådant sätt att en lämplig riskspridning uppnås samt så att bolagets betalningsberedskap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen tillräcklig. Som ett komplement till de allmänna reglerna ställs det upp relativt detaljerade bestämmelser om hur stora andelar av det belopp som skall skuldtäckas som får vara placerade i olika slag av tillgångar och hur mycket av beloppet som får vara placerat i t.ex. värdepapper från en och samma emittent. Placeringsregler av detta slag måste finnas också för Premiepensionsmyndighetens verksamhet. Frågan avser i första hand de medel som överförs till myndighetens förvaltning när pensionssparare väljer att gå över till traditionell livränteförsäkring. För tillgodohavanden i värdepappersfonder skall den enskilde stå den finansiella risken på samma sätt som gäller för privat fondförsäkring. Skuldtäckning hos Premiepensionsmyndigheten blir därför inte aktuell i denna del.
Det framstår som ändamålsenligt att de allmänna principer som anges i 7 kap. 9 § FRL och de mer tekniska detaljreglerna följs. Hela detta regelkomplex bör därför göras tillämpligt för myndighetens verksamhet. Detsamma gäller bestämmelserna i 17 b § FRL som begränsar användningen av optioner och terminer och liknande finansiella instrument.
I 7 kap. 17 § FRL finns bestämmelser som begränsar ett försäkringsbolags ägande i andra svenska eller utländska aktiebolag än försäkringsbolag m.m. till högst 5 % av röstetalet för samtliga aktier. Bestämmelserna har setts som ett komplement till förbudet i 1 kap. 3 § FRL för försäkringsbolag att driva annan rörelse, och de har också avsetts fylla funktionen att förhindra att försäkringsbolagen blir en alltför dominerande maktfaktor i den svenska ekonomin; bestämmelserna har alltså en annan karaktär än övriga placeringsbestämmelser i kapitlet. Bestämmelserna är också omstridda; det har bl.a. hävdats att de strider mot EG-rätten, och Försäkringsutredningen har föreslagit att de skall upphävas.
Något förbud för Premiepensionsmyndigheten att driva annan rörelse, eller bestämmelser som indirekt har det syftet, behövs inte.
För andra finansiella företag finns också tak för förvärv av aktier i ett enskilt bolag. Liknande gränser finns för de fondstyrelser inom Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) som förvaltar aktier. Enligt 37 § lagen (1983:1092) med reglemente för AP-fonden gäller för var och en av fjärde och femte fondstyrelserna att de inte får förvärva så många vid en svensk eller utländsk börs eller liknande marknadsplats noterade aktier i ett svenskt aktiebolag att dessa uppgår till mer än 10 % av samtliga aktier i bolaget eller, om aktierna har olika röstvärde, att röstetalet för aktierna uppgår till mer än 10 % av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.
Restriktionerna för en investering i ett och samma bolag skall bl.a. ses mot bakgrund av att Premiepensionsmyndigheten kommer att förvalta ett mycket stort kapital. Omfattningen av denna investeringsbegränsning kan diskuteras. Övervägande skäl talar för att utnyttja samma procentgräns som gäller för privata försäkringsbolag och andra finansiella företag. Det innebär att Premiepensionsmyndigheten inte får äga större andel av aktierna i ett noterat svenskt aktiebolag än som svarar mot ett röstetal om högst 5 % av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.
Som nyss angetts skall enligt FRL antagandena om dödlighet m.m. väljas så att de vart och ett för sig kan anses betryggande. Under normala förhållanden medför detta att det fortlöpande uppstår överskott i verksamheten, genom att utgående förmåner bestäms till lägre belopp än som hade varit möjligt med fullständig kunskap om framtiden. Precis som i ett livförsäkringsbolag bör detta överskott i premiepensionssystemet tillföras de enskilda. Detta är särskilt viktigt för dem som har valt livränta med garanterade belopp, eftersom det i dessa fall är myndigheten som har hand om kapitalförvaltningen som normalt är den viktigaste källan till återbäring. På denna punkt krävs det en uttrycklig bestämmelse i den föreslagna lagen om inkomstgrundad ålderspension. För försäkringsbolagens del framgår nämligen den s.k. ömsesidighetsprincipen bara av det nuvarande förbudet i 12 kap. 2 § FRL för livförsäkringsbolag att dela ut vinst till aktieägare eller garanter.
Försäkringsutredningen har föreslagit att också utdelningsförbudet vid livförsäkring skall upphävas. Något förenklat kan sägas att skälen är i huvudsak desamma som när det gäller skälighetsprincipen. En sådan lagändring skulle emellertid inte ha någon betydelse för Premiepensionsmyndighetens verksamhet, som närmast kan jämställas med den som bedrivs av ömsesidiga försäkringsbolag. Någon ”vinstutdelning” från premiepensionssystemet skall alltså inte förekomma.
De överskott som kan uppkomma bör alltså tillföras de enskilda. Man kan dock inte räkna med att några större överskott skall kunna delas ut under de första verksamhetsåren.
När utdelningsbara överskottsmedel, efter en tid av konsolidering, finns tillgängliga bör dessa fördelas i form av återbäring enligt sedvanliga aktuariella principer. Som nyss angetts innebär det att överskottet så långt som möjligt fördelas mellan de enskilda i förhållande till i vilken utsträckning de medel som har betalats in för deras räkning har bidragit till att skapa överskottet. För dem som har avlidit och vilkas pensionsanspråk redan har slutreglerats sker inte någon tilldelning av återbäring.
Beräkning av återbäring bör ske på ett sätt som förenklar administration och information. En årlig beräkning kan, som försäkringsbranschen framhållit, vara lämplig.
En särskild fråga är i vilken takt de utdelningsbara medlen skall tas i anspråk. Om alla utdelningsbara medel delas ut varje år, kommer återbäringen att variera från år till år. Därmed varierar även pensionernas totalbelopp, även i de fall det finns ett garanterat belopp i botten. Inom privat försäkring strävar bolagen efter att med hjälp av s.k. prognosgrunder i så stor utsträckning som möjligt fördela återbäringen jämnt över tiden, så att pensionernas belopp normalt inte behöver sänkas sådana år då återbäringskapaciteten är lägre än vanligt. Regeringen föreslår att en sådan ordning skall gälla även i premiepensionssystemet.
Regeringen går härefter över till frågan om det behövs några riktlinjer för hanteringen av arvsvinster. Med arvsvinster avses de värden som frigörs när en försäkrad avlider medan det ännu finns medel kvar på hans premiepensionskonto. Försäkring är riskutjämning, och det ligger i försäkringens natur att de medel som frigörs på detta sätt tillförs övriga försäkrade i samma kollektiv och, i fråga om ålderspension, används för att finansiera utbetalningarna till dem som lever länge.
Som regel beräknas och beaktas arvsvinsten redan när en försäkring tecknas, dvs. grundat på prognoser om hur dödligheten i kollektivet kommer att utveckla sig under försäkringsperioden. Det som beräknas är, tekniskt sett, värdet för övriga försäkrade av möjligheten att en viss enskild avlider. Samma värde tilldelas den personen i teknisk mening som prognosticerad arvsvinst; härigenom uppnås balans mellan det värde den enskilde får och det värde han tillför kollektivet. Den vars död skulle innebära att ett stort belopp tillfördes övriga försäkrade får alltså en stor tilldelning av arvsvinst. På samma sätt får den som på grund av hög ålder löper stor statistisk risk att avlida under perioden en högre tilldelning av arvsvinst än den som är ung.
I ett fondförsäkringssystem används arvsvinsterna för inköp av fondandelar åt den försäkrade. Om det i efterhand visar sig att arvsvinsten blivit större än som antagits i prognoserna, sker ytterligare tilldelning som används på samma sätt. Det blir här dock oftast fråga om relativt blygsamma belopp, som normalt ingår i det överskott som ligger till grund för beräkningen av återbäring.
Som framgår av denna beskrivning är arvsvinsthanteringen en viktig del i livförsäkringstekniken, och enligt regeringens mening bör arvsvinsterna hanteras på samma sätt i premiepensionssystemet som i annan livförsäkring. Om arvsvinsterna skall fördelas delvis i förskott eller helt och hållet i efterskott är närmast en teknisk fråga och beror främst av hur pass säkra prognoserna bedöms vara. Eftersom premiepensionssystemet skall omfatta ett mycket stort kollektiv, bör det vara möjligt att redan från början fördela arvsvinsterna i förskott. Några särbestämmelser om hanteringen av arvsvinster behövs alltså inte vid sidan av den allmänna regeln att myndighetens verksamhet skall drivas enligt försäkringsmässiga principer.
I Premiepensionsmyndighetens verksamhet skall komplicerade försäkringstekniska beräkningar göras. Myndigheten bör därför ha en ansvarig aktuarie som uppfyller de behörighetskrav som gäller för aktuarien i ett livförsäkringsbolag. Regeringen föreslår att bestämmelserna i 8 kap. 18 § FRL, som behandlar dessa frågor, görs tillämpliga för myndigheten.
I övrigt bör inte frågor om ledningen i Premiepensionsmyndigheten regleras med stöd av FRL. I stället skall på vanligt sätt en instruktion beslutas för myndigheten. Där kan t.ex. anges att beslut om antagande och ändring av försäkringstekniska grunder skall fattas av myndighetens styrelse.
Regeringen föreslår alltså att stora delar av rörelsereglerna i FRL skall tillämpas i premiepensionssystemet. Med tanke på sådana fall där det kan vara svårbedömt om eller hur en viss bestämmelse bör tillämpas för myndigheten eller där det visar sig att någon bestämmelse är opraktisk eller olämplig bör det införas en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att ge dispens från bestämmelserna.
Hänvisningar till S23-1
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 37.1, Författningskommentar till 2 § lag med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten
23.2. Redovisning
2EGERINGENS F¶RSLAG Premiepensionsmyndigheten skall upprätta års-
redovisning enligt lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag från dessa bestämmelser. Den närmare omfattningen av den statliga redovisningen och revisionen övervägs ytterligare.
5TREDNINGENS F¶RSLAG Överensstämmer med regeringens såvitt gäller
krav på årsredovisning enligt de regler som tillämpas av försäkringsbolag.
2EMISSINSTANSERNA 2IKSREVISIONSVERKET (RRV) finner det förvånande
att utredningen föreslår en begränsad revision av Premiepensionsmyndigheten och ser inga skäl till en sådan ordning. RRV anser att redovisningsplanen för Premiepensionsmyndigheten bör ordnas så att myndigheten kan uppfylla de krav som är nödvändiga utifrån statens koncernintresse och samtidigt möjliggör kontroll utifrån försäkringsrörelseperspektivet. Enligt RRV är en fortlöpande revision av myndighetens kostnadsutveckling i form av en s.k. effektivitetsrevision att se som ett särskilt uppdrag från regeringen som skall finansieras i särskild ordning.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Premiepensionsmyndigheten kommer
att förvalta ett betydande kapital. Myndighetens verksamhet skall inte finansieras genom anslag beslutade av riksdagen. I stället skall kostnaderna för verksamheten tas ut genom avgifter inom ramen för premiepensionssystemet. Dessa förhållanden ställer stora krav på en genomlysning och kostnadskontroll av verksamheten. En viktig förutsättning för denna kontroll ges genom att verksamheten drivs i myndighetsform med krav på offentlighet.
Vid sidan av statlig redovisning aktualiseras även de redovisningsregler som gäller för försäkringsföretag.
Regeringen har föreslagit att de viktigaste rörelsereglerna i FRL skall gälla för Premiepensionsmyndighetens verksamhet. En av förutsättningarna för att tillämpningen av dessa regler skall bli meningsfull är att myndighetens redovisning utformas på ett sådant sätt att följsamheten till rörelsereglerna kan kontrolleras. Myndigheten bör därför åläggas att upprätta årsredovisning enligt de särskilda regler som gäller för livförsäkringsbolag enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Genom att den lagen till stor del består av hänvisningar till den allmänna årsredovisningslagen (1995:1554), blir också sistnämnda lag i stor utsträckning tillämplig för Premiepensionsmyndigheten.
En sådan redovisning är till stor del nödvändig för att myndighetens ledning skall kunna bedöma verksamhetens resultat och ställning. Redovisningen behövs också för tillsynen och, inte minst, för att statsmakterna och de enskilda skall kunna bilda sig en uppfattning om hur verksamheten sköts.
Lagen om årsredovisning i försäkringsföretag behöver endast delvis göras tillämplig för myndigheten. Det är, som utredningen anfört, inte ändamålsenligt att i lagtext avgränsa hänvisningen till bara det som är direkt tillämpligt. Det skulle bara göra lagtexten svåröverskådlig. I stället
bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kunna föreskriva undantag även från bestämmelserna i årsredovisningslagen. Bl.a. kan det behöva göras anpassningar i fråga om bestämmelser som förutsätter att förhållandet mellan försäkringsföretaget och de enskilda vilar på ett försäkringsavtal.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall utse två revisorer som skall granska årsredovisningen m.m. och förvaltningen av försäkringsrörelsen. Revisorerna skall rapportera sina iakttagelser till regeringen.
Premiepensionsmyndigheten är också skyldig att följa det statliga regelsystemet för redovisning och kapitalförvaltning.
De grundläggande principerna för statens redovisning finns i lagen (1996:1059) om statsbudgeten. För myndigheter under regeringen finns bestämmelser om löpande bokföring och årsbokslut m.m. i bokföringsförordningen (1979:1212). Bestämmelser om årsredovisning, delårsrapporter och budgetunderlag m.m. finns i förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m. Myndigheters ekonomiska förvaltning regleras dessutom av bl.a. avgiftsförordningen (1992:191) och kapitalförsörjningsförordningen (1996:1188).
Den statliga redovisningen för myndigheter skiljer sig på flera punkter från redovisningen för försäkringsföretag. Det innebär att Premiepensionsmyndigheten kommer att omfattas av två delvis parallella regelsystem för redovisning och ekonomisk förvaltning. Det kan samtidigt konstateras att det finns ett behov av revision utförd med hänsyn till statens behov av kostnadskontroll o.d. samt behov av rapportering för den samlade statliga redovisningen.
Mot denna bakgrund gav regeringen den 13 november 1997 RRV i uppdrag att undersöka och redovisa vilka bestämmelser i det statliga regelsystemet för redovisning och ekonomisk förvaltning som är nödvändiga i fråga om Premiepensionsmyndigheten och som därför inte kan bli föremål för undantag. Uppdraget har redovisats den 24 februari 1998 (RRV:15).
Det står klart att det i hög grad är angeläget med en kontroll av myndighetens kostnader. Effektiva verktyg för kontroll av kostnadsutvecklingen hos myndigheten måste skapas. Myndighetens verksamhet skall inte finansieras med anslag och blir därför inte föremål för den prövning av regering och riksdag som budgetprocessen annars innebär. Eftersom försäkringen för premiepension är obligatorisk för de enskilda, kan inte heller dessa reagera effektivt mot ett alltför högt kostnadsläge. På samma sätt som gäller för annan statlig verksamhet som helt finansieras med avgifter utanför statsbudgeten skall regeringen kontrollera Premiepensionsmyndighetens budget och följa upp verksamheten genom återrapporteringskrav m.m. Jämförelser skall göras med liknande verksamheter i fråga om kostnader o.d. Föreskrifter om myndighetens avgiftsuttag bör lämnas av regeringen (se nästa avsnitt).
Det är också angeläget att RRV fortlöpande granskar utvecklingen av myndighetens organisation och verksamhet. En sådan granskning kan ske genom s.k. effektivitetsrevision. Även de externa revisorerna för försäkringsverksamheten skall uppmärksamma dessa frågor, men tyngdpunkten i deras arbete kommer naturligen att ligga mer på redovisningssidan.
De närmare formerna för den statliga redovisningen och revisionen bör övervägas ytterligare med sikte på en effektiv kostnadskontroll.
Kostnadsfrågorna behandlas närmare i nästa avsnitt.
23.3. Premiepensionsmyndighetens kostnader
2EGERINGENS F¶RSLAG Kostnaderna för Premiepensionsmyndighetens
verksamhet skall finansieras genom avgifter från de försäkrade.
5TREDNINGENS F¶RSLAG Överensstämmer med regeringens förslag i
fråga om självfinansieringen.
2EMISSINSTANSERNA Av de remissinstanser som yttrat sig om kost-
naderna för myndigheten anser vissa – bl. a.
2IKSREVISIONSVERKET (RRV),
3VENSKA !KTUARIEF¶RENINGEN och 3VENSKA !RBETSGIVAREF¶RENINGEN (SAF)
– att avgifterna för de försäkrade borde vara fasta i stället för i form av ett procentuellt avdrag. Svenska Aktuarieföreningen tillägger emellertid att omsorgen om personer med lågt intjänande gör att kostnaderna i stället bör tas ut dels som en procentuell del av kapitalet, dels som en procentuell del av premien (nyteckningen).
3TATSKONTORET anser att det
behövs en minimiavgift.
,ANDSORGANISATIONEN I 3VERIGE (LO) anser att en
anslagsfinansiering av myndighetens kostnader borde studeras närmare eftersom en sådan finansiering skulle betyda att kostnaderna fördelas jämnare över alla befolkningsgrupper. Flera remissinstanser påpekar att myndighetens initialkostnader för uppbyggnad av organisation och systemuppbyggnad blir höga och att dessa kostnader måste spridas över flera år för att inte drabba första generationen försäkrade inom premiepensionssystemet alltför hårt. Vidare påpekar många att den uppskattade kostnaden för myndighetens verksamhet är så betydande att den borde föranleda närmare analys av omfattningen av myndighetens verksamhet.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Premiepensionssystemet bör, som
utredningen föreslagit, vara självfinansierat på samma sätt som ett försäkringsbolags verksamhet är det. Premiepensionsmyndighetens kostnader för verksamheten bör alltså finansieras genom avgifter från de försäkrade. Eftersom Premiepensionsmyndighetens kostnader för verksamheten skall finansieras genom avgifter från de enskilda, skall verksamheten inte redovisas i statsbudgeten.
Enligt utredningens förslag skall kostnaderna fördelas mellan pensionsspararna genom ett procentuellt avdrag, som beräknas på behållningen på varje pensionssparares premiepensionskonto efter tillägg av det aktuella årets pensionsrätt jämte avkastningen från den tillfälliga förvaltningen. Förslaget innebär alltså att myndighetens kostnader tas ut i särskild ordning och därmed inte påverkar beräkningen av återbäring. Utredningen föreslår också att Premiepensionsmyndigheten själv skall bestämma tidpunkt för avgiftsuttaget och avgifternas storlek.
Kostnaderna bärs enligt utredningens modell av pensionsspararna gemensamt. Utredningen gör dock undantag för den som byter fond och den som har börjat ta ut sin pension och sedan vill återkalla uttaget eller
ändra den andel av pensionen som tas ut. Den enskilde bör själv bära kostnaderna för dessa åtgärder.
Från remissinstansernas sida har olika förslag till modifieringar i utredningens avgiftsmodell lagts fram. Regeringen kan för sin del konstatera att ett avgiftsuttag på det sätt utredningen anger är en enkel och lättfattlig modell. Å andra sidan kan det som några remissinstanser framhållit finnas skäl att pröva mer flexibla former för avgiftsuttag som också i högre grad tar fasta på de åtgärder som förorsakar kostnader för myndigheten. Största flexibilitet uppnås självfallet om det helt överlämnas åt myndigheten själv att bestämma avgifternas storlek och fördelning. Intresset av kostnadskontroll talar dock starkt mot en sådan lösning. Önskemålet om kostnadskontroll tillgodoses bäst med en ordning där regeringen i förordning fastställer normer för avgiftsuttaget. Det ger också utrymme för en ytterligare analys kring en förfining av avgifterna. Regeringen föreslår därför en reglering som anger att regeringen skall besluta om föreskrifter för avgiftsuttaget.
Även i övrigt bör regeringen ägna kostnadskontrollen stor uppmärksamhet i direktiven för verksamheten och uppföljningen av den. I närmast föregående avsnitt har också anmärkts att RRV bör utnyttjas i kontrollen.
Stor vikt skall läggas vid en utjämning över tiden av de kostnader som uppkommer i början när myndigheten och systemet byggs upp.
I samband med att Premiepensionsmyndigheten inrättas kommer myndigheten att behöva göra investeringar av olika slag. Regeringen får besluta att dessa investeringar skall finansieras med lån och krediter hos Riksgäldskontoret (se 20 och 21 §§ lagen [1996:1059] om statsbudgeten). Övervältringen på de enskildas premiepensionskonton kan på så sätt ske gradvis. Det kan också finnas ett behov av krediter hos Riksgäldskontoret under den löpande verksamheten. En sådan kredit kan t.ex. behövas för att myndigheten skall kunna hålla ett ”handelslager” med värdepapper.
Myndigheten bör, efter regeringens medgivande, även ges tillfälle att under år 1999 dra av sina kostnader från avkastningen på äldre avgiftsmedel.
Enligt regeringens bedömning är risken mycket liten för att Premiepensionsmyndighetens tillgångar vid någon tidpunkt inte skall räcka för att tillgodose de enskildas pensionskrav. Myndighetens antaganden om dödlighet m.m. skall väljas så att de vart för sig kan anses betryggande. Risken för snabba och svårkontrollerade svängningar i rörelseresultatet är också väsentligt mycket mindre för en rörelse som avser livsfallsförsäkring än för andra typer av försäkringsrörelse. I den mån det över huvud taget föreligger en risk för att myndigheten inte skall kunna betala ut de pensionsförmåner som de enskilda har rätt till, får den antas vara störst i början, innan erforderliga buffertfonder byggts upp. I en sådan situation har regeringen, som tidigare sagts, möjlighet att besluta om kredit hos Riksgäldskontoret.
23.4. Premiepensionsmyndighetens organisation m.m.
2EGERINGENS F¶RSLAG Premiepensionsmyndigheten skall ledas av en
styrelse med fullt ansvar inför regeringen. Det praktiska hanterandet av livräntor får läggas ut på utomstående uppdragstagare.
5TREDNINGENS F¶RSLAG Överensstämmer med regeringens. 2EMISSINSTANSERNA De remissinstanser som yttrat sig instämmer i
utredningens förslag.
3TATSKONTORET framhåller att stor hänsyn bör tas till
eventuella mål- och intressekonflikter mellan Premiepensionsmyndighetens olika uppgifter vid utformningen av myndighetens inre organisation.
&INANSINSPEKTIONEN biträder förslaget att myndigheten där så är
möjligt anlitar utomstående för skötseln av vissa funktioner. Inspektionen erinrar om att detta inte får innebära att styrelsens ansvar för kontroll och ledning försvagas eller att styrelsens ansvar inför de försäkrade blir mindre tydligt.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Som framgår av beskrivningen av
försäkringsverksamheten i premiepensionssystemet kommer Premiepensionsmyndigheten att bedriva en verksamhet som liknar den som bedrivs av privata försäkringsbolag. Tillhandahållandet av den traditionella livränteförsäkringen innebär ett stort finansiellt ansvar för myndigheten. Mot denna bakgrund anser regeringen att den ledningsform som bör väljas för myndigheten är styrelse med fullt ansvar för verksamheten inför regeringen (jfr bet. 1995/96:KU1). I styrelsen bör ingå personer med god kunskap om och bred erfarenhet av socialförsäkring, privat livförsäkring och de finansiella marknaderna. I styrelsen bör också finnas företrädare för allmänintresset.
Enligt regeringens mening bör Premiepensionsmyndigheten vara en liten organisation med hög kompetens. Det bör inte krävas att myndigheten bygger upp egna resurser på alla verksamhetsområden. Premiepensionsmyndigheten bör ha möjlighet att i stället anlita organ utanför myndigheten för skötseln av olika funktioner, när myndigheten bedömer att detta blir billigare och effektivare. På grund av regeringsformen gäller dock den begränsningen att myndigheten inte utan stöd av lag kan överlämna en förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning till utomstående (se 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen). Såvitt regeringen kan bedöma innefattar de uppgifter där överlämnade kan bli aktuellt inte myndighetsutövning. På en punkt vill regeringen direkt förorda att verksamheten läggs ut på utomstående uppdragstagare.
Premiepensionsmyndigheten skall tillhandahålla en livränteförsäkring av traditionellt slag till dem som har blivit pensionärer. Denna funktion skall finnas klar redan år 2001.
För att minska kostnaderna i premiepensionssystemet och inte minst för att underlätta myndighetens uppbyggnad är det lämpligt att Premiepensionsmyndigheten i vart fall under ett initialskede anlitar utomstående för skötseln av livränteförsäkringen. Även med en sådan ordning är myndigheten i formell mening försäkringsgivare.
Skötseln av försäkringsfunktionen och den kapitalförvaltning som hör till denna funktion bör läggas ut på uppdragstagare efter en upphandling
under konkurrens. Syftet med utläggningen av verksamheten är att erhålla kostnadsbesparingar för premiepensionssystemet. En sådan verksamhet hos utomstående kräver dock att följande förutsättningar är uppfyllda.
Även med en utläggning av funktioner till utomstående uppdragstagare skall myndigheten ha egen expertis som kan bedöma om uppdragstagaren eller uppdragstagarna sköter sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt. Uppdraget skall regleras i avtal som kan avslutas från Premiepensionsmyndighetens sida utan längre uppsägningstid. Myndigheten bestämmer omfattningen av uppdraget och innehållet i avtalet kan därför variera. Det skall säkerställas att inte kostnader av betydelse eller störningar i försäkringsverksamheten uppstår om uppdraget upphör. Uppdraget får inte försvåra Finansinspektionens tillsyn. Detsamma gäller självfallet Riksförsäkringsverkets tillsyn.
En sådan uppdragsverksamhet kan också bli aktuell i andra fall t.ex. när det gäller utarbetandet av information och i fråga om ADB-driften. De förutsättningar för uppdragslämnandet som angetts i fråga om livräntan gäller också i dessa fall. Ett nära samråd med Finansinspektionen och Riksförsäkringsverket är alltså nödvändigt.
Närmare föreskrifter om Premiepensionsmyndighetens verksamhet skall fastställas i instruktionen för myndigheten.
Hänvisningar till S23-4
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 21
23.5. Tillsyn
2EGERINGENS F¶RSLAG Premiepensionsmyndigheten skall stå under
tillsyn av Riksförsäkringsverket och Finansinspektionen.
5TREDNINGENS F¶RSLAG Överensstämmer med regeringens. 2EMISSINSTANSERNA 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET (RFV) föreslår att verket
blir chefsmyndighet över Premiepensionsmyndigheten och ges ett samlat ansvar för information om hela det allmänna pensionssystemet, för utbetalning av premiepension och för IT-stöd. RFV delar utredningens mening om delad tillsyn mellan verket och Finansinspektionen, varvid inspektionen skall ha tillsyn över den försäkringsmässiga delen av myndighetens verksamhet. RFV anser att eftersom premiepensionen är en del av den allmänna pensionen och därmed en del av socialförsäkringen bör IT-stödet för premiepensionen ingå i socialförsäkringssystemets gemensamma IT-system. Premiepensionsmyndigheten skulle alltså använda ITsystemet på motsvarande sätt som en försäkringskassa, dvs. med RFV som systemägare.
&INANSINSPEKTIONEN avstyrker att Premiepensionsmyn-
digheten ställs under inspektionens tillsyn. Som skäl för detta anförs främst att det tänkta regelverket inte kan fungera på samma vis när det gäller en statlig myndighet som ifråga om försäkringsbolag. Delad tillsyn förutsätter, enligt inspektionens och
3TATSKONTORETS mening, i vart fall att
det uttryckligen slås fast, i lagtext eller förarbeten, vad RFV:s respektive inspektionens tillsyn skall omfatta.
2IKSREVISIONSVERKET (RRV) menar att
lagtextens uttryck ”verka för att bestämmelserna ... tillämpas likformigt och rättvist” är för vagt för att kunna anses som ett tillsynsmandat.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Premiepensionsmyndigheten blir en
del av socialförsäkringsadministrationen och det är naturligt att dess verksamhet står under tillsyn av RFV. Tillsynen bör avse att bestämmelserna om premiepension tillämpas på ett likformigt och rättvist sätt i förhållande till de enskilda. Motsvarande uppgift har RFV också gentemot de allmänna försäkringskassorna. Regeringen anser inte att det i lagform krävs ytterligare förtydligande av tillsynsansvaret för RFV.
RFV:s tillsyn över Premiepensionsmyndigheten omfattar de delar som ligger vid sidan av kapitalförvaltningen och den försäkringstekniska verksamheten. Som nämns i avsnitt 35 om information skall RFV dessutom ha huvudansvaret för samordningen av informationen till de enskilda.
RFV ansvarar för ekonomistyrningen av hela den nuvarande socialförsäkringsadministrationen och ansvarar som systemägare för de centrala ADB-systemen, vilket innebär att verket skall ställa krav på och utveckla dessa system så att de överensstämmer med regelverket. RFV har också, i egenskap av ansvarig systemägare, fått ett särskilt ansvar för det omfattande vidareutvecklingsarbetet beträffande socialförsäkringens ITverksamhet (prop. 1997/98:41 s. 98 f.).
Under våren 1997 uppdrog regeringen åt Statskontoret att bidra med underlag inför regeringens överväganden i de angivna frågorna. Uppdraget redovisas i promemorian 1997-09-23 Organisation och styrning av IT-verksamheten inom socialförsäkringsområdet (dnr 242/97–5).
Det är inte möjligt att nu avgöra hur ADB-verksamheten i premiepensionssystemet skall vara organiserad. Premiepensionsmyndigheten har ansvaret för ADB-systemet inom sitt område. Uppbyggnaden av ett sådant system kräver ett långtgående samarbete mellan Premiepensionsmyndigheten och RFV. Vid arbetsfördelningen dem emellan skall stor vikt läggas vid en effektiv samverkan mellan de olika socialförsäkringsorganen. Självfallet bör möjligheten att utnyttja befintliga administrativa resurser och rutiner inom socialförsäkringsområdet beaktas när Premiepensionsmyndigheten byggs upp. Denna myndighet och övriga socialförsäkringsorgan skall samarbeta på ett sådant sätt att systemet för den inkomstgrundade ålderspensionen fungerar effektivt och till en låg kostnad samtidigt som en hög kvalitet på informationen till de enskilda upprätthålls.
Bl.a. när det gäller information och utbetalning av pension från de olika delarna i det reformerade ålderspensionssystemet kan det komma att behövas verkställighetsföreskrifter som närmare reglerar samordningen mellan olika organ. Regeringen kan i instruktionen för RFV överlåta åt verket att meddela sådana föreskrifter för Premiepensionsmyndigheten. I de delar sådana föreskrifter lämnas kan RFV sägas få en funktion som chefsmyndighet för Premiepensionsmyndigheten.
RFV bör vidare ha rätt att – på motsvarande sätt som gäller i verkets förhållande till försäkringskassorna – överklaga Premiepensionsmyndighetens beslut och att överta rollen som företrädare för staten om en enskild överklagar myndighetens beslut till allmän förvaltningsdomstol. Dessförinnan är Premiepensionsmyndigheten part i ärenden om premiepension.
När det gäller de mer försäkringstekniska sidorna av Premiepensionsmyndighetens verksamhet har regeringen, som framgått, föreslagit att verksamheten skall drivas enligt försäkringsmässiga principer och att huvuddelen av de rörelseregler som gäller för försäkringsbolag också skall gälla för myndigheten. I den utsträckning de enskilda låter sina tillgodohavanden ligga kvar i värdepappersfonder efter pensioneringen, kommer myndigheten att driva samma verksamhet som ett fondförsäkringsbolag. I den mån de enskilda väljer att ta ut sin pension i form av livränta med garanterade belopp och överlåta den finansiella risken för placeringarna på myndigheten, kommer verksamheten i stället att överensstämma med verksamheten i ett traditionellt livförsäkringsbolag.
Regeringen delar därför utredningens bedömning att Premiepensionsmyndigheten skall ställas under tillsyn av Finansinspektionen i de delar av verksamheten som rör kapitalförvaltningen och tillämpningen av näringsrättsliga regler. Även om inte det näringsrättsliga sanktionssystemet för försäkringsbolag kan utnyttjas när det gäller en statlig myndighet är det angeläget att inspektionens försäkringstekniska kompetens kan tas till vara i verksamheten. Också i fråga om myndighetens roll som aktör på finansmarknaden är inspektionens tillsyn betydelsefull.
Hänvisningar till S23-5
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 19.2
24. Den nuvarande förvaltningen hos Riksgäldskontoret
Hänvisningar till S24
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 20.1
24.1. Inledning
Riksdagen beslutade under hösten 1996 att det reformerade pensionssystemets intjänanderegler skall träda i kraft den 1 januari 1999 och att utbetalningarna av pension enligt de reformerade reglerna skall påbörjas den 1 januari 2001 (prop. 1996/97:1 utg.omr. 11 avsnitt 5.1, bet. 1996/96:SfU1, rskr. 1996/97:124). Under mellantiden skall pensionsrätter för förfluten tid fastställas, såvitt avser premiepension fr.o.m. år 1995 (jfr 31 § lagen [1998:000] om införande av lagen [1998:000] om inkomstgrundad ålderspension [införandelagen]).
Enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter placeras sedan år 1995 en viss andel av influtna tilläggspensionsavgifter på konto hos Riksgäldskontoret (11 % t.o.m. år 1997 och 22,4 % fr.o.m. den 1 januari 1998). Enligt lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter gäller att medlen skall placeras på räntebärande konto samt att räntan skall vara marknadsmässig och läggas till kapitalet. Riksgäldskontoret bestämmer de närmare villkoren för placeringen. I lagen anges också att förvaltade medel skall finansiera framtida pensioner. Avsikten är att dessa medel skall täcka de pensionsrätter för premiepension som enligt det ovanstående skall fastställas för förfluten tid när pensionsreformen träder i kraft (jfr prop. 1994/95:41 s. 46 f.). När dessa pensionsrätter har fastställts, skall de förvaltade medlen jämte avkastning föras över till förvaltning inom premiepensionssystemet (en motsvarande överföring skall fortsättningsvis göras enligt 8 kap. 2 § lagen om inkomstgrundad ålderspension, LIP).
Hänvisningar till S24-1
24.2. Förvaltningen av medlen hos Riksgäldskontoret år 1998
2EGERINGENS F¶RSLAG Den nuvarande förvaltningen hos Riksgälds-
kontoret skall bestå fram till den 1 januari 1999. Lagen om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998.
5TREDNINGENS F¶RSLAG Överensstämmer med regeringens. Utred-
ningen har dock inte uttryckligen föreslagit att lagen om vissa tilläggspensionsavgifter skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998.
2EMISSINSTANSERNA Förslaget har inte mött någon erinran. 3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG I det föregående har föreslagits att
den tillfälliga förvaltningen i premiepensionssystemet skall ligga på Riksgäldskontoret. Det är därför naturligt att den nuvarande förvaltningen hos kontoret skall bestå till dess överföring till kapitalförvaltare sker (se avsnitt 20.1). Till det kommer den korta tid som återstår till ikraftträdandet den 1 januari 1999 och den tidpunkt då huvuddelen av de förvaltade medlen kan beräknas bli överförda till fondförvaltare i det reformerade systemet. Mycket litet skulle alltså stå att vinna på en förändring av förvaltningen.
Den nuvarande förvaltningen skall därför bestå fram till ikraftträdandet den 1 januari 1999 då lagen om förvaltningen av vissa tilläggspensionsavgifter skall upphöra att gälla. De medel som kan återstå när medel motsvarande pensionsrätter för intjänandeåren 1995–1997 har förts över till fondförvaltare (se nästa avsnitt) bör ingå i den tillfälliga förvaltningen enligt LIP. I denna förvaltning är Premiepensionsmyndigheten Riksgäldskontorets motpart i avtal om villkoren för placeringen.
Hänvisningar till S24-2
24.3. Fördelningen av medlen mellan de försäkrade
2EGERINGENS F¶RSLAG Den samlade avkastningen från förvaltningen
hos Riksgäldskontoret under åren 1995–1998 skall tillföras sådana försäkrade för vilka premiepensionsrätt för åren 1995–1997 har fastställts. Avkastningen skall fördelas mellan de olika intjänandeårens pensionsrätter i förhållande till hur länge avgiftsmedlen för respektive år stått inne på kontot. Avkastningen på ett visst års pensionsrätter skall fördelas mellan de försäkrade i proportion till den intjänade pensionsrätten.
5TREDNINGENS F¶RSLAG Överensstämmer med regeringens. 2EMISSINSTANSERNA Förslagen har godtagits utan kritik 3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Efter ikraftträdandet den 1 januari
1999 kommer det under år 1999 att vara möjligt att fastställa de pensionsrätter som hänför sig till åren 1995–1997. En underrättelse om fastställd pensionsrätt för premiepension skall lämnas till den enskilde senast den 31 mars varje år. Med hänsyn till den korta tid som står till buds för
uppbyggnad av det nya systemet har denna tid förskjutits för år 1999 till utgången av maj månad. När fastställelsen skett kan med samma fördelningsprincip som föreslås för den nya tillfälliga förvaltningen (enligt 8 kap. 1 § andra stycket LIP) till de tre nämnda årens pensionsrätter då läggas avkastningen från förvaltningen hos Riksgäldskontoret under åren 1995–1998.
Enligt preliminära beräkningar som Riksgäldskontoret gjort för utredningen kommer behållningen hos kontoret i detta skede att uppgå till ca 34 miljarder kronor, varav ca 4 miljarder utgör avkastning.
När gäller fördelningen mellan de tre avgiftsåren finns det två faktorer som kan beaktas; hur länge avgiftsmedlen har stått inne på kontot och vilken den faktiska avkastningen har varit för de olika årens avgiftsmedel.
Någon hänsyn bör inte tas till vilken den faktiska avkastningen har varit för de avgiftsmedel som har betalats in de olika åren. Skälet för detta är främst att placeringen av medel för olika perioder har varierat. En ordning som inte tar hänsyn till vilken ränta eller annan avkastning ett visst års avgifter har genererat är också enklare att hantera. Avkastningen för de tre avgiftsåren bör alltså ses som ett enda belopp.
Däremot är det rimligt att tidsfaktorn, som har väsentligt mycket större betydelse än räntesatsen för enskilda år, beaktas. Ju längre avgiftsmedlen har stått inne på kontot, desto större andel av den totala avkastningen bör läggas till pensionsrätten.
Avgiftsmedlen avseende år 1995 betalades till största delen in successivt under det året. Omräknat till tid kan det uttryckas som att avgiftsmedlen stod inne på kontot halva året. Det innebär att medlen avseende år 1995 vid utgången av år 1998 kan sägas ha stått inne ca 3,5 år. På motsvarande sätt kan medlen avseende år 1996 sägas ha stått inne ca 2,5 år och medlen avseende år 1997 ca 1,5 år.
Den avkastning som belöper på ett visst års pensionsrätter skall sedan fördelas mellan de försäkrade. Det bör göras proportionellt i förhållande till den intjänade pensionsrätten. Det innebär att varje försäkrads pensionsrätt för ett visst år räknas upp med den procentsats som det årets andel av den totala avkastningen utgör av det aktuella årets sammanlagda pensionsrätter.
Eftersom bestämmelsen i 8 kap. 1 § andra stycket LIP om fördelning av avkastningen från den tillfälliga förvaltningen skall gälla i fråga om pensionsrätter som fastställs för år 1998, skall en särskild bestämmelse om detta tas in i införandelagen. Den ränta som kan uppkomma på de medel som enligt det föregående skall föras till dem som tjänat in pensionsrätt för premiepension för åren 1995–1997, bör tillfalla dessa försäkrade.
Mot bakgrund av den omfattande system- och organisationsuppbyggnad som skall genomföras innan en överföring till fondförvaltare blir möjlig år 1999 får det antas att överföringen kommer till stånd relativt sent detta första år.
25. Utbetalning av pension
Hänvisningar till S25
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 29.4
25.1. Ansökan om pension
Regeringens förslag: Pension skall enligt huvudregeln betalas ut först
efter ansökan. Pension skall utges fr.o.m. månaden efter det att ansökningen kommit in till allmän försäkringskassa eller fr.o.m. den månad som anges i ansökan, om detta är ett senare datum. För personer som till någon del har förtidspension eller särskild efterlevandepension skall ålderspension emellertid kunna betalas ut för tid före det att ansökan kommit in till allmän försäkringskassa, dock längst för en tid om tre månader före ansökningsmånaden och inte för den månad som föregår den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. Premiepension skall dock inte betalas ut för tid före det att ansökan kommit in till försäkringskassan. Premiepension till efterlevande skall utan särskild ansökan betalas ut fr.o.m månaden efter den då pensionsspararen eller den som tidigare varit berättigad till pensionen avled. Pension skall betalas ut senast fr.o.m. den månad då den pensionsberättigade fyller 70 år om denne inte begärt annat. Utbetalning av pension skall emellertid grundas på ansökan från den enskilde och försäkringskassan skall i förekommande fall senast tre månader före den månad då den pensionsberättigade fyller 70 år utreda om den pensionsberättigade vill skjuta upp pensionsuttaget ytterligare eller inte. Om den pensionsberättigade redan uppbär inkomstpension behöver försäkringskassan inte utreda om den pensionsberättigade vill skjuta upp sitt uttag av premiepension ytterligare. Den pensionsberättigade skall emellertid fram till dess att han eller hon begär utbetalning av premiepensionen årligen av Premiepensionsmyndigheten tillställas ett besked avseende sitt tillgodohavande på premiepensionskontot samt en prognos över framtida premiepension. För den som till någon del uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension skall försäkringskassans utredningsskyldighet inträda senast den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. Det reformerade systemets regler om utbetalning av ålderspension skall gälla för alla pensionsberättigade oavsett vilket år de är födda. Reglerna skall träda i kraft den 1 januari 2001 med undantag för reglerna om premiepension till efterlevande som skall träda i kraft den 1 januari 1999.
Promemoriornas förslag: Förslagen i Ds 1995:41 och Ds 1997:66
stämmer överens med regeringens förslag med undantag för vad som nedan anges. Regeringen föreslår till skillnad från departementspromemoriornas förslag att även ålderspension som avlöser hel förtidspension eller hel särskild efterlevandepension grundad på 40 års bosättning, skall betalas ut först efter ansökan. Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i övrigt överens med regeringens förslag med undantag för att regeringen föreslår att försäkringskassans utredningsskyldighet beträffande den som till någon del uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension skall inträda senast den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. I dessa fall skall pension kunna beviljas för en tid om tre månader före det att
ansökan kommit in till allmän försäkringskassa. Denna förändring stämmer, såvitt avser förtidspensionärer, överens med förslaget i Ds 1997:66.
Utredningens förslag: Förslagen i SOU 1997:131 stämmer överens
med regeringens förslag med undantag för att utredningen föreslog att ansökan om premiepension skulle inges till Premiepensionsmyndigheten och att även Premiepensionsmyndigheten skulle vidtaga utredning om den som fyllt 70 år ännu inte tagit ut någon premiepension. Vidare föreslog utredningen att det inte skulle finnas någon regel om begränsning av hur ofta en begäran om återkallelse eller ändrat uttag av premiepension fick medges.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget även
om ett flertal försäkringskassor påtalar att ett obligatoriskt ansökningsförfarande innebär ökade administrationskostnader och ett behov av särskilda informationsinsatser.
Svenska Kommunförbundet anser att man noga bör följa utvecklingen
av den ändrade ordningen utan automatiska utbetalningar så att följden inte blir en oavsiktlig kostnadsökning för kommunen, t.ex. i form av socialbidrag.
Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län anser att
utbetalning av premiepension bör ske utan ansökan när den pensionsberättigade uppnått 70 års ålder, om han eller hon inte begärt annat. Skattemyndigheten framhåller vidare att ansökan om utbetalning av premiepension bör vara egenhändigt undertecknad.
Skattemyndigheten i
Göteborgs och Bohus län och Sveriges pensionärsförbund anser att det
utredningsförfarande som enligt Ds 1995:41 skall ske om den pensionsberättigade inte före 70 års ålder ansökt om inkomstpension bör ske redan vid 65 års ålder. Skattemyndigheten anför som skäl att det föreslagna förfarandet inte är acceptabelt med hänsyn till den, enligt tillgänglig statistik, förväntade återstående livslängden för en försäkrad från 65 års ålder. Vidare befrämjar ett uppskjutet pensionsuttag inte ungdomens möjlighet till sysselsättning inom snar framtid. Sveriges Pensionärsförbund påtalar att det inte är tillfredsställande att en försäkrad, som på grund av bristande information underlåter att begära sin pension, får vänta till hög ålder innan han eller hon får den.
Bohusläns
allmänna försäkringskassa anser det befogat att kräva att ansökan av
pension görs med hänsyn till att det behövs allt fler uppgifter från den försäkrade för att kunna bestämma storleken av garantipensionen.
Göte
borgs allmänna försäkringskassa påpekar att det bland förtidspensionärer
kan finnas personer som inte haft rätt till utländsk invalidpension men som får rätt till en utländsk ålderspension som påverkar storleken av eventuell garantipension. Mot denna bakgrund anser försäkringskassan att även förtidspensionärer bör ansöka om ålderspension.
Jönköpings läns
allmänna försäkringskassa anser att ett borttagande av rätten till
retroaktiv utbetalning står i strid med målsättningen att det reformerade ålderspensionssystemet skall präglas av flexibilitet.
Västernorrlands läns
allmänna försäkringskassa anser att en generell tremånadersregel för
retroaktiv utbetalning bör införas.
Kommunsektorns Pension AB (KPA) anför i sitt remissyttrande av-
seende Ds 1995:41 att det av nämnda promemoria inte klart framgår att KPA även fortsättningsvis skall betala ut allmän pension. Dock förutsätter KPA, liksom
Svenska Kommunförbundet, att KPA skall göra det
och att bolaget, liksom hittills, kommer att ersättas för sina kostnader för administrationen av dessa förmåner. Svenska Kommunförbundet betonar vidare i sitt remissvar avseende Ds 1997:66 att utvecklingen vad avser kravet på ansökan och regeln om att utbetalning alltid skall göras till den pensionsberättigade, bör följas noga så att följden inte blir en oavsiktlig kostnadsökning för kommunerna.
Statens löne och pensionsverk (SPV)
menar att det av Ds 1995:41 framgår att SPV och KPA även i det reformerade ålderspensionssystemet skall betala ut både tjänstepensioner och allmänna pensioner till pensionstagare med kommunal eller statlig tjänstepension. I sitt remissvar avseende Ds 1997:66 betonar SPV att möjligheten till automatisk utbetalning av pension, utan ansökan av den pensionsberättigade, bör finnas kvar för det fall statligt eller kommunalt pensionsorgan begär utbetalning av pensionen.
Gävleborgs läns all
männa försäkringskassa anser å sin sida att den allmänna ålders-
pensionen bör betalas ut direkt till den pensionsberättigade och inte via SPV eller KPA, även om den pensionsberättigade är berättigad till statlig eller kommunal tjänstepension.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler skall den som
önskar pension ansöka om detta hos allmän försäkringskassa. Ansökan skall enligt huvudregeln göras hos den försäkringskassa där den pensionsberättigade är inskriven. För att bli inskriven hos försäkringskassa krävs att man är bosatt i Sverige. För vissa utomlands bosatta finns särskilda regler.
Om den pensionsberättigade ansökt om ålderspension skall denna utges fr.o.m. den månad varunder den pensionsberättigade fyller 65 år, om inget annat anges i ansökningen. Den pensionsberättigade kan således i ansökningen ange en annan tidpunkt – tidigare eller senare – då han eller hon önskar att utbetalningarna skall börja. Möjligheten att få pension för tid före ansökan är dock begränsad på så sätt att pension inte får utges för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. En person som ansöker om pension exempelvis i juli månad och begär att pension skall utges även för tid före ansökningen kan således få pension tidigast fr.o.m. april månad.
Enligt de nuvarande reglerna kan försäkringskassan också, utan att den pensionsberättigade har ansökt om det, besluta om hel ålderspension för en hos försäkringskassan inskriven pensionsberättigad fr.o.m. den månad han eller hon fyller 65 år. En förutsättning härför är att den pensionsberättigade har tillgodoräknats minst 30 år med pensionspoäng för tilläggspension. Detta innebär nämligen att folkpension skall utges med oavkortat belopp. Oavkortad folkpension skall även utges om den pensionsberättigade tillgodoräknats bosättningstid i Sverige under minst 40 år mellan 16 och 65 års ålder. Emellertid har försäkringskassan inte alltid tillgång till de uppgifter som behövs för att kunna bedöma om en pensionsberättigad har uppfyllt detta bosättningskrav. Möjligheten till utbetalning av pension utan ansökan, till en försäkrad som inte redan uppbär någon annan pensionsförmån, t.ex. förtidspension eller efterlevandepension, är därför begränsad till den situation då den pensionsberättigade har tillgodoräknats minst 30 år med ATP-poäng. Automatisk utbetalning av pension sker dock inte om den pensionsberättigade har begärt annat.
För pensionsberättigade som har förtidspension avlöses denna av ålderspension då den pensionsberättigade fyller 65 år. Enligt nuvarande bestämmelser skall försäkringskassan utan ansökan besluta om hel ålderspension till en pensionsberättigad som omedelbart före den månad han eller hon fyller 65 år har hel förtidspension grundad på 40 års bosättningstid. Detta gäller under förutsättning att den pensionsberättigade inte begärt annat. Likaså betalas hel ålderspension automatiskt ut till en pensionsberättigad som omedelbart före den månad han eller hon fyller 65 år uppburit hel särskild efterlevandepension, om den avlidne har tillgodoräknats 40 års bosättningstid.
Allmän försäkringskassa får enligt nuvarande regler även besluta om utbetalning av pension utan att den pensionsberättigade ansökt om det under förutsättning att statligt eller kommunalt personalpensionsorgan gjort framställan härom.
Det reformerade pensionssystemet skall inrymma stor flexibilitet när det gäller uttag av ålderspension och ge den pensionsberättigade möjlighet att inom vida gränser välja tidpunkt för pensioneringen samtidigt som det inte skall finnas någon övre åldersgräns för intjänande av pensionsrätt. Någon allmän pensionsålder kommer därför, som framgått av den tidigare framställningen, inte att finnas. Regler motsvarande de som i dag gäller och som innebär att ålderspension i stor utsträckning betalas ut automatiskt vid 65 års ålder bör därför inte införas i det reformerade pensionssystemet.
De av riksdagen antagna riktlinjerna innebär att ålderspension skall kunna uppbäras fr.o.m. 61 års ålder och att utbetalning enligt huvudregeln skall ske först efter ansökan av den pensionsberättigade. Detta gäller såväl för inkomstpension som premiepension. Den nedre gränsen för uttag av ålderspension i ATP-systemet har fr.o.m. den 1 januari 1998 (budgetproposition 1997/98:1 utg.omr. 11, bet. 1997/98:SfU1, rskr. 1997/98:111) höjts från 60 till 61 år. Regeringen föreslår att denna nedre åldersgräns för uttag av ålderspension skall gälla också i det reformerade systemet. Vidare föreslår vi att utbetalning enligt huvudregeln skall ske först efter ansökan från den pensionsberättigade. Ansökan skall kunna avse hel eller partiell pension och avse antingen inkomstpension eller premiepension, eller båda. Vi föreslår emellertid att premiepension till efterlevande skall betalas ut utan särskild ansökan från och med månaden efter den då pensionsspararen eller den som tidigare varit berättigad till pensionen avled (se vidare i avsnitt 22).
Som nyss redovisats föreslår regeringen att utbetalning av pension skall föregås av ansökan. I Ds 1995:41 förslogs att ansökan om ålderspension skulle inges till försäkringskassan. 1997 års premiereservutredning föreslog i sitt betänkande att ansökan om premiepension skulle inges till Premiepensionsmyndigheten. Under det fortsatta beredningsarbetet har denna ordning ifrågasatts. Ansvaret för tillämpningen av det reformerade ålderspensionssystemet bör delas mellan Riksförsäkringsverket, Premiepensionsmyndigheten och de allmänna försäkringskassorna. Vid ansvars- och arbetsfördelningen mellan dessa bör stor vikt läggas vid en effektiv samverkan mellan Premiepensionsmyndigheten och övriga delar av socialförsäkringsadministrationen så att bl.a. de pen-
sionsberättigades kontakt i pensionsfrågor underlättas liksom informationsverksamheten i övrigt.
Ansökan om ålderspension inges i dag till försäkringskassan. Försäkringskassorna har en väl utbyggd administration för att handlägga pensionsärenden. Vidare finns där personella resurser för att ge den pensionsberättigade information om dennes pension. Med hänsyn härtill och då det bör eftersträvas att reglerna om ansökan och utbetalning av ålderspension utformas så enhetligt som möjligt föreslår regeringen att ansökan om såväl inkomstpension som premiepension skall inges till försäkringskassan. Ansökningsblanketterna för utbetalning av pension bör utformas på ett sådant sätt att den/de omfattar ansökan om såväl inkomstpension som premiepension, dvs. den pensionsberättigade skall samtidigt kunna ansöka om pension ur båda systemen.
Även om vårt förslag innebär att även ansökan om premiepension skall inges till försäkringskassan bör, oavsett om ansökan kommit in till försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten, den tid från vilken pension kan betalas ut räknas utifrån när ansökan kom in. Om ansökan om pension kommit in till Premiepensionsmyndigheten i stället för till försäkringskassan skall den således anses ha inkommit vid den tidpunkt den kom in till Premiepensionsmyndigheten. Beslut om premiepension bör dock fattas av Premiepensionsmyndigheten.
Frågan om det även i framtiden skall finnas möjlighet att besluta om utbetalning av pension för tid före det att ansökan härom kommit in till försäkringskassan berördes varken i Pensionsarbetsgruppens betänkande eller i princippropositionen. Om denna möjlighet skall införas i det reformerade ålderspensionssystemet har övervägts i det fortsatta beredningsarbetet. Behovet av en sådan regel kan starkt ifrågasättas. Pensionen i det reformerade ålderspensionssystemet är försäkringsmässigt beräknad på så sätt att ett senare pensionsuttag ger högre årspension och därmed, i genomsnitt, samma livspension som vid ett tidigarelagt uttag. En möjlighet att ta ut pension även för tid före ansökningen skulle därmed inte fylla någon väsentlig funktion.
Regeringen föreslår därför, i likhet med vad som föreslogs i departementspromemoriorna och av 1997 års premiereservutredning, att det i det reformerade systemet som huvudregel inte införs någon möjlighet till utbetalning av pension för tid före det att ansökan kommit in till försäkringskassan. En ansökan om pension kommer därmed att medföra att pension betalas ut tidigast fr.o.m ingången av månaden efter den månad då ansökningen kommit in till försäkringskassan, men alltså inte – även om önskemål därom framställs – för tid dessförinnan. För dem som till någon del har förtidspension eller särskild efterlevandepension föreslår vi dock, som närmare beskrivs nedan, att utbetalning skall kunna ske även för viss tid före ansökan. Såsom närmare framgår i avsnitt 29.4 föreslås att möjligheten till utbetalning av ålderspension för retroaktiv tid avskaffas även inom det nuvarande systemet med verkan fr.o.m. den 1 januari 1999.
De beslutade riktlinjerna innebär också att hel ålderspension skall, oavsett ansökan, betalas ut fr.o.m. den tidpunkt då den pensionsberättigade fyller 70 år, om han eller hon inte angett något annat önskemål.
Under det fortsatta beredningsarbetet har på nytt övervägts om det i det reformerade systemet skall ges möjlighet att vid en viss ålder betala ut pension utan ansökan från den enskilde och hur en sådan regel i så fall skall vara utformad.
En regel om automatisk utbetalning av pension vid 70 års ålder, som utformats strikt enligt de antagna riktlinjerna, skulle innebära att utbetalning då skulle ske till alla pensionsberättigade som inte angett någon annan önskad utbetalningstidpunkt. En sådan utbetalning skulle alltså ske även om den pensionsberättigade t.ex. tjänat in rätt till endast en obetydlig pension i Sverige och sedan länge är bosatt utomlands. Att lokalisera sådana personer – som kommer att utgöra ett inte obetydligt antal – och att ta reda på om de fortfarande är i livet skulle kunna vara förenat med betydande svårigheter. Av administrativa skäl vore det därför lämpligt att en regel om utbetalning av pension utan ansökan begränsades till att gälla endast dem som är inskrivna hos försäkringskassan vid den tidpunkt då frågan om utbetalning av pension blir aktuell, dvs. i princip dem som är eller skall anses vara bosatta i Sverige. För utbetalning av pension till en pensionsberättigad som inte är inskriven i försäkringskassa skulle det således alltid få krävas ansökan.
Emellertid kommer det i praktiken inte att vara möjligt för försäkringskassan att i samtliga fall besluta om utbetalning av pension utan ansökan från den enskilde. Ett beslut om automatisk utbetalning av pension förutsätter att försäkringskassan med hjälp av uppgifter i tillgängliga register entydigt kan avgöra hur stor pension den enskilde har rätt till. Detta kan, på sätt som närmare kommer att beskrivas nedan, vara förenat med svårigheter i de fall då den försäkrade har rätt till garantipension.
Garantipensionen skall enligt vad vi föreslår i proposition 1997/98:152 avräknas mot inkomstrelaterad pension. Samtidigt skall rätt till garantipension vara beroende av den tid den enskilde varit bosatt i Sverige (försäkringstid). Som vi föreslår i den nyss nämnda propositionen skall det för rätt till oreducerad garantipension krävas 40 års försäkringstid. Vid kortare försäkringstid skall garantipensionen reduceras proportionellt. Vid t.ex. 35 års försäkringstid kommer således 35/40 av hel garantipension att betalas ut.
För att avgöra hur stor garantipension den enskilde är berättigad till behövs uppgifter för att bedöma i vad mån kravet på 40 års försäkringstid är uppfyllt. Försäkringskassan har i regel tillgång till uppgifterna i folkbokföringsregister men dessa är inte alltid tillräckliga för att avgöra hur lång försäkringstid som garantipensionen skall grundas på. Även annan tid än sådan då den enskilde varit folkbokförd i Sverige skall nämligen, enligt vårt förslag i propositionen om garantipension räknas som försäkringstid. Exempelvis får tid under vilken den enskilde utfört visst biståndsarbete eller tid under vilken en enskild, som senare erhåller uppehållstillstånd, före folkbokföringen vistats i Sverige, räknas in. Det är därför sannolikt att försäkringskassan på samma sätt som i dag kommer att bli beroende av uppgifter från den enskilde för att kunna bestämma hur stor garantipension denne är berättigad till.
Enligt vårt förslag i propositionen om garantipension skall vidare gälla att garantipensionen skall beräknas med hänsyn till bl.a. utländska pensionsinkomster. Uppgifter om huruvida en försäkrad har sådana inkoms-
ter finns inte automatiskt tillgängliga för försäkringskassan utan måste lämnas av den pensionssökande själv. Även i detta hänseende fordras alltså uppgifter från den pensionssökande.
Uppgifter om den inkomstgrundade pensionens storlek finns givetvis tillgängliga för försäkringskassan. En ordning där utbetalning av inkomstgrundad pension skulle ske utan ansökan, medan utbetalning av garantipension alltid skulle kräva ansökan från den enskilde kan emellertid inte betraktas som rimlig. För det fall försäkringskassan inte utan den enskildes medverkan kan få tillgång till de uppgifter som krävs för att bestämma hur stor total ålderspension från det allmänna systemet som den enskilde har rätt till, bör pensionen inte till någon del betalas ut utan ansökan. Därmed skulle automatisk utbetalning av pension inte kunna komma i fråga i de fall där den pensionsberättigade är berättigad till garantipension.
Det har således under det fortsatta beredningsarbetet visat sig att en regel om automatisk utbetalning av pension vid 70 års ålder, utformad i enlighet med de antagna riktlinjerna, skulle kunna tillämpas endast i mycket begränsad utsträckning, nämligen i fall då den pensionsberättigade inte har rätt till garantipension. Regeln skulle därför endast till liten del fylla den funktion som var avsedd, dvs. att förhindra att en pensionsberättigad av bristande kunskap eller av annan orsak går miste om sina pensionsrättigheter. En regel om utbetalning av pension vid en viss ålder bör därför utformas på ett annat sätt än vad som tidigare föreslagits.
Under remissbehandlingen av Ds 1995:41 har synpunkter framförts om att den ålder vid vilken pension bör betalas ut, bör sättas till 65 år. Att välja åldersgränsen 70 år torde emellertid anses rimligt med hänsyn bl.a. till livsinkomstprincipen och den flexibilitet som skall finnas för uttag av pension i det reformerade pensionssystemet. Som ovan redovisats skall en försäkrad också ha rätt att ansöka om pension redan fr.o.m. 61 års ålder. Den pensionsberättigade bör få information om vid vilken ålder ålderspension kan utges i samband med att reformen träder i kraft och försäkringskassan bör också få möjlighet att informera den pensionsberättigade under hand. Även 1997 års premiereservutredning föreslog att denna övre åldersgräns skall sättas vid 70 års ålder. Mot bakgrund av vad som nu sagts och efter övervägande av övriga remissynpunkter anser regeringen att åldersgränsen inte bör sättas annorlunda än vad som fastslagits i de antagna riktlinjerna och som också föreslagits i promemorian Ds 1995:41.
Vi föreslår att som huvudregel skall gälla att pension skall betalas ut senast fr.o.m. 70 års ålder om den försäkrade då är inskriven hos försäkringskassa och inte begär annat. Utbetalning av pension skall emellertid, som ovan föreslagits, alltid grundas på en ansökan av den enskilde. På grund härav föreslår vi att försäkringskassan alltid, i de fall en pensionsberättigad som är inskriven hos försäkringskassa inte tre månader före ingången av den månad då han eller hon fyller 70 år har ansökt om uttag av inkomstpension, skall utreda om den pensionsberättigade vill senarelägga sitt pensionsuttag ytterligare eller inte. 1997 års premiereservutredning föreslog att Premiepensionsmyndigheten skall göra en sådan utredning om den enskilde inte tre månader före ingången av den månad då han eller hon fyller 70 år ansökt om uttag av premiepension. I utred-
ningsbetänkandet antecknades emellertid att utredningsarbetet bör samordnas i de situationer då även försäkringskassan skall göra sådan utredning på grund av att den pensionsberättigade inte heller begärt uttag av inkomstpensionen. Regeringen instämmer i att det inte kan vara rimligt att både försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten skall göra samma utredning. I dessa situationer bör utredningsarbetet samordnas. I de fall ingen ålderspension tagits ut bör utredningen ombesörjas av försäkringskassan. Under det fortsatta beredningsarbetet har också ifrågasatts om Premiepensionsmyndigheten överhuvudtaget skall ha någon utredningsskyldighet.
Det skall i detta sammanhang särskilt noteras att den pension som utges från fördelningssystemet utgör huvuddelen av ålderspensionen. Syftet med nu föreslaget utredningsförfarande är att den som inte känner till att han eller hon måste ansöka om ålderspension inte skall gå miste om sin rätt därtill. Vidare kan, som nämns nedan, den nu föreslagna utredningen kräva stora personalinsatser, varvid även personliga besök kan bli erforderliga. Försäkringskassan har i dag en lokal förankring, dvs. på de flesta orter i landet finns ett eller flera lokalkontor och de pensionsberättigade har möjlighet att personligen besöka försäkringskassan för rådfrågan m.m. Hos försäkringskassan finns också de personella resurser som kan komma att krävas för att göra undersökningen. Hur Premiepensionsmyndigheten skall organiseras är ännu inte känt. Med beaktande härav ter det sig naturligt att försäkringskassan skall ombesörja den nu föreslagna utredningen. Regeringen föreslår därför att Premiepensionsmyndigheten inte åläggs någon utredningsskyldighet.
Om den pensionsberättigade redan har tagit ut hela eller del av sin inkomstpension kan det ifrågasättas om utredningsskyldighet skall föreligga beträffande utbetalning av premiepension. Eftersom inkomstpension och premiepension skall kunna sökas samtidigt och i ett sammanhang, bör en begäran om utbetalning av endast inkomstpension kunna tolkas som att den pensionsberättigade önskar senarelägga sitt premiepensionsuttag. Vidare utgör premiepensionen den mindre delen av ålderspensionen. Som nyss föreslagits skall Premiepensionsmyndigheten inte heller ha någon utredningsskyldighet. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att någon utredningsskyldighet inte skall föreligga om den pensionsberättigade vid 70 års ålder inte begärt utbetalning av premiepension, men redan uppbär pension ur fördelningssystemet. För att den pensionsberättigade inte skall gå miste om sin premiepension bör emellertid Premiepensionsmyndigheten årligen tillställa den pensionsberättigade ett besked om hans eller hennes tillgodohavande på premiepensionskontot och en prognos över framtida pension.
Motsvarande kan gälla då den pensionsberättigade endast begärt utbetalning av premiepension. Som nämnts ovan utgör emellertid inkomstpensionen den huvudsakliga delen av ålderspensionen. Med beaktande härav och av syftet med utredningsförfarandet bör det i denna situation åligga försäkringskassan att göra en fullständig utredning.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att försäkringskassan skall ansvara för den utredning som skall företas om den pensionsberättigade före 70 års ålder inte har ansökt om uttag av ålderspension. Har den pensionsberättigade inte tagit ut någon ålderspension skall utredningen avse
såväl inkomstpension som premiepension. Om uttag har begärts endast av premiepension skall motsvarande utredning göras beträffande inkomstpensionen, men någon utredningsskyldighet skall inte föreligga om uttag endast har begärts av inkomstpension men inte av premiepension. Den pensionsberättigade bör dock fram till dess att premiepension börjar betalas ut, av Premiepensionsmyndigheten årligen tillställas ett besked om sitt tillgodohavande på premiepensionskontot och en prognos över sin framtida pension.
I utredningsskyldigheten bör ligga en skyldighet för personal vid försäkringskassan att ta kontakt med den pensionsberättigade för att utreda dennes önskemål. Detta kan naturligtvis ske genom att den pensionsberättigade tillställs blanketter jämte information för ansökan om pension. För det fall den pensionsberättigade inte lämnar något besked i anledning av en sådan kontakt bör detta emellertid inte kunna anses som ett tillräckligt underlag för slutsatsen att den pensionsberättigade önskar skjuta upp sitt pensionsuttag. Det bör då krävas att personal vid försäkringskassan tar ytterligare kontakt med den pensionsberättigade – t.ex. genom brev eller personlig kontakt – för att utröna vad den pensionsberättigade har för önskemål. I fall där den pensionsberättigade är bosatt utomlands, men ändå är inskriven hos försäkringskassa (vilket kan inträffa med hänsyn till EES-reglerna) bör emellertid denna utredningsskyldighet av administrativa skäl inte vara lika omfattande.
Regeringen föreslår vidare att det reformerade systemets utbetalningsregler skall gälla för alla pensionsberättigade oavsett födelseår. Skälet för detta är främst att det ur administrativ synvinkel är en fördel att alla ålderspensioner betalas ut enligt samma regler. Utbetalningsreglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2001 (med undantag för reglerna om premiepension till efterlevande som föreslås träda i kraft den 1 januari år 1999). Vid denna tidpunkt kan pensionsberättigade i mellangenerationen redan ha ansökt om och beviljats förtida uttag och kan därför vid ikraftträdandet redan uppbära pension. Någon ny ansökan skall i dessa fall inte krävas. Även den som uppbär inkomstpension utan att vara berättigad till tilläggspension skall utan ansökan få den senare pensionen utbetalad till sig om han eller hon senare blir berättigad till tilläggspension.
Förtidspension och särskild efterlevandepension avlöses inom det nuvarande systemet av ålderspension då den pensionsberättigade fyller 65 år. Regeringen uppdrog den 16 januari 1997 åt en särskild utredare att utforma förslag till ett system för ekonomisk ersättning vid långvarig nedsättning av arbetsförmåga, som skall ersätta dagens system med förtidspension och sjukbidrag. Utredaren skulle bl.a. bedöma vilken tidpunkt för övergång till ålderspension som är lämplig. Utredningens betänkanden Ohälsoförsäkringen Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) och Ohälsoförsäkringen Övergångsregler (SOU 1997:189) överlämnades till regeringen i slutet av år 1997 och bereds för närvarande, efter remissbehandling, inom Socialdepartementet. I mars i år överlämnade regeringen till riksdagen propositionen 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m., som bl.a. innehåller förslag till riktlinjer för en reformering av reglerna om ersättning vid varaktig medicinskt grundad arbetsoförmåga och en beskrivning av den planerade fortsatta beredningen av frågan om en reformering av hela systemet för sådan ersättning. Den
1 augusti 1996 uppdrog regeringen åt en särskild utredare att bl.a. utforma förslag till en anpassning av efterlevandepensioneringen till det reformerade systemet. I Ds 1995:41 och Ds 1997:66 föreslogs att reglerna om automatisk utbetalning av ålderspension när denna avlöser hel förtidspension grundad på 40 års bosättning skulle fortsätta att tillämpas i avvaktan på förslag härom av först nämnda utredning. I Ds 1997:66 föreslogs vidare att motsvarande regel för den som har hel särskild efterlevandepension grundad på 40 års bosättning skulle fortsätta att tillämpas i avvaktan på förslag härom av Utredningen om efterlevandepension. Under remissbehandlingen av Ds 1997:66 har synpunkter framförts, av bl.a. Göteborgs allmänna försäkringskassa, om att det även i dessa situationer bör krävas en ansökan av den enskilde för att garantipension skall betalas ut. Bland andra skäl har därvid framförts att det bland förtidspensionärer kan finnas personer som inte haft rätt till utländsk invalidpension men som får rätt till utländsk ålderspension. Detta skulle innebära att även personer med hel förtidspension eller hel särskild efterlevandepension grundad på 40 års bosättning borde ansöka om ålderspension. Remissbehandlingen av Ds 1997:66 redovisas särskilt i vårt samtidigt härmed lämnade förslag till lag om garantipension.
Med beaktande av de remissynpunkter som lämnats vid remissbehandlingen av Ds 1997:66 har frågan om en automatisk utbetalning av ålderspension som avlöser hel förtidspension och hel särskild efterlevandepension grundad på 40 års bosättning ånyo övervägts. Regeringen har funnit att det även i nu redovisade fall kan uppstå sådana situationer att försäkringskassan inte enbart med hjälp av uppgifter i tillgängliga register kan avgöra hur stor garantipension den pensionssökande eventuellt är berättigad till. Det är sannolikt att försäkringskassan även i dessa situationer kommer att bli beroende av uppgifter från den enskilde för att bestämma storleken av den pension den pensionssökande är berättigad till. Med hänsyn härtill föreslår vi i propositionen 1997/98:152 Garantipension, m.m. att garantipension även i nu nämnda situationer skall betalas ut först efter ansökan.
Reglerna för utbetalning av garantipension och inkomstgrundad ålderspension bör i möjligaste mån vara desamma. Regeringen föreslår därför att utbetalning av inkomstgrundad ålderspension som avlöser hel förtidspension eller hel särskild efterlevandepension grundad på 40 års bosättning skall ske först efter ansökan.
I Ds 1997:66 föreslogs en särregel beträffande de situationer då den pensionsberättigade till någon del uppbär förtidspension. Förslaget innebar att försäkringskassans utredningsskyldighet i frågan om den pensionsberättigade som till någon del uppbär förtidspension vill senarelägga sitt ålderspensionsuttag eller inte, bör inträda före 70 års ålder. Eftersom förtidspension utges t.o.m. den månad som föregår den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år, bör försäkringskassans utredningsskyldighet inträda senast den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. Med tillämpning av föreslagen regel om att utbetalning av ålderspension inte kan ske för tid före det att ansökan kommit in till försäkringskassan, finns då risk för att en pensionsberättigad som till någon del uppburit förtidspension under någon månad står helt utan pension. För att undvika detta föreslogs i Ds 1997:66 att ålderspension, i nu nämnda fall,
skall kunna beviljas även för tid före det att ansökan kom in till försäkringskassan, dock inte för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. Vad som nu redovisats föreslås även i vår nu avlämnade proposition om garantipension.
Som ovan nämnts bör reglerna för utbetalning av ålderspension i det reformerade systemet i möjligaste mån vara desamma. Regeringen föreslår därför att den nu redovisade särregeln skall gälla även i fråga om utbetalning av inkomstgrundad pension.
Med utgångspunkt från de överväganden som nu har gjorts beträffande automatisk utbetalning av pension bör motsvarande regler gälla även för den som före 65 års ålder till någon del uppbär särskild efterlevandepension. Vi föreslår därför att försäkringskassans utredningsskyldighet för de pensionsberättigade som till någon del uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension skall inledas då den försäkrade fyller 65 år. Vidare skall den i Ds 1997:66 och prop. 1997/98:152 föreslagna regeln om retroaktiv utbetalning av ålderspension gälla såväl för den som uppburit förtidspension som för den som uppburit särskild efterlevandepension omedelbart före 65 års ålder. Emellertid bör detta endast gälla utbetalning av inkomstpension. Premiepensionen är konstruerad på det sättet att pensionen, oavsett om den uttrycks i fondandelar eller i kronor efter övergång till livränta, är beroende av det värde som de fondandelar som förvärvats för den enskildes räkning har vid tidpunkten för pensionsuttaget. Värdet på dessa fondandelar kan variera från månad till månad. Det går därför inte att utan svårighet, beräkna premiepensionen för förfluten tid. Med hänsyn härtill föreslår regeringen att den nu föreslagna möjligheten till retroaktiv utbetalning inte skall avse premiepension.
De i detta avsnitt behandlade frågorna om ansökan bör gälla även i fråga om ökning av ålderspension. Vid begäran om ökning av partiell pension skall således skriftlig ansökan ges in till försäkringskassan och den begärda ökningen kommer att betalas ut tidigast månaden efter det att ansökan kommit in. När den pensionsberättigade vill återkalla eller begära minskning av tidigare begärt uttag kan detta ske genom att den pensionsberättigade tillställer försäkringskassan en anmälan härom, senast månaden före den månad återkallelsen eller minskningen avses börja. Regeringen har i avsnitt 18.1 föreslagit att möjligheterna att återkalla och minska pensionsuttag av inkomstpension begränsas på så sätt att återkallelse och minskning av ålderspension medges endast en gång per sexmånadersperiod. Regeringen har vidare i avsnitt 21 föreslagit att samma begränsning skall gälla för uttag av premiepension. Någon motsvarande begränsning för ökning av ålderspensionsuttag föreslår vi däremot inte.
Enligt nuvarande regler får försäkringskassan betala ut pension utan ansökan från den pensionsberättigade om statligt eller kommunalt personalpensionsorgan begär det. Utbetalning av allmän pension och statlig eller kommunal avtalspension sker då genom samma utbetalningstransaktion. Som ovan redovisats skall utbetalning av ålderspension i det reformerade systemet som huvudregel ske efter ansökan. För att så långt som möjligt åstadkomma enhetliga regler för uttag av pension bör, i det reformerade ålderspensionssystemet, samma regler gälla oavsett typ av
pensionsrättighet. Regeringen föreslår därför att en motsvarande regel inte införs i det reformerade systemet.
25.2. Månadsvisa utbetalningar med möjlighet till undantag
Regeringens förslag: Pension skall i det reformerade systemet enligt
huvudregeln betalas ut månadsvis t.o.m. den månad då den pensionsberättigade avlider eller rätten till pension annars upphör. Utbetalning skall endast ske till den pensionsberättigade. Utbetalning av pension skall även, oavsett den pensionsberättigades samtycke, kunna ske för andra perioder än månadsvis.
Promemoriornas förslag: Förslagen i Ds 1997:66 stämmer överens
med regeringens förslag, vilket även förslagen i Ds 1995:41 gör, med undantag för att regeringen föreslår att pension skall kunna betalas ut endast till den pensionsberättigade.
Utredningens förslag: Förslagen i SOU 1997:131 stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna:
Riksförbundet PensionärsGemenskap tillstyrker
förslaget i Ds 1995:41 om möjligheten för försäkringskassan att under vissa förhållanden betala ut pensionen till annan än den pensionsberättigade och uppger att även om regeln är integritetskränkande uppväger fördelarna av en sådan regel den kränkningen.
Skatteförvaltningen i
Göteborgs och Bohus län anser att premiepension och Västernorrlands läns allmänna försäkringskassa anser att all allmän pension bör kunna
betalas ut till annan än den pensionsberättigade om denne p.g.a. ålderdomssvaghet, sjukdom, drogmissbruk eller annat inte själv kan ta hand om sin pension.
Riksförsäkringsverket och Östergötlands läns allmänna
försäkringskassa tillstyrker förslaget i Ds 1997:66 att pension inte skall
kunna betalas ut till annan än den pensionsberättigade.
Skälen för regeringens förslag: I det nuvarande systemet betalas
ålderspension enligt huvudregeln ut genom månadsvisa utbetalningar. Pensionsförmånen utges om inte annat är föreskrivet t.o.m. den månad då den pensionsberättigade avlider eller rätten till förmånen annars upphör. Pensionen betalas som huvudregel ut direkt till den pensionsberättigade. I vissa fall kan försäkringskassan emellertid besluta att pensionen helt eller delvis skall betalas ut till annan. Förutsättningarna härför är att den pensionsberättigade till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet, långvarigt missbruk av beroendeframkallande medel eller därmed jämförlig orsak är ur stånd att själv ta hand om sin pension. Pensionen får då betalas ut till en kommunal myndighet eller den pensionsberättigades make eller annan person för att användas till den pensionsberättigades eller hans eller hennes familjs nytta.
Pension skall, enligt regeringens förslag, även i det reformerade systemet som huvudregel betalas ut månadsvis och bör på samma sätt som i det nuvarande systemet utges t.o.m. den månad då den pensionsberättigade avlider eller rätten till pension annars upphör.
Regeringen föreslår vidare att pensionen som huvudregel skall betalas ut direkt till den pensionsberättigade. Frågan om det även i det reformerade systemet skall finnas en möjlighet för försäkringskassan att betala ut pensionen till annan än den pensionsberättigade berördes varken av Pensionsarbetsgruppen eller i princippropositionen. I Ds 1995:41 föreslogs att försäkringskassan under de förutsättningar som anges i nuvarande regler i AFL skall få betala ut pensionen till annan än den pensionsberättigade. Under det fortsatta beredningsarbetet har det visat sig att regeln om utbetalning av pension till annan sällan tillämpas. 1997 års premiereservutredning ifrågasatte i sitt betänkande behovet av en sådan utbetalningsregel och ansåg att regeln återspeglar en äldre tids förhållanden och värderingar. Utredningen ansåg vidare att regeln inte fyller någon nyttig funktion vid sidan av allmänna bestämmelser om förvaltarskap och godmanskap som finns i den familjerättsliga lagstiftningen. Med beaktande härav föreslog utredningen att någon motsvarande regel inte införs för utbetalning av premiepension. Även i Ds 1997:66 ifrågasattes, på grund av i huvudsak samma skäl som angetts i utredningens förslag till premiepension, om det i framtiden finns behov av en sådan regel. Därvid anfördes att den som inte kan ta hand om sin pension själv sannolikt behöver hjälp med att förvalta sin egendom eller bevaka sin rätt även i andra avseenden, och att det t.o.m. kan vara så att utbetalning enligt nuvarande bestämmelse av pensionen till någon av den pensionsberättigades anhöriga medför att godmanskap eller förvaltarskap inte kommer till stånd trots att det vore sakligt påkallat. Med hänsyn till det nu anförda föreslogs i promemorian, och föreslås i propositionen om garantipension, att en motsvarande regel inte införs för utbetalning av garantipension. Regeringen instämmer i de nu redovisade ställningstagandena och anser att reglerna i detta avseende bör vara desamma för de olika delarna av det reformerade ålderspensionssystemet. Vi föreslår således att en regel motsvarande den i 16 kap. 12 § AFL inte införs i lagen om inkomstgrundad ålderspension.
I det nuvarande systemet betalas alltså ålderspension enligt huvudregeln ut månadsvis. Om den pensionsberättigade är bosatt utomlands kan dock Riksförsäkringsverket med den pensionsberättigades samtycke förordna att pensionen skall betalas ut på annat sätt. Enligt den praxis som har utvecklats hos utlandsavdelningen vid Stockholms läns allmänna försäkringskassa sker utbetalningar i princip årsvis i stället för månadsvis om den månadsvisa pensionsutbetalningen skulle ha understigit 1 % av prisbasbeloppet (364 kr år 1998).
Regeringen lämnade genom beslut den 18 augusti 1994 ett uppdrag till Riksförsäkringsverket att lämna förslag till en mer rationell handläggning av utbetalningar av pension till utlandet. Bakgrunden till beslutet var en beställning från riksdagen med anledning av de stora kostnader som utbetalningar av pension till utlandet innebär för de pensionsberättigade och för samhället. Riksförsäkringsverket överlämnade den 2 februari 1995 promemorian ”Utbetalningar av pensioner till utlandet m.m.” till regeringen.
Enligt Riksförsäkringsverkets promemoria kan den enskildes kostnad för att kvittera ut ett pensionsbelopp uppgå till mellan 60 och 140 kr. Härtill kommer kostnaden hos den utbetalande myndigheten dels för
själva utbetalningen, dels för den administration som det innebär att ta reda på var den pensionsberättigade befinner sig och förvissa sig om att han eller hon fortfarande är i livet. Resultatet kan i många fall bli att den totala kostnaden för pensionsutbetalningen överstiger det utbetalda beloppets storlek. Riksförsäkringsverket föreslog i promemorian att pensionsbelopp som understiger 25 kr i månaden (300 kr per år) inte skall betalas ut. Som motiv för en sådan begränsning angav verket bl.a. att dessa utbetalningar medför orimligt höga utbetalningskostnader i förhållande till pensionsbeloppets storlek samt att pensionsbelopp i denna storleksordning saknar betydelse för den enskildes försörjning.
Regeringen anser emellertid inte att det finns behov av en sådan begränsning av utbetalning av ålderspension. Den torde medföra administrativa problem bl.a. när en pensionsberättigad uppbär flera förmåner samtidigt, såväl i form av pension som livränta. Om han eller hon under en period återkallar en av förmånerna kan det medföra att pensionsbeloppet under en tid understiger det lägsta beloppet för utbetalning för att efter en kortare tid åter överstiga nämnda belopp. Vidare torde en sådan regel vara svår att förstå eftersom den innehåller såväl beräkningsregler som uttagsregler. Regeringen föreslår således att någon nu nämnd uttagsregel, dvs. att pensionsbelopp som understiger ett visst minsta belopp (i verkets promemoria 300 kr per år) inte skall betalas ut till pensionstagaren, inte införs i det reformerade systemet.
I verkets promemoria föreslogs vidare att utbetalning till utomlands bosatta av pensionsbelopp som är lägre än 200 kr i månaden (2 400 kr per år) skall betalas ut två gånger per kalenderår med utbetalningar i juni och december. Därutöver föreslogs att försäkringskassan och pensionsberättigad som bor utomlands även i andra fall skall kunna träffa frivilliga överenskommelser om utbetalning av pension enbart i juni och december.
Behov av att kunna betala ut pension på annat sätt än månadsvis kommer att finnas också i det reformerade pensionssystemet. Som anges i avsnitt 13.1 måste de pensionsgrundande inkomsterna under ett år uppgå till minst 24 % av prisbasbeloppet för att grunda pensionsrätt. Detta medför i och för sig att pensionen inte kan bli hur liten som helst. I de fall pensionsrätt tillgodoräknas under enbart ett eller ett fåtal år kan de månatliga pensionsutbetalningarna ändå bli mycket små, såväl vad gäller inkomstrelaterad pension som garantipension. Förslaget vad avser garantipensionssystemet innebär att det för rätt till oreducerad garantipension kommer att krävas 40 års försäkringstid (bosättningstid) i Sverige. För att garantipension över huvud taget skall betalas ut kommer att krävas att den pensionsberättigade har tillgodoräknats en försäkringstid för garantipension om minst tre år. Enligt EU/EESreglerna och bestämmelser i vissa socialförsäkringskonventioner skall,vid ställningstagande till om treårsregeln är uppfylld, kvalifikationstid från annat medlemsland likställas med försäkringstid för garantipension. För rätt till sammanläggning enligt sammanläggningsprincipen i förordningen EEG nr 1408/71 krävs dock i vart fall en försäkringstid om ett år i Sverige. Garantipension beräknas emellertid endast i förhållande till den tid den pensionsberättigade faktiskt bott i Sverige. Detta får till följd att garantipension kan komma att utges med endast 1/40 av oreducerad garantipension.
Huvudregeln i det reformerade pensionssystemet bör på samma sätt som i det nuvarande systemet vara att pension skall betalas ut månadsvis. Det bör emellertid i vissa fall också finnas möjlighet att betala ut pension för andra tidsperioder.
Riksdagen har beslutat (budgetproposition 1997/98:1 utg. omr. 11, bet. 1997/98:SfU1, rskr 1997/98:111) om ändring i 16 kap. 4 § AFL på så sätt att om årspensionen uppgår till högst 2 400 kr, skall undantag från den månadsvisa utbetalningen kunna göras om det inte finns särskilda skäl däremot. Utbetalning skall ske i efterskott en eller två gånger per år. Denna begränsning skall gälla utan samtycke från den pensionsberättigade och för försäkringstagare bosatta såväl utomlands som i Sverige. Vidare har beslutats att utbetalning även i annat fall, efter överenskommelse med den pensionsberättigade, får ske en eller två gånger per år. Regeln skall träda i kraft den 1 januari 1999.
Motsvarande bestämmelse bör finnas i det reformerade systemet. Regeringen föreslår därför att motsvarande regel i princip överförs oförändrad till det reformerade ålderspensionssystemet. Eftersom premiepensionen, om den är uttryckt i fondandelar, i kronor mätt kan variera från månad till månad, kan emellertid inte ett exakt belopp anges för när, vid beräkningen av de sammanlagda förmånernas värde, undantag från månatliga utbetalningar får göras. Det blir därför nödvändigt att vid beräkningen av de sammanlagda förmånernas värde avrunda premiepensionen för sig och månadsvis. Det beräknade beloppet föreslås avse de sammanlagda ålderspensionerna. När pension skall betalas ut måste således försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten samordna sina uppgifter om respektive pensions storlek.
Som antytts ovan kan såväl intjänad pensionsrätt inom fördelnings- och premiereservsystemet som rätten till garantipension vara begränsad och få till följd att pensionen, även om den betalas ut årligen, blir mycket låg. Enligt de antagna riktlinjerna skulle ålderspensionen av administrativa skäl kunna betalas ut med ett engångsbelopp om den inkomstgrundade pensionen tillsammans med garantipensionen understeg ett visst fastställt belopp.
I 15 kap. 3 § AFL i dess lydelse före den 1 juli 1979 fanns en bestämmelse av innebörd att Riksförsäkringsverket efter överenskommelse med en pensionsberättigad, som inte var bosatt i Sverige, kunde byta ut tilläggspensionen mot ett engångsbelopp som motsvarade minst 40 % av pensionens kapitalvärde. Denna bestämmelse upphävdes emellertid med hänvisning till att den ansågs strida mot den av Sverige ratificerade ILOkonventionen nr 128 (se nedan). Någon regel som medger att periodiska utbetalningar av pension ersätts med en engångsutbetalning finns således inte i det nuvarande systemet.
I den ovan nämnda promemorian lämnade Riksförsäkringsverket – med hänvisning till bl.a. de förslag som lämnades om att utbetalning av låga pensionsbelopp skall kunna ske två gånger om året till utomlands bosatta – inte något förslag om att pension skall få betalas ut med ett engångsbelopp.
Under den fortsatta beredningen av pensionsreformen har frågan om engångsutbetalningar av inkomstrelaterad ålderspension i det reformerade systemet ytterligare övervägts. Därvid har framkommit att möjlig-
heten till engångsutbetalningar av flera skäl sannolikt måste bli relativt begränsad.
Sverige ratificerade den 28 juni 1968 ILO-konventionen nr 128 om invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner. Enligt artikel 17 i denna konvention skall åldersförmåner utgöras av periodiska utbetalningar. En strikt tolkning av denna bestämmelse skulle innebära att en ordning med engångsutbetalningar av pension skulle stå i strid med konventionen. Syftet med bestämmelsen torde vara att förhindra att belopp som är avsedda att användas för en persons löpande försörjning förlorar denna funktion om de betalas ut på en gång. Utbetalningar av mycket små månatliga belopp torde emellertid utgöra ett mycket marginellt bidrag till en persons löpande försörjning. Om möjligheten till engångsutbetalningar begränsas till situationer där den månadsvisa pensionen skulle varit mycket liten, kan den redovisade bestämmelsen i konventionen inte anses utgöra ett hinder mot utbetalning av pension på detta sätt.
Vid utbetalning av inkomstgrundad pension i det reformerade pensionssystemet med ett engångsbelopp föreligger det inte några svårigheter att utifrån den registrerade pensionsbehållningen bedöma vilket belopp det är som skall betalas ut. Vid utformningen av en regel om engångsutbetalning av inkomstgrundad ålderspension i det reformerade pensionssystemet måste emellertid också beaktas förutsättningarna för att på samma sätt kunna betala ut garantipension, eftersom hela den pension som den enskilde är berättigad till rimligen bör betalas ut på samma sätt. Som nämnts ovan kan en pensionsberättigad till följd av en kort försäkringstid i Sverige före pensioneringen vara berättigad till endast en begränsad garantipension. Om garantipensionen skulle betalas ut med ett engångsbelopp, skulle krävas att det fastställs en särskild metod för omvandling av årlig garantipension till ett engångsbelopp.
Situationen kan också vara den att den pensionsberättigade bor i ett annat land då pensionsutbetalningen blir aktuell. I vissa fall kan detta innebära att garantipension inte betalas ut, eftersom en förutsättning för en sådan utbetalning, enligt vårt förslag i proposition 1997/98:152 Garantipension, m.m., som huvudregel kommer att vara att den pensionsberättigade är bosatt i Sverige. Om den pensionsberättigade senare skulle flytta till Sverige skulle emellertid utbetalning av garantipension kunna bli aktuell. Om engångsutbetalning av inkomstrelaterad pension redan skett under tid då den pensionsberättigade fortfarande bodde utomlands, skulle det krävas särskilda regler för hur garantipensionen i detta läge skulle beräknas. Vidare skulle det krävas att uppgifter om engångsutbetalningen under lång tid var tillgängliga i olika register. En ordning där garantipension kan betalas ut som ett engångsbelopp skulle också kunna sägas strida mot syftet med garantipensionssystemet. Det belopp som utges som garantipension är dessutom i de flesta fall så stort, mätt i kronor, att det inte kan bli aktuellt med en engångsutbetalning.
Med hänsyn till det anförda skulle en möjlighet till engångsutbetalningar i det reformerade systemet sannolikt förutsätta att den pensionsberättigade varken är eller kan bli berättigad till garantipension.
Ytterligare ett faktum som bör vägas in i bedömningen är att pensionsrätt i det reformerade systemet kommer att kunna tjänas in även under tid då den pensionsberättigade uppbär ålderspension. Bedömningen av om
engångsutbetalning skall ske skulle rimligen få göras då den pensionsberättigade ansöker om pension. Det skulle således kunna inträffa att den pensionsberättigade, efter det att han eller hon tagit ut pension och fått denna utbetald i form av ett engångsbelopp, fortsätter att arbeta och tjäna in ytterligare pensionsrätt. En sådan situation är, även om den i och för sig skulle kunna hanteras, inte önskvärd.
Slutligen skulle särskilt få beaktas det förhållandet att pensionsberättigade i mellangenerationen uppbär pension som härrör från både det nuvarande och det reformerade systemet. För att av bl.a. administrativa skäl så långt som möjligt åstadkomma enhetliga regler för utbetalning av pension bör de reformerade reglerna i detta avseende gälla även för pensionsberättigade som tillhör mellangenerationen. Eftersom viss del av pensionen hos dessa pensionsberättigade utgörs av ATP-pension, skulle det för att pension skulle kunna betalas ut engångsvis behöva utformas regler för hur ATP-pensionen skall kapitaliseras.
Med beaktande av vad som ovan anförts torde den administrativa nyttan av engångsutbetalningar inte överväga de nackdelar en sådan regel kan medföra. Regeringen förslår därför att en bestämmelse om utbetalning av inkomstgrundad pension med ett engångsbelopp inte införs i det reformerade systemet.
Hänvisningar till S25-2
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 18.1
25.3. Samordning med arbetsskadelivränta m.m.
Regeringens förslag: Den särskilda garantin i 4 kap. 4 § lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring samt i 10 § lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd avskaffas. Rätt till livränta av detta slag upphör fr.o.m. den månad då livräntetagaren fyller 65 år. Regeländringen träder i kraft den 1 januari 1999 men skall inte omfatta personer som är födda år 1937 eller tidigare.
Promemorians förslag: Förslagen i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna:
Landsorganisationen i Sverige (LO) motsätter sig
borttagandet av 65 %-garantin i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1972:265) om statligt personskadeskydd. LO anser att föreslagna förändring strider mot ILO-konventionen (nr 121).
Riksför
säkringsverket hävdar att avskaffandet av garantiregeln inte kan anses stå
i strid med ILO-konventionen.
ILO-kommittén påtalar att det inte är till-
fredsställande om Sverige, som angetts i departementspromemorian, anser att ILO-konventionens krav endast huvudsakligen uppfylls genom rätten till garantipension vid 65 års ålder. ILO-kommittén anför vidare, med hänvisning till Riksförsäkringsverkets remissyttrande, att avskaffandet av 65 %-regeln inte torde strida mot ILO-konventionens minimikrav och att borttagandet av regeln torde avse annat riskfall än det som nämnts i Ds 1995:41.
Skälen för regeringens förslag: Det förhållandet att en person tar ut
ålderspension inverkar enligt gällande regler på rätten till socialförsäkringsersättningar av skilda slag. I vissa fall innebär reglerna att rätten till
en viss ersättning helt upphör eller begränsas då den pensionsberättigade fyller 65 år. I andra fall kan pensioneringen påverka rätten till ersättning genom att särskilda regler för samordning av förmånerna blir tillämpliga. Detta gäller i vissa fall rätten till livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) och enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP). Särskilda regler för samordning av pension och livränta gäller också för den som uppbär livränta enligt någon av de författningar som föregick LAF. Detta redovisas i följande avsnitt.
Livränta enligt LAF och LSP utges enligt gällande huvudregler längst till den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. Livränta kan emellertid utges även efter denna tidpunkt i den mån ålderspensionen från folk- och tilläggspensioneringen inte uppgår till minst 65 % av livräntans bruttobelopp. Livräntan betalas då ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan ålderspensionen och 65 % av livräntans bruttobelopp. Förtida eller uppskjutet uttag av ålderspension innebär att livräntan skall betalas ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan livräntan och den ålderspension som skulle ha betalats ut om hel ålderspension hade tagits ut fr.o.m. 65 års ålder.
Frågan om en samordning mellan livränta enligt de nu redovisade bestämmelserna och pension från det reformerade pensionssystemet berördes inte av Pensionsarbetsgruppen eller i princippropositionen. Under det fortsatta beredningsarbetet har dessa frågor emellertid varit föremål för närmare överväganden. Därvid har beträffande samordningen mellan pension och livränta enligt LAF och LSP ifrågasatts om den särskilda garanti som det innebär att livränta alltid skall utges i den mån ålderspensionen inte uppgår till 65 % av livräntebeloppet skall tillämpas även inom ramen för det reformerade ålderspensionssystemet. Det förefaller, med ett livsinkomstbaserat pensionssystem, främmande att vid samordningen av utbetalningarna tillämpa en förmånsbaserad bestämmelse innebärande att den pensionsberättigade alltid är garanterad ett visst belopp. Vidare skulle det förhållandet att livräntan är pensionsgrundande till sitt bruttobelopp innebära bl.a. administrativa olägenheter i och med att pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet kan tjänas in även efter 65 års ålder.
Vid bedömningen av om 65 %-garantin skall tillämpas även i det reformerade ålderspensionssystemet har också övervägts huruvida ett avskaffande av regeln skulle strida mot ILO-konventionen (nr 121) angående förmåner vid yrkesskada. Artikel 9 punkten 3 i denna konvention föreskriver nämligen att förmånerna vid yrkesskada skall utges ”så länge följderna av det inträffade riskfallet består”. Bestämmelsen beaktades i förarbetena till lagen om arbetsskadeförsäkring och utgjorde grund för den nu diskuterade 65 %-garantin.
Bestämmelsen i konventionen ansågs i förarbetena till lagen om arbetsskadeförsäkring innebära att yrkesskadeförmånen inte bör kunna upphöra vid den allmänna pensionsåldern om den inte samtidigt ersätts av annan livsvarig förmån. Avgörande torde således vara om de ålderspensionsförmåner som ersätter livränteutbetalningen uppfyller de minimikrav som konventionen uppställer. I Ds 1995:41 angavs att detta, med hänsyn till de fastlagda nivåerna för garantipensionssystemet, nästan alltid torde vara fallet. I departementspromemorian uttalades vidare att det emellertid kan förekomma personer som t.ex. har tjänat in rätt till endast en låg inkomstgrundad pension och samtidigt har flyttat till Sverige så sent att de endast har rätt till reducerad garantipension. Dessa riskerar – om garantiregeln i LAF tas bort – att bli berättigade till en ålderspension som understiger konventionens minimiregler. Detsamma gäller för utländska medborgare i land utanför EU/EES-området som arbetat i Sverige och därvid skadat sig och fått rätt till arbetsskadelivränta, varefter de flyttat tillbaka till sitt hemland men som samtidigt endast tjänat in rätt till låg inkomstgrundad ålderspension. Garantipension skall då inte betalas ut eftersom personen inte är bosatt i Sverige.
Om en garantiregel skall införas även vid samordningen med pension från det reformerade ålderspensionssystemet måste avgöras hur en sådan skall konstrueras. Vidare måste övervägas huruvida livräntan skall vara pensionsgrundande fullt ut även efter 65 års ålder. I det nuvarande ålderspensionssystemet kan pensionsrätt inte tjänas in efter 64 års ålder. Det förefaller knappast rimligt att – om nu livränta på grund av 65 %-garantin skall kunna utges även efter 65 års ålder – livräntan då skall vara pensionsgrundande. En beräkning av livränta enligt en garantiregel motsvarande den i 4 kap. 4 § LAF skulle vidare innebära att det fr.o.m. 65-årsmånaden – oavsett om livräntetagaren då rent faktiskt tar ut pension eller inte – måste räknas fram en ålderspension som skall jämföras med livräntebeloppet. Livränta bör nämligen, enligt vad som föreslås nedan, på samma sätt som i dag utges ograverad till den månad då livräntetagaren fyller 65 år och således inte påverkas av ett tidigt uttag av pension. Beräkningarna skulle därefter få göras om varje år och utfallet från garantiregeln i LAF skulle t.ex. på grund av nyintjänad pensionsrätt efter fortsatt förvärvsarbete eller ändrat civilstånd komma att bli olika från år till år, vilket för mellangenerationen skulle påverka kompensationen för folkpensionsdelen i den kvotdel som härrör från ATP-systemet (se härom i avsnitt 28).
I Ds 1995:41 angavs att ILO-konventionens krav huvudsakligen kommer att vara uppfyllda genom de fastlagda nivåerna för rätten till garantipension. Vid detta ställningstagande torde motsvarande tolkning av ILOkonventionen nr 121 gjorts, som gjordes vid tillkomsten av LAF. Den aktuella konventionsbestämmelsen kan emellertid, som RFV anför i sitt remissvar, ges en annan tolkning än den som kom till uttryck i förarbetena till LAF. Mot bakgrund av att försäkringsersättningens karaktär år 1977 – då yrkesskadeförsäkringen ersattes med arbetsskadeförsäkringen – kom att ändras på så sätt att livränta enligt LAF endast avser att täcka inkomstförlust, inte lyte och men eller annan olägenhet m.m., kan nämligen det i konventionen använda uttrycket ”så länge följderna av riskfallet består” tolkas som att det enbart bör avse ersättning för bortfallet av
förvärvsinkomster, dvs. arbetskadelivräntan. När denna situation inte längre föreligger, dvs. när någon som genom arbetskadelivränta fullt ut kompenserats för ett inkomstbortfall uppnår pensionsålder, är ”riskfallet” inte längre förlusten av förvärvsinkomst på grund av arbetsskada, utan i stället åldern. Försäkringen övergår alltså i och med pensionsålderns inträde till att täcka en annan risksituation, åldern, med annorlunda kvalifikationsregler. En viss parallell kan dras med ILO-konventionen nr 128 om invaliditet-, ålderdoms- och efterlevandepensioner. I denna konvention finns en motsvarande regel beträffande invaliditetsförmåner i artikel 12, enligt vilken ”förmånen skall utges under hela den tid riskfallet omfattar eller till dess rätt till förmånen vid ålderdom inträder”.
Med den nu redovisade tolkningen, som till synes även ILO-kommittén instämmer i, anser regeringen att förslaget att avskaffa garantiregeln inte står i strid med ILO-konventionen nr 121. När personen når pensionsålder utges förmån i form av ålderspension. Det skall också noteras att livräntan är pensionsgrundande inkomst. Med hänsyn härtill och till de skäl som såväl praktiskt som principiellt talar emot en garantiregel i LAF vid samordningen mellan livränta och ålderspension enligt det reformerade pensionssystemet, förordas här att utbetalning av livränta enligt 4 kap. 4 § LAF och 10 § LSP alltid skall upphöra helt vid en viss tidpunkt. Denna tidpunkt kan vara antingen uppnående av 65 års ålder eller den tidpunkt då livräntetagaren börjar uppbära ålderspension om det sker dessförinnan.
För att ett förtida eller uppskjutet uttag inte skall påverka tillämpningen av garantiregeln i 4 kap. 4 § LAF gäller i dag att livränta enligt garantiregeln skall utges som om pension hade börjat uppbäras från 65 års ålder. I fall då pension har börjat uppbäras före 65 års ålder, dvs. innan garantiregeln är tillämplig sker ingen samordning. Någon grund för att under denna tid inte utge livräntan ograverad finns inte.
Regeringen föreslår därför att livränta, även vid samordning med pension från det reformerade systemet, skall utges ograverad fram till den månad då livräntetagaren fyller 65 år och att den således inte skall påverkas av att livräntetagaren väljer att helt eller delvis ta ut ålderspension före 65 års ålder.
Sammanfattningsvis föreslår vi således att livränta enligt 4 kap. 4 § LAF och 10 § LSP skall utges längst t.o.m. månaden före den månad under vilken den pensionsberättigade fyller 65 år. Reglerna om rätt till livränta även för tid efter 65 års ålder i den mån ålderspensionen inte uppgår till 65 % av livräntebeloppet (4 kap. 4 § andra–fjärde styckena LAF) bör upphävas fr.o.m den 1 januari 1999. Ändringarna bör emellertid gälla endast de åldersgrupper som berörs av det reformerade pensionssystemet. I de föreslagna övergångsreglerna till den nu aktuella ändringen bör därför anges att ändringen inte gäller för pensionsberättigade som är födda år 1937 eller tidigare.
Hänvisningar till S25-3
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 25.4, 28.1, 29.1, Författningskommentar till lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
25.4. Samordning med yrkesskadelivräntor
Regeringens förslag: Ålderspension i form av inkomstpension,
tilläggspension och garantipension för pensionsberättigad som jämte pensionen även uppbär yrkesskadelivränta i form av egenlivränta eller motsvarande ersättningar enligt äldre lagstiftning, skall minskas med ett belopp som motsvarar tre fjärdedelar av varje yrkesskadelivränta som överstiger en sjättedels basbelopp. Minskningen skall i första hand göras på garantipensionen och därefter på tilläggspensionen. Minskningen får dock inte leda till att sammanlagd ålderspension och premiepension till efterlevande kommer att understiga, för den som är ogift, 13 % av prisbasbeloppet per månad och, för den som är gift, 11,5 % av prisbasbeloppet per månad.
Promemoriornas förslag: I Ds 1995:41 lämnades inget utformat för-
slag till hur samordning mellan ålderspension och yrkesskadelivräntor skulle ske i det reformerade ålderspensionssystemet utan angavs endast riktlinjer för hur en sådan samordning borde se ut. Dessa riktlinjer stämmer överens med det av regeringen lämnade förslaget. Det i Ds 1997:66 lämnade förslaget stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna:
Riksrevisionsverket hävdar att det ”golvbelopp”
som har föreslagits för samordning mellan yrkesskadelivräntor och ålderspension är lägre satt än i dagens system och att tanken om att en person skall få behålla minst tre fjärdedelar av vad som annars skulle ha utgått därmed frångås.
Bohusläns allmänna försäkringskassa anför mot
bakgrund av att det blir allt färre som beviljas yrkesskadelivränta att det vore bra om samordning kunde undvikas i det reformerade ålderspensionssystemet.
Göteborgs allmänna försäkringskassa har inte något att
erinra mot förslaget men anmärker att samordningsbestämmelserna ytterligare ökar komplexiteten i regelverket, vilket minskar överskådligheten för den enskilde och kräver att kompetens beträffande yrkesskadeförsäkringen bibehålls inom administrationen.
Sveriges Pensionärers Riksför
bund framför att frågan om samordning av yrkesskadelivränta med
ålderspension bör anstå för att lösas i samband med frågan om det framtida systemet för förtidspension.
Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 25.3 har lämnats förslag till
vad som skall ske när den som uppbär livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) eller lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) uppnår 65 års ålder och blir berättigad till ålderspension. Dessa lagar, som båda trädde i kraft den 1 juli 1977, utgör i dag den centrala lagstiftningen vad beträffar ersättning för arbetsskador eller därmed jämförliga skador. Skador som har inträffat under en äldre författnings giltighetstid regleras emellertid enligt bestämmelserna i den författningen. Således utbetalas alltjämt och kommer även i framtiden att utbetalas ersättning enligt ett stort antal äldre, i de flesta fall upphävda, författningar om obligatorisk försäkring för yrkesskador eller motsvarande. Det är i dessa fall fråga om ersättning för skador som inträffat under åren 1903–1977. Huvuddelen av dessa livräntor utges enligt 1954
års lag om yrkesskadeförsäkring. Samlingsbegreppet för de aktuella livräntorna har därför kommit att bli yrkesskadelivräntor.
Enligt nuvarande regler uppgår det maximala årsbeloppet för en yrkesskadelivränta till 3,78 basbelopp enligt 1 kap. 6 § andra stycket AFL, dvs. 137 592 kr för år 1998. Beroende på skadeår reduceras dock yrkesskadelivräntor vid antingen 65 eller 67 års ålder till tre fjärdedelar av tidigare utgivet belopp. Maximibeloppet blir alltså för de flesta ålderspensionärer 2,84 basbelopp eller för år 1998, 103 376 kr.
I 17 kap. 2 § AFL återfinns den nu gällande regeln om samordning mellan yrkesskadelivräntor, folkpension och tilläggspension i form av ålderspension. De äldre författningarna om yrkesskadeersättning innefattar dessutom den ovan nämnda bestämmelsen som kan sägas vara avsedd att innebära viss samordning mellan livränta och pension; nämligen att livränta skall reduceras till tre fjärdedelar av sitt belopp fr.o.m. den månad under vilken den skadade fyller 67 år eller, beträffande skador som inträffat den 1 juli 1976 eller senare, fr.o.m. den månad under vilken den skadade fyller 65 år.
Vid införande av AFL ansågs att reduktion av yrkesskadeersättningarna, såvitt avsåg äldre skadefall, inte lagligen kunde ske genom retroaktiv ändring av den vid skadans inträffande gällande yrkesskadeförsäkringslagstiftningen. Samordningsbestämmelsen i 17 kap. 2 § AFL bygger därför på reduktion av pensionen.
Yrkesskadelivräntorna utgör till skillnad från livräntor enligt LAF eller motsvarande livräntor som bestäms med tillämpning av den lagen, inte pensionsgrundande inkomst. Enligt 23 § i promulgationslagen till AFL kan tilläggspension i form av förtidspension inte heller utges i anledning av pensionsfall som inträffat före den 1 januari 1962. Personer som har skadats före detta datum har således inte kunnat kompenseras i ålderspensionshänseende av en kontinuerlig omvandling av antagandepoäng till ATP-poäng.
Utformningen av regleringen om samordning mellan pension och yrkesskadelivräntor m.m. bestämdes i huvudsak av å ena sidan intresset av att undvika överkompensation till pensionsberättigade som uppbär livräntor och å andra sidan ett hänsynstagande till att de som drabbats av yrkesskador eller motsvarande ofta därigenom helt eller delvis betagits möjligheten att tjäna in tilläggspension.
Såvitt avser ålderspension innebär samordningsbestämmelsen att folkpensionen, dvs. såväl folkpensionens huvudförmån som pensionstillskott, och tilläggspensionen skall minskas med tre fjärdedelar av egenlivräntan. Efterlevandelivränta, med undantag för livränta som någon fått i egenskap av förälder till den avlidne, samordnas såvitt avser ålderspension endast med folkpension, men i övrigt på motsvarande sätt. Minskningen skall i första hand göras på tilläggspensionen i form av ålderspension, i andra hand på pensionstillskottet och i sista hand på folkpensionens huvudförmån. Avdrag på tilläggspension får dock inte ske om yrkesskadan inträffat innan den skadade har tillgodoräknats pensionspoäng för ett år.
Den pensionsberättigade har vidare enligt samordningsreglerna alltid rätt att behålla tre fjärdedelar av den folkpension som ”annars skulle ha utgått”. Denna regel och bestämmelserna om pensionstillskott har i praxis
tillämpats så att pensionstillskott beräknats utifrån den tilläggspension som faktiskt betalas ut. Detta innebär att pensionstillskottet beräknas utifrån det belopp tilläggspensionen uppgår till efter det att den samordnats med yrkesskadelivräntan.
Minskning av pension skall ske även dels i de fall den skada för vilken egenlivränta börjat utges åter medför sjukdomsfall som berättigar till sjukpenning enligt yrkesskadelagstiftningen och som då ersätter livräntan, dels i de fall livränta helt eller delvis bytts ut mot ett engångsbelopp.
Frågan om en samordning mellan ålderspension och yrkesskadelivränta berördes varken av Pensionsarbetsgruppen eller i princippropositionen. I Ds 1995:41 konstaterades att det finns behov av samordningsregler men att det faktiska utfallet av sådan samordning, med hänsyn till inslaget av lyte och men i livränta, bör bli att det sammanlagda beloppet för pension och livränta kommer att överstiga pensionsbeloppet med viss andel av livräntans belopp. Den tekniska utformningen av samordningsbestämmelserna överlämnades dock till den fortsatta beredningen. Därefter har frågan beretts vidare och i Ds 1997:66 lämnades förslag till hur en sådan samordning skulle ske med utgångspunkt från att det är pensionen som skall minskas vid en sådan samordning. Bohusläns allmänna försäkringskassa ifrågasätter om en sådan samordning är nödvändig och Sveriges Pensionärers Riksförbund menar att frågan bör anstå och lösas i samband med utformningen av det framtida förtidspensionssystemet. Det är dock regeringens uppfattning att det, även om det innebär ytterligare komplexitet i regelverket, i det reformerade ålderspensionssystemet bör finnas samordningsregler vid sammanträffande mellan pension och yrkesskadelivränta för att undvika den överkompensation som annars skulle uppstå om den pensionsberättigade jämte livräntan även fick uppbära pensionen ograverad. Visserligen kommer på sikt utbetalning av yrkesskadelivräntor att upphöra men fortfarande nybeviljas sådana förmåner och det är först långt in på 2000-talet som de helt kommer att ha upphört. Vi anser det inte rimligt att under en lång övergångstid tillåta en överkompensation av det slag som det skulle bli fråga om ifall samordning inte skulle ske.
Utgångspunkten för samordningen bör, liksom enligt dagens regler, vara att det är pensionen som reduceras. En annan lösning skulle förutsätta ett mycket stort antal retroaktiva ändringar av tidigare gällande lagstiftning eftersom yrkesskadelivräntorna bestäms med tillämpning av den lag som gällde vid skadetillfället och lagstiftningen om ersättning vid yrkesskada har ändrats vid åtskilliga tillfällen från år 1901 och framåt. Därtill kommer att ett flertal yrkesskadeersättningar i viss mån kan sägas ha civilrättslig karaktär, eftersom de ursprungligen utgick från en försäkring som tecknades av arbetsgivaren – i vissa fall hos privata försäkringsinrättningar. Det skulle därför kunna ifrågasättas om ändringar av tidigare meddelade beslut om ersättning för yrkesskador är förenliga med skyddet för egendom i den europeiska konventionen om skydd för mänskliga rättigheter. Ytterligare en omständighet som talar för att minskning bör ske av pensionsförmånen är de särskilda reglerna för beskattning av yrkesskadelivräntor, som i princip innebär att en viss del av livräntebeloppet är skattefritt. Det ter sig ogörligt att vid utformningen av en samordningsregel som bygger på reduktion av livräntor kompensera
för de skattekonsekvenser en sådan ändring skulle innebära. Sammantaget föreslår vi därför att samordning mellan yrkesskadelivränta och ålderspension i det reformerade ålderspensionssystemet skall ske genom reduktion av pensionen.
Vid samordning i det reformerade ålderspensionssystemet uppkommer därefter frågan om samordning skall ske med såväl garantipension som inkomstpension och premiepension. I dag sker samordning med såväl folkpension som tilläggspension. I det reformerade ålderspensionssystemet skall garantipensionen utgöra en grundskyddsförmån och utges som utfyllnad till den som endast har tjänat in låg inkomstgrundad ålderspension och som enda pension till den som inte har tjänat in någon pension alls. Den som uppbär yrkesskadelivränta har inte samma behov av grundskydd i form av garantipension som den som inte har rätt till yrkesskadelivränta och regeringen anser därför att samordning bör ske mellan yrkesskadelivränta och garantipension på så sätt att garantipensionen minskas för den som uppbär yrkesskadelivränta.
När det gäller den inkomstgrundade ålderspensionen enligt reformerade regler har denna, liksom tilläggspensionen enligt nuvarande regler, drag av intjänad rättighet. På grund av reglerna för intjänandeunderlag och förändring av utgiftstaket har dock kopplingen mellan avgift och förmån försvagats för tilläggspensionen. Såvitt gäller premiepensionen har regeringen i avsnitt 19.1 uttalat att rätten till fastställd pensionsrätt för premiepension omfattas av egendomsskyddet i regeringsformen. Regeringen gör mot den bakgrunden bedömningen att premiepensionen bör undantas från samordningen med yrkesskadelivräntan.
Inkomstpensionen har, som angetts ovan, också den viss karaktär av individuellt intjänad rättighet vilket talar mot att samordning skall ske med denna pension. Enligt dagens regler sker emellertid samordning med tilläggspensionen som också den är avgiftsfinansierad, även om den är förmånsbestämd till skillnad från den reformerade inkomstgrundade ålderspensionen som är avgiftsbestämd. Det förhållandet att huvuddelen av de förmånsberättigade som erhåller inkomstpension finns bland de äldre åldersgrupperna, vilka med i vart fall viss kvotdel skall få sin ålderspension beräknad enligt nuvarande regler för tilläggspension, anser regeringen talar för att en samordning, såvitt avser pension enligt reformerade regler, skall göras enligt regler som så nära som möjligt ansluter till dagens samordningsregler. Utan samordning med reformerad inkomstpension skulle det ändå vara nödvändigt med samordning för personer som omfattas av övergångsregleringen, dvs. individer födda åren 1938–1953, såvitt avser de kvotdelar av pensionen som utgör tilläggspension. En annan ordning skulle leda till kraftiga tröskeleffekter mellan personer födda år 1937 och personer födda år 1938. En sådan samordning avseende vissa kvotdelar för dessa åldersgrupper skulle innebära att pension grundad på i och för sig samma pensionsgrundade inkomst behandlades olika i samordningshänseende därför att den ena pensionen anses ha en starkare karaktär av intjänad rättighet än den andra. Sådana effekter anser regeringen inte är rimliga. Vi är dessutom av uppfattningen att den omständigheten att yrkesskadelivräntorna på sikt kommer att upphöra utgör skäl att göra så små förändringar som möjligt i
förhållande till dagens samordningsregler, vilket också detta skulle innebära att samordning bör ske med inkomstpensionen.
För en samordning med inkomstpensionen talar vidare att detta ger ett ur fördelningssynpunkt rimligare resultat eftersom minskningen då berör alla och inte bara dem som inte har någon eller endast låg inkomstgrundad pension och därför är berättigade till garantipension. Om inkomstpensionen undantas från samordningen skulle detta leda till att ett antal individer som uppbär såväl hög livränta som en hög pension skulle få behålla förmånerna ograverade. Förutom att detta skulle ge ett påtagligt högre utfall än med dagens regler skulle det, särskilt i de fall då ålderspensionen till stor del grundar sig på antagandeinkomster för förtidspension, kunna bli fråga om en kraftig överkompensation, vilket enligt regeringens uppfattning inte kan anses rimligt.
Regeringen föreslår således att samordning vid egenlivränta skall ske med såväl garantipension som inkomstpension och tilläggspension. Garantipensionen utgör till skillnad från dagens folkpension inte någon baspension utan är en utfyllnadspension. Mot denna bakgrund och med beaktande av att garantipensionen, till skillnad från den inkomstgrundade pensionen, skall finansieras över statsbudgeten, är det enligt vår uppfattning rimligt att samordningen med yrkesskadelivräntor sker på så sätt att minskningen i första hand görs på garantipensionen. För den som uppbär tilläggspension både i form av ålderspension och inkomstpension uppkommer därefter frågan i vilken turordning en sådan reducering skall ske alternativt, om båda pensionerna skall reduceras parallellt, om det i sådant fall skall ske en lika eller en proportionell reducering. Såväl tilläggspensionen i form av ålderspension som inkomstpensionen har drag av intjänad rättighet. Som vi närmare utvecklat ovan har emellertid kopplingen mellan avgift och förmån för tilläggspensionen i någon mån försvagats. I jämförelse med inkomstpensionen kan därför karaktären av intjänad rättighet för tilläggspension sägas vara något svagare. Mot denna bakgrund och med beaktande av att tilläggspensionen i dag reduceras vid sammanträffande med yrkesskadelivränta är det enligt vår uppfattning rimligt att låta reduceringen av tilläggspensionen föregå reducering av inkomstpensionen.
För den som jämte ålderspensionen uppbär yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta sker, som angetts ovan, i dag endast samordning med folkpension. Vi föreslår därför att samordning i sådant fall endast skall ske med garantipensionen och inte med inkomstgrundad pension.
I beredningsarbetet har utgångspunkten vid utformningen av samordningsreglerna i det reformerade pensionssystemet varit att dessa så långt möjligt skall överensstämma med dagens samordningsregler och ge i stort sett samma utfall.
I likhet med vad som gällde vid införandet av AFL och samordningsreglerna i den lagen anser regeringen det motiverat att vissa livräntetagares minskade möjligheter att tjäna in tilläggspension skall påverka samordningens omfattning. Som angetts ovan är yrkesskadelivräntorna inte pensionsgrundande enligt AFL. Den som på grund av skada betagits möjligheten att genom arbete tjäna in inkomstgrundad ålderspension och som inte kvalificerat sig för s.k. antagandepoängsberäkning kommer att kunna få en ganska låg ålderspension. Detta talar för att samordningen
mellan yrkesskadelivräntor och pension enligt det reformerade ålderspensionssystemet inte bör ske fullt ut, dvs. en del av livräntan bör undantas från samordning med pensionen. Regeringen finner här skäligt att samordning sker med beaktande av samma andel, tre fjärdedelar, av livräntan som i dagens system.
Livränta enligt LAF bestäms med utgångspunkt i ett ekonomiskt invaliditetsbegrepp och utgående livräntor innefattar ingen ersättning för lyte och men. Dock kan ersättning för lyte och men utges enligt avtalsförsäkringar på arbetsmarknaden eller enligt lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. Sådan ersättning samordnas inte med den allmänna pensionen. Livränta enligt yrkesskadeförsäkringen innehåller i formell mening inte heller någon ersättning för lyte och men. Vid tilllämpning av dessa författningar används emellertid ett medicinskt invaliditetsbegrepp vilket innebär att det vid bedömningen fästs större avseende vid skadans beskaffenhet, dvs. den medicinska faktorn, än vid skadans betydelse i det enskilda fallet för den skadades arbetsförmåga. En sådan metod för bestämning av ersättning för invaliditet kan sägas innebära att den fastställda livräntan till viss del innefattar ersättning för vad som, enligt de principer för bestämning av ersättning som vann insteg genom införandet av skadeståndslagen, är att beteckna som lyte och men.
I Ds 1995:41 uttalades att det faktiska utfallet för en pensionär som samtidigt uppbär både yrkesskadelivränta och pension även fortsättningsvis bör, med hänsyn till inslaget av lyte och men i livräntan, bli att det sammanlagda beloppet för pension och livränta bör överstiga pensionsbeloppet med viss andel av livräntans belopp.
Enligt regeringens uppfattning ter det sig rimligt att, i likhet med vad som gäller för ersättning för arbetsskador, undanta från samordning med pensionen den del av yrkesskadeersättningen som utifrån ett modernt synsätt kan anses hänförlig till lyte och men. Ovan har föreslagits att det förhållandet att den ersättningsberättigade skadan för många pensionsberättigade har inneburit begränsningar i möjligheterna att tjäna in ålderspensionsrätt i sin tur bör innebära en begränsning i samordningen på så sätt att endast tre fjärdedelar av livräntans belopp samordnas med pensionen. Om även inslaget av ersättning för lyte och men skall beaktas i denna del borde detta leda till att en än mindre andel av livräntebeloppet samordnades. Eftersom den del av yrkesskadelivräntan som kan anses hänförlig till lyte och men varierar kraftigt mellan de olika livränteersättningarna skulle en sådan utformning av regeln emellertid inte te sig särskilt ändamålsenligt. Vid lägre ersättningsnivåer, då skadorna ofta inte har föranlett någon inkomstförlust av betydelse, kan det anses att hela ersättningen är hänförlig till lyte och men, medan det ofta förhåller sig tvärtom med äldre allvarligare skador. I stället för att bestämma fribeloppet till en viss andel av livräntebeloppet kan det således finnas skäl att bestämma det till ett fast belopp. Vi föreslår därför en regel som innebär att pensionen endast samordnas med yrkesskadelivräntor som överstiger en sjättedels basbelopp.
Nuvarande system innehåller dessutom en regel som innebär att den pensionsberättigade alltid är berättigad att behålla minst tre fjärdedelar av den folkpension ”som annars skulle ha utgått”. Med utgångspunkt från att
samordningsreglerna i det reformerade pensionssystemet så nära som möjligt skall ansluta till nuvarande regler anser regeringen att en motsvarande ”golvregel” bör införas även här. Detta är också nödvändigt för att undvika situationer där pensionen annars i stort sett helt skulle reduceras bort och då det för den pensionsberättigade skulle framstå som fördelaktigare att vänta med uttag av ålderspension varvid den inkomstgrundade pensionen vid ett senare uttag skulle komma att bli högre. Enligt dagens regler undantas från samordning som mest tre fjärdedelar av hel folkpension och helt pensionstillskott, pensionsförmåner som utgör grundskyddsförmåner. Dagens grundskydd i form av 40-delsberäknad folkpension, pensionstillskott och särskilt grundavdrag ersätts i det reformerade ålderspensionssystemet av en garantipension. Även i det reformerade ålderspensionssystemet bör en golvregel enligt ovan gälla ett grundskyddsbelopp. Eftersom garantipension utges endast till den som har låg inkomstgrundad ålderspension och inte som en baspension är en golvregel av motsvarande slag som gäller enligt dagens regler inte möjlig att knyta till garantipensionen. Däremot är det möjligt att anknyta till den lägsta garanterade nivån för garantipensionen. Detta föreslogs också i Ds 1997:66. Riksrevisionsverket hävdar att detta innebär att tanken om att en person skall få behålla minst tre fjärdedelar av vad som annars skulle ha utgått frångås och att golvet sätts lägre än enligt dagens regler. Regeringen delar här inte Riksrevisionsverkets uppfattning. Såväl enligt nuvarande regler som enligt de här föreslagna är utgångspunkten att den enskilde skall få behålla en viss nivå av sin pension och denna nivå anknyts i båda fallen till nivåer i grundskyddssystemet. Det förhållandet att golvregeln i det reformerade systemet inte kan anknytas direkt till garantipensionen, på grund av konstruktionen av denna, innebär endast att en sådan golvregel, som enligt vad vi föreslår anknyts till den lägsta garanterade nivån, då får bestämmas att gälla för såväl garantipension som inkomstgrundad ålderspension inklusive premiepension. Detta var också vad som föreslogs i Ds 1997:66. I avsnitt 22 ovan föreslår regeringen att ett efterlevandeskydd skall kunna tecknas för premiepensionen. Detta innebär att en efterlevande förutom egen ålderspension kan komma att bli berättigad till även premiepension till efterlevande. Denna pension utgör en del av ålderspensionssystemet och bör därför enligt regeringens uppfattning, jämte den förmånsberättigades egna intjänade ålderspension, räknas in i golvbeloppet.
I Ds 1997:66 föreslogs ett golvbelopp angivet på årsbasis. Den reformerade ålderspensionen kommer emellertid i likhet med vad som gäller enligt dagens system att betalas ut månadsvis. Med en golvregel enligt förslaget i Ds 1997:66 skulle den som under pågående kalenderår beviljas yrkesskadelivränta därefter kunna komma att för resten av året få hela sin ålderspension reducerad på grund av att han eller hon under året redan har erhållit pension upp till golvnivån. Regeringen föreslår därför här att golvbeloppet i stället bestäms till ett belopp per månad. Med utgångspunkt från att årsbeloppen skall utgöra cirka tre fjärdedelar av den lägsta garanterade nivån för garantipensionen bör därvid månadsbeloppen bestämmas till 13 % av prisbasbeloppet för den som ogift och 11,5 % av prisbasbeloppet för den som är gift.
I dag sker i viss utsträckning även samordning mellan yrkesskadelivränta och förtidspension respektive efterlevandepension. Regeringen har i proposition 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m. föreslagit riktlinjer för en reformering av reglerna om ersättning vid varaktig medicinskt grundad arbetsoförmåga, dvs. det som idag är förtidspension. I propositionen gör regeringen den bedömningen såvitt avser frågan om samordning mellan förtidspension och yrkesskadelivräntor att de överväganden som lagts till grund för de här föreslagna reglerna om samordning mellan yrkesskadelivräntor och ålderspension i det reformerade ålderspensionssystemet också bör gälla för samordning med förtidspension, dock med beaktande av de skillnader som idag gäller vid samordning enligt AFL. Efterlevandepensionssystemet är för närvarande föremål för utredning. I utredningens uppdrag ingår bl.a. att utforma regler för samordning mellan yrkesskadelivräntor och reformerad efterlevandepension.
Någon form av samordning mellan förtidspension respektive efterlevandepension och yrkesskadelivräntorna torde komma att gälla även för framtiden. För den som uppbär såväl ålderspension som förtidspension eller efterlevandepension uppstår därvid frågan i vilken ordning samordning skall ske. Denna fråga torde slutligen få lösas när utformningen av de framtida systemen för förtidspension och efterlevandepension skall beredas. Regeringens utgångspunkt är dock att, i situationer med yrkesskadelivräntor, samordning i första hand skall ske med förtidspension och efterlevandepension. Endast eventuell återstående samordningsbar yrkesskadelivränta skall därefter samordnas med utbetalad ålderspension.
De ovan föreslagna reglerna är avsedda att gälla för samtliga ålderspensionärer dvs. även personer födda år 1937 eller tidigare. Såvitt avser grundskyddet har hittills endast presenterats förslag till en garantipension avseende personer födda år 1938 eller tidigare. De här lämnade förslagen om samordning vid sammanträffande mellan ålderspension och yrkesskadelivränta har utformats med utgångspunkt från de förslag om garantipension för personer födda år 1938 eller senare som regeringen presenterar i propositionen om garantipension m.m. Regeringen har den 18 december 1997 beslutat om direktiv för utredning av utformningen av garantipension för ålderspensionärer födda 1937 eller tidigare. Resultatet av denna utredning kan medföra att de här föreslagna reglerna kan komma att få justeras såvitt avser ålderspensionärer födda år 1937 eller senare.
Hänvisningar till S25-4
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 37.1
25.5. Annan samordning med ålderspension
I samband med övervägandena kring frågan om rätten att kvarstå i arbete efter 67 års ålder berörde Pensionsarbetsgruppen kortfattat frågan om eventuella följdändringar inom bl.a. andra grenar på socialförsäkringsområdet. På detta område finns regler som anger att rätt till vissa socialförsäkringsersättningar m.m. upphör vid 65 års ålder. Sålunda utges exempelvis arbetslöshetsersättning och rehabiliteringspenning inte till personer som är över 65 år. Inte heller kan en person över 65 år bli anvisad beredskapsarbete. Även såvitt avser rätten till sjukpenning och handikappersättning föreligger vissa begränsningar som anknyter till en
åldersgräns på 65 år. Pensionsarbetsgruppen föreslog i sitt betänkande inte några anpassningar av dessa åldersgränser till förslaget att rätten att kvarstå i arbete i framtiden skall utsträckas till 67 års ålder. Detta ställningstagande motiverades med att en arbetstagare som uppnått 65 års ålder och därmed den s.k. garantipensionsåldern inte kan anses ha sådant behov av ekonomiskt stöd genom socialförsäkringar m.m. att det är motiverat att höja de här aktuella åldersgränserna. Den som har uppnått garantipensionsåldern har i generell bemärkelse haft möjlighet att tjäna in pensionsrätt under så många år att en pensionering vid denna ålder skall ge en rimlig ålderspension. Regeringen delade i princippropositionen Pensionsarbetsgruppens uppfattning och ansåg att det inte var motiverat att höja de här angivna åldersgränserna. Förslaget godtogs av riksdagen. Förslagen i Ds 1995:41 följde i detta hänseende de antagna riktlinjerna och några avsteg föreslogs således inte.
Regeringen instämmer i de ställningstaganden som redovisats i promemorian och ser inget skäl att ändra de nu gällande övre åldersgränserna för rätt till socialförsäkringsersättningar.
Ställningstagandet om en oförändrad åldersgräns för bl.a. utbetalning av socialförsäkringsersättningar innebär översiktligt följande.
Medlemskapet i arbetslöshetskassa och därmed rätten till ersättning upphör då den pensionsberättigade fyller 65 år. Rätten till arbetsmarknadsutbildning upphör vid 65 års ålder, eftersom det första villkoret för rätt till sådan utbildning är att vederbörande är eller riskerar att bli arbetslös. Även rätten till beredskapsarbete upphör vid denna tidpunkt.
Den som börjar uppbära hel ålderspension eller har fyllt 70 år har rätt till fortsatt sjukpenning under högst 180 dagar efter ingången av den månad varunder han eller hon börjat uppbära pensionen eller den då han eller hon fyllt 70 år. En förutsättning för att sjukpenning över huvud taget skall utges i sådana situationer är att pensionären har inkomst av förvärvsarbete efter pensioneringen. En ålderspensionär som vid pensioneringen uppburit hel förtidspension (sjukbidrag) kan inte erhålla sjukpenning även om han eller hon förvärvsarbetar efter ålderspensioneringen. Rätten till sjuklön begränsas inte av att arbetstagaren uppbär ålderspension eller har fyllt 70 år. Rätten till rehabiliteringsersättning är knuten till deltagande i rehabilitering som syftar till att förkorta sjukdomstiden eller att förebygga eller häva nedsättning av arbetsoförmågan. Sådan ersättning utges längst t.o.m. månaden före den då den pensionsberättigade fyller 65 år.
Handikappersättning kan utges efter 65 års ålder. En förutsättning härför är dock att den pensionsberättigade fått sin funktionsförmåga nedsatt före denna tidpunkt och att behovet av ersättning kvarstår. Rätt till assistansersättning enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade upphör vid 65 års ålder.
Utöver socialförsäkringsersättningarna finns det i dag även andra förmåner som påverkas av ålderspensionen antingen genom att själva förekomsten av ålderspension eller rätten till sådan pension är avgörande för den andra förmånens storlek eller genom att storleken på ålderspensionen påverkar storleken på den andra förmånen. I det senare fallet kan det komma att krävas ställningstagande till hur sådan samordning skall ske när utbetalningsreglerna för det reformerade ålderspensionssystemet trä-
der i kraft år 2001. Även för de förstnämnda fallen kan sådana ställningstaganden vara nödvändiga.
De förmåner som i dag samordnas med ålderspension på sådant sätt att det kommer att krävas annat än rena namnändringar eller liknande, återfinns huvudsakligen i förordningar, varav flera är upphävda men fortfarande äger tillämpning, samt i avtal. Eftersom samordning kommer att bli aktuell först år 2001 och de förmåner som i dag samordnas med ålderspension då kan ha upphävts eller i vart fall förändrats lämnar regeringen här inget förslag till hur sådan samordning skall ske utan avser att återkomma med detta vid en senare tidpunkt i samband med övrigt författningsarbete föranlett av de reformerade ålderspensionsreglerna. Detsamma gäller för de förändringar som mer har karaktären av följdändringar.
Det finns även regler i författningar och avtal som innebär att en förmån eller en avgift är inkomstprövad och där pension kan utgöra en sådan inkomst. Här får i varje enskilt fall tas ställning till hur reformerad pension skall bedömas och förslag även här lämnas vid en senare tidpunkt.
26. Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt m.m.
26.1. Fördelningssystemet
Regeringens förslag: En pensionsberättigad skall vara skyldig att
återbetala pension, om denne genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har förorsakat att pension betalats ut felaktigt eller med för högt belopp. Den pensionsberättigade skall vidare vara återbetalningsskyldig, om pensionen i annat fall betalats ut felaktigt eller med för högt belopp och den försäkrade skäligen borde ha insett detta. Beslut om återbetalningsskyldighet skall fattas av försäkringskassan. Försäkringskassan skall om det finns särskild anledning helt eller delvis kunna efterge ett krav på sådan återbetalning.
Om den försäkrade på grund av ett ändrat taxeringsbeslut inte skulle ha varit berättigad till hela den pension som redan har betalats ut för förfluten tid, skall den försäkrade inte vara återbetalningsskyldig för den för mycket utbetalade pensionen, såvida det inte finns något annat skäl för sådan återbetalningsskyldighet. Om den ändrade taxeringen i stället innebär att den försäkrade är berättigad till högre pension för förfluten tid skall den överskjutande pensionen betalas ut med ett samlat belopp.
En pensionsberättigad skall vara skyldig att återbetala pension som uppburits med för högt belopp till följd av att tidigare fastställd pensionsrätt, grundad på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, senare helt eller delvis faller bort på grund av att den pensionsberättigade inte betalat egenavgift i form av ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift i nödvändig utsträckning.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt över
denna del av förslaget annat än rent lagtekniskt.
Skälen för regeringens förslag: I 20 kap. 4 § lagen om allmän försäk-
ring (AFL) upptas regler om återbetalningsskyldighet för ersättning som någon uppburit obehörigen genom att ha lämnat oriktiga uppgifter e.d. Dessa regler tar sikte på såväl utbetald pension som andra ersättningar inom ramen för AFL. Innebörden av reglerna är att återbetalningsskyldighet för uppburen ersättning föreligger i två fall. I det första krävs att någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra honom åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt förorsakat att ersättning har utgått obehörigen eller med för högt belopp. I det andra fallet krävs att någon eljest obehörigen eller med för högt belopp har uppburit ersättning, vilket han eller hon skäligen bort inse. I det första fallet krävs således inte att vederbörande varit medveten om felaktigheten. I det andra fallet är han eller hon skyddad av god tro. I båda fallen är påföljden återbetalningsskyldighet av vad som utbetalats för mycket, om inte i särskilt fall anledning föreligger att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten.
Reglerna om återbetalningsskyldighet i 20 kap. 4 § AFL har utökats med bestämmelser om återbetalning vid underlåten eller bristfällig betalning av pensionsavgift. Detta behandlas nedan.
Även i det reformerade systemet bör, under samma förutsättningar som enligt AFL, den pensionsberättigade åläggas återbetalningsskyldighet för pension som betalats ut med för högt belopp beroende på att den pensionsberättigade lämnat oriktiga uppgifter e.d. Det kan t.ex. tänkas att den försäkrade lämnat felaktiga uppgifter som lett till att pensionsrätt för barnår tillgodoräknats med för högt belopp. Den pensionsberättigade bör också på samma sätt som gäller i dag bli återbetalningsskyldig om pension uppburits felaktigt eller med för högt belopp och den pensionsberättigade skäligen bort inse detta.
Fråga är emellertid om den nuvarande regeln i AFL bör överföras helt oförändrad till det nya ålderspensionssystemet.
Lagrådet finner det svårt
att hitta exempel på något fall då den enskilde kan bli återbetalningsskyldig för att han eller hon ”på annat sätt” än genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet orsakat att pensionen har betalats ut felaktigt eller med ett för högt belopp. Exempelvis täcks felaktiga uppgifter i inkomstdeklarationer av ”oriktiga uppgifter”. Med hänsyn härtill och då den angivna förutsättningen för återbetalningsskyldighet inte kommit till användning i förvaltningsdomstolarnas praxis förordar Lagrådet att orden ”eller på annat sätt” får utgå ur det aktuella lagrummet i den nya lagstiftningen.
Regeringen finner fog för vad Lagrådet anfört i denna fråga och menar därför att orden ”eller på annat sätt” bör utgå ur den motsvarighet till 20 kap. 4 § AFL som vi föreslår skall införas i lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Beslut om återbetalning föreslås fattas av försäkringskassan. Återbetalning bör kunna ske antingen genom avdrag på senare utbetalningar av
pension eller genom att den pensionsberättigade åläggs återbetala för mycket erhållen pension.
En angränsande fråga är huruvida en ändring i den pensionsberättigades taxering skall kunna leda till återbetalningsskyldighet för den pensionsberättigade av redan uppburen pension. Ett taxeringsbeslut kan överklagas av den skattskyldige fram till utgången av det femte året efter taxeringsåret. Vidare har skattemyndigheten möjlighet att på eget initiativ ompröva taxeringsbeslut inom överklagandetiden och i vissa fall därefter. Ändringar i den försäkrades taxering kan, som kommer att framgå i avsnitt 27, under vissa förutsättningar innebära att beslut om pensionsgrundande inkomst och pensionsrätt måste ändras. Det kan emellertid tänkas att den försäkrade under tiden från det att pensionsrätt fastställts till dess att beslutet ändras redan har hunnit ta ut inkomstpension. Frågan är vad som skall gälla i en sådan situation.
För det fall den ändrade taxeringen innebär en höjning av den pensionsgrundande inkomsten och av pensionsrätten bör givetvis den högre inkomstpensionen betalas ut även för förfluten tid, dvs. för den tid som påverkas av den ändrade taxeringen. Vi föreslår att de tillkommande pensionsbeloppen därvid skall betalas ut i ett sammanhang. För det fall den ändrade taxeringen leder till en sänkning av den pensionsgrundande inkomsten och som en följd härav en sänkning av pensionsrätten, bör detta som huvudregel inte leda till att den pensionsberättigade blir återbetalningsskyldig för den för mycket uppburna inkomstpensionen. Återbetalningsskyldighet skall i detta läge endast kunna bli aktuell då ändringsbeslutet, som lett till en lägre pensionsgrundande inkomst och därmed lägre inkomstpension, har sin grund i att den försäkrade tidigare lämnat oriktig uppgift eller liknande.
Frågan om återbetalning av för mycket utbetald inkomstpension blir aktuell även i en annan situation som inte har sin grund i att den pensionsberättigade lämnat någon form av oriktig uppgift. Såsom närmare utvecklats i avsnitt 13.5 skall det förhållandet att den som uppburit inkomst av annat förvärvsarbete inte inom föreskriven tid har betalat egenavgift i form av ålderspensionsavgift eller allmän pensionsavgift medföra att den pensionsrätt som anses hänförlig till de icke inbetalda avgifterna faller bort.
Till och med utgången av år 1997 gällde att pensionspoäng tillgodoräknades den försäkrade endast om tilläggspensionsavgiften för året till fullo betalats inom föreskriven tid. Utan hinder av att hela avgiften inte betalats på föreskrivet sätt skulle emellertid pensionspoäng alltid tillgodoräknas för de två åren närmast före pensioneringen – den s.k. tvåårsregeln. I samband med ikraftträdandet av skattebetalningslagen (SFS 1997:483, prop. 1996/97:100) den 1 november 1997 infördes ett system med skattekonton och den s.k. likafördelningsmetoden, innebärande att underskottet på ett skattekonto i regel fördelas proportionellt mellan de skatter och avgifter som påförts kontot under den aktuella perioden. Likabehandlingsmetoden skall tillämpas jämväl vid betalning av pensionsavgift. Det innebär bl.a. att om bara en viss andel av samtliga skatter och avgifter betalats anses bara motsvarande andel av tilläggspensionsavgiften ha betalats. Med anledning av principen om tillgodoräknande av pensionspoäng utifrån betald andel av tilläggspensionsavgiften finns det inte längre skäl till regeln om rätt till tillgodoräknande av pensionspoäng för de båda åren närmast före pensione-
ringen. Den försäkrade går ju inte längre miste om hela pensionspoängen om inte hela avgiften betalas inom den föreskrivna tiden. Med anledning härav har beslutats om ändring i reglerna om tillgodoräknande av pensionpoäng i 11 kap. 6 § AFL och om återbetalningsskyldighet i 20 kap. 4 § andra stycket AFL. Med ikraftträdande den 1 januari 1998 föreligger, enligt 20 kap. 4 § AFL andra stycket, återbetalningsskyldighet av uppburen ersättning då tilläggspension betalats ut och fastställd pensionspoäng ändras på grund av underlåten eller bristande avgiftsbetalning. Vidare gäller att det undantag som tidigare gällt för pensionsavgift för de båda år som föregått det år då pensionen skulle börja utgå enligt 11 kap. 6 § i dess lydelse före den 1 januari 1998, inte längre är tillämpligt. Enligt övergångsbestämmelserna till lagändringen följer dock att föreskrifterna härom i 11 kap. 6 § första stycket och 20 kap. 4 § andra stycket i deras äldre lydelse fortfarande skall tillämpas såvitt avser pensionspoäng och avgift för åren 1996 och 1997.
Vi föreslår alltså att den enskilde skall vara skyldig att återbetala pension som uppburits med för högt belopp till följd av att tidigare fastställd pensionsrätt, grund på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, senare helt eller delvis faller bort på grund av att den enskilde inte betalat ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift i nödvändig utsträckning.
Hänvisningar till S26-1
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 27.3
26.2. Premiepensionssystemet
Regeringens förslag: Vid ändring av en pensionssparares premiepen-
sionsrätt skall ändringsbeloppet ökas med avkastningen från den tillfälliga förvaltningen. Det ökade beloppet skall därefter räknas upp med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483). Det uppräknade beloppet skall vid höjning av pensionsrätten läggas till och vid sänkning av pensionsrätten dras av från pensionsspararens premiepensionskonto.
Vid höjning skall medel motsvarande det uppräknade beloppet föras från den tillfälliga förvaltningen till pensionsspararens fonder. Vid sänkning skall medlen föras motsatt väg. Om pensionsspararen har börjat ta ut pension skall vid höjning den del av det uppräknade beloppet som avser förfluten tid betalas ut som en klumpsumma till pensionsspararen. Den del av beloppet som avser framtida pensionstid skall föras till pensionsspararens fonder eller, om pensionsspararen har gått över från fondförsäkring till livränta med garanterade belopp, till Premiepensionsmyndigheten. I båda fallen skall framtida pensionsbelopp räknas om. Vid sänkning föranleder avdraget från pensionsspararens premiepensionskonto en omräkning av framtida pensionsbelopp. Om, vid sänkning av pensionsrätten, tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto inte täcker det belopp som skall dras av från kontot, skall det felande beloppet återkrävas direkt av pensionsspararen om han är egenföretagare. Är han däremot anställd blir direktkrav aktuellt bara om han har lämnat oriktiga uppgifter. Vad som nu sagts gäller också för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt bestämmelserna om efterlevandeskydd under pensionstiden.
Om pension annars har betalats felaktigt eller med för högt belopp skall pensionsspararen betala tillbaka det för mycket utbetalda beloppet om han har lämnat felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller om han uppburit pensionen i ond tro. Detsamma gäller för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande oavsett om pensionsspararen eller den efterlevande har orsakat den felaktiga utbetalningen.
Utredningens förslag: Förslagen i SOU 1997:131 överensstämmer
med regeringens.
Remissinstanserna:
Kammarrätten i Sundsvall har framfört vissa
lagtekniska synpunkter. I övrigt har frågorna inte berörts.
Skälen för regeringens förslag: I föregående avsnitt har bl.a. be-
handlats frågan hur man skall hantera den situationen att fastställd pensionsrätt ändras i efterhand. För premiepensionssystemet uppkommer särskilda frågor vid en sådan ändring. Det gäller frågor om vilka konsekvenser ett ändringsbeslut bör få för medel som redan är överförda till premiepensionssystemet, hur saken påverkas av avkastning på medlen och vem som skall bära kostnaderna för de åtgärder som vidtas.
I avsnittet berörs också andra situationer, där pensionsutbetalning har skett felaktigt eller med för högt belopp. Dessa situationer motsvarar dem som i dag regleras i 20 kap. 4 § AFL. Som tidigare framgått föreslås att bestämmelser motsvarande nuvarande regler i AFL skall gälla inom fördelningssystemet.
I huvudsak samma regler bör gälla på de aktuella punkterna i fördelnings- och premiepensionssystemet. Vissa särlösningar blir dock nödvändiga därför att pensionsrätten i premiepensionssystemet direkt motsvaras av verkliga penningtransaktioner och premiepensionssystemet i ekonomiskt hänseende skall vara ett slutet system.
Utgångspunkten bör vara att man vid ändringar av pensionsrätten skall försöka återskapa den situation som hade förelegat om avsättningen till premiepensionssystemet blivit rätt från början. Det betyder att ändringsbeloppet skall läggas till respektive dras av från pensionsspararens premiepensionskonto. Vidare bör ändringsbeloppet räknas upp med belopp som skall täcka avkastningen från den tillfälliga förvaltningen och den individuella fondförvaltningen. Vid höjning av pensionsrätten skall det framräknade beloppet föras från den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret till pensionsspararens fondförvaltare. Vid sänkning av pensionsrätten skall beloppet föras motsatt väg. I stort sett skall samma förfarande tillämpas för både anställda och egenföretagare.
Den uppräkning av ändringsbeloppet som skall täcka avkastningen från den tillfälliga förvaltningen är lätt att göra vid både höjning och sänkning av pensionsrätten, eftersom det är väl känt vilken procentuell avkastning den tillfälliga förvaltningen gav det aktuella året.
När det gäller avkastningen för tiden efter överföring till fondförvaltare är det däremot inte möjligt att utgå från den faktiska avkastning som förekommit. Ett principiellt skäl för detta är att premiepensionssystemet bygger på att den enskilde själv skall bära den finansiella risken för sina placeringsbeslut. Staten skall alltså varken skörda vinsterna eller bära
förlusterna av de val som den försäkrade har gjort. Också praktiska skäl talar för denna ståndpunkt. Det skulle ofta vara svårt att i det enskilda fallet avgöra med vilken fondförvaltning en jämförelse skulle ske. Särskilt skulle det vara fallet om det ursprungliga beslutet innebar att det inte fastställdes någon pensionsrätt alls. En ordning som skulle bygga på en jämförelse med faktiskt uppnådd avkastning skulle alltså kräva ett omfattande och detaljerat regelsystem för val av jämförelseobjekt.
I stället föreslås att uppräkningen skall göras med den s.k. basräntan enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483). Eventuella korrigeringar för arvsvinster, liksom för återbäring, får anses ingå i denna schablonmässiga uppräkning. Eftersom man inte kan säga generellt att det är statens eller den enskildes ”fel” att en ändring i pensionsrätten måste göras, bör samma räntesats gälla vid både höjning och sänkning av pensionsrätten. Av samma skäl föreslås inte någon specialregel om fördelningen av kostnaderna för ändringsåtgärderna. De får ses som systemkostnader som skall bäras av kollektivet som helhet.
Som tidigare angetts skall vid höjning av pensionsrätten medel motsvarande det uppräknade beloppet föras från den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret till pensionsspararens fondförvaltare medan vid sänkning av pensionsrätten medlen skall föras motsatt väg.
Om pensionsspararen har börjat ta ut pension när ändringen skall genomföras skall vid höjning av pensionsrätten det uppräknade beloppet fördelas på förfluten respektive framtida pensionstid. Den del av beloppet som avser förfluten tid skall betalas ut som en klumpsumma till pensionsspararen. Detta överensstämmer med vad som föreslås gälla i fördelningsystemet (se föregående avsnitt). Den del av beloppet som avser framtiden skall föras till pensionsspararens fonder eller, om pensionsspararen har gått över från fondförsäkring till livränta med garanterade belopp, till Premiepensionsmyndigheten. I båda fallen skall Premiepensionsmyndigheten göra en omräkning av framtida pensionsbelopp.
Vid sänkning av pensionsrätten föranleder det avdrag som görs från pensionsspararens premiepensionskonto en omräkning av framtida pensionsbelopp eftersom pensionsförmånerna skall beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet vid varje tid på den försäkrades premiepensionskonto (se 9 kap. 1 §). Därmed blir de framtida pensionsbeloppen lägre än vad de skulle ha blivit om avsättningen till premiepensionssystemet hade blivit rätt från början. Detta är en konsekvens av att det tidigare har betalats ut högre pensionsbelopp än som skulle ha gjorts om avsättningen till premiepensionssystemet hade blivit rätt från början. Denna ordning skiljer sig dock från vad som skall gälla i fördelningssystemet. Där påverkas inte de framtida pensionsbeloppen av att för hög pension betalats för förfluten tid. Skälet till olikheten är, här som på flera andra håll, att premiepensionssystemet skall vara ett i ekonomiskt hänseende slutet system.
Vid sänkning av pensionsrätten kan det någon gång inträffa att tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto inte täcker det belopp som skall dras av från kontot. I sådana fall bör det felande beloppet återkrävas direkt av pensionsspararen om han är egenföretagare. Är han däremot anställd bör direktkrav bli aktuellt bara om han har lämnat oriktiga uppgifter.
Från de nu diskuterade fallen måste skiljas de situationer där pension har betalats felaktigt eller med för höga belopp därför att den enskilde har lämnat felaktiga eller ofullständiga uppgifter och situationer där pensionsutbetalningar har gjorts med för stora belopp på grund av beräkningsfel eller tekniska fel hos Premiepensionsmyndigheten. I sådana fall skall den försäkrade på samma sätt som gäller i dag enligt AFL och som också föreslås för fördelningssystemets del, normalt betala tillbaka det för mycket utbetalda beloppet (se vidare i författningskommentaren, avsnitt 32).
27. Processuella frågor
27.1. Inledning
I detta kapitel behandlas frågor som rör det processuella förfarandet såsom förslag till regler angående omprövning och överklagande m.m. av beslut enligt den föreslagna lagen om inkomstgrundad ålderspension. Vidare behandlas frågor om utrednings- och uppgiftsskyldighet, preskription och utmätning m.m.
Dessa frågor berördes bara till viss del och mycket översiktligt av Pensionsarbetsgruppen. Inte heller i princippropositionen behandlades dessa frågor närmare. I Ds 1995:41 fanns däremot ett förslag till regelverk som i stor utsträckning var utformat i enlighet med vad som gäller enligt nuvarande regler angående beslut om pensionsgrundande inkomst och pension, dvs. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (LBP). Även taxeringslagen (1990:324) och förvaltningslagen (1986:223) hade beaktats.
Med anledning av vissa synpunkter från remissinstanserna på den promemorian samt ytterligare överväganden som gjorts under den fortsatta beredningen var det förslag till processuella regler som lämnades i Ds 1997:66 utformat på ett något annorlunda sätt. Förslagen i denna remiss är anpassade efter det förslaget och avviker således något från förslaget i Ds 1995:41. Förslagen har också i viss mån anpassats till de förslag angående dessa frågor som 1997 års premiereservutredning lämnade i sitt betänkande SOU 1997:131.
De här föreslagna reglerna ersätter bl.a. vad som gäller i dag enligt LBP. Av detta skäl har också föreslagits att denna lag skall upphöra att gälla fr.o.m. den 1 januari 1999. För personer födda år 1937 eller tidigare kommer dock vissa bestämmelser i LBP att fortsätta att tillämpas övergångsvis såvitt gäller beräkningen av pensionsgrundande inkomst (se avsnitt 29.2).
Hänvisningar till S27-1
27.2. Ärendehantering
Regeringens förslag:Förvaltningslagens regler om handläggning av
ärenden skall gälla för samtliga ärenden enligt denna lag. Enskilda, statliga och kommunala myndigheter, arbetsgivare m.fl. skall, precis som enligt nuvarande regler, vara skyldiga att efter föreläggande inkomma med de uppgifter som behövs för tillämpning av den nya lagen. Uppgifter som den enskilde skall lämna om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete. Uppgifter som skall lämnas av vissa myndigheter utan särskilt föreläggande, skall inte behöva kommuniceras med den enskilde.
Promemoriornas förslag: Förslaget i Ds 1995:41 och 1997:66
stämmer delvis överens med regeringens förslag. Där föreslogs dock en mer utvidgad utredningsskyldighet, motsvarande den som gäller för taxeringsprocessen.
Utredningens förslag: I SOU 1997:131 fanns inte något uttryckligt
förslag angående detta.
Remissinstanserna:
Riksförsäkringsverket , Kammarrätten i Stockholm,
Länsrätten i Värmlands län och Länsrätten i Norrbottens län har framfört
vissa lagtekniska synpunkter på de processuella bestämmelserna i Ds 1995:41.
Datainspektionen anför beträffande kommuniceringsskyldig-
heten att den utgår ifrån att den enskilde ändå kommer att få del av uppgifterna i samband med underrättelsen om beslutet om pensionsrätt.
Skälen för regeringens förslag: I LBP föreskrivs att skattemyndig-
heten är skyldig att se till att alla ärenden om beräkning av pensionsgrundande inkomst blir tillräckligt utredda. Denna princip gäller för övrigt även för skattemyndighetens taxeringsarbete. Den försäkrade och dennes arbetsgivare är skyldiga att lämna upplysningar till skattemyndigheten efter anmaning härom. Den försäkrade har alltid rätt att yttra sig innan skattemyndigheten beslutar om hans eller hennes pensionsgrundande inkomst om skattemyndigheten tänker avvika från de uppgifter eller yrkanden som den försäkrade har lämnat.
Enligt förvaltningslagen gäller att myndigheter skall handlägga ärenden enkelt, snabbt och billigt utan att säkerheten eftersätts. Myndigheten skall beakta möjligheten att själv inhämta upplysningar och yttranden från andra myndigheter om det behövs. Ett ärende får inte avgöras innan den enskilde fått tillfälle att yttra sig över uppgifter som tillförts ärendet genom någon annan än den enskilde själv.
Den här föreslagna lagen om inkomstgrundad ålderspension skall gälla för tre olika myndigheter nämligen skattemyndigheten, den allmänna försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten, med delvis olika myndighetskulturer och med ansvar för olika slags frågor och ärenden enligt den nya lagen. Eftersom det inte är rimligt att ha olika regler beroende på vilken myndighet som handlägger frågan eller vilket slags ärende det gäller, föreslår vi nu i stället att vid handläggningen av ärenden enligt den här föreslagna lagen skall förvaltningslagen i så stor utsträckning som möjligt vara tillämplig. Bara när det finns behov av särskilda regler som avviker från förvaltningslagen lämnas därför förslag till sådana bestäm-
melser. Den allmänna serviceskyldighet och utredningsskyldighet som gäller enligt förvaltningslagen skall gälla även för ärenden enligt den här föreslagna lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Beträffande uppgiftsskyldigheten gäller redan enligt nuvarande regler att skattemyndigheten i allmänhet har tillgång till de uppgifter som den behöver för att kunna besluta om pensionsgrundande inkomst. Det är framför allt de uppgifter som skall lämnas i kontrolluppgifter och självdeklarationen i enlighet med bestämmelserna i lagen (1990:325) om allmän självdeklaration och kontrolluppgifter som ligger till grund för skattemyndighetens beslut. Några särskilda regler om uppgiftslämnande för att fastställa pensionsgrundande inkomst behöver därför inte införas i det reformerade pensionssystemet.
För att den allmänna försäkringskassan skall kunna fastställa de s.k. pensionsgrundande beloppen måste kassan få vissa uppgifter från andra myndigheter m.fl. automatiskt. Författningsbestämmelser om uppgiftsskyldighet behöver därför införas för vissa statliga myndigheter i förordning. I avsnitt 10.3 föreslås också att den som är ansvarig för grundutbildningen av totalförsvarspliktiga skall vara skyldig att lämna uppgifter härom till Totalförsvarets pliktverk. Vissa uppgifter som behövs för att besluta om pensionsgrundande belopp kommer dock försäkringskassan själv att förfoga över. Det gäller t.ex. uppgift om att en person blivit förälder eller tagit emot ett barn för adoption. Sistnämnda förhållande får försäkringskassan kännedom om i samband med att föräldrapenning och barnbidrag skall börja betalas ut. Beträffande barn som genom socialnämndens försorg har placerats hos någon annan än vårdnadshavaren får försäkringskassan ofta besked om detta genom anmälan från socialnämnden om att barnbidraget skall överföras till den som har hand om barnet. Sådana uppgifter som försäkringskassan förfogar över, bör få användas vid fastställandet av pensionsgrundande belopp.
Förutom de uppgifter som skattemyndigheten och försäkringskassan sålunda får del av utan något särskilt föreläggande, bör den enskilde samt statliga och kommunala myndigheter, arbetsgivare, försäkringsinrättningar och arbetslöshetskassor vara skyldiga att, i enlighet med vad som gäller i dag enligt AFL, efter föreläggande lämna de uppgifter som kan behövas för tillämpningen av reglerna i det reformerade pensionssystemet. Precis som enligt nuvarande regler i AFL bör denna bestämmelse också omfatta föreläggande av Riksförsäkringsverket och allmän förvaltningsdomstol. Detsamma bör gälla föreläggande av Premiepensionsmyndigheten.
Våren 1997 föreslog regeringen ett antal lagändringar för att förbättra försäkringskassornas utrednings- och kontrollmöjligheter. Bl.a. föreslogs en generell regel om att uppgifter som den försäkrade lämnar om faktiska förhållanden skulle lämnas på heder och samvete (prop. 1996/97:121). Förslaget har antagits av riksdagen (bet. 1996/97:SfU10, rskr. 1996/97:231). Motsvarande bör gälla även för uppgifter som en enskild skall lämna enligt denna lag.
Som nämnts ovan skall den enskilde enligt förvaltningslagen underrättas om uppgifter som tillförts ärendet genom någon annan än henne eller honom själv. För att inte denna kommuniceringsskyldighet skall bli alltför omfattande, bör dock undantag göras för de uppgifter som skall
lämnas automatiskt från vissa myndigheter. Sådana uppgifter skall således inte behöva kommuniceras med den enskilde. Den enskilde torde ändå i flertalet fall få kännedom om dessa uppgifter genom den kontrolluppgift som erhålles i samband med deklarationen eller genom annan underrättelse från den som lämnat uppgiften.
Hänvisningar till S27-2
27.3. Ändring av beslut
Regeringens förslag: Ändring i beräkningsunderlaget för ett beslut
enligt denna lag skall automatiskt medföra att beslutet ändras. Detsamma gäller om det föranleds av en ändring av beslutad egenavgift.
Vid bristande avgiftsbetalning för en försäkrad som har haft inkomst av annat förvärvsarbete skall fastställd pensionsrätt och tillgodoräknade pensionspoäng räknas om med hänsyn till hur stor andel av avgifterna som har betalats.
Om en försäkrad har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension avseende plikttjänst eller barnår och därefter på grund av en taxeringsändring inte längre uppfyller det s.k. förvärvsvillkoret, skall den beslutade pensionsrätten för premiepension ändras.
Om ändringen av den pensionsgrundande inkomsten eller det pensionsgrundande beloppet med anledning av ändringen av beräkningsunderlaget skulle understiga 1000 kr skall dock ingen ändring ske.
För makar som har begärt överföring av pensionsrätt för premiepension skall en ändring som berör den överförda pensionsrätten även medföra en ändring hos den make till vilken överföringen skett.
Den enskilde skall alltid underrättas om att ett beslut har ändrats.
Promemoriornas förslag: Förslaget i Ds 1995:41 innehöll mer
detaljerade bestämmelser om i vilka situationer en ändring kunde ske. De förslag som redovisades i Ds 1997:66 stämmer överens med regeringens förslag.
Utredningens förslag: I SOU 1997:131 lämnades förslag på särskilda
regler om åtgärder vid bl.a. ändrad pensionsrätt. Dessa förslag har behandlats i avsnitt 26.2.
Remissinstanserna:
Riksskatteverket har hänvisat till sitt remissvar
över Ds 1995:29, vissa frågor avseende allmänna egenavgifter, där man anfört att de processuella frågorna beträffande de olika kopplingar som kan uppkomma mellan taxering, debitering och pensionsgrundande inkomst bör klarläggas.
Riksförsäkringsverket anser att det bör framgå av
bestämmelsen om följdändringar att denna även omfattar andra ändringar än taxeringsändringar. Regeln om sådan ändring bör vidare justeras så att det är storleken på ändringen av den inkomst/det belopp som ligger till grund för följdändringen som skall uppgå till ett visst belopp för att ändring skall behöva företas.
Skälen för regeringens förslag: Eftersom den pensionsgrundande in-
komsten enligt det nuvarande pensionssystemet skall bestämmas med ledning av den försäkrades taxering, kan ändringar i denna medföra att också den pensionsgrundande inkomsten behöver ändras. På grund härav
finns det i LBP en bestämmelse om att skattemyndigheten skall ändra en försäkrads pensionsgrundande inkomst ex officio om skattemyndigheten eller allmän förvaltningsdomstol beslutar om ändrad taxering och ändringen föranleder en avvikelse från den beräknade pensionsgrundande inkomsten med minst 1 000 kr. På motsvarande sätt bör även i det reformerade pensionssystemet ett beslut om pensionsgrundande inkomst ändras, om den taxerade inkomsten ändras av skattemyndigheten eller allmän förvaltningsdomstol.
I det reformerade pensionssystemet kan pensionen grundas inte bara på pensionsgrundande inkomst utan även på andra pensionsgrundande belopp. Den pensionsgrundande inkomsten kommer t.ex. att i stor utsträckning ha betydelse för beräkningen av pensionsgrundande belopp för barnår. På grund härav bör den allmänna försäkringskassan vara skyldig att ändra även ett beslut om pensionsgrundande belopp i de fall då skattemyndigheten har ändrat den pensionsgrundande inkomsten och denna ändring föranleder att även det beslutade pensionsgrundande beloppet för den försäkrade behöver ändras. Detta bör gälla oavsett av vilken anledning skattemyndigheten har ändrat den pensionsgrundande inkomsten. Även ändringar efter t.ex. en omprövning bör föranleda ett nytt beslut om pensionsgrundande belopp av försäkringskassan.
Föranleder det ändrade beslutet om pensionsgrundande inkomst eller ett ändrat beslut om pensionsgrundande belopp att även beslutad pensionsrätt eller pensionspoäng bör ändras, skall försäkringskassan också vara skyldig att meddela ett nytt sådant beslut. Detta gäller oavsett om ändringen av det pensionsgrundande beloppet beror på att den pensionsgrundande inkomsten har ändrats eller om ändringen föranleds av en ändring eller omprövning av det pensionsgrundande beloppet. Ett beslut om ändring av pensionsrätt eller pensionspoäng kan i sin tur föranleda att storleken på den pension som skall betalas ut i form av inkomstpension, premiepension eller tilläggspension, måste ändras. Alla förändringar i beräkningsunderlaget för ett beslut enligt denna lag bör således föranleda att de berörda myndigheterna gör de följdändringar som blir nödvändiga med anledning av det ändrade beräkningsunderlaget.
Eftersom det reformerade pensionssystemet skall vara ett avgiftsfinansierat system bör beslut enligt denna lag kunna ändras också då det föranleds av en ändring av ett beslut om egenavgift. Om det t.ex. skulle visa sig att skattemyndigheten vid bestämmandet av avgiftsunderlaget enligt skattebetalningslagen (1997:483) skulle anse att ett belopp som ingår i inkomst av annat förvärvsarbete skall hänföras till inkomst av anställning i stället bör en motsvarande ändring göras av den pensionsgrundande inkomst som avgiften hänför sig till.
För den som har haft inkomst av annat förvärvsarbete skall pensionsrätt och pensionspoäng endast tillgodoräknas i den utsträckning som egenavgift i form av ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift har betalats. Detta har närmare redovisats i avsnitt 13.5. Pensionsrätt och pensionspoäng kommer dock i allmänhet att ha tillgodoräknats innan det slutligt kan konstateras om de nämnda avgifterna har betalats. På grund härav behöver bestämmelsen om ändring även omfatta situationer då egenavgiften eller den allmänna pensionsavgiften inte till fullo har betalats. Skulle pension beräknad på sådan pensionsrätt redan ha börjat be-
talas ut, bör den enskilde dessutom vara skyldig att återbetala för mycket utbetalad pension (se avsnitt 26.1).
För att pensionsrätt för premiepension skall tillgodoräknas även för pensionsgrundande belopp för plikttjänst eller barnår har det föreslagits att den försäkrade senast då pensionsrätten fastställs måste ha uppfyllt ett s.k. förvärvsvillkor. Detta villkor har beskrivits närmare i avsnitt 11.6. Skälet till detta är att de medel som förvaltas i premiereservsystemet motsvaras av verkliga penningtransaktioner. Skulle det sedan på grund av ändrad taxering för den enskilde eller på grund av obetalda avgifter visa sig att förvärvsvillkoret inte var uppfyllt när pensionsrätten fastställdes bör den beslutade pensionsrätten för premiepension ändras.
För ändring av både pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp föreslogs i de olika departementspromemoriorna en beloppsspärr av innebörd att, om ändringen skulle medföra en avvikelse från vad som beslutats på mindre än 1 000 kr, behöver beloppet inte ändras. Riksförsäkringsverket föreslår i stället att storleken på taxeringsändringen respektive ändringen av den pensionsgrundande inkomsten skall vara avgörande för om en ändring skall företas. Detta är emellertid ingen lämplig lösning eftersom en taxeringsändring respektive en ändring av den pensionsgrundande inkomsten inte alltid medför följdändringar. För en försäkrad som har tillgodoräknats pensionsgrundande belopp för barnår innebär en ändring av den pensionsgrundande inkomsten dessutom att försäkringskassan behöver göra en ny beräkning av vilket av de tre alternativen för beräkning av det pensionsgrundande beloppet som är mest förmånligt. Någon form av beloppsspärr för när ändringar som föranleds av ändringar i beräkningsunderlaget skall ske, är emellertid nödvändig både för att den försäkrade skall slippa få besked om mycket små ändringar och kanske framförallt för att det inom premiereservsystemet inte ständigt skall behöva göras ändringar på premiepensionskontona som avser mycket små belopp. Regeringen anser att denna spärr bör utformas i enlighet med förslagen i departementspromemoriorna.
Som framgår av avsnitt 14 har det föreslagits att två makar skall kunna begära att den ena makens pensionsrätt för premiepension skall överföras till den andra maken. Sedan pensionsrätten för premiepension har fastställts och därefter överförts till den andra maken, kan dock beslutet beträffande den överförda pensionsrätten av olika anledningar komma att ändras. I sådana fall bör beslutet om pensionsrätt för båda makarna ändras.
Förutom de föreslagna bestämmelser som nu beskrivits om när ett beslut bör kunna ändras gäller förvaltningslagens regler om ändring av ett beslut på grund av att det har blivit uppenbart oriktigt eller liknande (26 § förvaltningslagen).
När ett beslut har ändrats bör den som berörs av ändringen underrättas om detta. Det gäller även om ett ändrat beslut om t.ex. pensionsgrundande inkomst inte föranleder någon ändring av beslutet om pensionsrätt. En sådan ändring kan ändå vara av betydelse för den försäkrade om han eller hon skulle vilja begära omprövning av pensionsrätten på grund av någon annan omständighet vid ett senare tillfälle. Om den företagna ändringen är av betydelse för den enskilde, även om beslutet om pensionsrätt inte påverkas, bör det också vara möjligt för denne att begära ompröv-
ning och överklaga ändringen av pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp (se avsnitt 27.4 och 27.5).
Hänvisningar till S27-3
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 37.1
27.4. Omprövning av beslut
Regeringens förslag: Omprövning skall göras om den enskilde begär
det eller om det finns andra skäl. Omprövning av beslut om pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp på begäran av den försäkrade skall dock normalt göras bara i samband med att beslutet om pensionsrätt eller pensionspoäng omprövas. Försäkringskassan skall överlämna frågor som gäller den pensionsgrundande inkomsten till skattemyndigheten, som får ompröva sitt beslut och därefter meddela försäkringskassan om detta har ändrats. Har den som beslutet avser avlidit får även annan som är berörd av beslutet begära omprövning av detta.
Den enskilde kan enligt huvudregeln begära omprövning av beslut om pensionsrätt, pensionspoäng och vårdår inom ett år efter fastställelseåret och av andra beslut inom två månader från det att han eller hon fick del av eller annars fått kännedom om beslutet. Riksförsäkringsverket skall inte kunna begära omprövning av beslut men såväl Premiepensionsmyndigheten och försäkringskassan som skattemyndigheten skall på eget initiativ under vissa förutsättningar kunna ompröva sina beslut och beräkningar. Omprövning av pensionsrätt, pensionspoäng och vårdår får då enligt huvudregeln ske inom ett år efter fastställelseåret. Andra beslut får omprövas till den enskildes fördel inom två månader från det att beslutet meddelades. Om ett beslut har blivit oriktigt på grund av att en enskild har lämnat oriktiga uppgifter eller har brustit i sin uppgiftsskyldighet eller om beslutet har fattats på ett uppenbart oriktigt eller ofullständigt underlag eller liknande får omprövning ske även efter de ovan angivna tidpunkterna. Detsamma gäller om beslutet påverkas av en ändring av ett beslut för en annan försäkrad eller ett beslut angående arbetsgivaravgift.
Den enskilde skall få tillfälle att yttra sig innan myndigheten eller försäkringskassan fattar beslut om omprövning.
Promemoriornas förslag: Förslaget i Ds 1995:41 innehöll flera olika
regler beroende på om omprövningen var till fördel eller till nackdel för den enskilde. Där föreslogs dessutom att omprövning av pensionsrätt och därtill hörande beslut skulle ske inom motsvarande tider som gäller enligt taxeringslagen. Förslaget i Ds 1997:66 stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag. I denna promemoria föreslogs dock att försäkringskassan skulle kunna ompröva även andra beslut än beslut om pensionsrätt m.m. både till fördel och till nackdel för den enskilde inom två månader från det att beslutet meddelades.
Utredningens förslag: I SOU 1997:131 föreslogs att förvalt-
ningslagens regler om omprövning av beslut skulle gälla inom premiereservsystemet.
Remissinstanserna:
Riksförsäkringsverket anser att den föreslagna
regleringen i Ds 1995:41 är omotiverat komplicerad. Samma regler bör gälla som för socialförsäkringen i övrigt. Det är inte nödvändigt med samma tidsfrister som gäller för taxeringen om konsekvensändringar får göras oberoende av den tid som förflutit sedan beslutet meddelades. Ändringar långt i efterhand är i sig otillfredsställande. Överklagande av beslut bör ha inkommit inom två månader efter delfåendet. I sitt yttrande över Ds 1997:66 anför verket att det bör finnas gemensamma omprövningsoch ändringsregler för hela socialförsäkringsområdet. I avvaktan på en översyn av dessa regler bör bestämmelserna i den nya lagen motsvara vad som gäller enligt 20 kap. 10 och 10 a §§ AFL. Detsamma anser
Kammar
rätten i Stockholm. Även Länsrätten i Göteborgs och Bohus län anser att
det bör ske en översyn av hela socialförsäkringens processregler. Länsrätten anser vidare att det är otillfredsställande att försäkringskassan kan ompröva sina beslut även till nackdel för den enskilde och att en omprövning inom två månader från det att beslutet meddelades dessutom är för kort tid för att hinna med kommunicering, utredning m.m.
Göteborgs
allmänna försäkringskassa har inga synpunkter på förslaget.
Försäkringsanställdas förbund påpekar i sitt svar beträffande
Ds 1995:41 att i de fall då omprövning skall göras även av skattemyndigheten så kommer handläggningstiden att bli längre varför föreskriften om maximal omprövningstid på sex veckor bör ändras.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler i LBP kan
skattemyndighetens beslut om pensionsgrundande inkomst omprövas på begäran av den enskilde eller Riksförsäkringsverket. Dessutom kan skattemyndigheten ompröva ett beslut på eget initiativ. Regler om omprövning av skattemyndighets beslut finns också i taxeringslagen. I 20 kap. 10 § AFL finns bestämmelser om omprövning såvitt gäller beslut av allmän försäkringskassa. Försäkringskassan får enbart ompröva beslut som har fattats av tjänsteman och endast på begäran av den försäkrade. Riksförsäkringsverket får inte begära omprövning av försäkringskassans beslut. Vid omprövning får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel. Förutom denna bestämmelse finns också regler om ändring av beslut i 20 kap. 10 a § AFL. Enligt denna bestämmelse skall försäkringskassan i vissa särskilt angivna fall självmant ändra sitt beslut. Denna regel har dock i praktiken kommit att tillämpas på ett sätt som inte helt överensstämmer med lagtextens lydelse.
Som anförts inledningsvis anser regeringen att förvaltningslagens bestämmelser bör tillämpas i så stor utsträckning som möjligt på beslut enligt den föreslagna lagen. Enligt förvaltningslagen skall omprövning ske om myndigheten finner att ett beslut är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning. De beslut som meddelas enligt den här föreslagna lagen bör emellertid kunna omprövas även i andra situationer än då beslutet är uppenbart oriktigt. Regeringen anser därför att det bör införas särskilda bestämmelser om omprövning i den nya lagen.
Frågan är då hur en sådan bestämmelse bör vara utformad. Bestämmelsen om omprövning i AFL medger bara omprövning på begäran av den enskilde och bestämmelsen om ändring har som sagt fått ett vidsträcktare tillämpningsområde än vad som direkt följer av lagtexten. Den nu före-
slagna lagen skall ligga till grund för ett helt nytt pensionssystem som skall ersätta nuvarande regler om ålderspension i AFL. Lagen skall vidare tillämpas av två olika myndigheter samt försäkringskassan vilka inte har någon gemensam myndighetskultur. Att då föra in en bestämmelse vars lydelse inte helt överensstämmer med dess tillämpningsområde kan inte anses tillfredsställande. Det kan däremot även finnas anledning att se över reglerna i AFL för omprövning m.m.
Regeringen föreslår därför att det för beslut enligt den här föreslagna lagen införs en helt ny regel om omprövning som skall tillämpas av skattemyndigheten, den allmänna försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten. Bestämmelsen innebär att ett beslut skall kunna omprövas på begäran av den som beslutet avser eller annars om det finns särskilda skäl för en omprövning. En omprövning måste således alltid ske när en enskild begär det och då oavsett av vilken anledning detta begärs. En begäran om omprövning måste dock, som framgår nedan, göras inom en viss tid efter det att beslutet meddelades. För övrigt skall ett beslut omprövas av myndigheten eller försäkringskassan om det t.ex. på grund av att det framkommit nya uppgifter finns anledning att ompröva beslutet. För omprövning i den sistnämnda situationen föreslås dock vissa begränsningar som framgår nedan.
I det reformerad ålderspensionssystemet kommer vanligtvis både skattemyndigheten och den allmänna försäkringskassan att medverka vid bestämmandet av en persons pensionsrätt. För att undvika att detta beslut berörs av olika omprövningar hos skattemyndighet respektive försäkringskassa som företas oberoende av varandra, föreslås det att huvudregeln bör vara att endast beslutet om pensionsrätt eller pensionspoäng skall kunna omprövas på begäran av den enskilde. Om den pensionsgrundande inkomsten berörs av omprövningen, bör försäkringskassan överlämna ärendet i den delen till skattemyndigheten, som själv får ompröva sitt beslut om den pensionsgrundande inkomsten och därefter meddela försäkringskassan om beslutet har ändrats. Försäkringskassan får sedan ompröva sitt beslut om pensionsgrundande belopp samt pensionsrätten och pensionspoängen.
I vissa situationer kan det dock finnas anledning att ompröva ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp även om inte storleken på själva pensionsrätten eller pensionspoängen skulle påverkas av omprövningen utan enbart fördelningen mellan olika pensionsgrundande poster. Detta kan nämligen ha betydelse för en försäkrad som t. ex. anser att den pensionsgrundande inkomsten bör vara högre och det pensionsgrundande beloppet för barnår lägre och som ännu inte uppfyllt det s.k. förvärvsvillkoret för att pensionsrätt i anledning av pensionsgrundande belopp skall medföra utbetalning av pension (se avsnitt 11.6). Detsamma gäller om omprövningen avser frågan om en inkomst skall hänföras till inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete eftersom detta har betydelse för vem som skall betala pensionsavgifterna för inkomsten. En särskild bestämmelse föreslås därför om att omprövning i sådana fall får ske av den pensionsgrundande inkomsten eller det pensionsgrundande beloppet och att samma regler som gäller för omprövning av pensionsrätt då skall gälla för omprövning av dessa beslut och att samma regler skall gälla för skattemyndigheten som
för försäkringskassan. När det i fortsättningen talas om omprövning m.m. av pensionsrätt gäller detta även omprövning av pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp i de fall då dessa beslut får omprövas särskilt.
Som närmare kommenteras i författningskommentaren till 13 kap. 9 § LIP skall omprövning ske på begäran av den som beslutet avser. För en försäkrad som har avlidit kan dock beslutet om dennes intjänade pensionsrätt ha betydelse för den som är berättigad till efterlevandepension. För det fall den som beslutet avser är avliden bör därför ett beslut även kunna omprövas på begäran av annan som är berörd av beslutet.
Vad gäller tiden inom vilken omprövning skall begäras kan olika överväganden göras. Beträffande beslut om pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och pensionspoäng har dessa beslut i allmänhet nära anknytning till beslutet om den försäkrades taxering. För taxeringsbeslut gäller att dessa kan omprövas inom fem år efter taxeringsåret. Eftersom det föreslås att beslut enligt den nya lagen skall ändras automatiskt om det föranleds av en ändring av den försäkrades taxering finns det ingen anledning att ha samma omprövningstider som för taxeringsbeslut. Ett beslut om pensionsrätt och pensionspoäng får emellertid som regel betydelse för den enskilde först efter lång tid men då kommer det å andra sidan att ha betydelse under lång tid. För ett sådant beslut är det inte tillfredsställande med en alltför kort omprövningstid. Regeringen föreslår därför att för beslut om pensionsrätt och pensionspoäng skall en begäran om omprövning ha kommit in till försäkringskassan inom ett år efter fastställelseåret. Eftersom ett år som det tillgodoräknats pensionspoäng för skall likställas med vårdår, bör beslut om vårdår behandlas på samma sätt som beslut om pensionspoäng och motsvarande tid för omprövning bör därför gälla även för det beslutet. För övriga beslut enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension bör tiden för begäran om omprövning, liksom enligt AFL, vara två månader från det att den enskilde fick del av beslutet.
Eftersom det rör sig om ett mycket stort antal beslut om pensionsrätt, pensionspoäng m.m. som kommer att meddelas varje år kan det, precis som i fråga om taxeringsbeslut, normalt sett inte komma i fråga att delge dessa. Därför måste också en enskild, som först efter fastställelseåret har fått kännedom om beslutet om pensionsrätt m.m., kunna begära omprövning av detta inom viss tid därefter. Det föreslås därför att en begäran om omprövning skall få göras inom två månader från det att den enskilde fick sådan kännedom.
I lagrådsremissen föreslogs att det dessutom skulle finnas en möjlighet att begära omprövning av beslut om pensionsrätt i den situationen att försäkringskassan meddelat ett nytt beslut angående tillgodoräknande av barnår för en försäkrad och detta skulle kunna innebära att den andre föräldern i stället var berättigad att tillgodoräkna sig sådan pensionsrätt. Förslaget byggde på det då lämnade förslaget att pensionsgrundande belopp för barnår automatiskt skulle tillgodoräknas modern om båda föräldrarna visserligen uppfyllde förutsättningarna för tillgodoräknande av sådant belopp men ingen anmälan gjorts om vem som skulle tillgodoräknas denna rätt. Om modern i ett senare beslut befanns inte uppfylla förutsättningarna för tillgodoräknande av sådant belopp fanns det skäl att ge
fadern möjlighet att begära omprövning av beslutet om pensionsrätt såvitt avsåg honom. I det förslag vi nu lämnar kommer i en sådan situation där föräldrarna inte gör något val, det pensionsgrundande beloppet att tillgodoräknas den förälder som har lägts pensionsunderlag. Om ingen av föräldrarna har något pensionsunderlag för det året eller har lika högt underlag tillgodoräknas modern det pensionsgrundande beloppet. De regler som vi nu föreslår innebär således att försäkringskassan måste pröva vem av föräldrarna som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår i alla de fall där föräldrarna inte gjort någon anmälan i frågan. Det är då också rimligt att försäkringskassan ex officio gör en omprövning av beslutet om pensionsrätt för den andre föräldern i den situtionen att det senare visar sig att den förälder som har tillgodoräknats det pensionsgrundande beloppet inte uppfyllde förutsättningarna för detta. Vi föreslår därför nu ingen särskild omprövningsrätt för den enskilde i den situationen. För förfluten tid är situationen däremot annorlunda och för denna tid bör därför gälla andra regler, vilket närmare redogörs för i avsnitt 27.6.
Som nämnts i inledningen till detta avsnitt kan Riksförsäkringsverket inte begära omprövning av försäkringskassans beslut men däremot av skattemyndighetens beslut om pensionsgrundande inkomst. Att Riksförsäkringsverket inte kan begära omprövning av försäkringskassans beslut motiverades i propositionen 1977/78:20 med förslag till ändrad organisation för besvärsprövning inom socialförsäkringen m.m. med att det ansågs onödigt (s.98). Om Riksförsäkringsverket vill att ett beslut av försäkringskassan skall ändras, kan verket överklaga beslutet i stället. Eftersom det också får anses olämpligt att en tillsynsmyndighet kan begära omprövning av beslut som har fattats av den som myndigheten har att utöva tillsynen över, föreslås här att Riksförsäkringsverket inte skall ha möjlighet att begära omprövning av beslut som skattemyndigheten, försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten meddelat enligt den föreslagna lagen om inkomstgrundad ålderspension. Riksförsäkringsverkets uppgift bör i stället vara att främja enhetlig tillämpning av lagstiftningen och verket bör därför ingripa endast när det gäller frågor som är av betydelse till ledning för rättstillämpningen. Det rättsmedel som då bör användas är överklagande. Om den enskilde begärt omprövning av ett beslut och Riksförsäkringsverket överklagar samma beslut bör hela ärendet överlämnas till förvaltningsdomstol för prövning.
Beträffande omprövning på initiativ av skattemyndigheten, försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten finns det anledning att göra olika överväganden beroende på vad beslutet avser. För beslut om pensionsrätt, pensionspoäng och vårdår bör omprövning få göras av skattemyndigheten eller försäkringskassan inom samma tid som den enskilde kan begära omprövning av dessa beslut, det vill säga inom ett år efter fastställelseåret. Eftersom det inte alltid är alldeles klart om en sådan omprövning är till fördel eller till nackdel för den enskilde bör någon begränsning i detta avseende inte gälla för dessa beslut. För övriga beslut däremot, det vill säga framförallt beslut om pension, bör Premiepensionsmyndigheten eller försäkringskassan, såsom också länsrätten i Göteborgs och Bohus län har förordat, bara kunna ompröva ett beslut till den enskildes fördel om inte omprövningen föranleds av att det lämnats
oriktiga uppgifter eller liknande enligt vad som följer nedan. En omprövning av andra beslut än pensionsrätt m.m. till den enskildes fördel bör få göras inom två månader från det att beslutet meddelades.
Beslut enligt den här föreslagna lagen kommer ofta att fattas utan att den enskilde själv behöver göra någon anmälan eller inkomma med några uppgifter. Det är i princip bara vid uttag av pension som den enskilde behöver ge in en ansökan. Beträffande den som tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår finns dock en skyldighet att uppge inkomster från arbete i utlandet. Om den som beslutet avser har lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet bör det vara möjligt att ompröva ett beslut även efter den tid som nyss angivits. I fråga om premiepension till efterlevande kan en oriktig uppgift ha lämnats såväl av pensionsspararen som en tidigare förmånstagare, som sedan har avlidit. I så fall bör även ett beslut om premiepension till den efterlevande få omprövas efter den vanliga omprövningstiden. Detsamma bör gälla om det vid en senare tidpunkt framkommer att beslutet har fattats på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det föreligger andra synnerliga skäl samt om det föranleds av ett beslut om ändrad arbetsgivaravgift, t.ex. om skattemyndigheten vid bestämmande av avgiftsunderlaget enligt skattebetalningslagen skulle anse att ett belopp som ingår i inkomst av anställning inte skall räknas in i avgiftsunderlaget. Omprövningar av de anledningar som angivits här bör få ske både till fördel och till nackdel för den enskilde.
Beträffande pensionsgrundande belopp för barnår kan det dessutom bli nödvändigt att ompröva ett sådant beslut för en försäkrad om beslutet för den andre föräldern (eller i förekommande fall styvföräldern) ändras och detta bör föranleda en ändring även av den förstnämnde försäkrades pensionsrätt. Detta har kommenterats i författningskommentaren till 13 kap. 13 §. Även i denna situation bör omprövning få ske vid en senare tidpunkt.
Den enskilde skall alltid få tillfälle att yttra sig innan ett beslut om omprövning fattas på initiativ av en myndighet eller försäkringskassa.
Enligt 20 kap. 10 § AFL gäller att omprövning av en fråga angående för mycket utbetald ersättning skall göras av socialförsäkringsnämnd om det belopp som har utbetalats för mycket överstiger 10 % av basbeloppet. Riksdagen har emellertid med i kraftträdande den 1 juli 1998 beslutat att denna bestämmelse skall tas bort (prop.1997/98:41, bet.1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153). Någon motsvarighet till denna bestämmelse föreslås därför inte i här.
27.5. Överklagande av beslut
Regeringens förslag: Beslut enligt lagen om inkomstgrundad ålders-
pension skall överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Både den enskilde och Riksförsäkringsverket skall kunna överklaga besluten. Har den som beslutet avser avlidit får även annan som är berörd av beslutet överklaga detta. Den enskilde får dock bara överklaga beslut som först har omprövats eller ett beslut om avvisning. Överklagande av en enskild skall ha kommit in inom två månader från det att denne fick del av beslutet om omprövning. Riksförsäkringsverket får överklaga ett beslut om pensionsrätt m.m. inom ett år efter fastställelseåret och andra beslut inom två månader från det att beslutet meddelades.
Den begränsning i rätten att överklaga vissa avvisningsbeslut som har föreslagits i förvaltningsprocesslagen skall inte gälla avvisningsbeslut enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension som har fattats av försäkringskassan, skattemyndigheten eller Premiepensionsmyndigheten.
Beslut av allmän förvaltningsdomstol får överklagas av den enskilde inom två månader från det att denne fick del av beslutet och av Riksförsäkringsverket inom två månader från det att beslutet meddelades. Beslutet kan dessutom i vissa fall överklagas av den som meddelat det överklagade beslutet, varvid samma tid skall gälla som gäller för Riksförsäkringsverket. Bestämmelserna om tvåpartsprocess i 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall dock inte gälla för mål om pensionsrätt m.m.
För prövning i kammarrätten krävs prövningstillstånd. Nämndemän skall inte ingå i kammarrätten vid prövning av mål om pensionsrätt. Vid prövning av övriga mål skall nämndemän ingå i kammarrätten om sådana ingått vid prövning i länsrätten.
Promemoriornas förslag: Förslagen i Ds 1995:41 och Ds 1997:66
stämmer delvis överens med regeringens förslag. I Ds 1995:41 och 1997:66 föreslogs dock att beslut om pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp normalt bara skulle få överklagas i samband med överklagande av beslutet om pensionsrätt.
Utredningens förslag: Förslaget i SOU 1997:131 stämmer i princip
överens med regeringens förslag angående överklagande av ett beslut om pension.
Remissinstanserna:
Riksskatteverket och Skattemyndigheten i
Stockholms län tillstyrker uttryckligen förslaget i Ds 1995:41. Länsrätten i Stockholms län påpekar att det i Ds 1995:41 föreslås vissa bestämmelser
i lagen som har samma materiella innehåll som förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen. Länsrätten anser vidare att det kan medföra olägenheter att tiden för överklagande i vissa fall blir obegränsad på grund av att den görs beroende av delgivning. Länsrätten ställer sig frågande till hur Riksförsäkringsverkets partställning skall behandlas i praktiken. I sina remissvar över Ds 1995:41 anför
Skattemyndigheten i
Malmöhus län att det bör vara möjligt att korrigera felaktigheter i beräk-
ningen av arvsvinstberäkningen, och
Länsrätten i Värmlands län anser att
den allmänna försäkringskassan bör vara part även i mål om pensionsrätt.
Kammarrätten i Sundsvall menar att det saknas skäl för att nämndemän
skall ingå i kammarrätten vid avgörande av socialförsäkringsmål.
Kam
marrätten i Stockholm anser beträffande förslagen i Ds 1995:41 att det
inte bör uppställas särskilda villkor för att få överklaga beslut om pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp utan de allmänna förvaltningsrättsliga reglerna bör vara tillräckliga. Vidare påpekar kammarrätten beträffande förslaget i Ds 1997:66 att nämndemän bara ingår om målet beviljas prövningstillstånd och prövas i sak.
Riksförsäkrings
verket anför att verket bör undantas från kravet på prövningstillstånd i
kammarrätten.
Skälen för regeringens förslag: I det nuvarande pensionssystemet får
skattemyndighetens beslut om pensionsgrundande inkomst överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller försäkringskassans beslut i olika ärenden enligt AFL. Om försäkringskassans beslut har fattats av en tjänsteman hos kassan måste det först omprövas innan det kan överklagas. Enligt den här föreslagna lagen kommer inga beslut att fattas av socialförsäkringsnämnd. På motsvarande sätt som gäller för beslut enligt AFL bör därför ett beslut enligt denna lag först omprövas innan det får överklagas av den enskilde. För att få enhetliga regler bör detta, i de fall beslut om pensionsgrundande inkomst får överklagas särskilt, även gälla sådant beslut.
För att förhindra att ett beslut om pensionsrätt påverkas av en omprövning som sker av både skattemyndigheten och försäkringskassan oberoende av varandra, har det i föregående avsnitt föreslagits att en huvudregel bör vara att endast försäkringskassans beslut om pensionsrätt skall få omprövas på begäran av den försäkrade. Skattemyndighetens beslut om pensionsgrundande inkomst och försäkringskassans beslut om pensionsgrundande belopp bör få omprövas bara i samband med omprövning av beslutet om pensionsrätt. I vissa fall föreslår vi dock att beslut om pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp skall få omprövas särskilt. Eftersom det föreslagits att endast ett beslut som har omprövats skall få överklagas av den enskilde behövs ingen motsvarande begränsning för överklagandet. I den mån ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp har omprövats får det också överklagas. Förslaget i denna del innebär också att i de enstaka fall då enbart beslutet om den pensionsgrundande inkomsten överklagas kommer samma regler om överklagande m.m. som gäller för försäkringskassan, enligt vad som följer nedan, att gälla också för skattemyndigheten. När ett beslut om pensionsrätt överklagas kommer det dock i allmänhet att medföra att domstolen ändå måste överpröva samtliga beräkningar som gjorts, eftersom såväl pensionsgrundande inkomst som pensionsgrundande belopp kan ligga till grund för beslutet om pensionsrätt.
Även övriga beslut enligt den föreslagna lagen bör givetvis efter omprövning vara överklagbara på samma sätt som i dag. Det gäller t.ex. beslut om utbetalning eller återbetalning av pension. Detsamma gäller beslut varigenom en begäran om omprövning har avvisats. Däremot utgör t.ex. den årliga arvsvinstuppräkningen, indexeringen inom fördelningssystemet av pensionsrätt m.m. inte ett särskilt beslut utan detta är en ren beräkningsprocedur inför beräkningen av pensionens storlek
som inte bör kunna överklagas särskilt. En sådan beräkning kan givetvis göras om, i fall det skulle visa sig att den innehåller felaktigheter av något slag.
Eftersom det föreslås att endast omprövningsbeslut ( och i förekommande fall beslut om avvisning) skall få överklagas av den enskilde kan den tid inom vilken han eller hon måste klaga på beslutet vara densamma oavsett om beslutet gäller pensionsrätt eller pension. De olika tidsfrister som föreslås gälla för den enskilde i fråga om de olika besluten behöver då bara beaktas vid omprövningen. När en enskild överklagar ett beslut föreslås det därför att överklagandet skall ha inkommit inom två månader från det att han eller hon fick del av beslutet. Samma tid bör för övrigt också gälla för överklagande av förvaltningsdomstols beslut.
Riksförsäkringsverket bör också ha möjlighet överklaga samtliga beslut av skattemyndigheten, den allmänna försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten enligt den här föreslagna lagen. I föregående avsnitt har det emellertid föreslagits att Riksförsäkringsverket inte skall kunna begära omprövning av beslut. Därför bör den tid inom vilken ett överklagande från verket måste ha inkommit vara densamma som gäller för en enskild som vill begära omprövning, dvs. det bör gälla olika frister beroende på vad beslutet gäller. Beslut om pensionsgrundande inkomst och belopp, pensionsrätt, pensionspoäng och vårdår bör således överklagas före utgången av året efter fastställelseåret eller, om beslutet har meddelats efter den 31 oktober det året, inom två månader från det att beslutet meddelades. Eftersom beslut enligt 4 kap. LIP föreslås skall vara meddelade senast den 31 mars året efter fastställelseåret torde sistnämnda tidsfrist framförallt bli aktuell om Riksförsäkringsverket vill överklaga ett beslut om ändring eller omprövning. För övriga beslut enligt denna lag bör ett överklagande från Riksförsäkringsverket ha inkommit inom två månader från det att beslutet meddelades. Om verket vill överklaga en allmän förvaltningsdomstols beslut bör överklagandet ha inkommit inom två månader från det att detta beslut meddelades.
Regeringen har i den nyligen till riksdagen överlämnade propositionen 1997/98:101 Översyn av förvaltningsprocessen; en allmän regel om domstolsprövning av förvaltningsbeslut m.m. lämnat förslag till vissa ändringar i bl.a. förvaltningsprocesslagen avseende överklagande av avvisningsbeslut. I propositionen föreslås att om en förvaltningsdomstol har överprövat ett beslut om avvisning på grund av att ett överklagande har kommit in för sent, skall domstolens beslut inte få överklagas. Denna regel skall dock enligt förslaget inte gälla när avvisningsbeslutet har fattats av en försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa. Bakgrunden till förslaget om överklagandeförbud är ett önskemål om att effektivisera förvaltningsprocessen och att därför införa ett överklagandeförbud motsvarande det som gäller enligt 30 § förvaltningslagen. I den lagrådsremiss som föregick propositionen lämnades därför ett förslag till begränsningar såvitt avsåg rätten att överklaga beslut om att avvisa ett överklagande på grund av att det har kommit in för sent. I propositionen (s.89) har konstaterats att denna begränsning på socialförsäkringsområdet och när det gäller rätten till arbetslöshetsersättning dock endast skulle omfatta de fall där ett överklagande har kommit in för sent och inte avvisningsbeslut som avser en för sent inkommen begäran om
omprövning. I anledning härav har i propositionen föreslagits att ett undantag från överklagandeförbudet skall gälla bl.a. i fråga om beslut enligt AFL som fattats av försäkringskassan. Undantaget gäller däremot inte när länsrätten fattar avvisningsbeslutet eftersom det i dessa fall alltid är fråga om att avvisa ett överklagande. Regeringen anger vidare i propositionen att avsikten är att i ett annat sammanhang återkomma till frågan avseende de fall där det nu görs undantag från överklagandeförbudet.
Också i det reformerade pensionssystemet föreslår vi att det skall finnas regler om omprövning av beslut av försäkringskassan, skattemyndigheten och Premiepensionsmyndigheten. Om inte undantag görs i förhållande till det i prop.1997/98:101 lämnade förslaget om överklagandeförbud kommer detta förbud att gälla för avvisningsbeslut såvitt avser ett för sent inkommet överklagande men inte en för sent inkommen begäran om omprövning. Av samma skäl som anförts för att det tills vidare skall göras undantag för beslut av försäkringskassan i ärenden enligt AFL bör undantag gälla avvisningsbeslut enligt LIP. Detta överensstämmer också med vad som var innebörden av förslaget i lagrådsremissen angående inkomstgrundad ålderspension. Undantaget bör dock på samma sätt som enligt förslaget i prop.1997/98:101 begränsas till att gälla avvisningsbeslut av den instans som också skulle kunna fatta omprövningsbeslut. Även om detta innebär en avvikelse från lagrådsremissens förslag saknas skäl att här utvidga undantaget i denna lag till att gälla även avvisningsbeslut av högre instans när något sådant undantag inte har föreslagits i de övriga författningar där det i proposition 1997/98:101 har föreslagits att ett undantagande skall införas. Undantag skall således endast gälla avvisningsbeslut enligt LIP som har fattats av försäkringskassan, skattemyndigheten eller Premiepensionsmyndigheten. Undantagsbestämmelsen skall därtill också gälla för personer födda år 1937 eller tidigare, för vilka i övrigt processreglerna i LBP i stället är tillämpliga.
I december 1995 beslutade riksdagen att det skulle införas en obligatorisk tvåpartsprocess i förvaltningsprocessen, där det allmänna skulle företrädas av den myndighet som först beslutade i saken. En särskild bestämmelse härom har införts i 7 a § förvaltningsprocesslagen. Riksförsäkringsverket har dock enligt 20 kap. 12 § andra stycket AFL möjlighet att överta den allmänna försäkringskassans uppgift att föra talan. Ändringarna, som bara gäller i den mån det inte finns avvikande bestämmelser i annan lag eller författning, trädde i kraft den 1 maj 1996. Beträffande mål om pensionsrätt innebär emellertid en sådan processordning vissa praktiska problem, eftersom den här föreslagna ordningen innebär att såväl skattemyndigheten som försäkringskassan har meddelat beslut som ligger till grund för försäkringskassans beslut om pensionsrätt och pensionspoäng samtidigt som besluten om pensionsgrundande inkomst och belopp normalt skall få överklagas bara i samband med överklagande av beslut om pensionsrätt. Regeringen anser därför att Riksförsäkringsverket ensam bör vara part i mål som rör pensionsrätt, pensionspoäng och vårdår. Eftersom mål om pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp, i de fall då de överklagas särskilt, skall behandlas som mål om
pensionsrätt kommer även dessa mål att vara undantagna från 7 a § förvaltningsprocesslagen.
Tvåpartsprocessen bör däremot kunna tillämpas vad gäller övriga mål om inkomstgrundad ålderspension, dvs. framför allt i mål om utbetalning och återbetalning av pension. En motsvarighet till den införda bestämmelsen i AFL om Riksförsäkringsverkets rätt att överta försäkringskassans uppgift att föra talan bör införas även i den nu föreslagna lagen om inkomstgrundad ålderspension och detta bör även gälla för mål där Premiepensionsmyndigheten är part. När och hur Premiepensionsmyndigheten och försäkringskassorna bör underrätta Riksförsäkringsverket om mål som kan vara av intresse att bevaka eller överta talan i, får verket reglera särskilt.
Tvåpartsprocessen innebär också att såväl Premiepensionsmyndigheten som de allmänna försäkringskassorna får överklaga en allmän förvaltningsdomstols beslut i de mål där myndigheten eller kassan har varit part, dvs. i detta fall i alla mål utom mål om pensionsgrundande inkomst och belopp, pensionsrätt, pensionspoäng samt vårdår. För överklaganden av Premiepensionsmyndigheten eller en allmän försäkringskassa bör samma tidsfrister gälla som för Riksförsäkringsverket, det vill säga två månader från det att beslutet meddelades.
Enligt det förslag som lämnats i avsnitt 13.3 skall beslut om pensionsgrundande inkomst enligt huvudregeln meddelas av den skattemyndighet inom vars verksamhetsområde den försäkrade var bosatt den 1 november intjänandeåret och beslut om pensionsgrundande belopp av den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde den försäkrade är bosatt när beslutet fattas. Vanligtvis torde detta sakna betydelse för frågan om vilken domstol som skall handlägga ett överklagande av ett sådant beslut, eftersom det föreslås att i normalfallet endast beslutet om pensionsrätt skall kunna överklagas. I de undantagsfall som tidigare redovisats då beslut om pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp skall kunna överklagas särskilt kan det dock inträffa att besluten som överklagas har fattats av en skattemyndighet respektive en försäkringskassa i två olika län, varför besluten skall överklagas till två olika länsrätter. I sådana fall bör domstolarna med stöd av bestämmelserna i 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar se till att målen handläggs vid en länsrätt. Inom domstolen bör det vanligen vara mest lämpligt att mål om tillämpningen av lagen om inkomstgrundad ålderspension handläggas gemensamt om där finns flera mål som antingen berör samma person eller berör flera personer vars pensionsrätt är beroende av varandra.
Våren 1994 behandlade riksdagen propositionen 1993/94:133 om instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna. I denna proposition föreslog regeringen bl.a. att det skulle införas en möjlighet att kräva prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt. Riksdagen godkände regeringens förslag (bet. 1993/94:JuU24, rskr. 1993/94:319). I propositionen 1994/95:27 om fortsatt reformering av instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna har regeringen föreslagit att prövningstillstånd skall införas för ett stort antal måltyper, bl.a. socialförsäkringsmål. Riksdagen har godkänt även detta förslag (bet. 1994/95:JuU6, rskr. 1994/95:165). I enlighet med den allmänna principen
bör det även för mål enligt den nu föreslagna lagen fordras prövningstillstånd för prövning i kammarrätten. Huruvida Riksförsäkringsverket bör undantas från detta krav är en fråga som bör behandlas enhetligt för hela socialförsäkringsområdet. Detta får därför övervägas i samband med en översyn av de processuella bestämmelserna i AFL m.fl. författningar inom det området.
Enligt nuvarande bestämmelser skall kammarrätten avgöra mål enligt LBP utan att nämndemän medverkar medan nämndemän skall medverka i mål enligt AFL om nämndemän ingått i länsrätten. Mål om pensionsrätt torde till största delen komma att avse beräkning av pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp. De påminner därmed mer om mål enligt LBP än om andra socialförsäkringsmål. Det torde inte heller vara så vanligt med rena skälighetsbedömningar i dessa mål. Mot bakgrund av detta föreslås att nämndemän inte bör medverka i kammarrätten när det gäller mål angående pensionsrätt m.m. För övriga mål enligt den föreslagna lagen bör däremot nämndemän medverka enligt samma regler som gäller i dag för mål enligt AFL. Så som Kammarrätten i Stockholm har påpekat förekommer medverkan av nämndemän i kammarrätten bara när målet prövas i sak.
Hänvisningar till S27-5
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 27.3, 37.1, Författningskommentar till 4 § lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension
27.6. Beslut avseende åren 1960-1998
Regeringens förslag: För beslut om pensionsrätt för premiepension
avseende åren 1995–1997 skall en begäran om omprövning ha inkommit till den allmänna försäkringskassan senast den 31 augusti 2000. För beslut om pensionsrätt i övrigt och andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst för åren 1960–1998 skall begäran om omprövning ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 30 juni 2001. Motsvarande tidpunkter skall gälla för överklagande av Riksförsäkringsverket. Om beslutet har meddelats efter den 30 juni 2000 respektive den 30 april 2001 får Riksförsäkringsverket dock komma in med överklagandet inom två månader från den dag då beslutet meddelades.
Särskilda tidsfrister skall gälla för den som inte fått kännedom om beslutet före de ovan nämnda tidpunkterna samt om det pensionsgrundande beloppet för barnår för en förälder har omprövats och den andre föräldern av denna anledning vill få sin egen pensionsrätt omprövad.
I övrigt skall i huvudsak samma regler om ändring, omprövning och överklagande gälla som för det årliga beslutet.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer delvis
överens med regeringens. I den promemorian föreslogs dock att endast ett retroaktivt beslut skulle meddelas senast den 1 juli 1998 och begäran om omprövning eller överklagande skulle ha inkommit senast den 30 juni 1999.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några synpunkter
på detta förslag.
Skälen för regeringens förslag: Beslut om pensionsrätt och andra
pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst för åren 1960– 1998 skall, enligt det förslag som redovisats i avsnitt 15.5, meddelas vid två olika tillfällen av den allmänna försäkringskassan och den försäkrade skall underrättas om besluten senast den 31 maj 1999 respektive 31 mars 2000. Pension enligt det reformerade pensionssystemet skall enligt förslaget börja betalas ut tidigast den 1 januari 2001. Eftersom det i huvudsak är besluten om den retroaktiva pensionsrätten som skall ligga till grund för den utbetalade pensionen, är det angeläget att de retroaktiva besluten i så stor utsträckning som möjligt kan vinna laga kraft före nämnda tidpunkt. Av denna anledning föreslås en särskild tidsregel för omprövning och överklagande av besluten för förfluten tid. För sådana beslut bör en begäran om omprövning ha kommit in till försäkringskassan före den 30 augusti 2000 såvitt avser beslutet om pensionsrätt för premiepension för åren 1995-1997 och den 30 juni 2001 såvitt avser övriga beslut. Före denna tidpunkt kan även försäkringskassan självmant ompröva sina beslut. Beslut om pensionsgrundande inkomst för tiden 1960-1998 berörs inte av dessa regler. För dessa beslut gäller de regler om omprövning och överklagande som finns i LBP.
Den som gör sannolikt att han eller hon inte fått kännedom om ett beslut avseende tid före 1999 senast två månader före den 31 augusti 1999 respektive den 30 juni 2000 får begära omprövning eller överklaga beslutet inom två månader från det att han eller hon fick kännedom om beslutet. Detta gäller bl.a. när någon underrättelse om besluten inte sänts till den berörde. Sådan underrättelse skall enligt förslaget i avsnitt 15.5 inte behöva sändas till personer som inte längre är inskrivna hos någon försäkringskassa. Även för andra personer som av olika skäl, t.ex. utlandsvistelse, inte fått kännedom om försäkringskassans beslut gäller att överklagandetiden är två månader från det att personen i fråga fick kännedom om beslutet.
Omprövning efter de ovan angivna tiderna bör också kunna ske om den förälder som har tillgodoräknats det pensionsgrundade beloppet för barn efter omprövning inte längre är berättigad till beloppet. Den andre föräldern bör då kunna begära omprövning av sin pensionsrätt för att själv få tillgodoräkna sig detta belopp. Som framgår av avsnitt 27.4 fanns en sådan bestämmelse i LIP i det förslag som granskades av lagrådet men har nu tagits bort för framtiden. För de retroaktiva besluten bör emellertid en sådan regel finnas eftersom tillgodoräknande av pensionsrätt för barnår till en fader förutsätter att han har ansökt om sådan rätt inom viss tid. En fader som avstår från att inom den föreskrivna tiden göra en sådan ansökan på grund av att föräldrarna vill att modern skall tillgodoräknas pensionsrätten för barnår bör ha möjlighet att begära omprövning av sin egen pensionsrätt om det efter en omprövning av moderns pensionsrätt skulle visa sig att modern inte är berättigad att tillgodoräknas beloppet. En sådan begäran bör få göras även efter den ordinarie omprövningstiden om faderns först vid en senare tidpunkt får kännedom om att moderns pensionsrätt har omprövats. Begäran om omprövning bör också kunna ske även om inte någon ansökan om att tillgodoräknas barnårsrätten har gjorts.
Riksförsäkringsverket bör få överklaga de retroaktiva besluten senast den 31 augusti 1999 respektive den 30 juni 2000. Som
Lagrådet påpekat
kan i de fall överklagandet avser beslut som har omprövats och omprövningsbeslutet fattats sent, tiden för överklagande bli alltför kort eller till och med ha gått ut vid de angivna tidpunkterna. I enlighet med Lagrådets förslag skall därför Riksförsäkringsverket få komma in med överklagandet inom två månader från den dag beslutet meddelades om denna dag infaller efter den 30 juni 2000 respektive den 30 april 2001.
Precis som för det årliga beslutet om pensionsrätt måste beslut om pensionsgrundande belopp och pensionsrätt för åren 1960-1998 omprövas innan de kan överklagas till domstol av en enskild. Även i övrigt bör i huvudsak samma regler gälla för de retroaktiva besluten som för det årliga beslutet.
Hänvisningar till S27-6
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 27.4
27.7. Preskription
Regeringens förslag:Preskriptionslagen (1981:130) skall inte vara
tillämplig på en enskilds fordran på pension enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Fordran på pensionsbelopp som inte har lyfts före utgången av andra året efter det då beloppet blev tillgängligt för lyftning skall vara preskriberad.
Promemorians förslag: I Ds 1995:41 föreslogs en särskild regel om
preskription av fordringar enligt den nya lagen.
Utredningens förslag: I SOU 1997:131 anfördes däremot att rätten till
pension inte borde kunna preskriberas. Förslaget om preskription av pensionsbelopp som blivit tillgängligt för lyftning motsvarar vad som föreslagits i samtliga betänkanden.
Remissinstanserna:
Länsrätten i Värmlands län ifrågasätter med an-
ledning av förslaget i Ds 1995:41 om det är skäligt att låta en socialförsäkringsersättning preskriberas. Länsrätten anser också att bestämmelsen behöver förtydligas genom att det klargörs att preskriptionslagen är tilllämplig.
Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohuslän anser att bestäm-
melsen om preskription i Ds 1995:41 är ohemul med tanke på den försäkrades ålder och eventuella hälsotillstånd. I vart fall bör en ytterligare kommunikationsskyldighet tillkomma för försäkringskassan innan preskription sker. Myndigheten anför vidare angående förslaget i SOU 1997:131 om förverkande av belopp som inte har lyfts inom två år från det att beloppet blev tillgängligt för lyftning att tiden bör utsträckas till fem eller tio år för att inte en person som t.ex. vistas utomlands skall gå miste om premiepension till efterlevande som utbetalas utan personens vetskap.
Skälen för regeringens förslag: I Ds 1995:41 konstaterades det att det
framför allt för hanteringen av premiepensionsmedlen kunde finnas ett behov av en särskild preskriptionsregel. 1997 års premiereservutredning har emellertid i sitt betänkande anfört att rätten till pensionsbelopp som inte har förfallit till betalning inte bör kunna preskriberas. Däremot kan
det enligt utredningen av praktiska skäl behövas bestämmelser om när personer, som myndigheten inte har någon kunskap om och som kan antas vara döda, skall utgå ur systemet. En sådan strykning skulle innebära bl.a. att tillgodohavandet på deras premiepensionskonton kan gå in i arvsvinsthanteringen men däremot inte att de mister sin rätt till pension; om en sådan person mot förmodan dyker upp, får hans tillgodohavande rekonstrueras. Enligt utredningen måste frekvensen av sådana händelser antas bli så låg att man utan vidare torde kunna sätta åldersgränsen för strykning vid t.ex. 80 år. Någon särskild regel om preskription föreslogs därför inte av utredningen. En administrativ åtgärd av det slag som föreslagits ovan berör inte de enskildas rätt och behöver därför inte regleras i lag. Regeringen delar utredningens bedömning angående behovet av en särskild regel om preskription. Inte heller för pensionsfordringar från det s.k. fördelningssystemet finns något behov av en preskriptionsbestämmelse.
I preskriptionslagen finns emellertid även regler om preskription av fordringar på bl.a. pension. I 2 § preskriptionslagen stadgas att en fordran preskriberas tio år efter tillkomsten om inte preskriptionen avbryts dessförinnan och för fordran på pension räknas preskriptionstiden från den dag då fordringen tidigast kan göras gällande. Preskriptionslagens bestämmelser om preskription gäller såvitt inget annat är föreskrivet i någon annan författning. En särskild bestämmelse om att preskriptionslagen inte är tillämplig på den enskildes fordringar på pension enligt den föreslagna lagen om inkomstgrundad ålderspension bör därför införas.
Enligt 20 kap. 5 § AFL skall ett belopp som inte lyfts före utgången av andra året efter det då beloppet förfallit till betalning vara förverkat. En motsvarande regel bör gälla även för utbetalningar enligt denna lag. Lagrådet har emellertid i samband med behandlingen av en motsvarande bestämmelse i förslaget till ny lag om underhållsstöd (prop. 1995/96:208) anfört att det inte går att utläsa av bestämmelsen när ett underhållsstöd skall anses ha förfallit till betalning och att lagtexten därför borde ändras. Den nu föreslagna bestämmelse har utformats med beaktande av detta.
Lagrådet ifrågasätter dock i samband med granskningen av detta lagför-
slag uttrycket förverkat och påpekar att detta leder till frågan huruvida preskriptionslagen överhuvudtaget är tillämplig på de angivna fordringarna. För att klargöra att preskriptionslagen är tillämplig på utbetalningar av pension används därför i den nu föreslagna lagtexten i stället ordet preskriberad. Detta innebär bl.a. att preskriptionslagens regler om preskriptionsavbrott kommer att vara tillämpliga avseende fordran på pensionsutbetalningar. Även beträffande efterlevandepension så måste någon form av preskriptionsregel finnas för att inte sådana utbetalningar skall finnas kvar hos Premiepensionsmyndigheten för evigt. Det är rimligt att samma tid gäller oberoende av vad som utbetalats.
27.8. Utmätning m.m.
Regeringens förslag: Pensionsbelopp som ännu inte har betalats ut
får inte utmätas, utom i fall då utmätningen sker i enlighet med reglerna i 7 kap. utsökningsbalken angående utmätning av lön m.m. Rätten till pension kan inte heller överlåtas eller pantsättas innan pensionen är tillgänglig för lyftning. Detsamma gäller för tillgodohavande på premiepensionskonto.
Promemorians och utredningens förslag: Förslagen i Ds 1995:41
och SOU 1997:131 stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Inga remissinstanser har berört denna fråga. Skälen för regeringens förslag: Beträffande utmätning och över-
låtelse av rätt till pension har det ända sedan lagen om allmän försäkring infördes funnits en bestämmelse i 20 kap. 6 § om att innestående fordran på ersättning enligt lagen inte får tas i mät och inte heller överlåtas innan ersättningen är tillgänglig för lyftning. Emellertid har i utsökningsbalken införts en möjlighet att utmäta även belopp som utges i form av pension enligt de regler som gäller för utmätning av lön. Enligt dessa regler får lön som innestår hos arbetsgivaren utmätas. Enligt en tidigare bestämmelse i utsökningslagen, som föregick utsökningsbalken, fick utmätning inte ske förrän gäldenären kunde lyfta lönen eller pensionen. Ändringen innebar att utmätning skulle kunna ske genom anvisning till arbetsgivaren eller pensionsutbetalaren att innehålla viss del av de utgående beloppen, dvs. utmätning skulle kunna ske innan lönen eller pensionen var tillgänglig för lyftning. När de nya reglerna om utmätning av lön infördes ansåg Lagberedningen i sitt betänkande (SOU 1964:57 s. 328 och 330) att det i förtydligande syfte borde göras ett tillägg till bestämmelsen i 20 kap. 6 § AFL så att det uttryckligen angavs att förbudet mot utmätning av innestående belopp inte hindrade utmätning enligt reglerna om utmätning av lön. Med anledning härav infördes ett nytt andra stycke i denna paragraf med den angivna innebörden.
Regler, motsvarande dem som gäller enligt nuvarande pensionsregler, bör införas även i det reformerade pensionssystemet. Detta innebär att fram till dess att en pensionsutbetalning görs och beloppet därmed blir tillgängligt för lyftning gäller förbudet mot överlåtelse, pantsättning och utmätning. När pensionsbeloppet har blivit tillgängligt för lyftning kan den försäkrade överlåta eller pantsätta det. Beloppet kan emellertid vid denna tidpunkt utmätas bara enligt bestämmelserna om utmätning av lön m.m. i 7 kap. utsökningsbalken. När pensionsbeloppet har lyfts kan det utmätas också enligt de vanliga reglerna om utmätning.
Hänvisningar till S27-8
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 37.1
27.9. Sekretessfrågor
Regeringens förslag:7 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100) komplette-
ras så att den omfattar även ärenden enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension samt ärenden hos Premiepensionsmyndigheten. För vissa uppgifter om premiepensionsmedlen skall en mer omfattande sekretess gälla. En sådan bestämmelse förs in i 9 kap. sekretesslagen.
Promemorians och utredningens förslag: Förslagen i Ds 1995:41
och SOU 1997:131 motsvarar i princip regeringens förslag.
Remissinstanserna:
Datainspektionen tillstyrker förslagen i
Ds 1995:41 och SOU 1997:131. Ett flertal remissinstanser, bl.a.
Försäk
ringsförbundet, Fondbolagens Förening, Svenska Bankföreningen och Svenska Arbetsgivarföreningen anser att det ligger i de försäkrades in-
tresse att kunna få information om sina tillgodohavanden och de fonder som valts från förvaltaren. Ett medgivande om att sekretessen får brytas borde kunna lämnas på blanketten för val av fond enligt instanserna.
Skälen för regeringens förslag: I 7 kap. 7 § sekretesslagen regleras
frågor om sekretess i ärenden som rör AFL hos försäkringskassan, Riksförsäkringsverket och domstol. Där regleras också möjligheten att i annan lagstiftning göra undantag från sekretessen i vissa fall. Eftersom de väsentligaste reglerna om ålderspensioner i framtiden kommer att finnas i den här föreslagna lagen om inkomstgrundad ålderspension bör bestämmelsen kompletteras så, att den uttryckligen omfattar även ärenden enligt den föreslagna lagen och även ärenden hos Premiepensionsmyndigheten. Av fjärde stycket i 7 kap. 7 § sekretesslagen framgår att det därigenom också blir möjligt att i den nu föreslagna lagen föreskriva undantag från sekretessen i vissa fall, t.ex. då det gäller uppgifter om pension som i vissa fall får lämnas ut till försäkringsbolag, utländska socialförsäkringsorgan m.m. Ett sådant undantag har föreslagits i 15 kap. 15 § LIP. Datainspektionen har ifrågasatt att sådana undantag görs och menar att de i vart fall bör motiveras närmare. I författningskommentaren till 15 kap. 15 § LIP finns en närmare förklaring till den bestämmelsen.
En annan fråga i detta sammanhang som har övervägts av 1997 års premiereservutredning är om 7 kap. 7 § sekretesslagen ger ett tillräckligt skydd för de uppgifter om pensionsspararens förhållanden som kommer att finnas hos Premiepensionsmyndigheten. Vad som är av intresse här är dels uppgifterna om storleken av tillgodohavandet på premiepensionskontot och om pensionens storlek, dels uppgifterna om vilka fonder som har valts för de medel som förvaltas för den enskildes räkning. I bägge fall är det fråga om uppgifter om personliga förhållanden.
För de uppgifter i dagens socialförsäkringssystem som närmast motsvarar uppgifterna om den enskildes tillgodohavande i premiereservsystemet och storleken av hans pension gäller sekretess bara om det kan antas att den som uppgiften rör (eller någon närstående) lider men om uppgiften röjs. Den ovan nämnda Premiereservutredningen konstaterar att även om tillgodohavanden på premiepensionskonton så småningom kommer att kunna uppgå till relativt höga belopp och att uppgifterna därmed kan komma att bli av större intresse för t.ex. media
på ett sätt som många enskilda skulle kunna uppfatta som obehagligt, kan detta inte anses utgöra tillräckliga skäl för att införa en mer omfattande sekretess för dessa uppgifter. Regeringen delar denna uppfattning.
Vad däremot gäller uppgifter om en enskilds fondval och fondbyten kan sådana uppgifter vara mer känsliga. Man måste räkna med att många skulle uppleva det som ett allvarligt intrång i deras personliga integritet om sådana uppgifter skulle lämnas ut. Vissa personer skulle kanske t.o.m. påverkas i sitt val av fonder om de visste att uppgifterna kunde lämnas ut. För dessa uppgifter har därför utredningen föreslagit att det bör gälla sekretess med ett s.k. omvänt skaderekvisit; dvs. uppgifterna skall bara kunna lämnas ut om det står klart att den enskilde inte lider men av att uppgiften röjs.
Även regeringen anser att för uppgifter om fondval och byte bör det gälla en mer omfattande sekretess. Detta innebär att det normalt inte blir möjligt för en fondförvaltare att få ut uppgifter om t.ex. vilka personer som har valt fonder hos en viss förvaltare. Däremot kan den enskilde enligt 14 kap. 4 § sekretesslagen efterge sekretessen om han eller hon t.ex. vill vända sig till förvaltaren för att få mer information.
1997 års premiereservutredning har vidare föreslagit ett generellt förbud mot att lämna ut uppgifter om vad pensionsspararen har bestämt angående efterlevandeskydd så länge denne själv lever. Regeringen delar utredningens uppfattning om att en sådan bestämmelse bör införas. Som
Lagrådet förordat föreslår vi att dessa bestämmelser förs in i 9 kap.
I 10 § LBP finns en bestämmelse som reglerar rätten för tjänstemän och ledamöter i skattenämnd och länsrätt att ta del av handlingar som rör beräkningen av pensionsgrundande inkomst, taxeringshandlingar m.m. Bestämmelsen har funnits sedan reglerna om beräkning av pensionsgrundande inkomst infördes år 1959. Frågor om vem som har rätt att ta del av handlingar regleras emellertid numera i sekretesslagen. Således följer det av 1 kap. 3 § sekretesslagen att uppgifter i handlingar som upprättats för beräkning av pensionsgrundande inkomst inte får röjas för någon annan myndighet eller för andra inom samma myndighet om det är fråga om två olika verksamhetsgrenar. Såväl taxeringsverksamhet som verksamhet som rör beräkning av pensionsgrundande inkomst utgör en verksamhetsgren för vilken föreskrivs sekretess enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen. Därmed får också allt material som rör taxeringen användas vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst och tvärtom. Detta gäller givetvis också för verksamheten i skattenämnd och länsrätt. Någon motsvarighet till bestämmelsen i 10 § LBP behöver därför inte införas i den nu föreslagna lagen.
Vidare gäller enligt 14 kap. 2 § 3 att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till myndighet som behöver den i sin tillsynsverksamhet. Detta innebär att Riksförsäkringsverket bör kunna få tillgång till allt nödvändigt material i samband med att verket vill granska ett visst ärende t.ex. om beräkning av pensionsgrundande inkomst.
Hänvisningar till S27-9
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 11.7, Författningskommentar till sekretesslagen (1980:100), Författningskommentar till 9 kap. 25 § sekretesslagen (1980:100)
27.10. Registerfrågor
Regeringens förslag:Socialförsäkringsregisterlagen (1997:934) skall
vara tillämplig även på register som förs av Premiepensionsmyndigheten.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 innebar att den
dåvarande lagen (1994:1517) om socialförsäkringsregister skulle tillämpas på det nya pensionssystemet.
Utredningens förslag: I SOU 1997:131 föreslås att den nyligen
antagna socialförsäkringsregisterlagen (1997:934), som fr.o.m. den 1 januari 1998 bl.a. ersätter lagen (1994:1517) om socialförsäkringsregister, skall göras tillämplig även på Premiepensionsmyndigheten.
Remissinstanserna:
Datainspektionen tillstyrker förslaget i
Ds 1995:41 att de personregister som behövs för administrationen författningsregleras enligt lagen (1994:1517) om socialförsäkringsregister. Inspektionen vill dock för närvarande inte utesluta att det nya pensionssystemet kan medföra behov av ändringar i den lagen. Inspektionen tillstyrker även det nu aktuella förslaget i SOU 1997:131 om ändring i socialförsäkringsregisterlagen. Inspektionen har också pekat på frågan om socialförsäkringsregisterlagens förhållande till den ”gamla” datalagen respektive den nya personuppgiftslagen.
Riksskatteverket påpekar att
uppgifter om obetalda tilläggspensionsavgifter numera lämnas på ADBmedium vilket bör beaktas vid regleringen.
Skälen för regeringens förslag: Ålderspensionsförsäkringen skall
handhas av Riksförsäkringsverket, Premiepensionsmyndigheten och de allmänna försäkringskassorna. För detta måste inrättas nya register med uppgifter om pensionsgrundande inkomst och belopp, fastställd pensionsrätt m.m. För beräkning av pensionsrätt för studier måste det troligen finnas uppgifter om utbetalda studiebidrag inom studiemedelssystemet och för beräkning av pensionsrätt för plikttjänstgöring måste framför allt finnas uppgifter om fullgjorda tjänstgöringsdagar för vilka utbetalats dagersättning. För beräkning av pensionsrätt för barnår måste en relativt omfattande registrering av folkbokföringsuppgifter ske. Även i övrigt måste vissa folkbokföringsuppgifter finnas. Dessa register skall föras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna gemensamt.
Premiepensionsmyndigheten kommer att för varje pensionssparare behöva föra ett premiepensionskonto. Dessa konton kommer att föras med automatisk databehandling och utgöra ett personregister enligt datalagen (1973:289). Hanteringen kommer också att utgöra sådan behandling av personuppgifter som omfattas av den i regeringens proposition 1997/98:44 föreslagna personuppgiftslagen, som skall ersätta datalagen fr.o.m. den 24 oktober 1998. Uppgifterna i registret kommer att falla in under tryckfrihetsförordningens handlingsbegrepp, och handlingen kommer att anses upprättad och förvarad hos myndigheten (se 2 kap.3 och 7 §§tryckfrihetsförordningen). Uppgifterna i registret kommer därför att vara allmänna handlingar hos myndigheten. I propositionen om ny personuppgiftslag anvisade regeringen dessutom en generell översyn och anpassning av befintliga registerförfattningar.
Regeringen överlämnade våren 1997 till riksdagen ett förslag till en ny socialförsäkringsregisterlag (prop. 1996/97:155, Enhetlig registerlagstiftning på socialförsäkringsområdet, m.m.). Förslaget innebar en generell reglering av personregistren inom socialförsäkringsadministrationen. Inom ramen för de ändamål som anges i lagen skall de allmänna försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket själva få avgöra vilka socialförsäkringsregister som behövs för verksamheten. Förslaget har antagits av riksdagen (bet. 1997/98:SfU5, rskr. 1997/98:52). Lagen ger ett generellt författningsstöd för försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket att bygga upp de personregister som behövs för ärendehandläggningen. Socialförsäkringsregisterlagen bör göras tillämplig också på Premiepensionsmyndighetens register över pensionsspararna och deras tillgodohavanden m.m. Premiepensionsmyndigheten bör vara ensam registeransvarig för det eller de register som förs särskilt för myndigheten men även försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket bör kunna få direktåtkomst till registren om det behövs för ärendehanteringen.
Premiepensionsmyndigheten kommer också att behöva ett register över de fonder som har anmälts för deltagande i premiereservsystemet och de fondbolag som förvaltar dessa fonder. Registret kan sannolikt upprättas utan personuppgifter. Registret kommer då inte att falla in under socialförsäkringsregisterlagen, som bara gäller personregister, och inte heller under datalagen eller den föreslagna personuppgiftslagen. Om det skulle visa sig att personuppgifter behövs också i detta register, bör socialförsäkringsregisterlagen tillämpas även i det fallet. Ändamålet med det registret får anses täckt av 3 § 2 socialförsäkringsregisterlagen; eftersom det är fråga om förberedande åtgärder för handläggning av ärenden om val och byte av fond.
Det är angeläget att Premiepensionsmyndighetens register inrättas tidigt. Socialförsäkringsregisterlagen bör därför göras tillämplig på Premiepensionsmyndigheten redan från och med den 1 juli 1998 och inledningsvis avse även utredningen som organiserar den nya myndigheten.
Många av de uppgifter som skall antecknas i de nya pensionsregistren skall tillföras registret från andra myndigheter, såväl i samband med att registren skapas som löpande. Eftersom utlämnandet av uppgifterna i allt väsentligt kommer att ske på ADB-medium, måste bestämmelserna i datalagen beaktas. Även bestämmelserna i den nyligen föreslagna personuppgiftslagen (prop. 1997/98:44) som föreslås träda i kraft den 24 oktober 1998, kan bli tillämpliga. För registerbehandlingar som pågår vid ikraftträdandet av den sistnämnda lagen föreslås dock att den gamla datalagen skall få tillämpas till den 1 oktober 2001. I vissa fall kan dessutom krävas särskilt författningsstöd för att uppgifterna skall få lämnas ut på ADB-medium. I samband med nyssnämnda översyn av registerförfattningarna som föranletts av den föreslagna personuppgiftslagen får de frågor som Datainspektionen fört fram om den framtida regleringen och kopplingen till personuppgiftslagen övervägas.
Flertalet av de uppgifter som behöver inhämtas från andra myndigheter för att fastställa pensionsgrundande belopp och pensionsrätt torde vara offentliga och något generellt hinder mot att lämna ut uppgifterna finns då inte. Med hänsyn till att det ändå kan råda sekretess för vissa uppgifter och i syfte att klargöra och precisera skyldigheten att lämna uppgifter,
bör skyldigheten att lämna uppgifter författningsregleras särskilt. Det bör ske i form av förordning såvitt gäller andra statliga myndigheter. En särskild skyldighet för andra än statliga myndigheter att lämna ut uppgifter om fullgjord plikttjänstgöring har dessutom föreslagits i avsnitt 10. 3. Genom att skyldigheten författningsregleras bryts också den sekretess som eventuellt kan gälla för vissa uppgifter (14 kap. 1 § sekretesslagen).
En huvudregel är att en myndighet som skall lämna ut uppgifter som finns registrerade hos myndigheten själv kan bestämma på vilket sätt de skall lämnas ut. Om uppgifterna finns på ADB-medium eller skall lämnas ut på sådant medium måste naturligtvis datalagens bestämmelser iakttas så att uppgifterna inte lämnas ut eller används annat än i överensstämmelse med registrets ändamål eller vad som gäller enligt lag eller annan författning. I vissa fall finns dessutom särskilda inskränkningar i rätten att lämna ut uppgifterna på ADB-medium. Sådana inskränkningar finns i dag i fråga om bl.a. uppgifter i folkbokföringsregister och i skatteregister.
I 11 § lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister anges att utlämnande på ADB-medium av uppgifter i lokalt folkbokföringsregister eller centralt referensregister får ske endast om detta följer av lag eller förordning eller om regeringen eller den myndighet som regeringen utser medger det. Detta kan bli nödvändigt för att pensionsgrundande belopp för barnår skall kunna fastställas för förfluten tid.
Sedan den 1 juli 1995 gäller lagen (1995:743) om aviseringsregister. Denna innebär att ett centralt register för avisering och annat tillhandahållande av folkbokföringsuppgifter har inrättats. Registret innehåller de uppgifter från det centrala referensregistret och de lokala folkbokföringsregistren som behövs för aviseringsverksamheten. Vidare får sådana uppgifter som den mottagande myndigheten har rätt att registrera lämnas ut från aviseringsregistret på ADB-medium. Därmed finns författningsstöd för utlämnande av folkbokföringsuppgifter till Riksförsäkringsverket på ADB-medium.
Í fråga om rätten att lämna ut uppgifter från skatteregister på ADBmedium finns en inskränkning i 11 § lagen (1980:343) om skatteregister. I 4 § skatteregisterförordningen (1980:556) finns dock angivet att uppgift om bl.a. pensionsgrundande inkomst får lämnas till Riksförsäkringsverket på ADB-medium för pensionsberäkning. Här kan även nämnas att Riksskatteverket, enligt 33 § skattebetalningsförordningen (1997:750), skall underrätta Riksförsäkringsverket om tilläggspensionsavgift (dvs. i fortsättningen ålderspensionsavgift) som vid tillämpningen av 16 kap. 12 § andra stycket skattebetalningslagen inte anses betald och om tilläggspensionsavgift som har betalats efter debiteringen av slutlig skatt men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret eller i vissa fall före utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades.
Uppgifter skall även lämnas från myndigheter vars register inte är författningsreglerade på samma sätt som folkbokföringsregistren och skatteregistren utan har inrättats med stöd av särskilda regeringsbeslut eller efter beslut av Datainspektionen. Det gäller bl.a. register hos Centrala studiestödsnämnden och Totalförsvarets pliktverk. Datainspektionen har i flera fall meddelat närmare föreskrifter om registrens förande.
Vidare kommer uppgifter att behöva hämtas från andra socialförsäkringsregister, bl.a. för att bestämma pensionsgrundande belopp för
barnår. Enligt 12 § socialförsäkringsregisterlagen får de nya pensionsregistren tillföras nödvändiga uppgifter från andra socialförsäkringsregister.
Som framgått finns i vissa fall redan i dag författningsstöd för att uppgifter skall få lämnas ut på ADB-medium, medan detta i andra fall måste regleras i författning. Det förefaller lämpligast, att det i samband med att skyldigheten att lämna ut uppgifterna regleras för olika myndigheter samtidigt anges, i den utsträckning det är nödvändigt, att utlämnandet får ske på ADB-medium.
Förutom förslaget om ändring i socialförsäkringsregisterlagen och en bestämmelse i LIP om skyldigheten att lämna uppgifter till Totalförsvarets pliktverk angående utbetalad dagersättning för plikttjänst, lämnas inga förslag till författningsreglering här utan det får i stället ske i samband med att regeringen senare utfärdar förordningar om skyldigheten för myndigheter att lämna uppgifter till Riksförsäkringsverket samt rätten att lämna ut uppgifter på ADB-medium m.m.
Hänvisningar till S27-10
28. Mellangenerationen
28.1. Intjänande av pensionsrätt
Regeringens förslag: Personer födda åren 1938–1953 skall omfattas
av de reformerade intjänandereglerna enligt den s.k. tjugondelsinfasningen.
Personer i mellangenerationen, dvs. födda åren 1938–1953, skall för tiden före det år då de fyller 65 år tillgodoräknas pensionspoäng för tilläggspension även om de under hela året har uppburit hel ålderspension. Fr.o.m. det år då de fyller 65 år skall pensionsrätt tillgodoräknas fullt ut i det reformerade pensionssystemet.
Promemoriornas förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag. Vissa förändringar i förhållande till Ds 1995:41, vilka föreslås i Ds 1997:67, omfattas dock av regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte kommenterat
denna del av förslaget.
Riksskatteverket (RSV) tillstyrker förslaget att per-
soner som fortsätter att arbeta fr.o.m. det år de fyller 65 skall tjäna in sin pensionsrätt helt enligt reformerade intjänanderegler. RSV konstaterar att förslaget möjliggör att pensionsavgifterna kan vara lika stora för olika årskullar, vilket, enligt RSV, är av synnerlig vikt. Beträffande de föreslagna ändringarna av mellangenerationens omfattning har
Statens löne och pen
sionsverk, Pensionärernas Riksorganisation, Försäkringskasseförbundet (FKF) och Sveriges Pensionärsförbund tillstyrkt respektive uttryckt att de
inte har haft några erinringar mot förslaget. FKF och vissa allmänna försäkringskassor påpekar dock att förslaget initialt kan medföra problem, eftersom det för personer födda år 1938–1939 inte går att lämna besked om långsiktiga effekter av eventuella tidiga pensionsuttag. FKF förut-
sätter därför att dessa årskullar får ett för dem avpassat informationsmaterial. Flera allmänna försäkringskassor har även understrukit vikten av att de årsklasser som kan göra förtida uttag före första utbetalningstillfället år 2001 informeras på ett klart och tydligt sätt om vilka regler som gäller.
Skälen för regeringens förslag: Ålderspensionsreformen innebär en
genomgripande förändring av ålderspensionssystemet och ställer därmed stora krav på utformningen av övergångsregler. Å ena sidan är det från samhällsekonomisk synpunkt samt med hänsyn till kommande generationer angeläget att reformen inte bara träder i kraft så fort som möjligt utan också att den får ett visst genomslag redan inom den närmaste framtiden. Å andra sidan bör de pensionslöften som har ställts i utsikt i det nuvarande pensionssystemet i möjligaste mån uppfyllas, särskilt i förhållande till personer som redan är pensionärer eller som vid ikraftträdandet har en stor del av sitt yrkesverksamma liv bakom sig. Vid utformningen av övergångsregleringen till det reformerade pensionssystemet gör sig således motstridiga intressen gällande. Övergångslösningar som skulle innebära att en årsklass helt omfattas av det nuvarande ålderspensionssystemet medan nästa årsklass omfattas helt av ett reformerat system skulle skapa kraftiga tröskeleffekter, något som inte är önskvärt. Övergången till det reformerade systemet bör därför ske gradvis.
Enligt de antagna riktlinjerna skall personer som är födda år 1934 eller tidigare i princip inte beröras av det reformerade ålderspensionssystemets regler. Personer som är födda åren 1935–1953 skall enligt riktlinjerna fasas in successivt i det reformerade ålderspensionssystemet genom en metod som benämns tjugondelsinfasning. Denna metod innebär att personer som omfattas av tjugondelsinfasningen skall få ett visst antal tjugondelar av sin pension beräknad enligt det reformerade ålderspensionssystemets regler och resterande tjugondelar enligt det nuvarande pensionssystemets regler. Som en sammanfattande beteckning på de årsklasser som skall omfattas av tjugondelsinfasningen används här termen mellangenerationen.
Den numera beslutade tidpunkten för ikraftträdande av reformen – den 1 januari 1999 – innebär att det reformerade pensionssystemet kommer att träda i kraft fyra år senare än vad Pensionsarbetsgruppen föreslog och tre år senare än vad som fastslogs i de antagna riktlinjerna. Med hänsyn till denna förskjutning aktualiseras frågan huruvida förändringar behöver göras i övergångsreglerna och då särskilt beträffande omfattningen av mellangenerationen. Alltför stora ändringar av övergångsreglerna bör emellertid inte komma i fråga. En lämplighetsavvägning måste göras mellan å ena sidan vikten av att personer med i det närmaste hela sitt yrkesverksamma liv bakom sig inte skall omfattas av de reformerade intjänandereglerna och å andra sidan intresset av att det reformerade ålderspensionssystemet skall omfatta så många personer som möjligt till så stor del som möjligt. Under den fortsatta beredningen har olika lösningar övervägts. I Ds 1997:67 konstaterades att en möjlig lösning skulle kunna vara att den s.k. tjugondelsinfasningen byts ut mot en kortare infasningstid, exempelvis en femtondelsinfasning. I promemorian föreslås dock ingen sådan förändring mot bakgrund av att tjugondelsinfasningen är en av de grundläggande principerna i det reformerade ålderspensionssystemet och att så starka skäl som skulle krävas för att frångå en sådan
infasningsmodell inte har framkommit. Regeringen delar denna uppfattning. Vi föreslår därför att den modell för tjugondelsinfasning som lades fast i de antagna riktlinjerna och som sträcker sig från årsklassen 1935 till årsklassen 1953 skall ligga fast.
De numera senarelagda tidpunkterna för de reformerade reglernas ikraftträdande och för första utbetalning – år 1999 respektive år 2001 – bör emellertid rimligen leda till vissa justeringar i övergångsregleringen. Således innebär de numera beslutade tidpunkterna att personer ur de äldsta årsklasserna i mellangenerationen – med den omfattning som slås fast i de antagna riktlinjerna – kan ha gjort uttag av ålderspension innan de reformerade intjänandereglerna träder i kraft år 1999 samt att individer ur ytterligare några årsklasser kan ha gjort pensionsuttag före första utbetalningstillfället år 2001. Eftersom de omfattas av det reformerade pensionssystemets regler, kan den omräkning som kommer att äga rum år 2001 innebära såväl nettohöjningar som nettosänkningar av den utgående pensionen. De individer som gör pensionsuttag före ikraftträdandet år 1999 kommer emellertid inte att kunna förutse effekterna av ett sådant pensionsuttag.
Mot bakgrund av bl.a. dessa problemställningar har under den fortsatta beredningen övervägts vilka förändringar i övergångsreglerna som lämpligen bör genomföras. En teoretiskt möjlig lösning skulle kunna vara att införa en särskild garanti för nu aktuella årsklasser. En sådan särskild garanti skulle emellertid bli komplicerad och svåröverskådlig. En första fråga är vad som skall garanteras: en viss pensionsnivå eller bästa utfall av båda systemen. Det torde i det närmaste vara omöjligt att hitta en konstruktion för garantin som vid en automatisk omräkning leder till att ingen individ skulle få förändrad nettopension. Jämförelsen försvåras bl.a. av att olika skatteregler avses gälla före respektive efter ikraftträdandet av det reformerade ålderspensionssystemet, av olika kommunalskattesatser samt av särskilda omräkningseffekter som uppstår vid exempelvis partiella uttag. En annan fråga är om endast de som gjort pensionsuttag eller samtliga i berörda årsklasser skall omfattas av en sådan garanti. En reglering som omfattar samtliga riskerar att bli kostsam och alltför förmånlig för många medan en garantiregel som omfattar endast vissa kan leda till spekulation. Av angivna skäl kan en särskild garanti inte anses vara en praktiskt möjlig lösning.
Den ur teknisk synvinkel minst komplicerade metoden skulle vara att begränsa mellangenerationen till årsklasserna 1940–1953. Personer födda åren 1935–1939, som kan ha gjort pensionsuttag före omräkningstidpunkten år 2001, skulle då följa samma regler som personer födda år 1934 eller tidigare, både såvitt avser inkomstrelaterad pension och grundskydd. De årsklasser som inte längre skulle tillhöra mellangenerationen skulle få behovet av grundskydd tillgodosett genom den övergångsvisa garantipensionen, som, enligt antagna riktlinjer, skall konstrueras så att i princip ingen pensionär får ett lägre nettoutfall än med nuvarande grundskyddsregler. Att de äldsta årsklasserna i mellangenerationen inte skulle omfattas av det reformerade pensionssystemet skulle även innebära ett närmande till Pensionsarbetsgruppens avvägning, som den redovisats i betänkandet, att personer som vid ikraftträdandet av det reformerade systemet är 60 år eller äldre inte skulle beröras av det reformerade ålders-
pensionssystemets intjänanderegler. För att inte göra onödigt stora ingrepp i den fastlagda infasningen skulle återstående årsklasser i mellangenerationen lämpligen behålla den nuvarande fördelningen mellan reformerad inkomstrelaterad pension och pension enligt nuvarande regler. Personer födda år 1940 skulle således, även om denna årsklass skulle vara den första årsklass som omfattas av mellangenerationen, erhålla 6/20 av sin inkomstrelaterade pension från det reformerade systemet.
Att inte låta vissa årsklasser omfattas av mellangenerationen är generellt sett till nackdel för de individer ur dessa årsklasser vilkas reformerade inkomstgrundande ålderspension enligt livsinkomstprincipen skulle vara högre än pensionen enligt reglerna för ATP. På motsvarande sätt är det en fördel att inte omfattas av mellangenerationen för de personer vilkas tilläggspension i form av ålderspension skulle vara högre än den inkomstgrundande pensionen enligt livsinkomstprincipen samt dessutom högre än pensionen enligt den allmänna garantiregeln (se avsnitt 28.3).
För de årsklasser som inte längre skulle tillhöra mellangenerationen skulle grundskyddet komma att utgöras av den övergångsvisa garantipensionen i stället för av garantipension. Eftersom garantipensionen enligt antagna riktlinjer avses vara mer generös än den övergångsvisa garantipensionen kan det antas att garantipensionen genomsnittligt sett ger ett bättre nettoutfall.
En annan effekt av att inte omfattas av reformerade intjänanderegler är att personer i sådana årsklasser inte längre skulle ha möjlighet att fortsätta att tjäna in pensionsrätt efter det år då de fyller 64 år. De skulle således omfattas av reglerna i nuvarande system om intjänande av pensionsrätt. Detta kan givetvis innebära en nackdel för de individer som vill och kan fortsätta arbeta efter detta år. Under beredningen har därför övervägts möjligheten att skapa en särreglering för dessa årsklasser med innebörden att de – om de inte längre omfattas av mellangenerationen – får motsvarande möjlighet att fortsätta att tjäna in pensionsrätt fr.o.m. det år då de fyller 65 år inom nuvarande system. Detta aktualiserar dock frågan om fortsatt pensionsavgiftsuttag för sådana inkomster och eftersom många vid 65 års ålder redan har fått maximalt utbyte av dagens 15- och 30-årsregler skulle det fortsatta intjänandet sällan ge något ekonomiskt utbyte. Att medge möjlighet till undantagande från fortsatt intjänande och därmed avgiftsskyldighet torde vara något som är administrativt ohanterligt. I Ds 1995:41 föreslogs att även personer med så liten del som 1/20 av sin inkomstrelaterade pension från det reformerade systemet får rätt att fullt ut tjäna in pensionsrätt i detta system fr.o.m. det år då de fyller 65 år. Detta innebär en mycket fördelaktig reglering, eftersom den icke-kvoterade pensionsrätt som på så sätt tjänas in i det reformerade systemet ger rätt till pension trots att individen kan ha full pension i ATP-systemet. Det skulle kunna hävdas att denna reglering är för förmånlig och att det borde krävas en större andel av pensionen i det reformerade systemet för att intjänanderätten efter det år den pensionsberättigade fyller 64 skall aktualiseras. För det stora flertalet torde ett fortsatt yrkesarbete fr.o.m. det år de fyller 65 år dessutom inte vara aktuellt. De nackdelar som kan uppstå för ett mindre antal individer får därför anses uppvägda av de fördelar det skulle innebära att inte längre omfattas av de reformerade intjänandereglerna,
åtminstone vad gäller de äldsta årsklasserna i mellangenerationen såsom den fastslagits i riktlinjerna.
Att inte längre låta vissa årsklasser omfattas av mellangenerationen samtidigt som den tidigare fastlagda tjugondelsinfasningen bibehålls med ursprungliga kvotdelar skulle betyda ett avsteg från den successiva infasningen och medföra en tröskeleffekt i infasningssystemet. Med en begränsning såvitt avser samtliga årsklasser som kan ha gjort pensionsuttag före omräkningstillfället år 2001, eller årsklasserna 1935–1939, skulle infasningen starta med årsklassen 1940, vars individer erhåller 6/20 av sin inkomstrelaterade pension från det reformerade pensionssystemet. Skillnaden i pension för individer med likvärdiga livsinkomster födda år 1939 respektive år 1940 skulle således kunna bli avsevärt större än för senare årgångar. Detta gäller särskilt i det fall att det reformerade systemet ger det bästa utfallet. Med det bästa utfallet enligt nuvarande regler kan effekten mildras av att den tidigare nämnda garantiregeln kan vara tillämplig. Regeringen finner att övervägande skäl talar för att ett så litet avsteg som möjligt bör göras från den successiva tjugondelsinfasningen.
Vid bedömningen av vilka i den tidigare föreslagna mellangenerationen som bör respektive inte bör omfattas av de reformerade intjänandereglerna intar årsklassen 1935 en särställning, eftersom flertalet personer i denna årsklass torde ha erhållit ålderspension när reformerade ålderspensioner börjar betalas ut. Det föreligger således en stor risk att ett stort antal individer i denna årsklass skulle få en förändrad nettopension vid omräkningstillfället; en effekt som knappast är rimlig. Det är därför i princip oundvikligt att framflyttningen av omräkningstidpunkten till år 2001 får som konsekvens att personer födda år 1935 inte längre skall ingå i mellangenerationen.
Vad därefter gäller frågan om ytterligare årsklasser inte skall omfattas av de reformerade reglerna måste, som ovan sagts, en lämplighetsavvägning göras. Det kan härvid starkt ifrågasättas om det kan uppfattas som rimligt att individer som gjort eller kan ha gjort uttag av ålderspension skall påverkas av ett regelsystem som de vid tidpunkten för uttaget inte kunde känna till. Med hänsyn till att det reformerade pensionssystemet enligt vad som numera beslutats skall träda i kraft år 1999 gör sig denna avvägning gällande beträffande årsklasser som kan ha gjort pensionsuttag dessförinnan, eller, mot bakgrund av den numera beslutade ändringen av lägsta åldersgräns för uttag av ålderspension från 60 till 61 års ålder, utöver årsklassen 1935 även årsklasserna 1936 och 1937. Däremot kan denna synpunkt inte göras gällande beträffande årsklasserna 1938 och 1939. Personer ur dessa årsklasser kommer enligt föreslagna regler att kunna göra pensionsuttag tidigast vid 61 års ålder och har vid ett sådant uttag – som för årsklassen 1938 kan ske tidigast under år 1999 och för årsklassen 1939 tidigast under år 2000 – en möjlighet att överblicka konsekvenserna av sina åtgärder mot bakgrund av det regelverk som då redan har trätt i kraft. Ett av de starkaste skälen för att dessa årsklasser inte skulle innefattas i mellangenerationen skulle därmed falla. En begränsning som innebär att fem årsklasser undantas skulle dessutom innebära ett mycket kraftigt avsteg från den successiva infasningen. Att personer födda år 1938 står kvar i mellangenerationen och omfattas av
reformerade intjänanderegler till 4/20 innebär att avsteget från den successiva infasningen skulle minimeras.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att årsklasserna 1935–1937 inte längre skall omfattas av mellangenerationen och de reformerade intjänandereglerna. Med en bibehållen infasningsmodell skulle således årsklassen 1938 som första årsklass tjäna in pensionsrätt i det reformerade pensionssystemet med 4/20 och mellangenerationen komma att omfatta årsklasserna 1938–1953. Kvotdelarna kommer då att fördela sig på sätt som framgår i tablå 28.1.
Tablå 28.1 Övergångsregler för personer födda åren 1938–1953. Andelen pension beräknad enligt reformerat respektive nuvarande pensionssystem
Personer Ålder Kvotdelar födda år 1998 Reformerat Nuvarande
pensionssystem
– 1937 – 20/20 1938 60 år 4/20 16/20 1939 59 år 5/20 15/20 1940 58 år 6/20 14/20 1941 57 år 7/20 13/20 1942 56 år 8/20 12/20 1943 55 år 9/20 11/20 1944 54 år 10/20 10/20 1945 53 år 11/20 9/20 1946 52 år 12/20 8/20 1947 51 år 13/20 7/20 1948 50 år 14/20 6/20 1949 49 år 15/20 5/20 1950 48 år 16/20 4/20 1951 47 år 17/20 3/20 1952 46 år 18/20 2/20 1953 45 år 19/20 1/20 1954 – 20/20 –
Utgångspunkten är att mellangenerationen skall följa samma regler som personer födda år 1954 eller senare såvitt avser intjänande och uppräkning av pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Även vad gäller regler för uttag och utbetalning av pension samt förfaranderegler är utgångspunkten att det reformerade pensionssystemets regler skall gälla även för mellangenerationen. Detta innebär t.ex. att den begränsning som regeringen föreslår i avsnitt 18.1 beträffande möjligheterna att mer än en gång per sexmånadersperiod återkalla eller minska ett uttag av inkomstpension från det reformerade systemet kommer att fr.o.m. år 2001 gälla även för mellangenerationens pensionsuttag. Vidare kommer nuvarande regler om automatisk utbetalning av pension vid 65 års ålder huvudsakligen inte gälla för mellangenerationen. I stället kommer – på samma sätt som för personer födda år 1954 eller senare – enligt vad som nu föreslås utbetalning av pension i princip att ske först efter ansökan. Fr.o.m. den 1 januari 1999 kommer det som huvudregel inte heller för personer i mellangenerationen att finnas möjlighet att få pension utbetald för tid före ansökan härom (se närmare om dessa förslag i avsnitt 25.1 och 29.4).
Som redovisats i avsnitt 25.3 föreslår vi vidare att den särskilda garantiregeln i 4 kap. 4 § lagen om arbetsskadeförsäkring och 10 § lagen om statligt personskadeskydd, som innebär att livränta kan fortsätta att utges efter 65 års ålder i den mån ålderspensionen inte uppgår till 65 % av livräntebeloppet, skall avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1999, vilket även skall gälla för mellangenerationen.
Metoden med tjugondelsinfasning innebär emellertid att det för försäkrade som omfattas av denna måste fastställas pensionsrätt och beräknas pension enligt såväl nuvarande regler som enligt reformerade regler. Vidare måste – på samma sätt som gäller för personer som fullt ut omfattas av det reformerade ålderspensionssystemet – inom detta system beaktas inkomster m.m. som avser tid både före och efter det reformerade systemets ikraftträdande. I avsnitt 15 har närmare redogjorts för hur reformerad pensionsrätt enligt förslagen här skall tillgodoräknas för förfluten tid, dvs. för tid före år 1999. Förslagen innebär för mellangenerationen bl.a. att pensionsrätt enligt nuvarande och reformerade regler kommer att finnas registrerade parallellt såvitt avser förfluten tid.
Övergångsregleringen innebär att det för försäkrade som tillhör mellangenerationen även framöver måste parallellt registreras dels pensionspoäng enligt nuvarande system, dels pensionsrätt inom det reformerade pensionssystemet. Pensionspoäng skall därvid beräknas i princip enligt nuvarande regler, medan pensionsrätt enligt det reformerade systemet skall beräknas med tillämpning av reglerna i det reformerade ålderspensionssystemet. Den parallella registerföringen måste sålunda avse både förfluten tid, dvs. tid före år 1999, och tid fr.o.m. år 1999.
Enligt nuvarande regler har hittills gällt att inkomster som tjänats in efter det år då den försäkrade har fyllt 64 år inte resulterar i pensionspoäng. Med hänsyn till de i det reformerade ålderspensionssystemet grundläggande principerna om en livsinkomstbaserad ålderspension och en flexibel pensionsålder skall, enligt vad som nu föreslås, någon motsvarande begränsning i möjligheten att tjäna in pensionsrätt inte finnas i det reformerade ålderspensionssystemet.
Hur inkomster som personer i mellangenerationen tjänat in efter 64 års ålder skall hanteras mot bakgrund av tjugondelsinfasningen har övervägts under det tidigare beredningsarbetet. Pensionsarbetsgruppen föreslog i sitt betänkande att personer som berörs av tjugondelsinfasningen för år efter det år de har fyllt 64 år skulle tillgodoräknas pensionsrätt enbart inom det reformerade pensionssystemet och att denna pensionsrätt därigenom skulle bli av betydelse enbart såvitt gäller relevant antal tjugondelar. Pensionsavgifterna skulle anpassas till tjugondelsinfasningen och den pensionsrätt som de facto skulle påverka pensionsutfallet. Pensionsavgifterna skulle därmed bli olika stora för de olika åldersklasserna i mellangenerationen. Regeringen framhöll emellertid i princippropositionen att en sådan ordning skulle innebära att den eftersträvade stimulansen till fortsatt förvärvsarbete efter det att den försäkrade fyllt 65 år skulle bli begränsad fram till dess alla födelseårgångar som omfattas av tjugondelsinfasningen pensionerats. De differentierade pensionsavgifter som förslaget också innebar skulle vidare medföra stora administrativa problem. Regeringen föreslog därför, vilket också godtogs av riksdagen, att inkomster som tjänas in fr.o.m. det år en försäkrad fyller 65 år skall grunda pensionsrätt fullt ut i det reformerade
systemet. Förslaget upprepades i Ds 1995:41. RSV har i sitt remissvar på promemorians förslag understrukit vikten av att pensionsavgiften är lika stor för olika årsklasser. Regeringen delar RSV:s uppfattning och föreslår att pensionsrätt fr.o.m. det år då den försäkrade fyller 65 år alltid tillgodoräknas med 20/20 i det reformerade systemet oavsett när under åren 1938 –1953 som den försäkrade är född.
Det förhållandet att personer i mellangenerationen skall tillgodoräknas pensionsrätt fullt ut i det reformerade ålderspensionssystemet fr.o.m. det år då de fyller 65 år aktualiserar frågan om vilken möjlighet som skall finnas att för tid före 65 års ålder, dvs. under tiden 61–64 års ålder, tjäna in pensionsrätt i ATP-systemet samtidigt med uttag av hel ålderspension. Enligt nuvarande regler skall pensionsgrundande inkomst inte beräknas för en person som under hela året har uppburit hel ålderspension. En försäkrad som, samtidigt som hel pension utges, fortsätter att arbeta kan således inte under denna tid tjäna in ytterligare pensionsrätt i ATP-systemet på grundval av sina inkomster. Om denna regel får kvarstå oförändrad, skulle det medföra att en person i mellangenerationen, som tar ut hel ålderspension före 65 års ålder men fortsätter att förvärvsarbeta, skulle tjäna in pensionsrätt i det reformerade systemet till – på sätt som närmare redovisas nedan – för personens ålder relevant kvotdel. Personen skulle däremot inte tillgodoräknas pensionspoäng. Fr.o.m. det år då personen fyller 65 år skulle emellertid pensionsrätt enligt vad som ovan har sagts tillgodoräknas fullt ut i det reformerade ålderspensionssystemet. Den nu beskrivna ordningen kan inte betraktas som rimlig.
Regeringen föreslår därför att det för personer som är födda år 1938 eller senare, för tid före det år de fyller 65 år, skall tillgodoräknas pensionspoäng, även om de under hela året har uppburit hel ålderspension. Någon bestämmelse motsvarande den i 11 kap. 1 § andra stycket AFL om att pensionsgrundande inkomst inte skall beräknas för en försäkrad i denna situation, föreslås därför inte såvitt avser personer födda år 1938 eller senare. En följd av förslaget blir att det i denna situation bör erläggas avgifter till pensionssystemet även för inkomster av annat förvärvsarbete.
Vad beträffar tekniken för tillgodoräknande av pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet t.o.m. 64 års ålder har under den fortsatta beredningen olika metoder för kvotdelsberäkningen övervägts. I princippropositionen föreslogs i enlighet med Pensionsarbetsgruppens betänkande att det varje år skulle fastställas pensionsrätt fullt ut enligt de nuvarande reglerna och fullt ut enligt det reformerade systemets regler. Vid pensioneringstidpunkten skulle därefter beräknas en oavkortad pension enligt respektive regler, dvs. en oavkortad pension från respektive system. Efter det att årspensionen från respektive system sålunda beräknats skulle som faktisk pension utges summan av relevant antal tjugondelar av pensionen från de båda systemen. Kvotdelsberäkningen skulle således i princip göras först då pensionens storlek skulle bestämmas.
Under det fortsatta beredningsarbetet har övervägts om det inte är lämpligare att använda en annan teknik, som innebär att den årliga pensionen i det reformerade systemet fastställs med beaktande av kvotdelningen. Reformerad pensionsrätt skulle alltså fastställas endast till den andel som enligt tjugondelsinfasningen skall utbetalas från systemet. I ATP-registret skulle däremot registreras pensionspoäng på vanligt sätt och beaktande av
relevant antal tjugondelar skulle sedan ske när den årliga pensionen beräknas vid pensioneringstidpunkten.
Såvitt avser fördelningssystemet är det i praktiken i princip betydelselöst vilken teknik som väljs. I förhållande till premiepensionssystemet är situationen emellertid annorlunda. Avsättningen till detta system innebär – i motsats till vad som är fallet inom fördelningssystemet – en faktisk fondering. Som konstaterats i de antagna riktlinjerna kan det inte komma i fråga att för åldersklasserna i mellangenerationen fullt ut avsätta medel som motsvarar hela premiepensionsrättens andel av de sammanlagda avgifterna till ålderspensionssystemet om 18,5 %, eftersom dessa personer endast delvis omfattas av det reformerade systemet och bara kommer att få vissa kvotdelar av sin ålderspension från detta system. En sådan ordning skulle innebära att en del av det faktiskt fonderade kapitalet inte skulle ge upphov till pensionsutbetalningar. Enligt de antagna riktlinjerna skall därför avsättningen för personer i mellangenerationen redan från början anpassas till tjugondelsinfasningen och avse endast den för respektive årsklass relevanta kvotdelen av pensionsrätten. Genom att även i fördelningssystemet fastställa pensionsrätt efter relevant antal tjugondelar uppnås en likhet mellan fördelnings- och premiepensionssystemet, vilket torde vara en fördel inte minst ur pedagogisk synvinkel.
En konsekvens av den nu beskrivna tekniken är att pensionsrätt som personer i mellangenerationen tjänar in efter det år då de fyller 64 år inte behöver särregistreras. Detta vore däremot nödvändigt om pensionsrätt först skulle fastställas fullt ut i fördelningssystemet för att sedan kvotdelas vid pensioneringstillfället. Förklaringen härtill är att pensionsrätt intjänad för år efter 64 års ålder, som nämnts ovan, inte skall bli föremål för kvotdelsberäkning utan i sin helhet ge upphov till ett faktiskt pensionsutfall.
Mot den redovisade bakgrunden förslår regeringen att reformerad pensionsrätt i fördelningssystemet skall fastställas enbart till den kvotdel som skall tillämpas för respektive årsklass. Först skall emellertid pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp beräknas på vanligt sätt, dvs. fullt ut. Tjugondelskvoteringen skall ske först i samband med att pensionsrätten fastställs. För en försäkrad som t.ex. är född år 1945 skall det således årligen fastställas en pensionsrätt som t.o.m. 64 års ålder uppgår till 11/20 av den pensionsrätt som skulle ha fastställts om ålderspension skulle ha utgetts fullt ut enligt det reformerade systemet. Det är således endast pensionsrätt motsvarande 11/20 som fastställs som reformerad pensionsrätt i fördelningssystemet. Detsamma skall som tidigare nämnts gälla inom premiepensionssystemet.
Den reformerade pensionsrätt som sålunda tillgodoräknats försäkrade i mellangenerationen skall på samma sätt som gäller för pensionsrätt i det reformerade pensionssystemets fullfunktionsstadium räknas om med hänsyn till bl.a. den allmänna inkomstutvecklingen och arvsvinster. Förslag i dessa delar har redovisats i avsnitten 17 och 18.
Som tidigare nämnts skall det för försäkrade som tillhör mellangenerationen, liksom för övriga försäkrade, registreras pensionspoäng parallellt med pensionsrätt från det reformerade pensionssystemet. Såsom framgår av avsnitt 29.2.2 föreslår vi att det basbeloppsavdrag som i dag görs vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst i det nuvarande systemet i stället skall göras vid fastställandet av den försäkrades pensionspoäng.
Detta innebär att endast ett beslut om pensionsgrundande inkomst kommer att fattas, och att beräkningen kommer att ske helt enligt reglerna i det reformerade systemet. Pensionspoäng skall därefter beräknas på den pensionsgrundande inkomst som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Någon kvotdelsberäkning skall inte ske i detta sammanhang. Vid pensioneringstidpunkten skall ålderspensionen från ATP-systemet beräknas som om denna pension skulle ha utgetts i sin helhet från nuvarande system och först därefter skall relevant kvotdel enligt tjugondelsinfasningen beräknas. Kvotdelsberäkningen kommer alltså i denna del, till skillnad från vad som gäller för pensionsrätt som beräknas enligt reformerade regler, att ske först vid pensioneringstidpunkten.
Metoden med tjugondelsinfasning ställer krav på särskilda ställningstaganden såvitt avser premiepensionssystemet för mellangenerationen. Pensionsarbetsgruppen föreslog i sitt betänkande att premiepensionssystemet skulle omfatta årsklasserna 1944 och senare samt att övriga som skulle omfattas av mellangenerationens intjänanderegler skulle tjäna in sin reformerade pension fullt ut i fördelningssystemet. Bakgrunden var att premiepensionen ansågs bli för låg för äldre årsklasser med hänsyn till kvotdelen reformerad pension och till den relativt korta intjänandetiden och att administrationskostnaderna riskerade att bli mycket höga i förhållande till de små belopp som skulle komma att avsättas och förvaltas. I princippropositionen och i de antagna riktlinjerna gjordes övervägandena att avsättningar till premiepensionssystemet borde kunna göras även för dem som är födda åren 1939–1943 utan att pensionssparandet för den enskilde individen blir för litet och utan att en oacceptabel minskning av fördelningssystemets inkomster därigenom skulle uppstå. Enligt de antagna riktlinjerna skulle således särskilda intjänanderegler gälla för årsklasserna 1935–1938, som skulle tjäna in sin reformerade pensionsrätt helt i fördelningssystemet. Individer ur årsklassen 1939 skulle tillgodoräknas relevant kvotdel enligt tjugondelsinfasningen, dvs. 5/20 av 2 % av pensionsunderlaget i premiepensionssystemet samt 5/20 av 16,5 % av pensionsunderlaget i fördelningssystemet.
Enligt ovan redovisade förslag skall årsklasserna 1935–1937 inte längre ingå i mellangenerationen eller omfattas av det reformerade pensionssystemets intjänanderegler. Mot bakgrund av detta förslag har det under den fortsatta beredningen ifrågasatts om det är motiverat att fortsatt ha kvar särskilda intjänanderegler för en enda årsklass, nämligen årsklassen 1938.
De överväganden som gjordes i de antagna riktlinjerna gör sig i och för sig alltjämt gällande. Med hänsyn till kvotdelen reformerad pension (4/20) skulle de lägsta årliga belopp som en individ född år 1938 skulle kunna tillgodoräknas bli mycket låga och det kan av administrativa skäl ifrågasättas om så låga avsättningar är godtagbara. Därtill kommer att tiden för intjänande av premiepensionsrätt typiskt sett blir förhållandevis kort, varför summan av de individuella avsättningarna också kan bli mycket låg. 1997 års premiereservutredning övervägde införandet av en lägsta gräns för det årliga belopp som den enskilde får föra över för förvaltning i premiepensionssystemet. Utredningen fann därvid att något behov av att av administrativa kostnadsskäl införa en sådan lägsta gräns inte torde föreligga och regeringen föreslår nu inte heller någon sådan
begränsning. Det torde således inte innebära någon påvisbar administrativ belastning att innefatta även personer födda år 1938 i premiepensionssystemet.
Administrativa skäl talar i stället för en förenkling av regelsystemet och mot att endast årsklassen 1938 skall ha särskilda intjänanderegler. Skillnaden mellan vad en individ ur årsklassen 1938 och en individ med liknande inkomstprofil ur årsklassen 1939 kan avsätta till premiepensionssystemet är dessutom mycket liten, varför det skulle vara svårt att motivera behovet av särskilda intjänanderegler enbart för årsklassen 1938.
Regeringen föreslår därför ingen särregel för personer födda år 1938 utan att samtliga årsklasser som omfattas av mellangenerationen skall, i likhet med övriga som omfattas av reformerade intjänanderegler, tjäna in inkomstgrundad ålderspension i såväl premiepensionssystemet som i fördelningssystemet. Detta innebär att pensionsrätt skall tillgodoräknas med relevant kvotdel av 2,5 % av pensionsunderlaget i premiepensionssystemet och med relevant kvotdel av 16 % av pensionsunderlaget i fördelningssystemet. För åren 1995–1998 föreslås dock vissa särregler gälla för samtliga som omfattas av reformerade intjänanderegler (jfr avsnitt 15.1). Fr.o.m. det år personer i mellangenerationen fyller 65 år skall intjänad pensionsrätt tillgodoräknas fullt ut inom det reformerade systemet. Någon ändring i detta avseende jämfört med vad som tidigare föreslagits föreslås således inte.
28.2. Beräkning av årlig pension
Regeringens förslag: Vid pensionsuttaget skall för personer som till-
hör mellangenerationen den årliga ålderspensionen beräknas dels enligt reglerna för tilläggspension, dels enligt de reformerade reglerna. Vid beräkningen av tilläggspension skall den försäkrade kompenseras för den folkpension som skulle ha utgetts om pension hade betalats ut enligt nuvarande system för ålderspension. Denna kompensation skall, i likhet med nuvarande regler, beräknas med hänsyn tagen till den pensionsberättigades civilstånd samt utgöra så stor del av oavkortad folkpension som motsvarar den andel oavkortad pension som ålderspension i form tilläggspension utgör
.
Den pensionsberättigades årliga pension skall beräknas genom att tilläggspensionsdelen bestäms till relevant antal tjugondelar, varefter denna del av pensionen läggs ihop med den redan i tillämpligt antal tjugondelar bestämda inkomstgrundade pensionsdelen från det reformerade ålderspensionssystemet.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna:
Bohusläns allmänna försäkringskassa anmärker
att det förhållandet att enbart år med pensionspoäng skall tillgodoräknas vid beräkning av folkpensionsdelen i vissa fall medför lägre pension jämfört med de antagna riktlinjerna.
Skälen för regeringens förslag: Den föreslagna metoden med tjugon-
delsinfasning innebär att det för försäkrade i mellangenerationen löpande kommer att registreras såväl pensionspoäng enligt nuvarande system som pensionsrätt i relevant antal tjugondelar enligt de reformerade reglerna. Då en försäkrad som tillhör mellangenerationen väljer att ta ut ålderspension skall den första årliga pensionen beräknas med utgångspunkt dels i de pensionspoäng som registrerats enligt ATP-reglerna, dels i den pensionsrätt som tillgodoräknats enligt reformerade intjänanderegler. Den pension som räknas fram enligt reformerade regler är redan bestämd till relevant antal tjugondelar. Den pension som räknas fram enligt ATP-reglerna utgör emellertid oavkortad pension och måste således bestämmas till relevant antal tjugondelar innan den kan summeras med den pensionsdel som beräknats enligt reformerade regler.
Beräkning av tilläggspension i form av ålderspension
Vid beräkningen av den del av pensionen som för personer i mellangenerationen utges enligt ATP-reglerna har mot bakgrund av det nuvarande systemets konstruktion med folkpension och tilläggspension vissa överväganden blivit nödvändiga. Övervägandena avser frågan hur folkpensionen skall behandlas vid beräkningen av tilläggspensionen.
Den årliga tilläggspensionen i form av ålderspension uppgår enligt nuvarande regler till 60 % av det för året fastställda prisbasbeloppet minskat med två procentenheter multiplicerat med medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade, eller om pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen. Detta förutsätter att pensionspoäng har tillgodoräknats den försäkrade i minst trettio år. I annat fall reduceras tilläggspensionen genom att den multipliceras med kvoten av antalet år med pensionspoäng och talet 30. Om avgifter till ålderspensionssystemet inte har betalats till fullo för inkomst av annat förvärvsarbete för år före år 1998 gäller särskilda regler.
I det nuvarande pensionssystemet tillgodoräknas pensionspoäng endast för inkomster som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Lägre inkomster under ett år kompenseras genom folkpensionen. Pensionsrätt enligt det reformerade ålderspensionssystemet skall däremot grundas i princip på hela inkomsten från första kronan. Grundskyddet i folkpensionen m.m. skall ersättas av en garantipension. För att den inkomstrelaterade pensionen från de olika systemen i detta avseende skall vara jämförbar vid beräkningen av garantipension, måste den försäkrade vid beräkningen av tilläggspensionen kompenseras för den folkpension som skulle ha utgetts om pension hade utbetalats enligt nuvarande regler. Detta är också nödvändigt för att ett eventuellt tillägg enligt den s.k. garantiregeln skall kunna beräknas (se närmare härom i avsnitt 28.3).
Om inkomsterna under ett förhöjt prisbasbelopp kompenserades genom att en poäng adderades till medelpoängen för tilläggspension, skulle detta innebära att utbytet härav inte skulle motsvara folkpensionen i nuvarande system. Denna extra poäng skulle nämligen bli värd endast 0,60 prisbasbelopp medan folkpensionen för gift pensionär uppgår till 0,785 prisbasbelopp och för ogift till 0,96 sådana prisbasbelopp. I överensstämmelse med de antagna riktlinjerna bör den högre kompensation
som folkpensionen i dag innebär ges genomslag även vid beräkningen av tilläggspension i form av ålderspension för mellangenerationen.
En fråga som har aktualiserats i detta sammanhang är om beräkningen av kompensationen för det första prisbasbeloppet bör göras beroende av de försäkrades civilstånd. En sådan ordning skulle innebära att den inkomstrelaterade pensionens storlek påverkas av om pensionären är gift eller ogift. Hur stor denna skillnad är blir därvid, med hänsyn till tjugondelsinfasningen, en konsekvens av vilket år den försäkrade är född. Ordningen innebär också att den kvotdelsberäknade pensionen måste räknas om för det fall pensionären ändrar civilstånd.
Ett bibehållande av hittillsvarande principer vid beräkningen av folkpensionskompensationen i tilläggspensionen skulle alltså medföra en nivåskillnad i inkomstgrundad ålderspension mellan gifta och ogifta personer i mellangenerationen. Frågan om en sådan ordning är att föredra har under beredningen varit föremål för överväganden. Därvid har frågan väckts om det i stället skulle tillämpas en enhetlig kompensationsnivå för första prisbasbeloppets inkomster, bestämd efter ett vägt genomsnitt med hänsyn tagen till andelarna gifta respektive ogifta i pensionärskollektivet då de reformerade reglerna träder i kraft. Detta belopp skulle enligt tillgänglig statistik motsvara ca 87 % av prisbasbeloppet. En sådan metod skulle emellertid innebära att ogifta pensionärer får lägre pension än vad de skulle ha fått efter en beräkning enligt nuvarande regler, medan pensionerna skulle bli högre för gifta. Särskilt påtagligt skulle detta bli för personer som tillhör de äldre åldersklasserna i mellangenerationen som får en stor andel av sin pension beräknad enligt hittillsvarande regler och som har en så hög inkomstgrundad ålderspension att de inte har rätt till garantipension. Av bl.a. detta skäl bör inte en sådan metod godtas. Beräkningen av kompensationen för det första prisbasbeloppet bör i detta avseende i stället ske enligt hittillsvarande regler. Den administrativa omgång som beräkningen innebär får därvid accepteras.
Regeringen föreslår således att kompensationen för det första förhöjda prisbasbeloppets inkomster i detta avseende skall ske på den nivå som i dag gäller för beräkning av folkpension. Detta innebär sålunda att den inkomstrelaterade pensionens storlek för mellangenerationen kommer att – om än i successivt avtagande omfattning på grund av tjugondelsinfasningen – bli beroende av den försäkrades civilstånd.
Enligt nuvarande regler för beräkning av folkpension skall oavkortad folkpension utbetalas under förutsättning antingen att den försäkrade har tillgodoräknats 30 år med pensionspoäng för tilläggspension eller har varit bosatt i Sverige i minst 40 år. I nu aktuella sammanhang rör det sig endast om en regel för att som del i en inkomstrelaterad pension kompensera den försäkrade för inkomstdelar under ett förhöjt prisbasbelopp. Behovet av grundskydd i egentlig mening skall tillgodoses av garantipensionen. Det framstår därför som naturligt att vid beräkning av inkomstrelaterad del av folkpensionen för mellangenerationen utgå från det antal år för vilka den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng. En försäkrad som har varit bosatt i Sverige i 40 år men som har endast 25 år med intjänade pensionspoäng, blir exempelvis därmed berättigad till 25/30 av det fulla folkpensionstillägget och inte – vilket en tillämpning av 40-delsberäkningen hade inneburit – med hela detta tillägg. Enligt de antagna riktlinjerna och enligt
vad regeringen nu föreslår i propositionen Garantipension, m.m. skall emellertid garantipensionen beräknas i 40-delar i förhållande till bosättningstid. Behovet av ett grundskydd baserat på antalet bosättningsår är därmed tillgodosett.
Vid beräkningen av folkpensionstillägget föreslår vi således att enbart år för vilka har tillgodoräknats pensionspoäng skall beaktas. Med poängår för tilläggspension skall dessutom enligt 11 kap. 6 a § AFL under vissa förutsättningar likställas år under vilket en förälder vårdat barn som är under tre år. Detta föreslås gälla också fortsättningsvis vid beräkningen av folkpensionstillägget. Vid beräkningen bör hänsyn däremot inte tas till vissa andra år som enligt nuvarande regler om beräkning av folkpension i 5 kap. 4 § AFL skall likställas med poängår, t.ex. år före år 1960, för vilket beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst. Det förhållandet att enbart år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats skall beaktas vid beräkningen av folkpensionstillägget medför således att det för personer som inte är berättigade till tilläggspension inte heller kommer att beräknas någon tillägg. Dessa personer skyddas i stället genom garantipensionen.
Reglerna om hur antalet år med pensionspoäng beräknas innebär att en person med 30 år med pensionspoäng i de flesta fall kommer att tillgodoräknas 30/30 av folkpensionstillägget. Om pensionspoäng inte tillgodoräknats den försäkrade på grund av att avgiftsbetalning till ålderspensionssystemet inte har skett till fullo gällde dock, enligt en tidigare bestämmelse i AFL, att talet 30 skulle ökas med ett för varje år för vilket pensionspoäng inte tillgodoräknats till följd av sådan utebliven betalning, dock att ökning kunde göras högst upp till talet 50. Talet i täljaren kan emellertid aldrig överstiga 30. I samband med införandet av skattebetalningslagen (1997:483) upphävdes denna bestämmelse. Enligt övergångsbestämmelserna skall den dock fortfarande tillämpas om den underlåtna avgiftsbetalningen avser inkomstår före år 1998. Vi föreslår att bestämmelsen skall beaktas vid beräkningen av folkpensionstillägget. Detta innebär att t.ex. en person som har haft 35 år med pensionspoäng men som till följd av bristande avgiftsbetalningar före inkomståret 1998 inte har tillgodoräknats pensionspoäng för tio av dessa år, kommer att få sitt folkpensionstillägg reducerat till 25/40 av oavkortad pension. Regeringen föreslår alltså att folkpensionstillägget skall utgöra så stor del av oavkortad folkpension som ålderspensionen i form av tilläggspension utgör.
Teknik för kvotdelsberäkning m.m.
Den sammanlagda årliga pensionen skall enligt förslaget för mellangenerationen utgöras av en viss kvotdel beräknad enligt reformerade regler och en viss kvotdel tilläggspension i form av ålderspension. Den tilläggspension inklusive folkpensionstillägget som har räknats fram enligt de regler som beskrivits ovan är emellertid den som skulle ha utbetalats om pension utgetts i sin helhet enligt nuvarande regler. Denna pension skall vid pensioneringstillfället beräknas till den enligt tjugondelsinfasningen relevanta kvotdelen. Till den sålunda beräknade andelen tilläggspension skall sedan läggas den redan kvotdelsberäknade reformerade pensionen. Summan härav utgör den årliga ålderspensionen för en person i mellangenerationen.
Den sammanlagda inkomstrelaterade ålderspensionen för en person i mellangenerationen kommer således i de flesta fall att bestå av tre komponenter, nämligen tilläggspension inklusive kompensation för 30delsberäknad folkpension, inkomstpension och premiepension.
Reglerna för intjänande av pensionsrätt kommer enligt vad regeringen nu föreslår att i några avseenden skilja sig åt i det nuvarande respektive i det reformerade ålderspensionssystemet. På grund därav kan det undantagsvis inträffa att pensionen enligt tjugondelsinfasningen kan komma att bestå enbart av pension från det reformerade systemet. Fr.o.m. år 1999, då det reformerade pensionssystemet träder i kraft, skall pensionsrätt tillgodoräknas i det reformerade systemet om summan av de inkomster som är pensionsgrundande uppgår till minst 24 % av prisbasbeloppet och då från första kronan. I ATP-systemet skall emellertid fortfarande gälla att de pensionsgrundande inkomsterna måste överstiga till ett förhöjt prisbasbelopp för att ge pensionspoäng. En försäkrad med inkomster som inte överstiger ett förhöjt prisbasbelopp kan således fr.o.m. år 1999 komma att tillgodoräknas pensionsrätt i det reformerade systemet utan att samtidigt tillgodoräknas pensionspoäng. Om förhållandena är sådana under samtliga förvärvsår kan pensionen enligt tjugondelsberäkningen komma att bestå endast av reformerad pension till den för ett visst år födda relevant kvotdel. För tid före år 1999 kan emellertid denna situation inte uppstå eftersom även pensionsrätt då tillgodoräknas på grundval av registrerade pensionspoäng för tilläggspension.
Ytterligare en faktor som kan få betydelse i detta sammanhang är att det för rätt till ålderspension från ATP-systemet krävs tre år med registrerade pensionspoäng. Motsvarande begränsning föreslås inte gälla för rätt till ålderspension enligt reformerade regler. Även om inkomsterna under ett eller två år har överstigit till ett förhöjt prisbasbelopp, men under resten av förvärvsåren understigit denna nivå, innebär detta att det inte föreligger någon rätt till ålderspension från ATP-systemet. Den tjugondelsberäknade pensionen kommer således även i denna situation att bestå enbart av reformerad pension.
En annan följd av skilda regler för intjänande av pensionsrätt enligt hittillsvarande och reformerade regler är att den pensionsdel som härrör från det reformerade systemet i vissa fall kan bli förhållandevis mycket större än den del som härrör från ATP-systemet. Så kommer att vara fallet för en pensionsberättigad som har tre år med intjänade pensionspoäng samtidigt som hans årliga inkomster under förvärvslivet ofta har understigit basbeloppet. Såvitt dessa låga inkomster dock har uppgått till minst 24 % av prisbasbeloppet, kommer för dessa år pensionsrätt att tillgodoräknas i det reformerade pensionssystemet men inte i ATP-systemet. En liknande situation är att den pensionsberättigade tagit hand om små barn och därvid har tillgodoräknats pensionsgrundande belopp för barnår. Detta kan visserligen inom ATP-systemet resultera i att vårdår för tilläggspension tillgodoräknas den försäkrade, men det innebär inte att pensionsrätt tillgodoräknas såsom i det reformerade pensionssystemet. För att pensionsrätt för barnår skall ge upphov till ett faktiskt pensionsutfall i det reformerade ålderspensionssystemet krävs dock att det s.k. förvärvsvillkoret är uppfyllt, dvs. att det för den som tillgodoräknats beloppet senast det år han eller hon fyller 70 år har fastställts pensionsgrundande inkomster som för ettvart av fem år
har uppgått till minst två inkomstbasbelopp (för år före år 2001 två förhöjda prisbasbelopp).
Den pensionsberättigades sammanlagda inkomstrelaterade ålderspension vid pensioneringstillfället kommer således att bestå av summan av den framräknade pensionen från det reformerade systemet – som redan vid fastställandet av pensionsrätt för respektive år har anpassats till tjugondelsinfasningen – och tilläggspension i form av ålderspension sedan den senare beräknats till den för årsklassen gällande kvotdelen. Den pensionsberättigade kan emellertid vara berättigad till en högre inkomstrelaterad ålderspension eftersom personer i mellangenerationen kan ha rätt till ett tillägg enligt den s.k. garantiregeln. Denna regel behandlas närmare i avsnitt 28.3.
Den sammanlagda pensionen, inklusive ett eventuellt garantiregelstillägg, kan vidare vara av sådan storlek att den pensionsberättigade dessutom är berättigad till garantipension. Förutsättningarna härför har översiktligt redovisats i avsnitt 5 samt mer fullständigt i propositionen Garantipension, m.m.
Indexering m.m.
Tilläggspensionen i form av ålderspension skall enligt vad som nämnts ovan räknas fram genom att prisbasbeloppet för året multipliceras med medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade, eller om pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poängen. Ålderspensionen utgör 60 % av denna produkt. (För år 1998 och 1999 skall dock basbeloppet minskas med två respektive en procentenhet.) Det basbelopp som används vid beräkningen – prisbasbeloppet – skall liksom hittills räknas upp på grundval av förändringarna i konsumentprisindex.
Den utgående kvotdelsberäknade pensionen skall enligt de antagna riktlinjerna följsamhetsindexeras. Såvitt avser inkomstpension enligt reformerade intjänanderegler skall följsamhetsindexeringen ske enligt de regler som föreslagits gälla för utgående pensioner i det reformerade systemets fullfunktionsstadium, dvs. uttagen inkomstpension räknas årligen om med det tal som anger kvoten mellan inkomstindex för det nya året och inkomstindex för det år som passerat sedan denna kvot dividerats med ett visst belopp (se avsnitt 18.3). Även den ATP-baserade delen av utgående kvotdelsberäknad pension skall, för tid efter det den pensionsberättigade fyller 65 år, enligt de antagna riktlinjerna och vårt förslag i avsnitt 29.5 följsamhetsindexeras enligt samma principer som skall gälla för den reformerade ålderspensionen. Detta innebär att den person i mellangenerationen som uppbär såväl inkomstpension enligt reformerade intjänanderegler som tilläggspension i form av ålderspension och som tar ut pensionen det år han eller hon fyller 65 år eller mer kommer att få hela den utgående pensionen följsamhetsindexerad på samma sätt. Den som däremot tar ut sin pension tidigare kommer, fram till det år vederbörande fyller 66 år, att få sin inkomstpension följsamhetsindexerad medan den ATP-baserade pensionen kommer att räknas om med hänsyn till förändringarna i prisbasbeloppet enligt AFL. Någon följsamhetsindexering kommer emellertid över huvud taget inte att äga rum förrän vid årsskiftet
2001/2002 (se avsnitt 18.3). Personer som är födda åren 1938 eller 1939 och som har gjort uttag av ålderspension före år 2001 kommer att få fyra respektive fem tjugondelar av ålderspensionen, dvs. den andel av ålderspensionen som enligt tjugondelsinfasningen skall härröra från det reformerade ålderspensionssystemet, omräknad enligt reformerade intjänanderegler per den 1 januari 2001 och följsamhetsindexerad per årsskiftet 2001/2002. Till den del ålderspensionen härrör från ATPsystemet, dvs. med 16 respektive med 15 tjugondelar, kommer följsamhetsindexering emellertid att ske först fr.o.m. det årsskifte som föregår det år de fyller 66 år, dvs. för personer födda år 1938 årsskiftet 2003/2004 och för personer födda år 1939 årsskiftet 2004/2005. En person född år 1940 som har gjort uttag av ålderspension från fördelningssystemet vid 61 års ålder under år 2001 kommer på motsvarande sätt att få sin inkomstpension följsamhetsindexerad fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 medan den del av ålderspensionen som är hänförlig till ATP-systemet kommer att följsamhetsindexeras först fr.o.m. årsskiftet 2005/2006.
Det årliga pensionsbeloppet kan också komma att påverkas av att den pensionsberättigade tjänar in ytterligare ålderspensionsrätt efter pensioneringen. Enligt vad regeringen föreslår ovan i avsnitt 28.1 kommer sådan tillkommande pensionsrätt att t.o.m. det år den försäkrade fyller 64 år på samma sätt som före pensionsuttaget resultera i pensionspoäng för tilläggspension och reformerad pensionsrätt till relevant kvotdel. Fr.o.m. 65 års ålder skall emellertid pensionsrätten i sin helhet tillgodoräknas inom det reformerade pensionssystemet. Den ATP-baserade pensionen påverkas genom folkpensionsdelen dessutom av att den pensionsberättigade byter civilstånd.
28.3. Garantiregeln
Regeringens förslag: Personer som omfattas av tjugondelsinfas-
ningen skall vara berättigade till en inkomstgrundad ålderspension lägst motsvarande den tilläggspension i form av ålderspension, inklusive en kompensation för folkpensionen, som har tjänats in t.o.m. år 1994. Folkpensionsdelen skall därvid beräknas i enlighet med nuvarande regler vad avser den pensionsberättigades civilstånd och utgöra så stor del av oavkortad folkpension som motsvarar den andel oavkortad pension som tilläggspension i form av ålderspension hade utgjort vid ingången av år 1995. Denna garanterade pensionsnivå skall vara prisindexerad genom prisbasbeloppet fram till 65 års ålder och följsamhetsindexerad därefter.
Vid tillämpning av garantiregeln skall för individen en inkomstgrundad ålderspension beräknas som om pensionsrätten i sin helhet hade tillgodoräknats inom fördelningssystemet. I det fall den garanterade nivån enligt garantiregeln överstiger denna pension skall ett tillägg utges. Ett sådant tillägg skall utges tidigast från 65 års ålder och omprövas löpande. Aktuellt civilstånd skall påverka tilläggets storlek.
Tillägg enligt garantiregeln skall inte utges vid uttag av enbart premiepension.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna:
Lantbrukarnas riksförbund anser att pension som
utbetalas enligt garantiregeln skall vara inkomstindexerad och inte, som föreslagits, prisindexerad.
Tjänstemännens centralorganisation menar att
den garanterade folkpensionsdelen, när det är förmånligare för den enskilde, bör beräknas med hänsyn till levnadsålder och bosättningstid i Sverige i enlighet med den s.k. bosättningsregeln i folkpensionssystemet.
Riksskatteverket anför att det förhållande att pension enligt garantiregeln
skall avräknas fullt ut mot pensionsförmåner som tjänas in efter 65 års ålder inte överensstämmer med reformens allmänna inriktning att uppmuntra till förvärvsarbete efter 65 års ålder.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de av riksdagen antagna rikt-
linjerna för övergångsreglering på förmånssidan skall för mellangenerationen gälla en särskild garantiregel. Garantiregeln innebär att personer i mellangenerationen tillförsäkras en lägsta inkomstgrundad ålderspension motsvarande t.o.m. år 1994 intjänad pensionsrätt i nuvarande system. Effekten av pensionsberäkning enligt tjugondelsinfasningen skall alltså inte kunna bli att individen får en lägre inkomstrelaterad ålderspension än den som faktiskt intjänats före år 1995 då riktlinjerna för reformeringen av pensionssystemet antogs av riksdagen. Den garanterade pensionsnivån enligt garantiregeln skall motsvara den andel oavkortad pension som tilläggspension i form av ålderspension hade utgjort vid ingången av år 1995. Med år med pensionspoäng skall härvid avses år för vilka pensionspoäng eller s.k. vårdår enligt 11 kap. 6 a § AFL tillgodoräknats.
Enligt princippropositionen skulle den garanterade pensionsnivån enligt garantiregeln beräknas vid 65 års ålder efter då aktuellt civilstånd och prövas mot den kvotdelsberäknade pensionen. Om denna nivå då visade sig vara högre än den kvotdelsberäknade pensionen skulle differensen utges som ett fast tillägg till den inkomstgrundade ålderspensionen. En civilståndsändring efter 65 års ålder avsågs inte påverka tillägget och det skulle inte heller omprövas efter 65 års ålder.
Förslaget i princippropositionen innebar således att en person som fortsätter att arbeta efter 65 års ålder och t.ex. vid 66 års ålder har tjänat in en pension som överstiger garantiregelns nivå även fortsättningsvis skulle vara berättigad till det tillägg som fastställts vid 65 års ålder.
Under den fortsatta beredningen av garantiregelns närmare utformning har frågan om tillägg enligt garantiregeln skall läggas fast vid 65 års ålder eller löpande omprövas varit föremål för ytterligare överväganden. I Ds 1995:41 föreslogs att garantiregeln inte skulle ses som en garanterad nivå just vid 65 års ålder. Avsikten med regeln kan i stället sägas vara att tillförsäkra individer i mellangenerationen en lägsta inkomstgrundad ålderspension, tidigast från 65 års ålder, som motsvarar t.o.m. år 1994 intjänad inkomstrelaterad ålderspension. Om individen, antingen före eller efter 65 års ålder, faktiskt har tjänat in en pension enligt reformerade intjänanderegler som överstiger den garanterade nivån bör något tillägg enligt garantiregeln inte utges. I den mån senare intjänad pensionsrätt minskar skillnaden mellan den garanterade nivån och den kvotdelsberäknade pensionen, bör tillägget minskas. I enlighet med detta synsätt bör pensions-
nivån enligt garantiregeln inte heller låsas vid den pensionsberättigades civilstånd vid just 65 års ålder utan i stället omräknas vid civilståndsändring. Detta överensstämmer också med det i avsnitt 28.2 redovisade förslaget till hur den pensionsberättigades civilstånd skall påverka den kvotdelsberäknade pensionen.
Regeringen föreslår således att tillägget enligt garantiregeln skall utgöra skillnaden mellan å ena sidan en pensionsnivå som skall motsvara den rätt till inkomstrelaterad ålderspension som en individ i mellangenerationen hade förvärvat inom ATP-systemet fram t.o.m. år 1994 och å andra sidan en inkomstgrundad pension beräknad enligt reglerna för tjugondelsinfasningen. Tillägget skall utges tidigast fr.o.m. den månad då den pensionsberättigade uppnår 65 års ålder och skall omprövas löpande. I det följande redovisas närmare förslaget till utformning av garantiregeln.
Som ett första steg i beräkningen av ett eventuellt tillägg enligt garantiregeln skall den garanterade nivån beräknas. I enlighet med de antagna riktlinjerna föreslår vi att denna bör utgå från de högst 15 bästa poängåren och antalet intjänade år med pensionspoäng fram t.o.m. år 1994. Eftersom ATP baseras enbart på de inkomster som överstiger ett prisbasbelopp är det emellertid nödvändigt att, på samma sätt som gäller för tilläggspensionsdelen i den kvotdelsberäknade ålderspensionen, kompensera för det första prisbasbeloppet av inkomsten. TCO har anfört att den garanterade folkpensionsdelen, när det är förmånligare för den enskilde, bör beräknas enligt den s.k. bosättningsregeln i folkpensionssystemet. Av samma skäl som ovan redovisats i avsnitt 28.2 bör emellertid enligt regeringens uppfattning kompensation utgöras av folkpensionens grundbelopp beräknat i förhållande till antalet år med pensionspoäng. Folkpensionsdelen skall således i princip beräknas i 30-delar (jfr dock vad som nämnts om obetalda avgifter till ålderspensionssystemet för inkomstår före år 1998).
För en person som har uppburit ålderspension från fördelningssystemet före 65 års ålder skall den enligt garantiregeln beräknade pensionsnivån reduceras för tidigt uttag enligt de regler som gäller för tilläggspension.
Den garanterade nivån skall uttryckas i prisbasbelopp för att vid 65 års ålder omräknas i kronor enligt det för detta år gällande prisbasbeloppet för utgående pensioner. Den skall därefter, dvs. fr.o.m. årsskiftet som föregår det år den försäkrade fyller 66 år, följsamhetsindexeras på samma sätt som en utgående pensionsförmån. Nivån skall inte låsas vid individens civilstånd vid 65 års ålder utan omräknas vid ändrat civilstånd på motsvarande sätt som den kvotdelsberäknade pensionen.
Det andra steget i tillämpningen av garantiregeln är att beräkna den inkomstgrundade ålderspension enligt tjugondelsinfasningen som skall jämföras med den garanterade nivån. Jämförelse skall göras med den faktiska pensionen med ett undantag. Den faktiska inkomstgrundade ålderspensionen utgörs för flertalet personer i mellangenerationen av dels inkomstpension, dels premiepension. Pension från fördelnings- och premiepensionssystemet får emellertid tas ut oberoende av varandra. Premiepensionen baseras på olika fondandelar och behållningen kan förväntas variera relativt kraftigt över tiden och från individ till individ. Tillägget enligt garantiregeln bör beräknas utifrån en standardsituation som inte påverkas av hur individen i det enskilda fallet väljer att disponera premiepensionen. Av bl.a. detta skäl skall den ålderspension som skall jäm-
föras med den garanterade nivån beräknas som om individen hade tjänat in pensionsrätt enbart inom fördelningssystemet. Faktisk utgående premiepension skall således inte beaktas. I stället beräknas en pension som om all reformerad pensionsrätt varje intjänandeår hade förts till fördelningssystemet.
För att fastställa rätt till ett tillägg skall således jämförelse göras mellan den garanterade nivån enligt garantiregeln och en tänkt kvotdelsberäknad pension från fördelningssystemet, som, med hänsyn till att premiepensionen räknas med, är högre än den faktiskt utgivna pensionen från detta system. Om den garanterade nivån är högre är personen berättigad till ett tilllägg motsvarande skillnaden mellan denna nivå och den beräknade pensionen enligt tjugondelsinfasningen. Tillägg till pensionen enligt garantiregeln skall kunna utges tidigast fr.o.m. den månad den pensionsberättigade fyller 65 år, dock tidigast fr.o.m. pensionsuttaget. Vid uttag efter 65 års ålder skall någon uppräkning inte ske av den garanterade nivån i garantiregeln till följd av uppskjutet uttag.
En konsekvens av den föreslagna regeln är att vid uttag av enbart premiepension skall inget tillägg enligt garantiregeln ges ut.
Om en person uppbär partiell pension skall prövning ske mot motsvarande andel av det enligt garantiregeln beräknade beloppet. Detta skulle vid uttag av halv pension innebära att pensionsnivån skall prövas mot halva det garanterade beloppet och om detta är högre utges skillnaden som tillägg enligt garantiregeln. Om personen ökar sitt uttag till hel pension omprövas tillägget. Det skall då göras en ny jämförelse mellan hela det garanterade beloppet och personens hela kvotdelsberäknade pension och differensen däremellan skall utges som ett tillägg.
28.4. Uttag av ålderspension m.m.
Regeringens förslag: Inkomstgrundad ålderspension och premiepen-
sion beräknad enligt principerna för tjugondelsinfasningen skall utges tidigast fr.o.m. år 2001. Vid uttag av ålderspension före år 2001 skall pensionen beräknas enligt nuvarande regler.
Kvotdelsberäknad ålderspension skall kunna tas ut, helt eller partiellt, fr.o.m. 61 års ålder. Därvid skall den del som baseras på tilläggspension justeras på samma sätt som i dag vid tidigt respektive uppskjutet uttag av ålderspension.
Vid beräkning av inkomstpension för personer som är födda åren 1938–1939 och som har gjort tidigt uttag av ålderspension före år 2001 skall pensionsbehållningen från fördelningssystemet reduceras med 0,5 % för varje månad som personen i fråga gjort uttag av ålderspension före år 2001.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna:
Försäkringsanställdas förbund (FF) anser att möj-
ligheten till delpension bör finnas kvar.
Skälen för regeringens förslag: Inkomstgrundad ålderspension från
fördelningssystemet som utges till mellangenerationen fr.o.m. år 2001 utgörs normalt av två delar, en del grundad på pensionspoäng och en del grundad på reformerad pensionsrätt. De två delarna skall dock behandlas som en enhet vad gäller uttag av pension. För mellangenerationen föreslås därvid gälla samma uttagsregler som för personer födda efter år 1953, vilka är berättigade till enbart reformerad ålderspension. I avsnitten 18 och 21 har redogjorts för regler om uttag av reformerad ålderspension. Dessa regler föreslås alltså gälla även för den kvotdelsberäknade pensionen.
Det innebär således att uttag av kvotdelsberäknad pension kan ske tidigast fr.o.m. 61 års ålder samt att uttag av inkomstpension och premiepension kan avse hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels pension. I avsnitt 18.1 har vidare föreslagits att inkomstpension skall kunna återkallas helt eller delvis högst en gång per sexmånadersperiod. Detsamma föreslås gälla beträffande premiepension och beträffande pension från ATP-systemet (jfr. avsnitt 21 och 29.4). Någon särregel föreslås inte gälla för den kvotdelsberäknade pensionen.
Vid tidigt eller uppskjutet uttag skall ålderspensionen beräknad enligt tjugondelsinfasningen justeras med avseende härtill. Därvid föreslår regeringen att den del som utgörs av inkomstpension och premiepension respektive tilläggspension var för sig justeras i enlighet med de regler som gäller inom respektive system. I avsnitt 18.2 har redogjorts för hur inkomstpensionens storlek justeras med avseende på den pensionsberättigades ålder vid pensioneringstidpunkten genom delningstalet. Om pensionen tas ut före alternativt efter 65 års ålder motsvarar således den del av den kvotdelsberäknade pensionen som utgörs av inkomstpension och premiepension ett mindre alternativt större belopp jämfört med om pensionen tas ut vid 65 år, eftersom delningstalet då beräknas till ett högre eller lägre tal. Beträffande tilläggspensionsdelen minskas alternativt ökas denna enligt nu gällande regler med en viss procent (0,5 respektive 0,7) för varje månads uttag före eller efter 65 års ålder.
Omräkning med hänsyn till pensionsuttag före år 2001
En särskild fråga är hur pension enligt tjugondelsinfasningen skall beräknas för personer som uppburit ålderspension före år 2001, dvs. tidpunkten för första utbetalning av pension enligt reformerade intjänanderegler. De två äldsta årsklasserna i den nu föreslagna mellangenerationen, dvs. personer födda åren 1938–1939, har nämligen möjlighet att ta ut ålderspension före år 2001, vilken då kommer att utges enligt nuvarande regler. Utgångspunkten för den fortsatta beredningen av denna fråga har varit att i den rätt till ålderspension enligt reformerade regler som inträder per den 1 januari 2001 skall ett tidigare uttag av ålderspension beaktas. Därvid bör den inkomstgrundade pensionen reduceras enligt försäkringsmässiga principer med hänsyn till omfattningen av det förtida uttaget.
För de personer i mellangenerationen som uppburit ålderspension före år 2001 skall den inkomstrelaterade ålderspensionen räknas om enligt tjugondelsinfasningen så att ett visst antal kvotdelar av utgående tilläggspension och folkpension byts ut mot motsvarande antal kvotdelar av pension grundad på reformerad pensionsrätt. Regeringen föreslår att reduktionen av
den del av den kvotdelsberäknade ålderspensionen som grundas på pensionsrätt för inkomstpension och premiepension skall ske genom att personens pensionsbehållning reduceras med den procentsats per månad som gäller enligt nuvarande regler för tilläggspension och folkpension vid uttag före 65 års ålder. För den del av den kvotdelsberäknade ålderspensionen som baseras på tilläggspension skall de nuvarande reduceringsfaktorerna tillämpas tillsammans med de regler för denna del som beskrivits i avsnitt 29.4.
Vid förtida uttag görs enligt nuvarande regler en försäkringsmässig reduktion av pensionen. Pensionen reduceras med 0,5 % för varje månad som, då pensionen börjar utges, återstår till den månad som den pensionsberättigade fyller 65 år. Inom det reformerade ålderspensionssystemet föreslås också att en försäkringsmässig reduktion av inkomstpensionen görs, men denna sker genom att pensionen beräknas med ett högre delningstal i de fall uttaget sker vid en tidigare ålder. I båda systemen blir reduktionen ca sex procentenheter per år. Reduktion av pensionen till följd av tidigt uttag sker således på olika sätt i de två regelsystemen men är i princip av samma storleksordning. Det innebär att för den enskilde ger den föreslagna metoden för omräkning, dvs. att även inkomstpensionen reduceras enligt nuvarande regler med avseende på pensionsuttaget före år 2001, i princip samma utfall som om pensionen redan från första uttagstidpunkten före år 2001 skulle ha beräknats och utbetalats enligt reformerade regler.
Vi föreslår således att pensionsbehållningen från fördelningssystemet för en person i mellangenerationen som genom tidigt uttag börjat uppbära ålderspension redan före år 2001 skall reduceras med 0,5 % för varje månads uttag före den 1 januari år 2001. Därefter beräknas den inkomstpension som utges från fördelningssystemet fr.o.m. januari månad år 2001 genom att den reducerade pensionsbehållningen delas med delningstalet för individens ålder vid denna tidpunkt. Vid reduktion med hänsyn till det tidiga uttaget beaktas således endast antalet månader före år 2001, inte antalet månader före 65-årsmånaden. Därefter övergår reduktionen för det tidiga uttaget till att beaktas i delningstalet. Om det tidiga uttaget varit partiellt, skall endast motsvarande andel av pensionsbehållningen reduceras.
Även i det fall att den pensionsberättigade har återkallat ett förtida pensionsuttag före år 2001 och således inte uppbär pension just vid denna tidpunkt, föreslår vi att pensionsbehållningen skall reduceras med avseende på den pension som utbetalats före år 2001. Reduktionens storlek beräknas enligt de regler som gäller i nuvarande pensionssystem, dvs. 0,5 % reduktion per månads uttag före år 2001 avseende den andel av pensionen som uttaget omfattade.
Avveckling av delpensionssystemet
I enlighet med de antagna riktlinjerna föreslår regeringen i avsnitt 29.6 att delpension inte skall kunna nybeviljas efter utgången av år 2000 samt att någon ökning av redan uttagen delpension inte heller skall kunna ske efter denna tidpunkt. Delpension kommer dock enligt förslaget att utges även fortsättningsvis till dem som vid utgången av år 2000 uppbär sådan pension. Detta innebär att personer i mellangenerationen födda åren 1938–1939 kan omfattas av nuvarande delpensionssystem samt att år
2004, dvs. det år personer födda år 1939 fyller 65 år, blir det sista året som utbetalning av delpension kommer att kunna ske.
Hänvisningar till S28-4
29. Förändringar inom ramen för nuvarande pensionssystem
29.1. Inledning
Enligt de antagna riktlinjerna skall personer som inte omfattas av de reformerade reglerna även fortsättningsvis få den inkomstrelaterade ålderspensionen beräknad i princip enligt hittillsvarande ATP-regler. I avsnitt 28 föreslås att personer som är födda under något av åren 1938– 1953 skall få sin pension beräknad delvis enligt nuvarande regler och delvis enligt reformerade regler. Nuvarande regler om pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng m.m. i kapitel 11 i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) skall emellertid enligt förslag i avsnitt 6.3 flyttas till den nu föreslagna lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Även fortsättningsvis skall således pensionspoäng varje år tillgodoräknas på grundval av inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete (den pensionsgrundande inkomsten). Till dess förtids- och efterlevandepensionerna har anpassats till det reformerade ålderspensionssystemet behöver sådana pensionspoäng inte bara tillgodoräknas dem som kan få ATP i form av ålderspension (födda 1953 eller tidigare) utan även för personer födda efter år 1953.
De i avsnitten 10–12 redovisade pensionsgrundande beloppen för plikttjänstgöring, barnår och studier kommer inte att grunda pensionsrätt inom ramen för nuvarande ålderspensionssystem. Däremot skall – liksom tidigare – pensionspoäng beräknas på särskilt sätt för den som uppbär förtidspension (se avsnitt 9). De regler som i dag gäller för tillgodoräknande av ålderspensionsrätt i form av pensionspoäng och om beräkning av ålderspension från ATP-systemet kommer i huvudsak att vara oförändrade efter ålderspensionsreformens genomförande. I vissa avseenden föreslår regeringen dock förändringar även i de nuvarande reglerna om beräkning och fastställande av pensionsgrundande inkomst samt tillgodoräknande av pensionspoäng. Några har redovisats redan i tidigare avsnitt såsom att garantiregeln om arbetsskadelivränta, som nu tillämpas från och med den månad den försäkrade fyller 65 år, slopas för personer födda år 1938 eller senare (se avsnitt 25.3). Nedan redovisas ytterligare förslag till förändringar.
I avsnitt 29.2 redovisas förslag till förändringar av reglerna om pensionsgrundande inkomst och beräkning av pensionspoäng och i avsnitt 29.3 redovisas förslag till förändringar i reglerna om beräkning av tilläggspension i form av ålderspension. I avsnitt 29.4 lämnar vi förslag till vissa förändringar i reglerna rörande uttag och utbetalning av pension från ATP-systemet.
Det inkomstgrundade ålderspensionssystemet skall efter reformeringen utgöra en egen försäkringsgren och pensionerna från det systemet skall
finansieras med en avgift som skall motsvara den pensionsrätt som tillgodoräknas inom den reformerade delen av systemet. En fast ålderspensionsavgift förutsätter emellertid ett samhällsekonomiskt stabilt system. En förutsättning för detta är att även utvecklingen av ålderspensioner beräknade enligt nuvarande regler knyts till utvecklingen av avgiftsunderlaget. Det har därför i de antagna riktlinjerna föreslagits att vissa förändringar skall ske när det gäller indexering av utgående pensioner. Från och med årsskiftet 2001/2002 föreslås således att även de pensioner som utges enligt nuvarande ATP-regler skall följsamhetsindexeras. Det innebär att de även fortsättningsvis i princip skall följa prisutvecklingen men med justering – uppåt eller nedåt – för den reala inkomstutvecklingens avvikelse från en viss norm. Följsamhetsindexeringen av pensioner beräknade enligt hittillsvarande regler kommer att behandlas nedan i avsnitt 29.5.
I avsnitt 29.6 föreslås att delpension inte skall kunna nybeviljas eller utökas efter utgången av år 2000.
Hänvisningar till S29-1
29.2. Pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng för tilläggspension
Hänvisningar till S29-2
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 13.3, 13.5, 27.1, 29.1, Författningskommentar till 26 § lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension
29.2.1. Pensionsgrundande inkomst
Regeringens förslag: Fr.o.m. intjänandeåret 1999 skall den pensions-
grundande inkomst som ligger till grund för beräkningen av pensionsrätt för inkomst- och premiepension också ligga till grund för beräkningen av pensionspoäng för tilläggspension.
För en person född år 1937 eller tidigare skall dock pensionsgrundande inkomst fastställas endast till den del inkomsterna överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Detta basbelopp skall i första hand räknas av mot inkomster av anställning. Vidare skall för en sådan person inte heller fortsättningsvis pensionsgrundande inkomst fastställas för år efter det att han eller hon har fyllt 64 år eller för tidigare år under vilka han eller hon har uppburit hel ålderspension hela året. Bestämmelserna i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (LBP) om underrättelse, omprövning och överklagande skall också fortsätta att tillämpas beträffande pensionsgrundande inkomst för den som är född år 1937 eller tidigare.
Promemorians förslag: Förslagen i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över för-
slaget.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i avsnitt 13 anfört att
pensionsgrundande inkomst fr.o.m. lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1999 bör beräknas och fastställas på samma sätt i såväl ATPsystemet som i det reformerade ålderspensionssystemet eftersom det skulle innebära administrativa komplikationer och dessutom framstå som svårförståeligt för den enskilde om reglerna är olika. Detta gäller dock framför allt personer som tillhör mellangenerationen. Denna grupp skall få
sin pension beräknad både enligt nuvarande och reformerade regler. För dem bör därför fastställas endast en pensionsgrundande inkomst. Regeringen föreslår alltså att samma pensionsgrundande inkomst skall ligga till grund för beräkningen av pensionspoäng som den som har förslagits ligga till grund för beräkningen av pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Den pensionsgrundande inkomsten kommer således att beräknas från första kronan. Det avdrag för det första basbeloppet som i dag görs vid fastställandet av den pensionsgrundande inkomsten inom ATPsystemet föreslås i stället att göras vid fastställandet av pensionspoängen (se avsnitt 29.2.2). Förslaget innebär vidare att beslutet om pensionsgrundande inkomst skall redovisas endast på den underrättelse om tillgodoräknad pensionsrätt som den försäkrade skall få.
För personer som är födda år 1937 eller tidigare bör emellertid som huvudregel oförändrade regler gälla. De kommer att kunna tjäna in pension under endast ett fåtal år efter ikraftträdandet av de reformerade intjänandereglerna. Regeringen föreslår därför att den pensionsgrundande inkomsten för personer som är födda år 1937 eller tidigare även fortsättningsvis skall fastställas enligt den nuvarande ordningen, dvs. den skall fastställas av skattemyndigheten på grundval av taxeringen till statlig inkomstskatt och med avdrag för ett förhöjt prisbasbelopp samt – till skillnad från vad som kommer att bli fallet för personer födda år 1938 eller senare – fortfarande redovisas på personens grundläggande beslut om slutlig skatt. Den pensionsgrundande inkomsten skall alltså enligt förslaget för personer födda år 1937 eller tidigare utgöras av summan av inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger det för året gällande förhöjda prisbasbeloppet.
Som framgår av avsnitten 8 och 13 föreslår vi emellertid vissa förändringar vad avser själva beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten. Vid beräkningen av en försäkrads pensionsgrundande inkomster skall således, enligt vårt förslag i avsnitt 8.2, fr.o.m. år 1999 avdrag göras för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade skall betala för dessa inkomster enligt lagen om allmän pensionsavgift. Motsvarande avdrag bör göras även vid fastställandet av pensionsgrundande inkomst för tilläggspension. Vidare föreslås i avsnitt 13 vissa andra förändringar vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Enligt huvudregeln är lön eller annan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån pensionsgrundande inkomst av anställning om ersättningen från en och samma arbetsgivare uppgår till minst 1 000 kr under ett år. Sådana inkomster som nu finns i 11 kap. 2 § första stycket a–s AFL är pensionsgrundande som inkomst av anställning även om de inte uppgår till 1 000 kr under ett år. I nuvarande reglering gäller detta bl.a. för sådan tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte bedrivits självständigt. Den förändring som nu föreslås är att även sådan tillfällig förvärvsinkomst och vissa stipendier (s.k. Marie Curie-stipendier
) inte skall räknas som pensionsgrundande inkomst
om de inte under ett år uppgått till 1000 kr. Se mer härom i författningskommentaren. Dessa förändringar bör gälla även personer som är födda år 1937 eller tidigare. Förslaget innebär alltså att själva beräkningen av inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete skall vara densamma för personer som är födda år 1937 eller tidigare som för de personer som omfattas av de reformerade reglerna.
I det reformerade ålderspensionssystemet skall – till skillnad från nuvarande ålderspensionssystem – pensionsrätt kunna tjänas in även efter det år då den försäkrade fyllt 64 år. Någon ändring av reglerna i ATP-systemet föreslås inte i detta avseende. Även fortsättningsvis skall alltså pensionsrätt (pensionspoäng) i det nuvarande systemet kunna tjänas in som längst t.o.m. det år då den försäkrade fyller 64 år. Det saknas då anledning att fastställa pensionsgrundande inkomst för personer som är födda år 1937 eller tidigare för år efter det att de har fyllt 64 år. Även i övrigt bör nuvarande regler om när pensionsgrundande inkomst skall fastställas fortsätta att gälla för dem som endast kan tjäna in ålderspensionsrätt i ATP-systemet, vilket innebär att sådan inkomst inte heller skall fastställas för år då en sådan person har uppburit hel ålderspension hela året.
Beslut om pensionsgrundande inkomst enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension föreslås i avsnitt 27 som huvudregel kunna omprövas på begäran av enskild endast i samband med att beslut om pensionsrätt och pensionspoäng omprövas och endast sådana beslut som har tillkommit genom omprövning får överklagas. Vi föreslår emellertid att för de personer som är födda 1937 eller tidigare skall nuvarande regler fortsätta att gälla. Detta innebär att beslut om den pensionsgrundande inkomsten för dessa personer också framöver skall kunna överklagas särskilt av den enskilde. Vi föreslår vidare att även de regler som finns i nuvarande ålderspensionssystem (LBP) om underrättelse och omprövning av beslut om pensionsgrundande inkomst fortsättningsvis skall gälla för de personer som är födda år 1937 eller tidigare.
Såsom framgått av avsnitt 13 skall i det reformerade pensionssystemet finnas ett intjänandetak för hur hög årlig inkomst m.m. som skall kunna grunda pensionsrätt. Detta föreslås vid lagstiftningens ikraftträdande motsvara det intjänandetak om 7,5 förhöjda prisbasbelopp som i det nuvarande systemet begränsar den pensionsgrundande inkomsten. För att även framöver kunna bibehålla ett samband mellan nivån på förvärvsinkomsterna och den framtida pensionen för flertalet människor, skall intjänandetaket emellertid framöver höjas i takt med den allmänna inkomstutvecklingen. Övergången från den nuvarande prisindexeringen av taket till en inkomstindexering skulle enligt de antagna riktlinjerna ske fr.o.m. årsskiftet 2000/2001. Som en konsekvens av riksdagens beslut att senarelägga det reformerade ålderspensionssystemets ikraftträdande och ikraftträdandet av utbetalningsreglerna i det reformerade ålderspensionssystemet, dvs. att första utbetalningen av den reformerade ålderspensionen sker först i januari 2001, föreslås att intjänandetaket i det reformerade ålderspensionssystemet räknas om med inkomstindex först fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 (se avsnitt 6.2). Detsamma bör gälla ATP-systemet.
Inkomstindexeringen av intjänandetaket kommer inte att få betydelse för personer födda år 1937 eller tidigare, eftersom de – som nyss nämnts – inte kommer att kunna tjäna in pensionspoäng efter det år de fyller 64 år, dvs. efter år 2001.
Hänvisningar till S29-2-1
29.2.2. Pensionspoäng
Regeringens förslag: Det avdrag för ett förhöjt prisbasbelopp som
enligt nuvarande regler görs vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall fr.o.m. intjänandeåret 1999 i stället göras vid beräkningen av pensionspoäng. För den som är född år 1937 eller tidigare skall dock äldre bestämmelser om beräkning av pensionspoäng tillämpas även i fortsättningen.
Pensionspoäng för inkomst av annat förvärvsarbete än anställning skall tillgodoräknas endast i den utsträckning ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift har betalats.
Personer som uppbär förtidspension beräknad utifrån s.k. antagandepoäng skall, utöver pensionspoäng för eventuell pensionsgrundande inkomst, tillgodoräknas pensionspoäng med en tolftedel av det poängmedeltal som avses i 13 kap. 2 § andra stycket AFL för varje månad för vilken han eller hon har uppburit sådan pension. Den som har uppburit partiell förtidspension skall tillgodoräknas motsvarande andel av den antagandepoängen. Om pensionen är samordnad med arbetsskadelivränta eller motsvarande ersättning skall pensionspoäng med anledning av förtidspension endast tillgodoräknas i den utsträckning antagandepoängen överstiger pensionspoäng för livräntan eller ersättningen. Är förmånerna samordnade till viss del skall vad som nu sagts endast gälla den samordnade delen.
Pensionspoäng skall inte tillgodoräknas med anledning av förtidspension för tid före utbetalningsmånaden om förtidspensionen är samordnad med tidigare utbetalad pensionsgrundande ersättning. Om ersättningarna eller ersättningen och förtidspensionen endast är samordnad till viss del skall vad som nu sagts bara gälla den samordnade delen.
Beslut om tillgodoräknande av pensionspoäng för tid fr.o.m. intjänandeåret 1999 skall kunna överklagas särskilt.
De nya bestämmelserna om tillgodoräknande av pensionspoäng vid bristande avgiftsbetalning skall också gälla för personer födda år 1937 eller tidigare. För den som är född 1937 eller tidigare och som beviljas förtidspension efter utgången av år 1998 och som inte till någon del har uppburit sådan pension omedelbart före nämnda tidpunkt skall även de nya reglerna för beräkning av pensionspoäng med anledning av förtidspension gälla.
Ansökan om tillgodoräknande av vårdår skall göras senast den 31 januari andra året efter utgången av det år för vilket vårdår skall tillgodoräknas.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig i denna
fråga.
Skälen för regeringens förslag: I ATP-systemet görs enligt nuvarande
regler i 11 kap. 5 § AFL ett avdrag med ett basbelopp vid fastställande av den pensionsgrundande inkomsten. Om denna regel skulle kvarstå oförändrad skulle det få till följd att olika regler för beräkning av
pensionsgrundande inkomst skulle gälla inom ATP- systemet och det reformerade ålderspensionssystemet. Särskilda problem skulle då uppstå för dem som tillhör mellangenerationen eftersom de skall tillgodoräknas pensionsrätt enligt båda systemen. Regeringen föreslår därför att basbeloppsavdraget i stället skall göras i samband med fastställande av pensionspoäng.
Personer som enligt vårt förslag inte skall kunna tjäna in pensionsrätt i det reformerade systemet, dvs. personer födda år 1937 eller tidigare, skall i princip även fortsättningsvis få sin ålderspension beräknad helt enligt de regler som gäller i nuvarande ATP-system. Som angetts i föregående avsnitt (29.2.1) skall pensionsgrundande inkomst för personer födda år 1937 eller tidigare därför även fortsättningsvis fastställas endast till den del inkomsterna överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Som en följd härav måste också nuvarande regler om beräkning av pensionspoäng fortfarande gälla för dessa personer. Vissa av de förändringar som vi här föreslår i ATP-systemet bör emellertid även gälla för dem som är födda år 1937 eller tidigare.
I dag gäller enligt 11 kap. 6 § AFL att vid bristande betalning av tilläggspensionsavgift skall den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng endast för den andel av inkomsten som motsvarar den andel av tilläggspensionsavgiften som har betalats enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483). Någon motsvarande regel för andelsberäkning vid bristande betalning av allmän pensionsavgift finns emellertid inte. Som framgår av avsnitt 13.5. föreslår vi såvitt avser det reformerade ålderspensionssystemet att bestämmelserna om tillgodoräknande av pensionsrätt vid bristande eller underlåten avgiftsbetalning förs över till lagen om inkomstgrundad ålderspension – med den justeringen att tilläggspensionsavgift i stället föreslås heta ålderspensionsavgift – samt att bestämmelsen ändras till att även omfatta bristande betalning av allmän pensionsavgift. Av de skäl som anförts i det avsnittet föreslår vi att samma regler skall gälla för tillgodoräknande av pensionspoäng.
I avsnitt 9 har beskrivits hur förtidspensionärer tillgodoräknas ålderspensionsrätt inom det nuvarande pensionssystemet och regeringen föreslår där att en motsvarighet till de nuvarande reglerna om att pensionspoäng alltid tillgodoräknas för hela antagandepoängen inte införs i det reformerade pensionssystemet bl.a. eftersom sådana regler i vissa fall skulle ge upphov till en överkompensation i pensionsrättshänseende som inte kan anses rimlig. Inom det reformerade systemet skall enligt förslaget en förtidspensionär med antagandepoäng, för varje månad som han eller hon har uppburit förtidspension, som pensionsgrundande belopp tillgodoräknas en tolftedel av en mot pensioneringsgraden svarande andel av den s.k. antagandeinkomsten. Förtidspensionären skall därutöver tillgodoräknas pensionrätt på grundval av förvärvsinkomster enligt samma regler som skall gälla för andra försäkrade, oberoende av pensioneringsgrad och av hur lång tid under året förtidspensionen har uppburits.
Skälen för att inte införa en motsvarighet till de nuvarande reglerna i det reformerade pensionssystemet har giltighet även i förhållande till nuvarande system. Under den fortsatta beredningen av pensionsreformen har den bedömningen gjorts att de regler som föreslås för det reformerade
ålderspensionssystemet skall utgöra utgångspunkt för en förändring av de nuvarande reglerna. Regeringen föreslår därför att en förtidspensionär med antagandepoäng fr.o.m. inkomståret 1999 som pensionspoäng skall tillgodoräknas så stor del av antagandepoängen som svarar mot pensioneringsgraden. Pensionspoäng på grundval av antagandepoäng skall därvid beräknas per månad. Därutöver skall förtidspensionären kunna tillgodoräknas pensionspoäng på grundval av förvärvsinkomster enligt samma regler som gäller för andra försäkrade.
Vårt förslag innebär således att förtidspensionären för varje månad som han eller hon har uppburit förtidspension skall tillgodoräknas en mot pensioneringsgraden svarande andel av en tolftedel av antagandepoängen. Hel förtidspension hela året kommer således i princip att medföra att pensionspoängen för året motsvarar antagandepoängen. Om en förtidspensionär även har haft förvärvsinkomster skall också dessa kunna ge rätt till pensionspoäng. Den som exempelvis har uppburit halv förtidspension beräknad på antagandepoäng hela året skall, utöver pensionspoäng på förvärvsinkomster, som pensionspoäng tillgodoräknas hälften av antagandepoängen. För den som uppburit förtidspension endast under del av året skall antagandepoängen ge pensionspoäng för relevant antal månader, dvs. den skall tolftedelsberäknas.
Med den här föreslagna ordningen skall inte – vilket är fallet i dag – som villkor gälla att en person som har uppburit partiell förtidspension baserad på antagandepoäng skall ha uppburit sådan pension viss minsta tid under året för att samtidigt kunna tillgodoräknas pensionspoäng för förvärvsinkomster. Någon garanti för förtidspensionärer med antagandeinkomst att alltid tillgodoräknas minst antagandepoängen skall inte heller finnas i framtiden. I den mån en förtidspensionär på grund av medicinska orsaker inte har en förvärvsförmåga som korresponderar mot pensioneringsgraden bör detta korrigeras inom förtidspensionssystemet.
Vad som nu sagts om pensionspoäng för förtidspensionärer bör inte gälla den som är född år 1937 eller tidigare och som till någon del uppbär förtidspension vid ikraftträdandet av de nya intjänandereglerna. Regeringen föreslår därför att den som är född år 1937 eller tidigare skall omfattas av de nya reglerna för beräkning av pensionspoäng i anledning av förtidspension endast om han eller hon har beviljats förtidspension efter utgången av år 1998 och inte till någon del har uppburit sådan pension vid utgången av sistnämnda år.
I avsnitt 9.4.1 lämnas förslag om samordning mellan förtidspension och arbetsskadelivränta inom det reformerade ålderspensionssystemet. Förslagen innebär att om förtidspensionen är helt samordnad med en arbetsskadelivränta skall den försäkrade – om den sk. antagandeinkomsten är högre än livräntan – tillgodoräknas endast den överskjutande delen av antagandeinkomsten som pensionsgrundande belopp. Är förmånerna endast delvis samordnade gäller vad som nu har sagts endast den samordnade delen. Skäl att behandla motsvarande situationer annorlunda vad gäller ATP-pensioner har inte framkommit. Regeringen föreslår därför att om förtidspensionen är samordnad med arbetsskadelivränta eller annan motsvarande ersättning skall pensionspoäng hänförliga till förtidspensionen endast tillgodoräknas i den mån antagandepoängen överstiger pensionpoäng för livräntan respektive ersättningen. Om förmånerna en-
dast är samordnade till viss del föreslår vi att vad som nu har sagts skall gälla för den samordnade delen.
Om en ersättning som är pensionsgrundande eller för vilken pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst skall beräknas har betalats ut till den försäkrade och om denne senare för samma månad beviljas annan ersättning som är pensionsgrundande och samordnad med den tidigare utbetalade ersättningen, föreslås det i avsnitt 9.4.2 att den senare beviljade ersättningen skall vara pensionsgrundande endast fr.o.m. den månad då den börjat betalas ut löpande. Om förmånerna endast är delvis samordnade föreslås att vad som nu sagts skall gälla för den samordnade delen. Av de skäl som angetts i avsnittet i fråga föreslår vi att motsvarande regler även skall gälla i ATP-systemet, vilket innebär att antagandepoäng för förtidspension inte skall tillgodoräknas för tid före den månad pensionen börjar utges löpande om en annan pensionsgrundande och med förtidspensionen samordnad ersättning har betalats ut för samma månad. Vad som nu sagts föreslås också gälla för personer som är födda år 1937 eller tidigare och som beviljas förtidspension först efter utgången av år 1998 och då förtidspensionen inte till någon del avser tid före nämnda tidpunkt.
Liksom beträffande det reformerade ålderspensionssystemet föreslår regeringen att även ändringarna avseende intjänandereglerna inom ramen för det nuvarande ATP-systemet skall träda i kraft den 1 januari 1999. Detta får till följd att de föreslagna förändringarna för tillgodoräknande av pensionspoäng får verkan för pensionspoäng som avser tiden efter utgången av år 1998. Pensionpoäng för tiden före ikraftträdandet regleras av tidigare bestämmelser i AFL. Detta innebär vad gäller ersättning som betalas ut för förfluten tid att om ersättning betalas ut efter den 1 januari 1999 men ersättningen avser tid dessförinnan skall pensionspoängen beräknas enligt äldre bestämmelser.
Vad gäller beslut om pensiongrundande inkomst i det reformerade ålderspensionssystemet föreslås i avsnitt 27 att sådant beslut normalt skall få överklagas endast i samband med att beslut om pensionsrätt överklagas. Motsvarande bör gälla även i ATP-systemet. Vi föreslår därför att också beslut om pensionspoäng – och i samband därmed också beslut om pensionsgrundande inkomst – får överklagas och omprövas i enlighet med vad som gäller i det reformerade ålderspensionssystemet. För personer som är födda år 1937 eller tidigare föreslår vi dock att nuvarande regler skall fortsätta att gälla.
Enligt nuvarande regler i 11 kap. 6 a § AFL skall ansökan om att få tillgodoräkna vårdår som år med pensionspoäng göras senast ett år efter utgången av det år som skall tillgodoräknas.
Lagrådet påpekar i sitt ytt-
rande att det skulle underlätta information och förebygga rättsförluster till följd av förväxlingar om sluttidpunkten för olika anmälningar från enskilda koncentreras till en viss dag och förordar därför att samtliga tidsangivelser som avser enskilda anmälningar ändras till den 31 januari om inte särskilda skäl talar däremot. Regeringen instämmer i Lagrådets uppfattning och föreslår därför att ansökan om tillgodoräknade av vårdår skall göras senast den 31 januari andra året efter utgången av det år för vilket vårdår skall tillgodoräknas.
29.3. Beräkning av tilläggspension i form av ålderspension
Regeringens förslag: Tilläggspension i form av ålderspension skall
fr.o.m. år 2001 beräknas uteslutande på fastställda pensionspoäng.
Fr.o.m. år 2001 skall vidare den del av folkpensionen som kan sägas motsvara ersättning för det första förhöjda prisbasbeloppet för vilket tilläggspension inte beräknats, utgöra en del av tilläggspensionen.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 om kompensation för
den folkpension som skulle ha utgetts om pension betalats ut enligt AFL stämmer överens med regeringens förslag, dock att förslaget i Ds 1995:41 endast avser personer födda 1938–1953.
Remissinstanserna: Se avsnitt 28.2.
Skälen för regeringens förslag:
Intjänade men inte fastställda pensionspoäng
Enligt antagna riktlinjer skall, som ovan nämnts, nuvarande regler för tillgodoräknande av ålderspensionsrätt i form av pensionspoäng i huvudsak fortsätta att gälla. Även fortsättningsvis skall således pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade varje år på grundval av inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete, dvs. pensionspoäng skall fastställas på grundval av den pensionsgrundande inkomsten. Också den s.k. 30-årsregeln respektive 15-årsregeln skall alltjämt tillämpas vid beräkning av tilläggspension i form av ålderspension.
Till grund för beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten läggs den försäkrades taxering för statlig inkomstskatt. Den pensionsgrundande inkomsten fastställs först i slutet av fastställelseåret, vilket innebär att även pensionspoängen tillgodoräknas först efter det att den pensionsgrundande inkomsten tjänats in. I praktiken får Riksförsäkringsverket i december månad fastställelseåret uppgift från skattemyndigheten om den fastställda pensionsgrundande inkomsten och i samband med detta beräknas pensionspoängen.
Detta innebär att när ålderspensionen tas ut är pensionspoängen för året före normalt okänd. Detsamma gäller vid beräkning av pension kommande år om den försäkrade fortsätter att arbeta och inte har fyllt 65 år. Om den försäkrade vid denna tidpunkt tillgodoräknats pensionspoäng för färre än 30 år och därför skall få sin ATP-baserade ålderspension reducerad, är det också okänt med hur många 30-delar pensionen skall minskas. För att pensionen redan från början skall kunna beräknas så korrekt som möjligt kan beräkningen enligt nuvarande regler göras med antagande av att det senaste året var ett år med pensionspoäng. Detta sker med stöd av 20 kap. 2 a § AFL. Fram till dess att det har blivit känt om det för föregående år skall tillgodoräknas pensionspoäng, betalas pensionen ut med ett provisoriskt beräknat belopp. När pensionspoängen för det året senare tillgodoräknas, räknas pensionen om och eventuellt för lite utbetald pension för mellantiden betalas ut.
20 kap. 2 a § AFL innehåller generella bestämmelser som ger försäkringskassan möjlighet att fatta provisoriska beslut bl.a. om det står klart att rätt till ersättning föreligger men ersättningens belopp inte kan bestämmas utan betydande dröjsmål. För sådan ersättning får föreskrivas särskilda villkor. Denna bestämmelse trädde i kraft den 1 juli 1983. Bestämmelser om vissa provisoriska beslut i fråga om pension fanns dessförinnan i 16 kap. 3 § AFL.
För att pensionen skall kunna beräknas på detta sätt och därmed med ett högre belopp än som följer av registrerade poängår har Riksförsäkringsverket i sina rekommendationer uppställt vissa villkor. När pensionen tas ut och pensionspoängen för föregående år inte är känd, räknas detta år med som ett år med pensionspoäng under förutsättning att den sjukpenninggrundande inkomsten uppgick till lägst två basbelopp såväl vid ingången som vid utgången av året före uttagsåret och att pensionspoäng finns för året dessförinnan och för sammanlagt minst 15 år. Det första kravet har uppställts mot bakgrund av att om den försäkrade hade sjukpenninggrundande inkomst både i början och slutet av året före uttagsåret, är det sannolikt att han eller hon då också haft en inkomst som ger pensionspoäng. Anledningen till att det för den försäkrade måste finnas registrerat minst 15 år med pensionspoäng är att om poängen för det senaste året är låg påverkar detta inte medelpoängen vid beräkningen av den provisoriska pensionen och inte heller beräkningen av pensionen sedan poängen tillgodoräknats. Försäkringskassan har i dessa situationer att fatta ett provisoriskt beslut om pensionens storlek utan särskild begäran från den försäkrade.
När den pensionsgrundande inkomsten senare blir känd och därmed även pensionspoängen, ersätts alltså det tidigare provisoriska beslutet av ett slutligt beslut om ålderspensionens storlek. Om detta senare beslut innebär att pensionen höjs skall skillnaden mellan det senare fastställda beloppet och den beslutade provisoriska pensionen betalas ut till den försäkrade. Om det slutliga beslutet innebär en sänkning av pensionens storlek, är den försäkrade emellertid inte skyldig att betala tillbaka för mycket utbetalad pension annat än i de fall återbetalningsskyldighet föreligger på grund av bestämmelserna i 20 kap. 4 § första stycket AFL, t.ex. därför att oriktiga uppgifter lämnats eller i anledning av underlåtelse att fullgöra en uppgiftsskyldighet. Från och med den 1 januari 1998 föreligger också återbetalningsskyldighet för för mycket utbetald pension i de fall en pensionsberättigad som uppburit inkomst av annat förvärvsarbete underlåtit eller brustit i sin skyldighet att betala avgifter (tilläggspensionsavgift) till ålderspensionssystemet.
Fråga har uppkommit om det även i framtiden skall finnas en möjlighet att vid beräkningen av tilläggspension i form av ålderspension betrakta året före uttagsåret som ett år med pensionspoäng.
Pensionsgrundande inkomster föreslås nu att fr.o.m. inkomståret 1999 beräknas och fastställas på samma sätt i det nuvarande ålderspensionssystemet som i det reformerade och pensionspoäng kommer även fortsättningsvis att tillgodoräknas på grundval av den fastställda pensionsgrundande inkomsten. Därför kommer även efter reformeringen en eftersläpning att ske såväl vid tillgodoräknandet av pensionsrätt som vid fastställandet av pensionspoäng. Eftersom det inte finns någon övre ålders-
gräns för att tjäna in pensionsrätt i det reformerade livsinkomstbaserade ålderspensionssystemet kommer denna eftersläpning med utbetalning av intjänad pensionsrätt att fortgå under alla de år som den pensionsberättigade fortsätter att förvärvsarbeta och tjänar in pensionsrätt. Däremot kommer pensionspoäng för ATP inte att kunna tjänas in efter det år individen har fyllt 64 år.
Pensionsrätten i det reformerade systemet är livsinkomstbaserad, dvs. alla pensionsgrundande inkomster under livet väger lika tungt oberoende av när i livet de tjänats in och det är endast de inkomster som den pensionsberättigade tjänat in och de pensionsgrundande belopp som han eller hon är berättigad till som bestämmer storleken på den ålderspension som betalas ut. Någon bestämmelse liknande den nuvarande 15-årsregeln respektive 30-årsregeln finns inte i det reformerade systemet. Bl.a. med beaktande härav kan en ovan redovisad regel inte utan svårighet konstrueras för den livsinkomstbaserade ålderspensionen. Vi föreslår inte heller att någon motsvarighet till 20 kap. 2 a § AFL införs i det reformerade inkomstbaserade ålderspensionssystemet.
För ålderspension från ATP-systemet har däremot inte enbart storleken av den samlade pensionsgrundande inkomsten betydelse, utan antalet år som tillgodoräknats med pensionspoäng har också stor betydelse för den utgående pensionens storlek. För individen kan därför ett år med pensionspoäng ha större betydelse i ATP-systemet än ett år med pensionsrätt har i det livsinkomstbaserade systemet. I det reformerade ålderspensionssystemet skall vidare den utgående ålderspensionen inom fördelningssystemet beräknas genom att individens pensionsbehållning delas med ett delningstal. Delningstalet bestäms bl.a. med hänsyn till det antal år som pensionen förväntas utges och kommer därför att variera för olika pensionsåldrar och även för olika födelseårgångar beroende på hur medellivslängden i befolkningen förändras (se avsnitt 18.2). Detta innebär att individen genomsnittligt över livet får lika mycket pension oavsett när den tas ut och inte förlorar på den ovan redovisade eftersläpningen. Någon motsvarande beräkning av ålderspension från ATP-systemet finns inte. Den individ som uppbär ålderspension från ATP-systemet kompenseras därför inte i samma utsträckning för den eventuella förlust han eller hon gör om beräkningen av pensionen inte sker med beaktande av att året före det år beräkningen av pensionen görs är ett år med pensionspoäng och kommer att påverka pensionen.
Med beaktande av vad som nu redovisats anser regeringen att det även i framtiden bör finnas en möjlighet att vid beräkningen av tilläggspension i form av ålderspension ta hänsyn till vid uttagstillfället intjänad men inte fastställd pensionspoäng. Frågan är då hur denna regel skall konstrueras.
För att den pensionsberättigade skall få sin tilläggspension i form av ålderspension beräknad med beaktande av ett år för vilket pensionspoäng ännu inte tillgodoräknats gäller, som tidigare sagts, enligt nuvarande regler att han eller hon skall ha haft en sjukpenninggrundande inkomst som både i början och slutet av året uppgick till lägst två basbelopp. Sedan den 1 juli 1994 är den hos försäkringskassan anmälda sjukpenninggrundande inkomsten många gånger inaktuell. Detta beror på att anmälan till försäkringskassan om uppgift och ändring av de inkomstförhållanden och andra omständigheter som kan påverka rätten till sjukpenning och
sjukpenningens storlek normalt görs först i samband med att den försäkrade gör anspråk på sjukpenning. Det kan därför ifrågasättas om denna uppgift bör ligga till grund för bedömningen huruvida det är sannolikt att sådan inkomst som berättigar till pensionspoäng tjänats in under året. Någon annan registrerad uppgift om den försäkrades inkomstförhållanden under året finns inte att tillgå. Om den sjukpenninggrundande inkomsten inte kan användas måste i stället den pensionsberättigade själv visa att han eller hon haft inkomst motsvarande ett visst belopp. Detta skulle kunna ske genom att den försäkrade uppvisar lönebesked, kontrolluppgift e.d. Detta torde vara möjligt för de försäkrade som har inkomst av anställning. En försäkrad som har inkomst av annat förvärvsarbete har dock inte alltid samma möjlighet att visa att han eller hon haft tillräckligt höga inkomster för att pensionspoäng skall tillgodoräknas.
Vad som nu sagts om att den enskilde skall göra sannolikt att han eller hon året före det pensionen avser hade en inkomst för vilken pensionspoäng skall tillgodoräknas, kunde ändå möjligtvis vara administrativt hanterbart om det endast avsåg beräkning av pension vid första uttaget. Emellertid kan sådan beräkning bli aktuell varje år fram till det året den pensionsberättigade fyller 65 år för den som t.ex. tar ut halv pension vid 61 års ålder och fortsätter att arbeta deltid. Att då varje år kräva att den enskilde skall komma in med utredning rörande sina inkomstförhållanden året dessförinnan synes ohanterligt.
Ett annat krav som uppställs för att få rätt att tillgodoräkna sig ett år för vilket pensionspoäng ännu inte tillgodoräknats är att den pensionsberättigade har fastställda pensionspoäng för minst 15 år. Det kan ifrågasättas om inte detta krav är onödigt hårt eftersom ett år med pensionspoäng har minst lika stor betydelse för den som endast har exempelvis sex år med poäng som för den som har 15 år.
Med hänsyn till vad som nu anförts finner regeringen att det skulle bli administrativt svårt att fortsättningsvis tillämpa en motsvarighet till 20 kap. 2 a § AFL såvitt avser inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension. Det har därför under den fortsatta beredningen gjorts den bedömningen att en annan ordning bör väljas. Vi föreslår i stället att beräkningen görs endast på fastställd pensionsgrundande inkomst och fastställd pensionspoäng. När den intjänade pensionsgrundande inkomsten och poängen för året före uttagsåret har blivit känd (normalt året efter), får den beslutade pensionen ändras med hänsyn till den då fastställda pensionspoängen. Om ändringen innebär att pensionen skall höjas för retroaktiv tid, skall skillnaden betalas ut till den pensionsberättigade. Om en tilläggspension skall ändras på grund av att tillkommande pensionspoäng har fastställts bör omräkning av pensionen göras vid årsskiftet närmast efter fastställelseåret och eventuell utbetalning avse tid fr.o.m. januari året efter intjänandeåret eller fr.o.m. den senare månad då pensionen börjat utges. Någon återbetalningsskyldighet på grund av att ett för högt belopp betalats ut med anledning av att för många år med pensionspoäng medräknats kan inte bli aktuell, eftersom beslutet enbart fattats på grundval av fastställda pensionspoäng.
Det nu lämnade förslaget innebär att den pensionsberättigade kommer att få den pension som han eller hon är berättigad till på grund av intjä-
nade pensionspoäng även om en viss del kan komma att betalas ut retroaktivt. Med denna lösning kommer också beräkningen av den utgående ålderspensionen att grundas på samma underlag oavsett i vilken form pensionen utges, dvs. i båda fallen kommer beräkningen att göras enbart på de fastställda pensionspoängen respektive pensionsrätterna. För den eftersläpning som lösningen innebär, kompenseras den pensionsberättigade som uppbär pension i form av inkomstpension genom att ett högre belopp betalas ut för framtiden, medan den som uppbär tilläggspension i form av ålderspension kompenseras genom en retroaktiv utbetalning av pension.
De personer som har en låg tilläggspension i form av ålderspension och för vilka det innestående beloppet har betydelse för försörjningen kommer i stor utsträckning att beviljas garantipension. Enligt de antagna riktlinjerna skall denna emellertid inte betalas ut förrän fr.o.m. den månad den pensionberättigade fyller 65 år.
Kompensation för första basbeloppet
Grundskyddet i nuvarande ålderspensionssystem utgörs av folkpension beräknad i 40-delar inklusive de särskilda folkpensionsförmånerna samt det särskilda grundavdraget för folkpensionärer. Enligt de antagna riktlinjerna skall grundskyddet i folkpensionen ersättas av garantipension. För de personer som är födda år 1937 eller tidigare skall enligt de antagna riktlinjerna en särskild övergångsvis garantipension införas. Regeringen har utsett en särskild utredare att lämna förslag till konstruktion av en sådan övergångsvis garantipension (dir. 1997:149).
Vid beräkningen av pension som utges enligt ATP-reglerna har, mot bakgrund av det nuvarande systemets konstruktion med folkpension och tilläggspension, vissa överväganden blivit nödvändiga. Övervägandena avser främst frågan hur tilläggspensionen och folkpensionen skall behandlas i förhållande till inkomstpensionen vid en jämförelse med garantipensionen.
I det nuvarande pensionssystemet tillgodoräknas pensionspoäng endast för inkomster som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Lägre inkomster under ett år kan sägas kompenseras genom folkpensionen. Pensionsrätt enligt det reformerade ålderspensionssystemet skall däremot grundas i princip på hela inkomsten från första kronan. Som tidigare redovisats föreslår regeringen att personer födda år 1953 eller tidigare helt eller delvis kommer att få sin pension beräknad enligt de nuvarande reglerna. För att den inkomstrelaterade pensionen från de olika systemen i detta avseende skall vara jämförbar, måste den försäkrade vid beräkningen av den ATPbaserade pensionen kompenseras för den folkpension som skulle ha utgetts om pension hade utbetalats enligt nuvarande regler.
Enligt princippropositionen skall såväl garantipensionen som den övergångsvisa garantipensionen avräknas mot bl.a. tilläggspension i form av ålderspension med tillägg för folkpensionens grundbelopp. Som redovisats i avsnitt 28 om mellangenerationen, föreslås att vid beräkningen av den inkomstrelaterade pensionen som baseras på ATP, skall den försäkrade kompenseras för den folkpension som skulle ha utgetts om pension hade utbetalats enligt nuvarande ålderspensionssystem, dock att inkomsterna
under ett förhöjt prisbasbelopp skall kompenseras med den högre nivå som folkpensionen uppgår till, dvs. 96 % av prisbasbeloppet för den som är ogift och 78,5 % av samma basbelopp för den som är gift. Denna kompensation kommer alltså att följa den pensionsberättigades civilstånd och har föreslagits normalt utgöra lika stor del av oavkortad folkpension som motsvarar den andel av oavkortad tilläggspension som skall utges till den pensionsberättigade. Detta innebär i princip att det folkpensionsbelopp som läggs till tilläggspensionen skall räknas i 30-delar efter antal tillgodoräknade år med pensionspoäng enligt motsvarande regler som gäller för tilläggspensionen. Detta belopp kommer därefter att utgöra en del av tilläggspensionen.
Även när det gäller personer som är födda år 1937 eller tidigare bör folkpensionens grundbelopp eller en del av denna läggas till som en del av tilläggspensionen för att därvid erhålla vad som faktiskt är den inkomstgrundade ålderspensionen. Regeringen föreslår därför att den kompensation för det första förhöjda prisbasbeloppets inkomster, såsom den redovisats i avsnitt 28, även skall gälla för personer födda år 1937 eller tidigare.
Emellertid finns, beträffande denna kompensation, vissa skillnader mellan de personer som är födda år 1937 eller tidigare och de som tillhör den s.k. mellangenerationen. Bland de äldre pensionärerna finns personer som redan uppbär folkpension som 40-delsberäknats, dvs. pensionen är beräknad i förhållande till dennes bosättningstid i Sverige. Om inget annars görs skulle sådana pensionärer efter omläggningen till sin ATP få ett folkpensionsbelopp med 30-delsberäkning enligt de regler som gäller ATP i stället för på den 40-delsberäknade folkpensionen. För personer med hög inkomstgrundad ålderpension som inte är berättigade till övergångsvis garantipension skulle detta innebära att den totala ålderspensionen sänks.
Hur detta skall regleras får lösas i samband med utredningen om övergångsvis garantipension. I ovan nämnda utredningsdirektiv anges att utredarens uppdrag är bl.a. att utforma reglerna för en omläggning från folkpension till övergångsvis garantipension så att i princip ingen ålderspensionär får sänkt disponibel inkomst. Detta skall gälla såväl för de ålderspensionärer som kommer att få del av den övergångsvisa garantipensionen som den grupp av pensionärer som inte kommer få del av den utan berörs av omläggningen enbart avseende den inkomstgrundade ålderspensionen.
Särskilda regler vid uttag år 1999
Såsom behandlats i avsnitt 29.2.2 föreslår vi att det även för framtiden skall gälla att den pensionsrätt som vid bristande avgiftsbetalning för inkomst av annat förvärvsarbete anses hänförlig till de icke betalda avgifterna skall falla bort. Detta gäller även de två åren närmast före pensioneringen. Detta är sedan den 1 januari 1998 redan reglerat i 11 kap. 6 § AFL (SFS 1997:485).
För de personer som tar ut ålderspension under år 1999 kommer emellertid övergångsbestämmelserna till lagen (1997:485) om ändring i AFL att ha betydelse. Enligt dessa skall vissa föreskrifter i 11 kap. 6 § och 20 kap. 4 § AFL gälla för åren 1996 och 1997. Detta innebär att den som tar ut tilläggspension i form av ålderspension under år 1999 skall få pensionen
beräknad som om avgifter för år 1997 betalats till fullo och i rätt tid även om så inte skett. Avdrag för den obetalda avgiften får då göras på pensionen.
29.4. Uttag och utbetalning av tilläggspension i form av ålderspension
Regeringens förslag: Rätten att återkalla eller minska ett uttag av
ålderspension skall fr.o.m. år 1999 begränsas till endast en gång per sexmånadersperiod.
Möjligheten enligt nuvarande regler att få ålderspension utbetald för tid före det att ansökan om pension har getts in avskaffas fr.o.m. år 1999. För de personer som till någon del uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension skall dock ålderspension kunna betalas ut för en tid om tre månader före det att ansökan om pension getts in.
Promemoriornas förslag: Förslagen i Ds 1995:41 och Ds 1997:66
stämmer överens med regeringens förslag, dock att förslaget i Ds 1995:41 inte innehöll någon särreglering för utbetalning av ålderspension till förtidspensionärer.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över för-
slaget.
Skälen för regeringens förslag: Ålderspension kan enligt nuvarande
regler tas ut såväl utan begränsning som i vissa andelar. Enligt nuvarande regler finns möjlighet att när som helst återkalla eller begränsa pensionsuttaget. I avsnitten 18.1 och 21 har föreslagits att möjligheterna att återkalla eller minska utgående ålderspension från det reformerade ålderspensionssystemet skall begränsas på så sätt att återkallelse eller minskning skall kunna ske endast en gång per sexmånadersperiod. Någon motsvarande begränsning i möjligheten att öka pensionsuttaget föreslås inte.
Behovet av den nuvarande möjligheten att när som helst återkalla eller minska ett pågående pensionsuttag ur fördelningssystemet kan ifrågasättas. Inom tjänstepensioneringarna och inom privat försäkring finns inga eller begränsade möjligheter till återkallande. Om en sådan möjlighet skulle kvarstå vad gäller pension som beräknats enligt ATP-systemets regler skulle en diskrepans mellan det nuvarande och det reformerade ålderspensionssystemet uppkomma, vilket med tanke på att mellangenerationens pensioner skall beräknas enligt båda systemen knappast kan komma i fråga. Därutöver ger nuvarande regler utrymme för spekulation inom ramen för ATP-systemet. Detta har sin orsak i att det vid den försäkringsmässiga justeringen av pensionens storlek vid pensionsuttag vid annan ålder än 65 år tillämpas en schablonmetod. Den i det reformerade pensionssystemet föreslagna begränsningen av möjligheterna till återkallande eller minskning av ett pensionsuttag bör även få sin motsvarighet i ATP-systemet.
Regeringen föreslår således att möjligheterna att återkalla eller minska utgående pension enligt nuvarande regler begränsas på så sätt att återkallelse eller minskning skall kunna ske endast en gång per sexmånadersperiod. Vi föreslår vidare att denna regel skall träda i kraft den
1 januari 1999 och gälla fullt ut inom ATP-systemet, dvs. även för personer födda år 1937 eller tidigare.
Enligt nuvarande regler kan ålderspension betalas ut för tre månader före ansökningsmånaden. I avsnitt 25 har föreslagits att någon möjlighet till utbetalning av pension för tid före det att en ansökan kommit in till försäkringskassan inte skall finnas i det reformerade ålderspensionssystemet. Behovet av regeln i det nuvarande systemet kan också ifrågasättas. Även ATP-baserad ålderspension är försäkringsmässigt beräknad – om än schablonmässigt – på så sätt att ett senare uttag ger högre årlig ålderspension och därmed, i genomsnitt, samma livspension som vid ett tidigare uttag. Möjligheten att ta ut ålderspension för tid före ansökningstillfället fyller därför ingen egentlig funktion. Med hänsyn härtill föreslår vi att ändring i nuvarande regler i det avseendet skall ske och att de nya reglerna skall gälla redan från den 1 januari 1999. Förslaget innebär att ålderspension får betalas ut tidigast för tid fr.o.m. månaden närmast efter ansökningsmånaden. Liksom när det gäller reformerad ålderspension från fördelningssystemet bör dock undantag göras för den som uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension. Regeringen föreslår alltså att den som till någon del uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension skall kunna beviljas ålderspension även för tid före det att ansökan inkom till försäkringskassan. Detta gäller dock endast tre månader före ansökningsmånaden.
29.5. Följsamhetsindexering av tilläggspension i form av ålderspension
Regeringens förslag: Inkomstgrundad ålderspension som utges helt
eller delvis enligt nuvarande regler skall från och med det årsskifte som föregår det år då personen fyller 66 år årligen räknas om med inkomstindexets procentuella förändring minskad med 1,6. Detta skall börja gälla fr.o.m. årsskiftet 2001/2002.
Promemoriornas förslag: Förslag i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag vad gäller principerna för följsamhetsindexering med undantag för att regeringen nu föreslår att den årliga omräkningen av ATP-baserad ålderspension med inkomstindexets förändring skall börja gälla först fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 och att detta skall först ske fr.o.m. det årsskifte som föregår det år då personen fyller 66 år. Vad gäller nivån på normen presenterades i Ds 1997:67 två alternativ till följsamhetsindexering. Det ena alternativet innebar följsamhetsindexering kring normen 1,75, det andra prisindexering om den reala tillväxten är inom intervallet 1,5 till 2,0 %.
Remissinstanserna:
Ds 1995:41 Pensionärernas Riksorganisation (PRO) framför att organisationen inte
kan acceptera en följsamhetsindexering i det nuvarande pensionssystemet. PRO anser också att nuvarande regler rörande förtida och uppskjutet uttag av ålderspension även skall gälla fortsättningsvis.
Sveriges Pensionärers riksförbund anser det varken skäligt eller rättvist
att den ATP-baserade inkomstpensionen nedräknas enligt normen år 2000.
Konjunkturinstitutet konstaterar att det i ATP-systemet inte finns
någon koppling mellan normen och höjden på ingångspensionen till skillnad mot vad som är fallet i det reformerade ålderspensionssystemet. En högre norm medför därför en lägre livspension för de ATP-baserade ålderspensionernas del. Av den anledningen anser Konjunkturinstitutet att särregler vad beträffar ATP-baserad ålderspension bör övervägas, i det fall man beslutar sig får en norm som överstiger 1,5.
Remissinstanserna:
Ds 1997:67 PRO, Sveriges Kommunalpensionärernas Förbund (SKPF), Sveriges Pensionärers riksförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)
och
Landsorganisationen i Sverige (LO) är kritiska till att ATP-baserade
ålderspensioner skall omfattas av följsamhetsindexering enligt förslaget. PRO och SKPF anför att ATP-pensionärerna inte får tillgodoräkna tillväxtnormen som sänker delningstalet och höjer begynnelsepensionen så som de pensionärer som omfattas av det reformerade pensionssystemet. Enligt PRO kommer ATP-pensionärerna därigenom i ett sämre läge. Skall de ATP-baserade ålderspensionerna följsamhetsindexeras måste det, enligt PRO, göras kring normen 1,5. Sveriges Pensionärers Riksförbund anför att ATP-baserad ålderspension inte skall omfattas av följsamhetsindexeringen utan i fortsättningen värdesäkras med ett återställt basbelopp enligt reglerna för år 1990. Även TCO påpekar att ATP-pensionärerna inte får del av tillväxtnormen i delningstalet samtidigt som en hög norm medför risker för bestående nedskrivningar. TCO anser att en annan lösning bör väljas för ATP-pensionärerna. LO tar avstånd från att de ATP-baserade ålderspensionerna skall omfattas av följsamhetsindexeringen.
Riksförsäkringsverket (RFV) tillstyrker alternativet fast norm på 1,75
för dem som helt eller delvis omfattas av de reformerade ålderspensionssystemet. När det gäller pensionerna för personer som inte omfattas av reformen, dvs. för dem som är födda före år 1938, föreslår RFV ett bredare intervall 1,0–2,0 vid följsamhetsindexeringen. RFV anför därvid att avsteg från den principiella utgångspunkt om prisindexerade pensioner har gjorts både i samband med devalveringarna och till följd av den djupa recessionen i början av 1990-talet. Dessa avsteg har, enligt RFV, sammantaget lett till en inte obetydlig genomsnittlig minskning av ålderspensionerna. Detta innebär, menar RFV, en avsevärd förväntad besparing av pensionskostnaderna för personer födda år 1937 och tidigare. RFV på-
pekar även att promemorians båda alternativ till följsamhetsindexering skulle kunna leda till återkommande nedräkningar av de gamla ålderspensionerna utan att dessa grupper fått del av den uppräkning av begynnelsepensionen som gäller i det reformerade ålderspensionssystemet. RFV beräknar att vid 1,5 % tillväxt skulle det bredare intervallet öka utgifterna med 2,5 %.
Sveriges Riksbank anför att normen för ATP-systemet bör bestämmas
så att den tillförsäkrar finansiell stabilitet i systemet.
Konjunkturinstitutet
framför att det finns starka skäl för att tillämpa olika normer i följsamhetsindexeringen av ålderspensionssystemets ATP-delar och reformerade delar.
Svenska Kommunförbundet menar att normen för ATP-baserade
ålderspensioner bör vara 2,0 medan normen i det reformerade systemet bör vara 1,0.
Skälen för regeringens förslag: Ett syfte med reformeringen av det
allmänna ålderspensionssystemet är att uppnå en större följsamhet i förhållande till den samhällsekonomiska utvecklingen i stort. Enligt reglernas för ATP-systemet är såväl intjänade pensionsrätter som utgående pensioner prisindexerade. Det innebär i princip att de skrivs upp med den årliga inflationen och inte påverkas alls av den reala tillväxten i samhället, vilket betyder att pensionsutgifterna blir relativt sett högre vid låg tillväxt i samhällsekonomin och vice versa.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall den inkomstgrundade ålderspensioneringen inom det reformerade systemet utgöra en egen försäkringsgren och finansieras av en avgift på 18,5 %. Avgiften skall ligga fast för framtiden, vilket förutsätter ett system som är robust mot förändringar i avgiftsunderlaget.
Enligt förslaget skall den intjänade pensionsrätten och inkomstpensionerna indexeras med hänsyn till den allmänna inkomstutvecklingen. Därigenom kommer ålderspensionssystemets utgifter, sett i ett längre perspektiv, att utvecklas i samma takt som avgiftsunderlaget, vilket är en förutsättning för ett stabilt pensionssystem. Den utbetalda inkomstpensionen föreslås indexeras på så sätt att den nybeviljade pensionens nivå bestäms med utgångspunkt från en viss norm, varefter den utgående pensionen följsamhetsindexeras med denna norm. Principerna för följsamhetsindexeringen beskrivs i avsnitt 18.3. Av detta avsnitt framgår dessutom att följsamhetsindexeringen föreslås ske kring normen 1,6.
Under en lång övergångsperiod kommer emellertid utbetalningarna inom ålderspensionssystemet att huvudsakligen avse pensioner intjänade och beräknade enligt nuvarande regelsystem. Personer som är födda år 1954 är den första åldersgrupp som kommer att få sin ålderspension beräknad helt enligt de reformerade reglerna. För att ålderspensionssystemet skall ges en större stabilitet redan under övergångsperioden föreslår regeringen i enlighet med de antagna riktlinjerna att också utgående ålderspensioner beräknade enligt reglerna för ATP skall knytas till den allmänna inkomstutvecklingen. Detta föreslås ske genom att inkomstgrundad ålderspension beräknad enligt nuvarande regler följsamhetsindexeras på samma sätt som inkomstpensionen. Följsamhetsindexeringen skall därvid omfatta både de inkomstrelaterade ålderspensioner som helt beräknas enligt nuvarande regler och de ATPbaserade ålderspensioner som kommer att utges till personer i
mellangenerationen, dvs. personer födda under åren 1938–1953. Grundskyddets skall dock följa prisutvecklingen.
Vissa remissinstanser har påpekat att följsamhetsindexeringen med en viss norm i det reformerade systemet innebär att begynnelsepensionen blir i motsvarande mån högre. Denna höjning tillgodoräknas inte ATPpensionärerna.
ATP-systemet i dess nuvarande utformning beräknas vara i balans om den framtida reala tillväxten uppgår till 2,0 %. Med denna tillväxt kommer även ATP-systemets utgifter i ett mer långsiktigt perspektiv att utvecklas i samma takt som avgiftsinkomsterna. Detta kan även uttryckas som att begynnelsepensionen i ATP-systemet har satts till en nivå som förutsätter en framtida real tillväxttakt på 2,0 %. Den höga begynnelsepensionen föranleds av den s.k. 15/30-regeln som gäller för ATP-systemet. En i viss mån motsvarande höjning av begynnelsepensionen i det reformerade systemet föreslås ske genom att delningstalet beräknas med en viss norm. Vid lägre tillväxt än 2,0 % skulle de ATPbaserade ålderspensionerna, om dessa inte följsamhetsindexerades, ta i anspråk en allt större del av avgiftsunderlaget. Vid långvarigt låg tillväxt skulle detta leda till att avgiften måste höjas eller att de utgående förmånerna måste reduceras. I en situation med högre tillväxt än 2,0 % skulle det motsatta gälla. Pensionärer med hel eller tjugondelsberäknad ATP-baserad ålderspension skulle inte få del av den högre tillväxten. På sikt skulle detta kunna medföra uppjusteringar av förmånerna. Med följsamhetsindexeringen sker de nämnda justeringarna med automatik.
Riksdagen tog inte ställning till normens storlek i sitt beslut med anledning av Princippropositionen. För den fortsatta beredningen har utgångspunkten varit att samma norm skall användas för både ATPbaserad ålderspension och inkomstpension. Detta kräver en kompromiss mellan behovet av att stabilisera utgiftsnivån för ATP-baserade ålderspensioner och den jämna utbetalningsprofil som enligt riktlinjerna skall gälla för de reformerade inkomstpensionerna. Normer mellan 1,5 och 2,0 har övervägts. I Ds 1997:67 presenterades två alternativ till följsamhetsindexering. Det ena alternativet innebär följsamhetsindexering kring normen 1,75. Det andra alternativet innebär att inkomstpensionen skulle prisindexeras om den reala tillväxten ligger inom intervallet 1,5 till 2,0 %. Skulle den reala tillväxten vara lägre än 1,5 % skulle pensionerna räknas om med inkomstindexets förändring reducerat med 1,5. Skulle den reala tillväxten vara högre än 2 % skulle pensionerna räknas om med inkomstindexets förändring reducerat med 2.
Under den efterföljande remissbehandlingen har övervägande delen av remissinstanserna anfört att en fast norm är att föredra framför alternativet följsamhetsindexering kring ett intervall. Emellertid anser många av remissinstanserna att normen 1,75 framstår som för hög, bl.a. mot bakgrund av den låga tillväxten sedan år 1975. Remissinstansernas synpunkter redovisas i avsnitt 18.3. Regeringen har tagit fasta på den kritik som riktats mot de två alternativen till norm för följsamhetsindexering och föreslår att följsamhetsindexeringen av inkomstpensionerna skall ske kring normen 1,6. Mot bakgrund av de argument som redogörs för nedan bedömer regeringen att normen 1,6 även skall gälla vid följsamhets-
indexeringen av pensioner beräknade helt eller delvis enligt reglerna för ATP-systemet.
Vissa remissinstanser menar att normen för de ATP-baserade ålderspensionerna bör sättas högre än 1,6, bl.a. har normen 2,0 nämnts, för att därigenom garantera pensionssystemets stabilitet. Regeringen vidhåller emellertid uppfattningen att normen bör vara den samma i ålderspensionssystemets båda delar. Skulle inkomstpensionen följsamhetsindexeras kring normen 1,6 och den ATP-baserade ålderspensionen indexeras kring t.ex. normen 2,0 skulle visserligen utgifterna för ATP bli lägre än vad som blir fallet med normen 1,6. Konsekvensen skulle dock vara att äldre pensionärer alltid fick en sämre inkomstutveckling jämfört med yngre. För individer födda åren 1938–1953 skulle den årliga ökningen av de individuella ålderspensionerna bli beroende av det antal tjugondelar pensionären har. Således skulle en pensionär med få tjugondelar från det reformerade systemet få en sämre inkomstutveckling än en pensionär med större del av sin pension beräknad enligt reformerade regler.
Under remissbehandlingen har även olika normer vid följsamhetsindexeringen av ålderspensioner för de som är födda före år 1938 och för de som är yngre föreslagits. Därvid har en försiktigare följsamhetsindexering i form av intervallet 1,0–2,0 förordats för de äldre med motiveringen att personer födda före år 1938 redan har berörts av avsteg från prisindexeringen. Regeringen anser att dessa synpunkter tillgodoses med det föreliggande förslaget att fastställa normen till 1,6 vilken är lägre än det alternativ till fast norm som presenterades i Ds 1997:67.
Således föreslår regeringen att inkomstgrundad ålderspension från ATP-systemet årligen skall räknas om med inkomstindexets förändring reducerat med normen 1,6. Det innebär att om tillväxten, mätt som inkomstindexets nominella förändring mellan två år, skulle uppgå till t.ex. 2,5 % skulle pensionerna multipliceras med faktorn 1,025/1,016 = 1,089, dvs. räknas upp med 0,89 %. Detta kan också uttryckas så att omräkningen av pensionerna ungefär motsvarar förändringen i index 2,5 % med avdrag för normen 1,6 %.
En konsekvens av att utgående ATP-baserade ålderspensioner följsamhetsindexeras samtidigt som den intjänade ATP-rätten även fortsättningsvis är prisindexerad är att innestående ATP-rätt och utgående förmåner kommer att utvecklas på olika sätt. För en person som t.ex. tagit ut halv ålderspension kommer, vid hög real inkomsttillväxt i förhållande till normen i följsamhetsindexeringen, det utgående pensionsbeloppet att växa snabbare än värdet av den outtagna halvan av pensionen. När den resterande hälften senare tas ut, kommer denna del av pensionen att utges med ett lägre belopp än den först uttagna halva pensionsförmånen (om man bortser från effekterna av uppräkning till följd av uppskjutet uttag). Om den reala inkomsttillväxten i stället skulle ha varit låg skulle det nybeviljade beloppet utges med ett högre belopp.
Med olika indexeringsmetoder för innestående respektive utgående pensionsrätt kan det således ha betydelse för den framtida pensionens storlek vilket kalenderår som individen väljer att lyfta ålderspension. I de fall den reala inkomsttillväxten har varit lägre än normen för följsamhetsindexeringen skulle det vara mer fördelaktigt att skjuta upp pen-
sionsuttaget över ett årsskifte. Vid hög real tillväxt skulle det omvända gälla, pensionsuttag före ett årsskifte skulle ge en högre ålderspension.
För att undvika att tidpunkten för pensionsuttaget påverkar den framtida ålderspensionens storlek på så sätt som beskrivits bör såväl den innestående ATP-rätten som den utgående ålderspensionen vara prisindexerad fram till årsskiftet efter det år då individen uppnått 65 års ålder. Detta innebär att innestående ATP-rätt omräknas till ett förmånsbelopp uttryckt i kronor det år som individen fyller 65 år och följsamhetsindexeras per det påföljande årsskiftet.
De första utbetalningarna av inkomstpension föreslås enligt vad som framgår av avsnitt 6.3 ske den 1 januari 2001. Som en konsekvens av detta kan följsamhetsindexering av inkomstpension ske först fr.o.m. årsskiftet 2001/2002. Följsamhetsindexeringen av ATP-baserad ålderspension bör påbörjas samtidigt, det vill säga per årsskiftet 2001/2002. Eftersom följsamhetsindexering av ålderspension beräknad enligt reglerna för ATP-systemet föreslås ske först från det årsskifte som föregår det år då personen fyller 66 år kommer en följsamhetsindexering vid årsskiftet 2001/2002, såvitt avser ATP, att endast omfatta personer som är födda år 1936 eller tidigare. Till följd av att avdrag för allmän pensionsavgift skall göras år 1999 kommer inkomstindexets förändring årsskiftet 2001/2002 att reduceras med 2 %. För att inte ATP-baserade ålderspensioner skall påverkas av detta avdrag det första året med följsamhetsindexering föreslår regeringen en övergångslösning som syftar till att kompensera för avdragets effekter vid denna tidpunkt. Se vidare avsnitt 18.4. Personer som är födda år 1937 får hela den inkomstrelaterade ålderspensionen i form av ATP följsamhetsindexerad fr.o.m. årsskiftet 2002/2003 oberoende av om uttag då har skett.
29.6. Avveckling av delpensionssystemet
Regeringens förslag: Efter utgången av år 2000 skall delpension inte
kunna nybeviljas eller ökas. Den som vid utgången av år 2000 uppbär sådan pension skall dock ha fortsatt rätt till delpension fram till 65 års ålder eller till dess rätten till delpension på annat sätt upphör. Detsamma skall gälla dem som har sökt delpension före den 1 januari 2001 och som har beviljats sådan pension för tid med början före denna tidpunkt även om beslut inte meddelats vid tidpunkten för upphävandet av lagen om delpensionsförsäkring.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag, dock föreslogs i Ds 1995:41 att lagen om delpensionsförsäkring skulle upphöra att gälla vid utgången av år 1999.
Remissinstanserna:
Försäkringsanställdas Förbund anser att möjlig-
heten till delpensionen bör finnas kvar.
Tjänstemännens centralorgani
sation (TCO) anser att det finns starka skäl att bibehålla en delpen-
sionsmöjlighet, eftersom det, enligt TCO, inte kommer att vara ekonomiskt möjligt för huvuddelen av framtidens pensionärer att ta ut ålderspension redan från 61 års ålder.
Skälen för regeringens förslag: Förvärvsarbetande som minskar sin
arbetsinsats kan under vissa förutsättningar erhålla delpension. Delpensionen utgör då en viss andel av det inkomstbortfall som följer av arbetstidsminskningen. För att delpension skall kunna utges krävs bl.a. att den försäkrade har haft pensionsgrundande inkomst under sammanlagt minst tio år fr.o.m. 45 års ålder och att denne under de senaste tolv månaderna före arbetstidsminskningen förvärvsarbetat under minst fyra månader. Enligt de regler som gäller från den 1 juli 1994 utges delpension för högst tio timmars minskning av arbetstiden per vecka. Rätt till delpension föreligger från den månad den försäkrade fyller 61 år och längst t.o.m. månaden före denne fyller 65 år. Kompensationsgraden är 55 % av pensionsunderlaget.
I princippropositionen föreslogs att delpensionsförsäkringen skulle avvecklas. Som det främsta motivet anfördes att det reformerade ålderspensionssystemet i sig kommer att erbjuda möjligheter till flexibla och individuella lösningar i sådan utsträckning att behovet av en särskild delpension inte längre kan anses vara tillräckligt framträdande.
Det reformerade ålderspensionssystemet som sådant kommer i framtiden att ge stort utrymme för uttag av partiell ålderspension i kombination med fortsatt förvärvsarbete, såväl före som efter 65 års ålder. Regeringen anser därför att det inte längre finns behov av ett särskilt förfarande för delpension efter det att ålderspension från det reformerade ålderspensionssystemet börjar betalas ut, dvs. fr.o.m. år 2001. Vi föreslår således att delpension inte skall nybeviljas eller ökas efter utgången av år 2000. Vid denna tidpunkt kan personer födda åren 1936–1939 omfattas av reglerna om delpension. För dem som vid denna tidpunkt uppbär delpension samt för dem som då har sökt och sedermera beviljas delpension för tid med början före år 2001, bör dock reglerna fortsatt gälla. Detta innebär att år 2004 – när personer födda år 1939 fyller 65 år – blir det sista året som utbetalning av delpension kan komma att ske.
Hänvisningar till S29-6
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 28.4, 29.1, Skälen för regeringens förslag: Socialförsäkringarna finansieras med
30. Principer för ålderspensionssystemets finansiering m.m.
Hänvisningar till S30
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt Skälen för regeringens förslag: Socialförsäkringarna finansieras med
30.1. Ansvarsfördelning
Regeringens förslag: Tillgångarna i den Allmänna pensionsfonden
(AP-fonden) skall täcka kostnaderna för inkomstpension och tilläggspension i form av ålderspension. Även kostnaderna för folkpension i form av ålderspension som uppbärs av personer som också har rätt till tilläggspension i form av ålderspension skall belasta AP-fonden.
Kostnaderna för tilläggspension i form av förtids- och efterlevandepension skall inte längre belasta AP-fonden utan flyttas över till statsbudgeten. Kostnaderna för dessa pensionsförmåner skall finansieras med socialavgifter. Även folkpension i form av förtidspension för personer som har rätt till tilläggspension liksom folkpension i form av efterlevandepension skall finansieras med socialavgifter.
Övriga folkpensionsförmåner och pensionstillskott skall finansieras med allmänna skattemedel.
Förändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1999.
Utredningens förslag: Regeringens förslag stämmer överens med
Pensionsarbetsgruppens förslag i SOU 1994:20 vad gäller den långsiktiga lösningen för hur kostnaderna skall fördelas mellan statsbudgeten och AP-fonden. Pensionsarbetsgruppen föreslog dock att AP-fonden under en övergångsperiod skall belastas med vissa utgifter för allmänna pensioner som på sikt inte skall finansieras med ålderspensionsavgift.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har avstått från att kom-
mentera Pensionsarbetsgruppens förslag i denna del.
Skälen till regeringens förslag: I finansieringshänseende och även
lagtekniskt görs i dagens pensionssystem en åtskillnad mellan å ena sidan förmåner inom den allmänna tilläggspensioneringen, som finansieras med tilläggspensionsavgift, allmän pensionsavgift och avkastningen från APfonden, och å andra sidan folkpensionsförmåner, som belastar statsbudgeten. Från tilläggspensionssystemet utges ålderspensioner liksom förtids- och efterlevandepensioner. Från folkpensionssystemet utges också ålderspensioner, förtidspensioner och efterlevandepensioner samt särskilda folkpensionsförmåner som bostadstillägg till pensionärer, särskilt bostadstillägg till pensionärer, handikappersättning och vårdbidrag.
Ett syfte med pensionsreformen är att skapa ett administrativt och finansiellt avskilt system för de inkomstgrundade ålderspensionerna. Allmänheten ges därigenom möjlighet att följa utvecklingen av inkomster och utgifter för den inkomstgrundade delen av ålderspensioneringen. Förtroendet för ålderspensionssystemet kan därigenom bättre upprätthållas. Regeringens bedömning är därför att uppdelningen av finansieringen mellan AP-fonden och statsbudgeten bör vara en annan än vad som gäller för dagens pensionssystem.
Pensionsarbetsgruppen föreslog i sitt betänkande att avgifter för ålderspensioner på sikt enbart skall användas till att finansiera inkomstgrundad ålderspension och att övriga förmåner, dvs. förtidspensioner och
efterlevandepensioner skall finansieras över statsbudgeten eller över respektive försäkringsgren. Den sammantagna effekten av en engångslösning för uppdelningen av betalningsansvaret skulle enligt Pensionsarbetsgruppen få betydande negativa konsekvenser för statens finanser. Därför föreslogs en övergångslösning tills dess att reformen skulle vara i full funktion. Den skulle innebära att AP-fonden under en övergångsperiod även skulle finansiera vissa av de pensioner som på lång sikt föreslogs belasta statsbudgeten eller andra försäkringssystem. Således skulle under en övergångsperiod tilläggspension i form av förtidspension för vissa åldersgrupper finansieras av medel från AP-fonden. Vidare skulle sådana medel finansiera folkpension och pensionstillskott för dem som inte till någon del omfattas av de reformerade ålderspensionsreglerna. AP-fondsmedel skulle enligt Pensionsarbetsgruppens förslag även finansiera folkpension, pensionstillskott och tilläggspension inom änkepensioneringen enligt äldre regler.
Riksdagen tog inte ställning till den exakta utformningen av de framtida finansieringsformerna utan fastslog att frågan borde utredas vidare. Det anfördes att utgångspunkten för den fortsatta beredningen borde vara att de finansiella effekterna på statsbudgeten respektive AP-fonden skulle vara desamma som skulle erhållas med Pensionsarbetsgruppens förslag till övergångslösning.
Regeringen har inte funnit skäl till en annan bedömning än den som Pensionsarbetsgruppen hade vad gäller den långsiktiga lösningen. Regeringen föreslår dock, till skillnad från Pensionsarbetsgruppen, en omedelbar övergång till den långsiktiga finansieringsordningen. Som redan nämnts anser regeringen det viktigt att förtroendet för ålderspensionssystemet stärks. Skulle AP-fonden även fortsättningsvis belastas med andra utgifter än ålderspensionsbetalningar skulle reformen förlora i tydlighet och förutsebarhet. Ålderspensionssystemet skulle bli mindre robust, eftersom det skulle finansiera utgifter som inte anpassats till den samhällsekonomiska utvecklingen. Detta skulle minska allmänhetens tillit för det reformerade ålderspensionssystemets förmåga till finansiell stabilitet. Pensionsarbetsgruppens förslag till infasning av reformen skulle också innebära att en effektiv uppföljning av utgiftsutvecklingen inom förtids- och efterlevandepensioneringen försvårades, till följd av den föreslagna fördelningen av dessa utgifter på AP-fond respektive statsbudget.
Regeringens förslag betyder att kostnaderna för tilläggspension i form av förtids- och efterlevandepensioner flyttas från AP-fonden till statsbudgeten fr.o.m. år 1999. Statsbudgetens utgifter beräknas därmed öka med ca 37 miljarder kronor. Regeringen lämnade inte i princippropositionen något exakt förslag till finansiering av förtids- och efterlevandepensioneringen utan avvaktade det pågående utredningsarbetet. Förtidspensionsutredningen föreslog i betänkandet Ohälsoförsäkringen – trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) att förtidspensioneringen i sin helhet skall finansieras via statsbudgeten, dels med sjukförsäkringsavgifter vad gäller den inkomstrelaterade förtidspensionen, dels med allmänna skattemedel, vad gäller grundskyddet. Regeringen har tagit fasta på Förtidspensionsutredningens förslag och föreslår således i enlighet med detta att finansieringen av förtidspensioner fr.o.m. år 1999 skall ske med
socialavgifter och med allmänna skattemedel enligt samma principer som skall gälla för ålderpension. Det innebär att förutom tilläggspension skall även folkpension till dem som uppbär tilläggspension finansieras med avgifter. I avvaktan på efterlevandepensionsutredningens ställningstagande föreslår regeringen vidare att tilläggspension och folkpension i form av efterlevandepension fr.o.m. år 1999 finansieras med socialavgifter. I avsnitt 32 behandlas frågan med vilka socialavgifter finansieringen föreslås ske.
Enligt vad vi föreslår i avsnitten 28 och 29 skall tilläggspension i form av ålderspension fr.o.m år 2001 räknas om till en inkomstgrundad ålderspension som baseras på hela inkomsten och inte som idag på inkomster som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Detta innebär att den del av folkpensionen som motsvarar ersättning för det första förhöjda prisbasbeloppet för vilket tilläggspension enligt nuvarande regler inte beräknas kommer att utgöra en del av tilläggspensionen. Regeringen föreslår att kostnaderna för hela den inkomstgrundade ålderspensionen skall belasta AP-fonden.
En ordning där folkpensionsförmånerna för ålderspensionärer fr.o.m. år 1999 i sin helhet skulle finansieras över statsbudgeten skulle tillsammans med de övriga förändringarna vad gäller finansieringsordningen innebära en betydande försvagning av statsbudgeten. Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att kostnaderna för folkpensionen för ålderspensionärer med rätt till tilläggspension åläggs AP-fonden för åren 1999 och 2000. Denna del av folkpensionskostnaden kan schablonmässigt anses motsvara den folkpension som fr.o.m. år 2001 räknas in i den inkomstgrundade ålderspensionen. Statsbudgetens utgifter beräknas därmed minska med ca 42 miljarder kronor. Vad gäller övriga folkpensionsförmåner för ålderspensionärer samt pensionstillskottet föreslår vi att de finansieras med allmänna skattemedel. Med denna lösning uppnås en i stort sett enhetlig finansiering av ålderspensioneringen både före år 2001, då utbetalning av ålderspension enligt de reformerade reglerna påbörjas, liksom fortsättningsvis.
AP-fonden tillförs intäkter från ålderspensionsavgiften, statliga ålderspensionsavgifter och allmän pensionsavgift för finansiering av ovan nämnda pensionsförmåner. Dock skall viss del av dessa avgiftsintäkter tillföras premiepensionssystemet respektive statsbudgeten. Se vidare avsnitten 31.3, 30.4 och 30.5.
För personer födda före år 1938 och som har låg eller ingen inkomstgrundad pension, kommer en övergångsvis garantipension att beräknas fr.o.m. år 2001, alternativt fr.o.m. år 2003. Såväl den exakta utformningen av som starttidpunkten för utbetalningar av övergångsvis garantipension utreds i särskild ordning. De yngre pensionärerna med motsvarande inkomstförhållanden kommer att bli berättigade till en garantipension enligt reformerade regler. Garantipensionen och den övergångsvisa garantipensionen skall enligt vad vi föreslår i prop. 1997/98:152 Garantipension, m.m. finansieras med allmänna skattemedel.
Hänvisningar till S30-1
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 31.4, Författningskommentar till 2 § lag om statlig ålderspensionsavgift
30.2. Ålderspensionsavgifter för pensionsgrundande sociala förmåner
Regeringens förslag: Fr.o.m. inkomståret 1999 skall staten betala av-
gifter till ålderspensionssystemet för samtliga pensionsgrundande social- och arbetslöshetsförsäkringsersättningar m.m. och pensionsgrundande belopp som det tillgodoräknas pensionsrätt eller pensionspoäng för. Avgiften skall benämnas statlig ålderspensionsavgift. De föreslagna reglerna härom skall tas in i en särskild lag som skall träda i kraft den 1 oktober 1998.
Promemorians förslag: stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Flera instanser anger i sina yttranden över för-
slaget i Ds 1995:55 bl.a.
Arbetsgivarverket, Landsorganisationen i
Sverige (LO), och Sveriges Pensionärsförbund att de stödjer principen att
ålderspensionsavgifter skall betalas i samtliga fall när pensionsrätt tillgodoräknas
. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) tillstyrker
förslagen i Ds 1995:55 eftersom det ligger i linje med intentionerna att tydligt visa socialförsäkringssystemets utgifter och att skapa ett stabilt och försäkringsmässigt uppbyggt pensionssystem.
Finansinspektionen,
Riksrevisionsverket, Försäkringskasseförbundet, Svenska Arbetsgivare föreningen (SAF), och Pensionärernas Riksorganisation har inget att
erinra mot att det införs statlig ålderspensionsavgift.
Skälen till regeringens förslag: Ett av syftena med pensionsreformen
är att skapa ett finansiellt autonomt och från övriga socialförsäkringsgrenar skilt system. För att åstadkomma detta fastslogs i princippropositionen (s. 57–58) att det är nödvändigt att det för varje förmån för vilken det tillgodoräknas pensionsrätt också erläggs motsvarande avgifter. Ett förslag härom lämnas nu av regeringen.
Enligt nuvarande regler för intjänande av rätt till allmän tilläggspension (ATP) behandlas, förutom vanliga förvärvsinkomster, en rad socialförsäkrings- och arbetsmarknadsersättningar som träder i stället för förvärvsinkomster, samt vissa andra ersättningar som också är pensionsgrundande som inkomst av anställning respektive inkomst av annat förvärvsarbete. Därigenom utgör dessa socialförsäkringsersättningar m.m. pensionsgrundande inkomst. Hittills har inte någon motsvarighet till den arbetsgivaravgift i form av tilläggspensionsavgift som tas ut på förvärvsinkomster betalats för dessa ersättningar. Fr.o.m. den 1 januari 1995 tas dock en allmän pensionsavgift (tidigare benämnd allmän egenavgift) ut på samtliga dessa ersättningar. Sedan den 1 januari 1998 uppgår den avgiften till 6,95 % och arbetsgivaravgiften i form av tilläggspensionsavgift till 6,40 %.
Det torde främst vara av administrativa skäl som det inte betalats någon tilläggspensionsavgift på pensionsgrundande socialförsäkringsersättningar m.m. Eftersom det rör sig om överföringar inom den offentliga sektorn har det ansetts onödigt att avgiftsbelägga dessa förmåner även om värdet av en erhållen förmån inte bara består av den kontanta ersättningen utan även av värdet av den pensionsrätt som ersättningen är
förenad med. Detta innebär att pensionssystemet med nuvarande regler delvis finansierar kostnader som i princip hänför sig till andra förmånseller bidragssystem. Åtminstone för sådana pensionsgrundande ersättningar som betalas ut under något av de 15 bästa inkomståren kan det finnas en direkt koppling mellan storleken på de pensionsgrundande socialförsäkringsersättningarna m.m. och personens framtida tilläggspension. Annars gäller här som för förvärvsinkomster att sambandet i ATPsystemet är svagt mellan den pensionsgrundande inkomsten och faktisk pension.
Som beskrivits tidigare skall enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna det reformerade ålderspensionssystemet, vad gäller den inkomstrelaterade delen, i sin helhet finansieras med en ålderspensionsavgift som tas ut på samtliga inkomster som ger pensionsrätt. Avgiften skall vara 18,5 % av den pensionsgrundande inkomsten och av andra belopp som ger pensionsrätt. I avsnitt 6.2 redogörs för att den allmänna pensionsavgiften och tilläggspensionsavgiften år 1999 oförändrat föreslås utgå med 6,95 % respektive 6,40 % av bruttoinkomsten (avgiftsunderlaget). Den sammanlagda ålderspensionsavgiften kommer därmed att år 1999 endast att uppgå till ca. 14,35 % av den pensionsgrundande inkomsten. I enlighet med riktlinjerna föreslår regeringen att det för pensionsrätt som tillgodoräknas på grundval av socialförsäkringsersättningar m.m. skall betalas avgifter till det inkomstgrundade ålderspensionssystemet. Detsamma föreslår vi när det gäller den pensionsrätt som tillgodoräknas för de belopp som genom pensionsreformen kommer att bli pensionsgrundande utöver den pensionsgrundande inkomsten. Vidare föreslås att denna avgift benämns statlig ålderspensionsavgift och att bestämmelser härom tas in i en särskild lag. Regeringen föreslår att statliga ålderspensionsavgifter skall betalas för aktuella ersättningar som det tillgodoräknas pensionsrätt för fr.o.m. år 1999. Reglerna om statlig ålderspensionsavgift föreslår vi dock skall träda i kraft redan den 1 okotober 1998.
30.3. Avgiftsskyldighet och den särskilda löneskatten
Regeringens förslag: Arbetsgivaravgift respektive egenavgift i form
av ålderspensionsavgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter skall fr.o.m. den 1 januari 1999 betalas även efter det att arbetstagaren respektive den försäkrade har fyllt 65 år. Fr.o.m. år 1999 skall en försäkrad även betala sådan egenavgift för år då han eller hon har uppburit ålderspension under hela året.
Även allmän pensionsavgift skall fr.o.m. år 1999 betalas av den som fyllt 65 år.
I ovan nämnda situationer skall den särskilda löneskatten utgöra 18,09 %.
Vad som nu har sagts skall inte gälla dem som är födda år 1937 eller tidigare.
Promemorians förslag: Förslaget i Ds 1995:55 stämmer i princip
överens med regeringens förslag i den del som berör avgiftsskyldighet för
personer som har uppburit ålderspension under hela året. I Ds 1995:55 föreslogs dock att ändringen skulle börja gälla fr.o.m. 1 januari 1997. I övriga delar lämnades inga förslag i Ds 1995:55.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i frågan har
inga invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler tas arbets-
givaravgifter, egenavgifter eller allmän pensionsavgift inte ut för den som har fyllt 65 år. Enligt riktlinjerna för det reformerade ålderspensionssystemet skall ingen övre åldersgräns finnas för intjänande av pensionsrätt. Som en konsekvens av detta och för att upprätthålla ett nära samband mellan inbetalda avgifter och utbetalda förmåner bör således arbetsgivaravgift och egenavgift i form av ålderspensionsavgift samt allmän pensionsavgift tas ut även efter det att arbetstagaren respektive den enskilde fyllt 65 år. De som är födda år 1938 är den första årskullen som föreslås ha möjlighet att tjäna in pensionsrätt i det reformerade systemet efter 64 års ålder (se avsnitt 28). Regeringen föreslår därför att arbetsgivaravgift och egenavgift i form av ålderspensionsavgift samt allmän pensionsavgift fr.o.m. 1 januari 1999 skall betalas även efter det att arbetstagaren respektive den försäkrade har fyllt 65 år men att detta inte skall gälla personer som är födda år 1937 eller tidigare.
Enligt nuvarande regler för allmän tilläggspension i 11 kap. 1 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) gäller vidare att pensionsgrundande inkomst inte skall beräknas för en person som under hela året uppburit hel ålderspension. Inkomst av annat förvärvsarbete utgör i dessa situationer inte underlag för uttag av egenavgift. På inkomsten tas i stället ut en särskild löneskatt. Några motsvarande regler finns inte vad gäller arbetsgivaravgift eller allmän pensionsavgift.
Någon bestämmelse motsvarande den i 11 kap. 1 § andra stycket AFL om att pensionsgrundande inkomst inte skall beräknas för en försäkrad som under hela året uppburit hel ålderspension föreslås inte införas i den nya lagen om inkomstgrundad ålderspension. Detta innebär att pensionsgrundande inkomst skall fastställas även för sådant år och ligga till grund för beräkning av såväl pensionspoäng (t.o.m. det år den försäkrade fyller 64 år) som pensionsrätt. Även egenavgift i form av ålderspensionsavgift bör då betalas för sådan inkomst av annat förvärvsarbete som uppbärs av den som under hela året uppburit hel ålderspension. Personer födda år 1937 eller tidigare bör emellertid undantas från denna regel, eftersom äldre regler om fastställande av pensionsgrundande inkomst i detta hänseende föreslås fortsätta gälla för dem (se avsnitt 29). Regeringen föreslår alltså att en försäkrad skall betala egenavgift i form av ålderspensionsavgift även för år då han eller hon har uppburit ålderspension under hela året men att detta inte skall gälla personer som är födda år 1937 eller tidigare.
De föreslagna förändringarna i avgiftsuttag för dem som är födda år 1938 eller senare föranleder en ändring av den särskilda löneskatten i dessa situationer.
Den särskilda löneskatten enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster skall motsvara skattedelen av socialavgifterna. Denna skatt beräknas för närvarande schablonmässigt, enligt de principer som slogs fast i samband med skattereformen (prop. 1989/90:110), som
summan av egenföretagarnas folkpensionsavgift och allmänna löneavgift plus hälften av övriga egenavgifter och den allmänna sjukförsäkringsavgiften. Av den allmänna pensionsavgiften, som fr.o.m. den 1 januari 1998 uppgår till 6,95 %, inkluderas hälften av avgiftssatsen överstigande 1 procentenhet i den särskilda löneskatten fr.o.m. 1998. För år 1998 uppgår den särskilda löneskatten till 24,26 %.
Enligt vårt förslag skall ett avgiftsuttag på 6,95 % för den allmänna pensionsavgiften och på 6,40 % för ålderspensionsavgiften bibehållas under år 1999. När den nuvarande beräkningsschablonen tillämpas på dessa avgiftsnivåer erhålls en skattedel på 6,17 procentenheter (6,17 = 0,5 x (6,40 + 6,95 –1)) av det sammantagna uttaget på 13,35 % av allmän pensionsavgift och ålderspensionsavgift. Denna skattedel skall inte ingå i den särskilda löneskatt på förvärvsinkomster som skall betalas för personer som är födda år 1938 eller senare och som har uppnått 65 års ålder och inte heller för dem med inkomst av annat förvärvsarbete som före 65 års ålder har uppburit hel ålderpension hela året. Den särskilda löneskatten på förvärvsinkomster föreslås därför uppgå till 18,09 % (18,09 = 24,26–6,17) för dessa individer fr.o.m. den 1 januari 1999. Schablonavdraget för särskild löneskatt och ålderspensionsavgift för dessa individer föreslås uppgå till 20 %, vilket också är den nivå som schablonavdraget för särskild löneskatt för närvarande uppgår till.
Hänvisningar till S30-3
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt Skälen för regeringens förslag: Socialförsäkringarna finansieras med
30.4. Avsättning av medel till premiepensionssystemet
Regeringens förslag: Avsättning till premiepensionssystemet skall
göras med ett belopp som motsvarar den pensionsrätt för premiepension som fastställs.
Regeringen skall för varje år fastställa den andel av influtna ålderspensionsavgifter som preliminärt skall föras till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret. Riksförsäkringsverket skall för varje år till regeringen lämna förslag om den preliminära andel av ålderspensionsavgifterna som enligt lagen (1981:691) om socialavgifter skall föras till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret. Riksförsäkringsverket skall också årligen beräkna skillnaden mellan de preliminärt överförda avgifterna för ett visst år och det belopp som skulle ha överförts för att motsvara pensionsrätt för premiepension som fastställts för år fr.o.m. år 1999. Skillnadsbeloppet skall därvid beräknas med sådan avkastning som anges i 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Avstämning av den framräknade skillnaden skall göras vid en kommande avsättning.
Riksförsäkringsverket skall även beräkna skillnaden mellan de preliminärt överförda avgifterna åren 1995–1998 och det belopp som skulle ha överförts för att motsvara pensionsrätt för premiepension som fastställs för dessa år. Avstämning för framräknade skillnader avseende perioden 1995–1997 skall ske senast i juni år 1999. Avstämning för framräknad skillnad avseende år 1998 skall ske senast i april år 2000.
För år 1999 höjs avsättningen till premiepensionssystemet till 32 % av de under året influtna ålderspensionsavgifterna.
Skälen för regeringens förslag: Premiepensionssystemet inom det all-
männa ålderspensionssystemet bör tillföras ett belopp som exakt motsvarar den för respektive år fastställda pensionsrätten för premiepension. Detta föreslås ske genom att det preliminärt överförda beloppet ett visst år avstäms mot den för samma år fastställda pensionsrätten. Motivet för förslaget är att det belopp som för de försäkrades räkning skall överföras från den tillfälliga förvaltningen till kapitalförvaltarna utgår från den fastställda premiepensionsrätten. Därmed bör även det belopp som tillförs den tillfälliga förvaltningen följa den fastställda pensionsrätten för premiepension. I fördelningssystemet är förhållandet annorlunda. Enligt förslag i denna remiss kommer fördelningssystemet att, med avdrag för de belopp som förs till premiepensionssystemet och som enligt förslaget i avsnitt 30.5 förs till statsbudgeten, tillföras de medel som inflyter i form av ålderspensionsavgifter. I vissa situationer fastställs pensionsrätt utan att motsvarande avgiftsinbetalning skett, exempelvis vid uppbördsförluster på grund av konkurser. Det finns också situationer där det inflyter avgifter utan att det fastställs någon motsvarande pensionsrätt, t.ex. när avgifter betalas för inkomster under gränsen för deklarationsskyldighet och för inkomster som tjänats in samma år som en inkomsttagare avlider. I fördelningssystemet kan det därmed uppkomma skillnader mellan fastställd pensionsrätt och influtna avgifter. Dessa skillnader kommer att påverka buffertfondens storlek. Därmed kommer skillnaderna att beaktas i beräkningen av fördelningssytemets ekonomiska ställning som översiktligt beskrivits i avsnitt 16.
I prop. 1994/95:41 föreslogs att premiepensionssystemets interimistiska förvaltning hos Riksgäldskontoret under år 1995 skulle tillföras 11 % av de influtna tilläggspensionsavgifterna, i princip motsvarande 1,43 % av avgiftsunderlaget (11 % x 13 % = 1,43 %). I avvaktan på premiepensionssystemets utformning föreslogs det att denna andel skulle föras över till en i propositionen föreslagen särskild förvaltning hos Riksgäldskontoret. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (bet. 1994/95:SfU6, rskr. 1994/95:81). Andelen 11 % angavs i propositionen ha beräknats utifrån de inkomstförhållanden som då förväntades gälla under år 1995 och utifrån att personer födda år 1939 och senare skulle tjäna in pensionsrätt för premiepension. Det anfördes att storleken på avsättningarna borde omprövas inför år 1996 och därefter, bl.a. som en följd av tjugondelsinfasningen.
Enligt förslag i denna remiss skall för åren 1995–1998 pensionsrätt för premiepension kunna tillgodoräknas med 2 % av den pensionsgrundande inkomsten. Fr.o.m. år 1999 skall pensionsrätt för premiepension kunna tillgodoräknas med 2,5 % av den pensionsgrundande inkomsten och andra pensionsgrundande belopp. Pensionsrätt för premiepension föreslås inte tillgodoräknas för pensionsgrundande belopp åren 1995–1998 men väl därefter.
Tjugondelsinfasningen innebär att personer i mellangenerationen tjänar in pensionsrätt i det reformerade systemet i tjugondelar. Varje årskull, fr.o.m. födda år 1938 t.o.m. födda år 1953 (mellangenerationen), tjänar in pensionsrätt för premiepension i ökande grad. Personer födda år 1938 tjänar in fyra tjugondelar av sin pension i det reformerade pensionssystemet. De kommer därmed att för åren 1995–1998 tillgodoräknas en
årlig pensionsrätt för premiepension med 0,4 % (4/20 x 2 %) av den pensionsgrundande inkomsten och fr.o.m. år 1999 med 0,5 % (4/20 x 2,5 %) av den pensionsgrundande inkomsten och andra belopp. Personer födda år 1939 tjänar in fem tjugondelar av sin pension i det reformerade pensionssystemet och kommer för åren 1995–1998 tillgodoräknas en årlig pensionsrätt för premiepension med 0,5 % (5/20 x 2 %) av den pensionsgrundande inkomsten och fr.o.m. år 1999 med 0,625 % (5/20 x 2,5 %) av den pensionsgrundande inkomsten och andra belopp. Intjänandet ökar således fr.o.m. år 1999 med 0,125 procentenheter (1/20 x 2,5 %= 0,125) för varje årskull i mellangenerationen. Under åren 1995–1998 var ökningen 0,1 procentenhet (1/20 x 2 %).
Den preliminära avsättningen till premiepensionssystemet, som andel av den totala pensionsgrundande inkomsten och andra belopp, kan beräknas genom att respektive årskulls procentuella avsättning till premiepensionssystemet multipliceras med årskullens beräknade andel av den beräknade totala pensionsgrundande inkomsten och andra belopp och genom att dessa produkter därefter summeras över samtliga årskullar. För varje år, fram till år 2018, kommer en allt större andel av de pensionsgrundande inkomsterna tjänas in av personer som till stor del eller i sin helhet tjänar in pensionsrätt enligt reformerade regler. Det sista år den sista årskullen i mellangenerationen kan tjäna in pensionsrätt i det reformerade systemet med tjugondelar (19/20-delar) är år 2017, när personer födda år 1953 fyller 64 år. För inkomster som intjänas efter det år de fyller 64 år tillgodoräknas även personer i mellangenerationen pensionsrätt i det reformerade systemet med 20 tjugondelar.
Arbetsgivaravgiften i form av tilläggspensionsavgift sänktes (prop. 1997/98:1 Finansplan m.m. avsnitt 8.3.2–3, bet. 1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:35) den 1 januari 1998 från sin tidigare nivå om 13 % till 6,40 %, samtidigt som den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift överfördes till ålderspensionssystemet och en kompenserande överföring av arbetsgivaravgifter till sjukförsäkringen genomfördes. Dessa förändringar föranledde en höjning av andelen av influtna tilläggspensionsavgifter som skall föras till Riksgäldskontoret från 11 till 22,4 %. Detta innebär i princip att premiepensionssystemets tillfälliga förvaltning alltjämt tillförs 1,43 % av avgiftsunderlaget. Inför åren 1996– 1998 har sålunda ingen omprövning av storleken på avsättningarna till premiepensionssystemet gjorts. Detta har medfört att en lägre andel av influtna tilläggspensionsavgifter har avsatts till premiepensionssystemet än vad som svarar mot den pensionsrätt för premiepension som kan beräknas ha tjänats in under dessa år. Ytterligare en orsak till att ett för lågt belopp avsatts är att även personer som är födda år 1938 nu föreslås tillgodoräknas pensionsrätt för premiepension och att detta föreslås gälla också för åren 1995–1998. De medel som avsatts enligt lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgiften har varit placerade på räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Räntan har varit marknadsmässig och lagts till kapitalet.
Regeringen föreslår att skillnaden mellan preliminärt överförda avgifter åren 1995–1998 och det belopp som motsvarar fastställd pensionsrätt för premiepension för dessa år skall beräknas av Riksförsäkringsverket. Pensionsrätterna intjänade ett år fastställs senast den 31 mars det andra
året efter intjänandeåret, dvs. senast 15 månader efter utgången av intjänandeåret. Premiepensionsrätterna avseende åren 1995–1997 kommer dock att vara fastställda först i maj 1999. Korrigeringen för det belopp som framräknas för perioden 1995–1997 bör därför göras senast i juni år 1999. Korrigeringen för år 1998 bör göras senast i april år 2000. Framräknade skillnader för dessa perioder bör inte ränteberäknas. Anledningen härför är att en högre avkastning än vad som skulle ha tillgodoräknats i ett fullfunktionsstadium kommer att tillgodoräknas premiepensionsrätt som tjänats in under nämnda perioder, vilket ger kompensation för att nämnda skillnader inte ränteberäknas.
På liknande sätt som gjordes för år 1995 har en uppskattning nu gjorts av hur underlaget för avsättningar till premiepensionssystemet kommer att fördela sig mellan olika åldersgrupper under år 1999. Enligt dessa beräkningar är den erforderliga avsättningen 32 % av influtna ålderspensionsavgifter för år 1999. Regeringen föreslår därför att avsättningen till premiepensionssystemet skall höjas till 32 % av influtna ålderspensionsavgifter.
Regeringen bör på förslag av riksförsäkringsverket för varje år fastställa den andel av ålderspensionsavgifterna som preliminärt skall föras till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret. Vi föreslår därför att Riksförsäkringsverket ges i uppdrag att beräkna den preliminära avsättningen till premiepensionssystemet för år 2000 och därpå följande år och till regeringen lämna förslag om denna avsättning. Vi föreslår också att Riksförsäkringsverket skall beräkna skillnaden mellan de preliminärt överförda avgifterna och det belopp som skulle ha överförts för att motsvara pensionsrätten för premiepension som fastställts för respektive år. Det fastställda beloppet beräknas i första hand utifrån den pensionsrätt som fastställs drygt ett år efter den preliminära avsättningen. Omtaxeringar m.m. som påverkar intjänad pensionsrätt i premiepensionssystemet och därmed det belopp som skall tillföras det systemet skall också beräknas och beaktas löpande vid korrigeringen av det preliminärt avsatta beloppet. Framräknade skillnader bör ränteberäknas med den avkastning som anges i 8 kap. 1 § lagen om inkomstgrundad ålderspension. Den avkastning som anges i 8 kap. 1 § är den ränta som de enskilda försäkrade och tillgodoräknad pensionsrätt kommer att tillgodoräknas på medel i den tillfälliga förvaltningen. Det är naturligt att skillnader mellan preliminärt överfört belopp till den tillfälliga förvaltningen och slutligt fastställt belopp ränteberäknas med samma avkastning som de försäkrade tillgodoräknas. Förfarandet innebär att exakt det belopp, inklusive avkastning, som de försäkrade tillgodoräknas för ett visst år i efterhand löpande tillförs den tillfälliga förvaltningen. Tillskott till, respektive avdrag från det, till den tillfälliga förvaltningen överförda beloppet som utgör ränta är att betrakta som en del av den tillfälliga förvaltningens avkastning. Vad gäller den närmare regleringen av avsättningen och avstämningen av medel till den tillfälliga förvaltningen avser regeringen att återkomma med bestämmelser därom i förordning.
Förslaget innebär som nämnts att såväl positiva som negativa avvikelser mellan influtna ålderspensionsavgifter kommer att tillföras, respektive belasta, ålderspensionssystemets fördelningssystem. Avvikelser kommer
därmed att påverka buffertfondens storlek som i sin tur ingår som en del i beräkningen av fördelningssystemets ekonomiska styrka, se avsnitt 16. Med beaktande av att avvikelser mellan influtna ålderspensionsavgifter och fastställda ålderspensionsrätter kan påverka utvecklingen av pensionsförmånerna bör Riksförsäkringsverket särskilt bevaka att dessa skillnader inte får en allt för stor omfattning, se även avsnitt 17.4.
Hänvisningar till S30-4
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt Författningskommentar till 37 § lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension
30.5. Överföring till statsbudgeten av ålderspensionsavgifter
Regeringens förslag: Den andel av arbetsgivaravgifterna och egen-
avgifterna som enligt lagen (1981:691) om socialavgifter beräknas utgöra ålderspensionsavgift på inkomstdelar över avgiftstaket om 8,06 förhöjda prisbasbelopp i ålderspensionsförsäkringen skall föras till statsbudgeten. Regeringen skall för varje år fastställa den andel av influtna ålderspensionsavgifter som preliminärt skall föras till staten. Riksförsäkringsverket skall för varje år till regeringen lämna förslag om den andel av ålderspensionsavgifterna som preliminärt skall överföras till staten. Riksförsäkringsverket skall också årligen beräkna skillnaden mellan preliminärt överfört belopp och det belopp som skulle ha överförts för att motsvara den del av influtna ålderspensionsavgifter som tagits ut på inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete som överstiger avgiftstaket om 8,06 förhöjda prisbasbelopp. Avstämningen av den framräknade skillnaden skall göras vid en kommande överföring.
Avstämning av den framräknade skillnaden jämte ränta motsvarande den basränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) skall göras senast månaden efter det att beräkningen gjorts.
För år 1999 skall den preliminära överföringen till statsbudgeten vara 7 % av under året influtna ålderspensionsavgifter.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de av riksdagen antagna rikt-
linjerna skall ålderspensionerna finansieras med en ålderspensionsavgift som tas ut på alla inkomster som ligger till grund för beräkningen av pensionsrätt. Vidare skall ålderspensionsavgift tas ut endast på inkomster som ligger till grund för tillgodoräknande av pensionsrätt. Underlaget för ålderspensionsavgiften skall därmed i princip sammanfalla med summan av pensionsgrundande inkomster och andra pensionsgrundande belopp.
Den 13 oktober 1994 (prop. 1994/95:41, bet. 1994/95:SfU6, rskr. 1994/95:81) beslutade riksdagen att vissa förändringar som föranleddes av reformen skulle ske med verkan redan den 1 januari 1995. Det gällde bl.a. pensionssystemets finansiering och avsättning av medel till det framtida premiepensionssystemet. Beslutet innebar bl.a. att ålderspensionsavgifter (dåvarande tilläggspensionsavgifter) som betalats på inkomstdelar över den högsta inkomst som ger ålderspensionsrätt skulle föras till statsbudgeten. Ålderspensionsavgifter som tas ut på inkomstdelar över avgiftstaket motsvaras inte av någon pensionsförmån.
De är därför i ekonomisk bemärkelse en skatt. Av uppbördstekniska och administrativa skäl tas dock denna skatt ut som en arbetsgivaravgift respektive egenavgift i form av ålderspensionsavgift som beräknas på företagets respektive egenföretagarens lönesumma. Den del av de influtna avgifterna som motsvarar avgifter på inkomstdelar över taket i försäkringen förs fr.o.m. år 1995 till statsbudgeten. År 1994 beräknades andelen avgifter på inkomstdelar över intjänandetaket för år 1995 vara 7 %.
Den andel av arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna som motsvarar avgifter som kommer att tas ut på inkomstdelar över avgiftstaket år 1999 har beräknats alltjämt uppgå till ca 7 %. Regeringen föreslår därför att 7 % av ålderspensionsavgifterna som inflyter år 1999 preliminärt skall överföras till statsbudgeten. Vid beräkningen har antagits att pensionsgrundande inkomster i form av sociala transfereringar m.m., för vilka det skall betalas statliga ålderspensionsavgifter, skall avräknas mot intjänandetaket närmast före förvärvsinkomster. I detta avseende skiljer sig beräkning från den i prop. 1994/95:41. Genom att avräkna sociala transfereringar före förvärvsinkomster kan de statliga ålderspensionsavgifterna totala belopp hållas nere något. Skulle den i prop. 1994/95 i beräkningen använda avräkningsordningen bibehållas skulle staten i de fall där förvärvsinkomsterna och de sociala transfereringarna överstiger avgiftstaket erlägga statliga ålderpensionsavgifter som sedan skulle återföras till statsbudgeten.
Regeringen bör på förslag av riksförsäkringsverket för varje år fastställa den andel av ålderspensionsavgifterna som preliminärt skall föras till staten. Vi föreslår därför att Riksförsäkringsverket skall ges i uppdrag att årligen beräkna och för regeringen föreslå preliminär överföring av influtna ålderspensionsavgifter fr.o.m. år 2000.
Riksförsäkringsverket bör vidare årligen beräkna skillnaden mellan preliminärt överfört belopp och det belopp som skulle ha överförts för att motsvarar ålderspensionsavgiftens andel av fastställda i sig pensionsgrundande inkomster överstigande avgiftstaket i ålderspensionsförsäkringen. Denna beräkning bör göras för varje år fr.o.m överfört belopp år 1999 och de för detta år taxerade inkomsterna och fastställda pensionsrätterna. Inkomstuppgifter, inklusive uppgifter om fastställd pensionsrätt avseende år 1999 kommer att föreligga senast den sista mars år 2001. Riksförsäkringsverket bör även ombesörja avstämningen av den framräknade skillnaden mellan preliminärt överfört belopp och det belopp som slutligt framräknas.
Mot bakgrund av det reformerade ålderspensionssystemets autonoma karaktär och den förhållandevis långa period det tar från det att en avvikelse uppstår till det att den korrigeras föreslår vi att avvikelserna skall ränteberäknas. Regeringen föreslår att den s.k. basräntan enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen skall användas vid ränteberäkning. Vad gäller den närmare regleringen av avsättningen och avstämningen av medel till staten avser regeringen att återkomma med bestämmelser därom i förordning.
I prop. 1994:95/41 angavs att eventuell skillnad mellan schablonmässigt överfört belopp och slutligt fastställt belopp skall beaktas vid kommande års fördelning av avgiftsmedel mellan statsbudget och pensionssystem. Regeringen lämnar emellertid inte något förslag till justering för eventuella skillnader mellan schablonmässigt överfört belopp och
slutligt fastställt belopp avseende perioden 1995–1998. Motivet härför är att de avvikelser mellan överfört belopp och det belopp som skulle framkomma vid en beräkning av fastställt belopp indirekt blir korrigerade genom den finansiella infasningen som redogörs för i avsnitt 33. Om ett för stort belopp förts till statsbudgeten, har AP-fonden blivit mindre än vad den skulle ha varit med en exakt överföring. Detta skulle i sin tur medföra att ett lägre belopp kan tillföras statsbudgeten i den finansiella infasningen. I den omvända situationen, det fall då överföringen till statsbudgeten varit för liten, har det medfört att AP-fonden blivit större än vad den skulle ha varit med en exakt omföring. Det skulle medföra att ett högre belopp kan tillföras statsbudgeten i den finansiella infasningen. I samband med den finansiella infasningen av reformen bör eventuella skillnader mellan schablonmässigt överfört belopp och slutligt fastställt belopp för tid fr.o.m. år 1995 t.o.m. år 1998 beaktas.
31. Statliga ålderspensionsavgifter
Hänvisningar till S31
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 37.1, 6.2, Skälen för regeringens förslag: Socialförsäkringarna finansieras med
31.1. Inledning
I föregående avsnitt har redogjorts för principerna för det reformerade ålderspensionsystemets finansiering. En väsentligt del i dessa finansieringsprinciper är att det för varje ersättning för vilken det tillgodoräknas ålderspensionsförmån skall betalas motsvarande ålderspensionsavgift. I avsnitt 30.2 har regler i enlighet med dessa principer föreslagits avseende pensionsgrundande sociala förmåner. I detta avsnitt lämnas förslag till preciserade regler för den statliga ålderspensionsavgiften.
Hänvisningar till S31-1
31.2. Underlag för statlig ålderspensionsavgift
Regeringens förslag: Statlig ålderspensionsavgift skall betalas för
pensionsgrundande socialförsäkringsersättning m.m. och pensionsgrundande belopp till försäkrade som uppfyller förutsättningarna för tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomstpension eller av pensionspoäng. Vid beräkningen av den statliga ålderspensionsavgiften skall bortses från i sig pensionsgrundande inkomster som överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelop i följande ordning:
1. socialförsäkringsersättningar m.m. som utgör inkomst av annat
förvärvsarbete,
2. andra ersättningar än vad som anges i 1 som utgör inkomst av annat
förvärvsarbete,
3. socialförsäkringsersättning m.m. som utgör inkomst av anställning,
4. andra ersättningar än vad som anges i 3 som utgör inkomst av an-
ställning. För sådana socialförsäkringsersättningar m.m. för vilka det tas ut allmän pensionsavgift av den enskilde skall den statliga ålderspensionsavgiften utgöra 6,40 % av ersättningen. För andra pensionsgrundande sociala förmåner skall den statliga ålderspensionsavgiften vara 18,5 % av det pensionsgrundande beloppet.
Promemorians förslag: stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. I Ds 1995:55 föreslogs bl.a. att statliga ålderspensionsavgifter även skulle betalas för s.k. bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet och för vissa ersättningar från s.k. trygghetsförsäkring för arbetsskada (TFA). Vidare föreslogs att AP-fonden skulle svara för betalningen av statliga ålderspensionsavgifter svarande mot den ålderspensionsrätt som tillgodoräknas för förtidspension.
Remissinstanserna:
Riksskatteverket anser att det bör klargöras vad
som i fortsättningen skall gälla beträffande ersättning för förlorad arbetsförtjänst och så kallad försäkringslön.
Kammarrätten i Stockholm noterar
att promemorians förslag att staten skall betala ålderspensionsavgift för vissa TFA-ersättningar är en avvikelse från principen att respektive förmånssystem skall belastas med kostnaden för ålderspensionsavgiften.
Centrala studiestödsnämnden (CSN) begränsar sitt remissvar till att
avse pensionsrätt för studier. CSN erinrar om att nämnden i sitt yttrande över Ds 1995:41 Reformerat pensionssystem – lag om inkomstgrundad ålderspension, m.m. uttalat att det bör övervägas om det pensionsgrundande beloppet för studier för vilka det enligt nuvarande regler inte utges pensionsgrundande ersättning bör beräknas på faktiskt utbetalat studiebidrag eller på fiktivt belopp liknande vad som föreslås gälla vid plikttjänstgöring. Om det sistnämnda alternativet, som CSN föredrar, slutgiltigt väljs bör det enligt nämnden medföra att ålderspensionsavgiften i sin helhet skall betalas av staten.
Skälen för regeringens förslag: I enlighet med de av riksdagen an-
tagna riktlinjerna skall det i princip för varje ersättning eller belopp för vilken det tillgodoräknas pensionsrätt betalas avgifter till ålderspensionssystemet som motsvarar den pensionsrätt som tillgodoräknas för ersättningen eller beloppet. De ersättningar som i det nuvarande och i det reformerade pensionssystemet skall utgöra pensionsgrundande inkomst och som det enligt nuvarande regler betalas allmän pensionsavgift men inte arbetsgivaravgift eller egenavgift för anges i 2 kap. 5 § och 6 § första stycket 4 i den av regeringen föreslagna lagen om inkomstgrundad ålderspension (LIP). Dock betalas enligt nuvarande regler tilläggspensionsavgift för s.k. konstnärsbidrag som ingår bland de här definierade ersättningarna, se nedan.
Lagen avses träda i kraft den 1 januari 1999 och – såvitt gäller här aktuella regler – bli tillämplig även för fastställande av pensionsgrundande inkomst inom det nuvarande ATP-systemet. De i denna proposition framlagda förslagen har den föreslagna lagen som utgångspunkt. De där angivna ersättningarna motsvarar i stort sett den uppräkning av pensionsgrundande inkomster och ersättningar som nu anges i 11 kap. 2 § första stycket och 3 § första stycket punkt d) lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). De ersättningar som anges i 2 kap. 5 § LIP är i huvudsak ersättningar och bidrag som utbetalas av allmän försäkringskassa eller arbetslöshetskassa. Bestämmelserna i 2 kap. 6 § första stycket 4 LIP avser bl.a. sjukpenning som grundar sig på inkomst av annat förvärvsarbete. Också sådan ersättning betalas ut av allmän försäkringskassa.
Inom det reformerade ålderspensionssystemet skall pensionsrätt tillgodoräknas inte bara för pensionsgrundande inkomst utan också för
andra förhållanden på basis av s.k. pensionsgrundande belopp. De senare beloppen skall under vissa förutsättningar tillgodoräknas försäkrade som uppbär förtidspension, föräldrar till små barn och försäkrade som genomgått längre grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna skall pensionsrätt tillgodoräknas också för s.k. bakomliggande inkomst vid arbetslöshet och sjukdom.
I Ds 1997:67 Inkomstgrundad ålderspension – finansiella frågor föreslogs att pensionsrätt för sådan fiktiv inkomst inte skall tillgodoräknas. Förslaget motiverades av att det medförde besparingar och möjliggjorde förenklingar av systemet. Regeringens förslag i denna proposition överensstämmer i denna del med förslaget i Ds 1997:67. Regeringen lämnar därför inte heller något förslag till statlig ålderspensionsavgift för pensionsgrundande belopp för s.k. bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet. I avsnitt 9–12 redovisas utförligt de regler som föreslås gälla för de olika pensionsgrundande beloppen.
Enligt riktlinjerna för pensionsreformen och i överensstämmelse med vad som gäller inom det nuvarande ATP-systemet skall det för pensionsgrundande inkomster tillgodoräknas pensionsrätt endast till den del inkomsten under ett kalenderår inte överstiger en viss nivå. I denna proposition föreslås att denna nivå såväl inom det reformerade pensionssystemet som inom nuvarande ATP-system skall vara sju och ett halvt s.k. förhöjda prisbasbelopp t.o.m. år 2001. Efter år 2001 skall intjänandetaket räknas om med ett s.k. inkomstindex och motsvara sju och ett halvt inkomstbasbelopp, se avsnitt 13.1. Detta innebär att taket kommer att följa den allmänna inkomstutvecklingen.
Regeringen föreslår att statlig ålderspensionsavgift skall betalas för sociala ersättningar m.m. endast till den del ersättningen ger pensionsrätt. Enligt nuvarande regler skall i det fall den pensionsgrundande inkomsten överstiger intjänandetaket om 7,5 förhöjda prisbasbelopp i första hand bortses från inkomster av annat förvärvsarbete. Först när sådana inkomster helt avräknats, bortses från inkomst av anställning till den del de överstiger intjänandetaket. Dessa regler föreslås i denna proposition överföras till det reformerade systemet (2 kap. 1 § andra stycket LIP). Motivet för denna avräkningsordning är främst att det på inkomst av anställning alltid tillgodoräknas pensionsrätt, oavsett om arbetsgivaren fullgör sin avgiftskyldighet eller inte. Pensionsrätt beräknad på inkomst av annat förvärvsarbete kan däremot påverkas av huruvida egenföretagaren fullgör sin avgiftsskyldighet.
I avsnitt 13.1 föreslås att pensionsgrundande belopp inte skall fastställas till den del de tillsammans med pensionsgrundande inkomster ligger över intjänandetaket. Där föreslås att om inkomsterna och beloppen ligger över intjänandetaket skall det bortses från pensionsgrundande belopp i följande ordning: pensionsgrundande belopp för barnår, pensionsgrundande belopp för plikttjänst respektive pensionsgrundande belopp i samband med förtidspension. Därmed kommer det aldrig att finnas några fastställda pensionsgrundande belopp som tillsammans med den pensionsgrundande inkomsten ligger över intjänandetaket. Någon särskild avräkningsordning för dessa belopp för beräkning av statliga ålderspensionsavgifter behövs därmed inte.
Det är önskvärt att inte öka statsbudgetens omslutning mer än vad som är oundvikligt i och med införandet av den statliga ålderspensionsavgiften. Statlig ålderspensionsavgift bör därför betalas endast till den del ersättningarna ger upphov till pensionsrätt hos mottagaren. Därmed bör inte avgifter betalas för ersättningar till den del de, givet en viss avräkningsordning, överstiger avgiftstaket. Att takbegränsningen för pensionsgrundande inkomster föreslås uttryckas i form av ett avgiftstak beror på att den allmänna pensionsavgiften föreslås dras av i beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten. Något avdrag för allmän pensionsavgift föreslås inte göras vid beräkningen av pensionsgrundande belopp varför begränsningen för sådana belopp uttrycks i termer av intjänandetaket. Förslaget att den allmänna pensionsavgiften skall dras av vid fastställandet av den pensiongrundande inkomsten innebär att intjänandetaket i försäkringen kommer att vara lägre än avgiftstaket för den allmänna pensionsavgiften. Detta avgiftstak kommer år 1999 att vara 8,06 förhöjda prisbasbelopp, vilket efter avdrag med en allmän pensionsavgift om 6,95 % motsvarar 7,5 förhöjda prisbasbelopp.
För att upprätthålla systematiken i ålderspensionsförsäkringen bör den ordning som nu föreslås för fastställande av pensionsrätt i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension vara en utgångspunkt för bestämmelserna för avräkning av inkomster ovan intjänandetaket som skall göras vid beräkningen av de statliga ålderspensionsavgifterna. Av bl.a. detta skäl föreslår regeringen att det vid beräkningen av statlig ålderspensionsavgift skall bortses från i sig pensionsgrundande inkomster som överstiger avgiftstaket i ålderspensionssystemet i följande ordning:
1. socialförsäkringsersättning m.m. som utgör inkomst av annat förvärvsarbete,
2. andra ersättningar än vad som anges i 1 som utgör inkomst av annat förvärvsarbete,
3. socialförsäkringsersättning m.m. som utgör inkomst av anställning,
4. andra ersättningar än vad som anges i 3 som utgör inkomst av anställning.
Regeringens förslag innebär att en större andel av underlaget för beräkning av den ålderspensionsavgift arbetsgivare och egenföretagare betalar kan anses ligga under intjänandetaket än om förvärvsinkomster avräknats före socialförsäkringsersättningar m.m. Därmed blir också den andel av de totala ålderspensionsavgifterna som kan betraktas som skatt och som skall föras till statsbudgeten mindre.
Vårt förslag innebär att den statliga ålderspensionsavgiften, när avgifterna till systemet sammantaget är 18,5 %, totalt sett beloppsmässigt skall motsvara den pensionsrätt som sammantaget tillgodoräknas på förmåner där staten är avgiftsskyldig. Respektive pensionsgrundande ersättningsslag eller motsvarande som belastas med statlig ålderspensionsavgift skall däremot inte påföras en statlig ålderspensionsavgift som exakt motsvarar den pensionsrätt som tillgodoräknats för dessa ersättningar. I det fall t.ex. sjukförsäkringsersättning i högre grad än t.ex. arbetslöshetsersättning utbetalas till personer med en pensionsgrundande inkomst som överstiger avgiftstaket i försäkringen kommer sjukförsäkringssystemet att påföras en något högre kostnad för statlig ålderspensionsavgift än vad systemet givit upphov till. För att belasta varje
ersättningsslag med exakt rätt statlig ålderspensionsavgift skulle Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket vara tvungna att identifiera och registrera varje slags pensionsgrundande socialförsäkringsersättning m.m. som det tillgodoräknats pensionsrätt för. Vidare skulle det krävas en betydligt mer detaljerad avräkningsordning än den som här föreslås. Det föreliggande föreslaget innebär att den statliga ålderspensionsavgiften sammantaget kommer att erläggas med ett belopp som i princip exakt motsvarar den totala pensionsrätt som tillgodoräknas de försäkrade på sådana ersättningar och belopp för vilket staten är betalningsansvarig. Detta får anses utgöra en tillräcklig precision. Det samlade avgiftsuttaget för år 1999 kommer endast att uppgå till 14,35 % av den pensionsgrundande inkomsten. Därmed kommer inte den statliga ålderspensionsavgiften att motsvara den pensionsrätt som tillgodoräknas detta år på ersättningar där staten är avgiftsskyldig. Fr.o.m. år 2000 skall dock avgiftsuttaget totalt sett motsvara tillgodoräknad pensionsrätt, dvs. 18,5 % av pensionsgrundande inkomst.
lderspensionsavgift avseende pensionsrätt som tillgodoräknas för studier
Pensionsrätt för studier som finansieras med studiemedel skall, enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna, kunna tillgodoräknas inom ramen för det reformerade ålderspensionssystemet. I denna proposition lämnas inte något förslag till hur pensionsrätt för sådana studier skall tillgodoräknas. Regeringen lägger därför inte fram något förslag till statlig ålderspensionsavgift med anledning av pensionsrätt som skall tillgodoräknas för studier. Regeringen avser att återkomma i denna fråga.
Förtidspension och statliga ålderspensionsavgifter
I princippropositionen gjorde regeringen den bedömningen att reglerna för förtidspensioneringen måste förändras som en följd av den föreslagna ålderspensionsreformen. Något förslag rörande förtidspensioneringen lades emellertid inte fram med hänvisning till att frågan om utformningen av det framtida förtidspensionssystemet skulle bli föremål för ytterligare beredning. Därför lämnades inte heller förslag till hur ålderspensionsrätten skall utformas för personer som framöver kommer att beviljas förtidspension enligt reformerade regler. Riktlinjer för utformningen av den framtida förtidspensioneringen behandlas i regeringens proposition 1997/98:111 Reformerad förtidspension. Propositionen behandlas för närvarande i riksdagen.
I förevarande proposition lämnas förslag till regler som föreslås gälla för tillgodoräknande av ålderspensionsrätt för förtidspensionärer från år 1999 och dessförinnan. Ett reformerat förtidspensionssystem inklusive regler för tillgodoräknande av ålderspensionsrätt kan träda i kraft tidigast år 2001. I detta avsnitt beskrivs hur den statliga ålderspensionsavgiften skall beräknas för ålderspensionsrätt som tillgodoräknas för förtidspension för år 1999 och tills dess att ett reformerat förtidpensionssystem trätt i kraft.
Enligt de i avsnitt 9 föreslagna reglerna kommer pensionsgrundande belopp som tillgodoräknas en försäkrad för förtidspension beräknad på antagandepoäng enligt 13 kap. 2 § AFL – i avvaktan på reformering av förtidspensioneringen – inom det reformerade pensionssystemet beräknas på grundval av en s.k. antagandeinkomst. Antagandeinkomsten skall beräknas med hjälp av de antagandepoäng som beräknats enligt 13 kap. 2 § andra stycket AFL. Utgångspunkten för dessa regler är att storleken av hel förtidspension i princip skall motsvara den ålderspension som den försäkrade skulle ha varit berättigad till vid 65 års ålder om han eller hon fortsatt att arbeta i oförminskad omfattning fram till pensioneringen. Antagandeinkomsten, som läggs till grund för beräkningen av pensionsrätten i det reformerade ålderspensionssystemet, beräknas genom att antagandepoängen enligt 13 kap. 2 § AFL, med tillägg för en poäng för att kompensera för det basbeloppsavdrag som har gjorts vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten, multipliceras med basbeloppet för det året. Fr.o.m. år 1995 skall det förhöjda basbeloppet användas vid denna beräkning.
Regeringen föreslår i denna proposition att staten skall svara för den statliga ålderspensionsavgift som skall betalas för pensionsrätt tillgodoräknad för antagandeinkomst. Bestämmelserna för hur avgiften skall beräknas beskrivs nedan.
Vissa ersättningar från trygghetsförsäkring vid arbetsskada
I Ds 1995:55 föreslogs att statliga ålderspensionsavgifter skulle betalas på vissa ersättningar från trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA). De ersättningar som avsågs är sådan TFA-ersättning som undantagits från socialavgifter och särskild löneskatt. De ersättningar som omfattas av dessa bestämmelser är:
a) ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighetsförsäkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
b) ersättning för arbetskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring som anges i a).
Dessa ersättningar är pensionsgrundande och mottagaren av ersättning betalar allmän pensionsavgift på ersättningen. Därmed borde det, i enlighet med principerna för det reformerade ålderspensionssystemet, betalas avgift för hela den pensionsgrundande ersättningen. De ersättningar det rör sig om är dock i sammanhanget av begränsad omfattning. År 1998 bedöms de uppgå till ca. 100 miljoner kronor. Dessutom minskar beloppet år från år allt efter att de som uppbär ersättning blir färre. I och med att beloppet är relativt litet skulle den statliga ålderspensionsavgiften uppgå till mindre än 10 miljoner kronor. För att förenkla administrationen av den statliga ålderspensionsavgiften föreslår regeringen att det inte skall utgå statlig ålderspensionsavgift på de här aktuella TFAersättningarna. Förslaget medför en i sammanhanget obetydlig negativ avvikelse mellan erlagda avgifter och tillgodoräknad pensionsrätt. Som
beskrivits ovan kommer avvikelsen att minska år från år för att i sinom tid helt upphöra.
Konstnärsbidrag
Regeringens förslag innebär att statlig ålderspensionsavgift skall betalas även för s.k. konstnärsbidrag. Enligt nuvarande regler betalas tilläggspensionsavgift för konstnärsbidragen. I detta avseende skiljer sig konstnärsbidragen från övriga pensionsgrundnade ersättningar som det i denna remiss föreslås att det fr.o.m. år 1999 skall betalas statlig ålderspensionsavgift för. I och med att konstnärsbidragen är en statlig pensionsgrundande ersättning föreslås i denna remiss att det i stället för tilläggspensionsavgift skall betalas statlig ålderspensionsavgift för dessa ersättningar.
Latenta pensionsrätter
Pensionsgrundande belopp kan i vissa fall tillgodoräknas utan att det medför att pensionsrätten som fastställs på beloppen slutligt ligger till grund för beräkning av pension, s.k. latenta pensionsrätter. Det gäller de fall då pensionsgrundande belopp tillgodoräknas utan att förvärvsvillkoret i försäkringen uppfylls. Därmed kan statliga ålderspensionsavgifter i vissa situationer betalas utan att de kommer att motsvaras av egentlig pensionsrätt. Dessa situationer, som endast får betydelse för den reformerade ålderspensioneringens fördelningssystem, kommer att vara förhållandevis ovanliga och av mycket begränsad ekonomisk betydelse. Något förslag lämnas därför inte om att sådana avgifter skall återbetalas från AP-fonden.
Nivån på den statlig ålderspensionsavgiften
På sådana socialförsäkringsersättningar som t.ex. sjukpenning och föräldrapenning samt på dagpenning från arbetslöshetskassa m.m. som redan i ATP-systemet är pensionsgrundande tas det som tidigare nämnts ut en allmän pensionsavgift. Den statliga ålderspensionsavgiften för dessa ersättningar skall i princip motsvara den ålderspensionsavgift som arbetsgivare och den som har inkomst av annat förvärvsarbete skall betala. I och med att det inte föreslås någon förändring av det nuvarande avgiftsuttaget till det inkomstrelaterade ålderspensionsystemet för år 1999 innebär detta att den statliga ålderspensionsavgiften för år 1999 på nämnda ersättningar föreslås utgå med 6,40 %, se även avsnitt 32.
För belopp som är pensionsgrundande men som inte motsvaras av någon faktisk inkomst, t.ex. den pensionsrätt som kan tillgodoräknas för barnår, skall inte någon allmän pensionsavgift betalas eftersom den enskilde inte kommer att uppbära någon faktisk ersättning i samband med intjänandet av pensionsrätt. För att pensionsrätt som tillgodoräknas för sådana pensionsgrundande belopp redan fr.o.m. år 1999 skall vara fullt finansierad föreslår regeringen att den statliga ålderspensionsavgiften bestäms till 18,5 % av det pensionsgrundande beloppet.
Om livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen, har samordnats med förtidspension eller efterlevandelivränta föreslås att avgiften utgör 18,5 % av den del av livräntan som på grund av samordningen inte har betalats ut. För denna del har ingen allmän pensionsavgift betalats. Eftersom det är bruttolivräntan som ligger till grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst och som ger pensionsrätt är det följaktligen på denna som den statliga ålderspensionsavgiften skall betalas. Detta innebär att det skall betalas statlig ålderspensionsavgift med 6,40 % för den del av livräntan som ligger till grund för beräkning av pensionsrätt och som mottagaren betalar allmän pensionsavgift för, och 18,5 % i avgift för den del som samordnats med förtidspensionen och som mottagaren inte betalar allmän pensionsavgift för. Ett förslag avseende finansieringen av den statliga ålderspensionsavgiften kommer att presenteras i avsnitt 31.4.
31.3. Betalning och fördelning av statlig ålderspensionsavgift
Regeringens förslag: Ålderspensionsavgiften skall för varje år betalas
preliminärt med ett belopp som så nära som möjligt beräknas motsvara den slutligt framräknade avgiften. Den preliminära avgiften skall betalas med lika stora belopp varje månad. Regeringen skall inför varje år bestämma den preliminära statliga ålderspensionsavgiften och hur beloppen skall fördelas på olika anslag. Den andel som beräknas motsvara pensionsrätt för premiepension bestäms årligen av regeringen och förs löpande till Riksgäldskontoret. Återstoden förs till Allmänna pensionsfonden.
Avstämning av ålderspensionsavgifterna skall göras året efter fastställelseåret. Den skillnad som framkommer mellan den preliminärt beräknade avgiften och den avgift som beräknas utifrån fastställda pensionsrätter för ett år skall beaktas i samband med bestämmandet av den preliminära avgiften som skall betalas året efter fastställelseåret. Det belopp som skall regleras gentemot Riksgäldskontoret skall ränteberäknas med den avkastning som anges i 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Det belopp som skall regleras gentemot Allmänna pensionsfonden skall ränteberäknas med den ränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483).
Promemorians förslag: stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. I Ds 1995:55 föreslogs att skillnad mellan preliminär avgift och fastställd avgift skulle ränteberäknas med statslåneräntan.
Remissinstanserna:
Riksförsäkringsverket (RFV) anser att förslaget
om beräkning och uppbörd av statliga ålderspensionsavgifter bör omarbetas för att uppnå en enklare administrativ hantering. RFV:s förslag är att verket gör avgiftsberäkningen först när pensionsrätterna fastställts utan någon föregående preliminär beräkning. Därefter påförs respektive
försäkringsgren kostnaden för avgiften jämte ränta och medlen förs över till Riksgäldskontoret respektive Allmänna pensionsfonden. Om den förskjutning av avgiftsdebiteringen som verket föreslår inte kan accepteras, vill RFV förorda att avgiftsdebiteringen, på samma sätt som gäller för arbetsgivaravgifter, direkt grundas på de utbetalningar som görs under intjänandeåret.
Riksskatteverket (RSV) anför att för att avstämning av ålderspen-
sionsavgifterna året efter fastställelseåret skall bli möjlig kommer det förmodligen krävas att RSV vid avisering av pensionsgrundande inkomster till RFV särredovisar inkomsterna i enlighet med den i promemorian redovisade inkomststapelns indelning. Detta kommer att innebära att den nuvarande aviseringsrutinen till RFV blir mer omfattande. Detta går, enligt RSV, att lösa om kontrolluppgiften delas upp med olika ersättningskoder för respektive ersättning eller om deklarationsblanketten får motsvarande indelning.
Försäkringskasseförbundet (FKF), Försäk
ringskassan i Malmöhus Län och Arbetslöshetskassornas samorganisa tion saknar en analys av de administrativa konsekvenserna av lagför-
slaget. FKF och
Göteborgs allmänna försäkringskassa förutsätter att
uppbörd av ålderspensionsavgifter kommer att lösas med en central och enkel datarutin. Arbetslöshetskassornas samorganisation anser att förslaget innebär en onödig rundgång av avgiftsmedlen mellan staten, a-kassorna och så åter till staten. Organisationen förordar den ordning som gäller idag.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) ställer sig kritisk
mot den omfattande och kostsamma administrativa hanteringen av det system som föreslås, särskilt vad gäller fastställande av avgifter i förhållande till intjänandetaket. TCO anser att de administrativa merkostnaderna som kan komma att uppstå i andra förmånssystem till följd av förslaget bör redovisas innan beslut fattas i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Det i Ds 1995:55 föreslagna systemet
innebar följande. Respektive utbetalare av pensionsgrundnade ersättning för vilka statlig ålderspensionsavgift skall betalas skulle årligen göra en bedömning av påföljande års ersättningar och av de andra förhållanden som behövs för att beräkna avgiftsunderlaget. De myndigheter som skulle vara ansvariga för att inbetala statlig ålderspensionsavgift beräknad på pensionsgrundande belopp skulle vara skyldiga att göra motsvarande bedömning. Dessa bedömningar skulle tillställas Riksförsäkringsverket som på grundval av uppgifterna skulle räkna fram de preliminära ålderspensionsavgifterna. De preliminära avgifterna skulle månatligen debiteras den som skulle svara för avgiftsinbetalningen. Efter att samtliga pensionsrätter fastställts för ett visst år (intjänandeåret) föreslogs att det preliminära belopp som framräknats av Riksförsäkringsverket och som inbetalats av berörd myndighet under intjänandeåret skulle stämmas av mot det avgiftsbelopp som belöper på de fastställda pensionsrätterna. Eventuella avvikelser som då framkommer skulle till- eller frånräknas den preliminära debiteringen av statlig ålderspensionsavgift det andra året efter det år pensionsrätten intjänades. Detta skulle innebära att korrigeringen av eventuella avvikelser skulle ske tredje året efter det år de statliga ålderspensionsavgifterna betalades. Avvikelser föreslogs ränteberäknas med statslåneräntan.
Regeringen anser att det är angeläget att försöka begränsa den administrativa belastning som den statliga ålderspensionsavgiften innebär. Samtidigt är det önskvärt att ansvaret för den statliga ålderspensionsavgiftens administration så långt som möjligt åläggs de myndigheter som direkt eller indirekt ansvarar för den ersättning som ligger till grund för avgiften. Bl.a. mot bakgrund av den kritik som remissinstanserna framfört mot förslaget i Ds 1995:55 anser regeringen att ansvaret för administrationen och betalningen av statlig ålderspensionsavgift bör läggas på central nivå.
Ett skäl för ett system med preliminär debitering av den statliga ålderspensionsavgiften är att det exakta underlaget för statlig ålderspensionsavgift endast går att beräkna efter det att samtliga individers pensionsrätt fastställts. Detta beror bl.a. på den i föregående avsnitt föreslagna avräkningsordningen vid beräkningen av den statliga ålderspensionsavgiften. En annan orsak är att det för de pensionsgrundande beloppen inte finns någon utbetald ersättning som den statliga ålderspensionsavgiften kan tas ut på. Detta förhållande är också ett skäl till varför regeringen föreslår att den preliminära statliga ålderspensionsavgiften skall avse ett belopp i kronor och inte en procentsats av ett visst underlag. Om avgifterna skulle betalas först efter det att pensionsrätterna fastställts skulle den statliga ålderspensionsavgiften betalas med lång tidsförskjutning. Det skulle innebära att de statliga ålderspensionsavgifterna, som för år 1999 bedöms uppgå till omkring 20 miljarder kronor, skulle belasta statsbudgeten fel år samt att ålderspensionssystemet löpande skulle ”låna ut” medel till staten. Dessa nackdelar är enligt regeringens bedömning större än nackdelarna med den administrativa belastning som en ordning med preliminär debitering av avgifterna ger upphov till. Enligt regeringens bedömning finns det inte heller anledning att direkt koppla betalningen av den statliga ålderspensionsavgiften till utbetalningen av den pensionsgrundande ersättningen. Ett skäl härför är att ersättningarna inte alltid kommer att ge pensionsrätt. Så som tidigare angivits är inte heller en sådan ordning möjlig vad gäller de pensionsgrundande beloppen varför det inte skulle kunna bli ett generellt system. Vidare skulle sådana regler enligt regeringens bedömning vara mer administrativt betungande än de som här föreslås. Regeringen föreslår därför, i likhet med förslaget i Ds 1995:55, att betalning av statlig ålderspensionsavgift skall ske löpande. Löpande inbetalningar förutsätter preliminärt bestämda avgifter eller avgiftsbelopp samt avstämning av de preliminära avgifterna mot dem som svarar mot den fastställda pensionsrätten. Efter att samtliga pensionsrätter fastställts för ett visst år (intjänandeåret) bör därför, i enlighet med förslaget i Ds 1995:55, det preliminära belopp som inbetalats under intjänandeåret stämmas av mot det avgiftsbelopp som belöper på de av de allmänna försäkringskassorna fastställda pensionsrätterna. De eventuella avvikelser som då framkommer bör läggas till eller dras ifrån den preliminära debiteringen av statliga ålderspensionsavgifter som skall betalas det andra året efter det år då pensionsrätten fastställdes. Förändringar av fastställd pensionsrätt kan inträffa efter fastställelseåret, bl.a. på grund av ändrade taxeringar. Dock föreslår inte regeringen att förändringar av fastställd pensionsrätt skall medföra någon justering av den slutligt framräknade statliga ålderspensionsavgiften.
Skälet härför är bl.a. att sådana förändringar endast i begränsad omfattning kommer att innebära att skillnader mellan slutligt tillgodoräknad pensionsrätt och erlagd avgift uppkommer när det gäller de nu aktuella ersättningarna. Skillnader uppkommer endast i de fall sådan ersättning som det skall betalas statlig ålderspensionsavgift för berörs av förändringen av den fastställda pensionsrätten. Sådana situationer kan bedömas vara förhållandevis ovanliga och av ringa ekonomisk betydelse.
Avvikelser avseende belopp som skall regleras mot Riksgäldskontoret bör ränteberäknas med den avkastning som anges i 8 kap. 1 § första stycket i den av regeringen föreslagna lagen om inkomstgrundande ålderspension. Den där angivna avkastningen är den avkastning som används för att ränteberäkna uppkomna avvikelser mellan det belopp som tillgodoförts en kapitalförvaltare för en försäkrads räkning och det belopp som slutligen skall tillgodoräknas den försäkrade. Avvikelser avseende belopp som skall regleras mot Allmänna pensionsfonden bör ränteberäknas med den basränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen. Det är den ränta som i avsnitt 30.5 föreslås användas för ränteberäkning av skillnader mellan preliminärt överfört belopp till staten avseende influtna ålderspensionsavgifter som betalats på inkomster över intjänandetaket och det fastställda belopp som staten skall tillföras.
Vid avstämningen av de preliminära avgifterna mot den avgift som svarar mot fastställd pensionsrätt bör respektive ersättningsslag som belastas med statlig ålderspensionsavgift till- eller frånräknas den framkomna avvikelsen i samma proportion som rådde mellan de preliminära avgifter avstämningen avser. Någon hänsyn tas därigenom inte till i vad mån olika i sig pensionsgrundande ersättningar skiljer sig åt vad beträffar den andel av ersättningarna som överstiger intjänandetaket. Motivet för denna ordning är främst att den föreslagna metoden är enkel att administrera.
På samma sätt som gäller för den nuvarande tilläggspensionsavgiften och den föreslagna ålderspensionsavgiften skall en viss andel av de statliga ålderspensionsavgifterna föras till Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning. Den andel som skall föras till Riksgäldskontoret bör bestämmas av regeringen i samband med att de preliminära avgifterna bestäms. Regeringen kommer i förordning närmare ange hur betalning m.m. av statlig ålderspensionsavgift skall ske.
Regeringen kommer i 1998 års ekonomiska vårproposition att lämna förslag till hur stor den den preliminära statliga ålderspensionsavgiften i kronor skall vara år 1999 och hur avgiften det året skall fördelas.
Hänvisningar till S31-3
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 31.4
31.4. Finansiering och utgifter
Regeringens förslag: Statlig ålderspensionsavgift på pensionsgrun-
dande förmåner som finansieras med allmänna skattemedel skall också finansieras med sådana medel.
Statlig ålderspensionsavgift för pensionsgrundande belopp skall finansieras med allmänna skattemedel. Statlig ålderspensionsavgift på pensionsgrundande belopp för förtidspensionärer med tilläggspension skall dock, på den del som motsvarar faktisk ersättning, finansieras med socialavgifter.
Statlig ålderspensionsavgift på övriga pensionsgrundande förmåner som finansieras med socialavgifter skall även finansieras med sådana avgifter.
Promemorians förslag: Regeringens förslag stämmer överens med
förslaget i Ds 1995:55 med undantag för att regeringen nu föreslår en annorlunda utformning av finansieringen av statlig ålderspensionsavgift för pensionsgrundande belopp för förtidspensionärer och av sådan avgift för delpension.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte yttrat sig i frå-
gan.
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) påpekar att förslaget
innebär att om respektive förmånssystem skall belastas med de nya kostnaderna som skulle uppstå i och med att statliga ålderspensionsavgifter införs, kan ytterligare allmänna egenavgifter komma att anses nödvändiga för att finansiera dessa nya kostnader. TCO avstryker att sådana egenavgifter tas ut. Ökade utgifter i arbetslöshetsförsäkringen bör därför enligt TCO finansieras med skattemedel och arbetsgivaravgifter.
Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 30.2 har regeringen före-
slagit införandet av statlig ålderspensionsavgift för de sociala ersättningar m.m. som i dag är pensionsgrundande. Genom att på detta sätt beakta att utgivna ersättningar senare ger upphov till pensionsförmåner ges en mer rättvisande bild av kostnaderna för olika förmånssystem.
Breddningen av avgiftsunderlaget till att omfatta även socialförsäkringsersättningar m.m. innebär att utgifterna för dessa förmåner ökar. Den totala ökningen av utgifterna till följd av att statlig ålderspensionsavgift införs beräknas vid införandet år 1999 uppgå till ca 19 miljarder kronor. I detta belopp ingår dock inte statlig ålderspensionsavgift för plikttjänst eftersom villkoren för beräkning av avgiftsunderlaget ännu ej fastställts (se avsnitt 10 och nedan). Regeringen föreslår att det försäkrings- eller förmånssystem som reglerar en viss förmån får bära kostnaden för den pensionsrätt som förmånen är förenad med. De ökade utgifterna som följer av att statliga ålderspensionsavgifter införs skall inte, annat än i undantagsfall, leda till en reducering av enskilda förmåner eller till andra besparingar inom berörda anslag.
Regeringen föreslår, i likhet med förslag i departementspromemorian, att för de förmåner som finansieras med allmänna skattemedel skall även den statliga ålderspensionsavgiften finansieras med sådana skattemedel. Vidare föreslår regeringen att för de pensionsgrundande förmåner som finansieras med socialavgifter skall även den statliga ålderspensions-
avgiften finansieras med socialavgifter. Detta leder inte till att det totala avgiftsuttaget höjs. I stället bör de befintliga socialavgifterna struktureras om för att motsvara de nya förhållandena. I avsnitt 32 redogörs för förslag till en ny struktur för uttag av socialavgifter, som förutom finansieringen av den statliga ålderspensionsavgiften, beaktar även övriga förändringar i finansieringen av socialförsäkringens olika delar. Förslaget innebär att nya avgifter införs och andra avskaffas och att en utökad försäkringsmässighet uppnås i sjukförsäkringen.
I Ds 1995:55 föreslogs att den statliga ålderspensionsavgift som betalas för delpensioner skall finansieras med delpensionsavgiften. Förslaget till ändrad struktur för uttaget av socialavgifter i avsnitt 32 innebär att delpensionsavgiften avskaffas år 1999. Regeringen föreslår därför att även statliga ålderspensionsavgift för delpension skall finansieras med allmänna skattemedel.
I vissa fall skall, enligt vad som föreslås i avsnitt 13.1, pensionsrätt tillgodoräknas utan att någon faktisk ersättning erhållits. Under vissa förutsättningar skall då pensionsgrundande belopp beräknas för föräldrar till små barn och för plikttjänstgöring. I avsnitt 30.2 föreslås att statlig ålderspensionsavgift även skall betalas för dessa förmåner. Regeringen föreslår, i likhet med vad som föreslogs i Ds 1995:55, att den statliga ålderspensionsavgiften för pensionsgrundande belopp skall finansieras med allmänna skattemedel.
Pensionsgrundande belopp skall även beräknas för vissa förtidspensionärer med tilläggspension. När det gäller statlig ålderspensionsavgift för sådana pensionsgrundande belopp föreslogs i Ds 1995:55 att den skulle finansieras med medel från AP-fonden. Beräkningsgrunderna för den statliga ålderspensionsavgiften redogörs för i avsnitt 31.2. Den statliga ålderspensionsavgiften skall beräknas på den antagandeinkomst som ligger till grund för förtidspensionärer med tilläggspension. Är förtidspensionen samordnad med livränta skall dock, som framgår av avsnitt 9.4.1 det pensionsgrundande beloppet för förtidspension endast beräknas för antagandeinkomsten till den del den överstiger livräntan före samordningen. Statlig ålderspensionsavgift skall endast beräknas på detta överskjutande belopp. I avsnitt 30.1 föreslår regeringen att kostnaderna för tilläggspension i form av förtidspension fr.o.m. år 1999 skall flyttas från AP-fonden till statsbudgeten. Regeringen föreslår att den del av den statliga ålderspensionavgiften som motsvarar den faktiska ersättningen till förtidspensionärer med tilläggspension, skall finansieras med socialavgifter. Återstoden, dvs. mellanskillnaden mellan antagandeinkomsten och den faktiska ersättningen skall finansieras med allmänna skattemedel.
I avsnitt 12 föreslås att pensionsrätt för studier som finansieras med studiemedel skall kunna tillgodoräknas inom ramen för det reformerade pensionssystemet fr.o.m. år 1995. Något förslag till hur detta skall ske lämnas inte. Den närmare utformningen skall i stället behandlas i samband med beredningen av reformeringen av studiestödssystemet. Statlig ålderspensionsavgift vid studier finansierade med studiemedel kan beräknas först i och med att ett färdigt förslag presenteras. Emellertid anser regeringen, mot bakgrund av vad som sagts om övriga skattefinansierade förmåner, att även den statliga ålderspensionsavgift som skall betalas för studiestödet bör finansieras med allmänna skattemedel.
Statlig ålderspensionsavgift skall fr.o.m. år 1999 uppgå till 6,40 % av den del av den sociala ersättningen som är pensionsgrundande. Den enskilde betalar allmän pensionsavgift som uppgår till 6,95 % av ersättningen. Detta motsvarar 7,47 % av den pensionsgrundande inkomsten då hänsyn tagits till avdraget för allmän pensionsavgift.
Storleken på den preliminära statliga ålderspensionsavgift som skall betalas för respektive sociala förmån har här beräknats med utgångspunkt från den avräkningsordning som föreslås i avsnitt 31.2 och med uppgifter om den senast tillgängliga inkomstfördelningen (år 1995). Andelen av utbetalda sociala förmåner som överstiger avgiftsstaket kan utifrån denna inkomstfördelning beräknas till ca 2 %. Den statliga ålderspensionsavgift som skall belöpa på respektive förmån har därmed preliminärt beräknats uppgå till 6,27 % av utbetalt belopp.
Den statliga ålderspensionsavgiften på pensionsgrundande belopp skall motsvara 18,5 % av den pensionsgrundande inkomsten. Enligt förslag i avsnitt 13.1 skall pensionsgrundande belopp endast fastställas i den mån de tillsammans med den pensionsgrundande inkomsten inte överstiger intjänandetaket, dvs. 7,5 förhöjda prisbasbelopp. Därmed kommer det aldrig att finnas några fastställda pensionsgrundande belopp som tillsammans med den pensionsgrundande inkomsten ligger över intjänandetaket. Allmän pensionsavgift tas inte ut på pensionsgrundande belopp.
Den breddning av avgiftsunderlaget som följer av att statlig ålderspensionsavgift skall betalas för sociala förmåner och pensionsgrundande belopp innebär att statens utgifter ökar år 1999. I tabell 31.1 nedan, framgår att utgiftsökningen preliminärt beräknas till totalt ca 19 miljarder kronor. Detta belopp kan komma att ändras vid den slutliga avstämningen (se avsnitt 31.3). Beräkningarna grundas på prognoser för den del av de sociala förmånerna som är pensionsgrundande och som presenteras i 1998 års ekonomiska vårproposition. De ersättningar som det skall betalas statlig ålderspensionsavgift för samt till vilka utgiftsområden ersättningarna hör beskrivs nedan.
Statlig ålderspensionsavgift för socialförsäkringsförmåner m.m.
Inom statsbudgetens utgiftsområde 6, Totalförsvar (anslag A3), skall statlig ålderspensionsavgift betalas för ersättningar/livräntor enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) i de fall skada inträffat under militär verksamhet. Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket
.
Den statliga ålderspensionsavgiften på dessa livräntor beräknas för år 1999 uppgå till 2,7 miljoner kronor. Avgiften föreslås finansieras med allmänna skattemedel.
Inom utgiftsområde 6 skall även statlig ålderspensionsavgift betalas för dagpenning till totalförsvarspliktiga vid repetitionsutbildning (anslag A1), och till totalförsvarspliktiga som fullgör civilplikt (anslag B 3 och B 5). Den statliga ålderspensionsavgiften för dessa ersättningar beräknas för år 1999 uppgå till 1,2 miljoner kronor och föreslås finansieras med allmänna skattemedel.
Inom utgiftsområde 9, Hälsovård, sjukvård och social omsorg (anslag A3), skall statlig ålderspensionsavgift betalas för smittbärarpenning. Den statliga ålderspensionsavgiften för smittbärarpenning beräknas för år
1999 uppgå till 0,5 miljoner kronor och föreslås finansieras med allmänna skattemedel.
Inom utgiftsområde 10, Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp (anslag A1), skall statlig ålderspensionsavgift betalas för sjukpenning, rehabiliteringspenning, närståendepenning, vissa yrkesskadeersättningar m.m. av vilka merparten beviljats enligt lagen om statlig personskadeskydd (LSP) och sjuklönegarantiersättning. Den statliga ålderspensionsavgiften för dessa ersättningar beräknas för år 1999 uppgå till 3,2 miljarder kronor. Den statliga ålderspensionsavgiften för sjukpenning, rehabiliteringspenning och närståendepenning föreslås finansieras med socialavgifter. Den statliga ålderspensionsavgiften för de ersättningar som belastar posten yrkesskadeersättningar beviljade enligt LSP och sjuklönegarantiersättning föreslås finansieras med allmänna skattemedel.
Inom utgiftsområde 12, Ekonomisk trygghet för familjer och barn, skall statlig ålderspensionsavgift betalas för föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning (anslag A2) samt för vårdbidrag (anslag A6). Den statliga ålderspensionsavgiften för dessa ersättningar beräknas för år 1999 uppgå till 1 miljard kronor. Utgifterna för statlig ålderspensionsavgift för ersättningar från föräldraförsäkringen föreslås finansieras med socialavgifter. Utgifter för statlig ålderspensionsavgift för vårdbidrag föreslås finansieras med allmänna skattemedel.
Inom utgiftsområde 13, Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet (anslag A1), skall statlig ålderspensionsavgift betalas för arbetslöshetsersättning. Den statliga ålderspensionsavgiften för dessa ersättningar beräknas för år 1999 uppgå till 1,9 miljarder kronor. Dessa utgifter föreslås finansieras med socialavgifter förutom statlig ålderspensionsavgift för ersättning vid generationsväxling som föreslås finansieras med allmänna skattemedel.
Inom utgiftsområde 14, Arbetsmarknad och arbetsliv anslag (A2) skall statlig ålderspensionsavgift betalas för utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning m.m. Den statliga ålderspensionsavgiften för dessa bidrag beräknas för år 1999 uppgå till 0,8 miljarder kronor. För den del av utbildningsbidraget som avser deltagare med inkomstrelaterad Akasseersättning, föreslås den statliga ålderspensionsavgiften finansieras med socialavgifter. För den del av utbildningsbidraget som avser övriga deltagare föreslås den statliga ålderspensionsavgiften finansieras med allmänna skattemedel.
Inom utgiftsområde 15, Studiestöd, skall statlig ålderspensionsavgift betalas för ersättningar inom anslagen A3, A4, A6 och A7. Dessa anslag bekostar olika former av vuxenstudiestöd samt ersättning till deltagare i föräldrarutbildning i teckenspråk. Statlig ålderspensionsavgift för dessa studiestöd beräknas för år 1999 uppgå till 0,6 miljarder kronor och föreslås finansieras med allmänna skattemedel.
Inom utgiftsområde 16, Utbildning och universitetsforskning (samtliga fakultetsanslag), skall statlig ålderspensionsavgift betalas på utbildningsbidrag till doktorander. Statlig ålderspensionsavgift för dessa utgifter beräknas för år 1999 uppgå till 28,2 miljoner kronor och föreslås finansieras med allmänna skattemedel.
Inom utgiftsområde 17, Kultur, medier, trossamfund och fritid (anslag E2), skall statlig ålderspensionsavgift betalas för ersättningar och bidrag
till konstnärer. För närvarande betalas tilläggspensionsavgift för den del av ersättningarna som är pensionsgrundande. Fr.o.m. år 1999 skall i stället statlig ålderspensionsavgift erläggas för dessa ersättningar. Den statliga ålderspensionsavgiften beräknas uppgå till 18,2 miljoner kronor år 1999. Den statliga ålderspensionsavgiften föreslås finansieras med allmänna skattemedel.
Förutom ovan nämnda utgifter berörs ytterligare sociala förmåner vilka redovisas vid sidan av statsbudgeten. Till dessa hör livräntor enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) som för närvarande belastar Arbetsskadefonden. Riksdagen har tidigare antagit regeringens förslag till riktlinjer för ändringar av redovisningen på statsbudgeten som bl.a. innebär att arbetsskadefonden avvecklas (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153). Under avsnitt 32 i denna proposition föreslås att utgifterna för arbetsskadeförsäkringen i stället skall tas upp under ett nytt anslag (A4) inom utgiftsområde 10, Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp. Om rätt till egenlivränta eller efterlevandelivränta föreligger samtidigt med rätt till förtidspension eller efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) skall livräntan betalas endast i den mån den överstiger pensionen om förmånerna täcker samma inkomstförlust. Den statliga ålderspensionsavgiften skall dock betalas på bruttolivräntan, dvs. före samordning med förtidspension eller efterlevandepension. Detta som en följd av att det är bruttolivräntan som ligger till grund för beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten. Den statliga ålderspensionsavgiften på livräntor enligt LAF beräknas för år 1999 uppgå till 2,1 miljarder kronor och föreslås finansieras med socialavgifter.
Från arbetsskadefonden betalas för närvarande även sjukpenning enligt LAF och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL). Den statliga ålderspensionsavgiften för sådan sjukpenning beräknas år 1999 uppgå till 3,7 miljoner kronor och föreslås finansieras med socialavgifter. Utgifterna för sjukpenningen föreslås i vårpropositionen fr.o.m. år 1999 föras till samma anslag som livräntor enligt LAF under utgiftsområde 10.
Förutom tidigare nämnda livräntor, skall även andra livräntor som beviljats med tillämpning av LAF, belastas med statlig ålderspensionsavgift. Affärsverksfonden betalar ut sådana livräntor för skadefall före 1 juli 1988 för personal inom dåvarande Banavdelningen inom Statens Järnvägar. Den statliga ålderspensionsavgiften för dessa livräntor beräknas för år 1999 uppgå till 1,1 miljoner kronor och föreslås finansieras med allmänna skattemedel.
Därutöver skall livräntor och sjukpenning som betalas av affärsverken och före detta affärsverk, för skador som inträffat före den 1 juli 1995, beläggas med statlig ålderspensionsavgift. Den statliga ålderspensionsavgiften för livräntor betalade av affärsverk m.m. beräknas för år 1999 uppgå till 42,5 miljoner kronor och föreslås finansieras med allmänna skattemedel.
Vidare skall livräntor som betalas av Swedint till FN-soldater som skadas i tjänsten beläggas med statlig ålderspensionsavgift. Den statliga ålderspensionsavgiften för dessa livräntor beräknas för år 1999 uppgå till 0,5 miljoner kronor och föreslås finansieras med allmänna skattemedel.
För samtliga ovan nämnda livräntor skall avgiften för den del som samordnas med förtidspension uppgå till 18,5 % medan för den del som inte samordnas skall avgiften uppgå till 6,40 %. Se även avsnitt 31.2.
Utgifter för delpensioner redovisas för närvarande vid sidan av statsbudgeten. Riksdagen har beslutat att Delpensionsfonden avvecklas fr.o.m. år 1999 (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153). Under avsnitt 32 i denna proposition föreslås att utgifterna för delpension i fortsättningen förs upp som ett nytt anslag under utgiftsområde 11, Ekonomisk trygghet vid ålderdom. Den statliga ålderspensionsavgiften för delpensioner beräknas för år 1999 uppgå till 12 miljoner kronor och föreslås finansieras med allmänna skattemedel.
Statlig ålderspensionsavgift för pensionsgrundande belopp
De flesta förtidspensionärer tillgodoräknas s.k. antagandepoäng för tiden fr.o.m. det år då förtidspensionen börjar utges t.o.m. det år pensionären fyller 64 år. Dessa antagandepoäng skall omräknas till antagandeinkomster och skall ligga till grund för beräkning av pensionsrätt i det reformerade pensionssystemet. Det innebär att det första basbeloppet medräknas. Förtidspensionärernas antagandeinkomster för år 1999 beräknas till 43,6 miljarder kronor efter samordning med arbetsskadelivräntor. Den statliga ålderspensionsavgiften för förtidspensionärers antagandeinkomster, efter samordning med livräntor, beräknas för år 1999 uppgå till 8,1 miljarder kronor. Såsom framgår av avsnitt 9.4.1 beräknas pensionsgrundande belopp för förtidspension bara till den del som antagandeinkomsten (inkl. utbetald förtidspension) överstiger livräntan före samordning med förtidspension. Regeringen föreslår att den del av avgifterna på pensionsgrundande belopp för förtidspension som kan beräknas avse den faktiska ersättningen skall finansieras med socialavgifter. Resterande delen av avgifterna skall finansieras med allmänna skattemedel.
Pensionsrätt för barnår beräknas med utgångspunkt från en fiktiv inkomst i det reformerade pensionssystemet. Denna fiktiva inkomst ligger till grund för beräkning av pensionsgrundande belopp och beräknas uppgå till 20,5 miljarder kronor år 1999. Den statliga ålderspensionsavgift på pensionsgrundande belopp för barnår beräknas för år 1999 uppgå till 3,8 miljarder kronor och föreslås finansieras med allmänna skattemedel.
För plikttjänstgöring skall pensionsrätt beräknas för pensionsgrundande belopp för personer som fullgör grundutbildning inom totalförsvaret. Regeringen har tillsatt en parlamentariskt sammansatt utredning för att göra en översyn av tillämpningen av systemet med totalförsvarsplikt (dir. 1997:106). Utredningen, som skall överlämna sitt slutbetänkande senast den 1 februari 2000, har att behandla en rad övergripande frågor, bl.a. angående olika tjänstgöringars omfattning. För det fall utredningens förslag skulle leda till lagstiftning som innebär att villkoren för plikttjänstgöring påverkas, kan det finnas behov av att även frågan om villkoren för pensionsrätt för plikttjänstgöring ses över. Se avsnitt 10. Beräkning av statlig ålderspensionsavgift kan därför inte göras förrän villkoren för pensionsrätt är fastställd.
Regeringens förslag om att införa statlig ålderspensionsavgift innebär således anslagsramarna för de berörda anslagen inom utgiftsområdena 6, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, och 16 ökar med ett belopp som motsvarar den statliga ålderspensionsavgiftens storlek. Statliga ålderspensionsavgift vad gäller förtidspensioner respektive pensionsgrundande belopp vid barnår skall ingå i utgiftsområdet 10 respektive 12.
Tabell 31.1 Statlig ålderspensionsavgift på pensionsgrundande ersättningar
Avgifts-
underlag
prognos
1999
Prel. statlig ålders-
pensionsavgift
Finansieras med
milj.kr
% milj.kr
Socialförsäkringsförmåner m.m.

5TGOMR 
Totalförsvarspliktiga med dagpenning m.m. (A1, B3 m.fl.)
19 6,27% 1,2 Allm. skattemedel
Ersättn. kroppsskador (A3)
15
2,7
– del som samordnas med förtidspension
14 18,5% 2,6 Allm. skattemedel
– del som inte samordnas med förtidspension
1 6,27% 0,1 Allm. skattemedel
Totalt
34
3,8
5TGOMR  !	
Smittbärarpenning
8 6,27% 0,5 Allm. skattemedel
5TGOMR 
Sjukpenning (A1)
16149 6,27% 1012,9 Socialavgifter
Rehabiliteringspenning (A1)
999 6,27% 62,7 Socialavgifter
Närståendepenning (A1)
42 6,27% 2,6 Socialavgifter
Sjuklönegaranti
0,2 6,27% 0,0 Allm. skattemedel
Arbetsskadeförsäkring, livränta (A4)
11800
2096,4
– del som samordnas med förtidspension
11092 18,5% 2052,0 Socialavgifter
– del som inte samordnas med förtidspension
708 6,27% 44,4 Socialavgifter
Sjukpenning (LAF) (A4)
59 6,27% 3,7 Socialavgifter
Vissa andra ersättn.(LSP) (A4)
6
1,0
– del som samordnas med förtidspension
5,6 18,5% 1,0 Allm. skattemedel
– del som inte samordnas med förtidspension
0,4 6,27% 0,0 Allm. skattemedel
Totalt
29055
3178,7
5TG OMR 
Delpension (nytt anslag)
191 6,27% 12,0 Allm. skattemedel
5TG OMR 
Föräldraförsäkring (A2)
13765 6,27% 863,3 Socialavgifter
Vårdbidrag (A6)
1554 6,27% 97,5 Allm. skattemedel
Totalt
15319 6,27% 960,8
5TG OMR  (A1)
A-kassa, inkomstrelaterad ersättning 26640 6,27% 1670,9 Socialavgifter A-kassa, grundbelopp 1083 6,27% 67,9 Socialavgifter Tillfällig avgångsersättning 1877 6,27% 117,7 Socialavgifter Generationsväxling 490 6,27% 30,7 Allm. skattemedel
Totalt
30090 6,27% 1887,2
milj.kr
% milj.kr
5TGOMR  (A2)
Utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning
13493 6,27% 846,3 Socialavgifter/
Allm. Skattemedel
5TG OMR 
Korttidsstudiestöd (A3)
38 6,27% 2,4 Allm. skattemedel
Särskilt vuxenstudiestöd (A3)
872 6,27% 54,7 Allm. skattemedel
Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (A3)
1171 6,27% 73,4 Allm. skattemedel
Särskilt utbildningsbidrag (A3)
6917 6,27% 433,8 Allm. skattemedel
Timersättning vid särvux (A3)
4 6,27% 0,3 Allm. skattemedel
Föräldrautbildning i teckenspråk (A4)
11 6,27% 0,7 Allm. skattemedel
Särskilt vuxenstudiestöd i vissa lärarutb. (A6)
61 6,27% 3,8 Allm. skattemedel
Särsk. vuxenstudiestöd i vissa naturvet. utbildningar (A7)
497 6,27% 31,2 Allm. skattemedel
Totalt
9571 6,27% 600,3
5TG OMR 
Utbildningsbidrag till doktorander
450 6,27% 28,2 Allm. skattemedel
5TG OMR  (E2)
Konstnärsbidrag
290 6,27% 18,2 Allm. skattemedel
VRIGA SOCIALA F¶RM¥NER
Livräntor
Affärsverksfondens livräntor
6
1,1
– del som samordnas med förtidspension
5,6 18,5% 1,0 Allm. skattemedel
– del som inte samordnas med förtidspension
0,4 6,27% 0,0 Allm. skattemedel
Affärsverk mm, livräntor och sjukpenning
239
42,5
– del som samordnas med förtidspension
225 18,5% 41,6 Allm. skattemedel
– del som inte samordnas med förtidspension
14 6,27% 0,9 Allm. skattemedel
Swedint, skador i FN-tjänst
3
0,5
– del som samordnas med förtidspension
2,8 18,5% 0,5 Allm. skattemedel
– del som inte samordnas med förtidspension
0,2 6,27% 0,0 Allm. skattemedel
Totalt
248
44,1
milj.kr
% milj.kr
Pensionsgrund transfereringar, totalt
98749
7580
Pensionsgrundande belopp

Förtidspensioner (del som inte är samordnad med livräntor)
43615 18,5%
8068,8 Allm. skattemedel/
socialavgifter
Barnår
20452 18,5%
3783,6 Allm. skattemedel
Pliktjänst
okänd
18,5%
okänd Allm. skattemedel
Pensionsgrundande belopp, totalt*
64067
11852,4
TOTALT*
162816
19432,5
avgår: belopp motsvarande nuvarande tilläggspensionsavgift på konstnärsbidrag (6,4 % av avgiftsunderlaget år 1999)
18,6
UTGIFTSÖKNING TILL FÖLJD AV ATT STATLIG ÅLDERSPENSIONSAVGIFT INFÖRS ÅR 1999* 19413,9
*Plikttjänst är inte inkluderad i totalerna.
Hänvisningar till S31-4
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 31.2
32. Förändrad struktur på socialavgifterna och förändrade avgiftsnivåer m.m.
Regeringens förslag: Den allmänna pensionsavgiften skall tas ut dels
på inkomst av anställning, dels på inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna före avdrag för allmän pensionsavgift inte överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelopp, vilket i termer av pensionsgrundande inkomst motsvarar 7,5 förhöjda prisbasbelopp.
Tilläggspension i form av efterlevandepension och folkpension i form av efterlevandepension samt administrationskostnader för efterlevandepensioner finansieras med en efterlevandepensionsavgift på 1,70 %.
Folkpensionsavgiften, delpensionsavgiften, lönegarantiavgiften och arbetarskyddsavgiften tas bort. Finansiering av delpension och arbetslivsmyndigheters verksamhet sker med allmänna skattemedel. Lönegarantiersättningar finansieras med arbetsmarknadsavgiften.
Sjukförsäkringsavgiften skall finansiera, förutom delar av sjukförsäkringen, tilläggspension i form av förtidspension och viss del av kostnaderna för folkpension i form av förtidspension men inte kostnader för tandvård, läkemedelssubventioner och förmåner från föräldraförsäkringen. Tandvård och läkemedelssubventioner skall finansieras med allmänna skattemedel. Sjukförsäkringsavgiften sänks till 7,50 % för arbetsgivare och till 8,23 % för den som har inkomst av annat för-
värvsarbete. En föräldraförsäkringsavgift på 2,20 % införs för finansiering av föräldraförsäkringen.
Den arbetsmarknadsavgift som betalas av arbetsgivare höjs till 5,84 %.
Socialavgifterna skall finansiera de statliga ålderspensionsavgifter som beräknas belöpa på de förmåner som socialavgifterna skall finansiera.
Det sammantagna uttaget av socialavgifter och allmän löneavgift hålls oförändrat genom att den allmänna löneavgiften höjs till 8,04 %.
I enlighet med riksdagens tidigare principbeslut avskaffas delpensionsfonden och arbetsskadefonden.
Förändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1999.
Promemorians förslag: I Ds 1997:67 redovisades tre alternativa
möjligheter för att uppnå önskad struktur och nivå på uttaget av avgifter för ålderspensioner. Dessa tre möjligheter är:
C att växla mellan sänkt arbetsgivaravgift och höjd allmän pensionsav-
gift, där höjningen av den senare kompenseras genom höjd lön (löneväxling)
C att till en del begränsa uttaget av arbetsgivaravgifter vad gäller in-
komster överstigande avgiftstaket (tudelat avgiftsuttag)
C att kompensation för en höjd allmän pensionsavgift ges inom skatte-
systemets ram
De två första alternativen omfattar även två underalternativ benämnda stor löneväxling respektive stor tudelning av arbetsgivaravgiften. I dessa alternativ återinförs den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift på 5,95 % och den allmänna pensionsavgiften sänks i motsvarande mån.
Utredningens förslag: Förtidspensionsutredningen föreslår i SOU
1997:166 att inkomstrelaterad förtidspension finansieras med socialavgifter. Den inkomstrelaterade försäkringen föreslås kompletteras av ett grundskydd som finansieras med allmänna skattemedel. Sjukförsäkringens karaktär av försäkring förstärks genom att de kostnader som sjukförsäkringsavgiften skall finansiera föreslås avse inkomstrelaterad ersättning. Förslaget innebär bl.a. att föräldraförsäkring och ersättning till sjukvård avförs från sjukförsäkringen och finansieras i särskild ordning. Förtidspensionsutredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag vad gäller principerna för vad sjukförsäkringsavgiften skall finansiera.
Remissinstanserna: Några remissinstanser förordar alternativet med
ett tudelat avgiftsuttag. Enligt
Riksförsäkringsverket (RFV) innehåller
överenskommelsen om finansieringen tre grundläggande element, nämligen att:
C hälften av avgifterna skall betalas av den anställde och hälften av ar-
betsgivaren
C avgiftsändringen skall vara neutral med avseende på såväl löntagarens
disponibla inkomst som arbetskraftskostnaden
C arbetsgivarens kostnad över taket skall begränsas till 9,25 %
RFV konstaterar att en löneväxling innebär betydande problem. Mot bakgrund av att en betydande del av arbetskraftens villkor enbart regleras genom individuella avtal anser RFV att en lagreglering torde vara nödvändig. Skattemodellen leder, enligt RFV, till en större belastning på statsinkomsterna än övriga modeller. Verket påpekar att ett överuttag av avgifter på lönedelar över taket i modellen med tudelad arbetsgivaravgift kan neutraliseras genom en justering av det totala uttaget av arbetsgivaravgifter. Av de skisserade alternativen är, enligt RFV, alternativet med tudelad arbetsgivaravgift med liten begränsning över taket det som minst avviker från de angivna principerna.
Tjänstemännens cen
tralorganisation (TCO) är emot allmänna egenavgifter eftersom de anses
slå orättvist. TCO förordar därför alternativet med tudelade arbetsgivaravgifter. TCO anser att alternativet med en stor begränsning av avgiftsuttaget över taket är bäst eftersom det innebär en lägre nivå på den allmänna pensionsavgiften.
Privattjänstemannakartellen (PTK) delar TCO:s
uppfattning att några garantier om lönekompensation inte kan ges i alternativet med löneväxling och ser det inte som realistiskt att alla avtalsslutande parter gör utfästelser i enlighet med promemorians önskemål. PTK föredrar istället tudelade arbetsgivaravgifter med stor begränsning över taket.
Några andra remissinstanser förordar i stället löneväxlingsalternativet. Enligt
Svenska Arbetsgivareföreningens (SAF) uppfattning bör den s.k.
stora löneväxlingen genomföras. Om det inte anses tillräckligt att arbetsgivarna försäkrar att de fullt ut skall medverka till att växlingen genomförs på ett smidigt och rättvist sätt förordar SAF lagstiftning om växlingen. SAF avvisar tanken på en tudelad arbetsgivaravgift. SAF kan inte heller rekommendera alternativet med kompensation inom skattesystemets ram som enligt SAF gör ett komplicerat skattesystem än mer komplicerat samtidigt som intet står att vinna vad gäller garantier för full kompensation.
Industriförbundet hänvisar till SAF:s yttrande vad
gäller frågan om avgiftsväxling.
Länsrätten i Skåne län förordar
alternativet med en löneväxling, dels på grund av att det förefaller mest rättvist, dels på grund av att det inte leder till ökad komplexitet i ålderspensionssystemet och inte heller till merarbete för skatteförvaltning och försäkringsadministration. Länsrätten konstaterar vidare att parterna på den svenska arbetsmarknaden har ett självständigt ansvar för lönebildningen men att detta inte bör utgöra hinder mot att lagstiftningsvägen säkerställa kostnadsneutralitet på individnivå.
Uppsala universitets
studentkår uttrycker oro för de problem den stora löneväxlingen kommer
att innebära för personer som arbetar i mindre företag med osäkrare anställningsförhållanden. I jämförelse med övriga alternativ och på längre sikt anser dock studentkåren att någon form av löneväxling är att föredra.
Andra remissinstanser förespråkar att en höjning av den allmänna pensionsavgiften kompenseras med åtgärder inom skattesystemets ram.
Riks
gäldskontoret (RgK) anser att det i princip är omöjligt att få till stånd en
löneväxling där samtliga arbetsgivare ingår. Kontoret anser dessutom att det är direkt olämpligt att blanda in lönebildningen i pensionssystemet. Riksgäldskontoret förordar i stället alternativet med en höjd allmän pensionsavgift som kompenseras med åtgärder inom skattesystemets ram.
RgK konstaterar att de utgående pensionsförånerna i detta alternativ blir lägre än vid löneväxling. Enligt RgK kan detta ses som en del av finansieringen av de merkostnader som staten drar på sig i och med införandet av det reformerade pensionssystemet. Enligt
Sveriges Pensio
närsförbund torde det vara i det närmaste omöjligt att åstadkomma en
rättvis löneväxling. Sveriges Pensionärsförbund förslår därför att en höjd allmän pensionsavgift skall kompenseras med åtgärder inom skattesystemets ram.
Arbetsgivarverket (AgV) har i tidigare remissyttranden
ställt sig principiellt positiv till löneväxlingen men konstaterar att en växling som kräver höjda bruttolöner är komplicerad att genomföra i praktiken. AgV stöder därför promemorians alternativ med kompensation genom höjt grundavdrag.
PRO har i tidigare remissvar tagit avstånd från
en växling mellan arbetsgivaravgift och höjd lön. PRO vill särskilt framhålla att en löneväxling aldrig kan ge en rättvis kompensation till löntagarna om det inte sker en lagstiftning om växling. Om det visar sig tekniskt ogenomförbart med ett tudelat uttag av arbetsgivaravgifter så förordar PRO alternativet med kompensation för höjd allmän pensionsavgift inom skattesystemets ram.
Domstolsverket (DV) har valt att inte
värdera de olika alternativen till avgiftsuttag. DV konstaterar däremot att alternativet med kompensation inom skattesystemets ram är mer förutsägbart och har administrativa fördelar.
Ett antal remissinstanser förespråkar andra alternativ än de som förs fram i departementspromemorian.
Landsorganisationen (LO) anser att
det inte är möjligt att genomföra en stor löneväxling på ett sätt som ger alla löntagare full kompensation utan att kostnaderna för enskilda företag påverkas. LO konstaterar vidare att tudelade arbetsgivaravgifter är förenade med vissa praktiska problem. Av förslagen i departementspromemorian är enligt LO växling mellan höjd allmän pensionsavgift och sänkt skatt det alternativ som i första hand kan komma i fråga. LO förordar dock ett alternativ som innebär att de allmänna egenavgifterna till sjukförsäkring och pension slås ihop samt att återstående finansiering sker genom arbetsgivaravgifter. Det totala uttaget av arbetsgivaravgifter jämkas dock så att det genomsnittligt sett kompenserar för att avgiftsuttaget på inkomstdelar överstigande 7,5 basbelopp blir högre än i alternativet med tudelad arbetsgivaravgift.
Konjunkturinstitutet (KI) och
Svenska Kommunförbundet förordar samma typ av lösning som LO. Statens löne och pensionsverk (SPV) skriver att huvudsyftet med
ålderspensionsavgiften är att tydliggöra avgiftens storlek och därmed kostnaden för pensionssystemet. SPV menar att detta tillgodoses även med en annan uppdelning av avgiften än hälftendelning mellan arbetsgivare och arbetstagare. SPV föreslår att den allmänna pensionsavgiften bestäms till en tredjedel av 18,5 %.
Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO) föreslår att en ny individ-
anknuten form av arbetsgivaravgift införs som inte inräknas i det traditionella lönebegreppet och som därigenom inte heller förorsakar störningar i andra system, där dagens lönebegrepp kommer till användning.
Statspensionärernas Riksförbund anser att en höjning av den
allmänna pensionsavgiften skall kompenseras med en sänkning av mervärdesskatten.
Riksskatteverket (RSV) avstyrker att reglerna om
grundavdrag kompliceras än mer och konstaterar att det återstår 1,52
procentenheter för att uppnå den avsedda nivån på den allmänna pensionsavgiften på 8,47 % av bruttoinkomsten. Mot bakgrund av de höjningar av allmänna egenavgifter som skett de senaste åren menar RSV att det är realistiskt att uppnå denna nivå på den allmänna pensionsavgiften utan kompenserande åtgärder. RSV menar vidare att alternativet med en liten begränsning över avgiftstaket torde vara administrativt möjligt, även om det medför icke önskvärda kontrollproblem.
Ett par remissinstanser tar inte ställning till de alternativ som förs fram i departementspromemorian.
Riksrevisionsverket (RRV) anser att
avgiftsväxlingen bör konstrueras efter principerna om enkelhet, neutralitet och förutsägbarhet men anser att inget av förslagen klarar av att uppfylla alla de nämnda principerna.
Landstingsförbundet tar inte
ställning till valet av finansieringsform utan anger att huvudfrågan för landstingen är att dessa inte drabbas ekonomiskt av förändringen.
Försäkringsförbundet framhåller att de föreslagna alternativen öppnar
vägen för justeringar som kan leda till en ytterligare försämring av det försäkringsmässiga inslaget i det reformerade pensionssystemet.
Läns
rätten i Stockholm framför att avgifter och skatter inte bör blandas sam-
man. Avgifter över avgiftstaket utgör skatter och som inte bör betunga pensionssystemet.
Remissinstansernas synpunkter på Förtidspensionsutredningens för slag: Riksförsäkringsverket (RFV) förordar ett alternativ till Förtidspen-
sionsutredningens förslag om att kostnaderna för sjukförsäkringen bör finansieras över statsbudgeten. RFV:s alternativ är ett autonomt sjukförsäkringssystem med en buffertfond skapad med medel från de nuvarande AP-fonderna. Fördelen med autonoma system är enligt RFV att de ger långsiktig finansiell stabilitet vilket minskar risken för behov av kortsiktiga politiska ingrepp.
Arbetsgivarverket anser att det är önskvärt med en
starkare koppling mellan avgiftsuttag och rätten till förmånen.
Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF) anför att den inkomstrelaterade sjukpen-
ningen och förtidspensioneringen bör finansieras med arbetsgivaravgifter och allmänna egenavgifter till hälften vardera. Utfyllnaden upp till den garanterade grundnivån bör finansieras med allmänna skattemedel.
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) utgår ifrån att inga
avgifter kommer att tas ut över taket för vad som är förmånsgrundande.
Samhall AB menar att utredningen alltför lätt avfärdar möjligheterna att
utveckla en differentiering av de arbetsgivaravgifter som finansierar sjukförsäkring och förtidspension.
Skälen för regeringens förslag: Socialförsäkringarna finansieras med
allmän pensionsavgift, socialavgifter och allmänna skattemedel. Allmän pensionsavgift betalas av den enskilde och beräknas på ett underlag som består dels av inkomst av anställning, dels av inkomst av annat förvärvsarbete och tas för närvarande ut på den del av ersättningen som inte överstiger 7,5 förhöjda prisbasbelopp.
Socialavgifter tas ut enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL). Avgifterna tas ut i form av arbetsgivaravgifter eller egenavgifter. Arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivare och beräknas på ett underlag som består av hela lönesumman och andra skattepliktiga förmåner som arbetsgivare utger. Egenavgifter betalas främst av den som bedriver näringsverksamhet, dvs. egenföretagare, och beräknas på ett underlag
som består av inkomst av annat förvärvsarbete. För närvarande finns det åtta olika arbetsgivaravgifter och sex olika egenavgifter. Därtill kommer allmän löneavgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Avgiftssatserna enligt gällande regler år 1999 framgår av tabell 32.1.
Tabell 32.1. Avgiftssatser 1999 enligt gällande regler
Arbetsgivaravgift Egenavgift
Qfii¤ddpmbkpflkp^sdfcq
6,40% 6,40%
Clihmbkpflkp^sdfcq
6,83% 6,83%
Pgrhc¶op¤hofkdp^sdfcq
7,93% 8,66%
>o_bqpph^ab^sdfcq
1,38% 1,38%
Abimbkpflkp^sdfcq
0,20% 0,20%
>o_bq^ophvaap^sdfcq
0,17%
I¶kbd^o^kqf^sdfcq
0,25%
>o_bqpj^ohk^ap^sdfcq
5,42% 3,30%
Prjj^
28,58% 26,77%
>iij¤k=i¶kb^sdfcq
4,48% 4,48%
Prjj^
33,06% 31,25%
Reformeringen av ålderspensionssystemet föranleder vissa förändringar av denna avgiftsstruktur. De avgifter som direkt berörs av reformeringen av ålderspensionssystemet är tilläggspensionsavgiften, folkpensionsavgiften och delpensionsavgiften. I avsnitt 6.5 har regeringen föreslagit att den förstnämnda avgiften fortsättningsvis skall heta ålderspensionsavgift.
Ett syfte med den förändrade avgiftsstruktur som riksdagen beslutat med anledning av budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:35) var att inom ramen för ett i princip oförändrat avgiftsuttag skapa bättre samstämmighet mellan inkomster och utgifter i bl.a. sjukförsäkringssystemet. I det förslag till ny avgiftsstruktur som lämnas här vill regeringen gå vidare i denna riktning. Regeringen föreslår också förändringar av vilka förmåner som sjukförsäkringsavgiften skall finansiera för att därigenom förstärka sjukförsäkringsavgiftens försäkringsmässiga karaktär.
Avgiftssatserna bör fastställas till en nivå som innebär att avgiftsintäkterna även räcker till för att finansiera de statliga ålderspensionsavgifter som enligt förslagen i avsnitt 30 och avsnitt 31 skall införas på en del av de förmåner som socialavgifterna skall finansiera. Någon exakt samstämmighet mellan förväntade inkomster och utgifter för olika socialförsäkringar har inte eftersträvats. Smärre och tillfälliga skillnader mellan inkomster och utgifter bör kunna finnas utan att det föranleder justeringar av avgiftsnivån. De arbetsgivaravgifter som enligt aktuella prognoser ger balans mellan inkomster och utgifter bör, med undantag för ålderspensionsavgiften, avrundas uppåt till närmaste tiondels procentenhet. För arbetsskadeförsäkringen bör nuvarande avgiftsuttag bibehållas, i avvaktan på att arbetsskadefondens skuld avvecklas. Regeringen anser att synsättet att avgiftsintäkter och utgifter skall balansera inte bör tillämpas på
arbetsmarknadsavgiften. Utgångspunkten är liksom tidigare att förändringarna skall ske inom ett oförändrat sammantaget uttag av socialavgifter och allmän löneavgift.
Avgifter för ålderspensioner
I princippropositionen hölls frågan om formerna för det framtida uttaget av ålderspensionsavgift öppen på grund av tveksamhet om en löneväxling kan genomföras på ett för de enskilda löntagarna neutralt sätt. Enligt propositionen skulle dock Pensionsarbetsgruppens förslag till växling mellan arbetsgivaravgifter och allmän pensionsavgift ligga fast, om inte de partier som står bakom överenskommelsen kunde komma överens om ett annat förslag. Där angavs emellertid också att om en löneväxling skall ske bör denna äga rum vid ett enda tillfälle och vara skild från andra löneförhandlingar. Vid detta tillfälle skulle således den allmänna egenavgiften i form av pensionsavgift, nuvarande allmänna pensionsavgiften, höjas till 9,25 % och arbetsgivaravgiften reduceras, samtidigt som bruttolönerna skulle höjas i motsvarande grad. I princippropositionen anförde regeringen att om de partier som står bakom överenskommelsen om ett reformerat pensionssystem under den fortsatta beredningen nådde enighet om att komplikationerna med en löneväxling var för stora skulle nivån på den allmänna egenavgiften till ålderspensionssystemet förbli 1 % medan avgiften för ålderspension som tas ut i form av arbetsgivaravgift eller egenavgift skulle höjas till den uppgår till 17,5 % av avgiftsunderlaget. I överenskommelsen ingår också att den särskilda avgiften på inkomstdelar över förmånstaket skall uppgå till endast 9,25, även om löneväxling inte genomförs. I det fall det inte sker någon löneväxling blir således uttaget av arbetsgivaravgift olika på inkomstdelar under respektive över förmånstaket. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag.
I promemorian Ds 1995:41 Reformerat pensionssystem – lag om inkomstgrundad ålderspension m.m., som har utarbetats i samråd med ledamöterna i Genomförandegruppen, konstaterades att olika tekniska lösningar för ett system med tudelat uttag av arbetsgivaravgifter hade prövats och att frågan om löneväxling hade varit föremål för ytterligare beredning. Genomförandegruppens bedömning var att frågan om löneväxling, alternativt ett system med tudelat uttag av arbetsgivaravgifter, borde beredas ytterligare innan ett slutgiltigt ställningstagande kunde göras.
Under den fortsatta beredningen har princippropositionens alternativ till avgiftsuttag analyserats närmare. Det har därvid konstaterats att de båda alternativen har såväl fördelar som nackdelar. Inom Genomförandegruppen har framförts önskemål om att ytterligare alternativ till avgiftsuttag skall tas fram. I Ds 1997:67 presenterades, utöver de två alternativa tillvägagångssätten från princippropositionen, ett nytt alternativ som innebär att kompensation för höjd allmän pensionsavgift skall ges inom skattesystemets ram. I departementspromemorian framhölls att en höjning av det befintliga grundavdraget syntes vara den lämpligaste åtgärden på skatteområdet. Pensionärerna skulle också komma att få del av grundavdragshöjningen. I de alternativa modeller för avgifter för ålderspensioner som beskrivs i departementspromemorian, löneväxling och tudelat
uttag av arbetsgivaravgifter, skulle avdraget för allmän pensionsavgift vid beräkning av den pensionsgrundande inkomsten maximalt komma att reducera utgående pensionsförmåner med 6,95 %. Detta beror på att en kompenserande lönehöjning skulle komma till stånd i alternativet med löneväxling och att uttaget av allmänna egenavgifter begränsades till 6,95 % i alternativet med tudelat avgiftsuttag. I alternativet med kompensation inom skattesystemets ram skulle emellertid avdraget för allmän pensionsavgift vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten medföra att den inkomstgrundande pensionen skulle komma att minska med upp till 8,47 % till följd av pensionsavgiftsavdraget. Att pensionärerna skulle komma att få del av grundavdragshöjningen sågs därför i departementspromemorian till viss del som en önskad effekt eftersom höjningen skulle bidra till att kompensera pensionärerna för den lägre nivå på utgående pensionsförmåner som erhålls i detta alternativ.
I januari 1998 träffades en uppgörelse mellan ledamöterna i Genomförandegruppen som innebär att det totala uttaget av avgifter för ålderspensioner skall uppgå till 18,5 % av den pensionsgrundande inkomsten och att avgifterna för ålderspensioner till hälften skall utgöras av en allmän pensionsavgift och till hälften av en ålderspensionsavgift som tas ut som arbetsgivaravgift eller egenavgift, enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Förslaget om att allmän pensionsavgift skall dras av från bruttoinkomsten vid beräkning av den pensionsgrundande inkomsten (se avsnitt 8.2) medför i detta fall att en allmän pensionsavgift och en ålderspensionsavgift på vardera 8,47 % av bruttoinkomsten motsvarar ett sammantaget avgiftsuttag på 18,5 % av den pensionsgrundande inkomsten. Enligt nu gällande regler skall den allmänna pensionsavgiften uppgå till 6,95 % år 1999. Den mellan ledamöterna i Genomförandegruppen träffade överenskommelsen innebar därför att den allmänna pensionsavgiften skulle komma att höjas med 1,52 procentenheter på bruttoinkomster under intjänandetaket. Efter att ha tagit del av remissinstansernas synpunkter enade sig ledamöterna i Genomförandegruppen i den nämnda överenskommelsen också om att höjningen av den allmänna pensionsavgiften skulle kompenseras med åtgärder inom skattesystemets ram.
Effekten på pensionärernas disponibla inkomster av att den inkomstgrundande pensionen minskar med upp till 8,47 % i stället för med upp till 6,95 % kompenseras i princip fullt ut av den i Ds 1997:67 föreslagna höjningen av grundavdraget. För vissa grupper av pensionärer innebär dock höjningen av grundavdraget en överkompensation. Det gäller dels pensionärer med garantipension, dels pensionärer vars pensionsrätter under intjänandeåren på grund av takbegränsningen endast påverkas marginellt eller inte alls av avdraget för allmän pensionsavgift, dels pensionärer som har sidoinkomster i form av t.ex. tjänstepension. För personer födda 1937 eller tidigare och för personer tillhörande mellangenerationen uppkommer också en överkompensation eftersom ATP-baserade kvotdelar som tjänats in före år 1999 inte påverkas av pensionsavgiftsavdraget. Den överkompesation som höjningen av grundavdraget ger upphov till för dessa grupper medför en motsvarande försvagning av de offentliga finanserna. I den fortsatta beredningen inom regeringskansliet har olika alternativ till en höjning av grundavdraget tagits
fram som åstadkommer bättre neutralitet i dessa avseenden. Efter samråd med ledamöterna i Genomförandegruppen anser regeringen att nuvarande avgiftsuttag för ålderspension i form av allmän pensionsavgift på 6,95 % och ålderspensionsavgift på 6,40 % bör bibehållas under år 1999. Detta innebär att det sammantagna uttaget av avgifter för ålderspensioner under år 1999 endast kommer att uppgå till 14,35 % (=[6,95+6,40]/[100–6,95]) av den pensionsgrundande inkomsten i stället för den enligt princippropositionen föreslagna nivån på 18,5 %. Förslag om de avgifter för ålderspensioner som skall gälla fr.o.m. år 2000 måste lämnas senast under våren 1999. Inriktningen bör därvid vara att hälften av avgiftsuttaget endast skall tas ut på inkomstdelar upp till avgiftstaket och att den andra hälften av avgiftsuttaget skall avse inkomstdelar såväl under som över avgiftstaket. De yrkesaktiva skall i möjligaste mån kompenseras för en eventuell höjning av den allmänna pensionsavgiften.
En grundläggande princip i det nya pensionssystemet är att det skall finnas ett nära samband mellan avgifter och förmåner. En person som har en högre pensionsgrundande inkomst än en annan skall således betala en högre allmän pensionsavgift. Detta samband gäller enligt nuvarande regler och bör även upprätthållas i framtiden. Förslaget om att den allmänna pensionsavgiften på 6,95 % år 1999 skall dras av vid beräkning av den pensionsgrundande inkomsten innebär att en pensionsgrundande inkomst på 7,5 förhöjda prisbasbelopp (vilket motsvarar det s.k. intjänandetaket) svarar mot en bruttoinkomst 8,06 förhöjda prisbasbelopp (7,5=8,06 x (1– 0,0695)). Regeringen anser att uttaget av allmän pensionsavgift även i fortsättningen skall begränsas till pensionsgrundande inkomster som högst kan uppgå till 7,5 förhöjda prisbasbelopp och att taket för uttag av den allmänna pensionsavgiften liksom för närvarande skall uttryckas i termer av bruttoinkomst. Regeringen föreslår därför att inkomsttaket för uttaget av den allmänna pensionsavgiften höjs från 7,5 till 8,06 förhöjda prisbasbelopp fr.o.m. den 1 januari 1999. Därmed upprätthålls sambandet mellan uttaget av allmän pensionsavgift och intjänad pensionsrätt.
Höjningen av avgiftstaket medför att skatte- och avgiftsuttaget kommer att öka med sammantaget upp till 700 kronor per år för individer vars arbetsinkomst överstiger 7,5 förhöjda prisbasbelopp och att de offentliga finanserna förstärks med omkring 0,45 miljarder kronor år 1999. Det enklaste sättet att kompensera inkomsttagarna för höjningen av avgiftstaket är en höjning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt. En sådan höjning kommer inte heller att komplicera beslutet om avgifter för ålderspensioner fr.o.m. år 2000.
En höjning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt från den nuvarande nivån på 213 100 kronor till 214 900 kronor (i 1998 års priser) eller med 1800 kronor medför att effekten på de offentliga finanserna av höjningen av avgiftstaket neutraliseras. Effekten på skatte- och avgiftsuttaget för det kollektiv av inkomsttagare som har beskattningsbara inkomster som överstiger skiktgränsen för statlig inkomstskatt blir därför också neutral. En viss omfördelning av skatte- och avgiftsuttaget kommer emellertid att ske inom denna grupp. Individer med en inkomst som ligger i inkomstintervallet mellan brytpunkten för statlig skatt och 7,5 förhöjda prisbasbelopp vinner 360 kronor per år. En effekt av denna storlek uppkommer också för pensionärer och andra som inte betalar allmän pensionsavgift
och som har högre inkomster än 7,5 förhöjda prisbasbelopp. För förvärvsarbetande individer med en inkomst på över 7,5 förhöjda prisbasbelopp kan skatte- och avgiftsuttaget emellertid sammantaget komma att höjas med upp till ett par hundra kronor per år. Det faktum att bruttoinkomster på upp till 8,06 förhöjda prisbasbelopp nu kommer att ge pensionspoäng och pensionsrätt, i stället för som tidigare bruttoinkomster på upp till 7,5 förhöjda prisbasbelopp, kan dock motivera en viss höjning av skatte- och avgiftsuttaget för denna grupp. Regeringen avser att lämna lagförslag om en höjning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt med 1 800 kronor i 1998 års priser i 1998 års ekonomiska vårproposition.
De allmänna pensionsavgifter och den del av influtna tilläggspensionsavgifter som för närvarande förs till AP-fonden används för finansiering av tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension. I avsnitt 30 har regeringen föreslagit att kostnadsansvaret för tilläggspension i form av förtidspension och efterlevandepension överförs från AP-fonden till statsbudgeten fr.o.m. år 1999. Som där anförs bör enligt regeringens uppfattning inkomstrelaterade försäkringar som tilläggspension i form av förtidspension och efterlevandepension även i fortsättningen finansieras med socialavgifter. I avsnitt 30 föreslås vidare att AP-fonden skall täcka kostnaderna för inkomstpension och tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och, under en övergångstid, tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och folkpension i form av ålderspension som uppbärs av personer som även har rätt till tilläggspension i form av ålderspension. De allmänna pensionsavgifter och den del av influtna ålderspensionsavgifter som förs till AP-fonden kommer därmed, tillsammans med statliga ålderspensionsavgifter, att användas för att täcka kostnaderna för inkomstpension, tilläggspension i form av ålderspension och folkpension i form av ålderspension för ålderspensionärer med rätt till tilläggspension.
Efterlevandepensionsavgiften och folkpensionsavgiften
Regeringen föreslår att tilläggspension i form av efterlevandepension (barnpension, änkepension och omställningspension inkl. förlängd omställningspension samt särskild efterlevandepension) finansieras med en nyinrättad efterlevandepensionsavgift. Intäkterna från efterlevandepensionsavgiften skall föras till staten. Regeringen föreslår också att efterlevandepensionsavgiften skall täcka de allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader för efterlevandepensioner.
Folkpensionsavgiften finansierar för närvarande folkpension i form av ålderspension (inkl. pensionstillskott, barn- och hustrutillägg och särskilt pensionstillägg) och efterlevandepension (inkl. omställningspension, särskild efterlevandepension, änkepension, pensionstillskott till dessa förmåner och barnpension). I avsnitt 30 har regeringen föreslagit att utgifterna för folkpension i form av ålderspension fr.o.m. år 1999 skall finansieras delvis med medel från AP-fonden och delvis med allmänna skattemedel. Regeringen föreslår nu att folkpension i form av efterlevandepension finansieras med efterlevandepensionsavgiften. Folkpensionsavgiften kan därmed slopas.
Arbetsgivare som sysselsätter sjömän betalar för närvarande en lägre sjukförsäkringsavgift och en lägre folkpensionsavgift. Riksförsäkringsverket fastställer årligen nedsättningen (2 kap. 2 § SAL). Med anledning av att folkpensionsavgiften slopas föreslår regeringen att sådana arbetsgivare medges nedsättning av, förutom sjukförsäkringsavgiften, arbetsmarknadsavgiften.
Kostnaderna för de förmåner och administrationskostnader som efterlevandepensionsavgiften skall finansiera kan totalt beräknas uppgå till 13,8 miljarder kronor år 1999, varav tilläggspension 12,9 miljarder kronor och folkpension 0,8 miljarder kronor. Ett avgiftsuttag på 1,70 % för år 1999 kan beräknas ge upphov till balans mellan avgiftsintäkterna och de utgifter som efterlevandepensionsavgiften skall finansiera. Regeringen föreslår därför att efterlevandepensionsavgiften skall uppgå till 1,70 % av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1999.
På lång sikt – år 2050 – kommer änkepensionen att försvinna medan utgifterna för efterlevandepension i form av omställningspension kommer att uppgå till ca 3 miljarder kronor i 1998 års prisnivå. I ett system där avgiftssatsen fastställs till en nivå som ger balans mellan de årliga avgiftsintäkterna och utgifterna för efterlevandepension kommer skatteinnehållet i efterlevandepensionsavgiften att bli högt eftersom en stor del av den nuvarande förvärvsarbetande befolkningen inte kommer att få rätt till efterlevandepension i samma utsträckning som de som för närvarande uppbär sådan pension. Enligt ett alternativt synsätt skulle efterlevandepensionsavgiften i stället kunna bestämmas utifrån vad som i genomsnitt är försäkringsmässigt rättvist för dem som för närvarande förvärvsarbetar, vilket i sådana fall skulle innebära en lägre avgift än vad som här föreslås. Reglerna för efterlevandepension är för närvarande föremål för översyn inom Utredningen om översyn av systemet för efterlevandepension (S 1996:04). Regeringen avser att se över principerna för beräkningen av efterlevandepensionsavgiften efter det att regeringen tagit del av resultaten från denna utredning.
Sjukförsäkringsavgiften och föräldraförsäkringsavgiften
Riksdagen har med anledning av budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:35) beslutat att sjukförsäkringsavgiften även skall täcka kostnaderna för folkpension i form av förtidspension (inkl. pensionstillskott till sådan pension). Skälet var det arbete som pågick inom Förtidspensionsutredningen (S 1997:03) angående ersättningar till personer som drabbats av långvarig ohälsa och vars arbete syftade till att inrymma såväl sjukpenning som annan ersättning som skall utbetalas till sådana personer i samma försäkringssystem. Förtidspensionsutredningen har nu överlämnat betänkandet Ohälsoförsäkringen – trygghet och aktivitet (SOU 1997:166). I betänkandet föreslås att en ny inkomstrelaterad försäkring införs för förtidspensionärer fr.o.m. år 2001. Den inkomstrelaterade försäkringen kompletteras av ett grundskydd. Finansieringen av utfyllnaden upp till den garanterade grundnivån föreslås ske med allmänna skattemedel. I betänkandet Ohälsoförsäkringen – övergångsbestämmelser (SOU 1997:189) föreslår Förtidspensionsutredningen att förtidspensionärer som fått sin ersättning beviljad innan det
nya systemet träder i kraft skall få ersättning i form av förtidspension tekniskt sett omvandlad så att folkpension, pensionstillskott och allmän tilläggspension ersätts av en inkomstrelaterad förtidspension och ett garantibelopp. För förtidspensionärer som har allmän tilläggspension skall summan av folkpension och allmän tilläggspension omvandlas till inkomstrelaterad pension.
I propositionen Reformerad förtidspension, m.m. (prop. 1997/98:111) föreslår regeringen att ett reformerat system för ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga, inklusive förtidspension, skall träda i kraft den 1 januari 2001. Den reformerade förtidspensionen skall enligt förslaget bestå av en inkomstrelaterad ersättning som skall kompletteras med ett garantibelopp. För den som har inkomstrelaterad ersättning som är lägre än en garantinivå skall enligt förslaget garantibeloppet utges som en utfyllnad upp till denna garantinivå. För personer födda år 1938 eller senare och som vid ikraftträdandet av det reformerade förtidspensionssystemet har ersättning i form av förtidspension skall förtidspensionen omvandlas till förtidspension i det reformerade systemet. För en förtidspensionär som har allmän tilläggspension (ATP) skall summan av folkpensionens huvudförmån och ATP omvandlas till inkomstrelaterad förtidspension. Till den vars inkomstrelaterade pension inte når upp till garantinivån skall garantibelopp utges motsvarande mellanskillnaden. Vidare anför regeringen i nämnda proposition att den inkomstrelaterade ersättningen bör finansieras med sjukförsäkringsavgifter och att grundskyddet bör finansieras med allmänna skattemedel.
I avvaktan på ett reformerat system för förtidspension och övergångsregler för förtidspensionärer som fått sin ersättning beviljad innan det reformerade systemet träder i kraft, föreslår regeringen att folkpension i form av förtidspension för förtidspensionärer som också har rätt till tilläggspension i form av förtidspension finansieras med sjukförsäkringsavgiften. Folkpension i form av förtidspension för förtidspensionärer som inte har tilläggspension i form av förtidspension föreslås finansieras med allmänna skattemedel. Regeringen anser att även tilläggspension i form av förtidspension naturligen hör hemma i sjukförsäkringen. Vi föreslår därför att sjukförsäkringsavgiften skall finansiera även tilläggspension i form av förtidspension.
Förtidspensionsutredningen föreslår vidare att sjukförsäkringens karaktär av försäkring förstärks med innebörden att de kostnader som sjukförsäkringsavgiften skall finansiera bör avse inkomstrelaterad ersättning. Regeringen delar denna uppfattning. Sjukförsäkringsavgiften finansierar för närvarande kostnader för tandvård, läkemedelssubventioner och viss födelsekontrollerande verksamhet m.m. Eftersom det i dessa fall helt saknas ett regelstyrt samband mellan förväntade utbetalda förmåner och inbetalda avgifter får sjukförsäkringsavgiften en i ekonomisk mening onödigt stor karaktär av skatt. Regeringen föreslår därför att finansiering av nämnda utgifter bör ske med allmänna skattemedel och att bestämmelserna i SAL om att sjukförsäkringsavgiften skall användas för att täcka kostnader för ersättning för sjukvård m.m., viss födelsekontrollerande verksamhet m.m. och högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. upphävs. Den nuvarande bestämmelsen i SAL om att sjukförsäkringsavgiften skall täcka en viss del av de allmänna försäkringskassornas för-
valtningskostnader bör dock kvarstå eftersom denna del kan antas motsvara försäkringskassornas förvaltningskostnader för de inkomstrelaterade försäkringar som sjukförsäkringsavgiften skall finansiera. Regeringen föreslår också att sjukförsäkringsavgiften skall finansiera de statliga ålderspensionsavgifter som kan beräknas belöpa på förmåner som skall finansieras med sjukförsäkringsavgiften, dvs. den statliga ålderspensionsavgift på 6,40 % som föreslås tas ut på den del av sjukoch rehabiliteringspenning för vilken det fastställs pensionsrätt och den statliga ålderspensionsavgift på 18,5 % som kan beräknas belöpa på de förtidspensionsförmåner som sjukförsäkringsavgiften skall finansiera. Resterande del av de statliga ålderspensionsavgifter som tas ut på förtidspensioner bör finansieras med allmänna skattemedel.
För närvarande finansierar sjukförsäkringsavgiften föräldrapenningförmåner enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). För att renodla sjukförsäkringsavgiften och stärka sjukförsäkringens karaktär av försäkring föreslår Förtidspensionsutredningen i sitt betänkande att föräldraförsäkringen och sjukförsäkringsersättningarna särskiljs. Regeringen delar denna uppfattning och föreslår därför att en föräldraförsäkringsavgift införs som förs till staten för finansiering av föräldrapenningförmåner enligt 4 kap. AFL, statliga ålderspensionsavgifter på dessa förmåner och de allmänna försäkringskassornas kostnader för administration av föräldraförsäkringen.
Kostnaderna för de förmåner som sjukförsäkringsavgiften skall finansiera, inklusive de statliga ålderspensionsavgifter som kan anses belöpa på dessa förmåner, kan totalt beräknas uppgå till 60,8 miljarder kronor år 1999, varav 1) sjukpenning 17,6 miljarder kronor 2) rehabiliteringspenning 1,1 miljarder kronor 3) förtidspension i form av tilläggspension och förtidspensionen i form av folkpension för förtidspensionärer med tilläggspension 40,5 miljarder kronor och 4) försäkringskassornas förvaltningskostnader för sjukpenning, rehabiliteringspenning och förtidspension 1,6 miljarder kronor. Sjukförsäkringsavgiften är för närvarande olika stor för arbetsgivare och för den som har inkomst av annat förvärvsarbete. Denna differens har sin försäkringsmässiga grund i anställdas sjuklöneperiod. I budgetpropositionen för 1998 beräknades den försäkringsmässigt rättvisa skillnaden i avgiftsuttaget till 0,73 procentenheter. Enligt regeringens uppfattning bör denna skillnad bibehållas. Ett avgiftsuttag på 7,50 % för arbetsgivare och på 8,23 % för den som har inkomst av annat förvärvsarbete kan år 1999 beräknas inbringa 61 miljarder kronor, varför balans i princip kan förväntas uppnås vid detta avgiftsuttag mellan avgiftsintäkterna och de utgifter som sjukförsäkringsavgiften skall finansiera. Vi föreslår därför att sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare sänks till 7,50 % fr.o.m. den 1 januari 1999 och att sjukförsäkringsavgiften för den som har inkomster av annat förvärvsarbete sänks till 8,23 % fr.o.m. detta datum.
De förväntade utgifterna för föräldraförsäkringen (föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning), statliga ålderspensionsavgifter på dessa förmåner och förvaltningskostnader för föräldraförsäkringen kan totalt beräknas uppgå till 17,0 miljarder kronor år 1999. Ett avgiftsuttag på 2,20 % i form av föräldraförsäkringsavgift kan förväntas inbringa drygt 17 miljarder kronor detta år, varför balans vid
denna nivå på avgiftsuttaget i princip förväntas uppnås mellan avgiftsintäkterna och de utgifter som föräldraförsäkringsavgiften skall täcka. Vi föreslår därför att föräldraförsäkringsavgiften bestäms till 2,20 % fr.o.m. den 1 januari 1999 för såväl arbetsgivare som för den som har inkomst av annat förvärvsarbete.
Arbetsskadeavgiften
Arbetsskadeavgifter förs för närvarande till en fond, benämnd arbetsskadefonden, för finansiering av ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser samt försäkringens förvaltningskostnader. Inkomsterna från arbetsskadeavgiften kan för år 1998 beräknas uppgå till 10,7 miljarder kronor medan utgifterna kan beräknas uppgå till 6,0 miljarder kronor. Arbetsskadefonden uppvisar för närvarande ett ackumulerat underskott som vid utgången av år 1997 beräknas uppgå till 11,7 miljarder kronor. Det årliga överskottet, som år 1998 kan beräknas uppgå till 4,7 miljarder kronor, medför att skulden kan beräknas uppgå till 7,0 miljarder kronor vid utgången av år 1998.
Riksdagen har tidigare antagit regeringens förslag till riktlinjer för ändringar av redovisning på statsbudgeten m.m. som bl.a. innebär att arbetsskadefonden avvecklas (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153). Regeringen återkommer nu med förslag till lagändringar innebärande att arbetsskadefonden avvecklas fr.o.m. den 1 januari 1999. Arbetsskadeavgiften skall mot bakgrund av riksdagens beslut föras till en bruttoredovisad inkomsttitel. Utgifterna för arbetsskadeförsäkringen skall finansieras från ett nytt anslag under utgiftsområde 10. Regeringen redogör också för denna omläggning i 1998 års ekonomiska vårproposition. Regeringen föreslår nu en ändring i SAL som innebär att arbetsskadeavgiften även skall finansiera kostnader för de statliga ålderspensionsavgifter som kan beräknas belöpa på de förmåner som arbetsskadeavgiften skall finansiera. Kostnaderna för dessa ryms inom det befintliga avgiftsutrymmet. För år 1999 beräknas inkomsterna från arbetsskadeavgiften uppgå till 11,2 miljarder kronor medan utgifterna kan beräknas till 8,0 miljarder kronor, varav 2,1 miljarder kronor utgörs av statliga ålderspensionsavgifter. Detta innebär ett överskott på 3,2 miljarder kronor år 1999 och att arbetsskadefondens skuld kan reduceras med detta belopp år 1999.
Mot bakgrund av att riksdagen efter förslag från regeringen beslutat (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153) att ersätta beteckningen lag i rubriken reglementet (1962:401) angående förvaltningen av den allmänna försäkringskassornas fonder för den obligatoriska och frivilliga försäkringen föreslås att motsvarande ändring görs i fråga om reglementet angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder.
Delpensionsavgiften
Delpensionsavgifter skall enligt SAL föras till en fond, benämnd delpensionsfonden, med vars tillgångar kostnaderna för pensioner enligt lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser skall täckas. Delpensionssystemet är under avveckling. Det reformerade ålderspensionssystemet kommer i sig att erbjuda möjligheter till flexibla och individuella lösningar vilket minskar behovet av en särskild delpension. I avsnitt 29.6 har regeringen föreslagit att delpension inte skall kunna nybeviljas eller ökas efter utgången av år 2000.
Riksdagen har vidare antagit regeringens förslag till riktlinjer för ändringar av redovisning på statsbudgeten m.m. som bl.a. innebär att delpensionsfonden avvecklas (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153). Utgifterna för delpensionsförsäkringen skall täckas från ett nytt anslag under utgiftsområde 11. Regeringen redogör för denna omläggning i 1998 års ekonomiska vårproposition. Regeringen återkommer nu med förslag till lagändringar innebärande att delpensionsfonden avvecklas fr.o.m. den 1 januari 1999.
Utgifterna för delpension kan förväntas uppgå till knappt 0,2 miljarder kronor år 1999 och kan förväntas minska kraftigt under åren därefter. Om delpensionsavgiften skulle bibehållas skulle det bli nödvändigt att årligen justera nivån på denna för att upprätthålla jämvikt mellan inkomster och utgifter. Dessutom skulle avgiften i ekonomisk mening komma att utgöra en skatt eftersom flertalet personer i förvärvsaktiv ålder – som skulle betala avgiften genom en lägre lön – inte kommer att få rätt till delpension i framtiden. Regeringen föreslår därför att delpensionsavgiften slopas och att delpension skattefinansieras fr.o.m. den 1 januari 1999.
Arbetarskyddsavgiften, arbetsmarknadsavgiften och lönegarantiavgiften
Arbetarskyddsavgiften, arbetsmarknadsavgiften och lönegarantiavgiften finansierar utgifter inom Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde. Arbetarskyddsavgifter betalas av arbetsgivare och förs till staten för finansiering av Arbetarskyddsverkets och övriga arbetslivsmyndigheters verksamhet. I enlighet med den föreslagna omstruktureringen av socialavgifterna – med innebörden att socialavgifterna renodlas till att avse försäkringar där ersättningarna i viss utsträckning är relaterade till individens inkomst – föreslår regeringen att arbetarskyddsavgiften slopas och att arbetsmarknadsavgiften i form av arbetsgivaravgift höjs i motsvarande mån. Finansiering av Arbetarskyddsverkets och övriga arbetslivsmyndigheters verksamhet bör i stället ske med allmänna skattemedel.
Det har sedan lång tid tillbaka ansetts rimligt att arbetsgivarna skall bidra till finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen. Av denna anledning betalar arbetsgivarna för närvarande en arbetsmarknadsavgift på 5,42 % av avgiftsunderlaget. Arbetsmarknadsavgiften för den som har inkomst av annat förvärvsarbete uppgår till 3,30 %. Arbetsmarknadsavgiften förs till staten och finansierar för närvarande arbetslöshetsersättning, kostnaderna för tillsyn av arbetslöshetskassornas utbetalning av arbetslöshetsersättning samt utbildningsbidrag till sådan deltagare i arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering som uppfyller villkoren för inkomstrelaterad ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring. Ett tillägg bör här enligt regeringens bedömning göras för utbildningsbidrag som lämnas till ungdomar som deltar i verksamhet anordnad av en kommun enligt lagen (1997:1268) om kommuners ansvar
för ungdomar mellan 20 och 24 år under förutsättning att deltagarna uppfyller villkoren för inkomstrelaterad ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring. Regeringen föreslår också att arbetsmarknadsavgiften skall finansiera de statliga ålderspensionsavgifter på 6,40 % som enligt regeringens förslag i avsnitt 31 skall betalas på den del av arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för vilken det fastställs pensionsrätt.
Lönegarantiavgifter betalas av arbetsgivare och förs till staten för finansiering av kostnader enligt lönegarantilagen (1992:497). Kostnaderna för lönegarantiersättningar kan år 1999 förväntas uppgå till omkring 1,3 miljarder kronor. Därutöver betalas amorteringar till Riksgäldskontoret på den skuld som kvarstår från lönegarantifonden samt vissa ersättningar för administrationen av lönegarantiersättningarna. Anslaget Bidrag till lönegarantiersättning samt anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning ingår i utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. Regeringen anser att det inte finns något behov av en separat avgift för finansiering av lönegarantiersättningar och att denna i stället bör inordnas i arbetsmarknadsavgiften. Mot bakgrund härav föreslår regeringen att lönegarantiavgiften tas bort fr.o.m. den 1 januari 1999 och att arbetsmarknadsavgiften i form av arbetsgivaravgift höjs i motsvarande mån samt att arbetsmarknadsavgiften fr.o.m. detta datum finansierar ersättningar enligt lönegarantilagen.
Regeringens förslag att lönegarantiavgiften omförs och inordnas i arbetsmarknadsavgiften innebär en teknisk förändring i syfte att förenkla avgiftssystemet. I avvaktan på att arbetet i Förmånsrättskommittén (JU 1996:02) har slutförts samt frågan om den kvarstående skulden från lönegarantifonden fått en lösning skall det i arbetsmarknadsavgiften ingående avgiftsutrymmet för lönegaranti uppgå till oförändrat 0,25 procentenheter.
Arbetsmarknadsavgiften i form av arbetsgivaravgift föreslås därmed höjd till 5,84 % fr.o.m. den 1 januari 1999.
Allmän löneavgift
Regeringen föreslår att uttaget av allmän löneavgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift höjs från 4,48 % till 8,04 % fr.o.m. den 1 januari 1999. Därmed blir det sammantagna uttaget av socialavgifter och allmän löneavgift år 1999 oförändrat 33,06 % för arbetsgivare och 31,25 % för de som har inkomst av annat förvärvsarbete.
Särskild löneskatt
Riksdagen har med anledning av budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:35) beslutat om höjning av den särskilda löneskatten enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och den särskilda löneskatten enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader till 24,26 % av avgiftsunderlaget. Den särskilda löneskatten skall enligt propositionen motsvara skattedelen av den allmänna pensionsavgiften, socialavgifterna och den allmänna löneavgiften. Denna skattedel beräknas för närvarande
schablonmässigt, huvudsakligen enligt de principer som fastslogs i samband med skattereformen (prop. 1989/90:110). Regeringen utlovade i budgetpropositionen för år 1998 att med anledning av pensionsreformen och förändringar av socialförsäkringarna inom ohälsoområdet se över beräkningsschablonen för den särskilda löneskatten. Bl.a. mot bakgrund av att förändringar på förmånssidan beträffande förtidspension och efterlevandepension fortfarande är föremål för beredning har denna översyn ännu inte utförts. I avvaktan på att denna översyn görs föreslår regeringen att den nuvarande nivån på den särskilda löneskatten bibehålls med de justeringar som regeringen föreslår i avsnitt 30.3.
Förslagen till ny avgiftsstruktur sammanfattas i tabell 32.2.
* Gäller för personer födda 1938 eller senare
Hänvisningar till US5
33. Finansiell infasning av det reformerade ålderspensionssystemet
Hänvisningar till S33
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 30.5
Regeringens förslag: Som en kompensation för ålderspensionsre-
formens finansiella effekter sker en överföring av finansiella tillgångar från Allmänna pensionsfonden till statsbudgeten. Slutligt beslut härom fattas senast under hösten 1999. Inriktningen bör därvid vara att infasningen sker i form av en engångsvis överföring från AP-fonden till Riksgäldskontoret. Övergångsvis överförs under åren 1999 och 2000 ett belopp om 45 miljarder kronor per år. Överföringen sker genom att första–tredje fondstyrelserna till Riksgäldskontoret vartdera året gör fyra lika stora kvartalsvisa betalningar i form av likvida medel.
Tabell 32.2
Nya avgiftssatser fr.o.m. 1999
Arbetsgivaravgifter Egenavgifter
Ålderspensionsavgift 6,40% 6,40% Efterlevandepensionsavgift 1,70% 1,70% Sjukförsäkringsavgift 7,50% 8,23% Arbetsskadeavgift 1,38% 1,38% Föräldraförsäkringsavgift 2,20% 2,20% Arbetsmarknadsavgift 5,84% 3,30%
Allmän löneavgift 8,04% 8,04%
Summa 33,06% 31,25%
Särskild löneskatt 24,26% 24,26% Särskild löneskatt> 65 år * 18,09% 18,09%
Regeringens bedömning: Den slutliga storleken på den finansiella
infasningen av det reformerade ålderspensionssystemet bör inte fastställas innan beslut har fattats om de exakta formerna för värdeuppräkningen av pensionsrätter samt en fördjupad analys av förutsättningarna för den framtida fondutvecklingen, främst vad avser demografiska faktorer.
Promemorians förslag: Den finansiella infasningen förslogs ske
endera genom löpande överföringar motsvarande räntan på ett kapitalbelopp på 300–350 miljarder kronor eller genom en engångsvis överföring av detta belopp den 1 januari 1999.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i att det bör
ske en överföring från AP-fonden till staten med anledning av pensionsreformen. Enligt en majoritet av remissinstanserna bör denna ske i form av en engångsvis betalning. Flera remissinstanser pekar dock på att det inte finns tillräckligt underlag för ställningstagande till överföringens storlek och att den exakta utformningen av indexuppräkningen ännu inte fastställts. Några remissinstanser förordar därför en temporär lösning i avvaktan på slutligt ställningstagande.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: AP-fonden skall
enligt lagen om socialavgifter (1981:691) användas för att finansiera försäkringen för allmän tilläggspension (ATP). Denna försäkring innefattar inte enbart ålderspension, utan även förtids- och efterlevandepension. Genom pensionsreformen överförs finansieringsansvaret för dessa förmåner till statsbudgeten. Det är därför motiverat att AP-fonden även framgent bidrar till finansieringen av dessa utgifter.
Genomförandet av ålderspensionsreformen kommer att medföra en påtaglig belastning på statsbudgeten och ett ökat statligt lånebehov. Sett över en längre tidsperiod kommer dessa effekter av pensionsreformen att minska mätt i reala termer, men en viss belastning kvarstår även på lång sikt.
Samtidigt förstärks AP-fondens finansiella netto. Det årliga avgiftsunderskott som råder för närvarande förbyts i ett överskott mellan avgiftsintäkter och pensionsutbetalningar. Tillsammans med fondens avkastning innebär detta att AP-fonden får ett betydande finansiellt överskott och fondens behållning skulle, med rimliga antaganden om inkomsttillväxt och avkastning, växa förhållandevis snabbt.
Pensionsreformens omfördelande effekter mellan staten och AP-fonden skall ses mot bakgrund av att ett bibehållande av nuvarande ordning inte hade varit hållbart. Vid frånvaro av reform hade AP-fondens avgiftsunderskott fortsatt växa för att så småningom överstiga fondens avkastning och fonden skulle tömmas även vid en god ekonomisk tillväxt. Finansieringen av ATP-systemet skulle således behöva stärkas förr eller senare även utan reform.
Med den behållning AP-fonden har i dag kan den bedömas vara större än vad som är motiverat för att fonden skall fylla sin buffertfunktion i det reformerade ålderspensionssystemet. Genom att pensionssystemets löpande finanser stärks minskar behovet av en fond. De löpande avgiftsintäkterna kommer initialt att räcka för pensionsutbetalningarna.
Fondavkastningen behöver således inte tas i anspråk. Tvärtom beräknas fonden varje år tillföras medel utöver avkastningen genom ett avgiftsöverskott. Om ungefär ett decennium, när antalet ålderspensionärer växer, beräknas det uppkomma ett årligt underskott mellan avgiftsintäkter och pensionsutgifter, som måste täckas med fondmedel. Hur stora underskott och över hur långa perioder dessa varar är beroende av bl.a. den demografiska och den samhällsekonomiska utvecklingen.
Det reformerade ålderspensionssystemet är i finansiellt hänseende betydligt mer robust än det nuvarande systemet. Vid en svag tillväxt i avgiftsunderlag och därmed avgiftsintäkter påverkas även värdeuppräkningen av pensionsförmåner både vad gäller intjänad pensionsrätt och utgående pension. Vidare är den årliga pensionsnivån vad avser pensioner beräknade enligt reformerade regler avhängig förväntad medellivslängd, varför utgiftsnivån på sikt anpassas även till svängningar i den demografiska utvecklingen som beror på förändrad medellivslängd. Det innebär att påfrestningarna på buffertfonden blir mindre uttalade än med dagens regler. Med rimliga antaganden kan framtida underskott täckas med en fond som i utgångsläget är mindre än dagens. Mot den bakgrunden bör effekterna på statsbudgeten och statens lånebehov kompenseras genom en överföring från AP-fonden.
En överföring från AP-fonden till statsbudgeten kan ske i olika former. Pensionsarbetsgruppen föreslog i sitt betänkande Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20) att AP-fonden övergångsvis skulle finansiera vissa pensionsutgifter som inte hör till den inkomstrelaterade ålderspensioneringen, nämligen förtidspensioner för vissa årskullar, änkepensioner enligt gamla regler samt övergångsvis garantipension. Förslaget till infasning var så utformat att avlastningen av statsbudgeten avtog över tiden, inte bara realt utan även nominellt.
Som framhålls i avsnitt 4 finns det emellertid starka skäl som talar emot en sådan infasning av pensionsreformen. Den innebär bl.a. att utgifterna inom förtidspensioneringen splittras upp efter ålderskategorier, vilket försvårar en effektiv kontroll och uppföljning av dessa utgiftsområden. Motsvarande kommer att gälla för efterlevandepensionen. Vidare blir ålderspensionssystemet mindre robust, till följd av att det skall finansiera utgifter som inte anpassas till den samhällsekonomiska utvecklingen. Det är även principiellt olämpligt att i ett avskilt ålderspensionssystem inkludera andra utgiftsslag än ålderspensioner.
Kompensationen av belastningen på statsbudgeten bör därför i stället ske genom en direkt betalning från AP-fonden. Eftersom finansieringen av vissa pensionsförmåner inom ATP förs över till statsbudgeten kan även framgent hävdas att AP-fonden bidrar till att finansiera dessa förmåner, om än indirekt via en överföring till statsbudgeten.
Hur stort belopp som bör överföras från AP-fonden till statsbudgeten är en avvägning mellan två mål. Å ena sidan bör ökningen av statens upplåning och därmed statsskuld i möjligaste mån begränsas. Å andra sidan skall överföringen inte vara större än att AP-fonden, efter överföringar, på lång sikt skall kunna fylla sin buffertfunktion inom pensionssystemet. Detta är i sin tur avhängigt hur snabbt indexeringen av förmånerna förmår anpassa ålderspensionssystemets utgifter till samhällseko-
nomiska eller demografiska svängningar som påverkar saldot mellan inkomster och utgifter.
I propositionen om reformerat ålderspensionssystem (prop 1993/94:250) angavs som en riktlinje att fondens behållning aldrig bör understiga ett belopp motsvarande ett halvt års pensionsutbetalningar. Det skulle med dagens förhållanden motsvara ca 75 miljarder kronor. Fonden bör emellertid normalt vara betydligt större än så för att klara de finansiella påfrestningar den kan komma att utsättas för. Det överförda beloppet bör därför sättas så att den s.k. fondstyrkan, fondens behållning dividerad med årliga pensionsutbetalningar, med god marginal hålls högre än ½.
Det reformerade ålderspensionssystemet kommer att innehålla en anpassningsmekanism – den s.k. ”bromsen” – som innebär att uppräkningen av pensionsförmånerna kan komma att reduceras om det föreligger risk för att systemet inte kommer att vara finansiellt hållbart, dvs. att avgiftsinkomster jämte fondens kapital inte förmår finansiera pensionsutgifterna. Buffertfondens storlek kommer därmed att ha en viss betydelse för sannolikheten att mekanismen med reducerad indexuppräkning skall behöva träda i kraft. Ju större fond desto mindre risk för att bromsen måste användas. Mot detta skall emellertid vägas att statens finanser blir starkare och statsskulden lägre ju större belopp som förs över från AP-fonden till statsbudgeten. Hur stort belopp som bör överföras är således en avvägning mellan å ena sidan önskemålet att skydda uppräkningen av pensionsrätter och å andra sidan högre utgifter för statsskuldsräntor och därmed högre skatter eller lägre offentliga utgifter för andra ändamål.
En utgångspunkt bör vara att pensionssystemet, utan att uppräkningen av pensionsrätter behöver bromsas, skall klara även längre perioder med svag ekonomisk tillväxt och svag fondavkastning liksom nu förutsebara förändringar i demografin. Men det är samtidigt inte rimligt att ställa kraven så högt att AP-fonden även i extrema fall skall kunna täcka uppkommande underskott, eftersom det inte skulle medge någon större kompensation av statsbudgeten. Det är naturligt att sådana situationer hanteras med den säkerhetsventil som bromsen i indexuppräkningen är avsedd att utgöra.
Hur bromsmekanismen i indexuppräkningen skall utformas utreds för närvarande. Avsikten är att det till hösten 1998 skall föreligga ett förslag i denna fråga. Riksdagen kan därmed ta ställning under våren 1999. Regeringen delar den syn som flera remissinstanser ger uttryck för att frågorna om bromsmekanismens utformning och omfattningen på överföringen från AP-fonden är avhängiga varandra och därför bör övervägas i ett sammanhang.
Under en lång övergångsperiod kommer ålderspensionsutgifterna att domineras av pensioner beräknade enligt nuvarande regler. För dessa pensioner sker ingen anpassning av nivåerna med hänsyn till förändringar i förväntad medellivslängd. En ökad medellivslängd medför därför under de närmaste decennierna högre totala pensionsutgifter. Erfarenheten visar att det kan ske förhållandevis stora förändringar i medellivslängden. Det föreligger därför en osäkerhet om den framtida utgiftsutvecklingen och därmed även vad gäller belastningen på AP-fonden.
Vidare är fondens utveckling, vilket också illustreras av de kalkyler som redovisas i departementspromemorian, starkt beroende av vilken avkastning som uppnås på fondens tillgångar. För närvarande kan APfonden uppvisa en förhållandevis hög real avkastning, men det råder en betydande osäkerhet om den framtida utvecklingen.
Med hänsyn till dessa osäkerhetsfaktorer anser regeringen att det bör ske en fördjupad analys av de faktorer som kan ha betydelse för AP-fondens framtida utveckling innan ställningstagande kan göras om storleken på en överföring.
Det är, inte minst med hänsyn till effektiviteten i AP-fondens förvaltning, angeläget att klargöra fondens långsiktiga villkor. Inriktningen bör därför vara att senast under hösten 1999 slutligen lägga fast storleken på den finansiella infasningen.
Vad avser formerna för den finansiella infasningen kan regeringen konstatera att de flesta remissinstanser förordar att den sker i form av en engångsvis överföring framför en löpande överföring. Motivet är främst att tydliggöra fördelningen av finansieringsansvaret för olika pensionsförmåner. Ålderspensioneringens autonomi gentemot statsbudgeten stärks om den inte belastas med en löpande betalning. AP-fondens resultat och behållning blir en mer rättvisande indikator på pensionssystemets finanser. På motsvarande sätt undviks den otydlighet i statsbudgeten det innebär att ha en inkomstpost som kan framstå som relativt godtyckligt bestämd. Det finns en risk att löpande överföringar från AP-fonden kan komma att uppfattas som en allmän finansieringskälla och skapa oklarhet i budgetprocessen. När tillräckligt lång tid förflutit sedan beloppet fastställdes kan det i ett ansträngt budgetläge vara svårt att motivera att beloppet skall ligga fast och inte höjas. Risken är att ålderspensionssystemets autonomi går förlorad och att dess långsiktiga hållbarhet gröps ur.
Med en engångsvis överföring undviks den uppblåsning av offentliga sektorns balansräkning som pensionsreformen åstadkommer, dvs. att stat och pensionssystem sammantaget har både stora skulder och tillgångar. En överföring innebär visserligen ingen finansiell förbättring för offentliga sektorn som helhet, dvs. inklusive ålderspensionssystemet, men i flera sammanhang, bl.a. vad avser de s.k. konvergenskriterierna för EU:s ekonomiska och monetära union, spelar bruttoskulden en viktig roll för bedömningen av den offentliga sektorns finanser. En engångsvis överföring medför en påtaglig reduktion av statsskulden och även den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, den s.k. Maastricht-skulden, kan förväntas minska, om än inte i samma omfattning.
Motivet för en löpande överföring är att det betalningsansvar som statsbudgeten övertar inom ramen för ATP medför löpande betalningar. Utgångspunkten att AP-fondens medel inte skall användas till annat än att finansiera ATP-pensioner skulle då tala för att överföringen bör vara löpande och inte överstiga detta belopp. Ett annat skäl för en löpande överföring är hänsynen till trovärdigheten i det allmänna pensionssystemet. AP-fondens medel betraktas ofta som en garant för pensionsförmånerna, att det är ”pensionärernas pengar”. En stor engångsöverföring kan då komma att uppfattas som att pensionsrättigheterna får ett sämre skydd. I formell mening utgör AP-fonden emellertid vare sig i dagens eller det reformerade systemet någon formell garant för pensionsford-
ringarna, utan ålderspensionssystemet är ett fördelningssystem där de som i dag förvärvsarbetar försörjer dagens pensionärer. Ytterligare ett argument emot en engångsvis överföring är de effekter på de finansiella marknaderna som en sådan engångsöverföring kan få.
Regeringen finner att inriktningen bör vara en engångsvis överföring. Utan någon kompensation skulle statens lånebehov och därmed statsskulden öka år 1999. Det kan inte uteslutas att detta felaktigt skulle kunna komma att få negativa effekter på hur de offentliga finanserna uppfattas bl.a. av aktörer på de finansiella marknaderna. Av detta skäl bör det under åren 1999 och 2000 övergångsvis ske en överföring som kompenserar för effekterna på statsbudgeten.
Enligt regeringens mening bör denna temporära överföring vara av samma storleksordning som den förstärkning av AP-fondens löpande finanser som blir effekten av ett fullt genomförande av ålderspensionsreformen, inklusive finansiering. Förstärkningen av nettot mellan APfondens avgiftsinkomster och pensionsutgifter jämte en viss ränteeffekt av detta kan beräknas uppgå till ca 45 miljarder kronor. Om frågan om formerna för ålderspensionssystemets finansiering inte kan finna en lösning som kan trädda i kraft fr.o.m. år 1999, ligger nuvarande avgiftsunderlag kvar. Det medför att AP-fondens avgiftsintäkter blir mindre än om ålderspensionsreformen genomförts i alla sina delar. Enligt regeringens mening bör även i detta fall 45 miljarder kronor föras över från ATP-fonden till statsbudgeten. En utebliven reglering av avgiftsuttaget under år 1999 skall dock beaktas vid fastställandet av det slutliga beloppet vid en engångsvis överföring.
Fondstyrelserna bör utan väsentliga problem kunna inleverera 45 miljarder kronor årligen till Riksgäldskontoret i form av likvida medel. I syfte att eliminera eventuella oönskade marknadseffekter kan det dock vara önskvärt att beloppet uppdelas så att flera mindre överföringar görs varje år. Det föreslås därför att fyra lika stora överföringar vardera görs vid slutet av varje kvartal. Även för Riksgäldskontoret bör en sådan ordning med ett jämnare likviditetsflöde vara positivt. Var och en av första– tredje fondstyrelserna skall bidra till överföringen i förhållande till storleken på de marknadsvärderade fondkapitalen.
Hänvisningar till US10
34. Effekter för individer
34.1. Inledning
Det reformerade pensionssystemet skiljer sig från det nuvarande systemet bl.a. genom att det reformerade systemet bygger på livsinkomstprincipen. Det innebär att ålderspensionerna i större utsträckning än i det nuvarande systemet är direkt relaterade till individernas inkomster under livet. Livsinkomstprincipen innebär att varje avgiftsinbetalning till det inkomstrelaterade ålderspensionssystemet påverkar den slutliga pensionens storlek. I det reformerade pensionssystemet kan pensionsrätt dessutom tjänas in för barnår och vid plikttjänstgöring. Pensionsrätten grundas då
på en fiktiv inkomst. Dessutom skall även pensionsrätt tjänas in för studier finansierade med studiemedel.
I det nuvarande pensionssystemet är det endast inkomsterna under de 15 bästa åren som bestämmer pensionens storlek. För att erhålla oavkortad inkomstrelaterad pension krävs det dessutom 30 års arbete medan arbete därutöver inte ger någon ytterligare pensionsrätt. Däremot betalas det in avgifter på alla löneinkomster i nuvarande system, även de som tjänats in under den period som inte ingår i de 15 bästa åren liksom under år utöver 30 års förvärvstid. Avgifter betalas dessutom på inkomster över 7,5 basbelopp trots att ingen pensionsrätt ges på sådana inkomster. Därmed är det ett svagt samband mellan vad en enskild individ betalar in till systemet och vad han eller hon får ut i pension.
Syftet med detta avsnitt är främst att belysa systemegenskaper i det reformerade pensionssystem. Detta sker genom att med olika exempel redovisa hur förändringar i förvärvsmönster och inkomstutveckling påverkar pensionens storlek i det reformerade pensionssystemet. I detta sammanhang görs även jämförelser med det nuvarande pensionssystemet. Att göra en jämförelse med pensionsnivåer i det nuvarande pensionssystemet är dock egentligen inte möjligt. Eftersom ATP-systemet inte visat sig vara finansiellt hållbart är detta en av anledningarna till att pensionssystemet måste reformeras. ATP-systemet är konstruerat för en ekonomi med en real tillväxt omkring 2 %. Det innebär att de tillväxtantaganden som används i detta sammanhang är 2 %. För att jämförelser skall vara meningsfulla måste nuvarande ATP-systems regler förändras på ett par punkter, vilket i sig är reformer som måste finansieras.
Vidare analyseras det nuvarande och det reformerade pensionssystemet ur ett jämställdhetsperspektiv. Dessutom diskuteras det reformerade pensionssystemet ur ett generationsperspektiv. Avslutningsvis redovisas ett antal individexempel, där pensionsnivåer och kompensationsgrad i de olika systemet kan jämföras. Individexemplen är inte valda så att de skall tolkas som exempel på typiska individer, utan skall endast betraktas som några av flera miljoner tänkbara exempel på pensionsutfall i det nuvarande och det reformerade pensionssystemet. Exemplen är dock valda så att de illustrerar individer som ”vinner” respektive ”förlorar” på en övergång till det reformerade pensionssystemet.
34.2. Vad påverkar pensionens storlek?
Eftersom det reformerade pensionssystemet bygger på livsinkomstprincipen är det av intresse att studera hur förändringar i livsinkomstmönster för en enskild individ påverkar dennes pension. Det reformerade pensionssystemet är avgiftsbestämt och konstruerat så att de utgående pensionerna automatiskt anpassas till tillväxten. Den exakta förmånen är således inte fastställd i förväg.
Det nuvarande pensionssystemet är förmånsbestämt. Det innebär att förmånsnivån i systemet (60 procent av genomsnittet av de 15 bästa årsinkomsterna) är fastställd i förväg och att avgiftssatsen anpassas till förmånsnivån, så att avgifterna täcker utgifterna. Ett annat sätt att få balans är att i stället anpassa förmånerna. Eftersom tillväxten, och då särskilt
under de senaste två decennierna, varit betydligt svagare än 2 % (reallönen per anställd ökade med ca 0,3 procent per år i genomsnitt under perioden 1975-1995) har höjningar av avgiftssatserna såväl som försämringar i pensionsförmånerna behövt genomföras. Dessa förändringar har skett genom politiska beslut.
Förutsättningar
Som utgångspunkt för exemplen har valts individer som börjar arbeta vid 23 års ålder och som går i ålderspension vid 65 år. De antas vara ogifta vid pensionstillfället. Individerna antas vidare tjäna in hela pensionen efter att det reformerade pensionssystemet trätt i kraft, vilket gör att det reformerade systemets egenskaper kan framhållas. Om inte annat anges, antas den allmänna lönetillväxten och premiereservsystemets avkastning vara 2% realt. I ett av de beskrivna exemplen nedan visas emellertid hur stor pensionen blir vid antaganden om en högre avkastning på premiereserven än 2 %. Vidare antas den enskildes löneutvecklingen stå realt stilla under de sista fem åren av förvärvslivet. En vanlig utveckling för de flesta förvärvsarbetande är att den reala löneutvecklingen står still eller t.o.m. faller under slutet av förvärvslivet, bl.a. beroende på att många väljer att minska arbetstiden mot slutet av den förvärvsaktiva tiden. Samtliga belopp är beräknade i 1998 års prisnivå. Delningstalet liksom arvsvinstfaktorer utgår från 1997 års medellivslängd. Eftersom avsikten med exemplen i detta delavsnitt främst är att visa effekterna av de förändrade intjänandereglerna (livsinkomstprincipen och 15/30 års regeln) har vi valt att låta intjänandetaket vara inkomstindexerat istället för prisindexerat i det nuvarande pensionssystemet, vilket i sig är en reformering av ATP som måste finansieras. Vi avviker således från att göra en jämförelse med ett ATP-system med helt bibehållna regler. Ett ATPsystem med prisindexerat tak skulle i de flesta fall ge lägre pensioner än vad som visas i exemplen nedan. Ett bibehållet ATP-system med prisindexerat tak hade så småningom inneburit att även lågavlönade hade fått inkomster över intjänandetaket och därmed hade pensionerna fått karaktären av grundpension, lika stor för alla. I avsnitt 34.5 har däremot individexemplen beräknats med ett ATP-system där taket är prisindexerat, varvid effekten av ett prisindexerat tak framgår.
För enkelhetens skull antas dessutom att premiepensionens storlek vid pensionstillfället beräknas på samma sätt som den del av pensionen som härrör från fördelningssystemet. I verkligheten bestäms begynnelsepensionens storlek av summan av inkomstpensionen och premiepensionen. Dessa fastställs var för sig på olika grunder. Inkomstpensionen i det reformerade fördelningssystemet bestäms av de intjänade pensionsrätterna, vilka varje år räknas om med hänsyn till inkomstindexets utveckling, arvsvinster, förvaltningskostnader och av delningstalet som återspeglar återstående livslängd samt en viss tillgodoräknad framtida real inkomsttillväxt representerad av normen för följsamhetsindexering. Premiepensionens storlek beräknas med utgångspunkt från tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, som beror på den historiska avkastningen på fondandelarna och i likhet med inkomstpensionen på arvsvinster och förvaltningskostnader. Premiepensionen tas
ut livsvarigt och kan antingen vara uttryckt som ett visst antal fondandelar, vilka då kommer att variera i storlek med förändringarna i fondandelarnas värde under pensionsutbetalningstiden, eller omvandlas till en traditionell livränteförsäkring med ett fast månadsbelopp.
Om inte annat anges har i exemplen nedan individernas inkomster valts så att de inte har rätt till garantipensionsutfyllnad. Avdrag för allmän pensionsavgift, vid fastställande av pensionsgrundande inkomst, har i båda systemen gjorts med 6,95 %.
1. Den egna lönetillväxten avviker från den allmänna
I det reformerade systemet är de intjänade pensionsrättigheterna inkomstindexerade, dvs. de skrivs upp i takt med den allmänna inkomsttillväxten. Genom inkomstindexering av intjänad pensionsrätt har således inte endast den egna lönetillväxten betydelse för storleken av individens pension. ”Räntan” i systemet motsvarar utvecklingen av en genomsnittsinkomst. Ju högre räntan är, desto mer växer individens fiktiva pensionskapital. För en given individuell inkomstutveckling ger det reformerade systemet därför en högre kompensationsnivå ju högre den allmänna inkomsttillväxten är. I nuvarande system påverkas pensionen och kompensationsnivån inte alls av den allmänna inkomsttillväxten (men naturligtvis av individens egen inkomstutveckling). Detta framgår av redovisningen i tabell 34.1 nedan.
Tabell 34.1 visar, för en individ som haft en jämn löneutveckling år för år, pensionens storlek i procent av slutlönen i några olika tillväxtalternativ. Individens begynnelselön antas vara densamma i de olika alternativen (13 000 kr per månad vid 23 års ålder). Lönen växer realt med 1 % per år respektive 2 % per år. I sistnämnda fall uppgår således slutlönen till ett högre belopp (26 500 kronor per månad jämfört med 18 600 kronor per månad vid 1 % årlig real tillväxt).
Om individens inkomst ökar i långsammare takt än den allmänna, t. ex. med 1 % per år jämfört med en allmän tillväxt på 2 %, kommer individens pensionsrätter att räknas upp med denna högre ”ränta”. Individen får därför en högre kompensationsnivå än om den allmänna inkomsttillväxten hade sammanfallit med den egna. Personer med svag inkomsttillväxt i förhållande till den genomsnittliga gynnas således i det reformerade systemet.
Om individens inkomst i stället ökar snabbare än den allmänna blir kompensationsnivån lägre än om den egna inkomsttillväxten hade sammanfallit med den allmänna. I det nuvarande pensionssystemet har den allmänna inkomsttillväxten ingen betydelse alls för den egna pensionens storlek, vilket framgår av tabell 34.1.
Tabell 34.1 Pension och kompensationsgrad vid olika egen och allmän inkomsttillväxt
Realinkomstutveckling Reformerat
pensionssystem
Nuvarande
pensionssystem*
Egen Allmän Kronor/
mån
% av
slutlön
Kronor/ mån
% av
slutlön
1% 1%
10 200 55 11 000 59
2% 2%
14 700 56 14 800 56
1% 2%
12 200 66 11 000 59
2% 1%
12 400 47 14 800 56
* inkomstindexerat intjänandetak, dvs. en ATP-reform som måste finansieras
2. Livsinkomst kontra 15 årsregeln
Vid 2 % tillväxt blir pensionen för en genomsnittlig individ ungefär lika hög i det reformerade systemet som i det nuvarande pensionssystemet, under förutsättning att individen tjänar in pensionsrätt under drygt 40 år. Vilket system som ger högst pension, vid en given egen inkomsttillväxt, varierar emellertid mycket mellan olika individer.
I figur 34.1 visas exempel på livsinkomstbanor för en individ som har en jämn och flack inkomstutveckling och en annan individ som har en ojämn och brantare inkomstutveckling. Individ A , en medelinkomsttagare, antas ha en inkomstutveckling som följer den allmänna. Individ B, har ett karriäryrke, vilket innebär att inkomstutvecklingen ökar snabbare än den allmänna under en stor del av förvärvslivet.
Cfdro=01+.=Ifspfkhljpq_^klo
0
10000 20000 30000 40000 50000 60000
23 28 33 38 43 48 53 58 63
LDER
!
"
I tabell 34.2 framgår att pensionen för individ A, som har en jämn inkomstprofil, blir i det närmaste densamma i de båda pensionssystemen. Däremot kommer individ B att få en lägre pension i det reformerade pensionssystemet jämfört med i det nuvarande systemet. Detta illustrerar skillnaden mellan livsinkomstprincipen och 15-års regeln. I det nuvarande pensionssystemet räknas endast de 15 bästa åren, vilka ofta infaller i slutet av förvärvslivet. Det innebär att de relativt sett låga inkomster
som individ B har tidigt i livet inte påverkar dennes pension i det nuvarande pensionssystemet. I det reformerade pensionssystemet räknas alla inkomster in oavsett när de tjänats in. Individ A:s inkomster är jämnt fördelade över tiden och växer i takt med den allmänna inkomstutvecklingen. De inkomster som är intjänade tidigt i livet kommer därmed att väga lika tungt som de inkomster som tjänas in i slutet. 15-års regeln och livsinkomstprincipen ger därmed i stort sett samma pension för en person med individ A:s inkomstprofil.
Tabell 34.2 Pension och kompensationsgrad vid olika inkomstprofil. Individ A har en begynnelselön på 13 000 kr/mån och individ B 15 000 kr/mån
Reformerat system Nuvarande system*
Pension kronor/mån
% av
slutlön
Pension kronor/mån
% av
slutlön
Individ A, jämn inkomstprofil
14 700 56 14 800 56
Individ B, brant inkomstprofil
22 000 43 27 000 52
*inkomstindexerat intjänandetak, dvs. en ATP-reform som måste finansieras
3. Olika antal intjänandeår
I det reformerade systemet finns ingen begränsning vad gäller antal år som grundar pensionsrätt. Varje års inkomst bidrar till att höja den slutliga pensionen. Omvänt gäller att varje års uppehåll med förvärvsarbete som inte grundar pensionsrätt på annat sätt, t. ex. barnårsrätt - att den slutliga pensionen blir lägre än vad den annars skulle ha varit.
För en person med en årsinkomst som utvecklas i takt med den allmänna realinkomstutvecklingen förändras den reformerade pensionen proportionellt med förvärvstidens längd. Detta gäller således en individ vars inkomster inte överstiger intjänandetaket. Likaså gäller detta endast för en person som inte är berättigad till garantipension. Om personen arbetar kortare tid bli pensionen lägre. För pensionsutfallet spelar det i princip ingen roll om denne förkortar förvärvslivet genom att börja arbeta senare eller genom att ta en arbetsfri period mitt i livet.
I nuvarande pensionssystem ger förvärvsåren utöver de 30 erforderliga åren för oavkortad pension inte upphov till någon högre pension för individen. I det fall att lönenivån under de 15 bästa inkomståren (vilka ofta sammanfaller med de sista förvärvsåren) inte påverkas av i vilken utsträckning individen har arbetat tidigare under den yrkesaktiva tiden, blir således den slutliga pensionen densamma antingen personen börjar förvärvsarbeta omedelbart efter avslutad skolgång eller först några år därefter eller gör ett upphåll med förvärvsarbete under en period.
I tabell 34.3 nedan visas hur stor den inkomstrelaterade ålderspensionen blir i det reformerade systemet med mellan 30 och 45 års förvärvstid och pensionering vid 65 år.
Tabell 34.3 Pensionens storlek vid olika antal intjänandeår i reformerat och nuvarande pensionssystem för en person med jämn inkomstutveckling och en slutlön på ca 28 000 kr/mån.
Reformerat system Nuvarande system*
Antal intjänandeår
pension kr/mån
% av slutlön
pension kr/mån
% av slutlön
45
16 800 60 15 600 56
40
14 900 53 15 600 56
35
12 900 46 15 600 56
30
11 000 39 15 600 56
* inkomstindexerat intjänandetak, dvs. en ATP-reform som måste finansieras
Det reformerade systemet blir relativt sett förmånligare ju längre den förvärvsverksamma tiden är. Detta är en konsekvens av att sambandet mellan avgifter och förmåner stärkts i det reformerade systemet. Individen får således större möjligheter att själv påverka den slutliga pensionens storlek. Varje utökad arbetsinsats under ett år, t.ex. heltids- i stället för deltidsarbete, bidrar till att höja pensionen. Enligt nuvarande regler påverkas pensionen endast om förvärvsåret i fråga ingår bland de 15 bästa inkomståren. Likaså ger varje extra förvärvsår högre pension i det reformerade systemet. I nuvarande system ger förvärvsår utöver de behövliga 30 åren inget ytterligare påslag på pensionen.
Det nuvarande pensionssystemet är mer generöst än det reformerade vad gäller kravet på intjänandetid för att erhålla en pension kring 55 % av slutlönen. Om alla skulle välja att arbeta endast 30 år skulle, men om ATP-systemet inte vara hållbart eftersom systemet förutsätter att avgifter betalas in under en längre period. Samtidigt innebär det nuvarande systemets intjänanderegler att det inte lönar sig att arbeta mer än 30 år i pensionshänseende, såvida inte dessa ytterligare år skulle ingå i de 15 bästa åren. Därmed är det reformerade pensionssystemet mer rättvist eftersom varje ökning av inbetald avgift resulterar i ökad pension (förutsatt att individen inte har så låga inkomster att han eller hon erhåller garantipension).
4. Pensionstidpunkt
I det nuvarande pensionssystemet kan pensionspoäng endast tjänas in t.o.m. 64 års ålder. I det reformerade pensionssystemet finns det däremot inte någon övre åldersgräns för intjänande av pensionsrätt. En individ har med andra ord möjlighet att tjäna in fler pensionsrätter genom att arbeta fler år, höja den totala livsinkomsten och därigenom höja det månatliga pensionsbeloppet.
Om personen går i pension efter 65 år blir det årliga pensionsbeloppet högre enligt både det reformerade och det nuvarande regelsystemet. Tiden som pensionär blir ju då kortare; med samma beräknade livspension men färre år blir därför årsbeloppet högre. Därutöver gäller i det reformerade pensionssystemet att ytterligare pensionsrättigheter tjänas in efter 65 års ålder.
För en individ som går i pension före 65 år blir den årliga pensionen på motsvarande sätt lägre eftersom pensionen då skall utbetalas i fler år. Den
reformerade pensionen blir lägre också av den anledningen att individen har mindre intjänad pensionsrätt.
I tabell 34.4 har pensionens storlek i det reformerade respektive det nuvarande systemet beräknats vid olika pensionsålder för en person som börjar arbeta vid 23 års ålder med en årsinkomst som utvecklas i takt med den allmänna reallöneutvecklingen. Vid pensionsuttag före 65 år påverkas den intjänade pensionsrätten i det här exemplet både i det reformerade och i det nuvarande systemet. Vid pensionering mellan 61 och 65 års ålder är den inkomstrelaterade ålderspensionen ungefär lika stor i det två systemen. Fortsatt förvärvsarbete efter fyllda 65 år ger ytterligare pensionsrätter i det reformerade systemet, vilket leder till att pensionen ökar mer än i det nuvarande pensionssystemet.
Tabell 34.4 Pensionens storlek vid olika pensionsålder för en person som börjar arbeta vid 23 års ålder. Begynnelselön på 13 000 kr/mån. 2 % egen reallönetillväxt t.o.m. 59 år sedan oförändrad lön. Slutlön 26 500 kr/mån.
Reformerat system Nuvarande system*
Pensionsålder
Pension kr/mån
% av slutlön Pension kr/mån
% av slutlön
61 år 10 400 39 10 600 40 62 år 11 400 43 11 700 44 63 år 12 400 47 12 700 48 64 år 13 500 51 13 700 52 65 år 14 700 56 14 800 56 66 år 16 100 61 16 000 60 67 år 17 600 66 17 300 65 68 år 19 300 73 18 500 70 69 år 21 300 80 19 800 75 70 år 23 400 88 21 000 79 * inkomstindexerat intjänandetak, dvs. en ATP-reform som måste finansieras
5. Deltidsarbete
Som en följd av livsinkomstprincipen, reducerar deltidsarbete alltid pensionen i det reformerade pensionssystemet. Det har dock ingen betydelse när i livet deltidsarbetet sker.
I det nuvarande pensionssystemet minskar däremot pensionen endast i det fall att deltidsarbetet påverkar lönen under de 15 bästa åren, vilka oftast infaller i slutet av förvärvstiden. Däremot minskar pensionen inte alls i det nuvarande systemet om deltidsarbetet infaller tidigt i livet. Emellertid är deltidsarbete tidigt i livet oftast föranlett av vård av små barn. I det reformerade pensionssystemet kompenseras föräldern genom barnårsrätten, vilket betyder att pensionen i ett sådant fall inte försämras jämfört med om personen hade arbetat heltid. Se vidare under punkt
5.
Barnår. För den som arbetar deltid hela eller nästan hela sitt förvärvsliv,
vilket är vanligt i vissa yrken, påverkas pensionen förhållandevis lika mycket i båda systemen jämfört med om han eller hon hade arbetat heltid.
6. Barnår
En person som arbetar deltid eller som helt avstår från förvärvsarbete under en period i livet för att vårda små barn kompenseras i pensionshänseende genom att pensionrätt för barnår tillgodoräknas. Betydelsen av barnårsrätten är väsentlig. Om inte barnårsrätten hade ingått i det reformerade pensionssystemet hade pensionen för en person som t.ex. fått 2 barn och som hade stannat hemma på heltid i sju år varit ca 15 % lägre.
Rätten gäller under varje barns fyra första levnadsår (till det yngsta barnet har fyllt fyra år om man har fleral små barn). Barnårsrätten räknas fram på tre sätt, och det alternativ som är mest gynnsamt för den enskilde används vid beräkning av pensionsrätt. Eftersom två av de tre alternativen t.o.m. kan ge högre pensionsrätt än utan barn blir kompensationen i pensionshänseende också normalt mycket god. Alternativen är:
1. en utfyllnad upp till summan av den enskildes pensionsgrundande
inkomst året före barnets födelse.
2. en utfyllnad upp till 75 % av den genomsnittliga pensionsgrundande
inkomsten för alla försäkrade mellan 16 och 64 år.
3. det för intjänandeåret gällande ett inkomstbasbelopp plus den egna
inkomsten.
Alternativ 1. kan sägas vara mest gynnsam för personer med hög eller ganska hög lön som minsat sin arbetstid kraftigt efter barnets födelse. Alternativ 2. kan sägas vara mest gynnsam för personer med låg lön och personer som saknade arbete innan barnet föddes. Alternativ 3 är mest gynnsam för den som fortsätter att förvärvsarbeta i oförändrad omfattning under barnåren, och som då får tillgodoräkna sig en högre pensionsgrundande inkomst under dessa år.
För att illustrera barnårsrätten har tre kvinnor valts som samtliga arbetar heltid och har en jämn lönetillväxt som följer den allmänna. (Exemplen kan likaväl gälla en man.) Vid 28 års ålder får de sina första barn och tre år senare föds det andra barnet. För en kvinna som, i detta exempel, har en begynnelselön på 13 000 kronor per månad och som stannar hemma på heltid i sju år är alternativ 1., dvs. utfyllnad till den inkomst hon hade före barnets födelse, det mest gynnsamma. Av tabell 34.5 framgår att hennes pension endast blir marginellt lägre än om hon inte hade haft barn. Att pensionen trots barnårsrätt blir något lägre hänger samman med att den bakomliggande inkomsten inte räknas upp med inkomstindex utan med prisindex under perioden med barnår. I det nuvarande pensionssystemet påverkas pensionen inte alls. I tabell 34.6 visas ett exempel på en kvinna som tjänar på barnårsrätten. Hon antas ha en begynnelselön på endast 10 000 kronor per månad. För hennes del är alternativet 2. mest gynnsamt. Av tabellen framgår att hon får en högre pension än om hon inte hade fått barn. I tabell 34.5 visas ytterligare en kvinna som tjänar på barnårsrätten. Hon väljer att arbeta heltid under barnåren, förutom de två år hon erhåller föräldrapenning. För henne är alternativ 3. det mest gynnsamma alternativet. Av tabellen framgår att hon även får en högre pension än om hon inte hade fått barn.
Tabell 34.5 Pensionsnivå vid barnårsrätt för en person som börjar arbeta vid 23 års ålder med en begynnelselön på 13 000 kr/mån.
Reformerat pensionssystem
Nuvarande pensionssystem*
Heltid hela livet, utan barn 14 700 14 800 Hemma på heltid i sju år 14 600 (Alt. 1) 14 800 Hemma ett år med vardera barn, annars heltid
15 200 (Alt. 3) 14 800
* inkomstindexerat intjänandetak, dvs. en ATP-reform som måste finansieras
Tabell 34.6. Pensionsnivå vid barnårsrätt för en kvinna som börjar arbeta vid 20 års ålder med en begynnelselön på 10 000 kr/mån.
Reformerat
pensionssystem
Nuvarande
pensionssystem*
Arbete hela livet, utan barn
13 000 12 300
Hemma på heltid i sju år med barn
13 300 (Alt. 2) 12 300
* inkomstindexerat intjänandetak, dvs. en ATP-reform som måste finansieras
7. Premiepensionssystemets avkastning
I samtliga ovanstående exempel har det antagits att avkastningen i premiepensionssystemet är densamma som den allmänna inkomsttillväxten. Avkastningen i premiepensionssystemet kan avvika från den allmänna inkomsttillväxten. I det fall avkastningen skulle komma att överstiga inkomsttillväxten kommer pensionen i det reformerade systemet att bli större än vad som redovisats i exemplen ovan. I tabell 34.7 visas pensionens storlek vid några alternativa avkastningsantaganden. Exemplen skall inte betraktas som sannolika utfall utan är avsedda att illustrera pensionssystemets känslighet för olika avkastningsantaganden.
I tabell 34.7 framgår att en person med begynnelselön på 13 000 kronor per månad, med en avkastning i premiepensionssystemet på i genomsnitt 3 % per år, skulle erhålla en pension som vore ca 500 kronor högre per månad jämfört med om avkastningen hade varit 2 % per år. En avkastning på t.ex. 6 % per år skulle ge ytterligare ca 1 900 kronor högre pension.
Tabell 34.7 Pension vid olika nivå på avkastningen i premiepensionssystemet för en person som börjar arbeta vid 23 års ålder med en begynnelselön på 13 000 kr/mån. Egen och allmän lönetillväxt 2 % realt.
Real avkastning i premiepensionssystemet
Pension kronor/mån
% av slutlön
2 % 14 700 56 3 % 15 200 57 4 % 15 900 60 5 % 16 700 63 6 % 17 800 67
8. Följsamhetsindexering
Genom delningstalet tillgodoräknas pensionären en form av förskot på en förmodad framtida årlig tillväxt, som motsvarar normen för följsamhetsindex som är 1,6. Pensionen omräknas sedan varje år från och med det andra pensionsåret med utgångspunkt från inkomstindexets avvikelse från den redan tillgodoräknade normen. Om den faktiska nominella lönetillväxten, som avspeglas i inkomstindexet, skulle bli högre än normen 1,6 kommer pensionen således att öka med mellanskillnaden mellan den faktiska tillväxten och normen. Skulle den faktiska tillväxten bli lägre än normen sker en nedskrivning av pensionen på motsvarande sätt. Det innebär att den nominella inkomsttillväxten i samhället får en betydelse för pensionens storlek även efter pensionstillfället. I det nuvarande pensionssystemet finns ingen sådan mekanism, utan pensionen räknas i princip endast upp med inflationen.
Följsamhetsindexeringens effekt på pensionsutvecklingen kan illustreras med ett exempel. Eftersom avsikten med detta exempel är att visa principen för följsamhetsindexering antas för enkelhetens skull här att premiepensionen utvecklas i samma takt som den del av pensionen som härrör från fördelningssystemet. Begynnelsepensionen är i exemplet 10 000 kr/mån. Under pensionstiden kommer pensionen varje år att räknas om med hänsyn till inkomsttillväxten i det fall den avviker från normen. Pensionsförmånens utveckling under olika tillväxtantaganden visas i figur 34.2. Inflationen antas i detta exempel vara noll och tillväxten antas hålla en konstant takt under hela perioden.Om tillväxten överstiger 1,6 % ökar pensionen realt över tiden från den initiala nivån på 10 000 kr per månad. Om tillväxten ligger på en konstant nivån under 1,6 % sjunker pensionen över tiden. Vid en tillväxt på 1,6 % blir pensionen konstant över tiden. I det nuvarande pensionssystemet skulle pensionen vara nominellt oförändrad under hela pensionstiden om inflationen vore noll. Detta innebär således att i det reformerade pensionssystemet kommer pensionen, efter avdrag för normen, följa de förvärvsaktivas standardutveckling, vilket inte är fallet i det nuvarande systemet.
Cfdro=01+/+=C¶igp^jebqpfkabubo^a=mbkpflk
6000 7000 8000 9000 10000 11000 12000 13000 14000
0
5
10
15
20
!NTAL ¥R I PENSION
0% 1%
1,6% 2%
3%
9. Förändrad medellivslängd
I det reformerade pensionssystemet kan begynnelsepensionen komma att variera för individer tillhörande olika årskullar, trots att pensionsbehållningen är densamma. I det reformerade pensionssystemet beaktas förändringen i medellivslängden automatiskt genom att delningstalet speglar sådana förändringar. Definitiva delningstal för respektive årskull fastställs det år årskullen ifråga fyller 65 år. Underlaget för delningstalet utgörs i princip av den senast kända livslängdsstatistiken. Därmed kan olika årskullar få olika delningstal.
Om medellivslängden ökar kommer delningstalet också att öka varvid den årliga pensionen blir lägre. Underlaget för de delningstal som använts i beräkningarna ovan är 1997 års medellivslängd. Skulle medellivslängden vara t.ex. ett år längre får detta till följd att pensionen minskar med omkring 6 procent jämfört med de beräkningar som redovisats ovan. Emellertid är det rimligt att anta att en ökad medellivslängd även innebär att folkhälsan förbättras. Om befolkningen blir friskare och lever längre bör den även kunna arbeta längre. Det finns därför anledning att tro att den genomsnittliga pensionsåldern kan komma att stiga i takt med ökad medellivslängd. Om individen väljer en högre pensionsålder blir också pensionen högre.
I det nuvarande pensionssystemet leder en ökning av medellivslängden inte till någon direkt påverkan på pensionsnivån. Däremot krävs en anpassning, antingen via höjda avgifter eller sänkt förmånsnivå, för att systemet skall vara finansiellt hållbart.
10. Garantipension och marginaleffekter
I det reformerade pensionssystemet är grundskyddet utformat så att det ger en garanterad lägsta pension på 2,13 prisbasbelopp för en ogift pensionär och 1,9 prisbasbelopp till en gift pensionär. Garantipensionen trappas av med 100 % mot inkomstgrundad pension (IGP) upp till 1,26 prisbasbelopp för ogifta och upp till 1,14 prisbasbelopp för gifta och med 48 % därutöver. För en ogift person med en IGP över ca 3,1 prisbasbelopp utgår ingen garantipension alls.
Ökade livsinkomster resulterar alltid i en ökad inkomstgrundad pension. Till följd av grundskyddets utformning kommer den utbetalda pensionen inte alltid att öka proportionellt mot ökningen av IGP. Förändringar av den totala pensionen i förhållande till förändringar av IGP kan beskrivas i termer av marginaleffekter. Med marginaleffekter menas i detta sammanhang andelen av en ökning av IGP som inte ger upphov till en ökning av den utbetalda pensionen. Den utbetalda pensionen kan vidare beräknas före eller efter skatt. Eftersom bostadsstödets utformning är föremål för ytterligare utredning tas marginaleffekter som kan uppkomma till följd av bostadsstödet inte upp här, trots att bostadsstödet ger betydande marginaleffekter inom nuvarande system och sannolikt också i det reformerade systemet.
I figur 34.3 visas marginaleffekter efter skatt både i det nuvarande och i det reformerade pensionssystemet. I det reformerade pensionssystemet får grundskyddets utformning till följd att, för en ogift pensionär som haft
mycket låga inkomster under sin förvärvsaktiva tid och som därmed erhållit en IGP lägre än 1,26 basbelopp, en ökad arbetsinsats inte ger något utbyte alls i högre pension. Marginaleffekten för personer med IGP upp till 1,26 prisbasbelopp är 100 %. Marginaleffekten sjunker sedan vid högre IGP ned till ca 60 % inom ett intervall mellan 1,26 och ca 3,1 basbelopp (vid en kommunalskatt på 31,66 %). Jämfört med det nuvarande pensionssystemet är marginaleffekterna i det reformerade pensionssystemet något lägre inom intervallet 1,26 till ca 1,5 prisbasbelopp men däremot högre inom intervallet 1,5 till ca 3,1 prisbasbelopp.
Cfdro=01+0=J^odfk^ibccbhqbo=f=abq=obclojbo^ab=l`e=abq=krs^o^kab=mbkpflkppvpqb= jbq=c¶o=bk=dfcq=mbkpflk¤o=sfa=bk=hljjrk^iph^qq=m¥=0.)33="
0 20 40 60 80 100 120
0
0,5
1
1,5
2
2,5
3
3,5
)NKOMSTRELATERAD PENSION I BASBELOPP PER ¥R
ATP
Reformerat pensionssystem
Nivån på grundskyddet i det reformerade pensionssystemet är något högre än i det nuvarande pensionssystemet. Skillnaderna åskådliggörs i figur 34.4.
Cfdro=01+1=Kbqqlmbkpflk=c¶o=bk=ldfcq=mbkpflk¤o=f=abq=obclojbo^ab=l`e=abq=krs^= o^kab=mbkpflkppvpqbjbq+=Hljjrk^iph^qq=0.)33="
4000 4500 5000 5500 6000 6500 7000 7500 8000
0
0,5
1
1,5
2
2,5
3
3,5
)NKOMSTRELATERAD PENSION I BASBELOPP PER ¥R
ATP
Reformerat pensionssystem
I det reformerade pensionssystemet innebär garantipensionens utformning att den lägsta pensionen för en ogift pensionär uppgår till 4 694 kr per månad efter skatt (räknat efter 1998 års prisbasbelopp och med en kommunalskatt på 31,66 %). I nuvarande system ger grundskyddet i form av folkpension och pensionstillskott en sammanlagd pension på 4 596 kr netto (räknat med 1998 års prisbasbelopp och med en kommunalskatt på 31,66 %), dvs. 98 kr mindre per månad efter skatt för en person med mycket låg inkomstrelaterad pension.
I tabell 34.8 visas dessutom några exempel på hur en förändrad livsinkomst förändrar pensionen för individer som har låga inkomster. Individerna antas börja arbeta vid 23 års ålder och gå i pension vid 65 år. Lönen antas växa år för år med 2 % till och med 59 års ålder varefter lönenivån förblir konstant. Allmän lönetillväxt antas vara 2 % och avkastning på premiereserven antas uppgå till 3 %.
Tabell 34.8 Lön, inkomstrelaterad pension samt garantipension inom det reformerade pensionssystemet för en ensamstående pensionär. 1998 års pris basbelopp. 42 intjänandeår. Pension vid 65 år. 31,66 % kommunalskatt.
Begynnelselön kr/mån
Slutlön kr/mån
IGP kr/mån (basbelopp/år)
Garantipension, kr/mån
Total pension, brutto, kr/mån
Total pension, netto, kr/mån
0 0 0 6 461 6 461 4 694 3 300 6 600 3 822 (1,26) 2 639 6 461 4 694 5 200 10 600 6 067 (2,0) 1 561 7 628 5 584 6 500 13 200 7 583 (2,5) 834 8 417 6 186 7 700 15 800 9 100 (3,0) 106 9 206 6 752 8 000 16 200 9 320 (3,0725) 0 9 320 6 827
Av tabell 34.8 framgår att en person utan några inkomster alls under livet erhåller en total pension på ca 4 700 kronor per månad netto. För personer som tjänat in en inkomstrelaterad pension mindre än 1,26 prisbasbelopp, ger ökade inkomster och pensionsrätt inget utbyte i pension. Vid inkomstnivåer därutöver kommer en inkomstökning alltid att resultera i en ökad total pension, dock ej proportionellt mot inkomstökningen. För personer som tjänat in en inkomstrelaterad pension överstigande ca 3,07 prisbasbelopp utgår ingen garantipension alls. Vid inkomstökningar över denna nivå kommer därmed utbytet av en ökad inkomst bli maximalt. I tabellen framgår också exempel på vilka inkomstlägen som kan resultera i de olika nivåerna på den inkomstgrundande pensionen.
De flesta erhåller även pension från sin avtalsförsäkring när de ålderspensioneras. Tjänstepensionen är inkomstrelaterad och kompensationen beräknas i stort sett lika inom de olika avtalsområdena. Kompensationen uppgår inom de flesta avtalsområden till 10 % av den s.k. pensionslönen så länge den inte överstiger 7,5 basbelopp. Pensionslönen i sig kan beräknas på något skilda sätt inom olika avtalsområden.
Reglerna för hur tjänstepensioner påverkar grundskyddet är olika i det nuvarande och det reformerade pensionsystemet. I det nuvarande pensionssystemet påverkas inte pensionstillskottet av eventuell tjänstepen-
sion. Däremot avtrappas det särskilda grundavdraget med hänsyn till både ATP-pension och tjänstepension. I det reformerade pensionsystemet skall garantipensionen inte avräknas mot tjänstepension. Detta får främst betydelse för nettopensionsnivåer och i mindre utsträckning även för marginaleffekter. I figur 34.5 framgår att skillnaden i nettopension i det reformerade pensionssystemet jämfört med det nuvarande pensionssytemet som mest uppgår till 600 kronor, då tjänstepension inkluderas.
Cfdro=01+2=Phfiik^abo=f=kbqqlmbkpflk=f=abq=obclojbo^ab=mbkpflkppvpqbjbq g¤jc¶oq=jba=abq=krs^o^kab=mbkpflkppvpqbjbq=c¶o=bk=ldfcq=mbkpflk¤o+=.665=¥op=mofp= _^p_bilmm+=0.)33="=hljjrk^iph^qq
Hänvisningar till S34-2
34.3. Pensionssystemet ur ett jämställdhetsperspektiv
En principiellt viktig skillnad mellan det reformerade och det nuvarande pensionssystemen är skillnaden i hur pensionen beräknas. I det nuvarande pensionssystemet är pensionen förmånsrelaterad, dvs. den utgår med 60 % av medelinkomsten av de 15 bästa årens inkomster. I det reformerade pensionssystemet är pensionen avgiftsrelaterad, dvs. den utgår med en viss andel av den inbetalda avgiften. Det reformerade pensionssystemet är således mer försäkringsmässigt än det nuvarande.
Vidare är det nuvarande pensionssystemet till största delen skattefinansierat medan det reformerade pensionssystemet i huvudsak är avgiftsfinansierat. Sett ur jämställdhetssynpunkt är det av intresse att studera vad kvinnor respektive män som grupp erhåller i pension jämfört med vad de betalar in till pensionssystemet. Huruvida ålderspensionssystemet systematiskt omfördelar pensionsförmåner mellan män och kvinnor är därför intressant att analysera.
-100
0 100 200 300 400 500 600 700
0
0,5
1
1,5
2
2,5
3
3,5
)NKOMSTRELATERAD ¥LDERSPENSION I BASBELOPP
Skillnad i pension efter skatt, exkl. tjänstepension
Skillnad i pension efter skatt, inkl. tjänstepension
Inom ramen för Kvinnomaktsutredningen har Ann-Charlotte Ståhlberg & Stig Tegle1, i en artikel analyserat det nuvarande och det reformerade pensionssystemets ur ett jämställdhetsperspektiv. Dessutom har Ståhlberg i en tidigare studie för Pensionsarbetsgruppens räkning studerat kvinnors och mäns ATP2. Regeringen ansluter i stora drag till de slutsatser som framkommer i dessa båda studier. Följande beskrivning av jämställdhetsaspekten anknyter därför till den analys och de slutsatser som framförs i de båda studierna.
Nuvarande pensionssystem omfördelning mellan könen
En analys av pensionens storlek i förhållande till inbetalda avgifter visar att det i det nuvarande pensionssystemet, p.g.a . 15-30 regeln, sker en systematisk omfördelning från personer som har ett långt yrkesliv med svag realinkomstutveckling över tiden till personer som har ett relativt kort yrkesliv, en ojämn inkomstutveckling och en snabb reallönetillväxt. Det betyder således att personer som har en svag reallöneutveckling och som arbetar lång tid av sitt liv får en förhållandevis låg pension i det nuvarande systemet medan personer som avancerar och gör karriär kommer bättre ut i pensionshänseende. Det historiska förvärvsmönstret har varit att det främst är män som har en brant inkomstprofil. Om detta förvärvsmönster skulle kvarstå eller i varje fall inte förändras på ett avgörande sätt skulle det betyda att 15-års regeln skulle gynna främst män som grupp. 15-årsregeln gynnar också kvinnor och män som varvar deltidsarbete med heltidsarbete vilket innebär en ojämn inkomstutveckling.
I det nuvarande pensionssystemet innebär takregeln, dvs att enbart inkomster under 7,5 basbelopp är pensionsgrundande, medan avgifter även betalas på inkomster över 7,5 basbelopp, en omfördelning mellan höginkomsttagare till låginkomsttagare. Detta skulle gynna kvinnor som grupp i förhållande till män eftersom fler män än kvinnor har inkomster över taket.
Eftersom kvinnor lever i genomsnitt längre än män kommer kvinnor att få större utdelning av inbetald avgift i fler år än män. Det innebär en omfördelning från män till kvinnor.
Den sammantagna effekten av det nuvarande pensionssystemets regler (15-årsregeln, 30-årsregeln, takregeln och att kvinnor i genomsnitt får pension i fler år än män) innebär att reglerna i nuvarande pensionssystem är något fördelaktigare för män än för kvinnor vad gäller ATP, dvs. den inkomstrelaterade pensionen. Kvinnor betalar i genomsnitt något mer för varje krona de får i pension från det nuvarande pensionssystemet än män.
I det nuvarande pensionssystemet ingår även ett fördelningsmässigt inslag i form av folkpension och dessutom pensionsstillskott för personer med låg ATP. När även hänsyn tas till folkpension och pensionstillskott blir fördelningseffekten en annan än vad som redovisats ovan. Eftersom
1 Ståhlberg, Ann-Charlotte & Tegle, Stig. ”Den nuvarande och den nya ålderspensionen hur omfördelar dessa mellan kvinnor och män?” SOU 1998:3.2 Ståhlberg, Ann-Charlotte ”Reformerat pensionssystem. Kvinnors ATP och avtalspension”, SOU 1994:22.
folkpensionen finansieras genom skatter, som är progressiva, samtidigt som folkpensionen är lika stor, oavsett kön, innebär detta att de som har höga inkomster får betala mer än de som har låga inkomster. Detta missgynnar snarare män än kvinnor. Den sammantagna effekten av ATP och folkpension (inklusive pensionstillskott) gynnar enligt Ståhlbergs studie (1994) snarare kvinnorna som grupp.
Det reformerade pensionssystemet omfördelning mellan könen
I det reformerade pensionssystemet där pensionen är avgiftsbestämd och beräknas utifrån hela livsinkomsten blir i princip kvoten mellan förmåner och avgifter lika med ett för alla i systemet, dvs. det sker inga direkta omfördelningar mellan hög- och låginkomsttagare, mellan män och kvinnor. Det finns dock några undantag. Barnårsrätten i det reformerade systemet innebär att även det reformerade pensionssystemet subventionerar småbarnsföräldrar. Till skillnad från det nuvarande pensionssystemet, riktas dock stödet enbart till föräldrar med små barn. Därmed kommer den fördelningspolitiska träffsäkerheten att vara högre. De inkomstskillnader som beror på att kvinnor i större utsträckning än män avstår från lönearbete för att ta hand om barnen när de är små kommer delvis att kompenseras av barnårsrätten.
I det reformerade pensionssystemet tilldelas även pensionsrätt under värnpliktstid och studier finansierade med studiemedel. Vad beträffar värnplikt är pensionsrätten en subvention i allt väsentligt till män, men den är låg jämfört med barnårsrätten. Det inkomstbortfall som pensionsrätten för värnplikt kan beräknas ersätta torde emellertid också vara lägre än vad barnårsrätten avser ersätta. Eventuell pensionsrätt vid studier är en subvention till både män och kvinnor som studerar vidare efter gymnasiet.
I det reformerade pensionssystemet såväl som i det nuvarande pensionssystemet erhåller kvinnor och män, som har haft identiskt lika stora förvärvsinkomster, lika stor pension per månad. Eftersom kvinnor i genomsnitt lever längre än män kommer kvinnor att erhålla mer i pension under livet än vad män gör. Det delningstal som används vid beräkning av pensionens storlek är ett genomsnitt av mäns och kvinnors förväntade livslängd inom samma årsklass. Skulle delningstalen istället ha byggt på respektive köns förväntade livslängd skulle pensionen istället ha blivit lägre för kvinnor och högre för män. Därmed sker en omfördelning till kvinnors förmån.
Grundskyddet i det reformerade pensionssystemet utgör ett avsteg från principen om avgiftsfinansierade pensioner. Garantipensionen finansieras med den progressiva inkomstskatten, på samma sätt som folkpensionen och pensionstillskottet finansieras i det nuvarande systemet. Det innebär en omfördelning från män till kvinnor, givet att män har högre inkomster än kvinnor.
Sammantaget konstaterar Ståhlberg & Tegle att i det reformerade pensionssystemet dominerar de regler som gynnar kvinnor relativt män (garantipensionen, barnårsrätten och delningstalet) över de regler som gynnar män relativt kvinnor (värnpliktsrätten).
I det reformerade pensionssystemet finns även möjligheter till överföring av premiepensionsrätt mellan makar och registrerade partner. Detta innebär i korthet att överföringen skall vara frivillig, den skall ske i förväg efter anmälan och då ske fortlöpande år från år. Överföringen skall omfatta hela den pensionsrätt för premiepension som tjänats in för året. Syftet med överföringen av pensonsrätt för premiepension är att i ett större perspektiv åstadkomma en utjämning av makars pensionsrättsförhållanden. Någon möjlighet till delning eller överföring av pensionsrätt finns inte i det nuvarande pensionssystemet. Se vidare avsnitt 14.
Hänvisningar till S34-3
34.4. Generationsaspekter på det reformerade pensionssystemet
Ett ålderspensionsystem är ett system för att överföra inkomster från de förvärvsaktiva generationerna till de generationer som till följd av hög ålder inte längre förvärvsarbetar. I ett s.k. fördelningssystem är denna överföring direkt och tydlig – huvuddelen av de under ett år utbetalade ålderspensionsförmånerna kommer från avgifter som tas ur inkomster som tjänats in av den yrkesverksamma befolkningen samma år. I ett ålderspensionsystem som är organiserat som ett premiereservsystem gäller också att inkomster överförs från den förvärvsaktiva befolkningen till ålderspensionärerna. Överföringsmetoden från de förvärvsaktiva till de pensionerade är dock indirekt i ett premiereservsystem. Överföringen förmedlas i ett premiereservsystem via de pensionerades äganderätt till ett kapital som de pensionerade sparat för sin pension.
Reglerna för intjänande, indexering och beräkning av ålderspensionsförmånen avgör i samspel med den demografiska och samhällsekonomiska utvecklingen hur ett visst utformat ålderspensionssystem fördelar avgifter och förmåner mellan förvärvsaktiva och pensionerade. Rättviseaspekter på hur ett ålderspensionssystem fördelar de ekonomiska bördorna mellan förvärvsaktiva och pensionerade kan belysas genom att sätta t.ex. varje årskulls pensionsförmåner i relation till årskullens inbetalda ålderspensionsavgifter. Ett system med en för alla årskullar gemensam förmåns/avgiftskvot representerar ett system där utväxlingen av varje avgiftskrona är identisk för alla årskullar. Kvoter som skiljer sig åt mellan årskullarna skulle kunna indikera orättvisa i den bemärkelsen att värdet av en krona i avgift då är olika stor beroende på vilken årskull det är som betalat avgiften.
I ett fördelningsystem är det tillväxten i avgiftsunderlaget som är avgörande för hur förhållandet mellan förmån och avgift utvecklas eftersom det är ur avgiftsunderlaget som förmånen finansieras. I ett premiereservsystem är det kapitaltillväxten som avgör hur relationen mellan förmån och avgift utvecklas eftersom pensionen finansieras med detta kapital. Ålderspensionssystem där förmånen är bestämd enligt vissa regler och avgiften anpassas för att finansiera förmånen brukar kallas förmånsdefinierade. Den andra huvudtypen av ålderspensionssystem är de s.k. avgiftsdefinierade systemen. I ett avgiftsdefinierat system är det de ackumulerade avgifterna, tillsammans med någon form av förräntning, som ligger tillgrund för förmånsberäkningen.
Beskrivningen nedan är starkt förenklad. Bl.a bortses i princip helt från effekter av den långa period under vilket det reformerade systemet befinner sig i ett uppbyggnadsskede.
Tillväxtens betydelse
En jämförelse av olika årskullars förmåns/avgiftskvot kommer bl.a. att visa vilka årskullar som dragit mest nytta av respektive förlorat mest på variationer i den ekonomiska tillväxten under tiden som förvärvsaktiv och pensionär. I det förmånsdefinierade ATP-systemet skulle en hög reallönetillväxt först med lång tids eftersläpning påverka pensionsutgifternas storlek. Om avgiftsunderlaget växer medan ålderspensionsutgifterna inte växer i samma utsträckning kan avgiftsprocentsatsen till systemet sänkas utan att förmånen eller den finansiella balansen i systemet påverkas negativt. Som en allmän tumregel kan därför anges att förmånsdefinierade system, såsom ATP-systemet, ger utrymme för relativt höga förmåns/avgiftskvoter för årskullar som betalar avgifter till ålderspensionsystemet och intjänar pensionsrätt under perioder med hög tillväxt i ekonomin. För årskullar som intjänar sin pensionsrätt under en period med relativt låg tillväxt riskerar förmåns/ avgiftskvoten att bli förhållandevis låg.
I det reformerade systemet kommer en relativt hög tillväxt i genomsnittsinkomsten leda till att förräntningen av inkomstpensionsförmånerna blir förhållandevis hög. Det kommer att innebära en ”hög” förräntning av såväl de förvärvsaktivas pensionsrätter som de pensionerades inkomstpensioner. Under perioder med låg tillväxt i genomsnittsinkomsten kommer både de förvärvsaktiva och de pensionerade att ha en förhållandevis svag utveckling av sina pensionsrätter respektive pensioner. De förvärvsaktivas och pensionerades inkomster kommer således att följas åt i det reformerade systemet.
De årskullar som under hela sin tid som förvärvsaktiva respektive pensionerade har en genomsnittligt sett förhållandevis hög tillväxt i inkomstindex kommer också att få en förhållandevis hög förmåns/ avgiftskvot. De med jämförelsevis låg genomsnittlig tillväxt i inkomstindex under tiden som förvärvsaktiv och pensionär kommer att få en jämförelsevis låg förmåns/avgiftskvot. Genom att utvecklingen av utgående pensioner i det reformerade systemet är kopplade till tillväxten förlängs tidsperioden då tillväxten påverkar pensionsförmånens värde med knappt 20 år i förhållande till ATP-systemet. Liknande förlängning av den för pensionsförmånens värde relevanta tidsperioden uppkommer genom att varje årsinkomst läggs till grund för pensionsrätt och indexeras årligen. Detta medför att den period under vilken tillväxten påverkar årskullens förmåns/avgiftskvot kommer att öka ytterligare i förhållande till ATP systemet. Om tillväxten antas variera i vissa tidscykler medför en längre period då tillväxten påverkar förmåns/avgiftskvoten att variationen i denna kvot blir mindre mellan olika årskullar.
Utöver den genomsnittliga tillväxten i inkomstindex är det även betydelsefullt för förmåns/avgiftskvoternas nivå och variation hur olika års förändring i inkomstindex räknar om årskullarnas olika stora pensionsbehållningar. Precis som gäller för vanligt banksparande
kommer förräntningen av pensionsbehållningen att ge en större avkastning i kronor om behållningen är stor de år tillväxten i inkomstindex är jämförelsevis hög. För olika årskullar är därför inte enbart den genomsnittliga inkomstindexförändringen av betydelse utan också hur indexeringen fördelar sig i tiden. Hög tillväxt kommer att vara särskilt förmånlig för årskullar som befinner sig nära pensionsålder och som därför har en stor pensionsbehållning att omräkna. Låg tillväxt kommer att vara särskilt oförmånlig för sådana årskullar.
Demografiska faktorer
Principiellt fungerar i flera avseenden fördelningssystemet på samma sätt som premiepensionssystemet, båda är t.ex. avgiftsdefinierade. Som ovan nämnts är en viktig skillnad mellan ett fördelningsystem och ett premiereservsystem att det är tillväxten i avgiftsunderlaget eller i summan avförvärvsinkomster som är avgörande för fördelningssystemets maximala ”förräntning” och att det är kapitaltillväxten som utgör förräntningen i premiepensionssystemet. Tillväxten i lönesumman är på ett ganska tydligt sätt kopplat till den demografiska utvecklingen – större befolkningstillväxt ger normalt en större lönesumma. En större lönesumma innebär att pensionsrättigheterna i fördelningssystemet kan ”förräntas” med en högre ränta än vid låg befolkningstillväxt. Förenklat kan därmed slutsatsen dras att årskullar som intjänar och uppbär pension under en period med genomsnittligt sett hög befolkningstillväxt skulle gynnas i ett sådant system. Även årskullar som har en relativt stor del av sin pensionsfordran intjänad vid en tidpunkt när befolkningen växer skulle gynnas av hur pensionssystemet reagerar på ”tillväxt”. Årskullar som lever under en period med låg befolkningstillväxt skulle missgynnas.
Det reformerade ålderspensionssystemets fördelningsdel skiljer sig dock i ett väsentligt avseende från det här beskrivna typfallet av fördelningssystem som antagits indexera pensionsförmånerna med tillväxten i lönesumman eller avgiftsunderlaget. Som redogörs för i avsnitt 16 föreslås pensionsförmånerna i huvudsak indexeras med ett inkomstindex som mäter förändringen i en genomsnittsinkomst. Därmed kommer förändringar i befolkningsantal som inte påverkar genomsnittsinkomsten inte heller att direkt påverka indexeringen av pensionsförmånerna. Vid en utveckling där avgiftsunderlaget växer snabbare än genomsnittsinkomsten, och därmed snabbare än indexeringen av pensionsförmånerna, kommer fördelningssystemet att stärkas finansiellt. Den ökade finansiella styrka som fördelningssystemet får del av vid en sådan utveckling innebär att en motståndskraft byggs upp inom systemet mot den omvända utvecklingen, nämligen den att genomsnittsinkomsten växer snabbare än lönesumman eller avgiftsunderlaget. En orsak till att genomsittsinkomsten kan växa snabbare än lönesumman är en svag befolkningstillväxt. Endast i det fall ålderspensionssystemets ekonomiska balans hotas kommer genomsnittsindexeringen att överges genom att den s.k. ”bromsen” reducerar inkomstindexeringen, se avsnitt 16. Genom att inkomstindexet föreslås mäta den genomsnittliga inkomstförändringen, inom ramen för vad som är möjligt i ett finansiellt stabilt system, minskar
risken avsevärt för stora variationer i olika årskullars förmåns/avgiftskvot jämfört med de alternativa utformningar av index som studerats.
Ytterligare en faktor som bidrar till att förmåns/avgiftskvoterna för olika årskullar i det reformerade ålderspensionssystemet med stor sannolikt kommer att ha en mindre spridning än vad ett bibehållet ATP-system skulle ha medfört är det rörliga delningstalet. I det reformerade systemet påverkas de nybeviljade pensionerna av förändringar i medellivslängden. Delningstalet föreslås anpassas så att pensionsbehållningen fördelas över det antal år årskullen antas leva. Eftersom den sammanlagt utbetalade imkomstpensionen därmed i princip inte påverkas av förändringar i medellivslängden påverkas inte heller förmåns/avgiftskvoten i det reformerade systemet av förändringar i medellivslängden. I ATPsystemet följer livspensionen utvecklingen av medellivslängden. Om livslängden ökar, ökar också den sammanlagt utbetalade ATP-pensionen. Förmåns/avgiftskvoten blir därmed beroende av medellivslängdens utveckling. I det reformerade systemet kommer dock inte förändringar i medellivslängden som inträffar efter att delningstalet fastställts påverka av den årliga inkomstpensionen. Därmed är inte heller i det reformerade systemet förmåns/avgiftskvoten helt stabil i förhållande till förändringar i medellivslängden.
Premiepensionen
Premiepensionens storlek för olika årskullar kommer att vara beroende av den avkastning årskullen erhållit på sina fonderade medel. På i princip samma sätt som för inkomstpensionen gäller här att de årskullar som har en genomsnittligt sett hög avkastning och/eller har ett relativt stort premiepensionskapital under år då avkastningen är god kommer att vara gynnade i bemärkelsen att de får en relativt hög förmåns/avgiftskvot. Eventuellt samband mellan avkastning och demografiska variationer är i premiepensionssystemet mer indirekt än vad det är för fördelningssystemet. Dessutom finns möjligheter att investera i andra ekonomier än den svenska varvid premiepensionens utveckling i praktiken helt frikopplas från den demografiska utvecklingen i Sverige. Det förhållandet att det reformerade ålderspensionssystemet innehåller två delar med olika omräkning kan medföra en stabilare total ”förräntning” av pensionsförmånerna. Riskspridning uppkommer såvida inte avkastningen på premiepensionsmedlen samvarierar med inkomstindex. I det fall avkastningen på premiepensionsmedlen systematiskt överstiger tillväxten i inkomstindex kan årskullar som intjänar full premiepensionsrätt komma att få högre förmåns/avgiftskvoter än årskullarna i mellangenerationen som endast intjänar premiepension med visst antal tjugondelar.
Hänvisningar till S34-4
34.5. Individexempel
Pensionsnivåer och kompensationsgrader i det reformerade pensionssystemet
I tabell 34.9 redovisas ett antal individexempel där pension och kompensationsgrader beräknats. Det bör poängteras att exemplen inte gör anspråk på att vara "typiska" eller representativa i något avseende. De skall i stället ses som ett antal exempel med varierande livsinkomstprofiler – 12 exempel bland de miljontals olika som finns i verkligheten. Pensionerna redovisas brutto, dvs. före skatt. Förutom reformerade pensioner visas också hur stor pensionen skulle blivit om det nuvarande pensionssystemet hade bibehållts. Det är dock viktigt att i detta sammanhang poängtera att om en jämförelse med det nuvarande pensionssystemet skall vara meningsfull krävs, som tidigare påpekats, att vissa förutsättningar är uppfyllda dvs. förändringar i ATP-systemet som måste finansieras. Det gäller främst den reala tillväxten som, för att det nuvarande pensionssystemet skall vara finansiellt hållbart, på sikt måste uppgå till 2 %.
I exemplen har därför förutsatts att den framtida tillväxten uppgår till 2 % per år. Delningstalets storlek är direkt knuten till den förväntade medellivslängden som pensionär. I individexemplen har för alla födelseårgångar använts det delningstal som beräknas gälla då de första utbetalningarna av de reformerade pensionen kommer att ske, dvs. det beräknade delningstalet för 1938 års födda enligt SCB:s befolkningsprognos år 1997 (15,6 vid pensionsålder 65 år). Därmed underlättas en meningsfull jämförelse mellan de två regelsystemen. Med en låg real tillväxt framöver och därtill en kraftigt ökad medellivslängd skulle inte nuvarande regelsystem kunna bibehållas oförändrat.
Nedan finns en beskrivning av individernas livsinkomstprofil samt de antaganden som ligger till grund för beräkningarna.
Antaganden
- Tillväxten i fördelningssystemet har antagits vara 2%.
- Premiepensionsystemets avkastning har antagits vara 3 resp 5%.
- Samma delningstal har använts för samtliga födelseårgångar och för beräkning av både inkomstpension och premiepension.
- Förvaltningskostnaderna är ej medräknade.
- För basnivå och avtrappningsnivåer i garantipensionen har basbeloppet 36 400 använts.
- Vid beräkning av pensioner i nuvarande system är taket prisindexerat.
- Vid beräkning av ATP och folkpension i nuvarande system har basbeloppet 36 400 använts.
- Kompensation för särskilda skatteregler för att få jämförbara bruttobelopp har gjorts i förekommande fall (SGA).
- Avdrag för allmän pensionsavgift med 6,95 % har gjorts i båda systemen.
- Pensionsuttag antas ske vid 65 års ålder.
- Årsbelopp och månadsbelopp redovisas som bruttobelopp och i 1998 års penningvärde.
Personernas livsinkomstprofiler
Svea, är född 1945 och gift. Hon har två barn födda år 1967 och år 1971.
Hon var hemma hos barnen några år och arbetade därefter heltid med en relativt jämn inkomstprofil under åren fram till 1998. Fr.o.m. 1999 är lönen beräknad på en framtida tillväxt på 2 % för varje år.
Beata, är född 1941och gift, slutade skolan vid 20 års ålder och började
att arbeta direkt efter skolan. Hon fick barn 1965 och 1972. Hon arbetade deltid fram till 1984, därefter heltid med en sporadisk bisyssla vilket har gjort att inkomsterna har varierat. Strax efter 50 års ålder började Beata sin karriär med hög lön som överstiger taket.
Robert, är född 1980 och ogift, slutade skolan vid 19 års ålder och
gjorde därefter militärtjänst under 1 år. Sedan följde 10 år med växelvis resor till andra länder och arbetslöshet. Vid 31 års ålder är Robert tillbaka i Sverige och lyckas få ett tillfälligt arbete med 13 000 kronor i lön per månad. Detta arbete har han i två år och får sedan ett fast arbete med 15 000 kr/månad. Fram till 59 års ålder har han en jämn inkomstprofil motsvarande en framtida tillväxt på 2 %, därefter står löneutvecklingen still.
Anders, är född 1942 och ogift, började arbeta 1960 och har därefter
arbetat heltid med en medelinkomst.
Milo, är född 1975 och gift, han kom till Sverige 1991 från forna
Jugoslavien. Han har studerat på högskola, gjort militärtjänstgöring och ”luffat runt i världen” innan han började arbeta vid 30 års ålder med en månadslön på 13 000 kronor. Efter 5 år avancerar han och månadslönen ökar till 16 000 kronor. Efter ytterligare 15 år stiger månadslönen till 21 000 kronor per månad.
Helmer är född 1939 och gift, började arbeta 1960 efter skolan och gjord
militärtjänst. Efter några år blev han chef på ett medelstort företag med en inkomst motsvarande max pensionspoäng (6,50). Han är företaget troget fram till pensioneringen och har en jämn inkomstutveckling.
Alice, är född 1947 och gift, har varit hemmafru i många år. Hon har
tidigare bara haft sporadiska inkomster, men arbetar numera halvtid. Dessutom har hon tidigare bott utomlands varför hon endast kommer upp i 30 bosättnings- och försäkringsår i Sverige. Inkomstutveckling är jämn fram till pensioneringen.
Lisa, är född 1947 och gift, började arbeta vid 20 års ålder. 1970 får Lisa
sitt första barn och det andra föds 1974. Under åren 1970-1976 är hon
hemmafru och därefter fram till pensioneringen arbetar hon deltid med en jämn inkomstutveckling.
José, är född 1938 och ogift, kom till Sverige som invandrare 1984. De
första två åren var han arbetslös. Därefter har han arbete inom restaurangbranchen med en jämn inkomstutveckling fram till pensioneringen.
Ingrid, är född 1940 och gift utan barn, har endast några få år med låg
inkomst i början av 60-talet. Har därefter och fram till pensioneringen varit hemmafru.
Manuel, är född 1955 och gift, kom till Sverige 1995. De första 10 åren
är han arbetslös och studerande. Han arbetar heltid fram till pensioneringen 15 år senare med en jämn inkomstutveckling.
Johan, är född 1965 och gift, slutade skolan vid 20 års ålder. Han gjorde
därefter militärtjänsten för att sedan börja på ett statligt företag vid 22 års ålder. Vid 30 års ålder byter han arbetsuppgifter inom företaget och får en lön som överstiger intjänandetaket för maximal intjänandepoäng. Han arbetar heltid med en jämn inkomstutveckling fram till pensioneringen.
Tabell 34.9
Namn Född år
Lön kr/månad 1998 års lönenivå
Slutlön kr/månad
Reformerat pensionssystem Real avkastning på premiepensionen
3 % 5 %
Nuvarande pensionssystem kr/månad
kr/mån
% slutlön kr/mån
% slutlön
Svea 1945 18 300 22 800
13 190
(58%)
13 230
(58%)
12 030
(53%)
Beata 1941 26 400 28 000
13 670
(49%)
13 690
(49%)
13 780
(49%)
Robert 1980 11 100 33 800
15 500
(46%)
16 550
(49%)
14 740
(44%)
Anders 1942 17 000 18 000
12 160
(67%)
12 170
(67%)
11 120
(62%)
Milo 1975 13 000 47 300
17 490
(37%)
18 590
(39%)
14 210
(30%)
Helmer 1939 25 000 27 600
15 460
(56%)
15 460
(56%)
14 210
(51%)
Alice 1947 7 500 9 700 5 050 (52%) 5 080 (52%)
5 370
(55%)
Lisa 1947 8 000 10 300 7 720 (75%) 7 750 (75%) 6 730 (65%) José 1938 9 000 9 740 3 310 (34%) 3 310 (34%) 4 630 (48%) Ingrid 1940 0 0 5 770 5 770 5 630 Manuel 1955 14 000 21 200 4 600 (22%)
4 690
(22%) 6 610 (31%)
Johan 1965 24 000 44 300
24 550
(55%)
25 800
(58%)
14 200
(32%)
Kommentar:
Svea: Pensionsrätt för barnår Beata: Karriär efter 50 års ålder Robert: Började arbeta sent Anders: Arbetat många år med medelinkomst Milo: Invandrade vid 16 års ålder, snabb löneutveckling Helmer: Inkomster över taket Alice: Bott utomlands, får därför reducerad garantipension Lisa: Pensionsrätt för barnår, deltidsarbetet José: Invandrade vid 46 års ålder, får därför reducerad garantipension Ingrid: Hemmafru Manuel: Invandrade vid 40 års ålder, får därför reducerad garantipension Johan: Inkomster över taket
Hänvisningar till S34-5
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 34.2
35. Information om rätten till ålderspension
Hänvisningar till S35
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 20.2, 23.5, 37.1, Författningskommentar till 7 § lag med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten
35.1. Inledning
Den allmänna ålderspensionen berör i princip alla medborgare och står för huvuddelen av försörjningen under ålderdomen. Det här presenterade förslaget om ett reformerat ålderspensionssystem medför en rad förändringar i pensionssystemets uppbyggnad och kan för den enskilde individen innebära betydande skillnader i pensionsutfall jämfört med det nuvarande systemet. Förslaget innehåller också ett antal valsituationer för den enskilde.
Det är därför av stor vikt att varje försäkrad får grundläggande kunskaper om hur systemet fungerar och vilka konsekvenser det får för den egna pensionen. För att kunna planera för tiden som pensionär måste den enskilde kunna skaffa sig en god överblick över sin förväntade ekonomiska situation efter pensioneringen. I det reformerade pensionssystemet är informationen av ännu större betydelse än i det nuvarande systemet, eftersom varje åtgärd som påverkar inkomsten får genomslag i den framtida pensionen. Därtill är pensionsåldern flexibel varför tidpunkten för pensionsuttaget har stor betydelse för pensionens storlek. Även utvecklingen av den enskildes tillgodohavande på premiepensionskontot påverkar pensionens storlek.
Den försäkrade behöver dels få allmän information om hur det reformerade ålderspensionssystemet är uppbyggt och fungerar, såväl vad avser inkomstpension från fördelningssystemet som premiepensionen från premiepensionssystemet. Den generella informationen behöver kompletteras med individuell information. Viss del av den individuella informationen bör, enligt vad som redovisas nedan, skickas ut årligen.
35.2. Allmän information
Fördelningssystemet
Den försäkrade behöver känna till grundläggande basfakta, men också få viss ytterligare kunskap, särskilt i de fall systemet kräver ett aktivt val av den enskilde. Den generella informationen skall inriktas på och behovsanpassas för olika målgrupper. Ansvaret för informationen om inkomstpension från fördelningssystemet skall ligga på dagens socialförsäkringsadministration.
Försäkringskassorna skall ha rollen som neutral informationsgivare till de som behöver djupare information för att kunna fatta beslut om t.ex. deltidsarbete, tjänstledighet, överföring av pensionsrätt mellan makar, överlåtelse av pensionsgrundande belopp för barnår eller ett eventuellt kompletterande pensionsskydd. Det skall också, genom alternativa informationsvägar som internet, e-post och telefonitjänster, ges möjlighet för den enskilde att när som helst ta del av prognoser samt på egen hand göra prognoser utifrån olika förutsättningar.
Premiepensionssystemet
För att premiepensionssystemet skall fungera som avsett krävs att informationen till de enskilda håller hög kvalitet. Den enskildes rätt till information är en förutsättning för att han eller hon skall kunna ta till vara de möjligheter som premiepensionssystemet erbjuder. Det krävs information om systemet som sådant, om utvecklingen av den enskildes tillgodohavande och åtminstone i någon utsträckning om fondförvaltarna och fonderna. Huvudansvaret för innehållet i informationen måste ligga på Premiepensionsmyndigheten.
Flertalet remissinstanser har yttrat sig i frågan om information till de försäkrade. De poängterar därvid nödvändigheten av att denna information är av hög kvalitet för att skapa förståelse för och intresse kring premiepensionssystemet. Vikten av samordning av information beträffande fördelningssystemet respektive premiepensionssystemet betonas också av många.
Finansinspektionen anser att informationsskyldigheten bör nära
anknyta till bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder, innebärande att de försäkrade skall förses med informationsbroschyr, årsberättelse och halvårsredogörelse för fonden tills den enskilde avsagt sig ytterligare sådan information. Vissa remissinstanser, däribland
Fondbolagens Före
ning, har uttryckt farhågor över att en prognos beträffande den enskildes
kommande pension kan vara svår att göra i fråga om fonder med hög volatilitet och kan komma att uppfattas som en utfästelse om en viss pensionsnivå.
Informationen om systemet som sådant är naturligtvis allra mest angelägen i samband med ikraftträdandet. Det är viktigt att tillräckliga resurser kan avsättas för dessa insatser, så att de enskilda kan fatta rationella beslut på ett riktigt underlag redan från början. När Premiepensionsmyndigheten har inrättats och det år 1999 är dags för utbetalning från Riksgäldskontorets tillfälliga förvaltning skall självfallet en fullständig information lämnas till den enskilde. I den informationen bör ingår uppgifter om de fonder som finns tillgängliga i systemet. För varje fond bör bl.a. anges nettopriset för förvaltningen, dvs. fondförvaltarens avgifter minskade med eventuell prisreduktion.
Även när systemet är igång kommer det att behövas allmän information om hur det fungerar. Trycksaker som beskriver systemet bör därför hållas tillgängliga t.ex. på försäkringskassornas och kanske även skattemyndigheternas kontor. Däremot kan det knappast begäras att personalen på dessa kontor generellt skall kunna besvara frågor som inte behandlas i trycksakerna. Sådan specialinformation får lämnas av en särskild informationsenhet. Härutöver måste naturligtvis riktade insatser göras för varje ny generation som kommer in i systemet.
I 26-29 §§ lagen om värdepappersfonder finns bestämmelser om informationsmaterial som ett fondbolag skall tillhandahålla för varje fond som bolaget förvaltar (informationsbroschyr, årsberättelse och halvårsredogörelse). Dessa handlingar skall inte ingå i utskicket från myndigheten till den enskilde. Däremot bör det av premiepensionsmyndighetens besked framgå att den enskilde har rätt att få dessa handlingar från fondbolaget och hur man då skall bära sig åt. En sådan ordning, där den enskilde måste aktivt begära handlingarna, stämmer visserligen inte helt
med tankarna bakom regeln i 27 § andra stycket lagen om värdepappersfonder att årsberättelsen och halvårsredogörelsen skall tillställas alla andelsägare som inte har avsagt sig detta. Med tanke på att sparandet inom premiepensionssystemet inte kommer till på den enskildes eget initiativ på samma sätt som vanligt sparande i värdepappersfonder måste man emellertid räkna med att materialet skulle läsas av en så liten andel av de enskilda, att det inte skulle vara ekonomiskt försvarbart att skicka materialet till alla som inte vidtagit den aktiva åtgärden att avsäga sig informationen.
Åtskilliga remissinstanser har pekat på att det normalt ligger i pensionsspararnas intresse att direkt från förvaltaren kunna få information om fondsparandet. En väg till sådan informationsgivning är som nyss sagts att den enskilde vänder sig till fondförvaltaren och begär årsberättelse m.m. I detta sammanhang skall det påpekas att en årlig sammanställning från myndigheten, som behandlas under nästa rubrik, kan antas ge den önskade informationen om fondförvaltningen för flertalet sparare.
Försäkringsförbundet pekar på en möjlighet för fondförvaltarna att via Premiepensionsmyndigheten skicka ut information. Förvaltaren skulle med en sådan modell stå för kostnaderna för utskicket. Materialet skulle även skickas till dem som inte avstått från sekretess. Enligt regeringens mening har en sådan metod vissa nackdelar. Den främsta nackdelen är att den enskilde lätt kan få intrycket att myndigheten svarar för innehållet i informationen. Regeringen vill därför inte förorda denna väg.
Premiepensionsmyndigheten skall inte ha till uppgift att informera de enskilda om sådant som de kan inhämta från fondernas eget informationsmaterial. Däremot bör myndigheten svara för ett allmänt informationsmaterial om de fonder som har anmälts till premiepensionssystemet. Det kan t.ex. vara sammanställningar av fonderna efter deras placeringsinriktning och förvaltningsresultat under de senaste åren. Sådant material skulle i så fall kunna sändas ut till de enskilda i samband med underrättelsen om årets intjänade pensionsrätt, när ett nytt val av fond kan göras.
Kostnaderna för informationen skall bäras av pensionsspararna. Man kan räkna med att de fonder som medverkar i systemet kommer att utsättas för en fortgående granskning och bedömning av ekonomijournalister m.fl., vilket naturligtvis minskar behovet av statliga insatser. Emellertid är det från flera håll omvittnat att det föreligger ett mycket stort behov av information om villkoren för fondsparande. Premiepensionsmyndigheten bör därför ge ut översikter av detta slag. Sådana översikter måste redan av praktiska skäl bygga på uppgifter som myndigheten får från förvaltarna själva, t.ex. uppgifter i de rapporter om kostnadsuttag som förvaltarna skall ge in till myndigheten varje år, eller som framgår av publicerad statistik eller liknande. Det är viktigt att myndigheten tydligt anger att översikterna bygger på uppgifter från fondförvaltarna och att uppgifterna inte kontrollerats av myndigheten. Av översikterna bör bl.a. framgå nettopriset på förvaltningen av varje fond.
Det är viktigt att den enskilde får tillräcklig information när denne första gången kommer in i premiepensionssystemet. Detsamma gäller när pensionen ska börja tas ut. Premiepensionsmyndigheten måste alltså framställa material som mer detaljerat än det allmänna informationsmate-
rialet redovisar vilka valmöjligheter den blivande pensionären har och hur förfaringssättet är för att få uppgift om vad som konkret gäller för den enskilde. Man kan t.ex. vilja veta vilket månadsbelopp man kan räkna med vid uttag av halv premiepension eller vilket månadsbelopp som kommer att gälla om man väljer efterlevandeskydd. Sådana uppgifter bör myndigheten på begäran tillhandahålla den enskilde utan kostnad.
Pensioneringstidpunkten är kritisk på två sätt när det gäller efterlevandeskydd: dels genom att det efterlevandeskydd som har gällt under aktivtiden upphör då, dels genom att det för de flesta kommer att vara enda tillfället då de kan begära efterlevandeskydd för pensionstiden. Information om dessa frågor bör ingå i det material som skall ges till dem som kan antas stå i begrepp att ta ut sin pension. Med tanke på hur viktigt efterlevandeskyddet kan vara för den enskilde bör det övervägas om inte information av det slaget också bör finnas på blanketten för ansökan om pension.
Eftersom pensionsåldern är rörlig finns det emellertid inte någon given tidpunkt vid vilken informationsmaterial av detta slag skall skickas ut. Att skicka ut materialet inför den försäkrades 61-årsdag kommer i många fall att vara för tidigt. Att vänta till den påminnelse som skall sändas ut inför den försäkrades 70-årsdag kommer å andra sidan att vara alltför sent. En lämplig lösning kan vara att det på årsbeskedet t.ex. från och med det år den försäkrade fyller 60 år skrivs till en tydlig uppgift om att detta material finns och kan beställas från Premiepensionsmyndigheten.
Huvudansvaret för informationen om premiepensionen till de enskilda skall ligga på Premiepensionsmyndigheten. Fördelningen av det rent praktiska informationsarbetet får avgöras inom socialförsäkringsadministrationen.
35.3. Årlig information
De som tjänat in pensionsrätt inom det allmänna pensionssystemet skall få god tillgång till information om sin intjänande pensionsrätt och hur stor den framtida ålderspensionen beräknas bli. Upplysningar bör i ett sammanhang lämnas om såväl fördelnings- som premiepensionssystemet. Genom att sådan information lämnas årligen, och även till dem i yngre åldrar, kan den enskilde få en överblick över sin förväntade ekonomiska situation efter pensioneringen och ett underlag för sin egen bedömning att på frivillig väg bygga upp ett kompletterande pensionsskydd.
Det angelägna i förslaget om årlig information understryks av flera remissinstanser, däribland
Riksförsäkringsverket (RFV), Finansinspek
tionen, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Försäk ringskasseförbundet, Pensionärernas riksorganisation, Husmodersför bundet Hem och Samhälle samt Företagarnas riksorganisation. RFV
framhåller att den årliga informationen måste kompletteras med individuell information.
Samtliga som har förvärvat pensionsrätt under året, och därmed är berättigade till inkomstgrundad ålderspension, skall få information om detta. Dessutom skall också framöver alla inom vissa åldersklasser få besked om sin framtida, beräknade ålderspension, även om de under det
aktuella året inte har tjänat in någon pensionsrätt. I dessa åldersklasser skall ett årligt pensionsbesked även lämnas till personer som aldrig förvärvat rätt till inkomstgrundad pension i Sverige och som sålunda möjligen kommer att bli berättigade enbart till garantipension.
I avsnitt 13 föreslår regeringen att försäkrade som omfattas av det reformerade pensionssystemets intjänanderegler, dvs. personer som är födda år 1938 eller senare, senast den 31 mars året efter det år beslutet avser skall få en underrättelse från försäkringskassan om den pensionsrätt som för året tillgodoräknats honom eller henne. I underrättelsen skall redovisas skattemyndighetens beslut om pensionsgrundande inkomst och den allmänna försäkringskassans beslut om andra pensionsgrundande belopp samt fastställd pensionsrätt för året. Även tillgodoräknade pensionspoäng för ATP skall redovisas i denna underrättelse. Detta bör ske i ett sammanhang. Vidare skall av underrättelsen framgå hur en eventuell överföring av premiepensionsrätt mellan makar och eventuell tjugondelsinfasning har påverkat beslutet om pensionsrätt. Möjligheterna till omprövning och överklagande skall också redovisas.
Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, bör kunna meddela föreskrifter om den ytterligare information som skall tillställas den försäkrade. Av informationen bör framgå hur den samlade pensionsbehållningen förändrats i förhållande till föregående år. Därvid bör, förutom den för året tillkommande pensionsrätten, redovisas förändringen p.g.a. inkomstindexering samt arvsvinsttilldelning för året. Även avdrag för förvaltningskostnader skall anges. Det bör samtidigt göras klart att pensionsbehållningen i fördelningssystemet inte motsvaras av faktiskt fonderade medel utan att den i princip endast utgör en bas för pensionsberäkningen. Informationen bör även innehålla en prognos över den framtida pensionens storlek.
Informationen om pensionsbehållningen av inkomstpensionen bör visa den samlade behållningen av pensionsrätterna till och med senaste fastställelseår. Pensionsbehållningen räknas om varje år med ett index som mäter den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. Tillägg beräknas fr.o.m. år 1999 för arvsvinster som avser pensionsbehållningar efter avlidna som fördelas till kvarlevande i samma åldersgrupp. Då den försäkrade börjat att uppbära pension skall det redovisas det avdrag som gjorts på grund av att pension har betalats ut under året.
Pensionsprognosen bör vara en beräkning över hur stor den inkomstgrundade allmänna ålderspensionen blir med antagande att årsinkomsten varje år fram till pensionen kommer att vara lika stor som det senaste fastställeseåret. Beloppen bör anges i penningvärdet vid prognostillfället och redovisas före avdrag för preliminärskatt. Information skall också lämnas om att pensionens storlek är beroende av den ekonomiska tillväxten i landet.
För personer födda år 1937 och tidigare bör nuvarande förfarande vid underrättelse om pensionsgrundande inkomst vara oförändrat.
rsbesked om premiepensionskonto
Premiepensionsmyndigheten skall en gång om året lämna information om utvecklingen av den enskildes tillgodohavande i form av ett årsbesked.
Informationen kan utformas efter förebild av de årsbesked som försäkringsbolagen lämnar sina kunder. Där redovisas ingående saldo, inbetalningar, avkastning och kostnader under året samt utgående saldo. Om den enskilde har valt mer än en fond, skall varje fond redovisas för sig.
I beskedet bör också lämnas en prognos uttryckt i kronor beträffande den enskildes kommande pension. Prognosen bör ange hur stor pensionen kan beräknas bli om den skall grundas bara på dittills intjänad pensionsrätt och hur stor den kan beräknas bli om den enskilde i fortsättningen tjänar in pensionsrätt med samma årliga belopp som under det år för vilket pensionsrätt senast har fastställts. För att den enskilde skall kunna sätta prognosens belopp i relation till sina aktuella förhållanden bör prognosen grundas på antagandet att både inflationen och tillväxten av bruttonationalprodukten kommer att vara noll under tiden fram till pensioneringen. Däremot skall det göras ett försiktigt antagande om värdetillväxt i de fondandelar som förvärvas för den enskildes räkning. Som grund för beräkningen ligger naturligtvis det aktuella tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto
- för förfluten tid beaktas alltså
den faktiska avkastningen
- men för den framtida tillväxten kan exempelvis väljas de antaganden om värdetillväxt som kan göras för Premiesparfonden. En sådan uppräkning minskar inte relevansen av en jämförelse med den enskildes aktuella förhållanden utan är tvärtom nödvändig för att prognosen inte skall bli missvisande.
Utgångspunkten för årsbeskedet är naturligtvis det tillgodohavande som gällde vid årsskiftet. Dock bör tillägg göras för den pensionsrätt som har fastställts för det föregående året, även om den har fastställts efter årsskiftet; som angetts tidigare kommer pensionsrätt för varje intjänandeår att fastställas under perioden från december året efter intjänandeåret till mars det därpå följande året, och det vore ologiskt att denna pensionsrätt togs med i årsbeskedet bara beträffande de personer som råkade få sin pensionsrätt fastställd före årsskiftet. Tanken är alltså att det tillgodohavande som redovisas skall vara den faktiska ställningen vid årsskiftet, värdet av fastställd pensionsrätt (i den mån inte detta värde ingår redan i uppgiften om ställningen vid årsskiftet) samt den avkastning från den tillfälliga förvaltningen som samtidigt har tillförts kontot. Däremot skall beskedet inte redovisa sådana värdeförändringar som kan ha inträffat efter årsskiftet. Genom en sådan avgränsning ger uppgifterna i årsbeskedet aktuell information till de enskilda utan alltför stor administration för myndigheten. Beskedet skall innehålla en redovisning av hur tillgodohavandet har förändrats i förhållande till föregående år.
Utfärdandet av årsbeskeden är en administrativ serviceåtgärd och innebär inte något åtagande från myndighetens sida i fråga om pensionsspararens rätt till pension. Detta gäller både prognoserna om den framtida pensionen och uppgifterna om storleken av tillgodohavandet på premiepensionskontot m.m. Om det genom något misstag kommer att anges för höga belopp i något av dessa avseenden, innebär det alltså inte att den enskilde får rätt till det högre beloppet. I vad mån felaktiga uppgifter i årsbeskedet till följd av fel eller försummelse från myndighetens sida kan leda till skadeståndsansvar för staten får bedömas enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler (jfr avsnitt 36.4). Det är emellertid viktigt att det i årsbeskedet görs tillräckligt tydliga reservationer för att det är fråga om
prognoser, så att beräkningarna inte i något avseende kan uppfattas som utfästelser om vilka pensionsbelopp den intjänade pensionsrätten kommer att ge upphov till. Pensionsbeloppen kan komma att påverkas inte bara av förändringar i den eller de valda fondernas värde utan också av ändringar i antagandena om dödlighet m.m. som görs innan pensionsspararen börjar ta ut sin pension.
För de individer som har valt efterlevandeskydd, bör årsbeskedet innehålla uppgifter om detta. För dem som har valt efterlevandeskyddet under aktivtiden skall kostnaden för skyddet framgå av redogörelsen för utvecklingen av tillgodohavandet på premiepensionskontot. Vid båda typerna av efterlevandeskydd skall den enskilde också erinras om förutsättningarna för att skyddet skall gälla vid dödsfall.
För att utvecklingen av den enskildes tillgodohavande på premiepensionskontot skall kunna redovisas på ett jämförbart sätt, krävs sammanfattningsvis att pensionsrätt för det föregående året har fastställts, att avkastningen från den tillfälliga förvaltningen har fördelats och att Premiepensionsmyndighetens avgiftsuttag har genomförts.
Skälet till att samtliga dessa uppgifter måste föreligga innan årsbesked kan utfärdas är att uppgifterna är beroende av varandra. Pensionsrätten har betydelse för fördelningen av avkastningen från den tillfälliga förvaltningen, eftersom avkastningen skall fördelas mellan de enskilda som ett procentuellt påslag på pensionsrätten. Vidare har både pensionsrätten och avkastningen från den tillfälliga förvaltningen betydelse för myndighetens avgiftsuttag.
Även om pensionsrätt fastställs för en enskild redan i december året efter intjänandeåret, kan årsbesked alltså inte skickas ut till honom eller henne förrän i början av året därpå. I samband med att årsbeskedet skickas ut är det naturligt att den enskilde också erhåller en blankett för val av fond.
Ambitionen bör naturligtvis vara att ett årsbesked bör sändas till samtliga pensionssparare. Av praktiska skäl kan det dock vara nödvändigt att utesluta vissa kategorier av enskilda, som är svåra att nå med ett besked. Dessa frågor får samordnas med vad som skall gälla om utskick från de allmänna försäkringskassorna och regleras på förordningsnivå.
I de fall den enskilde uppbär inkomstpension, men inte börjat att uppbära premiepension skall information om utvecklingen av tillgodohavandet inom premiepensionssystemet fortsätta att skickas ut årligen.
Premiepensionssystemet utgör, även i informationshänseende, en del av det allmänna ålderspensionssystemet. En samordning måste ske av informationen till de enskilda om deras rättigheter i fördelningssystemet respektive i premiepensionssystemet.
Hänvisningar till S35-3
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 13.3
35.4. Skadeståndsansvar
I 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) finns den grundläggande bestämmelsen om det allmännas skadeståndsansvar vid myndighetsutövning. Enligt den bestämmelsen skall staten ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar.
Statens ansvar omfattar även skada som rent faktiskt vållats av en underordnad myndighet. Anspråk på ersättning skall, enligt förordningen (1995:301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten, handläggas av Justitiekanslern.
Statens skadeståndsansvar omfattar alltså skada som vållats genom fel eller försummelse. Något krav på uppsåt eller oaktsamhet uppställs inte men det anges i förarbetena till bestämmelsen (prop. 1972:5) att de handlingsnormer som ligger till grund för den allmänna s.k. culparegeln bör tjäna som utgångspunkt även för bedömningen av om skadeståndsskyldighet föreligger för staten. (Culparegeln kan i korthet sägas innebära dels att den som vållar en skada kan anses ha handlat på ett sätt som avviker från vad som i allmänhet kan anses vara riktigt, dels att skadevållaren – av uppsåt eller oaktsamhet – själv kan anses bära skulden för sitt avvikande handlande.) Det sägs vidare i propositionen att frågan bör avgöras efter en mer objektiv bedömning av det förfarande som orsakat skadan. Ansvaret enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen omfattar därför även anonyma och kumulerade fel men också sådana fel som från subjektiv synpunkt framstår som ursäktliga. Med anonyma fel avses fel där någon viss person inte kan bindas till handlandet. Kumulerade fel är när ett antal mindre misstag eller förbiseenden inte var för sig men däremot tillsammans kan anses utgöra fel eller försummelse i skadeståndslagens mening.
Vidare skall vid den s.k. vållandebedömningen av om det förekommit ett skadeståndsgrundande fel eller försummelse från myndighetens sida verksamhetens art och ändamål tjäna som utgångspunkt. De krav på rättssäkerhet, noggrannhet och korrekt handläggning som den enskilde rimligen kan ställa skall därvid vara avgörande. Om det visar sig att myndigheten inte levt upp till något av dessa krav saknar det därför betydelse om man från det allmännas sida kan åberopa förhållanden som gör att handlandet i viss mån framstår som ursäktligt. Myndighetens handlande och dess eventuella skadeståndsskyldighet skall alltså bedömas ur allmänhetens synvinkel.
Det skall inte i detta sammanhang ges någon utförligare redogörelse för statens skadeståndsansvar. Frågan om det allmännas skadeståndsansvar har varit föremål för översyn av Kommittén för översyn av det allmännas skadeståndsansvar (se kommitténs betänkande Det allmännas skadeståndsansvar [SOU 1993:55]). Betänkandet har beretts inom Regeringskansliet och i mars i år överlämnade regeringen till riksdagen propositionen 1997/98:105 Det allmännas skadeståndsansvar. I korthet innehåller propositionen, i de delar som här är av intresse, förslag om att huvudregeln om det allmännas skadeståndsansvar skall kvarstå oförändrad men att den skall kompletteras med en ny regel om ansvar för felaktig myndighetsinformation. Syftet med den nya regeln är att förbättra möjligheterna för enskilda att få ersättning när en myndighet vållar skada genom att lämna felaktig information. Om en sådan regel införs torde den komma att påverka ansvaret för den information som lämnas av de myndigheter som svarar för administrationen av det reformerade ålderspensionssystemet.
Vad avslutningsvis gäller ansvar för skador orsakade av fel vid ADBbehandling gäller enligt 23 § datalagen att skador som uppkommer till
följd av att ett personregister innehåller oriktiga eller missvisande uppgifter om en registrerad person skall ersättas av den registeransvarige. Detta anses även omfatta fall då ett register saknar personuppgifter som borde ha tillförts registret (se SOU 1993:55 s. 281). Vad gäller andra fel som uppkommer i samband med beslut fattade genom ADB-behandling torde de nästan alltid, på ett eller annat sätt, ha förorsakats av någon person. Det kan antingen vara den som konstruerat dataprogrammet eller den som försett datorn med uppgifter. I sådana fall är huvudregeln i skadeståndslagen tillämplig, även om det inte är möjligt att klarlägga vem som orsakade felet.
36. Kostnader m.m.
36.1. Administrationen av det nya pensionssystemet
Regeringens bedömning: För finansiering av information och
utbildning i samband med införandet av det reformerade ålderspensionssystemet bör Riksförsäkringsverket ges möjlighet att ur APfonden erhålla högst 40 miljoner kronor per år under åren 1999 och 2000. Beloppen skall årligen fastställas av regeringen.
Regeringen har under olika avsnitt i denna proposition redogjort för hur förvaltningen av de olika delarna av det nya ålderspensionssystemet skall finansieras. I detta avsnitt ges därför endast en kortfattad överblick beträffande de framtida löpande förvaltningskostnaderna för det nya pensionssystemet samt för genomförandekostnadernas finansiering.
Löpande förvaltningskostnader
Den löpande förvaltningen av dagens folkpension och allmänna tilläggspension finansieras dels via statsmedel och dels via avgifter. Kostnaderna för förvaltningen av det nya ålderspensionssystemets fördelningsdel föreslås täckas inom ramen för de avgifter som tas ut för att finansiera systemet, vilket också framgår av avsnitt 17. Förvaltningskostnaderna skall belasta AP-fonden och skall för år 2001 till 60% täckas genom en minskning av pensionsbehållningarna. Andelen som skall täckas genom en sådan minskning skall efter år 2001 öka med 2 procentenheter per år.
Förvaltningen av det nya ålderspensionssystemets garantipensionsdel föreslås finansieras av statsmedel, se proposition 1997/98:152 Garantipension, m.m.
Regeringen har tidigare i avsnitt 19 redogjort för sitt förslag att inrätta en ny statlig myndighet för administration av försäkringsfunktionen för premiepensionen, Premiepensionsmyndigheten. Vidare framgår också att det föreslås att kostnaderna för Premiepensionsmyndighetens verksamhet skall finansieras genom avgifter från de försäkrade och inte redovisas på statsbudgeten.
Genomförandekostnader
Investeringar i t.ex. IT-stöd som sker som en del i införandet av det nya ålderspensionssystemet finansieras via lån hos Riksgäldskontoret. Fram till år 2001 har Riksförsäkringsverket beviljats en låneram uppgående till maximalt 992 miljoner kronor.
En omfattande insats krävs för att Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna försäkringskassorna skall kunna ta sitt ansvar för information om det nya pensionssystemet. Informationen till medborgarna om det nya pensionssystemet har en mycket stor betydelse för de försäkrades möjligheter att bl.a. aktivt påverka sin framtida pensionssituation. Därför krävs såväl betydande informationsinsatser till de försäkrade som utbildningsinsatser för personalen hos RFV och de allmänna försäkringskassorna.
För att klara informations- och utbildningsinsatserna inom RFV och försäkringskassorna med anledning av införandet av det nya ålderspensionssystemet bör RFV ges möjlighet att bestrida dessa kostnader mot AP-fonden. Under åren 1999 och 2000 bör därför RFV i samband med uttaget av den årliga ersättningen för administration av ATP högst få ta ut 40 miljoner kronor per år för dessa insatser. Beloppen skall årligen fastställas av regeringen.
I samband med att den nya Premiepensionsmyndigheten bildas beräknas uppkomma behov av olika slag av investeringar. Som framgår av avsnitt 23 får regeringen besluta att dessa investeringar skall finansieras med lån och krediter i Riksgäldskontoret. Regeringen får även besluta att avkastningen på premiepensionsmedel tas i anspråk år 1999 för Premiepensionsmyndighetens kostnader.
Med anledning av reformens komplexitet kan uppkomma merkostnader även inom andra verksamhetsområden. Förekomsten och storleken av sådana merkostnader kan dock inte bedömas nu.
Hänvisningar till S36-1
36.2. Framtida pensionsutgifter
Som redogjorts för i tidigare avsnitt kommer inkomst- och premiepension att utbetalas fr.o.m. år 2001. Den äldsta årsklassen som skall få del av sin pension beräknad enligt reformerade regler fyller 65 år år 2003. Dessa personer kommer att få 80 % av sin pension enligt nuvarande regler och 20 % av pensionen enligt reformerade regler. Ju yngre årsklass desto större del av pensionen kommer att beräknas enligt reformerade regler. Till följd av övergångsreglerna kommer således utbetalningarna av inkomstgrundad ålderspension under en realtivt lång period huvudsakligen avse pensioner beräknade enligt nuvarande regler. Först efter år 2018 kommer pension intjänad enligt reformerade regler att svara för mer än hälften av totalutgifterna för den inkomstgrundade ålderspensionen.
I det följande redovisas kalkyler över ålderpensionsutbetalningarnas utveckling i det reformerade systemet under olika antaganden om den ekonomiska och demografiska utvecklingen framöver. Den reala tillväxten i pensionsgrundande inkomster har antagits uppgå till 2 % respektive 0,5 % per år efter sekelskiftet.
Vad gäller den demografiska utvecklingen har SCB:s befolkningsprognos år 1997 använts. Som ett beräkningsalternativ redovisas också pensionsutbetalningarnas utveckling med 1994 års befolkningsprognos som underlag. De två befolkningsprognoserna skiljer sig väsentligt. I 1997 års prognos har såväl dödlighet, födelsetal som nettoinvandring antagits vara lägre än i 1994 års prognos. Det innebär att ålderspension genomsnittligt sett kommer att uppbäras under fler år och att antalet personer i förvärvsaktiv ålder på sikt blir lägre enligt 1997 års prognos. Som exempel kan nämnas att år 2020 beräknas antalet pensionärer till 80 000 fler i den senare prognosen. Den genomsnittliga tiden som pensionär (med pensionsåldern 65 år) beräknas till 20 år i stället för knappt 19 år. Försörjningskvoten har, jämfört med 1994 års prognos, ökat med 7,5 % till 0,4 ålderspensionärer per person i åldrarna 20–64 år.
I kalkylerna har premiepensionen beräknats på samma sätt som inkomstpensionen, vilket innebär att avkastningen inom premiepensionssystemet har antagits uppgå till 2 % respektive 0,5 %. Vidare har antagits att individens pensionsålder alltid är 65 år.
I figur 36.1 visas hur pensionsutbetalningarna, uttryckta som procentandel av avgiftsunderlaget, beräknas utvecklas fram till år 2050 i fyra olika scenarier. Figuren avser den totala ålderspensionen, dvs. såväl inkomstgrundad pension som garantipension. Avgiftsunderlaget utgörs av samtliga inkomster och belopp för vilka pensionsrätt tillgodoräknas.
De två heldragna kurvorna i figuren avser utvecklingen vid 2 % tillväxt med 1994 års respektive 1997 års befolkningsprognos. Som framgår av figuren motsvarar pensionsutbetalningarna en större andel av avgiftsunderlaget i beräkningarna med 1997 års befolkningsprognos. Detsamma gäller i det fall den årliga tillväxten är 0,5 %.
Som nämnts är medellivslängden högre enligt 1997 års prognos. Med oförändrad pensionsålder ökar antalet pensionärer och därmed utgifterna för ATP-baserade pensioner och för garantipensionen jämfört med kalkyler med 1994 års befolkningsprognos. Inkomstpensionen anpassar sig med viss eftersläpning till den ökade medellivslängden. Den högre medellivslängden innebär att också delningstalet blir högre och individens årspension således lägre. 1997 års prognos innebär också att antalet personer i förvärvsaktiv ålder minskar, vilket ger en sämre försörjningskvot. Eftersom de reformerade pensionsrätterna genom inkomstindex är knutna till genomsnittsinkomstens utveckling i stället för till lönesummans utveckling påverkas de inte direkt av en försämrad försörjningskvot. Detta kommer i stället ske genom den broms av indexeringen som beskrivs i avsnitt 16.2. Någon sådan eventuell bromsning har inte beaktats i de kalkyler som presenteras här.
Cfdro=03+.=Rq_bq^ia=¥iabopmbkpflk=f=mol`bkq=^s=^sdfcqprkaboi^dbq+=oifd=ob^i= qfiis¤uq=/="=obpm+=-)2="+=.664=¥op=obpm+=.661=¥op=_bclihkfkdpmoldklp
15,0% 17,0% 19,0% 21,0% 23,0% 25,0%
2001 2006 2011 2016 2021 2026 2031 2036 2041 2046
R
0 RO CE NT
0,5%, 97
0,5%, 94
2%, 97
2%, 94
Av figur 36.1 framgår vidare att ålderspensionsutbetalningarna är förhållandevis större i det lägre tillväxtalternativet. Detta beror främst på garantipensionen – med lägre lönetillväxt blir de inkomstgrundade pensionerna lägre och fler pensionärer blir således berättigade till garantipension.
De inkomstgrundade pensionerna anpassar sig tämligen väl till den ekonomiska tillväxtakten, dvs. skillnaden i utbetalningarnas procentandel av avgiftsunderlaget är betydligt mindre om endast den inkomstgrundade pensionen beaktas. Detta framgår av figur 36.2 som visar utgifterna för den inkomstgrundade pensionen som procent av avgiftsunderlaget vid en årlig tillväxt på 2 % respektive 0,5 % och med 1997 års befolkningsprognos som underlag. Inkomstpensionen är knuten till inkomstindexets utveckling såväl under intjänandetiden som under utbetalningstiden. Även utgående ATP-baserade pensioner är följsamhetindexerade och påverkas således av den samhällsekonomiska utvecklingen. Däremot är pensionspoängen för ATP-pension, som tjänas in fram t.o.m. år 2017, prisindexerad och således inte följsam till avgiftsunderlagets utveckling.
Cfdro=03+/=Rq_bq^ia=fkhljpqdorka^a=¥iabopmbkpflk=f=mol`bkq=^s=^sdfcqprkaboi^dbq+ oifd=ob^iqfiis¤uq=/="=obpm+=-)2="+=.664=¥op=_bclihkfkdpmoldklp
15,0% 17,0% 19,0% 21,0% 23,0% 25,0%
2001 2006 2011 2016 2021 2026 2031 2036 2041 2046
R
0 RO CE NT
0,50%
2%
I figur 36.3 visas utbetalade pensionsbelopp i miljarder kronor i de fyra olika scenarierna. Jämförelse mellan de två befolkningsprognoserna visar att skillnaden i utbetalda pensionsbelopp är förhållandevis mindre än skillnaden i utbetalningarnas storlek uttryckt som procent av avgiftsunderlaget (jmf figur 36.1). Som redan nämnts förstärks skillnaden i det senare fallet av utvecklingen av försörjningskvoten, dvs. av utvecklingen av antalet förvärvsaktiva i förhållande till antalet pensionärer.
Cfdro=03+0=Rq_bq^ia=¥iabopmbkpflk=f=jfig^oabo=holklo+=oifd=ob^iqfiis¤uq=/" obpmbhqfsb=-)2="+=.664=¥op=obpm+=.661=¥op=_bclihkfkdpmoldklp
0 50 100 150 200 250 300 350 400 450
2001 2006 2011 2016 2021 2026 2031 2036 2041 2046
R
-DR KR
2%,97
2%, 94
0,5%, 97
0,5%, 94
För att jämföra det reformerade och det nuvarande systemets stabilitet vid förändringar i tillväxten har figur 36.4 tagits fram. I figuren jämförs
utgiftsutvecklingen i det reformerade systemet och i ett bibehållet ATP/folkpensionssystem men med inkomstindexerat förmånstak. Att taket har höjts även inom nuvarande regelsystem innebär således att individens pensionsgrundande inkomst är densamma inom båda systemen. Även ATP-systemet behåller därmed karaktären av ett inkomstrelaterat system, till skillnad mot ett ATP-system med prisindexerat förmånstak. Inom nuvarande regelsystem gäller särskilda skatteregler för pensionärer, vilket gör att bruttoutbetalningarna inte är helt jämförbara i de två systemen. Därför har i stället nettobelopp (belopp efter skatt) räknats fram schablonmässigt. Summa nettoutbetalningarna har satts i relation till lönesummman (brutto, före skatt). Figur 36.4 visar således ålderspensionsutbetalningarna efter skatt i procent av lönesumman för 2 % och 0,5 % årlig tillväxt med 1997 års befolkningsprognos.
Cfdro=03+1=Rq_bq^ia=¥iabopmbkpflk=bcqbo=ph^qq=f=mol`bkq=^s=i¶kbprjj^k+Obclojbo^q pvpqbj=obpm+=bqq=>QM,clihmbkpflkppvpqbj=jba=fkhljpqfkabubo^q=c¶oj¥kpq^h+=oifd ob^iqfiis¤uq=/="=obpm+=-)2="+=.664=¥op=_bclihkfkdpmoldklp
10,0% 12,0% 14,0% 16,0% 18,0% 20,0% 22,0% 24,0% 26,0%
2001 2006 2011 2016 2021 2026 2031 2036 2041 2046
R
ATP, 0,5%
ATP, 2%
Ref, 0,5%
Ref, 2%
Inkomstindexeringen inom det reformerade systemet medför att detta är betydligt mer följsamt till samhällsekonomin än det prisindexerade ATPsystemet. Detta framgår av figuren. Skillnaden mellan utgiftskvoterna i de två tillväxtalternativen är betydligt mindre för det reformerade systemet än för ATP-systemet.
Vid 0,5 % årlig tillväxt är utgiftskvoten inom ATP-systemet betydligt högre än inom det reformerade systemet vid samma tillväxt. Med 2 % tillväxt ligger utgifterna i de två systemen på ungefär samma nivå. Det reformerade systemet har delvis anpassat sig till den ökade medellivslängden för pensionärer som 1997 års befolkningsprognos innebär. För ATP-systemet innebär en ökad medellivslängd enbart en högre utgiftsnivå – ingen automatisk anpassning av utgiftsnivån sker. Med 1994 års befolkningprognos som beräkningsunderlag hade därför skillnaden mellan de två systemen varit mindre.
Hänvisningar till S36-2
37. Författningskommentar
37.1. Förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension
Allmän ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) skall enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna för reformering av ålderspensionssystemet ersättas av dels inkomstgrundad ålderspension, dels garantipension. Den inkomstgrundade ålderspensionen ersätter tilläggspension i form av ålderspension och viss del av folkpension i form av ålderspension (30-delad sådan). Garantipensionen ersätter folkpension i form av ålderspension i övrigt och pensionstillskott.
Denna lag innehåller bestämmelser om inkomstgrundad ålderspension. Sådan pension består främst av inkomstpension och premiepension. Under en längre övergångsperiod kommer även tilläggspension att finnas kvar för ålderspensionärer som är födda år 1953 eller tidigare. Sådan pension är också en del av den inkomstgrundade ålderspensionen och regleras i denna lag. Lagen innehåller vidare bestämmelser om premiepension till efterlevande som följer av det frivilliga efterlevandeskydd som är knutet till premiepensionen.
Bestämmelserna om inkomst- och premiepension berör personer som är födda år 1938 eller senare och rätt till tilläggspension enligt denna lag har, under i lagen närmare angivna förutsättningar, den som är född år 1953 eller tidigare. Personer födda åren 1938–1953 kommer alltså att kunna uppbära alla tre pensionerna. Deras pensioner blir dock, som anförts i avsnitt 28, föremål för s.k. tjugondelsinfasning.
Tjugondelsinfasningen innebär att en person som är född år 1938–1953 får såväl inkomst- och premiepension som tilläggspension men till vissa tjugondelar. Hel tilläggspension reduceras med 1/20 för varje helt år som passerat från och med år 1935 till utgången av den pensionsberättigades födelseår samtidigt som hel inkomst- och premiepension reduceras med 1/20 för varje helt år som förflutit från och med året efter födelseåret till utgången av år 1954. Reduceringen görs beträffande tilläggspensionen efter beräkning av den årliga tilläggspensionen. När det gäller inkomstoch premiepensionerna reduceras däremot redan den årligen fastställda pensionsrätten på vilken pensionerna grundas.
Inkomstpension och tilläggspension finansieras inom ramen för ett fördelningssystem vilket innebär att pensionsutgifterna löpande finansieras med avgiftsintäkter men med en mindre buffertfond för utjämning av variationer av utgifter och intäkter mellan olika år. Premiepensionen inklusive det frivilliga efterlevandeskyddet som är knutet till denna, finansieras genom ett premiereservsystem, i lagen benämnt premiepensionssystemet, dit medel motsvarande pensionsrätt för premiepension avsätts löpande och förvaltas för den enskildes räkning.
Lagen är uppdelad i fyra avdelningar. Den första avdelningen behandlar huvudsakligen frågor om vem som är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension och hur sådan pension tjänas in. Den avdelningen är gemensam för fördelningssystemet och premiepensionssystemet. Andra avdelningen avser endast fördelningssystemet. Den innehåller ett kapitel om uttag och beräkning av inkomstpension och ett kapitel om uttag och beräkning av tilläggspension. Tredje avdelningen avser endast premie-
pensionssystemet och innehåller fem kapitel som behandlar förvaltningen av premiepensionskapital, uttag av premiepension, två former av efterlevandeskydd och regler avseende den nya Premiepensionsmyndighetens kostnader. Den sista avdelningen innehåller gemensamma bestämmelser om utbetalning, ändring och överklagande m.m.
Huvuddelen av bestämmelserna i lagen skall träda i kraft den 1 januari 1999. Detta gäller bl.a. intjänandet av pensionsrätt. Tilläggspension skall liksom tidigare beräknas utifrån intjänade pensionspoäng och bestämmelserna om bl.a. detta har flyttats från AFL till denna lag. Bestämmelserna om tillgodoräknande av pensionspoäng i AFL skall dock fortsätta att gälla för tid före år 1999. Huvuddelen av bestämmelserna om pensionspoäng i AFL skall också fortsätta att tillämpas för personer födda år 1937 eller tidigare. Detta framgår av lagen om införande av denna lag. Utbetalning av pension enligt den nya lagen skall göras först i januari 2001. Reglerna om beräkning och utbetalning av pension träder därför i kraft den 1 januari 2001 då motsvarande regler i AFL skall upphöra att gälla. Förslag om upphävande av reglerna i AFL lämnas dock inte i denna proposition.
I lagen om införande av denna lag finns bestämmelser om upphävande av annan lagstiftning som ersätts med bestämmelser i förevarande lag, bestämmelser om beräkning av pensionsrätt för tid före år 1999 och andra övergångsregler till denna lag. Lagen kompletteras också med en ny lag som innehåller bestämmelser om Premiepensionsmyndighetens tillämpning av försäkringsrörelse- och redovisningsregler. I den lagen finns också närmare bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över myndigheten.
Första avdelningen. Försäkringens omfattning och intjänande av pensionsrätt m.m.
1 kap. Allmänna bestämmelser
Försäkringens omfattning m.m.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om försäkring för inkomstgrundad ålderspension i form av inkomstpension, tilläggspension och premiepension samt om premiepension till efterlevande .
I denna inledande paragraf anges innehållet i lagen.
Som framgår av den inledande kommentaren har bestämmelserna om tilläggspension för ålderspensionärer flyttats över från AFL till denna lag. Dessa bestämmelser motsvarar i huvudsak bestämmelserna i AFL. Som framgår av 6 kap. 2 och 9–11 §§ denna lag skall dock tilläggspensionen ökas med ett belopp som motsvarar folkpension i form av ålderspension beräknad enligt 5 kap. 1 § a) AFL samt, i vissa fall för personer födda åren 1938–1953, ett garantitillägg.
2 § Försäkringen och kostnaderna för förvaltningen av den skall finansieras genom ålderspensionsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, allmänna pensionsavgifter enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift och statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:000) om statlig ålderspensionsavgift samt genom avkastning på avgiftsmedel.
Här anges hur pensionsförsäkringen skall finansieras. Motsvarande regler för tilläggspensioneringen finns för närvarande i 19 kap. AFL.
Finansieringen av pensionerna skall ske genom avgifter och avkastningen på influtna medel från dessa avgifter. Även försäkringskassornas och berörda myndigheters kostnader för förvaltning av försäkringen skall bekostas av influtna medel från avgifter och avkastningen av dessa medel.
Bestämmelser om de avgifter som här avses finns i lagen (1981:691) om socialavgifter, lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift och den nya lagen om statlig ålderspensionsavgift. Medel från dessa avgifter förs, såvitt de skall finansiera denna försäkring, dels till Allmänna pensionsfonden för täckande av bl.a. kostnaderna för inkomstpension och tilläggspension, dels till ett konto hos Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning av de medel som skall motsvara de försäkrades pensionsrätt för premiepension. Sedan pensionsrätt för premiepension fastställts för en försäkrad, skall ett belopp motsvarande denna pensionsrätt samt avkastningen från den tillfälliga förvaltningen föras över från kontot hos Riksgäldskontoret till förvaltning i värdepappersfonder eller utländska fondföretag. Om den försäkrade har börjat ta ut pension i form av livränta med garanterade belopp, skall medlen i stället föras över till Premiepensionsmyndigheten (se 8 kap. 2 § andra stycket).
Kostnaderna för förvaltningen av inkomstpension och tilläggspension skall belasta AP-fonden och delvis täckas genom minskning av tillgodoräknad sammanlagd pensionsrätt för inkomstpension (pensionsbehållningarna). Detta skall ske i samband med årlig inkomstindexering av pensionsbehållningarna (se 5 kap. 7 §).
Premiepensionssystemet skall, som anförs bl.a. i avsnitt 23, vara självfinansierat. Försäkringsgivare för premiepensionssystemet är Premiepensionsmyndigheten. Denna myndighets kostnader skall i princip täckas genom årliga avgifter som dras från tillgodohavandena på samtliga premiepensionskonton (se 11 kap. 1 §). Vissa kostnader inom premiepensionssystemet skall bäras av respektive berörd individ (se 11 kap. 2 §).
Även fondförvaltarnas kostnader skall bäras av de försäkrade. Fondförvaltarna tar ut ersättning för förvaltningen direkt ur fonden. Detta minskar fondens värde och därmed värdet på de andelar i fonden som Premiepensionsmyndigheten förvärvat för en försäkrads räkning.
3 § Inkomstpension och premiepension skall beräknas utifrån de pensionsrätter för respektive pension som fastställts för en försäkrad.
Tilläggspension skall beräknas utifrån de pensionspoäng som tjänats in av en försäkrad. Pensionsrätt och pensionspoäng skall fastställas årligen och grundas på de inkomster och andra belopp som är pensionsgrundande enligt denna lag. Inkomstpensionens storlek är också beroende av den allmänna inkomstutvecklingen och storleken av premiepensionen är beroende av värdeutvecklingen på de medel som fonderats. Tilläggspensionens storlek är vidare genom följsamhetsindexering beroende av den allmänna inkomstutvecklingen.
I denna paragraf anges att inkomstpension och premiepension skall baseras på de pensionsrätter som har fastställts för en försäkrad. Pensionsrätt skall i sin tur beräknas på ett underlag bestående av pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp. I paragrafen anges också
att tilläggspension skall baseras på intjänade pensionspoäng. Dessa poäng skall, liksom pensionsrätt, fastställas årligen men skall endast beräknas på pensionsgrundande inkomster och den antagna framtida inkomst som ligger till grund för beräkning av förtidspension enligt 13 kap. 2 § AFL. Detta överensstämmer med vad som gällt för pensionspoäng enligt AFL. Såväl pensionsrätt som pensionspoäng beräknas på ett underlag som är maximerat till 7,5 gånger inkomstbasbeloppet (det s.k. intjänandetaket). Till skillnad från vad som gäller för inkomst- och premiepension är det inte vad som fastställts som är av betydelse för tilläggspensionen utan vad som tjänats in. Vid uttag av pension då pensionspoängen inte är känd för föregående år kommer emellertid tilläggspensionen att beräknas endast på fastställda pensionspoäng. När den intjänade pensionspoängen senare blivit fastställd skall tilläggspensionen i förekommande fall ändras och en eventuell tilläggsutbetalning för retroaktiv tid göras.
Vilka inkomster som är pensionsgrundande och hur pensionsgrundande inkomst skall beräknas anges i 2 kap. I 3 kap. finns angivet under vilka förutsättningar en försäkrad skall tillgodoräknas andra pensionsgrundande belopp och hur dessa skall beräknas. Beräkning och fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng regleras i 4 kap. Där finns också bestämmelser om tillgodoräknande av vårdår. I lagen om införande av denna lag finns bestämmelser om bl.a. beräkning och fastställande av pensionsgrundande belopp och pensionsrätt för tid före ikraftträdandet av denna lag.
Sista meningen, som såvitt avser inkomstpensionen formulerats i enlighet med förslag av
Lagrådet, anger att pensionerna inte bara påverkas
av den pensionsrätt respektive pensionspoäng individen har tjänat in utan också av vissa andra förhållanden. Inkomstpensionens nivå påverkas framför allt av ett inkomstindex (se 5 §) som avser att spegla den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. Hur detta sker framgår av 5 kap. Premiepensionens storlek är beroende av värdeförändringarna på de medel som fonderats för de enskildas räkning. Tilläggspensionen följsamhetsindexeras fr.o.m. årsskiftet efter det år då den pensionsberättigade fyller 65 år. Detta gäller oavsett om den tagits ut eller inte (se 6 kap. 4 §).
4 § Försäkrade för inkomstgrundad ålderspension är dels svenska medborgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i
Sverige.
Utländska sjömän på svenska handelsfartyg är försäkrade för inkomstgrundad ålderspension även om de inte är bosatta i landet.
En person som uppbär förtidspension som har beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring är alltid försäkrad för inkomstgrundad ålderspension beräknad på denna förtidspension.
I avvaktan på att frågan om vilka som bör vara försäkrade bereds vidare har i denna lag införts bestämmelser som i princip motsvarar de som avser försäkringen för tilläggspension enligt AFL. Enligt denna lag kan dock även en person som inte längre är försäkrad erhålla pension varför bestämmelsen i AFL om att den som tillgodoräknats pensionspoäng alltid är försäkrad för tilläggspension inte har någon motsvarighet här.
I
första stycket av denna paragraf anges två huvudgrupper som är för-
säkrade för inkomstgrundad ålderspension. Den första är svenska med-
borgare och den andra är personer som inte är svenska medborgare men som är bosatta i Sverige. Av 7 § följer att även vissa personer som inte faktiskt är bosatta här ändå vid tillämpning av lagen skall anses vara det.
Andra och tredje stycket innehåller bestämmelser rörande utländska
sjömän på svenska handelsfartyg och personer som uppbär förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL. Den senare gruppen är inte uttryckligen omnämnd i motsvarande bestämmelse i AFL men omfattas ändå av försäkringen för tilläggspension på grund av den tidigare nämnda bestämmelsen att alla som tidigare har tillgodoräknats pensionspoäng är försäkrade för tilläggspension.
På grund av Sveriges medlemskap i EU gäller vissa andra regler om vem som omfattas av svensk lagstiftning om social trygghet än som direkt följer av denna lag. Denna fråga har dock behandlats utförligt i avsnitt 7 och kommenteras därför inte närmare här.
I denna lag finns vidare särskilda föreskrifter som innebär att personer i olika åldersgrupper inte är berättigade till viss pension eller berättigad till sådan pension endast i begränsad utsträckning.
Indexering
5 § Vissa beräkningar enligt denna lag skall göras med ledning av ett in komstindex. Detta index skall visa den relativa förändringen av genomsnittet av de försäkrades årliga pensionsgrundande inkomster utan den begränsning som anges i 2 kap. 1 § andra stycket, efter avdrag för allmän pensionsavgift, och de försäkrades årliga inkomster i form av förtidspension, vilka har uppburits av dem som under inkomståret har fyllt minst 16 år och högst 64 år.
Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år skall motsvara den beräknade årliga relativa förändringen av de inkomster som anges i första stycket under en period av tre år före det år inkomstindexet avser. Vid beräkningen av inkomsterna skall den årliga förändringen i det allmänna prisläget räknat från juni månad till juni månad under samma period frånräknas. Det framräknade värdet skall därefter omräknas med förändringen i det allmänna prisläget i juni månad två år före det år indexet avser och det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det året.
Regeringen skall för varje år fastställa inkomstindexet efter det att det har beräknats av Riksförsäkringsverket. För år 1999 skall inkomstindexet vara lika med 100,00.
I paragrafens
första stycke anges att vissa beräkningar skall göras med
ledning av ett inkomstindex. Indexet skall visa den procentuella förändringen av de försäkrades årliga inkomster. I första stycket andra meningen, som formulerats efter förslag av
Lagrådet, anges att de in-
komster som ligger till grund för beräkningen av förändringen skall antingen vara av sådant slag att de till sin natur är pensionsgrundande eller också skall de utges i form av förtidspension. Vid beräkningen av genomsnittet av de inkomster som i sig är pensionsgrundande skall avdrag för den allmänna pensionsavgiften ha gjorts. Det finns inte någon övre gräns för de inkomster som skall ingå i beräkningen vilket innebär att även inkomster som överstiger 7,5 inkomstbasbelopp räknas med vid beräkningen av inkomsterna. Beräkningen skall endast omfatta inkomster som uppburits av personer som under det aktuella året fyllt 16 år men inte 65 år eller mer.
Av
andra stycket framgår att indexuppräkningen består av två delar.
Den ena delen utgörs av den procentuella förändringen i det angivna inkomstmåttet justerat för förändringar i det allmänna prisläget räknat från juni månad till juni månad respektive år. Förändringen beräknas som den genomsnittliga årliga förändringen av det angivna inkomstmåttet under en period av tre år före det år inkomstindexet avser dvs. mätningen sker med utgångspunkt i det genomsnittliga inkomstunderlaget fyra år före det år indextalet avser. Den andra delen av indexuppräkningen avser förändringen i det allmänna prisläget mellan juni månad två år före det år indextalet avser fram till juni månad ett år senare. Detta innebär att indextalet för år 2000 fastställs genom att 1999 års indextal uppräknas med dels den prisjusterade årliga inkomstutvecklingen mellan år 1996 och år 1999, dels med prisförändringen mellan juni år 1998 och juni år 1999.
I paragrafens
tredje stycke fastslås att det är regeringen som varje år
skall fastställa inkomstindexet. Beräkningen av indexet görs av Riksförsäkringsverket. Indextalet för år 1999 är dock angivet till 100,00 direkt i lagtexten.
6 § Regeringen skall för varje år fastställa ett inkomstbasbelopp. Inkomstbasbeloppet skall för år 2001 motsvara det för det året fastställda förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
För år därefter skall inkomstbasbeloppet räknas om med förändringen av inkomstindex för det år inkomstbasbeloppet skall avse i förhållande till inkomstindex för året dessförinnan. Det omräknade beloppet skall avrundas till närmaste hundratal kronor.
Förutom att inkomstindex skall användas för vissa beräkningar skall även i vissa fall ett inkomstbasbelopp användas. Detta gäller beräkning av det s.k. intjänandetaket som summan av en försäkrads pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp inte kan överstiga och det enhetliga belopp som kan tillgodoräknas försäkrade föräldrar till små barn. Det förvärvsvillkor som en pensionsberättigad måste uppfylla för att pensionsrätt beräknad på pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring och pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn skall ligga till grund för beräkning av en pensionsutbetalning är också kopplat till inkomstbasbeloppet.
I denna paragraf anges dels att inkomstbasbeloppet skall fastställas årligen av regeringen, dels att beloppet skall räknas om med förändringen av inkomstindex. Av lagen om införande av denna lag följer att det första år inkomstbasbeloppet skall fastställas för är år 2002. Inkomstbasbeloppet för år 2001 följer av förevarande paragraf och skall för det året motsvara det förhöjda prisbasbeloppet enligt AFL. För år därefter skall det räknas om med förändringarna av inkomstindex.
Definitioner m.m.
7 § En försäkrad som lämnar Sverige skall vid tillämpningen av denna lag fortfarande anses vara bosatt i landet om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år.
Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses också bosatt i Sverige under hela utsändningstiden även om den är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make
likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.
I denna paragraf anges att en person som inte faktiskt är bosatt i landet i vissa situationer ändå skall anses vara det vid tillämpning av denna lag. Detta innebär att när det i lagen uppställs ett krav på bosättning i landet, t.ex. för att en utländsk medborgare skall vara försäkrad för inkomstgrundad ålderspension eller för att en förälder skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 §, skall den som uppfyller kraven i denna paragraf anses vara bosatt här.
I
första stycket föreskrivs att en försäkrad som lämnar Sverige fortfa-
rande skall anses vara bosatt här om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Denna bestämmelse har sin motsvarighet i 1 kap. 3 § första stycket AFL.
I
andra stycket anges att den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett
annat land för arbete för arbetsgivarens räkning normalt skall anses bosatt i Sverige under hela utsändningstiden. Detta gäller även vissa i paragrafen närmare angivna personer som följer med den utsände. Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 3 § fjärde stycket AFL i nu föreslagen lydelse. Det bemyndigande för regeringen att föreskriva annat som fanns i AFL har efter påpekande från
Lagrådet tagits bort, se närmare avsnitt 7.
8 § I denna lag avses, där inte annat föreskrivs, med
1. år: kalenderår,
2. månad: kalendermånad,
3. intjänandeår: det kalenderår en inkomst som är pensionsgrundande har uppburits respektive det kalenderår för vilket ett annat pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall fastställas, och
4. fastställelseår: kalenderåret efter intjänandeåret. Om en inkomst som är pensionsgrundande har uppburits under ett beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderår skall den inkomsten anses ha uppburits under kalenderåret närmast före taxeringsåret.
Första stycket punkterna 1 och 2 i denna paragraf motsvarar 20 kap. 1 §
första stycket AFL.
I
punkterna 3 och 4 har begreppen intjänandeår och fastställelseår de-
finierats. När det gäller pensionsgrundande inkomst är intjänandeåret i princip detsamma som beskattningsåret. Med fastställelseår avses året efter intjänandeåret, dvs. detsamma som taxeringsåret när det gäller pensionsgrundande inkomster. Det är under slutet av detta år pensionsrätt för intjänandeåret tidigast kan fastställas.
Eftersom pensionsrätt räknas endast för hela kalenderår och den pensionsgrundande inkomsten grundar sig på taxeringen har i
andra
stycket angetts att inkomster som har uppburits under ett beskattningsår
som inte sammanfaller med ett kalenderår skall anses uppburna under kalenderåret närmast före taxeringsåret. För andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst motsvarar intjänandeåret det kalenderår för vilket ett sådant belopp skall beräknas enligt bestämmelserna 3 kap.
9 § Med sjöman avses i denna lag en arbetstagare som enligt sjömanslagen (1973:282) anses som sjöman.
Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbetsgivare. Hyrs ett svenskt handelsfartyg ut till en utländsk redare i huvudsak obemannat, skall bestämmelserna om sjömän på svenska handelsfartyg i denna lag tillämpas endast om anställningen sker hos fartygets ägare eller någon av denne anlitad arbetsgivare.
Innehållet i denna bestämmelse motsvarar till stora delar bestämmelserna i 20 kap. 1 § andra och tredje styckena AFL.
10 § Vad som i denna lag föreskrivs om förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall också gälla sjukbidrag enligt samma lag.
I denna paragraf anges att vad som i lagen föreskrivs om förtidspension enligt AFL också skall gälla sjukbidrag enligt nämnda lag. Detta gäller framför allt tillgodoräknande av ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 §.
2 kap. Pensionsgrundande inkomst
1 §
Inkomster av anställning enligt 3–5 §§ samt inkomster av annat för värvsarbete enligt 6–8 §§ är pensionsgrundande om inte annat föreskrivs
i 9–17 §§. Sådana inkomster skall beräknas enligt 18–22 §§ och var för sig avrundas till närmaste lägre hundratal kronor. Summan av en försäkrads inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete under ett år utgör den försäkrades
pensionsgrundande
inkomst det året.
Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomst skall det bortses från inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete till den del summan av dessa överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Sådana belopp som det skall bortses ifrån skall i första hand räknas av från den försäkrades inkomster av annat förvärvsarbete.
Den pensionsrätt som för ett visst år skall tillgodoräknas en försäkrad inom det reformerade ålderspensionssystemet skall som tidigare angetts grundas på dels dennes pensionsgrundande inkomster under samma år, dels andra pensionsgrundande belopp som den försäkrade skall tillgodoräknas för det året. Detta kapitel innehåller regler om vilka inkomster som till sin art är pensionsgrundande samt hur dessa skall beräknas och sammanläggas till en total pensionsgrundande inkomst. I nästa kapitel finns motsvarande bestämmelser när det gäller andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst.
Pensionsrätt skall tillgodoräknas på grundval av inkomster av anställning, uppdrag och annat förvärvsarbete enligt samma principer som enligt AFL. Huvudprincipen skall vara att pensionsrätt skall grundas på inkomst av förvärvsarbete och att inkomster av andra slag inte är pensionsgrundande. Inkomst av kapital kan alltså inte grunda rätt till pension. De pensionsgrundande inkomsterna skall – på samma sätt som enligt nuvarande regler i AFL – hänföras till antingen inkomster av anställning eller inkomster av annat förvärvsarbete. Detta framgår av
första
stycket i denna inledande paragraf som anger att inkomster av anställning
och inkomster av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande enligt 3–5 §§ respektive 6–8 §§. Detta gäller dock inte om annat föreskrivs i därpå följande paragrafer. Bestämmelserna om vad som är pensionsgrundande inkomst av anställning respektive av annat förvärvsarbete motsvarar i huvudsak 11 kap. 2 och 3 §§ AFL och har, om inte annat anges, samma innebörd som nämnda bestämmelser i den lagen. Inkomsterna skall beräknas enligt 18–22 §§ och var för sig avrundas till närmaste lägre hundratal kronor.
Liksom enligt AFL utgörs en försäkrads pensionsgrundande inkomst enligt denna lag av summan av en försäkrads inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete upp till ett visst belopp. Summan av den försäkrades inkomster av anställning skall därvid avrundas till närmast lägre hundratal kronor och detsamma gäller summan av hans eller hennes inkomster av annat förvärvsarbete. För den som har inkomster överstigande det i
andra stycket angivna högsta pensionsgrun-
dande beloppet, skall den del av inkomsterna som överstiger beloppet i första hand avräknas från inkomster av annat förvärvsarbete. Den del av denna inkomst som skall grunda rätt till pension kan därvid komma att avse ett belopp som inte är jämnt delbart med 100. Även detta överensstämmer med vad som gäller enligt AFL. Däremot är inkomsterna, till skillnad från vad som hittills gällt enligt AFL, pensionsgrundande från "första kronan". Vid smärre inkomster skall dock pensionsgrundande inkomst inte fastställas (se 2 §).
Det högsta belopp som avses i andra stycket (det s.k. intjänandetaket) skall motsvara sju och en halv gånger det inkomstbasbelopp som gäller för intjänandeåret. Något sådant basbelopp kommer dock inte att finnas förrän år 2001. Av bestämmelser i lagen om införande av denna lag följer att intjänandetaket dessförinnan skall motsvara sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt AFL.
Som
Lagrådet påpekat används i lagen, om inte annat särskilt anges,
begreppet pensionsgrundande inkomst för inkomster som i sig är pensionsgrundande men efter begränsning till nämnda intjänandetak. Som tidigare sagts består den pensionsgrundande inkomsten av dels inkomster av anställning, dels inkomster av annat förvärvsarbete. För att tydliggöra att dessa senare begrepp avser inkomster som i sig är pensionsgrundande sedan dessa beräknats enligt bestämmelserna i 18–22 §§ (och alltså minskats med debiterad allmän pensionsavgift) men utan någon begränsning av intjänandetaket har en smärre justering gjorts i paragrafen. När det däremot i t.ex. 2 § andra stycket anges att summan av de inkomster som är pensionsgrundande skall ha uppgått till ett visst belopp åsyftas inkomster som i sig är pensionsgrundande och utan avdrag för allmän pensionsavgift.
2 § För varje år som en person har varit försäkrad enligt 1 kap. 4 § första eller andra stycket och har haft inkomster som är pensionsgrundande, skall hans eller hennes pensionsgrundande inkomst fastställas. Detta gäller dock endast om summan av de inkomster som är pensionsgrundande uppgått till minst 24 procent av det för intjänandeåret gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då den försäkrade fyllt 16 år. För det år då den försäkrade har avlidit skall pensionsgrundande inkomst inte fastställas i annat fall än om överföring
av pensionsrätt för premiepension till den avlidnes make skall göras för det året. För den som är född år 1937 eller tidigare skall pensionsgrundande inkomst inte heller fastställas för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år eller för tidigare år under vilket han eller hon hela året har uppburit hel ålderspension enligt denna lag eller enligt lagen om allmän försäkring.
I denna paragraf anges förutsättningarna för att pensionsgrundande inkomst skall fastställas för en försäkrad. Delvis motsvarar bestämmelsen 11 kap. 1 § andra stycket AFL.
Som framgår av
första stycket skall en persons pensionsgrundande in-
komst fastställas för varje år personen har haft inkomster som är pensionsgrundande om han eller hon då varit försäkrad enligt 1 kap. 4 § första eller andra stycket. Detta gäller svenska medborgare, andra som är bosatta här och vissa utländska sjömän. I 1 kap. 7 § finns bestämmelser som innebär att en person som inte är bosatt i Sverige ändå i detta sammanhang skall anses vara det varför han eller hon kommer att anses som försäkrad enligt förstnämnda bestämmelser. Även för en sådan person skall eventuell pensionsgrundande inkomst fastställas. Till följd av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen gäller också vissa avvikande regler (se avsnitt 7).
För den som omfattas av försäkringen för inkomstgrundad ålderspension enbart på grund av bestämmelsen i 1 kap. 4 § tredje stycket skall däremot inte bestämmas någon pensionsgrundande inkomst. (En sådan person är försäkrad enbart för inkomstgrundad ålderspension grundad på förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL och skall därför bara tillgodoräknas pensionsrätt på pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § och/eller pensionspoäng enligt vad som föreskrivs i 4 kap. 9 §.)
En allmän förutsättning för att beslut om en försäkrads pensionsgrundande inkomst skall meddelas är att de inkomster ett år som är pensionsgrundande sammanlagt uppgått till minst 24 % av det för året gällande prisbasbeloppet. Denna gräns motsvarar gränsen för när inkomstdeklaration ska lämnas och är, som anges i avsnitt 8.3, huvudsakligen administrativt motiverad. Det är inte det förhöjda prisbasbeloppet som skall användas vid beräkningen utan det något lägre belopp som fastställs enligt 1 kap. 6 § andra stycket AFL. Vidare är det summan av de inkomster som är pensionsgrundande som minst skall uppgå till 24 % av prisbasbeloppet. Till följd av avdrag för allmän pensionsavgift enligt 21 eller 22 § kan däremot den pensionsgrundande inkomsten komma att understiga detta belopp. Likaså kan till följd av bristande avgiftsbetalning den pensionsgrundande inkomst på vilken pensionsrätt skall beräknas komma att understiga detta belopp (se avsnitt 13.5).
I
andra stycket anges att, i likhet med vad som gäller pensionsgrundan-
de inkomst enligt AFL, pensionsgrundande inkomst inte skall fastställas för år före det då den försäkrade fyllt 16 år. Detsamma gäller andra pensionsgrundande belopp (3 kap. 2 §) och därmed även pensionsrätt. Vidare föreskrivs i andra stycket att pensionsgrundande inkomst normalt inte skall fastställas för det år då en person har avlidit. Detta gäller dock inte om överföring skall göras av den pensionsrätt för premiepension som
skall fastställas för den försäkrade. Sådan överföring skall även kunna avse det år då den försäkrade har avlidit, om inte makan eller maken till vilken överföring skall ske har avlidit samma år, och det förutsätter att pensionsgrundande inkomst fastställs för det året. Enligt 4 kap. 1 § första stycket skall dock i en sådan situation endast pensionsrätt för premiepension fastställas men inte pensionsrätt för inkomstpension. I andra och tredje styckena i samma paragraf föreskrivs särskilt att inte heller pensionspoäng skall fastställas för dödsfallsåret och att vårdår inte skall tillgodoräknas för sådant år.
För den som är född år 1937 eller tidigare skall pensionsgrundande inkomst inte heller fastställas för år efter det då denne har fyllt 64 år. En sådan person kan endast erhålla tilläggspension och sådan pension kan, liksom enligt AFL, inte tjänas in efter 64 års ålder. För en sådan person skall, i enlighet med vad som gäller enligt nuvarande regler i 11 kap. 1 § AFL, inte heller pensionsgrundande inkomst fastställas för år då den försäkrade har uppburit hel ålderspension hela året. Något undantag för fastställande av pensionsgrundande inkomst för år under vilket en försäkrad har uppburit hel ålderspension finns däremot inte såvitt gäller dem som är födda år 1938 eller senare. Till följd härav föreslås också att den avgiftsbefrielse som förelegat under sådan tid upphävs för personer som är födda 1938 eller senare (se 3 kap. 3 § tredje stycket SAL).
Lagrådet har inte granskat den slutliga utformningen av andra stycket.
Inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete
Inkomster av anställning
3 § Lön eller annan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån som en försäkrad har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, är pensionsgrundande som inkomst av anställning. Med lön likställs kostnadsersättning som inte undantas vid beräkning av skatteavdrag enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483). Sådan skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som har utgetts på grund av kundtrohet eller liknande, skall också anses som inkomst av anställning, om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen.
Ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån för utfört arbete, dock inte pension, samt tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte bedrivits självständigt är pensionsgrundande som inkomst av anställning, även om mottagaren inte har varit anställd hos den som betalat ut ersättningen. Den som har utfört arbetet likställs i sådana fall med en arbetstagare och den som betalat ut ersättningen med en arbetsgivare.
I 6 § andra stycket, 7 §, 8 § och 10 § andra stycket finns bestämmelser om att ersättning för utfört arbete som avses i första och andra styckena i vissa fall inte skall anses som inkomst av anställning.
Första stycket i denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § första stycket
första–tredje meningarna AFL.
Annan ersättning i pengar är sådan ersättning som inte kan betecknas som lön, exempelvis den del av ett avgångsvederlag som överstiger vad som kan anses som ersättning för lön under normal uppsägningstid och som utbetalas direkt från arbetsgivaren och inte från en försäkringsgivare. Sådana vederlag har så gott som alltid sin grund i ett anställningsförhållande och kommer därför regelmässigt att vid taxeringen bedömas som inkomst av tjänst. Enligt de principer som gäller fr.o.m. år
1991 utgör ersättningar av detta slag underlag för socialavgifter. Detta påpekades av skatteutskottet vid behandlingen av prop. 1990/91:54 om kvarvarande frågor i reformeringen av inkomst- och företagsbeskattningen (bet. 1990/91:SkU10 s. 166–167). I betänkandet föreslog utskottet i förtydligande syfte en ändring i 2 kap. 3 § lagen om socialavgifter, vilken godkändes av riksdagen (rskr. 1990/91:106).
Med kostnadsersättning avses en särskild ersättning som betalas ut vid sidan av lönen för att täcka kostnader som arbetstagaren har i tjänsten. Traktaments- och resekostnadsersättning i tjänsten till den del den inte är avdragsgill enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370) är exempel på sådan kostnadsersättning som skall likställas med lön och därmed bli pensionsgrundande.
Skattepliktig inkomst av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån som utges på grund av kundtrohet eller liknande skall alltid anses som inkomst av anställning om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Med rabatt eller annan bonus avses alla former av rabatter, t.ex. både sådana som ges i samband med inköpet och sådana som ges i efterhand antingen i pengar eller på annat sätt. Ett ytterligare krav uppställs dock, nämligen att förmånen utges på grund av kundtrohet eller liknande. Som exempel kan nämnas trohetsbonussystemen inom flyg- och hotellbranschen samt olika former av introduktionserbjudanden där en viss extra bonusförmån ges om man blir kund hos ett visst företag. Med att någon slutligt har stått för kostnaderna avses i detta sammanhang t.ex. det fallet att en arbetsgivare betalar en tjänsteresa eller ett hotellrum men det är resenären eller gästen som får någon form av rabatt eller bonus. Däremot är bestämmelsen inte tillämplig om en anställd får en viss rabatt vid privata inköp och rabatten inte betalas av någon annan än rabattutgivaren. De kostnader som ligger till grund för förmånen är då den anställdes egna inköp. I sådant fall kan rabatten dock vara skattepliktig intäkt av tjänst och pensionsgrundande som inkomst av anställning om förmånen är att anse som ersättning för arbete (jfr prop. 1996/97:19).
I
andra stycket anges att ersättning i pengar eller annan skattepliktig
förmån för utfört arbete, dock inte pension, samt tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte bedrivs självständigt är pensionsgrundande som inkomst av anställning även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. Detta motsvarar vad som föreskrivs i 11 kap. 2 § första stycket q AFL och del av 3 kap. 2 § andra stycket AFL till vilken andra stycket av förstnämnda paragraf hänvisar. Med sådana ersättningar och förmåner som anges i denna bestämmelse avses dels uppdragsinkomster, dels sådana inkomster som genom skattereformen år 1991 och det utvidgade arbetsgivarbegreppet blev avgiftsbelagda. Avgörande för om sådan tillfällig förvärvsinkomst som anges i bestämmelsen skall räknas som inkomst av anställning eller som inkomst av annat förvärvsarbete är om den kan härledas ur ett uppdragsförhållande eller inte. Denna bestämmelse tar endast sikte på sådan tillfällig inkomst som skall beskattas i inkomstslaget tjänst. När ett anställnings- eller uppdragsförhållande kan anses föreligga skall ersättningen vara pensionsgrundande som inkomst av anställning. Om den prestation som utgör grund för ersättningen inte kan anses ha skett
inom ramen för någon annans verksamhet utan inom ramen för självständigt bedriven verksamhet, skall ersättningen vara pensionsgrundande som inkomst av annat förvärvsarbete.
Flertalet bidrag och ersättningar som enligt 11 kap. 2 § första stycket a–s AFL skall anses som pensionsgrundande inkomst av anställning har reglerats i 5 §. Av lagtekniska skäl har dock sådana ersättningar som avses i 11 kap. 2 § första stycket o (s.k. Marie Curie-stipendier), q och s (tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självständigt och ersättning från semesterkassa) AFL inte förts in i 5 §. För sådana ersättningar skall nämligen samtliga arbetsgivaravgifter – till skillnad från vad som gäller för ersättningar enligt de övriga punkterna i 11 kap. 2 § första stycket a–s – betalas av den som utgett ersättningen. Förflyttningen av punkten q till förevarande paragraf innebär att sådana inkomster blir pensionsgrundande i det reformerade systemet endast om de under ett år uppgått till 1 000 kr (jfr 9 § 1). Vad gäller punkterna o och s, se 4 § respektive 7 §.
En ersättning som enligt denna paragraf skulle hänföras till inkomst av anställning skall i vissa fall, med hänsyn till de rättsverkningar som följer med A- och F-skattsedlarna, i stället utgöra pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete. I
tredje stycket hänvisas därför till bestämmel-
serna i 7 §. En hänvisning görs också till 6 § andra stycket, 8 § och 10 § andra stycket där det finns särbestämmelser om att vissa ersättningar som annars skulle vara inkomster av anställning i stället skall räknas som inkomster av annat förvärvsarbete.
4 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas även stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av tjänst, om stipendiet har betalats ut av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person. Den som har betalat ut ett sådant stipendium anses som arbetsgivare.
Denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § första stycket o AFL. Där anges att forskarstipendium (Marie Curie-stipendium) som utges direkt eller indirekt av Europeiska gemenskaperna och som utbetalas av fysisk person bosatt i Sverige eller svensk juridisk person räknas som inkomst av anställning (jfr 6 § punkt 6). Den som betalar ut sådant stipendium skall betala fulla arbetsgivaravgifter. Härigenom skiljer sig dessa inkomster från de inkomster som anges i 5 § för vilka skall betalas statliga ålderspensionsavgifter. På grund härav och då stipendier normalt sett inte är pensionsgrundande inkomst av anställning – till skillnad från den tidigare punkten s (ersättning från semesterkassa) i 11 kap. 2 § första stycket AFL – regleras dessa här i en separat paragraf.
5 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas vidare
1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för en försäkrads inkomst som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,
3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
4. ersättning som en allmän försäkringskassa har utgett enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,
5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,
8. dagpenning från arbetslöshetskassa,
9. statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen näringsverksamhet,
10. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid generationsväxling,
11. utbildningsbidrag för doktorander, 12. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349),
13. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
14. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux), 15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt
16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning som regeringen så föreskriver.
De socialförsäkringsersättningar m.m. som enligt nuvarande regler är pensionsgrundande som inkomst av anställning enligt AFL skall anses vara pensionsgrundande inkomster av anställning även i det reformerade systemet. Motsvarigheter till punkterna i denna paragraf finns nu i 11 kap. 2 § första stycket a–r AFL, med undantag för punkterna o och q. Punkten q föreslås bli införd i den nya 3 § och punkten o i den nya 4 §.
Punkten c i 11 kap. 2 § första stycket AFL om vårdbidrag har i denna paragraf kompletterats på så sätt att även vårdbidrag som utges med stöd av 9 kap. 4 a § AFL skall vara pensionsgrundande inkomst av anställning.
Den tidigare punkten s i 11 kap. 2 § första stycket AFL – ersättning från semesterkassa – skall alltid anses som inkomst av anställning även om mottagaren vid utbetalningen av ersättningen innehar en F-skattsedel (jfr 7 §). Ersättning från semesterkassa är sådan ersättning som avses i 3 § andra stycket. Någon motsvarighet till punkten s har därför inte förts in här.
I punkt 9 har ordet rörelse bytts ut mot näringsverksamhet vilket är en anpassning till den år 1992 ändrade indelningen i inkomstslag och till nuvarande lydelse av förordning (1984:523) som reglerar statsbidrag till arbetslösa som startar egen näringsverksamhet.
Inkomster av annat förvärvsarbete
6 § Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är
1. inkomst av näringsverksamhet här i landet i vilken den försäkrade har arbetat i inte oväsentlig omfattning (aktiv näringsverksamhet),
2. tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet,
3. ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner,
4. ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) och som, utan att anställningsförhållande har förelegat, har betalats ut av en fysisk person som är bosatt utomlands eller av en utländsk juridisk person,
5. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som har utgetts enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för inkomst som anges i 1–4,
6. stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen skall tas upp som intäkt av tjänst.
Första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte skall räknas som inkomst av anställning, såvida inte inkomsten utgör ersättning för utfört arbete från ett handelsbolag eller en europeisk ekonomisk intressegruppering till en delägare i handelsbolaget respektive en medlem i intressegrupperingen.
Bedömningen i första stycket 1 skall göras för varje förvärvskälla enligt kommunalskattelagen för sig.
Denna paragraf anger vilka andra förvärvsinkomster än inkomster av anställning som är pensionsgrundande och därmed hänförliga till inkomster av annat förvärvsarbete.
Första stycket motsvarar bestämmelserna i 11 kap. 3 § första stycket
AFL.
I
andra stycket anges att en inkomst som enligt denna paragraf skulle
anses som inkomst av annat förvärvsarbete inte skall hänföras till sådan inkomst om den skall hänföras till inkomst av anställning. Beträffande verkningarna av innehav av A-skattsedel, se vidare kommentaren till 8 §. I detta stycke anges vidare att ersättning för arbete som betalats ut till en delägare i ett handelsbolag eller till en medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering av bolaget respektive grupperingen aldrig är inkomst av anställning. Sådan inkomst är, även om mottagaren har en A-skattsedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt, pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete, om förutsättningarna i övrigt är sådana att pensionsgrundande inkomst kan tillgodoräknas enligt punkt 1 i första stycket. Motsvarande bestämmelser finns i 3 kap. 2 § andra stycket och 2 a § andra stycket 3 och 4 AFL till vilka 11 kap. 2 § andra stycket samma lag hänvisar.
Paragrafens
tredje stycke motsvarar 11 kap. 3 § andra stycket första
punkten AFL vari anges att bedömningen av om aktiv eller passiv näringsverksamhet föreligger skall göras för varje förvärvskälla för sig. Vad som är aktiv näringsverksamhet är definierat i punkten 1. Passiv näringsverksamhet definieras i 2 § första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.
7 § Ersättning för utfört arbete som avses i 3 § räknas, i annat fall än om den har betalats ut från semesterkassa, som pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete om den har betalats ut till en mottagare som hade en F-skattsedel antingen när ersättningen bestämdes eller när den betalades ut. Om mottagaren hade en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln har åberopats skriftligen.
Den som har lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer skall anses ha haft en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedel som avses i första stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som har betalat ut ersättningen känt till att uppgiften om innehav av Fskattsedel var oriktig.
Motsvarande bestämmelser till
första stycket i denna paragraf finns i
3 kap. 2 § andra stycket, 2 a § tredje stycket 1 samt tredje stycket AFL till vilka 11 kap. 2 § andra stycket samma lag hänvisar. Som angetts i kommentaren till 5 § skall ersättning från semesterkassa alltid räknas som pensionsgrundande inkomst av anställning även om mottagaren av ersättningen vid utbetalningstillfället har en F-skattsedel. Anledningen härtill är att sådan ersättning alltid härrör från en arbetsgivare och att arbetsgivaren skall betala arbetsgivaravgifter för ersättningen.
Enligt huvudregeln i 3 § andra stycket i detta kapitel skall ersättning för utfört arbete räknas som pensionsgrundande inkomst av anställning även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. Detta skall dock inte gälla om mottagaren hade en F-skattsedel.
Med en F-skattsedel följer skyldighet för innehavaren av skattsedeln att betala egenavgifter på ersättning för utfört arbete. Mottagaren av ersättningen skall ha haft en gällande F-skattsedel antingen då ersättningen för arbetet betalades ut eller då ersättningen för arbetet bestämdes. Ersättningen utgör i sådant fall pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete oavsett hur den taxeras hos mottagaren.
Andra stycket motsvarar bestämmelserna i 20 kap. 2 § femte stycket
AFL.
Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69). Av 5 kap. 5 § SAL följer att skattebrottslagen är tillämplig om oriktig uppgift lämnas om innehav av F-skattsedel.
8 § Som pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete räknas också ersättning för utfört arbete som avses i 3 § om
1. utbetalaren var en fysisk person eller ett dödsbo,
2. den ersättning som har betalats ut inte har utgjort utgift i en näringsverksamhet som utbetalaren har bedrivit, och
3. ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret har understigit 10 000 kronor.
Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar de som finns i 3 kap. 2 § andra stycket och 2 a § andra stycket 2 AFL till vilka 11 kap. 2 § andra stycket samma lag hänvisar.
Även här behandlas ersättning som annars enligt huvudregeln i 3 § skall räknas som pensionsgrundande inkomst av anställning.
Den som betalar ut ersättning för utfört arbete till någon som har en A-skattsedel eller en A-skattsedel och en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (som får åberopas endast i personens näringsverksamhet) eller som saknar skattsedel på preliminär skatt skall som huvudregel alltid betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. Sådan ersättning är pensionsgrundande inkomst av anställning. Detta gäller även om ersättningen hos mottagaren taxeras som inkomst av näringsverksamhet. Från denna huvudregel finns två undantag, då ersättningen i stället är pensionsgrundande som inkomst av annat förvärvsarbete.
Det första undantaget har redan behandlats i kommentaren till 6 § andra stycket. Det andra undantaget anges i denna paragraf och gäller det fallet att ersättning för arbete har betalats ut av en fysisk person eller ett dödsbo till någon oavsett vilken typ av skattsedel mottagaren har eller om personen i fråga helt saknar skattsedel på preliminär skatt. I ett sådant fall
skall ersättningen inte anses som inkomst av anställning om den, tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare, under intjänandeåret understigit 10 000 kronor. Ersättningen skall dock anses som inkomst av anställning om den betalats ut inom näringsverksamhet som bedrivits av den fysiska personen eller av dödsboet.
Övriga bestämmelser
9 § Som pensionsgrundande inkomst skall inte räknas
1. ersättning som avses i 3 §, om ersättningen härrör från en och samma arbetsgivare och under ett år inte har uppgått till sammanlagt 1 000 kronor,
2. inkomst som avses i 6 § första stycket 1 eller 2 om denna under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor,
3. ersättning som avses i 6 § första stycket 3 eller 4 eller i 7 eller 8 §, om ersättningen från den för vilken arbetet utförts under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor, eller
4. stipendium som avses i 4 § eller 6 § första stycket 6 om stipendiet under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor.
Första punkten i denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § första stycket
tredje meningen AFL.
Andra punkten motsvarar 11 kap. 3 § andra stycket andra meningen
AFL.
Tredje punkten motsvarar 11 kap. 3 § andra stycket tredje meningen
AFL beträffande sådan ersättning som avses i 6 § första stycket 3. Här föreskrivs också – till skillnad från vad som gällt enligt AFL – att sådan ersättning som avses i 6 § första stycket 4 inte heller skall anses som pensionsgrundande inkomst om ersättningen från den för vilken arbetet utförts under året inte har uppgått till 1 000 kronor. Detsamma gäller ersättning som avses i 7 och 8 §§.
I
fjärde punkten föreskrivs – till skillnad från vad som har gällt enligt
AFL – att ett sådant stipendium som avses i 4 § eller 6 § första stycket 6 inte skall anses som pensionsgrundande inkomst om stipendiet under ett år inte har uppgått till 1 000 kr. Dessa stipendier (s.k. Marie Curiestipendier) behandlas i avgiftshänseende på samma sätt som lön eller annan ersättning för utfört arbete dvs. fulla arbetsgivaravgifter respektive egenavgifter enligt SAL skall betalas. Även i övrigt skall de behandlas som lön eller annan ersättning för utfört arbete och därmed skall nämnda 1 000 kronorsgräns även gälla för sådana stipendier.
10 § Lön eller annan ersättning som den försäkrade har fått från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person och som saknar fast driftställe i Sverige är, om inte annat följer av 11 §, pensionsgrundande som inkomst av anställning endast om den försäkrade
1. har sysselsatts här i landet, eller
2. har tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Ersättning som avses i första stycket 1 skall räknas som inkomst av annat förvärvsarbete om arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat överenskommelse om detta.
Denna paragraf motsvarar i huvudsak 11 kap. 2 § tredje stycket första meningen AFL.
Första stycket anger att lön eller annan ersättning från en arbetsgivare,
som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person, blir pen-
sionsgrundande inkomst av anställning endast i de fall då arbetstagaren sysselsatts i Sverige eller om han eller hon har tjänstgjort ombord på svenskt handelsfartyg.
När det gäller en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person angavs i förarbetena till motsvarande bestämmelse i AFL (prop. 1986/87:16 s. 49–51) bl.a. att uttrycket "arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person" avses ha samma innebörd som det har i övrigt i AFL och att det alltså avser sådana arbetsgivare som inte har vare sig hemvist eller något fast driftställe i Sverige. Förevarande paragraf har i förtydligande syfte kompletterats med förutsättningen att arbetsgivaren skall sakna fast driftställe i Sverige.
Andra stycket anger att lön eller annan ersättning som utgetts av ar-
betsgivare som avses i första stycket till en arbetstagare eller uppdragstagare som sysselsatts i Sverige, blir pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete om arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat en överenskommelse om detta. Detta innebär att arbetstagaren och den utländske arbetsgivaren får träffa ett så kallat omvänt likställighetsavtal. Genom ett sådant avtal befrias arbetsgivaren från skyldighet att betala arbetsgivaravgifter och arbetstagaren åtar sig att betala egenavgifter för den ersättning som arbetsgivaren utger.
11 § Lön eller annan ersättning som en svensk medborgare har fått för arbete utfört utomlands från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person, är pensionsgrundande som inkomst av anställning om svenska staten i en förbindelse som har godtagits av Riksförsäkringsverket har åtagit sig att svara för ålderspensionsavgift. Om sådan ersättning härrör från en utländsk juridisk person skall motsvarande gälla, om en svensk juridisk person som har ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen har avgett förbindelsen.
Den som enligt första stycket har åtagit sig betalningsansvaret skall anses som arbetsgivare.
Denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § tredje stycket andra meningen och femte stycket AFL och avser möjligheterna att teckna förbindelser motsvarande s.k. ATP-förbindelser.
För att lön eller annan ersättning som utgetts av en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person till en svensk medborgare för arbete som utförts utomlands skall vara pensionsgrundande krävs enligt
första stycket att svenska staten i en av Riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har åtagit sig att betala pensionsavgiften. Motsvarande skall gälla om ersättningen härrör från en utländsk juridisk person och en svensk juridisk person, som har ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, har avgett en sådan förbindelse.
Lön eller annan ersättning för arbete utomlands, som en svensk medborgare eller en i Sverige bosatt utländsk medborgare, uppbär från en här i landet bosatt svensk medborgare eller svensk juridisk person är, oberoende av om förbindelse avgetts, pensionsgrundande inkomst på samma sätt som om arbetet utförts i Sverige. Utländsk medborgare som är bosatt och sysselsatt utomlands kan inte i något fall tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst. Som framgår av 1 kap. 7 § kan dock en försäkrad som faktiskt är bosatt utomlands ändå anses som bosatt i Sverige i detta sammanhang.
Vad som här sagts gäller om inte annat följer av EU:s bestämmelser om vilket lands lagstiftning om social trygghet som skall tillämpas eller av konventioner om social trygghet.
Den som avger en förbindelse skall enligt
andra stycket anses som ar-
betsgivare i förhållande till den eller dem förbindelsen avser. Han skall inte bara svara för pensionsavgiften till den allmänna ålderspensioneringen utan också lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgifter och pensionsgrundande inkomster.
I enlighet med ett uttalande vid tillkomsten av motsvarande regel i AFL och den praxis som utvecklats har ett krav varit att den förbindelse som avses i paragrafen skall omfatta samtliga svenska medborgare som sysselsatts i den verksamhet som angetts i förbindelsen. Förbindelsen har annars inte godtagits. Någon avvikelse från vad som hittills gällt avses inte med nu aktuell reglering.
12 § Lön eller annan ersättning från en främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet eller från en arbetsgivare som tillhör en sådan beskickning eller ett sådant konsulat och som inte är svensk medborgare, är pensionsgrundande som inkomst av anställning endast om
1. den har utgetts till en svensk medborgare eller till någon som utan att vara svensk medborgare var bosatt i landet, och
2. en utländsk beskickning här i landet i en förbindelse som har godtagits av Riksförsäkringsverket har åtagit sig att svara för pensionsavgift.
Den som enligt första stycket har åtagit sig betalningsansvaret skall anses som arbetsgivare
.
Denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § fjärde och femte styckena AFL.
Paragrafen innehåller bestämmelser om lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet. För att sådan ersättning skall vara pensionsgrundande krävs att den har utgetts till en svensk medborgare eller en utländsk medborgare bosatt i landet samt att s.k. ATP-förbindelse har lämnats. Detsamma gäller ersättning från en utländsk medborgare som tillhör en sådan beskickning eller ett sådant konsulat. Beträffande kravet på en förbindelses generella omfattning uttalades i prop. 1970:66 (s.67) att det inte bör få förekomma att beskickning, som inte avgett förbindelse avseende svenska medborgare i viss verksamhet, avger sådan förbindelse avseende enbart utländska medborgare. Endast förbindelse, som avser antingen enbart svenska medborgare eller såväl svenska som utländska medborgare, bör godtas. Beträffande verksamhetens omfattning får kravet på en förbindelses generella avfattning anses uppfylld, om förbindelsen avser samtliga beskicknings- eller konsulatsmedlemmar av en viss kategori, t.ex. en beskicknings eller ett lönat konsulats tjänstepersonal eller också samtliga beskicknings- eller konsulatsmedlemmars privatanställda. Däremot bör förbindelse avseende endast en viss angiven beskickning- eller konsulatsmedlems privatanställda inte godtas.
Vad som här sagts gäller om inte annat följer av EU:s bestämmelser om vilket lands lagstiftning om social trygghet som skall tillämpas.
13 § Ersättning som en idrottsutövare har fått från en sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, är inte pensionsgrundande som inkomst av anställning om ersättningen från
föreningen under ett år har understigit hälften av det för det året gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Denna bestämmelse motsvarar del av 3 kap. 2 § andra stycket AFL till vilken 11 kap. 2 § andra stycket samma lag hänvisar.
Paragrafen anger att ersättning från en ideell förening till en idrottsutövare, som inte är att betrakta som näringsidkare, skall – om den under ett år understiger ett halvt prisbasbelopp – inte räknas som pensionsgrundande inkomst. Såsom anges i prop. 1990/91:76 (s. 10) avses med idrottsutövare också tränare, innefattande gymnastikinstruktörer, domare och därmed likställda slag av funktionärer. Med funktionärer avses i detta sammanhang också sådana ledare i föreningar som regelmässigt medverkar vid träning, matcher och dylikt och vilkas medverkan är en direkt förutsättning för den idrottsliga verksamheten i föreningen. Däremot är sådana funktionärer vilkas verksamhet i föreningen utgörs av administrativa uppgifter, t.ex. styrelseuppdrag och liknande, inte att hänföra till denna grupp.
Om ersättningen uppgått till ett halvt prisbasbelopp eller mer under året är den pensionsgrundande till hela sitt belopp.
14 § Ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, är inte pensionsgrundande om ersättningen avser en sådan anställd och inte har utgjort ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren har lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda.
Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag gäller första stycket inte ersättning som den juridiska personen har lämnat till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall alltid bortses från sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren har lämnat under åren 1988–1991.
Motsvarighet till innehållet i denna paragraf finns i 3 kap. 2 § andra stycket AFL till vilken 11 kap. 2 § andra stycket samma lag hänvisar.
I paragrafens
första stycke anges att ersättning från en vinstandels-
stiftelse eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål inte är pensionsgrundande om ersättningen avser en person som då ersättningen utgavs var eller hade varit anställd hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen eller den juridiska personen och den inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens eller den juridiska personens räkning. Enligt förarbetena till motsvarande bestämmelse i AFL (prop. 1992/93:29, s.12 ff) är en förutsättning för att ersättningen inte skall vara pensionsgrundande att de lämnade bidragen är avsedda att tillkomma en betydande del av de anställda och att de är avsedda att tillkomma dem på likartade villkor. Detta innebär att minst ca en tredjedel av personalen måste omfattas av vinstandelssystemet och att ersättning måste lämnas till dessa anställda efter enhetliga principer. En ytterligare förutsättning för att ersättningen inte skall vara pensionsgrundande är att de bidrag arbetsgivaren lämnat till stiftelsen eller den juridiska personen är avsedda att vara bundna
minst tre kalenderår. Medlen skall alltså normalt inte få betalas ut tidigare än det fjärde året efter det att bidraget lämnades. Om en anställd avgår med pension eller avlider, skall ersättning dock få lämnas före det fjärde året.
Av
andra stycket framgår att ersättningar från en vinstandelsstiftelse
eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål som lämnas till en delägare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag eller till en företagsledare i ett sådant företag om denne har ett väsentligt inflytande i företaget – i motsats till vad som gäller enligt första stycket och i enlighet med huvudreglerna – är pensionsgrundande. Detsamma gäller för ersättningar som lämnas till en närstående till en sådan företagsledare eller delägare. Den personkrets som avses skall vara densamma som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.
I
tredje stycket anges att ersättning från en vinstandelsstiftelse som här-
rör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988–1991 aldrig är pensionsgrundande. Anledningen härtill är att de bidrag som en arbetsgivare lämnade till en vinstandelsstiftelse enligt de för åren 1988–1991 gällande reglerna var avgiftspliktiga och att det värde av andelen i stiftelsen som genom bidraget tillgodofördes en försäkrad också blev pensionsgrundande.
15 § Ersättning som anges i 1 § första stycket 1–5 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada enligt 2 § första stycket samma lag är inte pensionsgrundande i den utsträckning ersättningen utgör underlag för särskild löneskatt.
Denna paragraf motsvarar i huvudsak 11 kap. 2 § första stycket femte meningen sista ledet samt 3 § andra stycket fjärde meningen sista ledet AFL.
Denna paragraf anger att sådana ersättningar enligt vissa avtalsförsäkringar som anges i 1 § första stycket 1–5 och fjärde stycket samt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt inte är pensionsgrundande om de utgör underlag för uttag av särskild löneskatt. Exempel på sådana ersättningar är utfallande belopp från försäkring om avgångsbidrag (AGB m.fl.), ersättning från avtalsgruppsjukförsäkring (AGS mf.l.) om ersättningen avser att komplettera förtidspension samt ersättning från trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) om ersättningen utgetts i form av engångsbelopp som inte avser kompensation för mistad inkomst.
16 § Intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) är inte pensionsgrundande inkomst.
Pensionsgrundande inkomst är inte heller sådana lönetillägg som, vid arbete som har utförts utomlands, har betingats av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.
Denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § första stycket femte meningen första ledet och sjätte meningen samt 3 § andra stycket fjärde meningen första ledet AFL.
Första stycket i paragrafen anger att vissa ersättningar från fåmans-
företag m.m. inte skall vara pensionsgrundande. Exempel på sådana ersättningar är utdelning från och vinst vid försäljning av aktier i
fåmansföretag som skall beskattas som inkomst av tjänst (punkt h) och vissa ersättningar och förmåner som uppkommer genom transaktioner mellan bolaget och delägare eller närstående personer till delägare och som enligt kommunalskattelagen skall beskattas som inkomst av tjänst (punkt i).
I
andra stycket anges att sådana lönetillägg som, vid arbete som har
utförts utomlands, är avsedda att kompensera för ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet inte är pensionsgrundande. Vid bedömningen av vilka lönedelar som skall anses vara betingade av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden bör bestämmelserna i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen och den numera upphävda punkten 7 av anvisningarna till den bestämmelsen vara vägledande.
17 § Om en ersättning som är pensionsgrundande eller för vilken det skall beräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § eller pensionspoäng enligt 4 kap. 9 §, har betalats ut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för samma månad har beviljats annan ersättning som är pensionsgrundande och samordnad med den ersättning som betalats ut tidigare, är den senare beviljade ersättningen inte pensionsgrundande till den del den avser tid före utbetalningsmånaden.
Beviljas vid samma tidpunkt förtidspension för vilken det skall beräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § denna lag och arbetsskadelivränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen, skall det vid tillämpning av första stycket anses som om förtidspensionen har betalats ut före arbetsskadelivräntan.
I
första stycket i denna paragraf föreskrivs vad som gäller om en försäk-
rad fått två olika ersättningar för samma tid som är samordnade med varandra och som var för sig är pensionsgrundande antingen genom att direkt utgöra pensionsgrundande inkomst eller genom att ett pensionsgrundande belopp eller pensionspoäng skall beräknas för ersättningen. Om en försäkrad t.ex. har erhållit förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL för en viss period skall pensionsgrundande belopp beräknas för pensionen enligt 3 kap. 4 § och/eller pensionspoäng enligt 4 kap. 9 § denna lag. Skulle försäkringskassan därefter besluta att arbetsskadelivränta skall utges för samma period som förtidspensionen och livräntan och pensionen avser samma skada skall livräntan bara betalas ut med överskjutande belopp. Det är dock bruttobeloppet av livräntan som är pensionsgrundande och pensionsgrundande belopp för förtidspensionen skall endast beräknas till den del den s.k. antagandeinkomsten överstiger livräntans bruttobelopp (jfr 3 kap. 6 §). Detta gäller emellertid endast tid fr.o.m. utbetalningsmånaden. När det gäller retroaktiv tid är livräntan däremot, enligt vad som föreskrivs i denna paragraf, inte pensionsgrundande.
Som angetts i första stycket är en ersättning som betalas ut för retroaktiv tid i regel inte pensionsgrundande för tid före utbetalningsmånaden. I de fall förtidspension och arbetsskadelivränta beviljas samtidigt för retroaktiv tid och det blir aktuellt att tillämpa såväl denna paragraf som 3 kap. 7 § kan den situationen dock uppkomma.
I de fall förtidspension och arbetsskadelivränta beviljas samtidigt för förfluten tid skall anses som om förtidspensionen betalats ut före arbetsskadelivräntan. Detta anges i paragrafens
andra stycke. Denna bestäm-
melse har betydelse när de retroaktiva ersättningarna är samordnade och avser samma månad eller månader samt i den utsträckning annan pensionsgrundande ersättning som är samordningsbar med förtidspensionen och arbetsskadelivräntan inte har betalats ut av en försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa. Jfr bestämmelserna i 3 kap. 7 §.
Vad som här sagts om arbetsskadelivränta gäller även livränta enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och annan livränta som bestäms med tillämpning av reglerna i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
Beräkning av pensionsgrundande inkomst
18 § Till grund för beräkning av en försäkrads pensionsgrundande in-
komst ett visst intjänandeår skall, då det gäller andra inkomster än som avses i 19 §, läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt för det året.
Motsvarighet till denna paragraf finns i 2 § första meningen LBP som ansluter till bestämmelserna i 11 kap. 4 § AFL.
Enligt paragrafen skall en försäkrads pensionsgrundande inkomst bestämmas på grundval av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt. Därvid skall inkomstberäkningen vid taxeringen följas. Inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete skall beräknas för det intjänandeår som inkomsterna erhållits. Vad som avses med intjänandeår anges i 1 kap. 8 §. Där framgår att om taxeringen avser beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderår, skall den försäkrades inkomster under beskattningsåret anses hänförliga till det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.
19 § Pensionsgrundande inkomst av anställning för vilken en försäkrad inte är skattskyldig i Sverige enligt kommunalskattelagen (1928:370) skall bestämmas med ledning av en särskild kontrolluppgift från arbetsgivaren .
Denna paragraf motsvarar i sak 3 § första stycket första meningen LBP.
I paragrafen anges att inkomst av anställning för vilken en försäkrad inte är skattskyldig i Sverige enligt kommunalskattelagen skall bestämmas med ledning av en särskild kontrolluppgift från arbetsgivaren. Föreskriften innebär att pensionsgrundande inkomst skall bestämmas med ledning av sådan uppgift exempelvis när det gäller inkomster av anställning som är pensionsgrundande och som uppburits av en försäkrad eller en person för vilken svensk lagstiftning om social trygghet skall gälla enligt rådets förordning (EEG) nr 1408/71 eller konventioner om social trygghet samt för vilka skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen.
20 § Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 kap.14–17 §§skattebetalningslagen (1997:483). Om det finns skäl till detta får avvikelse ske från det förmånsvärde som skattemyndigheten bestämt enligt 9 kap. 2 § andra stycket samma lag.
Denna paragraf motsvarar i huvudsak 4 § andra stycket LBP.
Här föreskrivs att skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 kap. 14–17 § skattebetalningslagen. Vidare anges i paragrafen att det i vissa fall är möjligt att beräkna pensionsgrundande inkomster efter ett justerat förmånsvärde (se prop. 1991/1992:129, s. 23, om socialavgifter på vissa förmåner när förutsättningarna för jämkning av förmånsvärdet föreligger m.m.).
21 § Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomster av anställning skall avdrag göras för kostnader som denne har haft i arbetet, i den utsträckning kostnaderna, minskade med kostnadsersättning som den försäkrade har fått, överstiger 1 000 kronor. Avdrag skall också göras för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade skall betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift.
Avdraget för den allmänna pensionsavgiften skall i första hand göras från inkomst enligt 5 §.
Första meningen i denna paragraf har sin motsvarighet i 4 § tredje stycket LBP med den skillnaden att något anställningsförhållande inte är behövligt. Den andra meningen saknar motsvarighet i det nuvarande regelsystemet. I denna mening föreskrivs att avdrag från pensionsgrundande inkomster av anställning skall göras för den allmänna pensionsavgift som den försäkrade skall betala enligt lagen om allmän pensionsavgift. Avdrag skall göras för den allmänna pensionsavgift som belöper på intjänandeåret och det saknar därvid betydelse om avgiften faktiskt har betalats eller inte. Det är således den allmänna pensionsavgift som fastställts i grundläggande beslut om slutlig skatt som skall dras av vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten (jfr 9, 10 och 20 §§skattebetalningslagen [1997:483]). Bestäms den slutliga skatten efter omprövning av taxeringen eller av den pensionsgrundande inkomsten eller beslut av domstol om taxering eller pensionsgrundande inkomst, är det den på grund därav fastställda avgiften som skall dras av. Om avgiften ändras efter omprövning eller domstols beslut skall det också vara den slutligt bestämda avgiften som skall räknas av. Det är alltid den avgift som rätteligen skall betalas som skall dras av. I förhållande till förslaget i lagrådsremissen har det lagts till, i klarläggande syfte, att avdraget i första hand skall avräknas från sådana ersättningar som utges enligt 5 §.
22 § Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete skall avdrag göras för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade skall betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift. Avdraget skall i första hand göras från inkomst enligt 6 § första stycket 5.
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete får underskott i en förvärvskälla inte dras av från inkomst av en annan förvärvskälla.
Paragrafens
första stycke saknar motsvarighet i nuvarande regelsystem.
Där anges att avdrag från pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete skall göras för den allmänna pensionsavgift som debiterats och som den försäkrade skall betala enligt lagen om allmän pensionsavgift. Uttrycket debiterad innebär att avdrag skall göras för den avgift
som fastställts i beslut om den slutliga skatten. Bestäms den slutliga skatten genom omprövningsbeslut eller genom beslut av domstol är det den därvid fastställda pensionsavgiften som skall dras av vid beräkningen. Liksom när det gäller det avdrag som regleras i 21 § är det, när den slutliga skatten har bestämts efter omprövning av taxeringen eller av den pensionsgrundande inkomsten eller beslut av domstol om taxering eller pensionsgrundande inkomst, den på grund därav fastställda avgiften som skall dras av. Om avgiften ändras efter omprövning eller domstols beslut skall det också vara den slutligt bestämda avgiften som skall räknas av. Däremot skall, vid beräkning av avdrag för avgiften, hänsyn inte tas till ändrad avgiftsdebitering på grund av bristande betalning. Det är alltid den avgift som rätteligen skall betalas som skall dras av. I förhållande till förslaget i lagrådsremissen har det lagts till, i klarläggande syfte, att avdraget i första hand skall avräknas från sådana ersättningar som utges enligt 6 § första stycket 5.
Andra stycket i paragrafen motsvaras av 4 § sista stycket LBP.
3 kap. Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst
1 §
Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst är
belopp som beräknats på visst sätt för en försäkrad som har uppburit förtidspension, för en försäkrad som har fullgjort plikttjänstgöring samt för en försäkrad förälder till små barn.
Som angetts tidigare skall pensionsrätt för inkomstpension och premiepension tillgodoräknas på dels pensionsgrundande inkomst, dels andra pensionsgrundande belopp. De senare beloppen skall tillgodoräknas en försäkrad som har uppburit förtidspension under de närmare förutsättningar som anges i 4–7 §§. Vidare skall pensionsrätt tillgodoräknas en försäkrad som har genomgått längre grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt liksom en försäkrad som är förälder till ett eller flera små barn. De närmare förutsättningarna för att någon skall tillgodoräknas sådana pensionsgrundande belopp finns i 8 och 9 §§ respektive 10–23 §§. Dessa pensionsgrundande belopp skall, under förutsättning att inte redan den försäkrades pensionsgrundande inkomst uppgår till sju och en halv gånger inkomstbasbeloppet, tillgodoräknas den försäkrade utöver eventuell pensionsgrundande inkomst. Den pensionsrätt som pensionsgrundande belopp enligt bestämmelserna i 4 kap. kan ge upphov till utgör därför i de flesta fall en förstärkning av den pensionsrätt som den försäkrade i övrigt tillgodoräknas för ett år men kan också utgöra den enda pensionsrätt som denne kommer att gottskrivas för det aktuella året.
Beslut om andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall fattas av allmän försäkringskassa. Detta samt vilken försäkringskassa som skall meddela beslutet regleras i 13 kap. 4 §. Den enskilde skall underrättas om detta beslut samtidigt med underrättelse om beslut om pensionsgrundande inkomst samt beslut om pensionsrätt och ev. beslut om pensionspoäng och vårdår (se 15 kap. 4 §).
2 § Belopp som avses i 1 § skall fastställas för varje år för vilket en person som då var försäkrad enligt denna lag uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas sådana belopp. Varje pensionsgrundande belopp skall avrundas till närmaste lägre hundratal kronor om inte annat följer av bestämmelsen i andra stycket.
Pensionsgrundande belopp skall fastställas enligt första stycket endast i den utsträckning dessa belopp tillsammans med den försäkrades pensionsgrundande inkomst inte överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet.
Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då den försäkrade fyllt 16 år eller för det år då den försäkrade avlidit. Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall inte heller fastställas för den som är född år 1937 eller tidigare.
I denna paragraf anges förutsättningarna för att andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall fastställas för en försäkrad.
I
första stycket föreskrivs att andra pensionsgrundande belopp än pen-
sionsgrundande inkomst skall fastställas för varje år en person som är försäkrad enligt lagen uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas sådana belopp. Dessa förutsättningar anges i de olika paragrafer som behandlar de pensionsgrundande beloppen.
Liksom pensionsgrundande inkomster av anställning och pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete skall varje annat pensionsgrundande belopp avrundas var för sig till närmast lägre hundratal kronor. På grund av bestämmelsen om intjänandetak i andra stycket kan dock ett pensionsgrundande belopp behöva fastställas till ett belopp som inte är jämt delbart med etthundra.
Enligt
andra stycket skall andra pensionsgrundande belopp än pen-
sionsgrundande inkomst fastställas endast i den utsträckning dessa belopp tillsammans med inkomsten inte överstiger ett visst högsta belopp. Detta belopp (det s.k. intjänandetaket) är detsamma som avses i 2 kap. 1 § andra stycket nämligen sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Ett pensionsgrundande belopp kan alltså komma att bli mindre än vad som följer av bestämmelserna i det följande om beräkning av beloppet på grund av att det tillsammans med den pensionsgrundande inkomsten annars inte skulle "rymmas under" intjänandetaket. Det kan också, som anförts ovan, av samma skäl komma att uppgå till ett belopp som inte är jämt delbart med etthundra. Om inkomsterna, efter avdrag för allmän pensionsavgift, redan uppgår till detta högsta belopp skall inga andra pensionsgrundande belopp fastställas alls.
Skulle en persons pensionsgrundande inkomst höjas eller sänkas, exempelvis på grund av ändrad taxering, kan ett beslut om pensionsgrundande belopp behöva ändras. Det kan också bli fråga om att fastställa ett pensionsgrundande belopp som tidigare inte skulle fastställas på grund av takregeln. Bestämmelser om sådana ändringar finns i 13 kap.
För åren 1999 och 2000 skall intjänandetaket motsvara sju och en halv gånger det för de åren gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt AFL (se
9 § lagen om införande av denna lag).
För år före det då en person fyllde 16 år skall varken pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp fastställas. När det gäller de senare beloppen anges detta i
tredje stycket av denna paragraf.
Där föreskrivs även att pensionsgrundande belopp inte skall fastställas för år då en försäkrad har avlidit. Motsvarande reglering för pensionsgrun-
dande inkomst finns i 2 kap. 2 § andra stycket. Inte heller skall andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst fastställas för personer som är födda år 1937 eller tidigare. Skälet är att sådana belopp ingår i underlaget för beräkning av pensionsrätt för inkomstpension och premiepension men inte i underlaget för beräkning av pensionspoäng för tilläggspension och att personer födda år 1937 eller tidigare endast kan ha rätt till sistnämnda pension.
3 § Vid tillämpning av 2 § andra stycket skall det bortses från pensionsgrundande belopp i följande ordning:
1. pensionsgrundande belopp enligt 10 §,
2. pensionsgrundande belopp enligt 8 §, och
3. pensionsgrundande belopp enligt 4 §.
I paragrafen föreskrivs att vid fastställande av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall bortses från dessa belopp i en viss turordning om dessa helt eller delvis skulle komma att överstiga intjänandetaket.
Förtidspension
4 § En försäkrad som för någon del av ett år har uppburit förtidspension som har beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för det året, om inte annat följer av 6 eller 7 §. Detta gäller dock endast för försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år.
I denna paragraf anges att den som för någon del av ett år har uppburit förtidspension som har beräknats enligt 13 kap. 2 § AFL, skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för det året. Närmare bestämmelser om beräkning av detta belopp lämnas i de följande paragraferna.
Som anges i avsnitt 9.2 har regeringen i proposition 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m. lämnat förslag till riktlinjer för en reformering av förtidspensionssystemet. Dessa regler föreslås träda i kraft den 1 januari 2001. Även för tid därefter skall enligt förslaget förtidspension som täcker det framtida inkomstbortfallet grunda rätt till ålderspension. Hur dessa regler skall utformas fr.o.m. år 2001 kommer att behandlas i den fortsatta beredningen av reformeringen av förtidspensionssystemet. I enlighet med vad
Lagrådet har anfört har emellertid i förevarande para-
graf inte gjorts någon begränsning i tiden vad gäller nu föreslagen beräkning av sådan ålderspensionsrätt. Regeringen avser att i stället återkomma med lagförslag i den delen i samband med förslag till lagstiftning om reformerad förtidspension.
Paragrafen har i huvudsak formulerats i enlighet med Lagrådets förslag. I förhållande till den formulering av paragrafen som Lagrådet föreslagit har en mening lagts till som innebär att pensionsgrundande belopp för förtidspension endast skall tillgodoräknas försäkrade som har fyllt högst 64 år. Detta överensstämmer med nuvarande bestämmelser om tillgodoräknande av pensionspoäng med anledning av förtidspension. Som anförs i avsnitt 9 kommer frågan om en utvidgning skall ske så att ålderspensionsrätt skall tillgodoräknas för förtidspension även för det år för-
tidspensionären fyller 65 år att beredas i samband med den närmare utformningen av ålderspensionsrätt för reformerad förtidspension i övrigt.
5 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 4 § skall, för varje månad för vilken förtidspensionen har uppburits, motsvara en tolftedel av summan av det för året gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och produkten av detta basbelopp och det poängmedeltal som avses i 13 kap. 2 § den lagen.
Har den försäkrade för en månad uppburit en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre fjärdedels förtidspension skall det pensionsgrundande beloppet enligt 4 § för den månaden avse motsvarande andel av det belopp som anges i första stycket i denna paragraf.
I paragrafens
första stycke anges hur beräkningen av det pensionsgrun-
dande belopp som avses i 4 § skall göras. Det pensionsgrundande beloppet skall enligt denna bestämmelse beräknas för varje månad för vilken en försäkrad erhållit förtidspension beräknad enligt nämnda bestämmelse i AFL. Det saknar alltså betydelse om ersättningen faktiskt erhållits det aktuella året eller först senare. Om den försäkrade för samma tid uppburit exempelvis sjukpenning kan dock bestämmelserna i 7 § bli aktuella. I sådana fall skall pensionsgrundande belopp normalt inte beräknas för tid före utbetalningen av förtidspensionen.
För ett år motsvarar det pensionsgrundande beloppet produkten av det poängmedeltal som anges i 13 kap. 2 § AFL, med tillägg för ett poäng, och det förhöjda prisbasbelopp som gäller för intjänandeåret. Har den försäkrade inte erhållit förtidspension för hela året skall han eller hon enligt denna paragraf, för varje månad för vilken förtidspension uppburits, tillgodoräknas pensionsgrundande belopp med en tolftedel av nyss nämnda produkt.
Har förtidspension enligt AFL lämnats som partiell förmån skall, enligt
andra stycket, för varje månad en mot förmånen svarande andel av be-
loppet enligt första stycket tillgodoräknas som pensionsgrundande.
6 § Om förtidspensionen med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med pensionsgrundande livränta skall följande gälla.
Det pensionsgrundande belopp som avses i 5 § eller, om endast en del av pensionen har varit samordnad med livräntan, en andel av det beloppet som svarar mot den samordnade delen av pensionen, skall tillgodoräknas den försäkrade endast om och i den utsträckning det överstiger den försäkrades livränta före samordning.
Förtidspension enligt AFL kan med tillämpning av bestämmelserna i 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring vara helt eller delvis samordnad med arbetsskadelivränta och med bl.a. livränta enligt lagen om statligt personskadeskydd
. Samordningen innebär att livräntan
utges endast i den utsträckning den överstiger den förtidspension som utges med anledning av samma inkomstförlust. Till grund för beräkning av pensionsgrundande inkomster enligt AFL läggs dock livräntans bruttobelopp. Detsamma gäller enligt denna lag.
I de fall då livränta och förtidspension är fullständigt samordnade, tillgodoräknas enligt AFL den försäkrade pensionspoäng antingen på grund av antagandepoängen enligt 13 kap. 2 § den lagen eller på livräntan och eventuell ytterligare pensionsgrundande inkomst. Något pensionsgrun-
dande belopp utöver den pensionsgrundande inkomsten grundat på livräntebeloppet skall inte heller enligt denna lag beräknas i annat fall än om förstnämnda belopp beräknat enligt bestämmelserna i föregående paragraf skulle överstiga livräntan. Om så är fallet, skall den försäkrade enligt vad som föreskrivs i andra stycket av förevarande paragraf tillgodoräknas det överskjutande beloppet. Det är alltså inte pensionen utan det pensionsgrundande belopp som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats enligt 5 § om inte pensionen och livräntan varit samordnade som skall överstiga livräntan före samordning. Bestämmelsen har formulerats i enlighet med förslag av
Lagrådet.
Är pensionen och livräntan bara delvis samordnade, gäller motsvarande förhållande för den samordnade delen. Den del av pensionspoängen som avser icke samordnad del av pensionen skall beaktas till fullo vid beräkning av pensionsgrundande belopp enligt 5 § medan resterande del av pensionspoängen endast skall ligga till grund för beräkning av pensionsgrundande belopp i den utsträckning som anges i föregående stycke. Vid denna beräkning får pensionsgrundande belopp först beräknas för hela pensionen, varefter denna proportioneras i förhållande till den del av pensionen som är samordnad och den del som inte är samordad.
Skulle den förtidspensionsberättigade uppbära livränta som inte är pensionsgrundande på grund av bestämmelserna om vem som är försäkrad enligt denna lag, gäller inte bestämmelserna i denna paragraf. I sådant fall skall i stället det pensionsgrundande beloppet motsvara det belopp som följer av bestämmelserna i 5 §.
7 § Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för samma månad har beviljats förtidspension som är samordnad med den tidigare utbetalade ersättningen, skall pensionsgrundande belopp med anledning av förtidspensionen inte tillgodoräknas till den del förtidspensionen avser tid före den månad då den har betalats ut.
Paragrafen motsvarar i princip 2 kap. 17 § men här regleras det fall då en försäkrad får förtidspension beviljad för förfluten tid och denna är samordnad med tidigare utbetalad ersättning som är pensionsgrundande, t.ex. sjukpenning. I ett sådant fall skall den försäkrade inte tillgodoräknas något pensionsgrundande belopp i anledning av förtidspensionen för tid före utbetalningsmånaden.
Försäkrade som beviljas förtidspension för förfluten tid har i regel uppburit sjukpenning under hela retroaktivtiden. I vissa fall kan emellertid den försäkrade under den månad som den retroaktiva utbetalningen av pensionen avser, viss tid ha haft arbetsinkomst eller sjuklön. Dessa ersättningar är pensionsgrundande men de samordnas inte med förtidspensionen. Förtidspension utges dock alltid för hel månad. För det fall den försäkrade för någon del av den månad som den retroaktiva ersättningen avser, har uppburit sjukpenning eller annan ersättning som samordnas med förtidspensionen skall därför pensionsgrundande belopp för förtidspension inte tillgodoräknas den försäkrade.
Plikttjänstgöring
8 § En försäkrad som under någon del av ett år har genomgått grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för det året. Ett sådant belopp skall dock tillgodoräknas endast om tjänstgöringen har pågått sammanlagt minst 120 dagar utan att grundutbildningen avbrutits. Därvid skall hänsyn tas enbart till dagar för vilka den försäkrade har erhållit dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt.
I denna paragraf, som formulerats i enlighet med förslag av
Lagrådet,
föreskrivs att en försäkrad som genomgått grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt under vissa förutsättningar skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp. Ett sådant belopp skall avse det kalenderår under vilket utbildningen genomgåtts.
En kvinna som skrivits in för värnplikt eller civilplikt enligt lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning och som genomgått grundutbildning som överstiger 60 dagar, skall omfattas av samma bestämmelser som en man som skrivits in för motsvarande utbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt (5 § den först nämnda lagen). Hon genomgår då utbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt (jfr försvarsutskottets uttalande i bet. 1994/95:FöU1, s. 32) och skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt förevarande paragraf.
I paragrafen finns en begränsning av rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp i anledning av plikttjänstgöring. Pensionsgrundande belopp skall beräknas endast om utbildningen pågått minst 120 dagar utan att avbrytas. Har utbildningen pågått så lång tid skall dock tillgodoräknande göras fr.o.m. den första dagen.
Grundutbildningen kan avbrytas antingen genom ett beslut om avbrott enligt 5 kap. lagen om totalförsvarsplikt eller genom ett beslut om ändring av beslutet om inskrivning enligt 3 kap. samma lag. Frånvaro från utbildningen kan föranleda ett beslut om avbrott men innebär inte i sig ett avbrott i utbildningen. I ett sådant fall avbryts utbildningen först genom ett beslut därom. Skulle den försäkrade kallas in för tjänstgöring igen efter det att utbildningen har avbrutits kommer en ny period att börja löpa.
Om ett beslut om avbrott föranletts av viss tids frånvaro tillgodoräknas den totalförsvarspliktige normalt inte dessa dagar såsom fullgjord tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt. Tjänstgöringen anses dock pågå även under frånvarotiden. När det gäller frågan om tjänstgöringen pågått minst 120 dagar skall enligt denna paragraf hänsyn endast tas till dagar för vilka den försäkrade uppburit dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Närmare bestämmelser om sådan ersättning finns i förordningen (1995:239) om förmåner för totalförsvarpliktiga. Dagar för vilka dagersättning inte utgetts skall dock inte räknas som avbrott i tjänstgöringen utan har här bara betydelse för om kravet på antalet dagar är uppfyllt.
För att en försäkrad för ett visst år skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp är det inte nödvändigt att hela den ersättningsgrundande tjänstgöringstiden om minst 120 dagar infallit under kalenderåret. Om tjänstgöringstiden sträckt sig över ett kalenderårsskifte skall således den
försäkrade för vart och ett av åren tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för de dagar under året som tjänstgöringen pågått och för vilka dagersättning utgetts.
Uppgifter om vilka som för ett visst år uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp skall lämnas av Totalförsvarets pliktverk.
9 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 8 § skall, för varje dag under året som tjänstgöringen har pågått och för vilken den försäkrade har erhållit dagersättning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, motsvara hälften av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år, delat med 365.
Beräkning enligt första stycket skall avse de pensionsgrundande inkomsterna såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret.
Bestämmelser om hur pensionsgrundande belopp för den som genomgått plikttjänstgöring skall beräknas har tagits in i denna paragraf.
I
första stycket anges att beloppet skall beräknas per dag som tjänst-
göringen pågått. Liksom när det gäller bedömningen av om tjänstgöringen pågått minst 120 dagar skall därvid beaktas endast dagar för vilka den försäkrade uppburit dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt.
Till grund för beräkningen skall läggas genomsnittet av samtliga fastställda pensionsgrundande inkomster under intjänandeåret för försäkrade i åldern 16–64 år som haft sådana inkomster under det året. Det pensionsgrundande beloppet skall för varje dag motsvara 50 % av detta genomsnittliga belopp, delat med 365. Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomster skall inte beaktas i detta sammanhang.
Att beräkningen skall baseras på genomsnittet av de fastställda pensionsgrundande inkomsterna innebär att inkomster som ett år inte sammanlagt uppgått till minst 24 % av prisbasbeloppet inte skall beaktas vid beräkningen. Anledningen härtill är, enligt vad som framgår av 2 kap. 2 §, att pensionsgrundande inkomster då inte skall fastställas. Detsamma gäller normalt inkomster för personer som avlidit under intjänandeåret. Vidare gäller det inkomster som personer som då var under 16 år har intjänat. I de fastställda pensionsgrundande inkomsterna ingår inte heller inkomster som för en försäkrad överstiger det s.k. intjänandetaket enligt 2 kap. 1 § andra stycket.
Beräkningen av den genomsnittliga summan av fastställda pensionsgrundande inkomsterna skall, enligt
andra stycket, utgå från sådana in-
komster såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret. Senare ändringar av pensionsgrundande inkomster skall alltså inte påverka denna beräkning.
Föräldrar till små barn
10 § En försäkrad förälder skall under de förutsättningar som anges i 11 och 12 §§ tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för år då han eller hon har haft små barn. För samma år och barn skall dock endast en av barnets föräldrar tillgodoräknas sådant pensionsgrundande belopp. Detsamma skall gälla om två föräldrar har eller har haft fler än ett gemensamt barn för vilka pensionsgrundande belopp för samma år kan tillgodoräknas någon av föräldrarna. En förälder skall inte heller för samma
år tillgodoräknas mer än ett pensionsgrundande belopp enligt denna paragraf.
Pensionsgrundande belopp enligt första stycket får överlåtas enligt bestämmelserna i 14–15 §§.
I denna paragraf anges att försäkrade föräldrar till små barn under vissa förutsättningarna skall tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande belopp (fortsättningsvis kallat pensionsgrundande belopp för barnår). Ett sådant kan endast tillgodoräknas för ett helt kalenderår.
I flertalet fall kommer båda föräldrarna att var för sig uppfylla kraven för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Ett sådant belopp skall emellertid tillgodoräknas endast en av föräldrarna, och detta oavsett om de under det aktuella året har haft vårdnaden om och bott tillsammans med flera barn i den ålder som anges i 11 § och oberoende av om föräldrarna bott tillsammans med varandra eller inte. Även i ett fall då föräldrarna under året har haft ensam vårdnad om var sitt gemensamt barn skall endast en av dem kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Annorlunda uttryckt kan sägas att för ett föräldrapars samtliga gemensamma barn i den i 11 § angivna åldern, skall endast en av föräldrarna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp. Något hinder finns däremot inte mot att två föräldrar tillgodoräknas var sitt pensionsgrundande belopp för det fall att de bor tillsammans med två eller flera barn varav minst ett inte är deras gemensamma.
En förälder kan ett år ha flera barn i den ålder som anges i 11 § och för de barnen uppfylla kraven i 12 § för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. I förevarande paragraf föreskrivs dock att en förälder inte får tillgodoräknas mer än ett sådant pensionsgrundande belopp för ett och samma år.
I förhållande till förslaget i lagrådsremissen har den ändringen gjorts i paragrafen att en hänvisning till 13 § tagits bort. Detta är en följd av att det nu inte läggs något förslag om att föräldrar i vissa situationer skall kunna dela det enhetliga beloppet enligt 17 § första stycket 3. Se närmare om detta i avsnitt 11.3.
Förutsättningar för att tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 §
11 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall tillgodoräknas för år då barnet
1. inte har uppnått fyra års ålder, om barnet är fött under månaderna januari–juni, eller
2. har uppnått ett men inte fem års ålder, om barnet är fött under månaderna juli–december.
I denna paragraf anges för vilka år pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas. Därvid har en uppdelning gjorts så att för barn som är födda första halvåret skall sådant belopp tillgodoräknas för födelseåret och de därpå tre följande åren, medan denna tid förskjutits ett år när det gäller barn födda under andra halvåret. För barn födda under andra halvåret skall alltså pensionsgrundande belopp för barnår inte tillgodoräknas för barnets födelseår utan under de därpå följande fyra åren. Som framgår av 12 § gäller dock särskilda regler om barnet avlidit under födelseåret.
12 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall tillgodoräknas endast om
1. föräldern hela året har varit försäkrad enligt denna lag och bosatt i Sverige,
2. barnet har varit bosatt i Sverige hela året eller, om barnet inte har levt hela året, den del av året barnet levt,
3. föräldern under året har fyllt högst 64 år,
4. föräldern har haft vårdnaden om barnet minst halva året, samt
5. föräldern under minst halva året har bott tillsammans med barnet. Vid tillämpning av första stycket skall, om barnet har avlidit under året och föräldern då hade vårdnaden om och bodde tillsammans med barnet, det anses som om föräldern även under resterande del av året har haft vårdnaden om och bott tillsammans med barnet. Om ett barn har avlidit under samma år som det fötts och föräldern då hade vårdnaden om och var bosatt tillsammans med barnet, skall ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § tillgodoräknas föräldern för det året även om bestämmelserna i första stycket 4 och 5 inte är uppfyllda och oavsett vad som har föreskrivits i 11 §.
Vilka grundläggande krav som skall gälla för att en person skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår anges i
första stycket
i denna paragraf. Något krav på att personen faktiskt har avstått från förvärvsarbete uppställs inte.
Av skäl som utvecklats närmare i avsnitt 11.3, krävs för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår att föräldern under hela det aktuella året varit försäkrad enligt denna lag. Vad som krävs för att föräldern skall anses vara försäkrad framgår av 1 kap. 4 §.
För att pensionsgrundande belopp för barnår skall kunna tillgodoräknas en försäkrad måste vidare såväl den försäkrade som barnet under hela det år för vilket tillgodoräknande skall ske ha varit bosatta här i landet. Av 1 kap. 7 § följer att personer som inte faktiskt varit bosatta här ändå i vissa situationer skall anses vara det. I fråga om barnets födelseår gäller bosättningskravet med avseende på barnet av naturliga skäl endast den del av året barnet levt. Har barnet avlidit måste det, för att tillgodoräknande skall kunna ske, ha varit bosatt i Sverige från årets början och fram till dödsfallet. Har barnet avlidit samma år som det fötts gäller särskilda bestämmelser enligt andra stycket. Särskilda bestämmelser gäller också enligt 23 § andra stycket för ett utländskt barn som någon tagit emot för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera barnet.
Mot bakgrund av den åldersgräns som normalt gäller inom andra socialförsäkringar skall pensionsgrundande belopp för barnår inte tillgodoräknas för tid efter det kalenderår under vilket den försäkrade fyller 64 år.
Som angavs inledningsvis ställs, för att pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas en person, inte något krav på att han eller hon avstått från förvärvsarbete. I stället är huvudregeln att pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas en förälder som under minst halva det aktuella kalenderåret haft vårdnaden om och bott tillsammans med eget barn i aktuell ålder. Av 10 § framgår dock att endast en av föräldrarna skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
En förälder bör, i likhet med vad som gäller på socialförsäkringsområdet i övrigt, anses sammanbo med barnet om föräldern och barnet är eller bort vara folkbokförda på samma adress. Detta innebär att ett barn
som vistas på annan ort för skolgång eller dylikt men som tillbringar sina ferier i hemmet, ändå skall anses sammanbo med föräldern. Detsamma gäller vid tillfälliga vistelser på sjukhus eller i enskilt hem. Under tid som barnet tagits emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör föräldern eller vårdnadshavaren bör däremot denna person, oavsett var barnet var eller bort vara folkbokfört, inte anses uppfylla kravet på sammanboende i förevarande paragraf.
Om barnet avlider och den försäkrade då har vårdnaden om barnet och är bosatt tillsammans med barnet skall det, enligt
andra stycket, anses
som om dessa förhållanden bestått även för resterande del av året. Detta innebär att pensionsgrundande belopp för barnår kan tillgodoräknas den försäkrade även om barnet avlider innan kravet på sex månaders vårdnad och sammanboende under året hunnit uppfyllas. Utan särregler skulle detta emellertid innebära att pensionsgrundande belopp för barnår skulle tillgodoräknas när ett barn som är fött första halvåret endast levt en kortare tid men inte i motsvarande situation om barnet fötts under andra halvåret. Därför föreskrivs i andra stycket också att sådant belopp skall tillgodoräknas en försäkrad förälder till ett barn som är fött under månaderna juli–december och som har avlidit samma år som det är fött om föräldern då hade vårdnaden om och var bosatt tillsammans med barnet. Det krävs däremot inte heller här att kraven på sex månaders vårdnad och bosättning är uppfyllda. Tillgodoräknandet skall i detta fall avse födelseåret.
Kravet på bosättning i Sverige kan inte upprätthållas vid bosättning inom EU och de länder som omfattas av EES-avtalet men väl vid bosättning i andra länder. I likhet med vad som enligt förordning (EEG) nr 1408/71 Bilaga VI redan gäller för s.k. vårdår enligt 11 kap. 6 a § AFL bör det dock vara möjligt att få till stånd en bestämmelse i förordningen av innebörd att det skall krävas en aktuell anknytning till svensk arbetsmarknad för att pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas. Beträffande konsekvenserna av förordning (EEG) nr 1408/71 i fråga om rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår hänvisas i övrigt till avsnitt 11.
Överlåtelse m.m.
13 § Om föräldrarna enligt 11 och 12 §§ var för sig kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § får de, genom anmälan hos allmän försäkringskassa, ange vem av dem som skall tillgodoräknas ett sådant belopp.
Görs inte anmälan enligt första stycket skall beloppet tillgodoräknas den av föräldrarna som, för det år beloppet hänför sig till, har lägst pensionsunderlag enligt 4 kap. 2 §. Har ingen av föräldrarna något pensionsunderlag för det året eller har de lika högt underlag, skall det pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas modern.
Vid beräkning enligt andra stycket av pensionsunderlaget skall bortses från pensionsgrundande belopp enligt 10 §. Vidare skall vid sådan beräkning med pensionsgrundande inkomst likställas inkomster som avses i 18 §.
För det fall båda föräldrarna kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår enligt vad som föreskrivs i 11 och 12 §§ men endast en av dem till följd av bestämmelserna i 10 § skall tillgodoräknas sådant be-
lopp, får föräldrarna enligt
första stycket i förevarande paragraf själva
avgöra vem av dem som skall tillgodoräknas sådant belopp.
Skulle föräldrarna inte genom anmälan ange vem av dem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall beloppet enligt
andra stycket tillgodoräknas den av dem som har lägst pensionsunderlag.
Vid lika eller inget pensionsunderlag skall beloppet tillgodoräknas modern.
Med pensionsunderlag åsyftas summan av fastställd pensionsgrundande inkomst och andra fastställda pensionsgrundande belopp för det aktuella året. Av naturliga skäl skall därvid bortses från pensionsgrundande belopp för barnår. Detta anges i
tredje stycket. För att inte en
förälder som har lägre pensionsunderlag än den andra föräldern endast därför att han eller hon under året har uppburit utländska inkomster eller andra sådana inkomster som avses i 18 § skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet, har i tredje stycket också föreskrivits att sådana inkomster skall likställas med pensionsgrundande inkomst när pensionsunderlaget beräknas.
Bestämmelserna i denna paragraf skiljer sig från motsvarande förslag i lagrådsremissen. Detta gäller såväl möjligheten för föräldrarna att välja att båda skall tillgodoräknas hälften av det enhetliga belopp som avses i 17 § första stycket 3 som vem som skall tillgodoräknas beloppet om inte föräldrarna gör sådant val. Båda förändringarna har föranletts av
Lagrådets synpunkter och behandlas närmare i avsnitt 11.3.
14 § Om enligt 11 och 12 §§ endast en av föräldrarna för ett år kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett barn, får denna förälder, genom anmälan till allmän försäkringskassa, överlåta rätten att för det året tillgodoräknas ett sådant belopp för det barnet till den andra föräldern om det enda skälet till att den andra föräldern inte kan tillgodoräknas beloppet är att han eller hon inte har bott tillsammans med barnet under minst halva året. Detta gäller dock endast om sistnämnda förälder
1. under året har bott tillsammans med barnet i inte obetydlig omfattning, och
2. inte enligt 11 och 12 §§ själv för samma år kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett annat barn.
Den som enligt 11 och 12 §§ kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall i vissa fall, i enlighet med vad som anges i denna och de två nästföljande paragraferna, kunna överlåta rätten att tillgodoräknas ett sådant belopp till annan försäkrad eller begära att pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas även annan försäkrad. Det är rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp som kan överlåtas, inte det pensionsgrundande belopp eller den pensionsrätt som skulle ha tillgodoräknats den överlåtande föräldern om överlåtelse inte skett. Utfallet för mottagaren är således inte till någon del beroende av överlåtarens inkomstförhållanden.
I denna paragraf föreskrivs att, om bara en av föräldrarna enligt 11 och 12 §§ för ett år kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår, denna förälder får överlåta rätten att för det året tillgodoräknas ett sådant belopp till den andra föräldern. Överlåtelse får dock ske bara till en förälder som visserligen inte bott tillsammans med barnet under minst halva året – och som därför inte själv uppfyller förutsättningarna enligt 12 § för
att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnet – men där förutsättningarna i övrigt är uppfyllda för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår. Föräldern skall således under hela året ha varit försäkrad och bosatt i Sverige, under minst halva året ha haft vårdnaden om barnet och får inte under året ha uppnått 65 års ålder eller mer. Dessutom krävs att föräldern i inte obetydlig omfattning har bott tillsammans med barnet under året. Denna förutsättning bör anses vara uppfylld om föräldern har haft regelbundet umgänge med barnet under det aktuella året. En förälder som har haft ett barn boende hos sig t.ex. varannan helg och under några veckor på sommaren bör anses ha bott tillsammans med det barnet i inte obetydlig omfattning.
Den allmänna försäkringskassan bör vid sin behandling av en anmälan om överlåtelse i regel kunna godta föräldrarnas påstående om att den mottagande föräldern bott tillsammans med ett barn i inte obetydlig omfattning. Endast undantagsvis – om t.ex. försäkringskassan får del av eller sedan tidigare har uppgifter som ger mera påtaglig anledning att ifrågasätta påståendets riktighet – bör det finnas anledning att närmare kontrollera uppgifterna.
För att undvika "kedjeöverlåtelser", dvs. att rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår överlåts till en person som i sin tur överlåtit sin rätt att tillgodoräknas ett sådant belopp till en annan person, får den förälder till vilken överlåtelse sker inte för samma år själv vara berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår för ett annat barn.
15 § En förälder som enligt 11 och 12 §§ för ett år ensam kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett barn får också, om den andra föräldern har avlidit under det året eller tidigare, genom anmälan till allmän försäkringskassa överlåta rätten att för det året tillgodoräknas ett sådant belopp för det barnet till en annan försäkrad som föräldern under intjänandeåret var gift med eller hade gemensamt barn med och stadigvarande sammanbodde med.
Överlåtelse enligt första stycket får ske endast om den försäkrade till vilken överlåtelse avses ske uppfyller de förutsättningar som anges i 12 § första stycket 1, 3 och 5 och denne inte heller enligt 11 och 12 §§ för samma år själv kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett annat barn.
Om den andra föräldern har avlidit under det år för vilket pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas eller tidigare, kan överlåtelse av rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår under vissa i paragrafen angivna förutsättningar i stället ske till en styvförälder. För detta krävs att styvföräldern under hela det aktuella året varit försäkrad och bosatt i Sverige samt att han eller hon under året har fyllt högst 64 år. Vidare skall den överlåtande föräldern och styvföräldern under intjänandeåret stadigvarande ha sammanbott med varandra. Detta förutsätter att sammanboendet har haft en viss varaktighet. Styvföräldern måste dessutom ha bott tillsammans med barnet under minst halva året. Den överlåtande föräldern och styvföräldern måste också under intjänandeåret ha varit gifta med varandra eller ha haft gemensamt barn. Det krävs dock inte att de var gifta eller hade gemensamt barn under hela året. Om styvföräldern själv uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för annat barn får överlåtelse inte ske.
16 § Görs överlåtelse enligt 14 eller 15 § får den som har gjort överlåtelsen inte för samma år tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för helsyskon till det barn som överlåtelsen av rätt till pensionsgrundande belopp avser.
Rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår är, när det gäller helsyskon, i princip odelbar. Överlåter en förälder en sådan rätt till någon annan enligt 14 eller 15 § kan den överlåtande föräldern därför inte för samma år tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för ett helsyskon till det barn som överlåtelsen av rätten till pensionsgrundande belopp avser.
I förhållande till förslaget i lagrådsremissen har andra stycket i förevarande paragraf, som avsåg möjligheten att dela det enhetliga belopp som avses i 17 § första stycket 3, tagits bort (se avsnitt 11.3).
Beräkning av ett pensionsgrundande belopp enligt 10 §
17 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall motsvara det högsta av
1. det belopp varmed summan av den pensionsgrundande inkomsten och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ för den försäkrade under intjänandeåret understiger summan av dennes fastställda pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 § under året före barnets födelse,
2. det belopp varmed summan av den pensionsgrundande inkomsten och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ för den försäkrade under intjänandeåret understiger 75 procent av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år, eller
3. det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Uppfyller den försäkrade villkoren för att tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för fler än ett barn, skall beräkning enligt första stycket 1 göras med utgångspunkt i det alternativ som är förmånligast för den försäkrade.
I denna och följande paragrafer regleras hur pensionsgrundande belopp för barnår skall beräknas. Frågan har behandlats i avsnitt 11.5. Som framgår där skall beräkningen ske enligt det av tre alternativa beräkningssätt som i det enskilda fallet ger det bästa utfallet. Beräkningen skall ske kalenderårsvis.
Två av beräkningssätten, alternativ 1 och 2 i paragrafens
första stycke,
innebär att den försäkrades pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp som skall tillgodoräknas den försäkrade för ett visst år fylls ut till en viss inkomstnivå (en jämförelseinkomst).
Vad som skall jämföras enligt de två alternativen är å ena sidan den försäkrades pensionsgrundande inkomst och övriga eventuella pensionsgrundande belopp (i anledning av förtidspension och plikttjänstgöring) under intjänandeåret samt, å andra sidan, enligt alternativ 1, den försäkrades pensionsgrundande inkomst eller, enligt alternativ 2, genomsnittet av samtliga försäkrades pensionsgrundande inkomster under ett visst år. I jämförelseinkomsten enligt alternativ 1 (den individuella jämförelseinkomsten) skall även i förekommande fall inräknas pensionsgrundande belopp enligt 4 §. Den individuella jämförelseinkomsten skall också räknas om med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet enligt AFL (se
19 § första stycket). Den försäkrade skall alltså i princip garanteras en nivå på sina sammanlagda pensionsgrundande inkomster och belopp under ett år som motsvarar en viss nivå på faktiska inkomster. Jämförelseinkomsten enligt alternativ 2 skall motsvara 75 % av genomsnittet av för året fastställda pensionsgrundande inkomster för alla försäkrade för vilka sådan inkomst fastställts för det året. Därvid skall dock bortses från pensionsgrundande inkomster för personer som under året fyllt 65 år eller mer.
Det i alternativ 3 angivna pensionsgrundande beloppet skall, om inte annat följer av 22 §, motsvara ett inkomstbasbelopp. Som framgår av 1 kap. 6 § och kommentaren till den bestämmelsen kommer emellertid något sådant basbelopp inte att finnas förrän år 2001. I lagen om införande av denna lag föreskrivs därför att det i alternativ 3 angivna pensionsgrundande beloppet under åren 1999 och 2000 skall motsvara ett förhöjt prisbasbelopp enligt AFL.
En försäkrad skall aldrig för samma år tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår dubbelt eller flerfaldigt. Har den försäkrade fler än ett barn för vilket pensionsgrundande belopp kan tillgodoräknas uppkommer därför vid beräkning enligt alternativ 1 frågan om med vilket års inkomster jämförelsen skall ske. Enligt paragrafens
andra stycke skall
beräkningen i sådant fall ske på det för den försäkrade mest förmånliga sättet, dvs. jämförelse skall ske med inkomsterna under det av de aktuella åren då dessa (efter omräkning med prisbasbeloppet enligt AFL) varit högst.
18 § Vid tillämpning av 17 § skall med pensionsgrundande inkomst under intjänandeåret likställas ersättning, i annan form än pension, som inte är pensionsgrundande enligt bestämmelserna i denna lag och som en försäkrad under det året har erhållit
1. för arbete utfört utomlands, eller
2. för arbete vid främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet eller hos en arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat.
Av skäl som redovisats i avsnitt 11.5 skall i den inkomst som enligt de två beräkningsalternativen i 17 § skall fyllas ut (utfyllnadsinkomsten) räknas in även vissa inkomster som inte är pensionsgrundande i Sverige. I paragrafen anges därför att med pensionsgrundande inkomst under det aktuella barnåret (intjänandeåret) skall likställas ersättning som den försäkrade kan ha uppburit för arbete utomlands och vid ambassader eller lönade konsulat här i landet eller hos en arbetsgivare som tillhör en sådan ambassad eller ett sådant konsulat. Som framgår av 15 kap. 7 § är försäkrade som haft sådana inkomster och som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skyldiga att anmäla inkomsterna till den allmänna försäkringskassan.
19 § Vid beräkning enligt 17 § första stycket 1 skall summan av den pensionsgrundande inkomst och det pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt 4 § som avser året före barnets födelse räknas om med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den omräknade summan skall rundas av till närmaste lägre hundratal kronor.
Om den försäkrade inte inom föreskriven tid till fullo har betalat ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för inkomster av annat
förvärvsarbete som hänför sig till året före barnets födelse, skall det, vid sådan beräkning som avses i första stycket, bortses från pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete för det året till den del avgifterna inte har betalats för inkomsterna.
När beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår sker med tilllämpning av alternativ 1 i 17 §, skall de inkomster året före barnets födelse med vilka jämförelse skall ske räknas om med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet. Detta framgår av paragrafens
första stycke.
Därvid skall summan av nämnda inkomster och belopp multipliceras med kvoten mellan prisbasbeloppet för intjänandeåret och prisbasbeloppet för året före barnets födelse.
Pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete skall grunda pensionsrätt endast till den del det för inkomsterna har betalats ålderspensionsavgift respektive allmän pensionsavgift. Enligt
andra stycket skall
därför sådana inkomster bara räknas in i jämförelseinkomsten enligt 17 § första stycket 1, dvs. inkomsten året före barnets födelse, till den del som dessa avgifter har betalats för inkomsterna.
Det förhållandet att en förälder inte inom föreskriven tid betalat de angivna avgifterna avseende inkomster hänförliga till året före barnets födelse är normalt känt när pensionsgrundande belopp för barnår skall fastställas. I de enstaka fall då detta inte är känt får beslutet omprövas enligt de regler som gäller därför (se 13 kap.).
20 § Beräkning av genomsnittet av det fastställda pensionsgrundande inkomsterna enligt 17 § första stycket 2 skall avse de pensionsgrundande inkomsterna såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret.
När genomsnittet av samtliga fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som är högst 64 år och som haft sådana inkomster skall beräknas, skall – liksom vid beräkning av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring – utgångspunkten vara de pensionsgrundande inkomsterna sådana de var bestämda den 1 december fastställelseåret. Senare ändringar av pensionsgrundande inkomster skall inte påverka denna beräkning.
21 § För en försäkrad som under intjänandeåret har erhållit sådan ersättning som avses i 18 § skall det belopp som anges i 17 § första stycket 3 minskas med det belopp som summan av den försäkrades pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ samt de i 18 § omnämnda inkomsterna och det belopp som avses i 17 § första stycket 3 överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Sådan minskning skall också göras om det pensionsgrundande belopp som beräknas enligt 17 § första stycket 1 tillsammans med summan av den försäkrades pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ samt de i 18 § angivna inkomsterna överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet.
Som tidigare angetts skall pensionsgrundande belopp för barnår enligt alternativ 3 i 17 § inte alltid motsvara det belopp som där avses. För den som haft sådan icke pensionsgrundande inkomst som avses i 18 § skall beloppet tillgodoräknas endast i den mån detta belopp tillsammans med de inkomster som avses i 22 § inte hamnar över det s.k. intjänandetaket. Därför föreskrivs i denna paragraf att det belopp som anges i 17 § första
stycket 3 i sådana fall skall minskas med det belopp som summan av beloppet, den försäkrades pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp för förtidspension och plikttjänstgöring samt de i 18 § angivna inkomsterna överstiger intjänandetaket. Skulle beloppet helt ha hamnat över taket blir det således fråga om en minskning till noll.
När det pensionsgrundande beloppet beräknas enligt 17 § första stycket 1, dvs. utfyllnad till den individuella jämförelseinkomsten, skall denna inkomst enligt 19 § räknas om med hänsyn till förändringar i prisbasbeloppet. Detta kan i undantagsfall innebära att den individuella jämförelseinkomsten blir högre än 7,5 inkomstbasbelopp. Även ett pensionsgrundande belopp som beräknas på detta sätt skall därför minskas om det tillsammans med utländska inkomster skulle överstiga intjänandetaket.
Övriga bestämmelser
22 § Med förälder likställs vid tillämpningen av 10–16 §§
1. särskilt förordnad vårdnadshavare, och
2. den som med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det.
Den tid under vilken en försäkrad med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, skall likställas med tid under vilken en försäkrad har haft vårdnaden om ett barn. För ett sådant utländskt barn skall vidare vad som föreskrivs i 12 § första stycket 2 om bosättning i Sverige endast gälla från och med den tidpunkt då barnet först har anlänt till Sverige.
Vad som sägs i 13 § om modern skall också gälla en kvinnlig vårdnadshavare respektive en kvinna som med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det.
Med förälder likställs enligt
första stycket av denna paragraf särskilt för-
ordnad vårdnadshavare och den som med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det. För tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår krävs emellertid även att övriga förutsättningar som anges i 11, 12, 14 och 15 §§, bl.a. bosättning tillsammans med barnet, är uppfyllda.
Begreppet särskilt förordnad vårdnadshavare knyter an till den ändring som gjorts i föräldrabalken med verkan fr.o.m. den 1 juli 1995 (prop. 1993/94:251, bet.1994/95:LU3, rskr. 1994/95:29). Med sådan vårdnadshavare kommer också, genom övergångsbestämmelserna till nämnda ändring, att avses särskilt förordnad förmyndare i vars uppdrag vårdnad ingår.
Normalt får den som avser att adoptera ett barn inte vårdnaden om barnet förrän adoptionen genomförts. Är barnet utländskt kan detta dröja. Barnet kan dock, efter medgivande från socialnämnd enligt 25 § socialtjänstlagen (1980:620), tas om hand av de blivande adoptivföräldrarna i deras hem. I
andra stycket anges därför att den tid under vilken en försäk-
rad med socialnämnds medgivande tagit hand om ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, i detta sammanhang skall anses som tid under vilken den försäkrade haft vårdnaden om barnet.
Vad som sägs i 13 § om att modern skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår när föräldrarna har lika högt eller inget
pensionsunderlag för året, skall också gälla en kvinnlig särskilt förordnad vårdnadshavare eller blivande adoptivförälder. Detta anges i
tredje
stycket.
23 § För den som enligt 1 kap. föräldrabalken har ansetts vara far till ett barn eller vars faderskap har fastställts genom bekräftelse eller dom men som genom en senare dom som har vunnit laga kraft har förklarats inte vara far till barnet skall, när det gäller tiden innan den sistnämnda domen har vunnit laga kraft, bestämmelserna i 10–16 §§ tillämpas som om han vore far till barnet.
Som angetts i avsnitt 11.3 skall den omständigheten att en försäkrad som enligt reglerna i föräldrabalken ansetts vara far till ett barn förklaras inte vara det, inte ges någon retroaktiv verkan när det gäller tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår. I paragrafen, som i huvudsak har formulerats enligt förslag av
Lagrådet, föreskrivs därför att bestäm-
melserna i 10–16 §§ skall tillämpas som om han var far till barnet såvitt avser tid innan domen vunnit laga kraft. Det innebär att en försäkrad som antagits vara far till ett barn, i detta sammanhang skall anses vara far till barnet fram till den tidpunkt då domen vinner laga kraft.
4 kap. Fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng m.m.
1 § För varje år för vilket det för en försäkrad har fastställts pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp, skall, om inte annat följer av 4 §, p ensionsrätt fastställas för den försäkrade. För det år då den försäkrade har avlidit skall endast pensionsrätt för premiepension fastställas . Pensionsrätt skall inte fastställas för den som är född år 1937 eller tidigare.
För varje år för vilket pensionsgrundande inkomst har fastställts eller för vilket en försäkrad har uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall också, om inte annat följer av 8 och 9 §§,
pensionspoäng fastställas för den försäkrade. Pensions-
poäng skall dock inte fastställas för det år då den försäkrade har avlidit eller för år efter det då en försäkrad har fyllt 64 år.
Vårdår skall tillgodoräknas en försäkrad under de förutsättningar som
anges i 12 §. Vårdår skall dock inte tillgodoräknas för år före det då den försäkrade fyllt 16 år och inte heller för det år då han eller hon har avlidit eller för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år. Vårdår skall inte heller tillgodoräknas om den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng för samma år eller om pensionspoäng för det året enligt 8 § andra stycket inte tillgodoräknats den försäkrade på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning.
Detta kapitel avser fastställande av pensionsrätt för såväl inkomstpension som premiepension samt fastställande av pensionspoäng och tillgodoräknande av vårdår för beräkning av tilläggspension. I denna inledande paragraf anges när pensionsrätt och pensionspoäng skall fastställas samt vårdår skall tillgodoräknas.
Som anförts tidigare skall reformerad ålderspension i form av inkomstpension och premiepension beräknas utifrån de pensionsrätter för respektive pension som fastställts för en försäkrad och tilläggspension skall beräknas utifrån för en försäkrad fastställda pensionspoäng. Eftersom inkomst- och premiepension inte kan tjänas in av personer födda år 1937 eller tidigare skall pensionsrätt inte fastställas för sådana personer. För försäkrade som är födda åren 1938–1953 skall fastställas både pensions-
rätt och pensionspoäng. För dessa åldersgrupper gäller sedan särskilda regler om tjugondelsinfasning enligt vad som framgår av 6 § och 6 kap. 8 §. Den som är född år 1954 eller senare omfattas till fullo av det reformerade ålderspensionssystemet. Trots detta skall pensionspoäng fastställas för en sådan person eftersom poängen har betydelse för beräkning av förtidspension och efterlevandepension.
Pensionsrätt skall enligt
första stycket fastställas för varje år för vilket
pensionsgrundande inkomst eller något annat pensionsgrundande belopp fastställts för en försäkrad. För det år då den försäkrade har avlidit skall endast pensionsrätt för premiepension fastställas. Vilka som är försäkrade framgår av 1 kap. 4 och 7 §§ och när pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp skall fastställas regleras i 2 kap. 2 § och 3 kap. 2 §. I undantagsfall kan förekomma att pensionsrätt inte skall fastställas trots att pensionsgrundande inkomst fastställts för den försäkrade. Detta följer av bestämmelserna om pensionsrätt vid bristande avgiftsbetalning i 4 §.
I
andra stycket anges att pensionspoäng, liksom pensionsrätt, skall
fastställas för varje år för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för en försäkrad. Därutöver skall pensionspoäng dock endast beräknas för den som uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ett par undantag från huvudregeln att pensionspoäng skall fastställas för varje år för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts anges här, nämligen att så inte skall ske för det år den försäkrade avlidit och inte heller när den försäkrade fyllt 64 år. För tid efter det år den försäkrade fyller 64 år skall endast pensionsrätt fastställas. Denna pensionsrätt kommer då inte att tjugondelas (se 6 §). Andra undantag från vad som nu angetts följer av 8 § andra stycket och 9 §.
Beträffande vårdår hänvisas i
tredje stycket till 12 §. I likhet med vad
som gäller för pensionspoäng anges också att vårdår inte skall tillgodoräknas för det år den försäkrade avlidit och inte heller när den försäkrade fyllt 64 år. Vårdår skall inte heller tillgodoräknas för år före det då en person fyllt 16 år, för år för vilket pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade och inte heller för år då den försäkrade inte skall tillgodoräknas pensionspoäng på grund av att han eller hon inte till fullo erlagt föreskrivna avgifter.
Inte heller beträffande vårdår har här införts någon motsvarighet till de begränsningar i AFL som avser den som hela året uppburit hel ålderspension (jfr kommentaren till 2 kap. 2 §).
Det är allmän försäkringskassa som skall fastställa pensionsrätt och pensionspoäng samt fatta beslut om tillgodoräknande av vårdår. Detta framgår av 13 kap. 4 § där det också anges vilken försäkringskassa som skall fatta beslutet. Den enskilde skall senast den 31 mars året efter fastställelseåret underrättas om detta beslut. Samtidigt skall underrättelse ske om beslut om pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp (se 15 kap. 4 §).
Beräkning av pensionsrätt
2 § Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension för ett år skall beräknas var för sig på summan av den försäkrades pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp för det året ( pensionsunderlag). Vid beräkning av sådan pensionsrätt skall avrundning göras till närmaste lägre hela krontal.
En försäkrads pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension skall beräknas var för sig. Både pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension skall dock beräknas på samma underlag (pensionsunderlaget). Detta underlag består av summan av den försäkrades pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp det år för vilket pensionsrätt skall fastställas.
Pensionsrätt för inkomstpension respektive pensionsrätt för premiepension skall var för sig beräknas till närmast lägre hela krontal.
3 § Om inte annat följer av 4–6 §§ utgör den försäkrades pensionsrätt för inkomstpension 16 procent av pensionsunderlaget och pensionsrätt för premiepension 2,5 procent av pensionsunderlaget.
En försäkrads pensionsrätt skall totalt motsvara 18,5 % av pensionsunderlaget. Av detta skall normalt 16 procentenheter utgöra pensionsrätt för inkomstpension och 2,5 procentenheter pensionsrätt för premiepension. I vissa fall skall dock pensionsrätt inte beräknas på pensionsunderlaget eller del av detta och i andra fall skall endast pensionsrätt för inkomstpension fastställas på viss del av detta underlag (se 4 och 5 §§). Vidare gäller enligt 6 § andra regler för försäkrade som är födda någon gång under åren 1938–1953 och i lagen om införande av denna lag föreskrivs att annat gäller för den tid före år 1999 för vilken pensionsrätt skall fastställas.
4 § Pensionsrätt skall beräknas på pensionsgrundande inkomst som härrör från inkomster av annat förvärvsarbete endast på den andel av den inkomsten som motsvarar den andel av till året hänförlig ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för sådan inkomst som enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) skall anses ha betalats inom föreskriven tid.
I denna paragraf föreskrivs att en försäkrad, för att få tillgodoräkna sig full pensionsrätt för inkomster av annat förvärvsarbete, måste ha erlagt hela den ålderspensionsavgift enligt 3 kap. 1 § lagen om socialavgifter som skall erläggas på grund av dessa inkomster. Dessutom måste den allmänna pensionsavgift som enligt lagen om allmän pensionsavgift skall erläggas på sådana inkomster vara betald. Om inte dessa avgifter till fullo har erlagts inom den tid som föreskrivs i skattebetalningslagen (1997:483), skall vid bestämmande av pensionsunderlaget bortses från inkomster av annat förvärvsarbete till den del avgifter inte betalats för inkomsterna. Det är således inte den försäkrades pensionsgrundande inkomst som påverkas utan själva pensionsrätten. Detta innebär att, om avgifterna för inkomster av annat förvärvsarbete inte har erlagts inom föreskriven tid, det inte är möjligt att ersätta pensionsrätt för sådan inkomst med pensionsrätt för andra pensionsgrundande belopp som räknats av enligt den s.k. takregeln i 3 kap. 2 §.
Om avgifter har betalats till viss del, skall pensionsrätt fastställas för den del av inkomsten för vilken betalning anses ha erlagts. Samma andel av skatter och avgifter som har betalats för hela inkomsten, oavsett hur hög denna varit, skall användas vid beräkningen av hur stor andel av pensionsrätten som skall fastställas. Pensionsrätten däremot räknas endast på inkomster upp till det s.k. intjänandetaket. Den som t.ex. har en inkomst som motsvarar 15 gånger inkomstbasbeloppet men endast betalat 75 % av sina skatter och avgifter på denna inkomst skall endast tillgodoräknas 75 % av pensionsrätten (som beräknats på 7,5 gånger inkomstbasbeloppet). Närmare beskrivning om hur beräkningen skall göras finns i avsnitt 13.5.
5 § På den del av pensionsunderlaget för en försäkrad som avser pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § eller pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 §, skall pensionsrätt för premiepension beräknas endast om den försäkrade senast vid den tidpunkt då dessa belopp har fastställts har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp enligt vad som anges i 5 kap. 13 §. Om den försäkrade då ännu inte har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomster och belopp i sådan omfattning skall den försäkrades pensionsrätt för inkomstpension utgöra 18,5 procent av den delen av pensionsunderlaget. Detsamma gäller, om pensionsgrundande inkomster och belopp senare ändras så att villkoret enligt 5 kap. 13 § inte är uppfyllt.
Bestämmelserna i denna paragraf innebär att vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för att pensionsrätt för premiepension skall grundas på pensionsgrundande belopp i anledning av plikttjänstgöring och för föräldrar till små barn (s.k. barnår). Dessa förutsättningar är att personen i fråga tillgodoräknats pensionsgrundande inkomster eller pensionsgrundande belopp i anledning av förtidspension i den utsträckning som anges i 5 kap. 13 § (dvs. uppfyllt det s.k. förvärvsvillkoret). Om sådant tillgodoräknande inte har skett skall pension inte beräknas på pensionsrätt som hänför sig till pensionsgrundande belopp i anledning av plikttjänstgöring och barnår. Pensionsrätt för premiepension skall således inte fastställas på grundval av pensionsgrundande belopp, om det inte samtidigt står klart att beloppen i fråga även skall kunna ligga till grund för framtida pensionsutbetalningar.
Det i 5 kap. 13 § angivna förvärvsvillkoret skall ha uppfyllts senast i samband med att pensionsgrundande belopp i anledning av plikttjänstgöring respektive barnår bestäms. Senare omprövningar och ändringar kan inte föranleda fastställande av pensionsrätt för premiepension grundat på sådana belopp i annat fall än då pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring eller barnår inte tidigare bestämts. Däremot kan beslut om pensionsrätt för premiepension komma att upphävas om pensionsgrundande inkomster eller pensionsgrundande belopp senare sänks så att den försäkrade inte uppfyllde förvärvsvillkoret då pensionsrätten fastställdes. Bestämmelsen har när det gäller det senare formulerats enligt förslag av
Lagrådet.
I den utsträckning pensionsrätt för premiepension enligt vad som nu sagts inte skall beräknas, skall pensionsrätt för inkomstpension ökas med 2,5 % av pensionsunderlaget, dvs. till 18,5 % av nämnda underlag.
6 § För en försäkrad som är född under något av åren 1938–1953 skall pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension minskas med en tjugondel för varje helt år som har förflutit från och med året efter födelseåret till utgången av år 1954. Detta gäller dock inte pensionsrätt för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år.
Personer som som är födda under åren 1938–1953 (den s.k. mellangenerationen) skall, som tidigare sagts, erhålla inkomstgrundad ålderspension dels i form av tilläggspension, dels i form av inkomst- och premiepension. Detta skall ske genom en tjugondelsinfasning innebärande att en person som är född år 1953 skall erhålla 19/20 av full ålderspension enligt reformerade regler och 1/20 av tilläggspension, att den som är född år 1952 skall erhålla 18/20 ålderspension enligt reformerade regler och 2/20 av tilläggspension osv. Det innebär att de som är äldst i mellangenerationen, födda år 1938, kommer att erhålla 4/20 av sin ålderspension enligt reformerade regler och 16/20 av tilläggspensionen.
I denna paragraf regleras tjugondelsinfasningen när det gäller inkomstoch premiepension. Här föreskrivs att den pensionsrätt som enligt denna lag skall fastställas för personer födda under åren 1938–1953 skall minskas med 1/20 för varje år som har förflutit från födelseåret till utgången av år 1954. Denna minskning görs alltså direkt vid fastställandet av pensionsrätten och innebär att pensionsbehållningen kommer att motsvara ett visst antal tjugondelar av pensionsbehållningen för en person med motsvarande inkomster som är född efter år 1953. Motsvarande gäller inte den allmänna tilläggspensionen där tjugondelsinfasningen görs först sedan den årliga pensionen beräknats (se 6 kap. 8 §).
Någon tjugondelsreducering av pensionsrätt för personer födda under åren 1938–1953 skall dock inte göras för åren efter det år då den försäkrade fyllt 64 år. För år efter det år en försäkrad fyllt 64 år skall nämligen pensionspoäng inte beräknas (1 § andra stycket). I stället skall de inkomster han eller hon har dessa år ge oavkortad pensionsrätt. Sådan pensionsrätt kommer huvudsakligen att avse pensionsgrundande inkomster då andra pensionsgrundande belopp inte kommer att kunna tillgodoräknas för tid efter det att en person fyllt 64 år.
Överföring av pensionsrätt
7 § Hela den pensionsrätt för premiepension som för ett år har fastställts för en försäkrad skall överföras till dennes make om anmälan om detta har gjorts enligt 15 kap. 8 §. Sådan pensionsrätt får dock endast överföras till make som antingen var försäkrad enligt denna lag under intjänandeåret eller tidigare har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension.
Överföring av pensionsrätt för premiepension till make har behandlats i avsnitt 14.
Överföring av pensionsrätt får enligt förevarande paragraf ske endast till make. Till följd av bestämmelserna i 3 kap. 1 § andra stycket lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap kommer dock sådan överföring att stå öppen också för personer av samma kön som låtit registrera sitt partnerskap. Vad som sägs om makar i det följande avser även registrerade partner och vad som sägs om äktenskap avser även registrerat partnerskap.
En förutsättning för att överföring av pensionsrätt skall kunna göras är att mottagande make för det år pensionsrätten avser varit försäkrad enligt denna lag eller tidigare tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension. Det uppställs alltså inget krav på att mottagande make någon gång tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension om denne för någon del av det aktuella intjänandeåret var försäkrad för premiepension och alltså skulle ha kunnat tillgodoräknats pensionsrätt för sådan pension. Å andra sidan är det inte tillräckligt att någon gång ha varit försäkrad för premiepension för att överföring skall kunna göras. Var den mottagande maken inte försäkrad för någon del av berört intjänandeår krävs att han eller hon tidigare faktiskt har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension för att överföring skall kunna göras.
Som anförts i avsnitt 14.4 är pensionsrätt som fastställs på grund av anmälan om överföring inte på något annat sätt beroende av den mottagande makens pensionsrättsförhållanden. Därför kan den totala pensionsrätten för premiepension för den mottagande maken – i och med överföringen – komma att överstiga 2,5 % av sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet, vilket annars är den maximala pensionsrätt för premiepension som för ett år kan fastställas för en försäkrad.
Däremot är den överförda pensionsrätten beroende av pensionsförhållandena för den make som överfört pensionsrätten. Skulle t.ex. hans eller hennes pensionsgrundande inkomst öka eller minska på grund av omtaxering efter det att pensionsrätt fastställts för det inkomstår omtaxeringen avser, skall pensionsrätten för den make som överfört pensionsrätten normalt ändras (se 13 kap. 8 §). I ett sådant fall skall även pensionsrätt som fastställts för den andra maken med anledning av anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension ändras.
Beräkning av pensionspoäng
8 § Om inte annat följer av andra stycket eller av 9 eller 10 § utgör den försäkrades pensionspoäng kvoten mellan den pensionsgrundande inkomsten, sedan det för intjänandeåret gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring dragits av, och detta basbelopp. Det förhöjda prisbasbeloppet skall i första hand räknas av mot inkomster av anställning. Pensionspoäng beräknas med två decimaler, lägst till en hundradels poäng.
Vad som i 4 § föreskrivs om beräkning av pensionsrätt på pensionsgrundande inkomst som härrör från inkomster av annat förvärvsarbete skall även gälla beräkning av pensionspoäng. Den andelsberäkning som därvid skall ske skall göras på den pensionsgrundande inkomsten innan det förhöjda prisbasbeloppet dras av.
I
första stycket i denna paragraf föreskrivs att pensionspoäng för pen-
sionsgrundande inkomst, om inte annat följer av andra stycket eller av de härpå följande paragraferna, beräknas genom att nämnda inkomst, till den del denna överstiger ett förhöjt prisbasbelopp, delas med samma basbelopp. Liksom enligt AFL skall det förhöjda prisbasbeloppet i första hand avräknas mot inkomster av anställning och pensionspoängen skall beräknas med två decimaler och lägst avse en hundradels poäng.
För tillgodoräknande av pensionspoäng vid bristande betalning av avgifter skall enligt
andra stycket bestämmelserna i 4 § tillämpas på mot-
svarande sätt. En person som inte inom föreskriven tid och i sin helhet betalat ålderspensionsavgift eller allmän pensionsavgift för inkomster av annat förvärvsarbete skall tillgodoräknas pensionspoäng för de inkomsterna endast till den del avgifter betalats för inkomsterna. Om därvid betalning erlagts endast för inkomster som understiger ett förhöjt prisbasbelopp skall, till följd av det s.k. basbeloppsavdraget enligt första stycket, ingen pensionspoäng alls fastställas för nämnda inkomst.
9 § En försäkrad som för någon del av året har uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall, utöver pensionspoäng enligt 8 §, för varje månad för vilken han eller hon har uppburit sådan pension tillgodoräknas en tolftedel av det poängmedeltal som avses i 13 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring. Har den försäkrade uppburit en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre fjärdedels förtidspension skall han eller hon tillgodoräknas motsvarande andel av detta poängmedeltal. Om pensionen har varit samordnad med livränta med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall vad som föreskrivs i 3 kap. 6 § denna lag på motsvarande sätt tillämpas på pensionspoäng enligt denna paragraf. Även 3 kap. 7 § denna lag skall på motsvarande sätt tillämpas vid bestämmande av pensionspoäng.
Liksom tidigare skall pensionspoäng inte bara fastställas för den som haft pensionsgrundande inkomst utan även för den som för ett år uppburit förtidspension beräknad efter s.k. antagandepoäng. Denna paragraf innehåller bestämmelser om tillgodoräknande av pensionspoäng i anledning av sådan förtidspension.
Pensionspoäng i anledning av förtidspension skall tillgodoräknas utöver de pensionspoäng som skall tillgodoräknas för ev. pensionsgrundande inkomst. Någon motsvarighet finns inte till sista stycket i 11 kap. 6 § AFL. Den innebar att en försäkrad som för någon del av ett år uppburit förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL alltid tillgodoräknades lägst pensionspoäng motsvarande antagandepoängen.
Liksom vid beräkning av pensionsgrundande belopp för förtidspensionärer enligt 3 kap. skall pensionspoäng i anledning av förtidspension beräknas för varje månad för vilken en försäkrad erhållit förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL. Det saknar alltså betydelse om ersättningen faktiskt utbetalats det aktuella året eller först senare. Om den försäkrade för samma tid uppburit exempelvis sjukpenning kan det däremot bli aktuellt att tillämpa bestämmelserna i 3 kap. 7 § till vilken paragraf här hänvisas. I sådana fall skall pensionspoäng i anledning av förtidspension inte beräknas för tid före utbetalning av pensionen. Till följd av nu föreslagna övergångsbestämmelser till ändringen i AFL kommer dock äldre regler att gälla såvitt avser tillgodoräknande av pensionspoäng för tid före år 1999. Detta innebär att pensionspoäng kan komma att tillgodoräknas i anledning av förtidspension för tid före nämnda år även om förtidspensionen betalats ut efter den 1 januari 1999.
För varje månad för vilken en försäkrad uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 § AFL skall den försäkrade tillgodoräknas en tolftedel av det poängmedeltal som avses i andra stycket i den nämnda paragrafen. Om den försäkrade uppburit partiell förtidspension skall sådant tillgodoräknande ske med motsvarande andel av detta poängmedeltal.
Även bestämmelserna om tillgodoräknande av pensionspoäng när förtidspensionen är samordnad med livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som skall samordnas med förtidspension enligt sistnämnda lag, är ändrade. I sådana fall skall bestämmelserna i 3 kap. 6 § tillämpas på motsvarande sätt.
10 § Den pensionspoäng som tillgodoräknas en försäkrad för ett år får sammanlagt inte överstiga den högsta pensionspoäng som någon för det året kan tillgodoräknas för pensionsgrundande inkomst.
Liksom tidigare finns en begränsning när det gäller hur hög en persons pensionspoäng för ett år får vara. Till skillnad från motsvarande bestämmelse i AFL har emellertid denna gräns här inte angetts till någon viss poäng. I stället anges att en försäkrad maximalt kan tillgodoräknas en pensionspoäng motsvarande den som kan tillgodoräknas för högsta möjliga pensionsgrundande inkomst. Sådan inkomst kan t.o.m. år 2001 uppgå till högst 7,5 gånger det för intjänandeåret gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt AFL. För åren 1999–2001 innebär detta att en försäkrad kan tillgodoräknas högst 6,50 poäng. Fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 skall det belopp en pensionsgrundande inkomst högst kan uppgå till, det s.k. intjänandetaket, räknas om med hänsyn till förändringarna av inkomstindex vilket innebär att även högsta möjliga pensionspoäng fr.o.m. år 2002 kommer att variera.
Vårdår
11 § Vid tillämpningen av denna lag skall vårdår likställas med år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats. Vårdår skall dock inte beaktas vid beräkning av det medeltal av pensionspoäng som anges i 6 kap. 2 § eller vid tillämpningen av 6 kap. 1 § första stycket.
I denna och den följande paragrafen finns bestämmelser om vårdår. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak 11 kap. 6 a § AFL.
I förevarande paragraf anges att, vid tillämpning av denna lag skall, med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats, likställas vårdår. Vissa undantag anges dock. Det första undantaget avser beräkningen av medeltalet av de pensionspoäng en person tillgodoräknats. Vid den beräkningen skall vårdår inte räknas med. Har den pensionsberättigade tillgodoräknats pensionspoäng för minst 15 år saknar dock detta betydelse. Det andra undantaget, hänvisningen till 6 kap. 1 § första stycket, innebär att vårdår inte heller skall beaktas vid bestämmande av om en person tillgodoräknats pensionspoäng för tillräckligt många år för att ha rätt till allmän tilläggspension.
Även vid tillämpningen av AFL skall ett vårdår likställas med ett år med pensionspoäng. Detta framgår av 20 kap. 2 § första stycket AFL i dess nu föreslagna lydelse. Även vid tillämpningen av AFL finns dock undantag från denna regel. Således gäller enligt 13 kap. 2 § AFL, i den lydelse som nu föreslås, att vårdår inte skall beaktas vid bedömningen av om ett av de alternativa kraven för att förtidspension skall beräknas på s.k. antagandeinkomst är uppfyllt, nämligen att pensionspoäng skall ha tillgodoräknats för minst två av de fyra åren närmast före pensionsfallet. Vidare gäller enligt 13 kap. 4 § andra stycket AFL att en person som
uppbär förtidspension och som för samma period tillgodoräknas vårdår inte får åberopa vårdåret för att öka den utgående förtidspensionen. Vårdåret kan endast påverka storleken av den blivande ålderspensionen och eventuell efterlevandepension efter den försäkrade (se prop. 1980/81:204).
12 § Vårdår skall efter ansökan hos allmän försäkringskassa tillgodoräknas en förälder som är bosatt här i landet och som under större delen av ett kalenderår har vårdat ett barn som inte har fyllt tre år och som är bosatt här. För samma barn och år får dock vårdår tillgodoräknas endast en förälder.
Vid tillämpningen av första stycket skall med barn likställas fosterbarn och med en förälder likställas den, med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn om de stadigvarande sammanbor.
Här ges de närmare förutsättningarna för att en person skall tillgodoräknas vårdår. Därvid krävs enligt
första stycket dels att föräldern under
större delen av kalenderåret vårdat ett barn som inte har fyllt tre år, dels att såväl föräldern som barnet var bosatta här det aktuella året. Vårdår får endast, för samma barn och år, tillgodoräknas en förälder.
Kravet på bosättning i Sverige kan inte helt upprätthållas vid bosättning inom EU. Enligt artikel 13–17 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 skall en förvärvsarbetande som är medborgare i en medlemsstat, statslös eller flykting i en sådan stat som regel vara omfattad av lagstiftningen i det land där han arbetar. Vilket land han eller hon bor i saknar i de flesta fall helt betydelse. Genom den precisering som vid Sveriges anslutning till EU gjorts i bilaga 6 till nämnda förordning skall dock vårdår tillgodoräknas en förälder som är bosatt i en annan EU-stat endast om föräldern är föräldraledig enligt bestämmelserna i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. Den lagen har den 1 juli 1995 ersatts av föräldraledighetslagen (1995:584). Vad som nu sagts om bosättning inom EU gäller även bosättning i en EES-stat.
I motsatt situation, nämligen för den som är bosatt i Sverige men arbetar i ett annat EU- eller EES-land skall med tillämpning av samma regler inte tillgodoräknas vårdår i Sverige.
Vårdår skall enligt
andra stycket även kunna tillgodoräknas för foster-
barn och med förälder skall likställas den med vilken förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn om de stadigvarande sammanbor under det aktuella vårdåret. Detta överensstämmer med vad som föreskrivits i 20 kap. 2 § första och andra stycket AFL.
Närmare bestämmelser om ansökan om vårdår finns i 15 kap. 9 §.
Andra avdelningen. Fördelningssystemet
5 kap. Inkomstpension
Uttag av inkomstpension
1 § Inkomstpension får tas ut tidigast från och med den månad då den pensionsberättigade fyller 61 år. Uttaget får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Uttag av inkomstpension får ändras och återkallas enligt vad som föreskrivs i 12 kap. om inte annat framgår av tredje stycket.
Inkomstpension får tas ut av den som är född under något av åren 1938–1953 och som har rätt till tilläggspension enligt denna lag endast om han eller hon gör motsvarande uttag av sistnämnda pension. Åter-
kallar eller minskar en sådan person sitt uttag av inkomstpension gäller återkallelsen respektive minskningen endast om den pensionsberättigade återkallar eller minskar uttaget av tilläggspension i motsvarande utsträckning.
I
första stycket i denna paragraf anges den lägsta åldern för pensionsuttag
till 61 år. Uttaget behöver inte avse hela inkomstpensionen utan kan begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen. Bestämmelser om ändring och återkallelse av uttag finns i 12 kap. till vilket
andra stycket hänvisar.
Inkomstpension och tilläggspension för en person som är född under något av åren 1938–1953 skall när det gäller uttag behandlas som en enhet. I
tredje stycket har därför föreskrivits att inkomstpension får utges till
en sådan person endast om han eller hon gör motsvarande uttag av tilläggspension samt att återkallelse och minskning av pensionsuttag måste gälla båda pensionerna. Detta gäller naturligtvis endast om personen i fråga har rätt till tilläggspension. En situation när en person som är född under åren 1938–1953 kan ha rätt till inkomstpension men inte till tilläggspension är när han eller hon inte har tillgodoräknats pensionspoäng därför att den pensionsgrundande inkomsten understigit ett förhöjt prisbasbelopp (4 kap. 8 § första stycket) eller inte har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år (6 kap. 1 § första stycket).
Uppdelningen av styckena har skett i enlighet med förslag av
Lagrådet.
I lagen om införande av denna lag anges att denna bestämmelse träder i kraft först år 2001. Detsamma gäller övriga bestämmelser i detta kapitel utom bestämmelserna om omräkning av pensionsbehållning.
2 § Till grund för beräkning av inkomstpension skall läggas den pensionsberättigades pensionsbehållning. Med pensionsbehållning avses summan av de pensionsrätter för inkomstpension som har fastställts för den pensionsberättigade, omräknade enligt bestämmelserna i 4, 6, 7 och 9 §§. Om den pensionsberättigade uppbär inkomstpension skall i pensionsbehållningen inte räknas in belopp som legat till grund för beräkning av den pensionen.
I denna paragraf finns bestämmelser om det underlag som skall ligga till grund för beräkning av inkomstpension, pensionsbehållningen. Pensionsbehållningen består av summan av tillgodoräknade pensionsrätter årsvis omräknade med hänsyn till arvsvinster och förändringar i inkomstindex samt med den i 7 § angivna förvaltningskostnadsfaktorn. Den årliga pensionen erhålls genom att pensionsbehållningen delas med ett delningstal (se 11 §). Tas inkomstpension ut som partiell pension, delas en motsvarande andel av pensionsbehållningen med delningstalet. I pensionsbehållningen räknas därefter inte in den del av pensionsbehållningen som legat till grund för beräkningen av den utgående inkomstpensionen. Däremot kan arvsvinster m.m. som hänför sig till pensionsbehållning som legat till grund för sådan beräkning tillfälligt räknas in i pensionsbehållningen.
3 § Om en pensionsberättigad har återkallat eller minskat sitt uttag av inkomstpension skall hans eller hennes pensionsbehållning ökas med produkten av
1. det delningstal som skulle ha använts om den pensionsberättigade från och med den månad då pensionsuttaget upphört eller minskat, hade gjort nytt uttag av inkomstpension, och
2. den årliga inkomstpension som skulle ha utgetts om återkallelse inte hade skett, respektive den andel därav med vilken pensionen minskats.
Storleken av den livsvariga inkomstpensionen som statistiskt kan beräknas för en pensionsberättigad skall inte påverkas av på vilket sätt den pensionsberättigade väljer att ta ut pensionen. Återkallelse eller minskning av pensionsuttag skall därför leda till en ökad pensionsbehållning som kommer den pensionsberättigade tillgodo vid ett framtida pensionsuttag eller ett framtida ökat uttag av inkomstpension. Enligt denna paragraf skall pensionsbehållningen i dessa fall ökas med produkten av den årliga pension som skulle ha utgetts om återkallelse inte hade skett eller, om pensionsuttaget inte har återkallats helt, det belopp varmed den årliga pensionen minskat och det delningstal som skulle ha använts om den pensionsberättigade i stället för att återkalla eller minska sitt uttag av inkomstpension börjat göra uttag av sådan pension från samma tidpunkt.
Omräkning av pensionsbehållning
4 § Pensionsbehållningar för personer som har avlidit skall fördelas till kvarlevande födda samma år som de avlidna genom årlig omräkning av de kvarlevandes pensionsbehållningar. Fördelningen skall göras med hjälp av arvsvinstfaktorer.
Fördelning av pensionsbehållningar enligt första stycket skall avse, när det gäller fördelning efter personer som har avlidit före det år då de skulle fylla 60 år, året efter dödsfallen och, när det gäller fördelning efter andra avlidna, året för dödsfallen. Vid fördelningen skall det bortses från pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt för året för dödsfallen och därefter. Fördelning efter personer som har avlidit det år de fyllt eller skulle fylla 60 år eller senare skall göras sedan fördelning som avser pensionsbehållningar för personer som har avlidit tidigare har gjorts och sedan pensionsrätt för året före det år fördelningen avser har fastställts
.
Avlidnas pensionsbehållningar, s.k. arvsvinster, skall tillfalla försäkringskollektivet eller närmare bestämt personer som tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension och som är födda samma år som de avlidna. Detta skall, som anges i
första stycket, ske genom årlig omräkning
av de kvarlevandes pensionsbehållningar.
Fördelningen mellan de som levde vid ingången av året efter dödsfallsåret skall göras proportionellt i förhållande till vars och ens pensionsbehållning. Den andel av arvsvinsterna som skall tilldelas en person i en viss ålder skall således motsvara den personens andel av summan av pensionsbehållningar för samtliga personer som är födda samma år som han eller hon. Fördelningen av arvsvinster skall göras med hjälp av arvsvinstfaktorer. Dessa faktorer skall bestämmas på olika sätt beroende på åldern på de avlidna. Bestämmelser om dessa faktorer finns i den följande paragrafen.
I
andra stycket föreskrivs vilket år fördelningen av arvsvinsterna avser.
Detta har betydelse för flera av de följande omräkningarna.
Den fördelning som görs efter dem som har avlidit det år då de fyllt eller skulle fylla 59 år eller tidigare skall grunda sig på faktiska pensionsbehållningar och kan fördelas först sedan dessa är kända. Omräkningen
enligt första stycket vad gäller den fördelningen skall därför avse året efter dödsfallen. Den fördelningen kommer alltså att göras för personer som är mellan 18 och 60 år gamla.
Motsvarande eftersläpning gäller inte arvsvinstfördelning efter dem som avlidit det år då de fyllt eller skulle fylla 60 år eller senare eftersom den fördelningen inte grundar sig på faktiska pensionsbehållningar utan bestäms med ledning av officiell statistik avseende livslängden hos befolkningen i Sverige under vissa tidsperioder (se följande paragraf). Fördelningen av arvsvinster med hjälp av sådana arvsvinstfaktorer skall därför avse året för dödsfallen.
Vad som nu sagts medför att en person det år då han eller hon fyller 60 år kommer att erhålla ”dubbla” arvsvinster. Fördelning efter yngre personer skall då göras innan fördelningen görs efter äldre. Detta innebär att den ökning av pensionsbehållningen som den första omräkningen medför ingår i pensionsbehållningen vid den andra omräkningen. Även pensionsrätt för året före det år fördelningen avser skall ingå i den pensionsbehållningen.
Pensionsrätt fastställs normalt inte för det år då en person avlider. Så sker endast vad gäller pensionsrätt för premiepension som skall överföras till en annan person enligt 4 kap. 7 §. Vad som kan fördelas som arvsvinster är därför pensionsbehållning som härrör från pensionsrätter för år före året för dödsfallen. Den pensionsbehållning som skall omräknas för en kvarlevande skall också avse endast pensionsrätter hänförliga till tid före året för dödsfallen. I andra stycket har därför också föreskrivits att fördelningen skall göras med bortseende från pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt som fastställts för året för dödsfallen eller senare. Detta gäller såväl de pensionsbehållningar som skall användas vid bestämmande av arvsvinstfaktorer enligt 5 § första stycket som de pensionsbehållningar som arvsvinstfaktorerna enligt 5 § första och andra styckena skall användas på.
Närmare bestämmelser om beräkningen av arvsvinstfördelning kommer att meddelas av regeringen (se 10 §).
För den som tagit ut inkomstpension, skall hela eller, om uttaget begränsats, del av den ökning av pensionsbehållningen som omräkningen medför, omvandlas till pension fr.o.m. januari månad året efter det år omräkningen avser. Detta sker på det sätt som anges i 16 § första stycket.
5 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit före det år då de skulle fylla 60 år skall grundas på förhållandet mellan summan av pensionsbehållningarna för personer som har avlidit under året före det år omräkningen avser och summan av pensionsbehållningarna för de personer i samma ålder som levde vid utgången av samma år. Vid bestämmande av dessa pensionsbehållningar skall bortses från förändringar efter den 1 december det år fördelningen avser.
Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit det år då de har fyllt eller skulle fylla 60 år eller senare skall grundas på förhållandet mellan det beräknade antalet personer som har avlidit det år då de uppnått eller skulle ha uppnått samma ålder som den person för vilken beräkningen skall göras och det beräknade antalet kvarlevande personer i samma ålder. Förhållandet skall, för en person som inte har uppnått 65 års ålder, beräknas med ledning av officiell statistik avseende livslängden hos befolkningen i Sverige under den femårsperiod som närmast har föregått det år då han eller hon upp-
nådde 60 års ålder. Från och med det år nämnda person fyller 65 år skall beräkningen göras med ledning av officiell statistik för den femårsperiod som närmast har föregått det år då han eller hon uppnådde 64 års ålder.
Arvsvinstfaktorerna skall vara lika för kvinnor och män. De skall årligen fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
Som angetts i kommentaren till föregående paragraf skall fördelningen av arvsvinster göras genom omräkning med hjälp av arvsvinstfaktorer och dessa faktorer skall bestämmas på olika sätt beroende på åldern på de avlidna. I denna paragraf anges grunderna för beräkningen av dessa arvsvinstfaktorer.
Första stycket avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer
som avlidit det år då de har fyllt eller skulle fylla 59 år eller tidigare. Arvsvinstfaktorer som skall fastställas enligt detta stycke skall grunda sig på förhållandet mellan faktiska pensionsbehållningar för såväl de som har avlidit och de kvarlevande födda samma år. I de avlidnas pensionsbehållningar ingår som nämnts i kommentaren till föregående paragraf endast pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt avseende tid före året för dödsfallen eftersom varken pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp skall fastställas för det år en person avlider och därmed inte heller pensionsrätt för det året. De pensionsbehållningar proportioneringen skall göras efter skall avse samma tid.
Beräkningen av arvsvinster berör samtliga personer i försäkringskollektivet. Ändringar av tillgodoräknad pensionsrätt för några personer, på grund av omtaxering eller annat, skulle påverka arvsvinsterna och därmed pensionsbehållningarna för alla andra i samma ålder om inte annat föreskrevs. Arvsvinstfaktorerna skall inte påverkas av sådana förhållanden. Därför föreskrivs att ändringar av pensionsbehållningar efter den 1 december det år fördelningen avser inte skall beaktas. Motsvarande gäller vid bestämmande av genomsnittlig pensionsgrundande inkomst enligt 3 kap. 9 och 20 §§.
Fördelningen av arvsvinster efter personer som avlidit senare skall beräknas med hjälp av arvsvinstfaktorer som fastställs för varje åldersklass enligt vad som föreskrivs i
andra stycket. Denna fördelning innebär att de
kvarlevandes pensionsbehållningar ökas med belopp som inte faktiskt men statistiskt motsvarar viss andel av pensionsbehållningarna efter jämnåriga som har avlidit under fördelningsåret. I stycket, som formulerats i enlighet med förslag från
Lagrådet, anges att beräkningen skall
grundas på förhållandet mellan det beräknade antalet avlidna personer och det beräknade antalet kvarlevande personer i samma ålder som den person för vilken beräkningen skall göras. Beräkningen grundar sig på antagandet att genomsnittlig pensionsbehållning för avlidna är lika stor som genomsnittlig pensionsbehållning för kvarlevande varför endast antalet personer behöver beaktas. I stycket anges vidare att beräkningen av dessa arvsvinstfaktorer skall göras med ledning av officiell livslängdsstatistik avseende en femårsperiod. Med officiell statistik förstås här statistik enligt lagen (1992:889) om officiell statistik. Statistiska centralbyrån framställer varje år sådan statistik som är aktuell här.
Om uttag av inkomstpension gjorts från annan månad än januari månad det år omräkningen för arvsvinster avser eller ett tidigare gjort uttag änd-
ras det året, måste omräkningen göras för varje månad under året. Pensionsbehållningen kan ha ändrat storlek flera gånger under året. Pensionsrätt som tillgodoräknats för inkomster m.m. under närmast föregående år har dock inte ingått i en pensionsbehållning som legat till grund för beräkning av pension som utgetts under året och omräkning av den delen av pensionsbehållningen behöver därför inte göras månadsvis. Närmare föreskrifter om beräkning av arvsvinster när uttag har gjorts av inkomstpension kommer att meddelas av regeringen.
6 § Om inkomstindex förändras mellan det år omräkningen enligt 4 § avser eller, om sådan omräkning inte skall göras, fastställelseåret och året därefter, skall pensionsbehållningen räknas om med hänsyn till denna förändring. Detta skall göras sedan pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och sedan omräkning har gjorts enligt 4 §.
Om inkomstpension har tagits ut under det i första stycket först nämnda året eller om uttaget det året har förändrats, skall den del av pensionsbehållningen som inte utgörs av ökning på grund av omräkning enligt 4 § för det året eller härrör från fastställd pensionsrätt för närmast föregående år, räknas om med beaktande av
1. att den pensionsbehållning som är att hänföra till pensionsrätt som har tillgodoräknats den pensionsberättigade för åren till och med det andra året före det år omräkningen enligt 4 § avser respektive det fastställelseår som avses i första stycket och som har omräknats på det sätt som anges i denna paragraf och i 4, 7 och 9 §§ för åren till och med det närmast föregående året har uppgått till skilda belopp under året, och
2. den omräkning som skall göras enligt 14 §.
Pensionsbehållningen för den som har tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension skall räknas om med hänsyn till förändringar i inkomstindex. Bestämmelser om sådan omräkning finns i denna paragraf. Att omräkningen skall göras efter omräkning för arvsvinster m.m. framgår av
första stycket.
Omräkningen enligt denna paragraf skall göras om inkomstindex förändras mellan det år arvsvinstomräkningen avser och året därefter. Om pensionsrätt tillgodoräknats för närmast föregående år men någon omräkning för arvsvinster inte skall göras t.ex. därför att det handlar om en yngre personen som inte tidigare tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension, gäller detta förändring av inkomstindex mellan fastställelseåret och året därefter.
För år då den pensionsbehållning som förelåg vid ingången av året förändrats under året genom att uttag av pension inte varit detsamma under hela året kompliceras omräkningen något. Om hel pension utges i slutet av året består den behållning som skall omräknas enligt denna paragraf av enbart för året tilldelade arvsvinster och eventuell pensionsrätt för närmast föregående år. Grunderna för hur omräkningen skall göras när pensionsbehållningen förändrats under året anges i
andra stycket. I för-
hållande till lagförslaget i lagrådsremissen har vissa språkliga justeringar gjorts i det stycket för att regleringen bättre skall stämma överens med det nya andra stycke i 11 § som införts på förslag av
Lagrådet.
Den del av pensionsbehållningen som utgörs av ökning efter omräkning enligt 4 §, arvsvinst, för det aktuella året liksom fastställd pensionsrätt avseende föregående år har inte ingått i den pensionsbehållning som pension som tagits ut under året har beräknats på och berörs därför inte av den särskilda beräkningen. Resterande del av pensionsbehållningen
har inte varit oförändrad under året och skall därför räknas om dels månadsvis, dels med beaktande av att utgående inkomstpension följsamhetsindexeras vid utgången av det år omräkningen avser. Omräkningen skall ske så att en person som tagit ut inkomstpension under det år omräkningen avser, sedan den utgående pensionen följsamhetsindexerats, för varje månad under det året erhåller full indexering av behållningen så som den såg ut den månaden. Detta har utvecklats närmare i avsnitt 18.5.
Liksom arvsvinster efter omräkning enligt 4 § skall omräkning av pensionsbehållningen enligt förevarande paragraf påverka eventuellt utgående pension fr.o.m. januari månad året efter det år omräkningen avser.
Av 4 § och första stycket i förevarande paragraf framgår i vilken ordning arvsvinstfördelning och indexomräkning m.m. skall göras. De för årets skilda månader bestämda pensionsbehållningarna skall inte skilja sig åt av annan anledning än att pensionsuttaget under månaderna har varit olika stort. Närmare bestämmelser om hur månadsbeloppen skall beräknas får regleras av regeringen enligt 10 §.
7 § Pensionsbehållningen skall minskas med hänsyn till kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension.
Avdrag från pensionsbehållningen skall därvid göras genom att denna, sedan pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och sedan omräkning har gjorts enligt 4 och 6 §§, multipliceras med den förvaltningskostnadsfaktor som bestämts för det år omräkningen enligt 4 § avser.
I 1 kap. 2 § föreskrivs att kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension skall täckas av avgifter och avkastningen på avgiftsmedel. Som anges i avsnitt 17.4 och kommentaren till den nyss nämnda paragrafen skall detta ske genom att kostnaderna belastar AP-fonden och de skall delvis täckas genom en minskning av pensionsbehållningen. Hur detta skall gå till anges i denna paragraf.
I
första stycket anges att pensionsbehållningen för den som
tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension skall minskas med hänsyn till kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension. Detta skall, enligt
andra stycket, göras
genom att pensionsbehållningen – efter fastställande av pensionsrätt för föregående år samt sedan fördelning av avlidnas pensionsbehållningar och omräkning för indexförändring har gjorts – multipliceras med den förvaltningskostnadsfaktor som bestämts för det år nämnda omräkning för arvsvinstfördelning avser. Detta kommer att innebära att pensionsbehållningen minskar något och att därmed också framtida inkomstpension minskar.
8 § Den förvaltningskostnadsfaktor som avses i 7 § skall årligen fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Den skall grundas på förhållandet mellan kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension det år faktorn avser och summan av alla pensionsbehållningar. Hänsyn skall också tas till skillnaden mellan det belopp varmed pensionsbehållningarna minskats genom föregående års omräkning enligt 7 § och de faktiska kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension för det året.
När förvaltningskostnadsfaktorn för år 2001 bestäms skall vad som föreskrivs i första stycket avse 60 procent av kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension. För tid
därefter till och med år 2021 skall denna andel öka med två procentenheter per år.
Här ges föreskrifter om bestämmande av den förvaltningskostnadsfaktor som avses i föregående paragraf.
I
första stycket anges att en sådan faktor årligen skall fastställas av re-
geringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Faktorn skall grundas på förhållandet mellan förvaltningskostnaderna det år den avser och summan av alla pensionsbehållningar. Omräkningen med förvaltningskostnadsfaktorn görs normalt innan hela den faktiska kostnaden för förvaltningen är känd. Därför skall, när faktorn bestäms för ett år, även skillnaden mellan det belopp med vilket pensionsbehållningarna minskats vid föregående års omräkning och de faktiska kostnaderna för det året beaktas.
I
andra stycket anges att de förvaltningskostnader som skall täckas
genom minskning av pensionsbehållningarna under en lång övergångsperiod endast skall avse en del av de totala kostnaderna. År 2001 gäller detta 60 % av förvaltningskostnaderna.
Närmare föreskrifter om hur förvaltningskostnaderna och pensionsbehållningar skall beräknas skall bestämmas av regeringen.
9 § Sedan omräkning för ett år gjorts enligt 4, 6 och 7 §§ skall pensionsbehållningen avrundas till närmaste lägre hela krontal.
Omräkning med hänsyn till arvsvinster och förändringar av inkomstindex samt med anledning av förvaltningskostnaderna innebär flera olika beräkningar. Som föreskrivs här skall pensionsbehållningen avrundas till hela kronor först sedan alla dessa beräkningar har gjorts.
10 § Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om omräkning enligt 4–9 §§ och om bestämmande av arvsvinstfaktorer och förvaltningskostnadsfaktorer meddelas av regeringen.
I flera av paragraferna i 4–9 §§ anges grunderna för hur omräkningar skall ske eller för hur olika faktorer skall bestämmas. I förevarande paragraf, som formulerats i enlighet med förslag av
Lagrådet, anges att
regeringen meddelar ytterligare föreskrifter i dessa frågor.
Beräkning av årlig inkomstpension
11 § Årlig inkomstpension skall beräknas med hjälp av delningstal. Hel sådan pension skall för år räknat utgöra kvoten mellan den pensionsberättigades pensionsbehållning vid den tidpunkt från vilken pensionen skall beräknas och det delningstal som gäller för den pensionsberättigade vid det tillfället.
Pensionsbehållning som avses i första stycket skall beräknas på pensionsrätt som har tillgodoräknats den pensionsberättigade för åren till och med det andra året före det år då uttaget av pensionen görs och som har omräknats enligt 4, 6, 7 och 9 §§ för åren till och med det år som närmast har föregått pensionsuttaget. För den som har uppburit folk- eller tilläggspension i form av ålderpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för tid före den 1 januari 2001, skall pensionsbehållningen därvid minskas med 0,5 procent för varje månad före år 2001 för vilken sådan pension har betalats ut. Om den pension som har tagits ut begränsats till viss andel, skall minskning av pensionsbehållningen begränsas till motsvarande andel.
Tre fjärdedelar, hälften och en fjärdedel av årlig inkomstpension skall beräknas på en motsvarande andel av den pensionsbehållning som följer av bestämmelserna i andra stycket.
Minskning enligt andra stycket andra och tredje meningarna skall inte göras beträffande belopp med vilket pensionsbehållningen har ökats enligt 3 §.
Denna paragraf innehåller bestämmelser om beräkningen av inkomstpensionens storlek. Uttas hel pension skall enligt
första stycket hela pen-
sionsbehållningen vid tiden för uttaget delas med delningstalet. Det delningstal skall användas som har fastställts för åldersklassen i fråga. Åldersklassen avses vara bestämd i år och månader.
I
andra stycket föreskrivs hur den pensionsbehållning som skall ligga
till grund för beräkning av den årliga inkomstpensionen skall bestämmas. Bestämmelsen är i huvudsak utformad enligt förslag av
Lagrådet och
anknyter till den pensionsbehållning som avses i 6 § andra stycket 1. Regleringen innebär bl.a. att om beräkningen görs i början av ett år skall pensionsrätt som hänför sig till inkomster året dessförinnan inte ingå i pensionsbehållningen men däremot pensionsrätt som hänför sig till tidigare år. Vidare skall ökning av pensionsbehållningen med anledning av omräkning för arvsvinster avseende året före uttaget ha gjorts och behållningen skall vara omräknad med inkomstindex och förvaltningskostnadsfaktorn för samma år. Skulle nämnda pensionsrätt inte ha hunnit fastställas eller övriga beräkningar inte ha hunnit göras, får omräkning göras senare och för litet utbetalt belopp betalas ut retroaktivt.
Enligt bestämmelserna i AFL är det möjligt att ta ut ålderspension fr.o.m. den månad då en försäkrad fyller 61 år. Detta innebär, när det gäller personer som kan ha rätt till inkomstpension, att personer födda under åren 1938 och 1939 kan ta ut ålderspension enligt AFL före år 2001.
Om uttag av ålderspension enligt AFL före den 1 januari 2001 inte skulle påverka inkomstpensionen skulle personer som har gjort sådant uttag bli överkompenserade. I andra stycket i denna paragraf har därför också föreskrivits att om ett sådant uttag gjorts skall pensionsbehållningen minskas med 0,5 % för varje månad för vilken folk- eller tilläggspension i form av ålderspension har betalats ut enligt AFL. Detta kan jämföras med 6 kap. 6 § denna lag enligt vilken tilläggspension som börjar betalas ut tidigare än fr.o.m. den månad då en pensionsberättigad fyller 65 år skall minskas med 0,5 % för varje månad som, då pensionen börjar utges, återstår till den månad under vilken personen ifråga fyller 65 år.
Skulle uttaget inte ha avsett hel ålderspension utan endast en fjärdedels, halv eller tre fjärdedels ålderspension skall minskningen av pensionsbehållningen göras med motsvarande andel.
Vid partiellt uttag av pension skall enligt
tredje stycket en så stor andel
av pensionsbehållningen delas som den partiella pensionen utgör av hel pension.
Fjärde stycket, som har lagts till efter påpekande från Lagrådet, gäller
den situationen att en person som tidigare har fått sin pensionsbehållning minskad på grund av uttag av ålderspension enlig AFL har återkallat eller minskat sitt uttag av inkomstpension och sedan på nytt tar ut
inkomstpension eller ökar nämnda uttag. Det belopp med vilket hans eller hennes pensionsbehållning ökats vid återkallelsen eller minskningen av uttaget skall inte på nytt reduceras enligt bestämmelserna i andra stycket andra och tredje meningarna.
12 § Delningstal för beräkning av inkomstpension enligt 11 § skall fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
Delningstal skall beräknas med utgångspunkt i att värdet av pensionsutbetalningarna under genomsnittlig återstående livslängd för personer i den pensionsberättigades ålder från den tidpunkt då pension skall börja utges skall motsvara pensionsbehållningen. En kommande månadsutbetalning skall därvid antas ha ett värde som motsvarar värdet av en månadsutbetalning vid den tidpunkt då inkomstpension skall börja utges, delat med en årlig räntefaktor om 1,016 fram till tiden för den kommande pensionsutbetalningen. Antalet kommande pensionsutbetalningar skall beräknas med ledning av den officiella statistik som anges i 5 § andra stycket. Delningstalen skall vara lika för kvinnor och män.
Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om beräkning och fastställande av delningstal meddelas av regeringen.
Den årliga inkomstpensionen utgörs av pensionsbehållningen vid tiden för pensionsuttaget delat med ett delningstal. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall enligt
första stycket i denna para-
graf fastställa sådana delningstal.
I paragrafens
andra stycke anges grunderna för bestämmandet av del-
ningstal. Ett delningstal skall bestämmas på så sätt att pensionsutbetalningar under genomsnittlig återstående livslängd för personer i den pensionsberättigades ålder skall motsvara pensionsbehållningen. Vid beräkningen av nuvärdet av en framtida månadsutbetalning av pension skall utgångspunkten vara en årlig real tillväxt om 1,6 %. En framtida månadsutbetalning skall därför antas ha ett nuvärde som motsvarar värdet av en månadsutbetalning vid den tid då pension skall börja utges, delat med den årliga räntefaktorn 1,016 fram till tiden för den kommande pensionsutbetalningen.
Även när det gäller delningstal behövs ytterligare föreskrifter om beräkning m.m. I
tredje stycket anges att regeringen lämnar sådana före-
skrifter. Detta stycke har utformats efter förslag av
Lagrådet.
13 § Vid beräkning av inkomstpension skall hänsyn tas till pensionsbehållning som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § och pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § endast om det för den pensionsberättigade, senast det år han eller hon fyller 70 år, har fastställts pensionsgrundande inkomster som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.
Pension på den pensionsbehållning som avses i första stycket skall inte utges för tid före året efter fastställelseåret för pensionsgrundande inkomst det sista år som avses i första stycket.
Vid bedömning enligt första och andra styckena skall bortses från pensionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om bristande eller underlåten avgiftsbetalning i 4 kap. 4 § inte legat till grund för beräkning av pensionsrätt. Vidare skall vid bedömning enligt första och andra styckena med pensionsgrundande inkomst likställas pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt 3 kap. 4 §.
I denna paragraf har intagits det s.k. förvärvsvillkoret.
Latent pensionsrätt som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring eller barnår, omräknad på grund av arvsvinster och förändringar i inkomstindex, ingår i pensionsbehållningen. Förvärvsvillkoret innebär att den pensionsberättigade, för att få pension beräknad på den del av pensionsbehållningen som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring och barnår, måste uppfylla vissa krav avseende tillgodoräknade pensionsgrundande inkomster m.m.
För att sådana pensionsgrundande belopp skall beaktas vid beräkning av pension måste, enligt paragrafens
första stycke, den pensionsberättiga-
de under minst fem år ha tillgodoräknats pensionsgrundande inkomster med lägst ett visst belopp per år. Beloppet motsvarar två gånger det för berört år gällande inkomstbasbeloppet. Som angetts tidigare kommer ett sådant basbelopp att finnas först fr.o.m. år 2001. Av bestämmelser i lagen om införande av denna lag följer att det belopp som avses i förevarande paragraf för tiden dessförinnan skall motsvara ett förhöjt prisbasbelopp enligt AFL.
Inkomstpension beräknad på pensionsbehållning som härrör från latent pensionsrätt skall börja utges tidigast efter fastställelseåret för pensionsgrundande inkomst för det sista av de nämnda fem åren. Detta följer av bestämmelserna i
andra stycket i denna paragraf. Om pension beräknats
på pensionsbehållning som härrör från de angivna beloppen men beslut om pensionsgrundande inkomst ändras för ett tidigare år så att personen i fråga inte varit berättigad till pension på den delen av pensionsbehållningen, skall pensionen räknas om. Detsamma gäller det motsatta fallet. Att något återkrav på för mycket utbetald inkomstpension normalt inte kommer ifråga följer av bestämmelserna i 14 kap. 1 §. Däremot kan det bli fråga om utbetalning för retroaktiv tid om beslut om pensionsgrundande inkomst höjts och därmed förvärvsvillkoret uppfyllts tidigare än vad som tidigare framgått av underlaget för beräkningen av pensionen.
Pensionsgrundande inkomst i nämnd omfattning måste fastställas för berörd person senast det år han eller hon fyller 70 år för att inkomstpension alls skall beräknas på pensionsbehållning som härrör från de angivna beloppen. Om så inte är fallet behöver uppgifter om den latenta pensionsrätten inte bevaras eftersom pensionsrätt som fastställs senare, oavsett vilket intjänandeår det är fråga om, inte kan medföra att villkoret uppfylls.
Som framgår av
tredje stycket skall vid tillämpningen av bestämmel-
serna i första och andra styckena bortses från pensionsgrundande inkomst som enligt 4 kap. 4 § inte legat till grund för beräkning av pensionsrätt. Denna reglering, som tillagts efter påpekande av
Lagrådet, avser den si-
tuation att en person som har haft inkomst av annat förvärvsarbete inte inom föreskriven tid har betalat fulla avgifter till ålderspensionssystemet. Sådan inkomst för vilken avgifter inte har erlagts i rätt tid skall inte ligga till grund för beräkning av pensionsrätt och skall inte heller beaktas vid bedömning av om förvärvsvillkoret är uppnått.
I tredje stycket föreskrivs vidare att med pensionsgrundande inkomst skall likställas pensionsgrundande belopp på grund av s.k. antagandeinkomst. Har för en person för ett år fastställts både pensionsgrundande inkomst och sådant pensionsgrundande belopp skall inkomsten och be-
loppet alltså summeras då det gäller att bedöma om kraven enligt första stycket är uppfyllda.
Omräkning av inkomstpension
14 § Den inkomstpension som en pensionsberättigad uppbär vid ett årsskifte skall räknas om (följsamhetsindexeras) genom att multipliceras med det tal som anger kvoten mellan inkomstindex efter årsskiftet och inkomstindex före årsskiftet sedan denna kvot har dividerats med talet 1,016.
I paragrafen anges hur uttagen inkomstpension skall räknas om, följsamhetsindexeras, vid årsskiften. Omräkning skall göras med hänsyn till förändringen av inkomstindex före respektive efter årsskiftet. Skälet till att inte hela förändringen av inkomstindex används är att det delningstal som använts vid beräkningen av pensionen bestämts med utgångspunkt från en årligt real tillväxt om 1,6 % (jfr 12 §).
15 § För den som har tagit ut inkomstpension före det år då han eller hon fyller 65 år skall pensionen räknas om från och med det år då den pensionsberättigade uppnår denna ålder om ändrat delningstal föranleder det. Pensionen skall räknas om genom att multipliceras med kvoten mellan det delningstal som den pension som utges har beräknats efter och det delningstal som med ledning av den officiella statistik som avses i 5 § andra stycket tredje meningen har fastställts för pensionsberättigade i samma ålder som den pensionsberättigades ålder vid den tidpunkt den utgivna pensionen beräknades.
Som framgår av 12 § andra stycket jämfört med 6 § andra stycket skall det delningstal som skall användas för beräkning av pension fr.o.m. det år då en pensionsberättigad fyller 65 år vara grundat på en livslängdsstatistik som avser senare år än den statistik som det delningstal som använts för beräkning av inkomstpension för tidigare år har grundats på. Denna paragraf reglerar hur omräkningen av inkomstpension skall göras, om, i anledning av vad nu sagts, pensionen skall beräknas efter ett annat delningstal än tidigare.
16 § Den inkomstpension som en person uppbär vid ett årsskifte skall också, efter omräkning enligt 14 och 15 §§, räknas om som om uttaget av pension har återkallats från och med januari månad året efter årsskiftet samtidigt som nytt uttag av inkomstpension har gjorts från och med den månaden. Detta gäller dock inte om den pensionsberättigade har uppburit hel inkomstpension hela året före nämnda årsskifte och han eller hon inte heller har tillgodoräknats pensionsrätt för andra året före det årsskiftet.
Ökar eller minskar den som uppbär inkomstpension sitt uttag av sådan pension skall motsvarande omräkning göras för tid från och med månaden för det ändrade uttaget. Det skall därvid anses som om återkallelse och nytt uttag har gjorts den nämnda månaden.
I denna paragraf har intagits bestämmelser om omräkning av pension för personer som har uppburit partiell pension under ett år eller som har ändrat pensionsuttag under året.
Pensionsbeloppet skall enligt
första stycket alltid räknas om fr.o.m.
januari månad om inte den pensionsberättigade uppburit hel inkomstpension hela året och inte heller tillgodoräknats pensionsrätt för året närmast före det året. Beräkningen skall göras som om den pensionsberättigade
återkallat uttaget av inkomstpension från och med januari månad samtidigt som nytt uttag har gjorts. Innan aktuell andel av pensionsbehållningen läggs till grund för beräkning av årlig inkomstpension, skall därför pensionsbehållningen ökas enligt 3 §, dvs. genom att den årliga pensionen räknas om till pensionsbehållning. Det delningstal som skall användas vid beräkningen av inkomstpensionen är samma delningstal som skulle ha använts om den pensionsberättigade börjat ta ut inkomstpension från och med januari månad efter det aktuella årsskiftet. Denna omräkning skall göras efter det att följsamhetsindexering enligt 14 § och, i förekommande fall, omräkning enligt 15 § gjorts.
Enligt
andra stycket skall motsvarande omräkning göras vid ändrat ut-
tag under ett år. Omräkningen skall då gälla månaden för det ändrade uttaget och pensionen skall alltså beräknas som om den pensionsberättigade helt återkallat sitt uttag fr.o.m. den månaden samtidigt som han eller hon gjort nytt uttag fr.o.m. samma månad. Från vilken tidpunkt ansökan om ökat uttag respektive anmälan om minskat uttag skall börja gälla framgår av 12 kap. 2 och 3 §§.
Bestämmelserna har samband med bestämmelserna om omräkning av pensionsbehållning med anledning av arvsvinster och förändringar av inkomstindex. Utges exempelvis hel pension vid årets slut men har sådan pension inte utgetts under hela året, leder nämnda bestämmelser till att ny pensionsbehållning uppkommer. För att denna pensionsbehållning skall medföra ökning av pensionen måste pensionen räknas om.
Den omräkning av inkomstpensionen som skall göras efter ett årsskifte innebär
1. att den vid årets ingång utgående pensionen räknas om enligt 14 §,
2. att den utgående pensionen räknas om enligt 15 § (gäller dock endast vid ingången av det år då den pensionsberättigade fyller 65 år),
3. att den utgående pensionen (efter omräkning enligt 14 och 15 §§) räknas om till pensionsbehållning som läggs till övrig för föregående år omräknad pensionsbehållning i vilken även ökning på grund av omräkning för arvsvinster avseende föregående år är inkluderad eller – då hel pension utges – vilken pensionsbehållning utgörs av arvsvinster och annan förändring uppkommen vid omräkningarna, och
4. att den andel av pensionsbehållningen som skall ligga till grund för beräkning av inkomstpension delas med aktuellt delningstal för den pensionsberättigade.
Det förekommer även andra situationer när en utgående inkomstpension kommer att ändras. Skulle t.ex. ett beslut om pensionsrätt för inkomstpension ändras för en person som uppbär inkomstpension måste pensionen räknas om. Hänför sig nämnda pensionsrätt till ett fastställelseår efter den tidpunkt då pensionen har börjat utges skall ändringen avse tiden efter detta fastställseår (jfr 11 §). Har pensionsrätten höjts kommer detta att innebära en utbetalning för retroaktiv tid. Att återkrav av för mycket uppburen pension normalt inte kommer att ske framgår av bestämmelserna i 14 kap. 1 §. En ändring av beslut om pensionsgrundande inkomst kan, förutom ändring av för året aktuell pensionsrätt, också innebära att pensionsrätt som tidigare varit latent skall ligga till grund för utgående pension. Resultatet kan också bli det motsatta.
6 kap. Tilläggspension
Uttag av tilläggspension
1 § Den som är född år 1953 eller tidigare och som har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år får ta ut tilläggspension tidigast från och med den månad då han eller hon fyller 61 år. Uttaget får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Uttag av tilläggspension får ändras och återkallas enligt vad som föreskrivs i 12 kap. om inte annat framgår av tredje stycket.
Tilläggspension får tas ut av den som är född under något av åren 1938–1953 endast om han eller hon gör motsvarande uttag av inkomstpension. Återkallar eller minskar en sådan person sitt uttag av tilläggspension gäller återkallelsen respektive minskningen endast om den pensionsberättigade återkallar eller minskar uttaget av inkomstpension i motsvarande utsträckning.
Som anförts tidigare skall tilläggspension succesivt fr.o.m. år 2001 ersättas av inkomstpension och premiepension. För att tydliggöra detta och för att hålla bestämmelserna om inkomstgrundad ålderspension samlade har bestämmelserna i AFL om uttag och beräkning av tilläggspension i form av ålderspension i stort sett oförändrade förts över till förevarande lag med ikraftträdande den 1 januari 2001. Bestämmelserna i denna lag ersätter även det inkomstgrundade inslag som finns i folkpension i form av ålderspension enligt AFL. Grundskyddet i folkpensionen skall däremot fr.o.m. år 2001 ersättas av garantipension. Någon folkpension i form av ålderspension kommer alltså inte att utges efter utgången av år 2000.
Vad beträffar ålderspension till personer som är födda år 1954 eller senare skall inkomst- och premiepension helt ersätta såväl folkpension som tilläggspension. Rätten till tilläggspension har därför i förevarande paragraf begränsats till att avse personer som är födda år 1953 eller tidigare.
I övrigt innehåller
första stycket i denna paragraf bestämmelser som i
huvudsak motsvarar 12 kap. 1 § AFL. Här anges att grundförutsättningen för att någon skall vara berättigad till tilläggspension är att han eller hon tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år. Sådana pensionspoäng skall normalt tillgodoräknas den som ett år har en pensionsgrundande inkomst som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp enligt AFL. Även den som uppburit förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL skall tillgodoräknas sådana poäng. I första stycket anges också att tilläggspension får tas ut fr.o.m. den månad då berörd person fyller 61 år. Detta överensstämmer med vad som föreskrivs om uttag av inkomst- och premiepension liksom uttag av folk- och tilläggspension enligt AFL. Liksom enligt AFL gäller också särskilda bestämmelser för beräkningen av tilläggspensionen vid uttag före 65 års ålder (se 5–6 §§).
Någon motsvarighet till bestämmelserna i AFL om att uttag av tilläggspension före 65 års ålder får göras endast om folkpension i form av ålderspension tas ut för samma tid har inte införts. Anledningen är att grundskyddet i folkpensionen år 2001 är avsett att ersättas av garantipension samtidigt som den inkomstgrundade delen av folkpensionen ersätts av en ökning av tilläggspensionen enligt bestämmelserna i detta kapitel.
Uttag av tilläggspension kan liksom uttag av inkomstpension begränsas till tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Bestämmelser om ändrat uttag och återkallelse av tilläggspension finns i 12 kap. till vilket
andra stycket i denna paragraf hänvisar. Dessa be-
stämmelser, liksom bestämmelserna i
tredje stycket motsvarar i princip de
som återfinns i 5 kap. 1 § andra och tredje styckena. Som anges i kommentaren till den paragrafen skall inkomstpension och tilläggspension behandlas som en enhet när det gäller uttag. Tilläggspension enligt denna lag får därför inte utges till en person som också är berättigad till inkomstpension om han eller hon inte gör motsvarande uttag av sådan pension. Vidare gäller återkallelse eller minskning av tilläggspension endast om motsvarande återkallelse eller minskning görs beträffande inkomstpension. De personer detta gäller är de som är födda under åren 1938–1953.
Uppdelningen av styckena har skett i enlighet med förslag av
Lagrådet.
Beräkning av årlig tilläggspension
2 § Tilläggspension utgör, om inte annat följer av bestämmelserna i 3–7 §§, för år räknat summan av
1. 60 procent av produkten av det för året gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och medeltalet av de pensionspoäng som tjänats in av den pensionsberättigade, eller, om pensionspoäng tjänats in för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen, och
2. 96 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring eller, för den som är gift, 78,5 procent av detta basbelopp.
I denna paragraf och i de fem följande paragraferna anges hur tilläggspensionen skall beräknas. I de därpå följande paragraferna finns särbestämmelser för vissa åldrar. Som tidigare angetts skall tilläggspension helt ersättas av inkomst- och premiepension för personer födda år 1954 eller senare varför dessa bestämmelser om beräkning av tilläggspension inte gäller dem (se kommentaren till 1§).
Bestämmelserna i denna paragraf är såvitt avser punkt 1 hämtade från 12 kap. 2 § första stycket AFL medan punkten 2 är ny. Här anges hur tilläggspension skall beräknas för en person som har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år och som tar ut hel ålderspension fr.o.m. den månad han eller hon fyller 65 år under förutsättning att den pensionsberättigade för tiden före år 1998 betalat avgifter för ev. inkomster av annat förvärvsarbete. För en sådan person skall pensionen motsvara summan av 60 % av produkten av det för året gällande prisbasbeloppet enligt AFL och medeltalet av de femton högsta pensionspoäng som fastställts för honom eller henne samt 96 % av det för året gällande prisbasbeloppet enligt AFL för den som är ogift och 78,5 % av detta basbelopp för den som är gift.
Vid beräkning av pensionspoäng skall endast beaktas inkomster som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp enligt AFL. Tilläggspensionen beräknas därför enligt nuvarande regler inte på detta ”första” förhöjda prisbasbelopp. Den pension som skulle ha utgetts på det beloppet kan sägas redan vara beaktat vid beräkningen av folkpensionen. Som anförts i kommentaren till 1 § skall emellertid tilläggspensionen fortsättningsvis ersätta det inkomstgrundande inslaget i folkpensionen. Därför föreskrivs
att tilläggspensionen som en person född under något av dessa år är berättigad till skall ökas med det belopp som anges i punkt 2 Denna ökning skall motsvara 96 % av det för året gällande prisbasbeloppet enligt AFL för den som är ogift och 78,5 % av detta basbelopp för den som är gift. Liksom enligt AFL saknar det betydelse om maken uppbär ålderspension eller inte. Av 17 § framgår dock att vid tillämpning av förevarande paragraf skall i vissa fall en person som är ogift likställas med en gift och vice versa.
Det belopp som nu angetts skall bara utges till den som tillgodoräknats pensionspoäng eller vårdår för minst 30 år och för vilken bestämmelserna i 19 § lagen om införande av denna lag om obetalda avgifter inte är tilllämpliga. Har pensionspoäng eller vårdår tillgodoräknats för färre år eller skall nämnaren i den kvot som skall användas vid beräkning enligt punkt 1 ökas på grund av obetalda avgifter, skall bestämmelserna i 19 § lagen om införande av denna lag tillämpas först sedan den produkt som anges i punkt 1 ökats enligt förevarande paragraf.
Det är inte det förhöjda prisbasbeloppet som här avses utan det något lägre som beräknas enligt 1 kap. 6 § andra stycket AFL. Till skillnad från nuvarande regler i AFL skall emellertid inte göras någon minskning av detta basbelopp vid beräkningen av tilläggspension. Detta är en förändring i förhållande till förslaget i lagrådsremissen och är föranlett av det förslag till ändring av 1 kap. 6 § AFL som lämnas i den ekonomiska vårpropositionen, 1997/98:000.
Är en pensionsberättigad född under något av åren 1938–1953 skall den enligt denna paragraf framräknade tilläggspensionen tjugondelas (se
8 §). I vissa fall skall även tillägg utges enligt 9–11 §§ (den s.k. garantiregeln).
Tilläggspension beräknas som ett årsbelopp vilket därefter delas med tolv för att få fram pensionsbelopp för månad. Vid nybeviljande av tilläggspension är i regel pensionspoängen för föregående år okänd och pensionen kan vid detta tillfälle därför inte beräknas på intjänade pensionspoäng. Beräkningen får i stället göras med beaktande av de pensionspoäng som vid denna tidpunkt har fastställts för den pensionsberättigade. Enligt hittillsvarande tillämpning har försäkringskassan med stöd av 20 kap. 2 a § AFL fattat ett provisoriskt beslut om pensionens storlek. Detta beslut har senare – när pensionspoängen för året före pensionsfallsåret blivit känd – ersatts av ett slutligt beslut. Om det slutliga beslutet resulterat i en höjning av pensionen har utbetalning skett för retroaktiv tid. I denna lag finns inte någon motsvarighet till 20 kap. 2 a § AFL med möjlighet för försäkringskassan att fatta s.k. provisoriska beslut. Den pensionsberättigade har emellertid rätt till tilläggspension beräknad på intjänade pensionspoäng. Detta innebär att det beslut som fattats med beaktande av endast fastställda pensionspoäng måste ändras enligt 13 kap. 7 § när pensionspoängen för det okända året har fastställts. Har tilläggspensionen utgetts med för lågt belopp skall en tilläggsutbetalning göras.
3 § Om en pensionsberättigad har tjänat in pensionspoäng för färre än 30 år, skall hänsyn tas endast till så stor del av den produkt som anges i 2 § 1 och till det belopp som avses i 2 § 2 som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tjänats in och talet 30.
Denna paragraf har sin motsvarighet i 12 kap. 2 § första stycket andra meningen. I förhållande till förslaget i lagrådsremissen har en mindre ändring gjorts till följd av att andra stycket i föregående paragraf har tagits bort.
Den situation som regleras här är när den pensionsberättigade inte skall erhålla oavkortad pension enligt 2 § på grund av att han eller hon tillgodoräknats pensionspoäng eller vårdår för färre än 30 år. Även eventuellt tillägg enligt garantiregeln berörs av denna paragraf, se 9 §.
I lagen om införande av denna lag finns bestämmelser om ökning av talet 30 vad gäller den som inte betalat sina egenavgifter enligt SAL för tid före år 1998.
Som angetts i kommentaren till 2 § kan vid beräkning av tilläggspension endast beaktas fastställda pensionspoäng. Någon hänsyn till pensionsgrundande inkomst som kan ha tjänats in för det år som närmast föregår det år varunder pensionen beviljas kan därmed inte beaktas förrän det resulterat i en fastställd pensionspoäng. När så sker kan emellertid det bli fråga om retroaktiv utbetalning av pension. Se vidare avsnitt 29.3.
4 § Vid beräkning av tilläggspension för år efter det år då den pensionsberättigade har fyllt 65 år skall det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring användas som gällde sistnämnda år. För tid från och med årsskiftet efter det att den pensionsberättigade har fyllt 65 år skall följsamhetsindexering göras enligt bestämmelserna i 5 kap. 14 §.
Bestämmelserna i denna paragraf saknar motsvarighet i AFL. I paragrafen anges vilket prisbasbelopp tilläggspensionen skall beräknas efter och hur pensionen skall räknas om vid förändringar av inkomstindex. Liksom när det gäller 2 § har förevarande paragraf anpassats till den ändring av 1 kap. 6 § AFL som föreslås i den ekonomiska vårpropositionen, 1997/98:000, och det andra stycke som föreslogs i lagrådsremissen har därför tagits bort.
Uttagen inkomstpension räknas årligen om enligt 5 kap. 14 § genom att multipliceras med det tal som anger kvoten mellan inkomstindex för det nya året och inkomstindex för det år som passerat sedan denna kvot dividerats med talet 1,016 (följsamhetsindexering). Som anges i denna paragraf skall uttagen tilläggspension räknas om på motsvarande sätt från och med året efter det då den pensionsberättigade fyller 65 år. Detta innebär att en person som är född under åren 1938–1953 och som uppbär såväl inkomstpension som tilläggspension samt tar ut pensionerna det år då han eller hon fyller 65 år eller mer får hela sin pension omräknad på samma sätt. Den som tar ut sin pension tidigare får däremot sin inkomstpension följsamhetsindexerad medan tilläggspensionen räknas om med hänsyn till förändringarna i prisbasbeloppet enligt AFL. Fr.o.m. det år denne fyller 66 år gäller dock även i sådana fall att såväl inkomstpension som allmän tilläggspension följsamhetsindexeras.
Den angivna omräkningen skall inte bara avse uttagen pension. Om en person väljer att ta ut pensionen senare än under det år då han eller hon fyller 65 år skall beräkningen av pensionen också göras med utgångspunkt från prisbasbeloppet det år då den pensionsberättigade fyller 65 år varefter följsamhetsindexering skall ske.
För den som fyllt 65 år före den 1 januari 2001 gäller särskilda regler (se 12 §).
5 § Om tilläggspension tas ut tidigare än från och med den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år, skall pensionen minskas med 0,5 procent för varje månad som, från och med den månad från vilken pensionen tas ut, återstår till den månad då han eller hon fyller 65 år.
Tas pensionen ut senare än från och med den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år, skall pensionen, sedan omräkning gjorts enligt 4 §, ökas med 0,7 procent för varje månad som har förflutit från ingången av den månad då han eller hon uppnådde nämnda ålder till och med månaden före den som pensionen börjar tas ut. Därvid skall det bortses från tid efter ingången av den månad då den pensionsberättigade har fyllt 70 år.
Inkomstpensionen blir högre ju senare en pensionsberättigad tar ut sådan pension. Detta följer av att delningstalet är lägre ju äldre en pensionsberättigad person är. I många fall tjänar också personer som tar ut inkomstpension senare in ytterligare pensionsrätt. Även detta medför ökad pension. I princip gäller motsvarande förhållande också tilläggspensionen även om pensionspoäng endast kan tillgodoräknas för år t.o.m. det år då en försäkrad fyller 64 år. Ändringen av pensionsbeloppet på grund av tidpunkten för uttaget beräknas också på ett annat sätt.
Som anges i kommentaren till 2 § är utgångspunkten för beräkning av tilläggspension enligt den paragrafen att den pensionsberättigade tar ut pensionen fr.o.m. den månad han eller hon fyller 65 år. Tilläggspension får dock tas ut fr.o.m. den månad då en person fyller 61 år och uttaget kan även ske efter 65 års ålder.
I
första stycket i denna paragraf anges att tilläggspensionen skall
minskas på visst sätt om en person tar ut sådan pension för tid före den månad han eller hon fyller 65 år. Beräkningen utgår från varje månad för vilken pension tas ut före nämnda månad.
På motsvarande sätt skall enligt
andra stycket, som formulerats enligt
förslag av
Lagrådet, pensionen ökas för varje månad som förflutit räknat
från och med den månad den pensionsberättigade fyllt 65 år till den månad då uttaget görs. Pensionen skall därvid ha räknats fram efter det prisbasbelopp som gällde när den pensionsberättigade fyllde 65 år och i förekommande fall följsamhetsindexerats.
Liksom enligt hittillsvarande bestämmelser i AFL skall vid beräkning enligt andra stycket i förevarande paragraf bortses från tid efter ingången av den månad då den pensionsberättigade fyllt sjuttio år. För personer som är födda år 1937 eller tidigare gäller också särskilda bestämmelser enligt 13 §.
Bestämmelserna i paragrafen har sin motsvarighet i 12 kap. 2 § andra stycket AFL.
6 § Skall tilläggspension börja utges efter återkallelse eller ökas uttag av sådan pension efter tidigare minskning, skall det vid beräkning av pensionen bortses från den minskning respektive ökning som tidigare har gjorts enligt 5 §. I stället skall, sedan pensionen har beräknats på nytt enligt 2–5 §§, avdrag göras för varje månad för vilken pensionen tidigare har utgetts. Avdraget skall, för tid före den månad då den pensionsberättigade har fyllt 65 år, motsvara 0,5 procent och, för annan tid, 0,7 procent av pensionen beräknad enligt 2–4 §§.
Om tilläggspension tas ut före eller efter den månad då en person fyller 65 år, skall pensionen minskas respektive ökas enligt vad som föreskrivs i 5 §. Återkallas sedan pensionsuttaget för att därefter tas ut på nytt eller minskas ett uttag för att därefter ökas, skall en ny beräkning göras. Enligt denna paragraf skall därvid bortses från den minskning respektive ökning som tidigare gjorts enligt 5 §. I stället skall, sedan pensionen beräknats på nytt enligt 2–5 §§, avdrag göras för varje månad för vilken pensionen tidigare utgetts. Avdraget skall därvid uppgå till 0,5 % av pensionen beräknad enligt 2–4 §§ för varje månad före den månad den pensionsberättigade fyllt 65 år. För varje annan månad under vilken pensionen utgetts skall avdraget uppgå till 0,7 % av nämnda pension.
För en person som exempelvis tagit ut hel pension vid 61 års ålder och återkallat denna ett år senare för att sedan vid 66 års ålder på nytt ta ut hel pension innebär detta att när pensionen beräknas vid 66 års ålder skall den pension som skulle ha utgetts vid 65 års ålder beräknas, att detta belopp följsamhetsindexeras och att det därigenom framräknade beloppet ökas i anledning av att uttag görs ett år efter den månad den pensionsberättigade fyllde 65 år. Denna ökning skall enligt 5 § andra stycket göras med 0,7 % per månad. Först därefter skall den i förevarande paragraf angivna reduceringen göras genom att det belopp som framräknats före ökningen enligt 5 § andra stycket reduceras med 0,5 % för varje månad för vilken pensionen tidigare utgetts. I det angivna exemplet skulle detta innebära att pensionen, beräknad efter prisbasbeloppet vid 65 års ålder och följsamhetsindexerad, skulle ökas med 2,4 % (12 månader x 0,7 % ./. 12 månader x 0,5 %).
Skulle det nya uttaget i stället göras före 65 års ålder innebär detta att pensionen beräknad enligt 2 och 3 §§ skall minskas med 0,5 % därav dels för varje månad som pensionen tidigare utgetts, dels för varje månad som – fr.o.m. den månad från vilken pensionen tas ut – återstår till ingången av den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. Tas t.ex. pensionen ut den månad den pensionsberättigade fyller 63 år och han eller hon tidigare tagit ut denna under tolv månader skall pensionen, beräknad enligt bestämmelserna i 2 och 3 §§, minskas med 36 månader x 0,5 % eller 18 %.
7 § Då uttag avser tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av tilläggspension skall 2–6 §§ gälla motsvarande del av pensionen.
Enligt denna paragraf skall, om en person gjort partiellt uttag av tilläggspension, vad som föreskrivs i 2–6 §§ gälla den andel som tagits ut.
Särskilda bestämmelser för personer födda under åren 1938–1953
8 § För den som är född under något av åren 1938–1953 skall tilläggspensionen minskas med en tjugondel för varje helt år som har förflutit från och med år 1935 till utgången av födelseåret.
Som anförts tidigare skall personer som är födda under åren 1938–1953 erhålla ålderspension såväl enligt reglerna om tilläggspension som enligt reglerna om inkomst- och premiepension. Denna s.k. infasning skall göras med 1/20 per år med utgångspunkt från år 1934 så att exempelvis
en person född år 1938 skall erhålla 16/20 av ålderspensionen enligt här angivna regler för tilläggspension och 4/20 enligt reglerna för inkomstpension. I denna paragraf föreskrivs därför att den allmänna tilläggspension en person född under något av åren 1938–1953 är berättigad till skall minskas med 1/20 för varje år som har förflutit från år 1934 till utgången av födelseåret. Motsvarande gäller enligt 4 kap. 6 § för tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomstpension.
9 § En pensionsberättigad som är född under något av åren 1938–1953 har rätt till ett tillägg till tilläggspensionen från och med den månad då han eller hon fyller 65 år om så följer av andra stycket och av 10 och 11 §§.
Tillägget skall för år räknat motsvara skillnaden mellan
1. hel årlig tilläggspension för den pensionsberättigade vid ingången av år 1995 beräknad enligt 2 och 3 §§ men med beaktande av hans eller hennes civilstånd vid ingången av den månad tillägget avser samt omräknad enligt 4 §, och
2. summan av den pensionsberättigades inkomstpension och tilläggspension beräknad för ett år.
En person född under 1938–1953 skall, som anges i avsnitt 28.3 vara garanterad en viss nivå på den inkomstgrundade ålderspensionen. Detta skall ske genom att, om den pensionsberättigades tilläggspension, inkomstpension och premiepension inte uppgår till denna nivå, ett tillägg till tilläggspensionen utbetalas till den pensionsberättigade så att han eller hon når upp till den garanterade nivån.
Tillägget enligt denna garantiregel skall enligt
första stycket i denna
paragraf utges tidigast fr.o.m. den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. Vid uttag dessförinnan skall alltså inget sådant tillägg utges. Vid sådant tidigt uttag kommer också den garanterade pensionsnivån fr.o.m. 65 års ålder att påverkas.
I
andra stycket anges hur tillägget skall räknas ut. I punkt 1, som for-
mulerats efter förslag av
Lagrådet, anges därvid den garanterade nivån
och i punkt 2 den pension som skall dras av från detta belopp för att få fram tillägget.
Den garanterade nivån skall för ett år motsvara hel årlig tilläggspension för den pensionsberättigade beräknad enligt bestämmelserna i 2 och 3 §§ med beaktande av pensionspoäng hänförliga till tiden före ingången av år 1995. Detta innebär att pensionen skall beräknas som om den pensionsberättigade fyllt 65 år i januari 1995 och då tagit ut pensionen. Minskning enligt 5 § första stycket skall göras om inkomst- eller tilläggspension tagits ut före den månad den pensionsberättigade fyller 65 år (se
10 §) men inte annars.
Även om det är pensionspoäng och år hänförliga till tid före ingången av år 1995 som är avgörande för beräkningen av den garanterade pensionsnivån kan för bestämmelserna i 3 § förhållanden efter nämnda tidpunkt ha betydelse eftersom det tidigast under åren 1995 och 1996 har kunnat konstateras om avgifterna för år 1993 och år 1994 betalats. Vidare skall tilläggspensionen beräknas utifrån den pensionsberättigades civilstånd vid ingången av den månad tillägget avser och omräkning enligt 4 § (följsamhetsindexering) skall göras fram till det år tillägget avser.
Det tillägg som den pensionsberättigade är berättigad till enligt förevarande paragraf, skall i princip utgöra mellanskillnaden mellan den en-
ligt punkt 1 garanterade pensionsnivån och hans eller hennes faktiska pension. I punkt 2 anges dock att det som skall dras från den garanterade nivån är summan av den pensionsberättigades inkomstpension och tilläggspension beräknad för ett år. Premiepensionen nämns inte. Emellertid kommer premiepensionen indirekt att omfattas eftersom inkomstpensionen, enligt 11 §, skall beräknas som om pensionsrätt för denna pension utgjort 18,5 % av pensionsunderlaget före reducering enligt 4 kap. 6 § och inte, som normalt är fallet, 16 % av nämnda underlag.
10 § Har den pensionsberättigade tagit ut inkomstpension eller tilläggspension före den månad han eller hon fyller 65 år skall hel årlig tilläggspension enligt 9 § andra stycket 1 minskas med 0,5 procent för varje sådan månad för vilken pensionen utgetts.
Om uttag av tilläggspension och inkomstpension avser tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pensionsförmån skall det belopp som avses i 9 § andra stycket 1 gälla motsvarande andel av det beloppet.
Om en pensionsberättigad tar ut ålderspension senare än det år då den pensionsberättigade fyller 65 år skall den garanterade nivån följsamhetsindexeras. Samtidigt kommer det belopp som skall avräknas från den garanterade nivån att vara högre eftersom tilläggspensionen då skall räknas upp enligt 6 § andra stycket och delningstalet för inkomstpensionen är lägre än om pensionen tagits ut tidigare.
För den som tagit ut inkomstpension eller allmän tilläggspension före 65 års ålder, vilket är den tidpunkt då tillägg enligt 9 § först kan börja utgå, är det belopp som enligt nämnda paragraf skall avräknas från den garanterade pensionsnivån vid beräkningen av tillägget lägre än om pensionen tagits ut först vid 65 års ålder. När det gäller inkomstpensionen följer det av att delningstalet varit högre än det skulle ha varit vid 65 års ålder och när det gäller den allmänna tilläggspensionen skall en reducering om 0,5 % per månad göras enligt 5 § första stycket respektive 6 §. I
första stycket i denna paragraf anges att i sådana situationer även den ga-
ranterade pensionsnivån skall sänkas. Denna sänkning skall göras genom en reducering med 0,5 % för varje månad för vilken inkomstpension eller tilläggspension utgetts före den månad då den pensionsberättigade fyllt 65 år.
I
andra stycket anges att den garanterade pensionsnivån, vid partiellt
uttag av tilläggspension och inkomstpension, skall avse en mot uttaget motsvarande andel av oavkortad garanterad nivå.
11 § Vid beräkning enligt 9 § andra stycket 2 skall den pensionsberättigades inkomstpension beräknas som om pensionsrätt för denna pension har utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget före reducering enligt 4 kap. 6 §.
Som angetts i kommentaren till 9 § skall det tillägg som där avses i princip motsvara mellanskillnaden mellan den ålderspension en pensionsberättigad skulle ha varit berättigad till vid ingången av år 1995 och den faktiska ålderspension han eller hon uppbär. Tillägget skall därvid betalas ut för tid under vilken den som är berättigad till det uppbär inkomstpension och tilläggspension. Sådan pension kan dock tas ut utan att något uttag samtidigt görs av premiepension. Vid beräkning av tillägget skall därför inkomstpensionen, oavsett om uttag gjorts av premiepension eller
inte, beräknas som om all pensionsrätt enligt denna lag varit pensionsrätt för inkomstpension. I denna paragraf har alltså föreskrivits att den årliga inkomstpensionen, vid beräkning enligt 9 § andra stycket 2, skall beräknas som om pensionsrätt för den pensionen utgjort 18,5 % av pensionsunderlaget före tjugondelsinfasning enligt 4 kap 6 §.
Särskilda bestämmelser för personer födda år 1937 eller tidigare
12 § För den som är född år 1935 eller tidigare skall vad som sägs i 4 § om det år då den pensionsberättigade fyller 65 år i stället avse år 2001 .
Som anges i 4 § skall tilläggspension följsamhetsindexeras från och med året efter det då den pensionsberättigade fyller 65 år. Pensionen skall då beräknas efter det prisbasbelopp som gällde det år den pensionsberättigade fyllde 65 år. Någon följsamhetsindexering skall emellertid inte äga rum förrän årsskiftet 2001/2002. Den som fyllt 65 år före år 2001 kommer därför att få sin pension beräknad på prisbasbeloppet för år 2001.
13 § Vad som föreskrivs i 5 § andra stycket om att bortse från viss tid skall, för den som är född år 1937 eller tidigare, också gälla tid under vilken den pensionsberättigade har uppburit folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Liksom enligt AFL skall vid den uppräkning av den allmänna tilläggspensionen som skall göras vid uttag efter den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år bortses från tid under vilken han eller hon uppburit folkpension. Detta föreskrivs i denna paragraf som formulerats i enlighet med förslag av
Lagrådet.
14 § Om den pensionsberättigade är svensk medborgare och född under något av åren 1896–1914 skall, vid tillämpning av 3 §, talen 30 bytas ut mot talen 20. Om den pensionsberättigade är svensk medborgare och född under något av åren 1915–1923 skall, vid tillämpning av 3 §, talen 30 bytas ut mot talen 20 ökat med ett för varje helt år som förflutit från och med år 1915 till utgången av den pensionsberättigades födelseår.
Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar med vissa språkliga justeringar 15 kap. 1 § första stycket första meningen AFL och del av 15 kap. 1 § andra stycket samma lag. Motsvarighet till de bestämmelser i 15 kap. 1 § AFL som behandlar följderna av underlåten avgiftsbetalning finns i lagen om införande av denna lag.
Bestämmelserna i paragrafen tillämpas även, på grund av EG-rätten, beträffande medborgare i ett EU- eller EES-land.
15 § Om en pensionsberättigad som inte är svensk medborgare är född under år 1923 eller tidigare, skall vid tillämpning av 3 § från talen 30 räknas av det antal år före år 1960, för vilka till statlig inkomstskatt taxerad inkomst beräknats för honom eller henne.
Högst tio år får räknas av enligt första stycket. Är den pensionsberättigade född under något av åren 1915–1923, skall dock det högsta antal år som får räknas av minskas med ett för varje helt år som förflutit från och med år 1915 till utgången av hans eller hennes födelseår.
Denna paragraf motsvarar med vissa språkliga justeringar 15 kap. 1 a § AFL.
16 § För en pensionsberättigad som är född under något av åren 1911–1927 skall tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat tillgodoräknas om han eller hon hade fått rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring från och med januari månad det år han eller hon uppnått 65 års ålder. Detta gäller dock endast om pensionen därigenom blir större.
Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar 15 kap. 2 § AFL i nu föreslagen lydelse.
Övriga bestämmelser
17 § Vid tillämpning av 2 § 2 och 9 § andra stycket 1 skall med gift pensionsberättigad likställas den som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft barn. Med ogift pensionsberättigad skall likställas den som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl föranleder annat.
Det belopp varmed tilläggspensionen beräknad enligt 2 § punkt 1 skall ökas enligt punkt 2 i samma stycke, skall, som tidigare anförts, ersätta den inkomstgrundade delen av folkpension i form av ålderspension. På samma sätt som folkpensionen är det belopp varmed tilläggspensionen skall ökas beroende av den pensionsberättigades civilstånd. Detsamma gäller den pensionsnivå en sådan person är garanterad enligt 9 §. Liksom när det gäller folkpensionen har här föreskrivits att, vid tillämpning av nämnda bestämmelser i denna lag, i vissa fall en ogift pensionsberättigad skall likställas med en gift sådan och vice versa. Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 1 § AFL.
Tredje avdelningen. Premiepensionssystemet
7 kap. Allmänna bestämmelser om premiepensionssystemet
1 § Premiepensionssystemet innebär att
– medel som motsvarar fastställd pensionsrätt för premiepension fonderas,
– de enskilda har möjlighet att själva bestämma om förvaltningen av de medel som fonderas för deras räkning, och
– pensionernas storlek är beroende av värdeutvecklingen på de fonderade medlen.
I paragrafen ges en översiktlig beskrivning av premiepensionssystemet och dess viktigaste kännetecken. Systemet har getts beteckningen ”premiepensionssystemet” i enlighet med vad
Lagrådet föreslagit.
Som en av utgångspunkterna för premiepensionssystemet anges i slutet av paragrafen att storleken av pensionsförmånerna beror av värdeutvecklingen på de fonderade medlen. Detta gäller även för sådana enskilda som väljer att gå över till livränta med garanterade belopp (se avsnitt 21 och 9 kap. 2 §). Det är nämligen värdet av pensionsspararens fondandelar vid övergången som bestämmer hur stora de garanterade beloppen skall bli. Däremot kan inte myndigheten efter en sådan övergång sänka de garanterade beloppen med hänvisning till att myndighetens egen kapitalförvaltning har gått dåligt.
2 § Premiepensionsmyndigheten är försäkringsgivare för premiepension.
Myndighetens verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga principer.
Skälen för att försäkringsfunktionen i premiepensionssystemet skall handhas av en nyinrättad statlig myndighet har beskrivits i avsnitt 19.2.
Regeln att Premiepensionsmyndighetens verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga principer innebär att sådana frågor som är av försäkringsteknisk eller liknande karaktär och som inte har reglerats särskilt skall lösas i enlighet med principer som är allmänt vedertagna inom försäkringsväsendet. Detta gäller naturligtvis särskilt de aktuariella frågorna. Myndigheten skall därför ha tillgång till personal med betydande erfarenhet av och kunskap i försäkringsteknik. Som framhållits i avsnitt 23.1 skall myndigheten bl.a. ha en ansvarig aktuarie som uppfyller kraven för behörighet i ett livförsäkringsbolag. I lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndighetens verksamhet finns närmare föreskrifter för myndighetens försäkringsmässiga hantering.
3 § Med pensionssparare avses var och en, för vilken det har fastställts pensionsrätt för premiepension och förts över medel till förvaltning enligt 8 kap. 2 §. Med fastställd pensionsrätt likställs pensionsrätt som mottagits från make enligt 4 kap. 7 §.
I 1 kap. 4 § anges vem som är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension. Bestämmelsen innebär som huvudregel att en enskild anses som försäkrad bara om han är svensk medborgare eller bosatt i Sverige. Samtidigt kan dock även den som inte är försäkrad vara berättigad till pension.
En sådan terminologi passar inte i ett premiepensionssystem som i försäkringstekniska avseenden skall ansluta nära till vad som gäller för individuell privat försäkring. Eftersom begreppet försäkrad inte bör användas i fler än en betydelse i det reformerade ålderspensionssystemet, benämns den enskilde i frågor som enbart rör försäkringen för premiepension i stället pensionssparare.
Med pensionssparare avses alltså den för vilken det har fastställts pensionsrätt för premiepension och som fått medel för fastställelsen överförda från Riksgäldskontorets tillfälliga förvaltning till förvaltning i värdepappersfonder o.d. Med fastställelse av pensionsrätt likställs mottagande av överförd pensionsrätt från make. Förvaltningen registreras på ett premiepensionskonto (4 §). Överföringen mellan makar beskrivs i avsnitt 14.5.
Premiepensionskonton
4 § Premiepensionsmyndigheten skall för varje pensionssparare föra ett premiepensionskonto som visar utvecklingen av pensionsspararens tillgodohavande i premiepensionssystemet.
Premiepensionsmyndigheten skall för varje pensionssparare föra ett premiepensionskonto som visar utvecklingen av hans tillgodohavande. Som närmare utvecklats i avsnitt 19.3 skall på premiepensionskontot registre-
ras alla händelser som påverkar tillgodohavandets storlek. Dit hör fastställande av premiepensionsrätt och ändringar i sådan rätt, avkastningen från förvaltningen och värdeförändringar på fondandelar som har förvärvats för pensionsspararens räkning samt pensionsutbetalningar som görs. Även händelser i den försäkringsmässiga hanteringen som påverkar tillgodohavandets storlek skall antecknas, t.ex. fördelning av arvsvinster och återbäring samt uttag för att täcka Premiepensionsmyndighetens kostnader. Myndighetens kostnader skall framgå särskilt. Det är alltså inte tillåtet med nettoredovisning i det sammanhanget.
Bestämmelsen om premiepensionskonton hör till dem som skall gälla också för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande (se 10 kap. 6 och 10 §§). Den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 § (efterlevandeskydd under pensionstiden) övertar pensionsspararens premiepensionskonto, och de uppgifter om tillgodohavandet som finns där. Om den efterlevande
- som oftast torde
vara fallet
- sedan tidigare också har ett eget premiepensionskonto, kommer det alltså att finnas två sådana konton för honom. Sannolikt blir det enklare att överblicka vad som har förekommit om kontona inte slås ihop, men detta är något som får avgöras i den praktiska tillämpningen.
När någon får rätt till premiepension till efterlevande enligt bestämmelserna i 10 kap. 1 § (efterlevandeskydd under aktivtiden), klipps däremot banden med tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto av, och detta konto skall avslutas. Det gäller också den som har fått rätt till sådan pension enligt 10 kap. 5 §. Detta beror på att efterlevandeskyddet enligt 10 kap. 1 § har karaktären av en ren riskförsäkring med fasta ersättningsbelopp som är oberoende av storleken på pensionsspararens tillgodohavande. I stället skall det upprättas ett nytt konto för den som är berättigad till sådan premiepension till efterlevande. Det kommer dock inte att vara lika många uppgifter som skall antecknas på ett sådant konto.
Det kan slutligen anmärkas att en kontobehållning kan gå ned till noll om någon tjänar in pensionsrätt för premiepension bara under något eller några få år och sedan utnyttjar tillgodohavandet för efterlevandeskydd under en följd av år. Sådana fall måste dock antas bli mycket ovanliga.
8 kap. Kapitalförvaltning m.m.
Den tillfälliga förvaltningen
1 § Premiepensionsmyndigheten skall ansvara för förvaltningen av de avgiftsmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall placeras på konto hos Riksgäldskontoret till dess att de förs över enligt 2 § till annan förvaltning. Myndigheten skall träffa avtal med kontoret om förräntning och andra villkor för placeringen av medlen. Myndigheten skall sträva efter att med ett lågt risktagande och med hänsyn till kravet på betalningsberedskap uppnå så god avkastning på medlen som möjligt.
Avkastningen för ett kalenderår skall tillföras sådana pensionssparare, för vilka pensionsrätt för premiepension för det föregående året har fastställts. Avkastningen skall fördelas mellan pensionsspararna i förhållande till storleken av vars och ens fastställda pensionsrätt.
Paragrafen beskriver den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret. Skälen för den ordning som föreslås har redovisats i avsnitt 20.1.
I paragrafens
andra stycke finns en bestämmelse om hur avkastningen
från den tillfälliga förvaltningen skall fördelas mellan pensionsspararna.
Som framgår i avsnitt 20.1 kommer hela eller delar av de avgiftsmedel som är hänförliga till ett visst intjänandeår att finnas i den tillfälliga förvaltningen under ca två år med början i februari intjänandeåret och slut någon gång i perioden december året efter intjänandeåret
- mars det därpå följande året. Med någon förenkling kan man säga att i genomsnitt halva årsavgiften finns inbetald under intjänandeåret och hela årsavgiften under året efter intjänandeåret.
I enlighet med detta skulle de pensionssparare som har tjänat in pensionsrätt ett visst år vara berättigade till avkastning för halva intjänandeåret och hela året därpå. En fördelning av avkastningen efter denna princip skulle emellertid kräva ett komplicerat system för att hålla isär de olika intjänandeårens medel och avkastningen av dessa. I den tillfälliga förvaltningen kommer ju hela tiden att finnas avgiftsmedel för två
- och
under kortare tid t.o.m. tre
- olika intjänandeår.
I stället används den enklare modellen att hela avkastningen från den tillfälliga förvaltningen ett visst år tilldelas de pensionssparare som tjänade in pensionsrätt året före det år som avkastningen hänför sig till. Resultatet av denna enklare modell skiljer sig från den mer komplicerade modellen bara i den utsträckning storleken av inbetalade avgifter varierar mellan åren. Skillnaderna jämnas ut genom skilda utfall av pensionsintjänandet över åren.
Avkastningen tillförs pensionsspararna i form av ett procentuellt påslag som bestäms av förhållandet mellan avkastningen från den tillfälliga förvaltningen året efter intjänandeåret och summan av de avgifter som betalats in för intjänandeåret.
Om summan av inbetalda avgifter för ett visst år är större än summan av de pensionsrätter som fastställs för det året, kommer alltså en proportionell del av avkastningen att tillföras de överskjutande avgiftsmedlen och därmed bli kvar i den tillfälliga förvaltningen. Om i stället summan av fastställda pensionsrätter är större än de inbetalda avgifterna, skall den framräknade procentsatsen ändå användas vid uppräkningen av de enskildas pensionsrätter. I det fallet kommer alltså en del av de övriga medel som finns i den tillfälliga förvaltningen att tas i anspråk för uppräkningen.
Placering hos fondförvaltare
2 § När pensionsrätt för premiepension för en pensionssparare har fastställts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar pensionsrätten samt avkastningen enligt 1 § andra stycket från Riksgäldskontoret till förvaltning i
1. värdepappersfonder eller utländska fondföretag som avses i 3 §, eller
2. Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden. Om pensionsspararen har tagit ut premiepension i form av livränta enligt 9 kap. 2 § skall medlen i stället föras över till Premiepensionsmyndighetens livränteverksamhet.
I paragrafen anges ett av de viktigaste elementen i premiepensionssystemet, nämligen att kapitalförvaltningen som huvudregel skall ske hos från Premiepensionsmyndigheten fristående fondförvaltare. Förvaltning kan ske i värdepappersfonder och utländska fondföretag. Vilka typer av förvaltare som kan komma i fråga anges i 3 §. Förvaltning kan också ske i Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden. Valet av förvaltare i det enskilda fallet behandlas i 4 §.
Initiativet till överföringen skall komma från Premiepensionsmyndigheten, efter det att pensionsspararna har anmält sina val av förvaltare till myndigheten. Överföringen skall ske direkt från Riksgäldskontoret till förvaltarna utan att passera Premiepensionsmyndigheten. Rutinerna för dessa överföringar bör ingå i myndighetens och förvaltarnas samarbetsavtal enligt 3 § första stycket 2 (och 43 g § lagen [1983:1092] med reglemente för Allmänna pensionsfonden).
Som angetts tidigare får pensionsspararna viss tid på sig att anmäla sitt val av förvaltare till myndigheten. När valperioden är över skall de medel för vilka någon annan förvaltare inte har valts föras över till Premiesparfonden inom Allmänna Pensionsfonden enligt 4 § andra stycket.
Enligt 9 kap. 2 § första stycket kan pensionsspararen begära att få ut sin pension i form av livränta med garanterade belopp. I samband därmed övertar Premiepensionsmyndigheten förvaltningen av de tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto. Av den paragrafens andra stycke framgår att detta gäller även medel som tillförs senare. Om en livränta tagits ut skall i sistnämnda situation överföringen från Riksgäldskontoret endast göras till myndigheten. Det spelar inte någon roll om pensionsrätten som ligger till grund för tillskottet har tjänats in före eller efter det att pensionsspararen började ta ut sin pension.
Den slutliga utformningen av paragrafens andra stycke har inte redovisats för Lagrådet.
3 § Överföring enligt 2 § första stycket 1 får göras till fonder som har anmälts för registrering hos Premiepensionsmyndigheten och som förvaltas av fondförvaltare som
1. har rätt att utöva fondverksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,
2. har slutit samarbetsavtal med myndigheten,
3. har åtagit sig att på begäran lämna sådana informationshandlingar som avses i 26 och 27 §§ lagen om värdepappersfonder till pensionssparare som har valt eller överväger att välja någon av förvaltarens fonder i premiepensionssystemet,
4. har åtagit sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av fondandelar,
5. har åtagit sig att, med eller utan särskild prisnedsättning, inte ta ut avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av myndigheten, och
6. har åtagit sig att för varje år till myndigheten rapportera alla kostnader som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag.
Medlen får inte placeras i sådana fonder som avses i 3 § lagen om värdepappersfonder i andra fall än som anges i tredje stycket.
Premiepensionsmyndigheten får, efter att ha inhämtat yttrande från Finansinspektionen, medge att medlen placeras i fonder vars värdeutveckling är beroende av index. Ett sådant medgivande får lämnas om god riskspridning uppnås i fonden.
I paragrafen anges kraven på de fondförvaltare som får erbjuda sina tjänster i premiepensionssystemet.
Huvudregeln är att den som har rätt att driva vanlig fondverksamhet i Sverige också har rätt att delta i premiepensionssystemet. Härutöver ställs det upp ett par särskilda krav för detta system. Kraven är desamma för svenska och utländska fondförvaltare, i den mån de senare har rätt att utöva fondverksamhet i Sverige.
För att både Premiepensionsmyndigheten och pensionsspararna skall veta vilka fonder som finns inom systemet, skall varje förvaltare till myndigheten anmäla vilka av hans fonder som skall kunna ta emot medel inom ramen för premiepensionssystemet. Samtidigt med anmälan bör förvaltaren ge in de av Finansinspektionen (eller motsvarande utländska myndighet) godkända fondbestämmelserna. Om fondbestämmelserna ändras, skall de nya bestämmelserna också lämnas in. Även andra ändringar rörande fonden och förvaltningen av den måste anmälas till myndigheten, så att myndigheten hela tiden har en klar överblick över systemet. Det register över fonderna som myndigheten upprättar blir samtidigt ett register över förvaltarna.
Förvaltaren måste också ingå ett avtal om det praktiska samarbetet med myndigheten. Avtalet skall bestämma rutiner för överföring av information och medel mellan parterna. I avtalet mellan Premiepensionsmyndigheten och förvaltaren skall också tas in en eventuell överenskommelse om reducering av priset på förvaltartjänsten (se avsnitt 20.2). Avtalet benämns samarbetsavtal. Även när det gäller prisreduktion på förvaltartjänsten bestämmer myndigheten de krav som skall gälla för förvaltarnas tillträde till systemet. Det görs efter en intresseavvägning som beskrivs i den allmänna motiveringen. Bestämmelsen om ett åtagande i fråga om förvaltarens prissättning har lagts till och viss annan justering av paragrafens första stycke har skett efter Lagrådets granskning.
Vidare måste förvaltaren åta sig att på begäran av den enskilde lämna sådan information som avses i 26 och 27 §§ lagen om värdepappersfonder (dvs. informationsbroschyr, årsberättelse och halvårsredogörelse) till sådana pensionssparare som har valt eller överväger att välja någon av förvaltarens fonder i premiepensionssystemet. Hänvisningen till 26 och 27 §§ lagen om värdepappersfonder innebär inte att ett utländskt fondföretags informationshandlingar måste utformas efter de regler som i det avseendet gäller för svenska fondbolag, utan här är det hemlandets bestämmelser som gäller. Enligt 7 c § lagen om värdepappersfonder och 3 § förordningen (1990:1123) om värdepappersfonder har Finansinspektionen möjlighet att föreskriva att informationen skall vara avfattad på svenska språket.
Den enskilde skall inte vara tvungen att inför fondförvaltaren styrka sin behörighet att få ut informationsmaterialet med ett intyg från Premiepensionsmyndigheten om att han har ett tillgodohavande som har placerats eller skulle kunna placeras i den aktuella fonden. En sådan ordning skulle vara meningslös, eftersom alla som över huvud taget har tjänat in pensionsrätt för premiepension kommer att bli berättigade till informationen.
Fondförvaltaren skall också ha åtagit sig att inte tillämpa några uttagsavgifter. Skälen för det kravet har angetts i avsnitt 20.2. Åtagandet kommer att göras i förhållande till myndigheten i dess egenskap av fondandelsägare.
Slutligen måste förvaltaren ha åtagit sig att till myndigheten redovisa samtliga kostnader som tas ut fonden. Skälen för detta krav har redovisats i avsnitt 20.2.
Som framgår av första stycket kan alla svenska och utländska fondförvaltare som har rätt att utöva vanlig fondverksamhet i Sverige delta i premiepensionssystemet, och förvaltarna kan själva välja vilka fonder de skall anmäla till systemet. En förutsättning för deltagande är, som framgått, dock att förvaltaren godtar de krav Premiepensionsmyndigheten ställt upp i fråga om tak för avgifter o.d. Enligt
andra stycket gäller som
huvudregel att s.k. nationella fonder inte kan användas. Den bestämmelse i lagen om värdepappersfonder som det hänvisas till gäller visserligen bara för svenska fondbolag, men samma resultat följer för de utländska fondföretagens del av kravet i första stycket 1 att de skall ha rätt att utöva fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder. Rätten enligt den lagen för utländska fondföretag att vara verksamma i Sverige anses nämligen inte omfatta någon rätt att tillhandahålla sådana fonder som faller utanför UCITS-direktivets tillämpningsområde, dvs. nationella fonder.
Som närmare utvecklats i avsnitt 20.2 får dock Premiepensionsmyndigheten, efter att ha hört Finansinspektionen, medge att placering sker i s.k. indexfonder. Den föreslagna dispensregeln gäller för samtliga fondförvaltare som får delta i premiepensionssystemet, dvs. även för utländska fondförvaltare. För många utländska indexfonder blir det förmodligen inte aktuellt att tillämpa dispensregeln, eftersom de torde uppfylla det krav på riskspridning som ställs upp i UCITS-direktivet och lagen om värdepappersfonder.
Enligt
tredje stycket förutsätter Premiepensionsmyndighetens med-
givande till att placering sker i indexfonder att god riskspridning uppnås i fonden. Med god riskspridning avses i detta sammanhang att index återspeglar värdeförändringar för en eller flera börser, auktoriserade marknadsplatser eller liknande marknader.
De enskilda skall även kunna välja en placering i värdepappersfonder som förvaltas av ett statligt fondbolag. Det statliga fondbolaget skall uppfylla samma krav som ställs på de privata fondförvaltarna. Regeringen kommer senare att föreslå att riksdagen godkänner inrättandet av ett sådant bolag. Något lagförslag behövs inte på denna punkt.
Även sjunde fondstyrelsen inom Allmänna pensionsfonden, som skall förvalta Premiesparfonden, skall uppfylla de krav som ställs för deltagande i premiepensionssystemet. I 43 g § lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden anges således att sjunde fondstyrelsen skall ingå samarbetsavtal med Premiepensionsmyndigheten och, med ett undantag, göra de åtaganden som krävs av övriga fondförvaltare.
Val och byte av fond
4 § Pensionsspararen har rätt att bestämma var de medel som för spararens räkning skall föras över enligt 2 § första stycket skall placeras. Premiepensionsmyndigheten får dock bestämma ett högsta antal fonder som samtidigt får antecknas på ett premiepensionskonto. När pensionsrätt för premiepension för ett år har fastställts, skall Premiepensionsmyndigheten upplysa pensionsspararen om rätten att välja placering.
Om pensionsspararen inte anmäler något annat val inom den tid som Premiepensionsmyndigheten bestämmer, skall medlen föras över till Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden.
Om pensionsspararen tidigare har anmält val av fond eller flyttat hela eller en del av innehavet i en fond till en annan fond, skall, om spararen inte begär annat, medlen i stället föras över till den eller de fonder i vilka medel senast har placerats för spararens räkning. När flera fonder mottagit medel vid det senaste placeringstillfället, skall medlen fördelas mellan dessa fonder i förhållande till värdet av innehavet i varje fond.
Paragrafens första mening slår fast den viktiga principen att den enskilde har rätt att själv bestämma hur de medel som motsvarar hans pensionsrätt för premiepension skall förvaltas. Denna rätt är generell och gäller inte bara i samband med det årliga fastställandet av pensionsrätt. Särskilt för det tillfället gäller att Premiepensionsmyndigheten skall erinra pensionsspararen om hans rätt att välja fond. När det gäller byte av fond är det i princip den enskilde som måste ta initiativet.
Som angetts i avsnitt 31 föreslås att Premiepensionsmyndigheten skall producera ett allmänt informationsmaterial om de fonder som har anmälts till premiepensionssystemet. Detta material bör skickas ut till pensionsspararna samtidigt med blanketten för val av fond.
Val av fond kan bli aktuellt också för den som har fått rätt till premiepension för efterlevande enligt 10 kap. 7 §, eftersom det kan finnas pensionsrätt kvar att fastställa för den avlidne. Pensionsrätt skall normalt dock inte fastställas för det år då pensionsspararen avlidit (se 4 kap. 1 § första stycket jfrd med 2 kap. 2 § andra stycket och 3 kap. 2 § tredje stycket).
Som tidigare angetts är det Premiepensionsmyndighetens sak att bestämma hur lång tid pensionsspararna skall ha på sig för att göra sitt val. Om pensionsspararen inte anmäler något annat val inom den tid som myndigheten har bestämt, skall medlen placeras i Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden.
Detta skall dock inte gälla om pensionsspararen tidigare har anmält val av fond eller flyttat hela eller del av innehavet i en fond till en annan fond. I sådana fall skall medlen i stället föras över till den eller de fonder i vilken medel senast har placerats för hans räkning. Om fler än en fond senast tillförts medel för pensionsspararens räkning – han har t.ex. valt två fonder eller bytt till två fonder vid ett och samma tillfälle – skall medlen fördelas mellan fonderna i förhållande till det aktuella värdet av innehavet i varje fond. Denna fördelningsmetod används också när Premiepensionsmyndigheten skall föra över medel till respektive från pensionsspararens fonder när hans pensionsrätt för premiepension har ändrats (se 14 kap.).
Om pensionsspararen har anmält sitt val av fond i rätt tid men har valt en fond som inte ingår bland de fonder som har registrerats hos myndigheten, skall medlen för pensionsspararen placeras i Premiesparfonden eller i den eller de fonder i vilka medel senast har placerats för hans räkning.
5 § På begäran av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten flytta hela eller del av innehavet i en fond till en annan fond.
Som angetts vid 4 § ingår det i pensionsspararens rätt att välja placering av de medel som motsvarar hans pensionsrätt för premiepension också en rätt att byta fond. Pensionsspararen underrättar då Premiepensionsmyndigheten om vilken fond han önskar lämna och till vilken fond han vill att medlen skall flyttas, varefter myndigheten genomför bytet.
Ofta kommer ett byte som har begärts av en pensionssparare att kunna samordnas med byten som har begärts av andra pensionssparare eller med transaktioner som skall genomföras av andra skäl. Särskilt gäller detta för sådana byten som begärs under den period då val av fond för ny pensionsrätt pågår. Myndigheten kommer då att kunna "kvitta" olika önskemål mot varandra och gentemot förvaltaren bara köpa eller sälja nettot.
I paragrafen anges inte inom vilken tid myndigheten skall verkställa ett byte. Byten skall genomföras så snabbt som möjligt, eftersom ett dröjsmål kan få betydande ekonomiska konsekvenser för pensionsspararen. Det kan därför inte godtas att myndigheten dröjer med att genomföra ett byte t.ex. därför att myndigheten räknar med att senare kunna genomföra en sådan kvittning som angetts ovan. Under förutsättning att det inte uppkommer några förseningar på grund av förhållanden på fondförvaltarens sida bör en längre tidsutdräkt än tre-fem bankdagar för myndighetens hantering inte godtas.
6 § Närmare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om val och byte av fond meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Paragrafen, som behandlar meddelande av verkställighetsföreskrifter, har formulerats i enligt med vad
Lagrådet föreslagit. De aktuella verk-
ställighetsföreskrifterna kan användas för att bestämma den tid inom vilken val av fond skall göras och vilka uppgifter som skall lämnas vid begäran om byte av fond m.m. Det kan också bli aktuellt att föreskriva en längsta tid inom vilken fondbyten som begärs av pensionsspararna skall vara genomförda. Däremot är det inte avsikten att bemyndigandet skall kunna användas för begränsningar av den principiella val- och bytesrätten.
Skadestånd
7 § Om någon är skadeståndsskyldig för att ha orsakat att fondandelar som Premiepensionsmyndigheten har förvärvat för en eller flera pensionssparares räkning gått ned i värde, skall skadeståndet betalas till myndigheten. Om myndigheten har förklarat att den inte avser att föra talan om skadestånd och inte heller har träffat någon uppgörelse om skadeståndsskyldigheten, har en pensionssparare för vars räkning sådana fondandelar har förvärvats rätt att föra talan om skadestånd till myndigheten. Om en sådan talan väcks, får någon uppgörelse om skadeståndsskyldigheten inte träffas utan pensionsspararens samtycke.
En pensionssparare som för talan om skadestånd till myndigheten svarar själv för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning för dessa av myndigheten, i den utsträckning de täcks av vad som har kommit myndigheten till godo genom rättegången. Sådan ersättning skall dras av från skadeståndsbeloppet innan fördelning enligt tredje stycket görs.
När ett skadeståndsbelopp har betalats till myndigheten, skall myndigheten, för varje pensionssparare för vars räkning andelar förvärvats i den berörda fonden, beräkna hur mycket av skadeståndsbeloppet som belöper på spararen och öka tillgodohavandet på hans premiepensionskonto med
detta belopp. Om pensionsspararen har börjat ta ut pension, skall den del av beloppet som beräknas belöpa på förfluten tid betalas ut till spararen. Om inte pensionsspararen har tagit ut pension i form av livränta enligt 9 kap. 2 §, skall resten av medlen tillföras den eller de fonder i vilka medel har placerats för spararens räkning. Beloppet skall fördelas mellan fonderna i förhållande till värdet av innehavet i varje fond.
Paragrafen reglerar frågor om talerätt m.m. om det blir aktuellt att kräva skadestånd av någon som har orsakat att värdet av fondandelar som myndigheten har förvärvat för pensionsspararnas räkning har gått ned. En sådan talan kan grundas på 47 § lagen om värdepappersfonder (såvitt gäller fondbolaget och förvaringsinstitutet) eller på allmänna skadeståndsrättsliga regler. Det kan vara fråga om skadestånd på grund av brott eller om skadeståndskrav mot det allmänna med stöd av reglerna i 3 kap. skadeståndslagen (1972:207). När det gäller skadestånd på grund av felaktig myndighetsutövning torde området vara begränsat till Finansinspektionens beslutssfär.
I
första styckets första mening slås fast att det är Premiepensionsmyn-
digheten som är berättigad till skadeståndet
- inte den enskilde pensionsspararen. Övriga bestämmelser i stycket har sina förebilder i 15 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385).
Detsamma gäller första meningen i
andra stycket, medan andra
meningen i det stycket är speciell för premiepensionssystemet. Det avdrag som anges där skall naturligtvis göras från hela skadeståndsbeloppet och på det viset belasta samtliga berörda pensionssparare. Avdragsregeln blir för övrigt aktuell bara om inte den skadeståndsskyldige betalar även rättegångskostnaderna.
När ett skadeståndsbelopp har betalats till myndigheten, skall myndigheten fördela detta på de pensionssparare för vilkas räkning medel placerats i den berörda fonden efter vilken skada var och en har lidit. Reglerna i
tredje stycket om hur det sålunda beräknade beloppet skall tillgodoföras
pensionsspararna överensstämmer med de regler i 14 kap. 3 § som föreslås för den situationen att medel skall tillföras en pensionssparare därför att hans pensionsrätt för premiepension för ett visst år har blivit höjd i efterhand. Bestämmelsernas närmare innebörd behandlas i författningskommentaren till den paragrafen. Stycket har fått sin slutliga formulering efter Lagrådets granskning.
Det kan i sammanhanget anmärkas att rättegångskostnader för Premiepensionsmyndigheten, som stannar på myndigheten och inte täcks av skadestånd i ett sådant mål som avses i paragrafen, övervältras på försäkringskollektivet enligt den ordning som följer av den s.k. skälighetsprincipen i försäkringsrörelsereglerna.
9 kap. Uttag av premiepension
1 § Premiepension får tidigast tas ut från och med den månad då pensionsspararen fyller 61 år. Pensionen är livsvarig och skall beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet vid varje tid på pensionsspararens premiepensionskonto. Premiepension skall beräknas lika för kvinnor och män.
Bestämmelserna i paragrafen har behandlats i avsnitt 21. Som framgår där avviker förslagen i denna del från de godkända riktlinjerna på en punkt. Numera föreslås att premiepensionen skall vara enbart livsvarig. Någon möjlighet till tidsbegränsad utbetalning skall alltså inte finnas.
Hittills har praktiskt taget alla fondförsäkringar som tillhandahållits i Sverige haft enbart tidsbegränsad utbetalning. Försäkringstagare som önskat en livsvarig utbetalning har erbjudits att gå över till en traditionell livränteförsäkring. Några principiella eller försäkringsmässiga svårigheter att konstruera en fondförsäkring med livsvarig utbetalning föreligger dock inte, fast tekniken delvis blir en annan. Medan man vid tidsbegränsad utbetalning – förenklat uttryckt – bara delar antalet fondandelar med antalet utbetalningsmånader, måste man vid livsvarig utbetalning lägga på ett kompletterande riskförsäkringsmoment som täcker situationen att den försäkrade lever längre än genomsnittet. Det blir alltså fråga om utjämning mellan olika försäkrade i kollektivet i större utsträckning än vid tidsbegränsad utbetalning.
Bestämmelser om ansökan om pension och om utbetalning av pension finns i 12 kap.
2 § Pensionsspararen har rätt att på begäran få ut sin premiepension i form av en livränta med garanterade belopp. Den finansiella risken för de tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto övergår då på Premiepensionsmyndigheten. Pensionen skall bestämmas med utgångspunkt i tillgångarnas värde tre dagar efter det att begäran kom in till myndigheten.
En övergång enligt första stycket får göras tidigast när pensionsspararen börjar ta ut premiepension. När en begäran om övergång har kommit in till myndigheten, kan begäran inte återkallas. Övergången måste avse hela tillgodohavandet på premiepensionskontot och gäller även för medel som senare tillförs kontot.
Paragrafen beskriver övergången till livränta med garanterade belopp. Skälen för att denna möjlighet bör finnas och för de begränsningar som föreslås i paragrafens andra stycket har redovisats i avsnitt 21.
Enligt
första styckets sista mening skall pensionen bestämmas med ut-
gångspunkt i tillgångarnas värde tre dagar efter det att begäran om övergång kom in till Premiepensionsmyndigheten. Det är alltså den riskövergång som beskrivs i styckets andra mening som äger rum då. Det betyder emellertid inte att myndigheten måste behålla fondandelarna under dessa tre dagar. Om myndigheten av något skäl vill sälja fondandelarna omedelbart, så går det bra. Även i den situationen är det dock värdet på fondandelarna tre dagar efter det att begäran kom in som bestämmer pensionens storlek. På samma sätt som i liknande sammanhang bör det vara värdet vid handelns slut den dagen som är avgörande.
En övergång till livränta med garanterade belopp skall inte kunna ångras. Det skall alltså inte vara möjligt att få sitt tillgodohavande på nytt förvandlat till individuella fondandelar. I konsekvens med att livräntan skall bestämmas av fondvärdena tre dagar efter det att begäran kom in till myndigheten, vilket innebär att pensionsspararen bär den finansiella risken under dessa dagar, innebär
andra stycket att en begäran om över-
gång blir oåterkallelig i samma ögonblick som den kommer in till myndigheten. En ordning där en begäran blev oåterkallelig först när tredagarsfristen hade gått till ända skulle, tillsammans med möjligheten att
avbryta påbörjat pensionsuttag, ge möjlighet till spekulation på myndighetens bekostnad i känsliga marknadslägen. Det kan i detta sammanhang påpekas att här liksom i övriga anmälnings- och ansökningsfall som rör premiepension gäller den allmänna principen att den som ger in en handling, gentemot den mottagande myndigheten, svarar för att handlingen kommer mottagaren till handa.
I andra stycket anges också att övergången måste avse hela tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto (jfr avsnitt 21). Eftersom en övergång inte kan ångras, bör myndigheten behandla en framställning om partiell övergång som ogiltig och ge pensionsspararen tillfälle att ta ny ställning.
3 § Uttaget av premiepension får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Pensionsspararen får återkalla uttaget av premiepension och ändra den andel av pensionen som tas ut enligt vad som föreskrivs i 12 kap.
Bestämmelserna i paragrafens
första stycke har behandlats i avsnitt 21.
När pensionsspararens tillgodohavande är placerat i värdepappersfonder även under pensionstiden, kommer månadsbeloppet av pensionen att variera med växlingarna i fondandelarnas värde. Växlingar slår igenom också när en pensionssparare tar ut reducerad pension, så att t.ex. halv pension varje månad utgör hälften av vad hel pension skulle ha varit för den månaden. Detsamma gäller om tillgodohavandet på kontot ökar på grund av att pensionsspararen tjänar in ytterligare pensionsrätt för premiepension eller av något annat skäl.
Samma princip bör tillämpas när någon tar ut reducerad andel av en pension med garanterade belopp. När pensionsspararens premiepensionskonto t.ex. tillförs återbäring, bör den utbetalda pensionen höjas med en proportionell andel av återbäringen.
I
andra stycket har tagits in en erinran om bestämmelserna om ändring
och återkallelse av uttag i 12 kap.
10 kap. Efterlevandeskydd
Efterlevandeskydd före pensionstiden
1 § Efter ansökan av en pensionssparare skall Premiepensionsmyndigheten meddela efterlevandeskydd för pensionsspararen, om
1. pensionsspararen ännu inte har tagit ut någon del av sin premiepension,
2. myndigheten bedömer att skyddet under minst ett år skall kunna bekostas på det sätt som anges i fjärde stycket, och
3. pensionsspararen har barn under 20 år eller är gift eller är ogift och stadigvarande sammanbor med någon som är ogift och som spararen tidigare varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med.
Om en ansökan kommer in till myndigheten när pensionsspararen har fyllt 50 år får efterlevandeskydd meddelas endast efter en sådan familjehändelse som avses i 2 § andra stycket.
Skyddet innebär att det vid pensionsspararens död betalas ut premiepension till efterlevande under fem år från dödsfallet. Pensionsspararen får välja om premiepensionen till efterlevande, räknat per år, skall motsvara ett eller två inkomstbasbelopp. Det inkomstbasbelopp som gällde det år då pensionsspararen avled skall tillämpas under hela utbetalningsperioden.
Efterlevandeskyddet bekostas av pensionsspararen genom att kostnaden för skyddet löpande dras av från tillgodohavandet på spararens premiepensionskonto.
I paragrafens
första stycke anges förutsättningarna för att en pensions-
sparare skall få ansluta sig till efterlevandeskyddet under aktivtiden. Den första förutsättningen är att pensionsspararen ännu inte har tagit ut någon del av sin premiepension. Den bestämmelsen skall läsas tillsammans med regeln i 3 § andra stycket första meningen, enligt vilken skyddet upphör om pensionsspararen begär att få ut sin pension.
Pensionsspararens premiepensionskonto måste vara tillräckligt stort för att under minst ett år bekosta det skydd som pensionsspararen begär. Utgångspunkten för bedömningen bör vara det aktuella tillgodohavandet på kontot. Detta måste med åtminstone viss marginal täcka kostnaden för skyddet under ett år. Försiktigheten kräver att en nedgång i värdet av pensionsspararens fondinnehav tas med i beräkningen. I övrigt bör det inte krävas att myndigheten gör en bedömning av utvecklingen av pensionsspararens fondinnehav.
Slutligen får skyddet bara tecknas av den som har någon inom den angivna kretsen anhöriga. Som angetts i avsnitt 22.2 ligger avgränsningen nära den som tillämpas i annan socialförsäkring. Den olikheten föreligger dock att barn under 20 år generellt godtas som mottagare av premiepension till efterlevande. Denna olikhet har ansetts motiverad med hänsyn till att skyddet i premiepensionssystemet finansieras direkt av de pensionssparare som har begärt skyddet.
Av
andra stycket framgår att ett efterlevandeskydd kräver en familje-
händelse om ansökningen görs när pensionsspararen väl fyllt 50 år. För en sparare som uppnått denna ålder och som kan åberopa en familjehändelse gäller den ettåriga karenstid som regleras i 2 § första stycket. I den bestämmelsen görs ett undantag från kravet på karenstid för den del av efterlevandeskyddet som avser risken för olycksfall. Förevarande stycke har lagts till efter Lagrådets granskning.
Efterlevandeskyddet före pensionstiden innebär en månatlig pension under fem år fr.o.m. månaden efter dödsfallet. Skyddet är avsett att vara en enkel försäkringsprodukt, som skall tillämpas precis som den beskrivs i paragrafen. Därför har inte bestämmelserna om återkallelse av uttag, partiellt uttag osv. gjorts tillämpliga för den som är berättigad till pensionen.
Premiepension till efterlevande utges med en eller två tolftedelar av ett inkomstbasbelopp per månad. Basbeloppet regleras i 1 kap. 6 §. En enkel modell som används i andra socialförsäkringssammanhang skulle vara att försäkringsbeloppen följde med i basbeloppets förändringar under de fem utbetalningsåren. Från försäkringsteknisk synpunkt skulle en sådan ordning dock vara betänklig, eftersom den skulle innebära att Premiepensionsmyndigheten mot en fast premie åtog sig att under fem år utge ett belopp vars storlek var okänd och som myndigheten inte kunde påverka. Vid snabba ökningar av basbeloppet utan motsvarande värdeökningar i myndighetens kapitalförvaltning skulle försäkringen alltså komma att belasta kollektivet. Som framgår av paragrafen skall därför basbeloppet för dödsåret tillämpas under hela utbetalningsperioden.
- I
gengäld föreslås att bestämmelserna om återbäring skall gälla. Därigenom kan en viss följsamhet med utvecklingen uppnås.
Enligt
fjärde stycket skall kostnaden för skyddet fortlöpande dras av
från pensionsspararens premiepensionskonto.
2 § Efterlevandeskyddet börjar gälla vid det första månadsskiftet ett år efter det att ansökan kom in till Premiepensionsmyndigheten eller vid det senare månadsskifte som har angetts i ansökan.
Till den del efterlevandeskyddet avser risken att pensionsspararen avlider som en direkt följd av olycksfall börjar skyddet dock gälla vid utgången av den månad då ansökan kom in till myndigheten eller vid det senare månadsskifte som har angetts i ansökan. Detsamma gäller om ansökan kommer in till myndigheten innan pensionsspararen har fyllt 50 år och om pensionsspararen högst tre månader innan ansökan kom in har ingått äktenskap eller fått ett barn. Om ett faderskap har blivit fastställt genom dom eller genom bekräftelse efter barnets födelse, räknas fristen från det att domen vann laga kraft eller bekräftelsen godkändes enligt 1 kap. 4 § föräldrabalken. Vid adoption räknas fristen från det att rättens beslut om tillstånd till adoptionen vann laga kraft.
Som angetts i avsnitt 22.1 och 22.2 är det nödvändigt att på något sätt begränsa riskerna för moturval. Bestämmelserna i förevarande paragraf är tillkomna i det syftet.
Som huvudregel skall det gälla en karenstid av ett år innan efterlevandeskyddet börjar gälla. Den del av skyddet som avser risken för att pensionsspararen dör som en direkt följd av ett olycksfall börjar gälla utan karenstid.
Även under en karenstid skall kontot belastas med avgift för skyddet. Denna karenstid gäller, med undantag för skyddet för olycksfallsrisken, alltid om pensionsspararen är över 50 år när han ansöker om att få ansluta sig till efterlevandeskyddet. (Om spararen fyllt 50 år vid ansökningstillfället medges endast efterlevandeskydd i vissa fall [1 § andra stycket].) Är han däremot under 50 år vid ansökningstillfället gäller inte karenstiden om ansökan görs inom tre månader från en familjehändelse, dvs. från det att pensionsspararen ingick äktenskap eller partnerskap (3 kap. 1 § lagen om registrerat partnerskap) eller fick ett barn. Det har härvid inte någon betydelse om pensionsspararen vid något tidigare tillfälle, t.ex. ett annat barns födelse, blivit berättigad till anslutning utan karenstid men då inte utnyttjat möjligheten.
Om det skulle komma in en ansökan med begäran om att skyddet skall börja gälla vid någon annan tidpunkt än ett månadsskifte, bör myndigheten i första hand ta kontakt med pensionsspararen och reda ut vilken tidpunkt som skall gälla. Om detta av någon anledning inte lyckas, får det anses vara mest förenligt med den genomsnittlige pensionsspararens intressen att välja det månadsskifte som ligger närmast före den dag som har angetts i ansökan. Dock kan skyddet inte heller i sådana fall träda i kraft tidigare än vid utgången av den månad då ansökan kom in eller, när det skall löpa karenstid, tidigare än ett år från det att ansökan kom in.
I 12 § markeras att närmare verkställighetsföreskrifter kan lämnas i fråga om villkoren för efterlevandeskyddet.
Paragrafen har inte redovisats för Lagrådet i sitt slutliga skick.
3 § För att efterlevandeskyddet skall gälla när pensionsspararen avlider måste någon av förutsättningarna i 1 § första stycket 3 vara uppfylld.
Om pensionsspararen begär att få ut premiepension, upphör efterlevandeskyddet vid ingången av den första månad för vilken premiepension skall betalas ut. Skyddet upphör också att gälla om tillgodohavandet på premiepensionskontot inte längre är tillräckligt stort för att bekosta skyddet, dock tidigast 30 dagar från det att Premiepensionsmyndigheten har sänt ett meddelande till pensionsspararen om att skyddet kommer att upphöra.
För att efterlevandeskyddet skall gälla när pensionsspararen avlider måste han vid sin död ha någon anhörig inom den krets som anges i 1 § första stycket 3. Annars skall inte någon ersättning betalas ut. Det bör emellertid uppmärksammas att regeln inte kräver att förutsättningarna skall ha varit oavbrutet uppfyllda under tiden från tecknandet till dödsfallet. Växlingar i kretsen av behöriga mottagare kan ske utan att skyddet går förlorat. Men även om förutsättningarna för skydd över huvud taget inte har varit uppfyllda under en viss period men förutsättningarna åter är på plats när pensionsspararen avlider, bör han anses vara omfattad av skyddet. En sådan ordning ger inte upphov till några försäkringsmässiga invändningar.
I 105 § andra stycket andra meningen lagen (1927:77) om försäkringsavtal, FAL anges att ett förmånstagarförordnande till förmån för försäkringstagarens make skall anses förfallet om mål om äktenskapsskillnad pågick mellan makarna vid försäkringstagarens död. En sådan bestämmelse i det nu aktuella sammanhanget skulle dock få den ologiska konsekvensen att efterlevandeskyddet inte omfattar makar som lever tillsammans under betänketiden men däremot f.d. makar som fortsätter att leva tillsammans sedan äktenskapet har upplösts. Någon sådan bestämmelse har därför inte föreslagits. På grund av bestämmelsen i 5 kap. 6 § äktenskapsbalken om att ett äktenskap är upplöst när dom på äktenskapsskillnad vinner laga kraft, medför regeringens förslag vidare att efterlevandeskyddet gäller om pensionsspararen avlider efter det att dom på äktenskapsskillnad har meddelats men innan domen har vunnit laga kraft.
När det gäller efterlevandeskyddet för barn framgår av 5 § att pension betalas ut till dem under hela utbetalningsperioden även om de fyller 20 år före periodens slut.
Paragrafen reglerar också två situationer då efterlevandeskyddet upphör. En tredje sådan situation regleras i 4 §, nämligen den då pensionsspararen själv anmäler att han inte längre vill ha skyddet.
Skyddet upphör om pensionsspararen tar ut sin premiepension. Skyddet upphör då samtidigt med att efterlevandeskyddet under pensionstiden kan sättas i kraft. På det sättet behöver det inte uppstå någon lucka i skyddet för make eller motsvarande.
Vidare upphör skyddet om tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto blir för litet för att finansiera skyddet. Som framgår i avsnitt 22.1 anser regeringen att det inte bör finnas någon möjlighet att finansiera efterlevandeskyddet genom direkt premiebetalning från pensionsspararens sida.
För att pensionsspararen skall få kännedom om att skyddet är på väg att upphöra och få möjlighet att skaffa sig motsvarande skydd på annat håll, skall myndigheten underrätta honom om att hans tillgodohavande är på
väg att ta slut. Något exakt besked om när skyddet kommer att upphöra kommer inte att kunna lämnas i underrättelsen, eftersom tillgodohavandets storlek varierar med värdet av den eller de valda fonderna. Meddelandet kan mycket väl skickas ut t.ex. två månader före det beräknade upphörandet men får inte skickas så långt i förväg att det finns risk att pensionsspararen hinner glömma bort att skyddet upphör. Om underrättelsen skulle komma att skickas så sent att tillgodohavandet tar slut innan 30 dagar har gått från avsändandet, gäller efterlevandeskyddet utan kostnad till slutet av trettiodagarsperioden.
Om efterlevandeskyddet upphör enligt de nu diskuterade bestämmelserna, så är det fråga om ett definitivt upphörande. Efterlevandeskyddet väcks alltså inte till liv igen om pensionsspararen återkallar sitt pensionsuttag eller på nytt får ett tillgodohavande på sitt premiepensionskonto som skulle kunna finansiera skyddet. I den sistnämnda situationen har pensionsspararen dock möjlighet att på nytt ansöka om efterlevandeskydd.
4 § Pensionsspararen får när som helst avstå från efterlevandeskyddet genom anmälan till Premiepensionsmyndigheten. I så fall upphör skyddet att gälla vid utgången av den månad då anmälan kom in till myndigheten eller vid det senare månadsskifte som har angetts i anmälan.
Enligt 3 § gäller att skyddet upphör automatiskt när pensionsspararen börjar ta ut sin premiepension. Enligt förevarande paragraf kan pensionsspararen också när som helst anmäla att han inte längre vill ha skyddet. En sådan anmälan kan bero på att pensionsspararen har upptäckt att de förutsättningar för efterlevandeskyddet som anges i 1 § inte längre är uppfyllda.
Om det i en anmälan begärs att skyddet skall upphöra vid någon annan tidpunkt än ett månadsskifte, bör myndigheten på samma sätt som angavs vid 2 § i första hand ta kontakt med pensionsspararen och reda ut vilken tidpunkt som skall gälla. Om detta av någon anledning inte lyckas, får det i detta fall anses vara mest förenligt med den genomsnittlige pensionsspararens intressen att välja det månadsskifte som ligger närmast efter den dag som har angetts i anmälan. I båda fallen bör man alltså vid tveksamhet välja den lösning som ger det mest omfattande skyddet.
5 § Premiepension till efterlevande enligt 1 § får endast betalas ut till personer inom den krets som avses i 1 § första stycket 3. Pensionsspararens barn har rätt att få pensionsbelopp under hela utbetalningsperioden, om de är under 20 år vid pensionsspararens död. Om ett pensionsbelopp skall betalas ut till flera barn, skall det delas lika mellan dem.
Pensionsspararen kan genom ett skriftligt meddelande till Premiepensionsmyndigheten bestämma vilken eller vilka av de personer som avses i 1 § första stycket 3 som skall ha pensionen. Om det inte har gjorts eller om det pensionsspararen har bestämt inte kan verkställas, skall pensionen betalas ut till spararens make eller sammanboende. Finns inte make eller sammanboende, skall pensionen betalas ut till pensionsspararens barn.
Genom ett nytt skriftligt meddelande till myndigheten får pensionsspararen ändra det som har bestämts enligt andra stycket. Om den som är berättigad till pensionen avlider under utbetalningsperioden, övergår rätten till pensionen till den som då har den bästa rätten enligt andra stycket.
Avgränsningen av den krets av anhöriga som kan bli berättigade till premiepension till efterlevande ligger som tidigare nämnts nära den efterlevandekrets som brukas inom socialförsäkringen.
Inom kretsen av tänkbara mottagare skall pensionsspararens ha rätt att själv bestämma till vem premiepensionen till efterlevande skall utges. Av
andra stycket framgår att detta måste ske genom ett skriftligt meddelande
till Premiepensionsmyndigheten.
Någon anknytning till FAL:s reglering i fråga om meddelanden om förmånstagarförordnande och förmånstagare har inte gjorts. Sådana företeelser som oåterkalleliga förmånstagarförordnanden och enskild egendom genom förmånstagarförordnande skulle te sig främmande i ett socialförsäkringssystem. En annan sak är att man vid tillämpningen av bestämmelserna om efterlevandeskydd i premiepensionssystemet i vissa fall kan hämta vägledning från vad som allmänt gäller om förmånstagarförordnande och förmånstagare inom privat livförsäkring. Det bör dock betonas att överföringen av rättigheter till efterlevande enligt den föreslagna lagen inte är en åtgärd av civilrättslig karaktär (jfr avsnitt 19.1).
Andra styckets andra mening förutser den situationen att pensionsspararen har meddelat vem han vill skall ha premiepensionen till efterlevande men att hans önskan av någon anledning inte går att uppfylla. Skälet till detta kan vara att den utsedda personen är avliden eller har upphört att tillhöra kretsen av tillåtna mottagare. Exempelvis kan pensionsspararen och hans make ha skilt sig. Skälet kan också vara att den berättigade helt eller delvis avstår från pensionen. Även i den situationen skall rätten till pensionen gå vidare till den person som därnäst är berättigad till den.
Om den som uppbär premiepensionen till efterlevande avlider under utbetalningsperioden, kan rätten till pensionen övergå till någon annan, förutsatt att det finns någon sådan anhörig som avses i 1 § första stycket
3. Vem som i detta skede skall ha pensionen bestäms då som om pensionsspararen hade avlidit vid den tidpunkt när den nya bestämningen skall göras. På grund av regeln i första stycket andra meningen får dock pensionsspararens barn uppbära pensionen även om de har fyllt 20 år under mellantiden under förutsättning att de inte var 20 år vid spararens dödsfall. Om det finns flera berättigade barn skall pensionen delas lika mellan dem.
6 § För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 1 § gäller de bestämmelser som avser pensionsspararen i
– 7 kap. 4 § om premiepensionskonto, – 4 § lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten om återbäring, och
– 7 § lagen med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten om information till pensionsspararna.
I denna paragraf anges vilka bestämmelser i denna avdelning som skall gälla för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 1 §. Skälet till detta är att bestämmelserna annars bara gäller för pensionsspararen.
Nästa avdelning innehåller också bestämmelser för efterlevande. Vissa bestämmelser anger, på samma sätt som förevarande paragraf, att vissa andra bestämmelser också skall gälla för den som har fått rätt till premie-
pension till efterlevande. Som exemepel på sådana bestämmelser kan nämnas 14 kap. 5 §. Ett liknande exempel finns i 12 kap. 4 §. Andra bestämmelser är direkt tillämpliga även på efterlevande. Reglerna om utbetalning av pension i 12 kap. 5-8 §§ gäller i huvudsak både för den som är berättigad till ålderspension och för den som är berättigad till premiepension till efterlevande. Detsamma gäller i princip reglerna om överklagande m.m. i 13 kap. och bestämmelserna om utmätning, preskription m.m. i 15 kap.
Registreringen på premiepensionskonton är en förutsättning för myndighetens årsbesked till den berättigade. Som redan framhållits i kommentaren till 7 kap. 4 § kommer det dock inte att vara lika många uppgifter som skall antecknas på ett konto för en person som har rätt till premiepension till efterlevande som för en pensionssparare. De mest intressanta uppgifterna är naturligtvis de om belopp och tider för återstående utbetalningar.
Som framgår av 10 kap. 1 § skall pensionens storlek bestämmas av det inkomstbasbelopp som gällde när pensionsspararen avled. I stället har bestämmelsen i 4 § lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten om återbäring gjorts tillämplig. Med hänsyn till att återbäringen skall fördelas enligt den s.k. kontributionsmetoden kan man emellertid inte vänta sig att det skall bli fråga om några stora återbäringsbelopp.
Efterlevandeskydd under pensionstiden
7 § Efter ansökan av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten meddela efterlevandeskydd under pensionstiden för en pensionssparare som är gift eller som är ogift och stadigvarande sammanbor med någon som är ogift och som spararen tidigare varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med. Skyddet innebär att det vid pensionsspararens död till spararens efterlevande make eller sammanboende betalas ut livsvarig pension till efterlevande.
Omfattningen av efterlevandeskyddet skall beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, varvid pensionsspararens egen premiepension skall räknas om. Beräkningarna skall göras så att pensionsspararens egen premiepension och premiepensionen till efterlevande blir lika stora när samma andel av pensionen tas ut.
Efterlevandeskyddet gäller bara om pensionsspararen vid sin död var gift med eller stadigvarande sammanbodde med den person med vilken han var gift eller sammanboende vid ansökan om skyddet. I fråga om sammanboende som inte är gifta med varandra krävs också att inte någon av dem var gift med någon annan vid dödsfallet.
I paragrafen behandlas det föreslagna efterlevandeskyddet under pensionstiden. Kretsen av anhöriga som berättigar pensionsspararen att teckna efterlevandeskydd enligt denna paragraf är snävare än den krets som anges i 1 § första stycket 3 genom att barn inte finns med. Endast makar, registrerade partner och sammanboende av det tidigare angivna slaget kommer i fråga.
Det bör uppmärksammas att båda makarna i ett äktenskap (eller motsvarande) kan begära efterlevandeskydd enligt paragrafen. Det ger den mest stabila inkomstbilden för makarna, eftersom samma månadsbelopp kommer att utgå så länge någon av dem lever.
Ett efterlevandeskydd av detta slag kan inte flyttas över på en ny make eller motsvarande. Om det ursprungliga förhållandet blir upplöst och pensionsspararen senare ingår ett nytt äktenskap eller motsvarande, kan han få efterlevandeskydd i det förhållandet bara efter en ny ansökan enligt 8 § andra stycket.
I en situation kan emellertid efterlevandeskyddet börja gälla igen, trots att det ursprungliga förhållandet har upplösts, nämligen om pensionsspararen på nytt gifter sig med eller börjar leva tillsammans med samma partner. Bestämmelsen i
tredje stycket är utformad bl.a. för att fånga upp
sådana situationer. Huruvida parterna har varit gifta vid en tidpunkt och ogifta sammanboende vid en annan spelar inte någon roll. Om de var sammanboende vid ansökningstillfället eller vid dödsfallet är förutsättningen bara att inte någon av dem då var gift med någon annan.
Huvudregeln är att skyddet upphör när äktenskapet eller motsvarande blir upplöst, och då har pensionsspararen rätt enligt 9 § att på nytt få försäkringen omräknad till att bara gälla på hans liv. Däremot har spararen
till skillnad från vad som gäller under aktivtiden
- inte rätt att säga upp efterlevandeskyddet under pensionstiden av andra skäl, t.ex. med hänvisning till ändrade ekonomiska förhållanden för någon av makarna. Under pensionstiden kan det ofta vara risk för moturval på så sätt att det verkliga skälet är att den andra makens hälsa har försämrats påtagligt och pensionsspararen räknar med att det blir han som blir den efterlevande. I konsekvens härmed skall inte pensionsspararens egen pension höjas igen, om den andra maken dör.
Om pensionsspararen uppbar partiell premiepension vid sin död, bör Premiepensionsmyndigheten ta kontakt med den efterlevande och ta reda på hur stor andel av pensionen som han vill ta ut; reglerna om partiellt uttag gäller också för efterlevande som har rätt till premiepension enligt denna paragraf. Om detta av någon anledning inte lyckas, finns det skäl att välja en utbetalning av full pension.
8 § En ansökan om efterlevandeskydd enligt 7 § skall göras samtidigt med att pensionsspararen första gången begär att få ut premiepension.
Skyddet börjar då gälla vid ingången av den första månad för vilken premiepension skall betalas ut till pensionsspararen.
Om pensionsspararen senare ingår äktenskap eller inleder ett sådant sammanboende som avses i 7 § första stycket, får ansökan göras inom tre månader från det att äktenskapet ingicks eller sammanboendet inleddes. Detta gäller dock inte om pensionsspararen var gift eller sammanboende med samma person när spararen första gången begärde att få ut premiepension.
I fall som avses i andra stycket första meningen inträder skyddet vid det första månadsskiftet ett år efter det att ansökan kom in till Premiepensionsmyndigheten.
Ansökan om efterlevandeskyddet skall göras samtidigt med att pensionsspararen för första gången begär att få ut sin premiepension. För den som har missat detta tillfälle går det alltså inte att skapa ett nytt tillfälle genom att återkalla pensionsuttaget och sedan på nytt begära att pensionen skall betalas ut.
För att ansökan skall kunna göras vid det tillfället krävs att pensionsspararen då är gift, registrerad partner eller sammanboende i ett sådant förhållande som avses i 7 §. För den som senare går in i ett sådant för-
hållande löper en ansökningstid om tre månader från det att äktenskapet ingicks eller motsvarande. För att minska risken för moturval gäller dock i dessa fall en karenstid av ett år.
Det bör observeras att möjligheten att ansöka om efterlevandeskydd inom tre månader från det att ett nytt förhållande inleddes står öppen också för den som levde i ett annat förhållande vid den tidpunkt då han för första gången begärde att få ut sin premiepension. Detta gäller oavsett om han då begärde efterlevandeskydd för sin partner i det förhållandet eller inte. Om han gjorde det, har det skyddet i praktiken upphört att gälla på grund av bestämmelsen i 7 § tredje stycket.
Däremot uppstår det inte någon ny anslutningsmöjlighet för pensionsspararen om han t.ex. gifter sig med den person som han var sammanboende med redan när han begärde att få ut sin premiepension (
andra
stycket andra meningen).
9 § Om äktenskapet eller sammanboendet upplöses på annat sätt än genom dödsfall, skall Premiepensionsmyndigheten på begäran av pensionsspararen räkna om försäkringen till att gälla bara på spararens liv.
Om det äktenskap eller den sammanlevnad som berättigade pensionsspararen att ansluta sig till efterlevandeskyddet blir upplöst, har pensionsspararen rätt att få försäkringen omräknad till att gälla bara på hans eget liv. Skälet till att myndigheten inte skall företa en sådan omräkning utan att pensionsspararen har begärt det är bl.a. att det annars skulle uppstå en olikhet mellan upplösning av äktenskap och registrerat partnerskap å den ena sidan och upplösning av samboförhållande å den andra. Det är enkelt för myndigheten att få uppgift om ett upplöst äktenskap eller registrerat partnerskap men däremot inte om ett upplöst samboförhållande. Ett annat skäl är att den omständigheten att ett äktenskap har upplösts inte alltid innebär att också sammanlevnaden upphör. Före detta makar som fortfarande lever tillsammans kanske vill behålla skyddet även efter äktenskapsskillnaden.
10 § För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 7 § gäller sedan pensionsspararen avlidit de bestämmelser i denna avdelning som avser pensionsspararen med undantag för 9 kap. 1 § första meningen om tidigaste tidpunkt för uttag av pension, och 10 kap. 1–9 och 11 §§ om efterlevandeskydd.
I paragrafen anges vilka bestämmelser i denna avdelning om pensionsspararen som skall gälla för den som sedan pensionsspararen avlidit har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 7 §. Paragrafen motsvarar alltså 6 §, som gäller för efterlevandeskyddet under aktivtiden, men lagtekniken är den omvända. Medan det i 6 § anges vilka bestämmelser som skall gälla, anges i förevarande paragraf vilka bestämmelser som inte skall gälla. Paragrafen har fått sin slutliga utformning i enlighet med det förslag som
Lagrådet lämnat.
Av 12 kap. 4 § framgår att det utan ansökan utges pension fr.o.m. månaden efter den då pensionsspararen avled. I 12 kap. 6 § anges att pensionsspararens egen pension utges t.o.m. den månad då han avlider. Samma utbetalningsrutin gäller för det fall den som uppbär pension i egenskap av efterlevande avlider. Som framhållits i avsnitt 22.3 bör det
inte vara möjligt för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande att i sin tur omvandla sin rätt till en premiepension till efterlevande för en ny make eller motsvarande, som kanske sedan i sin tur skulle begära efterlevandeskydd för ytterligare en ny make.
Gemensamma bestämmelser
11 § Om någon inom den krets som avses i 1 § första stycket 3 har begått ett brott som anges i 100 a § lagen (1927:77) om försäkringsavtal mot pensionsspararen eller mot någon annan inom samma krets eller har medverkat till ett sådant brott på det sätt som sägs i 100 a § lagen om försäkringsavtal, skall det som där föreskrivs om förlust av rätt till försäkringsersättning gälla rätt till premiepension till efterlevande enligt 1 §.
Detsamma gäller om den som skulle ha haft rätt till premiepension till efterlevande enligt 7 § har begått ett brott som anges i 100 a § lagen om försäkringsavtal mot pensionsspararen eller har medverkat till ett sådant brott på det sätt som sägs där.
I författningskommentaren till 5 § har angetts att någon koppling inte gjorts till FAL:s regler om förmånstagarförordnande och förmånstagare. I ett avseende föreslås dock en sådan anknytning. Det gäller de situationer som beskrivs i 100 a § FAL, nämligen när en förmånstagare uppsåtligen dödar försäkringstagaren, den försäkrade eller en förmåntagare med bättre rätt än han själv eller annars förorsakar försäkringstagarens, den försäkrades eller sådan förmånstagares död genom uppsåtligt allvarligt våldsbrott. I sådana fall har förmånstagaren förverkat sin rätt till försäkringsersättningen. För att undvika stötande resultat bör detsamma gälla inom premiepensionssystemet. En hänvisning till 100 a § FAL har därför tagits in i denna paragraf.
Första stycket, som redaktionellt utformats på det sätt som Lagrådet
föreslagit, gäller den situationen att pensionsspararen har tecknat efterlevandeskydd under aktivtiden.
Andra stycket avser motsvarande situa-
tion under pensionstiden.
Om den som skulle ha varit berättigad till premiepension till efterlevande enligt 1 § har förverkat sin rätt till denna enligt förvarande paragraf, gäller vad som i 5 § andra stycket föreskrivs om till vem pension skall utges.
12 § Närmare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om efterlevandeskydd meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Bestämmelsen markerar att närmare verkställighetsföreskrifter kan lämnas i fråga om efterlevandeskyddet. Det torde t.ex. bli aktuellt när det gäller skyddet före pensionstiden och beskrivningen av vad som är olycksfall.
11 kap. Premiepensionsmyndighetens kostnader
1 § De kostnader för Premiepensionsmyndighetens skötsel av premiepensionssystemet som inte täcks på annat sätt skall täckas genom årliga avgifter som dras av från tillgodohavandena på pensionsspararnas premiepensionskonton.
Myndigheten bestämmer när avgifterna skall tas ut. Avgifterna disponeras av myndigheten.
Avgifterna skall bestämmas så att de beräknas täcka det aktuella årets kostnader med skälig fördelning mellan pensionsspararna. Härvid skall hänsyn tas till under- eller överskott från det föregående året.
Avgifterna skall helt eller delvis anges som en procentsats av tillgodohavandet på varje pensionssparares premiepensionskonto vid ingången av det år som avgifterna avser. De belopp som tillförs pensionsspararnas premiepensionskonton när pensionsrätt för premiepension för det närmast föregående året har fastställts skall räknas med i underlaget för avgifterna, även om pensionsrätten fastställs efter årsskiftet. När procentsatsen fastställs får myndigheten utgå från en uppskattning av det sammanlagda värdet av tillgodohavandena på pensionsspararnas premiepensionskonton.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om uttaget av avgifter för Premiepensionsmyndighetens kostnader.
I paragrafen beskrivs det årliga avgiftsuttaget för att täcka Premiepensionsmyndighetens kostnader. Ämnet har behandlats i avsnitt 23.3. De kostnader som skall tas ut är de som "inte täcks på annat sätt". Denna reservation syftar i första hand på bestämmelserna i 2 § första stycket som säger att pensionsspararen i vissa situationer är skyldig att genom direktavdrag från sitt premiepensionskonto bära kostnaderna för åtgärder som han själv har begärt.
Av bestämmelserna i
första stycket framgår att det har lämnats åt Pre-
miepensionsmyndigheten att bestämma den närmare tidpunkten för avgiftsuttaget. Ett skäl för detta är att avgiftsuttaget kommer att behöva samordnas med en rad andra åtgärder som mynnar ut i att årsbesked skickas ut till pensionsspararna (se avsnitt 35).
Av praktiska skäl anges det att avgifterna formellt skall vara definitiva trots att de grundas på en uppskattning av hur stora myndighetens kostnader under året kommer att bli. I enlighet med
Lagrådets påpekande
anges i
tredje stycket också att avgifterna skall bestämmas med skälig
fördelning mellan pensionsspararna. Syftet med den formuleringen är att ange en norm som underlag för bemyndigandet till regeringen i femte stycket. Ett system med preliminära avgifter och slutavräkning skulle bli alltför omständligt. I stället föreslås att en avstämning mellan faktiska kostnader och avgifter skall göras vid årets slut och att resultatet skall beaktas när avgifterna för det följande året bestäms. Detta är i linje med tanken att premiepensionssystemet skall vara ett slutet ekonomiskt system. Ett eventuellt överskott skall inte kunna dras in till staten, och inte heller skall några statliga bidrag till administrationen förekomma.
Som framgått tidigare skall pensionsrätt för ett visst år fastställas mellan december året efter intjänandeåret och mars det därpå följande året. Därefter skall tilldelning av avkastningen från den tillfälliga förvaltningen ske. Av
fjärde stycket i paragrafen framgår att den nya pensions-
rätten skall tas med i beräkningen av avgiften, även om pensionsrätten har fastställts efter årsskiftet. Som huvudregel är det annars behållningen per årsskiftet som skall läggas till grund för avgiftsuttaget. Att den pensionsrätt som just har fastställts skall beaktas är en konsekvens av att avgifterna skall betalas i förskott. Om den nya pensionsrätten inte beaktades skulle den som kom in i systemet för första gången inte betala någon avgift alls första året.
Procentsatsen för avgiftsuttaget skall helt eller delvis fastställas på grundval av en uppskattning av det sammanlagda värdet av pensionsspararnas tillgodohavanden. På så sätt kan avgifter tas ut i den takt som pensionsrätter fastställs. Avgiftsuttaget enligt denna paragraf kan dock inte ske före det år som avgiften avser. Det viktigaste skälet för det är att avkastningen från den tillfälliga förvaltningen inte är känd förrän efter årsskiftet.
Avgifterna skall dras av från tillgodohavandena på pensionsspararnas premiepensionskonton. I fråga om sådana pensionssparare som har valt livränta med garanterade belopp enligt 9 kap. 2 § sker avgiftsuttaget enbart genom en anteckning på deras premiepensionskonton och motsvarande ändring i myndighetens egen redovisning.
I
sista stycket finns ett bemyndigande för regeringen att besluta om den
närmare tekniken och grunderna för avgiftsuttaget.
2 § Återkallelse av uttag av premiepension, nytt uttag av pension efter återkallelse samt ändring av den andel av pensionen som tas ut skall bekostas av pensionsspararen genom att kostnaden för åtgärden dras av från tillgodohavandet på spararens premiepensionskonto.
På samma sätt skall en pensionssparare som tagit emot överförd pensionsrätt från make enligt 4 kap. 7 § svara för minskad arvsvinst och övriga kostnader på grund av överföringen efter skälig fördelning av dessa kostnader. Ett sådant avdrag från premiepensionskontot skall beräknas lika för män och kvinnor.
För kostnader som föranleds av de i paragrafen nämnda åtgärderna svarar innehavaren av premiepensionskontot. Bestämmelserna i
andra stycket
kommenteras utförligt i avsnitt 14.5. De tar sikte på den förlust i arvsvinst och de administrativa kostnader som kan uppkomma genom överföringar av pensionsrätt mellan makar. Dessa förluster och kostnader skall stanna inom det kollektiv som tar emot överförd pensionsrätt. Ett uttag skall göras från mottagarens premiepensionskonto beräknat enligt försäkringsmässiga principer. Återbäring kan lämnas med stöd av 4 § lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten.
Fjärde avdelningen. Utbetalning och överklagande m.m.
12 kap. Utbetalning av pension m.m.
Ansökan om uttag och återkallelse m.m.
1 § Ålderspension enligt denna lag betalas ut efter ansökan. Sådan ansökan skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan. En pensionsberättigad som är född under något av åren 1938–1953 och som uppbär inkomstpension utan att ha rätt till tilläggspension skall dock, utan särskild ansökan, erhålla tilläggspension från och med den månad då han eller hon fått rätt till sistnämnda pension.
Om en person som har rätt till ålderspension enligt denna lag och är inskriven hos en allmän försäkringskassa inte tre månader före ingången av den månad då han eller hon fyller 70 år har ansökt om uttag av inkomsteller tilläggspension, skall den allmänna försäkringskassan utreda om den pensionsberättigade vill ta ut ålderspension. För den som månaden före den då han eller hon fyller 65 år har uppburit förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall motsvarande gälla, om ansökan om inkomst- eller tilläggspension enligt denna lag inte har gjorts senast förstnämnda månad.
Detta kapitel innehåller allmänna bestämmelser om utbetalning av pension och om samordning med annan ersättning. Bestämmelserna träder i kraft först den 1 januari 2001 utom vad gäller 5–8 §§ som såvitt avser premiepension till efterlevande före pensionstiden skall börja tillämpas redan den 1 januari 1999. Även utbetalning av garantipension skall i huvudsak följa motsvarande bestämmelser, se prop. 1997/98:152 Garantipension, m.m.
I förevarande paragrafs
första stycke, vars inledning formulerats efter
förslag av
Lagrådet, anges att för uttag av ålderspension enligt lagen
krävs ansökan som skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan. Detta gäller även uttag av premiepension även om beslut om sådan pension fattas av Premiepensionsmyndigheten (se 13 kap. 2 §). I första stycket anges också att den som uppbär inkomstpension och blir berättigad till allmän tilläggspension enligt denna lag skall erhålla den senare pensionen utan ansökan. Den situation detta avser är när en person som tidigare inte tillgodoräknats pensionspoäng för tre år ändå uppbär inkomstpension. Den allmänna tilläggspensionen skall då utges från och med januari månad efter det år då pensionspoäng för det tredje året har tjänats in.
Som anges i avsnitt 25.1 skall, om inte den enskilde begär annat, ålderspension normalt betalas ut senast fr.o.m. 70 års ålder eller, om den pensionsberättigade uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt AFL, senast fr.o.m. 65 års ålder. Enligt
andra stycket är därför den
allmänna försäkringskassan skyldig att, om inget uttag av inkomst- eller tilläggspension har gjorts dessförinnan, viss tid före den månad den pensionsberättigade fyller 70 år respektive när den pensionsberättigade fyller 65 år, utreda om han eller hon vill senarelägga sitt uttag av ålderspension ytterligare eller inte. Det räcker därvid inte att enbart skicka ansökningshandlingar till den pensionsberättigade och utgå från att han eller hon önskar skjuta upp sitt uttag om ansökan därefter inte kommer in. Det kan alltså, som utvecklas närmare i nämnda avsnitt, bli nödvändigt att söka upp den pensionsberättigade för att utröna hans eller hennes vilja. Som föreskrivs i 4 § förvaltningslagen skall försäkringskassan därvid lämna den enskilde den hjälp han eller hon behöver. Den i denna paragraf angivna utredningsskyldigheten föreligger dock endast om den pensionsberättigade är inskriven i en allmän försäkringskassa vid det aktuella tillfället.
Utredningsskyldigheten enligt andra stycket gäller alltså om den enskilde vill skjuta upp sitt uttag av ålderspension ytterligare och gör därvid ingen skillnad på inkomst-, tilläggs- eller premiepension. Däremot inträder utredningsskyldigheten endast om varken inkomst- eller tilläggspension tagits ut till någon del. Skulle inkomst- eller tilläggspension ha tagits ut men inte premiepension inträder inte här angiven utredningsskyldighet. Emellertid kommer den enskilde i sistnämnda fall att löpande erhålla årlig information om sitt premiepensionstillgodohavande. När det gäller den som uppbär förtidspension görs ingen skillnad mellan den som uppbär hel och den som uppbär partiell förtidspension.
2 § Ålderspension skall utges från och med den månad som anges i ansökan, dock tidigast från och med månaden efter det att ansökan kom in till den allmänna försäkringskassan.
Har den pensionsberättigade uppburit förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring omedelbart före 65 års ålder får inkomst- och tilläggspension beviljas för högst tre månader före ansökningsmånaden, dock tidigast från och med den månad då den pensionsberättigade fyllde 65 år.
Den tidpunkt vid vilken pension enligt denna lag tidigast får tas ut regleras i 5 kap. 1 §, 6 kap. 1 § och 9 kap. 1 § medan det i
första stycket i
denna paragraf anges från vilken tidpunkt pension skall beviljas en pensionsberättigad. Här anges att en pensionsberättigad som ansökt om pension skall beviljas sådan fr.o.m. den månad som anges i ansökan. Pension får dock tidigast avse tid fr.o.m. månaden efter den då ansökan har inkommit till försäkringskassan. Har ansökan i stället kommit till Premiepensionsmyndigheten skall det anses som om ansökan kommit in till försäkringskassan samma dag och den enskilde förlorar därvid ingen tid. Detta följer av bestämmelserna i 15 kap. 10 §.
Eftersom pension normalt sett kan beviljas tidigast från och med månaden efter ansökningsmånaden skulle, såvitt avser en pensionsberättigad som omedelbart före 65 års ålder uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension, den fördröjning som uppstår genom att utredningsskyldigheten enligt 1 § inträder först om ansökan inte har gjorts månaden före den då den pensionsberättigade fyller 65 år, kunna innebära att den pensionsberättigade under någon eller några månader inte erhåller vare sig förtidspension, särskild efterlevandepension eller ålderspension. Därför föreskrivs i paragrafens
andra stycke att inkomst-
och tilläggspension i dessa situationer får beviljas högst tre månader retroaktivt, dock inte tidigare än från och med den månad varunder den pensionsberättigade fyller 65 år. Däremot skall inte premiepension beviljas retroaktivt enligt denna regel. Skälet till detta är att premiepensionen beräknas med utgångspunkt i fondandelarnas värde vid tidpunkten för pensionsuttaget. Detta innebär att om en person som omedelbart före 65 års ålder uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension ansöker om såväl inkomst- som premiepension den månad han eller hon fyller 65 år och anger att ansökan avser fr.o.m. den månaden, kommer inkomstpension kunna beviljas fr.o.m. den i ansökan angivna månaden medan premiepension kommer att kunna beviljas först fr.o.m. månaden närmast därefter.
3 § Vad som föreskrivs i 1 § första stycket och 2 § första stycket gäller också i fråga om ökat uttag av ålderspension enligt denna lag.
Återkallelse eller minskning av uttag av ålderspension enligt denna lag får göras genom skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskassan. Ändringen skall göras från och med den månad som anges i anmälan, dock tidigast från och med månaden efter den månad då anmälan kom in till den allmänna försäkringskassan. Har uttag av ålderspension enligt denna lag tidigare återkallats eller minskats får dock ny återkallelse eller minskning av sådant uttag inte avse tid före sex månader efter det att den tidigare återkallelsen eller minskningen började gälla.
Denna paragraf avser ändrat uttag av ålderspension. Som framgår av 5 kap. 1 §, 6 kap. 1 § och 9 kap. 1 § får pensionsuttag begränsas till att avse en andel av ålderspensionen. En pensionsberättigad person har där-
med stora möjligheter att anpassa sitt pensionsuttag till den för honom eller henne aktuella arbetssituationen.
Första stycket avser ökning av pensionsuttag och gäller såväl inkomst-
pension och tilläggspension som premiepension. Därvid gäller samma bestämmelser om ansökan m.m. i 1 § första stycket och 2 § första stycket som för nytt uttag av pension. Detta innebär att det krävs en skriftlig ansökan för att öka pensionsuttaget då en partiell pension utges och att pensionsuttaget får ökas tidigast fr.o.m. månaden efter det att ansökan inkom till försäkringskassan. Skulle ansökan i stället inkomma till Premiepensionsmyndigheten skall den enligt 15 kap. 10 § anses ha kommit in till försäkringskassan samma dag.
I
andra stycket föreskrivs att återkallelse eller minskning av uttag av
ålderspension får göras genom skriftlig anmälan till försäkringskassan senast månaden före den månad då återkallelsen eller minskningen avses börja gälla. Liksom när det gäller nytt eller ökat uttag av ålderspension spelar det därvid inte någon roll för bedömningen av vid vilken tidpunkt som anmälan kom in, om den inkom till försäkringskassan eller till Premiepensionsmyndigheten. Bestämmelserna om från vilken tidpunkt en anmälan om återkallelse eller minskning får verkan har utformats i enlighet med förslag av
Lagrådet.
Av skäl som utvecklats närmare i avsnitt 18.1 har också införts en begränsning av hur ofta uttag av pension får återkallas respektive minskas. Det måste ha förflutit sex månader från det att en tidigare återkallelse eller minskning började gälla innan ny återkallelse eller minskning kan få verkan. Själva anmälan om återkallelse eller minskning av uttagen pension får naturligtvis ges in under denna sexmånadersperiod men någon verkan får den inte förrän nämnda tid gått ut. Begränsningen gäller endast återkallelse och minskning och inget hindrar att uttagen pension ökas med endast någon eller några månaders mellanrum.
4 § Premiepension till efterlevande utges utan ansökan från och med månaden efter den då pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt till pensionen har avlidit. Den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 § får återkalla uttaget av sådan pension och ändra den andel av pensionen som tas ut. I sådana fall gäller 3 § andra stycket. Vid nytt uttag efter återkallelse och vid ökat uttag gäller 1 § första stycket första och andra meningarna och 2 § första stycket.
Av denna paragraf framgår att ansökan inte krävs för utbetalning av premiepension till efterlevande. Sådan pension betalas ut från och med månaden efter den då den som hade tecknat efterlevandeskyddet avled. Om den som uppbär premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 1 § (efterlevandeskydd före pensionstiden) avlider och rätten till efterlevandeskyddet övergår till annan, betalas pensionen ut till honom eller henne från och med månaden efter den då den tidigare berättigade avled.
Sådan premiepension till efterlevande som skall utges enligt bestämmelserna i 10 kap. 7 § (efterlevandeskydd under pensionstiden) får återkallas och minskas enligt de regler som gäller för ålderspension i 3 § andra stycket. Vid nytt uttag efter återkallelse och vid ökat uttag av sådan pension krävs liksom för ålderspension att den pensionsberättigade lämnar in en ansökan till försäkringskassan. Efterlevandeskyddet skall då utges från och med den månad som anges i ansökningen, dock inte tidi-
gare än från och med månaden efter den då ansökan kom in till försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten (se 15 kap. 10 §).
Utbetalning av pension
5 § Pension enligt denna lag skall betalas ut månadsvis. Årspension som beräknas komma att uppgå till högst 2 400 kronor skall dock, om det inte finns särskilda skäl, betalas ut i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den pensionsberättigade får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år.
Vid beräkning av inkomst- och tilläggspension för månad skall den årspension från vilken beräkningen utgår avrundas till närmaste hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Vid denna beräkning skall nämnda pensioner som skall betalas ut samtidigt anses som en pension.
Premiepension och premiepension till efterlevande avrundas månadsvis till närmaste hela krontal.
Paragrafens
första stycke motsvarar i princip 16 kap. 4 § första stycket
AFL i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1999. Pension enligt denna lag skall som huvudregel betalas ut månadsvis. Om den sammanlagda årspensionen beräknas komma att uppgå till högst 2 400 kronor skall dock utbetalningen ske i efterskott en eller två gånger per år. Utbetalning bör då ske på ordinarie utbetalningsdag i juni respektive december. Av skattetekniska skäl bör – om utbetalning sker en gång per år – den sammanförda utbetalningen alltid ske i december månad. Eftersom storleken på den månatliga premiepensionen, om den är uttryckt i fondandelar, kan komma att variera månad för månad bl.a. beroende på förändringarna i fondandelarnas värde, kan årspensionen inte exakt beräknas i förväg. En ungefärlig beräkning får därför göras av pensionens storlek när bedömning skall göras om pensionen skall betalas ut månadsvis eller mer sällan. Utbetalning av pension för annan period än månadsvis skall ske utan den pensionsberättigades samtycke men om det finns särskilda skäl kan denna regel frångås.
Avrundning av inkomst- och tilläggspension skall enligt bestämmelsen i
andra stycket göras på det sammanlagda beloppet av dessa förmåner.
Premiepensionen, som i vissa fall kan variera månad för månad, skall enligt
tredje stycket avrundas för sig och månadsvis. Detsamma gäller
premiepension till efterlevande.
6 § Pension enligt denna lag skall utges till och med den månad då den pensionsberättigade har avlidit eller till och med månaden före den månad då rätten till pensionen annars har upphört. I 10 kap. finns bestämmelser om att rätt till premiepension till efterlevande i vissa fall skall övergå till annan om den som har haft rätt till pensionen har avlidit .
Första meningen i denna paragraf, som har formulerats i enlighet med förslag av
Lagrådet, motsvarar i princip 16 kap. 9 § första meningen AFL
och anger att pension enligt denna lag skall betalas ut t.o.m. den månad den pensionsberättigade avlidit om inte rätten till pension dessförinnan har upphört. Premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 1 § (efterlevandeskydd före pensionstiden) utges i högst fem år. Beträffande sådan pension har också gjorts en hänvisning till 10 kap. där det i 5 § tredje stycket andra meningen finns bestämmelser om att rätten till sådan pension, vid den berättigades död under utbetalningsperioden, övergår till
den som vid det dödsfallet har den bästa rätten till pensionen. Regeln i förevarande paragraf innebär alltså inte att rätten till premiepension till efterlevande helt upphör i ett sådant fall utan endast att utbetalning till den först berättigade, eller dennes dödsbo, skall göras till och med dödsfallsmånaden. Utbetalning till den därefter berättigade påbörjas månaden närmast efter (se 4 §).
7 § För utbetalning av pension enligt denna lag till någon som är bosatt utomlands får den som beslutar om sådan pension kräva bevis för att rätt till pensionen fortfarande föreligger.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 13 § AFL. Bestämmelsen har betydelse för möjligheten att infordra s.k. levnadsbevis.
8 § Om en person som är berättigad till pension enligt denna lag i väsentlig omfattning har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620) utan villkor om återbetalning, får retroaktivt beviljad sådan pension betalas ut till socialnämnden till den del den motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till den pensionsberättigades och dennes familjs försörjning för den tid som den retroaktiva pensionen avser.
Denna paragraf motsvarar med redaktionella ändringar 17 kap. 1 § andra stycket AFL.
Samordning med livränta
9 § För en pensionsberättigad som har rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller som enligt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande har rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av Riksförsäkringsverket, skall inkomstpensionen och tilläggspensionen minskas enligt vad som sägs i andra stycket. Motsvarande skall gälla i fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot inte ske på grund av livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som bestäms med tillämpning av nämnda lag.
Medför en skada för vilken livränta har börjat utges återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta utgavs under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning enligt andra stycket anses som om livränta utges eller som om den livränta som utges har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna.
Summan av inkomstpension, tilläggspension och garantipension enligt lagen (1998:000) om garantipension skall minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och som den pensionsberättigade uppbär som skadad. Minskning skall därvid i första hand göras på garantipensionen och därefter på tilläggspensionen.
Sammanlagd pension enligt denna lag skall dock aldrig, på grund av bestämmelserna i denna paragraf, för månad räknat understiga 13 procent av prisbasbeloppet för den som är ogift och 11,5 procent av prisbasbeloppet för den som är gift.
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande samordningsbestämmelse i 17 kap. 2 § AFL i de situationer när ålderspension och så kallad yrkesskadelivränta utges samtidigt. En motsvarande samordningsbe-
stämmelse har i departementspromemorian Ds 1997:66 föreslagits införas i lagen om garantipension med den skillnaden att samordning beträffande inkomstgrundad ålderspension endast skall ske med egenlivränta och inte med efterlevandelivränta.
Samordning skall ske på så sätt att pensionsbeloppet minskas med tre fjärdedelar av den livränta som överstiger en sjättedels prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § AFL. Såväl inkomstgrundad ålderspension som garantipension skall minskas. Dock skall, såvitt avser den inkomstgrundade ålderspensionen, minskning inte ske av premiepensionen. Reduceringen skall i första hand ske på garantipensionen och därefter på tilläggspensionen.
I likhet med nuvarande regler finns en regel om att den pensionsberättigade alltid skall ha rätt till ett visst minsta pensionsbelopp av det belopp som skulle ha utgetts om reducering enligt denna bestämmelse inte hade skett. Detta belopp är för månad räknat för en ogift person 13 % av prisbasbeloppet och för en gift person 11, 5 % av samma basbelopp. I nuvarande pensionssystem avser det minsta pensionsbeloppet endast folkpensionen. Garantipensionen är dock till skillnad från folkpensionen inte någon baspension som utges till alla. En bestämmelse om ett minsta pensionsbelopp som skall förbehållas den pensionsberättigade vid samordning kan därför inte enbart ta sikte på garantipensionen. Den föreslagna regeln om ett minsta pensionsbelopp fritt från samordning avser i denna bestämmelse därför den inkomstgrundade ålderspensionen inklusive premiepension samt, av skäl som utvecklats i avsnitt 25.4, även premiepensionen till efterlevande.
13 kap. Överklagande m.m.
Beslut m.m.
1 § Beslut i ärende om pensionsgrundande inkomst skall fattas av den skattemyndighet som är behörig att fatta beslut enligt 2 kap.1, 3 och 5 §§skattebetalningslagen (1997:483).
Att en försäkrads pensionsgrundande inkomst skall fastställas av skattemyndighet och vilken skattemyndighet som är beslutsmyndighet framgår av denna paragraf.
Av hänvisningen till 2 kap. 1 § skattebetalningslagen följer att beslut om pensionsgrundande inkomst skall fattas av skattemyndigheten där den enskilde skall vara folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet skall fattas, dvs. vanligtvis den 1 november intjänandeåret. Om den enskilde varit bosatt här i landet under intjänandeåret utan att detta medfört att han eller hon bort bli folkbokförd här den angivna dagen, skall skattemyndigheten där han eller hon först var bosatt eller stadigvarande vistades under året fatta beslut om pensionsgrundande inkomst. För vissa näringsidkare som bedriver verksamhet här i landet gäller i stället att det är den skattemyndighet där den skattskyldige är registrerad enligt särskilda regler i skattebetalningslagen som beslutar om den pensionsgrundande inkomsten (2 kap. 3 § skattebetalningslagen). Beträffande personer för vilka särskild inkomstskatt skall erläggas enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta är det den skattemyndighet
som fattar beslut om särskild inkomstskatt som även skall besluta om pensionsgrundande inkomst. Om det inte finns någon behörig skattemyndighet skall Skattemyndigheten i Stockholm besluta om pensionsgrundande inkomst. Det senare torde framför allt bli aktuellt för utländska sjömän som saknar anknytning till Sverige.
Även beslut om ändring och omprövning av beslut som fattats av skattemyndigheten skall meddelas av den skattemyndighet som för tillfället är behörig att fatta beslut enligt bestämmelserna i skattebetalningslagen. Ett beslut om pensionsgrundande inkomst kan därmed komma att omprövas av en annan skattemyndighet än den som meddelade det ursprungliga beslutet. Detta är samma princip som gäller för andra beslut av skattemyndigheten enligt bestämmelserna i skattebetalningslagen.
2 § Beslut enligt 7–11 kap. och beslut enligt 14 kap. som avser premiepension skall fattas av Premiepensionsmyndigheten. Premiepensionsmyndigheten skall även i övrigt handlägga ärenden som rör premiepension.
I denna paragraf föreskrivs att Premiepensionsmyndigheten skall fatta beslut samt handlägga ärenden som rör premiepension och hanteringen av premiepensionsmedel. Myndigheten skall dock inte fatta beslut om pensionsrätt för premiepension, eftersom beslut enligt 4 kap. skall fattas av försäkringskassan (jmf. 4 §) .
3 § Beslut som avses i 1 och 2 §§ får fattas genom automatisk databehandling när skälen för beslutet får utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223).
Beslut får även sättas upp i form av elektroniska dokument. Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning som har gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.
Denna paragraf motsvarar i stort sett vad som hittills gällt enligt 1 a och 1 b §§ LBP. Dessa bestämmelser har införts för att möjliggöra en utökad datorisering av skatteförvaltningens ärendehantering och för att den pappersbaserade hanteringen skall kunna ersättas med elektroniska dokument och elektroniska akter. Denna möjlighet behöver även Premiepensionsmyndigheten ha.
Att beslut får fattas genom automatisk databehandling när skälen för beslutet får utelämnas enligt 20 § förvaltningslagen innebär inte att beslutet inte får motiveras.
4 § Andra beslut enligt denna lag än sådana som avses i 1 och 2 §§ skall fattas av den allmänna försäkringskassa där den försäkrade är eller skall vara inskriven enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring vid tidpunkten för beslutet. För personer som inte är eller skall vara inskrivna vid någon försäkringskassa skall sådana beslut fattas av Stockholms läns allmänna försäkringskassa .
Den försäkringskassa som avses i första stycket skall även handlägga andra ärenden enligt denna lag än sådana som avses i 1 och 2 §§.
Ändring och omprövning av beslut enligt denna lag som har meddelats av en allmän försäkringskassa skall göras av samma försäkringskassa.
Av bestämmelserna i förevarande paragraf framgår att andra beslut enligt denna lag skall fattas av allmän försäkringskassa. Det gäller t.ex. fast-
ställande av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst, pensionsrätt och pensionspoäng, årlig inkomst- och tilläggspension m.m. Här anges också vilken försäkringskassa som skall fatta dessa beslut.
Av
första stycket framgår att det i första hand är den försäkringskassa
där den försäkrade är eller skall vara inskriven enligt AFL vid tidpunkten för beslutet som skall fatta beslutet. Vilken försäkringskassa en försäkrad skall vara inskriven hos avgörs i första hand av folkbokföringen den 1 november året före det år inskrivningen avser (se 1 kap. 4 § andra stycket AFL).
För den som inte är eller borde vara inskriven hos någon försäkringskassa är det Stockholms läns allmänna försäkringskassa som skall fatta beslut.
Andra stycket i denna paragraf avser annan handläggning av olika
frågor enligt lagen. Det gäller t.ex. att ta emot anmälningar som skall göras enligt 15 kap., utfärda underrättelser m.m. Den försäkringskassa som enligt första stycket är behörig att fatta beslut skall även handlägga sådana ärenden.
En anmälan om överlåtelse av pensionsgrundande belopp för barnår m.m. som skall göras gemensamt av två personer som är inskrivna vid två olika försäkringskassor, bör få lämnas till den försäkringskassa där någon av dem är inskriven. Regeringen avser att lämna föreskrifter härom i förordning.
Enligt
tredje stycket skall ändring och omprövning av ett beslut som
har meddelats av den allmänna försäkringskassan, på motsvarande sätt som gäller för andra beslut enligt AFL, beslutas av den försäkringskassa som fattat det ursprungliga beslutet.
5 § Beslut enligt 3 och 4 kap. samt beslut om inkomst- och tilläggspension får fattas genom automatisk databehandling av Riksförsäkringsverket för en allmän försäkringskassas räkning när skälen för beslutet får utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223).
För sådana beslut som avses i första stycket skall ändring och omprövning, liksom andra åtgärder som enligt denna lag eller annan författning skall vidtas med avseende på beslutet, i stället vidtas av den försäkringskassa som enligt 4 § är behörig vid tidpunkten för åtgärden
.
Av
första stycket följer att beslut enligt 3–4 kap., såsom beslut om andra
pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst och beslut om pensionsrätt, liksom beslut om inkomstpension och tilläggspension får fattas genom automatisk databehandling. Det fattas då av Riksförsäkringsverket för försäkringskassans räkning. Detta innebär att det fortfarande är försäkringskassan som är beslutsinstans i dessa frågor men Riksförsäkringsverket beslutar i stället för försäkringskassan i de fall då beslutet tillkommer med stöd av ADB. Det är försäkringskassan såsom det beslutande organet som avgör om ett beslut av en eller annan anledning inte bör beslutas genom ADB, t.ex. på grund av att beslutet bör innehålla en utförligare motivering. Även beslut som fattas genom automatisk databehandling får, som angetts i kommentaren till 3 §, motiveras.
Eftersom det är försäkringskassan som är beslutsinstans skall ändringar och omprövningar av beslutet göras av försäkringskassan. Enligt
andra
stycket gäller därför att beslut som har fattats av Riksförsäkringsverket
för försäkringskassans räkning, skall ändras och omprövas av den försäkringskassa som vid tillfället för ändringen eller omprövningen är behörig att fatta beslut enligt bestämmelserna i 4 §. Även andra åtgärder, som t.ex. att överlämna ett överklagande som kommit in i rätt tid och att avvisa en begäran om omprövning som kommit in för sent, ankommer på den försäkringskassan. Enligt ett avgörande av Regeringsrätten från den 25 april 1997, mål nr. 5820/96, (RÅ 1997 ref.13) skall ett beslut som måste omprövas innan det får överklagas, prövas av länsrätten i det län inom vilket den myndighet som har omprövat ärendet har sitt säte.
6 § Vad som sägs i 1, 2 och 4 §§ gäller inte om något annat följer av annan bestämmelse i denna lag eller av annan författning.
Enligt denna paragraf gäller inte bestämmelserna i 1, 2 och 4 §§ angående vilken myndighet eller försäkringskassa som är behörig att fatta beslut eller handlägga ärenden enligt denna lag om annat föreskrivs antingen i lagen eller i annan författning. I EU:s regelverk finns t.ex. särskilda bestämmelser om ansökan om pension. Även framtida bestämmelser i förordning eller av Riksförsäkringsverket utfärdade föreskrifter angående t.ex. vilken försäkringskassa som är behörig att besluta om pension för vissa grupper av personer eller att beslut om ändring av utgående pension och återbetalning på grund av beslut om ändrad pensionsrätt skall fattas av den försäkringskassa som beslutar om den ändrade pensionsrätten, medför ett undantag från lagens regler.
Preciseringen av vilka bestämmelser som undantaget avser har gjorts efter påpekande av
Lagrådet.
Ändring av beslut
7 § Ett beslut enligt denna lag skall ändras om det föranleds av en ändring som gjorts i beräkningsunderlaget för beslutet eller av en ändring av ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) som avser egenavgift.
Detsamma gäller om det efter en ändring av taxeringen står klart att pensionsrätt för premiepension, till följd av bestämmelserna i 4 kap. 5 §, inte skulle ha tillgodoräknats.
Ett beslut om pensionsrätt och pensionspoäng skall också ändras när det följer av bestämmelserna i 4 kap. 4 § eller 8 § andra stycket om obetalda avgifter.
Ändring enligt första stycket första meningen av ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp skall göras endast om storleken av inkomsten eller beloppet skulle öka eller minska med minst 1 000 kronor. Den som beslutet avser skall skriftligen underrättas om ändringen och om hur man begär omprövning av beslutet
.
I paragrafens
första stycke regleras skyldigheten att ex officio ändra ett
beslut om det föranleds av en ändring som gjorts beträffande beräkningsunderlaget för beslutet. Med beräkningsunderlag avses framför allt den försäkrades taxering eller, beträffande andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst samt pensionsrätt eller pensionspoäng, den pensionsgrundande inkomsten. Pensionsrätt kan också behöva ändras med anledning av en ändring som görs av ett pensionsgrundande belopp. En ändring som görs av pensionsrätten eller pensionspoängen medför givetvis att pensionen behöver ändras.
Även beslut som innebär att egenavgiften för den försäkrade ändras skall föranleda följdändring enligt denna paragraf. Om arbetsgivaravgiften för den försäkrades arbetsgivare/uppdragsgivare ändras kan omprövning ske enligt 13 kap. 13 § andra stycket.
Slutligen skall en ändring av den försäkrades taxering, som innebär att förvärvsvillkoret inte längre är uppfyllt, medföra en omräkning av den premiepensionsrätt som eventuellt fastställts för pensionsgrundande belopp för s.k. barnår eller plikttjänstgöring.
Följdändringar enligt första stycket skall göras oavsett av vilken anledning beslutet har ändrats, t.ex. om skattemyndigheten har beslutat om eftertaxering eller efter domstols dom.
För försäkrade som skall erlägga egenavgift skall pensionsrätten ändras om det föranleds av bestämmelserna i 4 kap. 4 eller 8 § jämfört med 16 kap. 12 § skattebetalningslagen. Detta framgår av
andra stycket. Det
är inte den försäkrades pensionsgrundande inkomst som skall minskas i detta fall utan pensionsrätten. Om avgifterna för inkomster av annat förvärvsarbete inte har erlagts till fullo inom föreskriven tid är det därmed inte möjligt att ersätta pensionsrätt för sådan inkomst med pensionsrätt för andra pensionsgrundande belopp som räknats av enligt den s.k. takregeln i 3 kap. 2 §.
Om pensionsrätt för den person för vilken beslut om pensionsrätt ändrats enligt denna paragraf har överfört premiepensionsrätt till sin make, kan även makens pensionsrätt behöva ändras. Detta regleras i följande paragraf.
För att undvika att alltför små ändringar skall behöva företas, vilket kan verka onödigt framför allt för den enskilde, har i
tredje stycket tagits
in en begränsning när det gäller ändring till följd av ändringar i beräkningsunderlaget för beslut om pensionsgrundande inkomst och beslut om andra pensionsgrundande belopp. Begränsningen gäller däremot inte ändring av pensionsrätt t.ex. därför att det efter en taxering visar sig att pensionsrätt för premiepension har tillgodoräknats trots att så inte skulle ha skett enligt bestämmelserna i 4 kap. 5 § om förhållandena då varit kända.
Av tredje stycket framgår också att den försäkrade alltid skall underrättas skriftligen om ett beslut om ändring. Normalt är det den beslutande myndigheten själv som bestämmer om en beslutsunderrättelse till en part, som inte begärt skriftlig underrättelse, skall ske skriftligen eller muntligen samt om underrättelsen skall sändas i vanligt brev eller överlämnas på något annat sätt. Underrättelse behöver vidare inte ske om det är uppenbart obehövligt (21 § förvaltningslagen). I denna paragraf har dock föreskrivits att den enskilde alltid skall underrättas om beslut om ändring och att alla sådana underrättelser skall vara skriftliga. Att underrättelsen skall innehålla skälen för beslutet följer av 20 § förvaltningslagen.
Om skattemyndigheten ändrar den pensionsgrundande inkomsten och försäkringskassan ändrar de andra pensionsgrundande beloppen och dessa ändringar tar ut varandra så att fastställd pensionsrätt inte påverkas, måste den försäkrade ändå underrättas om de företagna ändringarna. Det kan nämligen ha betydelse i framtiden om den försäkrade vill få pensionsrättsbeslutet omprövat. Om ändringen är av betydelse för den enskilde, kan denne dessutom begära omprövning av ändringsbeslutet sär-
skilt, se kommentaren till 9 §. Av denna anledning har det också föreskrivits att det skall framgå av underrättelsen hur man begär omprövning. Enligt 21 § förvaltningslagen behöver annars bara beslut som går part emot innehålla en underrättelse om hur man överklagar beslutet.
Denna bestämmelse har även kommenterats i avsnitt 27.3. Ändring i ett beslut kan dessutom förekomma enligt reglerna om självrättelse i 26 § förvaltningslagen.
8 § Överförd pensionsrätt för premiepension skall ändras om ett beslut för den som överfört pensionsrätten har ändrats och detta föranleder en ändring av den överförda pensionsrätten.
I paragrafen regleras det fall då en person har fått premiepensionsrätt överförd till sig enligt bestämmelserna i 4 kap. och ett beslut för den make som överfört pensionsrätten därefter ändras av någon anledning. Om detta har betydelse för storleken på den överförda premiepensionsrätten skall en följdändring göras även av denna. Som framgår av kommentaren till 9 § kan den som fått pensionsrätt för premiepension överförd till sig inte begära omprövning av beslutet om storleken på den överförda pensionsrätten.
Andra situationer när pensionsrätt m.m. för en person måste räknas om på grund av beslut som rör en annan person behandlas i 13 §.
Omprövning av beslut
9 § Ett beslut enligt denna lag skall omprövas om den som beslutet avser begär det eller om det finns andra skäl. Omprövning skall dock inte göras av beslut som meddelats enligt 11 eller 13 §.
Ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp får omprövas på begäran av den enskilde bara i samband med att beslutet om pensionsrätt eller pensionspoäng omprövas. Ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp får dock omprövas även om inte pensionsrätt eller pensionspoäng påverkas, om det är av betydelse för den enskilde. Härvid skall samma bestämmelser gälla som för omprövning av beslut om pensionsrätt och vad som då sägs om allmän försäkringskassa skall, när det gäller omprövning av beslut om pensionsgrundande inkomst, i stället avse skattemyndighet.
Om, vid omprövning av ett beslut om pensionsrätt eller pensionspoäng, prövning skall göras av den pensionsgrundande inkomst som legat till grund för beslutet, skall försäkringskassan överlämna ärendet i den delen till skattemyndigheten för omprövning av beslutet om denna inkomst.
Denna paragraf innehåller bestämmelser om när omprövning kan ske av beslut enligt lagen. Av
första stycket framgår att sådan omprövning skall
ske på begäran av den som beslutet avser eller, om det finns andra skäl för det, dvs. om någon av myndigheterna respektive försäkringskassan på eget initiativ anser att ett beslut bör omprövas. Rätten för den enskilde att begära omprövning är här begränsad till den som beslutet avser i stället för den som beslutet angår, vilket brukar vara det vanliga för förvaltningsbeslut. Skälet till detta är bl.a. att t.ex. en person till vilken den försäkrade har överfört pensionsrätt för premiepension inte skall ha möjlighet att klaga på den pensionsrätt som fastställts för den försäkrade.
I bedömningen av om det finns andra skäl för omprövning än den enskildes begäran ingår att omprövningen bör avse en fråga eller ett belopp
som är av någon betydelse. På motsvarande sätt som gäller för omprövningar enligt AFL gäller också här att omprövning inte får göras av ett beslut som redan har omprövats enligt 11 eller 13 §. Ett sådant beslut får i stället överklagas direkt till allmän förvaltningsdomstol.
Möjligheten för enskild att begära omprövning av ett beslut om pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp är enligt
andra stycket begränsad. Som tidigare redovisats i bl.a. avsnitt 27.4 får
skattemyndighets beslut om pensionsgrundande inkomst och allmän försäkringskassas beslut om andra pensionsgrundande belopp i princip bara omprövas i samband med omprövning av försäkringskassans beslut om pensionsrätt eller pensionspoäng. Det kan dock förekomma situationer då det för den enskilde är av betydelse att få ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp omprövat utan att omprövningen medför någon ändring av pensionsrättens eller pensionspoängens storlek. Så kan t.ex. vara fallet om den försäkrade har fått viss inkomst hänförd till inkomst av annat förvärvsarbete men den försäkrade anser att det är en inkomst av anställning. Eftersom detta har betydelse för frågan om vem som skall betala ålderspensionsavgiften bör den försäkrade i detta fall kunna få omprövning av beslutet. Detsamma gäller om den försäkrade ännu inte uppfyllt förvärvsvillkoret och anser att den pensionsgrundande inkomsten bör vara högre och det pensionsgrundande beloppet lägre än vad som beslutats. När omprövning sker i dessa fall gäller i stort sett samma bestämmelser som gäller vid omprövning av pensionsrätt.
Av
tredje stycket framgår att försäkringskassan, vid omprövning av be-
slut om pensionsrätt eller pensionspoäng, skall överlämna ärendet till skattemyndigheten för omprövning av myndighetens beslut om den pensionsgrundande inkomsten om omprövningen skall omfatta även detta beslut.
10 § Om den som ett beslut avser har avlidit får även annan som är berörd av beslutet begära omprövning av detta.
Bestämmelsen innebär att även om en försäkrad har avlidit så kan frågan om hans eller hennes pensionsrätt, pensionspoäng m.m. omprövas på begäran av den som är berörd av beslutet. Det är framför allt den som är berättigad till någon form av efterlevandepension som kan komma i fråga. I detta fall gäller bestämmelserna i 9 § andra stycket även för denna person. Sedan ett beslut har omprövats på begäran av en efterlevande har denne också enligt 17 § möjlighet att överklaga beslutet.
11 § Den som vill begära omprövning enligt 9 eller 10 § skall göra detta skriftligen. Begäran om omprövning av ett beslut enligt 4 kap. skall ha kommit in till allmän försäkringskassa före utgången av året efter det fastställelseår som beslutet avser. I fråga om annat beslut skall begäran om omprövning ha kommit in inom två månader från det att den som begär omprövningen fick del av beslutet.
Gör den som begär omprövning sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket andra meningen har fått kännedom om ett beslut eller annan handling med uppgift om vad som har beslutats, skall begäran om omprövning i stället ha kommit in inom två månader från den dag då den som begär omprövningen fick sådan kännedom.
Beslut om pensionsrätt och pensionspoäng liksom beslut om pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp skall ändras enligt 7 § om de påverkas av en ändring av den försäkrades taxering. Tiderna för begäran om omprövning enligt denna lag behöver därigenom inte vara desamma som enligt taxeringslagen. Så som anförts i avsnitt 27.4 har därför för de nyss nämnda besluten, liksom för beslut om vårdår, den tid inom vilken den försäkrade kan begära omprövning bestämts till ett år efter fastställelseåret. Detta framgår av paragrafens
första stycke.
Vad som här föreskrivs om omprövning av beslut om pensionsrätt gäller också omprövning av beslut om pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp när de får omprövas särskilt (se 9 § andra stycket).
I fråga om andra beslut som meddelas av försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten enligt denna lag (främst beslut om utbetalning av pension) föreskrivs samma tid för begäran om omprövning som gäller för beslut av försäkringskassan enligt AFL, dvs. två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet (20 kap. 13 § andra stycket AFL).
För det fall den försäkrade inte inom den tid som anges ovan har fått kännedom om ett beslut föreskrivs i
andra stycket att en begäran om om-
prövning får inkomma inom två månader från det att han eller hon fick kännedom om beslutet.
Till skillnad från i förslaget i lagrådsremissen föreskrivs här ingen särskild regel vad gäller begäran om omprövning av en beslutad pensionsrätt som påverkas av att försäkringskassan meddelat ett nytt beslut för en annan försäkrad som tillgodoräknats pensionsgrundande belopp för barnår. I sådana fall skall i stället omprövning göras enligt 13 § tredje stycket utan begäran av den enskilde, se vidare avsnitt 27.4.
12 § Om en begäran om omprövning har kommit in till Premiepensionsmyndigheten eller till en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller en allmän förvaltningsdomstol, som inte har fattat det överklagade beslutet, skall begäran om omprövning sändas till den som har meddelat beslutet. Har begäran kommit in till någon av nämnda myndigheter eller en försäkringskassa inom den tid som anges i 11 §, skall den anses som inkommen i rätt tid.
Bestämmelserna i första stycket gäller också om en begäran om omprövning har kommit in till Riksförsäkringsverket inom den tid som anges i 11 §.
Bestämmelsen motsvarar i princip 20 kap. 13 § första stycket AFL och 6 kap. 5 § tredje stycket taxeringslagen till vilken hänvisning finns i 11 § sista stycket LBP.
13 § Om ett beslut enligt 2–4 kap. omprövas utan att den enskilde har begärt detta, skall omprövningsbeslutet meddelas inom ett år efter fastställelseåret. Ett annat beslut enligt denna lag får omprövas, utan att den enskilde har begärt detta, inom två månader från det att beslutet meddelades, om omprövningen är till hans eller hennes fördel. En omprövning till den enskildes nackdel av ett annat beslut än ett beslut enligt 2–4 kap. får ske bara när det finns anledning till omprövning enligt andra eller tredje stycket.
Om ett beslut har blivit felaktigt på grund av att den som beslutet avser har lämnat oriktiga uppgifter eller har underlåtit att fullgöra en uppgiftseller anmälningsskyldighet enligt denna eller annan lag, får omprövning ske också efter de tidpunkter som anges i första stycket. Detsamma skall i fråga om premiepension till efterlevande gälla om pensionsspararen eller
den som tidigare hade rätt till sådan pension lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att lämna uppgifter enligt vad som nu sagts. Omprövning efter nämnda tidpunkter får också göras om det först därefter har visat sig att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl eller om beslutet påverkas av en ändring av ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) angående arbetsgivaravgift.
Om ett beslut omprövas på grund av att det påverkas av en ändring som har gjorts beträffande ett beslut om pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt som avser en annan person än den försäkrade, får omprövning ske också efter de tidpunkter som anges i första stycket.
I paragrafen finns bestämmelser rörande omprövning på initiativ av en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller Premiepensionsmyndigheten. I
första stycket anges de tider inom vilken ett omprövningsbeslut
normalt skall meddelas. Om omprövningen gäller ett beslut enligt 2–4 kap., dvs. om pensionsgrundande inkomst, annat pensionsgrundande belopp, pensionsrätt, pensionspoäng eller vårdår, skall beslutet meddelas inom ett år efter fastställelseåret (se 1 kap. 8 §). Andra beslut än beslut enligt 2–4 kap. skall omprövas inom två månader från det att beslutet meddelades. De får inte heller omprövas annat än till den enskildes fördel om det inte finns förutsättningar för omprövning enligt vad som följer av andra eller tredje stycket i denna paragraf.
Om omprövningen föranleds av att den som beslutet avser lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet enligt denna eller annan lag, föreskrivs inte någon tidsfrist inom vilken omprövningen måste göras. Detta framgår av
andra
stycket. Det torde framför allt få betydelse om försäkringskassan får kän-
nedom om att en försäkrad som tillgodoräknats pensionsgrundande belopp för barnår har haft förvärvsinkomster i utlandet som inte beaktats vid beräkningen av detta belopp eller om försäkringskassan får kännedom om att en person inte har varit försäkrad enligt denna lag men någon ändrad folkbokföring inte har anmälts till myndigheterna. Denna bestämmelse gäller också beträffande premiepension till efterlevande om pensionsspararen eller den som tidigare erhållit sådan pension har lämnat en oriktig uppgift e.dyl.
Det är vidare möjligt att utan begränsning i tiden ompröva ett beslut som blivit felaktigt på grund av att underlaget för beslutet var uppenbart felaktigt eller ofullständigt eller om det föreligger andra synnerliga skäl. Det kan t.ex. gälla situationer då ett beslut blivit fel på grund av att uppgifterna i något register som användes då beslutet fattades var fel eller att uträkningar eller liknande blivit fel till följd av något systemfel. En sådan omprövning kan då göras både när det är till fördel och när det är till nackdel för den försäkrade. En omprövning med stöd av bestämmelsen i detta stycke kräver att det föreligger uppenbart fel eller synnerliga skäl, som ett systemfel, varför den inte torde komma att tillämpas särskilt ofta. Även här gäller att alltför små och betydelselösa fel inte bör medföra någon omprövning.
Slutligen kan omprövning enligt andra stycket ske, om det vid av bestämmande av avgiftsunderlaget för arbetsgivaren t.ex. beslutas att ett belopp, som ingår i inkomst av anställning, inte skall inräknas i avgiftsunderlaget. Om detta påverkar beräkningen av den pensionsgrundande
inkomsten för en enskild vars inkomst inte längre skall anses som inkomst av anställning, skall dennes pensionsgrundande inkomst omprövas.
Av
tredje stycket följer att inte heller när omprövningen föranleds av
att pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt för den försäkrade påverkas av ändring av pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt för en annan försäkrad, föreskrivs någon viss tidsfrist inom vilken omprövningen måste göras. De situationer då omprövning med stöd av denna regel kan bli aktuell är t.ex. om försäkringskassan ändrar ett beslut om pensionsrätt för en förälder till ett barn, som tillgodoräknats pensionsgrundande belopp för barnår, därför att försäkringskassan efter omprövning funnit att föräldern i fråga inte uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas beloppet. Då skall i stället den andra föräldern tillgodoräknas belopp om han eller hon uppfyller förutsättningarna härför och försäkringskassan får då ompröva hans eller hennes pensionsrätt även efter den tid som anges i första stycket. Detsamma gäller om en förälder som inte har tillgodoräknats pensionsgrundande belopp för barnår efter att ha överklagat försäkringskassans beslut om pensionsrätt för honom eller henne, förklaras vara den av föräldrarna som för det aktuella året skall tillgodoräknas beloppet. Omprövning till nackdel för den förälder som inte skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår får då göras även om den tid inom vilken omprövning enligt andra stycket skall ske, har löpt ut. Detta kan jämföras med bestämmelserna i 4 kap. 13 § andra stycket punkt 1 och 20 § taxeringslagen angående omprövning och eftertaxering till följd av taxeringsbeslut rörande annan skattskyldig.
Omprövningsbeslut enligt denna paragraf måste föregås av ett kommuniceringsförfarande i enlighet med vad som föreskrivs i 15 kap. 3 §. Detta innebär att om ett beslut tas upp till omprövning skall den enskilde få tillfälle att yttra sig i ärendet innan ett nytt beslut fattas.
Bestämmelserna om olika tidsfrister i denna paragraf medför ingen inskränkning i de möjligheter till ändring av beslut som regleras i 7 §. I vissa fall kan det också bli aktuellt med återbetalning av pension enligt vad som följer av 14 kap. 1 §.
14 § Ett beslut om pensionsgrundande inkomst skall omprövas av skattemyndighet om en allmän försäkringskassa enligt 9 § tredje stycket har överlämnat ett ärende för omprövning.
Som tidigare redovisats i kommentaren till 9 § får den allmänna försäkringskassan inte själv ompröva ett beslut av skattemyndigheten angående pensionsgrundande inkomst. Försäkringskassan skall i stället överlämna ett sådant ärende till skattemyndigheten för omprövning. I denna paragraf föreskrivs därför att skattemyndigheten skall ompröva ett beslut angående den pensionsgrundande inkomsten om försäkringskassan överlämnat ett ärende till myndigheten för omprövning.
15 § Har omprövning begärts av ett beslut och överklagar Riksförsäkringsverket samma beslut, skall beslutet inte omprövas utan ärendet i stället överlämnas till allmän förvaltningsdomstol. Den enskildes begäran om omprövning skall då anses som ett överklagande.
Bestämmelsen motsvarar 20 kap. 10 § tredje stycket AFL.
16 § En fråga enligt denna lag som redan har avgjorts av en allmän förvaltningsdomstol får inte omprövas av en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller Premiepensionsmyndigheten.
Liknande bestämmelser finns i 20 kap. 10 a § AFL och i 11 § LPB finns det en hänvisning till en motsvarande bestämmelse i taxeringslagen. Om omprövning begärs av en fråga som redan har avgjorts skall myndigheten respektive försäkringskassan meddela ett avvisningsbeslut.
Överklagande av beslut
17 § Ett beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den som beslutet avser eller, om denne har avlidit, av annan som är berörd av beslutet samt av Riksförsäkringsverket. En enskild får dock endast överklaga sådana beslut som har tillkommit genom omprövning. Även beslut som innebär att en begäran om omprövning har avvisats får överklagas av den enskilde. En enskilds överklagande av ett annat beslut skall anses som en begäran om omprövning.
Bestämmelsen i 33 § fjärde stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) gäller inte avvisningsbeslut enligt denna lag som har meddelats av en försäkringskassa, en skattemyndighet eller Premiepensionsmyndigheten.
Försäkringskassan beslut om pensionsrätt eller pensionspoäng liksom andra beslut som försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten fattar enligt denna lag får enligt
första stycket överklagas till allmän
förvaltningsdomstol av den enskilde som beslutet i fråga avser, eller om denne har avlidit, av annan som är berörd av beslutet samt av Riksförsäkringsverket. Talerätten för den enskilde har kommenterats vid 9 och 10 §§. Den enskilde kan endast överklaga ett beslut som har tillkommit genom omprövning. Detta motsvarar vad som gäller enligt 20 kap. 11 § AFL. Eftersom samtliga beslut enligt denna lag kommer att fattas av tjänsteman, behöver inte detta anges särskilt i den här lagen. Även ett beslut varigenom försäkringskassan har avvisat en begäran om omprövning får överklagas av den enskilde. Stycket har formulerats i enlighet med förslag av
Lagrådet.
Andra stycket har införts efter lagrådsgranskningen enligt vad som
närmare utvecklas i avsnitt 27.5. Innebörden av bestämmelsen är att beslut om anvisning enligt denna lag som har meddelats av en försäkringskassa, en skattemyndighet eller Premiepensionsmyndigheten kan överklagas på samma sätt som andra beslut. Utan denna undantagsbestämmelse skulle beslut om avvisning av ett överklagande endast kunna prövas av en instans medan beslut om avvisning av en begäran om omprövning skulle få överklagas utan begränsning.
Överklagande av enskild
18 § Ett överklagande från en enskild skall ha kommit in till den myndighet eller den allmänna försäkringskassa som gjort omprövningen inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet om omprövning eller avvisning.
Bestämmelserna i 12 § om begäran om omprövning skall tillämpas i fråga om överklagande av en enskild.
Av
första stycket framgår att ett överklagande från en enskild skall ha
kommit in inom två månader från det att han eller hon fick del av beslutet. Samma tidsfrist gäller här oberoende av om beslutet t.ex. avser pensionsrätt eller pension.
Andra stycket hänvisar till 12 § och innebär att ett överklagande som
inom föreskriven tid kommit in till Premiepensionsmyndigheten, en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller en allmän förvaltningsdomstol, som inte meddelat beslutet, eller till Riksförsäkringsverket, skall anses ha kommit in i rätt tid. Den som erhållit överklagandet skall översända detta till rätt instans.
Att det är den som meddelat det överklagade beslutet som skall pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid och som också skall avvisa ett överklagande som kommit in för sent följer av 24 § förvaltningslagen. Av 25 § förvaltningslagen följer vidare att om inte överklagandet avvisas så skall överklagandet jämte övriga handlingar i ärendet överlämnas till den förvaltningsdomstol som skall pröva överklagandet.
Överklagande av Riksförsäkringsverket
19 § Om Riksförsäkringsverket överklagar ett beslut enligt 2–4 kap. skall överklagandet ha kommit in före utgången av året efter fastställelseåret.
Om beslutet har meddelats efter den 31 oktober året efter det fastställelseår som beslutet avser, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades.
Överklagar Riksförsäkringsverket ett annat beslut som meddelats enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.
För överklagande enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna i 12 § första stycket
.
I paragrafen anges den tid inom vilken ett överklagande från Riksförsäkringsverket skall ha kommit in. Av
första stycket framgår att när det
gäller beslut enligt 2–4 kap., dvs. beslut om pensionsgrundande inkomst, andra pensionsgrundande belopp, pensionsrätt, pensionspoäng och vårdår, skall överklagandet ha inkommit före utgången av fastställelseåret. Dessutom gäller särskilda regler för de fall då beslutet meddelats efter den 31 oktober året efter fastställelseåret. Tidsfristerna har anpassats till vad som gäller för omprövning på begäran av den enskilde.
För andra beslut enligt denna lag har överklagandetiderna anpassats till vad som gäller enligt AFL (se 20 kap. 13 § andra stycket AFL). Då skall överklagandet ha inkommit inom två månader från dagen då beslutet meddelades. Detta framgår av
andra stycket.
Liksom när det gäller överklagande av enskild skall bestämmelserna i 12 § om när ett överklagande i rätt tid kommit in till Premiepensionsmyndigheten, en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller en allmän förvaltningsdomstol som inte meddelat beslutet, tillämpas vid överklagande av Riksförsäkringsverket. Detta anges i paragrafens
tredje
stycke.
Att den som meddelat det överklagade beslutet skall avvisa överklagandet om det har kommit in för sent och annars överlämna det till domstolen tillsammans med övriga handlingar i ärendet följer som tidigare nämnts av bestämmelserna i 24 och 25 §§förvaltningslagen.
Överklagande av allmän förvaltningsdomstols beslut m.m.
20 § Om en enskild överklagar en allmän förvaltningsdomstols beslut enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då den enskilde fick del av det överklagade beslutet.
Om Riksförsäkringsverket, Premiepensionsmyndigheten eller en allmän försäkringskassa överklagar en allmän förvaltningsdomstols beslut enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.
I denna paragraf anges den tid inom vilken domstolens beslut skall överklagas. Tidsfristerna överensstämmer med vad som gäller enligt såväl taxeringslagen som AFL.
Som framgår av 21 § gäller inte 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) för beslut angående pensionsrätt m.m. För övriga beslut enligt denna lag gäller däremot samma regler om tvåpartsprocess som för övrigt tillämpas inom socialförsäkringen. Avgöranden i sådana mål kan därför överklagas till kammarrätten även av den allmänna försäkringskassan och av Premiepensionsmyndigheten.
21 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål enligt denna lag skall nämndemän ingå i kammarrätten om nämndemän deltagit i länsrätten. Detta gäller dock inte i mål enligt 2–4 kap.
I enlighet med vad som numera gäller för mål som rör beslut enligt AFL har i
första stycket i denna paragraf införts krav på prövningstillstånd vid
överklagande till kammarrätten.
Av
andra stycket framgår att nämndemän inte skall ingå i kammar-
rätten vid prövning av beslut enligt 2–4 kap., dvs. beslut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp, när sådana beslut får överklagas särskilt, samt beslut om pensionsrätt, pensionspoäng och vårdår. Däremot skall nämndemän ingå vid prövning av andra beslut om nämndemän deltagit i länsrätten. Detta har kommenterats närmare i avsnitt 27.5.
22 § Bestämmelsen i 7 a § första stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) om förvaltningsmyndighets partsställning gäller inte i fråga om mål enligt 2–4 kap. Om en enskild överklagar ett beslut enligt 2–4 kap. hos en allmän förvaltningsdomstol, bestämmer Riksförsäkringsverket om verket skall vara part i målet. Om en enskild klagar till kammarrätten och verket har varit part i länsrätten, är verket alltid motpart i kammarrätten.
Även om Riksförsäkringsverket har beslutat att inte vara part, får domstolen förelägga verket att svara i målet. Riksförsäkringsverket får överklaga ett avgörande av en allmän förvaltningsdomstol även om verket inte har varit part där.
Om en enskild överklagar ett annat beslut enligt denna lag, får Riksförsäkringsverket överta Premiepensionsmyndighetens eller en allmän försäkringskassas uppgift att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan.
Riksförsäkringsverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.
I
första stycket i denna paragraf anges att bestämmelserna om två-
partsprocess i de allmänna förvaltningsdomstolarna i 7 a § förvaltningsprocesslagen inte skall gälla för mål enligt 2–4 kap. denna lag. Innehållet i övrigt i detta stycke stämmer i huvudsak med vad som nu föreskrivs i 12 § LBP och vad som gällde enligt 20 kap. 12 § andra stycket AFL före
den 1 maj 1996. Det uppställs dock inget krav på att det skall finnas skäl eller särskilda skäl för att domstolen skall få förelägga Riksförsäkringsverket att svara i ett mål där verket inte är part. Det får förutsättas att domstolen förelägger verket att svara endast i sådana fall där det är motiverat.
Beträffande andra mål enligt denna lag kommer den nya bestämmelsen i 7 a § förvaltningsprocesslagen att gälla. Detta har kommenterats närmare i avsnitt 27.5.
Andra stycket i förevarande paragraf föranleds av bestämmelsen i 7 a §
förvaltningsprocesslagen och motsvarar vad som numera gäller enligt 20 kap. 12 § AFL för andra socialförsäkringsmål. När och på vilket sätt Riksförsäkringsverket skall underrättas om att det finns mål där verket kan ha intresse av att träda in i processen får regleras av Riksförsäkringsverket.
I samtliga mål enligt denna lag skall Riksförsäkringsverket företräda det allmänna i Regeringsrätten. Detta framgår av
tredje stycket.
23 § Ett beslut enligt denna lag skall gälla även om beslutet har överklagats om inte annat har föreskrivits i beslutet eller har bestämts av den domstol som har att pröva beslutet.
Denna paragraf motsvarar i huvudsak 13 § LBP och 20 kap. 13 § fjärde stycket AFL.
14 kap. Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt
Inkomst- och tilläggspension
1 § Den allmänna försäkringskassan skall besluta om återbetalning av inkomst- eller tilläggspension, om den som uppburit pensionen genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionen har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp. Detsamma gäller om inkomsteller tilläggspension i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som uppburit pensionen har insett eller skäligen borde ha insett detta.
Har inkomst- eller tilläggspension betalats ut och minskas därefter pensionsrätt eller pensionspoäng på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning, skall försäkringskassan besluta om återbetalning av för mycket utbetald pension.
Den som uppburit för mycket inkomst- eller tilläggspension enligt denna lag är skyldig att betala tillbaka utbetald sådan pension endast om beslut om återbetalning har meddelats enligt första eller andra stycket. Om det finns särskilda skäl får försäkringskassan helt eller delvis efterge krav på återbetalning.
Denna paragraf har delvis utformats efter mönster av 20 kap. 4 § AFL.
Enligt paragrafens
första stycke skall försäkringskassan besluta att in-
komst- eller tilläggspension som betalats ut felaktigt under vissa förutsättningar skall återbetalas. Till skillnad från reglerna i 20 kap. 4 § AFL föreskrivs här inte att återbetalningsskyldighet föreligger när den som uppburit pensionen ”på annat sätt” än genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionen har lämnats felaktigt eller med för högt belopp. Den nämnda bestämmelsen har såvitt kunnat utrönas inte
kommit till användning i någon omfattning av betydelse och det torde, som
Lagrådet påpekat, vara svårt att finna situationer när en sådan före-
skrift skulle bli tillämplig för ersättning enligt denna lag.
Paragrafens
andra stycke motsvarar i princip 20 kap. 4 § andra stycket
AFL. Förevarande bestämmelse innebär att försäkringskassan skall besluta om återbetalning av för mycket utbetald inkomst- eller tilläggspension i de fall pensionsrätt eller pensionspoäng har minskats retroaktivt på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning (jfr 4 kap. 4 § och 8 § andra stycket). Pensionsrätt och pensionspoäng skall minskas för en näringsidkare som inte inom föreskriven tid har betalat hela ålderspensionsavgiften för pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete samt hela den allmänna pensionsavgiften för sådana inkomster, se 13 kap. 7 § andra stycket. Utgiven inkomst- och tilläggspension beräknad på sådana inkomster för vilka avgifter inte har betalats skall i princip alltid återbetalas.
Skyldighet att betala tillbaka utbetald inkomst- eller tilläggspension föreligger, enligt
tredje stycket i denna paragraf, endast om beslut om
återbetalning har meddelats enligt första eller andra stycket. Detta innebär bl.a. att beslut om ändrad sådan pension – även om pensionen skall räknas om för förfluten tid, exempelvis på grund av att tillgodoräknad pensionsrätt har sänkts efter ändrad taxering – får effekt endast för framtiden om inte beslut fattas om återbetalning.
I tredje stycket föreskrivs vidare att även om beslut om återbetalning skall meddelas enligt första eller andra stycket får försäkringskassan, på samma sätt som enligt motsvarande bestämmelse i 20 kap. 4 § tredje stycket AFL, helt eller delvis efterge krav på återbetalning. För detta krävs särskilda skäl.
Premiepension och premiepension till efterlevande
2 § När ett beslut om pensionsrätt för premiepension har ändrats, skall det belopp med vilket pensionsrätten har ändrats ökas med den avkastning som enligt 8 kap. 1 § andra stycket har tillförts eller skulle ha tillförts pensionsspararen för detta belopp. Det ökade beloppet skall därefter räknas upp med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) för tiden från och med den 1 april året efter fastställelseåret till och med dagen för beslutet om ändring av pensionsrätten.
Det uppräknade beloppet skall vid höjning av pensionsrätt för premiepension läggas till och vid sänkning av sådan pensionsrätt dras av från pensionsspararens premiepensionskonto. Om pensionsrätten har höjts och pensionsspararen skall påföras avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, skall tillägg till pensionsspararens konto göras först när avgiften anses betald enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen.
När tillägg eller avdrag enligt andra stycket har gjorts, tillämpas bestämmelserna i 3 eller 4 §.
Denna paragraf beskriver principerna för hur ändringar av pensionsrätt skall hanteras i premiepensionssystemet medan de närmast följande paragraferna anger hur detta skall gå till i praktiken.
Av 7 kap. 4 § framgår att var och en för vilken pensionsrätt för premiepension har fastställts skall ha ett premiepensionskonto, som visar utvecklingen av tillgodohavandet i premiepensionssystemet. Tillgodohavandet har betydelse för bl.a. premiepensionens storlek (se 9 kap. 1 §).
Mot denna bakgrund är det viktigt att även ändringar av pensionsrätten återspeglas på kontot (se avsnitt 19.3 och författningskommentaren till 7 kap. 4 §). Därför har det i förevarande paragraf tagits in en bestämmelse om detta (
andra stycket första meningen).
Inte bara det belopp med vilket pensionsrätt för premiepension har ändrats skall påverka pensionsspararens premiepensionskonto. Innan tilllägg respektive avdrag görs på kontot skall till ändringsbeloppet läggas en schablonmässigt beräknad avkastning. Hur denna avkastning skall beräknas framgår av
första stycket.
Som angetts i avsnitt 26.2 skall man försöka återskapa den situation som hade förelegat om avsättningen till premiepensionssystemet hade blivit rätt från början. Till ändringsbeloppet skall därför först läggas den avkastning från den tillfälliga förvaltningen som tillförts respektive skulle ha tillförts pensionsspararen för detta belopp. Hur avkastningen från den tillfälliga förvaltningen fördelas framgår av 8 kap. 1 § andra stycket. När avkastningen från den tillfälliga förvaltningen har lagts till erhålls det belopp som, vid sänkning av pensionsrätten, felaktigt har avsatts till premiepensionssystemet respektive, vid höjning av pensionsrätten, felaktigt inte har avsatts till premiepensionssystemet.
Till det på detta sätt framräknade beloppet skall läggas en schablonmässigt beräknad avkastning från den fondförvaltning som har ägt rum respektive skulle ha ägt rum om avsättningen till premiepensionssystemet hade blivit rätt från början. Skälen för ordningen med en schablonmässig avkastning har redovisats i avsnitt 26.2. Uppräkning skall ske med den s.k. basräntan enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen. Basräntan motsvarar den räntesats som gäller för sexmånaders statsskuldsväxlar.
Som framgår av paragrafen skall basränta räknas fr.o.m. den 1 april året efter fastställelseåret t.o.m. dagen för beslutet om ändring av pensionrätten. Tidpunkten från vilken ränta skall beräknas har valts med tanke på att den enskilde skall underrättas om pensionsrätt som tjänats in ett visst år senast den 31 mars året efter fastställelseåret (se 15 kap. 4 §).
Som angetts i avsnitt 26.2 skall i stort sett samma regler gälla för anställda och egenföretagare. Det är visserligen inte lika självklart att ändringsbeloppet skall räknas upp när pensionsrätten höjs för inkomst av annat förvärvsarbete som när den höjs för inkomst av anställning, eftersom den enskilde i den först nämnda situationen själv skall betala ytterligare avgifter. Emellertid är det mest logiskt att även här räkna upp ändringsbeloppet till den nivå som – schematiskt sett – skulle ha uppnåtts om en korrekt avsättning hade gjorts från början. Ändringsbeloppet skall dock läggas till pensionsspararens premiepensionskonto först när samtliga avgifter till ålderspensionssystemet anses betalda enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen. Enligt de bestämmelserna skall betalning ske före utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades. Om avgifterna har betalts helt inom denna tid läggs ändringsbeloppet till pensionsspararens konto. Har avgifterna inte betalats alls eller endast delvis medför detta att pensionsrätten bortfaller respektive sänks efter beslut av allmän försäkringskassa (se 13 kap. 7 § andra stycket). Om pensionsrätten sänks får Premiepensionsmyndigheten därefter behandla den nya lägre pensionsrätten på det sätt som anges i förevarande paragrafs första
stycke. De nu angivna reglerna har tagits in i andra stycket andra meningen, som utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.
Paragrafens
tredje stycke är tillkommet främst med tanke på den nu be-
handlade regeln för inkomst av annat förvärvsarbete. Innan tillgodohavandet på premiepensionskontot har justerats, skall någon överföring enligt 3 § inte göras.
För att Premiepensionsmyndigheten skall få kännedom om att pensionsrätt har ändrats eller avgifter betalats får det i förordning införas bestämmelser om underrättelse till myndigheten om detta.
3 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har höjts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar det uppräknade beloppet enligt 2 § från den tillfälliga förvaltningen hos
Riksgäldskontoret till den eller de fonder i vilka medel har placerats för pensionsspararens räkning. Beloppet skall fördelas mellan fonderna i förhållande till värdet av innehavet i varje fond.
Om pensionsspararen har börjat ta ut premiepension, skall det belopp som beräknas belöpa på förfluten tid i stället betalas ut till spararen. Har pensionsspararen tagit ut premiepension i form av livränta enligt 9 kap. 2 §, skall det belopp som inte betalas ut föras över till Premiepensionsmyndighetens livränteverksamhet
.
I paragrafen regleras förfarandet i de fall då ändringsbeslutet innebär att pensionsrätt för premiepension har höjts.
Som framgår av paragrafens
första stycke skall medel motsvarande det
uppräknade beloppet föras över från den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret till pensionsspararens fonder. Beloppet skall fördelas mellan fonderna i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Skälet till detta är att pensionsspararens innehav i olika fonder sammantagna bör ses som en portfölj. I praktiken innebär överföringen till pensionsspararens fonder att Premiepensionsmyndigheten köper nya fondandelar för spararens räkning.
I paragrafens
andra stycke regleras det fall då pensionsspararen har
börjat ta ut premiepension när ändringen skall genomföras. Som angetts i avsnitt 26.2 skall i sådant fall det uppräknade beloppet fördelas på förfluten tid respektive framtida pensionstid. Om pensionsspararen har tagit ut partiell pension skall detta beaktas vid fördelningen. Den del av beloppet som avser förfluten tid skall betalas ut som en klumpsumma till pensionsspararen. Om pensionsspararen avlidit, får beloppet i stället betalas till hans eller hennes dödsbo.
Den del av beloppet som avser framtida pensionstid skall fördelas mellan pensionsspararens fonder i förhållande till värdet av innehavet i varje fond och föranleda en omräkning av framtida pensionsbelopp. Om pensionsspararen har gått över från fondförsäkring till livränta med garanterade belopp skall enligt andra meningen i stycket, vars slutliga formulering inte redovisats för Lagrådet, beloppet i stället föras över till Premiepensionsmyndigheten. Skälet till detta är att det då är myndigheten som ansvarar för kapitalförvaltningen. Även i detta fall skall Premiepensionsmyndigheten göra en omräkning av framtida pensionsbelopp.
4 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har sänkts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar det uppräknade beloppet enligt 2 § till den tillfälliga förvaltningen hos
Riksgäldskontoret från den eller de fonder i vilka medel har placerats för
pensionsspararens räkning. Fonderna skall tas i anspråk i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Har pensionsspararen tagit ut premiepension i form av livränta enligt 9 kap. 2 §, skall beloppet i stället betalas av Premiepensionsmyndigheten med omräkning av fastställda livräntebelopp.
Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, skall det resterande beloppet återkrävas av spararen om sänkningen av pensionsrätten beror på att den pensionsgrundande inkomsten av annat förvärvsarbete har sänkts eller på att pensionsrätt inte borde ha tillgodoräknats till följd av bestämmelserna i 4 kap. 4 § om bristande eller underlåten avgiftsbetalning. I andra fall skall det resterande beloppet återkrävas endast om pensionsspararen genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionsrätt för premiepension har fastställts felaktigt eller med ett för högt belopp.
Om det finns särskilda skäl får Premiepensionsmyndigheten helt eller delvis efterge krav på återbetalning enligt andra stycket.
Denna paragraf handlar om förfarandet när ändringsbeslutet innebär att pensionsrätt för premiepension har sänkts.
Första och andra meningarna i paragrafens
första stycke utgör en
spegelbild av föregående paragrafs första stycke. Som angetts i avsnitt 26.2 skall medel motsvarande det uppräknade beloppet föras över från pensionsspararens fond eller fonder (dvs. fondandelar skall säljas) till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret. Det har för tillämpningen av dessa bestämmelser ingen betydelse om pensionsspararen har börjat ta ut pension. Om pensionsspararen har gått över från fondförsäkring till traditionell livränteförsäkring, skall enligt tredje meningen i stycket det uppräknade beloppet betalas av Premiepensionsmyndigheten. Bestämmelsen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.
Reglerna om förfarandet när pensionsspararen har börjat ta ut premiepension har behandlats utförligt i avsnitt 26.2.
I
andra stycket regleras det fall att tillgodohavandet på pensionsspara-
rens premiepensionskonto inte täcker det belopp som skall dras av från kontot. Bestämmelsen gäller i första hand den som har inkomster av annat förvärvsarbete än anställning. Förutsättningarna för återkrav har enligt
Lagrådets förslag formulerats på motsvarande sätt som i fråga om
återbetalningsskyldighet enligt 1 §.
Att pensionsrätten sänks för den som har inkomst av annat förvärvsarbete kan bero på att en lägre pensionsgrundande inkomst har fastställts eller på att avgifter till ålderpensionssystemet inte har betalats inom föreskriven tid. Såvitt avser inkomster av annat förvärvsarbete svarar mot rätten till pension en skyldighet att betala avgifter. Den som har sådana inkomster skall i princip tillgodoräknas pensionsrätt endast för den andel av inkomsten som motsvarar den andel av avgifterna som har betalats. Enligt skattebetalningslagen skall avgifterna vara betalda senast vid utgången av juni månad året efter fastställelseåret. Eftersom pensionsrätt som tjänats in ett visst år skall vara fastställd senast den 31 mars året efter fastställelseåret kan pensionsrätt fastställas och medel föras över till förvaltare innan avstämning görs mellan betalda avgifter och pensionsrätt. Om avgifterna sedan inte betalas för inkomster av annat förvärvsarbete och pensionsrätten därför sänks, kan det i enstaka fall inträffa att tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto inte täcker det belopp som skall föras över från hans eller hennes fonder till Riksgälds-
kontoret. Det kan bero på att fondandelarna har sjunkit i värde eller att pensionsutbetalningar har gjorts under mellantiden. I sådan fall måste resterande belopp återkrävas av pensionsspararen. Detsamma gäller i den situationen att pensionsrätten har sänkts därför att en lägre pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete har fastställts. Om pensionsspararen har avlidit, får återkravet i stället riktas mot hans eller hennes dödsbo.
Skälet till att återkrav skall riktas mot den som har haft inkomst av annat förvärvsarbete men inte mot den som har haft inkomst av anställning i dessa situationer är den nämnda kopplingen mellan avgifter och pensionsrätt. En sådan koppling saknas när det gäller inkomst av anställning. Då ges pensionsrätt även om avgifter till ålderspensionssystemet inte har betalats av arbetsgivaren. Vidare är de avgifter som arbetsgivaren betalar, till skillnad från egenavgifter, definitiva i den meningen att avgifterna inte betalas tillbaka om pensionsrätten för den anställde sänks. Om däremot pensionsrätten för inkomster av annat förvärvsarbete sänks av annat skäl än att avgifter inte har betalats, skall den enskilde tillgodoräknas ett belopp motsvarande de för mycket betalda avgifterna.
I
tredje stycket har tagits in en bestämmelse om att Premiepen-
sionsmyndigheten får helt eller delvis efterge krav på återbetalning om det finns särskilda skäl. Eftergift av återkrav mot den som har haft inkomst av annat förvärvsarbete kan bli aktuellt i det fallet att pensionsrätten har sänkts på grund av att avgift inte har betalats och den enskilde befinner sig i en besvärlig ekonomisk och social situation.
När det gäller återkrav i den situationen att pensionsspararen har lämnat oriktiga uppgifter e.d. kan eftergift också meddelas om det framgår att han eller hon har lämnat de oriktiga uppgifterna i god tro. Det åligger den enskilde att visa att god tro förelåg.
5 § Om pensionsspararen i annat fall än som avses i 4 §, genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet, har orsakat att premiepension har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp, skall Premiepensionsmyndigheten dra av det felaktigt utbetalda beloppet, ökat med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) från utbetalningsdagen till och med dagen för beslutet om avdrag, från pensionsspararens premiepensionskonto och föra över motsvarande medel till Riksgäldskontoret på det sätt som anges i 4 § första stycket. Detsamma gäller om pension i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som har uppburit pensionen insett eller skäligen borde ha insett detta.
Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, skall resterande belopp återkrävas av spararen. Om det finns särskilda skäl får Premiepensionsmyndigheten helt eller delvis efterge krav på återbetalning.
Bestämmelserna i denna paragraf har i fråga om inkomstpension sin motsvarighet i 1 § första och tredje styckena i detta kapitel. Paragrafen har, tillsammans med bestämmelserna i 6 §, disponerats och formulerats i enlighet med förslag av
Lagrådet. Till skillnad från sistnämnda bestämmel-
ser anges här att pensionsspararen skall betala ränta på det för mycket utbetalade beloppet. Skälet till detta är att det inte bör göras någon skillnad mellan återkrav enligt denna paragraf och återkrav enligt 4 §. Därför skall också i nu aktuella fall tillämpas basränta enligt skattebetalningslagen.
Situationer där eftergift kan meddelas är, som nyss har nämnts, när pensionsspararen har lämnat de oriktiga uppgifterna i god tro eller befinner sig i en besvärlig ekonomisk eller social situation.
6 § Bestämmelserna i 2–4 §§ gäller också för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 §.
Bestämmelserna i 5 § gäller också för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande och, i det fall som avses i första stycket första meningen i paragrafen, oavsett om det är pensionsspararen eller den som har eller har haft rätt till premiepension till efterlevande som har orsakat den felaktiga utbetalningen.
I paragrafens
första stycke anges att bestämmelserna om åtgärder vid
ändrad pensionsrätt m.m. gäller också för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 § (efterlevandeskydd under pensionstiden). Som angetts i författningskommentaren till 7 kap. 4 § övertar den efterlevande pensionsspararens premiepensionskonto. Eftersom premiepensionen till efterlevande är beroende av storleken på tillgodohavandet på detta konto berörs den efterlevande även av ändringar av pensionsspararens pensionsrätt för premiepension som görs efter hans eller hennes död.
Enligt
andra stycket gäller bestämmelserna om återbetalning av pen-
sion också för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande. Ett exempel på när dessa bestämmelser blir tillämpliga är om någon har fått premiepension till efterlevande utbetald till sig genom att påstå att han eller hon sammanlevde med pensionsspararen vid dödsfallet, trots att sammanlevnaden hade upphört. Bestämmelserna kan emellertid också bli tillämpliga om de oriktiga uppgifterna lämnats av pensionsspararen eller en annan efterlevande som tidigare haft rätten till premiepension till efterlevande. Om pensionsspararen vid tecknandet av efterlevandeskyddet oriktigt uppgett att den tilltänkta mottagaren av pensionen och spararen var sammanboende, kan dessa oriktiga uppgifter alltså åberopas vid ett återkrav enligt denna paragraf. Om parterna vid dödsfallet faktiskt var sammanboende och förutsättningarna för anslutning till efterlevandeskyddet förelåg, kan det dock prövas om återkravet skall efterges enligt andra stycket andra meningen.
Paragrafen har disponerats och formulerats så som
Lagrådet har före-
slagit.
Avdrag på pension
7 § Avdrag på pension enligt denna lag får göras med skäligt belopp om den pensionsberättigade enligt beslut av en allmän försäkringskassa eller
Premiepensionsmyndigheten är återbetalningsskyldig för en ersättning som har utgetts på grund av denna lag eller en annan författning.
Denna paragraf motsvarar i princip bestämmelserna i 20 kap. 4 § fjärde och femte styckena.
Har beslut om återkrav fattats av en allmän försäkringskassa eller av Premiepensionsmyndigheten får belopp som skall återbetalas dras av från framtida utbetalningar enligt denna lag. Avdrag får göras såväl för en ersättning som skall återbetalas enligt denna lag som en ersättning som har betalats ut på grund av en annan författning om försäkringskassan
eller Premiepensionsmyndigheten har beslutat om återkrav av den ersättningen. I förarbetena till AFL (se prop.1962:90, s. 384) underströks att möjligheterna till kvittning måste begagnas med urskillning och att skälig hänsyn i varje särskilt fall måste tas till den ersättningsberättigades och dennes familjs försörjning.
8 § Om en ersättning enligt en annan författning har betalats ut efter beslut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och beviljas senare pension retroaktivt enligt denna lag för samma tid som den tidigare utbetalade ersättningen avser, skall avdrag göras på den retroaktiva pensionen. Detta avdrag skall motsvara det belopp som överstiger vad som skulle ha betalats ut för perioden om beslut om båda ersättningarna hade fattats samtidigt.
Motsvarighet till denna bestämmelse finns i 17 kap. 1 § första stycket AFL.
15 kap. Övriga bestämmelser
Tillsyn m.m.
1 § Riksförsäkringsverket skall verka för att bestämmelserna om denna försäkring tillämpas likformigt och rättvist.
I denna paragraf anges att Riksförsäkringsverket, i likhet med vad som gäller AFL, skall övervaka tillämpningen av lagen.
2 § Premiepensionsmyndigheten skall stå under tillsyn av Finansinspektionen. Ytterligare bestämmelser om tillsynen finns i 10 § lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten.
I paragrafen anges att Premiepensionsmyndigheten skall stå under tillsyn av Finansinspektionen. Övriga bestämmelser angående Finansinspektionens tillsyn över Premiepensionsmyndigheten finns i lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten.
Underrättelse till en enskild
3 § I fråga om en enskilds rätt att få del av uppgifter som har tillförts ett ärende genom någon annan än honom eller henne själv och att få tillfälle att yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223). Beslut enligt 2–4 kap. får dock fattas utan att den enskilde har underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över uppgifter som skall lämnas utan föreläggande i enlighet med bestämmelserna i denna lag eller annan författning.
Beslut om omprövning enligt 13 kap. 13 § får inte fattas utan att den enskilde fått tillfälle att yttra sig.
Bestämmelsen i
första stycket i denna paragraf har införts för att bestäm-
melsen i 17 § förvaltningslagen om kommunicering av handlingar som tillförts ärendet genom någon annan än part inte skall behöva medföra att alla de uppgifter som automatiskt skall lämnas till försäkringskassan måste kommuniceras med den enskilde. De uppgifter som inte behöver kommuniceras är uppgifter som skattemyndighet, Centrala studiestödsnämnden och Totalförsvarets pliktverk skall lämna till allmän försäkringskassa och som ligger till grund för beslut om pensionsrätt. Den en-
skilde torde ändå i flertalet fall få del av dessa uppgifter genom t.ex. kontrolluppgifter som han eller hon erhåller för sin deklaration eller genom någon annan underrättelse från respektive myndighet.
För kontrolluppgifter till skattemyndigheten gäller särskilda bestämmelser enligt 3 kap. taxeringslagen.
Av
andra stycket framgår att om en skattemyndighet, en allmän försäk-
ringskassa eller Premiepensionsmyndigheten omprövar ett beslut på eget initiativ skall den enskilde först få tillfälle att yttra sig.
4 § Den försäkrade skall skriftligen underrättas om beslut enligt 2–4 kap. senast den 31 mars året efter fastställelseåret. Av underrättelsen skall framgå hur man begär omprövning av och överklagar beslutet. Sådan underrättelse behöver dock inte sändas till en försäkrad som avses i 1 kap. 4 § andra stycket.
I paragrafen anges att en försäkrad skriftligen skall erhålla uppgift om beslut enligt 2–4 kap. denna lag, dvs. beslut om pensionsgrundande inkomst, andra pensionsgrundande belopp, fastställd och överförd pensionsrätt, pensionspoäng och vårdår. Överförd pensionsrätt för premiepension skall anges både i underrättelsen till den make som överfört pensionsrätten och till mottagande make. Underrättelsen skall vara skriftlig och skickas till den försäkrade senast den 31 mars året efter fastställelseåret. Det skall framgå av underrättelsen hur man begär omprövning av eller överklagar beslutet.
Den allmänna försäkringskassan behöver dock inte skicka underrättelse till utländska sjömän som inte är bosatta i Sverige men försäkringskassan skall naturligtvis på begäran i enlighet med förvaltningslagens bestämmelser, muntligen eller skriftligen, meddela en utländsk sjöman vilken pensionsrätt som fastställts för honom.
Bestämmelser om att den enskilde skall underrättas skriftligen om beslut finns också i 13 kap. 7 §. Förutom dessa bestämmelser gäller 21 § förvaltningslagen om underrättelse om beslut.
Anmälan och uppgiftsskyldighet m.m.
5 § Särskild kontrolluppgift som avses i 2 kap. 19 § skall senast den 31 januari fastställelseåret lämnas till den myndighet som avses i 3 kap. 58 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Uppgiften skall innehålla den försäkrades fullständiga namn, medborgarskap, personnummer eller motsvarande och adress samt storleken på den utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna avser. Vidare skall det i uppgiften anges om den försäkrade fått andra skattepliktiga förmåner. Arbetsgivaren skall, inom den tid som anges i första stycket, sända ett exemplar av uppgiften till den försäkrade.
Paragrafen, som i huvudsak motsvarar 3 § första stycket LBP, innehåller närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt 2 kap. 19 §. Till skillnad från bestämmelserna i LBP skall arbetsgivaren nu även lämna uppgift om försäkrads medborgarskap. Bestämmelsen i LBP om att uppgiften skall innehålla den försäkrades födelsetid har här ersatts med att uppgift skall lämnas om personnummer eller motsvarande. Saknar den försäkrade personnummer skall födelsetid eller annan uppgift för identifiering av den försäkrade lämnas.
6 § Anmälan enligt 3 kap. 13–15 §§ skall vara skriftlig och skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 januari fastställelseåret. Anmälan enligt 3 kap. 13 § skall göras gemensamt av föräldrarna. Anmälan enligt 3 kap. 14 och 15 §§ skall göras gemensamt av den förälder som enligt 3 kap. 11 och 12 §§ ensam kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § och den till vilken överlåtelse skall ske. Med en förälder skall därvid likställas en särskilt förordnad vårdnadshavare och den som med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det.
Återkallelse av en anmälan som avses i första stycket får inte göras efter den dag då anmälan senast skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan. Återkallelsen skall vara skriftlig.
Om någon som enligt en anmälan som avses i första stycket skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp inte enligt 3 kap. 12 § kan tillgodoräknas ett sådant belopp, skall den allmänna försäkringskassan bortse från anmälan.
I paragrafens
första stycke anges de formella krav som skall uppfyllas för
att en anmälan enligt 3 kap. 13–15 §§ skall kunna godtas. Anmälan skall göras skriftligen till den allmänna försäkringskassan och den skall göras gemensamt av föräldrarna eller därmed likställda personer eller av den förälder, särskilt förordnad vårdnadshavare m.m. och den person i övrigt som omfattas av anmälan. Kravet på gemensam anmälan gäller av naturliga skäl inte anmälan enligt 3 kap. 13 § andra meningen. Anmälan skall i samtliga situationer göras senast det 31 januari fastställelseåret.
I
andra stycket anges att en anmälan enligt 3 kap. 13–15 §§ kan åter-
kallas så länge tidsfristen för att ge in en sådan anmälan inte löpt ut, dvs. fram t.o.m. den 31 januari året efter det aktuella barnåret. Återkallelsen kan, till skillnad från själva anmälan, alltid vara ensidig. Däremot skall den i likhet med anmälan vara skriftlig.
Om en anmälan enligt 3 kap. 13–15 §§ har givits in till en allmän försäkringskassa men det visar sig att den som enligt anmälan skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet inte uppfyller förutsättningarna enligt 12 § nämnda kapitel för att kunna tillgodoräknas ett sådant belopp, t.ex. på grund av att han eller hon inte haft den rättsliga vårdnaden om barnet eller att inte varit försäkrad och bosatt i Sverige hela året, uppstår fråga om den person som anmälan förutan skulle ha tillgodoräknats beloppet skall kunna "få tillbaka" rätten att tillgodoräknas detta. I
tredje stycket klargörs att så är fallet. Där anges att, i fall då en
felaktig anmälan görs, det skall bortses från anmälan. Det innebär att det pensionsgrundande beloppet för barnår i stället skall tillgodoräknas den förälder som uppfyller förutsättningarna för sådant tillgodoräknande.
Den angivna regeln avser fall då den som enligt anmälan skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet inte uppfyller förutsättningarna enligt 3 kap. 12 § för att kunna tillgodoräknas detta. Om det däremot förhåller sig på det sättet att personen i fråga inte får något eller endast begränsat utbyte av beloppet på grund av att han eller hon har höga andra inkomster som överstiger eller nästan når upp till intjänandetaket, skall detta inte innebära att anmälan förlorar sin giltighet.
Som en följd av ändringarna i 3 kap. 13 och 16 §§ har gjorts ett par mindre ändringar i förevarande paragraf. Ändringarna är föranledda dels av att det nu inte föreslås någon möjlighet för föräldrarna att dela det
enhetliga belopp som avses i 17 kap. första stycket 3 i samma kapitel, dels att möjligheten att göra ensidig anmälan på förslag av
Lagrådet har
tagits bort.
7 § En försäkrad som under intjänandeåret har haft sådan ersättning som avses i 3 kap. 18 § och som för det året skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § är skyldig att upplysa den allmänna försäkringskassan om ersättningen.
För att sådana icke pensionsgrundande inkomster som avses i 3 kap. 18 § skall kunna beaktas vid beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår på sätt som anges i den paragrafen och i 22 § i samma kapitel måste den allmänna försäkringskassan få kännedom om inkomsterna. I denna paragraf anges därför att en försäkrad, som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår och som har haft inkomster av det angivna slaget, skall upplysa försäkringskassan om dessa inkomster. Utebliven uppgift hindrar naturligtvis inte att försäkringskassan, om den får kännedom om inkomsterna på annat sätt, ändå beaktar dessa.
Skulle en försäkrad som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår inte fullgöra sin uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf och detta därför kommer att tillgodoräknas med för högt belopp kan, enligt 13 kap. 13 § andra stycket, omprövning av beslutet om pensionsgrundande belopp och av beslutet om pensionsrätt göras utan tidsbegränsning. Har pension kommit att utges med för högt belopp på grund av att upplysning om icke pensionsgrundande inkomster inte lämnats enligt förevarande paragraf, är den pensionsberättigade skyldig att återbetala det belopp han eller hon uppburit för mycket. Detta framgår av bestämmelserna i 14 kap. 1 §.
8 § Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § skall vara skriftlig och skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 januari det första år till vilket den pensionsrätt som skall överföras är hänförlig. Anmälan skall göras gemensamt av makarna och gäller tills vidare om inget annat anges i anmälan.
Om en make vill att en överföring som gäller tills vidare skall upphöra måste han eller hon skriftligen anmäla detta till den allmänna försäkringskassan senast den 31 januari det år från och med vilket överföringen skall upphöra. Om makarnas äktenskap har upplösts skall överföringen upphöra från och med det år då äktenskapet upplöstes. Har äktenskapet upplösts genom att den make från vilken överföringen skall ske har avlidit, skall dock överföringen även gälla det år då äktenskapet upplöstes, om inte också den andra maken avled samma år.
Återkallelse av anmälan som avses i första och andra styckena får inte göras efter den dag då anmälan senast skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan. Återkallelsen skall vara skriftlig.
Att en anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension skall göras till den allmänna försäkringskassan föreskrivs i 4 kap. 7 §. I
första
stycket i denna paragraf anges att anmälan skall vara skriftlig, när den
senast skall ha kommit in och att den skall göras gemensamt av makarna.
Anmälan om överföring av pensionsrätt skall i princip göras före det första år för vilket pensionsrätt som skall överföras tillgodoräknats. För att praktiskt möjliggöra för dem som ingått äktenskap sent under ett år att överföra pensionsrätt som avser påföljande år, får dock anmälan göras t.o.m. januari månad intjänandeåret. Denna möjlighet har emellertid inte
begränsats till att gälla endast sådana personer. Försäkringskassan bör alltid, om makarna inte angett annat, kunna utgå från att överföringen skall påbörjas så snart som möjligt.
Anmälan gäller tills vidare om inget annat har angetts i anmälan. Om en av makarna eller båda önskar att en överföring som gäller tills vidare skall upphöra måste detta anmälas till försäkringskassan. Detta framgår av
andra stycket som i huvudsak har formulerats i enlighet med förslag
av
Lagrådet. Överföringen upphör då fr.o.m. året efter det att en sådan
anmälan gjordes. Om anmälan om upphörande av överföring görs i januari månad kan överföringen upphöra samma år. Även när det gäller sådan anmälan bör försäkringskassan kunna utgå från den skall få verkan innevarande år om inget annat angetts i anmälan. Om makarnas skiljs skall överföringen upphöra fr.o.m. det år då domen på äktenskapsskillnad vinner laga kraft. Överföringen skall alltså inte omfatta det år då äktenskapsskillnaden vinner laga kraft. Om äktenskapet upplöses genom dödsfall skall överföring upphöra fr.o.m. det år dödsfallet inträffar. Överföring skall dock göras också dödsfallsåret om det är den av makarna från vilken överföringen skall ske som har avlidit och inte den andra maken avlider samma år.
Tredje stycket, som är nytt i förhållande till förslaget i lagrådsremissen,
avser återkallelse av anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension och återkallelse av anmälan om upphörande av sådan överföring. Återkallelse av sådana anmälningar får ske senast vid den tidpunkt då anmälan skall göras. Något annat skulle förta betydelsen av reglerna om senaste tidpunkt för respektive anmälan, se avsnitt 14.3.
9 § En förälder som vill tillgodoräknas ett vårdår enligt 4 kap. 12 § skall hos den allmänna försäkringskassan göra en skriftlig ansökan om detta senast den 31 januari andra året efter utgången av det år för vilket vårdår skall tillgodoräknas.
Att det för tillgodoräknande av vårdår krävs ansökan hos allmän försäkringskassa framgår redan av 4 kap. 12 §. I förevarande paragraf, som formulerats i enlighet med förslag av
Lagrådet, anges när och hur sådan
ansökan måste ske.
10 § Om en ansökan, anmälan eller liknande, som enligt denna lag skall göras till den allmänna försäkringskassan, i stället har kommit in till
Premiepensionsmyndigheten skall den anses inkommen till försäkringskassan samma dag. Detsamma skall gälla om ansökan, anmälan eller liknande skall göras till Premiepensionsmyndigheten och den i stället har kommit in till en allmän försäkringskassa.
När det enligt bestämmelserna i denna lag föreskrivs att en ansökan, anmälan eller liknande skall göras till den allmänna försäkringskassan men ansökan i stället har kommit in till Premiepensionsmyndigheten, föreskrivs det i denna paragraf att det skall anses som om ansökan kommit in till försäkringskassan samma dag och den enskilde förlorar därmed ingen tid. Motsvarande gäller för ansökningar o.d. som kommit in till försäkringskassan men som skulle ha lämnats till Premiepensionsmyndigheten. Föreskrifter om att ansökan skall lämnas till försäkringskassan finns bl.a. i 10 och 12 kap och att ansökan skall lämnas till Premiepensionsmyndigheten föreskrivs bl.a. i 10 kap.
11 § Efter föreläggande av en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepensionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket eller en allmän förvaltningsdomstol skall en enskild, i den omfattning och inom den tid som har angetts i föreläggandet, meddela de upplysningar som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.
Denna paragraf motsvarar i huvudsak vad som gäller om parts uppgiftsskyldighet enligt 5 § LBP och 20 kap. 8 § första stycket första meningen AFL.
12 § Den som är ansvarig för grundutbildning av en totalförsvarspliktig enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall underrätta Totalförsvarets pliktverk om utbetald dagersättning samt i förekommande fall om utbildningen har avbrutits.
I denna paragraf regleras skyldigheten för myndigheter, kommuner, landsting m.fl. som ansvarar för utbildningen av totalförsvarspliktiga att underrätta Totalförsvarets pliktverk om den dagersättning som har betalats ut. Uppgiften behövs för beräkningen av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 §. Beslut om grundutbildningens längd fattas av Pliktverket men beslut som innebär att grundutbildningen avbryts kan, efter bemyndigande, beslutas även av annan. I så fall måste Pliktverket få besked även om det. Verket får därefter vidarebefordra uppgifterna till försäkringskassan.
13 § Statliga och kommunala myndigheter samt arbetsgivare, försäkringsinrättningar och arbetslöshetskassor skall på begäran lämna en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepensionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltningsdomstol uppgift som avser namngiven person när det gäller förhållande som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.
Arbetsgivare som underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt första stycket döms till penningböter.
Eftersom den som skall besluta i ett ärende enligt denna lag kan behöva få upplysningar även från annan än part har här införts en motsvarighet till bestämmelsen i 20 kap. 9 § AFL. Bestämmelsen avser statliga och kommunala myndigheter samt vissa andra privaträttsliga subjekt som kan behöva lämna uppgifter av betydelse för beslut i ett ärende om inkomstgrundad ålderspension.
14 § För den som är omyndig eller har god man eller förvaltare enligt föräldrabalken åligger uppgiftsskyldighet enligt denna lag i stället förmyndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, den gode mannen eller förvaltaren.
Uppgifter som en enskild skall lämna om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete om inte särskilda skäl talar mot det.
Första stycket i denna paragraf motsvarar 20 kap. 8 § första stycket andra
meningen AFL men gäller all uppgiftsskyldighet som åligger enskild enligt denna lag.
Bestämmelsen i
andra stycket motsvarar vad som numera gäller enligt
20 kap. 8 § andra stycket AFL för uppgifter som skall lämnas enligt den lagen. Skyldigheten att lämna uppgifter på heder och samvete gäller bara i fråga om faktiska förhållanden och inte om särskilda skäl talar emot det.
Ett sådant undantagsfall är ärenden om återbetalning då den enskilde inte bör åläggas en uppgiftsskyldighet förenad med straffansvar. Bestämmelsen gäller både ifråga om uppgifter som den enskilde skall lämna i enlighet med vad som föreskrivs i denna lag eller i enlighet med föreläggande som utfärdats med stöd av denna lag.
Undantag från sekretess
15 § En skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepensionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltningsdomstol får utan hinder av sekretess på begäran lämna ut uppgifter om pension enligt denna lag till
1. en försäkringsinrättning, ett försäkringsbolag, en arbetslöshetskassa eller en arbetsgivare, om uppgiften behövs för samordning med ersättning därifrån, och till
2. ett utländskt socialförsäkringsorgan, om uppgiften behövs vid tilllämpningen av en internationell överenskommelse som Sverige har anslutit sig till.
På grund av behovet att kunna samordna utbetalningen av ersättningar till en person som också erhåller pension enligt denna lag har i denna paragraf införts en motsvarighet till 20 kap. 9 a § AFL. Sådan samordning skall t.ex. ske enligt vissa tjänstepensionsavtal och enligt 27 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. och 5 § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring. Med stöd av denna bestämmelse och det föreslagna tillägget till 7 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100) blir det möjligt att lämna ut sådana uppgifter som kan behövas för att beräkna rätt ersättningsbelopp eller för att förhindra fusk eller missbruk av andra förmåner.
Utmätning och överlåtelse
16 § Innestående fordran på pension enligt denna lag får inte utmätas.
Fordran på pension enligt denna lag får inte heller pantsättas eller överlåtas, innan pensionen är tillgänglig för lyftning. Bestämmelserna i första och andra meningarna gäller även för tillgodohavande på premiepensionskonto.
Bestämmelserna i första stycket hindrar inte utmätning enligt vad som föreskrivs i 7 kap. utsökningsbalken.
Denna paragraf motsvarar, med smärre redaktionella ändringar, 20 kap. 6 § AFL. Bestämmelserna har motiverats närmare i avsnitt 27.8.
Överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § är inte en sådan civilrättslig överlåtelse som omfattas av förbudet mot överlåtelse enligt denna paragraf.
Preskription
17 § Om ett pensionsbelopp inte har lyfts före utgången av andra året efter det då beloppet blev tillgängligt för lyftning, är fordran på beloppet preskriberad.
Preskriptionslagen (1981:130) skall inte gälla för en enskilds fordringar på pension enligt denna lag om inte annat följer av första stycket.
Vad som föreskrivs i
första stycket i denna paragraf motsvarar i princip
innehållet i 20 kap. 5 § AFL. För att klargöra att preskriptionslagens (1981:130) bestämmelser kan tillämpas i ett fall som detta, t.ex. genom en invändning om att preskriptionsavbrott har skett, har i paragrafen, på
Lagrådets inrådan, uttrycket preskription används istället för förverkat
som används i AFL.
Bestämmelsen i
andra stycket innebär att en fordran på pension som
inte har betalats ut inte kommer att preskriberas. Bestämmelsen har motiverats i avsnitt 27.7.
Överenskommelse med främmande makt
18 § Om en svensk medborgare, som sysselsätts utomlands av en arbetsgivare som är bosatt i Sverige eller är svensk juridisk person, på grund av en överenskommelse med främmande makt om undantag från vad som skall gälla enligt denna lag inte skall vara försäkrad enligt lagen, skall pensionsgrundande inkomst av anställning ändå tillgodoräknas honom om arbetsgivaren i en förbindelse som godtas av Riksförsäkringsverket åtar sig att svara för ålderspensionsavgift. Motsvarande skall gälla för en svensk medborgare som är anställd hos en utländsk juridisk person, om en svensk juridisk person som har ett bestämmande inflytande över den utländska personen avger en sådan förbindelse.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 15 § andra stycket AFL. Någon motsvarighet till första stycket i samma paragraf i AFL har inte införts här. Detta överensstämmer med vad
Lagrådet förordat.
19 § Om förtidspension enligt överenskommelse med främmande makt skall beräknas med proportionering av antalet framtida försäkringsperioder, skall, vid beräkning av pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 §, motsvarande proportionering göras av den summa som anges i 3 kap. 5 § första stycket.
I den nordiska konventionen om social trygghet (SFS 1993:1529) finns bestämmelser i artikel 15 om beräkning av tilläggspension i form av förtidspension när den försäkrade har rätt till förtidspension beräknad utifrån framtida försäkringsperioder (antagandepoäng) från mer än ett nordiskt land. Bestämmelserna innebär att endast en del av de framtida försäkringsperioderna skall medräknas. Denna del bestäms på grundval av de faktiska försäkringsperioder som används vid pensionsberäkningen efter förhållandet mellan den faktiska försäkringsperioden i landet och den sammanlagda faktiska försäkringsperioden i länderna. I denna paragraf föreslås att vid beräkning av pensionsgrundande belopp för förtidspension skall proportionering göras av den summa som anges i 3 kap. 5 § första stycket.
Paragrafen har tillagts efter lagrådsgranskningen.
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1998:000) om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Hänvisningar till S37-1
37.2. Förslaget till lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension
Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ikraftträdande m.m. av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och upphörande av viss annan lagstiftning samt vissa övergångsbestämmelser med anledning därav. Vidare ges bestämmelser om tillgodoräknande av pensionsrätt och av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst, omräkning av pensionsbehållning samt fördelning av avgiftsmedel och avkastning inom premiepensionssystemet för tid före år 1999.
Som anförts i avsnitt 6.3 är de övergångsbestämmelser som erfordras för införandet av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) så omfattande att det har ansetts lämpligt att sammanföra dem i en särskild promulgationslag. Innehållet i denna lag anges i denna inledande paragraf. I lagen finns bestämmelser om ikraftträdande av LIP liksom upphörande av viss annan lagstiftning. Vidare innehåller lagen bestämmelser om beräkning och fastställande av pensionsrätt och andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst för tid före år 1999 samt om omräkning av pensionsbehållning som härrör från sådan pensionsrätt och fördelning av avgiftsmedel och avkastning innestående på det konto hos Riksgäldskontoret där medel avsedda att motsvara pensionsrätt för premiepension för tid före år 1999 placerats.
2 § Vad som föreskrivs i 1 kap.8–10 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall gälla också denna lag.
I 1 kap. 8 och 9 §§ LIP definieras vissa begrepp som återkommer i den lagen. Detta gäller bl.a. intjänandeår och fastställelseår. I därpå följande paragraf anges att vad som i LIP föreskrivs om förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) också skall gälla sjukbidrag enligt samma lag.
I här aktuell paragraf anges att berörda begrepp har samma betydelse i denna lag och att vad som föreskrivs i 1 kap. 10 § LIP även skall gälla denna lag.
Ikraftträdande m.m.
3 § Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Detsamma gäller bestämmelserna i 1–4 kap., 5 kap. 2 och 4–10 §§, 7 och 8 kap., 10 kap. 1–6, 11 och 12 §§, 11 kap., 12 kap. 4–8 §§ såvitt angår premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 1 §, 13 kap., 14 kap.2–6 §§ och 15 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Övriga bestämmelser i lagen om inkomstgrundad ålderspension träder i kraft den 1 januari 2001.
Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fastställande av pensionsgrundande inkomst, andra pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och pensionspoäng samt tillgodoräknande av vårdår skall tillämpas första gången för år 1999.
Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fastställande av
1. inkomstbasbelopp skall tillämpas första gången för år 2002,
2. arvsvinstfaktorer för fördelning av arvsvinster enligt 5 kap. 5 § första stycket nämnda lag skall tillämpas första gången för år 2000, och
3. förvaltningskostnadsfaktorer skall tillämpas första gången för år 2001.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 samtidigt som huvuddelen av LIP. Detta anges i
första stycket som formulerats efter förslag av Lag
rådet. Bestämmelserna i LIP träder inte i kraft samtidigt. Den 1 januari
1999 träder bestämmelserna i 1–4 kap. i kraft. Dessa bestämmelser avser bl.a. vem som är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension, vilka inkomster och andra belopp som är pensionsgrundande, hur dessa belopp skall beräknas samt fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng och tillgodoräknande av vårdår. Detsamma gäller bestämmelserna i 5 kap. om omräkning av pensionsbehållning och bestämmelserna i 7 och 8 kap., bestämmelserna i 10 kap. om efterlevandeskydd före pensionstiden och bestämmelserna i 11 kap. Även bestämmelserna i 12 kap.om utbetalning av premiepension till efterlevande på grund av efterlevandeskydd före pensionstiden och bestämmelserna om bl.a. omprövning och överklagande i 13 kap., vissa regler i 14 kap. om åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt samt de allmänna bestämmelserna i 15 kap. träder i kraft den 1 januari 1999. Bestämmelserna om uttag och beräkning av inkomstgrundad ålderspension i 5, 6 och 9 kap. träder däremot i kraft först den 1 januari 2001.
De intjänanderegler som träder i kraft den 1 januari 1999 skall i princip tillämpas första gången i fråga om pensionsgrundande inkomster, andra pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och vårdår avseende år 1999. Detta anges i
andra stycket och innebär att beslut om sådana belopp
kommer att fattas tidigast i slutet av år 2000.
I
punkt 1 i tredje stycket föreskrivs att bestämmelserna i 1 kap. 6 § LIP
om fastställande av inkomstbasbelopp skall tillämpas först för år 2002. Det är alltså först för det året regeringen skall fastställa ett sådant basbelopp. Inkomstbasbeloppet skall användas vid beräkning av det s.k. intjänandetaket upp till vilket pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp skall fastställas. Det skall också användas vid beräkning av pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn (s.k. barnår) och vid bedömningen av om en person uppfyllt det förvärvsvillkor som är avgörande för om han eller hon skall få sin pension beräknad på pensionsgrundande belopp i anledning av plikttjänstgöring och barnår.
Hur mycket inkomstbasbeloppet är år 2001 framgår direkt av bestämmelserna i 1 kap. 6 § LIP och för år dessförinnan skall, enligt 9 § denna lag, med detta belopp likställas i den paragrafen närmare angivna basbelopp.
Punkt 2 gäller arvsvinstfaktorer enligt 5 kap. 5 § första stycket LIP och
avser den fördelning som skall göras efter personer som avlidit det år de skulle ha fyllt 59 år eller tidigare. Som anförs i avsnitt 17.2 skall arvsvinstfördelning gälla enbart personer avlidna år 1999 eller senare. Den fördelning som skall göras med hjälp av arvsvinstfaktorer enligt 5 kap. 5 § första stycket LIP görs för året efter dödsfallen. Sådana arvsvinstfaktorer skall därför fastställas första gången för år 2000. Den arvsvinstfördelning som avser personer som avlidit det år de skulle ha fyllt 60 år eller senare görs däremot redan för samma år och sådana arvsvinstfaktorer skall därför fastställas redan för år 1999.
I
punkt 3 i tredje stycket föreskrivs att förvaltningskostnadsfaktorn
skall bestämmas första gången för år 2001. Detta innebär att omräkning
av pensionsbehållningar med denna faktor skall göras första gången för det året och att kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension dessförinnan inte skall täckas genom minskning av sådana behållningar.
Av bl.a. 29, 36, 40 och 44 §§ denna lag framgår också att vissa bestämmelser i LIP även gäller för retroaktiv tid.
4 § Lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998. Bestämmelserna i den lagen skall dock fortsätta att gälla vid beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring avseende år 1998 och tidigare. Vid tillämpningen av 1 § lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall dock län i stället avse region och
Skattemyndigheten i Stockholms län avse Skattemyndigheten i Stockholm.
För den som är född år 1937 eller tidigare skall, när det gäller fastställande av pensionsgrundande inkomst, i stället för vad som föreskrivs i 13 kap. 9–16 §§, 17 § första stycket och 18–20 §§ samt 15 kap. 4 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, 8–9 och 11 §§ lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring fortsätta att gälla.
I
första stycket i denna paragraf föreskrivs att lagen (1959:551) om be-
räkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (LBP) upphör att gälla samtidigt som reglerna om beräkning av pensionsgrundade inkomster i LIP träder i kraft, dvs. vid årsskiftet 1998/99. Bestämmelserna i LBP skall dock fortfarande tillämpas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst avseende år 1998 och tidigare. Eftersom riksdagen har godtagit ett förslag i budgetpropositionen för år 1998 om regionindelning för skatteförvaltningen har denna bestämmelse kompletterats på motsvarande sätt som föreslås beträffande skattebetalningslagen (1997:483) m.fl. lagar i proposition 1997/98:134 Kontrolluppgiftsskyldighet vid options- och terminsaffärer, m.m.
Av
andra stycket följer att vissa bestämmelser i LBP skall fortsätta att
tillämpas vid fastställande av pensionsgrundande inkomst för den som är född 1937 eller tidigare. Sådan inkomst skall även i fortsättningen fastställas av skattemyndigheten. Skattemyndigheten skall också göra avdrag för ett basbelopp enligt 11 kap. 5 § AFL, som skall fortsätta att gälla för personer födda 1937 eller tidigare. De bestämmelser i LBP som skall fortsätta att gälla är dels 8 § om att pensionsgrundande inkomst skall anges på beslutet om slutlig skatt dels bestämmelserna i 8 a–9 och 11 §§ om omprövning och överklagande. Motsvarande bestämmelser i LIP skall därför inte tillämpas på dessa personer såvitt gäller beslut om pensionsgrundande inkomst.
Som närmare redovisats i avsnitt 27.5 föreslås i proposition 1997/98:101 Översyn av förvaltningsprocesslagen; en allmän regel om domstolsprövning av förvaltningsbeslut m.m. en begränsning i rätten att överklaga beslut om avvisning av ett överklagande. I 13 kap. 17 § andra stycket LIP görs dock undantag från denna begränsning. Det undantaget skall även gälla beslut där enligt förevarande paragraf LBP skall tillämpas.
5 § Lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998. Bestämmelserna i 3 § den upphävda lagen skall fortfarande tillämpas i fråga om redovisning år 1999.
Lagen om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter har avsett förvaltning av de medel som avsatts för att täcka pensionsrätter för premiepension fr.o.m. år 1995. Nu införs i LIP regler om hur sådan förvaltning skall ske. Dessa regler träder i kraft den 1 januari 1999. I förevarande paragraf anges därför att lagen om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998. De medel som då finns innestående på kontot skall överföras till tillfällig förvaltning enligt 8 kap. 1 § första stycket LIP (se 39 § första stycket denna lag).
I 3 § den upphävda lagen finns bestämmelser om att redovisning av kontoställning m.m. vid utgången av ett år skall lämnas av Riksgäldskontoret till regeringen senast den 31 mars året efter. Här föreskrivs att detta fortfarande skall gälla redovisning år 1999 som avser kontoställningen vid utgången av år 1998.
Bestämmelsens slutliga lydelse har inte granskats av
Lagrådet.
6 § Lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall upphöra att gälla vid utgången av år 2000. Den upphävda lagen skall dock fortfarande gälla i fråga om dels redan beviljade delpensioner, dels delpension som söks före upphävandet och skall beviljas för tid med början före den 1 januari 2001.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 5 § andra stycket i den upphävda lagen skall med ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring likställas ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Lagen om delpensionsförsäkring skall upphöra att gälla vid utgången av år 2000. För tid därefter skall delpension kunna nybeviljas eller ökas endast om ansökan därom gjorts dessförinnan och även avser tid före den 1 januari 2001. Den som uppbär delpension för tid dessförinnan har emellertid fortsatt rätt till sådan pension i samma eller mindre omfattning fram till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 65 år eller till och med den tidigare månad varunder rätten till delpension annars upphör.
Delpension får enligt 5 § andra stycket den upphävda lagen inte utges för samma månad för vilken den pensionsberättigade uppbär förtidspension eller ålderspension enligt AFL. Här föreskrivs att med ålderspension enligt AFL skall likställas ålderspension enligt LIP, dvs. inkomst-, tillläggs- eller premiepension.
Övergångsbestämmelsen i första stycket har formulerats i enlighet med det förslag
Lagrådet lämnat.
Övergångsbestämmelser
7 § Regeringen skall för varje år avseende åren 1960–1998 fastställa ett inkomstindex.
Detta index skall visa den relativa förändringen av de inkomster som uppburits av personer som har fyllt högst 64 år och som ligger till grund för beräkning av pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring räknat per person med sådana inkomster. Inkomsterna skall beräknas på så sätt att de tillgodoräknade pensionspoängen, med tillägg
av en poäng, multipliceras med det basbelopp som för varje år anges i 9 § 1–3. Uppgifter om de angivna inkomsterna skall hämtas från Riksförsäkringsverkets pensionspoängstatistikregister vid utgången av år 1999.
Förändringen av indextalet mellan de på varandra följande åren 1960–1962 skall motsvara förändringen av de inkomster som anges i första stycket mellan år 1960 och år 1961. Förändringen av indextalet mellan år 1962 och år 1963 skall motsvara den genomsnittliga årliga relativa förändringen av dessa inkomster mellan åren 1960–1962.
Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år skall för åren 1964–1999 motsvara den genomsnittliga årliga relativa förändringen av de inkomster som anges i första stycket under en period av tre år före det år inkomstindexet avser. Vid beräkningen av inkomsterna skall den årliga förändringen i det allmänna prisläget räknat från juni månad till juni månad under samma period frånräknas. Det framräknade värdet skall därefter räknas om med förändringen i det allmänna prisläget i juni månad två år före det år indexet avser och det allmänna prisläget i juni månad året före det året.
Inkomstindexet anges för varje år med ett tal, bestämt med beaktande av att inkomstindexet för år 1999 enligt 1 kap. 5 § tredje stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall vara 100,00.
Rubriken före denna paragraf har lagts till efter förslag av
Lagrådet.
I
första stycket i paragrafen anges att regeringen skall fastställa ett in-
komstindex för varje år under åren 1960–1998. Detta index skall mäta förändringar i sådana inkomster som per försäkrad ligger till grund för beräkning av pensionspoäng enligt AFL. Förändringarna skall endast avse genomsnittsinkomsten per försäkrad som under året uppnått en ålder av högst 64 år. Den nu angivna begränsningen har gjorts efter Lagrådets granskning. Inkomsterna framräknas på så sätt att tillgodoräknade pensionspoäng plus en poäng multipliceras med det basbelopp som är tilllämpligt för respektive år. På förslag av
Lagrådet görs en hänvisning till
de basbelopp som anges i 9 § 1–3. I första stycket anges också att de aktuella inkomsterna skall hämtas från Riksförsäkringsverkets poängstatistikregister vid utgången av år 1999. Det är således uppgifterna som vid denna tidpunkt fastslagits i registret som skall läggas till grund för beräkningen och eventuella omtaxeringar m.m. skall inte i efterhand komma att påverka uppgifterna.
I paragrafens
andra stycke anges det att beräkningen av inkomstindex
för åren 1960 till 1962 skall baseras på den årliga förändringen av inkomstmåttet som skett mellan år 1960 och år 1961, dvs samma inkomstförändring används två gånger för beräkningen av indextalet för två skilda år. Inkomstindex för år 1963 beräknas med ett tvåårsgenomsnitt dvs. inkomstindex för år 1962 multipliceras med den genomsnittliga förändringen av inkomstmåttet mellan år 1960 och år 1962.
Av
tredje stycket framgår det att indexuppräkningen för åren 1964 till
1999 består av två delar. Den ena delen utgörs av den procentuella förändringen i det angivna inkomstmåttet justerat för förändringar i det allmänna prisläget räknat från juni månad till juni månad respektive år. Förändringen beräknas som den genomsnittliga årliga förändringen av det angivna inkomstmåttet under en period av tre år före det år inkomstindexet avser dvs. mätningen sker med utgångspunkt i det genomsnittliga inkomstunderlaget fyra år före det år indextalet avser. Den andra delen av indexuppräkningen avser förändringen i det allmänna prisläget mellan
juni månad två år före det år indextalet avser fram till juni månad ett år senare.
Indextalet för år 1964 fastställs genom att 1963 års indextal räknas upp med dels den prisjusterade genomsnittliga årliga inkomstutvecklingen mellan år 1960 och år 1963, dels med prisförändringen mellan juni 1962 och juni 1963.
I
fjärde stycket anges det att inkomstindexet skall relateras till det i
1 kap. 5 § bestämda inkomstindexet för år 1999, 100,00. På detta sätt kommer indexet att rent faktiskt räknas baklänges med utgångspunkten från år 1999. Det fjärde stycket har lagts till efter förslag av
Lagrådet.
8 § Förändringen av det inkomstmått som används vid beräkningen av de försäkrades årliga inkomster från år 1998 till år 1999 skall när det gäller inkomstindexet för åren 2000–2002 beaktas på följande sätt. Beräkningen av genomsnittsinkomsten år 1999 skall göras såväl i enlighet med vad som anges i 1 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension, utan avdrag för allmän pensionsavgift, som i enlighet med vad som anges i 7 § denna lag. Kvoten mellan genomsnittsinkomsterna beräknade i den angivna ordningen skall sedan räknas fram. Det framräknade talet skall vid beräkningen av inkomstindexet därefter multipliceras med den genomsnittliga inkomsten som beräknats för det fjärde året före det år som inkomstindexet avser.
I paragrafen anges att beräkningen av inkomstindexet avseende åren 2000, 2001 och år 2002 skall korrigeras. Beräkning görs för att övergången från ett inkomstmått år 1998 till ett annat inkomstmått år 1999 skett. Denna korrigering skall ske under en period av tre år vilket är den period som påverkas av det förändrade inkomstmåttet. Den särskilda beräkningen innebär att den genomsnittliga inkomsten som framräknats för året fyra år före det år indexet avser skall räknas upp med den skillnad som framkommit då genomsnittsinkomsten år 1999 beräknats på såväl det nya sättet som det gamla. När det nya inkomstmåttet används skall något avdrag för allmän pensionsavgift inte göras eftersom något sådant avdrag inte gjordes vid beräkningen av inkomstmåttet enligt den gamla ordningen.
Det sagda innebär att den framräknade kvoten multipliceras med den genomsnittliga inkomsten år 1996 vid beräkningen av indexet för år 2000 och på samma sätt multipliceras kvoten med genomsnittsinkomsten för år 1997 vid beräkningen av indexet för år 2001 och med genomsnittsinkomsten år 1998 för indexet år 2002.
9 § För år före år 2001 skall vid tillämpning av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension med ett inkomstbasbelopp likställas
1. för åren 1960–1994 det vid respektive års ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension och lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. för åren 1995 och 1996 det för respektive år gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring sedan detta ökats med det belopp som följer av 1 kap. 6 § sista stycket den lagen i dess lydelse före den 1 juli 1996,
3. för åren 1997 och 1998 det för respektive år gällande förhöjda basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, och
4. för åren 1999 och 2000 det för respektive år gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
Inkomstbasbelopp kommer att finnas först för år 2001. För år dessförinnan skall med detta belopp, enligt denna paragraf, likställas de basbelopp som använts vid beräkning av pensionspoäng. Detta gäller såväl den direkta tillämpningen av LIP för åren 1999 och 2000 som den tillämpning som följer av bestämmelserna i denna lag om fastställande av pensionsrätt och pensionsgrundande belopp för tid dessförinnan. T.ex. skall vid beräkning av pensionsgrundande belopp för år 1960 det tredje beräkningsalternativet enligt 3 kap. 17 § första stycket LIP motsvara det vid 1960 års ingång gällande basbeloppet.
10 § För tid före år 1999 skall, vid tillämpning av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, med en persons pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § den lagen avses de pensionspoäng som personen med anledning av sin pensionsgrundande inkomst respektive förtidspension tillgodoräknats för det berörda året enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring multiplicerat med det basbelopp för respektive år som anges i 9 § 1–3 och avrundat till närmaste hundratal kronor. Om det framräknade beloppet slutar på 50 kronor skall avrundning ske till närmast högre hundratal kronor.
Vid beräkning enligt första stycket skall pensionspoängen som avser pensionsgrundande inkomst ökas med talet ett. Om den som tillgodoräknats pensionspoäng med anledning av förtidspension inte för samma år tillgodoräknats pensionspoäng för pensionsgrundande inkomst skall i stället pensionspoängen med anledning av förtidspensionen ökas med talet ett.
Vid beräkning av pensionsgrundande belopp enligt första och andra styckena skall, om sådant förhållande som avses i 15 kap. 19 § lagen om inkomstgrundad ålderpension gällt för en pensionsberättigad, bestämmelserna om proportionering i den paragrafen tillämpas beträffande nämnda belopp.
Pensionsgrundande inkomst har bestämts alltsedan lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension trädde i kraft den 1 januari 1960. De bestämmelser därom som idag finns i AFL föreslås nu, i stort sett oförändrade, bli överförda till LIP. Sådan inkomst skall fortsättningsvis fastställas utan "basbeloppsavdrag". Detta avdrag skall däremot göras vid beräkning av pensionspoäng enligt 4 kap. 8 § LIP. Denna ändrade beräkning gäller dock enbart personer födda år 1938 eller senare. För dem som är födda tidigare skall basbeloppsavdraget alltjämt göras av skattemyndigheten. Bestämmelser om detta finns i 11 §. I samma paragraf samt i 4 och 15 §§ finns ytterligare ett antal särbestämmelser för dem som är födda år 1937 eller tidigare.
Som framgår av 28 § skall pensionsrätt och vissa andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst fastställas även för retroaktiv tid. I underlaget för beräkning av pensionsrätt skall den försäkrades pensionsgrundande inkomst ingå. Likaså har pensionsgrundande inkomst för tid före år 1999 betydelse bl.a. vid bestämmande av pensionsgrundande belopp för s.k. barnår. Några nya beslut om pensionsgrundande inkomst skall dock inte meddelas för sådan tid. Inte heller skall pensionsgrundande belopp i anledning av förtidspension fastställas för tid före år 1999 trots att även sådana belopp skall ingå i underlaget för bestämmande av pensionsrätt och kan ha betydelse vid bestämmande av pensionsgrundande belopp för barnår m.m. för år 1999 och därefter.
I stället har i
första stycket i denna paragraf föreskrivits att när LIP
skall tillämpas, skall – såvitt avser tid före år 1999 – med pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp för personer med förtidspension enligt 3 kap. 4 § den lagen, avses de pensionspoäng berörd person har tillgodoräknats för pensionsgrundande inkomst respektive med anledning av förtidspension enligt äldre lagstiftning, multiplicerat med det basbelopp för respektive år som anges i 9 § 1–3. De basbelopp som därvid avses är det vid det aktuella årets ingång gällande basbeloppet respektive, för åren 1997 och 1998, gällande förhöjt basbelopp. Även för åren 1995 och 1996 skall användas ett belopp som något överstiger basbeloppet. Detta sker genom att basbeloppet ökas på sätt som anges i sista stycket i 1 kap. 6 § AFL i dess för respektive år gällande lydelse. Anledningen till ökningen är att basbeloppet ökats med motsvarande belopp vid beräkning av pensionspoäng för de åren.
Att pensionspoängen för antingen pensionsgrundande inkomst eller förtidspension vid nämnda beräkning skall ökas med talet ett framgår av
andra stycket.
Det är alltså pensionspoäng som tillgodoräknats för pensionsgrundande inkomst respektive med anledning av förtidspension som skall ligga till grund för beräkningen av det belopp som för tid före år 1999 skall motsvara pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 §. I vissa fall kan en förtidspensionär ha pensionspoäng registrerade för både pensionsgrundande inkomst och med anledning av förtidspension. Så är exempelvis fallet med en person med partiell förtidspension som också har haft förvärvsinkomster.
Tillägget med ett poäng beror på att den pensionsgrundande inkomst, som inledningsvis har sagts, hittills fastställts endast i den utsträckning inkomsterna har överstigit ett basbelopp. Trots att pensionsgrundande inkomst har fastställts upp till sju och en halv gånger detta basbelopp har pensionspoängen alltså kunnat motsvara högst 6,50. I det reformerade pensionssystemet skall något motsvarande basbeloppsavdrag inte göras utan inkomster som till sitt slag är pensionsgrundande skall vara detta "från första kronan". En annan sak är att pensionsgrundande inkomst av administrativa skäl inte skall fastställas om summan av inkomsterna uppgår till ett belopp som är lägre än 24 % av basbeloppet.
För att pensionsrätt för åren 1960–1998 alls skall kunna fastställas på den del av en persons inkomster som har understigit ett basbelopp föreskrivs därför i andra stycket att, vid beräkning enligt första stycket, pensionspoängen för pensionsgrundande inkomst skall ökas med talet ett.
Skulle en person ha tillgodoräknats pensionspoäng i anledning av förtidspension men inte för pensionsgrundande inkomst skall tillägget med ett poäng göras till de tillgodoräknade pensionspoängen för förtidspensionen. I fall då pensionspoäng tillgodoräknats för både pensionsgrundande inkomst och förtidspension skall däremot denna ökning göras endast såvitt avser pensionspoängen för inkomsten.
Med reservation för eventuella effekter av avrundningar vid beräkning av pensionspoäng innebär reglerna att det framräknade beloppet kommer att motsvara fastställd pensionsgrundande inkomst med tillägg för det basbelopp som dragits bort vid beräkningen av den inkomsten. En annan effekt av att pensionspoängen skall ligga till grund för beräkningen vad
avser förfluten tid är att inkomster som helt understigit ett basbelopp inte kommer att beaktas. Motsvarande hade emellertid gällt om beräkningen utgått från fastställd pensionsgrundande inkomst då sådan inkomst inte heller har fastställts för den försäkrade i sådana fall.
Som angetts i kommentaren till 15 kap. 19 § LIP skall vid beräkning av pensionsgrundande belopp för förtidspension – i de fall antalet framtida försäkringsperioder skall proportioneras (artikel 15 i den nordiska konventionen) – en proportionering göras av den s.k. antagandeinkomsten. Vid beräkning av pensionsgrundande belopp för förtidspension som reducerats med anledning av bestämmelser i konvention, skall proportionering göras på motsvarande sätt för tid före år 1999. Detta anges i
tredje stycket, som liksom nämnda paragraf i LIP lagts till efter
Lagrådets granskning.
11 § För den som är född år 1937 eller tidigare skall, vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för åren 1999–2001, hänsyn endast tas till summan av inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete till den del denna överstiger ett förhöjt prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Prisbasbeloppet skall i första hand avräknas mot inkomster av anställning.
Av denna paragraf följer att äldre bestämmelser om beräkning av pensionsgrundande inkomst skall fortsätta att gälla för den som är född år 1937 eller tidigare på så sätt att det avdrag för ett förhöjt prisbasbelopp som har gjorts vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall göras även fortsättningsvis. Avdraget görs av skattemyndigheten i samband med att den fastställer den pensionsgrundande inkomsten enligt 4 § denna lag.
Vid bestämmande av vilka inkomster som är pensionsgrundande och vid beräkningen av pensionsgrundande inkomster av anställning respektive annat förvärvsarbete skall dock bestämmelserna i 2 kap. 3–22 §§ LIP tillämpas även för den som är född år 1937 eller tidigare. Detta innebär bl.a. att även för en sådan person skall debiterad allmän pensionsavgift dras av vid bestämmande av den pensionsgrundande inkomsten. Detta skall göras före basbeloppsavdraget enligt 11 kap. 5 § AFL.
Paragrafens slutliga lydelse har inte granskats av Lagrådet.
12 § Förbindelser som före den 1 januari 1999 ingåtts enligt 11 kap. 2 § respektive 20 kap. 15 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall gälla även vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension på grund av bestämmelserna i 2 kap. 11 och 12 §§ respektive 15 kap. 18 § sistnämnda lag.
Denna paragraf rör inkomster som annars inte skulle vara pensionsgrundande men som ändå ansetts som pensionsgrundande inkomster av anställning på grund av att det i en förbindelse som godtagits av Riksförsäkringsverket gjorts ett åtagande att betala tilläggspensionsavgift för inkomsten. Som anförts i avsnitt 7 föreslås, i avvaktan på att närmare beredning av frågan vilka personer som skall anses försäkrade för ålderspension och vilka inkomster i andra länder som skall vara pensionsgrundande, att de bestämmelser som gällt enligt AFL om tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst på grund av sådan förbindelse införs i LIP.
Av denna bestämmelse framgår att det då inte krävs att ny förbindelse lämnas utan förbindelser enligt AFL som godkänts skall gälla vid tillgodoräknande av pensionsrätt även enligt LIP.
13 § Vid tillämpning av bestämmelserna om avdrag för allmän pensionsavgift i 2 kap. 22 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1999 skall, om beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter utgången av år 1998 och den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
Vid beräkning av en persons pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete skall avdrag göras för den allmänna pensionsavgift som den försäkrade skall betala för dessa inkomster. För den som har förlängt räkenskapsår kan dock pensionsgrundande inkomst för år 1999 avse inkomster som faktiskt uppburits under kalenderåret 1998 (se 1 kap. 8 § andra stycket LIP). För att en sådan person inte skall behöva få avdrag för allmän pensionsavgift på inkomster som intjänats före den 1 januari 1999 har här föreskrivits att inkomsten skall proportioneras om den enskilde inte visar att inkomstfördelningen skall göras på annat sätt. På samma sätt skall den på inkomsten belöpande avgiften proportioneras.
14 § Vid beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng för år 1999 skall, vid bristande eller underlåten avgiftsbetalning, bestämmelserna i 4 kap.4 och 8 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension tillämpas beträffande sådana inkomster som avses i 2 kap. 6 § första stycket 5 samma lag endast i den utsträckning de med tillämpning av 13 § skall anses hänförliga till tid efter utgången av år 1998.
För inkomst av annat förvärvsarbete än anställning skall pensionsrätt och pensionspoäng tillgodoräknas endast i den omfattning avgifter betalas till ålderspensionssystemet, se närmare 4 kap. 4 och 8 §§ LIP. Enligt AFL har detta endast avsett tilläggspensionsavgiften (nu ålderspensionsavgiften). Enligt nämnda paragrafer i LIP gäller det emellertid även den allmänna pensionsavgiften. För att den som har haft inkomster av annat förvärvsarbete och har utsträckt räkenskapsår inte skall beröras av denna utvidgning när det gäller inkomster som faktiskt uppburits innan LIP trätt i kraft, har här föreskrivits att bestämmelserna i LIP om beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng vid bristande eller underlåten avgiftsbetalning endast skall avse inkomster som med tillämpning av bestämmelserna i 13 § denna lag skall anses hänförliga till år 1999. Begränsningen gäller dock endast sjukpenning m.m. för vilken egenavgift i form av ålderspensionsavgift inte skall betalas. För annan inkomst saknar utvidgningen betydelse eftersom inbetalningar som gjorts av skatt och avgifter till ålderspensionssystemet m.m. sedan den 1 januari 1998 proportioneras mellan de skatter och avgifter för vilka den enskilde är betalningsskyldig, se 16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483).
15 § För den som är född år 1937 eller tidigare skall, i stället för bestämmelserna om tillgodoräknande och fastställande av pensionspoäng i 4 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, gälla vad som föreskrivs om tillgodoräknande av sådan pensionspoäng i 11 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i paragrafens lydelse före den 1 januari 1999. Därvid skall
1. vad som sägs om tilläggspensionsavgift i stället avse ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift,
2. vad som sägs om inkomst som avses i 11 kap. 3 § första stycket d lagen om allmän försäkring i stället gälla inkomst som avses i 2 kap. 6 § första stycket 5 lagen om inkomstgrundad ålderspension, och
3. med basbelopp avses det förhöjda prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.
För den som har beviljats förtidspension för tid med början efter utgången av år 1998 och som inte har uppburit sådan pension till någon del dessförinnan skall dock för tillgodoräknande av pensionspoäng med anledning av förtidspension gälla de nya bestämmelserna i 4 kap. 9 § lagen om inkomstgrundad ålderspension. Vidare skall vad som sägs i 11 kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring i styckets lydelse före den 1 januari 1999 om inkomster som avses i punkt 2 i första stycket i denna paragraf tillämpas endast beträffande inkomster som, med tillämpning av bestämmelserna i 13 § denna lag, skall anses hänförliga till tiden före utgången av år 1998.
Pensionspoäng skall inte tillgodoräknas enligt första och andra styckena för det år under vilket den försäkrade har avlidit.
Denna paragraf avser tillgodoräknande av pensionspoäng för den som är född år 1937 eller tidigare.
I princip skall äldre regler helt tillämpas för sådana personer. Detta framgår av
första stycket. För den som är född före år 1938 och som be-
viljas förtidspension med början först efter utgången av år 1998 skall dock enligt
andra stycket de nya bestämmelserna om pensionspoäng i
anledning av förtidspension gälla. Detta innebär bl.a. att pensionspoäng skall tillgodoräknas med en tolftedel av den s.k. antagandepoängen för varje månad för vilken den försäkrade uppburit förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL, dvs. med antagandepoängsberäkning och att den s.k. garantiregeln i 11 kap. 6 § sista stycket inte är tillämplig i dessa fall. Vidare innebär det att de nya samordningsreglerna i 3 kap. 6 § LIP är tillämpliga och att vid utbetalning av förtidspension för förfluten tid skall bestämmelserna i 3 kap. 7 § LIP om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp tillämpas på motsvarande sätt vid beräkning av pensionspoäng för förtidspension, dvs. pensionspoäng skall inte tillgodoräknas för tid före utbetalningsmånaden om och i den utsträckning den försäkrade för samma tid har uppburit en pensionsgrundande ersättning som är samordningsbar med förtidspensionen. För en försäkrad som är född 1937 eller tidigare och som till någon del haft förtidspension omedelbart före årsskiftet 1998/1999 och som har fortsatt rätt till förtidspension efter årsskiftet, skall dock de äldre reglerna i 11 kap. 6 § fortfarande gälla.
I andra stycket sägs vidare att beträffande sådana inkomster som avses i punkt 2 i första stycket denna paragraf (sådan sjukpenning m.fl. ersättningar som utgör inkomst av annat förvärvsarbete) skall 11 kap. 6 § första stycket tillämpas till den del inkomsterna är hänförliga till tid före år 1999. Vid denna bedömning skall proportionering göras enligt vad som föreskrivs i 13 §.
I
tredje stycket föreskrivs att pensionspoäng för den som är född år
1937 eller tidigare inte skall tillgodoräknas för år då denne avlidit. Detsamma gäller enligt LIP. Där föreskrivs också att pensionspoäng inte skall tillgodoräknas för år efter det då en försäkrad fyllt 64 år. Detsamma
gäller enligt 11 kap. 6 § AFL varför någon särskild föreskrift om detta inte behövs här.
16 § Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension som görs under år 1999 får, om makarna begär det, verkan avseende pensionsrätt som tillgodoräknas för det året.
Som anförts i avsnitt 14 och kommentaren till 15 kap. 8 § LIP skall anmälan om överföring av pensionsrätt för ett år göras senast under januari månad det året. För år 1999, som är det första år sådan överföring kan avse, har dock här öppnats en möjlighet att göra sådan anmälan under hela intjänandeåret.
17 § Vid omräkning av inkomstpension enligt 5 kap. 14 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och av tilläggspension enligt 6 kap. 4 § samma lag vid årsskiftet 2001/2002 skall talet 1,016 ersättas med talet 0,996.
Enligt 2 kap. 21 och 22 §§ LIP skall debiterad allmän pensionsavgift dras av vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Något motsvarande avdrag har inte gjorts enligt AFL. För att följsamhetsindexeringen inte skall påverkas av att avdraget införs år 1999 skall den norm kring vilken den första följsamhetsindexeringen skall göras (årsskiftet 2001/2002) vara –0,4. Därmed skall det tal som skall användas vid omräkningen vara 0,996. Detta tal är, som framgår av avsnitt 18.4, beräknat så att följsamhetsindexering i princip kommer att ske som om inget avdrag för allmän pensionsavgift införts. Följsamhetsindexering som sker därefter påverkas inte av införandet av nämnda avdrag.
18 § Med pensionspoäng enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall för tid före den 1 januari 1999 likställas pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med tilläggspension enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension skall för tid före den 1 januari 2001 likställas tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen om allmän försäkring.
I denna paragraf anges att med pensionspoäng och tilläggspension enligt LIP skall likställas pensionspoäng och tilläggspension i form av ålderspension enligt AFL vilket bl.a. innebär att de pensionspoäng som tillgodoräknats enligt AFL skall beaktas vid beräkning av tilläggspension enligt LIP. Paragrafen har formulerats i enlighet med förslag av
Lag-
rådet.
19 § Har på grund av underlåten avgiftsbetalning pensionspoäng inte tillgodoräknats en pensionsberättigad för tid före år 1998, skall vid beräkning av tilläggspension enligt 6 kap. 3 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension hänsyn tas till så stor del av den produkt som anges i 6 kap. 2 § första stycket 1 samma lag och det belopp som anges i punkt 2 i samma stycke, som svarar mot förhållandet mellan det antal år, dock högst 30, för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats den pensionsberättigade och talet 30 ökat med ett för varje år före år 1998 för vilket han eller hon till följd av underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats pensionspoäng. Nämnda tal får därvid inte ökas till mer än 50.
Bestämmelserna i denna paragraf överensstämmer i huvudsak med 12 kap. 2 § andra stycket AFL i dess lydelse före år 1998 och avser den situationen då en person inte skall erhålla oavkortad tilläggspension enligt 6 kap. 2 § på grund av att han eller hon inte betalat avgifter för inkomst av annat förvärvsarbete. Den avgift som avses är egenavgift i form av tilläggspensionsavgift enligt SAL (nu egenavgift i form av ålderspensionsavgift). Bestämmelserna gäller dock endast för det fall där personen ifråga inte alls tillgodoräknats pensionspoäng för ett år. Om den pensionsberättigade haft inkomst av anställning som överstigit ett basbelopp, kommer dessa bestämmelser alltså inte att bli tillämpliga. Vidare gäller bestämmelserna endast om underlåten avgiftsbetalning avser inkomstår före år 1998 (jfr punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lag [1997:485] om ändring i lagen [1962:381] om allmän försäkring). Den reduktion av pensionen som beräkningen i paragrafen medför skall också tillämpas på det belopp som följer av 6 kap. 2 § första stycket 2 LIP, som ersätter folkpensionen till den del den kan sägas motsvara inkomster upp till ett basbelopp.
För personer som är födda under åren 1938–1953 gäller vad som föreskrivs i denna paragraf också eventuellt tillägg enligt garantiregeln, 6 kap. 9 § LIP.
20 § För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född år 1914 eller tidigare skall inte 19 § gälla.
För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född under något av åren 1915–1923 skall vid tillämpning av 19 § talen 30 bytas ut mot talen 20 ökat med ett för varje helt år som har förflutit från och med år 1915 till utgången av det år då den pensionsberättigade är född. Dessutom skall för varje sådant år, den ökning enligt 19 § som föranleds av underlåten avgiftsbetalning göras med en tiondel av det antal år för vilket han eller hon av sådan anledning inte har tillgodoräknats pensionspoäng.
I
första stycket anges att 19 § inte skall gälla för en svensk medborgare
som är född 1914 eller tidigare. Motsvarighet till nu föreslagen bestämmelse fanns i 15 kap. 1 § AFL i dess lydelse före år 1998. Bestämmelsen upphävdes som en följdändring till att 12 kap. 2 § andra stycket AFL upphävdes. Den upphävda bestämmelsen i 15 kap. 1 § AFL behövs emellertid fortfarande för tid före den 1 januari 1998. I prop. 1997/98:131 Lagändringar med anledning av flyttning av viss verksamhet vid Riksförsäkringsverket till Söderhamn, m.m. föreslås därför att bestämmelsen återinförs i 15 kap. 1 § första stycket AFL.
Bestämmelserna i
andra stycket har med vissa språkliga justeringar sin
motsvarighet i bestämmelserna i 15 kap 1 § andra stycket AFL till den del det behandlar följderna av underlåten avgiftsbetalning.
21 § För en pensionsberättigad som är född år 1923 eller tidigare och för vilken undantagande enligt 11 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1982 gällt, skall vid beräkning av tilläggspension bestämmelserna i 19 § tillämpas på motsvarande sätt för år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet fått pensionspoängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodoräknats någon pensionspoäng.
Första stycket skall dock inte gälla en svensk medborgare född år 1914 eller tidigare. För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född något av åren 1915–1923 skall 20 § andra stycket tillämpas på motsvarande sätt för år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet
fått pensionspoängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodoräknats någon pensionspoäng.
Bestämmelserna i denna paragraf är hämtade från övergångsbestämmelserna till lagen (1981:692) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (punkt 3 första meningen) där det anges att för pensionsberättigade som är födda år 1923 eller tidigare och som varit undantagna från försäkringen för tilläggspension skall äldre bestämmelser i 12 kap. 2 § och 15 kap. 1 § AFL fortfarande gälla.
I
första stycket anges därför att för pensionsberättigade som är födda
1923 eller tidigare och som varit undantagna från försäkringen för tilläggspension skall vid beräkning av tilläggspension bestämmelserna i 19 § tillämpas på motsvarande sätt för år för vilket den pensionsberättigade till följd av undantagandet fått pensionspoängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodoräknats någon pensionspoäng. Detta skall dock inte gälla svensk medborgare som är född före år 1915, vilket anges i
andra stycket. Där anges vidare att för en pensionsberättigad som är
född under något av åren 1915–1923 skall 20 § andra stycket tillämpas på motsvarande sätt för år då den pensionsberättigade inte har tillgodoräknats någon poäng eller har förlorat mer än en poäng.
22 § För en pensionsberättigad som är född år 1927 eller tidigare skall vid beräkning av tilläggspension enligt 6 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, bestämmelserna i 15 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1974 tillämpas på motsvarande sätt för tid före nämnda datum.
Bestämmelserna i denna paragraf är hämtade från övergångsbestämmelserna till lagen (1973:465) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (sjätte stycket). Paragrafen anger att de särskilda bestämmelser om gynnsammare pensionsberäkning för vissa äldre pensionsberättigade som 15 kap. 2 § AFL innehöll före den 1 januari 1974 fortfarande skall gälla för tid före nämnda datum. Som en följd av att sjukpenning och arbetslöshetsersättning m.m. blev skattepliktiga och pensionsgrundande kunde specialbestämmelserna, som tillkommit i syfte att skydda äldre försäkrade mot återverkningarna i pensionshänseende av längre sjukdoms- och arbetslöshetsperioder, undvaras för framtiden.
Bestämmelserna är tillämpliga på pensionsberättigad som är född år 1927 eller tidigare och som under visst år uppburit sjukpenning enligt AFL eller YFL eller motsvarande ersättning enligt smittbärarlagen i mer än 90 dagar och därvid varit placerad lägst i den sjukpenningklass han eller hon skulle ha tillhört om årsinkomsten av förvärvsarbete uppgått till det vid årets ingång gällande basbeloppet. Med angivna förutsättning om ålder skall reglerna också tillämpas på den som under visst år i mer än 60 dagar uppburit dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller utbildningsbidrag, om han eller hon var berättigad till dagpenning när bidraget började utgå, eller omställningsbidrag.
Specialreglerna i 15 kap. 2 § AFL innebar att man vid bestämmande av det poängmedeltal, som skall ligga till grund för beräkningen av tilläggspension bortser från år varunder sjukpenning uppburits under mer än 90 dagar, om medelpoängen därigenom höjs. Vidare gäller att, när det skall bestämmas hur många poängår den försäkrade har, det alltid skall
anses som om pensionspoäng tillgodoräknats honom eller henne för år varunder förutsättningarna enligt 15 kap. 2 § AFL i dess lydelse före den 1 januari 1974 föreligger. De båda specialreglerna kan tillämpas endast med avseende på sammanlagt tre kalenderår.
I och med att sjukpenning, arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag fr.o.m. år 1974 blev pensionsgrundande inkomst behövdes inte specialreglerna i 15 kap. 2 § AFL för framtiden.
Den andra specialregeln i 15 kap. 2 § AFL ger möjlighet att bortse från år med låg pensionspoäng vid beräkningen av medeltalet.
23 § Punkterna 3 och 4 övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall fortfarande gälla när det gäller beräkning av tilläggspension för de pensionsberättigade som avses där.
Vid beräkning av tilläggspension skall i sådana fall som avses i punkten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i lagen om allmän försäkring reduktionsfaktorn 0,5 gälla.
Bestämmelserna i denna paragraf är hämtade från övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (punkterna 3 och 4) och från övergångsbestämmelserna till lagen (1975:379) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (punkt 2).
I samband med att den allmänna pensionsåldern sänktes den 1 juli 1976 från 67 år till 65 år infördes vissa undantagsregler i övergångsbestämmelser till lagändringen i AFL för personer som gjort förtida uttag respektive uppskjutit pensionsuttaget i anslutning till pensionsålderssänkningen. I
första stycket denna paragraf föreskrivs att punkterna 3 och
4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i AFL fortfarande skall gälla.
Genom en senare lagändring (SFS 1975:379), som också trädde i kraft den 1 juli 1976, sänktes reduktionsfaktorn vid förtida uttag av ålderspension från 0,6 till 0,5 % per månad. I punkten 2 till den lagändringen föreskrevs att den nya reduktionsfaktorn vid förtida uttag av ålderspension skall gälla även i fall som avses i punkt 3 övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i AFL, vilket här anges i paragrafens
andra
stycke.
24 § Vid beräkning av ökning av tilläggspensionen enligt 6 kap. 5 § andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension respektive avdrag från pensionen enligt 6 kap. 6 § samma lag skall faktorn 0,7 procent ersättas av faktorn 0,6 procent för månad före den 1 juli 1990.
Bestämmelserna i denna paragraf är hämtade från övergångsbestämmelserna till lagen (1990:743) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (punkt 2).
Fr.o.m. den 1 juli 1990 höjdes uppräkningsfaktorn vid uppskjutet uttag av ålderspension enligt AFL från 0,6 till 0,7 % per månad. Enligt övergångsbestämmelserna till den ändringen skall den nya uppräkningsfaktorn endast gälla i fråga om uppskjutet uttag för tiden den 1 juli 1990 och därefter. För tiden före skall påslagsfaktorn 0,6 fortfarande gälla. Motsva-
rande skall gälla vid beräkning av ålderspension efter återkallelse av pensionsuttag.
I denna paragraf har därför föreskrivits att faktorn 0,6 skall användas för tid före den 1 juli 1990 vid beräkning av tilläggspension enligt 6 kap. 5 § andra stycket LIP. På motsvarande sätt skall faktorn 0,7 % i 6 § samma kapitel ersättas med faktorn 0,6 %.
25 § Bestämmelserna i 10 kap. 1 § andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall inte tillämpas år 1999 under den tid när pensionsspararen första gången får välja placering av premiepensionsmedlen.
När en pensionssparare har fyllt 50 år krävs enligt 10 kap. 1 § andra stycket LIP en sådan familjehändelse som beskrivs i andra stycket samma paragraf för att efterlevandeskydd före pensionstiden skall medges. När systemet startar år 1999 kommer en ansökan om efterlevandeskydd att kunna göras först när en överföring skett från den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret. Under den första anmälningstiden för val av fond görs enligt förevarande paragraf undantag från det absoluta kravet på familjehändelse för dem som har fyllt 50 år.
Paragrafen har lagts till efter Lagrådets granskning.
26 § Inkomstpension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall betalas ut utan ansökan från och med januari år 2001 till den som vid utgången av år 2000 uppbär ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Som anförts i avsnitt 29.2 skall personer som är födda år 1937 eller tidigare även fortsättningsvis erhålla inkomstgrundad ålderspension enligt i huvudsak oförändrade regler om tilläggspension. Personer som är födda åren 1938–1953, den s.k. mellangenerationen, skall däremot erhålla inkomstgrundad ålderspension dels i form av tilläggspension, dels i form av reformerad inkomstgrundad ålderspension (inkomst- och premiepension).
Vissa personer ur den s.k. mellangenerationen kommer dock att kunna ta ut tilläggspension i form av ålderspension enligt AFL före januari månad år 2001 vilken är den första månad då inkomst- och premiepension kommer att kunna betalas ut. Detta gäller personer födda åren 1938 och 1939.
För att personer som är födda nämnda år och som uppbär ålderspension vid utgången av år 2000 inte på nytt skall behöva ansöka om ålderspension inför då kommande årsskifte, har i här förevarande paragraf föreskrivits att bestämmelserna i LIP om ansökan om inkomstgrundad ålderspension inte i sådana situationer gäller för utbetalning av inkomstpension fr.o.m. januari år 2001.
27 § Överenskommelser som regeringen före utgången av år 1998 har ingått med främmande makt angående utsträckt tillämpning av lagen (1962:381) om allmän försäkring eller om undantag i vissa fall från vad i den lagen är stadgat och som skall tillämpas vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng eller vårdår enligt 11 kap. lagen om allmän försäkring, skall för tid efter utgången av år 1998 i stället tilllämpas vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng eller vårdår enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundande ålderspension. Vidare skall vad som av en sådan överenskommelse följer om
försäkring för tilläggspension och om bosättning i Sverige, också vid tilllämpning av bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. och pensionsrätt enligt 4 kap. anses gälla försäkring för inkomstgrundad ålderspension och bosättning här.
Denna bestämmelse, som lagts till efter Lagrådets granskning, gäller sådana överenskommelser med främmande makt som avses i 20 kap. 15 § första styckeet AFL och som träffats före utgången av år 1998. Av en sådan överenskommelse kan följa att en person som inte uppfyller förutsättningarna i lagen för att tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng eller vårdår ändå skall tillgodoräknas sådan inkomst m.m. Även det motsatta kan gälla, dvs. en person som uppfyller förutsättningarna i lagen skall ändå inte tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst m.m. Detta gäller bl.a. personer som är utsända från ett land till ett annat för arbete där under en begränsad tid. I första meningen i paragrafen anges att vad som gällt för tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng och vårdår enligt AFL fr.o.m. år 1999 skall gälla för tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng och vårdår enligt LIP till vilken lag nämnda bestämmelser då flyttats.
I andra meningen behandlas tillgodoräknande av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst samt tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension. Enligt den meningen skall en person som enligt en internationell överenskommelse enligt 20 kap. 15 § första stycket AFL skall omfattas av försäkringen för tilläggspension också anses omfattas av försäkringen för inkomstgrundad ålderspension enligt LIP vid beräkning av pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. den lagen och pensionsrätt enligt 4 kap. samma lag. Också här gäller även det motsatta, dvs. den som på grund av sådan överenskommelse inte skall omfattas av försäkringen för tilläggspension skall inte heller anses omfattas av försäkringen för inkomstgrundad ålderspension och därmed inte tillgodoräknas t.ex. pensionsgrundande belopp för barnår. Vad som nu sagts skall även gälla bosättning i Sverige.
Till skillnad från reglering i första meningen gäller bestämmelsen i andra meningen inte bara tid fr.o.m. år 1999. Detta innebär huvudsakligen att den som på grund av en sådan internationell överenskommelse som här avses har omfattats respektive inte har omfattats av försäkringen för tilläggspension något eller några av åren 1960–1998 och då även skulle anses bosatt i Sverige, kan tillgodoräknas respektive inte kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för det eller de åren. När det gäller pensionsrätt har bestämmelsen emellertid en begränsad betydelse vad gäller nämnda år eftersom pensionsrätt då räknas på sådana belopp som enligt 10 § beräknats utifrån de pensionspoäng som tillgodoräknats för respektive år.
Pensionsrätt m.m. för åren 1960–1998
Beräkning och fastställande av pensionsrätt och av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst
28 § Pensionsrätt enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall fastställas för åren 1960–1998 för den som var försäkrad respektive år. Detsamma gäller pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § och, för åren 1995–1998, pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § samma lag.
Pensionsrätt enligt första stycket första meningen beräknas, utom på pensionsgrundande inkomster beräknade enligt 10 §, på pensionsgrundande belopp som avses i 10 § och i första stycket andra meningen.
Första stycket gäller inte personer som avlidit före den 1 januari 1999.
Pensionsrätt skall tillgodoräknas även för retroaktiv tid. Detta anges i
första stycket i denna paragraf.
I
andra stycket som lagts till på förslag av Lagrådet anges vad pen-
sionsrätt för tid före år 1999 skall beräknas på. Enligt 4 kap. 2 § LIP, till vilken 29 § denna lag hänvisar, beräknas pensionsrätt på summan av den försäkrades pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp. Som redan anförts under 10 § skall inga nya beslut om pensionsgrundande inkomst meddelas utan en försäkrads pensionsgrundande inkomst skall för dessa år anses motsvara de pensionspoäng som den försäkrade tillgodoräknats för pensionsgrundande inkomst ökat med talet ett och multiplicerat med det basbelopp respektive förhöjda basbelopp som gällde vid ingången av aktuellt år.
Inte heller föreslås att beslut om pensionsgrundande belopp med anledning av uppburen förtidspension skall fastställas för tid före år 1999. I stället skall pensionsrätt beräknas på ett belopp som, på motsvarande sätt som när det gäller pensionsgrundande inkomst, räknats fram utifrån pensionspoäng som tillgodoräknats med anledning av sådan pension. Detta följer av de tidigare nämnda bestämmelserna i 10 § men har förtydligats här.
För åren 1960–1998 skall pensionsrätt även beräknas på pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn. För åren 1995–1998 skall motsvarande gälla pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring. I första stycket i denna paragraf föreskrivs därför också att pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § LIP (s.k. barnår) skall bestämmas för åren 1960–1998 och att pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 8 § (plikttjänstgöring) samma lag skall bestämmas för åren 1995–1998. Däremot skall pensionsrätt inte beräknas med anledning av plikttjänstgöring vad avser tid före år 1995. Sådana pensionsgrundande belopp skall därför inte fastställas för tid före nämnda år.
I
tredje stycket anges att beslut om pensionsrätt och beslut om andra
pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst för tid före år 1999 inte skall meddelas vad avser personer som avlidit före år 1999. Att sådana beslut om pensionsrätt och pensionsgrundande belopp inte heller skall meddelas vad avser personer födda år 1937 eller tidigare följer av 3 kap. 2 § och 4 kap. 1 § första stycket LIP som enligt 29 § denna lag gäller även vid beräkning och fastställande av pensionsrätt och pensionsgrundande belopp för tid före år 1999.
29 § Vid beräkning och fastställande av pensionsrätt och pensionsgrundande belopp enligt 28 § gäller, med de ändringar som anges i andra och tredje styckena samt 30–35 §§, i tillämpliga delar följande bestämmelser i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
– 3 kap. 2 och 3 §§ om fastställande av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst,
– 3 kap. 8 § och 9 § första stycket om pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring,
– 3 kap. 10–12, 17 och 19 §§, 22 § andra stycket andra meningen samt 23 § om pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn, och
– 4 kap. 1 § första stycket och 2 § om fastställande av pensionsrätt. När pensionsgrundande belopp enligt 28 § fastställs skall, om pensionspoäng på grund av underlåten eller bristande avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats till fullo, 3 kap. 2 § andra stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension tillämpas som om full avgift betalats inom föreskriven tid. Då inkomst undantagits från försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller lagen (1962:381) om allmän försäkring skall sistnämnda bestämmelse i lagen om inkomstgrundad ålderspension tillämpas som om inkomsten inte undantagits från försäkringen för tilläggspension. Vid beräkning enligt 3 kap. 9 § första stycket och 17 § första stycket 2 lagen om inkomstgrundad ålderspension av genomsnittet av samtliga fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade under 65 år skall de inkomster användas som ligger till grund för bestämmande av inkomstindex enligt 7 § denna lag.
Bestämmelserna i 3 kap. 23 § lagen om inkomstgrundad ålderspension skall tillämpas endast i fråga om faderskapsdom som vunnit laga kraft efter utgången av år 1998.
Enligt första stycket i denna paragraf skall vissa bestämmelser i 3 och
4 kap. LIP, med vissa justeringar som följer av bl.a. andra och tredje styckena, gälla vid beräkning och fastställande av pensionsrätt och andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst för tid före år 1999.
4 kap. LIP, med vissa justeringar som följer av bl.a. andra och tredje styckena, gälla vid beräkning och fastställande av pensionsrätt och andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst för tid före år 1999.
Vid tillämpning av 3 kap. 2, 17 och 19 §§ samt 4 kap. 2 § LIP skall därvid med pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § samma lag avses de belopp som följer av 10 § denna lag. Eftersom pensionsrätt skall beräknas utifrån tillgodoräknade pensionspoäng och sådana poäng inte skall tillgodoräknas för inkomster av annat förvärvsarbete om inte tilläggspensionsavgift betalats i sin helhet inom föreskriven tid, behövs inga särskilda bestämmelser om att pensionsrätt inte skall tillgodoräknas för sådan inkomst vid underlåten avgiftsbetalning. Någon hänvisning till 4 kap. 4 § LIP har därför inte gjorts i denna paragraf.
Som anförts tidigare skall pensionsgrundande belopp för försäkrade som genomgått längre grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller därmed likställd äldre utbildning (se 32 §) inte beräknas för tid före år 1995 och därmed inte heller ligga till grund för beräkning av pensionsrätt. Några sådana belopp att beakta vid tillämpning av 3 kap. 2 och 3 §§ samt 4 kap. 2 § LIP finns alltså inte.
Enligt 3 kap. 2 § LIP skall ett pensionsgrundande belopp fastställas endast i den utsträckning beloppet tillsammans med den försäkrades pensionsgrundande inkomst inte överstiger 7,5 gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet (det s.k. intjänandetaket). För tid före år 1999 skall med inkomstbasbelopp likställas det vid årets ingång gällande basbeloppet eller, såvitt avser åren 1997 och 1998, förhöjda basbeloppet. För åren 1995 och 1996 skall basbeloppet därvid höjas något. (Jfr 9 §.)
Pensionspoäng har inte tillgodoräknats för inkomst av annat förvärvsarbete för vilken egenavgifter inte till fullo betalats inom föreskriven tid. Före år 1982 kunde också den som hade inkomst av annat förvärvsarbete enligt vissa regler begära undantagande från försäkringen för tilläggspension för den inkomsten. Vid fastställande av den pensionsgrundande inkomsten bortsågs då från den undantagna inkomsten och pensionspoäng beräknades följaktligen inte på denna. I
andra stycket anges att sådana
inkomster som nu nämnts ändå skall beaktas vid fastställande av pensionsgrundande belopp för tid före år 1999. Vanligtvis innebär detta att pensionsgrundande belopp skall fastställas endast i den utsträckning beloppet tillsammans med de belopp som följer av 10 § och de angivna inkomsterna ryms under intjänandetaket. För den som något av åren 1980– 1998 uppburit förtidspension och tillgodoräknats pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § sista stycket AFL i dess dåvarande lydelse kommer emellertid inkomst av annat förvärvsarbete för vilken pensionspoäng inte har beräknats på grund av bristande avgiftsbetalning eller undantagande från försäkringen för tilläggspension endast att beaktas i den utsträckning denna inkomst, tillsammans med de inkomster för vilka pensionspoäng skulle ha tillgodoräknats om inte 11 kap. 6 § sista stycket AFL varit tillämplig (jämte ett förhöjt basbelopp), överstiger de belopp som följer av 10 § och, i enstaka fall, pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring. Även de i denna paragraf särskilt angivna inkomsterna kommer att beräknas utifrån registrerade poäng.
Vid beräkning enligt 3 kap. 9 § och 17 § första stycket 2 LIP av den genomsnittliga fastställda pensionsgrundande inkomsten för personer under 65 års ålder som haft sådan inkomst, skall utgångspunkten för åren 1960–1998 inte vara tillgodoräknade pensionspoäng och de belopp som följer av 10 § denna lag utan de inkomster som skall ligga till grund för beräkning av inkomstindex enligt 7 § denna lag. Som anges i kommentaren till den paragrafen kommer därvid ändringar av tillgodoräknade pensionspoäng som gjorts efter den 31 december 1999 inte beaktas. Till skillnad från när det gäller beslut om pensionsrätt skall alltså inte ändring av beslut om pensionsgrundad inkomst som gjorts efter detta datum påverka beräkningen. Inte ens om ändring görs av felräknade pensionspoäng efter den tidpunkten skall detta påverka beräkningen av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten.
Av
tredje stycket framgår att bestämmelsen i 3 kap. 23 § LIP, angående
konsekvenserna av en dom varigenom en man som antagits vara far till ett barn förklaras inte vara det, endast skall gälla i fråga om en sådan dom som vunnit laga kraft efter utgången av år 1998. Denna begränsning har motiverats närmare i avsnitt 15.4.
Vissa justeringar av de nämnda bestämmelserna följer också av bestämmelserna i 30–35 §§.
30 § Vid tillämpning av 28 § skall den anses försäkrad som respektive år var försäkrad för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension respektive lagen (1962:381) om allmän försäkring. Detta gäller dock inte den som var försäkrad för tilläggspension endast på grund av att han eller hon tillgodoräknats pensionspoäng för tidigare år. Som bosatt i Sverige skall vidare den anses vara som respektive år skulle anses som bosatt här enligt de lagar som anges i detta stycke.
För en person som tillgodoräknats pensionspoäng för något av åren 1960–1998 skall, utan hinder av första stycket, pensionsrätt alltid fastställas på de belopp som följer av 10 §.
Endast den som är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension skall enligt LIP tillgodoräknas pensionsrätt och andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomster. För att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn krävs vidare bosättning i Sverige hela det aktuella året. För sådant tillgodoräknande för tid före år 1999 föreskrivs i denna paragraf att den som var försäkrad för tilläggspension enligt äldre lagstiftning för motsvarande tid skall anses försäkrad för inkomstgrundad ålderspension. Detsamma gäller kravet på bosättning. Utgångspunkten för bedömningen av om någon under ett visst år före år 1999 varit bosatt i Sverige kommer dock att vara folkbokföringen vilket i praktiken innebär att det ankommer på den som inte varit folkbokförd men skulle ansetts som bosatt här att själv visa dessa förhållanden.
Det finns ett undantag från regeln att den som varit försäkrad för allmän tilläggspension skall anses försäkrad för inkomst- och premiepension för samma tid. Undantaget avser personer som var försäkrade för tilläggspension endast på den grunden att han eller hon tidigare tillgodoräknats pensionspoäng. En sådan person skall erhålla pensionsrätt enbart på det belopp som följer av eventuella pensionspoäng för det aktuella året (jfr 10 §). Däremot skall en sådan person inte erhålla några pensionsgrundande belopp för barnår eller plikttjänstgöring och därmed inte heller någon pensionsrätt på sådana belopp.
Den som inte ansetts bosatt i Sverige enligt äldre lagstiftning men som tillgodoräknats pensionspoäng i anledning av förtidspension skall alltså erhålla pensionsrätt på produkten av dessa poäng, efter tillägg med talet ett, och det vid ingången av året gällande basbeloppet, i förevarande fall ökat med belopp som avses i 1 kap. 6 § sista stycket AFL, eller då gällande förhöjt basbelopp. Andra personer som ett år var försäkrade endast på den grunden att de för tidigare år tillgodoräknats pensionspoäng skall inte tillgodoräknas varken pensionsrätt eller pensionsgrundande belopp.
Till följd av bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 – vilken förordning varit gällande i Sverige sedan EES-avtalets ikraftträdande den 1 januari 1994 – kan kraven på bosättning inte upprätthållas för den som är medborgare i ett EU- eller EES-land (eller statslös eller flykting i sådant land) och som åren 1994–1998 förvärvsarbetat i Sverige. En förutsättning för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår är dock att personen i fråga enligt nämnda förordning omfattats av den svenska försäkringen under hela det kalenderår för vilket beräkning skall ske.
31 § För åren 1960–1994 skall pensionsrätt för inkomstpension utgöra 18,5 procent av pensionsunderlaget. Någon pensionsrätt för premiepension skall inte fastställas för de åren.
För åren 1995–1998 skall pensionsrätt för inkomstpension utgöra 16,5 procent av pensionsunderlaget och pensionsrätt för premiepension skall utgöra 2 procent av samma underlag. När pensionsrätt för premiepension fastställs för de åren skall vidare bortses från den del av pensionsunderlaget som hänför sig till andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst. Den försäkrades pensionsrätt för in-
komstpension skall för de åren utgöra 18,5 procent av den delen av pensionsunderlaget.
Vid bestämmande av pensionsrätt för åren 1960–1998 för personer födda under åren 1938–1953 skall bestämmelserna i 4 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension tillämpas.
Avsättningar till premiepensionssystemet har påbörjats fr.o.m. intjänandeåret 1995. Vidare är den avsättning som sker beräknad utifrån hittillsvarande regler om pensionsgrundande inkomst i 11 kap. AFL och med utgångspunkt från att pensionsrätt för premiepension skall motsvara 2 % av sådan inkomst. Någon avsättning görs alltså inte såvitt avser pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn och plikttjänstgöring och inte heller för den pensionsrätt som skall beräknas med anledning av en försäkrads s.k. antagandepoäng. Denna beräkning ändras fr.o.m. år 1999 på så sätt att avsättning till premiepensionssystemet skall beräknas till 2,5 % och inte bara beräknas på pensionsgrundande inkomster utan också på andra pensionsgrundande belopp.
En försäkrads pensionsrätt för premiepension bör motsvara den avsättning som gjorts till premiepensionssystemet. I
första stycket i denna pa-
ragraf har därför föreskrivits att ingen pensionsrätt för premiepension skall fastställas för tid före år 1995 och att pensionsrätt för inkomstpension för den tiden, dvs. åren 1960-1994, skall utgöra 18,5 % av underlaget.
I
andra stycket har föreskrivits att pensionsrätt för premiepension vad
avser åren 1995–1998 skall motsvara 2 % av pensionsunderlaget och fastställas endast för pensionsgrundande inkomster. Personer med förlängt räkenskapsår kommer att tillgodoräknas pensionsrätt för premiepension med 2 % även för inkomster som uppburits under år 1994 men som enligt 2 § denna lag jämfört med 1 kap. 8 § andra stycket LIP skall anses ha uppburits under år 1995 och med 2,5 % för inkomster som uppburits under år 1998 men som enligt nämnda paragrafer skall anses ha uppburits under år 1999.
För den tid pensionsrätt för premiepension skall fastställas men motsvara 2 % av pensionsunderlaget skall pensionsrätt för inkomstpension motsvara 16,5 % av samma underlag. Vidare skall, i den utsträckning pensionsrätt för premiepension inte skall fastställas på pensionsunderlaget, pensionsrätt för inkomstpension utgöra 18,5 % av detta underlag.
I
tredje stycket föreskrivs att bestämmelserna i 4 kap. 6 § LIP skall till-
lämpas vid bestämmande av pensionsrätt för personer födda under åren 1938–1953 även för tid före år 1999. Detta innebär att för sådana personer skall även pensionsrätt avseende åren 1960–1998 tjugondelas.
Första och tredje styckena har formulerats i enlighet med förslag av
Lagrådet.
Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
32 § För år 1995 skall pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension även tillgodoräknas en försäkrad som under det året genomgått grundutbildning enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst eller lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor eller repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning enligt värnpliktslagen. Detsamma gäller för åren 1996–1998 för den som
genomgått grundutbildning enligt lagen om militär grundutbildning för kvinnor.
Sådan utbildning som avses i första stycket skall därvid likställas med grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Vidare skall dagersättning för sådan utbildning som avses i första stycket likställas med dagersättning enligt samma lag.
Av 28 § framgår att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas retroaktivt för åren 1995–1998. Liksom för därpå kommande år skall ett sådant belopp tillgodoräknas en försäkrad som under dessa år genomgått grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Som framgår av kommentaren till 3 kap. 8 § LIP kommer detta att innefatta även grundutbildning som genomgås av en kvinna som inskrivits för värnplikt eller civilplikt enligt lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning.
Nämnda lagar trädde i kraft den 1 juli 1995. Samtidigt upphörde värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst och lagen om militär grundutbildning för kvinnor att gälla. Grundutbildning enligt sistnämnda lag kan komma i fråga även för viss tid därefter.
Som anförts i avsnitt 15.3 bör även försäkrade som våren 1995 genomgått grundutbildning enligt värnpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst liksom försäkrade som under år 1995 eller senare genomgått grundutbildning enligt lagen om militär grundutbildning för kvinnor tillgodoräknas pensionsgrundande belopp. Detta föreskrivs i
första stycket i före-
varande paragraf.
I
andra stycket föreskrivs att – då det gäller tillgodoräknande av pen-
sionsgrundande belopp för grundutbildning enligt värnpliktslagen, lagen om vapenfri tjänst och lagen om militär grundutbildning för kvinnor – med grundutbildning enligt den nya lagen skall likställas grundutbildning enligt äldre bestämmelser. Med sådan utbildning skall också likställas repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning enligt värnpliktslagen.
För tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp skall tjänstgöringen ha pågått minst 120 dagar utan att denna avbrutits, varvid endast dagar för vilka den försäkrade uppburit dagersättning skall räknas. Vad som avses med avbrott av tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt anges i kommentaren till 3 kap. 8 § LIP. Inte heller enligt äldre bestämmelser ansågs frånvaro från utbildning i sig utgöra ett avbrott i utbildningen utan det krävdes beslut om hemförlovning eller liknande. Med dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt skall likställas dagersättning enligt äldre föreskrifter.
Eftersom de 120 dagar för vilka dagersättning uppburits inte behöver infalla under samma kalenderår för att pensionsgrundande belopp skall tillgodoräknas kan, om tjänstgöringen påbörjats under år 1994, pensionsgrundande belopp komma att tillgodoräknas den försäkrade för färre än 120 dagar.
Pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn
33 § En försäkrad skall för åren 1960–1998 tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension även om han eller hon inte varit bosatt tillsammans med barnet.
Kan båda föräldrarna enligt 3 kap. 11 och 12 §§ lagen om inkomstgrundad ålderspension tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn, skall beloppet tillgodoräknas den av dem som, för det år det pensionsgrundande beloppet hänför sig till, tillgodoräknats lägst pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Har ingen av föräldrarna tillgodoräknats pensionspoäng för det året eller har de tillgodoräknats lika hög pensionspoäng, skall det pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas modern.
Försäkrade föräldrar som under något eller några av åren 1960–1998 haft barn under fem års ålder skall för dessa år – enligt i huvudsak samma principer som skall gälla för framtiden – tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande belopp (pensionsgrundande belopp för barnår). Av administrativa skäl måste dock för förfluten tid gälla delvis andra villkor för att en försäkrad skall kunna tillgodoräknas ett sådant belopp än de som skall gälla för framtiden.
Liksom skall gälla för framtiden måste föräldern under hela det år för vilket beräkning skall göras ha varit försäkrad i Sverige och bosatt här. Även barnet skall ha varit bosatt i Sverige och föräldern får inte ha fyllt 65 år under intjänandeåret eller tidigare. Vidare skall föräldern ha haft vårdnaden om barnet minst halva året. Av 41 § framgår dock att fadern, för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår, måste ansöka därom och därvid visa att han uppfyller villkoren för att tillgodoräknas ett sådant belopp. Skälen härtill är administrativa, se vidare avsnitt 15.4. I
första stycket i denna paragraf föreskrivs vidare att det för för-
fluten tid inte uppställs något allmänt krav på att föräldern skall ha bott tillsammans med barnet. Även detta är motiverat av administrativa svårigheter.
Vem som skall anses försäkrad och bosatt här för förfluten tid framgår av 30 § denna lag. I kommentaren till den bestämmelsen anges också hur bestämmelserna om försäkring och bosättning i Sverige förhåller sig till rådets förordning (EEG) nr 1408/71.
Av 29 § framgår att 3 kap. 10–12, 17 och 19 §§ samt 22 § andra stycket andra meningen LIP skall tillämpas vid tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår avseende tid före år 1999. Att övriga bestämmelser om pensionsgrundande belopp för barnår i LIP inte är tilllämpliga innebär bl.a. att en förälder som uppfyller villkoren för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår inte för förfluten tid kan överlåta rätten att tillgodoräknas ett sådant belopp till en styvförälder till barnet. Pensionsgrundande belopp för barnår kan för förfluten tid inte heller tillgodoräknas en särskilt förordnad vårdnadshavare eller förmyndare eller den som med socialnämnds medgivande tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det. En adoptivförälder kan dock tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår även det år barnet anlänt till Sverige om adoptionen genomförs samma år. Detta följer av hänvisningen till 3 kap. 22 § andra stycket andra meningen LIP.
När det gäller beräkningsalternativen är möjligheten för föräldrarna att genom anmälan dela på pensionsgrundande belopp för barnår utesluten för förfluten tid. Normalt är det alltså enbart modern eller enbart fadern som skall tillgodoräknas ett sådant belopp enligt det bästa av de tre beräkningsalternativen.
Andra stycket behandlar den situationen att båda föräldrarna uppfyller
de allmänna villkoren för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår för tid före år 1999 och båda lever vid ingången av nämnda år. Det är då den av dem som tillgodoräknats lägst pensionspoäng som skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet. Vid denna bedömning skall bestämmelserna i 34 § om bristande avgiftsbetalning m.m. beaktas. Skulle de ha haft lika hög pensionspoäng eller om ingen av dem tillgodoräknats någon pensionspoäng skall det pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas modern. Bestämmelsen har på denna punkt i huvudsak utformats i enlighet med
Lagrådets förslag, se avsnitt 15.4.
34 § För åren 1960–1998 skall, om pensionspoäng på grund av underlåten eller bristande avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats till fullo vid tillämpning av 3 kap. 17 § första stycket 1 och 2 lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och vid tillämpning av 33 § andra stycket denna lag, pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp under intjänandeåret beräknas som om full avgift har betalats inom föreskriven tid. Då inkomst undantagits från försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller lagen (1962:381) om allmän försäkring skall beräkningen göras som om inkomsten inte undantagits från försäkringen för tilläggspension.
Vid beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår enligt de två första beräkningsalternativen i 3 kap. 17 § första stycket LIP skall utgångspunkten vara den försäkrades pensionsgrundande inkomster och andra pensionsgrundande belopp intjänandeåret (den s.k. utfyllnadsinkomsten). Av 10 § denna lag följer att med pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp i anledning av uppburen förtidspension skall för tid före år 1999 avses de belopp som där anges. I denna paragraf föreskrivs att vissa inkomster för vilka pensionspoäng inte beräknats ändå skall beaktas vid beräkning av utfyllnadsinkomsten. De skall däremot inte beaktas vid beräkning av den individuella jämförelseinkomsten enligt 3 kap. 17 § första stycket 1.
De inkomster som skall läggas till vid beräkning av utfyllnadsinkomsten är desamma som skall beaktas vid tillämpningen av 3 kap. 2 § LIP för tid före år 1998 (se 29 § andra stycket). Det gäller alltså inkomst av annat förvärvsarbete för vilken egenavgifter inte betalats till fullo inom föreskriven tid och för vilken pensionspoäng därför inte tillgodoräknats samt inkomst av annat förvärvsarbete som undantagits från försäkring för tilläggspension.
De nämnda inkomsterna skall beaktas på samma sätt som enligt 29 § andra stycket. Utfyllnadsinkomsten skall alltså beräknas som om avgifter betalats och som om berörd inkomst inte undantagits från försäkringen för tilläggspension. För den som inte tillgodoräknats pensionspoäng för förtidspension enligt 11 kap. 6 § sista stycket AFL i dess lydelse under åren 1980–1998 skall alltså inkomsten läggas till övriga pensionspoängsberäknade inkomster och belopp samt, för åren 1995–1998, eventuell
tillgodoräknat pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring. För den som tillgodoräknats pensionspoäng för förtidspension enligt 11 kap. 6 § sista stycket AFL för något av åren 1980–1998 skall inkomst av annat förvärvsarbete för vilken pensionspoäng inte beräknats på grund av bristande avgiftsbetalning eller undantagande dock beaktas endast i den utsträckning denna, tillsammans med de inkomster för vilka pensionspoäng skulle ha tillgodoräknats om inte 11 kap. 6 § sista stycket AFL varit tillämplig (med tillägg för ett förhöjt basbelopp), överstiger de belopp som följer av 10 § samt eventuellt pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring.
På motsvarande sätt skall bristande avgiftsbetalning och undantagande inte beaktas vid tillämpningen av 33 § andra stycket angående vilken förälder som för ett visst år har haft den lägsta pensionspoängen.
35 § Vid omräkning enligt 3 kap. 19 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall för åren 1960–1981 med prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring avses det vid ingången av respektive år gällande basbeloppet enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller lagen om allmän försäkring.
I 3 kap. 19 § LIP anges att omräkning av den s.k. individuella jämförelseinkomsten enligt 3 kap. 17 § första stycket 1 samma lag skall göras med hänsyn till förändringarna av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring mellan respektive år. Den lagen trädde dock i kraft först år 1963. Före år 1982 ändrades också basbeloppet flera gånger varje år. Därför anges i denna paragraf att omräkningen skall ske med hänsyn till förändringen av de basbelopp, enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension respektive AFL, som gällde vid ingången av berörda år.
Omräkning av pensionsbehållning
36 § Bestämmelserna i 5 kap. 6 § första stycket och 9 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall i tillämpliga delar gälla för åren 1961–1998.
I denna paragraf anges att vissa bestämmelser i 5 kap. LIP om inkomstindexering skall tillämpas även för retroaktiv tid. Motsvarande gäller inte bestämmelserna i det kapitlet om arvsvinstfördelning. Inte heller skall pensionsbehållningen minskas på grund av kostnaderna för förvaltningen av försäkringen.
Omräkningar på grund av förändringar av inkomstindex kommer att ske först för år 1961 eftersom LIP är uppbyggd så att sådana omräkningar görs för fastställelseåret.
Något uttag av ålderspension enligt LIP kan inte göras före den 1 januari 2001. Därför saknas anledning att hänvisa till de indexeringsbestämmelser i 5 kap. LIP som avser situationer när uttag av ålderspension gjorts under året.
Att pensionsbehållningen skall reduceras på visst sätt för personer födda år 1938 och senare som gjort uttag av ålderspension enligt AFL följer däremot av 5 kap. 11 § LIP.
Fördelning av premiepensionsmedel
37 § Avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåren 1995–1998 skall tillföras dem för vilka pensionsrätt för premiepension har fastställts för nämnda år. Medlen skall tillföras var och en med ett belopp som motsvarar hans eller hennes fastställda pensionsrätt för premiepension för respektive år.
Om summan av fastställda pensionsrätter överstiger de inbetalda avgiftsmedlen, skall underskottet täckas av de avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåret 1999. Om summan av fastställda pensionsrätter understiger de inbetalda avgiftsmedlen, skall överskottet föras över till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret enligt 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
I premiepensionssystemet skall medel motsvarande fastställd pensionsrätt för premiepension tillföras var och en för vilken fastställts sådan pensionsrätt varefter den enskilde får välja placering av medlen. Detta regleras i 8 kap. LIP. För att täcka de pensionsrätter för premiepension som skall fastställas för förfluten tid när premiepensionssystemet införs skall användas de avgiftsmedel som sedan år 1995 placerats på konto hos Riksgäldskontoret för förvaltning enligt lagen om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter. I förevarande paragraf regleras hur de nu nämnda medlen skall fördelas mellan de enskilda. Som framgår av avsnitt 30.4 kommer avsatta medel för åren 1995-1998 inte att uppgå till lika mycket som summan av de fastställda pensionsrätterna för de nämnda åren bl.a. därför att avsättningen beräknades med utgångspunkt från att endast personer födda år 1939 eller senare skall tillgodoräknas pensionsrätt för premiepension. Enligt denna lag skall dock även personer födda år 1938 tillgodoräknas sådan pensionsrätt. För att täcka mellanskillnaden skall medel avsatta för år 1999 tas i anspråk. Avsättningen för det året har anpassats till detta.
38 § Den samlade avkastningen på avgiftsmedel som uppkommit under åren 1995–1998 skall tillföras dem för vilka pensionsrätt för premiepension har fastställts för intjänandeåren 1995–1997. Detsamma gäller den avkastning som efter utgången av år 1998 uppkommer dels på avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåren 1995–1997, dels på den samlade avkastning som uppkommit under åren 1995–1998 som inte avser avgiftsmedel hänförliga till intjänandeåret 1998. Avkastningen skall fördelas mellan summan av fastställda pensionsrätter för respektive år i förhållande till hur länge avgiftsmedlen för det året stått inne på kontot. Den avkastning som belöper på summan av fastställda pensionsrätter för ett visst intjänandeår skall därefter fördelas i förhållande till vars och ens fastställda pensionsrätt för premiepension för det året. Övrig avkastning på avgiftsmedel hänförliga till tiden före år 1999 skall fördelas enligt bestämmelserna i 8 kap. 1 § andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Enligt paragrafen skall den samlade avkastningen från förvaltningen hos Riksgäldskontoret som uppkommit under åren 1995–1998 tillföras dem för vilka pensionsrätt för premiepension har fastställts för intjänandeåren 1995–1997. Principerna för denna fördelning har beskrivits i författningskommentaren till 8 kap. 1 § LIP. Som angetts där skall avkastningen som uppkommit under de fyra åren ses som ett enda belopp. Vid fördelningen av avkastningen mellan intjänandeåren skall beaktas hur länge avgiftsmedlen har stått inne på kontot. Vid utgången av år 1998 kan medlen avseende år 1995 sägas ha stått inne i ca 3,5 år. Motsvarande
tid för medlen avseende år 1996 kan sägas vara ca 2,5 år och för år 1997 ca 1,5 år. Avkastningen fördelas då på följande sätt.
Pensionsrätt för 1995 x (1+genomsnittlig avkastning under åren 1995–1998)
3,5
Pensionsrätt för 1996 x (1+genomsnittlig avkastning under åren 1995–1998)
2,5
Pensionsrätt för 1997 x (1+genomsnittlig avkastning under åren 1995–1998)
1,5
Den avkastning som belöper på ett visst års pensionsrätter skall sedan fördelas mellan de enskilda i förhållande till den fastställda pensionsrättens storlek.
I bestämmelsen anges också att ränta under 1999 på avgiftsmedel och avkastning som hänför sig till intjänandeåren 1995–1997 skall tillföras den som tjänat in pensionsrätter för åren 1995–1997. Övrig avkastning som uppkommer efter utgången av år 1998 på ”äldre” avgiftsmedel skall fördelas enligt de allmänna principerna i 8 kap. 1 § andra stycket LIP.
Lagrådet har inte granskat bestämmelsen i sitt slutliga skick.
39 § De medel som vid utgången av år 1998 finns på det konto hos
Riksgäldskontoret som avses i lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter skall den 1 januari 1999 föras över till förvaltning enligt 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
De kostnader för Premiepensionsmyndigheten år 1999 som inte täcks på annat sätt, får, efter regeringens medgivande, dras av från avkastningen på medel som förvaltas enligt 8 kap. 1 § första stycket samma lag.
Första stycket i denna paragraf handlar om de avgiftsmedel som vid
upphävandet av lagen om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter finns innestående på det konto hos Riksgäldskontoret som avses i den lagen och som hänför sig till intjänandeåren 1995–1998. Dessa medel, som med hänsyn till den eftersläpning som gäller för uppbörden kommer att avse tiden t.o.m. november 1998, skall den 1 januari 1999 föras över till den tillfälliga förvaltning hos Riksgäldskontoret som fortsättningsvis kommer att gälla enligt 8 kap. 1 § första stycket LIP. Inbetalning av avgiftsmedel som hänför sig till december 1998 kommer att ske i januari 1999 direkt till denna tillfälliga förvaltning.
I
andra stycket anges att Premiepensionsmyndigheten får täcka kost-
nader under år 1999 med avkastningen på medlen hos Riksgäldskontoret om regeringen lämnat sitt medgivande.
Den slutliga lydelsen av paragrafen har inte granskats av Lagrådet.
40 § När pensionsrätt för premiepension har fastställts enligt 28 § skall bestämmelserna i 8 kap.2–4 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension om överföring till förvaltare m.m. tillämpas i fråga om de medel och den avkastning som avses i 37 och 38 §§ denna lag.
Överföringen till förvaltare skall genomföras före utgången av år 1999.
I 8 kap. 2–4 §§ LIP finns bestämmelser om placering hos fondförvaltare och val av fond. Här föreskrivs bl.a. att de bestämmelserna skall tilllämpas även vad gäller de avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåren
1995–1998 och den avkastning som uppkommit under åren 1995–1998. Bestämmelser i andra meningen har inte redovisats för Lagrådet.
Beslut m.m.
41 § En far som för något av åren 1960–1998 vill tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall skriftligen ansöka om detta hos den allmänna försäkringskassan och visa att han uppfyller villkoren för att tillgodoräknas ett sådant belopp. Om modern till det eller de barn det pensionsgrundande beloppet avser lever den 1 januari 1999, skall sådan ansökan ha kommit in till försäkringskassan senast den 31 augusti 1999.
Som anförts i anslutning till 33 § upprätthålls samtliga villkor för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn även för förfluten tid, utom såvitt avser bosättning tillsammans med barnen. Av administrativa skäl, som utvecklats i avsnitt 15.4, krävs dock i förevarande paragraf att fadern, för att kunna tillgodoräknas ett sådant belopp, skriftligen ansöker om det samt visar att han uppfyller villkoren för att tillgodoräknas beloppet. Eftersom ett allmänt krav på ansökan skulle leda till alltför omfattande administration ställs inte något sådant krav på modern. Utgångspunkten är i stället en presumtion att hon uppfyller villkoren. Skulle det emellertid framkomma att hon inte uppfyller villkoren för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn, genom ansökan från fadern eller på annat sätt, skall hon inte tillgodoräknas ett sådant belopp. Detta kan innebära att ingen av föräldrarna kommer att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn. Så kan t.ex. vara fallet om fadern skulle ansöka och visa att han ensam haft vårdnaden om barnet eller barnen mer än halva året men av annat skäl inte kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår – exempelvis därför att han inte varit försäkrad hela det året.
Ansökan från en fader om pensionsgrundande belopp för barnår skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 augusti 1999 om modern lever den 1 januari samma år och alltså kan tillgodoräknas pensionsrätt m.m. (jfr 28 § tredje stycket). I andra fall anges inte någon sista tidpunkt för ansökan. Av bestämmelserna om omprövning och överklagande av beslut enligt denna lag följer dock att beslut om pensionsgrundande belopp för barnår och beslut om pensionsrätt normalt kan omprövas senast den 30 juni 2000
. Endast för det fall den enskilde
kan göra sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av nämnda tid fått kännedom om beslutet, kan omprövning och överklagande av beslutet göras senare.
42 § För beslut enligt 28 § gäller bestämmelserna i 13 kap.4–6 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension .
I paragrafen regleras vad som skall gälla för beslut enligt 28 §. För sådana beslut skall bestämmelserna om beslut om pensionsrätt enligt 13 kap. 4–6 §§ LIP gälla. Detta innebär att besluten skall fattas av den försäkringskassa där den försäkrade var inskriven vid tidpunkten för beslutet och i annat fall av Stockholms läns allmänna försäkringskassa. Samma
försäkringskassa är också behörig att ta emot anmälningar o.dyl. Vidare får beslut enligt 28 § fattas genom automatisk databehandling. Det är då Riksförsäkringsverket som fattar beslutet för försäkringskassans räkning. Liksom då det gäller beslut enligt LIP som fattas genom automatisk databehandling gäller för här aktuella beslut att försäkringskassan avgör om beslutet skall fattas genom automatisk databehandling eller inte och att det är försäkringskassan som skall ompröva beslutet m.m. (Se även författningskommentaren till 13 kap. 5 § LIP).
Genom att även 13 kap. 6 § LIP gäller för dessa beslut kan undantag från dessa bestämmelser föreskrivas i någon annan författning.
43 § Den allmänna försäkringskassan skall skriftligen underrätta den som beslut enligt 28 § avser om pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt för åren 1960–1998 som fastställts för honom eller henne. Underrättelsen skall skickas till den som beslutet avser, när det gäller pensionsrätt för premiepension för åren 1995–1997, senast den 31 maj 1999 och, när det gäller beslut om pensionsgrundande belopp och pensionsrätt i övrigt, senast den 31 mars 2000. Av underrättelsen skall det framgå hur man begär omprövning och överklagar beslutet.
Underrättelse behöver dock inte sändas till personer som vid tidpunkten för beslutet inte är inskrivna hos någon försäkringskassa.
Av
första stycket i denna paragraf framgår att på samma sätt som för det
årliga beslutet gäller att beslut omfattande åren 1960–1998 skall meddelas skriftligen och innehålla en upplysning om hur man begär omprövning av eller överklagar beslutet.
Underrättelsen skall skickas till den som beslutet avser senast den 31 maj 1999 i fråga om beslut om pensionsrätt för premiepension för åren 1995–1997 och senast den 31 mars 2000 i fråga om beslut om sådan pensionsrätt för år 1998 och beslut om pensionsgrundande belopp och pensionsrätt för inkomstpension för tiden 1960–1998. Tidpunkterna är valda med hänsyn till att berörda personer så snart som möjligt skall få underrättelse om pensionsrätt m.m. för retroaktiv tid samtidigt som försäkringskassan skall ha tid på sig att få fram alla nödvändiga uppgifter som behövs för beslutet.
I
andra stycket föreskrivs att försäkringskassan inte behöver skicka
någon underrättelse till personer som vid tidpunkten för beslutet inte är inskrivna hos någon försäkringskassa. Detta innebär bl.a. att någon skriftlig underrättelse inte behöver skickas till personer som avlidit eller till personer som har tjänat in pensionsrätt i Sverige under tiden 1960–1998 men som inte längre är inskrivna hos försäkringskassan. Om försäkringskassan ändå har kännedom om adressen till en person som, exempelvis på grund av flyttning utomlands, inte längre skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa, får det dock anses åligga försäkringskassan att skicka underrättelsen till denna adress.
När försäkringskassan med stöd av denna bestämmelse underlåtit att underrätta om meddelat beslut, kommer tiden för omprövning och överklagande vara två månader från den dag då den person som beslutet rör fått kännedom om beslutet (se 44 och 45 §§).
44 § För beslut enligt 28 § gäller, om inte annat framgår av andra stycket eller 45 §, i tillämpliga delar följande bestämmelser i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
– 13 kap. 7 § om ändring av beslut, – 13 kap. 9 § första och andra styckena, 10 §, 12 §, 13 § andra och tredje styckena samt 15 och 16 §§ om omprövning av beslut,
– 13 kap. 17, 18, 20 och 21 §§, 22 § första och tredje styckena samt 23 § om överklagande av beslut,
– 15 kap. 3 § om underrättelse till enskild, samt – 15 kap. 10, 11, 13 och 14 §§ om uppgiftsskyldighet m.m. Vid tillämpning av 13 kap. 12 § lagen om inkomstgrundad ålderspension skall hänvisningen till 13 kap. 11 § samma lag i stället avse 45 § denna lag.
I denna paragraf anges vilka bestämmelser i 13 och 15 kap. LIP som är tillämpliga på beslut som meddelats avseende åren 1960–1998. I andra stycket anges att hänvisningen i 13 kap. 12 § LIP till 11 § i samma kapitel, angående när en begäran om omprövning skall ha inkommit, i stället skall avse motsvarande bestämmelser i 45 § denna lag. Vissa undantag från bestämmelserna i första stycket följer också av 45 §.
45 § Den som vill begära omprövning av beslut enligt 28 § skall göra detta skriftligen senast den 31 augusti 2000 i fråga om beslut som skall meddelas senast den 31 maj 1999 och senast den 30 juni 2001 i fråga om beslut som skall meddelas senast den 31 mars 2000. Om den som begär omprövning gör sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av nämnda tid fått kännedom om beslutet, skall begäran i stället ha kommit in inom två månader från den dag då den som begär omprövningen fick sådan kännedom.
Om ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § har ändrats för en förälder eller därmed likställd på grund av att förutsättningarna för att tillgodoräknas beloppet inte är uppfyllda, får omprövning ske på begäran av den som då kan tillgodoräknas beloppet även om ingen anmälan enligt 41 § har gjorts. Vad som föreskrivs i första stycket andra meningen skall då också gälla, om den som i så fall kan tillgodoräknas ett sådant belopp gör sannolikt att han eller hon först efter utgången av den tid som anges i första stycket första meningen har fått kännedom om att det pensionsgrundande belopp som har bestämts för den andre har ändrats.
Omprövar allmän försäkringskassa självmant beslut enligt 28 § skall omprövningsbeslutet, om inte annat följer av 44 §, meddelas senast den 31 augusti 2000 i fråga om beslut som meddelas senast den 31 maj 1999 och senast den 30 juni 2001 i fråga om beslut som skall meddelas senast den 31 mars 2000.
I denna paragraf finns vissa särskilda bestämmelser om omprövning av beslut om pensionsgrundande belopp och pensionsrätt avseende åren 1960–1998.
I huvudsak skall samma bestämmelser gälla som för ändring och omprövning av motsvarande beslut enligt LIP. Detta framgår av 44 §. I
första stycket i denna paragraf finns dock särskilda bestämmelser avse-
ende de tider inom vilken begäran om omprövning av beslut enligt 28 § skall göras. Den tid som där anges är bestämd till den 31 augusti respektive den 30 juni året efter det år då respektive underrättelse om beslutet senast skall ha sänts till den som beslutet rör . Beslutet om annan pensionsrätt än pensionsrätt för premiepension för åren 1995–1997 och pensionsgrundande belopp för åren 1960–1998 kommer alltså inte att ha vunnit laga kraft innan de första utbetalningarna skall göras enligt LIP.
Bestämmelserna i
andra stycket är en följd av behovet för en förälder
som uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för tid före år 1999 att kunna begära omprövning av en beslutad pensionsrätt som påverkas av att den allmänna försäkrings-
kassan har meddelat ett nytt beslut för den andre föräldern som tillgodoräknats beloppet. Detta gäller om försäkringskassan har ändrat beslutad pensionsrätt för modern till ett barn på grund av att försäkringskassan efter omprövning funnit att hon, som tidigare tillgodoräknats det pensionsgrundande beloppet inte uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas ett sådant belopp. Fadern till barnet får då begära att han skall tillgodoräknas sådant belopp och att beslutet angående hans pensionsrätt ändras även om han inte tidigare har ansökt om att tillgodoräknas beloppet. Det åligger dock fortfarande fadern att visa att han uppfyller villkoren för att tillgodoräknas beloppet. Detta gäller även om han fått kännedom om beslutet rörande moderns pensionsrätt efter utgången av den tid som föreskrivs för omprövning enligt första stycket första meningen. Stycket har lagts till efter Lagrådets granskning men är i huvudsak utformat i enlighet med förslaget i 13 kap. 11 § tredje stycket LIP i lagrådsremissen. Med likställd avses den som enligt 3 kap. 22 § LIP skall likställas med förälder vid bestämmande av vem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
Tredje stycket avser de tider inom vilken en allmän försäkringskassa
får ompröva ett beslut enligt 28 § på eget initiativ. Omprövningstiden gäller inte om omprövningen är föranledd av att den enskilde lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra en uppgiftsskyldighet liksom om beslutet behöver ändras på grund av att ett beslut har ändrats för en annan person och detta även påverkar det aktuella beslutet. Detta följer av att 13 kap. 13 § andra och tredje styckena LIP är tillämplig på beslut enligt 28 §.
Ett omprövningsbeslut som avser pensionsrätt eller pensionsgrundande belopp för tid före år 1999 får överklagas inom två månader från det att den enskilde fick del av beslutet. Detta följer av att även 13 kap. 18 § är tillämplig på beslutet. Vad som gäller om Riksförsäkringsverket överklagar ett beslut enligt 28 § framgår av 46 §.
46 § Beslut enligt 28 § får överklagas av Riksförsäkringsverket senast den 31 augusti 2000 beträffande beslut som meddelas senast den 31 maj 1999 och senast den 30 juni 2001 beträffande beslut som skall meddelas senast den 31 mars 2000. Om beslutet har meddelats efter den 30 juni 2000 respektive efter den 30 april 2001 får dock överklagandet komma in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.
Av denna paragraf framgår att även Riksförsäkringsverket kan överklaga beslut enligt 28 § samt att det i så fall skall ske inom samma tider som gäller för en enskild som vill begära omprövning. Enligt andra meningen, som utformats i enlighet med
Lagrådets förslag, får verket, om ett beslut
om omprövning av ett retroaktivt beslut skulle ha meddelats så sent att den angivna tiden för överklagande inte räcker till, i stället överklaga beslutet inom två månader från det att beslutet meddelades.
37.3. Förslaget till lag med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten
1 § I denna lag finns vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndighetens tillämpning av försäkringsrörelse- och redovisningsregler.
I lagen finns också bestämmelser om det närmare innehållet i Finansinspektionens tillsyn över myndigheten. De grundläggande bestämmelserna om Premiepensionsmyndighetens uppgifter finns i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Bestämmelsen erinrar om att det vid sidan om de särskilda reglerna i förevarande lag finns allmänna bestämmelser om Premiepensionsmyndighetens verksamhet inom premiepensionssystemet i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Bestämmelserna i den föreliggande lagen ryms inom den konstitutionella restkompetens som tillkommer regeringen. Mot bakgrund av reglernas särskilda karaktär har de brutits loss från den grundläggande regleringen i lagen om inkomstgrundad ålderspension. Ändringen har föreslagits av
Lagrådet.
Regler för försäkringsverksamheten
2 § Följande bestämmelser i 7 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713), och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla för Premiepensionsmyndighetens försäkringsverksamhet:
– 1 § om storleken av ett försäkringsbolags försäkringstekniska avsättningar,
– 2 § om beräkning av premiereserv, – 3–8 a §§ om försäkringstekniska grunder, – 9–11 §§ om placering av tillgångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar, och
– 17 b § om användning av optioner och liknande finansiella instrument.
Bestämmelserna i 7 kap.10 b, 10 c och 10 e §§försäkringsrörelselagen gäller dock bara för den del av verksamheten som avser tillhandahållande av livräntor enligt 9 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller efterlevandeskydd enligt 10 kap. 1 § samma lag.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall myndigheten anses som ett livförsäkringsbolag. Vad som sägs om dotterföretag i 7 kap. 10 a § försäkringsrörelselagen skall avse företag i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 9 § första, andra eller tredje stycket samma lag, om myndigheten företräder staten som ägare.
I paragrafen anges vilka bestämmelser i FRL som skall gälla för Premiepensionsmyndighetens försäkringsverksamhet. Avgränsningen av det regelverk som skall gälla för myndigheten har diskuterats i avsnitt 23.1. Uppräkningen av de bestämmelser i FRL som skall gälla för myndighetens verksamhet innebär emellertid inte att Finansinspektionen genomgående kan tillämpa samtliga bestämmelser i deras fulla vidd; det kommer bland dessa att finnas delar som inte har någon relevans för Premiepensionsmyndighetens verksamhet. Uppräkningen innebär också att FRL i förekommande fall skall tillämpas jämte ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.
Paragrafen skall läsas tillsammans med den grundläggande bestämmelsen i 7 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension som
anger att myndighetens verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga principer. Det innebär att sådana frågor som är av försäkringsteknisk eller liknande karaktär och som inte har reglerats särskilt skall lösas i enlighet med principer som är allmänt vedertagna inom försäkringsväsendet.
Det är inte bara de angivna paragraferna i FRL som skall gälla utan också de föreskrifter som har utfärdats av regeringen eller Finansinspektionen med stöd av bemyndiganden i dessa paragrafer. Sådana bemyndiganden finns i 7 kap. 1–3, 8 a, 9, 10, 10 c, 10 e–10 g och 17 b §§. (Såvitt gäller 3 § finns ett bemyndigande bara i paragrafens lydelse enligt SFS 1995:779, som inte har trätt i kraft ännu.) Samtliga dessa bemyndiganden ger rätt för regeringen att överlåta åt inspektionen att utfärda föreskrifterna, och denna möjlighet har utnyttjats fullt ut genom 49 § försäkringsrörelseförordningen (1982:790).
Till 7 kap. 1, 3, 10 c och 17 b §§ har hittills inte utfärdats några föreskrifter. Till övriga paragrafer finns föreskrifter (och i vissa fall även allmänna råd) i Finansinspektionens författningssamling (FFFS) enligt följande:
Paragraf FFFS
7 kap. 2 § 1997:1 om beräkning av premiereserv för livförsäkringsrörelse samt för livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring (ersätts av FFFS 1997:32 som träder i kraft den 1 juli 1998)
7 kap. 8 a § 1995:28 om redogörelse för konsekvenserna av grunder för livförsäkring
7 kap. 9 § 1997:5 om svenska försäkringsbolags periodiska rapportering av tillgångar för skuldtäckning, stora exponeringar och exponering för marknadsrisk, samt
1998:2 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna redogörelse över balansräkning, resultatredovisning m.m.
7 kap. 10 § 1997:23 om definition av utländska stater m.m. samt hantering av valutakursrisken 7 kap. 10 e § 1997:23 om definition av utländska stater m.m. samt hantering av valutakursrisken 7 kap. 10 f § 1996:30 om register avseende de tillgångar som används för skuldtäckning i svenska försäkringsbolag 7 kap. 10 g § 1995:31 om information rörande livförsäkringsbolagens riktlinjer för placering av medel som används för skuldtäckning
Föreskrifterna 1997:5 och 1998:2 är utfärdade med stöd av 19 kap. 3 § FRL men har betydelse även för tillämpningen av 7 kap. 9 § FRL (jfr kommentaren till 10 §).
Alla regler i dessa föreskrifter kommer inte att ha aktualitet för Premiepensionsmyndighetens verksamhet. Det blir inspektionens sak att avgöra vilka delar av föreskrifterna som skall tillämpas.
Bestämmelsen i
andra stycket, att vissa regler i FRL skall gälla bara för
myndighetens traditionella försäkringsrörelse, är en spegelbild av de undantag från FRL som för fondförsäkringsbolagens del görs i 8 § och 10 § första stycket 4 lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder. Så länge pensionsspararnas tillgodohavanden är placerade i värdepappersfonder, kommer det alltså att gälla samma placeringsregler för Premiepensionsmyndigheten som för de privata fondför-
säkringsbolagen. Bestämmelsen i andra stycket har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.
Enligt 7 kap. 10 a § FRL får aktier och andelar i dotterföretag bara i vissa fall användas för skuldtäckning. Såvitt nu kan bedömas kommer myndigheten i vart fall inte i inledningsskedet att äga några företag. Om ett sådant ägande skulle uppkomma längre fram blir det genom bestämmelsen i
tredje stycket andra meningen klart i vilka fall aktier eller an-
delar som ägs av staten inte får användas för skuldtäckning.
En bestämmelse som möjliggör undantag från de i första stycket angivna bestämmelserna finns i 11 §.
3 § Premiepensionsmyndigheten får inte förvärva så många aktier i ett svenskt aktiebolag, vars aktier är noterade, att röstetalet för dem tillsammans med myndighetens övriga aktier i samma bolag överstiger fem procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Med notering avses notering vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad.
Bestämmelsen innebär att det i fråga om det s.k. institutionella ägandet kommer att gälla i huvudsak samma begränsning för Premiepensionsmyndigheten som för försäkringsbolag och andra finansiella företag.
4 § Överskott som uppstår i Premiepensionsmyndighetens verksamhet skall tillföras pensionsspararna i form av återbäring. Överskottsmedlen får tas i anspråk endast om det kan ske utan att det äventyrar myndighetens förmåga att betala ut de pensioner som pensionsspararna har rätt till. Överskottsmedlen skall tas i anspråk i en takt som främjar en jämn utveckling av pensionerna över tiden.
Fördelningen av återbäringen mellan pensionsspararna skall göras med hänsyn tagen till i vilken utsträckning de medel som förvaltas för varje pensionssparares räkning har bidragit till uppkomsten av överskottet.
Paragrafen innebär att överskott som uppkommer i Premiepensionsmyndighetens verksamhet skall tillföras pensionsspararna, förutsatt att det kan ske utan att myndighetens förmåga att uppfylla sina försäkringsåtaganden kommer i fara. Vidare anges riktlinjer för hur återbäringen skall fördelas över tiden (
första stycket sista meningen) och hur den skall
fördelas mellan pensionsspararna (
andra stycket).
I sistnämnda del sägs att återbäringen skall fördelas mellan pensionsspararna "med hänsyn tagen till" i vilken utsträckning varje pensionssparares medel har bidragit till uppkomsten av överskottet. Härigenom markeras att den s.k. kontributionsmetoden enligt nuvarande försäkringsrörelseregler är huvudmodellen, men det utesluts inte att vissa avsteg kan göras från den modellen t.ex. i förenklingssyfte.
Redovisning
5 § Premiepensionsmyndigheten skall för varje kalenderår upprätta en årsredovisning enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. För denna redovisning skall följande bestämmelser i den lagen, och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, tillämpas:
– 1 kap. 2 § om hänvisningar till årsredovisningslagen (1995:1554), – 1 kap. 3 § om vissa definitioner, – 2 kap. 1 § andra stycket om skyldighet att ta in en resultatanalys i årsredovisningen,
– 2 kap. 2 § om årsredovisningens delar m.m., – 3 kap. om balans- och resultaträkning, – 4 kap. om värderingsregler, – 5 kap. om tilläggsupplysningar, – 6 kap. om förvaltningsberättelse och resultatanalys, och – 9 kap. 2 § om överklagande av Finansinspektionens beslut. Om myndigheten företräder staten som ägare för ett eller flera företag, i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 9 § första, andra eller tredje stycket försäkringsrörelselagen (1982:713), skall myndigheten även upprätta en koncernredovisning med tillämpning av bestämmelserna om sådan redovisning i 7 kap. 2–4 §§ lagen om årsredovisning i försäkringsföretag samt av föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första och andra styckena skall myndigheten anses som ett livförsäkringsföretag. Vad som sägs om intresseföretag skall avse företag i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 5 § årsredovisningslagen, om myndigheten företräder staten som ägare. Vad som sägs om företagets verkställande direktör skall avse myndighetens chef.
I paragrafen anges vilka bestämmelser i lagen om årsredovisning för försäkringsföretag som skall tillämpas av Premiepensionsmyndigheten. Uppräkningen av sådana bestämmelser har begränsats i enlighet med den uppfattning som
Lagrådet gett uttryck för i sitt yttrande. Även de före-
skrifter som Finansinspektionen med stöd av förordningen (1995:1600) om årsredovisning i kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag har utfärdat i anslutning till lagen skall gälla (FFFS 1997:27). Genom hänvisningen i 2 kap. 2 § lagen om årsredovisning för försäkringsföretag till 2 kap.2–4 §§årsredovisningslagen blir även de allmänna principerna om att årsredovisningen skall upprättas på ett överskådligt sätt och i överensstämmelse med god redovisningssed, att redovisningen som helhet skall ge en rättvisande bild av företagets ställning och andra grundläggande redovisningsprinciper tillämpliga för myndigheten. Detta torde i sin tur förutsätta att myndigheten i sin löpande bokföring också följer god redovisningssed.
En bestämmelse som ger möjlighet att medge undantag från de i första och andra styckena angivna bestämmelserna finns i 11 §. Som angetts i avsnitt 23.2 kan en sådan möjlighet behövas när det är tveksamt om en viss bestämmelse i redovisningslagstiftningen bör tillämpas för myndigheten. Som exempel kan nämnas att staten naturligtvis inte bör ses som moderföretag till Premiepensionsmyndigheten (se t.ex. 5 kap. 24 § den allmänna årsredovisningslagen).
6 § Årsredovisningen skall ges in till Finansinspektionen så snart det kan ske och senast inom sex månader från kalenderårets utgång.
Bestämmelsen har närmast sin förebild i 8 kap. 3 § andra stycket den allmänna årsredovisningslagen, enligt vilken bestämmelse ett handelsbolag skall lämna in sin årsredovisning till registreringsmyndigheten inom sex månader från räkenskapsårets utgång.
Information
7 § Premiepensionsmyndigheten skall se till att pensionsspararna får tillgång till den information de behöver för att ta till vara sin rätt i premiepensionssystemet.
Informationen enligt första stycket skall samordnas med Riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas information till de enskilda enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Paragrafen behandlar Premiepensionsmyndighetens informationsskyldighet mot pensionsspararna. Ämnet har diskuterats i avsnitt 35. Utöver redovisningen i den allmänna motiveringen kan följande tilläggas.
Bestämmelser om information förekommer allmänt i de näringrättsliga reglerna för finansiella företag. De näringsrättsliga reglerna har i stor utsträckning gjorts tillämpliga även i premiepensionssystemet. Med hänsyn till detta och till den särskilda vikt som lagts vid informationskraven har en särskild informationsbestämmelse tagits in med sikte på Premiepensionsmyndigheten.
En särskild fråga är i vilken utsträckning Premiepensionsmyndigheten bör vidarebefordra till pensionsspararna sådan information om administrativa förändringar rörande fonderna som myndigheten erhåller i sin egenskap av fondandelsägare. Det kan gälla överlåtelse av förvaltningen av en fond, ändringar av fondbestämmelserna, sammanläggning av fonder eller uppdelning av en fond och liknande.
Vid överlåtelse av förvaltningen av en fond gäller enligt 35 § lagen om värdepappersfonder att förändringen skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar samt hållas tillgänglig hos fondbolaget och förvaringsinstitutet. Dessa åtgärder får anses tillräckliga också för pensionsspararna i premiepensionssystemet och alltså inte fordra några ytterligare åtgärder från Premiepensionsmyndighetens sida.
Ändringar av fondbestämmelserna får göras bara med godkännande av Finansinspektionen (10 § lagen om värdepappersfonder). Om en ändring bedöms vara av väsentlig betydelse för fondandelsägarna, får inspektionen som villkor för sitt godkännande bestämma att andelsägarna skall underrättas om ändringen. Inspektionen skall då också bestämma hur underrättelsen skall ske. I dessa fall bör inspektionens bedömning vara vägledande för Premiepensionsmyndighetens handlande. Om inspektionen inte kräver någon underrättelse till fondandelsägarna eller bara beslutar att underrättelse skall ske genom annonsering, bör myndigheten inte behöva skicka några underrättelser till pensionsspararna. Om möjligt bör dock en uppgift om att fondbestämmelserna har ändrats lämnas i det följande årsbeskedet till pensionsspararna. Om inspektionen å andra sidan kräver att fondbolaget skall sända underrättelser direkt till alla andelsägare, bör myndigheten också underrätta pensionsspararna på samma sätt.
Också sammanläggning och uppdelning av fonder kräver tillstånd av Finansinspektionen (33 a § lagen om värdepappersfonder). Ett fondbolag som har fått sådant tillstånd skall genast underrätta andelsägarna om den planerade åtgärden och inspektionens beslut. I förarbetena till bestämmelsen har det förutsatts att underrättelsen skall lämnas direkt till varje andelsägare (se prop. 1992/93:206 s. 24). I konsekvens härmed bör myndigheten sända en direkt underrättelse till de berörda pensionsspararna om sammanläggning och uppdelning av fonder.
Situationer av det slag som nu har nämnts är emellertid relativt sällsynta i praktiken. Man torde därför inte behöva befara att Premiepensionsmyndighetens kostnader för informationen skall bli särskilt be-
tungande. Det framstår som naturligt att de kostnader som uppstår bärs av pensionsspararna gemensamt, eftersom det inte beror på den enskilde pensionsspararen att en administrativ åtgärd vidtas med den fond som han har valt.
Aktuarie
8 § Bestämmelserna i 8 kap. 18 § försäkringsrörelselagen (1982:713) om aktuarie i försäkringsbolag som meddelar livförsäkring, och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla för
Premiepensionsmyndigheten.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall vad som sägs om verkställande direktören avse myndighetens chef.
Paragrafen innebär att Premiepensionsmyndigheten skall ha en ansvarig aktuarie med samma kompetens som i livförsäkringsbolagen. Finansinspektionen har med stöd av 49 § försäkringsrörelseförordningen meddelat föreskrifter om villkoren för behörighet att tjänstgöra som aktuarie (se SFS 1984:290).
Revisorer
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall årligen utse två auktoriserade revisorer att granska Premiepensionsmyndighetens årsredovisning enligt 5 § jämte räkenskaperna samt ledningens förvaltning. Revisorerna skall avge en revisionsrapport till regeringen.
De revisorer som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer enligt förevarande paragraf skall utse skall i första hand revidera årsredovisningen enligt lagen om årsredovisning för försäkringsföretag och vad som hänger samman med den. Det hindrar naturligtvis inte dessa båda revisorer från att samarbeta och utbyta synpunkter med Riksrevisionsverkets ”statliga” revisorer i gemensamma frågor. De revisorer som utsetts enligt denna paragraf skall även granska "ledningens förvaltning". Revisorerna skall rapportera sina iakttagelser under revisionen till regeringen, som får bedöma vilka åtgärder som bör vidtas med anledning av rapporten. Enligt 14 § revisorslagen (1995:528) skall revisorerna utföra sitt uppdrag enligt god revisionssed. Paragrafens slutliga utformning har inte redovisats för Lagrådet.
Innehållet i Finansinspektionens tillsyn m.m.
10 § Följande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1982:713), och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla för Finansinspektionens tillsyn över Premiepensionsmyndigheten enligt 15 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
– 19 kap. 3 § om skyldighet för styrelsen och vissa befattningshavare att lämna upplysningar till inspektionen,
– 19 kap. 8 § om rätt för inspektionen att sammankalla ett försäkringsbolags styrelse,
– 19 kap. 9 § om skyldighet för styrelsen och verkställande direktören att hålla försäkringsbolagets räkenskapsmaterial m.m. tillgängligt för granskning,
– 19 kap. 10 § om skyldighet för vissa andra personer att lämna upplysningar m.m. till inspektionen,
– 19 kap. 11 § första, andra och femte styckena om rätt för inspektionen att meddela erinringar och förelägganden att vidta rättelser,
– 19 kap. 13 § om överklagande av inspektionens beslut, och – 19 kap. 15 § om avgifter för att bekosta inspektionens verksamhet. Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall myndigheten anses som ett försäkringsbolag. Vad som sägs om försäkringsbolagets verkställande direktör skall avse myndighetens chef.
I paragrafen anges vilka bestämmelser i FRL:s tillsynskapitel (19 kap.) som skall gälla för Finansinspektionens tillsyn över Premiepensionsmyndigheten.
I likhet med vad som anförts ifråga om uppräkningen i 2 § av de bestämmelser i FRL som skall gälla för Premiepensionsmyndighetens verksamhet, innebär inte förevarande paragraf att inspektionen ifråga om tillsynen över myndigheten genomgående kan tillämpa de uppräknade bestämmelserna i deras fulla vidd; det kommer bland dessa att finnas delar som inte har någon relevans för Premiepensionsmyndigheten. Uppräkningen innebär således att bestämmelserna skall gälla för inspektionens tillsyn i den mån de är tillämpliga på myndighetens verksamhet.
Omfattningen av inspektionens tillsyn påverkas av att många av de bestämmelser som gäller för försäkringsbolagen inte skall gälla för myndigheten. Därmed är emellertid inte sagt att tillsynen skulle vara strängt begränsad till en kontroll av att myndigheten följer de föreskrifter som anges i 2 och 5 §§. Verksamheten bör bli föremål för en allsidig tillsyn, bl.a. grundad på bestämmelsen i 7 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension att myndighetens verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga principer. Relationen mellan inspektionen och myndigheten skall inte vara annorlunda än relationen mellan inspektionen och försäkringsbolagen. Men sådana rapporteringskrav och tillsynsåtgärder som är direkt inriktade på t.ex. bestämmelserna om kapitalbas, solvensmarginal och liknande kommer naturligtvis att sakna betydelse.
Som
Lagrådet påpekat i sitt yttrande måste, vid tillämpningen av hän-
visningarna i paragrafen, bestämmelserna i 11 kap. 7 § regeringsformen iakttas. Sistnämnda bestämmelser hindrar Finansinspektionen att föreskriva hur Premiepensionsmyndigheten i särskilt fall skall besluta i ärende som gäller tillämpning av lag. Detta torde, i enlighet med vad Lagrådet gett uttryck för, t.ex. innebära att det mera sällan kan bli fråga om att förelägga Premiepensionsmyndigheten att vidta rättelse i andra falll än de som gäller myndighetens interna organisation.
Liksom när det gäller rörelsereglerna kompletteras FRL:s tillsynsregler av föreskrifter som regeringen och Finansinspektionen har utfärdat med stöd av bemyndiganden i lagen. Av de paragrafer som anges i förevarande paragraf innehåller 19 kap. 3 och 15 §§ sådana bemyndiganden. Bemyndigandet i 19 kap. 3 § om skyldighet för styrelsen m.fl. att lämna upplysningar till Finansinspektionen kan föras vidare till inspektionen, och så har skett genom 49 § försäkringsrörelseförordningen. Med stöd av bemyndigandet har inspektionen utfärdat ett flertal föreskrifter i FFFS, nämligen:
1997:34 för livförsäkringsbolagens konsolideringsredovisning 1995:11 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna blanketter för beräkning av premiereserv
1997:25 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna uppgifter om analys av årsresultat
1995:65 om periodisk rapportering av kapitalplaceringar, skulder och kapitalavkastning (P1A-P1C)
1996:6 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna uppgifter om nyteckning m.m.
1997:5 om svenska försäkringsbolags periodiska rapportering av tillgångar för skuldtäckning, stora exponeringar och exponering för marknadsrisk
1997:7 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna uppgifter om nyteckning och försäkringsbestånd
1998:2 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna redogörelse över balansräkning, resultatredovisning m.m.
På samma sätt som när det gäller de föreskrifter som angavs vid 2 § kommer det bland dessa föreskrifter att finnas regler som inte har någon relevans för Premiepensionsmyndigheten. Detta utgör emellertid inte något problem, eftersom Finansinspektionen själv kan bestämma vilka av föreskrifterna som skall tillämpas i praktiken.
Bemyndigandet i 19 kap. 15 §, som handlar om avgifter för att bekosta Finansinspektionens verksamhet, gäller bara för regeringen själv. Regeringens föreskrifter finns i förordningen (1995:1116) om finansiering av Finansinspektionens verksamhet.
Det bör observeras att bestämmelserna i 16 kap. FRL om skadeståndsansvar för styrelseledamöter, aktuarier m.fl. inte har gjorts tillämpliga för myndighetens del. Sådana frågor får i stället behandlas enligt de regler som gäller för statliga myndigheter i allmänhet. Detsamma gäller bestämmelserna i 21 kap. FRL om straff. Redan av det skälet att oklarhet råder om i vilken utsträckning vite kan föreläggas en myndighet görs inte vitesreglerna i nyssnämnda kapitel i FRL tillämpliga.
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag från de bestämmelser som anges i 2 § första stycket samt 5 § första och andra styckena. Ett beslut enligt denna paragraf som meddelats av en annan myndighet än regeringen, får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Det kan antas att vissa av de bestämmelser i 7 kap. FRL och i lagen om årsredovisning för försäkringsföretag som nu görs tillämpliga för Premiepensionsmyndigheten i ett senare skede, när den praktiska verksamheten har påbörjats, visar sig olämpliga eller opraktiska. Därför ges i paragrafen möjlighet att medge undantag från bestämmelserna.
Lagrådet har påpekat att det inom den s.k. restkompetensen är rege-
ringen och inte riksdagen som bör bestämma till vilken myndighet en viss uppgift skall delegeras. Bestämmelsen har nu också utformats på detta sätt.
Hur långt denna dispensmöjlighet skall utnyttjas får bedömas efter hand vid dess tillämpning. En alltför stor skillnad mellan lagens generella bestämmelser och det verkliga rättsläget kan dock inte godtas.
Paragrafen nämner inte någonting om dispens från de föreskrifter som Finansinspektionen har utfärdat. Rätten att dispensera från sina egna bestämmelser har inspektionen ändå.
Av liknande skäl ges inte någon möjlighet att dispensera från de lagbestämmelser som anges i 10 §. Dessa bestämmelser är praktiskt taget alla utformade på ett sådant sätt att inspektionen själv bestämmer hur och i vilken utsträckning de skall tillämpas.
Andra och tredje meningarna i bestämmelsen, som behandlar överklagande av beslut som meddelats av annan myndighet än regeringen, har inte redovisats för Lagrådet.
37.4. Förslaget till lag om statlig ålderspensionsavgift
1 § Statlig ålderspensionsavgift skall för varje år betalas av staten enligt denna lag.
Avgift betalas endast för försäkrade enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension som uppfyller förutsättningarna för tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomstpension eller av pensionspoäng.
I paragrafen anges att staten för varje år skall betala statlig ålderspensionsavgift i enlighet med bestämmelserna i lagen. Det är således staten som har betalningsansvaret för avgiften.
Vidare slås det fast att avgift betalas endast för försäkrade enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) som uppfyller förutsättningarna för tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomstpension eller pensionspoäng. Stadgandet innebär att avgift endast skall betalas för sådana personer som det fastställs pensionsgrundade inkomst för och som uppfyller de nämnda förutsättningarna.
Eftersom pensionsgrundande inkomst inte skall fastställas för en försäkrad för år före det då denne fyllt 16 år kan avgift aldrig komma ifråga för denna kategori.
Avgift skall inte betalas för ersättningar som utgivits till någon under dödsfallsåret. På ersättning till den som är född före år 1938 skall avgift inte heller betalas om ersättningen utgetts efter det år då denne har fyllt 64 år. Skälet härtill är att inkomster därefter inte grundar rätt till ålderspension för den som är född före år 1938. Endast den som är född år 1938 eller senare omfattas av det nya systemet och har rätt till ålderspension på grundval av de belopp som avses i 5 §.
2 § Avgiften utgör 6,40 procent av ersättning i form av
1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen trätt i stället för en försäkrads inkomst av anställning enligt 2 kap. 3 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller inkomst av annat förvärvsarbete enligt 2 kap. 6 § första stycket 1–4 nämnda lag,
2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,
3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
4. ersättning som en allmän försäkringskassa utgett enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,
5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,
8. dagpenning från arbetslöshetskassa,
9. statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen näringsverksamhet,
10. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid generationsväxling,
11. utbildningsbidrag för doktorander, 12. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349),
13. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
14. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux), 15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt
16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning som regeringen så föreskriver.
Som framgår av avsnitt 30.1 skall pensionsrätt tillerkännas försäkrade som uppbär socialförsäkringsersättningar av olika slag, ersättningar vid arbetslöshet, vissa former av bidrag i samband med utbildning samt dagpenning till totalförsvarspliktiga på grundval av den utbetalda ersättningen. Pensionsgrundande inkomst beräknas på utbetalda sådana ersättningar. I enlighet med den grundläggande principen i det reformerade systemet att det skall råda överensstämmelse mellan avgift och pensionsrätt skall avgift betalas till ålderspensioneringen för de olika former av förmåner som grundar rätt till ålderspension.
I förevarande paragraf anges att avgiften utgör 6,40 % av sådana ersättningar som räknas upp under punkterna 1–16. Innehållet i punkten 1 motsvarar vad som skall räknas som pensionsgrundande inkomst av anställning enligt 2 kap. 5 § 1 respektive inkomst av annat förvärvsarbete enligt 2 kap. 6 § första stycket 5 LIP.
De resterande punkterna 2–16 har sin motsvarighet i 2 kap. 5 § första stycket 2–16 LIP.
3 § Avgift beräknas inte på ersättning enligt 2 § om ersättningen tillsammans med annan inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete understiger 24 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
I paragrafen anges att avgift inte ska beräknas om ersättningen tillsammans med andra ersättningar understiger 24 % av det för året gällande prisbasbeloppet. Gränsen är densamma som gäller för att pensionsgrundande inkomst skall fastställas. Samma gräns gäller också för deklarationsplikten.
4 § Vid beräkning av avgift på ersättning enligt 2 § skall det bortses från en försäkrads inkomster som överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i följande ordning:
1. ersättningar enligt 2 § 1 som utgör inkomst av annat förvärvsarbete,
2. annan inkomst av annat förvärvsarbete,
3. ersättningar enligt 2 § som utgör inkomst av anställning,
4. annan inkomst av anställning.
Stadgandet innebär att statlig ålderspensionsavgift aldrig skall betalas för sådana ersättningar som i sig är pensionsgrundande men som ligger över taket som det inte fastställs några förmåner för. Sådana ersättningar ger aldrig någon pensionsrätt eller några poäng och det skall därför följaktligen inte betalas någon statlig ålderspensionsavgift för dem. I paragrafen anges hur beräkning av avgiften på ersättningar enligt 2 § skall göras. Eftersom ersättningar i form av inkomst av annat förvärvsarbete och inkomst av anställning sammanlagt kan överstiga intjänandetaket och statlig ålderspensionsavgift inte ska betalas för ersättningar däröver skall beräkningen av avgiften ske enligt en särskild ordning. Denna ordning innebär att ersättningarna vid beräkningen av avgiften skall anses vara utgivna enligt en i paragrafen angiven kronologisk ordning. Den nu angivna ordningen tillämpas vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten. Eftersom avdrag för allmän pensionsavgift görs vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten, är avgiftstaket för den allmänna pensionsavgiften angivet i förhöjda prisbasbelopp högre. Taket för uttaget av den allmänna pensionsavgift är på 8,06 förhöjda prisbasbelopp vilket med en allmän pensionsavgift på 6,95 % motsvarar ett intjänandetak på 7,5 förhöjda prisbasbelopp.
5 § Avgiften utgör 18,5 procent av sådana pensionsgrundande belopp
som fastställs enligt 3 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Pensionsrätt skall i det reformerade systemet i vissa fall beräknas på särskilt framräknade belopp. Sådana belopp tillgodoräknas för förtidspension, plikttjänstgöring och för år då föräldrar haft barn under en viss ålder. Dessa belopp beräknas och fastställs enligt 3 kap. LIP.
I paragrafen föreskrivs att avgiften utgör 18,5 procent av de pensionsgrundande belopp som fastställs enligt 3 kap. LIP. I nämnda kapitel finns en särskild avräkningsordning vilken dock inte påverkar beräkningen av den statliga ålderspensionsavgiften. Pensionsgrundande belopp fastställs endast om dessa tillsammans med pensionsgrundande inkomst inte överstiger 7,5 gånger det för intjänandeåret gällande förhöjda prisbasbeloppet.
Även för de pensionsgrundande beloppen gäller att avgift betalas endast för sådana belopp som resulterar i pensionsrätt. Detta gäller också om pensionsrätten inte säkert kommer att nedräknas vid bestämmande av den framtida pensionen därför att det s.k. förvärvsvillkoret ännu inte uppfyllts.
6 § Om sådan livränta som avses i 2 § 5 med tillämpning av 6 kap. 1 §
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med förtidspension eller efterlevandepension utgör avgiften 18,5 procent av det belopp som på grund av samordningen inte betalas ut.
I paragrafen stadgas att om livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen, har samordnats med förtidspension eller efterlevandepension
så skall avgiften utgöra 18,5 procent av den del som på grund av samordningen inte har betalats ut. Eftersom det är bruttolivräntan som ligger till grund för beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten och som ger pensionsrätt är det följaktligen också på denna som den statliga ålderspensionen skall betalas. Detta innebär att det skall betalas 6,40% i avgift för den del av livräntan som ger pensionsrätt och som mottagaren betalar allmän pensionsavgift för, och 18,5 % i avgift för den del som samordnats med förtidspensionen och som mottagaren inte betalar allmän pensionsavgift för.
7 § Avgift skall för varje år betalas preliminärt med belopp som så nära som möjligt beräknas motsvara den slutliga avgiften. Den preliminära avgiften betalas varje månad. Regeringen skall bestämma storleken på de belopp som skall betalas.
I paragrafen anges att den statliga ålderspensionsavgiften för varje år skall betalas preliminärt. Den preliminärt bestämda avgiften skall så nära som möjligt motsvara de avgifter som kommer att fastställas slutligt under det kommande fastställelseåret. Den preliminärt bestämda årliga avgiften skall delas upp på tolv betalningar och kommer således att betalas med samma tidsintervall som de ålderspensionsavgifter som betalas enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Det är regeringen som skall bestämma storleken på de belopp som skall betalas preliminärt.
8 § Fördelningen av avgiften skall göras enligt följande. Den andel som beräknas motsvara pensionsrätt för premiepension för samma år förs till
Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning enligt 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Återstoden förs till Allmänna pensionsfonden.
Regeringen skall för varje år fastställa andelarna efter förslag från Riksförsäkringsverket.
Regeringen skall fastställa storleken på andelarna av de inbetalda avgifterna. På samma sätt som gäller för ålderspensionsavgifterna enligt 4 kap. 3 § lagen om socialavgifter skall en viss del av den statliga ålderspensionsavgiften placeras på konto hos Riksgäldskontoret för att därifrån sedan överföras till individuella pensionskonton inom premiereservsystemet. Återstoden av avgiften skall föras till Allmänna pensionsfonden. Någon överföring till staten skall dock inte göras. En sådan avsättning är inte aktuell i detta sammanhang eftersom den statliga ålderspensionsavgiften inte skall betalas för ersättningar och belopp över intjänandetaket.
9 § Slutlig avstämning av avgifterna skall göras året efter fastställelseåret.
Den skillnad som framkommer mellan beräknade belopp och de belopp som slutligt framräknas för det aktuella året skall regleras i samband med att storleken på de preliminära avgifterna bestäms. Det belopp som skall regleras gentemot Riksgäldskontoret beräknas med sådan avkastning som anges i 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och det belopp som skall regleras gentemot Allmänna pensionsfonden med sådan ränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483).
Med fastställelseår avses detsamma som enligt 1 kap. 8 § första stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension.
I paragrafen slås det fast att den slutliga avstämningen av ålderspensionsavgifterna skall göras året efter fastställelseåret. Termen fastställelseår
är densamma som används i LIP och skall definieras på samma sätt. Året efter intjänandeåret börjar pensionsrätterna fastställas och senast den 31 mars året efter fastställelseåret skall samtliga pensionsrätter ha fastställts för det ifrågavarande intjänandeåret. Efter denna tidpunkt föreligger således möjlighet att avstämma de preliminärt beräknade och inbetalda avgifterna med de avgifter som skall betalas slutligt. Avstämningen av avgifterna innebär dels att de preliminära avgifterna avstäms mot de slutligt bestämda avgifterna, dels att de medel som preliminärt förts till Riksgäldskontoret avstäms mot de fastställda pensionsrätterna för premiepension. De skillnadsbelopp som framkommer skall beräknas med viss avkastning . Belopp som regleras gentemot Riksgäldskontorets konto för den tillfälliga förvaltningen beräknas med samma avkastning som anges i 8 kap. 1 § första stycket LIP avseende övriga medel som förvaltas på det kontot och medel som regleras gentemot Allmänna pensionsfonden regleras med den basränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483).
Hela uppbördsförfarandet skall regleras i särskild förordning. Beräkningen, debiteringen och avstämningen av ålderspensionsavgifterna kommer således inte att följa det uppbördssystem som gäller vid uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
10 § Avgiften används till finansiering av försäkringen för inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
I paragrafen anges att den statliga ålderspensionsavgiften skall användas för finansiering av försäkringen för inkomstgrundad ålderspension enligt LIP. Försäkringen omfattar inkomstgrundad ålderspension i form av inkomstpension, tilläggspension, premiepension och premiepension till efterlevande.
Övergångsbestämmelserna
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998 och tillämpas första gången på ersättningar och pensionsgrundande belopp som beräknas för år 1999.
2. Under åren 1999 och 2000 skall utöver vad som sägs i 10 § avgiften även finansiera försäkringen för tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och folkpension i form av ålderspension enligt samma lag för personer med rätt till sådan tilläggspension.
Lagen träder i kraft den 1 oktober 1998 och tillämpas på ersättningar och pensionsgrundande belopp som beräknas på inkomster m.m.från och med den 1 januari 1999. Anledning till att lagen träder i kraft den 1 oktober 1998 är att ett flertal verkställighetsföreskrifter måste träda i kraft före det att lagen skall börja tillämpas. Lagen kommer att vara tillämplig på ersättningar som utbetalas från den 1 januari 1999. Det innebär att ålderspensionsavgift skall betalas för samtliga ersättningar som betalas ut efter detta datum. Lagen blir således, när det gäller pensionsgrundande inkomst, även tillämplig på ersättningar som har beräknats på förhållanden som gällde före den 1 januari 1999.
Under åren 1999 och 2000 skall avgiften också finansiera försäkringen för tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och folkpension i form av ålderspension enligt samma lag för personer med rätt till sådan tilläggspension.
37.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
1 kap. 3 § Försäkrade enligt denna lag är dels svenska medborgare, dels perso-
ner som utan att vara svenska medborgare är bosatta i riket. En försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt i riket, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år.
Utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg är försäkrad för tilläggspension även om
han eller hon inte är bosatt i riket.
Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt
4 kap.
1 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller 11 kap. 6 § denna lag, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, tillgodoräk-
nats pensionspoäng försäkrad, även om han
eller hon inte längre upp-
fyller förutsättningarna enligt första eller andra stycket.
Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning
skall anses bosatt i riket under hela utsänd-
ningstiden även om denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.
Ändringen i
andra stycket är endast av redaktionell art. Ändringen i
tredje stycket är en konsekvens av att bestämmelserna i 11 kap. 6 § om
tillgodoräknande av pensionspoäng har flyttats från AFL till LIP.
I
fjärde stycket har regeringens bemyndigande att föreskriva undan-
tagande från rätten att fortfarande anses som bosatt i riket vid utsändning som är avsedd att vara längre tid än ett år slopats. Möjligheten till undantagande har ingen nämnvärd praktisk betydelse och regeringen har inte heller nu någon sådan föreskrift.
6 § Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna lag, göras med anknytning till ett p r i s b a s b e l o p p . Detta belopp skall fastställas för varje år av regeringen. Vissa beräkningar skall dock göras enligt vad som anges i tredje stycket. Regeringen skall också för varje år fastställa ett f ö r h ö j t p r i s b a s b e l o p p enligt femte stycket.
Prisbasbeloppet räknas fram genom att bastalet 36 273 multipliceras
med ett jämförelsetal som minskats med talet 1 och därefter multiplicerats med 0,80, varefter ett tillägg gjorts med talet 1. Jämförelsetalet anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni året före det som
pris
basbeloppet avser och prisläget i juni 1996. Det framräknade prisbasbe loppet avrundas till närmaste hundratal kronor.
Det enligt andra stycket fastställda beloppet skall minskas med två procent vid beräkning av
a) folkpension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 6–8 kap. samt änkepension, barnpension och barntillägg som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i denna lag,
b) allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 12–14 kap. samt änkepension och barnpension som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i denna lag.
I fråga om efterlevandepension som utgörs av barnpension skall någon minskning enligt tredje stycket inte göras när det gäller den beloppsgräns som anges i 8 kap. 3 § andra meningen.
Det förhöjda prisbasbeloppet räknas fram och avrundas på samma sätt som prisbasbeloppet enligt andra stycket. Därvid skall dock det där an-
givna bastalet höjas till 36 992 och multipliceras med ett jämförelsetal som inte minskats.
Om det i lag eller annan författning eller på annat sätt hänvisas till basbelopp eller förhöjt basbelopp enligt detta lagrum skall därmed avses prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp.
I paragrafens
första stycke anges att beräkningarna enligt lagen skall
göras med anknytning till ett prisbasbelopp. Vissa beräkningar skall dock göras med ledning av ett annat belopp. Prisbasbeloppet skall för varje år fastställas av regeringen. Regeringen skall också för varje år fastställa ett förhöjt prisbasbelopp. Detta belopp framräknas på samma sätt som prisbasbeloppet men med den skillnaden att förändringen i det allmänna prisläget under den aktuella tiden räknas upp fullt ut och multipliceras med ett annat bastal. Det förhöjda prisbasbeloppet har tillkommit på grund av att basbeloppet för år 1995 och senare år årligen räknats upp med en lägre procentsats än 100 %. Beräkningen av det förhöjda prisbasbeloppet regleras i
femte stycket.
I LIP anges särskilt när beräkningar skall göras utifrån det förhöjda prisbasbeloppet.
I
sista stycket har intagits en bestämmelse med innebörden att om det i
lag eller annan författning eller på annat sätt hänvisas till basbelopp eller förhöjt basbelopp enligt detta lagrum skall därmed avses prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp. Anledningen härtill är att det i ett flertal författningar, samt även i andra sammanhang, hänvisas till basbelopp eller förhöjt basbelopp enligt detta lagrum.
3 kap. 2 § Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som
en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (i n k o m s t a v a n s t ä l l n i n g ) eller på annan grund (i n k o m s t a v a n n a t f ö r v ä r v s a r b e t e ). Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket
1 5 och fjärde stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger
prisbasbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas
skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning för utfört arbete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor,
även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får från sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett halvt
prisbasbelopp. Vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst av anställning bortses även från ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, om ersättningen avser en sådan anställd och inte utgör ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning som den juridiska personen lämnar till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall alltid bortses från ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988–1991.
Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Semesterlön får inte inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits i lön för utfört arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning skall gälla semesterersättning. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning.
I
första stycket har en följdändring gjorts på grund av att punkterna 2–6 i
lagen om särskild löneskatt har ändrats till 1–5.
I
andra stycket har ordet basbelopp ändrats till prisbasbelopp.
2 a § Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen avser arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och arbetstagaren träffat överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall som inkomst av annat förvärvsarbete också anses ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) och som, utan att anställningsförhållande förelegat,
betalas ut av en fysisk person som är
bosatt utomlands eller
av en utländsk juridisk person. Detta gäller dock
inte i fråga om sådan skattepliktig intäkt som avses i
2 kap. 3 § första
stycket tredje meningen lagen ( 1998:000 ) om inkomstgrundad ålderspen sion.
Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut
1. till mottagare som har en F-skattsedel antingen när ersättningen bestäms eller när den betalas ut,
2. till mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) eller som saknar skattsedel på preliminär skatt, om ersättningen tillsammans med annan
ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas komma att understiga 10 000 kronor och utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo samt vad som utbetalts inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet,
3. till delägare i handelsbolag av bolaget,
4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av grupperingen.
Om i fall som avses i tredje stycket 1 mottagaren har en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen, räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen åberopas.
I
andra stycket har en ändring gjorts på grund av att bestämmelserna i
nuvarande 11 kap. 2 § har upphävts samtidigt som motsvarande bestämmelser förs in i LIP. Övriga ändringar är endast av redaktionell art.
5 kap. 6 § Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas
a) tid under vilken en person varit folkbokförd i Sverige enligt folkbokföringslagen (1991:481); vid flyttning till utlandet skall hänsyn dock inte tas till tid efter utresan om personen enligt nämnda lag skall avregistreras som utflyttad,
b) tid under vilken en här folkbokförd person före tidpunkten för folkbokföringen oavbrutet vistats i Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd enligt 1 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) eller motsvarande föreskrift enligt äldre lag,
c) tid under vilken en svensk medborgare av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet varit sänd till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning; för tid efter år 1992 skall vad som nu sägs gälla endast om utlandsvistelsen varat längst tre år i följd,
d) tid under vilken en försäkrad haft inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete som avses i
inkomstgrundad ålderspension,
e) tid före år 1993 under vilken en svensk medborgare haft anställning i ett annat land som grundat rätt till svensk statligt reglerad pension, dock inte tid för vilken rätt till pension grundad på bosättning i det andra landet föreligger om sådan pension kan utbetalas till den som är bosatt i Sverige,
f) i den mån regeringen så förordnar tid under vilken en person som inte fyllt 26 år bedriver studier i annat land.
Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas även tid som avses i 7 och 9 §§.
Som bosättningstid i Sverige enligt första stycket a) tillgodoräknas inte tid då någon enligt förordnande av regeringen med stöd av 1 kap. 3 § fjärde stycket inte skall anses bosatt i Sverige.
Vad som i första stycket sägs om folkbokföring enligt folkbokföringslagen skall gälla också i fråga om kyrkobokföring enligt lag som ersatts av folkbokföringslagen eller enligt motsvarande äldre författning.
Bestämmelserna i första stycket c) gäller även medföljande make samt barn under 18 år till person som där avses.
Bestämmelserna i första stycket d), såvitt gäller tid före år 1993 för vilken den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng enligt 11 kap.
i ka
pitlets lydelse före den 1 januari 1999, och första stycket e) gäller även
medföljande make samt barn under 18 år till person som där avses. Som bosättningstid tillgodoräknas dock inte tid för vilken maken eller barnet har rätt till pension grundad på bosättningstid i det andra landet om sådan pension kan utbetalas till den som är bosatt i Sverige.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i femte och sjätte styckena skall med make likställas den som, utan att vara gift med den person som avses i första stycket c), d) eller e) levt tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.
Ändringarna i
första stycket punkt d och i sjätte stycket denna paragraf är
en följd av att bestämmelserna i 11 kap. om pensionsgrundande inkomster och pensionspoäng har överförts till LIP. Ändringar har av samma anledning också gjorts i 4 § i detta kapitel. Se prop. 1997/98:152 Garantipension m.m.
6 kap. 3 § Uttag av ålderspension får helt eller delvis återkallas med verkan från
nästa månadsskifte. Har ålderspension återkallats tidigare får dock ny återkallelse inte avse tid före sex månader efter det att den tidigare återkallelsen började gälla. Sådan återkallelse gäller inte heller för försäkrad, som uppbär tilläggspension enligt 12 kap., om inte han eller hon gör motsvarande återkallelse enligt 12 kap. 3 §.
Skall ålderspension efter återkallelse
av pensionsuttag börja betalas ut
på nytt, beräknas pensionens storlek med tillämpning av bestämmelserna
i 2 § på grundval av den försäkrades ålder då pensionen
på nytt börjar
utges. För varje månad, varunder ålderspension tidigare har betalats ut, skall vid beräkningen göras avdrag med 0,5 procent för tid före den
månad, varunder den försäkrade
har fyllt 65 år, och 0,7 procent för annan
tid.
I
första stycket har införts en begränsning i möjligheterna att ändra ett
pensionsuttag. Därvid föreskrivs att återkallelse helt eller delvis endast får göras för tid efter det att minst sex månader förflutit sedan en tidigare återkallelse. Däremot kvarstår möjligheterna för en pensionsberättigad att öka sitt uttag av pension kort tid efter en tidigare ändring av uttaget.
Ändringen i första stycket överensstämmer med vad som föreslås gälla enligt LIP fr.o.m. den 1 januari 2001.
Övriga ändringar i första stycket och ändringarna i
andra stycket är
endast av redaktionell art.
11 kap. 1 § Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete.
Pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng beräknas och fastställs enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Bestämmelserna om vilka slags inkomster som är pensionsgrundande samt bestämmelser om beräkning och fastställande av sådan inkomst har flyttats från denna lag och från LBP till LIP. Övriga bestämmelser, 2–6 a § i detta kapitel, liksom LBP har upphävts.
Den ändring som gjorts i denna paragraf avser
andra stycket som tidi-
gare innehållit bestämmelser om när pensionsgrundande inkomst skall fastställas för en försäkrad. Dessa bestämmelser har i huvudsak ersatts av bestämmelser i LIP. I andra stycket anges nu att pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng beräknas och fastställs enligt LIP.
Enligt äldre bestämmelser skulle pensionsgrundande inkomst inte fastställas för år före det år då en försäkrad uppnår 16 års ålder, år då en försäkrad avlidit eller år efter det då en försäkrad fyllt 64 år och inte heller för tidigare år då en försäkrad uppburit hel ålderspension för hela året. Detta innebar också att pensionspoäng för sådan inkomst inte tillgodoräknades för sådana år.
Inte heller enligt LIP skall pensionsgrundande inkomst fastställas för år före det år då en försäkrad uppnår 16 års ålder. Pensionsgrundande inkomst skall inte heller fastställas för år då en försäkrad avlidit i annat fall
än om överföring av pensionsrätt för premiepension till den avlidnes make skall göras för det året. Eftersom inte heller andra pensionsgrundande belopp skall fastställas för sådana år kommer det inte att finnas något pensionsunderlag att beräkna pensionsrätt på. Däremot finns i LIP inget undantag för beräkning av pensionsgrundande inkomst, andra pensionsgrundande belopp (än pensionsgrundande belopp för barnår) och pensionsrätt för år efter det år då en person fyllt 64 år eller för tidigare år då han eller hon för hela året uppburit hel ålderspension.
Även om pensionsgrundande inkomst m.m. tillgodoräknas efter 64 års ålder skall pensionspoäng inte tillgodoräknas för sådan tid. Däremot tillgodoräknas pensionsrätt för sådan tid. När det gäller tid före 65 års ålder då en försäkrad uppburit hel ålderspension hela året kommer däremot pensionspoäng att beräknas för den för vilken pensionsgrundande inkomst fastställts. Till följd härav föreslås också att den avgiftsbefrielse som förelegat under sådan tid upphävs (se 3 kap. 3 § tredje stycket SAL).
Vissa särskilda bestämmelser gäller för personer som är födda år 1937 eller tidigare. Dessa finns dels i 6 kap. 12–16 §§ LIP, dels i 4, 11 och 15 §§ lagen om införande av LIP.
12 kap. 3 § Uttag av ålderspension får helt eller delvis återkallas med verkan från
nästa månadsskifte. Har ålderspension återkallats tidigare får dock ny återkallelse inte avse tid före sex månader efter det att den tidigare återkallelsen började gälla. Sådan återkallelse gäller inte heller för försäkrad, som uppbär folkpension enligt 6 kap., om inte han eller hon gör motsvarande återkallelse enligt 6 kap. 3 §.
Skall ålderspension
efter återkallelse av pensionsuttag börja betalas ut
på nytt, beräknas pensionens storlek med tillämpning av bestämmelserna
i 2 § på grundval av den försäkrades ålder då pensionen
på nytt börjar
utges. För varje månad, varunder ålderspension tidigare har betalats ut, skall vid beräkningen göras avdrag med 0,5 procent för tid före den
månad, varunder den försäkrade
har fyllt 65 år, och 0,7 procent för annan
tid.
Ändringarna i denna paragraf motsvarar de ändringar som gjorts i 6 kap. 3 § denna lag.
13 kap. 2 § Har pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst två år av
de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffar, skall förtidspension utges med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket.
Härvid gäller inte bestämmelsen i 20 kap. 2 § första stycket. Bestämmel serna i andra stycket skall även tillämpas då vid tidpunkten för pen-
sionsfallet den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans
eller hennes sjukpenninggrundande
inkomst om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden, uppgår till lägst ett belopp som motsvarar det vid årets ingång gällande
pris
basbeloppet.
Hel förtidspension motsvarar den tilläggspension i form av ålderspension, som skulle tillkomma den försäkrade, om sådan pension skulle börja utgå från och med den månad varunder han
eller hon fyller 65 år.
Härvid skall ålderspensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år från och med det då förtidspensionen börjar utgå till och med det då han
eller hon uppnår 64 års ålder tillgodoräknats pensions-
poäng motsvarande medeltalet av de pensionspoängtal, vilka tillgodoräknats honom
eller henne under de fyra år som närmast föregått det år då
pensionsfallet inträffade eller, om pensionen därigenom blir större, under samtliga år från och med det då han
eller hon fyllt 16 år till och med det
som närmast föregått pensionsfallet. Vid beräkningen av nämnda medel-
tal bortses från de år intill ett antal av hälften, för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats den försäkrade eller för vilka poängtalet är lägst.
Pension enligt denna paragraf får ej utgå, om den försäkrade vid
65 års
ålder inte kan bli berättigad till ålderspension enligt 12 kap.
Ändringen i
första stycket föranleds av att bestämmelserna om vårdår har
flyttats från 11 kap. 6 a § denna lag till 4 kap. 11–12 §§ LIP.
I 11 kap. 6 a § tredje stycket föreskrevs tidigare att vårdår inte skall beaktas vid tillämpningen av 13 kap. 2 § första stycket. Detta undantag anges nu i stället i denna paragraf. Vidare har en namnändring av basbelopp till prisbasbelopp gjorts.
Ändringarna i
andra och tredje styckena är endast av redaktionell art.
4 § Om förtidspension utgår för tid efter det att ålderspension med stöd av 12 kap. 3 § upphört att utgå, skall förtidspensionen minskas med motsvarande tillämpning av 12 kap. 3 och 4 §§.
Vid beräkning av förtidspension skall hänsyn inte tas till pensionspoäng som enligt 11 kap. 6 § första och tredje styckena
, i dessa lagrums
lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 1 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension tillgodoräknats den försäkrade för tid då
förtidspension enligt denna lag utgått med anledning av samma inkomstförlust. Vårdår som enligt 11 kap. 6 a §
, i detta lagrums lydelse
före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 1 § lagen om inkomstgrundad ålderspension tillgodoräknats en försäkrad som under året uppburit för-
tidspension enligt denna lag får inte åberopas för höjning av förtidspensionen.
Ändringarna i
andra stycket är en följd av att bestämmelserna om pen-
sionspoäng och vårdår i 11 kap. 6 och 6 a §§ denna lag har flyttats till LIP.
15 kap. 2 § För en pensionsberättigad som är född under något av åren 1911–1927
skall tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat tillgodoräknas om han eller hon hade fått rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 § från och med januari månad det år han eller hon uppnått 65 års ålder. Detta gäller dock endast om pensionen därigenom blir större.
Första och andra styckena i denna paragraf har upphävts då de numera
saknar betydelse. De skall enligt övergångsbestämmelserna dock gälla såvitt avser tid före upphävandet.
Ändringarna i
tredje stycket är dels föranledda av att pensionspoäng
fortsättningsvis skall fastställas genom överklagbara beslut, dels av redaktionell art.
16 kap. 5 § Ålderspension
utges från och med den månad varunder den försäk-
rade fyller
65 år eller, om han eller hon önskar att pensionen skall börja
utges tidigare eller senare, från och med den månad som anges i pen-
sionsansökningen.
Förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag utgår från och med den månad då rätt till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 § andra stycket utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den då beslutet om pension meddelats.
Efterlevandepension
utges från och med den månad då den försäkrade
avlidit eller, om han
eller hon vid sin död uppbar ålderspension eller för-
tidspension, från och med månaden näst efter den då dödsfallet inträffat.
Inträder rätt till ålderspension eller efterlevandepension vid annan tidpunkt än som åsyftas i första och tredje styckena,
skall pensionen betalas
ut för tid från och med den månad då rätten inträtt.
Annan pension än ålderspension får inte betalas ut för längre tid till-
baka än tre månader eller, i fråga om barnpension eller handikappersättning, två år före ansökningsmånaden.
lderspension får betalas ut tidi
gast för månaden närmast efter ansökningsmånaden. Har den försäkrade uppburit förtidspension eller särskild efterlevandepension omedelbart före 65 års ålder får dock ålderspension betalas ut för högst tre månader före ansökningsmånaden.
Det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barnpension enligt 14 kap. 2 § skall minskas med vad som utbetalats i omställningspension enligt 14 kap. 4 § eller särskild efterlevandepension enligt 14 kap. 5 § för den tid som barnpensionsbeloppet avser utöver vad som skulle ha utgetts om beslutet om barnpension förelegat vid utbetalningen av omställningspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen.
Bestämmelserna i denna paragraf behandlar i huvudsak frågan om från vilken tidpunkt en pension skall börja utges.
De ändringar som gjorts i
första, tredje och fjärde styckena är endast
av redaktionell art. I
femte stycket föreskrivs nu att ålderspension inte får
utges retroaktivt utan skall börja utges tidigast för tid från och med månaden närmast efter ansökningsmånaden. Undantag görs emellertid för det fall att den försäkrade omedelbart före den månad han eller hon fyller 65 år har haft förtidspension eller särskild efterlevandepension. I sådant fall får ålderspension betalas ut för högst tre månader före ansökningsmånaden. Anledningen härtill är att förhindra att en försäkrad blir utan försörjning när rätten till förtidspension eller särskild efterlevandepension upphör vid 65 års ålder.
19 kap. 1 § Om avgifter för finansiering av sjukförsäkringen
m.m, föräldraför
säkringen och efterlevandepensioner föreskrivs i lagen (1981:691) om
socialavgifter.
I paragrafen har ändringar gjorts på så sätt att det nu anges att det i lagen (1981:691) om socialavgifter föreskrivs om avgifter för finansiering av sjukförsäkringen m.m., föräldraförsäkringen och efterlevandepensioner. Hänvisningen till lagen om socialavgifter vad gäller föräldraförsäkringen och efterlevandepensioner görs eftersom direkta avgifter för finansieringen härför har införts. När det gäller sjukförsäkringen har ett m.m. lagts till då vissa kostnader för förtidspensionen införlivats i denna avgift. Vidare har hänvisningen till lagen om allmän pensionsavgift tagits bort då denna avgift endast skall finansiera försäkringen för tilläggspension i form av ålderspension och täcks av hänvisningen i 4 § i detta kapitel.
4 §
För finansieringen av tilläggspension i form av ålderspension enligt denna lag skall bestämmelserna i 1 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension gälla.
Finansieringen av tilläggspension i form av ålderspension kommer framöver att regleras LIP. På grund härav hänvisas därför nu endast till LIP.
20 kap. 2 § Vid tillämpningen av
denna lag skall, om inte annat sägs i lagen,
vårdår som tillgodoräknats enligt 11 kap. 6 a §, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 12 § lagen ( 1998:000 ) om inkomst
grundad ålderspension likställas med år för vilka pensionspoäng tillgo doräknats.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 §
också likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett
utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige, om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt då han
eller hon avled.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 2 a § tredje stycket skall den som lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer anses ha en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedeln som avses i 3 kap. 2 a § fjärde stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F-skattsedel är oriktig. Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69).
Bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om tillgodoräknande av vårdår har flyttats till 4 kap. 1, 11 och 12 §§ LIP. I
första stycket i denna paragraf
föreskrivs nu att vid tillämpningen av denna lag skall vårdår likställas med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats.
Ändringen i
andra stycket är också en följd av att bestämmelserna i
11 kap. 6 a § har flyttats till LIP.
Ändringarna i
tredje och fjärde styckena är endast av redaktionell art.
15 § Regeringen får träffa överenskommelse med främmande makt om utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa fall från vad i lagen är stadgat.
Ändringen i
första stycket är endast av redaktionell art.
Andra stycket i denna paragraf har upphävts. Motsvarande bestämmel-
ser har i stället förts in i 15 kap. 18 § andra stycket LIP. De förbindelser som tecknats och godkänts enligt bestämmelserna i det upphävda stycket före den 1 januari 1999 skall enligt 12 § lagen om införande av LIP gälla även vid tillgodoräknande av pensionsrätt på grund av bestämmelserna i 15 kap. 18 § andra stycket LIP.
8. Om en kvinna, som avses i punkt 5 och är född under något av åren 1930–1944 samt har rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt äldre bestämmelser, för samma månad får tilläggspension i form av ålderspension, utges änkepensionen endast i den mån den överstiger ålderspensionen. Kvinnan har dock alltid rätt till änkepension med sådant belopp att denna, tillsammans med tilläggspensionen i form av ålderspension, motsvarar viss andel av summan av kvinnans tilläggspension i form av ålderspension och den tilläggspension för mannen som avses i 14 kap. 3 § i dess äldre lydelse. Denna andel utgör 60 procent om kvinnan är född år 1930, 58 procent om kvinnan är född år 1931, 56 procent om kvinnan är född år 1932, 54 procent om kvinnan är född år 1933, 52 procent om kvinnan är född år 1934 och 50 procent om kvinnan är född
under något av åren 1935–1944. Med stöd av denna regel får emellertid inte utbetalas tilläggspension i form av änkepension med högre belopp än vad som följer av 14 kap. 3 § i dess äldre lydelse.
Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall, om kvinnan uppskjuter uttaget av ålderspension till en senare tidpunkt än från och med den månad då hon fyller 65 år, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha
utgetts om rätt därtill hade inträtt
från och med nämnda månad. Vidare skall, då kvinnan gjort undantagande från försäkringen för tilläggspension, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha
utgetts om undantagande inte
skett. Motsvarande skall gälla om bestämmelserna
om tillgodoräknande
av pensionspoäng vid underlåten eller bristande avgiftsbetalning i
11 kap. 6 § första stycket,
i detta lagrums lydelse före den 1 januari
1999, eller 4 kap. 8 § andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension har tillämpats.
Ändringen i
andra stycket är en följd av att bestämmelserna i 11 kap. 6 §
föreslagits upphöra att gälla samtidigt som motsvarande bestämmelse förs in i LIP.
37.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
4 kap. 4 § Livränta
utges längst till den månad under vilken den försäkrade
fyller 65 år.
Den nu gällande paragrafen innehåller bestämmelser om att livränta enligt 4 kap. denna lag, s.k. egenlivränta, som huvudregel skall upphöra att utges vid 65 års ålder. Därutöver finns en särskild garantiregel som innebär att egenlivränta i vissa fall kan fortsätta att utges efter denna ålder. Som närmare angetts i avsnitt 25.3 föreslås nu att denna särskilda garanti skall slopas.
I
första stycket anges därför att livränta utges längst till den månad
under vilken den försäkrade fyller 65 år.
Som en konsekvens av slopandet av garantiregeln föreslås att
andra
fjärde styckena upphävs.
Motsvarande garanti för livränta efter 65 års ålder enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd föreslås samtidigt upphöra. Någon särskild lagändring krävs inte i den lagen då den hänvisar till bl.a. här aktuell bestämmelse i lagen om arbetsskadeförsäkring.
5 § För den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring utgörs livränteunderlaget av hans eller hennes sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § nämnda lag vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans eller hennes sjukpenninggrundande inkomst, om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden.
Vid tillämpningen av första stycket gäller följande avvikelser från bestämmelserna i 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring. Vid beräkningen skall också andra skattepliktiga förmåner än pengar beaktas. Med inkomst av anställning likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. Semesterlön och semesterersättning skall medräknas utan den begränsning som anges i 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän försäkring. Inkomst i form av skattepliktiga förmåner skall värderas på
det sätt som är föreskrivet för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
( 1998:000 ) om inkomstgrundad ålderspension.
Ändringarna i
första stycket är endast av redaktionell art.
Ändringen i
andra stycket är en följd av att bestämmelserna om beräk-
ning av pensionsgrundande inkomst i AFL har flyttats till LIP.
6 kap. 1 § Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt be-
rättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen.
Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap. och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livränta för förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension som utgått för samma tid.
Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt system för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.
Om bestämmelserna
om beräkning av pensionspoäng vid underlåten
eller bristande avgiftsbetalning i 11 kap. 6 § första stycket lagen om all-
män försäkring,
i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller
4 kap. 8 § andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspen sion har tillämpats för år efter det då arbetsskadan har inträffat, skall vid
tillämpning av denna paragraf hänsyn tas till den tilläggspension som skulle ha utgivits om full avgift hade erlagts.
Ändringen i
fjärde stycket är en konsekvens av ändringarna i 4 kap. 4 §
denna lag och av att bestämmelserna om tillgodoräknande av pensionspoäng i 11 kap. AFL flyttats till LIP.
7 kap. 2 § Avgiften till arbetsskadeförsäkringen skall utgå efter en procentsats
som skall vara så avvägd att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker
1. ersättningar enligt denna lag samt ersättningar på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
2. kostnader som föranleds av lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m.m., lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m.m. och lagen (1977:268) om uppräkning av yrkesskadelivräntor m.m.,
3. förvaltningskostnader. Med förvaltningskostnader enligt första stycket 3 avses omkostnader för Riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas verksamhet beträffande arbetsskadeförsäkringen.
Beslut om procentsats för ett visst år skall fattas senast under året dessförinnan.
Riksförsäkringsverket skall vart femte år föreslå procentsats för de sju följande åren, i den mån beslut inte redan har fattas.
I paragrafens första stycke har punkt 4 tagits bort då någon fondbildning inte längre skall ske. Ändringen har tillkommit efter Lagrådets granskning och är en följd av ändringen i 4 kap. 6 § lagen (1981:691) om socialavgifter.
37.7. Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
1 kap. 1 § I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den all-
männa försäkringen,
ålderspensioneringen och vissa andra sociala ända-
mål.
Att denna lag tillämpas även i fråga om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster framgår av lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt stöd finns särskilda bestämmelser. Föreskrifter om avdrag vid beräkning av arbetsgivaravgifter finns i lagen (1995:287) om anställningsstöd och i lagen (1995:411) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter.
I
första stycket har tillagts att det i lagen också ges bestämmelser om av-
gifter för finansiering av ålderspensioneringen.
2 § Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbetsgivaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare.
Egenavgifter skall
betalas av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring
eller enligt lagen ( 1998:000 ) om inkomstgrundad ålderspension
och
som har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller
2 a §
lagen om allmän försäkring eller 2 kap. lagen om inkomstgrundad
ålderspension. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 och
2 a §
§ lagen om allmän försäkring skall även likställas inkomst för eget
arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Vid tillämpning av denna lag skall, även om ett anställningsförhållande inte föreligger, den som har utgett sådan ersättning som enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring
eller en
ligt bestämmelserna i 2 kap. 10 § första stycket, 11 eller 12 § lagen om inkomstgrundad ålderspension är att hänföra till inkomst av anställning
anses som arbetsgivare. Med inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring skall i denna lag likställas inkomst i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar samt kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. I fråga om skattepliktig intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) i form av rabatt, bonus eller annan förmån som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, anses som arbetsgivare, om denne är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen.
I
första stycket och andra stycket har hänvisningar till den nya lagen om
inkomstgrundad ålderspension gjorts. I
andra stycket innebär den nya
hänvisningen att den som utgett bidrag som angavs i 11 kap. 2 § första stycket m AFL inte längre är arbetsgivare enligt lagen. För sådana bidrag kommer staten att betala en särskild ålderspensionsavgift.
2 kap. 1 § En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3–5 §§ för
varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift med
7,50 procent,
2.
efterlevandepensionsavgift med 1,70 procent,
3.
ålderspensionsavgift med 6,40 procent,
4.
föräldraförsäkringsavgift med 2,20 procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med
5,84 procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträffande ersättning som avses i
2 kap. 11 eller 12 § lagen ( 1998:000 ) om in
komstgrundad ålderspension betala endast ålderspensionsavgift.
I
första stycket har nya nivåer införts på sjukförsäkringsavgiften och ar-
betsmarknadsavgiften. I stället för tilläggspensionsavgift har införts benämningen ålderspensionsavgift. Bestämmelserna om folkpensionsavgift,delpensionsavgift, arbetarskyddsavgift och lönegarantiavgift har tagits bort. Nya avgifter har införts i form av en efterlevandepensionsavgift och en föräldraförsäkringsavgift.
I paragrafens
andra stycke har en hänvisning till den nya lagen om in-
komstgrundad ålderspension gjorts. Hänvisningen innebär att beräkning av avgift för bidrag som angavs i 11 kap. 2 § första stycket m AFL inte längre regleras i lagen.
2 § En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som utgetts till sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgift med 1,20 procent.
I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och
arbetsmarknads
avgift beräknas efter de procentsatser som regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den andel av de i 1 § första stycket 1 och
6 angivna
procentsatserna som svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 30 september de tre år som närmast föregått det år då procentsatserna fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas till fartyg med en bruttodräktighet understigande 300. Procentsatserna beräknas med två decimaler.
Med sjöman avses i denna lag arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370).
Enligt
andra stycket skall arbetsgivare som sysselsätter sjömän betala
vissa avgifter enligt en lägre procentsats som Riksförsäkringsverket årligen fastställer. Med anledning av att folkpensionsavgiften har tagits bort har sådan arbetsgivare medgivits nedsättning av arbetsmarknadsavgiften i stället för som tidigare folkpensionsavgiften.
3 § Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete eller eljest med anledning av tjänsten, dock inte pension, eller andra skattepliktiga förmåner . I underlaget skall även ingå sådan annan ersättning för utfört arbete som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Med lön likställs
1. garantibelopp enligt lönegarantilagen (1992:497) ,
2. kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetal ningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag,
3. ersättning som en arbetsgivare utger till en allmän försäkringskassa som följd av bestämmelsen i 24 § första stycket lagen ( 1991:1047 ) om sjuklön.
Ersättning som avses i andra stycket
3 skall anses som ersättning till
arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 §§.
I
första stycket har en redaktionell ändring gjorts samt från avgiftsunder-
laget borttagits sådant bidrag som angavs i 11 kap. 2 § första stycket m AFL. Vidare har
andra stycket strukturerats om. I stycket har intagits
några ersättningar som tidigare ingick i första stycket. Någon ändring i sak har inte gjorts. I
tredje stycket har följdändringsvis gjorts en ändring.
4 § Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått till 1 000 kronor,
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen,
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte räknas som lön
enligt 2 kap. 3 § första stycket lagen ( 1998:000 ) om
inkomstgrundad ålderspension eller enligt 2 kap. 16 § andra stycket samma lag inte är pensionsgrundande inkomst,
9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör skattepliktig intäkt,
11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring, 12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370),
13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket
1 5 lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt
pris
basbelopp enligt lagen om allmän försäkring,
15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en vinstandelsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning,
16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål från vilken enligt de fyra sista meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring skall bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst,
17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighetsförsäkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring som anges i 17,
19. ersättning enligt
2 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspen
sion.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp.
Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger
prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.
I paragrafens
första stycke har punkten 2 tagits bort. Punkten angav att
det från avgiftsunderlaget skulle bortses från ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år. Denna punkt skall dock alltjämt gälla för dem som är födda år 1937 eller tidigare vilket framgår av övergångsbestämmelserna. I punkten 8 har en hänvisning till pensionsgrundande inkomst enligt ett lagrum i den nya lagen om inkomstgrundad ålderspensionsavgift gjorts. Någon förändring i sak har inte gjorts. I punkt 13 har en följdändring gjorts på grund av att punkterna ändrats i 1 § första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. I punkt 14 har basbelopp ändrats till prisbasbelopp.
I 19:e punkten hänvisas till sådana ersättningar som det skall betalas statliga ålderspensionsavgifter för. Dessa ersättningar undantas alltjämt från att ingå i i avgiftsunderlaget.
5 § Vid bestämmande av underlaget för beräkning av ålderspensionsav gift skall även medräknas ersättningar som utgör inkomst av anställning enligt 2 kap. 10 § första stycket, 11 § första stycket eller 12 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Ersätt ningar för arbete utanför Sverige till arbetstagare som inte är svenska medborgare och som inte heller är bosatta här, skall inte medräknas.
Vid bestämmande av underlaget för beräkning av annan avgift än
ålderspensionsavgift skall bortses från ersättningar till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år. Detsamma gäller ersättningar till arbetstagare
som inte varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
I
första stycket har tilläggspensionsavgift ändrats till ålderspensionsav-
gift. Vidare har lydelsen skrivits om på så sätt att det nu anges att ersättningar som utgör inkomst av anställning enligt angivna lagrum i den nya lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall medräknas vid bestämmande av underlaget för ålderspensionsavgiften. Ändringen är endast redaktionell och någon ändring i sak har inte gjorts. Vidare har en omformulering gjorts när det gäller ersättningar för arbete utanför Sverige till arbetstagare som inte är svenska medborgare och som inte är bosatta i Sverige. Inte heller här har någon ändring i gjorts i sak.
I
andra stycket har lagts till att det vid bestämmandet av avgiftsunder-
laget för beräkning av annan avgift än ålderspensionsavgift skall bortses från ersättningar till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år. Innebörden härav är att ålderspensionsavgift även skall betalas för ersättning som utges till personer som är 65 år eller äldre. Detta tillägg är en följd av att punkten 2 i 2 kap. 4 § första stycket har tagits bort. Den bestämmelsen skall dock inte tillämpas på personer födda år 1937 eller tidigare vilket framgår av övergångsbestämmelserna.
Vidare har sista meningen i stycket tagits bort. Meningen avsåg uppdragstagare som var bosatta utomlands och som i utlandet utförde arbete för en svensk arbetsgivares räkning. Den borttagna meningen har inte någon egen funktion eftersom lagen om socialavgifter likställer arbetstagare och uppdragstagare och uppdragstagare inbegrips i arbetstagarbegreppet i den nuvarande sista meningen.
3 kap. 1 § En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som
anges i 3–5 §§ för varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift med
8,23 procent,
2.
efterlevandepensionsavgift med 1,70 procent,
3.
ålderspensionsavgift med 6,40 procent,
4.
föräldraförsäkringsavgift med 2,20 procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent.
I paragrafen har ny nivå införts på sjukförsäkringsavgiften. Tilläggspensionsavgift har ändrats till ålderspensionsavgift. Bestämmelserna om folkpensionsavgift och delpensionsavgift har tagits bort. Nya avgifter har införts i form av en efterlevandepensionsavgift och en föräldraförsäkringsavgift.
3 § Egenavgifter i annan form än ålderspensionsavgift beräknas inte för år efter det då den försäkrade fyllt 65 år.
Andra avgifter än
ålderspensionsavgift betalas inte av den som vid ut-
gången av inkomståret inte var inskriven hos allmän försäkringskassa, utom för det fall att detta berott på att den försäkrade inte uppnått den ålder som enligt 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring krävs för inskrivning hos allmän försäkringskassa. Sådana avgifter betalas inte heller av den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspension enligt lagen om allmän försäkring eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nämnda lag.
lderspensionsavgift betalas inte för det år då den försäkrade avlidit.
Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget understiger 1 000 kronor.
I
första stycket har angetts att någon annan avgift än ålderspensionsavgift
inte skall beräknas för år efter det då den försäkrade fyllt 65 år. Det innebär att avgift såväl skall beräknas som betalas även efter fyllda 65 år.
I
andra stycket har gjorts en namnändring .
I
tredje stycket har, förutom att en namnändring gjorts, borttagits att
tilläggspensionsavgift inte skall betalas för år då den försäkrade uppburit hel ålderspension enligt lagen om allmän försäkring. Denna bestämmelse skall dock inte tillämpas på personer födda år 1937 eller tidigare vilket framgår av övergångsbestämmelserna.
4 § Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 1 och 4 6 utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 § och 2a § lagen om allmän försäkring skall även likställas andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2
och 3 utgörs av inkomst
av annat förvärvsarbete som avses i
2 kap. 6 § lagen ( 1998:000 ) om in
komstgrundad ålderspension.
I paragrafen har ändringar gjorts till följd av att vissa avgifter har tagits bort och nya avgifter har införts i 3 kap. 1 §. I andra stycket görs också en ändring till följd av att bestämmelserna om pensionsgrundande inkomst flyttats från AFL till LIP.
5 § Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning för arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne under året inte uppgått till 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om ersättningen utgör inkomst av näringsverksamhet.
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall vidare bortses från inkomst som avses
i 2 kap. 6 § första stycket 4 lagen ( 1998:000 ) om in
komstgrundad ålderspension.
Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i
2, 13 och 15 kap. lagen om inkomstgrundad
ålderspension.
I
andra stycket hänvisas följdändringsvis till LIP.
I
tredje stycket anges att 2, 13 och 15 kap. i den nya lagen gäller i till-
lämpliga delar. I dessa kapitel regleras bland annat beräkningen av pensionsgrundande inkomst, anknytningar till taxeringsförfarandet m.m. De angivna kapitlen ersätter de föreskrifter som fanns i 11 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
5 a § Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av avgiftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med 9 000 kronor per år. Om den försäkrade under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från egenavgifterna medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda avdraget från egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år.
Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag får det sammanlagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets inkomster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga 42 600 kronor per år. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja avdraget får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på motsvarande sätt. Om handelsbolaget under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag från egenavgifterna högst med så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år.
Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse arbetsmarknadsavgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften,
efterlevande
pensionsavgiften och föräldraförsäkringsavgiften.
I
tredje stycket har gjorts ändringar till följd av att vissa avgifter har
tagits bort och nya avgifter har införts i 3 kap. 1 §.
4 kap. 1 § Sjukförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av
1. kostnader för sjukpenning m.m. enligt 3 kap., folkpension i form av förtidspension enligt 7 kap
. för personer som har rätt till tilläggspension
i form av förtidspension enligt 13 kap., tilläggspension i form av förtids pension enligt 13 kap. och rehabiliteringsersättning m.m. enligt 22 kap., allt enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. Centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att såda-
na studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen (1973:349) inte skall återbetalas,
3. vissa av de allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader,
4. kostnader enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård
5. den allmänna försäkringens kostnader enligt lagen (1991:1047) om
sjuklön
och
6. statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen ( 1998:000 ) om statlig ålderspensionsavgift som belöper på förmåner som finansieras med sjukförsäkringsavgiften.
I paragrafen anges vad sjukförsäkringsavgifter skall finansiera. Ändringarna innebär bl.a. att sådana avgifter även skall finansiera tilläggspension i form av förtidspension och folkpension i form av förtidspension. Avgifterna skall också finansiera statliga ålderspensionsavgifter som belöper på förmåner som finansieras med sjukförsäkringsavgifter. Däremot skall avgifterna inte finansiera kostnader för tandvård, läkemedelssubventioner eller föräldrapenningförmåner.
2 § Efterlevandepensionsavgifter förs till staten för finansiering av folk pension i form av efterlevandepension enligt 8 kap. lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring och tilläggspension i form av efterlevandepension en ligt 14 kap. samma lag, änkepension enligt övergångsbestämmelserna till lagen ( 1988:881 ) om ändring i lagen om allmän försäkring samt kostna der för förvaltning av efterlevandepension och änkepension.
I bestämmelsen, som ersätter tidigare bestämmelse om folkpensionsavgifter, anges vad de nyinrättade efterlevandepensionsavgifterna skall finansiera.
3 §
Fördelningen av influtna ålderspensionsavgifter skall göras enligt
följande. Den andel som beräknas utgöra avgifter för inkomster som överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring förs till staten. Den andel som beräknas motsvara pensionsrätt för premiepension för samma år förs till Riks-
gäldskontoret
för tillfällig förvaltning. Återstoden förs till A l l m ä n n a
p e n s i o n s f o n d e n med vars tillgångar kostnaderna för försäkringen
för
inkomstpension och tilläggspension enligt lagen (1998:000) om in komstgrundad ålderspension och tilläggspension i form av ålderspension
enligt lagen om allmän försäkring skall täckas.
Regeringen skall för varje år fastställa de andelar som anges i första stycket efter förslag från Riksförsäkringsverket. Skillnaden mellan beräk nade belopp och de belopp som slutligt framräknas för det aktuella året skall regleras vid en kommande överföring.
Medel som regleras gentemot staten skall beräknas med sådan ränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) och medel som regleras gentemot Riksgäldskontoret med sådan avkastning som anges i 8 kap. 1 § första stycket lagen ( 1998:000 ) om inkomstgrundad ålderspen sion.
I paragrafens
första stycke anges hur den preliminära fördelningen av de
influtna ålderspensionsavgifterna skall göras. Såsom tidigare gäller att den del som resterar skall föras till Allmänna pensionsfonden. Det har tillagts att Allmänna pensionsfondens tillgångar även skall täcka kostnaderna för ålderspensionen enligt LIP.
I ett nytt
andra stycke anges att regeringen för varje år skall fastställa
de beräknade andelarna som skall föras till staten respektive Riksgäldskontoret. Förslag om hur stora dessa andelar skall vara lämnas av Riksförsäkringsverket. Vidare anges att de skillnader som framkommer mellan de avgifter som har överförts preliminärt och de avgifter som fastställts slutligt för det aktuella året skall regleras vid en kommande överföring. Närmare regler härom anges i förordning.
Framräknad skillnad skall vad gäller överföringen till staten ränteberäknas med den basränta som anges i skattebetalningslagen. När det gäller framkommen skillnad i överföringen till Riksgäldskontoret skall denna beräknas med sådan avkastning som avses i 8 kap. 1 § första stycket Lip. Den eventuella återstod som skall föras till Allmänna pen-
sionsfonden kan således bli föremål för såväl basränteuppräkning som avkastningsuppräkning.
4 §
Föräldraförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av föräld rapenningförmåner enligt 4 kap. lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring, kostnader för förvaltning av föräldrapenningförmåner och för finansie ring av statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen ( 1998:000 ) om statlig ålderspensionsavgift som belöper på sådana förmåner.
I paragrafen anges vad de nyinrättade föräldraförsäkringsavgifterna skall finansiera. Bestämmelserna i paragrafen ersätter tidigare bestämmelser om delpensionsavgift, vilken avgift har tagits bort.
6 § Arbetsskadeavgifter förs till staten för finansiering av ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser, kostnader för förvaltning av sådana ersättningar och för finansiering av statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:000) om statlig ålderspensionsavgift som belöper på ersättningar som finan sieras med arbetsskadeavgifter.
I paragrafen anges att arbetsskadeavgifterna skall föras till staten för finansiering av de angivna arbetsskadeersättningarna och finansieringen av dessa. Arbetsskadeavgiften förs således inte längre till någon fond. I paragrafen har vidare lagts till att arbetsskadeavgifterna även skall finansiera statliga ålderspensionsavgifter som belöper på de ersättningar som finansieras med avgiften. I förhållande till det förslag Lagrådet yttrat sig över föreslås nu att arbetsskadeavgifterna förs till staten. Se avsnitt 32.
7 § Arbetsmarknadsavgifter förs till staten för finansiering av
1. arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,
2. kostnader för tillsyn av arbetslöshetskassornas utbetalning av arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor,
3. utbildningsbidrag
i form av dagpenning till deltagare i arbetsmark-
nadsutbildning, yrkesinriktad rehabilitering
eller sådan verksamhet för
ungdomar mellan 20 och 24 år som anordnas av en kommun, under för utsättning att deltagarna uppfyller villkoren för inkomstrelaterad ersätt-
ning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring
4. kostnader enligt lönegarantilagen (1992:497) och
5. statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen ( 1998:000 ) om statlig ålderspensionsavgift som belöper på förmåner som finansieras med ar betsmarknadsavgifter.
Paragrafen anger vad arbetsmarknadsavgifterna finansierar. Det har nu lagts till att avgifterna skall finansiera kostnader enligt lönegarantilagen (1992:497), eftersom lönegarantiavgiften har tagits bort samt statliga ålderspensionsavgifter som belöper på förmåner som finansieras med arbetsmarknadsavgifter. I
punkten 3 har en ändring gjorts för att förtyd-
liga att arbetsmarknadsavgifter även skall finansiera vissa utbildningsbidrag i form av dagpenning och s.k. starta–egetbidrag.
Övergångsbestämmelserna
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1, 4 och 5 §§ tillämpas i fråga om avgiftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999.
3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 och 3 §§ tillämpas på inkomster som uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den försäkrade inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
4. Äldre bestämmelser i 2 kap. 4 § första stycket 2 och 5 § andra stycket samt i 3 kap. 3 § första stycket gäller fortfarande för personer som är födda 1937 eller tidigare.
5. Under år 1999 skall influtna ålderspensionsavgifter enligt 4 kap. 3 § fördelas på så sätt att 7 procent förs till staten och 32 procent placeras på konto hos Riksgäldskontoret. Återstoden förs till Allmänna pensionsfonden.
6. Riksförsäkringsverket skall för åren 1995–1997 beräkna framkomna skillnader mellan gjorda överföringar och ett belopp som motsvarar summan av fastställda pensionsrätter för premiepension för dessa år. Reglering av framkomna skillnader skall göras senast i juni 1999. Sådan reglering avseende år 1998 skall göras senast i april 2000.
7. Under åren 1999 och 2000 skall vad som i 4 kap. 3 § sägs om vilka kostnader tillgångarna i den Allmänna pensionsfonden skall täcka också avse folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form av ålderspension enligt 12 kap. samma lag samt kostnader för förvaltning av sådan folkpension
8. Har regeringen före utgången av år 1998 ingått överenskommelse med främmande makt avseende folk- och tilläggspension utgör vid tillämpningen av överenskommelsen från och med den 1 januari 1999 fem procentenheter av sjukförsäkringsavgiften finansiering av sådan pension.
Lagen träder i kraft den 1 januari 1999. I punkt 2 och 3 anges när de nya bestämmelserna skall tillämpas på utgivna ersättningar och uppburna inkomster. I punkt 3 anges också att en proportionalisering av inkomsterna görs om inte den försäkrade visar annat.
Av punkt 4 i övergångsbestämmelsen framgår att äldre bestämmelser i 2 kap. 4 § första stycket 2, 5 § andra stycket och i 3 kap. 3 § första stycket alltjämt skall tillämpas för personer som är födda år 1937 eller tidigare. Sådana personer berörs inte alls av det nya ålderspensionssystemet.
I punkt 5 anges hur fördelningen av influtna ålderspensionsavgifter för år 1999 skall göras.
I punkt 6 stadgas att Riksförsäkringsverket för åren 1995–1997 respektive för året 1998 skall räkna ut de skillnader som framkommer mellan de överföringar som gjorts under dessa 0år och fastställda pensionsrätter. Regleringen härav skall för de tre första åren göras senast i april 1999 och för det sista året senast i april 2000.
I punkt 7 regleras att ålderspensionsavgiften under åren 1999 och 2000 skall finansiera även folkpension i form av ålderspension i vissa fall samt därtill hörande förvaltningskostnader.
I punkt 8, som tar sikte på tillämpningen av konventioner som Sverige ingått med stöd av den upphävda 4 § i 5 kap. anges det att fem procentenheter av sjukförsäkringsavgiften efter ikraftträdandet skall finansiera folk- och tilläggspensioner.
37.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift.
2 § Den som uppbär sådan inkomst som avses i 3 § skall på avgiftsunderlaget för varje år betala allmän pensionsavgift med 6,95 procent.
Andra stycket som reglerade avrundningen av avgiften har tagits bort.
Avrundningen har i stället flyttats till 3 § sista stycket.
3 § Avgiften beräknas dels på sådan inkomst av anställning som avses i 2 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, dels på sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. nämnda lag om den enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt kommunalskattelagen (1928:370). Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren
har haft i arbetet i den utsträckning kostnaderna,
minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor.
Vid beräkning av avgiften bortses från inkomst av anställning och in komst av annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna över-
stiger
8,06 gånger det förhöjda prisbasbeloppet som anges i 1 kap. 6 §
(1962:381) lagen om allmän försäkring. Därvid skall i första hand bort ses från inkomst av annat förvärvsarbete.
Avgiften avrundas till närmast hela hundratal kronor. Avgift som slutar på 50 kronor avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
I
första stycket anges att avgiften skall beräknas dels på inkomst av an-
ställning, dels på inkomst av annat förvärvsarbete. Om den avgiftsskyldige har både inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall vid beräkningen av avgiften denna beräknas på varje inkomst för sig varvid respektive inkomst skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. I detta stycke har också hänvisningarna till lagen om allmän försäkring AFL ändrats till motsvarande bestämmelser i LIP.
Andra stycket har ändrats på så sätt att avdraget för kostnader som ar-
betstagaren har haft inte speciellt hänförs till innehavd anställning utan avdrag medges för de kostnader som denne har haft i arbetet. Arbetstagaren behöver således inte vara anställd hos den som utger ersättningen utan avdrag medges oavsett om ett anställningsförhållande föreligger eller inte. Alltjämt gäller dock att det endast är kostnader som, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger 1000 kr som skall dras av.
I tredje stycket anges att det vid beräkningen av den allmänna pen-
sionsavgiften skall bortses från inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av dessa inkomster överstiger 8,06 gånger det förhöjda prisbasbeloppet. Höjningen av avgiftstaket från 7,5 till 8,06 förhöjda prisbasbelopp är en följd av att avgiften skall dras av vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Taket för avgiftsunderlaget och taket för den pensionsgrundande inkomsten är därför inte detsamma. Vid beräkning av avgift skall avräkning i första hand göras från inkomst av annat förvärvsarbete. I detta stycke har också ett namnbyte gjorts från basbelopp till prisbasbelopp.
I
fjärde stycket har avrundningsregeln som tidigare fanns i 2 § förts in.
4 § Avgift skall inte betalas av den som har sådana inkomster som avses i 3 §, om inkomsterna understiger 24 procent av det för året gällande pris basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
I paragrafen har
första stycket tagits bort vilket innebär att pensionsavgift
skall betalas även av dem som vid årets ingång har fyllt 65 år. Detta gäller dock inte dem som är födda år 1937 eller tidigare vilket anges i övergångsbestämmelsen.
I det nya
första stycket har ett namnbyte från basbelopp till prisbasbe-
lopp gjorts.
6 § Avgiften används till finansiering av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders pension och tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
Avgiften förs till Allmänna pensionsfonden.
I
första stycket har tillagts att avgiften även skall finansiera inkomstpen-
sion och tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) samt tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Det senare avses gälla till dess de nya reglerna om beräkning och utbetalning av tilläggspension i LIP börjar gälla år 2001.
Övergångsbestämmelserna
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.
2. De nya bestämmelserna tillämpas på avgiftspliktig inkomst som uppbärs från och med den 1 januari 1999.
3. Den äldre bestämmelsen i 4 § första stycket gäller fortfarande för avgiftspliktiga som är födda år 1937 eller tidigare.
4. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
5. Under åren 1999 och 2000 används avgiften även för finansiering av folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form av ålderspension enligt 12 kap. samma lag samt kostnader för förvaltning av sådan folkpension
.
Under punkten 5 regleras att ålderspensionsavgiften under åren 1999 och 2000 skall finansiera även folkpension i form av ålderspension i vissa fall och därtill hörande förvaltningskostnader.
Hänvisningar till S37-7
37.9. Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)
l d e r s p e n s i o n s a v g i f t o c h a l l m ä n p e n s i o n s a v g i f t
16 kap. 12 § Vid
beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng enligt 4 kap.
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall beräkningen av
hur stor del av
ålderspensionsavgiften och den allmänna pensions
avgiften som den skattskyldige har betalat göras enligt följande.
Om betald preliminär skatt är minst lika stor som den slutliga skatten anses
avgifterna vara till fullo betalda. Om betald preliminär skatt under-
stiger den slutliga skatten anses så stor del av det betalda beloppet avse
avgifter som motsvarar avgifternas andel av den slutliga skatten. Samt-
liga betalningar som görs under inkomståret och fram till tidpunkten för debitering av slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt skall beaktas.
Belopp som betalas efter den debitering som avses i andra stycket men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret anses som betalning av
obetalda avgifter till samma kvotdel som de obetalda avgifterna utgör
av den skattskyldiges sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betalningen görs. Detsamma gäller om
avgifterna debiterats på ett annat sätt
än genom ett grundläggande beslut om slutlig skatt i fråga om belopp som betalas före utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades.
Om
avgifterna för visst inkomstår sätts ned anses det belopp som har
betalats ändå vara det som räknats fram enligt andra och tredje styckena.
Avgifter som inte har betalats enligt tredje stycket tas inte ut.
I paragrafen har vissa uttryck ändrats i enlighet med den terminologi som används i LIP. Vidare har hänvisningen till AFL ändrats till att avse LIP.
22 kap. 1 § Beslut av skattemyndigheten eller Riksskatteverket får, utom i de fall
som avses i 2 §, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige. Beslut som myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos regeringen. Skattemyndighetens beslut får,
utom i de fall som avses i
andra stycket, överklagas också av Riksskatteverket.
Skattemyndighetens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter får överklagas också av Riksförsäkringsverket. Vad som sägs i denna lag om överklagande av Riksskatteverket skall då i stället gälla Riksförsäkrings verket. Vid sådant överklagande gäller dessutom 13 kap. 22 § första och tredje styckena lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
I paragrafen har en följdändring gjorts när det gäller överklagande. Lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring upphävs. I den upphävda lagen angavs vilka som fick överklaga skattemyndighetens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter. Nu anges direkt i lagen att förutom den skattskyldige får Riksförsäkringsverket överklaga sådana beslut. Vidare hänvisas till LIP i stället för till AFL.
12 § I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter gäller 13 kap. 22 § första och tredje styckena lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
I paragrafen hänvisas till bestämmelserna i LIP när det gäller överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter.
37.10. Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
46 §
1 mom. Avdrag får efter yrkande av den skattskyldige och med de be-
gränsningar som anges i andra - fjärde styckena, göras för underskott av förvärvskälla som är hänförlig till aktiv näringsverksamhet enligt
2 kap.
6 § lagen ( 1998:000 ) om inkomstgrundad ålderspension.
Avdrag får göras med högst 100 000 kronor för underskott avseende det beskattningsår då den skattskyldige började bedriva förvärvskällan (startåret) och för vart och ett av de fyra närmast följande beskatt-
ningsåren. För underskott som ett visst år överstiger 100 000 kr medges inte avdrag enligt denna lag. Om förvärvskällan övergått till den skattskyldige från någon sådan närstående som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 §, får avdrag göras endast om den närstående hade varit berättigad till avdrag om han fortsatt att driva verksamheten. Sistnämnda begränsning gäller dock inte om övergången skett genom köp, byte eller därmed jämförligt förvärv från förälder eller far- eller morförälder.
Avdrag medges inte
1. skattskyldig som någon gång under de fem beskattningsår som närmast föregått startåret direkt eller indirekt bedrivit likartad verksamhet,
2. för underskott som belöper på kommanditdelägare eller sådan delägare i handelsbolag som i förhållande till övriga delägare i bolaget förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser i vidare mån än vad som anges i 18 § tredje stycket eller
3. i den mån avdrag för underskottet medgetts enligt 3 § 13 mom., 25 § 10 mom. eller 26 § 9 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, eller
4. för underskott i förvärvskälla i vilken ingår fastighet som på ägarens begäran räknas som näringsfastighet enligt 5 § sjunde stycket.
I fråga om förvärvskälla som uteslutande eller så gott som uteslutande avser litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet får avdrag göras utan beloppsbegränsning och även efter den i andra stycket angivna tiden. Härvid gäller följande. Avdrag får med iakttagande av föreskrifterna i tredje stycket 2 och 3 göras i den mån underskottet överstiger avdrag för underskott från närmast föregående beskattningsår. Ett villkor för avdrag är dock att den skattskyldige under den period som omfattas av beskattningsåret och de tre närmast föregående beskattningsåren redovisat intäkter från verksamheten av någon betydenhet. Härvid beaktas även intäkter som hänförs till inkomstslaget tjänst.
I
första stycket har en följdändring gjorts. En hänvisning görs nu till
48 §
2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela
beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag enligt följande.
Grundavdraget uppgår till 0,24
prisbasbelopp för taxerad inkomst som
inte överstiger 1,86
prisbasbelopp. För taxerad inkomst som överstiger
1,86 men inte 3,04
prisbasbelopp uppgår grundavdraget till 0,24 prisbas
belopp ökat med 25 procent av det belopp varmed den taxerade inkoms-
ten överstiger 1,86 men inte 2,89
prisbasbelopp. För taxerad inkomst
som överstiger 3,04
prisbasbelopp uppgår grundavdraget till det belopp
som enligt föregående mening utgår vid en taxerad inkomst på 3,04
pris
basbelopp minskat med 10 procent av det belopp varmed den taxerade
inkomsten överstiger 3,04
prisbasbelopp, dock lägst till 0,24 pris
basbelopp.
Med
prisbasbelopp avses prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring för året före taxeringsåret.
Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt
2 kap. 6 §
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och tjänst minskad
med avdrag som avses i 46 §. I inkomst av tjänst inräknas därvid inte intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i. Som avdrag enligt 46 § räknas därvid inte avdrag som på grund av dispens enligt punkt 6 fjärde stycket av anvisningarna till 46 § grundas på inkomst av passiv näringsverksamhet eller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h.
Grundavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
I
andra och tredje stycket har basbeloppet namnändrats till prisbasbe-
loppet. I
tredje stycket har en hänvisningsändring till motsvarande para-
graf i LIP.
Anvisningar
till 23 §
19. Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till näringsverksamhet. Fysisk person får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att täcka på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverksamhet här i riket. Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som motsvarar den skattskyldiges inkomst av förvärvskällan, beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdraget, minskad med 1) sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 §, 2) intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt
2 kap. 3 5, 15
och 16 §§ lagen ( 1998:000 ) om inkomstgrundad ålderspension.
Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 25 procent av underlaget, beräknat enligt tredje stycket. I fråga om sådana inkomster
eller
skattskyldiga som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå till högst 20 procent.
Vad som har sagts i första–fjärde styckena gäller också för en fysisk person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning att bolaget har haft inkomst av näringsverksamhet här i riket. Avdrag enligt första och andra styckena skall därvid göras av delägaren.
Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § en medhjälpande make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den andra maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt för envar av makarna.
Skattskyldig som har gjort avdrag enligt andra stycket skall vid självdeklarationen foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär.
I
tredje stycket har en hänvisningsändring till motsvarande paragrafer i
lagen om inkomstgrundad ålderspension gjorts.
I
fjärde stycket har en ändring gjorts som innebär att skattskyldiga som
skall betala såväl ålderspensionsavgift enligt SAL som lägre särskild löneskatt enligt lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster också får göra ett procentuellt avdrag på högst 20 procent.
till 33 §
7. Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till sådan intäkt av tjänst som enligt
2 kap. 6 § lagen ( 1998:000 ) om inkomstgrundad ålderspen
sion utgör inkomst av annat förvärvsarbete.
Från sådan intäkt av tjänst medges dessutom avdrag med 25 procent eller, om den skattskyldige vid ingången av året före taxeringsåret fyllt 65 år eller inte fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension eller avlidit under året före taxeringsåret, med 20 procent av ett underlag beräknat enligt nästa stycke. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår.
Underlaget utgörs av sådan intäkt av tjänst som avses i första stycket minskad med andra från intäkten avdragsgilla kostnader än som avses i föregående stycke och med inkomst som avses i
2 kap. 6 § första stycket
5 lagen om inkomstgrundad ålderspension.
I
första stycket har en hänvisningsändring gjorts till lagen om inkomst-
grundad ålderspension.
I
andra stycket har en ändring gjorts som innebär att skattskyldiga som
skall betala såväl ålderspensionsavgift enligt SAL som lägre särskild
löneskatt enligt lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster också får göra ett procentuellt avdrag på högst 20 procent.
I
tredje stycket har en hänvisningsändring gjorts till LIP.
till 46 §
6. Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om försäkringen ägs av den skattskyldige. Avdrag medges inte om försäkringen förvärvats genom bodelning under äktenskapet utan att mål om äktenskapsskillnad pågått. Avdraget får, tillsammans med avdrag för sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7, inte överstiga summan av
1. den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt
2 kap. 6 § lagen ( 1998:000 ) om inkomstgrun
dad ålderspension före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §,
före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och
2. inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i.
Avdraget beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst som avses i 1 och 2 och får uppgå till högst ett belopp som motsvarar hälften av det
prisbasbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring be-
stämts för året närmast före taxeringsåret och dessutom i fråga om
a. inkomst av aktiv näringsverksamhet till sammanlagt högst 25 procent av inkomsten före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda
prisbasbelopp samt högst 20 procent av den del av nyss nämnda
inkomst som överstiger tjugo men inte fyrtio gånger nämnda
prisbasbe
lopp,
b. inkomst av anställning om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning och inte är anställd i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 § till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda
pris
basbelopp samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger
tjugo men inte trettio gånger nämnda
prisbasbelopp eller
c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i, till högst 5 procent av den del av inkomsten som överstiger tio men inte tjugo gånger samma
prisbasbe
lopp. – Avdrag enligt detta stycke beräknas i sin helhet antingen på in-
komst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Om den skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverksamhet från mer än en förvärvskälla får avdrag beräknat enligt detta stycke inte överstiga det avdrag som kunnat göras om inkomsten varit hänförlig till en och samma förvärvskälla. Har den skattskyldige inkomster som kan grunda rätt till avdrag enligt detta stycke både i inkomstslaget näringsverksamhet och som allmänt avdrag skall den del av avdraget som beräknas på ett halvt
prisbasbelopp fördelas
efter respektive avdragsgrundande inkomsts andel av de sammanlagda avdragsgrundande inkomsterna.
Om särskilda skäl föreligger får skattemyndigheten efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring respektive inbetalning på pensionssparkonto får medges med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som inkomst endast av tjänst med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för skattskyldig som avses i andra stycket b. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i
samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 §. Har skattskyldig, som – själv eller genom förmedling av juridisk person – bedrivit näringsverksamhet, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på inkomst av kapital som är hänförlig till försäljning av förvärvskällan före avdraget, på inkomst av passiv näringsverksamhet enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster före avdraget samt på sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första stycket h. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit näringsverksamheten, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift och inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det
prisbasbelopp som enligt lagen om allmän
försäkring bestämts för det år driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som inkomst av förvärvskällan i förekommande fall före avdraget, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter och sådan inkomst av kapital som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har skattemyndigheten enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger skattemyndigheten det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Skattemyndighetens beslut i fråga som avses i detta stycke får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
Har skattskyldig erlagt avgift eller gjort inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 men har avdrag för avgiften eller inbetalningen helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift och gjord inbetalning sistnämnda år överstiger vad som anges i andra stycket.
Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift eller inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades eller inbetalningen skedde, får utnyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts.
Om avdrag medges enligt fjärde stycket sjätte meningen på grund av att aktier eller andelar i fåmansföretag avyttrats skall avdraget i första hand göras som allmänt avdrag. Avdraget begränsas till ett belopp motsvarande det lägsta av den del av vinsten vid avyttringen som tas upp som intäkt av tjänst och inkomsten av tjänst före avdraget. Till den del avdraget inte kan utnyttjas som allmänt avdrag får avdrag göras i inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. I det fall avdrag medges på grund av att andelar i fåmansägt handelsbolag avyttrats skall avdrag göras i inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.
I
andra stycket har en hänvisningsändring gjorts till LIP.
I
tredje och fjärde stycket har en namnändring gjorts av basbelopp till
prisbasbelopp.
37.11. Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
1 § Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 18,09 pro cent på lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre och i övrigt med 24,26 procent på
1. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,
2. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370),
3. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
4. ersättning som
utges enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till förtidspension eller till sjukbidrag,
5. ersättning som utges på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utges i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst,
6. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig enligt denna lag, om inte denne är den som är skattskyldig till inkomstskatt för förmånen.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap.3–5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första stycket 13 och
5 § andra stycket första meningen.
Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 5 skall bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger
prisbasbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen om allmän försäkring.
I paragrafens första stycke har punkt 1 tagits bort och det anges i stället särskilt att en lägre procentsats, 18,09 procent, skall betalas på lön eller annan ersättning som utbetalas till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre. Denna lägre procentsats tas ut på grund av att arbets-
givare även skall betala ålderspensionsavgift för dessa arbetstagare. Som en följd av att den första punkten tagits bort har övriga punkter omnumrerats, 1 är nu punkt 2 osv.
I tredje stycket har en följdändring gjorts när det gäller vad som skall undantas vid bestämmande av skatteunderlaget.
2 § En enskild person eller ett dödsbo skall för varje år till staten betala särskild löneskatt med 24,26 procent på inkomst enligt kommunalskattelagen (1928:370) av annan näringsverksamhet här i landet än sådan aktiv näringsverksamhet som avses i 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomst grundad ålderspension (passiv näringsverksamhet) samt på ersättning som utges enligt sådan avtalsgruppsjukförsäkring som avses i punkt 12 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen eller enligt sådan trygghetsförsäkring som avses i nämnda anvisningspunkt till den del ersättningen utges i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst.
Om en skattskyldig före årets början har fyllt 65 år eller
inte har fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension skall särskild löneskatt betalas med 18,09 procent eller, om en skattskyldig avlidit under året, med 24,26 procent på inkomst som avses i 3 kap. 4 § andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter. Bedömningen om
näringsverksamhet är aktiv eller passiv görs för en förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.
Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.
Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor.
I första stycket har en omdisposition gjorts. Vidare har införts att en särskild procentsats, 18,09 procent, skall betalas av en skattskyldig som före årets början har fyllt 65 år eller av en skattskyldig som inte har fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension. Denna lägre procentsats tas ut på grund av att dessa skattskyldiga även skall betala ålderspensionsavgift på inkomsterna. Hänvisningen till AFL har ändrats till LIP.
37.12. Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden
1 § De penningmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter och 6 § lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift skall föras till Allmänna pensionsfonden, skall förvaltas av första–sjätte fondstyrelserna.
De medel som enligt 8 kap. 2 § lagen ( 1998:000 ) om inkomstgrundad ålderspension förs till Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden skall förvaltas av sjunde fondstyrelsen.
Bestämmelser
finns om första–tredje fondstyrelserna i 2–16, 21–25, 44
och 45 §§, om fjärde–sjätte fondstyrelserna i 26, 28–37, 39, 43,
44 och
45 §
samt om sjunde fondstyrelsen i 43 a 45 §§.
Av bestämmelsen följer bl. a. att de penningmedel som förs till Allmänna pensionsfonden (AP–fonden) skall förvaltas av de olika fondstyrelserna. Ändringarna är en följd av att det för förvaltningen av premiepensionsmedlen inrättas en ny, sjunde fondstyrelse.
För sjunde fondstyrelsen gäller enligt ett nytt
andra stycke att den till-
förs medel med stöd av en bestämmelse i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension (LIP).
I
tredje stycket har lagts till en uppräkning av de paragrafer i regle-
mentet för AP–fonden som gäller den sjunde fondstyrelsen. Därutöver har redaktionella ändringar gjorts.
Bestämmelsen i tredje stycket kompletteras av en ny paragraf, 43 i §, av vilken det framgår att vissa av bestämmelserna som gäller särskilt för första–tredje fondstyrelserna skall gälla också för sjunde fondstyrelsen.
2 §
Av de medel som avses i 1 § första stycket skall Riksförsäkringsverket
varje år överföra
till
1. första fondstyrelsens förvaltning
ålderspensionsavgifter som erläggs
av staten, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter samt av bolag, föreningar och stiftelser, i vilka staten, kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter har ett bestämmande inflytande,
2. andra fondstyrelsens förvaltning
ålderspensionsavgifter som erläggs
av andra arbetsgivare än
de som har nämnts under 1, om avgiftsunder
laget per år överstiger 240 gånger det prisbasbelopp som gäller enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. tredje fondstyrelsens förvaltning övriga
ålderspensionsavgifter,
4. första–tredje fondstyrelsernas förvaltning pensionsavgifter enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift fördelade på respektive fondstyrelse med en andel som motsvarar den andel av
ålderspensionsav
gifterna som förs till var och en av fondstyrelserna.
Vad som sägs i första stycket 1–4 gäller med den begränsning som följer av bestämmelserna i 26 § om fjärde och femte fondstyrelsernas rätt att rekvirera medel hos Riksförsäkringsverket.
Till varje fondstyrelses förvaltning skall också hänföras avkastningen av de medel som styrelsen förvaltar.
Bestämmelsen, som gäller första–tredje fondstyrelserna, behandlar de medel som Riksförsäkringsverket årligen skall överföra till de olika fondstyrelserna och hur dessa medel skall fördelas mellan de olika styrelserna.
I
första stycket har införts en hänvisning till 1 § första stycket. Däri-
genom tydliggörs att premiepensionskapitalet som avses i 1 § andra stycket inte omfattas av medelsfördelningen enligt denna paragraf. Vidare har benämningen tilläggspensionsavgifter ersatts med ålderspensionsavgifter. Detta är i sin tur en följd av den ändrade terminologin i lagen (1981:691) om socialavgifter. Första stycket har också genomgått vissa andra språkliga justeringar.
3 § Pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter avseende försäkring för inkomstpension och tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension samt försäkring för tillläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om all män försäkring skall, i den mån andra medel inte står till förfogande, betalas genom tillskott som Riksförsäkringsverket erhåller från fondstyrelserna. De medel som behövs för ett kalenderår skall tillskjutas av varje fondstyrelse i förhållande till de avgifter som under det närmast föregående året har överförts till dess förvaltning.
Varje fondstyrelse skall med de medel som den förvaltar betala kostnaderna för dess verksamhet och för revision av dess förvaltning.
I paragrafen anges för vilka ändamål som de medel som förvaltas av första–tredje fondstyrelserna får tas i anspråk. Utöver sådana kostnader som anges i andra stycket får medlen användas för utgifter som avser försäkringen för inkomstpension och tilläggspension enligt LIP. Detsamma gäller försäkringen för tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Anledningen till detta är
att utbetalningar av tilläggspension sker enligt sistnämnda lag fram till år 2001 och att förvaltningskostnaderna avser pensioner enligt båda lagarna.
I
första stycket har också gjorts en språklig justering.
4 § Varje fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av regeringen. Av ledamöterna utses
i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräder kommunerna och landstingskommunerna, och tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare,
i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, en efter förslag av sammanslutningar som företräder konsumentkooperationen och fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare samt
i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare och två efter förslag av sammanslutningar som företräder personer vilka erlägger egenavgifter för
ålderspension.
Om förslag inte avges, förordnar regeringen ledamöter ändå. För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant. Ledamöter och suppleanter skall vara bosatta i Sverige och får inte vara underåriga,
i konkurs, underkastade näringsförbud eller ha
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Bestämmelsen, som gäller första–tredje fondstyrelserna, behandlar antalet styrelseledamöter, sättet att utse dessa samt de krav som ställs på ledamöterna.
Ändringen i
första stycket beträffande ledamöterna i tredje fondstyrel-
sen innebär att ordet tilläggspension bytts ut mot ordet ålderspension. Detta är, i likhet med vad som angetts i kommentaren till 2 §, en följd av den ändrade terminologin i lagen om socialavgifter.
Bestämmelsen i
fjärde stycket har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag. I stycket har tillägg gjorts för konkursfall och fall av näringsförbud.
IV Sjunde fondstyrelsen
43 a §
Sjunde fondstyrelsen skall förvalta en särskild fond inom All
männa pensionsfonden, Premiesparfonden.
Fonden skall förvaltas för de ändamål som framgår av be stämmelserna om premiepension i lagen ( 1998:000 ) om inkomstgrundad ålderspension. Fondstyrelsen skall i sin förvaltning handla uteslutande i pensionsspararnas intresse.
Fondstyrelsen skall ta emot medel till och betala ut medel från fonden enligt de anvisningar som Premiepensionsmyndigheten lämnar.
Bestämmelsen behandlar den löpande förvaltning som avses i 8 kap. 2 § första stycket 2 och 4 § andra stycket LIP, dvs. förvaltningen för de pensionssparare som inte inom viss tid anmäler något val av fond till Premiepensionsmyndigheten.
Av skäl som redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 20.4), måste den löpande förvaltningen av premiepensionskapitalet hållas skild från den övriga medelsförvaltningen inom AP–fonden. Det anges därför i denna bestämmelse att en sjunde fondstyrelse skall förvalta en särskild fond inom AP–fonden, benämnd Premiesparfonden.
Paragrafen anger uttryckligen att ändamålen för förvaltningen av kapitalet i Premiesparfonden skall vara de som följer av bestämmelserna om premiepension i LIP.
Paragrafen innehåller vidare en erinran om att sjunde fondstyrelsen i sin förvaltning inte skall fästa avseende vid andra hänsyn än sådana som är knutna till pensionsspararnas intresse. Det skall alltså inte vara möjligt för fondstyrelsen att agera för att främja några allmänna intressen eller specifika statliga intressen, i den mån agerandet inte samtidigt skulle vara i pensionsspararnas bästa intresse.
43 b §
Premiesparfonden skall vara indelad i fondandelar. Alla fondan
delar skall vara lika stora.
Värdet av en fondandel är fondens värde delat med antalet fondandelar. Fondens tillgångar skall värderas med ledning av gällande marknadsvärde. Fondstyrelsen skall dagligen beräkna fondandelsvärdet och underrätta Premiepensionsmyndigheten om värdet.
När medel tillförs fonden, skall fondstyrelsen utfärda fondandelar till Premiepensionsmyndigheten. När medel betalas ur fonden, skall det ske genom inlösen av fondandelar.
Paragrafen innehåller regler kring fondandelar och inlösen av fondandelar beträffande Premiesparfonden.
Det i bestämmelsens
första stycke angivna kravet att alla fondandelar
skall vara lika stora innebär att andelarna sinsemellan skall vara värda lika mycket.
Bestämmelsens
andra stycke är i huvudsak utformat i enlighet med vad
som enligt 30 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder gäller för värdepappersfonder. Anledningen till detta är att premiepensionssystemet, som angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 20.2), skall vara uppbyggt som ett fondförsäkringssystem. Det innebär att de enskildas tillgodohavande i premiepensionssystemet under den förvärvsaktiva tiden skall vara uttryckt i fondandelar. Detsamma gäller enligt huvudregeln också premiepensionen. Vidare skall de enskilda när som helst kunna byta fond. För att handel skall kunna ske dagligen med andelarna i fonden måste fondstyrelsen fortlöpande marknadsvärdera tillgångarna i fonden och beräkna fondandelsvärdet. Inom premiepensionssystemet blir det aktuellt att köpa eller sälja fondandelar så snart någon åtgärd skall vidtas som påverkar den enskildes tillgodohavande på premiepensionskontot. Som exempel kan nämnas val och byte av fond samt utbetalning av premiepension.
43 c §
Fondstyrelsen skall förvalta fondmedlen så att den totala risknivån
är låg, samtidigt som medlen ger så god avkastning som möjligt.
Fondstyrelsen får inte förvärva så många aktier i ett svenskt aktiebolag att röstetalet för dem tillsammans med fondstyrelsens övriga aktier i samma bolag överstiger fem procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.
I paragrafens
första stycke behandlas målet för sjunde fondstyrelsens pla-
ceringsverksamhet.
Allmänt gäller för fondstyrelsens förvaltning att den skall vara inriktad på trygghet och därmed inte innebära stora risker. Att den totala risknivån skall vara låg innebär t.ex. att fondens portföljsammansättning inte bör
vara sådan att risken i portföljen är högre än för den genomsnittlige förvaltaren av pensionskapital i allmänhet. Sålunda bör den del av kapitalet som placeras i aktier inte vara större än hos jämförbara förvaltare om det inte kan motiveras av ett lägre risktagande ifråga om fondens placeringar i övrigt. Risken i aktieportföljen bör inte heller överstiga aktiemarknadsindex totalt sett. Generellt gäller att en måttlig risknivå uppnås snarare genom en väl avvägd sammansättning av portföljen och fördelning av tillgångar inom varje tillgångsslag än genom att placera i enskilda tillgångar med låg risk.
Samtidigt med en låg risknivå skall medelsförvaltningen vara inriktad mot att uppnå långsiktigt hög avkastning. Detta innebär bl.a. att kortsiktiga variationer i avkastning i och för sig kan godtas.
I
andra stycket återfinns en motsvarighet till den s.k. femprocents-
regeln, som redan gäller för såväl värdepappersfonder som banker och försäkringsbolag. Bestämmelsen innebär att fondstyrelsens totala innehav av aktier i ett svenskt aktiebolag inte får överstiga 5 % av röstetalet för samtliga aktier i det bolaget.
43 d §
Fondstyrelsen får rösta för aktier som den förvärvat till Premie
sparfonden endast när kravet på avkastning enligt 43 c § första stycket eller behovet att trygga placeringarnas säkerhet inte kan tillgodoses på annat sätt.
Paragrafen innehåller en väsentlig inskränkning av ägarinflytandet för sjunde fondstyrelsen. Bestämmelsen innebär att fondstyrelsen inte får rösta för placeringsaktier i andra situationer än när utövandet av rösträtten är enda möjligheten för att tillgodose pensionsspararnas intresse av en god och trygg avkastning eller betryggande säkerhet hos de placeringar som gjorts. En sådan situation kan t.ex. uppkomma när en akties verkliga värde endast kan tryggas genom yrkande om likvidation eller om särskild granskning av bolagets förvaltning och räkenskaper. Bestämmelsen har formulerats så som
Lagrådet föreslagit.
Angående vad som närmare avses med avkastningskravet, se kommentaren till 43 c §.
Rösträttsbegränsningen riktar sig endast mot sjunde fondstyrelsen och således inte mot emittenten av aktien i fråga. Bestämmelsen är med andra ord inte av bolagsrättslig karaktär. Av detta följer att om sjunde fondstyrelsen i ett fall som omfattas av rösträttsbegränsningen ändå gör bruk av sin rätt att rösta för en viss aktie, är rösten giltig i förhållande till såväl emittenten som övriga aktieägare.
Bestämmelsen kan ge upphov till situationer där sjunde fondstyrelsen inte har möjlighet att utöva sin rösträtt trots att det ligger i pensionsspararnas intresse att så sker. I sådana fall kan fondstyrelsen normalt lösa intressekonflikten genom att sälja aktierna i fråga.
43 e §
Följande bestämmelser i lagen ( 1990:1114 ) om värdepappersfon
der, och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla för förvaltningen av Premiesparfonden:
6 a § om skyldighet för revisor att anmäla vissa förhållanden till
Finansinspektionen,
7 § om förbud för vissa personer med insynsställning att handla med en värdepappersfond,
9 och 10 §§ om upprättande och godkännande av fondbestämmelser,
12 § om företrädare för andelsägarna i en värdepappersfond m.m., 13 § första stycket 2 4 och andra stycket om förbud mot att ta upp lån m.m.,
17 22 §§, 23 § första stycket 2 och 3 samt 24 25 §§ om placering av medel i en värdepappersfond,
26 29 §§ om information om en värdepappersfond, 32 § första stycket om inlösen av fondandelar, och 47 § om skadestånd. Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall Premiesparfonden anses som en värdepappersfond och Premiepensionsmyndigheten som fondandelsägare. Vad som sägs om fondbolag skall avse sjunde fondstyrelsen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, utom såvitt avser 47 § om skadestånd, medge undantag från de bestämmelser som anges i första stycket. Ett beslut enligt detta stycke som meddelats av en annan myndighet än regeringen, för överklagas hos allmän förvalt ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar rätten.
I den allmänna motiveringen (avsnitt 20.4) har uttalats att för förvaltningen av Premiesparfonden skall flertalet av reglerna i lagen om värdepappersfonder gälla. Motivet till detta är att den förvaltning av premiepensionskapital som äger rum inom AP-fonden i hög utsträckning skall vara jämförbar och likvärdig med förvaltningen av premiepensionskapital i de övriga fonderna inom premiepensionssystemet. I paragrafen anges vilka av bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder som skall gälla för sjunde fondstyrelsens förvaltning av Premiesparfonden. Uppräkningen av de bestämmelser i lagen om värdepappersfonder som skall gälla för fondstyrelsens förvaltning innebär emellertid inte att Finansinspektionen genomgående kan tillämpa samtliga bestämmelser i deras fulla vidd; det kommer bland dessa att finnas delar som inte har någon relevans för den förvaltning som förekommer inom sjunde fondstyrelsen.
Det är inte bara de angivna paragraferna som skall gälla för förvaltningen utan också föreskrifter som har utfärdats i anslutning till dessa paragrafer. Sådana föreskrifter har meddelats av Finansinspektionen och återfinns i inspektionens författningssamling (FFFS), nämligen FFFS 1997:11 om värdepappersfonder (delvis ändrade genom FFFS 1997:38).
Flera av de aktuella bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder tar sikte på fondandelsägarna, dvs. de som äger andelar i de aktuella värdepappersfonderna. Som nämnts tidigare skall premiepensionssystemet vara uppbyggt som ett fondförsäkringssystem. Att premiepensionssystemet utformas enligt en sådan modell innebär bl.a. att Premiepensionsmyndigheten – och således inte de enskilda pensionsspararna – skall vara andelsägare i de värdepappersfonder där medel placeras. I
andra stycket slås
bl.a. fast att detta skall gälla vid tillämpningen av de nu aktuella bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder.
Av
tredje stycket framgår att regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer har möjlighet att, utom såvitt avser bestämmelsen om skadestånd, medge undantag från de i paragrafens första stycke uppräknade bestämmelserna. Bestämmelsen om överklagande har inte redovisats för Lagrådet.
43 f §
Fondstyrelsen skall bestå av sju ledamöter, som förordnas av rege
ringen. Av ledamöterna förordnas en till ordförande och en till vice ord förande.
Om en ledamot entledigas eller avlider eller om hans uppdrag av annat skäl upphör under den tid för vilken han blivit förordnad, skall en ny ledamot förordnas i hans ställe för den återstående tiden.
Paragrafen behandlar frågor kring ledamöterna i sjunde fondstyrelsen.
Gällande regler för de befintliga fondstyrelserna innebär att var och en av första–tredje fondstyrelserna har nio ledamöter, fjärde och femte fondstyrelserna vardera fjorton ledamöter och sjätte fondstyrelsen fem ledamöter. För varje ledamot i första– femte fondstyrelserna utses dessutom en suppleant.
Den stora skillnaden mellan högsta och lägsta antal ledamöter i de olika styrelserna talar i sig för att det finns skäl att överväga om en reducering av antalet kan bidra till effektivisering och höjning av kvaliteteten på en fondstyrelses arbete.
En styrelse bör för att utgöra ett effektivt ledningsorgan normalt inte bestå av alltför många ledamöter. En vanlig åsikt är att en ur effektivitetssynpunkt optimal styrelse bör bestå av 5–9 personer. Mot den bakgrunden har antalet styrelseledamöter i den nya sjunde fondstyrelsen begränsats i förhållande till vad som gäller för majoriteten av de befintliga fondstyrelserna. Det har bedömts att något behov av att utse suppleanter för dessa ledamöter inte finns.
Enligt nu gällande bestämmelser i reglementet för AP-fonden utses ledamöterna och suppleanterna i samtliga fondstyrelser av regeringen. Flertalet ledamöter i första– femte fondstyrelserna utses emellertid efter förslag från arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och andra intressenter på arbetsmarknaden.
Såsom redovisats i avsnitt 19.1 har, enligt regeringens bedömning, det tillgodohavande som uppkommer för den enskilde i premiepensionssystemet karaktären av egendom i regeringsformens mening. Rätten till premiepension omfattas därmed av skyddet enligt 2 kap. 18 § regeringsformen. Mot den bakgrunden och med hänsyn till kravet i 43 a § att fondstyrelsen i sin förvaltning skall handla uteslutande i pensionsspararnas intresse saknas det anledning att, i fråga om ledamöterna i sjunde fondstyrelsen, låta regeringens förordnande av dessa föregås av förslag från intressenter på arbetsmarknaden.
43 g §
Fondstyrelsen skall ingå samarbetsavtal enligt 8 kap. 3 § första
stycket 2 lagen ( 1998:000 ) om inkomstgrundad ålderspension med Pre miepensionsmyndigheten samt göra de åtaganden som anges i samma stycke 3, 4 och 6.
I paragrafen anges att sjunde fondstyrelsen skall ingå avtal om det praktiska samarbetet (samarbetsavtal) med Premiepensionsmyndigheten och i övrigt göra åtaganden som krävs av de privata fondförvaltarna. Härigenom uppfyller fondstyrelsen, med två undantag, de krav som ställs upp för deltagande som förvaltare i premiepensionssystemet. Det ena undantaget gäller kravet på tillstånd att utöva fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder.
Samarbetsavtalet mellan sjunde fondstyrelsen och Premiepensionsmyndigheten skall, i likhet med avtalet mellan myndigheten och en privat förvaltare, bestämma rutiner för överföring av information och medel mellan parterna. I motsats till vad som gäller för de privata för-
valtarna blir det för sjunde fondstyrelsen inte aktuellt med något avtal med Premiepensionsmyndigheten om priset för förvaltartjänsten.
Den närmare innebörden av de övriga åtaganden som sjunde fondstyrelsen skall göra framgår av författningskommentaren till 8 kap. 3 § LIP.
43 h §
Fondstyrelsen skall stå under tillsyn av Finansinspektionen. För
tillsynen gäller bestämmelserna i 39 42 och 46 §§ lagen ( 1990:1114 ) om värdepappersfonder och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till dessa bestämmelser.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall vad som sägs om fondbolag avse sjunde fondstyrelsen.
I paragrafen anges vilka av tillsynsbestämmelserna i lagen om värdepappersfonder som – i tillämpliga delar – skall gälla för Finansinspektionens tillsyn över sjunde fondstyrelsen. De bestämmelser som är undantagna beträffande fondstyrelsen avser dels återkallelse av tillstånd och meddelande av varning, dels meddelande av vissa förelägganden, dels ingripanden mot utländska fondföretag.
Hänvisningen till 46 § lagen om värdepappersfonder innebär att den lagens bestämmelser om överklagande skall i tillämpliga delar gälla också beträffande sjunde fondstyrelsen.
Enligt 42 § lagen om värdepappersfonder skall Finansinspektionen för varje fondbolag förordna en revisor som tillsammans med övriga revisorer skall delta i revisionen av bolaget. Inspektionen har i annat sammanhang föreslagit att systemet med förordnande av revisor i institut som står under inspektionens tillsyn skall reformeras. Förslagen innebär bl.a. att inspektionen inte skall vara skyldig att tillsätta revisor men att den alltjämt skall ha en möjlighet till det.
Genom hänvisningarna till dels 21–25 §§ i reglementet för AP-fonden, dels 42 § lagen om värdepappersfonder kommer revisionen av sjunde fondstyrelsen att ske såväl av revisorer som regeringen förordnat som av en revisor som Finansinspektionen förordnat. Det får emellertid förutsättas att dessa revisorer kommer att utföra revisionen utifrån delvis olika utgångspunkter.
Hänvisningen till 41 § lagen om värdepappersfonder innebär att Finansinspektionen får möjlighet att kalla till särskilt sammanträde med sjunde fondstyrelsen. Bestämmelsen innebär också att inspektionen kan närvara vid ett sådant sammanträde och delta i överläggningarna. Med hänsyn till att inspektionens inflytande således aldrig kan utsträckas längre än så – och därmed inte inbegripa något direkt beslutsinflytande – kan det inte antas att bestämmelsen kommer i konflikt med 11 kap. 7 § regeringsformen.
Det är inte bara de angivna bestämmelserna om tillsyn i lagen om värdepappersfonder som skall gälla för den sjunde fondstyrelsen utan också föreskrifter som meddelats i anslutning till dessa bestämmelser. Tillsynsreglerna i lagen om värdepappersfonder kompletteras – i enlighet med bemyndigande i 39 § samma lag – av regeringens förordning (1995:1116) om finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Vidare har regeringen genom förordningen (1990:1123) om värdepappersfonder bemyndigat Finansinspektionen att meddela föreskrifter om de upplys-
ningar som bl.a. fondbolagen skall lämna till inspektionen för att den skall kunna fullgöra sin tillsynsuppgift. Finansinspektionen har med stöd av detta bemyndigande utfärdat vissa föreskrifter, nämligen FFFS 1994:31 om kvartalsrapportering för fondbolag och värdepappersfonder. Samtliga regler i Finansinspektionens föreskrifter kommer inte att ha aktualitet för sjunde AP-fondstyrelsen. Det blir inspektionens sak att avgöra vilka delar av föreskrifterna som skall tillämpas.
I
andra stycket slås fast att vid tillämpningen av bestämmelserna i
första stycket skall vad som sägs om fondbolag avse sjunde fondstyrelsen.
43 i §
Bestämmelserna i 3 § andra stycket, 4 § fjärde stycket, 5 § första
och andra styckena, 7 10 §§, 11 § tredje och fjärde styckena, 16 och 16 a samt 21 25 §§ gäller också i fråga om sjunde fondstyrelsen.
I bestämmelsen anges genom en hänvisning de paragrafer om första– tredje fondstyrelserna som skall gälla också i fråga om sjunde fondstyrelsen. Hänvisningen avser bestämmelser angående kostnader för fondstyrelsens verksamhet och för revision, vissa frågor om styrelsens organisation och medelsförvaltning samt revision.
I fråga om sjunde fondstyrelsens medelsförvaltning är endast vissa av bestämmelserna som gäller för första–tredje fondstyrelserna tillämpliga. Det allmänna placeringsmålet för sjunde fondstyrelsens medelsförvaltning följer av 43 c §.
Av hänvisningen till 16 § i reglementet – som handlar om frågor kring årsredovisning – följer bl.a. att sjunde fondstyrelsen skall upprätta årsredovisning i enlighet med god redovisningssed. Detta innebär att sjunde fondstyrelsen – i likhet med vad som gäller när fondbolagen upprättar årsredovisning – skall tillämpa bokföringslagens (1976:125) bestämmelser och i övrigt följa Föreningen Auktoriserade Revisorers rekommendationer.
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Under åren 1999 och 2000 skall pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter avseende också folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form av ålderspension enligt 12 kap. samma lag, i den mån andra medel inte står till förfogande, betalas genom tillskott som Riksförsäkringsverket erhåller från första–tredje fondstyrelserna. De medel som behövs för ett kalenderår skall tillskjutas av varje fondstyrelse i förhållande till de avgifter som under det närmast föregående året har överförts till dess förvaltning.
3. Första–tredje fondstyrelserna skall till Riksgäldskontoret överföra 45 miljarder kronor under år 1999 och 45 miljarder kronor under år 2000. Beloppen skall överföras med lika stora andelar den 31 mars, den 30 juni, den 30 september och den 31 december respektive år. Varje fondstyrelse skall bidra till överföringarna i förhållande till det totala marknadsvärdet vid utgången av närmast föregående räkenskapsår av de tillgångar som styrelsen förvaltar.
Lagen träder i kraft den 1 januari 1999.
Av punkt 2 följer att AP-fonden under åren 1999 och 2000 skall finansiera även folkpension i form av ålderspension i vissa fall och därtill hörande förvaltningskostnader.
I punkt 3 regleras överföringen av medel från första—tredje fondstyrelserna till staten under åren 1999 och 2000.
37.13. Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
7 kap. 7 § Sekretess gäller hos allmän försäkringskassa,
Premiepensions
myndigheten, Riksförsäkringsverket och domstol i ärende enligt lagstift-
ningen om allmän försäkring,
inkomstgrundad ålderspension eller ar-
betsskadeförsäkring eller om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild, eller om läkarvårdsersättning eller ersättning för sjukgymnastik, för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Samma sekretess gäller hos annan myndighet på vilken det ankommer att handlägga ärende enligt lagstiftning som nu har nämnts. I fråga om myndighet som anges i 8 § gäller dock bestämmelserna där.
Sekretess enligt första stycket gäller också i förhållande till en vårdeller behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotillstånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom.
Sekretess gäller hos myndighet som avses i första stycket för anmälan eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer för att den som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lagstiftningen om allmän försäkring,
lagstiftningen om
inkomstgrundad ålderspension och lagstiftningen om sjuklön.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år eller, i fall som avses i tredje stycket, i högst femtio år.
Ändringen innebär att bestämmelsen uttryckligen omfattar även ärenden enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension och ärenden enligt denna lag hos Premiepensionsmyndigheten. Bestämmelsen har kommenterats närmare i avsnitt 27.9.
9 kap. 25 §
Sekretess gäller hos en allmän försäkringskassa, Premiepen
sionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och domstol i ärende enligt lag stiftningen om inkomstgrundad ålderspension för uppgift om
1. hur premiepensionsmedel har placerats för en enskilds räkning, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att han eller hon lider men, och
2. vad en pensionssparare har bestämt om efterlevandeskydd enligt 10 kap. lagen ( 1998:000 ) om inkomstgrundad ålderspension.
Utan hinder av sekretess får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lagstiftningen om inkomstgrundad ålderspension.
Sekretess enligt första stycket 2 gäller inte sedan pensionsspararen har avlidit.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.
Bestämmelsen är ny och innebär för det första att vad pensionsspararen har bestämt om efterlevandeskydd inte får lämnas ut så länge denne själv lever. För det andra får uppgifter om en enskilds fondval och fondbyten bara lämnas ut om det står klart att den enskilde inte lider men av att uppgiften röjs. Bestämmelsen har också kommenterats i avsnitt 27.9. Placeringen i 9 kap. har skett efter påpekande av
Lagrådet.
37.14. Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsregisterlagen (1997:934)
Ändringarna i 1-3, 9, 11 och 12 §§ innebär att Premiepensionsmyndigheten inordnas i det nya systemet för socialförsäkringsregister vid sidan av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.
Den nya bestämmelsen i 13 § medför att Premiepensionsmyndigheten blir ensam registeransvarig för det eller de register som förs särskilt för myndigheten. Enligt 14 § tredje stycket är det vidare som huvudregel bara Premiepensionsmyndigheten som skall få ha direkt åtkomst till sådana register. Om det är nödvändigt för ärendehanteringen får dock även Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna ges sådan åtkomst.
Lagrådet har väckt frågan om behov för Premiepensionsmyndigheten att
på motsvarande sätt få direkt åtkomst till uppgifter i register som förs gemensamt för Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna eller av Riksförsäkringsverket ensamt. Regeringen har funnit att ett sådant behov får antas föreligga. Regler för detta har införts i 14 § första och fjärde styckena.
Premiepensionsmyndigheten kommer att inrättas den 1 juli 1998 bl.a. för att nå en smidig övergång till det nya systemet. Även registerreglerna bör gälla från den dagen.
37.15–28 Förslagen till övriga lagändringar
Ändringarna är en följd av den nya lagstiftningen om inkomstgrundad ålderspension och de ändringar som i anledning härav gjorts i 11 kap. AFL, att LBP upphör att gälla samt att tilläggspensionsavgift i fortsättningen skall kallas ålderpensionsavgift.
I förslaget till ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring har det i 4 § uppställda kravet att pensionsgrundande inkomst för tilläggspension enligt 11 kap. AFL skall ha tillgodoräknats för minst 10 år ändrats till att i stället pensionspoäng enligt 4 kap. 1 § LIP skall ha tillgodoräknats för lika lång tid. Genom bestämmelsen i 18 § lagen om införande av sist nämnda lag, som bl.a. anger att pensionspoäng enligt AFL för tid före den 1 januari 1999 likställs med pensionspoäng enligt LIP, skall de pensionspoäng som tillgodoräknats enligt AFL beaktas vid tillämpning av nämnda paragraf.
Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 april 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Uusmann, Sundström, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Engqvist
Föredragande: statsrådet Klingvall
Regeringen beslutar proposition Inkomstgrundad ålderspension, m.m.