Prop. 1997/98:151
Inkomstgrundad ålderspension, m.m.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 2 april 1998
'¶RAN 0ERSSON
-AJ )NGER +LINGVALL
(Socialdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag till en genomgripande förändring av det allmänna ålderspensionssystemet. Utgångspunkt för förslagen är de riktlinjer för en reform som riksdagen beslutade den 8 juni 1994 på grundval av propositionen 1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet (bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439).
Ålderspensionsreformens syfte är att skapa ett system som är följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen. Det reformerade ålderspensionssystemet skall omfatta såväl ett standardskydd enligt inkomstbortfallsprincipen som ett grundskydd för dem som haft inga eller låga förvärvsinkomster. Den inkomstgrundade ålderspensionen föreslås utgöra ett från andra socialförsäkringsgrenar avskilt system som finansieras med särskilda avgifter. Pensionsrätten skall utgöra 18,5 % av de inkomster och belopp som grundar pensionsrätt, pensionsunderlaget. Därav skall 16 procentenheter tillgodoräknas inom ett fördelningssystem och resterande 2,5 tillgodoräknas inom ett premiereservsystem.
Det föreslagna pensionssystemet bygger på livsinkomstprincipen, dvs. pensionen baseras på inkomsten under hela förvärvslivet. Tillgodoräknad pensionsrätt grundas huvudsakligen på den pensionsgrundande inkomsten. Förtidspension, vård av små barn, plikttjänstgöring och studier med studiemedel kan grunda pensionsrätt enligt särskilda regler. Ålderspensionens årsbelopp från fördelningssystemet beräknas på grundval av summa tillgodoräknade pensionsrätter, pensionsbehållningen, delad med ett delningstal som grundas på återstående medellivslängd vid pensioneringen. Såväl utvecklingen av pensionsbehållningen som den utgående pensionen knyts till ett index som följer den allmänna inkomst-
utvecklingen. Beräkningen av pensioner från premiepensionssystemet skall ske med tillämpning av principer som är allmänt vedertagna inom privat livförsäkring.
Det reformerade systemet föreslås införas successivt. Personer födda åren 1938–1953 föreslås få sin ålderspension beräknad med ett ökande antal tjugondelar enligt reformerade regler och resterande del enligt nuvarande regler. Personer födda år 1954 eller senare kommer enligt förslaget att få hela sin ålderspension enligt reformerade regler.
De nya reglerna redovisas i förslag till lag om inkomstgrundad ålderspension, lag om införande av den lagen och lag med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten. Lagstiftningen rörande intjänande av inkomstgrundad ålderspension avses träda i kraft den 1 januari 1999. De första utbetalningarna föreslås ske i januari 2001.
Vidare lämnas förslag till lag om statliga ålderpensionsavgifter samt föreslås en ny finansieringsordning för de allmänna pensionerna och en förändrad struktur på socialavgifterna. Propositionen innehåller också förslag till överföring av medel från AP-fonden till statsbudgeten såvitt avser åren 1999 och år 2000.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om inkomstgrundad ålderspension, 2. antar regeringens förslag till lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, 3. antar regeringens förslag till lag med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten, 4. antar regeringens förslag till lag om statlig ålderspensionsavgift, 5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, 7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, 8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, 9. antar regeringens förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483), 10. antar regeringens förslag till lag om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370),
11. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
12. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092)
med reglemente för Allmänna pensionsfonden,
13. antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),
14. antar regeringens förslag till lag om ändring i socialförsäkrings-
15. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal,
16. antar regeringens förslag till lag om ändring i reglementet
(1961:265) angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder,
17. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1969:205)
om pensionstillskott,
18. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring,
19. antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343),
20. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter,
21. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:655)
om återföring av obeskattade reserver,
22. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:912)
om nedsättning av socialavgifter,
23. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:591)
om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
24. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på pensionskostnader,
25. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:645)
om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal,
26. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065)
om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter,
27. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920)
om allmän löneavgift,
28. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:304)
om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet,
29. godkänner de riktlinjer regeringen föreslår om avsteg från omräk-
ning av pensionsbehållningar och utgående pensioner med förändringen i inkomstindex (avsnitt 16.2),
30. godkänner att en premiepensionsmyndighet med de uppgifter som
angetts i propositionen inrättas den 1 juli 1998 (avsnitt 19.2), och
31. bemyndigar regeringen att bilda ett statligt fondbolag (avsnitt
20.2).
Hänvisningar till S1
2. Lagtext
2.1. Förslag till lag om inkomstgrundad ålderspension
Härigenom föreskrivs följande.
Första avdelningen. Försäkringens omfattning och intjänande av pensionsrätt m.m.
 KAP !LLM¤NNA BEST¤MMELSER &¶RS¤KRINGENS OMFATTNING MM  g Denna lag innehåller bestämmelser om försäkring för inkomstgrun-
dad ålderspension i form av inkomstpension, tilläggspension och premiepension samt om premiepension till efterlevande.
 g Försäkringen och kostnaderna för förvaltningen av den skall finansie-
ras genom ålderspensionsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, allmänna pensionsavgifter enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift och statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:000) om statlig ålderspensionsavgift samt genom avkastning på avgiftsmedel.
 g Inkomstpension och premiepension skall beräknas utifrån de pen-
sionsrätter för respektive pension som fastställts för en försäkrad. Tilläggspension skall beräknas utifrån de pensionspoäng som tjänats in av en försäkrad. Pensionsrätt och pensionspoäng skall fastställas årligen och grundas på de inkomster och andra belopp som är pensionsgrundande enligt denna lag. Inkomstpensionens storlek är också beroende av den allmänna inkomstutvecklingen och storleken av premiepensionen är beroende av värdeutvecklingen på de medel som fonderats. Tilläggspensionens storlek är vidare genom följsamhetsindexering beroende av den allmänna inkomstutvecklingen.
 g Försäkrade för inkomstgrundad ålderspension är dels svenska med-
borgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i Sverige.
Utländska sjömän på svenska handelsfartyg är försäkrade för inkomstgrundad ålderspension även om de inte är bosatta i landet.
En person som uppbär förtidspension som har beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring är alltid försäkrad för inkomstgrundad ålderspension beräknad på denna förtidspension.
)NDEXERING  g Vissa beräkningar enligt denna lag skall göras med ledning av ett IN
KOMSTINDEX Detta index skall visa den relativa förändringen av genom-
snittet av de försäkrades årliga pensionsgrundande inkomster utan den begränsning som anges i 2 kap. 1 § andra stycket, efter avdrag för allmän pensionsavgift, och de försäkrades årliga inkomster i form av förtidspen-
sion, vilka har uppburits av dem som under inkomståret har fyllt minst 16 år och högst 64 år.
Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år skall motsvara den beräknade årliga relativa förändringen av de inkomster som anges i första stycket under en period av tre år före det år inkomstindexet avser. Vid beräkningen av inkomsterna skall den årliga förändringen i det allmänna prisläget räknat från juni månad till juni månad under samma period frånräknas. Det framräknade värdet skall därefter omräknas med förändringen i det allmänna prisläget i juni månad två år före det år indexet avser och det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det året.
Regeringen skall för varje år fastställa inkomstindexet efter det att det har beräknats av Riksförsäkringsverket. För år 1999 skall inkomstindexet vara lika med 100,00.
 g Regeringen skall för varje år fastställa ett INKOMSTBASBELOPP. In-
komstbasbeloppet skall för år 2001 motsvara det för det året fastställda förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. För år därefter skall inkomstbasbeloppet räknas om med förändringen av inkomstindex för det år inkomstbasbeloppet skall avse i förhållande till inkomstindex för året dessförinnan. Det omräknade beloppet skall avrundas till närmaste hundratal kronor.
$EFINITIONER MM  g En försäkrad som lämnar Sverige skall vid tillämpningen av denna
lag fortfarande anses vara bosatt i landet om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år.
Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses också bosatt i Sverige under hela utsändningstiden även om den är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.
 g I denna lag avses, där inte annat föreskrivs, med
1. år: kalenderår,
2. månad: kalendermånad,
3. intjänandeår: det kalenderår en inkomst som är pensionsgrundande har uppburits respektive det kalenderår för vilket ett annat pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall fastställas, och
4. fastställelseår: kalenderåret efter intjänandeåret. Om en inkomst som är pensionsgrundande har uppburits under ett beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderår skall den inkomsten anses ha uppburits under kalenderåret närmast före taxeringsåret.
 g Med sjöman avses i denna lag en arbetstagare som enligt sjömans-
lagen (1973:282) anses som sjöman.
Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbetsgivare. Hyrs ett svenskt handelsfartyg ut till en utländsk redare i huvudsak obemannat, skall bestämmelserna om sjömän på svenska handelsfartyg i denna lag tillämpas endast om anställningen sker hos fartygets ägare eller någon av denne anlitad arbetsgivare.
g Vad som i denna lag föreskrivs om förtidspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall också gälla sjukbidrag enligt samma lag.
 KAP 0ENSIONSGRUNDANDE INKOMST  g )NKOMSTER AV ANST¤LLNING enligt 3–5 §§ samt INKOMSTER AV ANNAT F¶R
V¤RVSARBETE enligt 6–8 §§ är pensionsgrundande om inte annat föreskrivs
i 9–17 §§. Sådana inkomster skall beräknas enligt 18–22 §§ och var för sig avrundas till närmaste lägre hundratal kronor. Summan av en försäkrads inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete under ett år utgör den försäkrades
PENSIONSGRUNDANDE INKOMST det året.
Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomst skall det bortses från inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete till den del summan av dessa överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Sådana belopp som det skall bortses ifrån skall i första hand räknas av från den försäkrades inkomster av annat förvärvsarbete.
g För varje år som en person har varit försäkrad enligt 1 kap. 4 § första
eller andra stycket och har haft inkomster som är pensionsgrundande, skall hans eller hennes pensionsgrundande inkomst fastställas. Detta gäller dock endast om summan av de inkomster som är pensionsgrundande uppgått till minst 24 procent av det för intjänandeåret gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då den försäkrade fyllt 16 år. För det år då den försäkrade har avlidit skall pensionsgrundande inkomst inte fastställas i annat fall än om överföring av pensionsrätt för premiepension till den avlidnes make skall göras för det året. För den som är född år 1937 eller tidigare skall pensionsgrundande inkomst inte heller fastställas för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år eller för tidigare år under vilket han eller hon hela året har uppburit hel ålderspension enligt denna lag eller enligt lagen om allmän försäkring.
)NKOMSTER AV ANST¤LLNING OCH INKOMSTER AV ANNAT F¶RV¤RVSARBETE
)NKOMSTER AV ANST¤LLNING
 g Lön eller annan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån
som en försäkrad har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, är pensionsgrundande som inkomst av anställning. Med lön likställs kost-
nadsersättning som inte undantas vid beräkning av skatteavdrag enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483). Sådan skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som har utgetts på grund av kundtrohet eller liknande, skall också anses som inkomst av anställning, om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen.
Ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån för utfört arbete, dock inte pension, samt tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte bedrivits självständigt är pensionsgrundande som inkomst av anställning, även om mottagaren inte har varit anställd hos den som betalat ut ersättningen. Den som har utfört arbetet likställs i sådana fall med en arbetstagare och den som betalat ut ersättningen med en arbetsgivare.
I 6 § andra stycket, 7 §, 8 § och 10 § andra stycket finns bestämmelser om att ersättning för utfört arbete som avses i första och andra styckena i vissa fall inte skall anses som inkomst av anställning.
 g Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas även stipen-
dium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av tjänst, om stipendiet har betalats ut av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person. Den som har betalat ut ett sådant stipendium anses som arbetsgivare.
 g Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas vidare
1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för en försäkrads inkomst som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,
3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
4. ersättning som en allmän försäkringskassa har utgett enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,
5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,
8. dagpenning från arbetslöshetskassa,
9. statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen näringsverksamhet,
10. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid generationsväxling,
11. utbildningsbidrag för doktorander, 12. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349),
13. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
14. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux), 15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt
16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning som regeringen så föreskriver.
)NKOMSTER AV ANNAT F¶RV¤RVSARBETE
 g Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är
1. inkomst av näringsverksamhet här i landet i vilken den försäkrade har arbetat i inte oväsentlig omfattning (aktiv näringsverksamhet),
2. tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet,
3. ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner,
4. ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) och som, utan att anställningsförhållande förelegat, har betalats ut av en fysisk person som är bosatt utomlands eller av en utländsk juridisk person,
5. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som har utgetts enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för inkomst som anges i 1–4,
6. stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen skall tas upp som intäkt av tjänst.
Första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte skall räknas som inkomst av anställning, såvida inte inkomsten utgör ersättning för utfört arbete från ett handelsbolag eller en europeisk ekonomisk intressegruppering till en delägare i handelsbolaget respektive en medlem i intressegrupperingen.
Bedömningen i första stycket 1 skall göras för varje förvärvskälla enligt kommunalskattelagen för sig.
g Ersättning för utfört arbete som avses i 3 § räknas, i annat fall än om
den har betalats ut från semesterkassa, som pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete om den har betalats ut till en mottagare som hade en F-skattsedel antingen när ersättningen bestämdes eller när den betalades ut. Om mottagaren hade en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln har åberopats skriftligen.
Den som har lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer skall anses ha haft en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skatt-
sedel som avses i första stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som har betalat ut ersättningen känt till att uppgiften om innehav av Fskattsedel var oriktig.
 g Som pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete räknas
också ersättning för utfört arbete som avses i 3 § om
1. utbetalaren var en fysisk person eller ett dödsbo,
2. den ersättning som har betalats ut inte har utgjort utgift i en näringsverksamhet som utbetalaren har bedrivit, och
3. ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret har understigit 10 000 kronor.
VRIGA BEST¤MMELSER
 g Som pensionsgrundande inkomst skall inte räknas
1. ersättning som avses i 3 §, om ersättningen härrör från en och samma arbetsgivare och under ett år inte har uppgått till sammanlagt 1 000 kronor,
2. inkomst som avses i 6 § första stycket 1 eller 2 om denna under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor,
3. ersättning som avses i 6 § första stycket 3 eller 4 eller i 7 eller 8 §, om ersättningen från den för vilken arbetet utförts under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor, eller
4. stipendium som avses i 4 § eller 6 § första stycket 6 om stipendiet under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor.
 g Lön eller annan ersättning som den försäkrade har fått från en ar-
betsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person och som saknar fast driftställe i Sverige är, om inte annat följer av 11 §, pensionsgrundande som inkomst av anställning endast om den försäkrade
1. har sysselsatts här i landet, eller
2. har tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Ersättning som avses i första stycket 1 skall räknas som inkomst av annat förvärvsarbete om arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat överenskommelse om detta.
 g Lön eller annan ersättning som en svensk medborgare har fått för
arbete utfört utomlands från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person, är pensionsgrundande som inkomst av anställning om svenska staten i en förbindelse som har godtagits av Riksförsäkringsverket har åtagit sig att svara för ålderspensionsavgift. Om sådan ersättning härrör från en utländsk juridisk person skall motsvarande gälla, om en svensk juridisk person som har ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen har avgett förbindelsen.
Den som enligt första stycket har åtagit sig betalningsansvaret skall anses som arbetsgivare.
 g Lön eller annan ersättning från en främmande makts beskickning
eller lönade konsulat här i landet eller från en arbetsgivare som tillhör en
sådan beskickning eller ett sådant konsulat och som inte är svensk medborgare, är pensionsgrundande som inkomst av anställning endast om
1. den har utgetts till en svensk medborgare eller till någon som utan att vara svensk medborgare var bosatt i landet, och
2. en utländsk beskickning här i landet i en förbindelse som har godtagits av Riksförsäkringsverket har åtagit sig att svara för ålderspensionsavgift.
Den som enligt första stycket har åtagit sig betalningsansvaret skall anses som arbetsgivare.
 g Ersättning som en idrottsutövare har fått från en sådan ideell före-
ning som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, är inte pensionsgrundande som inkomst av anställning om ersättningen från föreningen under ett år har understigit hälften av det för det året gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
 g Ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgo-
dose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, är inte pensionsgrundande om ersättningen avser en sådan anställd och inte har utgjort ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren har lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda.
Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag gäller första stycket inte ersättning som den juridiska personen har lämnat till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall alltid bortses från sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren har lämnat under åren 1988–1991.
g Ersättning som anges i 1 § första stycket 1–5 och fjärde stycket
lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada enligt 2 § första stycket samma lag är inte pensionsgrundande i den utsträckning ersättningen utgör underlag för särskild löneskatt.
g Intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) är inte pensionsgrundande inkomst.
Pensionsgrundande inkomst är inte heller sådana lönetillägg som, vid arbete som har utförts utomlands, har betingats av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.
 g Om en ersättning som är pensionsgrundande eller för vilken det
skall beräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § eller pensionspoäng enligt 4 kap. 9 §, har betalats ut av en allmän försäkrings-
kassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för samma månad har beviljats annan ersättning som är pensionsgrundande och samordnad med den ersättning som betalats ut tidigare, är den senare beviljade ersättningen inte pensionsgrundande till den del den avser tid före utbetalningsmånaden.
Beviljas vid samma tidpunkt förtidspension för vilken det skall beräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § denna lag och arbetsskadelivränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen, skall det vid tillämpning av första stycket anses som om förtidspensionen har betalats ut före arbetsskadelivräntan.
"ER¤KNING AV PENSIONSGRUNDANDE INKOMST  g Till grund för beräkning av en försäkrads pensionsgrundande in-
komst ett visst intjänandeår skall, då det gäller andra inkomster än som avses i 19 §, läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt för det året.
 g Pensionsgrundande inkomst av anställning för vilken en försäkrad
inte är skattskyldig i Sverige enligt kommunalskattelagen (1928:370) skall bestämmas med ledning av en särskild kontrolluppgift från arbetsgivaren.
 g Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 kap.14–17 §§skattebetalningslagen (1997:483). Om det finns skäl till detta får avvikelse ske från det förmånsvärde som skattemyndigheten bestämt enligt 9 kap. 2 § andra stycket samma lag.
 g Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomster av
anställning skall avdrag göras för kostnader som denne har haft i arbetet, i den utsträckning kostnaderna, minskade med kostnadsersättning som den försäkrade har fått, överstiger 1 000 kronor. Avdrag skall också göras för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade skall betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift. Avdraget för den allmänna pensionsavgiften skall i första hand göras från inkomst enligt 5 §.
 g Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomster av
annat förvärvsarbete skall avdrag göras för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade skall betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift. Avdraget skall i första hand göras från inkomst enligt 6 § första stycket 5.
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete får underskott i en förvärvskälla inte dras av från inkomst av en annan förvärvskälla.
 KAP !NDRA PENSIONSGRUNDANDE BELOPP ¤N PENSIONSGRUNDANDE INKOMST  g !NDRA PENSIONSGRUNDANDE BELOPP än pensionsgrundande inkomst är
belopp som beräknats på visst sätt för en försäkrad som har uppburit förtidspension, för en försäkrad som har fullgjort plikttjänstgöring samt för en försäkrad förälder till små barn.
g Belopp som avses i 1 § skall fastställas för varje år för vilket en per-
son som då var försäkrad enligt denna lag uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas sådana belopp. Varje pensionsgrundande belopp skall avrundas till närmaste lägre hundratal kronor om inte annat följer av bestämmelsen i andra stycket.
Pensionsgrundande belopp skall fastställas enligt första stycket endast i den utsträckning dessa belopp tillsammans med den försäkrades pensionsgrundande inkomst inte överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet.
Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då den försäkrade fyllt 16 år eller för det år då den försäkrade har avlidit. Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall inte heller fastställas för den som är född år 1937 eller tidigare.
g Vid tillämpning av 2 § andra stycket skall det bortses från pensions-
grundande belopp i följande ordning:
1. pensionsgrundande belopp enligt 10 §,
2. pensionsgrundande belopp enligt 8 §, och
3. pensionsgrundande belopp enligt 4 §.
&¶RTIDSPENSION  g En försäkrad som för någon del av ett år har uppburit förtidspension
som har beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för det året, om inte annat följer av 6 eller 7 §
 Detta gäller dock endast för försäkrade
som under det året har fyllt högst 64 år.
g Ett pensionsgrundande belopp enligt 4 § skall, för varje månad för
vilken förtidspensionen har uppburits, motsvara en tolftedel av summan av det för året gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och produkten av detta basbelopp och det poängmedeltal som avses i 13 kap. 2 § den lagen.
Har den försäkrade för en månad uppburit en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre fjärdedels förtidspension skall det pensionsgrundande beloppet enligt 4 § för den månaden avse motsvarande andel av det belopp som anges i första stycket i denna paragraf.
g Om förtidspensionen med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med pensionsgrundande livränta skall följande gälla.
Det pensionsgrundande belopp som avses i 5 § eller, om endast en del av pensionen har varit samordnad med livräntan, en andel av det beloppet som svarar mot den samordnade delen av pensionen, skall tillgodoräknas den försäkrade endast om och i den utsträckning det överstiger den försäkrades livränta före samordning.
 g Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av en allmän för-
säkringskassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för samma månad har beviljats förtidspension som är samordnad med den tidigare utbetalade ersättningen, skall pensionsgrundande belopp med anledning av förtidspensionen inte tillgodoräknas till den del förtidspensionen avser tid före den månad då den har betalats ut.
0LIKTTJ¤NSTG¶RING  g En försäkrad som under någon del av ett år har genomgått grundut-
bildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för det året. Ett sådant belopp skall dock tillgodoräknas endast om tjänstgöringen har pågått sammanlagt minst 120 dagar utan att grundutbildningen avbrutits. Därvid skall hänsyn tas enbart till dagar för vilka den försäkrade har erhållit dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt.
g Ett pensionsgrundande belopp enligt 8 § skall, för varje dag under
året som tjänstgöringen har pågått och för vilken den försäkrade har erhållit dagersättning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, motsvara hälften av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år, delat med 365.
Beräkning enligt första stycket skall avse de pensionsgrundande inkomsterna såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret.
&¶R¤LDRAR TILL SM¥ BARN  g En försäkrad förälder skall under de förutsättningar som anges i 11
och 12 §§ tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för år då han eller hon har haft små barn. För samma år och barn skall dock endast en av barnets föräldrar tillgodoräknas sådant pensionsgrundande belopp. Detsamma skall gälla om två föräldrar har eller har haft fler än ett gemensamt barn för vilka pensionsgrundande belopp för samma år kan tillgodoräknas någon av föräldrarna. En förälder skall inte heller för samma år tillgodoräknas mer än ett pensionsgrundande belopp enligt denna paragraf.
Pensionsgrundande belopp enligt första stycket får överlåtas enligt bestämmelserna i 14–15 §§.
&¶RUTS¤TTNINGAR F¶R ATT TILLGODOR¤KNAS ETT PENSIONSGRUNDANDE BELOPP ENLIGT  g
g Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall tillgodoräknas för år
då barnet
1. inte har uppnått fyra års ålder, om barnet är fött under månaderna januari–juni, eller
2. har uppnått ett men inte fem års ålder, om barnet är fött under månaderna juli–december.
g Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall tillgodoräknas en-
dast om
1. föräldern hela året har varit försäkrad enligt denna lag och bosatt i Sverige,
2. barnet har varit bosatt i Sverige hela året eller, om barnet inte har levt hela året, den del av året barnet levt,
3. föräldern under året har fyllt högst 64 år,
4. föräldern har haft vårdnaden om barnet minst halva året, samt
5. föräldern under minst halva året har bott tillsammans med barnet. Vid tillämpning av första stycket skall, om barnet har avlidit under året och föräldern då hade vårdnaden om och bodde tillsammans med barnet, det anses som om föräldern även under resterande del av året har haft vårdnaden om och bott tillsammans med barnet. Om ett barn har avlidit under samma år som det fötts och föräldern då hade vårdnaden om och var bosatt tillsammans med barnet, skall ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § tillgodoräknas föräldern för det året även om bestämmelserna i första stycket 4 och 5 inte är uppfyllda och oavsett vad som har föreskrivits i 11 §.
VERL¥TELSE MM
g Om föräldrarna enligt 11 och 12 §§ var för sig kan tillgodoräknas ett
pensionsgrundande belopp enligt 10 § får de, genom anmälan hos allmän försäkringskassa, ange vem av dem som skall tillgodoräknas ett sådant belopp.
Görs inte anmälan enligt första stycket skall beloppet tillgodoräknas den av föräldrarna som, för det år beloppet hänför sig till, har lägst pensionsunderlag enligt 4 kap. 2 §. Har ingen av föräldrarna något pensionsunderlag för det året eller har de lika högt underlag, skall det pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas modern.
Vid beräkning enligt andra stycket av pensionsunderlaget skall bortses från pensionsgrundande belopp enligt 10 §. Vidare skall vid sådan beräkning med pensionsgrundande inkomst likställas inkomster som avses i 18 §.
g Om enligt 11 och 12 §§ endast en av föräldrarna för ett år kan till-
godoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett barn, får denna förälder, genom anmälan till allmän försäkringskassa, överlåta rätten att för det året tillgodoräknas ett sådant belopp för det barnet till den andra föräldern om det enda skälet till att den andra föräldern inte
kan tillgodoräknas beloppet är att han eller hon inte har bott tillsammans med barnet under minst halva året. Detta gäller dock endast om sistnämnda förälder
1. under året har bott tillsammans med barnet i inte obetydlig omfattning, och
2. inte enligt 11 och 12 §§ själv för samma år kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett annat barn

g En förälder som enligt 11 och 12 §§ för ett år ensam kan tillgodo-
räknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett barn får också, om den andra föräldern har avlidit under det året eller tidigare, genom anmälan till allmän försäkringskassa överlåta rätten att för det året tillgodoräknas ett sådant belopp för det barnet till en annan försäkrad som föräldern under intjänandeåret var gift med eller hade gemensamt barn med och stadigvarande sammanbodde med.
Överlåtelse enligt första stycket får ske endast om den försäkrade till vilken överlåtelse avses ske uppfyller de förutsättningar som anges i 12 § första stycket 1, 3 och 5 och denne inte heller enligt 11 och 12 §§ för samma år själv kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett annat barn.
g Görs överlåtelse enligt 14 eller 15 § får den som har gjort överlåtel-
sen inte för samma år tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för helsyskon till det barn som överlåtelsen av rätt till pensionsgrundande belopp avser.
"ER¤KNING AV ETT PENSIONSGRUNDANDE BELOPP ENLIGT  g
g Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall motsvara det högsta
av
1. det belopp varmed summan av den pensionsgrundande inkomsten och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ för den försäkrade under intjänandeåret understiger summan av dennes fastställda pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 § under året före barnets födelse,
2. det belopp varmed summan av den pensionsgrundande inkomsten och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ för den försäkrade under intjänandeåret understiger 75 procent av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år, eller
3. det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Uppfyller den försäkrade villkoren för att tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för fler än ett barn, skall beräkning enligt första stycket 1 göras med utgångspunkt i det alternativ som är förmånligast för den försäkrade.
g Vid tillämpning av 17 § skall med pensionsgrundande inkomst
under intjänandeåret likställas ersättning, i annan form än pension, som inte är pensionsgrundande enligt bestämmelserna i denna lag och som en försäkrad under det året har erhållit
1. för arbete utfört utomlands, eller
2. för arbete vid främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet eller hos en arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat.
g Vid beräkning enligt 17 § första stycket 1 skall summan av den pen-
sionsgrundande inkomst och det pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt 4 § som avser året före barnets födelse räknas om med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den omräknade summan skall rundas av till närmaste lägre hundratal kronor.
Om den försäkrade inte inom föreskriven tid till fullo har betalat ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för inkomster av annat förvärvsarbete som hänför sig till året före barnets födelse, skall det, vid sådan beräkning som avses i första stycket, bortses från pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete för det året till den del avgifterna inte har betalats för inkomsterna.
 g Beräkning av genomsnittet av de fastställda pensionsgrundande in-
komsterna enligt 17 § första stycket 2 skall avse de pensionsgrundande inkomsterna såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret.
 g För en försäkrad som under intjänandeåret har erhållit sådan ersätt-
ning som avses i 18 § skall det belopp som anges i 17 § första stycket 3 minskas med det belopp som summan av den försäkrades pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ samt de i 18 § omnämnda inkomsterna och det belopp som avses i 17 § första stycket 3 överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Sådan minskning skall också göras om det pensionsgrundande belopp som beräknas enligt 17 § första stycket 1 tillsammans med summan av den försäkrades pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ samt de i 18 § angivna inkomsterna överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet.
VRIGA BEST¤MMELSER
g Med förälder likställs vid tillämpningen av 10–16 §§
1. särskilt förordnad vårdnadshavare, och
2. den som med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det.
Den tid under vilken en försäkrad med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, skall likställas med tid under vilken en försäkrad har haft vårdnaden om ett barn. För ett sådant utländskt barn skall vidare vad som föreskrivs i 12 § första stycket 2 om bosättning i Sverige endast gälla från och med den tidpunkt då barnet först har anlänt till Sverige.
Vad som sägs i 13 § om modern skall också gälla en kvinnlig vårdnadshavare respektive en kvinna som med socialnämnds medgivande har
tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det.
g För den som enligt 1 kap. föräldrabalken har ansetts vara far till ett
barn eller vars faderskap har fastställts genom bekräftelse eller dom men som genom en senare dom som har vunnit laga kraft har förklarats inte vara far till barnet skall, när det gäller tiden innan den sistnämnda domen har vunnit laga kraft, bestämmelserna i 10–16 §§ tillämpas som om han vore far till barnet.
 KAP &ASTST¤LLANDE AV PENSIONSR¤TT OCH PENSIONSPO¤NG MM  g För varje år för vilket det för en försäkrad har fastställts pensions-
grundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp, skall, om inte annat följer av 4 §,
PENSIONSR¤TT fastställas för den försäkrade. För det år
då den försäkrade har avlidit skall endast pensionsrätt för premiepension fastställas
 Pensionsrätt skall inte fastställas för den som är född år 1937
eller tidigare.
För varje år för vilket pensionsgrundande inkomst har fastställts eller för vilket en försäkrad har uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall också, om inte annat följer av 8 och 9 §§,
PENSIONSPO¤NG fastställas för den försäkrade. Pensions-
poäng skall dock inte fastställas för det år då den försäkrade har avlidit eller för år efter det då en försäkrad har fyllt 64 år.
6¥RD¥R skall tillgodoräknas en försäkrad under de förutsättningar som
anges i 12 §. Vårdår skall dock inte tillgodoräknas för år före det då den försäkrade fyllt 16 år och inte heller för det år då han eller hon har avlidit eller för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år. Vårdår skall inte heller tillgodoräknas om den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng för samma år eller om pensionspoäng för det året enligt 8 § andra stycket inte tillgodoräknats den försäkrade på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning.
"ER¤KNING AV PENSIONSR¤TT  g Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension
för ett år skall beräknas var för sig på summan av den försäkrades pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp för det året (
PENSIONSUNDERLAG). Vid beräkning av sådan pensionsrätt skall avrund-
ning göras till närmaste lägre hela krontal.
g Om inte annat följer av 4–6 §§ utgör den försäkrades pensionsrätt för
inkomstpension 16 procent av pensionsunderlaget och pensionsrätt för premiepension 2,5 procent av pensionsunderlaget.
 g Pensionsrätt skall beräknas på pensionsgrundande inkomst som här-
rör från inkomster av annat förvärvsarbete endast på den andel av den inkomsten som motsvarar den andel av till året hänförlig ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för sådan inkomst som enligt
16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) skall anses ha betalats inom föreskriven tid.
 g På den del av pensionsunderlaget för en försäkrad som avser pen-
sionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § eller pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 §, skall pensionsrätt för premiepension beräknas endast om den försäkrade senast vid den tidpunkt då dessa belopp har fastställts har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp enligt vad som anges i 5 kap. 13 §. Om den försäkrade då ännu inte har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomster och belopp i sådan omfattning skall den försäkrades pensionsrätt för inkomstpension utgöra 18,5 procent av den delen av pensionsunderlaget. Detsamma gäller om pensionsgrundande inkomster och belopp senare ändras så att villkoret enligt 5 kap. 13 § inte är uppfyllt.
 g För en försäkrad som är född under något av åren 1938–1953 skall
pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension minskas med en tjugondel för varje helt år som har förflutit från och med året efter födelseåret till utgången av år 1954. Detta gäller dock inte pensionsrätt för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år.
VERF¶RING AV PENSIONSR¤TT  g Hela den pensionsrätt för premiepension som för ett år har fastställts
för en försäkrad skall överföras till dennes make om anmälan om detta har gjorts enligt 15 kap. 8 §. Sådan pensionsrätt får dock endast överföras till make som antingen var försäkrad enligt denna lag under intjänandeåret eller tidigare har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension.
"ER¤KNING AV PENSIONSPO¤NG g Om inte annat följer av andra stycket eller av 9 eller 10 § utgör den
försäkrades pensionspoäng kvoten mellan den pensionsgrundande inkomsten, sedan det för intjänandeåret gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring dragits av, och detta basbelopp. Det förhöjda prisbasbeloppet skall i första hand räknas av mot inkomster av anställning. Pensionspoäng beräknas med två decimaler, lägst till en hundradels poäng.
Vad som i 4 § föreskrivs om beräkning av pensionsrätt på pensionsgrundande inkomst som härrör från inkomster av annat förvärvsarbete skall även gälla beräkning av pensionspoäng. Den andelsberäkning som därvid skall ske skall göras på den pensionsgrundande inkomsten innan det förhöjda prisbasbeloppet dras av.
 g En försäkrad som för någon del av året har uppburit förtidspension
enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall, utöver pensionspoäng enligt 8 §, för varje månad för vilken han eller hon har uppburit sådan pension tillgodoräknas en tolftedel av det poängmedeltal
som avses i 13 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring. Har den försäkrade uppburit en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre fjärdedels förtidspension skall han eller hon tillgodoräknas motsvarande andel av detta poängmedeltal. Om pensionen har varit samordnad med livränta med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall vad som föreskrivs i 3 kap. 6 § denna lag på motsvarande sätt tillämpas på pensionspoäng enligt denna paragraf. Även 3 kap. 7 § denna lag skall på motsvarande sätt tillämpas vid bestämmande av pensionspoäng.
 g Den pensionspoäng som tillgodoräknas en försäkrad för ett år får
sammanlagt inte överstiga den högsta pensionspoäng som någon för det året kan tillgodoräknas för pensionsgrundande inkomst.
6¥RD¥R  g Vid tillämpningen av denna lag skall vårdår likställas med år för
vilka pensionspoäng har tillgodoräknats. Vårdår skall dock inte beaktas vid beräkning av det medeltal av pensionspoäng som anges i 6 kap. 2 § eller vid tillämpningen av 6 kap. 1 § första stycket.
 g Vårdår skall efter ansökan hos allmän försäkringskassa tillgodoräk-
nas en förälder som är bosatt här i landet och som under större delen av ett kalenderår har vårdat ett barn som inte har fyllt tre år och som är bosatt här. För samma barn och år får dock vårdår tillgodoräknas endast en förälder.
Vid tillämpningen av första stycket skall med barn likställas fosterbarn och med en förälder likställas den, med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn om de stadigvarande sammanbor.
Andra avdelningen. Fördelningssystemet
 KAP )NKOMSTPENSION 5TTAG AV INKOMSTPENSION  g Inkomstpension får tas ut tidigast från och med den månad då den
pensionsberättigade fyller 61 år. Uttaget får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Uttag av inkomstpension får ändras och återkallas enligt vad som föreskrivs i 12 kap. om inte annat framgår av tredje stycket.
Inkomstpension får tas ut av den som är född under något av åren 1938–1953 och som har rätt till tilläggspension enligt denna lag endast om han eller hon gör motsvarande uttag av sistnämnda pension. Återkallar eller minskar en sådan person sitt uttag av inkomstpension gäller återkallelsen respektive minskningen endast om den pensionsberättigade återkallar eller minskar uttaget av tilläggspension i motsvarande utsträckning.
 g Till grund för beräkning av inkomstpension skall läggas den pen-
sionsberättigades
PENSIONSBEH¥LLNING. Med pensionsbehållning avses
summan av de pensionsrätter för inkomstpension som har fastställts för den pensionsberättigade, omräknade enligt bestämmelserna i 4, 6, 7 och 9 §§. Om den pensionsberättigade uppbär inkomstpension skall i pensionsbehållningen inte räknas in belopp som legat till grund för beräkning av den pensionen.
 g Om en pensionsberättigad har återkallat eller minskat sitt uttag av
inkomstpension skall hans eller hennes pensionsbehållning ökas med produkten av
1. det delningstal som skulle ha använts om den pensionsberättigade från och med den månad då pensionsuttaget upphört eller minskat, hade gjort nytt uttag av inkomstpension, och
2. den årliga inkomstpension som skulle ha utgetts om återkallelse inte hade skett, respektive den andel därav med vilken pensionen minskats.
/MR¤KNING AV PENSIONSBEH¥LLNING  g Pensionsbehållningar för personer som har avlidit skall fördelas till
kvarlevande födda samma år som de avlidna genom årlig omräkning av de kvarlevandes pensionsbehållningar. Fördelningen skall göras med hjälp av arvsvinstfaktorer.
Fördelning av pensionsbehållningar enligt första stycket skall avse, när det gäller fördelning efter personer som har avlidit före det år då de skulle fylla 60 år, året efter dödsfallen och, när det gäller fördelning efter andra avlidna, året för dödsfallen. Vid fördelningen skall det bortses från pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt för året för dödsfallen och därefter. Fördelning efter personer som har avlidit det år de fyllt eller skulle fylla 60 år eller senare skall göras sedan fördelning som avser pensionsbehållningar för personer som har avlidit tidigare har gjorts och sedan pensionsrätt för året före det år fördelningen avser har fastställts

 g Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter
personer som har avlidit före det år då de skulle fylla 60 år skall grundas på förhållandet mellan summan av pensionsbehållningarna för personer som har avlidit under året före det år omräkningen avser och summan av pensionsbehållningarna för de personer i samma ålder som levde vid utgången av samma år. Vid bestämmande av dessa pensionsbehållningar skall bortses från förändringar efter den 1 december det år fördelningen avser.
Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit det år då de har fyllt eller skulle fylla 60 år eller senare skall grundas på förhållandet mellan det beräknade antalet personer som har avlidit det år då de uppnått eller skulle ha uppnått samma ålder som den person för vilken beräkningen skall göras och det beräknade antalet kvarlevande personer i samma ålder. Förhållandet skall, för en person som inte har uppnått 65 års ålder, beräknas med ledning av officiell statistik avseende livslängden hos befolkningen i Sverige under den femårsperiod som närmast har föregått det år då han eller hon upp-
nådde 60 års ålder. Från och med det år nämnda person fyller 65 år skall beräkningen göras med ledning av officiell statistik för den femårsperiod som närmast har föregått det år då han eller hon uppnådde 64 års ålder.
Arvsvinstfaktorerna skall vara lika för kvinnor och män. De skall årligen fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
g Om inkomstindex förändras mellan det år omräkningen enligt 4 §
avser eller, om sådan omräkning inte skall göras, fastställelseåret och året därefter, skall pensionsbehållningen räknas om med hänsyn till denna förändring. Detta skall göras sedan pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och sedan omräkning har gjorts enligt 4 §.
Om inkomstpension har tagits ut under det i första stycket först nämnda året eller om uttaget det året har förändrats, skall den del av pensionsbehållningen som inte utgörs av ökning på grund av omräkning enligt 4 § för det året eller härrör från fastställd pensionsrätt för närmast föregående år, räknas om med beaktande av
1. att den pensionsbehållning som är att hänföra till pensionsrätt som har tillgodoräknats den pensionsberättigade för åren till och med det andra året före det år omräkningen enligt 4 § avser respektive det fastställelseår som avses i första stycket och som har omräknats på det sätt som anges i denna paragraf och i 4, 7 och 9 §§ för åren till och med det närmast föregående året har uppgått till skilda belopp under året, och
2. den omräkning som skall göras enligt 14 §.
 g Pensionsbehållningen skall minskas med hänsyn till kostnaderna för
förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension.
Avdrag från pensionsbehållningen skall därvid göras genom att denna, sedan pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och sedan omräkning har gjorts enligt 4 och 6 §§, multipliceras med den förvaltningskostnadsfaktor som bestämts för det år omräkningen enligt 4 § avser.
g Den förvaltningskostnadsfaktor som avses i 7 § skall årligen
fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Den skall grundas på förhållandet mellan kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension det år faktorn avser och summan av alla pensionsbehållningar. Hänsyn skall också tas till skillnaden mellan det belopp varmed pensionsbehållningarna minskats genom föregående års omräkning enligt 7 § och de faktiska kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension för det året.
När förvaltningskostnadsfaktorn för år 2001 bestäms skall vad som föreskrivs i första stycket avse 60 procent av kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension. För tid därefter till och med år 2021 skall denna andel öka med två procentenheter per år.
g Sedan omräkning för ett år gjorts enligt 4, 6 och 7 §§ skall pensions-
behållningen avrundas till närmaste lägre hela krontal.
g Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om
omräkning enligt 4–9 §§ och om bestämmande av arvsvinstfaktorer och förvaltningskostnadsfaktorer meddelas av regeringen.
"ER¤KNING AV ¥RLIG INKOMSTPENSION  g Årlig inkomstpension skall beräknas med hjälp av delningstal. Hel
sådan pension skall för år räknat utgöra kvoten mellan den pensionsberättigades pensionsbehållning vid den tidpunkt från vilken pensionen skall beräknas och det delningstal som gäller för den pensionsberättigade vid det tillfället.
Pensionsbehållning som avses i första stycket skall beräknas på pensionsrätt som har tillgodoräknats den pensionsberättigade för åren till och med det andra året före det år då uttaget av pensionen görs och som har omräknats enligt 4, 6, 7 och 9 §§ för åren till och med det år som närmast har föregått pensionsuttaget. För den som har uppburit folk- eller tilläggspension i form av ålderpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för tid före den 1 januari 2001, skall pensionsbehållningen därvid minskas med 0,5 procent för varje månad före år 2001 för vilken sådan pension har betalats ut. Om den pension som har tagits ut begränsats till viss andel, skall minskning av pensionsbehållningen begränsas till motsvarande andel.
Tre fjärdedelar, hälften och en fjärdedel av årlig inkomstpension skall beräknas på en motsvarande andel av den pensionsbehållning som följer av bestämmelserna i andra stycket.
Minskning enligt andra stycket andra och tredje meningarna skall inte göras beträffande belopp med vilket pensionsbehållningen har ökats enligt 3 §.
g Delningstal för beräkning av inkomstpension enligt 11 § skall fast-
ställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
Delningstal skall beräknas med utgångspunkt i att värdet av pensionsutbetalningarna under genomsnittlig återstående livslängd för personer i den pensionsberättigades ålder från den tidpunkt då pension skall börja utges skall motsvara pensionsbehållningen. En kommande månadsutbetalning skall därvid antas ha ett värde som motsvarar värdet av en månadsutbetalning vid den tidpunkt då inkomstpension skall börja utges, delat med en årlig räntefaktor om 1,016 fram till tiden för den kommande pensionsutbetalningen. Antalet kommande pensionsutbetalningar skall beräknas med ledning av den officiella statistik som anges i 5 § andra stycket. Delningstalen skall vara lika för kvinnor och män.
Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om beräkning och fastställande av delningstal meddelas av regeringen.
 g Vid beräkning av inkomstpension skall hänsyn tas till pensionsbe-
hållning som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § och pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § endast om det för den pensionsberättigade, senast det år han eller hon fyller 70 år, har fastställts pensionsgrundande inkomster
som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.
Pension på den pensionsbehållning som avses i första stycket skall inte utges för tid före året efter fastställelseåret för pensionsgrundande inkomst det sista år som avses i första stycket.
Vid bedömning enligt första och andra styckena skall bortses från pensionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om bristande eller underlåten avgiftsbetalning i 4 kap. 4 § inte legat till grund för beräkning av pensionsrätt. Vidare skall vid bedömning enligt första och andra styckena med pensionsgrundande inkomst likställas pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt 3 kap. 4 §.
/MR¤KNING AV INKOMSTPENSION  g Den inkomstpension som en pensionsberättigad uppbär vid ett års-
skifte skall räknas om (följsamhetsindexeras) genom att multipliceras med det tal som anger kvoten mellan inkomstindex efter årsskiftet och inkomstindex före årsskiftet sedan denna kvot har dividerats med talet 1,016.
 g För den som har tagit ut inkomstpension före det år då han eller hon
fyller 65 år skall pensionen räknas om från och med det år då den pensionsberättigade uppnår denna ålder om ändrat delningstal föranleder det. Pensionen skall räknas om genom att multipliceras med kvoten mellan det delningstal som den pension som utges har beräknats efter och det delningstal som med ledning av den officiella statistik som avses i 5 § andra stycket tredje meningen har fastställts för pensionsberättigade i samma ålder som den pensionsberättigades ålder vid den tidpunkt den utgivna pensionen beräknades.
 g Den inkomstpension som en person uppbär vid ett årsskifte skall
också, efter omräkning enligt 14 och 15 §§, räknas om som om uttaget av pension har återkallats från och med januari månad året efter årsskiftet samtidigt som nytt uttag av inkomstpension har gjorts från och med den månaden. Detta gäller dock inte om den pensionsberättigade har uppburit hel inkomstpension hela året före nämnda årsskifte och han eller hon inte heller har tillgodoräknats pensionsrätt för andra året före det årsskiftet.
Ökar eller minskar den som uppbär inkomstpension sitt uttag av sådan pension skall motsvarande omräkning göras för tid från och med månaden för det ändrade uttaget. Det skall därvid anses som om återkallelse och nytt uttag har gjorts den nämnda månaden.
 KAP 4ILL¤GGSPENSION 5TTAG AV TILL¤GGSPENSION  g Den som är född år 1953 eller tidigare och som har tillgodoräknats
pensionspoäng för minst tre år får ta ut tilläggspension tidigast från och med den månad då han eller hon fyller 61 år. Uttaget får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Uttag av tilläggspension får ändras och återkallas enligt vad som föreskrivs i 12 kap. om inte annat framgår av tredje stycket.
Tilläggspension får tas ut av den som är född under något av åren 1938–1953 endast om han eller hon gör motsvarande uttag av inkomstpension. Återkallar eller minskar en sådan person sitt uttag av tilläggspension gäller återkallelsen respektive minskningen endast om den pensionsberättigade återkallar eller minskar uttaget av inkomstpension i motsvarande utsträckning.
"ER¤KNING AV ¥RLIG TILL¤GGSPENSION  g Tilläggspension utgör, om inte annat följer av bestämmelserna i
3–7 §§, för år räknat summan av
1. 60 procent av produkten av det för året gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och medeltalet av de pensionspoäng som tjänats in av den pensionsberättigade, eller, om pensionspoäng tjänats in för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen, och
2. 96 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring eller, för den som är gift, 78,5 procent av detta basbelopp.
 g Om en pensionsberättigad har tjänat in pensionspoäng för färre än
30 år, skall hänsyn tas endast till så stor del av den produkt som anges i 2 § 1 och till det belopp som avses i 2 § 2 som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tjänats in och talet 30.
 g Vid beräkning av tilläggspension för år efter det år då den pensions-
berättigade har fyllt 65 år skall det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring användas som gällde sistnämnda år. För tid från och med årsskiftet efter det att den pensionsberättigade har fyllt 65 år skall följsamhetsindexering göras enligt bestämmelserna i 5 kap. 14 §.
 g Om tilläggspension tas ut tidigare än från och med den månad då den
pensionsberättigade fyller 65 år, skall pensionen minskas med 0,5 procent för varje månad som, från och med den månad från vilken pensionen tas ut, återstår till den månad då han eller hon fyller 65 år.
Tas pensionen ut senare än från och med den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år, skall pensionen, sedan omräkning gjorts enligt 4 §, ökas med 0,7 procent för varje månad som har förflutit från ingången av den månad då han eller hon uppnådde nämnda ålder till och med månaden före den som pensionen börjar tas ut. Därvid skall det bortses från tid efter ingången av den månad då den pensionsberättigade har fyllt 70 år.
 g Skall tilläggspension börja utges efter återkallelse eller ökas uttag av
sådan pension efter tidigare minskning, skall det vid beräkning av pensionen bortses från den minskning respektive ökning som tidigare har gjorts enligt 5 §. I stället skall, sedan pensionen har beräknats på nytt enligt 2–5 §§, avdrag göras för varje månad för vilken pensionen tidigare
har utgetts. Avdraget skall, för tid före den månad då den pensionsberättigade har fyllt 65 år, motsvara 0,5 procent och, för annan tid, 0,7 procent av pensionen beräknad enligt 2–4 §§.
 g Då uttag avser tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av tilläggs-
pension skall 2–6 §§ gälla motsvarande del av pensionen.
3¤RSKILDA BEST¤MMELSER F¶R PERSONER F¶DDA UNDER ¥REN    g För den som är född under något av åren 1938–1953 skall tilläggs-
pensionen minskas med en tjugondel för varje helt år som har förflutit från och med år 1935 till utgången av födelseåret.
 g En pensionsberättigad som är född under något av åren 1938–1953
har rätt till ett tillägg till tilläggspensionen från och med den månad då han eller hon fyller 65 år om så följer av andra stycket och av 10 och 11 §§.
Tillägget skall för år räknat motsvara skillnaden mellan
1. hel årlig tilläggspension för den pensionsberättigade vid ingången av år 1995 beräknad enligt 2 och 3 §§ men med beaktande av hans eller hennes civilstånd vid ingången av den månad tillägget avser samt omräknad enligt 4 §, och
2. summan av den pensionsberättigades inkomstpension och tilläggspension beräknad för ett år.
 g Har den pensionsberättigade tagit ut inkomstpension eller tilläggs-
pension före den månad han eller hon fyller 65 år skall hel årlig tilläggspension enligt 9 § andra stycket 1 minskas med 0,5 procent för varje sådan månad för vilken pensionen utgetts.
Om uttag av tilläggspension och inkomstpension avser tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pensionsförmån skall det belopp som avses i 9 § andra stycket 1 gälla motsvarande andel av det beloppet.
g Vid beräkning enligt 9 § andra stycket 2 skall den pensionsberät-
tigades inkomstpension beräknas som om pensionsrätt för denna pension har utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget före reducering enligt 4 kap. 6 §.
3¤RSKILDA BEST¤MMELSER F¶R PERSONER F¶DDA ¥R ELLER TIDIGARE g För den som är född år 1935 eller tidigare skall vad som sägs i 4 §
om det år då den pensionsberättigade fyller 65 år i stället avse år 2001.
g Vad som föreskrivs i 5 § andra stycket om att bortse från viss tid
skall, för den som är född år 1937 eller tidigare, också gälla tid under vilken den pensionsberättigade har uppburit folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
 g Om den pensionsberättigade är svensk medborgare och född under
något av åren 1896–1914 skall, vid tillämpning av 3 §, talen 30 bytas ut mot talen 20. Om den pensionsberättigade är svensk medborgare och född under något av åren 1915–1923 skall, vid tillämpning av 3 §, talen 30 bytas ut mot talen 20 ökat med ett för varje helt år som förflutit från och med år 1915 till utgången av den pensionsberättigades födelseår.
 g Om en pensionsberättigad som inte är svensk medborgare är född
under år 1923 eller tidigare, skall vid tillämpning av 3 § från talen 30 räknas av det antal år före år 1960, för vilka till statlig inkomstskatt taxerad inkomst beräknats för honom eller henne.
Högst tio år får räknas av enligt första stycket. Är den pensionsberättigade född under något av åren 1915–1923, skall dock det högsta antal år som får räknas av minskas med ett för varje helt år som förflutit från och med år 1915 till utgången av hans eller hennes födelseår.
 g För en pensionsberättigad som är född under något av åren 1911–
1927 skall tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat tillgodoräknas om han eller hon hade fått rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring från och med januari månad det år han eller hon uppnått 65 års ålder. Detta gäller dock endast om pensionen därigenom blir större.
VRIGA BEST¤MMELSER g Vid tillämpning av 2 § 2 och 9 § andra stycket 1 skall med gift pen-
sionsberättigad likställas den som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft barn. Med ogift pensionsberättigad skall likställas den som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl föranleder annat.
Tredje avdelningen. Premiepensionssystemet
 KAP !LLM¤NNA BEST¤MMELSER OM PREMIEPENSIONSSYSTEMET  g Premiepensionssystemet innebär att
– medel som motsvarar fastställd pensionsrätt för premiepension fonderas,
– de enskilda har möjlighet att själva bestämma om förvaltningen av de medel som fonderas för deras räkning, och
– pensionernas storlek är beroende av värdeutvecklingen på de fonderade medlen.
 g Premiepensionsmyndigheten är försäkringsgivare för premiepension.
Myndighetens verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga principer.
 g Med pensionssparare avses var och en, för vilken det har fastställts
pensionsrätt för premiepension och förts över medel till förvaltning enligt
8 kap. 2 §. Med fastställd pensionsrätt likställs pensionsrätt som mottagits från make enligt 4 kap. 7 §.
0REMIEPENSIONSKONTON  g Premiepensionsmyndigheten skall för varje pensionssparare föra ett
premiepensionskonto som visar utvecklingen av pensionsspararens tillgodohavande i premiepensionssystemet.
 KAP +APITALF¶RVALTNING MM $EN TILLF¤LLIGA F¶RVALTNINGEN  g Premiepensionsmyndigheten skall ansvara för förvaltningen av de
avgiftsmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall placeras på konto hos Riksgäldskontoret till dess att de förs över enligt 2 § till annan förvaltning. Myndigheten skall träffa avtal med kontoret om förräntning och andra villkor för placeringen av medlen. Myndigheten skall sträva efter att med ett lågt risktagande och med hänsyn till kravet på betalningsberedskap uppnå så god avkastning på medlen som möjligt.
Avkastningen för ett kalenderår skall tillföras sådana pensionssparare, för vilka pensionsrätt för premiepension för det föregående året har fastställts. Avkastningen skall fördelas mellan pensionsspararna i förhållande till storleken av vars och ens fastställda pensionsrätt.
0LACERING HOS FONDF¶RVALTARE  g När pensionsrätt för premiepension för en pensionssparare har fast-
ställts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar pensionsrätten samt avkastningen enligt 1 § andra stycket från Riksgäldskontoret till förvaltning i
1. värdepappersfonder eller utländska fondföretag som avses i 3 §, eller
2. Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden. Om pensionsspararen har tagit ut premiepension i form av livränta enligt 9 kap. 2 § skall medlen i stället föras över till Premiepensionsmyndighetens livränteverksamhet.
g Överföring enligt 2 § första stycket 1 får göras till fonder som har
anmälts för registrering hos Premiepensionsmyndigheten och som förvaltas av fondförvaltare som
1. har rätt att utöva fondverksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,
2. har slutit samarbetsavtal med myndigheten,
3. har åtagit sig att på begäran lämna sådana informationshandlingar som avses i 26 och 27 §§ lagen om värdepappersfonder till pensionssparare som har valt eller överväger att välja någon av förvaltarens fonder i premiepensionssystemet,
4. har åtagit sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av fondandelar,
5. har åtagit sig att, med eller utan särskild prisnedsättning, inte ta ut avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av myndigheten, och
6. har åtagit sig att för varje år till myndigheten rapportera alla kostnader som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag.
Medlen får inte placeras i sådana fonder som avses i 3 § lagen om värdepappersfonder i andra fall än som anges i tredje stycket.
Premiepensionsmyndigheten får, efter att ha inhämtat yttrande från Finansinspektionen, medge att medlen placeras i fonder vars värdeutveckling är beroende av index. Ett sådant medgivande får lämnas om god riskspridning uppnås i fonden.
6AL OCH BYTE AV FOND  g Pensionsspararen har rätt att bestämma var de medel som för spara-
rens räkning skall föras över enligt 2 § första stycket skall placeras. Premiepensionsmyndigheten får dock bestämma ett högsta antal fonder som samtidigt får antecknas på ett premiepensionskonto. När pensionsrätt för premiepension för ett år har fastställts, skall Premiepensionsmyndigheten upplysa pensionsspararen om rätten att välja placering.
Om pensionsspararen inte anmäler något annat val inom den tid som Premiepensionsmyndigheten bestämmer, skall medlen föras över till Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden.
Om pensionsspararen tidigare har anmält val av fond eller flyttat hela eller en del av innehavet i en fond till en annan fond, skall, om spararen inte begär annat, medlen i stället föras över till den eller de fonder i vilka medel senast har placerats för spararens räkning. När flera fonder mottagit medel vid det senaste placeringstillfället, skall medlen fördelas mellan dessa fonder i förhållande till värdet av innehavet i varje fond.
 g På begäran av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten
flytta hela eller del av innehavet i en fond till en annan fond.
g Närmare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om
val och byte av fond meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
3KADEST¥ND  g Om någon är skadeståndsskyldig för att ha orsakat att fondandelar
som Premiepensionsmyndigheten har förvärvat för en eller flera pensionssparares räkning gått ned i värde, skall skadeståndet betalas till myndigheten. Om myndigheten har förklarat att den inte avser att föra talan om skadestånd och inte heller har träffat någon uppgörelse om skadeståndsskyldigheten, har en pensionssparare för vars räkning sådana fondandelar har förvärvats rätt att föra talan om skadestånd till myndigheten. Om en sådan talan väcks, får någon uppgörelse om skadeståndsskyldigheten inte träffas utan pensionsspararens samtycke.
En pensionssparare som för talan om skadestånd till myndigheten svarar själv för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning för dessa av
myndigheten, i den utsträckning de täcks av vad som har kommit myndigheten till godo genom rättegången. Sådan ersättning skall dras av från skadeståndsbeloppet innan fördelning enligt tredje stycket görs.
När ett skadeståndsbelopp har betalats till myndigheten, skall myndigheten, för varje pensionssparare för vars räkning andelar förvärvats i den berörda fonden, beräkna hur mycket av skadeståndsbeloppet som belöper på spararen och öka tillgodohavandet på hans premiepensionskonto med detta belopp. Om pensionsspararen har börjat ta ut pension, skall den del av beloppet som beräknas belöpa på förfluten tid betalas ut till spararen. Om inte pensionsspararen har tagit ut pension i form av livränta enligt 9 kap. 2 §, skall resten av medlen tillföras den eller de fonder i vilka medel har placerats för spararens räkning. Beloppet skall fördelas mellan fonderna i förhållande till värdet av innehavet i varje fond.
 KAP 5TTAG AV PREMIEPENSION  g Premiepension får tidigast tas ut från och med den månad då pen-
sionsspararen fyller 61 år. Pensionen är livsvarig och skall beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet vid varje tid på pensionsspararens premiepensionskonto. Premiepension skall beräknas lika för kvinnor och män.
 g Pensionsspararen har rätt att på begäran få ut sin premiepension i
form av en livränta med garanterade belopp. Den finansiella risken för de tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto övergår då på Premiepensionsmyndigheten. Pensionen skall bestämmas med utgångspunkt i tillgångarnas värde tre dagar efter det att begäran kom in till myndigheten.
En övergång enligt första stycket får göras tidigast när pensionsspararen börjar ta ut premiepension. När en begäran om övergång har kommit in till myndigheten, kan begäran inte återkallas. Övergången måste avse hela tillgodohavandet på premiepensionskontot och gäller även för medel som senare tillförs kontot.
 g Uttaget av premiepension får begränsas till att avse tre fjärdedelar,
hälften eller en fjärdedel av pensionen.
Pensionsspararen får återkalla uttaget av premiepension och ändra den andel av pensionen som tas ut enligt vad som föreskrivs i 12 kap.
 KAP %FTERLEVANDESKYDD %FTERLEVANDESKYDD F¶RE PENSIONSTIDEN  g Efter ansökan av en pensionssparare skall Premiepensionsmyndig-
heten meddela efterlevandeskydd för pensionsspararen, om
1. pensionsspararen ännu inte har tagit ut någon del av sin premiepension,
2. myndigheten bedömer att skyddet under minst ett år skall kunna bekostas på det sätt som anges i fjärde stycket, och
3. pensionsspararen har barn under 20 år eller är gift eller är ogift och stadigvarande sammanbor med någon som är ogift och som spararen tidigare varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med.
Om en ansökan kommer in till myndigheten när pensionsspararen har fyllt 50 år får efterlevandeskydd meddelas endast efter en sådan familjehändelse som avses i 2 § andra stycket.
Skyddet innebär att det vid pensionsspararens död betalas ut premiepension till efterlevande under fem år från dödsfallet. Pensionsspararen får välja om premiepensionen till efterlevande, räknat per år, skall motsvara ett eller två inkomstbasbelopp. Det inkomstbasbelopp som gällde det år då pensionsspararen avled skall tillämpas under hela utbetalningsperioden.
Efterlevandeskyddet bekostas av pensionsspararen genom att kostnaden för skyddet löpande dras av från tillgodohavandet på spararens premiepensionskonto.
 g Efterlevandeskyddet börjar gälla vid det första månadsskiftet ett år
efter det att ansökan kom in till Premiepensionsmyndigheten eller vid det senare månadsskifte som har angetts i ansökan.
Till den del efterlevandeskyddet avser risken att pensionsspararen avlider som en direkt följd av olycksfall börjar skyddet dock gälla vid utgången av den månad då ansökan kom in till myndigheten eller vid det senare månadsskifte som har angetts i ansökan. Detsamma gäller om ansökan kommer in till myndigheten innan pensionsspararen har fyllt 50 år och om pensionsspararen högst tre månader innan ansökan kom in har ingått äktenskap eller fått ett barn. Om ett faderskap har blivit fastställt genom dom eller genom bekräftelse efter barnets födelse, räknas fristen från det att domen vann laga kraft eller bekräftelsen godkändes enligt 1 kap. 4 § föräldrabalken. Vid adoption räknas fristen från det att rättens beslut om tillstånd till adoptionen vann laga kraft.
 g För att efterlevandeskyddet skall gälla när pensionsspararen avlider
måste någon av förutsättningarna i 1 § första stycket 3 vara uppfylld.
Om pensionsspararen begär att få ut premiepension, upphör efterlevandeskyddet vid ingången av den första månad för vilken premiepension skall betalas ut. Skyddet upphör också att gälla om tillgodohavandet på premiepensionskontot inte längre är tillräckligt stort för att bekosta skyddet, dock tidigast 30 dagar från det att Premiepensionsmyndigheten har sänt ett meddelande till pensionsspararen om att skyddet kommer att upphöra.
 g Pensionsspararen får när som helst avstå från efterlevandeskyddet
genom anmälan till Premiepensionsmyndigheten. I så fall upphör skyddet att gälla vid utgången av den månad då anmälan kom in till myndigheten eller vid det senare månadsskifte som har angetts i anmälan.
g Premiepension till efterlevande enligt 1 § får endast betalas ut till
personer inom den krets som avses i 1 § första stycket 3. Pensionsspararens barn har rätt att få pensionsbelopp under hela utbetalningsperioden,
om de är under 20 år vid pensionsspararens död. Om ett pensionsbelopp skall betalas ut till flera barn, skall det delas lika mellan dem.
Pensionsspararen kan genom ett skriftligt meddelande till Premiepensionsmyndigheten bestämma vilken eller vilka av de personer som avses i 1 § första stycket 3 som skall ha pensionen. Om det inte har gjorts eller om det pensionsspararen har bestämt inte kan verkställas, skall pensionen betalas ut till spararens make eller sammanboende. Finns inte make eller sammanboende, skall pensionen betalas ut till pensionsspararens barn.
Genom ett nytt skriftligt meddelande till myndigheten får pensionsspararen ändra det som har bestämts enligt andra stycket. Om den som är berättigad till pensionen avlider under utbetalningsperioden, övergår rätten till pensionen till den som då har den bästa rätten enligt andra stycket.
g För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 1 §
gäller de bestämmelser som avser pensionsspararen i
– 7 kap. 4 § om premiepensionskonto, – 4 § lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten om återbäring, och
– 7 § lagen med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten om information till pensionsspararna.
%FTERLEVANDESKYDD UNDER PENSIONSTIDEN  g Efter ansökan av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten
meddela efterlevandeskydd under pensionstiden för en pensionssparare som är gift eller som är ogift och stadigvarande sammanbor med någon som är ogift och som spararen tidigare varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med. Skyddet innebär att det vid pensionsspararens död till spararens efterlevande make eller sammanboende betalas ut livsvarig pension till efterlevande.
Omfattningen av efterlevandeskyddet skall beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, varvid pensionsspararens egen premiepension skall räknas om. Beräkningarna skall göras så att pensionsspararens egen premiepension och premiepensionen till efterlevande blir lika stora när samma andel av pensionen tas ut.
Efterlevandeskyddet gäller bara om pensionsspararen vid sin död var gift med eller stadigvarande sammanbodde med den person med vilken han var gift eller sammanboende vid ansökan om skyddet. I fråga om sammanboende som inte är gifta med varandra krävs också att inte någon av dem var gift med någon annan vid dödsfallet.
g En ansökan om efterlevandeskydd enligt 7 § skall göras samtidigt
med att pensionsspararen första gången begär att få ut premiepension. Skyddet börjar då gälla vid ingången av den första månad för vilken premiepension skall betalas ut till pensionsspararen.
Om pensionsspararen senare ingår äktenskap eller inleder ett sådant sammanboende som avses i 7 § första stycket, får ansökan göras inom tre månader från det att äktenskapet ingicks eller sammanboendet inleddes.
Detta gäller dock inte om pensionsspararen var gift eller sammanboende med samma person när spararen första gången begärde att få ut premiepension.
I fall som avses i andra stycket första meningen inträder skyddet vid det första månadsskiftet ett år efter det att ansökan kom in till Premiepensionsmyndigheten.
 g Om äktenskapet eller sammanboendet upplöses på annat sätt än
genom dödsfall, skall Premiepensionsmyndigheten på begäran av pensionsspararen räkna om försäkringen till att gälla bara på spararens liv.
 g För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt
7 § gäller sedan pensionsspararen avlidit de bestämmelser i denna avdelning som avser pensionsspararen med undantag för 9 kap. 1 § första meningen om tidigaste tidpunkt för uttag av pension, och 10 kap. 1–9 och 11 §§ om efterlevandeskydd.
'EMENSAMMA BEST¤MMELSER g Om någon inom den krets som avses i 1 § första stycket 3 har begått
ett brott som anges i 100 a § lagen (1927:77) om försäkringsavtal mot pensionsspararen eller mot någon annan inom samma krets eller har medverkat till ett sådant brott på det sätt som sägs i 100 a § lagen om försäkringsavtal, skall det som där föreskrivs om förlust av rätt till försäkringsersättning gälla rätt till premiepension till efterlevande enligt 1 §.
Detsamma gäller om den som skulle ha haft rätt till premiepension till efterlevande enligt 7 § har begått ett brott som anges i 100 a § lagen om försäkringsavtal mot pensionsspararen eller har medverkat till ett sådant brott på det sätt som sägs där.
g Närmare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om
efterlevandeskydd meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
 KAP 0REMIEPENSIONSMYNDIGHETENS KOSTNADER  g De kostnader för Premiepensionsmyndighetens skötsel av premiepen-
sionssystemet som inte täcks på annat sätt skall täckas genom årliga avgifter som dras av från tillgodohavandena på pensionsspararnas premiepensionskonton.
Myndigheten bestämmer när avgifterna skall tas ut. Avgifterna disponeras av myndigheten.
Avgifterna skall bestämmas så att de beräknas täcka det aktuella årets kostnader med skälig fördelning mellan pensionsspararna. Härvid skall hänsyn tas till under- eller överskott från det föregående året.
Avgifterna skall helt eller delvis anges som en procentsats av tillgodohavandet på varje pensionssparares premiepensionskonto vid ingången av det år som avgifterna avser. De belopp som tillförs pensionsspararnas premiepensionskonton när pensionsrätt för premiepension för det närmast
föregående året har fastställts skall räknas med i underlaget för avgifterna, även om pensionsrätten fastställs efter årsskiftet. När procentsatsen fastställs får myndigheten utgå från en uppskattning av det sammanlagda värdet av tillgodohavandena på pensionsspararnas premiepensionskonton.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om uttaget av avgifter för Premiepensionsmyndighetens kostnader.
 g Återkallelse av uttag av premiepension, nytt uttag av pension efter
återkallelse samt ändring av den andel av pensionen som tas ut skall bekostas av pensionsspararen genom att kostnaden för åtgärden dras av från tillgodohavandet på spararens premiepensionskonto.
På samma sätt skall en pensionssparare som tagit emot överförd pensionsrätt från make enligt 4 kap. 7 § svara för minskad arvsvinst och övriga kostnader på grund av överföringen efter skälig fördelning av dessa kostnader. Ett sådant avdrag från premiepensionskontot skall beräknas lika för män och kvinnor.
Fjärde avdelningen. Utbetalning och överklagande m.m.
 KAP 5TBETALNING AV PENSION MM !NS¶KAN OM UTTAG OCH ¥TERKALLELSE MM  g Ålderspension enligt denna lag betalas ut efter ansökan. Sådan an-
sökan skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan. En pensionsberättigad som är född under något av åren 1938–1953 och som uppbär inkomstpension utan att ha rätt till tilläggspension skall dock, utan särskild ansökan, erhålla tilläggspension från och med den månad då han eller hon fått rätt till sistnämnda pension.
Om en person som har rätt till ålderspension enligt denna lag och är inskriven hos en allmän försäkringskassa inte tre månader före ingången av den månad då han eller hon fyller 70 år har ansökt om uttag av inkomsteller tilläggspension, skall den allmänna försäkringskassan utreda om den pensionsberättigade vill ta ut ålderspension. För den som månaden före den då han eller hon fyller 65 år har uppburit förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall motsvarande gälla, om ansökan om inkomst- eller tilläggspension enligt denna lag inte har gjorts senast förstnämnda månad.
 g Ålderspension skall utges från och med den månad som anges i an-
sökan, dock tidigast från och med månaden efter det att ansökan kom in till den allmänna försäkringskassan.
Har den pensionsberättigade uppburit förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring omedelbart före 65 års ålder får inkomst- och tilläggspension beviljas för högst tre månader före ansökningsmånaden, dock tidigast från och med den månad då den pensionsberättigade fyllde 65 år.
g Vad som föreskrivs i 1 § första stycket och 2 § första stycket gäller
också i fråga om ökat uttag av ålderspension enligt denna lag.
Återkallelse eller minskning av uttag av ålderspension enligt denna lag får göras genom skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskassan. Ändringen skall göras från och med den månad som anges i anmälan, dock tidigast från och med månaden efter den månad då anmälan kom in till den allmänna försäkringskassan. Har uttag av ålderspension enligt denna lag tidigare återkallats eller minskats får dock ny återkallelse eller minskning av sådant uttag inte avse tid före sex månader efter det att den tidigare återkallelsen eller minskningen började gälla.
 g Premiepension till efterlevande utges utan ansökan från och med
månaden efter den då pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt till pensionen har avlidit. Den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 § får återkalla uttaget av sådan pension och ändra den andel av pensionen som tas ut. I sådana fall gäller 3 § andra stycket. Vid nytt uttag efter återkallelse och vid ökat uttag gäller 1 § första stycket första och andra meningarna och 2 § första stycket.
5TBETALNING AV PENSION  g Pension enligt denna lag skall betalas ut månadsvis. Årspension som
beräknas komma att uppgå till högst 2 400 kronor skall dock, om det inte finns särskilda skäl, betalas ut i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den pensionsberättigade får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år.
Vid beräkning av inkomst- och tilläggspension för månad skall den årspension från vilken beräkningen utgår avrundas till närmaste hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Vid denna beräkning skall nämnda pensioner som skall betalas ut samtidigt anses som en pension.
Premiepension och premiepension till efterlevande avrundas månadsvis till närmaste hela krontal.
 g Pension enligt denna lag skall utges till och med den månad då den
pensionsberättigade har avlidit eller till och med månaden före den månad då rätten till pensionen annars har upphört. I 10 kap. finns bestämmelser om att rätt till premiepension till efterlevande i vissa fall skall övergå till annan om den som har haft rätt till pensionen har avlidit.
 g För utbetalning av pension enligt denna lag till någon som är bosatt
utomlands får den som beslutar om sådan pension kräva bevis för att rätt till pensionen fortfarande föreligger.
 g Om en person som är berättigad till pension enligt denna lag i väsent-
lig omfattning har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620) utan villkor om återbetalning, får retroaktivt beviljad sådan pension betalas ut till socialnämnden till den del den motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till den pensionsberättigades och dennes familjs försörjning för den tid som den retroaktiva pensionen avser.
3AMORDNING MED LIVR¤NTA  g För en pensionsberättigad som har rätt till livränta på grund av ob-
ligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller som enligt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande har rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av Riksförsäkringsverket, skall inkomstpensionen och tilläggspensionen minskas enligt vad som sägs i andra stycket. Motsvarande skall gälla i fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot inte ske på grund av livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som bestäms med tillämpning av nämnda lag. Medför en skada för vilken livränta har börjat utges återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta utgavs under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning enligt andra stycket anses som om livränta utges eller som om den livränta som utges har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna.
Summan av inkomstpension, tilläggspension och garantipension enligt lagen (1998:000) om garantipension skall minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och som den pensionsberättigade uppbär som skadad. Minskning skall därvid i första hand göras på garantipensionen och därefter på tilläggspensionen.
Sammanlagd pension enligt denna lag skall dock aldrig, på grund av bestämmelserna i denna paragraf, för månad räknat understiga 13 procent av prisbasbeloppet för den som är ogift och 11,5 procent av prisbasbeloppet för den som är gift.
 KAP VERKLAGANDE MM "ESLUT MM  g Beslut i ärende om pensionsgrundande inkomst skall fattas av den
skattemyndighet som är behörig att fatta beslut enligt 2 kap.1, 3 och 5 §§skattebetalningslagen (1997:483).
g Beslut enligt 7–11 kap. och beslut enligt 14 kap. som avser premie-
pension skall fattas av Premiepensionsmyndigheten. Premiepensionsmyndigheten skall även i övrigt handlägga ärenden som rör premiepension.
g Beslut som avses i 1 och 2 §§ får fattas genom automatisk databe-
handling när skälen för beslutet får utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223).
Beslut får även sättas upp i form av elektroniska dokument. Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning som har gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.
g Andra beslut enligt denna lag än sådana som avses i 1 och 2 §§ skall
fattas av den allmänna försäkringskassa där den försäkrade är eller skall vara inskriven enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring vid tidpunkten för beslutet. För personer som inte är eller skall vara inskrivna vid någon försäkringskassa skall sådana beslut fattas av Stockholms läns allmänna försäkringskassa.
Den försäkringskassa som avses i första stycket skall även handlägga andra ärenden enligt denna lag än sådana som avses i 1 och 2 §§.
Ändring och omprövning av beslut enligt denna lag som har meddelats av en allmän försäkringskassa skall göras av samma försäkringskassa.
g Beslut enligt 3 och 4 kap. samt beslut om inkomst- och tilläggspen-
sion får fattas genom automatisk databehandling av Riksförsäkringsverket för en allmän försäkringskassas räkning när skälen för beslutet får utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223).
För sådana beslut som avses i första stycket skall ändring och omprövning, liksom andra åtgärder som enligt denna lag eller annan författning skall vidtas med avseende på beslutet, i stället vidtas av den försäkringskassa som enligt 4 § är behörig vid tidpunkten för åtgärden.
g Vad som sägs i 1, 2 och 4 §§ gäller inte om något annat följer av an-
nan bestämmelse i denna lag eller av annan författning.
NDRING AV BESLUT  g Ett beslut enligt denna lag skall ändras om det föranleds av en änd-
ring som gjorts i beräkningsunderlaget för beslutet eller av en ändring av ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) som avser egenavgift. Detsamma gäller om det efter en ändring av taxeringen står klart att pensionsrätt för premiepension, till följd av bestämmelserna i 4 kap. 5 §, inte skulle ha tillgodoräknats.
Ett beslut om pensionsrätt och pensionspoäng skall också ändras när det följer av bestämmelserna i 4 kap. 4 § eller 8 § andra stycket om obetalda avgifter.
Ändring enligt första stycket första meningen av ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp skall göras endast om storleken av inkomsten eller beloppet skulle öka eller minska med minst 1 000 kronor. Den som beslutet avser skall skriftligen underrättas om ändringen och om hur man begär omprövning av beslutet.
 g Överförd pensionsrätt för premiepension skall ändras om ett beslut
för den som överfört pensionsrätten har ändrats och detta föranleder en ändring av den överförda pensionsrätten.
/MPR¶VNING AV BESLUT  g Ett beslut enligt denna lag skall omprövas om den som beslutet avser
begär det eller om det finns andra skäl. Omprövning skall dock inte göras av beslut som meddelats enligt 11 eller 13 §.
Ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp får omprövas på begäran av den enskilde bara i samband med att beslutet om pensionsrätt eller pensionspoäng omprövas. Ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp får dock omprövas även om inte pensionsrätt eller pensionspoäng påverkas, om det är av betydelse för den enskilde. Härvid skall samma bestämmelser gälla som för omprövning av beslut om pensionsrätt och vad som då sägs om allmän försäkringskassa skall, när det gäller omprövning av beslut om pensionsgrundande inkomst, i stället avse skattemyndighet.
Om, vid omprövning av ett beslut om pensionsrätt eller pensionspoäng, prövning skall göras av den pensionsgrundande inkomst som legat till grund för beslutet, skall försäkringskassan överlämna ärendet i den delen till skattemyndigheten för omprövning av beslutet om denna inkomst.
 g Om den som ett beslut avser har avlidit får även annan som är be-
rörd av beslutet begära omprövning av detta.
g Den som vill begära omprövning enligt 9 eller 10 § skall göra detta
skriftligen. Begäran om omprövning av ett beslut enligt 4 kap. skall ha kommit in till allmän försäkringskassa före utgången av året efter det fastställelseår som beslutet avser. I fråga om annat beslut skall begäran om omprövning ha kommit in inom två månader från det att den som begär omprövningen fick del av beslutet.
Gör den som begär omprövning sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket andra meningen har fått kännedom om ett beslut eller annan handling med uppgift om vad som har beslutats, skall begäran om omprövning i stället ha kommit in inom två månader från den dag då den som begär omprövningen fick sådan kännedom.
 g Om en begäran om omprövning har kommit in till Premiepensions-
myndigheten eller till en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller en allmän förvaltningsdomstol, som inte har fattat det överklagade beslutet, skall begäran om omprövning sändas till den som har meddelat beslutet. Har begäran kommit in till någon av de först nämnda myndigheterna eller en försäkringskassa inom den tid som anges i 11 §, skall den anses som inkommen i rätt tid.
Bestämmelserna i första stycket gäller också om en begäran om omprövning har kommit in till Riksförsäkringsverket inom den tid som anges i 11 §.
g Om ett beslut enligt 2–4 kap. omprövas utan att den enskilde har
begärt detta, skall omprövningsbeslutet meddelas inom ett år efter fastställelseåret. Ett annat beslut enligt denna lag får omprövas, utan att den
enskilde har begärt detta, inom två månader från det att beslutet meddelades, om omprövningen är till hans eller hennes fördel. En omprövning till den enskildes nackdel av ett annat beslut än ett beslut enligt 2–4 kap. får ske bara när det finns anledning till omprövning enligt andra eller tredje stycket.
Om ett beslut har blivit felaktigt på grund av att den som beslutet avser har lämnat oriktiga uppgifter eller har underlåtit att fullgöra en uppgiftseller anmälningsskyldighet enligt denna eller annan lag, får omprövning ske också efter de tidpunkter som anges i första stycket. Detsamma skall i fråga om premiepension till efterlevande gälla om pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt till sådan pension lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att lämna uppgifter enligt vad som nu sagts. Omprövning efter nämnda tidpunkter får också göras om det först därefter har visat sig att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl eller om beslutet påverkas av en ändring av ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) angående arbetsgivaravgift.
Om ett beslut omprövas på grund av att det påverkas av en ändring som har gjorts beträffande ett beslut om pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt som avser en annan person än den försäkrade, får omprövning ske också efter de tidpunkter som anges i första stycket.
 g Ett beslut om pensionsgrundande inkomst skall omprövas av
skattemyndighet om en allmän försäkringskassa enligt 9 § tredje stycket har överlämnat ett ärende för omprövning.
 g Har omprövning begärts av ett beslut och överklagar Riksförsäk-
ringsverket samma beslut, skall beslutet inte omprövas utan ärendet i stället överlämnas till allmän förvaltningsdomstol. Den enskildes begäran om omprövning skall då anses som ett överklagande.
 g En fråga enligt denna lag som redan har avgjorts av en allmän för-
valtningsdomstol får inte omprövas av en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller Premiepensionsmyndigheten.
VERKLAGANDE AV BESLUT  g Ett beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol av den som beslutet avser eller, om denne har avlidit, av annan som är berörd av beslutet samt av Riksförsäkringsverket. En enskild får dock endast överklaga sådana beslut som har tillkommit genom omprövning. Även beslut som innebär att en begäran om omprövning har avvisats får överklagas av den enskilde. En enskilds överklagande av ett annat beslut skall anses som en begäran om omprövning.
Bestämmelsen i 33 § fjärde stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) gäller inte avvisningsbeslut enligt denna lag som har meddelats av en försäkringskassa, en skattemyndighet eller Premiepensionsmyndigheten.
VERKLAGANDE AV ENSKILD
 g Ett överklagande från en enskild skall ha kommit in till den myn-
dighet eller den allmänna försäkringskassa som gjort omprövningen inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet om omprövning eller avvisning.
Bestämmelserna i 12 § om begäran om omprövning skall tillämpas i fråga om överklagande av en enskild.
VERKLAGANDE AV 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET
g Om Riksförsäkringsverket överklagar ett beslut enligt 2–4 kap. skall
överklagandet ha kommit in före utgången av året efter fastställelseåret. Om beslutet har meddelats efter den 31 oktober året efter det fastställelseår som beslutet avser, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades.
Överklagar Riksförsäkringsverket ett annat beslut som meddelats enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.
För överklagande enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna i 12 § första stycket.
VERKLAGANDE AV ALLM¤N F¶RVALTNINGSDOMSTOLS BESLUT MM
 g Om en enskild överklagar en allmän förvaltningsdomstols beslut
enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då den enskilde fick del av det överklagade beslutet.
Om Riksförsäkringsverket, Premiepensionsmyndigheten eller en allmän försäkringskassa överklagar en allmän förvaltningsdomstols beslut enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.
 g Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål enligt denna lag skall nämndemän ingå i kammarrätten om nämndemän deltagit i länsrätten. Detta gäller dock inte i mål enligt 2–4 kap.
g Bestämmelsen i 7 a § första stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291)
om förvaltningsmyndighets partsställning gäller inte i fråga om mål enligt 2–4 kap. Om en enskild överklagar ett beslut enligt 2–4 kap. hos en allmän förvaltningsdomstol, bestämmer Riksförsäkringsverket om verket skall vara part i målet. Om en enskild klagar till kammarrätten och verket har varit part i länsrätten, är verket alltid motpart i kammarrätten. Även om Riksförsäkringsverket har beslutat att inte vara part, får domstolen förelägga verket att svara i målet. Riksförsäkringsverket får överklaga ett avgörande av en allmän förvaltningsdomstol även om verket inte har varit part där.
Om en enskild överklagar ett annat beslut enligt denna lag, får Riksförsäkringsverket överta Premiepensionsmyndighetens eller en allmän för-
säkringskassas uppgift att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan.
Riksförsäkringsverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.
 g Ett beslut enligt denna lag skall gälla även om beslutet har över-
klagats om inte annat har föreskrivits i beslutet eller har bestämts av den domstol som har att pröva beslutet.
 KAP TG¤RDER P¥ GRUND AV FELAKTIG UTBETALNING OCH ¤NDRAD PENSIONSR¤TT )NKOMST OCH TILL¤GGSPENSION  g Den allmänna försäkringskassan skall besluta om återbetalning av
inkomst- eller tilläggspension, om den som uppburit pensionen genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionen har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp. Detsamma gäller om inkomsteller tilläggspension i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som uppburit pensionen har insett eller skäligen borde ha insett detta.
Har inkomst- eller tilläggspension betalats ut och minskas därefter pensionsrätt eller pensionspoäng på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning, skall försäkringskassan besluta om återbetalning av för mycket utbetald pension.
Den som uppburit för mycket inkomst- eller tilläggspension enligt denna lag är skyldig att betala tillbaka utbetald sådan pension endast om beslut om återbetalning har meddelats enligt första eller andra stycket. Om det finns särskilda skäl får försäkringskassan helt eller delvis efterge krav på återbetalning.
0REMIEPENSION OCH PREMIEPENSION TILL EFTERLEVANDE  g När ett beslut om pensionsrätt för premiepension har ändrats, skall
det belopp med vilket pensionsrätten har ändrats ökas med den avkastning som enligt 8 kap. 1 § andra stycket har tillförts eller skulle ha tillförts pensionsspararen för detta belopp. Det ökade beloppet skall därefter räknas upp med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) för tiden från och med den 1 april året efter fastställelseåret till och med dagen för beslutet om ändring av pensionsrätten.
Det uppräknade beloppet skall vid höjning av pensionsrätt för premiepension läggas till och vid sänkning av sådan pensionsrätt dras av från pensionsspararens premiepensionskonto. Om pensionsrätten har höjts och pensionsspararen skall påföras avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, skall tillägg till pensionsspararens konto göras först när avgiften anses betald enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen.
När tillägg eller avdrag enligt andra stycket har gjorts, tillämpas bestämmelserna i 3 eller 4 §.
 g Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har
höjts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar det uppräknade beloppet enligt 2 § från den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret till den eller de fonder i vilka medel har placerats för pensionsspararens räkning. Beloppet skall fördelas mellan fonderna i förhållande till värdet av innehavet i varje fond.
Om pensionsspararen har börjat ta ut premiepension, skall det belopp som beräknas belöpa på förfluten tid i stället betalas ut till spararen. Har pensionsspararen tagit ut premiepension i form av livränta enligt 9 kap. 2 §, skall det belopp som inte betalas ut föras över till Premiepensionsmyndighetens livränteverksamhet.
 g Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har
sänkts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar det uppräknade beloppet enligt 2 § till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret från den eller de fonder i vilka medel har placerats för pensionsspararens räkning. Fonderna skall tas i anspråk i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Har pensionsspararen tagit ut premiepension i form av livränta enligt 9 kap. 2 §, skall beloppet i stället betalas av Premiepensionsmyndigheten med omräkning av fastställda livräntebelopp.
Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, skall det resterande beloppet återkrävas av spararen om sänkningen av pensionsrätten beror på att den pensionsgrundande inkomsten av annat förvärvsarbete har sänkts eller på att pensionsrätt inte borde ha tillgodoräknats till följd av bestämmelserna i 4 kap. 4 § om bristande eller underlåten avgiftsbetalning. I andra fall skall det resterande beloppet återkrävas endast om pensionsspararen genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionsrätt för premiepension har fastställts felaktigt eller med ett för högt belopp.
Om det finns särskilda skäl får Premiepensionsmyndigheten helt eller delvis efterge krav på återbetalning enligt andra stycket.
g Om pensionsspararen i annat fall än som avses i 4 §, genom att lämna
oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet, har orsakat att premiepension har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp, skall Premiepensionsmyndigheten dra av det felaktigt utbetalda beloppet, ökat med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) från utbetalningsdagen till och med dagen för beslutet om avdrag, från pensionsspararens premiepensionskonto och föra över motsvarande medel till Riksgäldskontoret på det sätt som anges i 4 § första stycket. Detsamma gäller om pension i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som har uppburit pensionen insett eller skäligen borde ha insett detta.
Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, skall resterande belopp återkrävas av spararen. Om det finns särskilda skäl får Premiepensionsmyndigheten helt eller delvis efterge krav på återbetalning.
g Bestämmelserna i 2–4 §§ gäller också för den som har fått rätt till
premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 §.
Bestämmelserna i 5 § gäller också för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande och, i det fall som avses i första stycket första meningen i paragrafen, oavsett om det är pensionsspararen eller den som har eller har haft rätt till premiepension till efterlevande som har orsakat den felaktiga utbetalningen.
!VDRAG P¥ PENSION  g Avdrag på pension enligt denna lag får göras med skäligt belopp om
den pensionsberättigade enligt beslut av en allmän försäkringskassa eller Premiepensionsmyndigheten är återbetalningsskyldig för en ersättning som har utgetts på grund av denna lag eller en annan författning.
 g Om en ersättning enligt en annan författning har betalats ut efter be-
slut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och beviljas senare pension retroaktivt enligt denna lag för samma tid som den tidigare utbetalade ersättningen avser, skall avdrag göras på den retroaktiva pensionen. Detta avdrag skall motsvara det belopp som överstiger vad som skulle ha betalats ut för perioden om beslut om båda ersättningarna hade fattats samtidigt.
 KAP VRIGA BEST¤MMELSER 4ILLSYN MM  g Riksförsäkringsverket skall verka för att bestämmelserna om denna
försäkring tillämpas likformigt och rättvist.
 g Premiepensionsmyndigheten skall stå under tillsyn av Finansinspek-
tionen. Ytterligare bestämmelser om tillsynen finns i 10 § lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten.
5NDERR¤TTELSE TILL EN ENSKILD  g I fråga om en enskilds rätt att få del av uppgifter som har tillförts ett
ärende genom någon annan än honom eller henne själv och att få tillfälle att yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223). Beslut enligt 2–4 kap. får dock fattas utan att den enskilde har underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över uppgifter som skall lämnas utan föreläggande i enlighet med bestämmelserna i denna lag eller annan författning.
Beslut om omprövning enligt 13 kap. 13 § får inte fattas utan att den enskilde fått tillfälle att yttra sig.
g Den försäkrade skall skriftligen underrättas om beslut enligt 2–4 kap.
senast den 31 mars året efter fastställelseåret. Av underrättelsen skall framgå hur man begär omprövning av och överklagar beslutet. Sådan
underrättelse behöver dock inte sändas till en försäkrad som avses i 1 kap. 4 § andra stycket.
!NM¤LAN OCH UPPGIFTSSKYLDIGHET MM g Särskild kontrolluppgift som avses i 2 kap. 19 § skall senast den
31 januari fastställelseåret lämnas till den myndighet som avses i 3 kap. 58 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Uppgiften skall innehålla den försäkrades fullständiga namn, medborgarskap, personnummer eller motsvarande och adress samt storleken på den utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna avser. Vidare skall det i uppgiften anges om den försäkrade fått andra skattepliktiga förmåner. Arbetsgivaren skall, inom den tid som anges i första stycket, sända ett exemplar av uppgiften till den försäkrade.
g Anmälan enligt 3 kap. 13–15 §§ skall vara skriftlig och skall ha
kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 januari fastställelseåret. Anmälan enligt 3 kap. 13 § skall göras gemensamt av föräldrarna. Anmälan enligt 3 kap. 14 och 15 §§ skall göras gemensamt av den förälder som enligt 3 kap. 11 och 12 §§ ensam kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § och den till vilken överlåtelse skall ske. Med en förälder skall därvid likställas en särskilt förordnad vårdnadshavare och den som med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det.
Återkallelse av en anmälan som avses i första stycket får inte göras efter den dag då anmälan senast skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan. Återkallelsen skall vara skriftlig.
Om någon som enligt en anmälan som avses i första stycket skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp inte enligt 3 kap. 12 § kan tillgodoräknas ett sådant belopp, skall den allmänna försäkringskassan bortse från anmälan.
 g En försäkrad som under intjänandeåret har haft sådan ersättning som
avses i 3 kap. 18 § och som för det året skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § är skyldig att upplysa den allmänna försäkringskassan om ersättningen.
g Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § skall vara
skriftlig och skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 januari det första år till vilket den pensionsrätt som skall överföras är hänförlig. Anmälan skall göras gemensamt av makarna och gäller tills vidare om inget annat anges i anmälan.
Om en make vill att en överföring som gäller tills vidare skall upphöra måste han eller hon skriftligen anmäla detta till den allmänna försäkringskassan senast den 31 januari det år från och med vilket överföringen skall upphöra. Om makarnas äktenskap har upplösts skall överföringen upphöra från och med det år då äktenskapet upplöstes. Har äktenskapet upplösts genom att den make från vilken överföringen skall ske har av-
lidit, skall dock överföringen även gälla det år då äktenskapet upplöstes, om inte också den andra maken avled samma år.
Återkallelse av anmälan som avses i första och andra styckena får inte göras efter den dag då anmälan senast skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan. Återkallelsen skall vara skriftlig.
g En förälder som vill tillgodoräknas ett vårdår enligt 4 kap. 12 § skall
hos den allmänna försäkringskassan göra en skriftlig ansökan om detta senast den 31 januari andra året efter utgången av det år för vilket vårdår skall tillgodoräknas.
 g Om en ansökan, anmälan eller liknande, som enligt denna lag skall
göras till den allmänna försäkringskassan, i stället har kommit in till Premiepensionsmyndigheten skall den anses inkommen till försäkringskassan samma dag. Detsamma skall gälla om ansökan, anmälan eller liknande skall göras till Premiepensionsmyndigheten och den i stället har kommit in till en allmän försäkringskassa.
 g Efter föreläggande av en skattemyndighet, en allmän försäkrings-
kassa, Premiepensionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket eller en allmän förvaltningsdomstol skall en enskild, i den omfattning och inom den tid som har angetts i föreläggandet, meddela de upplysningar som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.
 g Den som är ansvarig för grundutbildning av en totalförsvarspliktig
enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall underrätta Totalförsvarets pliktverk om utbetald dagersättning samt i förekommande fall om utbildningen har avbrutits.
 g Statliga och kommunala myndigheter samt arbetsgivare, försäk-
ringsinrättningar och arbetslöshetskassor skall på begäran lämna en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepensionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltningsdomstol uppgift som avser namngiven person när det gäller förhållande som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.
Arbetsgivare som underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt första stycket döms till penningböter.
 g För den som är omyndig eller har god man eller förvaltare enligt
föräldrabalken åligger uppgiftsskyldighet enligt denna lag i stället förmyndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, den gode mannen eller förvaltaren.
Uppgifter som en enskild skall lämna om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete om inte särskilda skäl talar mot det.
5NDANTAG FR¥N SEKRETESS  g En skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepen-
sionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltnings-
domstol får utan hinder av sekretess på begäran lämna ut uppgifter om pension enligt denna lag till
1. en försäkringsinrättning, ett försäkringsbolag, en arbetslöshetskassa eller en arbetsgivare, om uppgiften behövs för samordning med ersättning därifrån, och till
2. ett utländskt socialförsäkringsorgan, om uppgiften behövs vid tilllämpningen av en internationell överenskommelse som Sverige har anslutit sig till.
5TM¤TNING OCH ¶VERL¥TELSE  g Innestående fordran på pension enligt denna lag får inte utmätas.
Fordran på pension enligt denna lag får inte heller pantsättas eller överlåtas, innan pensionen är tillgänglig för lyftning. Bestämmelserna i första och andra meningarna gäller även för tillgodohavande på premiepensionskonto.
Bestämmelserna i första stycket hindrar inte utmätning enligt vad som föreskrivs i 7 kap. utsökningsbalken.
0RESKRIPTION  g Om ett pensionsbelopp inte har lyfts före utgången av andra året
efter det då beloppet blev tillgängligt för lyftning, är fordran på beloppet preskriberad.
Preskriptionslagen (1981:130) skall inte gälla för en enskilds fordringar på pension enligt denna lag om inte annat följer av första stycket.
VERENSKOMMELSE MED FR¤MMANDE MAKT  g Om en svensk medborgare, som sysselsätts utomlands av en arbets-
givare som är bosatt i Sverige eller är svensk juridisk person, på grund av en överenskommelse med främmande makt om undantag från vad som skall gälla enligt denna lag inte skall vara försäkrad enligt lagen, skall pensionsgrundande inkomst av anställning ändå tillgodoräknas honom om arbetsgivaren i en förbindelse som godtas av Riksförsäkringsverket åtar sig att svara för ålderspensionsavgift. Motsvarande skall gälla för en svensk medborgare som är anställd hos en utländsk juridisk person, om en svensk juridisk person som har ett bestämmande inflytande över den utländska personen avger en sådan förbindelse.
 g Om förtidspension enligt överenskommelse med främmande makt
skall beräknas med proportionering av antalet framtida försäkringsperioder, skall, vid beräkning av pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 §,
motsvarande proportionering göras av den summa som anges i 3 kap. 5 § första stycket.
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1998:000) om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
2.2. Förslag till lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension
Härigenom föreskrivs följande.
!LLM¤NNA BEST¤MMELSER g Denna lag innehåller bestämmelser om ikraftträdande m.m. av lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och upphörande av viss annan lagstiftning samt vissa övergångsbestämmelser med anledning därav. Vidare ges bestämmelser om tillgodoräknande av pensionsrätt och av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst, omräkning av pensionsbehållning samt fördelning av avgiftsmedel och avkastning inom premiepensionssystemet för tid före år 1999.
g Vad som föreskrivs i 1 kap.8–10 §§ lagen (1998:000) om inkomst-
grundad ålderspension skall gälla också denna lag.
)KRAFTTR¤DANDE MM  g Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Detsamma gäller be-
stämmelserna i 1–4 kap., 5 kap. 2 och 4–10 §§, 7 och 8 kap., 10 kap. 1–6, 11 och 12 §§, 11 kap., 12 kap. 4–8 §§ såvitt angår premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 1 §, 13 kap., 14 kap.2–6 §§ och 15 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Övriga bestämmelser i lagen om inkomstgrundad ålderspension träder i kraft den 1 januari 2001.
Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fastställande av pensionsgrundande inkomst, andra pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och pensionspoäng samt tillgodoräknande av vårdår skall tillämpas första gången för år 1999.
Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fastställande av
1. inkomstbasbelopp skall tillämpas första gången för år 2002,
2. arvsvinstfaktorer för fördelning av arvsvinster enligt 5 kap. 5 § första stycket nämnda lag skall tillämpas första gången för år 2000, och
3. förvaltningskostnadsfaktorer skall tillämpas första gången för år 2001.
g Lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst en-
ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998. Bestämmelserna i den lagen skall dock fortsätta att gälla vid beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring avseende år 1998 och tidigare. Vid tillämpningen av
1 § lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall dock län i stället avse region och Skattemyndigheten i Stockholms län avse Skattemyndigheten i Stockholm.
För den som är född år 1937 eller tidigare skall, när det gäller fastställande av pensionsgrundande inkomst, i stället för vad som föreskrivs i
13 kap. 9–16 §§, 17 § första stycket och 18–20 §§ samt 15 kap. 4 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, 8–9 och 11 §§ lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring fortsätta att gälla.
g Lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998. Bestämmelserna i 3 § den upphävda lagen skall fortfarande tillämpas i fråga om redovisning år 1999.
g Lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall upphöra att gälla vid
utgången av år 2000. Den upphävda lagen skall dock fortfarande gälla i fråga om dels redan beviljade delpensioner, dels delpension som söks före upphävandet och skall beviljas för tid med början före den 1 januari 2001.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 5 § andra stycket i den upphävda lagen skall med ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring likställas ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
VERG¥NGSBEST¤MMELSER  g Regeringen skall för varje år avseende åren 1960–1998 fastställa ett
INKOMSTINDEX
Detta index skall visa den relativa förändringen av de inkomster som uppburits av personer som har fyllt högst 64 år och som ligger till grund för beräkning av pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring räknat per person med sådana inkomster. Inkomsterna skall beräknas på så sätt att de tillgodoräknade pensionspoängen, med tillägg av en poäng, multipliceras med det basbelopp som för varje år anges i 9 § 1–3. Uppgifter om de angivna inkomsterna skall hämtas från Riksförsäkringsverkets pensionspoängstatistikregister vid utgången av år 1999.
Förändringen av indextalet mellan de på varandra följande åren 1960–1962 skall motsvara förändringen av de inkomster som anges i första stycket mellan år 1960 och år 1961. Förändringen av indextalet mellan år 1962 och år 1963 skall motsvara den genomsnittliga årliga relativa förändringen av dessa inkomster mellan åren 1960–1962.
Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år skall för åren 1964–1999 motsvara den beräknade genomsnittliga årliga relativa förändringen av de inkomster som anges i första stycket under en period av tre år före det år inkomstindexet avser. Vid beräkningen av inkomsterna skall den årliga förändringen i det allmänna prisläget räknat från juni månad till juni månad under samma period frånräknas. Det framräknade värdet skall därefter omräknas med förändringen i det allmänna prisläget i juni månad två år före det år indexet avser och det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det året.
Inkomstindexet anges för varje år med ett tal, bestämt med beaktande av att inkomstindexet för år 1999 enligt 1 kap. 5 § tredje stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall vara 100,00.
 g Förändringen av det inkomstmått som används vid beräkningen av de
försäkrades årliga inkomster från år 1998 till år 1999 skall när det gäller inkomstindexet för åren 2000–2002 beaktas på följande sätt. Beräkningen av genomsnittsinkomsten år 1999 skall göras såväl i enlighet med vad som anges i 1 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension, utan avdrag för allmän pensionsavgift, som i enlighet med vad som anges i 7 § denna lag. Kvoten mellan genomsnittsinkomsterna beräknade i den angivna ordningen skall sedan räknas fram. Det framräknade talet skall vid beräkningen av inkomstindexet därefter multipliceras med den genomsnittliga inkomsten som beräknats för det fjärde året före det år som inkomstindexet avser.
g För år före år 2001 skall vid tillämpning av lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension med ett inkomstbasbelopp likställas
1. för åren 1960–1994 det vid respektive års ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension och lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. för åren 1995 och 1996 det för respektive år gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring sedan detta ökats med det belopp som följer av 1 kap. 6 § sista stycket den lagen i dess lydelse före den 1 juli 1996,
3. för åren 1997 och 1998 det för respektive år gällande förhöjda basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, och
4. för åren 1999 och 2000 det för respektive år gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
g För tid före år 1999 skall, vid tillämpning av lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension, med en persons pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § den lagen avses de pensionspoäng som personen med anledning av sin pensionsgrundande inkomst respektive förtidspension tillgodoräknats för det berörda året enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring multiplicerat med det basbelopp för respektive år som anges i 9 § 1–3 och avrundat till närmaste hundratal kronor. Om det framräknade beloppet slutar på 50 kronor skall avrundning ske till närmast högre hundratal kronor.
Vid beräkning enligt första stycket skall pensionspoängen som avser pensionsgrundande inkomst ökas med talet ett. Om den som tillgodoräknats pensionspoäng med anledning av förtidspension inte för samma år tillgodoräknats pensionspoäng för pensionsgrundande inkomst skall i stället pensionspoängen med anledning av förtidspensionen ökas med talet ett.
Vid beräkning av pensionsgrundande belopp enligt första och andra styckena skall, om sådant förhållande som avses i 15 kap. 19 § lagen om inkomstgrundad ålderspension gällt för en pensionsberättigad, bestämmelserna om proportionering i den paragrafen tillämpas beträffande nämnda belopp.
 g För den som är född år 1937 eller tidigare skall, vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst för åren 1999–2001, hänsyn endast tas till summan av inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete till den del denna överstiger ett förhöjt prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Prisbasbeloppet skall i första hand avräknas mot inkomster av anställning.
g Förbindelser som före den 1 januari 1999 ingåtts enligt 11 kap. 2 §
respektive 20 kap. 15 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall gälla även vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension på grund av bestämmelserna i 2 kap. 11 och 12 §§ respektive 15 kap. 18 § sistnämnda lag.
 g Vid tillämpning av bestämmelserna om avdrag för allmän pen-
sionsavgift i 2 kap. 22 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1999 skall, om beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter utgången av år 1998 och den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
 g Vid beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng för år 1999 skall,
vid bristande eller underlåten avgiftsbetalning, bestämmelserna i 4 kap.4 och 8 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension tillämpas beträffande sådana inkomster som avses i 2 kap. 6 § första stycket 5 samma lag endast i den utsträckning de med tillämpning av 13 § skall anses hänförliga till tid efter utgången av år 1998.
 g För den som är född år 1937 eller tidigare skall, i stället för bestäm-
melserna om tillgodoräknande och fastställande av pensionspoäng i 4 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, gälla vad som föreskrivs om tillgodoräknande av sådan pensionspoäng i 11 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i paragrafens lydelse före den 1 januari 1999. Därvid skall
1. vad som sägs om tilläggspensionsavgift i stället avse ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift,
2. vad som sägs om inkomst som avses i 11 kap. 3 § första stycket d lagen om allmän försäkring i stället gälla inkomst som avses i 2 kap. 6 § första stycket 5 lagen om inkomstgrundad ålderspension, och
3. med basbelopp avses det förhöjda prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.
För den som har beviljats förtidspension för tid med början efter utgången av år 1998 och som inte har uppburit sådan pension till någon del dessförinnan skall dock för tillgodoräknande av pensionspoäng med anledning av förtidspension gälla de nya bestämmelserna i 4 kap. 9 § lagen om inkomstgrundad ålderspension. Vidare skall vad som sägs i 11 kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring i styckets lydelse före den 1 januari 1999 om inkomster som avses i punkt 2 i första stycket
i denna paragraf tillämpas endast beträffande inkomster som, med tilllämpning av bestämmelserna i 13 § denna lag, skall anses hänförliga till tiden före utgången av år 1998.
Pensionspoäng skall inte tillgodoräknas enligt första och andra styckena för det år under vilket den försäkrade har avlidit.
g Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension som görs under år 1999 får, om makarna begär det, verkan avseende pensionsrätt som tillgodoräknas för det året.
g Vid omräkning av inkomstpension enligt 5 kap. 14 § lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och av tilläggspension enligt 6 kap. 4 § samma lag vid årsskiftet 2001/2002 skall talet 1,016 ersättas med talet 0,996.
g Med pensionspoäng enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension skall för tid före den 1 januari 1999 likställas pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med tilläggspension enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension skall för tid före den 1 januari 2001 likställas tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen om allmän försäkring.
 g Har på grund av underlåten avgiftsbetalning pensionspoäng inte till-
godoräknats en pensionsberättigad för tid före år 1998, skall vid beräkning av tilläggspension enligt 6 kap. 3 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension hänsyn tas till så stor del av den produkt som anges i 6 kap. 2 § första stycket 1 samma lag och det belopp som anges i punkt 2 i samma stycke, som svarar mot förhållandet mellan det antal år, dock högst 30, för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats den pensionsberättigade och talet 30 ökat med ett för varje år före år 1998 för vilket han eller hon till följd av underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats pensionspoäng. Nämnda tal får därvid inte ökas till mer än 50.
 g För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född år
1914 eller tidigare skall inte 19 § gälla.
För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född under något av åren 1915–1923 skall vid tillämpning av 19 § talen 30 bytas ut mot talen 20 ökat med ett för varje helt år som har förflutit från och med år 1915 till utgången av det år då den pensionsberättigade är född. Dessutom skall för varje sådant år, den ökning enligt 19 § som föranleds av underlåten avgiftsbetalning göras med en tiondel av det antal år för vilket han eller hon av sådan anledning inte har tillgodoräknats pensionspoäng.
 g För en pensionsberättigad som är född år 1923 eller tidigare och för
vilken undantagande enligt 11 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1982 gällt, skall vid beräkning av tilläggspension bestämmelserna i 19 § tillämpas på motsvarande sätt för år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet fått pensions-
poängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodoräknats någon pensionspoäng.
Första stycket skall dock inte gälla en svensk medborgare född år 1914 eller tidigare. För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född något av åren 1915–1923 skall 20 § andra stycket tillämpas på motsvarande sätt för år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet fått pensionspoängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodoräknats någon pensionspoäng.
 g För en pensionsberättigad som är född år 1927 eller tidigare skall
vid beräkning av tilläggspension enligt 6 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, bestämmelserna i 15 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1974 tillämpas på motsvarande sätt för tid före nämnda datum.
g Punkterna 3 och 4 övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall fortfarande gälla när det gäller beräkning av tilläggspension för de pensionsberättigade som avses där.
Vid beräkning av tilläggspension skall i sådana fall som avses i punkten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i lagen om allmän försäkring reduktionsfaktorn 0,5 gälla.
g Vid beräkning av ökning av tilläggspensionen enligt 6 kap. 5 §
andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension respektive avdrag från pensionen enligt 6 kap. 6 § samma lag skall faktorn 0,7 procent ersättas av faktorn 0,6 procent för månad före den 1 juli 1990.
g Bestämmelserna i 10 kap. 1 § andra stycket lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension skall inte tillämpas år 1999 under den tid när pensionsspararen första gången får välja placering av premiepensionsmedlen.
g Inkomstpension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-
pension skall betalas ut utan ansökan från och med januari år 2001 till den som vid utgången av år 2000 uppbär ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
 g Överenskommelser som regeringen före utgången av år 1998 har
ingått med främmande makt angående utsträckt tillämpning av lagen (1962:381) om allmän försäkring eller om undantag i vissa fall från vad i den lagen är stadgat och som skall tillämpas vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng eller vårdår enligt 11 kap. lagen om allmän försäkring, skall för tid efter utgången av år 1998 i stället tilllämpas vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng eller vårdår enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Vidare skall vad som av en sådan överenskommelse följer om försäkring för tilläggspension och om bosättning i Sverige, också vid tilllämpning av bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension
om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. och pensionsrätt enligt 4 kap. anses gälla försäkring för inkomstgrundad ålderspension och bosättning här.
0ENSIONSR¤TT MM F¶R ¥REN  
"ER¤KNING OCH FASTST¤LLANDE AV PENSIONSR¤TT OCH AV ANDRA PENSIONSGRUNDANDE BELOPP ¤N PENSIONSGRUNDANDE INKOMST
g Pensionsrätt enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspen-
sion skall fastställas för åren 1960–1998 för den som var försäkrad respektive år. Detsamma gäller pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § och, för åren 1995–1998, pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § samma lag.
Pensionsrätt enligt första stycket första meningen beräknas, utom på pensionsgrundande inkomster beräknade enligt 10 §, på pensionsgrundande belopp som avses i 10 § och i första stycket andra meningen.
Första stycket gäller inte personer som avlidit före den 1 januari 1999.
 g Vid beräkning och fastställande av pensionsrätt och pensionsgrun-
dande belopp enligt 28 § gäller, med de ändringar som anges i andra och tredje styckena samt 30–35 §§, i tillämpliga delar följande bestämmelser i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
– 3 kap. 2 och 3 §§ om fastställande av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst,
– 3 kap. 8 § och 9 § första stycket om pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring,
– 3 kap. 10–12, 17 och 19 §§, 22 § andra stycket andra meningen samt
23 § om pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn, och
– 4 kap. 1 § första stycket och 2 § om fastställande av pensionsrätt. När pensionsgrundande belopp enligt 28 § fastställs skall, om pensionspoäng på grund av underlåten eller bristande avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats till fullo, 3 kap. 2 § andra stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension tillämpas som om full avgift betalats inom föreskriven tid. Då inkomst undantagits från försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller lagen (1962:381) om allmän försäkring skall sistnämnda bestämmelse i lagen om inkomstgrundad ålderspension tillämpas som om inkomsten inte undantagits från försäkringen för tilläggspension. Vid beräkning enligt 3 kap. 9 § första stycket och 17 § första stycket 2 lagen om inkomstgrundad ålderspension av genomsnittet av samtliga fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade under 65 år skall de inkomster användas som ligger till grund för bestämmande av inkomstindex enligt 7 § denna lag

Bestämmelserna i 3 kap. 23 § lagen om inkomstgrundad ålderspension skall tillämpas endast i fråga om faderskapsdom som vunnit laga kraft efter utgången av år 1998.
g Vid tillämpning av 28 § skall den anses försäkrad som respektive år
var försäkrad för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring
för allmän tilläggspension respektive lagen (1962:381) om allmän försäkring. Detta gäller dock inte den som var försäkrad för tilläggspension endast på grund av att han eller hon tillgodoräknats pensionspoäng för tidigare år. Som bosatt i Sverige skall vidare den anses vara som respektive år skulle anses som bosatt här enligt de lagar som anges i detta stycke.
För en person som tillgodoräknats pensionspoäng för något av åren 1960–1998 skall, utan hinder av första stycket, pensionsrätt alltid fastställas på de belopp som följer av 10 §.
 g För åren 1960–1994 skall pensionsrätt för inkomstpension utgöra
18,5 procent av pensionsunderlaget. Någon pensionsrätt för premiepension skall inte fastställas för de åren.
För åren 1995–1998 skall pensionsrätt för inkomstpension utgöra 16,5 procent av pensionsunderlaget och pensionsrätt för premiepension skall utgöra 2 procent av samma underlag. När pensionsrätt för premiepension fastställs för de åren skall vidare bortses från den del av pensionsunderlaget som hänför sig till andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst. Den försäkrades pensionsrätt för inkomstpension skall för de åren utgöra 18,5 procent av den delen av pensionsunderlaget.
Vid bestämmande av pensionsrätt för åren 1960–1998 för personer födda under åren 1938–1953 skall bestämmelserna i 4 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension tillämpas.
0ENSIONSGRUNDANDE BELOPP F¶R PLIKTTJ¤NSTG¶RING
 g För år 1995 skall pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
enligt 3 kap. 8 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension även tillgodoräknas en försäkrad som under det året genomgått grundutbildning enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst eller lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor eller repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning enligt värnpliktslagen. Detsamma gäller för åren 1996–1998 för den som genomgått grundutbildning enligt lagen om militär grundutbildning för kvinnor.
Sådan utbildning som avses i första stycket skall därvid likställas med grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Vidare skall dagersättning för sådan utbildning som avses i första stycket likställas med dagersättning enligt samma lag.
0ENSIONSGRUNDANDE BELOPP F¶R F¶R¤LDRAR TILL SM¥ BARN
 g En försäkrad skall för åren 1960–1998 tillgodoräknas pensions-
grundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension även om han eller hon inte varit bosatt tillsammans med barnet.
Kan båda föräldrarna enligt 3 kap. 11 och 12 §§ lagen om inkomstgrundad ålderspension tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för för-
äldrar till små barn, skall beloppet tillgodoräknas den av dem som, för det år det pensionsgrundande beloppet hänför sig till, tillgodoräknats lägst pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Har ingen av föräldrarna tillgodoräknats pensionspoäng för det året eller har de tillgodoräknats lika hög pensionspoäng, skall det pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas modern.
 g För åren 1960–1998 skall, om pensionspoäng på grund av under-
låten eller bristande avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats till fullo, vid tillämpning av 3 kap. 17 § första stycket 1 och 2 lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och vid tillämpning av 33 § andra stycket denna lag, pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp under intjänandeåret beräknas som om full avgift har betalats inom föreskriven tid. Då inkomst undantagits från försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller lagen (1962:381) om allmän försäkring skall beräkningen göras som om inkomsten inte undantagits från försäkringen för tilläggspension.
g Vid omräkning enligt 3 kap. 19 § första stycket lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension skall för åren 1960–1981 med prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring avses det vid ingången av respektive år gällande basbeloppet enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller lagen om allmän försäkring.
/MR¤KNING AV PENSIONSBEH¥LLNING
g Bestämmelserna i 5 kap. 6 § första stycket och 9 § lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension skall i tillämpliga delar gälla för åren 1961–1998.
&¶RDELNING AV PREMIEPENSIONSMEDEL
 g Avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåren 1995–1998 skall
tillföras dem för vilka pensionsrätt för premiepension har fastställts för nämnda år. Medlen skall tillföras var och en med ett belopp som motsvarar hans eller hennes fastställda pensionsrätt för premiepension för respektive år.
Om summan av fastställda pensionsrätter överstiger de inbetalda avgiftsmedlen, skall underskottet täckas av de avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåret 1999. Om summan av fastställda pensionsrätter understiger de inbetalda avgiftsmedlen, skall överskottet föras över till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret enligt 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
 g Den samlade avkastningen på avgiftsmedel som uppkommit under
åren 1995–1998 skall tillföras dem för vilka pensionsrätt för premiepension har fastställts för intjänandeåren 1995–1997. Detsamma gäller den avkastning som efter utgången av år 1998 uppkommer dels på
avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåren 1995–1997, dels på den samlade avkastning som uppkommit under åren 1995–1998 som inte avser avgiftsmedel hänförliga till intjänandeåret 1998. Avkastningen skall fördelas mellan summan av fastställda pensionsrätter för respektive år i förhållande till hur länge avgiftsmedlen för det året stått inne på kontot. Den avkastning som belöper på summan av fastställda pensionsrätter för ett visst intjänandeår skall därefter fördelas i förhållande till vars och ens fastställda pensionsrätt för premiepension för det året. Övrig avkastning på avgiftsmedel hänförliga till tiden före år 1999 skall fördelas enligt bestämmelserna i 8 kap. 1 § andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
 g De medel som vid utgången av år 1998 finns på det konto hos
Riksgäldskontoret som avses i lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter skall den 1 januari 1999 föras över till förvaltning enligt 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
De kostnader för Premiepensionsmyndigheten år 1999 som inte täcks på annat sätt, får, efter regeringens medgivande, dras av från avkastningen på medel som förvaltas enligt 8 kap. 1 § första stycket samma lag.
g När pensionsrätt för premiepension har fastställts enligt 28 § skall
bestämmelserna i 8 kap.2–4 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension om överföring till förvaltare m.m. tillämpas i fråga om de medel och den avkastning som avses i 37 och 38 §§ denna lag. Överföringen till förvaltare skall genomföras före utgången av år 1999.
"ESLUT MM
 g En far som för något av åren 1960–1998 vill tillgodoräknas ett pen-
sionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall skriftligen ansöka om detta hos den allmänna försäkringskassan och visa att han uppfyller villkoren för att tillgodoräknas ett sådant belopp. Om modern till det eller de barn det pensionsgrundande beloppet avser lever den 1 januari 1999, skall sådan ansökan ha kommit in till försäkringskassan senast den 31 augusti 1999.
g För beslut enligt 28 § gäller bestämmelserna i 13 kap. 4–6 §§ lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
 g Den allmänna försäkringskassan skall skriftligen underrätta den som
beslut enligt 28 § avser om pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt för åren 1960–1998 som fastställts för honom eller henne. Underrättelsen skall skickas till den som beslutet avser, när det gäller pensionsrätt för premiepension för åren 1995–1997, senast den 31 maj 1999 och, när det gäller beslut om pensionsgrundande belopp och pensionsrätt i övrigt, senast den 31 mars 2000. Av underrättelsen skall det framgå hur man begär omprövning och överklagar beslutet.
Underrättelse behöver dock inte sändas till personer som vid tidpunkten för beslutet inte är inskrivna hos någon försäkringskassa.
g För beslut enligt 28 § gäller, om inte annat framgår av andra stycket
eller 45 §, i tillämpliga delar följande bestämmelser i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
– 13 kap. 7 § om ändring av beslut, – 13 kap. 9 § första och andra styckena, 10 §, 12 §, 13 § andra och tredje styckena samt 15 och 16 §§ om omprövning av beslut,
– 13 kap. 17, 18, 20 och 21 §§, 22 § första och tredje styckena samt
23 § om överklagande av beslut,
– 15 kap. 3 § om underrättelse till enskild, samt – 15 kap. 10, 11, 13 och 14 §§ om uppgiftsskyldighet m.m. Vid tillämpning av 13 kap. 12 § lagen om inkomstgrundad ålderspension skall hänvisningen till 13 kap. 11 § samma lag i stället avse 45 § denna lag.
g Den som vill begära omprövning av beslut enligt 28 § skall göra
detta skriftligen senast den 31 augusti 2000 i fråga om beslut som skall meddelas senast den 31 maj 1999 och senast den 30 juni 2001 i fråga om beslut som skall meddelas senast den 31 mars 2000. Om den som begär omprövning gör sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av nämnda tid fått kännedom om beslutet, skall begäran i stället ha kommit in inom två månader från den dag då den som begär omprövningen fick sådan kännedom.
Om ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § har ändrats för en förälder eller därmed likställd på grund av att förutsättningarna för att tillgodoräknas beloppet inte är uppfyllda, får omprövning ske på begäran av den som då kan tillgodoräknas beloppet även om ingen anmälan enligt 41 § har gjorts. Vad som föreskrivs i första stycket andra mening skall då också gälla, om den som i så fall kan tillgodoräknas ett sådant belopp gör sannolikt att han eller hon först efter utgången av den tid som anges i första stycket första meningen har fått kännedom om att det pensionsgrundande belopp som har bestämts för den andre har ändrats.
Omprövar allmän försäkringskassa självmant beslut enligt 28 § skall omprövningsbeslutet, om inte annat följer av 44 §, meddelas senast den 31 augusti 2000 i fråga om beslut som meddelas senast den 31 maj 1999 och senast den 30 juni 2001 i fråga om beslut som skall meddelas senast den 31 mars 2000.
g Beslut enligt 28 § får överklagas av Riksförsäkringsverket senast
den 31 augusti 2000 beträffande beslut som meddelas senast den 31 maj 1999 och senast den 30 juni 2001 beträffande beslut som skall meddelas senast den 31 mars 2000. Om beslutet har meddelats efter den 30 juni 2000 respektive efter den 30 april 2001 får dock överklagandet komma in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.
2.3. Förslag till lag med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten
Härigenom föreskrivs följande.
 g I denna lag finns vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndig-
hetens tillämpning av försäkringsrörelse- och redovisningsregler. I lagen finns också bestämmelser om det närmare innehållet i Finansinspektionens tillsyn över myndigheten. De grundläggande bestämmelserna om Premiepensionsmyndighetens uppgifter finns i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
2EGLER F¶R F¶RS¤KRINGSVERKSAMHETEN g Följande bestämmelser i 7 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713),
och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla för Premiepensionsmyndighetens försäkringsverksamhet:
– 1 § om storleken av ett försäkringsbolags försäkringstekniska avsättningar,
– 2 § om beräkning av premiereserv, – 3–8 a §§ om försäkringstekniska grunder, – 9–11 §§ om placering av tillgångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar, och
– 17 b § om användning av optioner och liknande finansiella instrument.
Bestämmelserna i 7 kap.10 b, 10 c och 10 e §§försäkringsrörelselagen gäller dock bara för den del av verksamheten som avser tillhandahållande av livräntor enligt 9 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller efterlevandeskydd enligt 10 kap. 1 § samma lag.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall myndigheten anses som ett livförsäkringsbolag. Vad som sägs om dotterföretag i 7 kap. 10 a § försäkringsrörelselagen skall avse företag i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 9 § första, andra eller tredje stycket samma lag, om myndigheten företräder staten som ägare.
 g Premiepensionsmyndigheten får inte förvärva så många aktier i ett
svenskt aktiebolag, vars aktier är noterade, att röstetalet för dem tillsammans med myndighetens övriga aktier i samma bolag överstiger fem procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Med notering avses notering vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad.
 g Överskott som uppstår i Premiepensionsmyndighetens verksamhet
skall tillföras pensionsspararna i form av återbäring. Överskottsmedlen får tas i anspråk endast om det kan ske utan att det äventyrar myndighetens förmåga att betala ut de pensioner som pensionsspararna har rätt till. Överskottsmedlen skall tas i anspråk i en takt som främjar en jämn utveckling av pensionerna över tiden.
Fördelningen av återbäringen mellan pensionsspararna skall göras med hänsyn tagen till i vilken utsträckning de medel som förvaltas för varje pensionssparares räkning har bidragit till uppkomsten av överskottet.
2EDOVISNING  g Premiepensionsmyndigheten skall för varje kalenderår upprätta en
årsredovisning enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. För denna redovisning skall följande bestämmelser i den lagen, och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, tillämpas:
– 1 kap. 2 § om hänvisningar till årsredovisningslagen (1995:1554), – 1 kap. 3 § om vissa definitioner, – 2 kap. 1 § andra stycket om skyldighet att ta in en resultatanalys i årsredovisningen,
– 2 kap. 2 § om årsredovisningens delar m.m., – 3 kap. om balans- och resultaträkning, – 4 kap. om värderingsregler, – 5 kap. om tilläggsupplysningar, – 6 kap. om förvaltningsberättelse och resultatanalys, och – 9 kap. 2 § om överklagande av Finansinspektionens beslut. Om myndigheten företräder staten som ägare för ett eller flera företag, i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 9 § första, andra eller tredje stycket försäkringsrörelselagen (1982:713), skall myndigheten även upprätta en koncernredovisning med tillämpning av bestämmelserna om sådan redovisning i 7 kap. 2–4 §§ lagen om årsredovisning i försäkringsföretag samt av föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första och andra styckena skall myndigheten anses som ett livförsäkringsföretag. Vad som sägs om intresseföretag skall avse företag i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 5 § årsredovisningslagen, om myndigheten företräder staten som ägare. Vad som sägs om företagets verkställande direktör skall avse myndighetens chef.
 g Årsredovisningen skall ges in till Finansinspektionen så snart det kan
ske och senast inom sex månader från kalenderårets utgång.
)NFORMATION  g Premiepensionsmyndigheten skall se till att pensionsspararna får till-
gång till den information de behöver för att ta till vara sin rätt i premiepensionssystemet.
Informationen enligt första stycket skall samordnas med Riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas information till de enskilda enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
!KTUARIE g Bestämmelserna i 8 kap. 18 § försäkringsrörelselagen (1982:713) om
aktuarie i försäkringsbolag som meddelar livförsäkring, och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla för Premiepensionsmyndigheten.
Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall vad som sägs om verkställande direktören avse myndighetens chef.
2EVISORER  g Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall
årligen utse två auktoriserade revisorer att granska Premiepensionsmyndighetens årsredovisning enligt 5 § jämte räkenskaperna samt ledningens förvaltning. Revisorerna skall avge en revisionsrapport till regeringen.
)NNEH¥LLET I &INANSINSPEKTIONENS TILLSYN MM g Följande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1982:713), och
föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla för Finansinspektionens tillsyn över Premiepensionsmyndigheten enligt 15 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
– 19 kap. 3 § om skyldighet för styrelsen och vissa befattningshavare att lämna upplysningar till inspektionen,
– 19 kap. 8 § om rätt för inspektionen att sammankalla ett försäkringsbolags styrelse,
– 19 kap. 9 § om skyldighet för styrelsen och verkställande direktören att hålla försäkringsbolagets räkenskapsmaterial m.m. tillgängligt för granskning,
– 19 kap. 10 § om skyldighet för vissa andra personer att lämna upplysningar m.m. till inspektionen,
– 19 kap. 11 § första, andra och femte styckena om rätt för inspektionen att meddela erinringar och förelägganden att vidta rättelser,
– 19 kap. 13 § om överklagande av inspektionens beslut, och – 19 kap. 15 § om avgifter för att bekosta inspektionens verksamhet. Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall myndigheten anses som ett försäkringsbolag. Vad som sägs om försäkringsbolagets verkställande direktör skall avse myndighetens chef.
 g Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
medge undantag från de bestämmelser som anges i 2 § första stycket samt
5 § första och andra styckena. Ett beslut enligt denna paragraf som meddelats av en annan myndighet än regeringen, får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2.4. Förslag till lag om statlig ålderspensionsavgift
Härigenom föreskrivs följande.
 g Statlig ålderspensionsavgift skall för varje år betalas av staten enligt
denna lag.
Avgift betalas endast för försäkrade enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension som uppfyller förutsättningarna för tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomstpension eller av pensionspoäng.
 g Avgiften utgör 6,40 procent av ersättning i form av
1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen trätt i stället för en försäkrads inkomst av anställning enligt 2 kap. 3 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller inkomst av annat förvärvsarbete enligt 2 kap. 6 § första stycket 1–4 nämnda lag,
2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,
3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
4. ersättning som en allmän försäkringskassa utgett enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,
5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,
8. dagpenning från arbetslöshetskassa,
9. statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen näringsverksamhet,
10. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid generationsväxling,
11. utbildningsbidrag för doktorander, 12. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349),
13. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
14. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux), 15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt
16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning som regeringen så föreskriver.
g Avgift beräknas inte på ersättning enligt 2 § om ersättningen tillsam-
mans med annan inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvs-
arbete understiger 24 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
g Vid beräkning av avgift på ersättning enligt 2 § skall det bortses från
en försäkrads inkomster som överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i följande ordning:
1. ersättningar enligt 2 § 1 som utgör inkomst av annat förvärvsarbete,
2. annan inkomst av annat förvärvsarbete,
3. ersättningar enligt 2 § som utgör inkomst av anställning,
4. annan inkomst av anställning.
 g Avgiften utgör 18,5 procent av sådana pensionsgrundande belopp
som fastställs enligt 3 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
g Om sådan livränta som avses i 2 § 5 med tillämpning av 6 kap. 1 §
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med förtidspension eller efterlevandepension utgör avgiften 18,5 procent av det belopp som på grund av samordningen inte betalas ut.
 g Avgift skall för varje år betalas preliminärt med belopp som så nära
som möjligt beräknas motsvara den slutliga avgiften. Den preliminära avgiften betalas varje månad
 Regeringen skall bestämma storleken på de
belopp som skall betalas.
 g Fördelningen av avgiften skall göras enligt följande. Den andel som
beräknas motsvara pensionsrätt för premiepension för samma år förs till Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning enligt 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Återstoden förs till Allmänna pensionsfonden.
Regeringen skall för varje år fastställa andelarna efter förslag från Riksförsäkringsverket.
 g Slutlig avstämning av avgifterna skall göras året efter fastställelseåret.
Den skillnad som framkommer mellan beräknade belopp och de belopp som slutligt framräknas för det aktuella året skall regleras i samband med att storleken på de preliminära avgifterna bestäms. Det belopp som skall regleras gentemot Riksgäldskontoret beräknas med sådan avkastning som anges i 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och det belopp som skall regleras gentemot Allmänna pensionsfonden med sådan ränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483).
Med fastställelseår avses detsamma som enligt 1 kap. 8 § första stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension.
 g Avgiften används till finansiering av försäkringen för inkomstgrun-
dad ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998 och tillämpas första gången på ersättningar och pensionsgrundande belopp som beräknas för år 1999.
2. Under åren 1999 och 2000 skall utöver vad som sägs i 10 § avgiften även finansiera försäkringen för tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och folkpension i form av ålderspension enligt samma lag för personer med rätt till sådan tilläggspension.
2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1
DELS att 11 kap. 2–6 a §§ och 20 kap. 14 § skall upphöra att gälla, DELS att 1 kap. 3 och 6 §§, 3 kap. 2 och 2 a §§, 5 kap. 6 §, 6 kap. 3 §,
11 kap. 1 §, 12 kap. 3 §, 13 kap. 2 och 4 §§, 15 kap. 2 §, 16 kap. 5 §, 19 kap. 1 och 4 §§, 20 kap. 2 och 15 §§ samt punkt 8 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 KAP
 g 2
Försäkrade enligt denna lag är dels svenska medborgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i riket. En försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt i riket, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år.
Utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg är försäkrad för tilläggspension även om han
EJ är
bosatt i riket.
Utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg är försäkrad för tilläggspension även om han
ELLER
HON INTE är bosatt i riket.
Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 11 kap. 6 § tillgodoräknats pensionspoäng försäkrad, även om han
EJ längre uppfyller förutsätt-
ningarna enligt första eller andra stycket.
/M REGERINGEN INTE F¶RESKRIVER ANNAT SKALL den som av en statlig
arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses bosatt i riket under
Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt
 KAP  g LAGEN 	 OM IN KOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION MM ELLER 11 kap. 6 § DENNA LAG, I DETTA LAGRUMS LYDELSE F¶RE DEN  JANUARI  tillgodoräknats pensions-
poäng försäkrad, även om han
ELLER HON INTE längre uppfyller för-
utsättningarna enligt första eller andra stycket.
Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning
SKALL anses bosatt i riket under hela
utsändningstiden även om denna är
1
Lagen omtryckt 1982:120. Senaste lydelse av 11 kap. 2 § 1997:1273 11 kap. 3 § 1997:1274 11 kap. 4 § 1996:1336 11 kap. 6 § 1997:485 11 kap. 6 a § 1997:485 20 kap. 14 § 1981:692.
2
Senaste lydelse 1984:1104.
hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.
avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.
 g
3
Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna lag, göras med anknytning till ett
B A S B E L O P P . Vissa be-
räkningar skall dock göras enligt vad som anges i tredje
OCH FEMTE
STYCKENA.
"ASBELOPPET räknas fram genom
att bastalet 36 273 multipliceras med ett jämförelsetal som minskats med talet 1 och därefter multiplicerats med 0,80, varefter ett ett tillägg gjorts med talet 1. Jämförelsetalet anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni året före det som
BASBELOPPET
avser och prisläget i juni 1996. Det framräknade
BASBELOPPET avrundas
till närmaste hundratal kronor
OCH
FASTST¤LLS F¶R VARJE ¥R AV REGE RINGEN.
Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna lag, göras med anknytning till ett
P R I S B A S B E L O P P  $ETTA
BELOPP SKALL FASTST¤LLAS F¶R VARJE ¥R AV REGERINGEN. Vissa beräkningar
skall dock göras enligt vad som anges i tredje
STYCKET 2EGERINGEN
SKALL OCKS¥ F¶R VARJE ¥R FASTST¤LLA ETT F ¶ R H ¶ J T P R I S B A S B E L O P P ENLIGT FEMTE STYCKET.
0RISBASBELOPPET räknas fram
genom att bastalet 36 273 multipliceras med ett jämförelsetal som minskats med talet 1 och därefter multiplicerats med 0,80, varefter ett tillägg gjorts med talet 1. Jämförelsetalet anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni året före det som
PRISBASBE
LOPPET avser och prisläget i juni
1996. Det framräknade
PRISBAS
BELOPPET avrundas till närmaste
hundratal kronor.
Det enligt andra stycket fastställda beloppet skall minskas med två procent vid beräkning av
a) folkpension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 6–8 kap. samt änkepension, barnpension och barntillägg som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i denna lag,
b) allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 12–14 kap. samt änkepension och barnpension som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i denna lag.
3
Senaste lydelse 1997:565.
I fråga om efterlevandepension som utgörs av barnpension skall någon minskning enligt tredje stycket inte göras när det gäller den beloppsgräns som anges i 8 kap. 3 § andra meningen.
6ID BER¤KNING AV PENSIONSGRUN DANDE INKOMST OCH TILLGODOR¤K NANDE AV PENSIONSPO¤NG ENLIGT  KAP  OCH  gg skall det I ANDRA STYCKET angivna bastalet
höjas till 36 992 och multipliceras med ett jämförelsetal som inte minskats.
$ET FRAMR¤KNADE BE
LOPPET  F ¶ R H ¶ J T B A S B E L O P P 	 AVRUNDAS TILL N¤RMASTE HUNDRATAL KRONOR OCH FASTST¤LLS F¶R VARJE ¥R AV REGERINGEN
$ET F¶RH¶JDA PRISBASBELOPPET R¤KNAS FRAM OCH AVRUNDAS P¥ SAMMA S¤TT SOM PRISBASBELOPPET ENLIGT ANDRA STYCKET $¤RVID skall DOCK det D¤R angivna bastalet höjas
till 36 992 och multipliceras med ett jämförelsetal som inte minskats.
/M DET I LAG ELLER ANNAN F¶RFATT NING ELLER P¥ ANNAT S¤TT H¤NVISAS TILL BASBELOPP ELLER F¶RH¶JT BASBE LOPP ENLIGT DETTA LAGRUM SKALL D¤R MED AVSES PRISBASBELOPP RESPEK TIVE F¶RH¶JT PRISBASBELOPP
 KAP
 g
4
Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst ( i n k o m s t a v a n s t ä l l n i n g ) eller på annan grund ( i n k o m s t a v a n n a t f ö r v ä r v s a r b e t e ) . Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra sär-
Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst ( i n k o m s t a v a n s t ä l l n i n g ) eller på annan grund ( i n k o m s t a v a n n a t f ö r v ä r v s a r b e t e ) . Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra sär-
4
Senaste lydelse 1996:1217.
skilda förhållanden i sysselsättningslandet. Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket
  och fjärde stycket
lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger
BAS
BELOPPET. Det belopp som sålunda
skall undantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning för utfört arbete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i
skilda förhållanden i sysselsättningslandet. Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket
  och fjärde stycket
lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger
PRIS
BASBELOPPET. Det belopp som så-
lunda skall undantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning för utfört arbete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i
annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får från sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett halvt
BASBE
LOPP. Vid beräkning av sjukpen-
ninggrundande inkomst av anställning bortses även från ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, om ersättningen avser en sådan anställd och inte utgör ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning som den juridiska personen lämnar till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall alltid bortses från ersättning från en
annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får från sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett halvt
PRIS
BASBELOPP. Vid beräkning av sjuk-
penninggrundande inkomst av anställning bortses även från ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, om ersättningen avser en sådan anställd och inte utgör ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning som den juridiska personen lämnar till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall alltid bortses från ersättning
vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988–1991.
från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988–1991.
Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Semesterlön får inte inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits i lön för utfört arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning skall gälla semesterersättning. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning.
 A g
5
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen avser arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och arbetstagaren träffat överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall som inkomst av annat förvärvsarbete också anses ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) och som, utan att anställningsförhållande förelegat,
UTBETALAS av
fysisk person bosatt utomlands eller utländsk juridisk person. Detta gäller dock inte i fråga om sådan skattepliktig intäkt som avses i
 KAP  g F¶RSTA STYCKET
TREDJE MENINGEN
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall som inkomst av annat förvärvsarbete också anses ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) och som, utan att anställningsförhållande förelegat,
BETALAS UT av
EN fysisk person SOM ¤R bosatt
utomlands eller
AV EN utländsk
juridisk person. Detta gäller dock inte i fråga om sådan skattepliktig intäkt som avses i
 KAP  g F¶RSTA
STYCKET TREDJE MENINGEN LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut
1. till mottagare som har en F-skattsedel antingen när ersättningen bestäms eller när den betalas ut,
2. till mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) eller som saknar skattsedel på preliminär skatt, om ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas komma att understiga 10 000 kronor och utbetalaren är en fysisk person
5
Senaste lydelse 1997:1040.
eller ett dödsbo samt vad som utbetalts inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet,
3. till delägare i handelsbolag av bolaget,
4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av grupperingen.
Om i fall som avses i tredje stycket 1 mottagaren har en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen, räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen åberopas.
 KAP
 g
6
Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas
a) tid under vilken en person varit folkbokförd i Sverige enligt folkbokföringslagen (1991:481); vid flyttning till utlandet skall hänsyn dock inte tas till tid efter utresan om personen enligt nämnda lag skall avregistreras som utflyttad,
b) tid under vilken en här folkbokförd person före tidpunkten för folkbokföringen oavbrutet vistats i Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd enligt 1 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) eller motsvarande föreskrift enligt äldre lag,
c) tid under vilken en svensk medborgare av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet varit sänd till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning; för tid efter år 1992 skall vad som nu sägs gälla endast om utlandsvistelsen varat längst tre år i följd,
d) tid under vilken en försäkrad haft inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete som avses i
 KAP
d) tid under vilken en försäkrad haft inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete som avses i
 KAP LAGEN 	
OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
e) tid före år 1993 under vilken en svensk medborgare haft anställning i ett annat land som grundat rätt till svensk statligt reglerad pension, dock inte tid för vilken rätt till pension grundad på bosättning i det andra landet föreligger om sådan pension kan utbetalas till den som är bosatt i Sverige,
f) i den mån regeringen så förordnar tid under vilken en person som inte fyllt 26 år bedriver studier i annat land.
Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas även tid som avses i 7 och 9 §§.
Som bosättningstid i Sverige enligt första stycket a) tillgodoräknas inte tid då någon enligt förordnande av regeringen med stöd av 1 kap. 3 § fjärde stycket inte skall anses bosatt i Sverige.
6
Senaste lydelse 1992:1277.
Vad som i första stycket sägs om folkbokföring enligt folkbokföringslagen skall gälla också i fråga om kyrkobokföring enligt lag som ersatts av folkbokföringslagen eller enligt motsvarande äldre författning.
Bestämmelserna i första stycket c) gäller även medföljande make samt barn under 18 år till person som där avses.
Bestämmelserna i första stycket d), såvitt gäller tid före år 1993 för vilken den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng enligt 11 kap
,
och första stycket e) gäller även medföljande make samt barn under 18 år till person som där avses. Som bosättningstid tillgodoräknas dock inte tid för vilken maken eller barnet har rätt till pension grundad på bosättningstid i det andra landet om sådan pension kan utbetalas till den som är bosatt i Sverige.
Bestämmelserna i första stycket d), såvitt gäller tid före år 1993 för vilken den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng enligt 11 kap.
I
KAPITLETS LYDELSE F¶RE DEN  JANUARI  och första stycket e) gäller
även medföljande make samt barn under 18 år till person som där avses. Som bosättningstid tillgodoräknas dock inte tid för vilken maken eller barnet har rätt till pension grundad på bosättningstid i det andra landet om sådan pension kan utbetalas till den som är bosatt i Sverige.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i femte och sjätte styckena skall med make likställas den som, utan att vara gift med den person som avses i första stycket c), d) eller e) levt tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.
 KAP
 g
7
Uttag av ålderspension
M¥ åter-
kallas med verkan från nästa månadsskifte. Sådan återkallelse gäller
EJ för försäkrad, som ¥TNJUTER
tilläggspension enligt 12 kap.,
MED
MINDRE han TILLIKA gör motsvarande
återkallelse enligt 12 kap. 3 §.
Skall ålderspension
¥NYO B¶RJA
UTG¥ efter återkallelse SOM AVSES I F¶RSTA STYCKET, beräknas pensionens
storlek med tillämpning av bestämmelserna i 2 § på grundval av den försäkrades ålder då pensionen
¥NYO börjar UTG¥. För varje månad,
Uttag av ålderspension
F¥R HELT
ELLER DELVIS återkallas med verkan
från nästa månadsskifte.
(AR
¥LDERSPENSION ¥TERKALLATS TIDIGARE F¥R DOCK NY ¥TERKALLELSE INTE AVSE TID F¶RE SEX M¥NADER EFTER DET ATT DEN TIDIGARE ¥TERKALLELSEN B¶RJADE G¤LLA Sådan återkallelse gäller INTE HELLER för försäkrad, som UPPB¤R
tilläggspension enligt 12 kap.,
OM
INTE han ELLER HON gör motsvarande
återkallelse enligt 12 kap. 3 §.
Skall ålderspension efter återkallelse
AV PENSIONSUTTAG B¶RJA
BETALAS UT P¥ NYTT, beräknas pen-
sionens storlek med tillämpning av bestämmelserna i 2 § på grundval av den försäkrades ålder då pensionen
P¥ NYTT börjar UTGES. För
7
Senaste lydelse 1990:743.
varunder ålderspension tidigare
UTG¥TT G¶RES vid beräkningen av-
drag med
FEM TIONDELS procent S¥
VITT AVSER tid före den månad, var-
under den försäkrade fyllt sextiofem år, och
SJU TIONDELS procent
S¥VITT AVSER annan tid.
varje månad, varunder ålderspension tidigare
HAR BETALATS UT, SKALL
vid beräkningen
G¶RAS avdrag med
 procent F¶R tid före den månad,
varunder den försäkrade
HAR fyllt
65 år, och
 procent F¶R annan
tid.
 KAP
 g
8
Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete.
&¶R VARJE ¥R VARUNDER N¥GON VARIT F¶RS¤KRAD ENLIGT  KAP  g F¶RSTA ELLER ANDRA STYCKET SKALL F¶R HONOM ENLIGT VAD NEDAN S¤GS BE R¤KNAS PENSIONSGRUNDANDE IN KOMST P¥ GRUNDVAL AV HANS IN KOMST AV ANST¤LLNING OCH INKOMST AV ANNAT F¶RV¤RVSARBETE UNDER ¥RET 3¥DAN BER¤KNING SKALL ICKE G¶RAS F¶R ¥R F¶RE DET D¥ DEN F¶R S¤KRADE UPPN¥R SEXTON ¥RS ¥LDER EJ HELLER F¶R ¥R D¥ DEN F¶RS¤KRADE AVLIDIT ELLER F¶R ¥R EFTER DET D¥ HAN FYLLT SEXTIOFYRA ¥R ELLER F¶R TIDIGARE ¥R VARUNDER HAN F¶R HELA ¥RET ¥T NJUTIT HEL ¥LDERSPENSION ENLIGT DENNA LAG
0ENSIONSGRUNDANDE INKOMST OCH PENSIONSPO¤NG BER¤KNAS OCH FAST ST¤LLS ENLIGT LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION.
 KAP
 g
9
Uttag av ålderspension
M¥ åter-
kallas med verkan från nästa månadsskifte. Sådan återkallelse gäller
EJ för försäkrad, som ¥T
NJUTER folkpension enligt 6 kap. MED MINDRE han TILLIKA gör mot-
svarande återkallelse enligt 6 kap. 3 §.
Skall ålderspension
¥NYO B¶RJA
UTG¥ EFTER ¥TERKALLELSE SOM AVSES I F¶RSTA STYCKET, beräknas pensionens
Uttag av ålderspension
F¥R HELT
ELLER DELVIS återkallas med verkan
från nästa månadsskifte.
(AR
¥LDERSPENSION ¥TERKALLATS TIDIGARE F¥R DOCK NY ¥TERKALLELSE INTE AVSE TID F¶RE SEX M¥NADER EFTER DET ATT DEN TIDIGARE ¥TERKALLELSEN B¶RJADE G¤LLA Sådan återkallelse gäller INTE HELLER för försäkrad, som UPPB¤R
folkpension enligt 6 kap.,
OM INTE
han
ELLER HON gör motsvarande
återkallelse enligt 6 kap. 3 §.
Skall ålderspension
EFTER ¥TER
KALLELSE AV PENSIONSUTTAG B¶RJA BETALAS UT P¥ NYTT beräknas pen-
8
Senaste lydelse 1979:127.
9
Senaste lydelse 1990:743.
storlek med tillämpning av bestämmelserna i 2 § på grundval av den försäkrades ålder då pensionen
¥NYO börjar UTG¥. För varje månad,
varunder ålderspension tidigare
UTG¥TT G¶RES vid beräkningen av-
drag med
FEM TIONDELS procent S¥
VITT AVSER tid före den månad, var-
under den försäkrade fyllt
SEXTIO
FEM år, och SJU TIONDELS procent S¥VITT AVSER annan tid.
sionens storlek med tillämpning av bestämmelserna i 2 § på grundval av den försäkrades ålder då pensionen
P¥ NYTT börjar UTGES. För
varje månad, varunder ålderspension tidigare
HAR BETALATS UT, SKALL
vid beräkningen
G¶RAS avdrag med
 procent F¶R tid före den månad,
varunder den försäkrade
HAR fyllt
 år, och  procent F¶R annan
tid.
 KAP
 g
10
Har pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst två år av de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffar, skall förtidspension utges med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket.
$ETSAMMA
SKALL G¤LLA då vid tidpunkten för
pensionsfallet den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans sjukpenninggrundande inkomst om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden, uppgår till lägst ett belopp som motsvarar det vid årets ingång gällande
BASBELOPPET.
Hel förtidspension motsvarar den tilläggspension i form av ålderspension, som skulle tillkomma den försäkrade, om sådan pension skulle börja utgå från och med den månad varunder han fyller
SEXTIOFEM år. Härvid skall
ålderspensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år från och med det då förtidspensionen börjar utgå till och med det då han uppnår
SEXTIOFYRA
års ålder tillgodoräknats pensionspoäng motsvarande medeltalet av
Har pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst två år av de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffar, skall förtidspension utges med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket.
(¤RVID
G¤LLER INTE BEST¤MMELSEN I  KAP  g F¶RSTA STYCKET "EST¤MMELSERNA I ANDRA STYCKET SKALL ¤VEN TILL L¤MPAS då vid tidpunkten för pen-
sionsfallet den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans
ELLER HENNES sjukpen-
ninggrundande inkomst om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden, uppgår till lägst ett belopp som motsvarar det vid årets ingång gällande
PRISBASBELOPPET.
Hel förtidspension motsvarar den tilläggspension i form av ålderspension, som skulle tillkomma den försäkrade, om sådan pension skulle börja utgå från och med den månad varunder han
ELLER
HON fyller  år. Härvid skall
ålderspensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år från och med det då förtidspensionen börjar utgå till och med det då han
ELLER HON uppnår
 års ålder tillgodoräknats pen-
sionspoäng motsvarande medel-
10
Senaste lydelse 1994:46.
de pensionspoängtal, vilka tillgodoräknats honom under de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffade eller, om pensionen därigenom blir större, under samtliga år från och med det då han fyllt
SEXTON år till och med
det som närmast föregått pensionsfallet. Vid beräkningen av nämnda medeltal bortses från de år intill ett antal av hälften, för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats den försäkrade eller för vilka poängtalet är lägst.
Pension enligt denna paragraf får ej utgå, om den försäkrade vid
SEXTIOFEM års ålder inte kan bli
berättigad till ålderspension enligt 12 kap.
talet av de pensionspoängtal, vilka tillgodoräknats honom
ELLER HENNE
under de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffade eller, om pensionen därigenom blir större, under samtliga år från och med det då han
ELLER
HON fyllt  år till och med det som
närmast föregått pensionsfallet. Vid beräkningen av nämnda medeltal bortses från de år intill ett antal av hälften, för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats den försäkrade eller för vilka poängtalet är lägst.
Pension enligt denna paragraf får ej utgå, om den försäkrade vid
 års ålder inte kan bli berättigad
till ålderspension enligt 12 kap.
 g
11
Om förtidspension utgår för tid efter det att ålderspension med stöd av 12 kap. 3 § upphört att utgå, skall förtidspensionen minskas med motsvarande tillämpning av 12 kap. 3 och 4 §§.
Vid beräkning av förtidspension skall hänsyn inte tas till pensionspoäng som enligt 11 kap. 6 § första och tredje styckena tillgodoräknats den försäkrade för tid då förtidspension enligt denna lag utgått med anledning av samma inkomstförlust. Vårdår som enligt 11 kap. 6 a § tillgodoräknats en försäkrad som under året uppburit förtidspension enligt denna lag får inte åberopas för höjning av förtidspensionen.
Vid beräkning av förtidspension skall hänsyn inte tas till pensionspoäng som enligt 11 kap. 6 § första och tredje styckena
 I DESSA LAG
RUMS LYDELSE F¶RE DEN  JANUARI  ELLER  KAP  g LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION tillgodoräknats den
försäkrade för tid då förtidspension enligt denna lag utgått med anledning av samma inkomstförlust. Vårdår som enligt 11 kap. 6 a §
 I
DETTA LAGRUMS LYDELSE F¶RE DEN  JANUARI  ELLER  KAP  g LAGEN OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERS PENSION tillgodoräknats en försäk-
rad som under året uppburit förtidspension enligt denna lag får inte åberopas för höjning av förtidspensionen.
11
Senaste lydelse 1981:1038.
 KAP
 g
1
&¶R F¶RS¤KRAD SOM ¤R F¶DD UNDER N¥GOT AV ¥REN   SKALL VID TILL¤MPNING AV  KAP  g ANDRA STYCKET PENSIONS GRUNDANDE INKOMST BER¤KNAS ¤VEN F¶R DET ¥R VARUNDER HAN FYLLT SEXTIOFEM ¥R DOCK EJ F¶R DET FALL HAN UNDER HELA N¤MNDA ¥R ¥TNJUTIT HEL ¥LDERSPENSION ENLIGT DENNA LAG
"ER¤KNING AV F¶RTIDSPENSION SKALL UNDER F¶RUTS¤TTNINGAR SOM ANGIVAS I  KAP  g F¶R F¶RS¤KRAD SOM AVSES I DENNA PARAGRAF SKE UNDER ANTAGANDE ATT DEN F¶RS¤K RADE TILLGODOR¤KNATS PENSIONS PO¤NG ¤VEN F¶R DET ¥R D¥ HAN UPP N¥R SEXTIOFEM ¥RS ¥LDER.
6ID BER¤KNING AV ¥LDERSPENSION SOM AVSES I  KAP  g F¶RSTA STYCKET SKALL OM PENSIONEN D¤RI GENOM BLIR ST¶RRE F¶RS¤KRAD SOM AVSES I DENNA PARAGRAF TILLGODO R¤KNAS PENSIONSPO¤NG SOM OM HAN BLIVIT BER¤TTIGAD till förtidspension
enligt 13 kap. 1 § från och med januari månad det år han
UPPN¥R
SEXTIOFEM års ålder.
&¶R EN PENSIONSBER¤TTIGAD SOM ¤R F¶DD UNDER N¥GOT AV ¥REN   SKALL TILL¤GGSPENSION BER¤K NAS SOM OM PENSIONSPO¤NG KUNNAT TILLGODOR¤KNAS OM HAN ELLER HON HADE F¥TT R¤TT till förtidspension
enligt 13 kap. 1 § från och med januari månad det år han
ELLER HON
UPPN¥TT  års ålder $ETTA G¤LLER DOCK ENDAST OM PENSIONEN D¤RI GENOM BLIR ST¶RRE
 KAP
 g
2
Ålderspension
UTG¥R från och
med den månad varunder den försäkrade fyller
SEXTIOFEM år eller,
om han önskar att pensionen skall börja
UTG¥ tidigare eller senare,
från och med den månad som
AN
GIVES i pensionsansökningen.
Ålderspension
UTGES från och
med den månad varunder den försäkrade fyller
 år eller, om han
ELLER HON önskar att pensionen
skall börja
UTGES tidigare eller
senare, från och med den månad som
ANGES i pensionsansökningen.
Förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag utgår från och med den månad då rätt till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 § andra stycket utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den då beslutet om pension meddelats.
1
Senaste lydelse 1979:127. Ändringen innebär bl.a. att första och andra styckena upphävs.
2
Senaste lydelse 1995:1478.
Efterlevandepension
UTG¥R från
och med den månad då den försäkrade avlidit eller, om han vid sin död uppbar ålderspension eller förtidspension, från och med månaden näst efter den då dödsfallet inträffat.
Inträder rätt till ålderspension eller efterlevandepension vid annan tidpunkt än som åsyftas i första och tredje styckena,
UTG¥R pen-
sionen från och med den månad då rätten inträtt.
Pension får inte
UTG¥ för längre
tid tillbaka än tre månader eller, i fråga om barnpension eller handikappersättning, två år före ansökningsmånaden.
Efterlevandepension
UTGES från
och med den månad då den försäkrade avlidit eller, om han
ELLER HON
vid sin död uppbar ålderspension eller förtidspension, från och med månaden näst efter den då dödsfallet inträffat.
Inträder rätt till ålderspension eller efterlevandepension vid annan tidpunkt än som åsyftas i första och tredje styckena,
SKALL
pensionen
BETALAS UT F¶R TID från
och med den månad då rätten inträtt.
!NNAN pension ¤N ¥LDERSPENSION
får inte
BETALAS UT för längre tid
tillbaka än tre månader eller, i fråga om barnpension eller handikappersättning, två år före ansökningsmånaden.
LDERSPENSION F¥R
BETALAS UT TIDIGAST F¶R M¥NADEN N¤RMAST EFTER ANS¶KNINGSM¥NADEN (AR DEN F¶RS¤KRADE UPPBURIT F¶R TIDSPENSION ELLER S¤RSKILD EFTER LEVANDEPENSION OMEDELBART F¶RE  ¥RS ¥LDER F¥R DOCK ¥LDERSPEN SION BETALAS UT F¶R H¶GST TRE M¥NA DER F¶RE ANS¶KNINGSM¥NADEN
Det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barnpension enligt 14 kap. 2 § skall minskas med vad som utbetalats i omställningspension enligt 14 kap. 4 § eller särskild efterlevandepension enligt 14 kap. 5 § för den tid som barnpensionsbeloppet avser utöver vad som skulle ha utgetts om beslutet om barnpension förelegat vid utbetalningen av omställningspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen.
 KAP
 g
3
Om avgifter för finansiering av sjukförsäkringen,
FOLKPENSIONERINGEN
och
F¶RS¤KRINGEN F¶R TILL¤GGSPENSION
föreskrivs i lagen (1981:691) om socialavgifter.
/M AVGIFT F¶R
FINANSIERING AV F¶RS¤KRINGEN F¶R TILL¤GGSPENSION F¶RESKRIVS ¤VEN I LAGEN 	 OM ALLM¤N PEN SIONSAVGIFT.
Om avgifter för finansiering av sjukförsäkringen
MM, F¶R¤LDRAF¶R
S¤KRINGEN och EFTERLEVANDEPENSIO NER föreskrivs i lagen (1981:691)
om socialavgifter.
3
Senaste lydelse 1997:946.
 g
4
!VGIFTSUTTAGET TILL F¶RS¤KRINGEN F¶R tilläggspension SKALL VARA S¥ AVV¤GT ATT AVGIFTERNA I DEN M¥N DE INTE SKALL F¶RAS TILL STATEN I F¶RE NING MED ANDRA TILLG¤NGLIGA MEDEL FINANSIERAR PENSIONSUTBETALNINGAR F¶RVALTNINGSKOSTNADER OCH ANDRA UTGIFTER F¶R F¶RS¤KRINGEN SAMT DEN FONDERING SOM BEH¶VS
&¶R FINANSIERINGEN AV tilläggs-
pension
I FORM AV ¥LDERSPENSION
ENLIGT DENNA LAG SKALL BEST¤MMELSER NA I  KAP  g I LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION G¤LLA
 KAP
 g
5
Vid tillämpningen av
BEST¤M
MELSERNA I  KAP  A g OM F¶R S¤KRAD SOM V¥RDAR BARN skall MED BARN SOM D¤R S¤GS LIKST¤LLAS FOSTERBARN
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap.
4 §
OCH  KAP  A g likställas
den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Vid tillämpningen av
DENNA LAG
skall
 OM INTE ANNAT S¤GS I LAGEN
V¥RD¥R SOM TILLGODOR¤KNATS ENLIGT  KAP  A g I DETTA LAGRUMS LYDELSE F¶RE DEN  JANUARI , ELLER  KAP  g LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION LIKST¤LLAS MED ¥R F¶R VILKA PEN SIONSPO¤NG TILLGODOR¤KNATS
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap.
4 §
OCKS¥ likställas den som med
socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige, om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt då han avled.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige, om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt då han
ELLER HON avled.
4
Senaste lydelse 1994:1746.5 Senaste lydelse 1997:485.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 2 a § tredje stycket skall den som lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer anses ha en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedeln som avses i 3 kap. 2 a § fjärde stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F-skattsedel är oriktig. Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69).
 g

Regeringen
¤GER träffa överens-
kommelse med främmande makt
ANG¥ENDE utsträckt tillämpning av
denna lag eller om undantag i vissa fall från vad i lagen är stadgat.
/M EN SVENSK MEDBORGARE SOM SYSSELS¤TTS UTOMLANDS AV EN AR BETSGIVARE SOM ¤R BOSATT I 3VERIGE ELLER ¤R SVENSK JURIDISK PERSON P¥ GRUND AV EN ¶VERENSKOMMELSE EN LIGT F¶RSTA STYCKET INTE SKALL VARA F¶RS¤KRAD ENLIGT DENNA LAG SKALL PENSIONSGRUNDANDE INKOMST AV ANST¤LLNING ENLIGT  KAP  g ¤ND¥ TILLGODOR¤KNAS HONOM OM ARBETS GIVAREN I EN F¶RBINDELSE SOM GODTAS AV 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET ¥TAR SIG ATT SVARA F¶R TILL¤GGSPEN SIONSAVGIFTEN -OTSVARANDE SKALL G¤LLA F¶R EN SVENSK MEDBORGARE SOM ¤R ANST¤LLD HOS EN UTL¤NDSK JURIDISK PERSON OM EN SVENSK JURI DISK PERSON SOM HAR ETT BEST¤M MANDE INFLYTANDE ¶VER DEN UT L¤NDSKA JURIDISKA PERSONEN AVGER EN S¥DAN F¶RBINDELSE
Regeringen
F¥R träffa överens-
kommelse med främmande makt
OM utsträckt tillämpning av denna
lag eller om undantag i vissa fall från vad i lagen är stadgat.
8.7 Om en kvinna, som avses i punkt 5 och är född under något av åren 1930–1944 samt har rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt äldre bestämmelser, för samma månad får tilläggspension i form av ålderspension, utges änkepensionen endast i den mån den överstiger
6 Senaste lydelse 1984:1104. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.
7
Senaste lydelse 1997:1040.
ålderspensionen. Kvinnan har dock alltid rätt till änkepension med sådant belopp att denna, tillsammans med tilläggspensionen i form av ålderspension, motsvarar viss andel av summan av kvinnans tilläggspension i form av ålderspension och den tilläggspension för mannen som avses i 14 kap. 3 § i dess äldre lydelse. Denna andel utgör 60 procent om kvinnan är född år 1930, 58 procent om kvinnan är född år 1931, 56 procent om kvinnan är född år 1932, 54 procent om kvinnan är född år 1933, 52 procent om kvinnan är född år 1934 och 50 procent om kvinnan är född under något av åren 1935–1944. Med stöd av denna regel får emellertid inte utbetalas tilläggspension i form av änkepension med högre belopp än vad som följer av 14 kap. 3 § i dess äldre lydelse.
Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall, om kvinnan uppskjuter uttaget av ålderspension till en senare tidpunkt än från och med den månad då hon fyller 65 år, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha utgått om rätt därtill hade inträtt från och med nämnda månad. Vidare skall, då kvinnan gjort undantagande från försäkringen för tilläggspension, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha
UTG¥TT om undan-
tagande inte skett. Motsvarande skall gälla om bestämmelserna i 11 kap
 6 § första stycket OM
TILLGODOR¤KNANDE AV PENSIONS PO¤NG VID UNDERL¥TEN ELLER BRISTAN DE AVGIFTSBETALNING har tillämpats.
Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall, om kvinnan uppskjuter uttaget av ålderspension till en senare tidpunkt än från och med den månad då hon fyller 65 år, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha utgått om rätt därtill hade inträtt från och med nämnda månad. Vidare skall, då kvinnan gjort undantagande från försäkringen för tilläggspension, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha
UTGETTS om undan-
tagande inte skett. Motsvarande skall gälla om bestämmelserna
OM
TILLGODOR¤KNANDE AV PENSIONSPO¤NG VID UNDERL¥TEN ELLER BRISTANDE AV GIFTSBETALNING i 11 kap. 6 § första
stycket,
I DETTA LAGRUMS LYDELSE
F¶RE DEN  JANUARI , ELLER  KAP  g ANDRA STYCKET LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
har tillämpats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för år 1998 och tidigare år.
2.6. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs att 4 kap.4 och 5 §§, 6 kap. 1 § och 7 kap. 2 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring1 skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 KAP
 g
2
Livränta
UTG¥R längst till den
månad under vilken den försäkrade fyller 65 år,
OM EJ ANNAT F¶LJER AV
ANDRA STYCKET
&R¥N OCH MED DEN M¥NAD SOM AVSES I F¶RSTA STYCKET UTG¥R LIVR¤NTA ENDAST I DEN M¥N DEN F¶RS¤KRADE EJ HAR R¤TT TILL ¥LDERSPENSION ENLIGT LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶R S¤KRING MED BELOPP SOM UPPG¥R TILL MINST  PROCENT AV LIVR¤NTE BELOPPET
"¶RJAR ¥LDERSPENSION UTG¥ TIDI GARE ELLER SENARE ¤N FR¥N OCH MED DEN M¥NAD UNDER VILKEN DEN F¶R S¤KRADE FYLLER  ¥R SKALL LIVR¤NTA ENLIGT ANDRA STYCKET UTG¥ MED DET BELOPP SOM SKULLE HA UTGIVITS OM HEL ¥LDERSPENSION HADE B¶RJAT UPPB¤RAS FR¥N OCH MED N¤MNDA M¥NAD
!NDRA STYCKET HAR MOTSVARANDE TILLL¤MPNING I FR¥GA OM ¥LDERSPEN SION ENLIGT UTL¤NDSKT SYSTEM F¶R SOCIAL TRYGGHET
Livränta
UTGES längst till den
månad under vilken den försäkrade fyller 65 år.
 g
3
För den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring utgörs livränteunderlaget av hans sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § nämnda lag vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans sjukpenninggrundan-
För den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring utgörs livränteunderlaget av hans
ELLER HENNES
sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § nämnda lag vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans
ELLER HENNES
1 Lagen omtryckt 1993:357.
2
Ändringen innebär bl.a. att andra–fjärde styckena upphävs.
3
Senaste lydelse 1997:1042.
de inkomst, om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden.
Vid tillämpningen av första stycket gäller följande avvikelser från bestämmelserna i 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring. Vid beräkningen skall också andra skattepliktiga förmåner än pengar beaktas. Med inkomst av anställning likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. Semesterlön och semesterersättning skall medräknas utan den begränsning som anges i 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän försäkring. Inkomst i form av skattepliktiga förmåner skall värderas på det sätt som är föreskrivet för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
OM ALLM¤N F¶RS¤KRING
sjukpenninggrundande inkomst, om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden.
Vid tillämpningen av första stycket gäller följande avvikelser från bestämmelserna i 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring. Vid beräkningen skall också andra skattepliktiga förmåner än pengar beaktas. Med inkomst av anställning likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. Semesterlön och semesterersättning skall medräknas utan den begränsning som anges i 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän försäkring. Inkomst i form av skattepliktiga förmåner skall värderas på det sätt som är föreskrivet för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
 KAP
 g
4
Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen.
Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap. och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livränta för förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension som utgått för samma tid.
Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt system för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.
Om bestämmelserna i 11 kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring
OM TILLGODOR¤KNANDE AV
PENSIONSPO¤NG VID UNDERL¥TEN ELLER BRISTANDE AVGIFTSBETALNING har
tillämpats för år efter det då arbetsskadan har inträffat, skall vid tillämpning av denna paragraf
OCH
Om bestämmelserna
OM BER¤K
NING AV PENSIONSPO¤NG VID UNDER L¥TEN ELLER BRISTANDE AVGIFTSBETAL NING i 11 kap. 6 § första stycket
lagen om allmän försäkring,
I DETTA
LAGRUMS LYDELSE F¶RE DEN  JANUARI  ELLER  KAP  g ANDRA STYCKET LAGEN 	 OM IN
4
Senaste lydelse 1997:1042.
 KAP  g hänsyn tas till den
tilläggspension som skulle ha utgivits om full avgift hade erlagts.
KOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION har
tillämpats för år efter det då arbetsskadan har inträffat, skall vid tillämpning av denna paragraf hänsyn tas till den tilläggspension som skulle ha utgivits om full avgift hade erlagts.
 KAP
 g
5
Avgiften till arbetsskadeförsäkringen skall utgå efter en procentsats som skall vara så avvägd att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker
1. ersättningar enligt denna lag samt ersättningar på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
2. kostnader som föranleds av lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m.m., lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m.m. och lagen (1977:268) om uppräkning av yrkesskadelivräntor m.m.,
3. förvaltningskostnader, 3. förvaltningskostnader.
 BEH¶VLIG FONDBILDNING
Med förvaltningskostnader enligt första stycket 3 avses omkostnader för Riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas verksamhet beträffande arbetsskadeförsäkringen.
Beslut om procentsats för ett visst år skall fattas senast under året dessförinnan.
Riksförsäkringsverket skall vart femte år föreslå procentsats för de sju följande åren, i den mån beslut inte redan har fattats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser i 4 kap. 4 § gäller fortfarande för personer som är födda år 1937 eller tidigare.
5
Senaste lydelse 1994:241.
2.7. Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter1
DELS att 4 kap. 8 och 10 §§ samt 5 kap. 4 § skall upphöra att gälla, DELS att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1–5 §§, 3 kap. 1 och 3–5 a §§ samt
4 kap. 1–4, 6 och 7 §§ skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 KAP
 g 2
I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål.
I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna försäkringen,
¥LDERSPEN
SIONERINGEN och vissa andra
sociala ändamål.
Att denna lag tillämpas även i fråga om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster framgår av lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt stöd finns särskilda bestämmelser. Föreskrifter om avdrag vid beräkning av arbetsgivaravgifter finns i lagen (1995:287) om anställningsstöd och i lagen (1995:411) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter.
 g
3
Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbetsgivaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare
OCH
EGENAVGIFTER av den som är försäk-
rad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § eller
 KAP
 g N¤MNDA LAG Med inkomst av
annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2
g
och 2 a § lagen om allmän försäkring skall även likställas inkomst för eget arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbetsgivaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare.
%GEN
AVGIFTER SKALL BETALAS av den som
är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
ELLER ENLIGT LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION och SOM har inkomst av annat för-
värvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a §
LAGEN OM ALLM¤N F¶R
S¤KRING eller  KAP LAGEN OM IN KOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION Med
inkomst av annat förvärvsarbete
1
Lagen omtryckt1989:633. Senaste lydelse av 4 kap. 8 § 1995:658 4 kap. 10 § 1995:852.
2
Senaste lydelse 1995:414.
3
Senaste lydelse 1997:526.
Vid tillämpning av denna lag skall, även om ett anställningsförhållande inte föreligger, den som har utgett sådan ersättning som enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket
ELLER  KAP  g
F¶RSTA STYCKET M ANDRA STYCKET OCH FEMTE STYCKET lagen om allmän för-
säkring är att hänföra till inkomst av anställning anses som arbetsgivare. Med inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring skall i denna lag likställas inkomst i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar samt kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. I fråga om skattepliktig intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) i form av rabatt, bonus eller annan förmån som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, anses som arbetsgivare, om denne är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen.
enligt 3 kap. 2 och 2 a §
g lagen om
allmän försäkring skall även likställas inkomst för eget arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Vid tillämpning av denna lag skall, även om ett anställningsförhållande inte föreligger, den som har utgett sådan ersättning som enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring
ELLER ENLIGT BEST¤MMEL
SERNA I  KAP  g F¶RSTA STYCKET  ELLER  g LAGEN OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION är att hän-
föra till inkomst av anställning anses som arbetsgivare. Med inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring skall i denna lag likställas inkomst i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar samt kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. I fråga om skattepliktig intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) i form av rabatt, bonus eller annan förmån som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, anses som arbetsgivare, om denne är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen.
 KAP
 g
4
En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3–5 §§ för varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift med
 procent,
1. sjukförsäkringsavgift med
 procent,
2.
FOLKPENSIONSAVGIFT MED  PRO
CENT,
2.
EFTERLEVANDEPENSIONSAVGIFT MED
 PROCENT
3
 TILL¤GGSPENSIONSAVGIFT med
6,40 procent,
3.
¥LDERSPENSIONSAVGIFT med
6,40 procent,
4
Senaste lydelse 1997:938.
4.
DELPENSIONSAVGIFT MED  PRO
CENT
4.
F¶R¤LDRAF¶RS¤KRINGSAVGIFT MED
 PROCENT
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med
 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med
 procent.
 ARBETARSKYDDSAVGIFT MED  PROCENT
 L¶NEGARANTIAVGIFT MED  PRO CENT
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträffande ersättning som avses i
 KAP  g F¶RSTA STYCKET M OCH FEMTE STYCKET LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING betala endast TILL¤GGSPENSIONSAVGIFT
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträffande ersättning som avses i
 KAP  ELLER  g LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
betala endast
¥LDERSPENSIONSAVGIFT
 g
5
En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som utgetts till sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgift med 1,20 procent.
I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och
FOLKPENSIONSAV
GIFT beräknas efter de procentsatser
som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den andel av de i 1 § första stycket 1 och
 angivna procentsatserna som
svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 30 september de tre år som närmast föregått det år då procentsatserna fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas till fartyg med en bruttodräktighet understigande 300. Procentsatserna beräknas med två decimaler.
I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och
ARBETSMARKNADS
AVGIFT beräknas efter de procent-
satser som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den andel av de i 1 § första stycket 1 och
 angivna procent-
satserna som svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 30 september de tre år som närmast föregått det år då procentsatserna fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas till fartyg med en bruttodräktighet understigande 300. Procentsatserna beräknas med två decimaler.
Med sjöman avses i denna lag arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370).
5
Senaste lydelse 1996:1335.
 g
6
Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete eller eljest med anledning av tjänsten, dock inte pension, eller andra skattepliktiga förmåner
ELLER I FALL SOM AVSES I
 KAP  g ANDRA STYCKET LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING ANNAN ERS¤TTNING F¶R UTF¶RT ARBETE. "IDRAG SOM AVSES I  KAP  g F¶RSTA STYCKET M	 LAGEN OM ALLM¤N F¶RS¤KRING LIKST¤LLS MED L¶N. 6IDARE LIKST¤LLS MED L¶N GARANTI BELOPP ENLIGT L¶NEGARANTILAGEN 	 Med lön likställs ¤VEN
kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag

-ED L¶N LIKST¤LLS OCKS¥ ERS¤TT NING SOM EN ARBETSGIVARE UTGER TILL EN ALLM¤N F¶RS¤KRINGSKASSA SOM F¶LJD AV BEST¤MMELSEN I  g F¶RSTA STYCKET LAGEN 	 OM SJUKL¶N
Ersättning som avses i andra stycket skall anses som ersättning till arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 §§.
Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete eller eljest med anledning av tjänsten, dock inte pension, eller andra skattepliktiga förmåner
 ) UNDERLAGET SKALL ¤VEN
ING¥ S¥DAN ANNAN ERS¤TTNING F¶R UTF¶RT ARBETE SOM AVSES I  KAP  g ANDRA STYCKET LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING.
-ED L¶N LIKST¤LLS  GARANTIBELOPP ENLIGT L¶NE GARANTILAGEN 	
 KOSTNADSERS¤TTNING SOM INTE ENLIGT  KAP  ELLER  g SKATTE BETALNINGSLAGEN 	 UNDANTAS VID BER¤KNING AV SKATTEAVDRAG
 ERS¤TTNING SOM EN ARBETSGIVARE UTGER TILL EN ALLM¤N F¶RS¤KRINGSKASSA SOM F¶LJD AV BEST¤MMELSEN I  g F¶RSTA STYCKET LAGEN 	 OM SJUKL¶N
Ersättning som avses i andra stycket
 skall anses som ersätt-
ning till arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 §§.
 g
7
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått till 1 000 kronor,
 ERS¤TTNING TILL ARBETSTAGARE SOM VID ¥RETS ING¥NG FYLLT  ¥R
6
Senaste lydelse 1997:526.
7
Senaste lydelse 1996:1218.
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen,
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte räknas som lön enligt
 KAP  g F¶RSTA STYCKET LAGEN OM ALLM¤N F¶RS¤KRING,
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte räknas som lön
ENLIGT
 KAP  g F¶RSTA STYCKET LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION ELLER ENLIGT  KAP  g ANDRA STYCKET SAMMA LAG INTE ¤R PENSIONSGRUNDANDE INKOMST
9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör skattepliktig intäkt,
11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring, 12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370),
13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket
  lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt
BASBELOPP enligt lagen
om allmän försäkring,
13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket
  lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt
PRISBASBELOPP enligt
lagen om allmän försäkring,
15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en vinstandelsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän för-
säkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning,
16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål från vilken enligt de fyra sista meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring skall bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst,
17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighetsförsäkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring som anges i 17,
19. ersättning enligt
 KAP  g
F¶RSTA STYCKET A L N P OCH R LAGEN OM ALLM¤N F¶RS¤KRING
19. ersättning enligt
 KAP  g
LAGEN OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERS PENSION.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp.
Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger
BAS
BELOPPET enligt lagen om allmän
försäkring.
Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger
PRIS
BASBELOPPET enligt lagen om all-
män försäkring.
I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.
 g
8
Vid bestämmande av underlaget för beräkning av
TILL¤GGSPEN
SIONSAVGIFT skall BORTSES FR¥N er-
sättningar som
INTE R¤KNAS SOM
inkomst av anställning enligt
 KAP  g TREDJE ELLER FJ¤RDE
Vid bestämmande av underlaget för beräkning av
¥LDERSPEN
SIONSAVGIFT skall ¤VEN MEDR¤KNAS
ersättningar som
UTG¶R inkomst av
anställning enligt
 KAP  g
F¶RSTA STYCKET  g F¶RSTA STYCKET
8
Senaste lydelse 1990:658.
STYCKET LAGEN 	 OM ALL M¤N F¶RS¤KRING. 6IDARE SKALL BORT SES FR¥N ERS¤TTNINGAR till arbets-
tagare som inte är svenska medborgare och som inte heller är bosatta här,
D¥ ERS¤TTNINGARNA AVSER
ARBETE UTOM RIKET
Vid bestämmande av underlaget för beräkning av annan avgift än
TILL¤GGSPENSIONSAVGIFT skall bortses
från ersättningar till arbetstagare som inte varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
) FR¥GA OM ARBETE
SOM HAR UTF¶RTS F¶R ANNANS R¤KNING UTAN ATT ANST¤LLNING F¶RELEGAT SKALL VID BER¤KNINGEN BORTSES FR¥N ER S¤TTNINGAR TILL PERSONER SOM VARIT BOSATTA UTOMLANDS OCH UTF¶RT AR BETET UTOM RIKET
ELLER  g F¶RSTA STYCKET LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION %RS¤TTNINGAR F¶R ARBETE UTANF¶R 3VERIGE till arbets-
tagare som inte är svenska medborgare och som inte heller är bosatta här,
SKALL INTE MEDR¤KNAS.
Vid bestämmande av underlaget för beräkning av annan avgift än
¥LDERSPENSIONSAVGIFT skall bortses FR¥N ERS¤TTNINGAR TILL ARBETSTAGARE SOM VID ¥RETS ING¥NG FYLLT  ¥R $ETSAMMA G¤LLER ersättningar till
arbetstagare som inte varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
 KAP.
 g
9
En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som anges i 3–5 §§ för varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift med 8
 procent,
1. sjukförsäkringsavgift med 8
 procent,
2.
FOLKPENSIONSAVGIFT MED  PRO
CENT,
2.
EFTERLEVANDEPENSIONSAVGIFT MED
 PROCENT,
3.
TILL¤GGSPENSIONSAVGIFT med
6,40 procent,
3.
¥LDERSPENSIONSAVGIFT med
6,40 procent,
4.
DELPENSIONSAVGIFT MED  PRO
CENT,
4.
F¶R¤LDRAF¶RS¤KRINGSAVGIFT MED
 PROCENT,
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent.
 g
10
Egenavgifter beräknas inte för år efter det då den försäkrade fyllt 65 år.
Andra avgifter än
TILL¤GGSPEN
SIONSAVGIFT betalas inte av den som
vid utgången av inkomståret inte var inskriven hos allmän försäk-
Egenavgifter i
ANNAN FORM ¤N
¥LDERSPENSIONSAVGIFT beräknas inte
för år efter det då den försäkrade fyllt 65 år.
Andra avgifter än
¥LDERSPEN
SIONSAVGIFT betalas inte av den som
vid utgången av inkomståret inte var inskriven hos allmän försäk-
9
Senaste lydelse 1997:938.
10
Senaste lydelse 1990:658.
ringskassa, utom för det fall att detta berott på att den försäkrade inte uppnått den ålder som enligt 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring krävs för inskrivning hos allmän försäkringskassa. Sådana avgifter betalas inte heller av den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspension enligt lagen om allmän försäkring eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nämnda lag.
ringskassa, utom för det fall att detta berott på att den försäkrade inte uppnått den ålder som enligt 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring krävs för inskrivning hos allmän försäkringskassa. Sådana avgifter betalas inte heller av den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspension enligt lagen om allmän försäkring eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nämnda lag.
4ILL¤GGSPENSIONSAVGIFT betalas
inte för det år då den försäkrade avlidit.
3¥DAN AVGIFT BETALAS INTE
HELLER D¥ DEN F¶RS¤KRADE F¶R HELA ¥RET UPPBURIT HEL ¥LDERSPENSION ENLIGT LAGEN OM ALLM¤N F¶RS¤KRING
LDERSPENSIONSAVGIFT betalas inte
för det år då den försäkrade avlidit.
Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget understiger 1 000 kronor.
 g
11
Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 1,
 och 6 utgörs av in-
komst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2
g och 2 a §
lagen om allmän försäkring skall även likställas andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 1 och
 6 utgörs av in-
komst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 och 2 a §
g
lagen om allmän försäkring skall även likställas andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2
 utgörs av inkomst
av annat förvärvsarbete som avses i
 KAP  g LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING.
Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2
OCH  utgörs av in-
komst av annat förvärvsarbete som avses i
 KAP  g LAGEN 	
OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION.
 g
12
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning för arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne under året inte uppgått till 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om ersättningen utgör inkomst av näringsverksamhet.
11
Senaste lydelse 1996:1066.
12
Senaste lydelse 1990:658.
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall vidare bortses från inkomst som avses
I  KAP  g
F¶RSTA STYCKET D	 LAGEN OM ALLM¤N F¶RS¤KRING
Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tilllämpliga delar bestämmelserna i
 KAP  g LAGEN OM ALLM¤N F¶R S¤KRING
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall vidare bortses från inkomst som avses
I  KAP  g
F¶RSTA STYCKET  LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tilllämpliga delar bestämmelserna i

 OCH  KAP LAGEN OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION.
 A g
1
Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av avgiftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med 9 000 kronor per år. Om den försäkrade under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från egenavgifterna medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda avdraget från egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år.
Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag får det sammanlagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets inkomster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga 42 600 kronor per år. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja avdraget får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på motsvarande sätt. Om handelsbolaget under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag från egenavgifterna högst med så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år.
Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse arbetsmarknadsavgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften,
FOLKPENSIONSAVGIFTEN DELPENSIONS AVGIFTEN och TILL¤GGSPENSIONSAV GIFTEN.
Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse arbetsmarknadsavgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften,
EFTERLEVANDEPENSIONSAVGIFTEN och F¶R¤LDRAF¶RS¤KRINGSAVGIFTEN
1
Senaste lydelse 1997:437.
 KAP
 g
1
Sjukförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av
1. kostnader för
ERS¤TTNING F¶R
SJUKV¥RD MM ENLIGT  KAP sjuk-
penning m.m. enligt 3 kap.,
F¶R¤LD
RAPENNINGF¶RM¥NER ENLIGT  KAP.,
folkpension i form av förtidspension enligt 7 kap. och rehabiliteringsersättning m.m. enligt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring
SAMT PENSIONSTILLSKOTT TILL F¶R
TIDSPENSION ENLIGT LAGEN 	 OM PENSIONSTILLSKOTT
1. kostnader för sjukpenning m.m. enligt 3 kap., folkpension i form av förtidspension enligt 7 kap
 F¶R PERSONER SOM HAR R¤TT
TILL TILL¤GGSPENSION I FORM AV F¶R TIDSPENSION ENLIGT  KAP TILL¤GGS PENSION I FORM AV F¶RTIDSPENSION ENLIGT  KAP och rehabilite-
ringsersättning m.m. enligt 22 kap.,
ALLT ENLIGT lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
 KOSTNADER ENLIGT LAGEN 	 OM ERS¤TTNING F¶R VISS F¶DELSEKONTROLLERANDE VERKSAMHET MM
 KOSTNADER F¶R F¶RM¥NER ENLIGT LAGEN 	 OM H¶GKOST NADSSKYDD VID K¶P AV L¤KEMEDEL MM
. Centrala studiestödsnämndens
kostnader med anledning av att sådana studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen (1973:349) inte skall återbetalas,
. Centrala studiestödsnämndens
kostnader med anledning av att sådana studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen (1973:349) inte skall återbetalas,
. vissa av de allmänna försäk-
ringskassornas förvaltningskostnader,
. vissa av de allmänna försäk-
ringskassornas förvaltningskostnader,
. kostnader enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
. kostnader enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
. den allmänna försäkringens
kostnader enligt lagen (1991:1047) om sjuklön.
. den allmänna försäkringens
kostnader enligt lagen (1991:1047) om sjuklön
OCH
 STATLIGA ¥LDERSPENSIONSAV GIFTER ENLIGT LAGEN 	 OM STATLIG ¥LDERSPENSIONSAVGIFT SOM BEL¶PER P¥ F¶RM¥NER SOM FINANSIE RAS MED SJUKF¶RS¤KRINGSAVGIFTEN
 g
&OLKPENSIONSAVGIFTER F¶RS TILL STATEN SOM BIDRAG TILL FINANSIE RINGEN AV FOLKPENSIONERINGEN ENLIGT
%FTERLEVANDEPENSIONSAVGIFTER F¶RS TILL STATEN F¶R FINANSIERING AV FOLKPENSION I FORM AV EFTERLEVAN
1
Senaste lydelse 1997:938.
LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶R S¤KRING
DEPENSION ENLIGT  KAP LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING OCH TILL¤GGSPENSION I FORM AV EFTERLEVANDEPENSION ENLIGT  KAP SAMMA LAG ¤NKEPENSION ENLIGT ¶VERG¥NGSBEST¤MMELSERNA TILL LAGEN 	 OM ¤NDRING I LAGEN OM ALLM¤N F¶RS¤KRING SAMT KOSTNADER F¶R F¶RVALTNING AV EFTERLEVANDE PENSION OCH ¤NKEPENSION
 g
2
!V influtna TILL¤GGSPENSIONSAV GIFTER förs  PROCENT till staten OCH  PROCENT PLACERAS P¥ KONTO HOS 2IKSG¤LDSKONTORET Återstoden förs
till
EN FOND BEN¤MND ! L L M ¤ N N A 0 E N S I O N S F O N D E N med vars
tillgångar kostnaderna för försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall täckas.
&ONDEN F¶R
VALTAS ENLIGT GRUNDER SOM RIKS DAGEN FASTST¤LLER S¤RSKILT.
&¶RDELNINGEN av influtna ¥LDERSPENSIONSAVGIFTER SKALL G¶RAS ENLIGT F¶LJANDE $EN ANDEL SOM BER¤KNAS UTG¶RA AVGIFTER F¶R IN KOMSTER SOM ¶VERSTIGER  F¶R H¶JDA PRISBASBELOPP ENLIGT  KAP  g LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING förs till staten. $EN AN DEL SOM BER¤KNAS MOTSVARA PEN SIONSR¤TT F¶R PREMIEPENSION F¶R SAMMA ¥R F¶RS TILL Riksgäldskon-
toret
F¶R TILLF¤LLIG F¶RVALTNING Åter-
stoden förs till
! L L M ¤ N N A P E N
S I O N S F O N D E N med vars till-
gångar kostnaderna för försäkringen för
INKOMSTPENSION OCH
TILL¤GGSPENSION ENLIGT LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION OCH tilläggspension I FORM AV ¥LDERSPENSION enligt
lagen om allmän försäkring skall täckas.
2EGERINGEN SKALL F¶R VARJE ¥R FASTST¤LLA DE ANDELAR SOM ANGES I F¶RSTA STYCKET EFTER F¶RSLAG FR¥N 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET 3KILLNADEN MELLAN BER¤KNADE BELOPP OCH DE BELOPP SOM SLUTLIGT FRAMR¤KNAS F¶R DET AKTUELLA ¥RET SKALL REGLERAS VID EN KOMMANDE ¶VERF¶RING
-EDEL SOM REGLERAS GENTEMOT STATEN SKALL BER¤KNAS MED S¥DAN R¤NTA SOM ANGES I  KAP  g SKATTEBETALNINGSLAGEN 	 OCH MEDEL SOM REGLERAS GENTEMOT 2IKSG¤LDSKONTORET MED S¥DAN AV
2
Senaste lydelse 1997:938.
KASTNING SOM ANGES I  KAP  g F¶RSTA STYCKET LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
 g
$ELPENSIONSAVGIFTER F¶RS TILL EN FOND BEN¤MND DELPENSIONSFONDEN MED VARS TILLG¥NGAR KOSTNADERNA F¶R PENSIONER ENLIGT LAGEN 	 OM DELPENSIONSF¶RS¤KRING OCH MOTSVARANDE ¤LDRE BEST¤MMELSER SKALL T¤CKAS &ONDEN F¶RVALTAS ENLIGT GRUNDER SOM RIKSDAGEN FASTST¤LLER S¤RSKILT
&¶R¤LDRAF¶RS¤KRINGSAVGIFTER F¶RS TILL STATEN F¶R FINANSIERING AV F¶R ¤LDRAPENNINGF¶RM¥NER ENLIGT  KAP LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING KOSTNADER F¶R F¶RVALT NING AV F¶R¤LDRAPENNINGF¶RM¥NER OCH F¶R FINANSIERING AV STATLIGA ¥LDERSPENSIONSAVGIFTER ENLIGT LAGEN 	 OM STATLIG ¥LDERS PENSIONSAVGIFT SOM BEL¶PER P¥ S¥DANA F¶RM¥NER
 g
3
Arbetsskadeavgifter förs till
EN
FOND BEN¤MND !RBETSSKADEFONDEN MED VARS TILLG¥NGAR KOSTNADERNA F¶R ersättningar enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser
SAMT F¶RVALTNINGSKOST
NADER SKALL T¤CKAS &ONDEN F¶R VALTAS ENLIGT GRUNDER SOM RIKS DAGEN FASTST¤LLER S¤RSKILT
Arbetsskadeavgifter förs till
STATEN F¶R FINANSIERING AV ersätt-
ningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser,
KOST
NADER F¶R F¶RVALTNING AV S¥DANA ERS¤TTNINGAR OCH F¶R FINANSIERING AV STATLIGA ¥LDERSPENSIONSAVGIFTER ENLIGT LAGEN 	 OM STATLIG ¥LDERSPENSIONSAVGIFT SOM BEL¶PER P¥ ERS¤TTNINGAR SOM FINANSIERAS MED ARBETSSKADEAVGIFTER
 g
4
Arbetsmarknadsavgifter förs till staten för finansiering av
1. arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,
2. kostnader för tillsyn av arbetslöshetskassornas utbetalning av arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor,
OCH
2. kostnader för tillsyn av arbetslöshetskassornas utbetalning av arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor,
3. utbildningsbidrag till
S¥DAN
deltagare i arbetsmarknadsutbildning
ENLIGT F¶RORDNINGEN 	
OM ARBETSMARKNADSUTBILDNING ELLER
yrkesinriktad rehabilitering
ENLIGT
F¶RORDNINGEN 	 OM DEN
3. utbildningsbidrag
I FORM AV
DAGPENNING till deltagare i arbets-
marknadsutbildning, yrkesinriktad rehabilitering
ELLER S¥DAN VERK
SAMHET F¶R UNGDOMAR MELLAN  OCH  ¥R SOM ANORDNAS AV EN
3
Senaste lydelse 1997:240.
4
Senaste lydelse 1997:249.
ARBETSMARKNADSPOLITISKA VERKSAM HETEN SOM uppfyller villkoren för
inkomstrelaterad ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring

KOMMUN UNDER F¶RUTS¤TTNING ATT DELTAGARNA uppfyller villkoren för
inkomstrelaterad ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring

 KOSTNADER ENLIGT L¶NEGARANTI LAGEN 	 OCH
 STATLIGA ¥LDERSPENSIONSAVGIFTER ENLIGT LAGEN 	 OM STATLIG ¥LDERSPENSIONSAVGIFT SOM BEL¶PER P¥ F¶RM¥NER SOM FINANSIERAS MED ARBETSMARKNADSAVGIFTER
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1, 4 och 5 §§ tillämpas i fråga om avgiftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999.
3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 och 3 §§ tillämpas på inkomster som uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den försäkrade inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
4. Äldre bestämmelser i 2 kap. 4 § första stycket 2 och 5 § andra stycket samt i 3 kap. 3 § första stycket gäller fortfarande för personer som är födda 1937 eller tidigare.
5. Under år 1999 skall influtna ålderspensionsavgifter enligt 4 kap. 3 § fördelas på så sätt att 7 procent förs till staten och 32 procent placeras på konto hos Riksgäldskontoret. Återstoden förs till Allmänna pensionsfonden.
6. Riksförsäkringsverket skall för åren 1995–1997 beräkna framkomna skillnader mellan gjorda överföringar och ett belopp som motsvarar summan av fastställda pensionsrätter för premiepension för dessa år. Reglering av framkomna skillnader skall göras senast i juni 1999. Sådan reglering avseende år 1998 skall göras senast i april 2000.
7. Under åren 1999 och 2000 skall vad som i 4 kap. 3 § sägs om vilka kostnader tillgångarna i den Allmänna pensionsfonden skall täcka också avse folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form av ålderspension enligt 12 kap. samma lag samt kostnader för förvaltning av sådan folkpension.
8. Har regeringen före utgången av år 1998 ingått överenskommelse med främmande makt avseende folk- och tilläggspension utgör vid tillämpningen av överenskommelsen från och med den 1 januari 1999 fem procentenheter av sjukförsäkringsavgiften finansiering av sådan pension.
2.8. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift
Härigenom föreskrivs att 2–4 och 6 §§ lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift1 skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
2
Den som uppbär sådan inkomst som avses i 3 § skall på avgiftsunderlaget för varje år betala allmän pensionsavgift med 6,95 procent
 !VGIFTEN AVRUNDAS TILL N¤RMAST HELA HUNDRATAL KRONOR !VGIFT SOM SLUTAR P¥  KRONOR AVRUNDAS TILL N¤RMAST L¤GRE HUNDRATAL KRONOR
Den som uppbär sådan inkomst som avses i 3 § skall på avgiftsunderlaget för varje år betala allmän pensionsavgift med 6,95 procent.
 g
3
Avgiften beräknas på sådan inkomst av anställning som avses i
 KAP  g LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING OCH sådan in-
komst av annat förvärvsarbete som avses i
 KAP  g nämnda lag om
den enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt kommunalskattelagen (1928:370). Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft
ATT BESTRIDA I INNEHAVD ANST¤LLNING,
i den
M¥N kostnaderna, minskade
med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor.
!VGIFTEN BER¤KNAS P¥ SUMMAN AV INKOMSTERNA TILL den del sum-
man
INTE överstiger SJU OCH EN HALV
gånger det förhöjda
BASBELOPPET
som anges i 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.
Avgiften beräknas
DELS på sådan
inkomst av anställning som avses i
 KAP LAGEN 	 OM IN KOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION DELS P¥ sådan inkomst av annat för-
värvsarbete som avses i
 KAP
nämnda lag om den enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt kommunalskattelagen (1928:370). Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren
HAR
haft
I ARBETET i den UTSTR¤CKNING
kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor.
6ID BER¤KNING AV AVGIFTEN BORT SES FR¥N INKOMST AV ANST¤LLNING OCH INKOMST AV ANNAT F¶RV¤RVS ARBETE till den del summan av in-
komsterna överstiger
 gånger
det förhöjda
PRISBASBELOPPET som
1
Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:936.
2
Senaste lydelse 1997:936. Ändringen innebär att andra stycket upphävs.
3
Senaste lydelse 1997:936.
anges i 1 kap. 6 §
	
lagen om allmän försäkring.
$¤R
VID SKALL I F¶RSTA HAND BORTSES FR¥N INKOMST AV ANNAT F¶RV¤RVSARBETE
!VGIFTEN AVRUNDAS TILL N¤RMAST HELA HUNDRATAL KRONOR !VGIFT SOM SLUTAR P¥  KRONOR AVRUNDAS TILL N¤RMAST L¤GRE HUNDRATAL KRONOR
 g
4
!VGIFT SKALL INTE BETALAS AV DEN SOM VID ¥RETS ING¥NG HAR FYLLT  ¥R
Avgift skall inte
HELLER betalas
av den som har sådana inkomster som avses i 3 §, om inkomsterna understiger 24 procent av det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Avgift skall inte betalas av den som har sådana inkomster som avses i 3 §, om inkomsterna understiger 24 procent av det
F¶R ¥RET
gällande
PRISBASBELOPPET enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring.
 g
5
Avgiften används till finansiering av försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Avgiften används till finansiering av försäkringen för
INKOMST
PENSION OCH TILL¤GGSPENSION ENLIGT LAGEN 	 OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION OCH tilläggs-
pension
I FORM AV ¥LDERSPENSION
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Avgiften förs till Allmänna pensionsfonden.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.
2. De nya bestämmelserna tillämpas på avgiftspliktig inkomst som uppbärs från och med den 1 januari 1999.
3. Den äldre bestämmelsen i 4 § första stycket gäller fortfarande för avgiftspliktiga som är födda år 1937 eller tidigare.
4. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
5. Under åren 1999 och 2000 används avgiften även för finansiering av folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om
4
Senaste lydelse 1997:936. Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.
5
Senaste lydelse 1997:936.
allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form av ålderspension enligt 12 kap. samma lag samt kostnader för förvaltning av sådan folkpension

2.9. Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 12 §, 22 kap. 1 och 12 §§ samt rubriken närmast före 16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 KAP
4 I L L ¤ G G S P E N S I O N S A V G I F T L D E R S P E N S I O N S A V G I F T O C H
A L L M ¤ N P E N S I O N S A V G I F T
 g
Vid
TILLGODOR¤KNING av pen-
sionspoäng enligt
 KAP  g
LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶R S¤KRING skall beräkningen av hur
stor del av
TILL¤GGSPENSIONSAV
GIFTEN som den skattskyldige har
betalat göras enligt följande.
Om betald preliminär skatt är minst lika stor som den slutliga skatten anses
HELA AVGIFTEN vara
BETALD Om betald preliminär skatt
understiger den slutliga skatten anses så stor del av det betalda beloppet avse
AVGIFT som mot-
svarar
HELA AVGIFTENS andel av den
slutliga skatten. Samtliga betalningar som görs under inkomståret och fram till tidpunkten för debitering av slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt skall beaktas.
Belopp som betalas efter den debitering som avses i andra stycket men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret anses som betalning av
OBETALD AVGIFT
till samma kvotdel som
OBETALD
AVGIFT utgör av den skattskyldiges
sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betalningen görs. Detsamma gäller om
AVGIFTEN debite-
rats på ett annat sätt än genom ett grundläggande beslut om slutlig skatt i fråga om belopp som be-
Vid
BER¤KNING av PENSIONSR¤TT
OCH pensionspoäng enligt  KAP LAGEN 	 OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION skall be-
räkningen av hur stor del av
¥LDERSPENSIONSAVGIFTEN OCH DEN ALLM¤NNA PENSIONSAVGIFTEN som
den skattskyldige har betalat göras enligt följande.
Om betald preliminär skatt är minst lika stor som den slutliga skatten anses
AVGIFTERNA vara TILL
FULLO BETALDA. Om betald prelimi-
när skatt understiger den slutliga skatten anses så stor del av det betalda beloppet avse
AVGIFTER som
motsvarar
AVGIFTERNAS andel av den
slutliga skatten. Samtliga betalningar som görs under inkomståret och fram till tidpunkten för debitering av slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt skall beaktas.
Belopp som betalas efter den debitering som avses i andra stycket men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret anses som betalning av
OBETALDA AV
GIFTER till samma kvotdel som DE OBETALDA AVGIFTERNA utgör av den
skattskyldiges sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betalningen görs. Detsamma gäller om
AV
GIFTERNA debiterats på ett annat sätt
än genom ett grundläggande beslut om slutlig skatt i fråga om belopp
talas före utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades.
Om
AVGIFTEN för visst inkomstår
sätts ned anses det belopp som har betalats ändå vara det som räknats fram enligt andra och tredje styckena.
!VGIFT som inte har betalats en-
ligt tredje stycket tas inte ut.
som betalas före utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades.
Om
AVGIFTERNA för visst in-
komstår sätts ned anses det belopp som har betalats ändå vara det som räknats fram enligt andra och tredje styckena.
!VGIFTER som inte har betalats
enligt tredje stycket tas inte ut.
 KAP
 g
Beslut av skattemyndigheten eller Riksskatteverket får, utom i de fall som avses i 2 §, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige. Beslut som myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos regeringen. Skattemyndighetens beslut får överklagas också av Riksskatteverket.
6ID ¶VERKLAGANDE AV beslut om
avgiftsunderlag för egenavgifter
G¤LLER   gg LAGEN 	 OM BER¤KNING AV PENSIONSGRUN DANDE INKOMST ENLIGT LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING
Beslut av skattemyndigheten eller Riksskatteverket får, utom i de fall som avses i 2 §, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige. Beslut som myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos regeringen. Skattemyndighetens beslut får,
UTOM I DE
FALL SOM AVSES I ANDRA STYCKET,
överklagas också av Riksskatteverket.
3KATTEMYNDIGHETENS beslut om
avgiftsunderlag för egenavgifter
F¥R ¶VERKLAGAS OCKS¥ AV 2IKSF¶R S¤KRINGSVERKET 6AD SOM S¤GS I DENNA LAG OM ¶VERKLAGANDE AV 2IKSSKATTEVERKET SKALL D¥ I ST¤LLET G¤LLA 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET 6ID S¥DANT ¶VERKLAGANDE G¤LLER DESS UTOM  KAP  g F¶RSTA OCH TREDJE STYCKENA LAGEN 	 OM IN KOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
 g
I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter gäller
 OCH  gg LAGEN
	 OM BER¤KNING AV PEN SIONSGRUNDANDE INKOMST ENLIGT LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶R S¤KRING
I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter gäller
 KAP  g F¶RSTA OCH
TREDJE STYCKENA LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2.10. Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att 46 § 1 mom., 48 § 2 mom., punkt 19 av anvisningarna till 23 §, punkt 7 av anvisningarna till 33 § och punkt 6 av anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
 MOM

Avdrag får efter yrkan-
de av den skattskyldige och med de begränsningar som anges i andra–fjärde styckena, göras för underskott av förvärvskälla som är hänförlig till aktiv näringsverksamhet enligt
 KAP  g LAGEN
	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING
 MOM
Avdrag får efter yrkande
av den skattskyldige och med de begränsningar som anges i andra– fjärde styckena, göras för underskott av förvärvskälla som är hänförlig till aktiv näringsverksamhet enligt
 KAP  g LAGEN 	
OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
Avdrag får göras med högst 100 000 kronor för underskott avseende det beskattningsår då den skattskyldige började bedriva förvärvskällan (startåret) och för vart och ett av de fyra närmast följande beskattningsåren. För underskott som ett visst år överstiger 100 000 kr medges inte avdrag enligt denna lag. Om förvärvskällan övergått till den skattskyldige från någon sådan närstående som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 §, får avdrag göras endast om den närstående hade varit berättigad till avdrag om han fortsatt att driva verksamheten. Sistnämnda begränsning gäller dock inte om övergången skett genom köp, byte eller därmed jämförligt förvärv från förälder eller far- eller morförälder.
Avdrag medges inte
1. skattskyldig som någon gång under de fem beskattningsår som närmast föregått startåret direkt eller indirekt bedrivit likartad verksamhet,
2. för underskott som belöper på kommanditdelägare eller sådan delägare i handelsbolag som i förhållande till övriga delägare i bolaget förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser i vidare mån än vad som anges i 18 § tredje stycket eller
3. i den mån avdrag för underskottet medgetts enligt 3 § 13 mom., 25 § 10 mom. eller 26 § 9 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, eller
4. för underskott i förvärvskälla i vilken ingår fastighet som på ägarens begäran räknas som näringsfastighet enligt 5 § sjunde stycket.
I fråga om förvärvskälla som uteslutande eller så gott som uteslutande avser litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet får avdrag göras utan beloppsbegränsning och även efter den i andra stycket angivna tiden. Härvid gäller följande. Avdrag får med iakttagande av föreskrifterna i tredje stycket 2 och 3 göras i den mån underskottet överstiger avdrag för underskott från närmast föregående beskattningsår. Ett villkor för
1
Senaste lydelse 1995:1624.
avdrag är dock att den skattskyldige under den period som omfattas av beskattningsåret och de tre närmast föregående beskattningsåren redovisat intäkter från verksamheten av någon betydenhet. Härvid beaktas även intäkter som hänförs till inkomstslaget tjänst.
 g
 MOM

Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under
hela beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag enligt följande.
Grundavdraget uppgår till 0,24
BAS
BELOPP för taxerad inkomst som
inte överstiger 1,86
BASBELOPP. För
taxerad inkomst som överstiger 1,86 men inte 3,04
BASBELOPP upp-
går grundavdraget till 0,24
BASBE
LOPP ökat med 25 procent av det
belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 1,86 men inte 2,89
BASBELOPP. För taxerad inkomst
som överstiger 3,04
BASBELOPP
uppgår grundavdraget till det belopp som enligt föregående mening utgår vid en taxerad inkomst på 3,04
BASBELOPP minskat med 10 procent
av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 3,04
BAS
BELOPP, dock lägst till 0,24 bas-
belopp.
Med
BASBELOPP avses BASBELOP
PET enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring för året före taxeringsåret.
Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt
 KAP
 g LAGEN OM ALLM¤N F¶RS¤KRING
och tjänst minskad med avdrag som avses i 46 §. I inkomst av tjänst inräknas därvid inte intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i. Som avdrag enligt 46 § räknas därvid inte avdrag som på grund av dispens enligt punkt 6 fjärde stycket av anvisningarna till
46 § grundas på inkomst av passiv näringsverksamhet eller intäkt som
Grundavdraget uppgår till 0,24
PRIS
BASBELOPP för taxerad inkomst som
inte överstiger 1,86
PRISBASBELOPP.
För taxerad inkomst som överstiger 1,86 men inte 3,04
PRIS
BASBELOPP uppgår grundavdraget
till 0,24
PRISBASBELOPP ökat med
25 procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 1,86 men inte 2,89
PRISBASBELOPP.
För taxerad inkomst som överstiger 3,04
PRISBASBELOPP uppgår
grundavdraget till det belopp som enligt föregående mening utgår vid en taxerad inkomst på 3,04
PRIS
BASBELOPP minskat med 10 procent
av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 3,04
PRISBAS
BELOPP, dock lägst till 0,24 PRIS BASBELOPP
Med
PRISBASBELOPP avses PRIS
BASBELOPPET enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring för året före taxeringsåret.
Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt
 KAP
 g LAGEN 	 OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION och tjänst
minskad med avdrag som avses i 46 §. I inkomst av tjänst inräknas därvid inte intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i. Som avdrag enligt 46 § räknas därvid inte avdrag som på grund av dispens enligt punkt 6 fjärde stycket av anvisningarna till 46 § grundas på inkomst av passiv nä-
2
Senaste lydelse 1996:1331.
avses i 32 § 1 mom. första stycket h.
ringsverksamhet eller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h.
Grundavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
!NVISNINGAR
till 23 §
19.3 Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till näringsverksamhet. Fysisk person får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att täcka på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverksamhet här i riket. Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som motsvarar den skattskyldiges inkomst av förvärvskällan, beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdraget, minskad med 1) sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 §,
2) intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt
 KAP
 g F¶RSTA STYCKET LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING.
Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 25 procent av underlaget, beräknat enligt tredje stycket. I fråga om sådana inkomster som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå till högst 20 procent.
2) intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt
 KAP    OCH  gg LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 25 procent av underlaget, beräknat enligt tredje stycket. I fråga om sådana inkomster
ELLER SKATTSKYLDIGA som
avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå till högst 20 procent.
Vad som har sagts i första–fjärde styckena gäller också för en fysisk person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning att bolaget har haft inkomst av näringsverksamhet här i riket. Avdrag enligt första och andra styckena skall därvid göras av delägaren.
Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § en medhjälpande make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den andra maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt för envar av makarna.
3
Senaste lydelse 1997:950.
Skattskyldig som har gjort avdrag enligt andra stycket skall vid självdeklarationen foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär.
till 33 §
7.4 Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till sådan intäkt av tjänst som enligt  KAP  g
LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶R S¤KRING utgör inkomst av annat
förvärvsarbete.
7. Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till sådan intäkt av tjänst som enligt
 KAP  g
LAGEN 	 OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION utgör in-
komst av annat förvärvsarbete.
Från sådan intäkt av tjänst medges dessutom avdrag med 25 procent eller, om den skattskyldige vid ingången av året före taxeringsåret fyllt 65 år eller inte fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension eller avlidit under året före taxeringsåret, med 20 procent av ett underlag beräknat enligt nästa stycke. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår.
Underlaget utgörs av sådan intäkt av tjänst som avses i första stycket minskad med andra från intäkten avdragsgilla kostnader än som avses i föregående stycke och med inkomst som avses i
 KAP
 g F¶RSTA STYCKET D LAGEN OM ALL M¤N F¶RS¤KRING
Underlaget utgörs av sådan intäkt av tjänst som avses i första stycket minskad med andra från intäkten avdragsgilla kostnader än som avses i föregående stycke och med inkomst som avses i
 KAP
 g F¶RSTA STYCKET  LAGEN OM IN KOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION.
till 46 §
6.5 Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om försäkringen ägs av den skattskyldige. Avdrag medges inte om försäkringen förvärvats genom bodelning under äktenskapet utan att mål om äktenskapsskillnad pågått. Avdraget får, tillsammans med avdrag för sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7, inte överstiga summan av
1. den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt
 KAP
 g LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING före avdrag enligt punkt
21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan
1. den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt
 KAP
 g LAGEN 	 OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION före avdrag
enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna
4
Senaste lydelse 1997:950.
5
Senaste lydelse 1996:1331.
pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och
till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och
2. inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i.
Avdraget beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst som avses i 1 och 2 och får uppgå till högst ett belopp som motsvarar hälften av det
BASBELOPP som en-
ligt lagen om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret och dessutom i fråga om
a. inkomst av aktiv näringsverksamhet till sammanlagt högst 25 procent av inkomsten före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda
BASBELOPP samt högst 20 procent
av den del av nyss nämnda inkomst som överstiger tjugo men inte fyrtio gånger nämnda
BASBE
LOPP,
b. inkomst av anställning om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning och inte är anställd i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 §
Avdraget beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst som avses i 1 och 2 och får uppgå till högst ett belopp som motsvarar hälften av det
PRISBASBELOPP som
enligt lagen
	 om allmän
försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret och dessutom i fråga om
a. inkomst av aktiv näringsverksamhet till sammanlagt högst 25 procent av inkomsten före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda
PRISBASBELOPP samt högst 20 pro-
cent av den del av nyss nämnda inkomst som överstiger tjugo men inte fyrtio gånger nämnda
PRIS
BASBELOPP,
b. inkomst av anställning om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning och inte är anställd i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 §
till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda
BASBELOPP samt högst 25 procent
av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inte trettio gånger nämnda
BASBELOPP eller
c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i, till högst 5 procent av den del av inkomsten som överstiger tio men inte tjugo gånger samma
BASBELOPP. – Avdrag enligt detta
stycke beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Om den skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverksamhet från mer än en förvärvskälla får avdrag beräknat enligt detta stycke inte överstiga det avdrag som kunnat göras om inkomsten varit hänförlig till en och samma förvärvskälla. Har den skattskyldige inkomster som kan grunda rätt till avdrag enligt detta stycke både i inkomstslaget näringsverksamhet och som allmänt avdrag skall den del av avdraget som beräknas på ett halvt
BASBE
LOPP fördelas efter respektive av-
dragsgrundande inkomsts andel av de sammanlagda avdragsgrundande inkomsterna.
till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda
PRISBASBELOPP samt högst 25 pro-
cent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inte trettio gånger nämnda
PRISBASBELOPP eller
c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i, till högst 5 procent av den del av inkomsten som överstiger tio men inte tjugo gånger samma
PRISBASBELOPP. – Avdrag enligt
detta stycke beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Om den skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverksamhet från mer än en förvärvskälla får avdrag beräknat enligt detta stycke inte överstiga det avdrag som kunnat göras om inkomsten varit hänförlig till en och samma förvärvskälla. Har den skattskyldige inkomster som kan grunda rätt till avdrag enligt detta stycke både i inkomstslaget näringsverksamhet och som allmänt avdrag skall den del av avdraget som beräknas på ett halvt
PRISBAS
BELOPP fördelas efter respektive
avdragsgrundande inkomsts andel av de sammanlagda avdragsgrundande inkomsterna.
Om särskilda skäl föreligger får skattemyndigheten efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring respektive inbetalning på pensionssparkonto får medges med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som inkomst endast av tjänst med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i men som i huvud-
Om särskilda skäl föreligger får skattemyndigheten efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring respektive inbetalning på pensionssparkonto får medges med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som inkomst endast av tjänst med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i men som i huvud-
sak saknar pensionsrätt i anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för skattskyldig som avses i andra stycket b. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 §. Har skattskyldig, som – själv eller genom förmedling av juridisk person – bedrivit näringsverksamhet, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på inkomst av kapital som är hänförlig till försäljning av förvärvskällan före avdraget, på inkomst av passiv näringsverksamhet enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster före avdraget samt på sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första stycket h. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit näringsverksamheten, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift och inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det
BASBE
LOPP som enligt lagen om allmän
försäkring bestämts för det år
sak saknar pensionsrätt i anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för skattskyldig som avses i andra stycket b. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 §. Har skattskyldig, som – själv eller genom förmedling av juridisk person – bedrivit näringsverksamhet, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på inkomst av kapital som är hänförlig till försäljning av förvärvskällan före avdraget, på inkomst av passiv näringsverksamhet enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster före avdraget samt på sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första stycket h. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit näringsverksamheten, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift och inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det
PRISBAS
BELOPP som enligt lagen om allmän
försäkring bestämts för det år
driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som inkomst av förvärvskällan i förekommande fall före avdraget, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter och sådan inkomst av kapital som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har skattemyndigheten enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till
31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger skattemyndigheten det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tilllämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Skattemyndighetens beslut i fråga som avses i detta stycke får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som inkomst av förvärvskällan i förekommande fall före avdraget, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter och sådan inkomst av kapital som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har skattemyndigheten enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till
31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger skattemyndigheten det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tilllämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Skattemyndighetens beslut i fråga som avses i detta stycke får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
Har skattskyldig erlagt avgift eller gjort inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 men har avdrag för avgiften eller inbetalningen helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift och gjord inbetalning sistnämnda år överstiger vad som anges i andra stycket.
Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift eller inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades eller inbetalningen skedde, får utnyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts.
Om avdrag medges enligt fjärde stycket sjätte meningen på grund av att aktier eller andelar i fåmansföretag avyttrats skall avdraget i första hand göras som allmänt avdrag. Avdraget begränsas till ett belopp motsvarande det lägsta av den del av vinsten vid avyttringen som tas upp som intäkt av tjänst och inkomsten av tjänst före avdraget. Till den del avdraget inte kan utnyttjas som allmänt avdrag får avdrag göras i inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. I det fall avdrag medges på grund av att andelar i fåmansägt handelsbolag avyttrats skall avdrag göras i inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.
2. Äldre bestämmelser i fjärde stycket punkt 19 av anvisningarna till
23 § och i andra stycket punkt 7 av anvisningarna till 33 § gäller fortfarande för personer som är födda år 1937 eller tidigare.
2.11. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
2
Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 24,26 procent på
 L¶N ELLER ANNAN ERS¤TTNING TILL ARBETSTAGARE SOM VID ¥RETS ING¥NG ¤R  ¥R ELLER ¤LDRE,
. ersättning som utfaller enligt
kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,
. avgångsersättning som an-
norledes än på grund av kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370),
. avgångsersättning som om-
fattas av s.k. trygghetsavtal,
. ersättning som UTG¥R enligt
Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten
MED  PRO
CENT P¥ L¶N ELLER ANNAN ERS¤TTNING
till
ARBETSTAGARE SOM VID ¥RETS
ING¥NG ¤R  ¥R ELLER ¤LDRE OCH I ¶VRIGT med 24,26 procent på
. ersättning som utfaller enligt
kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,
 avgångsersättning som an-
norledes än på grund av kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370),
. avgångsersättning som om-
fattas av s.k. trygghetsavtal,
 ersättning som UTGES enligt
1
Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688.
2
Senaste lydelse 1997:940.
gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till förtidspension eller till sjukbidrag,
. ersättning som UTG¥R på grund
av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen
UT
G¥R i form av engångsbelopp som
inte utgör kompensation för mistad inkomst,
. bidrag som en arbetsgivare
lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till förtidspension eller till sjukbidrag,
. ersättning som UTGES på
grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen
UT
GES i form av engångsbelopp som
inte utgör kompensation för mistad inkomst,
. bidrag som en arbetsgivare
lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig enligt denna lag, om inte denne är den som är skattskyldig till inkomstskatt för förmånen.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap.3–5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första stycket

och

Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket

skall bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap.3–5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första stycket 13 och
 g ANDRA STYCKET F¶RSTA
MENINGEN
Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket

skall bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som
inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger
BASBELOPPET enligt 1 kap.
6 § lagen om allmän försäkring.
inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger
PRISBASBELOPPET enligt
1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.
 g
3
En enskild person eller ett dödsbo skall för varje år till staten betala särskild löneskatt med 24,26 procent på inkomst enligt kommunalskattelagen (1928:370) av annan näringsverksamhet här i landet än sådan aktiv näringsverksamhet som avses
I  KAP  g F¶RSTA
STYCKET LAGEN 	 OM ALL M¤N F¶RS¤KRING (passiv närings-
verksamhet) samt,
OM DEN SKATT
SKYLDIGE F¶RE ¥RETS B¶RJAN FYLLT  ¥R ELLER INTE FYLLT  ¥R MEN UNDER HELA ¥RET UPPBURIT HEL ¥LDERSPENSION ELLER AVLIDIT UNDER ¥RET P¥ INKOMST SOM AVSES I  KAP  g ANDRA STYCKET LAGEN 	 OM SOCIALAVGIFTER SAMT VIDARE på
ersättning som
UTG¥R enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som avses i punkt 12 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen eller enligt sådan trygghetsförsäkring som avses i nämnda anvisningspunkt till den del ersättningen
UTG¥R i form av engångs-
belopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst.
3KATT BE
R¤KNAS INTE P¥ S¥DANA INKOMSTER F¶R VILKA DEN SKATTSKYLDIGE SKALL BETALA EGENAVGIFTER ENLIGT  KAP  g LAGEN OM SOCIALAVGIFTER. Be-
dömningen om näringsverksamhet är aktiv eller passiv görs för en förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.
En enskild person eller ett dödsbo skall för varje år till staten betala särskild löneskatt med 24,26 procent på inkomst enligt kommunalskattelagen (1928:370) av annan näringsverksamhet här i landet än sådan aktiv näringsverksamhet som avses i
 KAP  g LAGEN
	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION (passiv näringsverk-
samhet) samt på ersättning som
UTGES enligt sådan avtalsgrupp-
sjukförsäkring som avses i punkt 12 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen eller enligt sådan trygghetsförsäkring som avses i nämnda anvisningspunkt till den del ersättningen
UTGES i
form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst.
/M EN SKATTSKYLDIG F¶RE
¥RETS B¶RJAN HAR FYLLT  ¥R ELLER INTE HAR FYLLT  ¥R MEN UNDER HELA ¥RET UPPBURIT HEL ¥LDERSPENSION SKALL S¤RSKILD L¶NESKATT BETALAS MED  PROCENT ELLER OM EN SKATTSKYLDIG AVLIDIT UNDER ¥RET MED  PROCENT P¥ INKOMST SOM AVSES I  KAP  g ANDRA STYCKET LAGEN 	 OM SOCIALAV GIFTER Bedömningen om närings-
verksamhet är aktiv eller passiv görs för en förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.
3
Senaste lydelse 1997:940.
Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.
Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas på lön eller annan ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999.
3. Den nya bestämmelsen i 2 § tillämpas på inkomst som uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
4. Äldre bestämmelser i 1 och 2 §§ gäller fortfarande för personer som är födda 1937 eller tidigare.
2.12. Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden1
DELS att 1–4 §§ skall ha följande lydelse, DELS att rubriken närmast före 44 § skall lyda ”V Anmälningsskyldig-
het” och att rubriken närmast före 45 § skall lyda ”VI Sammanställning och redovisning”,
DELS att det i lagen skall föras in nio nya paragrafer, 43 a–43 i §§, samt
närmast före 43 a § en ny rubrik av följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g 2
De penningmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter och 6 § lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift skall föras till Allmänna pensionsfonden, skall förvaltas av första–sjätte fondstyrelserna.
Bestämmelser om första–tredje fondstyrelserna
FINNS i 2–16, 21–
25, 44 och 45 §§
SAMT om fjärde–
sjätte fondstyrelserna i 26, 28–37, 39 och 43 45 §§.
$E MEDEL SOM ENLIGT  KAP  g LAGEN 	 OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION F¶RS TILL 0REMIESPARFONDEN INOM !LLM¤NNA PENSIONSFONDEN SKALL F¶RVALTAS AV SJUNDE FONDSTYRELSEN
Bestämmelser
FINNS om första–
tredje fondstyrelserna i 2–16, 21– 25, 44 och 45 §§, om fjärde–sjätte fondstyrelserna i 26, 28–37, 39, 43,
 och 45 §§ SAMT OM SJUNDE FONDSTYRELSEN I  A  gg.
 g
3
Riksförsäkringsverket
SKALL varje
år överföra
!V DE MEDEL SOM AVSES I  g F¶RSTA STYCKET SKALL Riksförsäk-
ringsverket varje år överföra
TILL
1.
TILL första fondstyrelsens för-
valtning
TILL¤GGSPENSIONSAVGIFTER
som erläggs av staten, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter samt av bolag, föreningar och stiftelser, i vilka staten, kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter har ett bestämmande inflytande,
2.
TILL andra fondstyrelsens för-
1. första fondstyrelsens förvaltning
¥LDERSPENSIONSAVGIFTER som
erläggs av staten, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter samt av bolag, föreningar och stiftelser, i vilka staten, kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter har ett bestämmande inflytande,
2. andra fondstyrelsens förvalt-
1 Lagen omtryckt 1991:1857
.
2
Senaste lydelse 1997:952.3 Senaste lydelse 1997:1034.
valtning
TILL¤GGSPENSIONSAVGIFTER
som erläggs av andra arbetsgivare än som har nämnts under 1,
S¥VITT
DE AVSER ETT AVGIFTSUNDERLAG SOM
per år överstiger 240 gånger det
BASBELOPP som gäller enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
SAMT
3.
TILL tredje fondstyrelsens för-
valtning övriga
TILL¤GGSPENSIONS
AVGIFTER,
4.
TILL första–tredje fondstyrel-
sernas förvaltning pensionsavgifter enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift fördelade på respektive fondstyrelse med en andel som motsvarar den andel av
TILL¤GGSPENSIONSAVGIFTERNA som förs
till var och en av fondstyrelserna.
ning
¥LDERSPENSIONSAVGIFTER som
erläggs av andra arbetsgivare än
DE
som har nämnts under 1,
OM AV
GIFTSUNDERLAGET per år överstiger
240 gånger det
PRISBASBELOPP som
gäller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

3. tredje fondstyrelsens förvaltning övriga
¥LDERSPENSIONSAVGIF-
TER,
4. första–tredje fondstyrelsernas förvaltning pensionsavgifter enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift fördelade på respektive fondstyrelse med en andel som motsvarar den andel av
¥LDERSPEN
SIONSAVGIFTERNA som förs till var
och en av fondstyrelserna.
Vad som sägs i första stycket 1–4 gäller med den begränsning som följer av bestämmelserna i 26 § om fjärde och femte fondstyrelsernas rätt att rekvirera medel hos Riksförsäkringsverket

Till varje fondstyrelses förvaltning skall också hänföras avkastningen av de medel som styrelsen förvaltar.
 g
Pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter avseende
F¶RS¤KRINGEN för tilläggs-
pension skall, i den mån andra medel inte står till förfogande, betalas genom tillskott som riksförsäkringsverket erhåller från fondstyrelserna. De medel som behövs för ett kalenderår skall tillskjutas av varje fondstyrelse i förhållande till de avgifter som under det närmast föregående året har överförts till dess förvaltning.
Pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter avseende
F¶RS¤KRING för INKOMST
PENSION OCH tilläggspension ENLIGT LAGEN 	 OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION SAMT F¶R S¤KRING F¶R TILL¤GGSPENSION I FORM AV ¥LDERSPENSION ENLIGT LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING
skall, i den mån andra medel inte står till förfogande, betalas genom tillskott som Riksförsäkringsverket erhåller från fondstyrelserna. De medel som behövs för ett kalenderår skall tillskjutas av varje fondstyrelse i förhållande till de avgifter som under det närmast föregående året har överförts till dess förvaltning.
Varje fondstyrelse skall med de medel som den förvaltar betala kostnaderna för dess verksamhet och för revision av dess förvaltning.
 g
4
Varje fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av regeringen. Av ledamöterna utses
i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräder kommunerna och landstingskommunerna, och tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare,
i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, en efter förslag av sammanslutningar som företräder konsumentkooperationen och fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare samt
i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare och två efter förslag av sammanslutningar som företräder personer vilka erlägger egenavgifter för
TILL¤GGSPENSION
i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare och två efter förslag av sammanslutningar som företräder personer vilka erlägger egenavgifter för
¥LDERSPENSION
Om förslag inte avges, förordnar regeringen ledamöter ändå. För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.
Ledamöter och suppleanter skall vara bosatta i Sverige och får inte vara underåriga eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Ledamöter och suppleanter skall vara bosatta i Sverige och får inte vara underåriga,
I KONKURS, UNDER
KASTADE N¤RINGSF¶RBUD eller ha
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
)6 3JUNDE FONDSTYRELSEN
 A g
3JUNDE FONDSTYRELSEN SKALL F¶R VALTA EN S¤RSKILD FOND INOM !LL M¤NNA PENSIONSFONDEN 0REMIE SPARFONDEN
&ONDEN SKALL F¶RVALTAS F¶R DE ¤NDAM¥L SOM FRAMG¥R AV BEST¤M MELSERNA OM PREMIEPENSION I LAGEN 	 OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION &OND STYRELSEN SKALL I SIN F¶RVALTNING HANDLA UTESLUTANDE I PENSIONSSPA RARNAS INTRESSE
&ONDSTYRELSEN SKALL TA EMOT MEDEL TILL OCH BETALA UT MEDEL FR¥N FONDEN ENLIGT DE ANVISNINGAR SOM
4
Senaste lydelse 1988:1301.
0REMIEPENSIONSMYNDIGHETEN L¤M NAR
 B g
0REMIESPARFONDEN SKALL VARA IN DELAD I FONDANDELAR !LLA FOND ANDELAR SKALL VARA LIKA STORA
6¤RDET AV EN FONDANDEL ¤R FONDENS V¤RDE DELAT MED ANTALET FONDANDELAR &ONDENS TILLG¥NGAR SKALL V¤RDERAS MED LEDNING AV G¤LLANDE MARKNADSV¤RDE &OND STYRELSEN SKALL DAGLIGEN BER¤KNA FONDANDELSV¤RDET OCH UNDERR¤TTA 0REMIEPENSIONSMYNDIGHETEN OM V¤RDET
.¤R MEDEL TILLF¶RS FONDEN SKALL FONDSTYRELSEN UTF¤RDA FONDANDELAR TILL 0REMIEPENSIONSMYNDIGHETEN .¤R MEDEL BETALAS UR FONDEN SKALL DET SKE GENOM INL¶SEN AV FOND ANDELAR
 C g
&ONDSTYRELSEN SKALL F¶RVALTA FONDMEDLEN S¥ ATT DEN TOTALA RISK NIV¥N ¤R L¥G SAMTIDIGT SOM MED LEN GER S¥ GOD AVKASTNING SOM M¶JLIGT
&ONDSTYRELSEN F¥R INTE F¶RV¤RVA S¥ M¥NGA AKTIER I ETT SVENSKT AKTIE BOLAG ATT R¶STETALET F¶R DEM TILL SAMMANS MED FONDSTYRELSENS ¶VRIGA AKTIER I SAMMA BOLAG ¶VER STIGER FEM PROCENT AV R¶STETALET F¶R SAMTLIGA AKTIER I BOLAGET
 D g
&ONDSTYRELSEN F¥R R¶STA F¶R AK TIER SOM DEN F¶RV¤RVAT TILL 0REMIE SPARFONDEN ENDAST N¤R KRAVET P¥ AVKASTNING ENLIGT  C g F¶RSTA STYCKET ELLER BEHOVET ATT TRYGGA PLACERINGARNAS S¤KERHET INTE KAN TILLGODOSES P¥ ANNAT S¤TT
 E g
&¶LJANDE BEST¤MMELSER I LAGEN 	 OM V¤RDEPAPPERS FONDER OCH F¶RESKRIFTER SOM HAR
MEDDELATS MED ST¶D AV DESSA BE ST¤MMELSER SKALL G¤LLA F¶R F¶RVALT NINGEN AV 0REMIESPARFONDEN
A g OM SKYLDIGHET F¶R REVISOR ATT ANM¤LA VISSA F¶RH¥LLANDEN TILL &INANSINSPEKTIONEN
 g OM F¶RBUD F¶R VISSA PERSO NER MED INSYNSST¤LLNING ATT HANDLA MED EN V¤RDEPAPPERSFOND
 OCH  gg OM UPPR¤TTANDE
OCH GODK¤NNANDE AV FONDBEST¤M MELSER
 g OM F¶RETR¤DARE F¶R AN
DELS¤GARNA I EN V¤RDEPAPPERSFOND MM
 g F¶RSTA STYCKET   OCH
ANDRA STYCKET OM F¶RBUD MOT ATT TA UPP L¥N MM
  gg  g F¶RSTA STYCKET  OCH  SAMT   gg OM PLACERING AV MEDEL I EN V¤RDEPAPPERSFOND
  gg OM INFORMATION OM
EN V¤RDEPAPPERSFOND
 g F¶RSTA STYCKET OM INL¶SEN
AV FONDANDELAR OCH
 g OM SKADEST¥ND 6ID TILL¤MPNINGEN AV DE BE ST¤MMELSER OCH F¶RESKRIFTER SOM ANGES I F¶RSTA STYCKET SKALL 0REMIE SPARFONDEN ANSES SOM EN V¤RDE PAPPERSFOND OCH 0REMIEPENSIONS MYNDIGHETEN SOM FONDANDELS¤GARE 6AD SOM S¤GS OM FONDBOLAG SKALL AVSE SJUNDE FONDSTYRELSEN
2EGERINGEN ELLER DEN MYNDIGHET SOM REGERINGEN BEST¤MMER F¥R UTOM S¥VITT AVSER  g OM SKADE ST¥ND MEDGE UNDANTAG FR¥N DE BEST¤MMELSER SOM ANGES I F¶RSTA STYCKET %TT BESLUT ENLIGT DETTA STYCKE SOM MEDDELATS AV EN ANNAN MYNDIGHET ¤N REGERINGEN F¥R ¶VERKLAGAS HOS ALLM¤N F¶RVALT NINGSDOMSTOL 0R¶VNINGSTILLST¥ND KR¤VS VID ¶VERKLAGANDE TILL KAM MARR¤TTEN
 F g
&ONDSTYRELSEN SKALL BEST¥ AV SJU LEDAM¶TER SOM F¶RORDNAS AV
REGERINGEN !V LEDAM¶TERNA F¶R ORDNAS EN TILL ORDF¶RANDE OCH EN TILL VICE ORDF¶RANDE
/M EN LEDAMOT ENTLEDIGAS ELLER AVLIDER ELLER OM HANS UPPDRAG AV ANNAT SK¤L UPPH¶R UNDER DEN TID F¶R VILKEN HAN BLIVIT F¶RORDNAD SKALL EN NY LEDAMOT F¶RORDNAS I HANS ST¤LLE F¶R DEN ¥TERST¥ENDE TIDEN
 G g
&ONDSTYRELSEN SKALL ING¥ SAMAR BETSAVTAL ENLIGT  KAP  g F¶RSTA STYCKET  LAGEN 	 OM IN KOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION MED 0REMIEPENSIONSMYNDIGHETEN SAMT G¶RA DE ¥TAGANDEN SOM ANGES I SAMMA STYCKE   OCH 
 H g
&ONDSTYRELSEN SKALL ST¥ UNDER TILLSYN AV &INANSINSPEKTIONEN &¶R TILLSYNEN G¤LLER BEST¤MMELSERNA I   OCH  gg LAGEN 	 OM V¤RDEPAPPERSFONDER OCH DE F¶RESKRIFTER SOM HAR MEDDELATS I ANSLUTNING TILL DESSA BEST¤MMELSER
6ID TILL¤MPNINGEN AV DE BE ST¤MMELSER OCH F¶RESKRIFTER SOM ANGES I F¶RSTA STYCKET SKALL VAD SOM S¤GS OM FONDBOLAG AVSE SJUNDE FONDSTYRELSEN
 I g
"EST¤MMELSERNA I  g ANDRA STYCKET  g FJ¤RDE STYCKET  g F¶RSTA OCH ANDRA STYCKENA   gg  g TREDJE OCH FJ¤RDE STYCKENA  OCH  A SAMT   gg G¤LLER OCKS¥ I FR¥GA OM SJUNDE FOND STYRELSEN
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Under åren 1999 och 2000 skall pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter avseende också folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form av ålderspension enligt 12 kap. samma lag, i den mån andra medel inte står till förfogande, betalas genom
tillskott som Riksförsäkringsverket erhåller från första–tredje fondstyrelserna. De medel som behövs för ett kalenderår skall tillskjutas av varje fondstyrelse i förhållande till de avgifter som under det närmast föregående året har överförts till dess förvaltning.
3. Första–tredje fondstyrelserna skall till Riksgäldskontoret överföra 45 miljarder kronor under år 1999 och 45 miljarder kronor under år 2000. Beloppen skall överföras med lika stora andelar den 31 mars, den 30 juni, den 30 september och den 31 december respektive år. Varje fondstyrelse skall bidra till överföringarna i förhållande till det totala marknadsvärdet vid utgången av närmast föregående räkenskapsår av de tillgångar som styrelsen förvaltar

2.13. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)1
DELS att 7 kap. 7 § skall ha följande lydelse, DELS att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 9 kap. 25 §, av
följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 KAP
 g 2
Sekretess gäller hos allmän försäkringskassa, Riksförsäkringsverket och domstol i ärende enligt lagstiftningen om allmän försäkring eller arbetsskadeförsäkring eller om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild, eller om läkarvårdsersättning eller ersättning för sjukgymnastik, för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Samma sekretess gäller hos annan myndighet på vilken det ankommer att handlägga ärende enligt lagstiftning som nu har nämnts. I fråga om myndighet som anges i 8 § gäller dock bestämmelserna där.
Sekretess gäller hos allmän försäkringskassa,
0REMIEPENSIONSMYN
DIGHETEN Riksförsäkringsverket
och domstol i ärende enligt lagstiftningen om allmän försäkring,
INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
eller arbetsskadeförsäkring eller om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild, eller om läkarvårdsersättning eller ersättning för sjukgymnastik, för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Samma sekretess gäller hos annan myndighet på vilken det ankommer att handlägga ärende enligt lagstiftning som nu har nämnts. I fråga om myndighet som anges i 8 § gäller dock bestämmelserna där.
Sekretess enligt första stycket gäller också i förhållande till en vårdeller behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotillstånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom.
Sekretess gäller hos myndighet som avses i första stycket för anmälan eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer för att den som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
1
Lagen omtryckt 1992:1474.
2
Senaste lydelse 1993:1661.
Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lagstiftningen om allmän försäkring och lagstiftningen om sjuklön.
Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lagstiftningen om allmän försäkring,
LAGSTIFT
NINGEN OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERS PENSION och lagstiftningen om
sjuklön.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år eller, i fall som avses i tredje stycket, i högst femtio år.
 KAP
 g
3EKRETESS G¤LLER HOS EN ALLM¤N F¶RS¤KRINGSKASSA 0REMIEPENSIONS MYNDIGHETEN 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET OCH DOMSTOL I ¤RENDE ENLIGT LAGSTIFTNINGEN OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION F¶R UPPGIFT OM
 HUR PREMIEPENSIONSMEDEL HAR PLACERATS F¶R EN ENSKILDS R¤KNING OM DET INTE ST¥R KLART ATT UPPGIFTEN KAN R¶JAS UTAN ATT HAN ELLER HON LIDER MEN OCH
 VAD EN PENSIONSSPARARE HAR BEST¤MT OM EFTERLEVANDESKYDD EN LIGT  KAP LAGEN 	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
5TAN HINDER AV SEKRETESS F¥R UPPGIFT L¤MNAS TILL ENSKILD ENLIGT VAD SOM F¶RESKRIVS I LAGSTIFTNINGEN OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
3EKRETESS ENLIGT F¶RSTA STYCKET  G¤LLER INTE SEDAN PENSIONSSPARAREN HAR AVLIDIT
) FR¥GA OM UPPGIFT I ALLM¤N HANDLING G¤LLER SEKRETESSEN I H¶GST SJUTTIO ¥R
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2.14. Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsregisterlagen (1997:934)
Härigenom föreskrivs att 1–3, 9 och 11–15 §§socialförsäkringsregisterlagen (1997:934) skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
Denna lag gäller personregister för sådan verksamhet i fråga om socialförsäkringsförmåner samt andra förmåner och ersättningar som enligt lag eller förordning eller särskilt beslut av regeringen ankommer på de allmänna försäkringskassorna eller Riksförsäkringsverket (socialförsäkringsregister).
Denna lag gäller personregister för sådan verksamhet i fråga om socialförsäkringsförmåner samt andra förmåner och ersättningar som enligt lag eller förordning eller särskilt beslut av regeringen ankommer på de allmänna försäkringskassorna
 0REMIEPENSIONSMYN
DIGHETEN eller Riksförsäkringsverket
(socialförsäkringsregister).
Med personregister förstås detsamma som i datalagen (1973:289).
 g
De allmänna försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket får föra socialförsäkringsregister enligt denna lag för de ändamål som anges i 3 §.
De allmänna försäkringskassorna

0REMIEPENSIONSMYNDIGHETEN och
Riksförsäkringsverket får föra socialförsäkringsregister enligt denna lag för de ändamål som anges i 3 §.
 g
De allmänna försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket får använda socialförsäkringsregister för
De allmänna försäkringskassorna
 0REMIEPENSIONSMYNDIGHETEN
och Riksförsäkringsverket får använda socialförsäkringsregister för
1. handläggning av ärenden som omfattas av 1 § första stycket,
2. förberedande åtgärder för handläggning enligt 1, samt
3. uppföljning, utvärdering, tillsyn och framställning av statistik avseende verksamhet enligt 1 och 2.
 g
Utan hinder av de begränsningar som följer av 7 och 8 §§ får följande uppgifter registreras i fråga om avgöranden av domstol, Riksförsäkringsverket eller allmän försäkringskassa i ärenden som omfattas av 1 § första stycket:
Utan hinder av de begränsningar som följer av 7 och 8 §§ får följande uppgifter registreras i fråga om avgöranden av domstol, Riksförsäkringsverket
 0REMIEPEN
SIONSMYNDIGHETEN eller allmän för-
säkringskassa i ärenden som omfattas av 1 § första stycket:
1. utgången,
2. de bestämmelser som har tillämpats, och
3. huruvida avgörandet har överklagats.
 g
Socialförsäkringsregister som förs särskilt för en allmän försäkringskassa eller ett lokalt organ inom denna eller för Riksförsäkringsverket för handläggning av ärenden får innehålla handlingar som har kommit in eller framställts i ett ärende. För uppgifter i sådana handlingar gäller inte de begränsningar som följer av 7–10 §§, om uppgifterna har lämnats i ärendet eller behövs för handläggningen av detta.
Socialförsäkringsregister som förs särskilt för en allmän försäkringskassa eller ett lokalt organ inom denna
 F¶R 0REMIEPEN
SIONSMYNDIGHETEN eller för Riks-
försäkringsverket för handläggning av ärenden får innehålla handlingar som har kommit in eller framställts i ett ärende. För uppgifter i sådana handlingar gäller inte de begränsningar som följer av 7–10 §§, om uppgifterna har lämnats i ärendet eller behövs för handläggningen av detta.
 g
Socialförsäkringsregister får genom sambearbetning tillföras
1. uppgifter från andra socialförsäkringsregister, och
2. uppgifter som lämnas till en allmän försäkringskassa eller Riksförsäkringsverket med stöd av en särskild bestämmelse i lag eller förordning om lämnande av uppgifter.
2. uppgifter som lämnas till en allmän försäkringskassa
 0REMIE
PENSIONSMYNDIGHETEN eller Riks-
försäkringsverket med stöd av en särskild bestämmelse i lag eller förordning om lämnande av uppgifter.
Av föreskrifter i lag eller förordning eller av beslut av Datainspektionen kan följa att socialförsäkringsregister genom sambearbetning får tillföras uppgifter utöver vad som anges i första stycket.
 g
Registeransvariga för socialförsäkringsregister som förs gemensamt för Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna är verket samt varje försäkringskassa när det gäller behandling av uppgifter hos den försäkringskassan. För register som förs särskilt för en allmän försäkringskassa eller ett lokalt organ inom denna är försäkringskassan registeransvarig. Riksförsäkringsverket är registeransvarigt för
Registeransvariga för socialförsäkringsregister som förs gemensamt för Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna är verket samt varje försäkringskassa när det gäller behandling av uppgifter hos den försäkringskassan. För register som förs särskilt för en allmän försäkringskassa eller ett lokalt organ inom denna är försäkringskassan registeransvarig.
0REMIEPENSIONS
MYNDIGHETEN ¤R REGISTERANSVARIG
socialförsäkringsregister som förs särskilt för verket.
F¶R SOCIALF¶RS¤KRINGSREGISTER SOM F¶RS S¤RSKILT F¶R MYNDIGHETEN
Riksförsäkringsverket är registeransvarigt för socialförsäkringsregister som förs särskilt för verket.
 g
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna får ha direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister som förs gemensamt för verket och försäkringskassorna.
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna får ha direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister som förs gemensamt för verket och försäkringskassorna.
/M DET BEH¶VS
F¶R ¤NDAM¥L SOM AVSES I  g  ELLER  F¥R ¤VEN 0REMIEPENSIONSMYNDIG HETEN HA DIREKT ¥TKOMST TILL ETT S¥DANT REGISTER MED UNDANTAG F¶R S¥DANA HANDLINGAR SOM AVSES I  g
Direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister som förs särskilt för en allmän försäkringskassa får endast den försäkringskassan ha. Om ett register förs särskilt för ett lokalt organs verksamhetsområde inom försäkringskassan får dock endast det lokala organet ha direkt åtkomst till uppgifterna.
$IREKT ¥TKOMST TILL UPPGIFTER I SOCIALF¶RS¤KRINGSREGISTER SOM F¶RS S¤RSKILT F¶R 0REMIEPENSIONSMYN DIGHETEN F¥R ENDAST MYNDIGHETEN HA /M DET BEH¶VS F¶R ¤NDAM¥L SOM AVSES I  g  ELLER  F¥R DOCK ¤VEN EN ALLM¤N F¶RS¤KRINGSKASSA OCH 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET HA DIREKT ¥TKOMST TILL ETT S¥DANT REGISTER MED UNDANTAG F¶R S¥DANA HANDLINGAR SOM AVSES I  g
Direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister som förs särskilt för Riksförsäkringsverket får endast verket ha. Om det behövs för ändamål som avses i 3 § 1 eller 2 får dock även en allmän försäkringskassa ha direkt åtkomst till ett sådant register med undantag för sådana handlingar som avses i 11 §.
Direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister som förs särskilt för Riksförsäkringsverket får endast verket ha. Om det behövs för ändamål som avses i 3 § 1 eller 2 får dock även en allmän försäkringskassa
OCH
0REMIEPENSIONSMYNDIGHETEN ha
direkt åtkomst till ett sådant register med undantag för sådana handlingar som avses i 11 §.
Behörighet för direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister enligt första–
TREDJE styckena
får endast ges till den som behöver ha tillgång till uppgifterna för att kunna utföra sitt arbete.
Behörighet för direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister enligt första–
FJ¤RDE styckena
får endast ges till den som behöver ha tillgång till uppgifterna för att kunna utföra sitt arbete.
 g
Statens löne- och pensionsverk och det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpensioner får, i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, ha direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister för de ändamål som anges i 4 §. Bestämmelserna i 14 §
FJ¤RDE stycket
gäller också för pensionsverket och det gemensamma organet.
Statens löne- och pensionsverk och det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpensioner får, i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, ha direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister för de ändamål som anges i 4 §. Bestämmelserna i 14 §
FEMTE stycket
gäller också för pensionsverket och det gemensamma organet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2.15. Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
1
Denna lag äger tillämpning på avtal, varigenom försäkring meddelas av någon som driver försäkringsrörelse.
Lagen gäller inte återförsäkring eller försäkring som avses i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, lagen (1991:1047) om sjuklön eller lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader.
Lagen gäller inte återförsäkring eller försäkring som avses i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
LAGEN 	 OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION
lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, lagen (1991:1047) om sjuklön eller lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader.
Lagen tillämpas inte på försäkringar som avses i konsumentförsäkringslagen (1980:38). I förhållande till annan än försäkringstagaren tilllämpas dock 25, 54–58, 86–88, 95 och 96 samt 122 och 123 §§ även i fråga om sådana försäkringar. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser gäller även 3 § första stycket.
Lagen tillämpas inte heller på trafikförsäkringar i den mån annat följer av trafikskadelagen (1975:1410) eller på patientförsäkringar i den mån annat följer av patientskadelagen (1996:799).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Senaste lydelse 1997:243.
2.16. Förslag till lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder
Härigenom föreskrivs i fråga om reglementet (1961:265) angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder
DELS att 2 §1 skall upphöra att gälla, DELS att rubriken till reglementet (1961:265) angående
förvaltningen av
Riksförsäkringsverkets fonder skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
2EGLEMENTE ANG¥ENDE F¶RVALT
NINGEN AV 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKETS FONDER
,AG MED REGLEMENTE F¶R F¶RVALT
NINGEN AV 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKETS FONDER
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1
Senaste lydelse 1981:698.
2.17. Förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1969:205) om pensionstillskott skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
1
Vid tillämpning av 3 § skall, då pensionspoäng enligt
 KAP  g
F¶RSTA STYCKET LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING på grund av under-
låten eller bristande avgiftsbetalning inte tillgodoräknats den försäkrade till fullo, hänsyn tas till den tilläggspension, som skulle ha utgetts om full avgift
ERLAGTS. Där-
vid skall inte beaktas sådan tilläggspension i form av änkepension, omställningspension eller särskild efterlevandepension som skulle ha utgetts om full avgift
ERLAGTS.
Vid tillämpning av 3 § skall, då pensionspoäng enligt
 KAP  g
LAGEN 	 OM INKOMSTGRUN DAD ¥LDERSPENSION på grund av
underlåten eller bristande avgiftsbetalning inte tillgodoräknats den försäkrade till fullo, hänsyn tas till den tilläggspension, som skulle ha utgetts om full avgift
BETALATS. Där-
vid skall inte beaktas sådan tilläggspension i form av änkepension, omställningspension eller särskild efterlevandepension som skulle ha utgetts om full avgift
BETALATS.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser gäller i fråga om pensionspoäng som tillgodoräknats före år 1999.
1
Senaste lydelse 1997:1041.
2.18. Förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring
Härigenom föreskrivs att 4 och 12 §§ lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
1
För att någon skall vara försäkrad för delpension fordras vidare att
HAN från och med det år då han
fyllde 45 år har varit förvärvsverksam i sådan utsträckning att han för minst tio år har tillgodoräknats
PENSIONSGRUNDANDE INKOMST F¶R TILL¤GGSPENSION enligt  KAP LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING
För att någon skall vara försäkrad för delpension fordras vidare att
DEN F¶RS¤KRADE från och med
det år då han
ELLER HON fyllde 45 år
har varit förvärvsverksam i sådan utsträckning att han
ELLER HON för
minst tio år har tillgodoräknats
PENSIONSPO¤NG enligt  KAP  g LAGEN 	 OM INKOMSTGRUN DAD ¥LDERSPENSION.
 g
2
För en försäkrad som avses i 6 § utgörs pensionsunderlaget av skillnaden mellan hans genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och den förvärvsinkomst som han efter arbetstidsminskningen kan antas ha tills vidare. Därvid tillämpas 8 § och 9 § andra stycket. Vid denna beräkning skall dock bortses från en minskning av arbetstiden som överstiger 10 timmar per arbetsvecka i förhållande till den försäkrades arbetstid innan delpension först beviljats.
Den försäkrades genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen beräknas med ledning av dels de pensionspoäng för tilläggspension som han har tillgodoräknats för de närmaste fem åren före arbetstidsminskningen, dels det basbelopp som gällde vid arbetstidsminskningen. Därvid skall tilläggas en pensionspoäng för varje år. Har inkomsten något år under-
För en försäkrad som avses i 6 § utgörs pensionsunderlaget av skillnaden mellan hans
ELLER HENNES
genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och den förvärvsinkomst som han
ELLER HON
efter arbetstidsminskningen kan antas ha tills vidare. Därvid tilllämpas 8 § och 9 § andra stycket. Vid denna beräkning skall dock bortses från en minskning av arbetstiden som överstiger 10 timmar per arbetsvecka i förhållande till den försäkrades arbetstid innan delpension först beviljats.
Den försäkrades genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen beräknas med ledning av dels de pensionspoäng för tilläggspension som han
ELLER HON
har tillgodoräknats för de närmaste fem åren före arbetstidsminskningen, dels det basbelopp som gällde vid arbetstidsminskningen. Därvid skall tilläggas en pensionspoäng för varje år. Har inkomsten något år
1
Senaste lydelse 1997:1043.
2
Senaste lydelse 1997:1043.
stigit vad som motsvarar en pensionspoäng för det året, skall den försäkrade i stället tillgodoräknas motsvarande del av en pensionspoäng. I förekommande fall skall hänsyn tas även till pensionspoäng som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats om han till fullo
ERLAGT TILL¤GGSPENSIONSAVGIFT. Vid
beräkningen av den genomsnittliga förvärvsinkomsten bortses från de två år för vilka pensionspoängen är lägst.
understigit vad som motsvarar en pensionspoäng för det året, skall den försäkrade i stället tillgodoräknas motsvarande del av pensionspoäng. I förekommande fall skall hänsyn tas även till pensionspoäng som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats om han
ELLER
HON till fullo BETALAT ¥LDERSPEN SIONSAVGIFT. Vid beräkningen av
den genomsnittliga förvärvsinkomsten bortses från de två år för vilka pensionspoängen är lägst.
Avviker försäkrads inkomst efter arbetstidsminskningen väsentligt från vad som kan anses vanligt för arbetet i fråga eller från vad som kan motiveras med hänsyn till minskningen av arbetstiden, särskilda arbetsförhållanden eller förändrade arbetsuppgifter, skall vid beräkning av denna inkomst bortses från sådana avvikelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2.19. Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)
Härigenom föreskrivs att 7 § skatteregisterlagen (1980:343)1 skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
2
För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och 6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.
1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag, företag som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag och dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, uppgift om företagsledare i dessa företag samt uppgift om delägare i enkelt bolag och partrederi.
2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen (1990:324) eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483). För varje sådan åtgärd får anges tid, art, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om beloppsmässiga ändringar av skatt eller underlag för skatt med anledning av åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyldighet har fullgjorts.
3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om innehav av skattsedel på preliminär skatt, uppgifter om beslut om återkallelse av F-skattsedel med angivande av skälen för beslutet, uppgifter som behövs för att bestämma skatt enligt skattebetalningslagen, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter, mervärdesskattelagen (1994:200) och lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst samt uppgifter om redovisning, inbetalning och återbetalning av sådana skatter eller avgifter.
4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om beskattning.
5. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna deklaration, uppgift om beslut om anstånd med att lämna deklaration och med att betala skatt, dock ej skälen för ansökningarna eller besluten, samt uppgift om att laga förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.
6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen.
7. Uppgifter som skall lämnas i förenklad självdeklaration, särskild självdeklaration enligt 2 kap. 10 § första stycket punkterna 2–4 och andra stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt uppgifter som skall lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.
8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet och uppgift om utmätning enligt 18 kap. 9 § skattebetalningslagen.
9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogdemyndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om att en person
1
Lagen omtryckt 1983:143.
2 L
ydelse enligt prop. 1997/98:134.
ålagts betalningsskyldighet i egenskap av bolagsman eller företrädare för en juridisk person, uppgift om beslut om skuldsanering, ackord, likvidation eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.
10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer. 11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedelsförsändelse samt namn, adress och telefonnummer för ombud.
12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande samt från sådan särskild uppgift som avses i
 g LAGEN 	
OM BER¤KNING AV PENSIONSGRUNDAN DE INKOMST ENLIGT LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING.
12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande samt från sådan särskild uppgift som avses i
 KAP  g LAGEN
	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION.
13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde, delvärde, taxeringsvärde, omräknat delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och tidpunkt för fånget för fastighet som ägs eller innehas av personen, andelens storlek om fastigheten har flera ägare och övriga uppgifter som behövs för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs för värdering av bostad på fastighet. 14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid för planerat besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen. 15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är näringsidkare samt, om fullmakt lämnats för bank- eller postgiro att ta emot skatteåterbetalning på ett konto, datum för fullmakten samt kontots nummer och typ. 16. Uppgift om antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370). 17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet. 18. Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, annan beräkning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp som under beskattningsåret stått till förfogande för levnadskostnader. 19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell samt tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1988:000) och lagen (1998:000) om biluthyrning. 20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1993:672) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, uppgifter enligt 7 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus för bestämmande av skattereduktion enligt nämnda lagar samt uppgift om beslut om sådan skattereduktion, uppgifter för bestämmande av skattereduktion enligt lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt
i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar samt uppgift om beslut om sådan skattereduktion.
21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av bosättningsland. 22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i 2 kap. 16 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, totalt respektive i Sverige, koncernomsättning och koncernbalansomslutning för koncernmoderföretag. 23. Uppgift om beteckning på ersättningsbostad som avses i 11 § lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, uppskovsavdragets storlek, belopp som enligt 10 § nämnda lag skall reducera omkostnadsbeloppet samt, om ersättningsbostaden utgörs av bostad som avses i 11 § andra meningen nämnda lag, föreningens eller bolagets organisationsnummer och namn. 24. Uppgift som skall lämnas enligt 10 kap. 17 § första stycket 5 och andra stycket samt 33 § skattebetalningslagen. 25. Uppgifter från aktiebolagsregistret om styrelseledamöter, verkställande direktör, firmatecknare och revisor, om att styrelsen inte är fulltalig eller att årsredovisning inte har lämnats i tid, om företagsrekonstruktion och fusion samt uppgifter från handels- och föreningsregistret om firmatecknare, revisor och företagsrekonstruktion. 26. Uppgifter från Alkoholinspektionen om tillstånd enligt alkohollagen (1994:1738) och om omsättning enligt restaurangrapport. 27. Uppgifter från länsarbetsnämnder om beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt utbetalat belopp och datum för utbetalningen. 28. Uppgifter från Generaltullstyrelsen om debiterad mervärdesskatt vid import, exportvärden, antal import- och exporttillfällen samt de tidsperioder som uppgifterna avser samt uppgifter från tullmyndigheter som behövs för tillämpningen av 3 kap. 30 § andra stycket mervärdesskattelagen. 29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring mot kostnader för sjuklön såvitt avser arbetsgivarens organisations- eller personnummer, beräknad lönesumma, datum då försäkringen börjat gälla och datum för förändring av lönesumma samt om sjukpenninggrundande inkomst av annat förvärvsarbete såvitt avser den försäkrades personnummer och datum för inkomstanmälan samt om utsänd person såvitt avser uppgifter från intyg om tillämplig lagstiftning och intyg om utsändning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2.20. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 KAP
 g
1
En självdeklaration skall innehålla uppgifter om
1. den skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnummer, postadress och hemortskommun, beträffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig som bara under någon del av beskattningsåret varit bosatt i Sverige, uppgift om den tid som han haft bostad här,
2. de intäkter och avdrag som är att hänföra till varje inkomstslag,
3. de allmänna avdrag som den skattskyldige yrkar få vid taxeringen,
4. den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, om beskattningsbar förmögenhet uppkommer, dock i fall som avses i 7 § lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt endast i den utsträckning skattskyldighet för förmögenhet föreligger.
En självdeklaration skall dessutom innehålla de uppgifter som för särskilda fall föreskrivs i 16–24 §§ eller som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶R S¤KRING, fastighetsskatt enligt lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader eller expansionsmedelsskatt enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
En självdeklaration skall dessutom innehålla de uppgifter som för särskilda fall föreskrivs i 16–24 §§ eller som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomst
ENLIGT
LAGEN 	 OM INKOMSTGRUN DAD ¥LDERSPENSION, fastighetsskatt
enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader eller expansionsmedelsskatt enligt lagen (1993:1537) om expanionsmedel.
1
Senaste lydelse 1997:329.
Om en skattskyldig skall räkna in ett hemmavarande underårigt barns tillgångar och skulder i sin förmögenhet enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt, skall uppgift lämnas även om dessa.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.
2.21. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
1
Även om en inkomst som avses i denna lag är att hänföra till aktiv näringsverksamhet, skall den vid tillämpning av
 KAP  g LAGEN
	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING,
3 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter samt 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster behandlas som inkomst av passiv näringsverksamhet om den skattskyldige inte yrkar annat.
Även om en inkomst som avses i denna lag är att hänföra till aktiv näringsverksamhet, skall den vid tillämpning
AV  KAP  g LAGEN
	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION, 3 kap. 4 § lagen
(1981:691) om socialavgifter samt
2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster behandlas som inkomst av passiv näringsverksamhet om den skattskyldige inte yrkar annat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1
Senaste lydelse 1991:691.
2.22. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter1 skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
2
Nedsättning av avgifter enligt denna lag skall i första hand avse
1. i fråga om arbetsgivaravgifter:
FOLKPENSIONSAVGIFTEN och därefter SJUKF¶RS¤KRINGSAVGIFTEN, eller
1. i fråga om arbetsgivaravgifter:
SJUKF¶RS¤KRINGSAVGIFTEN och där-
efter
F¶R¤LDRAF¶RS¤KRINGSAVGIFTEN,
eller
2. i fråga om egenavgifter:
FOLK
PENSIONSAVGIFTEN och därefter i
angiven ordning
SJUKF¶RS¤KRINGS
AVGIFTEN DELPENSIONSAVGIFTEN, ar-
betsskadeavgiften och
TILL¤GGSPEN
SIONSAVGIFTEN.
2. i fråga om egenavgifter:
SJUKF¶RS¤KRINGSAVGIFTEN och där-
efter i angiven ordning
F¶R¤LDRA
F¶RS¤KRINGSAVGIFTEN, arbetsskade-
avgiften och
EFTERLEVANDEPEN
SIONSAVGIFTEN.
I fråga om förfarandet för nedsättningen av avgifter gäller skattebetalningslagen (1997:483).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången i fråga om arbetsgivaravgifter för beskattningsåret 1999 och i fråga om egenavgifter som beräknas med ledning av 2000 års taxering.
1
Lagen omtryckt 1994:548.
2
Senaste lydelse 1997:594.
2.23. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
1
I fråga om särskild inkomstskatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs om ansvar för skatt i 12 kap., om utredning i skatteärenden i 14 kap., om skattetillägg och förseningsavgift i 15 kap., om anstånd med inbetalning av skatt i 17 kap., om indrivning i 20 kap., om omprövning i 21 kap., om överklagande i 22 kap. och om övriga bestämmelser i 23 kap. skattebetalningslagen (1997:483). Vad som där sägs om arbetsgivare skall då gälla den som är redovisningsskyldig enligt 14 § denna lag och vad som där sägs om skattemyndighet skall gälla Skattemyndigheten i Gävle. Med skattedeklaration avses enligt denna lag redovisning enligt 14 §.
I
 g LAGEN 	 OM BE R¤KNING AV PENSIONSGRUNDANDE INKOMST ENLIGT LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING finns be-
stämmelser om skyldighet för arbetsgivare att lämna särskild kontrolluppgift för beräkning av pensionsgrundande inkomst.
I 15
KAP  g LAGEN 	
OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
finns bestämmelser om skyldighet för arbetsgivare att lämna särskild kontrolluppgift för beräkning av pensionsgrundande inkomst.
Om särskild inkomstskatt inte betalas inom den tid som anges i 14 §, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1
Lydelse enligt prop. 1997/98:134.
2.24. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
1
Beskattningsunderlaget skall beräknas som den under beskattningsåret uppkomna skillnaden mellan å ena sidan summan av följande poster:
a) avgift för tjänstepensionsförsäkring,
b) avsättning till pensionsstiftelse,
c) ökning av konto Avsatt till pensioner,
d) utbetalda pensioner som inte utgår enligt lag eller på grund av tjänstepensionsförsäkring,
e) utgiven ersättning för av annan övertagen pensionsutfästelse, å andra sidan summan av följande poster:
f) gottgörelse från pensionsstiftelse,
g) minskning av konto Avsatt till pensioner,
h) 85 procent av bokförd skuld på konto Avsatt till pensioner vid beskattningsårets ingång multiplicerad med den genomsnittliga statslåneräntan under kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret,
i) erhållen ersättning för övertagen pensionsutfästelse,
j) negativt belopp som föregående beskattningsår uppkommit vid tilllämpning av denna paragraf.
I posten a i första stycket skall inte räknas med avgift för sådan gruppsjukförsäkring som omfattas av 1 § första stycket
 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.
I posten a i första stycket skall inte räknas med avgift för sådan gruppsjukförsäkring som omfattas av 1 § första stycket
 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.
I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader skall posten h i första stycket jämkas i motsvarande mån. Detsamma skall gälla om pensionsskuld som avses i posten h helt upplöses under beskattningsåret.
Om den som övertar en pensionsutfästelse inte är skattskyldig enligt denna lag skall den som tidigare utfäst pensionen under posten e i första stycket ta upp det verkliga värdet av den övertagna utfästelsen om detta är högre än den utgivna ersättningen. Om den som befrias från en utfästelse inte är skattskyldig enligt denna lag skall den som övertar utfästelsen under posten i i första stycket ta upp det verkliga värdet av den övertagna utfästelsen om detta är lägre än den erhållna ersättningen.
1
Senaste lydelse 1994:1926.
Vid beräkning av beskattningsunderlaget skall bokföringsmässiga grunder tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2.25. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:645) om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1993:645) om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
1
Lagen gäller inte återförsäkring eller försäkring som avses i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, lagen (1991:1047) om sjuklön eller lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader.
Lagen gäller inte återförsäkring eller försäkring som avses i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
LAGEN 	 OM INKOMST GRUNDAD ¥LDERSPENSION lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, lagen (1991:1047) om sjuklön eller lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Senaste lydelse 1997:252.
2.26. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter
Härigenom föreskrivs 13 kap. 10 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 KAP
 g
Inkomstgarantin minskas också, på sätt som framgår av 11 §, med följande inkomster.
1. inkomst som är pensionsgrundande enligt
 KAP  OCH
 gg I LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶RS¤KRING
1. inkomst som är pensionsgrundande enligt
 KAP LAGEN
	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION,
2. sådan inkomst av anställning eller uppdrag utomlands som inte beskattas i Sverige,
3. kompletterande delpension,
4. pension och livränta i andra fall än som avses i 9 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2.27. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift
Härigenom föreskrivs att 1–3 §§ lagen (1994:1920) om allmän löneavgift skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 g
Arbetsgivare skall för varje år betala allmän löneavgift. Löneavgiften beräknas på det underlag som gäller för arbetsgivaravgift till
FOLKPENSIONERINGEN enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter.
Arbetsgivare skall för varje år betala allmän löneavgift. Löneavgiften beräknas på det underlag som gäller för arbetsgivaravgift till
EFTERLEVANDEPENSIONERINGEN enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter.
 g
Den som enligt 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall betala egenavgifter skall för varje år betala allmän löneavgift. Löneavgiften beräknas på det underlag som gäller för egenavgift till
FOLK
PENSIONERINGEN enligt nämnda lag.
Den som enligt 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall betala egenavgifter skall för varje år betala allmän löneavgift. Löneavgiften beräknas på det underlag som gäller för egenavgift till
EFTERLEVANDEPENSIONERINGEN enligt
nämnda lag.
 g
1
Allmän löneavgift tas ut med
 procent av underlaget och
tillfaller staten.
Allmän löneavgift tas ut med
 procent av underlaget och
tillfaller staten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. De nya bestämmelserna tillämpas på lön eller annan ersättning enligt 1 § som betalas ut från och med den 1 januari 1999.
3. De nya bestämmelserna tillämpas också på inkomst enligt 2 § som uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
1
Senaste lydelse 1997:939.
2.28. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 10 § lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet skall ha följande lydelse.
.UVARANDE LYDELSE &¶RESLAGEN LYDELSE
 KAP
 g
Inkomstgarantin minskas också, på sätt som framgår av 11 §, med följande inkomster,
1. inkomst som är pensionsgrundande enligt
 KAP  OCH  gg
LAGEN 	 OM ALLM¤N F¶R S¤KRING
1. inkomst som är pensionsgrundande enligt
 KAP LAGEN
	 OM INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION,
2. sådan inkomst av anställning eller uppdrag utomlands som inte beskattas i Sverige,
3. kompletterande delpension och
4. pension och livränta i andra fall än som avses i 9 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
3. Ärendet och dess beredning
Pensionssystemet i sin nuvarande utformning är inte tillräckligt robust mot framtida ekonomiska och demografiska förändringar. En orsak till den finansiella instabiliteten är prisindexeringen inom nuvarande system, dvs. att intjänade pensionsrätter och utgående pensioner skrivs upp med prisutvecklingen och inte med löneutvecklingen. Det innebär att pensionernas storlek anpassar sig först med lång eftersläpning till förändringar i den ekonomiska tillväxten. Det skapar en instabilitet i inkomstfördelningen mellan yrkesaktiva och pensionärer. Pensionsutgifterna uttryckta som procentandel av avgiftsunderlaget kommer därför att variera kraftigt beroende på tillväxttakten i samhällsekonomin. Vidare kommer pensionssystemet framöver utsättas för stora demografiska påfrestningar. Efter sekelskiftet kommer antalet pensionärer öka kraftigt och med en ökad medellivslängd kommer den genomsnittliga tiden som ålderspensionär att förlängas.
Mot denna bakgrund framhålls i regeringens proposition 1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet vikten av att nu genomföra en genomgripande reform av ålderspensionssystemet för att därmed skapa ett system som är mer följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen och där sambandet mellan avgift och förmån är starkare för den enskilde.
Den proposition som nu läggs fram innehåller lagförslag för en genomgripande reformering av det allmänna ålderspensionssystemet. De nya reglerna redovisas i förslag till ny lagstiftning om inkomstgrundad ålderspension. Vidare lämnas förslag till lagstiftning om statliga ålderspensionsavgifter. I propositionen föreslås vidare en ny finansieringsordning för de allmänna pensionerna och en förändrad struktur på socialavgifterna. I samband därmed lämnas förslag till överföring av medel från AP-fonden till statsbudgeten under åren 1999 och 2000 i avvaktan på den slutliga utformningen av den finansiella infasningen av det reformerade ålderspensionssystemet. Dessutom föreslås vissa ändringar i annan lagstiftning.
Utgångspunkt för förslagen är de riktlinjer för en reform som riksdagen beslutade den 8 juni 1994 på grundval av den nyss nämnda propositionen 1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet (bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439). De riktlinjer som föreslogs i den propositionen byggde på förslag av den parlamentariskt sammansatta Pensionsarbetsgruppen och den överenskommelse som träffats inom denna mellan företrädare för de fyra dåvarande regeringspartierna (m, c, fp och kd) och socialdemokraterna (betänkandet Reformerat pensionssystem SOU 1994:20).
Regeringen beslutade den 23 juni 1994 att inom Socialdepartementet tillsätta en arbetsgrupp, Arbetsgruppen (S 1994:9) för genomförandet av reformeringen av det allmänna ålderspensionssystemet (kallad Genomförandegruppen) med företrädare för de partier som ställt sig bakom överenskommelsen. Genomförandegruppen fick i uppdrag att medverka i det fortsatta beredningsarbetet och att vårda överenskommelsen.
Ledamöter i Genomförandegruppen är f.n. statsrådet Maj-Inger Klingvall (s), ordförande, statssekreteraren Hans Svensson (s), vice ord-
förande, riksdagsledamöterna Maud Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Arne Kjörnsberg (s) och Bo Könberg (fp), partisekreteraren Åke Pettersson (c ) och f.d. riksdagsledamoten Pontus Wiklund (kd). Statssekreteraren i Finansdepartementet Knut Rexed är förordnad som sakkunnig i Genomförandegruppen. Som experter deltar f.n. hovrättslagmannen Lars Göran Abelson, f.d. byråchefen Einar Edvardsson, finansrådet Ingemar Hansson, byråchefen Hans Olsson, avdelningschefen Stig Orustfjord, enhetschefen Edward Palmer och departementsrådet Mona Wildig.
De förslag till lagstiftning som nu läggs fram baseras på förslag redovisade i departementspromemoriorna Ds 1995:41 Reformerat pensionssystem – lag om inkomstgrundad ålderspension, m.m. och Ds 1997:67 Inkomstgrundad ålderspension – finansiella frågor m.m., vilka i huvudsak rör den pension som skall utges inom fördelningssystemet, samt Ds 1995:29 Vissa frågor avseende allmänna egenavgifter, Ds 1995:55 Utvidgad avgiftsskyldighet vad avser ålderspension, m.m, Ds 1998:7 APfonden och det reformerade ålderspensionssystemet och till viss del Ds 1997:66 Garantipension och samordningsfrågor m.m. Ytterligare underlag för beredningen av frågan om ny finansieringsordningen för de allmänna pensionerna har varit Förtidspensionsutredningens betänkande SOU 1997:166 Ohälsoförsäkringen – Trygghet och aktivitet. Den andra delen av det reformerade inkomstgrundade pensionssystemet, premiepensionssystemet, har behandlats i två olika utredningsbetänkanden, Allmänt pensionssparande (SOU 1996:83) och Lag om premiepension (SOU 1997:131). De förslag om premiepensionssystemets utformning som lämnas nu bygger på det senare betänkandet. I vissa frågor lämnas förslag som inte har lagts fram i nämnda promemorior eller betänkanden. Dessa frågor har beretts under hand med berörda myndigheter. Departementspromemoriorna och utredningsbetänkandena har remissbehandlats. Förteckningar över remissinstanser finns i
BILAGA . Remissam-
manställningarna avseende departementspromemoriorna och utredningsbetänkandet SOU 1997:131 kommer att publiceras i Ds-serien under våren 1998. Remissammanställning avseende SOU 1997:166 finns tillgänglig i ärendet (dnr S97/7977/F).
En förteckning över vissa termer som ingår i den föreslagna lagstiftningen eller som i övrigt används i texten redovisas i
BILAGA . Namnen
på de departementspromemorior m.m., som hänvisas till i texten med enbart nummer, återfinns i
BILAGA .
Förslagen i denna proposition har utarbetats i samråd med Genomförandegruppen. Ändringarna i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter och lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet (lag 25 och 27) föreslås efter samråd med konstitutionsutskottet.
Beredningen av pensionsfrågorna redovisas närmare i de följande avsnitten 4 och 5.
,AGR¥DET
Regeringen beslutade den 19 januari, den 19 februari respektive den 19 mars 1998 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i
BILAGORNA  
Lagrådets yttranden finns i
BILAGORNA  .
Lagförslagen 2:15–20, 2:22–25 och 2:27, som i huvudsak innehåller följdändringar till de nya lagarna, har inte alls granskats av Lagrådet. I några fall har sakliga ändringar gjorts i vissa paragrafer och vissa paragrafer lagts till i de lagar som har granskats av Lagrådet. Dessa ändringar är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Bl.a. har i de lagförslag som remitterats till Lagrådet i vissa fall angetts att ett minskat prisbasbelopp skall tillämpas, nämligen prisbasbeloppet minskat med två procent. I 1998 års ekonomiska vårproposition kommer regeringen att föreslå att fr.o.m. år 2000 skall ett sådant minskat prisbasbelopp inte längre tillämpas, utan i stället skall det fastställda prisbasbeloppet användas. Lagförslagen i föreliggande proposition har i dessa delar anpassats till vårpropositionens förslag. Övriga sådana ändringar anges i kommentaren till berörda pargrafer. Även smärre språkliga och redaktionella ändringar har gjorts.
Inledningsvis kommenterar Lagrådet vårt förslag att ta in bestämmelserna om ålderspensioneringen i en särskild lag i stället för att föra in dessa i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Bland nackdelarna nämner Lagrådet att en väsentlig del av socialförsäkringssystemet nu inte längre ingår i den lag som sedan länge innehållit de grundläggande bestämmelserna om socialförsäkringsförmånerna. Å andra sidan anförs att regleringen i AFL i stora delar framstår som oöverskådlig och att det vore mindre välbetänkt att nu införliva ytterligare ett komplext regelsystem i den lagen. Lagrådet anför vidare att den nu förslagna lagstiftningen kanske kan utgöra ett incitament för en översyn av AFL.
I enlighet med Lagrådets förslag har vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndighetens verksamhet lyfts ur lagen om inkomstgrundad ålderspension och föreslås i stället införas i en särskild lag. Dessa regler hänvisar i stor utsträckning till olika försäkringsrörelse- och redovisningsregler. Vidare har vi följt Lagrådets rekommendation vad avser terminologin och infört begreppen premiepensionssystem respektive premiepensionsmedel i stället för premiereservsystem respektive premiereservmedel, vilka användes i lagrådsremissen.
Vi har även i övrigt i propositionens lagförslag väsentligen följt Lagrådets förslag till ändringar och justeringar. När det gäller bestämmelserna om barnår har vi emellertid endast delvis följt Lagrådets synpunkter, se avsnitt 11. I fråga om Riksförsäkringsverkets möjligheter att genom automatisk databehandling fatta beslut för en allmän försäkringskassas räkning har vi, trots Lagrådets synpunkter, vidhållit tidigare förslag, se avsnitt 13. Lagrådets synpunkter behandlas i berörda avsnitt och i författningskommentaren.
På grund av det omfattande utredningsarbete som krävs har vissa frågor ännu inte fått sin slutgiltiga lösning, vilket kommer att medföra senare ändringar i den nu föreslagna lagstiftningen. Vi instämmer i Lagrådets mening att detta är beklagligt. Vi har emellertid bedömt det som en
större olägenhet att ytterligare tvingas senarelägga ålderspensionsreformens ikraftträdande.
Hänvisningar till S3
4. Bakgrund
Hänvisningar till S4
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt Skälen för regeringens förslag och bedömning: AP-fonden skall
4.1. Nuvarande regler för ålderspension
Det samlade pensionsskyddet vid ålderspensionering består för närvarande av tre delar. Det allmänna pensionssystemet innefattar folkpensioneringen och tilläggspensioneringen (ATP). Dessa är obligatoriska och omfattar i princip alla som bor eller arbetar här i landet. Vid sidan av den allmänna pensioneringen finns olika tjänstepensionssystem som grundar sig på kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter och som omfattar i stort sett alla löntagare i Sverige. Därutöver finns möjlighet att teckna individuella pensionsförsäkringar i privata försäkringsbolag.
Inom ramen för den allmänna pensioneringen faller också delpensionsförsäkringen som ger rätt till ATP-grundande ersättning för de personer som haft en längre tids anknytning till förvärvslivet och som från fyllda 61 år vill trappa ner sitt förvärvsarbete inför övergången till ålderspension.
Vid beräkning av förmåner i form av folkpension och ATP är basbeloppet grundläggande. Detta fastställs för varje år av regeringen och grundas på förändringen i det allmänna prisläget. Ålderspension från folkpensioneringen utges med vissa andelar av basbeloppet. Inom ATP beräknas såväl utgående pensionsförmåner som de intjänade pensionsrätterna med hjälp av basbeloppet. Syftet med anknytningen till basbeloppet är att värdesäkra pensionsförmånerna i förhållande till den allmänna prisutvecklingen.
Vid några tillfällen har dock riksdagen fattat beslut om justering av basbeloppet så att pensionerna vissa år inte fullt ut följt förändringarna i konsumentprisindex (KPI). På grund av statliga finansiella restriktioner beslutades att basbeloppet fr.o.m år 1981 inte skulle beakta inverkan av skatter, tullar, energiprisförändringar och vissa avgifter m.m. Följsamheten i förhållande till KPI återställdes vid fastställandet av basbeloppet för år 1984 samtidigt som det därvid bortsågs från effekterna av devalveringen i oktober 1982. Under åren 1988 och 1989 gavs viss kompensation för 1982 års devalvering genom extra höjningar av basbeloppsnivån. Som en följd av skattereformen åren 1990 och 1991 justerades beräkningen av basbeloppet med syfte att basbeloppet inte skulle påverkas av de prisförändringar som följde av de ändringar av statlig fastighetsskatt, indirekta skatter och räntebidrag inom bostadsbidragssystemet som vidtogs för att finansiera sänkningen av den statliga inkomstskatten de nämnda åren. Vidare gäller att det vid fastställande av basbeloppet för åren 1994 och 1995 bortsågs från effekterna av deprecieringen av den svenska kronan hösten 1992.
Fr.o.m. år 1993 skall basbeloppet vid beräkning av utgående ålderspension i form av folkpension och ATP reduceras med två procent. I detta sammanhang tillämpas alltså vad som i den fortsatta framställningen här
kallas det minskade basbeloppet. Enligt regeringens förslag i 1998 års ekonomiska vårproposition skall emellertid det minskade basbeloppet succesivt avvecklas. För beräkning av utgående förmåner år 1999 föreslås att basbeloppet skall minskas med endast en procent. Fr.o.m. år 2000 skall enligt förslaget det fastställda basbeloppet användas vid nämnda beräkning.
Mot bakgrund av det allvarliga statsfinansiella läget beslutade riksdagen på grundval av regeringens proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145) att uppräkningen av basbeloppet skall begränsas så länge det statliga budgetunderskottet överstiger 50 miljarder kr. Uppräkningen av basbeloppet skall ske med 80 % av förändringen i prisnivån i det fall underskottet ligger inom intervallet 50–100 miljarder kr och med 60 % om det överstiger 100 miljarder kronor. När budgetunderskottet understiger 50 miljarder kr, skall återgång till uppräkning med hela prisförändringen ske. Samtidigt beslutades att beräkningen av pensionsgrundande inkomst och fastställande av pensionspoäng för ATP inte skall göras på grundval av det fastställda basbeloppet utan i stället utifrån ett förhöjt basbelopp, vilket har framräknats med beaktande av hela förändringen i KPI. Uppräkningen av basbeloppen för åren 1995–1997 har begränsats till 60 % och basbeloppet för år 1998 till 80 % av KPI-förändringen. För år 1998 uppgår det fastställda basbeloppet till 36 400 kr och det förhöjda basbeloppet till 37 100 kr.
Genom folkpensioneringen ges en grundtrygghet med i princip enhetliga belopp för alla försäkrade oberoende av tidigare inkomster eller avgiftsbetalning. Fr.o.m. år 1993 krävs bosättning i Sverige under minst 40 år mellan 16 och 64 års ålder eller minst 30 år med pensionsgrundande inkomst eller s.k. vårdår för rätt till oavkortad folkpension. Vid kortare tids bosättning respektive kortare tids förvärvsarbete här i landet reduceras folkpensionen proportionellt.
En ålderspension från folkpensioneringen som tas ut från 65 års ålder motsvarar för ensamstående pensionär för år räknat 96 % och för gift pensionär 78,5 % av det minskade basbeloppet. Till ålderspensionärer som saknar eller har låg ATP-pension utbetalas pensionstillskott med maximalt 55,5 % av det minskade basbeloppet. Den garanterade minimipensionen för en ensamstående ålderspensionär blir därmed 151,5 % av det minskade basbeloppet. Pensionärer med låga inkomster kan dessutom ha rätt till bostadstillägg och i vissa fall särskilt bostadstillägg för pensionärer.
Vid pensionsuttag före 65 års ålder reduceras pensionsbeloppet med 0,5 % för varje månad som uttaget har tidigarelagts. På motsvarande sätt görs vid sent uttag en uppräkning av pensionsbeloppet med 0,7 % för varje månad som förflutit från 65 år fram till pensionsuttaget vid högst 70 år, dvs. uttag efter 70 års ålder ger ingen ytterligare uppskrivning av pensionen. Fr.o.m. år 1998 har den nedre åldersgränsen för uttag av ålderspension höjts från 60 till 61 år. Detta gäller dock inte personer födda år 1937.
Av betydelse för många pensionärer är de särskilda skatteförmånerna i form av särskilt grundavdrag vid beskattningen. Dessa innebär att en ålderspensionär som har enbart folkpension och pensionstillskott inte er-
lägger någon inkomstskatt. Det särskilda grundavdraget minskas med 65 % av inkomst i form av allmän pension, egenlivränta enligt arbetsskadeförsäkringen och tjänstepension som ligger över denna nivå.
ATP-systemet är uppbyggt enligt den s. k. inkomstbortfallsprincipen, som innebär att pensionsförmånen i princip bestäms av de inkomster som den försäkrade haft under den yrkesverksamma delen av livet och av det antal år under vilka han eller hon har förvärvsarbetat. Pensionsgrundande för ATP är inkomsten till den del den överstiger det förhöjda basbeloppet för året och uppgår till högst 7,5 gånger detta belopp. Tillgodoräknad pensionspoäng är den pensionsgrundande inkomsten delad med det förhöjda basbeloppet vid årets ingång.
Vid uttag från 65 års ålder utgör ATP-pensionen 60 % av medeltalet av de 15 högsta pensionspoängen (15-årsregeln) multiplicerat med det minskade basbeloppet. Det krävs i princip 30 år med pensionspoäng för att rätt skall föreligga till oavkortad ATP (30-årsregeln).Vid färre år med pensionspoäng reduceras pensionen proportionellt. Vid pensionsuttag vid annan ålder än 65 år gäller samma regler för reducering respektive uppräkning av ATP-pensionen som för folkpensionen.
Pensionsgrundande för ATP är i första hand inkomster av förvärvsarbete. Med inkomst av förvärvsarbete likställs i pensionshänseende olika förmåner som kan utges i stället för sådan inkomst, t.ex. sjukpenning, föräldrapenning, arbetsskadelivränta, arbetslöshetsersättning, utbildningsbidrag, vuxenstudiebidrag och delpension. För att uppfylla 30-årsregeln får dessutom fr.o.m. år 1982 föräldrar räkna år då de vårdat barn som är yngre än tre år, s.k. vårdår.
Det allmänna pensionsystemet är i princip uppbyggt som ett s.k. fördelningssystem. Med fördelningssystem avses att ett års löpande pensionsutbetalningar skall finansieras med de avgifter som inbetalas under samma år. Folkpensionsavgiften var år 1997 5,86 % för arbetsgivare och 6,03 % för egenföretagare. De influtna avgifterna beräknas motsvara 62 % av kostnaderna för folkpensioneringen (exklusive bostadstillägg för pensionärer). Detta betyder att 38 % av kostnaderna för år 1997 finansieras med allmänna skattemedel. Fr.o.m. år 1998 motsvarar folkpensionsavgiften 6,83 % för både arbetsgivare och egenföretagare. ATPsystemet är skilt från statsbudgeten och finansieras av avgiftsintäkter och med avkastningen från AP-fonden. Tilläggspensionsavgiften uppgick år 1997 till 13 %. Av avgiftsintäkterna fördes 82 % till AP-fonden. Den allmänna pensionsavgiften uppgick till 1%. Till AP-fonden influtna avgifter beräknas täcka 71 % av ATP-utgifterna. Resten, 29 %, finansieras med AP-fondens avkastning. År 1998 uppgår tilläggspensionsavgiften till 6,40 % (70,6 % av dessa avgiftsintäkter skall föras till AP-fonden) och den allmänna pensionsavgiften till 6,95 %.
Även delpensionsförsäkringen är utformad som ett fördelningsystem. År 1997 täcktes utgifterna i sin helhet av delpensionsavgiften, vilken uppgår till 0,2 %.
Hänvisningar till S4-1
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 11.3
4.2. Pensionsarbetsgruppen
I november 1991 bemyndigades dåvarande statsrådet Bo Könberg att tillkalla en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp (dir. 1991:102) med uppgift att mot bakgrund av Pensionsberedningens slutbetänkande Allmän pension (SOU 1990:76) och de inkomna remissvaren utarbeta förslag till ett nytt system för den allmänna pensioneringen. Denna arbetsgrupp – Pensionsarbetsgruppen – bestod av representanter för samtliga dåvarande riksdagspartier.
En väsentlig utgångspunkt enligt direktiven var att beslut rörande pensionssystemet skall vara långsiktiga och präglas av stabilitet. Vidare betonades behovet av att åstadkomma ett högre långsiktigt sparande och att systemet i högre grad än hittillsvarande ordning borde stimulera till förvärvsarbete, bl.a. genom ett stärkt samband mellan avgifter och förmåner. Inför det kommande arbetet i gruppen förelåg en bred politisk enighet om att en reformering av pensionssystemet var nödvändig av främst samhällsekonomiska skäl.
Pensionsarbetsgruppen presenterade i augusti 1992 promemorian Ett reformerat pensionssystem – bakgrund, principer och skiss (Ds 1992:89). I denna promemoria gjordes ett antal principiella ställningstaganden och redovisades huvuddragen för hur ett reformerat pensionssystem skulle kunna utformas.
I februari 1994 avlämnade Pensionsarbetsgruppen sitt betänkande Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20). Till betänkandet fogades en bilaga om kostnader och individeffekter (SOU 1994:21) och en bilaga om kvinnors ATP och avtalspension (SOU 1994:22). I betänkandet presenterades förslag till ett nytt reformerat ålderspensionssystem och regler för övergång till detta. Betänkandet anslöt i huvudsak till vad som anförts i den tidigare publicerade promemorian. Förslagen byggde på en överenskommelse mellan representanterna i arbetsgruppen för de fyra dåvarande regeringspartierna och socialdemokraterna.
Pensionarbetsgruppens betänkande remissbehandlades under våren 1994. Flertalet av remissinstanserna var i huvudsak positiva till den omfattande reformering av pensionssystemet som föreslogs i betänkandet.
Den 28 april 1994 överlämnade regeringen propositionen 1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet till riksdagen. Propositionen innehöll förslag till riktlinjer för en reformering av det allmänna ålderspensionssystemet och för hur ett reformerat pensionssystem och övergångsreglering skall utformas. De föreslagna riktlinjerna byggde på den överenskommelse som träffats i Pensionsarbetsgruppen samtidigt som förslagen i vissa delar var reviderade med hänsyn till de synpunkter som framkommit under remissbehandlingen av gruppens betänkande. I beredningen av propositionen deltog företrädarna i Pensionsarbetsgruppen för de dåvarande regeringspartierna och socialdemokraterna, som samtliga ställde sig bakom propositionen och därmed också de revideringar som gjordes i förhållande till betänkandet.
4.3. Beslutade riktlinjer för reformen
Regeringens proposition 1993/94:250 (här benämnd princippropositionen) innehöll riktlinjer för en reformering av det allmänna ålderspensionssystemet och ett principförslag till hur ett sådant pensionssystem med övergångsreglering skall utformas. Däremot innehöll den inga författningsförslag. Propositionen innebar också att vissa frågor lämnades öppna för att lösas under det fortsatta beredningsarbetet. Under den fortsatta beredningen har således princippropositionens förslag bearbetats vidare. Därvid har föreslagits vissa förändringar eller avsteg från de antagna riktlinjerna, vilka kommer att redovisas i avsnitt 6.2 och efterföljande avsnitt.
Riksdagen godkände genom beslut den 8 juni 1994 de i princippropositionen föreslagna riktlinjerna för en reformering av ålderspensionssystemet i enlighet med det betänkande som framlagts av socialförsäkringsutskottet (bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439). I utskottsbetänkandet tillstyrktes med vissa förtydliganden regeringens proposition samtidigt som utskottet på två punkter föreslog tillkännagivanden. Den ena avsåg den inskränkning av möjligheterna till uttag av inkomstgrundad pension före 65 års ålder som föreslagits i propositionen. I den proposition som nu läggs fram föreslås inga sådana inskränkningar. Den andra punkten avsåg vikten av att medföljande makar till UD-tjänstemän får acceptabla ekonomiska villkor bl.a. i pensionshänseende. En översyn av dessa villkor har genomförts av utrikesförvaltningen. Översynen har redovisats till riksdagen i en skrivelse (skr. 1994/95:221).
Enligt de antagna riktlinjerna skall ett offentligt och obligatoriskt pensionssystem även fortsättningsvis utgöra grunden för den enskildes pensionsskydd. Ett syfte med den föreslagna reformen är att skapa ett från andra socialförsäkringsgrenar avskilt inkomstrelaterat ålderspensionssystem. Det skall i högre grad än det nuvarande vara försäkringsmässigt uppbyggt i den meningen att förmånerna skall motsvara de avgifter som betalas in. Systemet skall i sin helhet finansieras med avgifter som tas ut på samtliga inkomster m.m. som ger pensionsrätt.
Den pensionsrätt avseende inkomstgrundad ålderspension som för ett visst år tillgodoräknas den enskilde skall huvudsakligen baseras på dennes pensionsgrundande inkomster samma år. Värdet av pensionsrätten skall överensstämma med den avgift som tas ut. Tillgodoräknad pensionsrätt och avgiften till ålderspension skall utgöra 18,5% av den pensionsgrundande inkomsten och vissa andra s.k. pensionsgrundande belopp som enligt de reformerade reglerna skall läggas till grund för pensionsrätt.
Nivån på avgiften till ålderspension är fastlagd med utgångspunkt i den kompensationsnivå i förhållande till den försäkrades förvärvsinkomster under livet som systemet är avsett att ge. Dessutom tas även hänsyn till den försäkringsmässiga risk som beror av den förväntade livslängden bland de försäkrade. Genom att pensionsavgiften fastställs på dessa grunder får den i ökad utsträckning karaktär av försäkringspremie. Den avgift som nu lagts fast i samband med beslutet att reformera ålderspensionssystemet skall gälla även på lång sikt och skall inte behöva höjas då de demografiska påfrestningarna ökar efter sekelskiftet.
Beräkning av inkomstgrundad ålderspension enligt de reformerade reglerna skall bygga på den s.k. livsinkomstprincipen, som innebär att i princip alla pensionsgrundande inkomster under livet har betydelse för pensionsnivån och väger lika tungt oberoende av när under livet de tjänas in. På detta sätt erhålls inom det allmänna pensionssystemet ett nära samband mellan förvärvsinkomster och den framtida ålderspensionen, vilket i sin tur bidrar till att stärka de ekonomiska drivkrafterna för förvärvsarbete. Någon motsvarighet till den övre åldersgräns på 64 år för intjänande av pensionsrätt som finns i det nuvarande ATP-systemet skall inte finnas. Även den som är 65 år eller äldre skall kunna tjäna in ytterligare pensionsrätt i det reformerade systemet. Den nedre åldersgränsen – 16 år – skall dock kvarstå av bl.a administrativa skäl. Vidare skall enligt de antagna riktlinjerna den lagstadgade rätten att kvarstå i arbete till 67 års ålder skärpas så att den inte annat än undantagsvis kan avtalas bort.
Värdet av intjänade ålderspensionsförmåner och utgående ålderspensioner skall inte som i dag vara enbart inflationsskyddade utan skall även vara kopplade till den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. Den årliga ålderspensionens storlek skall också påverkas av förändringar av den genomsnittliga livslängden. På detta sätt kommer det framtida pensionssystemet i finansiellt hänseende att vara robust i förhållande till variationer i de samhällsekonomiska förutsättningarna och till den förväntade fortsatta ökningen av medellivslängden.
De förvärvsinkomster och sociala ersättningar vid sjukdom, arbetslöshet, föräldraledighet m.m. som enligt dagens regler är pensionsgrundande skall vara det också i det reformerade systemet. I det reformerade systemet skall därutöver i vissa fall fiktiva inkomster vara pensionsgrundande, s.k. andra pensionsgrundande belopp. Detta innebär bl.a. att föräldrar med små barn under ett antal år och under vissa förutsättningar kommer att kunna få pensionsrätt tillgodoräknad på ett enligt särskilda regler bestämt belopp utöver den inkomst som faktiskt uppburits. Motsvarande skall enligt riktlinjerna gälla vid plikttjänstgöring. Enligt antagna riktlinjerna skall vidare den som uppbär sjukpenning, arbetslöshetsersättning m.m. tillgodoräknas pensionsrätt för viss del av den bakomliggande inkomsten. Förtidspensionärer med s.k. antagandepoäng inom ATP-systemet skall enligt riktlinjerna tillgodoräknas ålderspensionsrätt i huvudsak enligt regler som motsvarar de som gäller i dag.
Vad beträffar pensionsrätt för studier var det förslag som lagts fram av Pensionsarbetsgruppen, nämligen att studiebidraget inom studiemedelssystemet skall göras skattepliktigt och pensionsgrundande, utgångspunkten för regeringens bedömning i princippropositionen. Den tekniska utformningen av en ordning för sådan pensionsrätt borde dock enligt regeringens bedömning beredas vidare. Socialförsäkringsutskottet menade att storleken av den pensionsrätt som följer av Pensionsarbetsgruppens förslag är väl avvägd och instämde i regeringens bedömning att denna nivå bör ligga till grund vid den närmare utformningen av reglerna för tillgodoräknande av pensionsrätt för studier.
Den pensionsrätt som under ett år tillgodoräknas den enskilde skall baseras på summan av pensionsgrundande förvärvsinkomster och sociala ersättningar samt eventuella andra pensionsgrundande belopp upp till ett tak. Enligt princippropositionen skall fr.o.m. årsskiftet 2000/2001 in-
tjänandetaket räknas upp årligen i takt med den allmänna inkomstutveckligen. Dessförinnan skall det, i likhet med vad som gäller i dag, motsvara 7,5 förhöjda basbelopp.
Makar skall enligt riktlinjerna för det reformerade pensionssystemet kunna dela pensionsrätt i princip lika sig emellan. Delning skall vara frivillig och ske löpande år för år. Reglerna för delning skall konstrueras så att den sammantagna kostnaden för pensionssystemet, trots skillnader i genomsnittlig livslängd mellan män och kvinnor, i princip förblir densamma.
Den pensionsrätt som för ett år tillgodoräknas i det reformerade ålderspensionssystemet skall som nämnts ovan utgöra 18,5 % av summan av pensionsgrundande faktiska och fiktiva inkomster under året i den utsträckning summan inte överstiger intjänandetaket. Motsvarande belopp skall betalas in till pensionssystemet i form av avgift till ålderspension. Samtliga inkomstslag som ger pensionsrätt skall, till skillnad från vad som gäller idag, vara avgiftsgrundande. Det innebär att även sociala ersättningar vid sjukdom, arbetslöshet m.m. skall beläggas med avgift till pensionssystemet. Ålderspensionsavgift skall betalas också för fiktiva inkomster.
Avgift till ålderspension skall tas ut enbart på inkomster som är förenade med pensionsrätt. Detta innebär att sådan avgift inte skall tas ut på inkomstdelar som överstiger taket. I princippropositionen anfördes därför att det på sådana inkomstdelar i stället skall tas ut en särskild avgift som endast skall uppgå till hälften av avgiften till ålderspension, dvs. 9,25 %. Intäkterna från denna avgift skall föras till statsbudgeten.
Huvuddelen av de inbetalda avgifterna – enligt princippropositionens förslag 16,5 procentenheter – skall användas för att finansiera utgående pensioner inom ett fördelningssystem av i princip samma karaktär som nuvarande ATP-system. Motsvarande andel av de pensionsgrundande inkomsterna och andra pensionsgrundande belopp skall årligen fastställas som reformerad pensionsrätt för den enskilde. Den försäkrades ackumulerade pensionsrätt i fördelningssystemet skall sedan varje år räknas upp med ett index som följer den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. De uppräknade pensionsrätterna skall ligga till grund för beräkningen av den ålderspension som sedermera skall utges.
Den årliga ålderspensionen skall beräknas genom att summan av de uppräknade pensionsrätterna divideras med ett delningstal. Detta skall bestämmas med hänsyn till bl.a. den genomsnittliga förväntade livslängden vid tidpunkten för pensionsuttaget och en fastslagen norm (tillväxtnorm).
De pensioner som betalas ut från fördelningssystemet skall följsamhetsindexeras. Detta innebär att ålderspensionen skall räknas upp fullt ut med prisutvecklingen under förutsättning att den reala tillväxten av inkomsterna i samhället uppgår till en viss norm. Om den faktiska realinkomsttillväxten avviker från normen görs vid indexeringen ett avdrag eller ett påslag med vad som motsvarar avvikelsen. Normen skall vara lika med den tillväxtnorm som ligger till grund för beräkningen av delningstalet. I princippropositionen angav regeringen att ett slutligt ställningstagande till normens nivå skall ske under den fortsatta beredningen efter riksdagens beslut i anledning av propositionen. Utgångspunkten för
denna fortsatta beredning skall enligt riktlinjerna vara en norm på 1,5 % per år.
Den återstående delen av den totala pensionsavgiften på 18,5% skall sättas av till ett premiereservsystem. I detta system skall inbetalda medel fonderas i individuella premiereserver. Detta innebär ett faktiskt pensionssparande som är knutet till den enskilde individen. Medlen skall förvaltas av den kapitalförvaltare som den enskilde utser eller, om denne avstår från att göra ett aktivt val, av någon statlig förvaltare. Behållningen skall växa med avkastningen på de förvaltade medlen. Inom premiereservsystemet skall det finnas möjlighet för den enskilde att välja ett efterlevandeskydd.
Vid pensioneringen skall ett årligt pensionsbelopp från premiereservsystemet bestämmas på försäkringsmässiga grunder utifrån behållningen på den enskildes premiereservkonto. Enligt riktlinjerna skall den pensionsberättigade ha möjlighet att välja att ta ut den delen av pensionen livsvarigt eller under en period av fem eller tio år.
Den inkomstgrundade pensionen skall kompletteras med ett grundskydd i form av en garantipension för den som har haft låga inkomster under förvärvslivet. Grundskyddet skall finansieras med allmänna skattemedel. Garantipensionen skall vara skattepliktig. För rätt till oavkortad garantipension skall enligt riktlinjerna i princip krävas 40 års bosättning i Sverige mellan 16 och 65 års ålder.
För den som inte har rätt till någon inkomstgrundad pension alls utges garantipensionen som ett fast belopp. För övriga pensionsberättigade skall garantipensionen utgöra en viss utfyllnad till den inkomstgrundade pension som de har tjänat in. Utfyllnaden skall beräknas med utgångspunkt från en basnivå för garantipensionen. Basnivån skall trappas av med en viss andel av den inkomstgrundade pensionen. Avtrappningen skall emellertid inte göras krona för krona utan med ett lägre procenttal för att därmed säkerställa att den totala pensionen blir högre ju högre inkomstgrundad pension den pensionsberättigade har tjänat in.
Garantipensionen skall avräknas inte bara mot inkomstgrundad ålderspension från det allmänna pensionssystemet utan också mot vissa andra pensionsinkomster såsom änkepension från ATP och inkomstrelaterad utländsk pension. Vidare skall enligt förslaget i princippropositionen den tjänstepension som en pensionsberättigad uppbär beaktas. Under remissbehandlingen av Pensionsarbetsgruppens betänkande framfördes invändningar mot detta förslag av bl.a flertalet av arbetsmarknadens parter. Av kostnadsskäl ställde sig regeringen emellertid bakom förslaget att tjänstepensioner skall reducera garantipensionen på samma sätt som inkomstgrundad ålderspension från det allmänna systemet. Samtidigt aviserades att regeringen avsåg att ta upp frågan till ny prövning i särskild ordning. Med hänvisning bl.a. till detta ställde sig socialförsäkringsutskottet bakom förslaget till riktlinje på denna punkt.
Inkomstgrundad ålderspension i fördelningssystemet skall kunna tas ut som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels pension tidigast från 61 års ålder. Vid uttag från en senare tidpunkt växer pensionen enligt försäkringsmässiga principer för varje månad den lämnas outtagen.
Rätt till garantipension skall inträda först vid 65 års ålder. För att inte ett tidigt uttag av inkomstgrundad pension skall subventioneras av ga-
rantipensionssystemet skall garantipensionen alltid beräknas utifrån den inkomstgrundade pension som den pensionsberättigade skulle ha uppburit om uttaget skulle ha gjorts vid uppnådd garantipensionsålder, dvs. vid 65 års ålder. En sådan regel kan emellertid medföra att den inkomstgrundade pensionen tillsammans med garantipensionen blir lägre efter 65 års ålder än vad som motsvarar den lägsta nivån för grundskyddet. I princippropositionen föreslogs därför en spärregel, nämligen att tidigt uttag av inkomstgrundad pension inte skulle få göras om den inkomstgrundade ålderspensionen skulle understiga en viss nivå. Socialförsäkringsutskottet ifrågasatte som nämnts om denna spärregel i olika avseenden var rätt avvägd och ansåg att frågan borde beredas ytterligare.
Enligt princippropositionens förslag skulle det reformerade inkomstgrundade ålderspensionssystemet träda i kraft den 1 januari 1996 och de nya reglerna för grundtryggheten den 1 januari 2000. De första pensionerna från det reformerade systemet skulle utbetalas år 2000.
Övergången till det reformerade systemet skall ske gradvis genom att vissa åldersgrupper även fortsättningsvis får sin ålderspension beräknad helt eller delvis enligt nuvarande regler. Pensionsberättigade som är födda år 1954 eller senare skall omfattas fullt ut av det reformerade pensionssystemet.
Enligt princippropositionen skall pensionsberättigade som är födda åren 1935–1953 få sin ålderspension beräknad med ett successivt ökande antal tjugondelar enligt det reformerade systemets regler och resterande delar enligt det nuvarande systemet. Avsättning till premiereservsystemet skall enligt princippropositionen göras enbart för personer födda år 1939 eller senare. För personer födda åren 1939–1953 skall avsättningen vara kvoterad beroende på individens födelseår.
För alla som skall omfattas av de reformerade reglerna för inkomstgrundad ålderspension skall även förvärvsinkomster m.m. i förfluten tid, dvs. för år före det formella ikraftträdandet av reformerade regler, beaktas vid beräkningen av pensionsrätt inom det reformerade systemet. Pensionsrätt för pensionsgrundande inkomst för förfluten tid skall tillgodoräknas på grundval av den pensionspoäng för ATP – med tillägg för en pensionspoäng – som registrerats i ATP-registret fr.o.m år 1960. Vidare skall pensionsrätt för den fiktiva inkomst som skall tillgodoräknas föräldrar till små barn tillgodoräknas fr.o.m. år 1960. Reglerna för tillgodoräknande av pensionsrätt för plikttjänstgöring och studier skall i princip inte gälla för förfluten tid, men bör enligt princippropositionen kunna få verkan fr.o.m. år 1995.
Personer födda år 1934 eller tidigare skall enligt riktlinjerna även fortsättningsvis få sin pension beräknad enligt nuvarande regler. Ålderspension skall i framtiden beskattas enligt samma regler som gäller för förvärvsinkomster. Detta skall gälla även för de grupper som i och för sig inte berörs av det reformerade pensionssystemets regler. Det nuvarande grundskyddet i form av folkpension och pensionstillskott skall därför för personer födda år 1934 eller tidigare ersättas med en ordning med en beskattad övergångsvis garantipension, som skall konstrueras så att i princip ingen pensionär får ett lägre nettoutfall än med nuvarande regler. Inkomstgrundad ålderspension från fördelningssystemet – även pension utbetald enligt dagens regler – skall följsamhetsindexeras i enlighet med
vad som skall gälla för pensioner som skall utges enligt det reformerade systemets regler.
Vad gäller införandet av ålderspensionsavgift på 18,5 % av pensionsgrundande inkomster och andra pensionsgrundande belopp föreslogs i princippropositionen att denna skall införas genom att nuvarande folkpensions- och tilläggspensionsavgifter enligt lagen om socialavgifter förs samman samt att en allmän egenavgift i form av pensionsavgift på 1 % införs. Avgiften skall finansiera enbart inkomstgrundad ålderspension. Till dem som uppbär ATP skall även folkpensionen räknas som inkomstgrundad pension. Förtids- och efterlevandepensionerna inom ATP skall finansiellt särskiljas från den inkomstgrundade ålderspensionen.
Införandet av ett i finansiellt hänseende fristående ålderspensionssystem, dvs. den finansiella infasningen av systemet, medför således omfördelningar av avgiftsintäkter och utgifter mellan statsbudgeten och APfonden, vilka får till effekt att statsbudgeten försvagas medan pensionssystemets finansiella ställning stärks. Under infasningsperioden bör därför ske en finansiell nettoöverföring från pensionssystemet till statsbudgeten. Storleken på denna skall avpassas så att det uppnås en betryggande fondstyrka inom fördelningssystemet.
I Pensionsarbetsgruppens betänkande föreslogs att avgiften till ålderspension till lika delar skall tas ut som arbetsgivaravgift (respektive som egenavgift vad avser inkomster av annat förvärvsarbete) och som allmän egenavgift. Detta förslag förutsätter, enligt Pensionsarbetsgruppen, att det sker en växling så att arbetsgivaravgiftens nuvarande nivå sänks och att den allmänna egenavgiften höjs med motsvarande belopp. Om denna avgiftsväxling skall ske utan förlust för den enskilde löntagaren måste det kostnadsutrymme som arbetsgivaravgiftssänkningen skapar användas till en höjning av bruttolönen. I remissbehandlingen av gruppens betänkande pekade flera remissinstanser på de problem som är förknippade med en sådan växling. I princippropositionen anförde regeringen att om det under den fortsatta beredningen bedöms att komplikationerna är för stora och enighet uppnås därom mellan de partier som står bakom överenskommelsen skall växling inte genomföras. Ett system med ett tudelat uttag av arbetsgivaravgift skall då i stället övervägas. Om enighet inte kan nås om en annan lösning skall Pensionsarbetsgruppens förslag till växling mellan arbetsgivaravgifter och allmänna egenavgifter ligga till grund för kommande beslut.
Hänvisningar till S4-3
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 5
5. Den fortsatta beredningen
)NKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION
I princippropositionen föreslogs av bl.a. administrativa skäl att det reformerade inkomstgrundade ålderspensionssystemet skulle träda i kraft den 1 januari 1996, dvs. ett år senare än vad Pensionsarbetsgruppen föreslagit. Efter samråd med Genomförandegruppen lade regeringen fram vissa förslag i propositionen 1994/95:41 om förändringar i finansieringen av det allmänna pensionssystemet m.m. som bedömdes borde träda i kraft redan den 1 januari 1995. Förslagen, som godkändes av riksdagen (bet.
1994/95:SfU6, rskr.1994/95:81), innebär följande. En allmän egenavgift på 1 % har införts som en finansiell förstärkning av pensionssystemet. Med hänsyn till att avgifter till det reformerade ålderspensionssystemet inte skall tas ut på inkomster som överstiger förmånstaket delas intäkter från tilläggspensionsavgifterna upp på ett sådant sätt att den del av avgiftsintäkterna som kan beräknas vara hänförlig till inkomster över förmånstaket förs till statsbudgeten. Dessutom förs löpande en avsättning av influtna intäkter från tilläggspensionsavgifterna till en särskild förvaltning hos Riksgäldskontoret för att det kommande premiepensionssystemet senare skall kunna tillföras medel motsvarande pensionsrätter tillgodoräknade fr.o.m. inkomståret 1995.
Bestämmelser om statliga ålderspensionsavgifter har redovisats i departementspromemorian Utvidgad avgiftsskyldighet vad avser ålderspension, m.m. (Ds 1995:55). I promemorian tas också upp förslag till nya benämningar inom avgiftssystemet.
I princippropostionen anfördes att det finns principiella skäl som talar för att de allmänna egenavgifterna som debiteras den försäkrade bör dras ifrån vid beräkning av den pensionsgrundande inkomsten. Skälet härför är att nivån på den förmånsgrundande inkomsten skall vara oberoende av om offentliga åtaganden finansieras med allmän egenavgift eller arbetsgivaravgift. Mot denna bakgrund har departementspromemorian Vissa frågor avseende allmänna egenavgifter (Ds 1995:29) utarbetats. Den innehåller förslag till ändringar i beräkningen av pensionsgrundande inkomst avseende såväl nuvarande ålderspensionssystem som det reformerade systemet.
Förslag till lagstiftning vad avser intjänande och beräkning av inkomstgrundad ålderspension från fördelningssystemet har redovisats i departementspromemorian Reformerat pensionssystem – lag om inkomstgrundad ålderspension, m.m. (Ds 1995:41). I promemorian redovisades också övergångsbestämmelser samt förslag till vissa ytterligare ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och i andra lagar. Arbetet med att genomföra och vidareutveckla de riktlinjer som riksdagen beslutat på grundval av princippropositionen har varit mycket omfattande. Det var därför inte möjligt att i Ds 1995:41 presentera ett i alla delar fullständigt förslag till lagstiftning. Vissa kompletteringar redovisas i departementspromemorian Inkomstgrundad ålderspension – finansiella frågor m.m. (Ds 1997:67). Mot bakgrund av bl.a. remissinstansernas synpunkter har under den fortsatta beredningen vissa tidigare ställningstaganden övervägts på nytt. I de fall dessa överväganden har lett till större ändringar har detta redovisats i Ds 1997:67. Vidare har redovisats justeringar i övergångsreglerna, som har föranletts av en senareläggning av reformens ikraftträdande. Riksdagen beslutade i december 1996 att lagstiftningen rörande de reformerade intjänandereglerna skall träda i kraft den 1 januari 1999 och att de första utbetalningarna av reformerad ålderspension skall ske i januari 2001 (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:SfU1, rskr. 1996/97:126). Som ett led i utformningen av övergångsregleringen har riksdagen i december 1997 beslutat att den nedre åldersgränsen för förtida pensionsuttag skall höjas från 60 till 61 år med verkan fr.o.m. den 1 januari 1998 (bet. 1997/98:SfU1, rskr.1997/98:111).
Remissinstansernas synpunkter på de förslag i ovannämnda promemorior som legat till grund för de lagförslag som presenteras här redovisas i efterföljande avsnitt.
Med utgångspunkt från vad regeringen angett i princippropositionen beslutade regeringen den 1 september 1994 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor rörande ett premiereservsystem inom den allmänna pensioneringens ram och lämna förslag till hur detta system tekniskt borde utformas. Direktiven till utredningen baserades i huvudsak på de av riksdagen antagna riktlinjerna för premiereservsystemet. Utredningen, som antog namnet Premiereservutredningen, fann att vissa frågor var av mer principiellt slag och behövde bli föremål för debatt innan de mer tekniska detaljerna och författningsförslag utformades. Utredningen beslutade därför att redovisa arbetet i etapper. I juni 1996 överlämnade utredningen betänkandet Allmänt pensionssparande (SOU 1996:83).
Utredningen föreslog att premiereservsystemet skulle utformas som ett renodlat sparande under förvärvsaktiv ålder. Fram till dess att den enskilde gick i pension skulle kapitalet förvaltas i värdepappersfonder som valdes av den enskilde. Vid pensioneringstidpunkten skulle sparkapitalet användas för att teckna pensionsförsäkring hos ett statligt försäkringsbolag. Utredningen föreslog att premiereservsystemet skulle få benämningen Allmänt pensionssparande (APS) med hänsyn till den uppläggning som förslaget hade.
Vid beredningen av betänkandet fann regeringen i samråd med de andra partier som står bakom pensionsöverenskommelsen att premiereservsystemet borde ha en annan inriktning än den som utredningen hade föreslagit och bl.a. vara uppbyggt enligt försäkringsmässiga principer även under intjänandetiden. Regeringen beslutade därför den 13 mars 1997 att tillkalla en ny särskild utredare med uppdrag att lägga fram förslag om teknisk utformning av premiereservsystemet. Enligt utredningsdirektiven skall premiereservsystemet vara utformat som ett fondförsäkringssystem, där försäkringsfunktionen är knuten till staten och kapitalförvaltningen sker i värdepappersfonder som administreras av fristående bolag.
Utredningen, som antog namnet 1997 års premiereservutredning, överlämnade i oktober 1997 betänkandet Lag om premiepension (SOU 1997:131). Betänkandet innehåller förslag till en särskild lag om premiepension med fullständiga regler om premiepensionen med undantag för regler om intjänande av premiepensionrätt. Sådana regler finns i den tidigare nämnda lagen om inkomstgrundad ålderspension. Enligt förslaget skall försäkringen för premiepension vara en socialförsäkring inom ramen för den allmänna ålderspensioneringen men i den tekniska utformningen nära ansluta till vad som gäller inom privat försäkring. Försäkringen skall hanteras av en ny myndighet, Premiepensionsmyndigheten, inom socialförsäkringsadministrationen och stå under tillsyn av Riksförsäkringsverket. Beräkningen av pensionsförmåner m.m. skall ske med tillämpning av principer som är allmänt vedertagna inom privat livförsäkring. Verksamheten skall också stå under tillsyn av Finansinspektionen.
Betänkandet SOU 1997:131 har remissbehandlats. Remissinstansernas synpunkter redovisas i det följande.
$EN FINANSIELLA INFASNINGEN AV DET REFORMERADE ¥LDERSPENSIONSSYSTEMET
Som nämnts i avsnitt 4.3 innebär införandet av ett i finansiellt hänseende fristående ålderspensionssystem, dvs. den finansiella infasningen av systemet, omfördelningar av avgiftsintäkter och utgifter mellan statsbudgeten och AP-fonden, vilka får till effekt att statsbudgeten försvagas medan pensionssystemets finansiella ställning stärks. Enligt de antagna riktlinjerna för reformen bör därför under infasningsperioden ske en finansiell nettoöverföring från pensionssystemet till statsbudgeten. Storleken på denna skall avpassas så att det uppnås en betryggande fondstyrka inom fördelningssystemet. Förslag till hur en direkt överföring från AP-fonden till statsbudgeten kan ske har redovisats i departementspromemorian AP-fonden och det reformerade ålderspensionssystemet (Ds 1998:7).
'RUNDSKYDDET
I departementspromemorian garantipension och samordningsfrågor m.m. (Ds 1997:66) redovisade Socialdepartementet i november 1997 i samråd med Genomförandegruppen förslag till lagstiftning vad gäller utformning av garantipension m.m. Efter remissbehandling har förslagen legat till grund för en lagrådsremiss avseende garantipension m.m. En proposition om utfomningen av garantipensionssystemet överlämnas till riksdagen samtidigt med föreliggande proposition.
Den fortsatta beredningen har visat att ytterligare utredningsarbete krävs vad gäller utformningen av den övergångsvisa garantipensionen. Denna skall enligt antagna riktlinjer införas för dem som inte omfattas av reglerna för den reformerade ålderspensionen, vilket enligt nu föreliggande förslag avser personer födda före år 1938 ( jfr avsnitt 28). Regeringen beslutade därför den 18 december 1997 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till konstruktion av övergångsvis garantipension (dir. 1997:149). Utredningen skall vara slutförd senast den 31 januari 1999.
I grundskyddet ingår också bostadstillägg till pensionärer, som är en inkomstprövad förmån. Reglerna för inkomstprövningen måste anpassas till den nya garantipensionen. En särskild utredare har i uppdrag att att göra en översyn av systemet för inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer m.m., vari bl.a. ingår att anpassa reglerna till det reformerade ålderspensionssystemet (dir. 1997:150). Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 mars 1999.
VRIGT
Enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd har en arbetstagare rätt att stanna kvar i sin anställning till fyllda 67 år med bibehållet skydd mot uppsägning utan saklig grund. Regeln är dock dispositiv och flertalet
arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden är i dag på grund av bestämmelser i kollektivavtal avgångsskyldiga före 67 års ålder, i regel vid 65 år. Pensionsarbetsgruppen föreslog att åldersgränsen 67 år i princip skulle bli tvingande. I princippropositionen uttalade regeringen att åldersgränserna i och för sig borde bestämmas enligt förslaget, men att detta i första hand borde ske genom avtal mellan arbetsmarknadens parter. Under det arbete som i detta avseende pågår inom Socialdepartementet har kontakter tagits med representanter för arbetsmarknadens parter i syfte att hos dem tydliggöra angelägenheten av kollektivavtalsförhandlingar i frågan. Frågan är under fortsatt beredning.
Utredningen om socialförsäkringens personkrets avlämnade sitt betänkande En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72) i maj 1997. Betänkandet har varit föremål för remissbehandling och bereds för närvarande inom regeringskansliet. Nuvarande regler i lagen (1962:381) om allmän försäkring om vilka som skall vara försäkrade för ATP och i vilka fall inkomster i annat land skall vara pensionsgrundande i Sverige föreslås därför tills vidare överföras i huvudsak oförändrade till det reformerade systemet.
I syfte att anpassa äktenskapsbalkens regler om bodelning av pensionsrättigheter till principerna för det reformerade ålderspensionssystemet – möjligheten för makar att dela pensionsrätt – har i betänkandet Pensionsrättigheter och bodelning (SOU 1995:8) lämnats förslag till regler som syftar till att utjämna en uppkommen snedfördelning av makars pensionsskydd. Betänkandet har varit föremål för remissbehandling. En proposition har överlämnats till riksdagen i mars 1998.
Regeringen gav i januari 1997 en särskild utredare i uppdrag att utforma förslag till ett system för ekonomisk ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga, som skall ersätta dagens system med förtidspension och sjukbidrag. I uppdraget ingick också att ta ställning till hur ersättningen skall ansluta till reglerna i det reformerade ålderspensionssystemet. Utredningen har överlämnat betänkandena Ohälsoförsäkringen – trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) och Ohälsoförsäkringen – övergångsbestämmelser (SOU 1997:189). Utredningens betänkanden har remissbehandlats. Regeringen har i mars 1998 lämnat en proposition till riksdagen med förslag till vilka principer och riktlinjer som bör ligga till grund för en reformering av dagens system med förtidspension och sjukbidrag och hur pensionsrätt för ålderspension framgent skall beräknas för förtidspensionärer. De nya reglerna planeras träda i kraft den 1 januari 2001.
Vidare är systemet för efterlevandepension föremål för en särskild översyn (dir. 1996:51). Vägledande för de förslag till ändrade regler som därvid kommer att lämnas skall vara bl.a. en anpassning till det reformerade ålderspensionssystemet. Utredarens förslag skall redovisas senast den 30 juni 1998.
Hänvisningar till S5
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 28.2
6. Allmänna överväganden
Hänvisningar till S6
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 17.3
6.1. Inledning
ATP-systemet, inklusive folkpensionssystemet, är i sin nuvarande utformning inte tillräckligt robust mot framtida ekonomiska och demografiska påfrestningar. Ålderspensionsreformens syfte är att skapa ett system som är följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen. Grunden för den enskildes pensionsskydd skall även i framtiden vara ett obligatoriskt offentligt system. Det reformerade ålderspensionssystemet skall omfatta såväl ett standardskydd enligt inkomstbortfallsprincipen som ett grundskydd för dem som haft inga eller låga förvärvsinkomster. Grundskyddet skall finansieras med allmänna skattemedel medan den inkomstgrundade pensionen skall vara avgiftsfinansierad. Huvuddelen av det allmänna pensionssystemet skall även fortsättningsvis vara uppbyggt som ett fördelningssystem men en del av det skall utformas som ett renodlat premiereservsystem.
Princippropositionen om denna genomgripande reform innehöll inte ett fullständigt och färdigbearbetat förslag till systemutformning. På flera punkter hänvisades till behov av ytterligare utredning innan ett slutligt ställningstagande kunde göras. Detta gällde bl.a. den närmare utformningen av premiereservsystemet där riktlinjerna i propositionen skulle ligga till grund för ett uppdrag till en särskild utredare.
De lagförslag som läggs fram i denna proposition har utarbetats på grundval av de antagna riktlinjerna. Under den fortsatta beredningen har princippropositionens förslag bearbetats vidare och i vissa delar preciserats eller justerats. Föreslagna ändringar och motiven till dessa framgår av redovisningen i efterföljande avsnitt. I detta avsnitt redogörs inledningsvis för större förändringar eller avsteg från de antagna riktlinjerna. Därefter presenteras huvuddragen i de lagförslag som nu läggs fram. Samtidigt redovisas centrala termer som föreslås användas i och med att reformerade regler för inkomstgrundad ålderspension träder i kraft. Det föreslås också namnbyten för vissa termer i nuvarande lagstiftning. En mer fullständig förteckning över de termer som ingår i den föreslagna lagstiftningen eller som i övrigt används i texten redovisas i
BILAGA .
6.2. Förändringar jämfört med antagna riktlinjer
2EGERINGENS F¶RSLAG Pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid
sjukdom, arbetslöshet m.m. skall inte tillgodoräknas, arvsvinster skall inte tilldelas för tid före år 1999 och pensionsrätt skall inte räknas om med inkomstindex under intjänandeåret.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1997: 67 stämmer överens med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA Flertalet remissinstanser har inte haft några in-
vändningar mot förslagen, vilka föranletts av besparingsskäl.
&¶RS¤K
RINGSKASSEF¶RBUNDET tillstyrker förslaget om besparingar i dess helhet och
anför att förbundet under nuvarande omständigheter och utifrån de motiv som anges frångår sitt tidigare ställningstagande vad gäller pensionsrätt för bakomliggande inkomst. Förbundet markerar sin tillfredsställelse över att utgångspunkten för justeringarna varit att dessa skall leda till administrativa besparingar och förenklingar.
3VERIGES 0ENSION¤RSF¶RBUND
anger i sitt yttrande att de föreslagna justeringarna kan accepteras och tillstyrker den slopade samordningen mellan tjänstepensioner och garantipensioner.
0ENSION¤RERNAS RIKSORGANISATION 02/	 har inga
invändningar mot de föreslagna justeringarna. Vad gäller arvsvinster fr.o.m. år 1999 anser PRO att dessa ur rättvisesynpunkt bör fördelas till hela kollektivet och inte enbart till dem som är i samma ålder som den avlidne.
3VENSKA KOMMUNALPENSION¤RERS F¶RBUND delar PRO:s
uppfattning både vad gäller förslaget om justeringar och vad gäller arvsvinster för åren fr.o.m. 1999.
#ENTRALA STUDIEST¶DSN¤MNDEN #3.	 2IKSG¤LDSKONTORET !RBETSGIVAR VERKET OCH 3VERIGES )NDUSTRIF¶RBUND tillstyrker uttryckligen att pensions-
rätt för bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet inte skall införas. Vad gäller de övriga delarna av förslaget avlämnar dessa remissinstanser inte något yttrande. CSN konstaterar att förslaget om pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet skulle – så som det påpekas i promemorian och som tidigare påpekats av CSN – missgynna den som under sin arbetslöshet är aktiv till exempel genom att studera. Arbetsgivarverket anför att mot bakgrund av livsinkomstprincipen bör pensionsrätt för annat än faktisk inkomst så långt som möjligt undvikas. För att ytterligare förstärka livsinkomstprincipen menar Arbetsgivarverket att pensionsrätt för bakomliggande inkomst inte heller skall tillgodoräknas vid föräldraledighet och värnpliktstjänstgöring. Industriförbundet anför att genom att pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet inte beräknas uppnås både en besparing och en administrativ förenkling.
3TATENS L¶NE OCH PENSIONSVERK 306	 konstaterar att förslaget för den
del som avser bakomliggande inkomst vid arbetslöshet och sjukdom medför administrativa lättnader. SPV påpekar dock att den föreslagna justeringen medför minskad pension, vilket för en viss enskild individ kan vara av betydelse. SPV konstaterar att de minskningar av ålderspensionen som exemplifieras i promemorian är beräknad på endast ett år med sjukpenning respektive arbetslöshet.
2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET 2&6	 tillstyrker förslaget att arvsvinster för ret-
roaktivitetstiden slopas. Med hänsyn till de, enligt RFV, obetydliga belopp, som pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid arbetslöshet och sjukdom skulle innebära även under långvarig sjukdom eller arbetslöshet, tillstyrker RFV även förslaget att pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet inte beräknas. Däremot invänder RFV mot att halvårsomräkning för intjänandeåret inte införs och menar att överskott därigenom genereras i AP-fonden.
3VERIGES F¶RS¤KRINGSF¶RBUND välkomnar förslaget att garantipension
inte skall avräknas mot tjänstepensioner. Försäkringsförbundet anför att förslaget att inte tilldela arvsvinster för retroaktiv tid löser visserligen administrativa och andra problem men innebär samtidigt att avsteg görs från försäkringsmässighet mot ett större inslag av fördelningspolitik. Försäkringsförbundet menar att ju större utrymme som de fördelningspolitiska inslagen i systemet ges, desto mindre blir regelverkets förutsägbarhet.
,ANDSORGANISATIONEN I 3VERIGE ,/	 avvisar förslaget om besparingar
och menar att de argument som anges i promemorian inte är tillräckligt starka för att försämra pensionerna enligt förslaget.
+ONJUNKTURINSTITUTET
anser att besparingsförslagen har en dålig tidsmässig anpassning till de faktiska besparingsbehoven. Vidare anför institutet att slopandet av arvsvinster före år 1999 innebär ett avsteg från den för det övriga reformarbetet gällande principen att så långt möjligt behandla historiska och framtida intjänade pensionsrätter på samma sätt. Förslaget att inte indexuppräkna intjänade pensionsrätter under intjänandeåret utgör vidare ett avsteg från principen att systemet skall efterlikna ett förräntat premiereservsystem. Båda förslagen är till sina praktiska konsekvenser svåra för allmänheten att förstå och genomskåda. Enligt institutets mening hade ur principiell synvinkel renare förslag, t.ex. ett lägre procentuellt avgiftsuttag till systemet och ett motsvarande högre avgiftsuttag till statsbudgeten, varit att föredra.
3VERIGES AKADEMIKERS CENTRALORGANISATION 3!#/) anser att förslaget
till den del som avser att slopa halvårsuppräkningen av intjänad pensionsrätt är ett beklagligt avsteg från försäkringsmässiga principer. Om alternativet tudelad arbetsgivaravgift införs är förslaget enligt SACO helt oacceptabelt. Vidare avvisar SACO förslaget att inte tillgodoräkna pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet och menar därvid att åtgärden slår hårt mot grupper i samhället som redan tidigare är drabbade. SACO anför även att kompensationsgraden för grupper med inkomster intill förmånstaket bara blir ca 55 % i det reformerade pensionssystemet och att det för dessa grupper är av stor vikt att pensionsgrundande belopp beräknas på bakomliggande inkomst.
4J¤NSTEM¤NNENS CENTRALORGANISATION 4#/	 ställer sig starkt kritisk
både till förslaget och till motiveringen bakom det. TCO ifrågasätter promemorians beräkningar av ökade kostnader till följd av slopad samordning mellan garantipension och tjänstepension. TCO menar att parterna skulle ha agerat för att förhindra samordningen genom förändringar i tjänstepensionssystemet. Att inte tillgodoräkna pensionsrätt för bakomliggande inkomst är enligt TCO fördelningspolitiskt fel. TCO påpekar bl.a. att det finns exempel på personer som varit sjukskrivna i upp till 15 år och att pensionen i ett sådant fall skulle reduceras med 400 kronor. TCO:s invändning mot förslaget att inte tillgodoräkna arvsvinster för åren före år 1999 är att det drabbar olika beroende på hur stor andel av intjänandetiden som kan hänföras till åren före år 1999. Vidare anser TCO att de tekniska problem som enligt promemorian är förknippade med införandet av arvsvinster för retroaktiv tid skulle kunna lösas om princippropositionens förslag tillämpades. Vad gäller slopad halvårsuppräkning framför TCO att motiveringen vad gäller eftersläpningar av
inbetalning av egenavgifter är tunn. Emellertid påpekar TCO att denna del av förslaget är en generell åtgärd som drabbar alla lika mycket och därför är mer acceptabel än de övriga två förslagen. TCO ställer sig även undrande till att basnivån höjs i garantipensionen, att den överkompensation som ligger i barnårsrätten finns kvar och att pensionsrätt vid militärtjänstgöringen finns kvar. Som ett alternativ till promemorians sparförslag hänvisar TCO till sitt tidigare förslag att avgifter som tas ut över förmånstaket skall tillfalla pensionssystemet.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Under det fortsatta beredningsarbetet
har aktualiserats ett behov av besparingar inom reformen, som hänför sig till de utgiftsökningar som reformens grundskydd innebär jämfört med grundtryggheten i nuvarande pensionssystem. Garantipensionen och den övergångsvisa garantipensionen inom det reformerade regelsystemet skall bl.a. ersätta de särskilda skattereglerna för pensionärer inom nuvarande regelsystem. Dessa skall utformas på sådant sätt att pensionärer med låg eller ingen inkomstgrundad ålderspension får en jämfört med nuvarande regler i princip oförändrad pension efter skatt vid de högsta kommunalskattesatserna. Vid lägre kommunalskattesatser resulterar detta i en motsvarande högre nettopension än enligt dagens regler. Detta innebär att kostnaderna för garantipension är högre än kostnaderna för grundtryggheten enligt nuvarande regler.
Vidare innebär de beslutade riktlinjerna att garantipensionen skall avräknas mot tjänstepensioner på samma sätt som mot inkomstgrundad ålderspension. Däremot skall garantipensionen inte påverkas av kapitalinkomster eller av pensioner från frivillig individuell pensionsförsäkring. I princippropositionen anfördes emellertid att principiella invändningar kan riktas mot att kollektiva och privata pensionslösningar behandlas olika vid avräkningen av garantipensionen. En möjlighet som nämndes var att avstå från att beakta tjänstepensioner vid beräkning av garantipensioner. Det påpekades emellertid att slopad samordning mellan garantipensioner och tjänstepensioner skulle bli mycket kostnadskrävande. Det aviserades därvid att frågan skulle bli föremål för särskilda överväganden i den fortsatta beredningen av reformen. De fortsatta övervägandena har resulterat i bedömningen att garantipensioner inte bör avräknas mot tjänstepensioner.
Införandet av garantipension beräknas därför medföra att de årliga utbetalningarna av ålderspension ökar med mellan 2 och 2,5 miljarder kronor under perioden fram till år 2010 enligt redovisningen i Ds 1997:67. Av den sammanlagda kostnadshöjningen kan huvuddelen, uppemot 2 miljarder kronor, hänföras till att garantipensionen inte samordnas med tjänstepensioner. I övrigt beror den på att nettopensionen vid genomsnittlig kommunalskatt ökar för personer berättigade till garantipension.
Enligt regeringens bedömning bör därför besparingar genomföras inom reformen för att minska utgifterna för ålderspensioner och bidra till finansieringen av det nya garantipensionssystemet. Utgångspunkten för våra besparingsförslag har varit att de, jämfört med riktlinjerna, föreslagna regeländringarna även skall leda till administrativa förenklingar inom reformen. Mot bakgrund härav föreslår vi att pensionsgrundande belopp inte skall beräknas för bakomliggande inkomst vid arbetslöshet och sjukdom, att arvsvinster inte skall tilldelas för åren före år 1999 och att intjänade pensionsrätter inte skall räknas om med inkomstindex under intjänandeåret. Däremot skall sjukpenning, arbetslöshetsersättning m.m. fortfarande vara pensionsgrundande.
Det tidigare förslaget om pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet skulle medföra vissa gränsdragningsproblem. Exempelvis skulle pensionsrätt för bakomliggande inkomst tillgodoräknas personer som uppbär arbetslöshetsersättning men inte dem som uppbär utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning eller som deltar i yrkesinriktad rehabilitering. Förmånen har relativt liten betydelse för den enskilde men berör många i yrkesaktiv ålder. Förslaget att slopa pensionsrätt för bakomliggande inkomst innebär därför såväl en besparing som en betydande administrativ förenkling.
De beräkningar av pensionsrätt m.m. som skall göras för retroaktiv tid är ett annat inslag i reformen som medför administrativa kostnader. Arvsvinsttilldelningen för förfluten tid kan inte göras helt korrekt, eftersom det saknas uppgifter om pensionsbehållning för avlidna för åren före år 1976. För dessa år föreslogs i Ds 1995:41 att tilldelningen av arvsvinster skulle beräknas med utgångspunkt från registeruppgifter för åren 1976–1980. Även när det gäller åren 1976–1998, som innefattas av RFV:s pensionspoängsregister, innebär beräkning av arvsvinster betydande administrativa insatser. Slopandet av arvsvinster för åren före år 1999 innebär såldedes en administrativ förenkling.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall den för inkomstpension registrerade pensionsbehållningen, som i princip skall motsvara de samlade inbetalda pensionsavgifterna, årligen räknas om med förändringen i inkomstindex. Under den fortsatta beredningen har olika alternativ vad gäller omräkning av pensionsrätt för intjänandeåret diskuterats. I Ds 1995:41 föreslogs att pensionsrätt för intjänandeåret skulle räknas om med en faktor motsvarande ett halvt års indexomräkning innan den läggs till pensionsbehållningen. Därvid skulle användas den indexomräkning som sker vid intjänandeårets slut. Förslaget om halvårsuppräkning tog fasta på de försäkringsmässiga principerna i reformen. Slopandet av halvårsuppräkningen innebär att den intjänade pensionsrätten läggs till pensionsbehållningen utan omräkning. Omräkning med inkomstindexets förändring görs i stället första gången året efter intjänandeåret (vid slutet av fastställelseåret).
För år 2010 har beräknats att slopandet av pensionsrätt för bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet, arvsvinsttilldelning för förfluten tid och indexomräkning för intjänandeåret innebär en besparing på ca 2 miljarder kronor. De föreslagna besparingarna innebär minskade förmåner i form av inkomstgrundad ålderspension. Emellertid innebär den slopade samordningen mellan garantipension och tjänstepensioner,
vilken besparingarna är avsedda att finansiera, en kompensation i form av högre garantipension för de grupper för vilka de föreslagna besparingarna torde vara mest kännbara.
VRIGT
Nedan redogörs översiktligt för andra större förändringar. Dessa och övriga förändringar i förhållande till de antagna riktlinjerna behandlas närmare i efterföljande avsnitt.
Till följd av det omfattande utredningsarbetet har ikraftträdandetidpunkten för reformerade regler måst senareläggas. Som redan nämnts skall enligt beslut av riksdagen i december 1996 lagstiftningen rörande intjänandereglerna träda i kraft den 1 januari 1999 och de första utbetalningarna ske år 2001. På grund av senareläggningen föreslår vi i avsnitt 28 att övergångsreglerna justeras så att årsklasserna 1935–1937 inte längre skall omfattas av mellangenerationen. Vidare föreslås att starttidpunkten för inkomstindexeringen av intjänandetaket för pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp skjuts upp ett år till årsskiftet 2001/2002.
Det sammanlagda uttaget av avgifter till det inkomstgrundade ålderspensionssystemet skall enligt antagna riktlinjer motsvara 18,5 % av pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp, varav 16,5 procentenheter skall tillföras fördelningssystemet och resterande 2 procentenheter premiepensionssystemet. Enligt vårt förslag i avsnitt 13 skall i stället 2,5 procentenheter föras till premiepensionssystemet fr.o.m. år 1999. Den del som skall tillföras fördelningssystemet minskas i motsvarande mån. Höjningen av den andel av den sammanlagda avgiften respektive pensionsrätten som fr.o.m. år 1999 skall tillgodoräknas inom premiepensionssystemet ingår som en del av pensionsuppgörelsen mellan de partier som är representerade i Genomförandegruppen.
Den sammanlagda avgiften på 18,5 % av pensionsgrundande inkomster skall delvis – till högst hälften – tas ut i form av allmän pensionsavgift, delvis som arbetsgivaravgift (respektive egenavgift). Enligt riktlinjerna skall den del av arbetsgivaravgiften som överstiger 9,25 % av pensionsgrundande inkomster tas ut enbart på inkomster upp till den nivå som grundar pensionsrätt. Fr.o.m. år 1998 uppgår den allmänna pensionsavgiften till 6,95 % av inkomster upp till 7,5 förhöjda prisbasbelopp. Arbetsgivaravgiften till tilläggspension uppgår till 6,40 %.
Frågan hur avgiftsuttaget skall göras är under fortsatt beredning i samråd med Genomförandegruppen. Regeringen lägger därför inte nu något slutligt förslag rörande avgiftsuttaget. I avvaktan på att frågan skall få sin slutliga lösning föreslår vi nu ingen ändring av den allmänna pensionsavgiften. Den skall således även fortsättningsvis uppgå till 6,95 procentenheter. Däremot skall, enligt vad vi föreslår i avsnitt 32, inkomsttaket för uttag av avgiften höjas från 7,5 till 8,06 förhöjda prisbasbelopp.
Ålderspensionsavgiften skall fr.o.m. år 1999 ersätta tilläggspensionsavgiften (se avsnitt 6.5). Inte heller i detta fall föreslår vi någon ändring av avgiftssatsen, utan den skall även för år 1999 vara 6,40 %.
Ålderspensionsavgiften och den allmänna pensionsavgiften kommer därmed att tillsammans uppgå till 14,35 % av den pensionsgrundande inkomsten (dvs. efter avdrag för den allmänna pensionsavgiften, se avsnitt 8.2). Det sammanlagda avgiftsuttaget på 18,5 % av pensionsgrundande inkomster och belopp kommer således inte att införas fr.o.m. år 1999 utan först från en senare tidpunkt då en slutlig lösning finnes. Däremot skall den avgift som tas ut på pensionsgrundande belopp uppgå till 18,5 % redan fr.o.m. år 1999, se vidare avsnitt 31.
Inom det reformerade ålderspensionssystemet motsvarar individens ålderspension i princip summan av de pensionsavgifter som betalts in under livet delat med ett delningstal. Vid bestämmande av delningstalet beaktas bl.a. återstående medellivslängd vid pensioneringstillfället. Enligt princippropositionens förslag skulle även befolkningsdödligheten under förvärvsåren beaktas, dvs. s.k. arvsvinster uppkomna under fövärvsåren skulle schablonmässigt räknas in i delningstalet. Här föreslås att sådana arvsvinster i stället tillgodoräknas löpande som ett procentuellt påslag på pensionsbehållningen (se avsnitt 17). Som nyss nämnts föreslås nu av besparingsskäl att ingen sådan tilldelning av arvsvinster skall göras avseende förfluten tid.
Någon begränsning av pensionsuttag före 65 års ålder motsvarande den i princippropositionen föreslagna spärregeln föreslås inte gälla.
I det reformerade systemet skall finnas en möjlighet för makar att dela pensionsrätt. Enligt princippropositionens förslag skall delning ske så att makarnas pensionsrätt fortlöpande, år för år, delas i princip lika mellan dem. I Ds 1995:41 redovisades ett preciserat förslag till ett sådant system för delning. Många remissinstanser var kritiska till förslaget, bl.a med hänvisning till att samspelet med garantipensionssystemet gjorde det svårt för makarna att överblicka vad delningen faktiskt skulle betyda för deras framtida ålderspensioner. Regeringen lägger därför fram det alternativa förslag som presenterades i Ds 1997:67, vilket innebär att makar i stället ges möjlighet att fortlöpande överföra pensionrätt för premiepension sig emellan. Sådan överföring skall enligt förslaget inte påverka den framtida garantipensionens storlek.
Riksdagens riktlinjer för premiepensionssystemet skiljer sig på några punkter från det förslag som föreligger nu.
De medel som avsätts inom premiepensionssystemet skall enligt riktlinjerna förvaltas av särskilda kapitalförvaltare, privata eller statliga, som väljs av den försäkrade. Inledningsvis kan slås fast att ett sådant system också föreslås nu.
I riksdagens riktlinjer anges att en eller flera statliga kapitalförvaltare skall inrättas för förvaltning av medel från personer som vill välja en sådan lösning. För dem som inte själva väljer någon kapitalförvaltare skall det enligt riktlinjerna finnas flera andra statliga kapitalförvaltare. Mellan dessa kapitalförvaltare skall en utjämning av skillnader i avkastning göras. Kapitalförvaltaren skall årligen fastställa behållningen och avkastningen på respektive pensionskonto samt underrätta Riksförsäkringsverket om detta.
Försäkringsfunktionen skall enligt princippropositionen primärt handhas centralt av Riksförsäkringsverket. Vid riksdagsbehandlingen anförde Socialförsäkringsutskottet att det var en rimlig utgångspunkt att Riksförsäkringsverket handhar försäkringsfunktionen. Skulle det emellertid i det fortsatta utredningsarbetet visa sig att funktionen med större fördel kan läggas på ett annat statligt organ, såg utskottet inget hinder mot en förnyad diskussion i frågan. Utskottet ansåg också att det av administrativa skäl fanns anledning att överväga en lägsta gräns för det årliga belopp som får avsättas till förvaltning inom premiepensionssystemet. Avslutningsvis anförde utskottet att det på grund av frågornas komplexitet bör finnas utrymme för de partier som stod bakom förslaget att, i de delar som ytterligare skulle utredas eller som annars kunde komma att beröras av resultatet av utredningsarbetet, utforma de kommande bestämmelserna på det sätt som visade sig mest ändamålsenligt.
I det förslag som nu lämnas finns vid sidan av de olika privata fondförvaltarna två statliga kapitalförvaltare: ett statligt fondbolag som alternativt val till de privata fondförvaltarna och en ny AP-fondsstyrelse för dem som avstår från att välja förvaltare. Dessutom förvaltas också försäkringskapital i premiepensionssystemet av en ny statlig myndighet och försäkringsgivare kallad Premiepensionsmyndigheten. Försäkringsfunktionen i det nya systemet har således lagts på en ny myndighet som skall arbeta i nära samarbete med övriga socialförsäkringsorgan. Informationsflödet om kapitalförvaltningen skall enligt förslaget primärt ske från Premiepensionsmyndigheten.
Det nya premiepensionssystemet innebär i försäkringstekniskt hänseende vissa omfördelningar mellan de försäkrade. Det hänger främst samman med skillnader i livslängd mellan kvinnor och män. Utöver detta finns i förslaget inte någon utjämning av avkastning mellan olika kapitalförvaltare.
Placeringar i tillgångar i utlandet skall begränsas enligt riktlinjerna, i den mån det är förenligt med EES-avtalets regler. Denna princip upprätthålls dock inte i det föreliggande förslaget.
Avsikten enligt riktlinjerna är att pensionen skall kunna tas ut som partiell pension utan knytning till bestämda kvotdelar. Den försäkrade skall inte kunna återkalla ett uttag av ålderspension från premiepensionssystemet. Pensionen skall vara antingen livsvarig eller temporär under en begränsad tidsperiod om fem eller tio år. I det förslag som nu redovisas finns, på samma sätt som för pensionen från fördelningssystemet, bestämda kvotdelar anvisade som alternativ för pensionsuttaget. Särskilda regler har tagits in i förslaget om återkallelse av uttaget. Förslaget medger inte något temporärt uttag av ålderspension från premiepensionssystemet. Denna ålderspension är således alltid livsvarig. Även efterlevandeskyddet är i förslaget utformat på ett sätt som avviker från riktlinjerna.
6.3. Lagförslagen
2EGERINGENS F¶RSLAG Den samlade beteckningen för allmän in-
komstrelaterad ålderspension skall vara inkomstgrundad ålderspension. Ålderspension utgiven från det reformerade fördelningssystemet respektive från premiepensionssystemet skall kallas inkomstpension respektive premiepension. Efterlevandepension utgiven från premiepensionssystemet skall kallas premiepension till efterlevande.
Regler om inkomstgrundad ålderspension skall tas in i en ny lag benämnd lag om inkomstgrundad ålderspension (LIP). Nuvarande regler i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och i lagen (1959.551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring om pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng, vårdår och beräkning av tilläggspension i form av ålderspension skall föras över till LIP. Även bestämmelserna i lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter skall ersättas med bestämmelser i den nya lagen.
Reglerna om intjänande av pensionsrätt skall träda i kraft den 1 januari 1999. Reglerna om beräkning av förmånernas storlek och utbetalning av dessa skall träda i kraft den 1 januari 2001.
Bestämmelser om fastställande av reformerad pensionsrätt m.m. för tid före ikraftträdandet av LIP, dvs. den 1 januari 1999, skall tillsammans med bestämmelser om ikraftträdande och vissa övergångsbestämmelser m.m. tas in i en särskild lag om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension (införandelagen). De närmare reglerna om Premiepensionsmyndighetens försäkringsverksamhet m.m. skall tas in i en särskild ny lag.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 överensstämmer i stort
med regeringens förslag.
5TREDNINGENS F¶RSLAG 1997 års premiereservutredning föreslog en
särskild lag om premiepension innehållande bestämmelser om förvaltning av premiepensionskapital, bestämmande av premiepension och efterlevandeskydd samt bestämmelser för den nya myndigheten, Premiepensionsmyndigheten, som utredningen föreslog skulle vara försäkringsgivare inom premiepensionssystemet. Utredningen föreslog dock inte att den särskilda lagen skulle innehålla regler om intjänande av premiepension. Samtidigt anförde utredningen att det från en synpunkt vore bäst om samtliga regler om den nya ålderspensioneringen kunde samlas i en lag uppdelad i olika avdelningar.
2EMISSINSTANSERNA Ett fåtal remissinstanser har yttrat sig om den
övergripande lagstrukturen i förslaget i Ds 1995:41.
+AMMARR¤TTEN I
3TOCKHOLM har inget att invända mot den lagtekniska lösning som valts
och har heller inga invändningar mot den terminologi som föreslås i de nya lagarna. Kammarrätten anger vidare att lagtexten förefaller väl genomarbetad och mestadels harmonierande med motiven. Liksom flera andra remissinstanser påpekar kammarrätten att vissa bestämmelser av skilda skäl blivit komplicerade och svårgenomträngliga. Detta förhållande anses dock av flera av dem som påtalat reglernas komplexitet vara
en oundgänglig följd av de principer som ställts upp för det reformerade pensionssystemet.
,¤NSR¤TTEN I 3TOCKHOLM finner att det är väl i linje med reformens syfte
att skapa ett från andra socialförsäkringsgrenar avskilt system att samla bestämmelserna i en lag. Länsrätten är också positiv till att övergångsbestämmelserna finns i en särskild lag. Rätten anför att överflyttning av bestämmelser från lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt AFL i avvaktan på vidare utredning av vissa frågor, torde vara den mest ändamålsenliga lösningen. Också
3VENSKA ARBETSGIVAREF¶RENINGEN och
3VERIGES )NDUSTRIF¶RBUND tillstyrker en separat lag för pensionssystemet
bl.a. eftersom det förstärker intrycket av ett från övriga socialförsäkringar separat system.
3TATSKONTORET anser att det kan finnas behov av en framtida översyn av
lagstiftningens konstruktion syftande till förenkling och ökad tydlighet. Statskontoret menar vidare att flera svagheter i den existerande lagstiftningen förs in i den föreslagna i och med att delar av den existerande lagstiftningen lyfts in i den nya.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Enligt antagna riktlinjer skall den in-
komstgrundade ålderspensionen särskiljas som en fristående försäkringsgren. Regeringen anser det därför naturligt att bestämmelser för den inkomstgrundade ålderspensionen tas in i en särskild lag, i stället för att föras in i lagen om allmän försäkring (AFL). Detta synsätt överensstämmer också med det som framförts i Ds 1995:41 och av de remissinstanser som yttrat sig i frågan om lagförslagets uppläggning.
,AGR¥DET
pekar på både för- och nackdelar med den valda lösningen. En nackdel som nämns är att en väsentlig del av socialförsäkringssystemet inte längre kommer att omfattas av AFL. I likhet med flera remissinstanser finner Lagrådet det föreslagna regelsystemet mycket komplext. Av det skälet kan det enligt Lagrådets mening vara en fördel att ta in bestämmelserna i en särskild lag i stället för att införliva dem i AFL, som i stora delar anses oöverskådlig och i behov av en genomgripande översyn.
Den inkomstgrundade ålderspensionen kan sägas bestå av tre olika delar: nuvarande ATP samt pension baserad på pensionsrätt enligt reformerade regler från fördelningssystemet respektive från premiepensionssystemet. Vissa bestämmelser är gemensamma för alla tre delarna, andra gäller gemensamt för de reformerade delarna. Enligt regeringens mening är det en fördel om de regler som bestämmer en viss förmån kan samlas i en lag. Därmed blir systemet lättare att överblicka. Vi föreslår därför att regler för pension från premiepensionssystemet skall finnas i samma lag som regler för pension från fördelningssystemet. Även 1997 års premiereservutredning har framfört att detta ur en synpunkt är den bästa lösningen. I enlighet med Lagrådets förslag föreslår vi dock att den närmare regleringen av Premiepensionsmyndighetens försäkringsverksamhet, med hänvisningar till försäkringsrörelse- och redovisningsregler, tas in i en särskild lag.
Vårt förslag innebär vidare att bestämmelser om tilläggspension i form av ålderspension skall infogas i samma lag. Regler rörande beräkning av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng, vårdår och om ålderspension föreslås således flyttas från AFL till den nya lagen. I Ds 1995:41
föreslogs dessa regler i stället bli upptagna i en särskild lag om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension (i den fortsatta framställningen benämnd införandelagen). Detsamma föreslogs gälla bestämmelser om den gradvisa övergången till ålderspension beräknad enligt reformerade regler genom en tjugondelsinfasning. Tjugondelsinfansningen innebär att ålderspensionen för årsklasserna 1938–1953 skall kvotdelsberäknas och utges såväl enligt reformerade regler som enligt nuvarande ATP-regler. Fr.o.m. år 2001 kommer ålderspension i form av tilläggspension (inkl. den del av folkpensionen som kan sägas vara inkomstrelaterad) successivt att ersättas av inkomstpension och premiepension intjänad enligt reformerade regler i takt med att de årsklasser som är födda år 1938 eller senare tar ut ålderspension. De årsklasser som är födda före år 1938 skall även fortsättningsvis få sin inkomstrelaterade ålderspension beräknad med utgångspunkt i hittillsvarande regler för tilläggspension och folkpension. Med hänsyn till att nämnda bestämmelser kommer att vara tillämpliga under en mycket lång övergångsperiod anser regeringen att dessa regler bör ingå i samma lag som övriga regler om inkomstgrundad ålderspension.
För personer födda åren 1938–1953 skall alltså en del av den inkomstgrundade ålderspensionen baseras på pensionsrätt intjänad enligt ATPsystemets regler. Eftersom det i nuvarande ålderspensionssystem är folkpensionen och inte tilläggspension som kompenserar för det första basbeloppets inkomster, krävs särskilda regler för att översätta folkpensionen till inkomstgrundad pension för dessa årsklasser. Dessutom skall det för dessa enligt de antagna riktlinjerna finnas en garantiregel av innebörd att den inkomstgrundade ålderspensionen alltid skall motsvara minst den ålderspension enligt nuvarande regler som den pensionsberättigade har tjänat in t.o.m. år 1994. Även sådana regler föreslås bli införda i den nya lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Huvuddelen av de nya bestämmelserna föreslås således ingå i en ny lag om inkomstgrundad ålderspension (LIP). Den föreslagna nya lagen kommer att innehålla regler för såväl intjänande av pensionsrätt som beräkning av inkomstgrundad ålderspension. Däremot föreslås en särskild införandelag för regler med anledning av ikraftträdandet av lagen om inkomstgrundad ålderspension och för bestämmelser som skall gälla för fastställande av pensionsrätt m.m. enligt reformerade regler för tid före ikraftträdandet av lagstiftningen, dvs. för åren 1960–1998 (se avsnitt 15).
Som framgår av det föreslagna namnet på den nya lagen föreslås att den samlade beteckningen för allmän inkomstrelaterad ålderspension skall vara
INKOMSTGRUNDAD ¥LDERSPENSION. Vidare föreslås att den del av
den inkomstgrundade ålderspensionen som kommer att finansieras inom ramen för fördelningssystemet skall heta
INKOMSTPENSION och den del som
kommer att härröra från premiepensionssystemet skall heta
PREMIE
PENSION. Förutom ålderspension rymmer premiepensionssystemet två
former av pension till efterlevande som föreslås kallas
PREMIEPENSION TILL
EFTERLEVANDE.
Lagen om inkomstgrundad ålderspension föreslås vara indelad i fyra avdelningar och 15 kapitel enligt följande.
AVD I Försäkringens omfattning, intjänande av pensionsrätt m.m.
– 1 kap. Allmänna bestämmelser – 2 kap. Pensionsgrundande inkomst – 3 kap. Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande
inkomst – 4 kap. Fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng m.m. AVD II Fördelningssystemet
– 5 kap. Inkomstpension – 6 kap. Tilläggspension AVD III Premiepensionssystemet
– 7 kap. Allmänna bestämmelser om premiepensionssystemet – 8 kap. Kapitalförvaltning m.m. – 9 kap. Uttag av premiepension – 10 kap. Efterlevandeskydd – 11 kap. Premiepensionsmyndighetens kostnader AVD IV Utbetalning och överklagande m.m.
– 12 kap. Utbetalning av pension m.m. – 13 kap. Överklagande m.m. – 14 kap. Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad
pensionsrätt – 15 kap. Övriga bestämmelser
Merparten av bestämmelserna i denna lag avseende intjänande av pensionsrätt och om vem som är försäkrad föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. Detsamma gäller de regler om pensionspoäng och vårdår m.m. som föreslås flyttas över från AFL. Enligt riksdagens beslut skall utbetalning av ålderspensioner baserade på reformerad pensionsrätt ske fr.o.m. år 2001. Med hänsyn härtill föreslås bestämmelserna om beräkning och utbetalning av inkomstgrundad ålderspension i lagen träda i kraft först den 1 januari 2001. Förslaget innebär således att bestämmelserna om tillgodoräknande av pensionspoäng och vårdår fr.o.m. den 1 januari 1999 respektive om hur ålderspension enligt ATP-systemets regler beräknas fr.o.m. den 1 januari 2001 inte längre skall ingå i AFL.
Vidare föreslås vissa ändringar i AFL och i viss annan lagstiftning. Dessa är bl.a. föranledda av att de bestämmelser som för närvarande finns i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring föreslås överföras till LIP. Förslaget innebär att den förstnämnda lagen skall upphöra vid utgången av år 1998. Vissa regler i den lagen skall dock fortsätta att gälla för personer födda år 1937 eller tidigare. Även lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter föreslås upphöra vid utgången av år 1998. Den ersätts då av regler om tillfällig förvaltning av premiepensionsmedel i den föreslagna nya lagen om inkomstgrundad ålderspension.
I propositionen redovisas också i enlighet med de antagna riktlinjerna för reformen lagförslag avseende slopandet av delpensionsförsäkringen samtidigt som de nya reglerna om utbetalning av inkomstgrundad ålderspension träder i kraft den 1 januari 2001. De följdändringar i övrigt som behöver göras i AFL och i annan lagstiftning med ikraftträdande den 1 januari 2001 har däremot inte tagits med i denna proposition.
Hänvisningar till S6-3
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 29.1, 29.5, Författningskommentar till 1 § lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension
6.4. Inkomstbasbelopp
2EGERINGENS F¶RSLAG År 2001 skall det införas ett basbelopp som år-
ligen skall räknas om med den relativa förändringen i inkomstindex. Detta basbelopp skall benämnas inkomstbasbelopp och skall för år 2001 motsvara det förhöjda basbeloppet enligt 1 kap. 6 § AFL. Inkomstbasbeloppet skall årligen fastställas av regeringen.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA Ingen remissinstans har kommenterat införandet
av ett nytt basbelopp.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG I nuvarande ATP-system är det s.k.
intjänandetaket knutet till basbeloppet, närmare bestämt det förhöjda basbeloppet. Som framgår av avsnitt 13 nedan föreslår regeringen att intjänandetaket fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 skall räknas om med hänsyn till den allmänna inkomstutvecklingen såsom denna bestäms av inkomstindex (se avsnitt 16). Även andra begrepp i det reformerade ålderspensionssystemet, som förvärvsvillkoret och kompensation för barnår, är fram till nämnda årsskifte storleksmässigt knutna till det förhöjda basbeloppet för att därefter i stället knytas till förändringen i inkomstindex.
Regeringen föreslår därför att ett nytt basbelopp benämnt inkomstbasbelopp införs from år 2001. Inkomstbasbeloppet föreslås för år 2001 motsvara det förhöjda basbeloppet enligt 1 kap. 6 § AFL. För därefter följande år skall inkomstbasbeloppet räknas om med hänsyn till den relativa förändringen i inkomstindex. Principer för utformning och tillämpning av inkomstindex behandlas i avsnitt 16.
Vi föreslår att inkomstbasbeloppet för varje år för varje år fastställs av regeringen.
6.5. Namnbyten
2EGERINGENS F¶RSLAG Basbeloppen enligt 1 kap. 6 § AFL skall be-
nämnas prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp.
Tilläggspensionsavgift enligt lagen om socialavgifter skall benämnas ålderspensionsavgift. De föreslagna ändringarna skall gälla fr.o.m. år 1999.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG I enlighet med förslag i Ds 1995:41
föreslås i avsnitt 6.4 att ett nytt basbelopp, ett inkomstbasbelopp, skall användas i det reformerade systemet. Inkomstbasbeloppet skall räknas om med inkomstutvecklingen i stället för, som basbeloppen enligt 1 kap. 6 § AFL, med prisutvecklingen. För att lättare kunna särskilja inkomstbasbeloppet från basbeloppet enligt nyss angivna lagrum föreslår regeringen att de sistnämnda basbeloppen skall benämnas prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp.
Enligt antagna riktlinjer skall avgifter till ålderspension på sammanlagt 18,5 % av pensionsgrundande inkomster och andra pensionsgrundande belopp införas. Dessa avgifter skall ersätta bl.a. nuvarande tilläggspensionsavgift. Regeringen föreslår därför att nuvarande tilläggspensionsavgift enligt lagen om socialavgifter skall benämnas ålderspensionsavgift.
De föreslagna namnbytena bör träda i kraft samtidigt med de reformerade intjänandereglerna. De föranleder följdändringar i ett flertal lagar och andra författningar, vilka dock inte namnges här.
I denna proposition används fortsättningsvis huvudsakligen benämningen prisbasbelopp även för tid före år 1999. I vissa situationer används dock nuvarande benämningar synonymt.
Hänvisningar till S6-5
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 13.1, 6.2, Skälen för regeringens förslag: Socialförsäkringarna finansieras med
7. Försäkrad för inkomstgrundad ålderspension
2EGERINGENS F¶RSLAG Nuvarande regler i lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL) om vilka personer som skall vara försäkrade för inkomstgrundad ålderspension och i vilka fall inkomster i annat land skall vara pensionsgrundande i Sverige skall tills vidare i princip oförändrade överföras till det reformerade ålderspensionssystemet.
En motsvarighet till nuvarande s.k. ATP-förbindelser skall tills vidare införas i det reformerade pensionssystemet. Dessa och redan tecknade ATP-förbindelser skall ges giltighet såväl för ATP som reformerad ålderspension.
Tidigare ingångna konventioner om intjänande av ATP skall äga tillämpning även fortsättningsvis samt också såvitt avser pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet.
Bemyndigandet i lagen (1981:691) om socialavgifter om ingående av konventioner avseende avgifter upphävs.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA: 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET 2&6	 tar med hänvisning
till pågående utredning inte upp frågan om försäkringsbegreppets utformning. RFV pekar däremot på att det inte torde vara möjligt att inom en överskådlig framtid införa en ADB-mässig rapportering mellan EUmedlemsstaternas försäkringssystem och att verket därför inte kommer att ha tillförlitliga uppgifter om försäkrade som på grund av arbete i annan medlemstat inte skall tillhöra den svenska försäkringen och inte heller alltid om personer som skall tillhöra den svenska försäkringen. RFV föreslår därför en lagreglerad anmälningsskyldighet för den som inte är inskriven i en försäkringskassa men gör anspråk på ersättning eller annan rättighet från den svenska försäkringen. Verket menar att sådan skyldighet också bör åläggas svenska arbetsgivare och den som på grund av arbete utomlands inte skall omfattas av den svenska försäkringen. RFV anser också att folkbokföringen bör vara avgörande för var en person skall anses bosatt men att det bör utredas om ett beslut beträffande
försäkringstillhörighet på grundval av förvärvsarbete skall kunna fattas av en myndighet med bindande verkan för andra myndigheter.
+AMMAR
R¤TTEN I 3TOCKHOLM och 0ENSION¤RERNAS 2IKSORGANISATION 02/	 har inga
invändningar mot förslaget men anser det angeläget att en samlad översyn av försäkringsbegreppet kommer till stånd snarast möjligt.
'¶TA
(OVR¤TT påpekar att det är olyckligt att ny lagstiftning inte från början
utformas i enlighet med internationella regler som är överordnade den nationella lagstiftningen. Domstolen anser att det inte borde vara omöjligt att – oaktat översynen av försäkringsreglerna som nu sker – finna en lösning som står i överensstämmelse med bindande internationella regler.
&ORUM 3YD OCH 3VENSKA -ISSIONSR¥DET efterlyser ett förtydligande av
om förslaget innebär några förändringar för gruppen biståndsarbetare och missionärer i förhållande till vad som gäller idag. Forum Syd och Svenska Missionsrådet påpekar här att biståndsarbetare/missionärer inte omfattas av de situationer när s.k. ATP-förbindelser kan tecknas.
!RBETSMARKNADSSTYRELSEN !-3	 påpekar att medföljande makar till UD-
tjänstemän till följd av den föreslagna regeln i 1 kap. 7 § lagen om inkomstgrundad ålderspension kommer att anses som bosatta i Sverige under utlandsvistelsen men att motsvarande inte gäller för medföljande till internationellt anställda FN-tjänstemän. AMS anser att denna fråga bör beredas ytterligare med inriktning att bestämmelsen utökas till att omfatta även medföljande till FN-tjänstemän.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Försäkringsbegreppet i det nuvarande
pensionssystemet regleras i 1 kap. 3 § AFL och innebär att försäkrade för folkpension och ATP är dels svenska medborgare, oberoende av var de är bosatta, dels utländska medborgare och statslösa som är bosatta i Sverige. Utländska sjömän på svenska handelsfartyg är försäkrade för ATP även om de inte är bosatta i Sverige. Dessutom gäller att den som någon gång tillgodoräknats pensionspoäng är försäkrad för ATP även om han eller hon inte uppfyller andra krav för att vara försäkrad.
En försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt i riket om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses som bosatt i Sverige under hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller också medföljande make (eller motsvarande) samt barn som inte fyllt 18 år. Vidare skall vid tillämpningen av AFL en person som kommer till Sverige med avsikt att vistas här stadigvarande anses bosatt i Sverige. Detsamma gäller om han eller hon har för avsikt att stanna endast under en begränsad tid, förutsatt att anledningen till vistelsen är förvärvsarbete eller studier och att vistelsen är avsedd att vara längre tid än ett år.
Genom Sveriges medlemskap i Europeiska Unionen (EU) gäller vissa avvikande regler. Dessa regler – som finns i EU-rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen – omfattar personer som är medborgare i ett medlemsland inom EU eller är statslösa eller flyktingar i ett sådant land. Reglerna har gällt i Sverige sedan den 1 januari 1994, då EES-avtalet trädde i kraft, och gäller även i förhållande till länder inom EES som inte är
medlemmar i EU. När det fortsättningsvis talas om länder inom EU avses även de länder inom EES som inte är medlemmar i EU.
Enligt förordning nr 1408/71 (art. 13.2 a) gäller som huvudregel att en förvärvsarbetande i fråga om social trygghet – vilket omfattar bl.a. intjänande av rätt till ålderspension – skall omfattas av lagstiftningen endast i det land där han eller hon är verksam som anställd eller egenföretagare, oberoende av i vilket land han eller hon är bosatt. Den som t.ex. arbetar i Tyskland ett halvår, skall under hela den tiden omfattas av lagstiftningen endast i Tyskland, oavsett om han eller hon flyttar till Tyskland eller behåller sin bosättning i Sverige. Omvänt gäller att en medborgare i ett EU-land som arbetar i Sverige skall vara omfattad av lagstiftningen här, oberoende av var han eller hon är bosatt och oavsett anställningstidens längd. Den som är utsänd av en arbetsgivare i ett EUland till ett annat sådant land för ett arbete där som är avsett att vara högst ett år skall dock omfattas av lagstiftningen i det utsändande landet. Att en person på detta sätt skall omfattas av lagstiftningen i ett visst land, innebär att såväl villkoren för att kunna tjäna in pensionsrätt som skyldigheten att erlägga avgifter till bl.a. ålderspensionssystemet bestäms av den nationella lagstiftningen.
I förordning nr 1408/71 finns vissa kompletteringar till och undantag från huvudregeln om att en förvärvsarbetande skall vara omfattad av lagstiftningen endast i sysselsättningsstaten.
Reglerna i förordning nr 1408/71 är överordnade nationell lagstiftning och har således företräde framför avvikande regler i AFL eller annan nationell lagstiftning.
Sverige har vidare ingått konventioner om social trygghet med flera länder, såväl inom som utom EU. Konventionerna med EU-länderna och övriga EES-länder har till stor del förlorat sin betydelse i och med EESavtalets ikraftträdande, utom i den mån de rör personkategorier som inte omfattas av reglerna i förordning nr 1408/71. Grundtanken i de flesta konventionerna är att tillförsäkra den som är medborgare i en av staterna rätt till sociala förmåner i den andra staten om han eller hon är anställd eller bosatt där. Konventionerna innehåller inte några fullständiga system för lagvalsregler av det slag som finns i förordning nr 1408/71. De förhindrar därför inte alltid att en person kan vara omfattad av lagstiftningen i två länder samtidigt.
När det gäller försäkringsbegreppet i det reformerade pensionssyste met
 dvs. den personkrets som skall kunna tillgodoräknas rätt till in-
komstgrundad ålderspension, föreslogs i Ds 1995:41 att nuvarande regler tills vidare skall kvarstå i huvudsak oförändrade.
Försäkringsbegreppet i AFL är föremål för en generell översyn, bl.a. mot bakgrund av de utvidgningar och inskränkningar som följde med EES-avtalet såvitt avser tillhörigheten till svensk socialförsäkring men också med beaktande av önskemålet om ett stärkt samband mellan avgifter och förmåner. En sådan översyn har skett inom Utredningen om socialförsäkringens personkrets och har presenterats i utredningens betänkande En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72). I korthet innebär utredningens förslag att socialförsäkringarna skall indelas i en bosättningsbaserad försäkring – avsedd för olika kostnadsersättningar, bidrag och förmåner av garantinivåkaraktär – och en arbetsbaserad
försäkring, avsedd att täcka inkomstförluster. Betänkandet har remissbehandlats och avsikten är att efter ytterligare beredning skapa ett enhetligt försäkringsbegrepp för hela socialförsäkringsområdet.
Att försäkringsbegreppet enligt AFL nu är föremål för en generell översyn innebär, som Göta Hovrätt anför i sitt remissyttrande, inte att försäkringsbegreppet i den lag om inkomstgrundad ålderspension som vi här föreslår inte kan utformas annorlunda än i AFL. Det finns emellertid flera omständigheter som talar mot att så sker. Utredningens om socialförsäkringens personkrets betänkande är för närvarande föremål för beredning. De nuvarande reglerna kommer troligtvis därför endast att gälla under begränsad tid i det reformerade pensionssystemet. Det är vidare önskvärt att en förändring av försäkringsbegreppet inom socialförsäkringen sker i ett sammanhang. Det finns därför skäl att avvakta resultatet av det vidare beredningsarbetet med det betänkandet. Under sådana förhållanden framstår det som mindre lämpligt att göra förändringar beträffande försäkringsbegreppet som kan förväntas bli enbart tillfälliga. En sådan förändring skulle också innebära att olika regler skulle gälla samtidigt i fråga om möjligheterna att tillgodoräknas ålderspensionsrätt inom ATP-systemet respektive inom det reformerade pensionssystemet. Detta vore olämpligt dels ur administrativ synpunkt, dels med hänsyn till att personer som är födda under något av åren 1938–1953 (mellangenerationen) skall tillgodoräknas pensionsrätt inom båda systemen.
Regeringen anser, mot bakgrund av det anförda, att det därför är lämpligast att nuvarande regler om vilka personer som skall vara försäkrade och i vilka fall inkomster i annat land skall vara pensionsgrundande här i landet tills vidare överförs i princip oförändrade till det reformerade pensionssystemet. I det lagförslag som vi nu lägger fram återfinns därför nuvarande definition av vilka som är försäkrade och har möjlighet att tjäna in rätt till inkomstgrundad ålderspension. Regeringen tar därför nu inte heller ställning till om de tillägg och förändringar som föreslås av RFV och AMS skall införas. Frågorna får i stället behandlas inom ramen för beredningen av det tidigare nämnda betänkandet.
I två avseenden skiljer sig dock regeringens förslag från vad som för närvarande gäller enligt AFL. Vi förslår nämligen inte några motsvarigheter till reglerna i 1 kap. 3 § tredje och fjärde styckena AFL. I det förstnämnda lagrummet anges att den som någon gång tillgodoräknats pensionspoäng är försäkrad för ATP även om han eller hon i övrigt inte uppfyller förutsättningarna för att vara försäkrad. Detta hänger samman med att förslaget, i motsats till vad som är fallet i AFL, är utformat så att den som någon gång tjänat in ålderspensionsrätt i Sverige kommer att kunna få sin ålderspension utbetald även om han eller hon vid pensioneringstillfället inte längre är försäkrad här. Den nämnda regeln i AFL är emellertid också en förutsättning för att den som uppbär förtidspension grundad på s.k. antagandepoäng skall kunna tjäna in ålderspensionsrätt när övriga villkor för att vara försäkrad inte längre uppfylls. Det är vår uppfattning att denna möjlighet åtminstone tills vidare bör kvarstå, varför det i den här föreslagna lagen särskilt anges att de nämnda förtidspensionärerna är försäkrade för inkomstgrundad ålderspension. Denna avvikelse i förhållande till reglerna i AFL är endast lagteknisk och
innebär i praktiken ingen förändring i fråga om möjligheterna att tjäna in ålderspensionsrätt.
Bestämmelsen i 1 kap. 3 § fjärde stycket AFL reglerar vad som gäller beträffande den som en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning. En sådan person anses bosatt i Sverige under hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make och därmed likställd samt barn som inte fyllt 18 år. Som anges i bestämmelsen har emellertid regeringen bemyndigats att undanta vissa utsända från denna regel. Bemyndigandet tillkom sedan Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete Sida framfört önskemål om att fältpersonal kontraktsanställd för arbete i biståndsland inte skulle omfattas av den aktuella bestämmelsen om bosättning. Kort därefter utfärdade regeringen en förordning enligt vilken Sida-anställda undantogs från bosättningsregeln och således, trots att de under utsändningstiden kvarstod som folkbokförda i Sverige, inte ansågs bosatta här, till följd varav de inte heller tillgodoräknades bosättningstid för folkpension. Förordningen avseende Sida-anställda upphörde att gälla år 1994 då det inte längre förelåg något behov av att kunna undanta denna grupp från bosättningsregeln. I det ovan nämnda betänkandet (SOU 1997:72) En lag om socialförsäkringar föreslås att möjligheten för regeringen att föreskriva undantag från bosättningsregeln tas bort eftersom den inte längre används.
,AGR¥DET förutsätter att frågan aktualiseras i
samband med det fortsatta arbetet med bestämmelserna om vilka som skall vara försäkrade.
Möjligheten till undantag har med hänsyn till det ovan redovisade inte någon nämnvärd praktisk betydelse. Vi föreslår därför att den nuvarande bestämmelsen i AFL härom tas bort och att något motsvarande bemyndigande inte införs i lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Att nuvarande försäkringsbegrepp tills vidare föreslås överfört till det reformerade pensionssystemet innebär inte att regeringen har tagit ställning till hur ett framtida försäkringsbegrepp bör vara utformat. Som vi angett ovan får denna fråga i stället behandlas inom ramen för den fortsatta beredningen av det betänkande som Utredningen om socialförsäkringens personkrets lämnat.
I dagens ålderspensionssystem finns möjlighet att i vissa fall genom en s.k. ATP-förbindelse åstadkomma att en inkomst grundar pensionsrätt i Sverige, trots att den enligt huvudreglerna inte skulle göra det. Genom förbindelsen åtar sig arbetsgivaren, utan att vara avgiftsskyldig enligt svensk lag eller konvention, att betala tilläggspensionsavgift på den lön som betalas ut till en arbetstagare. ATP-förbindelser kan tecknas i fyra situationer, nämligen för
1. svenska medborgare som är försäkrade i Sverige och som arbetar utomlands för en utländsk arbetsgivare som är dotterbolag till ett svenskt företag,
2. svenska medborgare eller i Sverige bosatta utländska medborgare som arbetar för en främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet eller för en utländsk medborgare som tillhör beskickningen eller konsulatet,
3. svenska medborgare som arbetar för en svensk arbetsgivare i ett land med vilket Sverige ingått socialförsäkringskonvention och som enligt konventionen är försäkrade i det landet,
4. svenska medborgare som arbetar i ett konventionsland för en utländsk arbetsgivare som är dotterbolag till ett svenskt företag och som till följd av konventionen är försäkrade i det landet.
I de två första situationerna är arbetstagaren enligt de allmänna reglerna i AFL försäkrad för ATP men den lön han eller hon uppbär är inte pensionsgrundande i Sverige. I de två senare fallen är – till följd av konventionsbestämmelser – arbetstagaren inte försäkrad i Sverige och kan då normalt inte tillgodoräknas pensionsrätt i Sverige. Den inkomst som arbetsgivaren genom ATP-förbindelsen åtar sig att betala ålderspensionsavgift på behandlas dock som pensionsgrundande inkomst av anställning. Som Forum Syd och Svenska Missionsrådet har påpekat omfattar dessa fyra grupper för vilka ATP-förbindelser kan tecknas inte svenska medborgare som arbetar utomlands i ett icke konventionsland och uppbär lön från svensk juridisk person. Dessa arbetstagare är emellertid försäkrade enligt de allmänna reglerna i AFL och den lön de uppbär är pensionsgrundande i Sverige. Vi föreslår här inte några förändringar. Frågan om vad som är pensionsgrundande inkomst utvecklas närmare under avsnitt 8.
Utredningen om socialförsäkringen och EG tog i sitt betänkande Rätten till folkpension (SOU 1992:26) upp frågan om möjligheten att teckna ATP-förbindelser står i överensstämmelse med reglerna i förordning nr 1408/71. Utredningen fann detta vara tveksamt men uttalade inte någon bestämd mening i frågan och lade inte fram något förslag till ändrad lagstiftning. Frågan borde emellertid enligt utredningen övervägas närmare i annat sammanhang.
Frågan om någon motsvarighet till ATP-förbindelserna skall införas i det reformerade pensionssystemet berördes inte av Pensionsarbetsgruppen eller i princippropositionen. Pensionsarbetsgruppen diskuterade emellertid i sitt betänkande den mer generella frågan om det skall finnas en möjlighet till frivilliga tilläggsbetalningar i det allmänna pensionssystemet, men fann att övervägande skäl talade mot detta och föreslog därför att någon sådan möjlighet inte skulle finnas. I Ds 1995:41 redovisades samma ståndpunkt och det är även regeringens uppfattning att någon sådan möjlighet inte bör införas. Beträffande ATP-förbindelserna konstaterar regeringen inledningsvis att dessa kan ses som en form av frivillig försäkring, vilket i sig talar mot att någon motsvarighet till dessa införs i det reformerade pensionssystemet. Det bör framhållas att möjligheterna att teckna frivilliga, individuella pensionsförsäkringar står öppen även för denna kategori, liksom för andra.
Det finns således flera skäl som talar för att en motsvarighet till ATPförbindelserna inte skall införas i det reformerade pensionssystemet. Det kan dock finnas skäl att närmare överväga vilka konsekvenser ett avskaffande av förbindelserna skulle få, inte minst för dem som redan nu omfattas av en sådan förbindelse. Därvid bör beaktas att förbindelserna har betydelse inte bara för ålderspensioneringen utan också för förtidspensioneringen och, i viss mån, efterlevandepensioneringen.
Regeringen har under den fortsatta beredningen övervägt olika lösningar i fråga om ATP-förbindelsernas fortbestånd. Vi har därvid konstaterat att det finns starka skäl som talar för att inte införa någon motsvarighet till dessa förbindelser i det reformerade pensionssystemet och för att avskaffa dem även inom ATP-systemet. Utredningen om socialförsäkringens personkrets har haft i uppdrag att närmare överväga om ATP-förbindelserna bör finnas kvar och därvid särskilt beakta om de är förenliga med EU:s förordning nr 1408/71. Utredningen har i sitt tidigare nämnda betänkade redovisat sin syn på vilka konsekvenser ett avskaffande av ATP-förbindelserna skulle få och har ansett att dessa är relativt begränsade, bl.a. beroende på att de flesta av dem som berörs av ATP-förbindelser även omfattas av kollektivavtalsgrundade försäkringar i någon form. Utredningen har vidare bedömt att förbindelserna inte är förenliga med EU:s förordning nr 1408/71, att ett system med frivilliga tilläggsbetalningar inte lämpar sig för en offentlig, obligatorisk försäkring samt att förbindelserna i de flesta fall leder till en oönskad dubbelförsäkring, dvs. den anställde omfattas av socialförsäkringen i såväl Sverige som arbetslandet.
Som framgått är frågan om ATP-förbindelserna föremål för beredning. I avvaktan på att denna slutförs föreslår vi att det tills vidare införs en möjlighet att i det reformerade pensionssystemet teckna förbindelser motsvarande dagens ATP-förbindelser. Vi föreslår vidare att redan tecknade förbindelser tills vidare ges giltighet även i det reformerade systemet. Pensionsgrundande inkomst som fastställs på grund av en förbindelse som tecknats efter lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1999 kommer följaktligen att kunna grunda pensionsrätt både inom ATP och det reformerade systemet.
Regeringen vill betona att den nu föreslagna lösningen är provisorisk och att ATP-förbindelserna kommer att tas upp till nya överväganden i samband med den fortsatta beredningen av det ovan nämnda utredningsbetänkandet.
I lagrådsremissens förslag till lag om inkomstgrundad ålderspension fanns ett bemyndigande för regeringen att träffa överenskommelse med främmande makt om utsträckt tillämpning av nämnda lag eller om undantag i vissa fall från vad som skall gälla enligt lagen. En motsvarande bestämmelse finns nu i AFL och, såvitt gäller avgifter, i lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL). Eftersom sådana internationella överenskommelser som det är fråga om, trots bemyndigandet i AFL, brukar underställas riksdagen för godkännande har bemyndigandet ingen stor praktisk betydelse. Med hänsyn härtill bör ett sådant bemyndigande, som
,AGR¥DET förordar, inte tas in i lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Av samma skäl bör bemyndigandet i SAL tas bort. Detta innebär att sådana internationella överenskommelser varom fråga är fortsättningsvis får underställas riksdagen för prövning och utfärdas som lag.
De internationella överenskommelser som redan träffats, med stöd av det nuvarande bemyndigandet i AFL, bör gälla även fortsättningsvis och tillämpas vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng eller vårdår enligt den nya lagen om inkomstgrundad ålderspension. Vidare bör den utsträckta tillämpning av reglerna i AFL om försäkring och bosättning i Sverige och de undantag från dessa regler
som gäller på grund av sådana tidigare överenskommelser, vid tillämpning av bestämmelserna om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. och pensionsrätt enligt 4 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension, gälla försäkring för inkomstgrundad ålderspension och bosättning här. Vi föreslår därför att bestämmelser med nu angiven innebörd infös i det reformerade ålderspensionssystemet.
8.1. Pensionsgrundande inkomster och beräkning av pensionsgrundande inkomst
2EGERINGENS F¶RSLAG De regler i nuvarande pensionssystem som be-
stämmer vilka inkomster och förmåner som är pensionsgrundande för ATP skall överföras med i princip oförändrad innebörd till det reformerade pensionssystemet.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i allt
väsentligt överens med regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA #ENTRALA 3TUDIEST¶DSN¤MNDEN #3.	 anser att
även vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa bör ingå bland de ersättningar som utgör pensionsgrundande inkomst av anställning.
2IKSSKATTEVERKET 236	 och 3KATTE
MYNDIGHETEN I '¶TEBORGS OCH "OHUS L¤N noterar att någon ändring av
gällande regler för belopp som avsätts till eller tas ut från vinstandelsstiftelser inte har föreslagits under hänvisning till att frågan är under beredning. Remissinstanserna hänvisar här till intentionerna bakom skattereformen 1990 och påpekar att det är fråga om stora belopp som nu inte blir föremål för avgifts- eller skatteuttag. RSV efterlyser vidare en klarare beskrivning av skillnaden mellan aktiv och passiv inkomst av näringsverksamhet. RSV ifrågasätter också om inte inkomst från utomlands bedriven självständig näringsverksamhet antingen bör göras helt förmånsgrundande och beläggas med alla avgifter eller inte alls förmånsgrundande.
3KATTEMYNDIGHETEN I 3TOCKHOLMS L¤N påpekar att regeln om att
den som från en fysisk person uppbär en anställningsinkomst understigande 10 000 kr för inkomståret själv skall betala egenavgifter för ersättningen innebär att arbetstagaren kan komma att överkompenseras i vissa fall.
+AMMARR¤TTEN I 3TOCKHOLM och
0ENSION¤RERNAS 2IKSORGANISATION 02/	 har inga invändingar mot de
föreslagna bestämmelserna.
&ORUM 3YD och 3VENSKA -ISSIONSR¥DET anser
att det bör vara möjligt att utarbeta ett system för beräkning av pensionsgrundande inkomst där fler faktorer än den faktiska utbetalade nettolönen ingår i underlaget. På liknande sätt pekar
4J¤NSTEM¤NNENS
#ENTRALORGANISATION 4#/	 på problemen för bl.a. de yrkesgrupper som
har en betydligt lägre pensionsålder än 65 år.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG I de av riksdagen antagna riktlinjerna
har lagts fast att pensionsrätt i det reformerade systemet skall tjänas in på
grundval av inkomster av anställning, varmed likställs uppdrag, och annat förvärvsarbete (aktiv näringsverksamhet m.m.) enligt samma principer som i dag. En utgångspunkt för pensionsreformen är sålunda att förvärvsinkomster och därmed likställda ersättningar som nu är pensionsgrundande enligt reglerna i 11 kap. 2 och 3 §§ AFL skall vara så även i det reformerade pensionssystemet. Sedan den 1 juli 1997 omfattar den förstnämnda bestämmelsen även det av CSN påtalade vuxenstudiebidraget enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.
I princippropositionen föreslogs att även studier som omfattas av studiemedelssystemet skall vara pensionsgrundande. Frågan har sedan berörts i såväl Ds 1995:41 som Ds 1997:67, där det föreslagits att pensionsrätt för studier skall kunna tillgodoräknas inom ramen för det reformerade ålderspensionssystemet från och med år 1995. Vad gäller den tekniska utformningen av en sådan pensionsrätt angav regeringen i princippropositionen att detta får avgöras under den fortsatta beredningen. I de båda departementspromemoriorna angavs att frågan om den närmare utformningen av pensionsrätt för studier bör behandlas i samband med beredningen av ett reformerat studiestödssystem. Regeringen gör även nu denna bedömning, se avsnitt 12.
Eftersom de inkomster och förmåner som nu är pensionsgrundande enligt reglerna i AFL skall grunda pensionsrätt också i det reformerade systemet, föreslås här att dessa regler i princip oförändrade överförs till den nya lagen om försäkring för inkomstgrundad ålderspension. Vissa remissinstanser har i denna fråga haft synpunkter rörande avsättning och uttag av medel från vinstandelsstiftelser och andra juridiska personer med motsvarande ändamål. Frågan har beretts inom Regeringskansliet och riksdagen har nyligen beslutat att särskild löneskatt skall tas ut på bidrag som en arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse eller liknande (prop. 1996/97:21; 1996/97:FiU1; 1996/97:SfU13 och rskr 1996/97:53). Till följd härav skall socialavgifter inte tas ut på nyss nämnda medel och någon rätt till sociala förmåner skall inte uppkomma. Regeringen föreslår därför att även i fråga om medel från vinstandelsstiftelser eller liknande skall nuvarande regler föras över till den nya lagen utan ändringar.
Regeringen föreslår vidare att nuvarande regler i AFL om pensionsgrundande inkomst upphävs och ersätts med en hänvisning till den nya lagen. I detta sammanhang har några förändringar av i huvudsak lagteknisk karaktär gjorts. Förändringarnas närmare innebörd framgår av författningskommentaren. Någon ändring i den nuvarande uppdelningen av pensionsgrundande inkomster i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete föreslås dock inte.
Pensionsgrundande inkomst av anställning är framför allt lön, annan ersättning i pengar och nettovärdet av andra utgivna skattepliktiga förmåner (t.ex. fri kost, bostadsförmån eller bilförmån) till en arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Som inkomst av anställning räknas också ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för arbete som en försäkrad utfört för annans räkning utan att vara anställd, s.k. uppdragsinkomst.
Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är främst inkomst av aktiv näringsverksamhet, dvs. näringsverksamhet i vilken den försäk-
rade arbetat i inte oväsentlig omfattning. Kravet på aktivitet innebär i normalfallet att den försäkrades arbetsinsats i verksamheten skall motsvara minst en tredjedel av arbetstiden i en heltidsanställning. Vissa jämkningsmöjligheter finns dock (jfr prop. 1989/90:110 s. 646). Verksamhet som inte är aktiv näringsverksamhet är passiv sådan.
Näringsverksamhet delas in i förvärvskällor. Indelningen sker så att all näringsverksamhet som en fysisk person bedriver utgör en förvärvskälla. Om det i denna förvärvskälla ingår verksamhet i vilken den försäkrade arbetar i inte oväsentlig omfattning blir hela förvärvskällan aktiv näringsverksamhet. Verksamheter som bedrivs i handelsbolag bildar var för sig egna förvärvskällor och kan inte slås samman med verksamhet som en bolagsman bedriver som enskild näringsidkare. Bedömningen av om verksamheten skall anses aktiv eller passiv görs på delägarnivå bolag för bolag.
Näringsverksamhet i utlandet såväl i handelsbolagsform som sådan bedriven av enskild näringsidkare hänförs alltid till passiv näringsverksamhet även om den i och för sig bedrivs självständigt. RSV har pekat på att detta kan innebära att inkomst av sådan verksamhet – om näringsidkaren omfattas av svensk socialförsäkring och arbetar i verksamheten – ger rätt till sjukpenning, men inte till pension. Grunderna för socialförsäkringssystemet har, som tidigare nämnts, utretts av utredningen om socialförsäkringens personkrets och betänkandet är för närvarande föremål för beredning. De förhållanden RSV pekat på bör därför behandlas inom ramen för denna översyn och regeringen anser inte att det för närvarande finns skäl att föreslå någon förändring i denna fråga.
Avgörande för bedömningen av om en inkomst är att hänföra till inkomst av aktiv näringsverksamhet, och därmed skall anses som en pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är det ställningstagande som görs vid taxeringen. Någon särskild bedömning behöver således inte göras vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten.
Enligt huvudregeln i 11 kap. 2 § AFL skall ersättning för utfört arbete räknas som pensionsgrundande inkomst av anställning även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. Detta skall dock inte göras om mottagaren av ersättningen har gällande F-skattsedel. Med en F-skattsedel följer skyldighet för innehavaren av skattsedeln att själv betala socialavgifter i form av egenavgifter på ersättning för utfört arbete. Ersättningen utgör i sådant fall pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete.
Till inkomst av annat förvärvsarbete räknas också ersättning för utfört arbete om utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo, ersättningen understiger 10 000 kr och inte utgör en utgift i näringsverksamhet. Skattemyndigheten i Stockholms län har pekat på de problem som uppstår när en ersättning som skall utges överstiger 8 000 kr men inte uppgår till 10 000 kr. Om uppdragstagaren därutöver kompenseras för egenavgifter blir den sammanlagda ersättningen mer än 10 000 kr och avgiftsskyldigheten övergår till utbetalaren. Uppdragstagaren blir härigenom överkompenserad. Myndigheten har föreslagit att en möjlighet införs för parterna att komma överens om att ersättningen skall utgöra inkomst av anställning även om ersättningen understiger 10 000 kr.
Undantagsregeln för ersättningar understigande 10 000 kr infördes vid tillkomsten av reglerna om F-skattsedel m.m. och tar sikte på transaktioner mellan enskilda personer (jfr prop. 1991/92:112, Skatteutskottets betänkande 1991/92:SkU29 och rskr. 1991/92:292). En eventuell förändring av den skatterättsliga systematiken bör inte ske utan att konsekvenserna härav först har utretts närmare. En sådan utredning bör inte i första hand ske inom ramen för pensionslagstiftningen. Regeringen föreslår därför inte här några förändringar i detta avseende.
Även ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person betraktas som inkomst av annat förvärvsarbete om arbetet utförts i Sverige samt arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst (s.k. omvänt likställighetsavtal). Utomlands självständigt bedriven näringsverksamhet hänförs alltid till passiv verksamhet och är inte pensionsgrundande. Som framgått av avsnitt 7 är dock vissa slag av inkomster som förvärvats i utlandet pensionsgrundande för ATP om arbetsgivaren i särskilt avtal med Riksförsäkringsverket, s.k. ATP-förbindelse, förbundit sig att erlägga avgift för allmän tilläggspension.
Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är vidare tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet. Rör det sig om tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte bedrivs självständigt är den pensionsgrundande som inkomst av anställning. Tillfälliga förvärvsinkomster kan avse priser från fiske- eller kunskapstävlingar eller vinster från deltagande i reklamtävlingar. Hit hör även olika inkomster av hobbyverksamhet, även om dessa är mer varaktiga. Alla dessa avser ersättningar för utfört arbete, antingen i egen regi eller inom ramen för annans verksamhet. I många fall kan det inte anses vara fråga om arbete för någon annans räkning. Avgörande för om sådana tillfälliga förvärvsinkomster skall räknas som inkomst av anställning eller som inkomst av annat förvärvsarbete är om de kan härledas ur ett uppdragsförhållande eller inte. När ett anställnings- eller uppdragsförhållande kan anses föreligga skall ersättningarna behandlas som anställningsinkomster. Om den prestation som utgör grund för ersättningen inte kan anses ha skett inom ramen för någon annans verksamhet utan är självständigt bedriven, skall ersättningen behandlas som inkomst av annat förvärvsarbete.
Enligt de nuvarande reglerna i 11 kap. 2 § AFL är en rad olika socialförsäkringsersättningar m.m. pensionsgrundande som inkomst av anställning. På motsvarande sätt förekommer, enligt 11 kap. 3 § AFL, även vissa sådana ersättningar som är pensionsgrundande som inkomst av annat förvärvsarbete.
I enlighet med de antagna riktlinjerna föreslår vi att de generella reglerna för vilka inkomster som är pensionsgrundande för ATP överförs till det reformerade pensionssystemet. Därmed kommer bl.a. sjukpenning, rehabiliteringspenning, föräldrapenningförmåner, vårdbidrag, arbetslöshetsersättning, vissa former av utbildningsbidrag och vuxenstudiestöd samt livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring att vara pensionsgrundande även inom det reformerade pensionssystemet.
I samband med skattereformen beslutades vissa förändringar i AFL och lagen (1981:691) om socialavgifter som medförde att bl.a. vissa ersättningar från s.k. avtalsförsäkringar skall utgöra pensionsgrundande in-
komst samt underlag för uttag av socialavgifter (prop. 1989/90:110 s. 333 ff.). De avtalsförsäkringar som avsågs är avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) och trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA). I en senare proposition (prop. 1990/91:54 om kvarvarande frågor i reformeringen av inkomst- och företagsbeskattningen, m.m.) har preciserats vilka utfallande belopp från avtalsförsäkringarna som skall utgöra underlag för särskild löneskatt och därmed inte förmånsgrundande för ATP.
Regeringen föreslår att de nämnda social- och avtalsförsäkringsersättningarna skall – i enlighet med vad som gäller i dag och i överensstämmelse med vad som är fallet beträffande förvärvsinkomster – vara pensionsgrundande i princip till sitt faktiska belopp.
Forum Syd och Svenska Missionsrådet har ansett att biståndsarbetare och missionärer bör kompenseras i pensionshänseende för de låga inkomster de uppbär under utlandstjänstgöringen genom ett tillägg av ett pensionsgrundande belopp. Frågan om särskilda kompletteringar i pensionssystemet för vissa grupper behandlades av Pensionsarbetsgruppen, som kom till slutsatsen att någon särreglering utöver vad som har föreslagits för barnår, studier och plikttjänstgöring inte borde införas. I princippropositionen anförde den dåvarande regeringen bl.a. att varje särreglering av innebörd att någon grupp får en särskild kompensation för minskad pensionsrätt innebär ett avsteg från livsinkomstprincipen. Med allt för många sådana avsteg förlorar principen i innehåll och får till följd att grundtanken bakom det reformerade pensionssystemet rubbas. Vidare måste varje särreglering finansieras särskilt, med avgifter från staten, andra försäkringssystem eller med allmänna skattemedel. Det är inte heller troligt att en särreglering av det slag som föreslagits av Forum Syd och Svenska Missionsrådet skulle kunna begränsas till grupperna biståndsarbetare och missionärer. Som TCO har framhållit finns det även andra grupper som av olika anledningar riskerar att få ett sämre utfall i det reformerade systemet. Enligt regeringens uppfattning talar därför övervägande skäl för att inte i reglerna för pensionsgrundande inkomst införa någon särreglering för grupperna biståndsarbetare och missionärer. Som tidigare anförts i avsnitt 7 bör inte heller någon möjlighet till frivilliga inbetalningar öppnas. Närmast till hands ligger i stället att ålderspensionsskyddet för de nyss nämnda grupperna kompletteras genom överenskommelser med arbetsgivarna om tecknande av privata pensionsförsäkringar eller andra icke offentliga lösningar.
En försäkrad kan för samma tid vara berättigad till olika former av socialförsäkringsersättningar. Frågan om hur pensionsrätt föreslås beräknas då sjukpenning, förtidspension, arbetsskadelivränta eller annan pensionsgrundande ersättning utges för samma tid och avser samma sjukdom eller skada behandlas i avsnitt 9.4.
8.2. Avdrag för den allmänna pensionsavgiften vid beräkning av pensionsgrundande inkomst
2EGERINGENS F¶RSLAG Vid fastställande av pensionsgrundande in-
komst skall ett belopp avräknas som motsvarar den allmänna pensionsavgiften som fastställts med ledning av den årliga taxeringen till statlig inkomstskatt.
0ROMEMORIORNAS F¶RSLAG stämmer i huvudsak överens med rege-
ringens förslag. I Ds 1995:29 omfattade dock förslaget också avdrag för den allmänna sjukförsäkringsavgiften som då togs ut.
2EMISSINSTANSERNA Av de remissinstanser som yttrar sig över Ds
1995:29 har flertalet invändningar mot förslaget. Av de remissinstanser som yttrar sig över Ds 1997:67 är det ett fåtal som berör ovan nämnda förslag. Av detta fåtal har flertalet invändningar mot eller avvisar förslaget.
3VENSKA ARBETSGIVAREF¶RENINGEN 3!&	 och &¶RETAGARNAS 2IKSORGANI SATION tillstyrker förslaget i sin helhet. 2IKSREVISIONSVERKET 226	 !RBETS GIVARVERKET ,ANDSTINGSF¶RBUNDET och 3VERIGES AKADEMIKERS CENTRAL ORGANISATION har alla förståelse för resonemanget bakom förslaget men
har olika synpunkter på detsamma.
,ANDSORGANISATIONEN ,/	
4J¤NSTEM¤NNENS CENTRALORGANISATION 4#/	 0RIVATTJ¤NSTEMANNAKARTELLEN 04+	 OCH 3TATSPENSION¤RERNAS 2IKSF¶RBUND avvisar förslaget. 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET 2&6	 +AMMARR¤TTEN I 3TOCKHOLMS L¤N OCH 3VENSKA KOMMUNF¶RBUNDET med flera har invändningar mot förslaget.
RFV anser att förslagets konsekvenser inte är tillfredsställande analyserade och redovisade. RFV menar vidare att förändringar som påverkar det materiella innehållet i pensionssystemet inte bör göras i ett sammanhang som tar sikte på tekniska justeringar. Enligt RFV bör det förhållandet att allmän pensionsavgift inte tas ut på pensionsinkomster, vilket är ett motiv för att de skall dras ifrån vid beräkning av pensionsgrundande inkomst, redan ha beaktats vid fastställandet av pensionsnivån.
Enligt verkets mening drabbas yngre generationer hårdare än äldre eftersom deras pension i högre grad tjänas in efter det att förslaget skall träda i kraft. RFV påpekar också, i likhet med flera andra remissinstanser, att personer med inkomster som frånräknat allmän pensionsavgift överstiger 7,5 basbelopp inte berörs av förslaget eftersom de även fortsättningsvis får en pensionsgrundande inkomst på 7,5 basbelopp. RFV hävdar vidare att förslaget leder till att sambandet mellan avgifter och förmåner i pensionssystemet tunnas ut genom att avgiftsunderlag och förmånsunderlag inte längre skulle sammanfalla. Vidare skapas en osäkerhet om försäkringsvillkoren genom att förändringar i reglerna för allmänna egenavgifter påverkar pensionsförmånerna även om dessa förändringar inte har något samband med pensionssystemet.
RSV har inga principiella invändningar mot förslaget. RSV påpekar dock att allmän pensionsavgift kan debiteras endast om inkomsttagaren är skattskyldig. I vissa fall kan förekomma att pensionsgrundande inkomst beräknas trots att skattskyldighet inte föreligger. Den pensionsgrundande
inkomsten skulle i sådana fall inte påverkas av förslaget. RRV framför att förslaget innebär ett avsteg från riktlinjerna och vad som framfördes av Pensionsarbetsgruppen om förutsägbarhet och trovärdighet i det reformerade pensionssystemet och menar att förslaget innebär att den pensionsgrundande inkomsten och följaktligen pensionen direkt kan påverkas genom politiska beslut. Samtidigt har RRV en viss förståelse för det förda resonemanget att allmän pensionsavgift inte betalas på pensionen.
LO avvisar förslaget och påpekar att förslaget inte är neutralt i förhållande till den nuvarande ordningen genom att den pensionsgrundande inkomsten blir lägre. Enligt LO beaktas inte att statsinkomsterna påverkas positivt vid ett borttagande av arbetsgivaravgift till ATP. TCO tolkar förslaget så att allmän pensionsavgift till pensionssystemet skulle komma att tas ut på inkomster som inte ger pensionsrätt. TCO menar att avgifts- och förmånsunderlag bör beräknas på samma sätt och motsätter sig den sänkning av pensionsförmånerna som förslaget innebär. Vidare påpekar TCO att om fler avgifter av samma slag som den allmänna pensionsavgiften införs kommer pensionen att reduceras ytterligare. TCO är även kritisk till motiveringen till förslaget och anför bl.a. att den allmänna pensionsavgiften är avdragsgill, vilket inte tagits hänsyn till. SACO förklarar sig ha förståelse för att det vid en avgiftsväxling bör ske ett avdrag för allmän pensionsavgift men kan dock under inga omständigheter acceptera avdrag för redan införda avgifter. PTK motsätter sig förslaget och menar att eventuell höjning av de allmänna egenavgifterna skulle, om dessa dras av vid fastställande av PGI, leda till en lägre pensionsnivå.
Svenska kommunförbundet hävdar att förslaget vilar på grunden att en avgiftsväxling från arbetsgivaravgift till allmän egenavgift genomförs. En sådan växling kommer enligt förbundet att medföra ökade kostnader för landets kommuner. Landstingsförbundet påpekar att det kommunala pensionsavtalet (PA-KL) är konstruerat som ett bruttopensionssystem. Detta får till följd att avtalet kompenserar för den minskning av pensionsunderlaget som förslaget innebär. Förbundet tillstyrker därför förslaget endast under förutsättning att det inte leder till en kostnadsövervältring på det kommunala pensionsavtalet. Arbetsgivarverket finner den föreslagna förändringen rimlig men pekar på att det kan vara mindre lämpligt att därigenom införa ett nytt inkomstbegrepp. Därigenom blir beräkningsgrunden för pensionen otydligare för arbetstagaren. Enligt Arbetsgivarverket vore det på sikt lämpligt att övergå till ett bruttolönesystem som utgår från hela arbetskraftskostnaden och där skatter och avgifter räknas av från denna.
Enligt Kammarrätten i Stockholm är det mer konsekvent att räkna in arbetsgivaravgiften vid beräkning av pensionsgrundande inkomst än att göra avdrag för allmän pensionsavgift. Kammarrätten konstaterar även att premier till privata pensionsförsäkringar inte påverkar bruttolönen och därmed inte heller pensionsgrundande inkomst. Kammarrätten, liksom RFV, påpekar att den föreslagna åtgärden på sikt kommer att minska utgående pensioner och därmed kommer att öka efterfrågan på andra stödformer som bostadstillägg till pensionärer m.m., liksom belastningen på det framtida garantipensionssystemet.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Enligt 11 kap. 5 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring utgörs den pensionsgrundande inkomsten för allmän tilläggspension av summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån denna summa överstiger det vid årets ingång gällande förhöjda basbeloppet. Vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst bortses från inkomster av anställning och av annat förvärvarbete i den mån summan av dessa överstiger sju och en halv gånger det förhöjda basbeloppet. Enligt 11 kap. 4 § samma lag skall den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt läggas till grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst.
De arbetsgivaravgifter och egenavgifter som skall betalas enligt lagen (1981:691) om socialavgifter räknas inte in i den pensionsgrundande inkomsten. Detta följer av att det är den taxerade inkomsten som ligger till grund för beräkningen.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för det reformerade ålderspensionssystemet skall pensionsrätt intjänas på grundval av inkomster av anställning och annat förvärvsarbete, varvid dessa inkomstslag skall avgränsas på samma sätt som enligt dagens regler. Därtill kommer pensionsrätt att tillgodoräknas enligt vissa regler för andra pensionsgrundande belopp. Det gäller bl.a. pensionsrätt för föräldrar med små barn, i samband med plikttjänstgöring och för den som uppbär förtidspension.
Enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift skall den som uppbär inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete under år 1998 betala allmän pensionsavgift med 6,95 % av avgiftsunderlaget. Avgiftsunderlaget utgörs av summan av inkomster av anställning, efter vissa kostnadsavdrag, och inkomster av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring till den del summan understiger 7,5 förhöjda basbelopp. Allmän pensionsavgift betalas inte av den som vid årets ingång har fyllt 65 år och inte heller av en försäkrad vars inkomster för året understiger 24 % av nyss nämnda basbelopp.
Reglerna för beräkning av pensionsgrundande inkomst har inte anpassats med hänsyn till att det införts en allmän pensionsavgift, och dessförinnan allmänna egenavgifter. Därigenom har en skillnad uppstått mellan hur avgifter enligt lagen om socialavgifter respektive lagen om allmän pensionsavgift påverkar beräkningen av sådan inkomst.
I princippropositionen lämnades frågan om en eventuell avgiftsväxling öppen för att beredas vidare bl.a. efter samråd med parterna på arbetsmarknaden. Med hänsyn härtill lämnades inte heller något förslag om de allmänna egenavgifternas behandling vid beräkning av pensionsrätt. Samtidigt anfördes i propositionen att det även finns principiella argument för att allmänna egenavgifter generellt bör dras ifrån vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.
Som en allmän utgångspunkt bör gälla att den pensionsgrundande inkomsten och därmed den pensionsrätt som tillgodoräknas skall vara oberoende av i vilken form olika offentliga åtaganden finansieras. Valet mellan finansiering med arbetsgivaravgift eller med allmän pensionsavgift bör sålunda inte påverka den pensionsförmån som tjänas in.
Arbetsgivaravgifterna är en del av de totala lönekostnaderna. Sett över en längre tidsperiod begränsas lönekostnadsutrymmet generellt sett av ekonomiska faktorer, såsom produktivitetsutvecklingen, varför det kan antas att arbetsgivaravgifter reducerar löneutrymmet. Detta innebär i sin tur att arbetsgivaravgifter på sikt reducerar bruttolönerna och därmed de pensionsgrundande inkomsterna. Motsvarande gäller däremot inte den allmänna pensionsavgiften, eftersom denna debiteras den enskilde individen på samma sätt som inkomstskatten. Den påverkar därför inte bruttolönen. I motsats till inkomstskatten påverkar den allmänna pensionsavgiften inte heller värdet av pensionsförmånen när den faller ut, eftersom pensionsinkomster inte påförs någon allmän pensionsavgift.
Med nuvarande regler för fastställande av pensionsgrundande inkomst får en viss förändring av avgiftsuttaget olika effekt på den intjänade pensionsrätten beroende på om den tar formen av en sådan avgift som den allmänna pensionsavgiften eller av arbetsgivaravgift. De höjningar av den dåvarande allmänna sjukförsäkringsavgiften, numera överförd till den allmänna pensionsavgiften, som skett åren 1996, 1997 och 1998 har hittills inte reducerat de pensionsgrundande inkomsterna. Om det i stället hade varit arbetsgivaravgiften inom sjukförsäkringen som hade höjts skulle de pensionsgrundande inkomsterna, om än med en viss fördröjning, ha reducerats i motsvarande grad. Neutralitet mellan finansiering med arbetsgivar- respektive allmän pensionsavgift kräver därför att den allmänna pensionsavgiften dras ifrån vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.
Med nu gällande ordning gäller således att pensionsförmånerna påverkas av nivån på arbetsgivaravgifterna, men inte av nivån på den allmänna pensionsavgiften, oavsett för vilket syfte avgifterna tas ut. Det är uppenbart att utan den höjning av arbetsgivaravgiftsuttaget som ägt rum genom åren skulle bruttolönerna och därmed pensionsförmånerna ha varit högre. Den syn som RFV ger uttryck för i sitt remissvar – att pensionsförmånerna skall vara oberoende av avgiftsförändringar i andra förmånssystem – har aldrig ägt giltighet.
En möjlig väg att åstadkomma ett sådant oberoende vore, som Kammarrätten i Stockholm påpekar, att beräkna pensionsförmånerna på den totala lönekostnaden inklusive arbetsgivaravgifter snarare än att dra av den allmänna pensionsavgiften. Det finns emellertid principiella skäl för att varken avgifter som den allmänna pensionsavgiften eller arbetsgivaravgifter bör inkluderas i den inkomst som grundar pensionsrätt. Det allmänna inkomstrelaterade pensionssystemet utgör en försäkring av inkomsten, i den meningen att ålderspensionen avser att till viss del ersätta den förvärvsinkomst som faller bort vid pensioneringen. Allmän pensionsavgift tas ut på förvärvsinkomster, men inte på pensionsinkomster. Ett rimligt betraktelsesätt är därför att den inkomstnivå som försäkras i det allmänna pensionssystemet inte skall inbegripa vare sig allmän pensionsavgift eller arbetsgivaravgifter.
Regeringen delar inte RFV:s uppfattning att kompensationsnivån i pensionssystemet har lagts fast med hänsyn till att allmän pensionsavgift inte tas ut på pensionerna. Ett sådant synsätt är uppenbarligen inte rimligt vad gäller ATP vars nivåer fastställdes långt innan denna eller liknande avgifter infördes. För det reformerade systemet gäller att förmånsnivån
har prövats tillsammans med frågan om avgifternas behandling vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Regeringen finner det för sin del rimligt att den förmånsnivå som är avsedd i det reformerade pensionssystemet – 18,5 % av pensionsgrundande inkomst – bör gälla för inkomsten exklusive allmän pensionsavgift.
Enligt regeringens mening är det inte relevant att, som Kammarrätten i Stockholm anför, jämställa premierna till en privat pensionsförsäkring med allmän pensionsavgift. En sådan försäkring utgör ett frivilligt sparande. Det kan inte vara rimligt att uppfatta inkomsten efter sådana premier som den inkomst som bör försäkras i det obligatoriska allmänna ålderspensionssystemet.
Regeringen föreslår således att det vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall ske en avräkning av allmän pensionsavgift som debiteras de inkomster som ligger till grund för beräkningen. Till grund för avräkningen skall ligga den slutligt debiterade allmänna pensionsavgiften, oavsett om denna betalas eller ej. I annat fall skulle avgiftsuppbörden inverka på den pensionsrätt som tillgodoräknas. Den föreslagna ordningen kommer att tillämpas för första gången i samband med beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng avseende intjänandeåret 1999 i slutet av år 2000 eller i början av året därefter.
Regeringens skäl för förslaget förutsätter eller betingas inte av en eventuell avgiftsväxling inom ramen för ålderspensionssystemet. De invändningar som bl.a. Svenska kommunförbundet och LO anför är kopplade till de effekter en sådan växling kan föra med sig.
Genom den nu föreslagna förändringen kommer den pensionsgrundande inkomsten att skilja sig från bruttoinkomsten. Regeringen gör bedömningen att det inte är förenat med några större problem vare sig för den enskilde eller ur administrativ synvinkel att inkomsten i pensionshänseende skiljer sig från bruttoinkomsten. Det kan för övrigt noteras att redan i dagens system skiljer sig den pensionsgrundande inkomsten från bruttoinkomsten genom att det endast är den del av inkomsterna som överstiger ett förhöjt basbelopp och understiger sju och ett halv gånger nämnda basbelopp som utgör den pensionsgrundande inkomsten.
Förslaget medför, som flera remissinstanser pekar på, att den pensionsgrundande inkomsten för den vars inkomster av anställning och annat förvärvsarbete är lägre än eller något överstiger förmånstaket reduceras jämfört med om dagens regler bibehålls. Därmed blir också de framtida pensionerna lägre än om man inte gjort avdraget för allmän pensionsavgift.
Enligt regeringens mening är dock en sådan jämförelse missvisande. En anpassning av reglerna för beräkning av pensionsgrundande inkomst borde ha gjorts redan i samband med införandet av den allmänna sjukförsäkringsavgiften år 1993. En avräkning av den allmänna pensionsavgiften innebär att pensionen hamnar på den nivå i förhållande till de disponibla inkomsterna under yrkeslivet som är avsedd. Utan sådan avräkning skulle kompensationsnivån i pensionssystemet bli beroende av om uttaget av socialavgifter sker i form av arbetsgivaravgifter eller egenavgifter.
RFV har framhållit att effekten av förslaget blir större för yngre generationer än för äldre. Om höjningen av den allmänna sjukförsäkringsavgiften hade tagit formen av arbetsgivaravgift hade effekten för
olika generationer blivit densamma. Varje avgiftshöjning, vare sig det är arbetsgivaravgift eller allmän egenavgift, bör påverka den pensionsgrundande inkomsten på ett så likartat sätt som möjligt. Att en viss negativ effekt på pensionsförmånerna uppkommer, som påverkar yngre generationer mer än äldre, beror på behovet av att höja det samlade avgiftsuttaget, inte på vilka former detta tar.
Flera remissinstanser pekar på att förslaget inte reducerar pensionsgrundande inkomster och pensionsförmåner för dem som har höga inkomster. Detta är en effekt av intjänandetaket för pensionsgrundande inkomst. Samma fördelningsmässiga effekt gäller emellertid även för arbetsgivaravgifter. Dessa reducerar bruttolönen, men om denna ligger över förmånstaket påverkas inte pensionsförmånen.
En grundprincip i det reformerade ålderspensionssystemet är att de inkomster på vilka avgifter till pensionssystemet debiteras skall sammanfalla med de inkomster som ger pensionsförmåner. Denna princip skall upprätthållas även med en ordning där allmän pensionsavgift dras ifrån vid beräkning av den pensionsgrundande inkomsten. Avsikten är att den ålderspensionsavgift som framöver skall finansiera det reformerade ålderspensionssystemet skall avpassas så att debiterade avgifter sammanfaller med den pensionsrätt som tjänas in. RFV:s farhågor att sambandet mellan avgift och förmån skulle tunnas ut är därför obefogade.
8.3. Vissa gränser för intjänande av pensionsrätt
2EGERINGENS F¶RSLAG Nuvarande regler i AFL om minsta belopp för
att en viss inkomst skall betraktas som pensionsgrundande skall överföras i princip oförändrade till det reformerade ålderspensionssystemet.
Tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självständigt och vissa forskarstipendier (s.k. Marie Curie-stipendier) skall inte vara pensionsgrundande om de under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA 2IKSSKATTEVERKET 236	 ifrågasätter om särregeln
rörande ersättning till idrottsutövare bör överföras till det reformerade pensionssystemet. När ålderspensionen beräknas på livsinkomsten kan ett inkomstbortfall på ett halvt basbelopp under ett antal år få en icke obetydlig effekt på pensionsutfallet. RSV påpekar att det för vissa idrottsutövare kan bli fråga om flera ”halva basbelopp” under samma år. Verket menar också att regeln vållar problem vid tillämpningen eftersom begreppen ”idrottsman” och ”idrottslig verksamhet” inte är entydiga.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG En väsentlig princip för det reforme-
rade pensionssystemet är att pensionsrätt kan intjänas från första kronans inkomst varje år. Vissa avsteg från denna princip är emellertid nödvändiga.
Enligt nuvarande regler i AFL finns den begränsningen att anställningsinkomster under 1 000 kr från en och samma arbetsgivare under ett år inte är pensionsgrundande och att den sammanlagda inkomsten av aktiv näringsverksamhet ett år måste uppgå till minst detta belopp för att vara pensionsgrundande. Denna begränsning har införts av administrativa skäl.
Också i det reformerade pensionssystemet skall det, enligt de antagna riktlinjerna för pensionsreformen, finnas en motsvarande beloppsgräns. Den föreslås sammanfalla med vad som gäller enligt bestämmelserna i AFL. Förvärvsinkomster skall således vara pensionsgrundande i det reformerade pensionssystemet som inkomst av anställning endast om sådana inkomster från en och samma utbetalare uppgår till minst 1 000 kr. I den mån ersättningen från en utbetalare uppgår till minst 1 000 kr skall den vara pensionsgrundande från första kronan. Inkomst av aktiv näringsverksamhet måste uppgå till sammanlagt minst 1 000 kr för att vara pensionsgrundande.
De förändringar som föreslås i och med att bestämmelserna i 11 kap. 2 § AFL överförs till lagen om försäkring för inkomstgrundad ålderspension medför bl.a. att 1 000-kronorsgränsen kommer att gälla även för sådana tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självständigt. Dessa inkomster kommer att hänföras till den allmänna kategorin av pensionsgrundande inkomster av anställning. Dessa inkomster återfinns för närvarande i 11 kap. 2 § AFL bland de ersättningar som inte har någon nedre beloppsgräns. Skälet till förändringen är att arbetsgivaravgifter – till skillnad från vad som skall gälla för ersättningar enligt de övriga punkterna i 11 kap. 2 § AFL – inom det reformerade pensionssystemet skall betalas på sådana inkomster.
Även vad gäller forskarstipendier som utges av de Europeiska gemenskaperna, s.k. Marie Curie-stipendier, föreslår vi att regleringen i 11 kap. 2 § första stycket o AFL skall föras över till det reformerade systemet. Dessa stipendier skiljer sig dock från de övriga ersättningar som anges i de övriga punkterna i samma bestämmelse i AFL genom att den som betalar ut sådana stipendier skall betala fulla arbetsgivaravgifter på dem, medan det för de övriga ersättningarna skall betalas statliga ålderspensionsavgifter. Därtill kommer att stipendier normalt sett inte anses utgöra inkomst av anställning. Med hänsyn härtill föreslår vi att bestämmelsen i AFL om att Marie Curie-stipendium skall räknas som pensionsgrundande inkomst av anställning om det betalas ut av en fysisk person som är bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person skall föras över till en separat paragraf i lagen om inkomstgrundad ålderspension.
I enlighet med vad som gäller i dag föreslås någon motsvarande beloppsgräns inte gälla för socialförsäkringsersättningar m.m. Som kommer att framgå av avsnitt 13 föreslås det inte heller beträffande andra pensionsgrundande belopp finnas något villkor att de ska uppgå till minst ett visst belopp för att tillgodoräknas den försäkrade.
Ersättning i pengar eller annan skattepliktig ersättning till en idrottsutövare från en ideell förening med huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet är enligt reglerna i AFL pensionsgrundande endast om
ersättningen uppgår till minst ett halvt basbelopp (18 200 kr år 1998). Om så är fallet är hela beloppet pensionsgrundande.
I ATP-systemet kunde denna särregel införas utan att det uppstod någon mer påtaglig risk för att idrottsutövarnas framtida ålderspension skulle påverkas. ATP grundas i princip på inkomster överstigande ett basbelopp under ett år samtidigt som det i normalfallet är långt ifrån alla år som blir avgörande för ålderspensionens storlek. I det reformerade pensionssystemet, där i princip varje kronas inkomst under hela livet skall få betydelse för det framtida pensionsutfallet, kan regeln ifrågasättas. Det föreslås dock inte här att särregeln beträffande ersättning till idrottsutövare skall avskaffas. En sådan åtgärd skulle kräva särskilda överväganden när det gäller idrottsföreningarnas ekonomiska situation och därutöver ställningstaganden till rimligheten av eventuella kompenserande stödformer. Frågan bör därför, i den mån så bedöms lämpligt, tas upp i annat sammanhang. Regeringen föreslår således att även särregeln rörande ersättning till idrottsutövare överförs till det reformerade regelsystemet.
Enligt de antagna riktlinjerna skall vissa beloppsgränser gälla vid fastställandet av pensionsgrundande inkomst för året. Pensionsgrundande inkomst skall fastställas endast under förutsättning att den försäkrades inkomster av anställning och annat förvärsarbete sammanlagt uppgått till minst ett belopp som motsvarar gränsen för skyldighet att avge självdeklaration, dvs. 24 % av prisbasbeloppet. Det skall också finnas ett intjänandetak, dvs. en gräns för hur höga inkomster som skall beaktas vid fastställandet av pensionsgrundande inkomst. Dessa frågor kommer att behandlas närmare i avsnitt 13.
Hänvisningar till S8-3
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 37.1
9. Ålderspensionsrätt för förtidspensionärer
9.1. Inledning
I princippropositionen gjorde den dåvarande regeringen bedömningen att förtidspensioneringen måste förändras som en följd av den föreslagna ålderspensionsreformen. Några förslag rörande förtidspensioneringens framtida utformning eller om dess administration och finansiering lades emellertid inte fram med hänvisning till att frågan om utformningen av det framtida förtidspensionssystemet skulle bli föremål för ytterligare beredning. Därför lämnades inte heller förslag om ålderspensionsrätt för förtidspensionärer. Utformingen av den framtida förtidspensionen har behandlats av Förtidspensionsutredningen i betänkandena Ohälsoförsäkringen – Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) och Ohälsoförsäkringen – Övergångsbestämmelser (SOU 1997:189). Utredningen har lämnat förslag till hur de nya ersättningsreglerna skall anpassas till det reformerade ålderspensionssystemet och vilken ålderspensionsrätt som förtidspensionärer skall tillgodoräknas i detta system. Utredningen fortsätter sitt arbete med att se över vissa återstående frågor. I en till riksdagen den 12 mars överlämnad proposition 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m.
behandlas frågan om ett reformerat system för ersättning vid långvarig, medicinskt grundad arbetsoförmåga.
Av de av riksdagen antagna riktlinjerna för det reformerade ålderspensionssystemet framgår det att personer med sjukbidrag eller förtidspension skall ges ålderspensionsrätt inom det reformerade ålderspensionssystemet. Detta skall gälla både för personer som vid lagstiftningens ikraftträdande – som numera är satt till den 1 januari 1999 – redan har beviljats sjukbidrag eller förtidspension och för personer som efter denna tidpunkt nybeviljas sjukbidrag eller förtidspension.
I detta avsnitt redovisas de regler som föreslås gälla för tillgodoräknande av ålderspensionsrätt för förtidspensionärer för tid från lagstiftningens ikraftträdande och fram till dess att ett reformerat förtidspensionssystem träder i kraft, vilket i proposition 1997/98:111 anges till den 1 januari 2001. Frågan om hur ålderspensionsrätt skall tillgodoräknas för förtidspensionärer från och med år 2001 ingår i den fortsatta beredningen av vilka regler som bör gälla för ersättning vid långvarig sjukdom eller funktionshinder.
Regler om tillgodoräknande av ålderspensionsrätt för förtidspensionärer för förfluten tid behandlas i avsnitt 15.2. Vad som sägs i detta avsnitt om förtidspension skall gälla även i fråga om sjukbidrag.
2EFORMERAD F¶RTIDSPENSION
Reformeringen av ålderspensionssystemet medför med nödvändighet att reglerna för ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga – det som i dag är förtidspension – måste förändras för i vart fall de förtidspensionärer som kommer att omfattas av det reformerade ålderspensionssystemet. Som tidigare nämnts lämnas i propositionen 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m. bl.a. förslag till riktlinjer för en reformering av reglerna om ersättning vid varaktig medicinskt grundad arbetsförmåga. Några lagförslag i denna del lämnas inte i propositionen. I fråga om den del av det blivande systemet som gäller förtidspension begär regeringen riksdagens godkännande av föreslagna riktlinjer.
Enligt regeringens förslag till allmänna principer skall det liksom i dag finnas en särskild form av ersättning för dem som drabbas av en medicinskt orsakad varaktig nedsättning av arbetsförmågan med minst en fjärdedel och ersättning skall även i fortsättningen kunna utges som en fjärdedels, halv, tre fjärdedels eller hel förtidspension. Utformningen av reglerna om beräkning av ersättning föreslås bygga på principen om ersättning för inkomstbortfall och vidare föreslås att den inkomstrelaterade ersättningen skall kompletteras med ett garantibelopp som utfyllnad upp till en garanterad nivå. Om den försäkrade saknar inkomstrelaterad ersättning föreslår regeringen att ersättning skall utges med ett belopp som motsvarar garantinivån. Förtidspension föreslås vidare längst kunna utges fram till dess den försäkrade fyller 65 år.
I propositionen föreslås att den inkomstrelaterade ersättningen skall baseras på en uppskattning av den inkomst den försäkrade skulle ha haft om inte nedsättningen av arbetsförmågan inträffat. Till grund för denna uppskattning skall inkomsterna åren närmast före pensionsfallet användas. Regeringen lämnar i den nämnda propositionen inte förslag till vilket
inkomstunderlag som skall användas vid beräkning av den inkomstrelaterade förtidspensionen men gör den bedömningen att den inkomstrelaterade ersättningen vid hel förtidspension bör utgöra 65 procent av den uppskattade inkomsten upp till ett visst tak.
Det garantibelopp som föreslås komplettera den inkomstrelaterade ersättningen för dem som under tiden före pensionsfallet haft låga eller inga förvärvsinkomster föreslås utformas med utgångspunkt i en åldersberoende garantinivå. Ersättningen föreslås i sin helhet bli skattepliktig på samma sätt som förvärvsinkomster och inkomstrelaterad förtidspension. Enligt regeringens förslag skall för rätt till ersättning med garantibelopp krävas aktuell bosättning i Sverige, och för gifta respektive ogifta föreslås att skilda garantinivåer skall gälla.
Regeringen föreslår i propositionen att den förtidspension som täcker inkomstbortfall vid varaktigt nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska orsaker skall grunda rätt till ålderspension. Något närmare förslag om hur ett sådant tillgodoräknande skall ske lämnas emellertid inte då regeringen bedömer att ytterligare beredning krävs innan slutliga förslag kan läggas fram. Vid den närmare utformningen av ålderspensionsrätten vid inkomstrelaterad förtidspension skall också frågan om ålderspensionsrätten för förtidspensionärer med garantibelopp behandlas.
Ett reformerat system för ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga skall enligt regeringens förslag träda i kraft den 1 januari 2001. I förslag till övergångsbestämmelser anges att personer som är födda år 1938 eller senare som vid ikraftträdandet av det nya förtidspensionssystemet har förtidspension skall få denna omvandlad till förtidspension i det reformerade systemet. Den omräknade förtidspensionen föreslås därefter behandlas på samma sätt som de förtidspensioner som beviljas efter ikraftträdandet. Omvandlingen bör enligt regeringen göras så att en individs ersättning i möjligaste mån behålls oförändrad. För en förtidspensionär som har ATP skall summan av folkpensionens huvudförmån och ATP omvandlas till inkomstrelaterad förtidspension och till den vars ersättning efter omräkning inte når upp till garantinivån skall mellanskillnaden utges som garantibelopp.
För personer födda åren 1936 och 1937 som har beviljats förtidspension före ikraftträdandet eller beviljas sådan förmån därefter bör enligt regeringens bedömning i proposition 1997/98:111 inte beröras av det reformerade förtidspensionssystemet. Regeringen föreslår därför att nuvarande folkpensions- och ATP-regler i princip skall gälla även fortsättningsvis för dessa åldersgrupper och gör också den bedömningen att ålderspensionsrätt för dessa personer bör tillgodoräknas enligt i princip nuvarande regler.
Hänvisningar till S9-1
9.2. Villkor för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst
2EGERINGENS F¶RSLAG Försäkrade, som enligt reglerna i lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL) uppbär tilläggspension i form av förtidspension beräknad på grundval av antagandepoäng, skall tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande belopp baserat på en fiktiv, antagen inkomst (antagandeinkomst) fram till och med 64 års ålder.
2EGERINGENS BED¶MNING De föreslagna reglerna bör endast avse
tiden fram till dess reformerade regler om förtidspension träder i kraft år 2001. Förslag om närmare utformning av långsiktiga regler för ålderspensionsrätt för förtidspension skall lämnas i samband med förslag om reformerade förtidspensionsregler. Vid utformningen av dessa regler om pensionsrätt kommer olika lösningar att prövas.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag med undantag för till vilken ålder pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst skall kunna beräknas.
2EMISSINSTANSERNA: $E (ANDIKAPPADES 2IKSF¶RBUND – som tillsam-
mans med
&¶RS¤KRINGSKASSAN I 3¶DERMANLANDS L¤N och 3VERIGES SOCIAL
DEMOKRATISKA KVINNOF¶RBUND anser att ett ställningstagande till de förslag
som framförs på detta område försvåras av den osäkerhet som råder om den framtida utformningen av förtidspensionen – stöder förslaget att en antagandeinkomst ersätter ATP-systemets antagandepoäng under förutsättning att det inte innebär en försämring av rätten till ålderspension för dem som uppbär förtidspension.
+AMMARR¤TTEN I 3TOCKHOLM ställer sig
positiv till att möjligheten att tillgodoräknas pensionsrätt grundad på antagandeinkomsten skall kunna ske fram till månaden före den då den försäkrade fyller 65 år.
0ENSION¤RERNAS 2IKSORGANISATION tillstyrker för-
slaget.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG OCH BED¶MNING Lagstiftningen
rörande det reformerade pensionssystemet avses träda i kraft den 1 januari 1999. Efter detta datum skall det för försäkrade som är födda efter år 1937 fastställas ålderspensionsrätt enligt reglerna i det reformerade ålderspensionssystemet. Som nämnts i inledningen och som framgår av prop. 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m. är förtidspensionssystemet föremål för beredning inom regeringskansliet. Nya regler om förtidspension planeras träda i kraft den 1 januari år 2001. Reglerna rörande förtidspensionärers rätt till ålderspension i det reformerade pensionssystemet måste därför fram tills dess grunda sig på de nuvarande reglerna i AFL om rätt till och beräkning av förtidspension.
En person kan enligt nuvarande regler i AFL vara berättigad till såväl folk- som tilläggspension i form av förtidspension. Har förtidspensionären före förtidspensionstillfället tillgodoräknats pensionspoäng för ATP har han eller hon rätt till tilläggspension i form av förtidspension som motsvarar ålderspension beräknad på grundval av dessa pensionspoäng och som om han eller hon varit 65 år vid tidpunkten för förtidspensioneringen.
Under vissa förutsättningar har emellertid förtidspensionären rätt till en tilläggspension som beräknas med beaktande av s.k. antagandepoäng. Det fordras då att den försäkrade antingen har tillgodoräknats pensionspoäng för minst två av de fyra åren närmast före året för förtidspensionsfallet eller också att han eller hon vid tidpunkten för förtidspensioneringen har en sjukpenninggrundande inkomst som uppgår till lägst ett belopp som motsvarar det vid årets ingång gällande basbeloppet.
I 13 kap. 2 § andra stycket AFL regleras hur förtidspension med ledning av antagandepoäng skall beräknas. Utgångspunkten för dessa regler är att storleken av hel förtidspension i princip skall motsvara den ålderspension som den försäkrade skulle ha varit berättigad till vid 65 års ålder om han eller hon fortsatt att arbeta i oförminskad omfattning fram till ålderspensioneringen. Så snart förutsättningarna för antagandepoängberäkning är uppfyllda, beräknas förtidspensionen under antagande att den försäkrade för varje år fr.o.m. förtidspensionsfallet t.o.m. det år då han eller hon uppnår 64 års ålder har tillgodoräknats viss pensionspoäng, antagandepoäng.
Antagandepoängen beräknas enligt den av två alternativa metoder som ger det för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoängen skall motsvara medeltalet av de två högsta pensionspoängtalen som tillgodoräknats den försäkrade under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen beräknas på grundval av de pensionspoäng som tillgodoräknats fr.o.m. det år då den försäkrade fyllde 16 år t.o.m. året närmast före förtidspensionsfallet. Antagandepoängen skall därvid motsvara medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats under halva antalet av de år som sålunda kommer i fråga, varvid hänsyn skall tas till de år som har de högsta poängtalen.
Den på så sätt bestämda antagandepoängen tillgodoräknas den försäkrade för varje år fr.o.m. året för förtidspensionsfallet t.o.m. det år då han eller hon uppnår 64 års ålder. Antagandepoängen jämte de pensionspoäng som tillgodoräknats för år före förtidspensionsfallet läggs därefter till grund för att beräkna förtidpensionens storlek enligt de regler som gäller för beräkning av tilläggspension i form av ålderspension.
Enligt de antagna riktlinjerna för ålderspensionsreformen skall förtidspensionärer, som enligt de nuvarande reglerna uppbär förtidspension beräknad på grundval av antagandepoäng, tillgodoräknas pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet enligt en särskild ordning som är avsedd att ge en kompensation i ålderspensionshänseende enligt i huvudsak samma principer som tillämpas i dag.
Regeringen har i lagrådsremissen Reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension begränsat regleringen av ålderspensionsrätt för förtidspension till endast år 1999. Då emellertid – som framgår av inledningen till detta avsnitt – ett reformerat förtidspensionssystem avses träda i kraft först år 2001, bör som
,AGR¥DET påpekat ingen tids-
begränsning göras av lagstiftningen rörande regler för tillgodoräknande av pensionsrätt för förtidspensionärer. Regeringen avser i stället att återkomma i den frågan i samband med förslag om närmare utformning av reformerade förtidspensionsregler.
Regeringen föreslår alltså att försäkrade som uppbär tilläggspension i form av förtidspension beräknad på s.k. antagandeinkomst tills vidare skall tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande belopp baserat på den inkomsten. Regeringens utgångspunkt är dock att den nu valda lösningen är temporär för åren 1999 och 2000 och inte styrande för den fortsatta beredningen av det framtida förtidspensionssystemet.
För förtidspensionärer utan antagandepoäng bör ålderspensionsrätten beräknas på samma sätt som för andra försäkrade, dvs. på grundval av de pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp som fastställs såväl före som efter förtidspensionsfallet. De föreslås således inte särskilt kompenseras inom ålderspensioneringen. Detta överensstämmer med den nu gällande ordningen.
Enligt de antagna riktlinjerna skall den särskilda pensionsrätt som inom det reformerade ålderspensionsystemet skall tillgodoräknas förtidspensionärer med antagandepoäng baseras på en fiktivt antagen inkomst som bör beräknas med utgångspunkt från den fastställda antagandepoängen.
Enligt nuvarande regler i AFL kan förtidspension som längst uppbäras fram t.o.m. månaden före den då den försäkrade uppnår 65 års ålder. Möjligheten att vid tillgodoräknandet av pensionspoäng beakta även antagandepoäng består endast så länge förtidspension utges och längst t.o.m. 64-årsåret, dvs. det sista år då pensionspoäng kan tillgodoräknas i dagens ATP-system. Enligt de antagna riktlinjerna för pensionsreformen skulle även i det reformerade systemet möjligheten att tillgodoräknas pensionsrätt grundad på antagandeinkomst bestå endast t.o.m. det år då förtidspensionären uppnår 64 års ålder. I Ds 1995:41 föreslogs att pensionsrätt grundad på antagandeinkomst skulle kunna tillgodoräknas fram t.o.m. månaden före den då den försäkrade fyller 65 år. Vi föreslår emellertid inte nu att pensionsrätt för förtidspension i det reformerade systemet skall kunna tillgodoräknas för längre tid än som gäller för antagandepoäng för tilläggspension inom ATP-systemet. Om denna begränsning skall bestå eller om pensionsrätt skall kunna tillgodoräknas även för det året då förtidspensionären fyller 65 år får beredas vidare vid den närmare utformningen av ålderspensionsrätten för reformerad förtidspension.
9.3. Beräkning av antagandeinkomst och pensionsgrundande belopp för sådan inkomst
2EGERINGENS F¶RSLAG Antagandeinkomsten beräknas genom att an-
tagandepoängen enligt 13 kap. 2 § AFL, med tillägg för en poäng, multipliceras med det för det året gällande förhöjda prisbasbeloppet.
Pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst skall tillgodoräknas för varje månad fram till och med det år då den försäkrade fyller 64 år och som han eller hon uppbär förtidspension beräknad med ledning av antagandepoäng.
För en försäkrad som för en viss månad uppburit hel förtidspension skall det pensionsgrundande beloppet utgöra en tolftedel av antagandeinkomsten. För en försäkrad som under en månad uppburit partiell förtidspension skall pensionsgrundande belopp tillgodoräknas med motsvarande andel av en tolftedel av antagandeinkomsten.
När förtidspension enligt bestämmelserna i den nordiska konventionen om social trygghet skall beräknas med proportionering av antalet framtida försäkringsperioder (år med antagandepoäng) skall vid beräkning av pensionsgrundande belopp motsvarande proportionering i stället göras av antagandeinkomsten.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag dock att promemorians förslag inte innehåller någon regel om beräkning av pensionsgrundande belopp när den nordiska konventionen är tillämplig.
2EMISSINSTANSERNA: +AMMARR¤TTEN I 3TOCKHOLM tillstyrker prome-
morians förslag om att inte överföra garantiregeln i AFL utan att ålderspensionsrätt grundad på antagandeinkomst endast skall tillgodoräknas för den tid förtidspension utgetts och bara på så stor andel av antagandeinkomsten som svarar mot förtidspensionsgraden.
2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET
2&6	 påpekar att förslaget inte utformats med beaktande av att det –
med stöd av äldre övergångsbestämmelser till AFL – fortfarande kan finnas personer som uppbär två tredjedels förtidspension.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Enligt de antagna riktlinjerna för
pensionsreformen skall antagandepoängen inom ATP tas som utgångspunkt för beräkningen av den särskilda pensionsrätt som i det reformerade pensionssystemet skall tillgodoräknas förtidspensionärer som enligt nuvarande regler i AFL beviljats förtidspension grundad på antagandepoäng. Den fastställda antagandepoängen skall, med hänsyn till att inkomster understigande ett prisbasbelopp inte är pensionsgrundande för ATP, kompletteras med ett tillägg av en poäng. Den sammanlagda pensionspoängen skall därefter multipliceras med det förhöjda prisbasbeloppet för det aktuella året, varigenom en fiktiv, antagen inkomst – antagandeinkomsten – erhålls. Beräkningsmetoden innebär – genom kopplingen till prisbasbeloppet att antagandeinkomsten från ett år till ett annat räknas om på grundval av förändringen i det allmänna prisläget, dvs. den kommer att prisindexeras.
En pensionspoäng för ATP motsvarar i princip ett prisbasbelopp. Sedan den 1 januari 1995 gäller emellertid regler som innebär att föränd-
ringarna i det allmänna prisläget från ett år till ett annat endast beaktas till viss del vid beräkningen av basbeloppet. Vid beräkningen av basbeloppet för åren 1995–1997 beaktades endast 60 % av prisförändringen och vid beräkningen av basbeloppet för år 1998 beaktades 80 % av denna förändring. I 1998 års ekonomiska vårproposition föreslås att vid beräkning av basbeloppet för år 1999 skall någon begränsning av uppräkningen av basbeloppet med anledning av prisförändringar inte längre ske. Pensionspoäng fastställs dock med ledning av basbeloppet sedan detta ökats på så sätt att – liksom skett vid fastställandet av basbeloppet före år 1995 – förändringarna i det allmänna prisläget beaktas fullt ut, dvs. med ledning av det förhöjda basbeloppet. Basbeloppet för år 1998 är 36 400 kr medan det förhöjda basbeloppet och därmed en pensionspoäng för samma år motsvarar ett belopp om 37 100 kr. Eftersom antagandeinkomsten skall beräknas på ett sådant sätt att antagandepoängen räknas om till den inkomst som legat till grund för beräkningen av poängen och poängen fastställts med ledning av det förhöjda prisbasbeloppet måste det belopp med vilket multiplikation skall ske vara det förhöjda prisbasbeloppet, om man vill uppnå det avsedda syftet med reglerna. Regeringen föreslår därför att antagandeinkomsten beräknas genom att antagandepoängen med tillägg av en poäng multipliceras med det förhöjda prisbasbeloppet för det aktuella året

Enligt nuvarande regler skall en försäkrad som uppbär hel förtidspension grundad på antagandepoäng år för år tillgodoräknas denna antagandepoäng som pensionspoäng. Den som under minst halva året uppbär en fjärdedels, halv eller tre fjärdedels förtidspension tillgodoräknas som pensionspoäng – utöver pensionspoäng på grundval av förvärvsarbete – motsvarande andel av antagandepoängen. (På grund av äldre övergångsbestämmelser rörande 7 kap. 2 § AFL kan även två tredjedels förtidspension förekomma. Vad som i det följande sägs om partiell förtidspension omfattar även denna grupp). Högre pensionspoäng än 6,50 får dock inte tillgodoräknas för ett år. Dessutom finns en garantiregel innebärande att en försäkrad, som någon gång under ett år uppburit – hel eller partiell – förtidspension grundad på antagandepoäng, alltid skall tillgodoräknas lägst pensionspoäng motsvarande antagandepoängen. Ålderspensionen för en förtidspensionär beräknas sedan på de pensionspoäng som på grundval av förvärvsinkomster m.m. tillgodoräknats före – och i förkommande fall även efter – förtidspensionsfallet och de antagandepoäng som år för år tillgodoräknats som ålderspensionspoäng.
Sedan antagandeinkomsten, beräknad enligt de regler som beskrivits i det föregående, har fastställts skall den försäkrade tillgodoräknas pensionsgrundande belopp baserad på denna. Enligt de antagna riktlinjerna för pensionsreformen skall den särskilda pensionsrätten för personer som uppbär hel förtidspension beräknas på hela antagandeinkomsten. Med den terminologi som används här skall således det pensionsgrundande beloppet för den som under ett helt år uppburit hel förtidspension motsvara hela antagandeinkomsten. Något skäl att avvika från detta föreligger inte.
Pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst är avsett att kompensera den försäkrade för bortfall av förvärvsinkomster som förtidspensionsfallet innebär. Antagandeinkomsten skall i princip motsvara hela
den årsinkomst som han eller hon skulle ha erhållit om förtidspensionsfallet inte hade inträffat. Det ter sig därför rimligt att det i ett pensionssystem, som skall bygga på livsinkomstprincipen och i vilket det skall föreligga överensstämmelse mellan avgifter och förmåner, tillgodoräknas ålderspensionsrätt grundad på denna antagandeinkomst endast för tid under vilken förtidspension faktiskt utgetts och bara på så stor andel av antagandeinkomsten som svarar mot förtidspensioneringsgraden.
För att den som uppbär partiell förtidspension beräknad med ledning av antagandepoäng skall kunna tillgodoräknas pensionspoäng för ATP på grundval av antagandepoängen samtidigt som han tillgodoräknas pensionspoäng för förvärvsinkomster, krävs enligt nuvarande regler i AFL att sådan pension uppburits under minst halva året. Detta krav bör inte överföras till det reformerade pensionssystemet.
I AFL finns, som tidigare nämnts, en garantiregel av innebörd att en försäkrad, som någon gång under ett år uppburit – hel eller partiell – förtidspension beräknad med ledning av antagandepoäng, för det året alltid skall tillgodoräknas pensionspoäng som lägst motsvarar antagandepoängen. Denna garantiregel ger i vissa fall upphov till en överkompensation i pensionsrättshänseende. I den mån en förtidspensionär exempelvis inte har en förvärvsförmåga som korresponderar mot pensioneringsgraden bör detta i stället korrigeras inom förtidspensionssystemet och ge upphov till en högre förtidspension, vilket i sin tur ger ett större pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst. Garantiregeln bör därför inte få sin motsvarighet i det reformerade ålderspensionssystemet.
Med de nu angivna utgångspunkterna föreslår regeringen att pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst skall beräknas per månad
 Det
pensionsgrundande beloppet kommer därmed att spegla bortfallet av förvärvsinkomster på grund av förtidspensionsfallet även i de fall pensioneringsgraden växlar under året. Under år då ett förtidspensionsfall inträffar eller förtidspensionering upphör föreslår vi att pensionsgrundande belopp beräknas endast för tid för vilken förtidspension har utgetts. Beräkningen av pensionsgrundande belopp skall ske för den tid för vilken förtidspension har utgetts, oavsett när den faktiskt har utbetalats.
Regeringen föreslår därför att det pensionsgrundande beloppet, för en försäkrad som för en viss månad uppburit hel förtidspension, för den månaden utgör en tolftedel av antagandeinkomsten. För en försäkrad som uppburit partiell förtidspension föreslår vi att, för varje månad som sådan pension uppburits, pensionsgrundande belopp tillgodoräknas med motsvarande andel av en tolftedel av antagandeinkomsten. Den som t.ex. under en månad erhållit en fjärdedels förtidspension skall således enligt förslaget för den månaden tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp som motsvarar en fjärdedel av en tolftedel av antagandeinkomsten.
I den mån förtidspensionären vid sidan av förtidspensionen uppbär pensionsgrundande förvärvsinkomster m.m. bör han eller hon tillgodoräknas pensionsrätt även på dessa inkomster enligt de regler som gäller för andra försäkrade.
Som kommer att framgå av avsnitt 29.2.2 nedan föreslås också att de nuvarande reglerna i AFL om tillgodoräknande av pensionspoäng för
förtidspensionärer anpassas till vad som föreslås gälla inom det reformerade systemet.
I den nordiska konventionen om social trygghet (SFS 1993:1529) finns bestämmelser i artikel 15 om beräkning av tilläggspension i form av förtidspension när den försäkrade har rätt till förtidspension beräknad utifrån framtida försäkringsperioder (år med antagandepoäng) från mer än ett nordiskt land. Bestämmelserna innebär att endast en del av de framtida försäkringsperioderna skall medräknas. Denna del bestäms efter förhållandet mellan den faktiska försäkringsperioden i landet och den sammanlagda faktiska försäkringsperioden i länderna. Frågan har uppkommit hur denna regel skall påverka det pensionsgrundande beloppet för förtidspension som skall tillgodoräknas en förtidspensionär i det reformerade ålderspensionssystemet.
Ett alternativ att beräkna pensionsgrundande belopp för förtidspension är att proportionera den beräknade antagandeinkomsten på motsvarande sätt som år med antagandepoäng proportioneras i ATP-systemet vilket ger en lägre antagandeinkomst för varje år med förtidspension. Ett annat alternativ är att förtidspensionären tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för ett reducerat antal år men med hela antagandeinkomsten. Eftersom det föreslås att pensionsgrundande belopp för förtidspension skall tillgodoräknas med en tolftedel av antagandeinkomsten för varje månad som sådan pension har uppburits anser vi att det första alternativet ger ett riktigare resultat. Regeringen föreslår därför att den beräknade antagandeinkomsten skall proportioneras vid beräkning av pensionsgrundande belopp för en förtidspensionär som får sin förtidspension beräknad med tillämpning av bestämmelserna i den nordiska konventionen om proportionering av framtida försäkringsperioder.
9.4. Samordning mellan förtidspension och arbetsskadelivränta m.m.
 3AMORDNAD F¶RTIDSPENSION OCH ARBETSSKADELIVR¤NTA
2EGERINGENS F¶RSLAG I fall då förtidspensionen är samordnad med ar-
betsskadelivränta skall livräntan – liksom annars – vara pensionsgrundande till sitt bruttobelopp. Om förtidspensionen är helt samordnad med livräntan och den s.k. antagandeinkomsten är högre än livräntan, skall den försäkrade tillgodoräknas den överskjutande delen som pensionsgrundande belopp. Är förtidspensionen endast delvis samordnad med livräntan skall vad som nu sagts gälla den samordnade delen.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA Ingen av remissinstanserna har lämnat synpunkter
i denna del.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG En försäkrad vars arbetsförmåga är
nedsatt på grund av en arbetsskada kan under vissa förutsättningar vara berättigad till ersättning i form av livränta enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring (LAF) för den inkomstförlust som uppkommer. För det fall den försäkrade samtidigt är berättigad till förtidspension och denna avser att kompensera samma inkomstbortfall som livräntan, samordnas förmånerna på så sätt att livränta utbetalas endast i den mån den överstiger förtidspensionen (6 kap. 1 § LAF).
Livräntan är enligt reglerna i AFL pensionsgrundande för ålderspension och det är livräntans bruttobelopp, dvs. före samordningen enligt 6 kap. 1 § LAF, som bildar utgångspunkten för beräkning av pensionspoäng. Den som uppbär förtidspension enbart från folkpensioneringen eller från tilläggspensioneringen utan antagandepoängberäkning tillgodoräknas således pensionspoäng på bruttonivån av livräntan. Har förtidspensionären förvärvsinkomster läggs dessa till livräntan och pensionspoäng beräknas för det sammanlagda beloppet.
Pensionspoäng beräknas på livräntans bruttobelopp också i fall där den försäkrade uppbär förtidspension beräknad på grundval av antagandepoäng och denna är helt samordnad med livräntan. Eftersom den försäkrade enligt den i avsnitt 9.3 redovisade garantiregeln alltid är berättigad till pensionspoäng för ålderspension motsvarande minst hela antagandepoängen, kommer pensionspoäng på livräntan i praktiken ha betydelse enbart i de fall där detta leder till en högre pensionspoäng än den fastställda antagandepoängen.
Om den försäkrade uppbär partiell förtidspension under minst halva året kan, såsom redovisats i avsnitt 9.2. den försäkrade enligt nuvarande regler – utöver pensionspoäng på grundval av förvärvsinkomster – tillgodoräknas motsvarande andel av antagandepoängen. Detta gäller emellertid inte om den partiella förtidspensionen är helt samordnad med livränta. Pensionspoäng tillgodoräknas i sådant fall antingen på livräntans bruttobelopp eller på hel antagandepoäng. Är förmånerna endast delvis samordnade gäller det sistnämnda till den del som förmånerna är samordnade. Ålderspensionspoäng för den icke samordnade delen kan beräknas på vanligt sätt, dvs. på grundval av förvärvsinkomster med tilllägg av den andel av antagandepoängen som motsvarar graden av förtidspensionering och med hänsyn tagen till hur stor andel av förtidspensionen som inte är samordnad med livräntan. Den försäkrade har emellertid, som tidigare framgått, alltid rätt till pensionspoäng för ålderspension motsvarande minst den fastställda antagandepoängen.
Tidigare i detta avsnitt har redovisats förslag till hur pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst skall beräknas i det reformerade systemet. Förslaget innebär att pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst tillgodoräknas för varje månad som förtidspension beräknad med ledning av antagandepoäng har uppburits. För en försäkrad som för en viss månad har uppburit hel förtidspension utgör det pensionsgrundande beloppet således en tolftedel av antagandeinkomsten. För en försäkrad som uppburit en fjärdedels, halv, tre fjärdedels eller övergångsvis två tredjedels förtidspension skall, för varje månad som sådan pension uppburits, pensionsgrundande belopp tillgodoräknas med motsvarande andel av antagandeinkomsten. I den mån förtidspensionären vid sidan av förtidspensionen uppbär pensionsgrundande förvärvsinkomster m.m. tillgodoräknas pensionsrätt även på dessa inkomster enligt de regler som gäller för andra försäkrade. I enlighet med
vad som närmare kommer att utvecklas i avsnitt 29.2.2 föreslår regeringen att de nuvarande reglerna i AFL anpassas härtill.
I det följande skall behandlas hur beräkningen av pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst inom den reformerade ålderspensioneringen föreslås ske då förtidspensionen är samordnad med livränta. Om inte någon särskild regel införs skulle pensionsrätt i det reformerade systemet alltid tillgodoräknas på livräntans bruttobelopp och pensionsrätt dessutom ges på pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst samt därutöver på eventuella förvärvsinkomster. Under beredningsarbetet har olika lösningar övervägts.
Enligt nuvarande regler för tillgodoräknande av ålderspensionsrätt tillgodoräknas en förtidspensionär i praktiken pensionspoäng antingen på livräntan eller, om antagandepoängen är högre, på denna. Under beredningen har den bedömningen gjorts att denna ordning bör få sin motsvarighet i det reformerade systemet. Regeringen föreslår därför att det belopp som är högst – bruttolivräntan eller antagandeinkomsten – skall vara pensionsgrundande. Detta kan ske på olika sätt men vi anser att en beräkning som utgår från att livräntan alltid är pensionsgrundande till sitt bruttobelopp är att föredra. I den mån det därefter visar sig att antagandeinkomsten är högre än bruttolivräntan bör ett pensionsgrundande belopp på grundval av antagandeinkomsten också fastställas såvitt avser den överskjutande delen. Med denna metod erhålls en tydlig inkomstordning med bruttolivräntan, som utgör pensionsgrundande inkomst, i botten. Metoden är vidare att föredra ur administrativ synvinkel eftersom den skulle innebära att bruttolivräntan alltid är pensionsgrundande fullt ut och att uppgift om densamma därför alltid kan läggas till grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Beträffande pensionsrätt för pensionsgrundande ersättning som betalas ut för förfluten tid se avsnitt 9.4.2.
Med hänvisning till vad som nyss sagts föreslår regeringen att den redovisade metoden väljs. Detta innebär således att arbetsskadelivräntan alltid är pensionsgrundande till sitt bruttobelopp och att den försäkrade, för det fall att antagandeinkomsten är högre än livräntan, tillgodoräknas också den överskjutande delen som pensionsgrundande belopp. Såvitt avser skyldigheten att betala avgifter till pensionssystemet får, med den nu föreslagna lösningen, detta ansvar delas mellan förtidspensionssystemet och arbetsskadeförsäkringen. Arbetsskadeförsäkringen kommer dock att stå för huvuddelen av ålderspensionsavgiften.
För ATP-systemets del föreslår vi, som framgår av avsnitt 29.2.2, att en lösning med samma innebörd införs, dvs. att pensionspoäng beräknas enligt principen om bästa utfall antingen på endast bruttolivräntan eller, om antagandepoängen är högre, på både bruttolivräntan och den del av antagandepoängen som överstiger pensionspoängen för livräntan. Detta föreslås gälla för alla försäkrade utom för dem som är födda år 1937 eller tidigare och som beviljats förtidspension för tid med början före den 1 januari 1999.
En fråga som också har varit föremål för övervägande är vilka konsekvenser den nu föreslagna lösningen kan få för en icke-EES medborgare som flyttar tillbaka till sitt hemland under tid då han uppbär både arbetsskadelivränta och med denna samordnad förtidspension. Såsom försäkringsbegreppet för närvarande är utformat är i det läget arbetsskadelivräntan inte längre pensionsgrundande (11 kap. 1 § andra stycket jämfört med 1 kap. 3 § första och andra stycket AFL), medan den eventuella antagandepoäng som förtidspensionen beräknas på kan tillgodoräknas som pensionspoäng inom ålderspensioneringen på grund av bestämmelsen i 1 kap. 3 § tredje stycket AFL. Försäkringsbegreppet föreslås tills vidare, enligt vad som utvecklats i avsnitt 7, få i princip samma utformning i det reformerade ålderspensionssystemet. Konsekvenserna av den nu föreslagna lösningen skulle – om ingen särskild regel införs – bli att den utomlands bosatte tillgodoräknas hela antagandeinkomsten som pensionsgrundande belopp, eftersom bruttolivräntan, som skall ligga i botten på inkomststapeln, inte är pensionsgrundande. Detta överensstämmer också principiellt sett med vad som gäller i dag eftersom den försäkrade enligt garantiregeln i 11 kap. 6 § sista stycket AFL alltid skall tillgodoräknas pensionspoäng för ålderspension motsvarande minst hela antagandepoängen.
De konsekvenser som den föreslagna lösningen, enligt vad som ovan redovisats, får för en icke-EES-medborgare utgör, enligt vår uppfattning, inte skäl att i detta sammanhang lämna förslag om en särskild regel i detta avseende.
Frågan om den framtida utformningen av arbetsskadeförsäkringen har behandlats av Arbetsskadeutredningen 1997 i betänkandet Den framtida arbetsskadeförsäkringen (SOU 1998:37). Motsvarande spörsmål rörande förtidspensionering tas upp i Förtidspensionsutredningens betänkande Ohälsoförsäkringen – Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166). Båda dessa betänkanden är föremål för vidare beredning inom Socialdepartementet och resultatet härav kan komma att påverka de nu aktuella reglerna för samordning av de båda förmånerna.
Även den tidigare berörda frågan om hur reglerna skall tillämpas för vissa utomlands bosatta personer är beroende av vilka förslag rörande försäkringsbegreppet inom socialförsäkringsområdet som kan komma att lämnas till följd av den pågående beredningen av Utredningens om socialförsäkringens personkrets betänkande, En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72). De i detta sammanhang lämnade förslagen om samordningen mellan förtidspension och arbetsskadelivränta får även mot denna bakgrund därför ses som temporära.
 0ENSIONSR¤TT F¶R PENSIONGRUNDANDE ERS¤TTNING SOM UTBETALAS F¶R F¶RFLUTEN TID
2EGERINGENS F¶RSLAG Har en ersättning som är pensionsgrundande
eller för vilken pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst skall beräknas betalats ut till den försäkrade och beviljas denne senare för samma tid annan ersättning som är pensionsgrundande och samordnad med den tidigare utbetalda ersättningen, skall den senare beviljade ersättningen vara pensionsgrundande endast fr.o.m. den månad den börjar betalas ut löpande. Motsvarande skall gälla om den försäkrade beviljas förtidspension för tid för vilken annan pensionsgrundande ersättning som är samordnad med förtidspensionen redan har betalats ut.
Om förtidspension och arbetsskadelivränta eller annan motsvarande livränta beviljas samtidigt skall, vid tillämpning av ovanstående, förtidspensionen anses ha betalats ut först.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer i huvudsak
överens med regeringens förslag dock att promemorians förslag inte innehöll någon regel för det fall att förtidspension och arbetsskadelivränta beviljas samtidigt.
2EMISSINSTANSERNA Några remissinstanser, bl.a 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET
2&6	 +AMMARR¤TTEN I 3TOCKHOLM och 4#/ ifrågasätter om antagande-
inkomsten, vid samordning med tidigare utbetalda förmåner, endast skall vara pensionsgrundande fr.o.m. den månad då förtidspensionen börjar betalas ut och menar att detta i vissa fall kan få negativa följder för den enskilde.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG En annan fråga än den som behand-
lats i föregående avsnitt är vad som ur pensionsrättssynpunkt skall ske då förtidspension beviljas retroaktivt för tid då t.ex. samordnad arbetsskadelivränta eller sjukpenning redan har utgetts. Situationen kan också vara den omvända, dvs. att arbetsskadelivränta beviljas retroaktivt för tid då samordnad förtidspension eller sjukpenning redan har utgetts. En ytterligare möjlighet är att sjukpenning har utbetalats under viss tid, att sedan förtidspension beviljas för samma tid och, efter ytterligare tid, att även arbetsskadelivränta beviljas för den tidsperioden. Slutligen kan det förekomma att förtidspension och arbetsskadelivränta beviljas samtidigt för förfluten tid.
Såvitt avser utbetalningarna i sig sker en avräkning mot redan utbetalda belopp avseende samma inkomstförlust. Om den försäkrade t.ex. uppburit sjukpenning under viss tid och tillgodoräknas pensionsrätt på grundval härav, är frågan emellertid vad som i pensionsrättshänseende skall gälla om den försäkrade sedan för samma tid beviljas förtidspension och/eller arbetsskadelivränta (eller annan sådan pensionsgrundande ersättning).
Under det fortsatta beredningsarbetet har olika möjligheter övervägts. Ett sätt vore att inte konstruera någon särskild regel för hur samordningen skall ske retroaktivt. Detta skulle innebära att det när en förmån fastställs retroaktivt skulle kunna behöva göras en omräkning av pensionsrätt som redan kan vara fastställd för en annan förmån avseende samma
inkomstbortfall. Om t.ex förtidspension utgetts för viss tid och arbetsskadelivränta därefter beviljas för samma tid skulle resultatet bli att den på grund av antagandeinkomsten redan fastställda pensionsrätten får räknas om eftersom, enligt den ovan föreslagna regeln, i första hand arbetsskadelivräntan skall vara pensionsgrundande. Om den försäkrade i stället för viss tid uppburit sjukpenning och tillgodoräknats pensionsrätt för denna och senare beviljas förtidspension för samma tid, skulle det däremot krävas en särskild regel för att inte den försäkrade i denna situation fullt ut skulle tillgodoräknas pensionsrätt för antagandeinkomst utöver den tidigare tillgodoräknade pensionsrätten. Om en särskild regel konstrueras med innebörd att den redan fastställda pensionsrätten i stället skulle räknas om, skulle det emellertid uppstå administrativa problem bl.a. eftersom det i beslutet om pensionsgrundande inkomst från skattemyndigheten inte sker någon särredovisning av hur stor del av inkomsten som avser sjukpenning.
En annan lösning är att i stället konstruera en regel som innebär att arbetsskadelivräntan, till den del denna är samordnad med sjukpenning eller förtidspension, endast är pensionsgrundande fr.o.m. den månad då arbetsskadelivräntan börjar utbetalas löpande. Motsvarande skulle gälla för förtidspensionärers antagandeinkomst. Om en försäkrad sålunda först har beviljats förtidspension för vilken har tillgodoräknats pensionsrätt och därefter retroaktivt beviljas arbetsskadelivränta som är samordnad med förtidspensionen skulle arbetsskadelivräntan inte vara pensionsgrundande för tid före den månad då arbetsskadelivräntan börjar utbetalas löpande. På motsvarande sätt skulle förtidspensionärers antagandeinkomst inte vara pensionsgrundande för tid före utbetalningsmånaden, om förtidspensionen är samordnad med tidigare utgiven arbetsskadelivränta. Någon konflikt mellan pensionsrätt för sjukpenning å ena sidan och senare, för samma tid retroaktivt beviljad förtidspension eller arbetsskadelivränta å andra sidan, skulle med denna lösning inte behöva uppkomma. Lösningen förutsätter dock att det vid rapporteringen till skattemyndigheten av hur stor arbetsskadelivränta som har beviljats framgår hur mycket som är pensionsgrundande, t.ex. genom att det anges vilken tid denna avsett och till vilken del annan samordnad ersättning utgetts för samma tid.
En invändning som skulle kunna resas mot lösningen är att exempelvis sjukpenningen i många fall kan vara lägre än arbetsskadelivräntan eller antagandeinkomsten för samma tid. Den försäkrade skulle alltså kunna hävda att pensionsrätt för förfluten tid bör tillgodoräknas även på den del av antagandeinkomsten som överstiger sjukpenningen. Mot detta kan anföras att sjukpenning endast utges för akut sjukdomstid och att den försäkrade för tid därefter, om nedsättningen i arbetsförmåga består, kommer att beviljas sjukbidrag eller annan motsvarande ersättning. Vidare är det – till följd av kollektivavtal m.m. – vanligt förekommande att den försäkrade därutöver ges pensionsgrundande kompensation för det inkomstbortfall han eller hon drabbats av. Detta leder till att de skillnader i ersättningsnivå som kan förekomma inte får någon större betydelse för ålderspensionens storlek.
Det skulle också kunna hävdas att den nu diskuterade lösningen kan få icke önskvärda effekter genom att ett dröjsmål i handläggningen kan
medföra att särskilt arbetsskadeförsäkringen för viss tid skulle kunna undandra sig ansvaret att betala ålderspensionsavgift för en arbetsskadelivränta och att avgiften i sådant fall i stället får betalas av sjukförsäkringen eller förtidspensionsförsäkringen. Mot bakgrund av att de förslag som här läggs fram är temporära i avvaktan på den fortsatta beredningen av Förtidspensionsutredningens betänkande bör denna eventuella konsekvens inte heller anses utgöra hinder för att den nu diskuterade lösningen väljs. Lösningen torde vidare ur administrativ synvinkel vara förenad med betydande fördelar. Enligt regeringens uppfattning talar det anförda till övervägande del för den föreslagna lösningen.
Regeringen föreslår således att antagandeinkomsten – i den del och till den tid förtidspensionen är samordnad med tidigare utbetalda förmåner – skall vara pensionsgrundande endast fr.o.m den månad då förtidspensionen börjar utbetalas löpande. Detta innebär att om annan pensionsgrundande ersättning, t.ex. sjukpenning, har betalats ut för samma månad och den är samordnad med förtidspensionen så skall antagandeinkomsten inte vara pensionsgrundande för den månaden. Vidare föreslår vi att motsvarande skall gälla såvitt avser arbetsskadelivränta och andra pensionsgrundande ersättningar som beviljas för tid för vilken samordnad förtidspension eller annan samordnad pensionsgrundande ersättning redan har betalats ut. För det fall att förtidspension och arbetsskadelivränta eller annan motsvarande livränta beviljas samtidigt föreslår vi, vid tillämpning av ovanstående, att förtidspensionen skall anses ha betalats ut först.
Den pensionsgrundande inkomst som beräknas enligt de nu föreslagna reglerna kommer att ligga till grund för fastställande av både pensionsrätt i det reformerade systemet och pensionspoäng i ATP-systemet. Såvitt avser förtidspension beräknas, enligt de här lämnade förslagen, pensionspoäng för ATP på grundval av antagandepoäng efter samma principer som pensionsgrundande belopp enligt det reformerade systemets regler. Det sagda innebär således att retroaktiva ersättningar som är samordnade med annan pensionsgrundande ersättning eller med förtidspension inte heller kommer att ge pensionsrätt för retroaktiv tid inom ATP-systemet. Vidare föreslås att antagandepoäng skall ge upphov till pensionsrätt inom ATP-systemet först fr.o.m. den månad då förtidspensionen – då denna är samordnad med annan pensionsgrundande ersättning – löpande börjar betalas ut. Några särskilda problem torde således – med förslagen här – inte uppstå såvitt gäller samordningen för retroaktiv tid i ATP-systemet.
Hänvisningar till S9-4
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 8.1
9.5. Förtidspensionärers rätt till pensionsrätt för barnår
2EGERINGENS F¶RSLAG Förtidspensionärer skall tillgodoräknas pen-
sionsrätt för barnår enligt samma regler som gäller för andra försäkrade.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA Ingen av remissinstanserna har yttrat sig över
denna del av förslaget.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG En fråga som övervägdes av Pen-
sionsarbetsgruppen och i princippropositionen var i vad mån förtidspensionärer skall kunna tillgodoräknas pensionsrätt för barnår. Pensionsarbetsgruppen gjorde den bedömningen att förtidspensionärer bör kunna tillgodoräknas pensionsrätt för barnår enligt i huvudsak samma principer som förvärvsaktiva. I princippropositionen instämde regeringen i den bedömningen. Något förslag lades emellertid inte fram, med motiveringen att ställning inte togs till förtidspensioneringens framtida utformning och till regler för intjänande av ålderspensionsrätt för personer som beviljas förtidspension i ett reformerat förtidspensionssystem.
Frågan om utformningen av förtidspensioneringen i framtiden är, som tidigare nämnts, föremål för fortsatt beredning. Något förslag om pensionsrätt för barnår för den som kommer att beviljas förtidspension enligt reformerade regler därom kan därför inte läggas fram nu.
Med den utformning reglerna för tillgodoräknande av pensionsrätt för barnår och för förtidspensionärers antagandeinkomst har i det förslag som nu läggs fram, föreligger inget administrativt hinder mot att förtidspensionärer tillgodoräknas pensionsrätt för barnår enligt de regler som skall gälla för förvärvsaktiva och detta oavsett om förtidspensionen beräknas på antagandepoängen eller inte.
Som en mera principiell invändning skulle dock kunna ifrågasättas om även den som uppbär hel förtidspension skall kunna tillgodoräknas pensionsrätt för barnår. Ålderspensionsrätten för förtidspensionärer påverkas nämligen inte av förekomsten av barn. Det skall emellertid generellt sett inte finnas något krav på att den som skall kunna tillgodoräknas pensionsrätt för barnår faktiskt måste ha avstått från förvärvsarbete och därigenom fått lägre inkomster och minskad ålderspensionsrätt. Något bärande skäl att undanta dem som uppbär hel förtidspension från rätten att tillgodoräknas pensionsrätt för barnår eller för att föreslå särregler för personer med hel eller partiell förtidspension torde därför inte föreligga.
Regeringen föreslår således att personer, som redan har förtidspension eller som framöver kommer att nybeviljas förtidspension enligt nuvarande regler i AFL, skall kunna tillgodoräknas pensionsrätt för barnår på samma villkor som skall gälla för andra försäkrade. Det pensionsgrundande beloppet för barnår kan därvid beräknas på samma sätt för förtidspensionärer som för andra försäkrade. Samtliga beräkningsmodeller kan således tillämpas.
Enligt vad som framgår av förslagen i avsnitten 11.5 och 11.6 kan ett pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst få betydelse i flera hänseenden. För det första skall i utfyllnadsinkomsten för det aktuella året räknas in såväl det pensionsgrundande beloppet för antagandeinkomst som eventuella övriga pensionsgrundande inkomster och belopp. För det andra skall i den individuella jämförelseinkomsten, dvs. inkomsten året före barnets födelse, räknas in den försäkrades pensionsgrundande inkomst det året samt det pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst som kan ha tillgodoräknats den försäkrade för samma år. Vidare skall pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst lik-
ställas med pensionsgrundande inkomst vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt.
Hänvisningar till S9-5
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 11.3
10. Pensionsrätt för plikttjänstgöring
10.1. Pensionsgrundande plikttjänstgöring
2EGERINGENS F¶RSLAG Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
skall – under vissa förutsättningar i övrigt – tillgodoräknas en försäkrad som genomgår grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA Flertalet av remissinstanserna har inte kommen-
terat denna del av förslaget.
0ENSION¤RERNAS 2IKSORGANISATION och +AM
MARR¤TTEN I 3TOCKHOLM har inga erinringar mot förslaget. 3VENSKA !RBETS GIVAREF¶RENINGEN och 3VERIGES )NDUSTRIF¶RBUND har ansett att kostnads-
nivån i pensionssystemet är alltför hög och har därför avvisat förslaget om pensionsrätt för plikttjänstgöring.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Enligt de antagna riktlinjerna för ål-
derspensionsreformen skall pensionsrätt för värnpliktstjänstgöring tillgodoräknas i särskild ordning. I princippropositionen angavs att pensionsrätt skall tillgodoräknas i form av ett pensionsgrundande belopp för grundutbildning i samband med värnplikt eller vapenfri tjänst samt för militär grundutbildning för kvinnor.
Skyldighet att tjänstgöra inom totalförsvaret och att i samband därmed genomgå grundutbildning regleras sedan den 1 juli 1995 i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Därutöver kan kvinnor frivilligt genomgå militär grundutbildning, vilket sedan den 1 juli 1995 regleras i lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning.
Enligt lagen om totalförsvarsplikt gäller totalförsvarsplikt för varje svensk medborgare samt för utländsk medborgare som är bosatt i Sverige. Totalförsvarsplikt kan fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt. Värnplikt fullgörs inom det militära försvaret. Civilplikt kan fullgöras såväl inom det militära som inom det civila försvaret. En totalförsvarspliktig kan efter ansökan få rätt att vara vapenfri och får då inte skrivas in för utbildning till en befattning som är förenad med bruk av vapen eller mot sin vilja skrivas in för tjänstgöring i Försvarsmakten. Allmän tjänsteplikt innebär en skyldighet att under perioder med höjd beredskap antingen tjänstgöra i en ordinarie anställning eller att efter anvisning av en myndighet utföra vissa arbetsuppgifter.
Såväl värnplikt som civilplikt omfattar grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring. Den allmänna tjänsteplikten innebär däremot enbart en skyldighet att tjänstgöra under perioder med höjd beredskap.
Skyldighet att fullgöra värnplikt och sådan civilplikt som förutsätter en grundutbildning längre än 60 dagar gäller för män som är svenska medborgare och som är mellan 19 och 47 år. Under normala förhållanden upphör dock skyldigheten att fullgöra grundutbildning om den totalförsvarspliktige inte har kallats in till sådan utbildning före utgången av det år då han fyller 24 år.
Inskrivning för värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning skall ske i samband med mönstring. Jämfört med vad som gällde enligt tidigare regler ger den nya lagen om totalförsvarsplikt större möjligheter att ta ut personer till tjänstgöring inom annan del av totalförsvaret än inom Försvarsmakten.
Kvinnor är liksom enligt tidigare gällande lagstiftning inte skyldiga att genomgå mönstring. En kvinna kan dock, enligt lagen om totalförsvarsplikt, efter en särskild utredning bli inskriven för civilplikt omfattande bl.a. en grundutbildning på högst 60 dagar. Vidare kan en kvinna, enligt lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning, frivilligt genomgå en antagningsprövning som motsvarar den mönstring som män genomgår. Som ett resultat av en sådan antagningsprövning kan kvinnan skrivas in för värnplikt eller civilplikt som är förenad med en grundutbildning överstigande 60 dagar.
Pensionsarbetsgruppen föreslog i sitt betänkande att värnpliktig och vapenfri grundutbildning enligt då gällande regler samt militär grundutbildning för kvinnor skulle grunda pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Under remissbehandlingen av arbetsgruppens betänkande framfördes, mot bakgrund av den då aviserade nya lagstiftningen, synpunkten att all typ av grundutbildning för totalförsvarspliktiga borde göras pensionsgrundande, dvs. oavsett om det rör sig om värnplikt eller civilplikt. Enligt princippropositionen skulle detta övervägas under den fortsatta beredningen.
Något skäl att frångå ställningstagandet att grundutbildning inom ramen för värnplikt skall grunda rätt till ålderspension har inte framkommit. Grundutbildning för totalförsvarspliktiga som fullgör civilplikt omfattar i huvudsak samma typer av utbildningar som tidigare fanns inom ramen för den vapenfria grundutbildning, som enligt antagna riktlinjer skall vara pensionsgrundande. Även grundutbildning för dessa totalförsvarspliktiga bör därför enligt vår uppfattning grunda pensionsrätt.
Regeringen föreslår således att pensionsgrundande belopp enligt en särskild nedan beskriven ordning skall tillgodoräknas dem som genomgår grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Som kommer att framgå av nästföljande avsnitt kommer emellertid endast längre grundutbildning att få betydelse i pensionsrättshänseende.
En kvinna som enligt lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning skrivits in för värnplikt eller civilplikt skall anses genomgå utbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt (jfr bet. 1994/95:FöU1 s. 32 f). När det i det följande hänvisas till totalförsvarspliktiga som genomgår utbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt avses därför även kvinnor, som skrivits in i ovannämnda ordning.
Endast de som genomgår grundutbildning kommer enligt förslaget att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp. Det innebär att t.ex. yrkes- eller reservofficersutbildning inte kommer att vara pensionsrättsgrundande. Regeringens förslag överensstämmer i denna del med de antagna riktlinjerna för ålderspensionsreformen.
Av övergångsbestämmelserna till lagen om totalförsvarsplikt framgår att den som efter lagens ikraftträdande påbörjar grundutbildning skall anses genomgå grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt även om inkallelse till utbildning har skett före ikraftträdandet. Har utbildning enligt den tidigare värnpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst redan påbörjats gäller dock alltjämt de äldre bestämmelserna om tjänstgöring. I övergångsbestämmelserna till lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning anges att för den som före ikraftträdandet antagits till grundutbildning enligt den äldre lagen om militär grundutbildning för kvinnor gäller den äldre lagen.
Vid tidpunkten för ikraftträdande av det reformerade ålderspensionssystemets regler år 1999 kommer samtliga som har påbörjat tjänstgöring enligt värnpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst också att ha avslutat utbildningen. Detsamma torde gälla de kvinnor som påbörjat grundutbildning enligt lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning. Några särskilda övergångsbestämmelser för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt denna lagstiftning behövs därför inte för framtiden. Enligt de antagna riktlinjerna skall emellertid pensionsgrundande belopp för värnplikt m.m. kunna tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Frågan om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för tid före ikraftträdandet av det reformerade ålderspensionssystemet behandlas i avsnitt 15.
I princippropositionen benämndes den pensionsrätt som här avses pensionsgrundande belopp för värnplikt. Med hänsyn till att andra tjänstgöringsformer än värnplikt – med den innebörd som anges i den nya lagstiftningen – skall kunna ge upphov till pensionsrätt föreslår vi i stället begreppet
PENSIONSGRUNDANDE BELOPP F¶R PLIKTTJ¤NSTG¶RING.
Regeringen har tillsatt en parlamentariskt sammansatt utredning för att göra en översyn av tillämpningen av systemet med totalförsvarsplikt (dir. 1997:106). Utredningen, som skall överlämna sitt slutbetänkande senast den 1 februari 2000, har att behandla en rad övergripande frågor, bl.a. angående olika tjänstgöringars omfattning. För det fall utredningens förslag skulle leda till lagstiftning som innebär att villkoren för plikttjänstgöring påverkas, kan uppstå behov av att även frågan om villkoren för pensionsrätt för framtida plikttjänstgöring ses över.
Hänvisningar till S10-1
10.2. Viss minsta tjänstgöringstid
2EGERINGENS F¶RSLAG För att pensionsgrundande belopp för plikt-
tjänstgöring skall tillgodoräknas skall tjänstgöring under grundutbildning ha pågått under minst 120 dagar utan att mellankommande beslut som innebär att utbildningen avbryts har meddelats. Vid bedömningen om villkoret om minst 120 dagars tjänstgöring är uppfyllt skall hänsyn tas endast till dagar för vilka dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt betalats ut.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA 4OTALF¶RSVARETS PLIKTVERK 0LIKTVERKET	 föreslår att
pensionsgrundande belopp skall tillgodoräknas den som genomgår längre grundutbildning än 60 dagar och för vilka dagar dagersättning har utbetalats samt att inga regler om avbrott skall införas.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Enligt de antagna riktlinjerna skall en
försäkrad tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för värnplikt endast under förutsättning att tjänstgöring under grundutbildning fullgjorts under viss minsta tid. I princippropositionen angavs denna minimiperiod till fyra månader.
Enligt lagen om totalförsvarsplikt är den längsta perioden för grundutbildning 615 dagar för den som skrivits in för värnplikt och 320 dagar för den som skrivits in för civilplikt. Även i den tidigare lagstiftning som reglerade tjänstgöringsskyldighet inom totalförsvaret angavs grundutbildningens längd i termer av dagar. Det är därför ändamålsenligt att också villkoret i pensionslagstiftningen om grundutbildningens längd anges som ett visst minsta antal dagar. I Ds 1995:41 förslogs därför att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas om grundutbildningen har pågått under minst 120 dagar motsvarande den av riksdagen fastlagda tidsgränsen på fyra månader. Pliktverket har invänt mot denna tidsgräns och framfört att man i lagen om totalförsvarsplikt skiljer mellan grundutbildning längre än 60 dagar och annan utbildning och att tidsgränsen 120 dagar således inte har någon motsvarighet i den lagstiftningen. Vidare har Pliktverket påpekat att pensionsgrundande dagpenning betalas ut för repetitionsutbildning och grundutbildning som är kortare än 60 dagar samt att en nedre gräns om 120 dagar för pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skulle leda till den enligt verket orimliga konsekvensen att utbildning kortare än 60 dagar är kvalificerande för pensionsrätt samtidigt som grundutbildning längre än 60 dagar men kortare än 120 dagar inte är det. Pliktverket föreslår således att tidsgränsen bestäms till 60 dagar. Regeringen delar inte denna uppfattning. Avsikten med införandet av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring är att kompensera främst dem som genomgår en icke frivillig grundutbildning inom totalförsvaret för att de under utbildningstiden inte kan tjäna in pensionsrätt genom arbete. Korta tjänstgöringstider medför inte något i pensionshänseende betydande inkomstbortfall särskilt mot bakgrund av att de som är aktuella för grundutbildning inom totalförsvaret i många fall inte har hunnit skaffa sig några större för-
värvsinkomster. Det är först vid längre frånvaro från förvärvslivet – exempelvis sex månader eller mer – som den uteblivna möjligheten att förvärvsarbeta som plikttjänstgöringen innebär kan antas få betydelse ur pensionshänseende. Mot denna bakgrund bör pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring endast få tillgodoräknas om tjänstgöringen omfattar en viss, längre tid. Någon ändring i jämförelse med tidigare presenterade förslag är emellertid för närvarande inte motiverad. Regeringen föreslår alltså, i enlighet med de antagna riktlinjerna, att den minsta tjänstgöringstiden skall bestämmas till 120 dagar.
Regeln om viss minsta tjänstgöringstid innebär att pensionsgrundande belopp inte tillgodoräknas så länge antalet tjänstgöringsdagar i en grundutbildning inte nått upp till 120. Så snart antalet dagar överstiger 120, skall däremot i princip alla dagar – dvs. även tjänstgöringsdagar dessförinnan – beaktas som underlag vid tillgodoräknandet av pensionsgrundande belopp.
En grundutbildning som i sig uppgår till minst 120 dagar kan vara förlagd så att tjänstgöringsdagarna fördelar sig på olika sidor av ett årsskifte. I en sådan situation anser vi att pensionsgrundande belopp skall tillgodoräknas för vart och ett av åren i förhållande till det antal dagar som fullgjorts respektive år. Eftersom pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt vad som föreslås i avsnitt 15.3 skall kunna tillgodoräknas även för åren 1995–1998, gäller vad som nu sagts också i fråga om den som genomgår grundutbildning som sträcker sig över årsskiftet 1998/1999 då det reformerade pensionssystemets intjänanderegler träder i kraft. Vad som föreslås i fråga om utbildning som pågår över årsskiftet 1994/1995 redovisas i avsnitt 15.3.
Det kan förekomma att den som genomgår grundutbildning antingen avbryter utbildningen eller gör ett tillfälligt uppehåll i denna. Den som avbryter sin grundutbildning kan med vissa undantag kallas in på nytt till sådan utbildning.
Enligt lagen om totalförsvarsplikt kan beslut om avbrott i grundutbildning fattas i fyra olika situationer. Den första situationen är när den totalförsvarspliktige varit frånvarande från tjänsten under så lång tid att målet med utbildningen inte kommer att uppnås. Frånvaron kan antingen vara olovlig eller bero på sjukdom eller skada som personen ådragit sig i tjänsten eller på fritiden. Den som drabbats av skada eller sjukdom i tjänsten kommer regelmässigt att kompenseras genom förmåner från sjukförsäkringssystemet eller genom förmåner som utgår enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, vilka förmåner är pensionsgrundande. En annan situation är när den som fullgör tjänstgöringen på grund av tillfällig nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan kan antas komma att vara frånvarande från tjänsten så länge att målet med utbildningen inte kommer att nås. Beslut om avbrott kan även fattas om den som fullgör tjänstgöringen har ansökt om rätt att vara vapenfri. En fjärde situation då beslut om avbrott kan fattas är om den som fullgör tjänstgöringen vägrar eller underlåter att fullgöra sina skyldigheter under tjänstgöringen och det kan antas att skyldigheterna inte heller fortsättningsvis kommer att fullgöras. Härutöver kan Pliktverket eller annan myndighet under vissa förutsättningar besluta att ändra ett inskrivningsbeslut med den verkan att utbildningen avbryts. Något beslut
om avbrott enligt lagen om totalförsvarsplikt fattas dock inte i en sådan situation, men beslutet innebär att utbildningen avbryts. En totalförsvarspliktig kan även vara borta från tjänstgöringen mera tillfälligt, t.ex. under en kortare sjukledighet. Något beslut som innebär att utbildningen avbryts fattas då inte utan frånvaron ses som ett tillfälligt uppehåll i utbildningen.
Frågan om pensionsgrundande belopp i fall av tillfälligt uppehåll i en grundutbildning respektive avbrott i förening med senare inkallelse till ny grundutbildning berördes inte i de antagna riktlinjerna. I Ds 1995:41 föreslogs mot bakgrund av vad som anförts ovan att om en grundutbildning återupptas efter ett avbrott eller en ny grundutbildning påbörjas skall tjänstgöringsdagar före respektive efter avbrottet inte kunna läggas samman för uppfyllande av minimivillkoret om 120 dagars tjänstgöring. Däremot föreslogs i promemorian att dagar före och efter tillfälliga uppehåll under en och samma grundutbildning skall få läggas samman. Pliktverket har föreslagit att reglerna om avbrott utgår. Som anförts ovan är det bakomliggande syftet med pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring att en längre tids frånvaro från arbetsmarknaden skall kompenseras i pensionshänseende. Mot denna bakgrund bör utgångspunkten vara att minimivillkoret om 120 dagars tjänstgöring avser en sammanhängande tid. Regeringen instämmer därför i departementspromemorians förslag i denna del. Med beslut om avbrott enligt lagen om totalförsvarsplikt bör även jämställas annat beslut som innebär att utbildningen avbryts.
Regeringen föreslår således att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas en försäkrad endast om tjänstgöringen pågått under minst 120 dagar utan mellankommande beslut som innebär att utbildningen avbryts.
Under den fortsatta beredningen av reglerna för plikttjänstgöring har det framkommit att praxis hittills har varierat när det gäller i vilka situationer beslut fattas om avbrott av en grundutbildning på grund av att den tjänstgöringsskyldige varit frånvarande under så lång tid att han eller hon inte kommer att uppfylla utbildningsmålet. En huvudprincip har emellertid varit att en person skall ha varit frånvarande åtminstone under en tid motsvarande en tiondel av den uppställda grundutbildningstiden. Vidare har framkommit att det inte finns någon enhetlig rutin för att löpande under grundutbildningen registrera frånvarodagar som hänför sig till tiden före ett beslut om att avbryta en grundutbildning.
Den bristande enhetligheten i hittillsvarande praxis medför i kombination med de varierande rutinerna för registrering av antalet frånvarodagar att en person skulle kunna tillgodoräknas ett stort antal frånvarodagar som fullgjorda tjänstgöringsdagar. Detta skulle i sin tur kunna innebära att frånvarodagar skulle kunna läggas till grund för uppfyllandet av kravet på att ha fullgjort 120 dagars tjänstgöring. I de fall en totalförsvarspliktig har legitima skäl för sin frånvaro får det visserligen bedömas som rimligt att frånvarodagar kan läggas till grund för uppfyllandet av det nämnda kravet. Samma bedömning kan dock inte göras när någon olovligen avviker eller håller sig undan från en grundutbildning.
Till undvikande av icke önskvärda konsekvenser i detta avseende föreslår vi att som fullgjorda tjänstgöringsdagar skall räknas endast dagar för
vilka det utbetalats dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Någon dagersättning utbetalas nämligen inte för dagar då någon olovligen avvikit eller hållit sig undan. Med en bestämmelse av denna innebörd kommer sålunda dagar med olovlig frånvaro inte att kunna läggas till grund för uppfyllandet av kravet på 120 fullgjorda tjänstgöringsdagar.
Hänvisningar till S10-2
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 10.3
10.3. Beräkning av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring m.m.
2EGERINGENS F¶RSLAG Under förutsättning att den totalförsvarspliktige
har uppfyllt kravet på minst 120 dagars tjänstgöring skall han eller hon tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp som, för varje dag som grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt har fullgjorts och för vilken dagersättning har uppburits, motsvarar 50 % av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för samtliga försäkrade under 65 års ålder för vilka det fastställts sådan inkomst, delad med 365.
Den som ansvarar för utbildningen av den totalförsvarspliktige skall till Pliktverket lämna uppgifter om utbetalda dagersättningar och om beslut som innebär att utbildningen avbryts.
För att tillgodoräknat pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall påverka storleken på den pension som faktiskt skall betalas ut, skall krävas att det s.k. förvärvsvillkoret är uppfyllt.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag med de undantagen att det i departementspromemorian inte fanns någon bestämmelse om rapporteringsskyldighet från de utbildningsansvariga till Pliktverket samt att det s.k. förvärvsvillkoret har skärpts i förhållande till vad som föreslogs i departementspromemorian.
2EMISSINSTANSERNA 0LIKTVERKET föreslår att den som svarar för utbild-
ningen av totalförsvarspliktiga skall ansvara för att försäkringskassorna får det underlag de behöver för beräkning av pensionsgrundande belopp.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG Enligt antagna riktlinjer skall den
som är berättigad till pensionsgrundande belopp för värnplikt tillgodoräknas ett månatligt belopp motsvarande en tolftedel av 50 % av genomsnittsinkomsten för alla försäkrade. Beloppets storlek skall vara enhetligt för alla och oberoende av den försäkrades inkomstförhållanden i övrigt.
Även i det lagförslag som regeringen nu lägger fram baseras beräkningen av det pensionsgrundande beloppet för plikttjänstgöring på en genomsnittsinkomst. Vid beräkningen av denna genomsnittsinkomst föreslår vi – liksom vi föreslår beträffande beräkningen av pensionsgrundande belopp för barnår – att hänsyn skall tas endast till inkomster understigande intjänandetaket och att endast inkomster som uppburits av försäkrade som under året uppnått 16 men inte 65 års ålder skall medräknas. Samtliga pensionsgrundande inkomster som för ett visst år fastställts för personer som då inte uppnått 65 års ålder skall läggas samman. Detta belopp skall därefter divideras med antalet försäkrade som under året inte uppnått 65 års ålder för vilka det fastställts pensionsgrundande inkomst.
(För försäkrade som under det aktuella året inte fyllt 16 år fastställs ingen pensionsgrundande inkomst). Av den på detta sätt beräknade genomsnittsinkomsten skall 50 % utgöra utgångspunkt vid beräkningen av det pensionsgrundande beloppet för plikttjänstgöring.
Grundutbildningens längd fastställs inte till ett visst antal månader utan till ett visst antal dagar. Med hänsyn härtill skulle det vara förenat med administrativa svårigheter att beräkna det pensionsgrundande beloppet i förhållande till antalet fullgjorda kalendermånader. Regeringen föreslår därför att en försäkrad skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring per fullgjord tjänstgöringsdag.
Enligt de bestämmelser som reglerar tjänstgöringsskyldigheten i totalförsvaret räknas även lördagar, söndagar och övriga helgdagar som tjänstgöringsdagar. Under ett kalenderår kan således det maximala antalet tjänstgöringsdagar uppgå till 365. Mot denna bakgrund bör förslaget utformas så att den försäkrade skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp som för varje tjänstgöringsdag motsvarar 50 % av den för det året genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för alla försäkrade under 65 års ålder för vilka det fastställts sådan inkomst, delad med 365.
Som framgått av framställningen ovan i avsnitt 10.2 skall sådana dagar under vilken en person olovligen avvikit eller undanhållit sig från en grundutbildning inte räknas in vid bedömningen av om kravet på minst 120 dagars tjänstgöring har uppfyllts. För sådana dagar bör inte heller pensionsgrundande belopp tillgodoräknas. Vi föreslår därför att sådant belopp skall tillgodoräknas endast för dagar för vilka det utbetalats dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt.
Pliktverket ansvarar vad gäller de totalförsvarspliktiga i de flesta fall för mönstring, inskrivning, krigsplacering, inkallelser, uppskov, avbrott m.m. Däremot finns det inte hos Pliktverket registrerat uppgifter om utbetald dagersättning till de totalförsvarspliktiga eller för vilka dagar sådan ersättning har utbetalats. Pliktverket har anmärkt att dagersättning beslutas och betalas ut av den myndighet, den kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun där den totalförsvarspliktige tjänstgör. Beträffande de totalförsvarspliktiga som tjänstgör hos bolag, föreningar, samfälligheter, stiftelser eller annan enskild är det dock den myndighet som enligt beredskapsförordningen (1993:242) är ansvarig för funktionen som beslutar om och betalar ut ersättningen. Pliktverket har därför föreslagit att den som svarar för utbildningen av totalförsvarspliktiga skall åläggas att underrätta den allmänna försäkringskassan om utbetald ersättning för beräkning av pensionsgrundande belopp. Det är dock regeringens uppfattning att en sådan ordning, som skulle innebära inrapportering från en mängd olika instanser till de allmänna försäkringskassorna, inte är önskvärd. Försäkringskassan kommer inom det reformerade pensionssystemet att få ta emot en mängd information från ett flertal olika uppgiftslämnare. Det är därför av värde att i möjligaste mån begränsa antalet uppgiftslämnare. Regeringen föreslår att de som ansvarar för utbildningen av totalförsvarspliktiga åläggs att till Pliktverket lämna uppgift om för vilka dagar dagersättning har utbetalats samt om beslut som innebär att tjänstgöringen avbryts i den mån sådant beslut inte har fattats av Pliktverket. Regeringen avser därefter att i förordning besluta om utlämnande från Pliktverket till den allmänna försäk-
ringskassan av sådana uppgifter som behövs för beräkning av pensionsgrundande belopp.
För att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring de facto skall påverka storleken av den utgående ålderspensionen skall, enligt de antagna riktlinjerna, krävas att den försäkrade tillgodoräknats såväl pensionsgrundande inkomst som pensionsrätt under viss tid och av viss omfattning. Villkoret – här benämnt förvärvsvillkoret – avses vara detsamma för pensionsrätt för plikttjänstgöring som för pensionsrätt för barnår. I Ds 1995:41 föreslogs vissa förändringar av villkoret i förhållande till de antagna riktlinjerna. Enligt regeringens uppfattning bör villkoret skärpas i förhållande till vad som föreslogs i departementspromemorian. I avsnitt 11.6 kommer närmare att redogöras för villkoret och vårt förslag till sådan förändring.
Regeringen föreslår att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall påverka den utgående pensionens storlek bara om förvärvsvillkoret, sådant det bestämts i det lagförslag som vi nu lägger fram, är uppfyllt.
Enligt de antagna riktlinjerna skulle det för samma år inte vara möjligt för en försäkrad att kombinera pensionsgrundande belopp för barnår med pensionsgrundande belopp för värnpliktstjänstgöring. Detta motiverades med att pensionsgrundande belopp för barnår kan beräknas endast för helt kalenderår medan pensionsgrundande belopp för värnplikt skulle beräknas månadsvis.
Under den fortsatta beredningen har frågan prövats på nytt. Mot bakgrund av den nu förslagna utformningen av reglerna för tillgodoräknande av respektive slag av pensionsgrundande belopp, föreligger inget administrativt hinder mot att en försäkrad under ett och samma år får tillgodoräkna sig sådana belopp för såväl barnår som plikttjänstgöring. Något principiellt skäl som talar emot detta torde inte heller föreligga. Till skillnad mot vad som anfördes i princippropositionen gör regeringen, i likhet med vad som angavs i departementspromemorian, nu den bedömningen att det bör vara möjligt att för ett och samma år tillgodoräkna en försäkrad pensionsgrundande belopp för såväl barnår som plikttjänstgöring. I det förslag som regeringen nu lägger fram finns därför inte någon spärr mot att så sker.
Huruvida den försäkrade i praktiken kommer att tillgodoräknas något pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring eller barnår kan dock i vissa fall vara beroende av den försäkrades inkomstförhållanden i övrigt. Har den försäkrade under samma år uppburit t.ex. förvärvsinkomster i viss omfattning kan nämligen intjänandetaket bli av betydelse. Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring eller barnår kommer därvid att tillgodoräknas endast i den mån dessa inte tillsammans med den pensionsgrundande förvärvsinkomsten överstiger intjänandetaket, dvs. 7,5 inkomstbasbelopp, eller för tid före införandet av ett inkomstbasbelopp 7,5 förhöjda prisbasbelopp. Om den försäkrade för ett och samma år uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas såväl pensionsgrundande belopp för barnår som pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring och det finns utrymme under intjänandetaket, skall han eller hon i enlighet med vad som föreslås i avsnitt 13.1 först tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring och därefter pensionsgrundande belopp för barnår.
Hänvisningar till S10-3
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 27.2
11.1. Inledning
Med ett livsinkomstbaserat ålderspensionssystem uppstår ett behov av särskild kompensation i pensionshänseende för sådan frånvaro från arbetsmarknaden som inte rimligen bör slå igenom som minskad pensionsrätt. Föräldrar med små barn avstår ofta helt eller delvis från att förvärvsarbeta och får därvid vidkännas inkomstförluster. Även om föräldrapenningförmånen kommer att utgöra pensionsgrundande inkomst i det reformerade ålderspensionssystemet, kommer i ett livsinkomstbaserat pensionssystem varje inkomstbortfall att påverka pensionsutfallet och det är inte önskvärt att föräldrar med små barn generellt sett drabbas i pensionshänseende.
Mot denna bakgrund slog riksdagen i de antagna riktlinjerna för pensionsreformen fast att föräldrar med små barn – utöver den pensionsrätt de kan ha tjänat in på grund av förvärvsarbete m.m. – skall kunna tillgodoräknas pensionsrätt enligt en särskild ordning i form av pensionsgrundande belopp, här kallat pensionsgrundande belopp för barnår.
Förslaget i princippropositionen, som antogs av riksdagen, grundade sig på Pensionsarbetsgruppens förslag som det presenterats i betänkandet Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20). Efter fortsatt beredning presenterades förslaget på nytt i Ds 1995:41, varvid vissa preciseringar av reglerna föreslogs. Utgångspunkten under den fortsatta beredningsarbetet har varit att söka en rimlig avvägning mellan å ena sidan regler som är administrativt hanterbara och ger en möjlighet för individen att överblicka systemet och å andra sidan regler som ger individerna valfrihet och förhindrar att tillämpningen ger resultat som framstår som orättvisa.
,AG
R¥DET har anfört att bestämmelserna om barnår har blivit osedvanligt
svårtillgängliga och ifrågasätter om de föreslagna reglerna står i rimlig proportion till vad man uppnår i fråga om resultat för den försäkrade. Lagrådet menar därför att det bör övervägas om bestämmelserna kan förenklas. Regeringen instämmer i Lagrådets synpunkt att regleringen om pensionsgrundande belopp för barnår är komplex och i vissa delar svåröverskådlig, något som även framförts av flera remissinstanser. Förslaget är emellertid resultatet av en ingående politisk process och de olika alternativ systemet tar sikte på personer i olika livssituationer med olika förvärvsmönster. Mot denna bakgrund anser regeringen inte att några mer genomgripande förändringar av förslaget bör genomföras. Det förslag regeringen nu presenterar innehåller dock vissa förenklingar av regelverket.
Lagrådet har även förordat vissa konkreta förändringar jämfört med tidigare förslag bl.a. vad avser situationen då föräldrarna inte kan komma överens om vem som skall tillgodoräknas barnårsrätten. Som framgår av förslagen i avsnitt 11.3 och 15.4 föreslår regeringen vissa ändringar i förhållande till förslaget i lagrådsremissen, innebärande att Lagrådets synpunkt, att ensidig anmälan om pensionsgrundande belopp för barnår skall tas bort, på visst sätt tillgodoses. Även Lagrådets synpunkter avseende retroaktiv tid tillgodoses, se avsnitt 15.4.
Det sagda innebär att det återstår endast en situation då en delning av det enhetliga beloppet skulle kunna komma i fråga, nämligen då makar väljer att så skall ske. Av förenklingsskäl samt med hänsyn till att det vid en tillämpning av sagda regler kan uppkomma svårförutsedda och för individen oönskade effekter föreslås nu, vilket redovisas i avsnitt 11.3 nedan, ingen sådan möjlighet att välja att dela det enhetliga beloppet.
Syftet med ett system med pensionsgrundande belopp för barnår kan sägas vara att i viss mån utjämna den hittillsvarande strukturella skillnaden mellan kvinnors och mäns livsinkomster. I praktiken torde detta för närvarande, på grund av skillnader mellan mäns och kvinnors förvärvsmönster, huvudsakligen leda till att kvinnor kompenseras för det inkomstbortfall och den extra arbetsinsats som åren med små barn ger upphov till. Det är emellertid angeläget att regleringen uppfattas som jämställd och objektiv. Bestämmelser som grundar sig på andra omständigheter än makarnas kön är därför att föredra. Mot denna bakgrund föreslår regeringen nu, vilket utvecklas i avsnitt 11.3, att modern inte skall ha företräde i situationen då två berättigade föräldrar inte anmäler vem av dem som skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet. Regeringen föreslår i stället att pensionsrätten då tillgodoräknas den förälder som har lägst pensionsunderlag, se avsnitt 11.3.
För att en förälder skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår bör vissa allmänna villkor vara uppfyllda. I avsnitt 11.2 och 11.3 redovisas förslag avseende vilka år pensionsgrundande belopp för barnår skall kunna tillgodoräknas samt vilka villkor som skall vara uppfyllda. I avsnitt 11.4 föreslås att pensionsgrundande belopp för barnår under vissa förutsättningar skall kunna överlåtas till en annan försäkrad.
För den som skall tillgodoräknas pensionsrätt för barnår skall enligt antagna riktlinjer en fiktiv inkomst beräknas. I avsnitt 11.5 redovisas förslag till teknik för beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår i olika situationer.
Med hänsyn till att de pensionsgrundande beloppen för barnår skall finansieras med allmänna skattemedel skall enligt de antagna riktlinjerna särskilda regler gälla för att detta belopp skall påverka den faktiska pensionsutbetalningen. Anledningen till detta är att möjligheterna för en person att under tämligen många år dra nytta av pensionsgrundande belopp som finansieras av allmänna skattemedel bör begränsas i den situationen då denna person aldrig eller i bara mycket liten omfattning har förvärvsarbetat här i landet. För att pensionsgrundande belopp för barnår de facto skall ge upphov till utbetalning av ålderspension bör därför krävas att det under viss tid och i viss omfattning fastställts pensionsgrundande inkomst för den försäkrade. Den närmare utformningen av detta villkor, det s.k. förvärvsvillkoret, behandlas i avsnitt 11.6.
I avsnitt 11.7 behandlas vissa administrativa synpunkter.
Pensionsgrundande belopp för barnår skall enligt de antagna riktlinjerna kunna tillgodoräknas fr.o.m. år 1960 och framåt. Framställningen i detta avsnitt avser dock endast de regler som skall gälla från den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1999. Regler om beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår avseende åren 1960–1998 behandlas i avsnitt 15.4.
Hänvisningar till S11-1
11.2. År för vilka pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas
2EGERINGENS F¶RSLAG Pensionsgrundande belopp för barnår skall
kunna tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föds och t.o.m. det år då barnet fyller tre år eller, om barnet är fött under någon av månaderna juli–december, fr.o.m. det år då barnet uppnår ett års ålder t.o.m. det år då barnet fyller fyra år.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslagen i Ds 1995:41 stämmer överens med
regeringens förslag.
2EMISSINSTANSERNA !DOPTIONSCENTRUM menar att tidpunkten då föräld-
rarna fått barnet i sin vård bör likställas med tidpunkten för ett barns födelse så att pensionsgrundande belopp för barnår skulle – oavsett barnets ålder – erhållas för de fyra år efter det att adoptivföräldrarna fått barnet i sin vård.
+AMMARR¤TTEN I 3TOCKHOLM anser att föräldrar med barn
födda under andra halvåret borde ges möjlighet att välja om de pensionsgrundande beloppen för barnår skall tillgodoräknas fr.o.m. födelseåret eller fr.o.m. året då barnet har uppnått ett års ålder.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG: I de av riksdagen antagna riktlinjerna
för ålderspensionsreformen har slagits fast att pensionsgrundande belopp för barnår i princip skall kunna tillgodoräknas under barnets fyra första levnadsår. Med levnadsår avses kalenderår. Pensionsgrundande belopp för barnår skall således kunna tillgodoräknas för barnets födelseår och de därpå följande tre kalenderåren. För föräldrar till barn födda sent på året torde emellertid bortfallet av förvärvsinkomster under det år då barnet föds vara förhållandevis litet. Om barnet är fött under någon av månaderna juli–december skall därför enligt de antagna riktlinjerna pensionsgrundande belopp för barnår inte tillgodoräknas under barnets födelseår utan under de fyra därpå följande kalenderåren.
Det förslag som lämnats i Ds 1995:41 överensstämmer med dessa riktlinjer. Under remissbehandlingen har framförts den synpunkten att föräldrar till barn som är födda under andra halvåret borde ha möjlighet att välja om de vill att pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas fr.o.m. födelseåret i stället för fr.o.m. året då barnet fyller ett år. Ett skäl som anförts för en sådan valfrihet är att inkomstbortfallet under det andra halvåret i vissa fall kan vara betydande. Regeringen anser emellertid inte att det utan mycket goda skäl bör införas ytterligare en valmöjlighet som ökar komplexiteten i regelsystemet för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår. Mot bakgrund härav och då inkomstbortfallet typiskt sett torde vara större för en förälder till ett barn fött tidigt på året än för en förälder till ett barn som är fött sent på året, anser regeringen inte att det bör införas någon särskild regel om valfrihet på det sätt som föreslagits under remissbehandlingen. Regeringen föreslår således att pensionsgrundande belopp för barnår skall, i nu diskuterat avseende, tillgodoräknas i enlighet med de antagna riktlinjerna.
Vårt förslag innebär att det är barnets faktiska ålder som är avgörande för om föräldern skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp
för barnår. När det gäller adoptivbarn kan konsekvensen därför i vissa fall bli att pensionsgrundande belopp för barnår tillgodoräknas under ett färre antal år än vad som är fallet beträffande biologiska barn, nämligen i sådana fall då adoptionen äger rum först sedan barnet uppnått något eller några års ålder. Frågan om en särordning för adoptivbarn – innebärande t.ex. att pensionsgrundande belopp för barnår alltid skulle kunna tillgodoräknas under fyra kalenderår – diskuterades redan inför princippropositionen. Den grundläggande inställningen är emellertid nu liksom då att pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas bara för små barn, dvs. barn som inte har uppnått fyra alternativt fem års ålder. Det förefaller främmande att ett barn som kommer till Sverige vid tio års ålder skulle ge adoptivföräldrarna kompensation i pensionsrättshänseende under de fyra därpå följande åren. Vid adoption av ett svenskt barn skulle sådana regler dessutom kunna medföra att pensionsgrundande belopp för barnår tillgodoräknas de biologiska föräldrarna och adoptivföräldrarna under sammanlagt mer än fyra år. Regeringen föreslår mot denna bakgrund inte någon särordning för adoptivbarn. Som kommer att framgå av nästföljande avsnitt föreslås dock att den som med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår redan från den tidpunkt då han eller hon har tagit emot barnet.
Hänvisningar till S11-2
- Prop. 1997/98:151: Avsnitt 11.1
11.3. Villkor för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår, m.m.
2EGERINGENS F¶RSLAG: Pensionsgrundande belopp för barnår skall
kunna tillgodoräknas föräldrar till barn i de aktuella åldrarna. Med föräldrar skall likställas särskilt förordnade vårdnadshavare och personer som med socialnämnds tillstånd har tagit emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det.
Den som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår måste under det aktuella året ha uppnått 16 års ålder men får inte ha fyllt 65 år.
Som villkor för att en förälder skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall gälla att en förälder under hela det aktuella året har varit bosatt i Sverige och har varit försäkrad för inkomstgrundad ålderspension här. Även barnet skall ha varit bosatt i Sverige hela året. För barnets födelseår eller, om barnet har avlidit under ett aktuellt år, skall krävas att barnet varit bosatt i landet under den del av året som barnet har levt. Utländska adoptivbarn skall för ankomståret anses uppfylla kravet på bostättning hela året om de har varit bosatta i Sverige från ankomsten och resten av året.
Vidare skall föräldern under minst halva året ha haft den rättsliga vårdnaden om och ha bott tillsammans med barnet.
Den som genom lagakraftvunnen dom har förklarats inte vara barnets far skall anses vara barnets far fram till lagakrafttidpunkten.
Om barnet har avlidit under året och föräldern då hade vårdnad om barnet och var bosatt tillsammans med barnet skall det anses som om föräldern även under resterande del av året har haft vårdnaden om och
varit bosatt tillsammans med barnet. Om ett barn avlider under födelseåret skall en förälder som vid dödsfallet har vårdnaden om barnet och bor att tillsammans med det vara berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår för födelseåret. Detta skall gälla oavsett när under året barnet är fött.
För ett och samma år skall endast en av föräldrarna kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Det skall även gälla om föräldrarna har flera gemensamma barn.
Om båda föräldrarna uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår, skall de gemensamt kunna välja vem av dem som skall tillgodoräknas detta. Görs ingen anmälan om sådant val, skall den förälder tillgodoräknas beloppet som för det aktuella året har lägst pensionsunderlag, exklusive barnårsrätten. Om båda föräldrarna för ett visst år har lika högt pensionsunderlag – eller inget pensionsunderlag alls – skall det pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas modern. Vid beräkning av pensionsunderlaget skall vissa icke pensionsgrundande inkomster räknas med.
Om en anmälan görs och denna inte kan ligga till grund för beslutet om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår skall försäkringskassan bortse från anmälan och det pensionsgrundande beloppet skall i stället tillgodoräknas den förälder som uppfyller villkoren för ett sådant tillgodoräknande.
Anmälan om vem av föräldrarna som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall vara skriftlig och göras gemensamt av föräldrarna eller med den som likställs med förälder.
Anmälan skall ha kommit in till allmän försäkringskassa senast den 31 januari fastställelseåret. Återkallelse av anmälan skall vara skriftlig och får inte göras efter den dag då anmälan senast skulle ha kommit in till allmän försäkringskassa.
0ROMEMORIANS F¶RSLAG Förslaget i Ds 1995:41 stämmer delvis över-
ens med regeringens förslag. I promemorian föreslogs emellertid att om föräldrarna inte anmäler vem av dem som skall tillgodoräknas barnårsrätten, skulle denna tillgodoräknas modern. Vidare innebar förslaget i promemorian att föräldrarna kunde välja att för ett visst år dela det pensionsgrundande beloppet samt att fadern hade möjlighet att ensidigt begära tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår. Promemorians förslag innehöll inte heller någon särregel för utländska adoptivbarn. I Ds 1995:41 föreslogs även, som villkor för att pensionsgrundande belopp för barnår skulle kunna tillgodoräknas en förälder, att barnet måste ha uppnått minst en månads ålder. Något villkor att föräldern, om ett barn föds och avlider samma år, skall ha vårdnaden om och vara bosatt tillsammans med barnet vid dödsfallet, föreslogs inte.
2EMISSINSTANSERNA Flera remissinstanser, bl.a. 2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET
2&6	 och &¶RS¤KRINGSKASSEF¶RBUNDET anser att regeln om bosättning i
Sverige hela året missgynnar adoptivföräldrar eftersom detta krav inte kan vara uppfyllt för det år ett blivande adoptivbarn kommer till Sverige. Ett adoptivbarn bör därför anses som bosatt i Sverige hela det år då barnet kommer hit.
5PPSALA L¤NS F¶RS¤KRINGSKASSA anser vidare att det
beträffande adoptivbarn som kommer till Sverige under andra halvåret bör finnas en särregel innebärande att en adoptivförälder skall ha haft rättslig vårdnad och bott tillsammans med adoptivbarnet från ankomsten och resten av året.
,¤NSR¤TTEN I -ALM¶HUS L¤N anför kritik mot den föreslagna regeln om
moderns företräde då anmälan om vem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår inte har gjorts. Länsrätten anser att det borde övervägas om inte fadern i vissa fall skall kunna göra anspråk på pensionsgrundande belopp för barnår oberoende av moderns agerande.
+AMMARR¤TTEN I 3TOCKHOLM anser att regeln om moderns företrädesrätt är
rimlig om föräldrarna lever tillsammans. Särlevande föräldrar borde emellertid i vissa fall kunna dela på det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet om en av dem begär det.
Försäkringskasseförbundet anför vidare att pensionsgrundande belopp för barnår endast bör kunna tillgodoräknas den som har haft faktisk vård om barnet.
&REDRIKA "REMER F¶RBUNDET menar att icke sammanlevande
föräldrar med var sitt gemensamt barn boende hos sig bör båda kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
RFV påtalar att sista dag för anmälan om vem av föräldrarna som skall tillgodoräknas pensionsgrundande beloppen infaller under en period då arbetsbelastningen hos försäkringskassorna är hög. Det vore vidare enligt verket en fördel om tidpunkten sammanfaller med deklarationstidpunkten då föräldrarna har överblick över sin ekonomi. Liknande synpunkter framförs av flera andra remissinstanser, bl.a.
&¶RS¤KRINGSKASSEF¶RBUNDET
och många försäkringskassor.
,¤NSR¤TTEN I -ALM¶HUS L¤N anser att för-
äldrarna bör få möjlighet att ta del av skattemyndighetens beslut angående pensionsgrundande inkomst innan de måste ta ställning till vem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Länsrätten anser också att en anmälan bör kunna återkallas fram tills beslut om pensionsrätten har fattats.
+AMMARR¤TTEN I 3TOCKHOLM anser att en anmälan
om vem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande beloppen bör kunna gälla tills vidare.
RFV ifrågasätter regeln om att pensionsgrundande belopp för barnår inte skall kunna tillgodoräknas för ett barn som har levt kortare tid än en månad. Verket menar att det borde vara tillräckligt att barnet är levande fött.
3K¤LEN F¶R REGERINGENS F¶RSLAG
&¶RS¤KRING OCH BOS¤TTNING I 3VERIGE
För att någon skulle kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår föreslog Pensionsarbetsgruppen att personen i fråga för det aktuella året skulle uppfylla kraven för att vara försäkrad för inkomstgrundad ålderspension. Vidare skulle krävas att han eller hon var att anse som bosatt i Sverige.
Det torde vara ett ganska självklart krav att den som skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår måste uppfylla villkoren för att vara försäkrad för inkomstgrundad ålderspension. Hur försäkringsbegreppet skall vara utformat har redovisats i avsnitt 7. Med hänsyn
främst till att pensionsgrundande belopp för barnår skall finansieras med allmänna skattemedel bör också uppställas ett krav på att personen i fråga är bosatt i Sverige.
Pensionsgrundande belopp för barnår skall beräknas för hela kalenderår. En fråga som uppkommer är därför om kraven på försäkring och bosättning i Sverige måste vara uppfyllda under hela det år för vilket beräkning skall ske (intjänandeåret) eller om det skall vara tillräckligt att så varit fallet under endast en del av året.
Pensionsgrundande belopp för barnår skall enligt vad vi föreslår nedan beräknas på ett sådant sätt att det för de flesta kommer att utgöra en utfyllnad av den pensionsrätt som har tjänats in på förvärvsinkomster m.m. Om den försäkrade inte har haft några andra pensionsgrundande inkomster i Sverige, blir det emellertid fråga om utfyllnad från noll. Med hänsyn härtill och då pensionsgrundande belopp för barnår skall finansieras av skattemedel bör så långt som möjligt undvikas att den som uppbär förvärvsinkomster som inte är pensionsgrundande i Sverige samtidigt tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår i Sverige utan beaktande av sådana inkomster.
Regeringen föreslår därför att endast den som under hela intjänandeåret har varit bosatt i Sverige skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Ett sådant villkor begränsar i stor utsträckning möjligheterna att tillgodoräknande sker på ett icke önskvärt sätt. Vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt kan emellertid även vissa utländska förvärvsinkomster beaktas trots att de inte är pensionsgrundande i Sverige, se nedan under avsnitt 11.6.
I likhet med vad som gäller t.ex. i fråga om rätten till barnbidrag, föreslår regeringen också att ett krav på bosättning i Sverige under hela intjänandeåret skall gälla även för barnet. I vissa situationer är det dock motiverat med ett undantag från ovannämnda regel. Om villkoret att barnet under hela året skall ha varit bosatt i Sverige skulle detta innebära att en förälder till ett barn som avlider under året inte skulle kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för det året. I denna situation bör villkoret anses uppfyllt om barnet har varit bosatt i Sverige fram till dödsfallet. Motsvarande bosättningskrav bör gälla under barnets födelseår.
Regeringen föreslår således att för barnets födelseår, eller om barnet har avlidit under ett aktuellt år, skall krävas att barnet har varit bosatt i Sverige under den del av året som barnet har levt.
I Ds 1995:41 föreslogs i detta avseende inte heller någon särskild regel för adoptivbarn, vilket, som flera remissinstanser har påpekat, innebär att pensionsgrundande belopp för barnår inte skulle kunna tillgodoräknas adoptivföräldrarna för det år då barnet kommer till Sverige. Regeringen anser emellertid att det finns skäl att modifiera kravet på bosättning i Sverige hela året på så sätt att utländska barn som med socialnämnds medgivande tas emot i adoptionssyfte – och utländska adoptivbarn – skall anses uppfylla kravet om de är bosatta här från ankomsten och resten av året.
Utgångspunkt för denna bedömning bör vara folkbokföringen, dvs. den skall anses bosatt i Sverige som är – eller borde vara – folkbokförd här. I praktiken torde den faktiska folkbokföringen komma att läggas till grund
för bedömningen. Endast i fall då en person som vill tillgodoräkna sig pensionsgrundande belopp för barnår kan visa – t.ex. i samband med ett överklagande – att folkbokföringen varit felaktig, bör det finnas skäl att frångå denna.
Nästa fråga är om det på samma sätt som beträffande bosättning i landet bör uppställas ett krav på att den som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall ha varit försäkrad för inkomstgrundad ålderspension under hela intjänandeåret. Med hänsyn till att endast personer som är bosatta i Sverige skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår och att alla som är bosatta i Sverige också skall vara försäkrade för inkomstgrundad ålderspension, kan det tyckas som om ett uttryckligt krav på försäkring under hela året inte fyller någon egentlig funktion. Detta har emellertid sin förklaring i de EG-regler om social trygghet – vilka omfattar bl.a. intjänande av ålderspensionsrätt – som gäller på grund av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (och som blev gällande i Sverige redan genom EES-avtalet). Enligt dessa regler – som finns i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen – skall en förvärvsarbetande som är medborgare i ett medlemsland (eller är statslös eller flykting i ett sådant land) som regel vara omfattad av lagstiftningen endast i det land där han eller hon arbetar, oavsett i vilket land han eller hon bor.
Att en person enligt förordning nr 1408/71 skall vara omfattad av lagstiftningen i ett visst land innebär i och för sig inte automatiskt att han eller hon också blir försäkrad i det landet. Det står i princip varje land fritt att bestämma de villkor som skall gälla för att en person skall bli försäkrad. Dessa villkor får emellertid inte verka diskriminerande gentemot medborgare i andra medlemsländer, varken direkt eller indirekt. Ett krav på medborgarskap i landet kan således inte upprätthållas. När det gäller krav på bosättning i landet som allmänt villkor för att en person skall vara försäkrad har EG-domstolen (mål 2/89 Kits van Heijningen) slagit fast att ett sådant krav inte heller kan upprätthållas gentemot en person som på grund av anställning i ett land skall omfattas av det landets lagstiftning. Domstolen uttalade att effekten av den relevanta bestämmelsen (art. 13.2 a) i förordning nr 1408/71 är att bosättningsvillkoret ersätts av ett villkor om anställning i landet.
Det torde således stå tämligen klart att ett krav på bosättning i Sverige inte kan upprätthållas gentemot en person som omfattas av förordning nr 1408/71 och som arbetar i Sverige. En sådan person skall anses försäkrad för inkomstgrundad ålderspension och skall behandlas på samma sätt som personer som är försäkrade på grund av att de är bosatta i Sverige. För att undvika att en person som kommer hit från ett EU/EES-land för att arbeta under endast en kortare tid och sedan återvänder till sitt hemland får tillgodoräkna sig pensionsgrundande belopp för barnår – och således får en mycket stor utfyllnad av sin begränsade inkomst i Sverige – föreslår regeringen att endast den som under hela intjänandeåret varit försäkrad för inkomstgrundad ålderspension skall vara berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår. Det innebär att en person som arbetar i Sverige men som bor i t.ex. Danmark kommer att kunna tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår om han eller hon har arbetat i Sverige under hela det aktuella intjänandeåret men inte om han eller hon har arbetat här kortare tid. Det innebär också att den som är bosatt i Sverige men som under hela eller del av intjänandeåret arbetar i ett annat EU/EES-land inte är berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår för det året.
I avsnitt 7 har redovisats att försäkringsbegreppet i AFL har varit föremål för en generell översyn av Utredningen om socialförsäkringens personkrets. I utredningens huvudbetänkande Utredningen om socialförsäkringens personkrets (SOU 1997:72) har som huvudregel föreslagits att endast den som arbetar i Sverige skall vara försäkrad för inkomstrelaterad ålderspension och andra arbetsbaserade förmåner. Detta skulle kunna innebära att en förälder som inte har förvärvsarbetat innan han eller hon får barn inte skulle vara försäkrad för inkomstgrundad ålderspension och därmed inte heller vara berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår. Detta är emellertid en fråga som måste behandlas och lösas under den fortsatta beredningen av utredningens förslag. Intentionen i det arbetet bör vara att även denna grupp skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
Som framgått av samma avsnitt gäller som huvudregel inom den svenska socialförsäkringen att den som lämnar Sverige för längst ett år fortfarande skall anses bosatt och därigenom försäkrad i Sverige. (Den som arbetar i ett annat EU/EES-land är dock som regel försäkrad endast i det landet). Om en sådan person under utlandsvistelsen arbetar för en utländsk arbetsgivare, är arbetsinkomsterna som regel inte skattepliktiga eller pensionsgrundande i Sverige. Pensionsgrundande belopp för barnår skall i princip tillgodoräknas genom att ett på visst sätt beräknat belopp läggs till övriga pensionsgrundande inkomster. I fall av nu diskuterat slag kan den försäkrade därför komma att tillgodoräknas ett alltför högt pensionsgrundande belopp för barnår. Eftersom en sådan konsekvens av systemet inte kan anses vara rimlig, har övervägts olika sätt att begränsa denna. Det har därvid inte befunnits vara möjligt att genom förändringar av villkoren för vem som kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår uppnå en sådan begränsning. Att t.ex. snäva in villkoret om bosättning i Sverige, så att det därmed skulle avses faktisk vistelse här i landet, torde från kontrollsynpunkt inte vara en realistisk lösning på problemet. Den lösning som regeringen i stället föreslår, vilket framgår av avsnitt 11.5 nedan, är att utländska förvärvsinkomster som inte är pensionsgrundande i Sverige bör räknas in i den inkomst som skall fyllas ut vid beräkningen av pensionsgrundande belopp för barnår.
Motsvarande situation som beskrivits i föregående stycke kan uppkomma även för personer som bor i Sverige och som är anställda vid utländska ambassader och konsulat här i landet (gäller inte den diplomatiska personalen) eller hos arbetsgivare som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat. Inkomst av sådan anställning är nämligen – om inte ATP-förbindelse tecknats – enligt AFL inte pensionsgrundande i Sverige och kommer enligt vad vi föreslår inte heller att grunda pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Även sådan inkomst skall, enligt vad vi föreslår i avsnitt 11.5, räknas in i den inkomst som skall fyllas ut vid beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår.
I det reformerade ålderspensionssystemet skall ålderspensionsrätt – liksom är fallet i dagens ATP-system – inte kunna tillgodoräknas för år före det år då den försäkrade fyller 16 år. Något skäl att bestämma den undre gränsen för möjligheten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår annorlunda än för tillgodoräknande av ålderspensionsrätt i allmänhet finns inte. Beträffande den övre gränsen så har den som uppnått 65 års ålder i allmänhet inte rätt att uppbära olika former av socialförsäkringsersättningar och bör därför inte heller kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
Regeringen föreslår således att pensionsgrundande belopp för barnår skall kunna tillgodoräknas fr.o.m. det år då den försäkrade fyller 16 år t.o.m. det år då den försäkrade fyller 64 år.
!NKNYTNING MELLAN F¶R¤LDER OCH BARN
Utgångspunkten för att en förälder skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår bör vara att det finns en nära anknytning mellan föräldern och barnet. Generellt sett påverkas förvärvsbeteendet mer hos föräldrar som lever tillsammans med sina små barn än hos föräldrar som har en begränsad kontakt med sina barn. Denna princip tillgodoses enligt regeringens uppfattning bäst genom att krav på rättslig vårdnad om och sammanboende med barnet uppställs.
Pensionsarbetsgruppens förslag innebar att den som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår måste uppfylla kraven på vårdnad om och sammanboende med barnet. Under arbetet med Ds 1995:41 övervägdes alternativ till detta förslag. De olika alternativa lösningar som övervägdes skulle emellertid kunna få mindre önskvärda konsekvenser, som t.ex. att pensionsgrundande belopp för barnår skulle kunna tillgodoräknas en förälder som endast har haft begränsad kontakt med barnet. Regeringen föreslår därför inte någon ändring i detta avseende, vilket innebär att endast den som har haft vårdnaden om och bott tillsammans med barnet skall vara berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår.
Enligt Pensionsarbetsgruppens förslag skulle den kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår som under större delen av året varit vårdnadshavare för barnet och då stadigvarande sammanbott med barnet. Någon närmare precisering härav gavs inte. Regeringen anser emellertid att det på samma sätt som föreslogs i Ds 1995:41 inte bör ställas högre krav än att dessa villkor skall vara uppfyllda under minst halva det aktuella året. Därigenom uppnås en rimlig avvägning mellan kravet på att föräldern under mer stadigvarande förhållanden bor tillsammans med barnet och ett önskemål om att ett kortare avbrott i sammanlevnaden inte skall innebära att rätten till pensionsgrundande belopp för ett barnår går förlorad. Vidare kommer särlevande föräldrar, som bott tillsammans med barnet lika länge, båda att vara berättigade till pensionsgrundande belopp för barnår och ha möjlighet att välja vem av dem som skall tillgodoräknas beloppet.
Riksförsäkringsverket har påtalat den inkongruens som föreligger mellan kravet för rätten att tillgodoräknas vårdår enligt 11 kap. 6 § AFL – nämligen att förälder under större delen av ett kalenderår vårdat ett här
bosatt barn – och kravet för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår – att förälder haft den rättsliga vårdnaden om och bott tillsammans med barnet minst halva året. Enligt RFV bör tidskravet utformas på samma sätt.
Tillgodoräknandet av vårdår enligt AFL innebär att en förälder, som under ett år inte haft en pensionsgrundande inkomst överstigande ett basbelopp, ändå får tillgodoräkna sig det året som ett poängår i förhållande till den s.k. 30-årsregeln, som har förklarats närmare i avsnitt 4.1. Att en förälder i mellangenerationen (se avsnitt 28) för ett visst år tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår betyder långt ifrån alltid att också vårdår skall tillgodoräknas. Det kan, enligt regeringens uppfattning, således inte anses nödvändigt att tidskraven – eller andra villkor – överensstämmer, särskilt med hänsyn till att det också i övrigt föreligger inkongruens mellan de båda pensionssystemen. Med dessa överväganden instämmer regeringen med det i Ds 1995:41 föreslagna tidskravet om minst halva året.
I Ds 1995:41 föreslogs såvitt avser sammanboendekravet inte någon särregel för adoptivbarn (utländskt eller svenskt). Några remissinstanser har ansett att det finns behov av en sådan regel, innebärande att vårdnadsoch sammanboendekravet skall anses uppfyllda för det år ett utländskt adoptivbarnet kommer till Sverige om föräldrarna har den rättsliga vårdnaden och bor tillsammans med barnet från ankomsten och resten av året. Regeringen har emellertid efter övervägande av de synpunkter som förts fram i detta avseende, vilka redovisats inledningsvis i detta avsnitt, kommit till slutsatsen att någon särregel av nu diskuterat slag inte bör införas. Kravet på anknytning mellan förälder och barn bör vara i princip detsamma oavsett om det är fråga om biologiska barn eller adoptivbarn.
En särskild fråga är om perioden med vårdnad om barnet respektive sammanboende med barnet måste sammanfalla i tiden. Villkoren skulle med andra ord inte vara uppfyllda om den som skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet inte under minst halva året samtidigt haft vårdnaden om och sammanbott med barnet. Situationer då en person såväl haft vårdnaden om ett barn under minst sex månader och sammanbott med barnet under en lika lång period men ändå inte samtidigt har haft vårdnaden om barnet och sammanbott med det under minst halva året torde dock vara mycket ovanliga.. Ett sådant krav skulle därför normalt medföra ett onödigt administrativt moment. Något skäl att upprätthålla ett krav på samtidighet anser vi alltså inte finnas.
Regeringen föreslår således att den som dels haft den rättsliga vårdnaden om ett barn i de aktuella åldrarna under minst halva intjänandeåret, dels sammanbott med barnet under minst halva intjänandeåret skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår.
Vem som har vårdnaden om ett barn följer av föräldrabalkens regler härom. Kravet på att den som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall ha haft vårdnaden om barnet innebär inte att personen i fråga måste ha haft vårdnaden ensam utan kravet är uppfyllt även då – vilket för övrigt är den vanligast förekommande situationen – denne har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern.
Kravet på sammanboende med barnet får inte tolkas alltför snävt. En förälder bör anses sammanbo med barnet även om barnet under kortare
eller längre perioder vistas på sjukhus eller på vårdinrättning av liknande slag. Ett barns tillfälliga vistelser hos släktingar eller i andra enskilda hem bör inte heller påverka bedömningen av om kravet på sammanboende är uppfyllt. Ett barn bör däremot inte anses sammanbo med en förälder under tid då det är placerat exempelvis i fosterhem eller har omhändertagits av sociala myndigheter för vård och fostran.
I praktiken kommer bedömningen av om föräldern bott tillsammans med barnet i första hand att göras med utgångspunkt från de uppgifter som finns antecknade i folkbokföringsregistren. Skäl att bortse från dessa kan dock finnas om en förälder, t.ex. i samband med ett överklagande, kan visa att folkbokföringsuppgifterna inte avspeglar de rätta förhållandena eller om försäkringskassan har kännedom om att barnet är placerat i fosterhem eller har omhändertagits av sociala myndigheter för vård och fostran.
Trots vad som nu sagts kan det finnas fall där en förälder, som inte till fullo uppfyller villkoren om vårdnad och sammanboende med barnet, ändå bör ha en möjlighet att tillgodoräkna sig pensionsgrundande belopp för barnår. I fall då föräldrarna lever åtskilda men barnet i stor utsträckning vistas även hos den förälder där barnet inte har sitt huvudsakliga boende, bör inte denna förälder helt stängas ute från möjligheten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. För dessa fall föreslås att den förälder som enligt den ovan föreslagna regeln är berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår under vissa förutsättningar skall kunna överlåta rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande beloppen till den andra föräldern. Denna fråga behandlas mer utförligt i avsnitt 11.4 i samband med att regler för sådan överlåtelse redovisas.
I det följande analyseras vad som bör gälla i några olika situationer som kan uppkomma när pensionsgrundande belopp för barnår skall fördelas. Dessa situationer är då båda föräldrarna är berättigade till pensionsgrundande belopp för barnår, när ingen av föräldrarna är berättigad till sådant belopp, då det finns fler barn i ”rätt” ålder samt vilka som skall likställas med föräldrar vid tillgodoräknande av sådant belopp. Därutöver behandlas mot slutet av avsnittet några mindre frågor.
"¥DA F¶R¤LDRARNA ¤R BER¤TTIGADE
I de flesta fall kommer båda föräldrarna att uppfylla villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår på grund av att de bor tillsammans med barnet och har gemensam vårdnad om det. För samma år skall dock enligt de antagna riktlinjerna i princip endast en av föräldrarna för varje barnår tillgodoräknas sådant belopp.
Systemet med pensionsgrundande belopp för barnår bör naturligtvis stå öppet för både kvinnor och män. Föräldrar som båda uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår bör därför få välja vem av dem som skall tillgodoräknas beloppet. I praktiken kommer denna valrätt att kunna utnyttjas främst av sammanlevande föräldrar, eftersom det knappast torde förekomma att båda föräldrarna uppfyller villkoren om minst sex månaders sammanboende med barnet om föräldrarna inte levt tillsammans under åtminstone en del av året.
Det måste emellertid också finnas regler för de fall då båda föräldrarna uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår men de inte gör något aktivt val i detta hänseende respektive då de inte är ense om vem som skall tillgodoräknas pensionsrätten. Det kan knappast komma i fråga att försäkringskassorna – som enligt vad som föreslås i avsnitt 13.3 skall fatta beslut om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår – genom någon form av skälighetsbedömning i vissa fall skulle kunna fördela det pensionsgrundande beloppet för barnår makarna emellan. De regler för ovannämnda situationer som väljs måste ge ett acceptabelt resultat men måste också vara entydiga och möjliga att tillämpa utan en stor administrativ omgång.
I situationen då föräldrarna inte gör ett aktivt val föreslog Pensionsarbetsgruppen att pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas barnets mor. Regeln är enkel att tillämpa och den kan även sägas överensstämma med syftet att de pensionsgrundande beloppen för barnår i viss mån skall utjämna den strukturella skillnad mellan kvinnors och mäns livsinkomster som har sin orsak i att kvinnor allmänt sett lägger ner mer tid och större ansträngning på att ta hand om barnen.
Redan under remissbehandlingen av Pensionsarbetsgruppens betänkande riktades kritik mot den nu diskuterade regeln, eftersom det befarades att den skulle leda till att ett traditionellt förvärvsmönster permanentades. För att i viss mån tillmötesgå remissynpunkterna föreslogs i Ds 1995:41 att makarna skulle kunna välja att dela det enhetliga beloppet.
Under remissbehandlingen av Ds 1995:41 riktades emellertid ånyo kritik mot regeln om moderns företrädesrätt. Regeln skulle enligt vissa remissinstanser kunna få negativa effekter efter familjesplittringar och nya familjebildningar. Modern kan i vissa situationer genom sitt agerande förhindra att fadern tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår, som hon ändå inte själv utnyttjar eftersom hon tillsammans med en annan man har ett barn som berättigar henne till sådant belopp. Andra remissynpunkter som framförts är att pensionsgrundande belopp för barnår endast bör vara möjlig för den vårdnadshavare som haft faktisk vårdnad om barnet. Det har också lämnats kritik om att regeln om moderns företräde är diskriminerande.
För att ytterligare mjuka upp regeln om moderns företrädesrätt föreslog regeringen i lagrådsremissen till detta ärende att fadern ensam skulle kunna begära att det enhetliga beloppet delades.
,AGR¥DET anser i sitt yttrande att denna bestämmelse, som alltså innebär
att en förälder genom ensidig anmälan skall kunna få till stånd att vardera föräldern tillgodoräknas ett belopp som motsvarar hälften av det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet, dvs. halva det enhetliga beloppet, uppenbart kan ställa den förälder som främst har hämmats i sin förvärvsförmåga i ett mycket sämre läge än vad som skulle följa enligt beräkningsalternativen 1 eller 2, dvs. en utfyllnad till den enskildes pensionsgrundande inkomst året före barnets födelse respektive en utfyllnad till 75 % av genomsnittsinkomsten för alla försäkrade. Lagrådet påpekar även att regeln kan användas i trakasseringssyfte och förordar i första hand att möjligheten till ensidig anmälan utgår. I andra hand förordar Lagrådet att bestämmelserna vid ensidig anmälan modifieras så att de kommer att överensstämma med vad som föreslås gälla för förfluten tid,
dvs. att i princip den förälder med det lägsta pensionsunderlaget skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet (förslaget för förfluten tid redovisas utförligt i avsnitt 15.4).
Ordningen med tillgodoräknande av pensionsrätt för barnår bygger på att föräldrar som är berättigade till pensionsgrundande belopp för barnår själva skall få välja vem av dem som skall tillgodoräknas sådant belopp.
I situationer då föräldrarna inte gör ett aktivt val krävs, som nämnts ovan, en enkel och enhetlig regel. Bestämmelsen att modern i en sådan situation skall få företräde till barnårsrätten stämmer i och för sig överens med ett av barnårsrättens syften, nämligen att i viss mån utjämna den hittillsvarande strukturella skillnad mellan kvinnors och mäns livsinkomster som har sin orsak i att kvinnor allmänt sett lägger ner mer tid och större ansträngning på att ta hand om barnen. Som ovan redovisats har regeln dock kritiserats ur jämställdhetssynpunkt och det har även ifrågasatts om den står i överensstämmelse med EG-rättsliga jämställdhetsåtaganden. Detta har lett till att en viss uppmjukning – i form av förslagen om delning respektive tvångsdelning av det enhetliga beloppet – har föreslagits, med följd att regelverket har komplicerats ytterligare.
Under den fortsatta beredningen har – mot bakgrund av bl.a. Lagrådets synpunkter – övervägts om inte det ovan angivna syftet med barnårsrätten i lika hög grad kan uppnås med en annan regel för de situationer då makarna inte aktivt väljer vem som skall tillgodoräknas barnårsrätten. Den regel som då ligger närmast till hands är att den förälder med det lägsta pensionsunderlaget, exklusive barnårsrätten, skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet. Normalt torde det vara den föräldern som har hämmats mest i sin förvärvsförmåga på grund av barnet eller barnen.
En sådan regel skulle innebära att ordningen för tillgodoräknande av pensionsrätt för barnår blir könsneutral. Det skulle inte längre krävas att fadern för att komma i fråga för tillgodoräknande av barnårsrätt måste anmäla detta – gemensamt eller ensidigt – utan i en situation då föräldrarna inte själva väljer vem som skall tillgodoräknas pensionsrätten skulle det vara lika naturligt att tillgodoräkna fadern som modern, beroende på vem som har det för året lägsta pensionsunderlaget.
En sådan företrädesregel torde även vara förenlig med syftet med pensionsgrundande belopp för barnår till den del detta kan sägas vara att utjämna skillnader i inkomster mellan könen. Som Pensionsarbetsgruppen slog fast är det för övrigt fortfarande rent faktiskt vanligare kvinnor som avstår från förvärvsarbete till förmån för vård av barn och det är troligt att detta mönster kommer att bestå under en tid framöver. Det är således troligt att det även med den nu föreslagna regeln kommer att vara kvinnor som, i en ickeväljarsituation, blir berättigade till pensionsgrundande belopp för barnår.
En könsneutral företrädesregel skulle dock leda till att det inte längre finns samma behov av de på grund av jämställdhetsskäl föreslagna motvikterna i form av regler om delning av det enhetliga beloppet. Företrädesregeln skulle innebära en förenkling av systemet, vilket såväl
,AG
R¥DET som ett flertal remissinstanser har efterlyst. Regelverket skulle vara
lättare att överblicka för den enskilde och troligen uppfattas som mer rättvist.
En sådan regel torde även leda till minskad administration. Effekten av att inte agera blir ju att den förälder som har lägst inkomst tillgodoräknas pensionsrätten. Eftersom det är mindre troligt att föräldrarna aktivt väljer att låta den med högst inkomst tillgodoräknas barnårsrätten, kan antalet aktiva val förväntas minska något med en mindre administration som följd.
Mot bakgrund av det ovan sagda talar enligt regeringens uppfattning övervägande skäl för en könsneutral företrädesregel. Regeringen föreslår således att föräldrar som båda uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår gemensamt skall kunna anmäla vem av dem som skall tillgodoräknas detta. Görs ingen sådan anmälan skall den förälder som har det lägsta pensionsunderlaget, exklusive barnårsrätten, tillgodoräknas beloppet.
Det har tidigare påpekats att regeln om moderns företrädesrätt kan visa sig strida mot EG-rättens jämställdhetsregler. En ordning för tillgodoräknande av barnårsrätt med en sådan regel som den nu föreslagna torde dock vara förenlig med dessa bestämmelser.
Behovet av att av jämställdhetsskäl införa en särskild ordning för delning har således minskat eller i det närmaste bortfallit. Som
,AGR¥DET
påpekar innebär den hittills föreslagna ordningen – med tillgodoräknande i dessa situationer av ett halvt enhetligt belopp – även att det finns risk för slumpmässiga och oförutsebara effekter samt att den som främst har hämmats i sin förvärvsförmåga med denna modell riskerar att få ett betydligt sämre utfall än enligt övriga beräkningsalternativ. Detta kan även totalt sett bli effekten om makarna frivilligt väljer att dela på det enhetliga beloppet.
Eftersom behovet av särskilda regler i dessa situationer med den nu föreslagna företrädesregeln har bortfallit – eller i vart fall minskat avsevärt – samt med hänsyn till de effekter som Lagrådet påpekar i sitt yttrande anser regeringen att något förslag, som innebär en möjlighet för makar att dela det pensionsgrundande beloppet för barnår, inte heller bör läggas fram. Inte heller bör, av samma skäl, det föreslås någon möjlighet för fadern att ensidigt begära tillgodoräknande av barnårsrätten. I sistnämnda avseende har regeringen samma ståndpunkt som den Lagrådet redovisar i sitt yttrande.
Med en företrädesregel som den här föreslagna krävs av administrativa skäl att en bestämmelse införs för situationen då makarna har lika eller inget pensionsunderlag. Med hänsyn till de låga belopp som krävs för att kvalificera sig för pensionsgrundande inkomst samt med vilken noggrannhet den pensionsgrundande inkomsten bestäms, rör det sig här om rena undantagsfall. För en sådan situation föreslår regeringen, i likhet med vad som i avsnitt 15.4 föreslås gälla för förfluten tid, att modern får företrädesrätt.
Pensionsgrundande belopp för barnår kommer inte att kunna beräknas och fastställas förrän efter det att skattemyndigheten fastställt den försäkrades pensionsgrundande inkomst, dvs. först under senare delen av året efter det aktuella intjänandeåret. Det torde därför knappast finnas skäl att kräva att föräldrarna redan under barnåret i fråga måste bestämma vem av dem som skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet för barnår. I Ds 1995:41 föreslogs att föräldrarna genom en gemensam anmälan till
försäkringskassan senast den 31 januari året efter det aktuella barnåret skulle kunna ange vem av dem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp eller begära att båda skall tillgodoräknas sådant. Flera remissinstanser har haft synpunkter på denna tidpunkt och menat att den i stället bör sammanfalla med deklarationstidpunkten då makarna har bättre överblick över sin ekonomi. Pensionsgrundande belopp för barnår bör emellertid inte i första hand tillgodoräknas den som för ett visst år får det största ekonomiska utbytet därav. Föräldrarnas beslut bör i stället fattas på andra grunder, t.ex. med beaktande av vem som tagit hand om barnet och som därför på grund av livsinkomstprincipen behöver kompenseras härför. Att samordna anmälningstidpunkten med deklarationstidpunkten skulle därmed enligt regeringens uppfattning kunna ge felaktiga signaler. Vid bedömningen av vilken tidpunkt som skall väljas som sista anmälningsdag bör också beaktas att denna tidpunkt rimligen bör sammanfalla med sista tidpunkt för återkallelse av en anmälan
 En åter-
kallelse bör rimligen kunna ske även efter intjänandeårets utgång; frågan om återkallelse behandlas vidare nedan. Detta är ett skäl till varför anmälningstidpunkten inte har förlagts till slutet av intjänandeåret – något som delvis skulle lösa den arbetsanhopning som också anförts som ett argument för att anmälningstidpunkten skulle förläggas till en annan tid än den 31 januari. Det bör i detta sammanhang framhållas att den 31 januari är den tidpunkt då anmälan senast skall ha gjorts och RFV eller försäkringskassorna har därför möjlighet att genom att lämna information i god tid till viss del styra bort arbetsanhopningen från årsskiftena.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att anmälan om vem av föräldrarna som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall få ske senast den 31 januari året efter intjänandeåret.
En synpunkt som framförts under remissbehandlingen av Ds 1995:41 är att en anmälan som den nu ifrågavarande skulle kunna gälla tills vidare och alltså inte behöva göras på nytt varje år. En grundläggande princip vid utformningen av reglerna för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår har varit att föräldrarna själva skall ges möjlighet att välja vem av dem som skall tillgodoräknas detta. Pensionsgrundande belopp för barnår kommer visserligen bara att vara aktuellt under ett begränsat antal år, men under denna tid kan det ske många förändringar i familjesituationen som kan påverka rätten till pensionsrätt i detta avseende. För att bidra till att föräldrarna verkligen gör ett aktivt val beträffande fördelningen av de pensionsgrundande beloppen anser regeringen att det – i vart fall tills större erfarenheter har vunnits om hur systemet fungerar i praktiken – är lämpligast om föräldrarna varje år på nytt tar ställning till hur det pensionsgrundande beloppet skall fördelas. Det kan dock inte uteslutas att man vid en senare tidpunkt, då man fått en bättre uppfattning om vilket beteende som blir vanligast hos de pensionsberättigade och var eventuella administrativa vinster kan göras, kan övergå till att låta anmälningar gälla tills vidare eller på annat sätt förenkla hanteringen.
Om föräldrarna gör en gemensam anmälan om att det pensionsgrundande beloppet för barnår skall tillgodoräknas en av dem men denna förälder inte uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas sådant belopp,
t.ex. på grund av att föräldern inte har den rättsliga vårdnaden om barnet, bör den andra föräldern inte därigenom anses ha förlorat möjligheten att tillgodoräknas pensionsgrundande beloppen för barnår.
Regeringen föreslår därför att om en anmälan görs som inte kan ligga till grund för beslutet om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår skall försäkringskassan bortse från anmälan och det pensionsgrundande beloppet skall i stället tillgodoräknas den förälder som uppfyller villkoren för ett sådant tillgodoräknande. Försäkringskassan bör dock underrätta föräldrarna om att förutsättningarna för att följa den aktuella anmälan inte föreligger.
Vad som nu sagts avser fall då en av föräldrarna inte uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Om det däremot förhåller sig på det sättet att den förälder som enligt anmälan skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår inte får någon eller endast en begränsad nytta av detta belopp på grund av att han eller hon har höga andra inkomster som överstiger eller nästan når upp till intjänandetaket, bör detta inte innebära att anmälan förlorar sin giltighet. Pensionsgrundande belopp för barnår föreslås beräknas på ett sådant sätt att utfallet blir olika beroende på vem som skall tillgodoräknas rätten och det bör inte finnas något generellt åliggande för försäkringskassorna att se till att föräldrarna väljer den lösning som bäst skulle tillgodose de intressen de kan ha.
Det nyss sagda väcker en annan fråga som delvis berörts ovan i samband med resonemangen kring tidpunkt för anmälan, nämligen om en anmälan om vem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande beloppen för barnår skall kunna återkallas och, i så fall, när en sådan återkallelse senast skall få ske samt av vem den skall få göras. I Ds 1995:41 föreslogs att återkallelse skulle kunna ske fram t.o.m. den tidpunkt då en anmälan senast kan ges in, dvs. enligt förslaget senast den 31 januari året efter det aktuella barnåret. En sådan återkallelse skulle kunna göras ensidigt av endera föräldern, eftersom den enighet som är en förutsättning för att en anmälan skall kunna göras då inte längre föreligger.
Under remissbehandlingen av Ds 1995:41 har framförts den synpunkten att en återkallelse bör kunna ske ända tills beslut om pensionsgrundande belopp för barnår fattas. Ett skäl som anförts till stöd för denna uppfattning är att det inom förvaltningsrätten som regel är möjligt att återkalla en hos myndighet anhängig anmälan ända tills beslut har färdigställts för expediering. En ordning där en anmälan av nu ifrågavarande slag skulle kunna återkallas ända tills pensionsgrundande beloppen har fastställts skulle emellertid vara administrativt ohanterlig eftersom detta i de flesta fall skulle innebära att den andra föräldern skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet i stället. Regeringens förslag i denna del är därför detsamma som förslaget i promemorian, dvs. att en återkallelse för att få verkan skall ske senast den 31 januari året efter det år som pensionsgrundande beloppen avser. Återkallelsen kan göras ensidigt av den ena föräldern.
En annan fråga som uppkommer i detta sammanhang är vem som skall tilldelas det pensionsgrundande beloppet för barnår om båda föräldrarna uppfyller kraven för sådant tillgodoräknande för ett visst intjänandeår men den förälder med lägst pensionsunderlag dör innan anmälan om vem
som skall tillgodoräknas beloppet har gjorts. Om t.ex. föräldrarna och barnet har bott tillsammans hela året och föräldrarna har haft gemensam vårdnad om barnet men den förälder med lägst pensionsunderlag dör under januari utan att anmälan om vem av föräldrarna som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår har getts in till försäkringskassa, kan fråga uppkomma vem som skall tillgodoräknas detta belopp. Enligt vad som framgått ovan föreslår vi att anmälan om vem av föräldrarna som skall tilldelas det pensionsgrundande beloppet för barnår skall göras gemensamt av föräldrarna och före den 31 januari året efter intjänandeåret. Om den förälder med lägst pensionsunderlag dör efter det aktuella barnåret men före den 31 januari nästföljande år och någon anmälan inte gjorts kommer enligt vårt ovan redovisade förslag han eller hon ändå att tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet. I denna situation skulle det kunna hävdas att det är rimligt att den andre föräldern skulle kunna göra anmälan om att han eller hon skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet för barnår. Emellertid grundas i nu gällande ATP-system efterlevandepension i form av barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension på den avlidnes fastställda pensionspoäng. Vid beviljande av efterlevandepensioner tas i beaktande även pensionspoäng för tilläggspension som intjänats under året närmast före dödsfallsåret. Poängen för tilläggspension i form av ålderspension för det året kan vara av stor betydelse även för beviljande av s.k. antagandepoäng för åren fr.o.m. dödsfallet t.o.m. året för fyllda 64 år. Regeringen har den 1 augusti 1996 uppdragit åt en särskild utredare att bl.a. utforma förslag till en anpassning av efterlevandepensioneringen till det reformerade ålderspensionssystemet. Det torde kunna förutsättas att efterlevandepension även efter den pågående anpassningen kommer att beräknas på grundval av den avlidnes pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Detta innebär att det pensionsgrundande beloppet för barnår kan komma att påverka den inkomstgrundade efterlevandepensionen i höjande riktning. Med beaktande härav är det inte rimligt att den efterlevande föräldern skulle kunna påverka storleken av hans egen och barnens efterlevandepension. Någon särregel för denna situation föreslås således inte.
)NGEN AV F¶R¤LDRARNA ¤R BER¤TTIGAD
Pensionsarbetsgruppen pekade på att det kan förekomma situationer där pensionsgrundande belopp för ett visst barnår inte kan tillgodoräknas någon av föräldrarna trots att båda, gemensamt eller var och en för sig, under året varit vårdnadshavare för barnet och båda under viss tid har haft barnet boende hos sig. I skeden av förändringar är det inte säkert att den rättsliga vårdnaden hinner följa den faktiska vården. Den som haft barnet boende hos sig under större delen av året kanske inte har haft den rättsliga vårdnaden under så lång tid att vårdnadsvillkoret är uppfyllt. Pensionsarbetsgruppen ansåg därför att en kompletterande regel borde finnas för dessa fall. Pensionsgrundande belopp för barnår skulle då kunna ges åtminstone i de fall då barnet under hela året bott hos någon av sina föräldrar och någon av föräldrarna under hela året varit vårdnadshavare. Pensionsarbetsgruppen utvecklade dock inte diskussionen rörande
sådana situationer; exempelvis angavs inte vem av föräldrarna som skulle tillgodoräknas pensionsrätten i dessa fall.
Det kan i och för sig finnas skäl för en kompletterande regel av det slag som Pensionsarbetsgruppen diskuterade. Det kan emellertid också sägas att situationer av nu diskuterat slag skulle kunna uppkomma enbart under ett enda år – i samband med separation etc. – men knappast under flera år. Ett problem är också att det inte är alldeles givet vem av föräldrarna som med en kompletterande regel för dessa slags situationer i så fall skall tillgodoräknas beloppet. Den administrativa hanteringen av pensionsgrundande beloppen för barnår skulle också komma att kompliceras. Regeringen lägger därför inte fram något förslag om en kompletterande regel av det slag som Pensionsarbetsgruppen diskuterade.
&LERA BARN I R¤TT ¥LDER
För samma barn och år skall, som nyss redovisats, pensionsgrundande belopp för barnår enligt förslaget tillgodoräknas endast en av föräldrarna, oavsett om föräldrarna lever tillsammans eller inte. Inte heller föreslås en och samma person med flera barn för samma