JK 5930-15-42

I oktober 2013 inkom till Skatteverket en anmälan om ändring av ägarförhållanden i ett fåmansaktiebolag. Anmälan, som gjordes på en av Skatteverket framtagen blankett för ändamålet, innebar att NN uppgavs äga 100 procent av aktierna i aktiebolaget. Skatteverket registrerade NN som ägare till bolaget den 7 november 2013.

I april 2015 kontaktade NN Skatteverket och begärde att hon skulle avregistreras som ägare till aktiebolaget. Hon uppgav bl.a. att hon aldrig haft med bolaget att göra. Efter utredning konstaterades att någon obehörigen anmält NN som ensam ägare av aktierna i aktiebolaget. Skatteverket avregistrerade NN som ägare till bolaget den 15 maj 2015. Den felaktiga uppgiften om NN har, såvitt framkommit, funnits enbart i Skatteverkets skattedatabas och har inte spridits därifrån.

NN har hos Skatteverket begärt skadestånd av staten med 1 000 000 kr för, som det får förstås, kränkning. Till stöd för sitt anspråk har hon anfört sammanfattningsvis att hon känt sig kränkt och otrygg på grund av Skatteverkets felaktiga registrering.

Skatteverket har i ett yttrande hit med bifogade handlingar avstyrkt bifall till NN:s anspråk.

Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen (1972:207) ska staten ersätta personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet som staten svarar för. Enligt 3 kap. 2 § 2 jämförd med 2 kap. 3 § skadeståndslagen kan skadestånd också utgå för kränkning som någon drabbas av till följd av att den personen har utsatts för vissa typiskt sett integritetskränkande brott.

I 1 kap. 1 § skadeståndslagen anges att bestämmelserna om skadestånd i den lagen ska tillämpas endast om inte annat är särskilt föreskrivet. 

Vid behandling av personuppgifter i Skatteverkets verksamhet tillämpas bl.a. personuppgiftslagen (1998:204), PUL. PUL har företräde framför skadeståndslagen. 

Enligt 9 § första stycket g) PUL ska den personuppgiftsansvarige se till att de personuppgifter som behandlas är riktiga, och om det är nödvändigt, aktuella.

I 48 § PUL anges att den personuppgiftsansvarige ska ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling i strid med PUL har orsakat. 

I kommentaren till 9 § PUL anges bl.a. följande. En uppgift är riktig om den stämmer överens med de verkliga förhållandena. Svårigheten är dock ofta att bestämma vilka de verkliga förhållandena är som den registrerade uppgiften ska spegla. Här torde man få söka ledning i ändamålen med behandlingen. I vissa fall är avsikten med en behandling bara att registrera uppgifter som kommit in, t.ex. genom ansökningar eller mottagna order. De behandlade uppgifterna torde då vara riktiga om de stämmer överens med de inkomna uppgifterna oavsett hur dessa lämnade uppgifter förhåller sig till de verkliga förhållandena (se Öman och Lindblom, Personuppgiftslagen En kommentar, [7 oktober 2015, Zeteo], kommentaren till 9 §, underrubrik Personuppgifternas kvalitet och omfattning - punkt e, f., g och h – åttonde och nionde stycket).

Personuppgifternas kvalitet och omfattning - punkt e, f., g och h

Enligt Justitiekanslerns mening föreligger i detta fall inte något registerfel eftersom Skatteverkets registrering var korrekt gjord utifrån det material som låg till grund för den. Det har inte heller framkommit att det har förelegat någon sådan särskild omständighet som påkallat att Skatteverket skulle ha företagit någon närmare kontroll av ändringsanmälans äkthet. Registreringen har alltså varit formellt riktigt genomförd och den registrerade uppgiften om ändrat ägarförhållande har således varit riktig i den mening som avses i PUL. Vid detta förhållande kan den skada som NN gör gällande inte grunda någon rätt till ersättning enligt PUL. Utredningen ger inte heller stöd för bedömningen att Skatteverkets handläggning har innefattat något fel eller någon försummelse i skadeståndslagens mening. NN:s ersättningsanspråk ska därför avslås. (Jfr Justitiekanslerns beslut den 10 juni 2011 i ärendet med dnr 4216-09-42.)

Justitiekanslern noterar i sammanhanget att även om registreringen hade varit att anse som oriktig i PUL:s mening, ger utredningen inte underlag för bedömningen att den kränkning som registreringen kan ha inneburit för NN varit annat än obetydlig (jfr NJA 2013 s. 1046 och Justitiekanslerns beslut den 21 mars 2015 i ärendet med dnr 10314-14-42). NN skulle därför inte heller vid en sådan bedömning ha haft rätt till någon ersättning för kränkning enligt PUL.