JK 4216-09-42

Bakgrund

Den 1 mars 2006 inkom till Försäkringskassan en skrivelse som var daterad den 28 februari 2006 med en handskriven rubrik ”FULLMAKT”. I skrivelsen angavs att MM ville att Försäkringskassan skulle byta kontonummer eftersom han var inlagd på sjukhus och hans sambo skötte alla deras ekonomiska förehavanden. Vidare angavs sambons namn och kontonummer samt namnet på deras gemensamma bank. Skrivelsen var undertecknad för hand och under namnteckningen fanns ett namnförtydligande ”MM” jämte adressuppgift.

I en begäran om sjukpenning, som inkom till Försäkringskassan samma dag, begärde MM hel sjukpenning från och med den 2 januari 2006. I begäran hade det förtryckta kontonumret strukits över och ersatts med det kontonummer som fanns angivet i den ovan nämnda skrivelsen.

Försäkringskassan utbetalade härefter till MMs sambos konto den 6 respektive den 24 mars 2006 sammanlagt 43 227 kr. Den 19 april 2006 gjorde Försäkringskassan en ny kontoändring. Underlaget för denna ändring finns inte kvar hos kassan.

Anspråket

m.m.

MM har hos Försäkringskassan yrkat skadestånd med 43 227 kr vilket motsvarar den sjukpenning som utbetalats till hans dåvarande sambos konto.

MM har som grund för sitt anspråk uppgett i huvudsak följande.

Han har varken undertecknat det brev som har rubriken fullmakt eller den begäran om sjukpenning som inkom till Försäkringskassan den 1 mars 2006. Vid denna tidpunkt var han deprimerad men fullt kapabel att skriva under sina egna papper. Saken uppdagades när han i början på april 2006 ringde till Försäkringskassan och efterlyste sin ersättning. Han var då fortfarande sjukskriven men bodde hos sina föräldrar, eftersom han och sambon tidigare brutit med varandra. Han anmälde genast ett nytt konto i en annan bank vilket visar att det inte var han som begärt att utbetalning skulle ske till hans före detta sambos konto.

Försäkringskassan har gjort fel eftersom ett brev utan personnummer godtagits som en fullmakt. Kassan har till honom uppgett att en fullmakt ska innehålla namn och personnummer och att det ska vara en speciell blankett för kontobyte. Vid en jämförelse med andra handlingar som undertecknats av honom kan vem som helst se att det inte är han som har undertecknat de aktuella handlingarna.

Försäkringskassans yttrande m.m.

Försäkringskassan har med ett bifogat eget yttrande överlämnat ärendet hit och därvid anfört i huvudsak följande.

Försäkringskassan anser att MMs skadeståndsanspråk bör avslås. I samband med en återkravsutredning har i en journalanteckning den 1 februari 2007 antecknats att MM uppgett att han separerade från sin sambo under maj 2006, att han därefter under hösten och vintern upptäckte att hon tagit en del av hans sjukpenning, att han inte undertecknat ”fullmakten” utan misstänkte att det var sambon som hade skickat den till Försäkringskassan men att han vid den tidpunkten mådde så psykiskt dåligt att han inte minns alla omständigheter.

Försäkringskassan har vid utbetalningen av MMs sjukpenning inte funnit skäl att ifrågasätta att fullmakten inte skulle vara korrekt. MM har inte heller visat att så skulle ha varit fallet. Eftersom de uppgifter som registrerades i Försäkringskassans databas återgav de uppgifter som fanns i fullmakten föreligger inte något registerfel. Grund för att utge skadestånd med stöd av 48 § personuppgiftslagen (1998:204) föreligger därför inte.  

Den till Försäkringskassan inkomna fullmakten innehöll de uppgifter som, i enlighet med vad som anges i Försäkringskassans Vägledning 2005:1, Utbetalning av förmåner, bidrag och ersättningar, krävdes för att kunna betala ut sjukpenningen till MMs sambo.  

MM har yttrat sig över vad Försäkringskassan har anfört och har tillagt i huvudsak följande. – Det är fråga om urkundsförfalskningar som han borde ha polisanmält. – Han var inlagd under perioden januari till och med mars 2006. Härefter bodde han hos sina föräldrar, eftersom hans före detta sambo inte släppte in honom i deras bostad. Han har alltså inte tagit del av den ersättning som sattes in på sambons konto. – Det är Försäkringskassan som har skrivit ”fullmakt” för hand på den handling som kassan anser vara en fullmakt.

Ersättning enligt personuppgiftslagen (1998:204), nedan PUL

I 1 kap. 1 § skadeståndslagen stadgas att lagens bestämmelser om skadestånd bara ska tillämpas om inte annat är särskilt föreskrivet.

Vid behandling av personuppgifter i Försäkringskassans verksamhet tillämpas PUL. En uppgift om till vilket konto en ersättning ska utbetalas är att hänföra till en personuppgift i PUL:s mening.   

Av 9 § första stycket g) PUL framgår att den personuppgiftsansvarige ska se till att alla de personuppgifter som behandlas är riktiga och, om det är nödvändigt, aktuella.

Enligt 48 § i samma lag ska den personuppgiftsansvarige ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med lagen har orsakat. I datalagen (1973:289), som gällde fram till dess att PUL trädde i kraft och som enligt övergångsbestämmelser i PUL alltjämt ska tillämpas i vissa fall (dock inte i detta ärende), finns en i allt väsentligt motsvarande bestämmelse om skadestånd (23 §).

Justitiekanslern har i flera tidigare beslut tagit ställning till frågan om vad som är att anse som en oriktig uppgift i datalagens mening. Justitiekanslern har i några fall utan närmare motivering ansett att en oriktig uppgift, i datalagens mening, har förelegat när en förfalskad namnteckning på en anmälan om ägarbyte har legat till grund för en registrering i bilregistret (se t.ex. JK:s beslut 2002-12-02 i ärende med dnr 1808-02-42 och 2004-11-09 med dnr 753-03-42).

I ett senare ärende här, som rörde en uppgift i bilregistret som var formellt korrekt men i sak felaktig då en namnteckning hade förfalskats, har Justitiekanslern utvecklat och något modifierat sin syn på vad som ska anses som oriktiga uppgifter i datalagens och PUL:s mening och därför ge rätt till skadestånd. Justitiekanslern uttalade i beslutet att det aktuella fallet fick anses vara ettgränsfall. Det förhållandet att en person förfalskat den registrerades namnteckning och på så vis fått till stånd en i sak felaktig registrering gjorde att situationen enligt Justitiekanslern kunde jämföras med en manipulation av registret. I sådana fall stämde det enligt Justitiekanslerns uppfattning bäst med lagens ändamål att den registeransvarige och inte den registrerade fick svara för skadan. Justitiekanslern stod därför fast vid sin tidigare bedömning att uppgiften i fall som det aktuella fick anses felaktig i datalagens mening (se JK:s beslut 2007-04-18 med dnr 3562-05-42).

gränsfall

Justitiekanslern har i ett senare ärende, som rörde frågan om rätt till skadestånd enligt 48 § PUL och där Försäkringskassan hade gjort en ändring i utbetalningsregistret om kontonummer, kort uttalat att felregistreringar som beror på förfalskningar o.d. utan den registrerades förskyllan får anses vara sådana registreringsfel som den registeransvarige får svara för. I ärendet tillerkändes den registrerade visst skadestånd med stöd av PUL (se JK:s beslut 2008-01-22 i ärende med dnr 2750-06-42). I detta fall var dock omständigheterna speciella såtillvida att underlaget för Försäkringskassans kontoändring saknades i kassans akt och det av utredningen i ärendet alltså inte framgick att den registrerade var den som hade begärt den aktuella ändringen i kassans utbetalningsregister. Justitiekanslern ansåg därför att det fick antas ha gått till på sätt som den registrerade hävdat nämligen att han misstänkte att en person, som han tidigare hade haft affärer med och som hade fullmakt att ta ut pengar från kontot, var den som utan hans vetskap hade begärt ändringen.     

Jag har nu ytterligare övervägt frågan om vad som är att anse som en behandling av personuppgifter i strid med PUL (och datalagen) och därvid konstaterat följande. I kommentaren till PUL sägs bl.a. följande. En uppgift är riktig om den stämmer överens med de verkliga förhållandena. Svårigheten är dock ofta att bestämma vilka de verkliga förhållanden är som den registrerade uppgiften ska spegla. Här torde man få söka ledning i ändamålen med behandlingen. I vissa fall är avsikten med en behandling bara att registrera uppgifter som kommit in, t.ex. genom ansökningar. De behandlade uppgifterna torde då vara riktiga om de stämmer överens med de inkomna uppgifterna oavsett hur dessa lämnade uppgifter förhåller sig till de verkliga förhållandena. (Se Öman och Lindblom, Personuppgiftslagen En kommentar, tredje uppl., 2007, s. 168.)

Enligt min mening måste den aktuella bestämmelsen anses innebära att det inte föreligger något registerfel om en registrering är korrekt gjord utifrån det material som ligger till grund för den. Jag är därför numera som utgångspunkt inte beredd att inom ramen för statens frivilliga skadereglering godta att staten är skadeståndsskyldig enligt PUL (eller datalagen) i de fall då det genom utredningen i ett ärende framgår att en formellt riktig registrering är grundad på en förfalskning. Av det nu sagda följer också att Justitiekanslern numera inte heller anser att en sådan situation kan jämföras med en manipulation av ett register. Det kan inte anses vara en rimlig ordning att den personuppgifts- eller registeransvarige i alla förfalskningsfall ska svara för eventuella skador med stöd av PUL (eller datalagen) som (båda) bygger på ett strikt skadeståndsansvar för denne.  

Det nu sagda innebär alltså att enbart det förhållandet en handling som ligger till grund för en formellt riktigt genomförd registrering senare visar sig vara förfalskad inte kan grunda någon rätt till skadestånd enligt PUL (eller datalagen). Detta ställningstagande ligger också i linje med de bedömningar som Justitiekanslern gjort i två ärenden med dnr 5588-07-42 och 1870-09-42.  

enbart

I detta ärende kan det konstateras att det nya kontonummer som registrerades i Försäkringskassans databas korrekt återgav de uppgifter som fanns i de handlingar som ingavs till kassan den 1 mars 2006. Det har – vilket utvecklas nedan – inte heller framkommit att det har förelegat någon sådan särskild omständighet som påkallat att Försäkringskassan skulle ha företagit någon närmare kontroll av handlingarnas äkthet. Registreringen har alltså varit formellt riktigt genomförd och den registrerade uppgiften om nytt kontonummer har därför varit riktig i den mening som avses i PUL. Vid detta förhållande kan den skada som MM gör gällande inte grunda någon rätt till ersättning enligt PUL.  

Ersättning enligt skadeståndslagen

Frågan är då om MM har rätt till skadestånd enligt skadeståndslagen. Staten ska enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i en sådan verksamhet som staten svarar för.

Fullmakter används i mycket stor utsträckning i samhället, inte minst inför myndigheter vilkas verksamhet innefattar en masshantering av ärenden. Det ligger i sakens natur att myndigheter som i sin dagliga verksamhet ställs inför att bedöma fullmakter inte kan åläggas någon närmare kontrollbörda beträffande en fullmakts äkthet om det inte i det enskilda fallet föreligger någon särskild omständighet som påkallar en sådan ytterligare granskning (jfr JK:s beslut 2000-05-17 med dnr 2890-98-40). Det sagda bör anses gälla också i fråga om andra handlingar som myndigheter ställs inför att bedöma inom ramen för sin ärendehantering.

I det här fallet får den handling som rubricerats som fullmakt enligt min mening anses ha innehållit uppgifter som varit tillräckliga för att Försäkringskassan skulle kunna godta den som en sådan. Detsamma gäller för den ansökan om sjukpenning som ingavs tillsammans med fullmakten. Det har inte heller framkommit att det har förelegat någon sådan särskild omständighet som påkallat att Försäkringskassan skulle ha företagit någon närmare kontroll av handlingarnas äkthet.

De handlingar som gavs in till Försäkringskassan den 1 mars 2006 har alltså utgjort ett godtagbart underlag för utbetalningarna av MMs sjukpenningsersättning i mars 2006. Försäkringskassans handläggning har därför inte innefattat någon skadeståndsgrundande oaktsamhet som medför rätt till ersättning enligt skadeståndslagen. MM har därför – oavsett om handlingarna skulle visa sig vara förfalskade – inte heller rätt till ersättning enligt skadeståndslagen.