JO dnr 3063-2020

I en anmälan till JO klagade AA på bl.a. Orust kommun och uppgav i huvudsak att kommunen hade fattat ett beslut om att inte ta emot enskilda med behov av hemtjänst från andra kommuner.

Under april 2020 kom det till JO:s kännedom att flera kommuner hade beslutat att inte verkställa beslut om insatser från andra kommuner enligt 2 a kap. 6 § socialtjänstlagen (2001:453) , SoL. JO tog därför del av beslut från Orust kommun, Sotenäs kommun, Falkenbergs kommun, Uddevalla kommun, Laholms kommun och Varbergs kommun.

Därefter begärde JO att Kommunstyrelsen i Orust kommun skulle yttra sig över det som AA uppgett i sin anmälan.

Kommunstyrelsen anförde i ett remissvar bl.a. följande:

Orust kommun har fattat ett ordförandebeslut den 2020-03-23 att inte bevilja ansökan om bistånd i form av tillfällig vistelse i kommunen enligt SoL, LSS samt HSL. Beslutet är kommunicerat i kommunstyrelsen 2020-03-25.

Bedömningen grundar sig på att minska risken för smittspridningen i samhället och därmed också skydda de mest sköra medborgarna i kommunen. Den enskilde sökande från annan kommun kan fortsatt få sina behov av vård och omsorg tillgodosedda i sina hemkommuner och erhåller därmed en skälig levnadsnivå.

Situationen inom vård och omsorg är redan hårt ansträngd på grund av covid-19, kommunen har svårt att bemanna omsorgsverksamheterna på grund av höga sjuktal. Enligt arbetsmiljölagen har kommunen också ett ansvar att upprätthålla en god arbetsmiljö för våra medarbetare.

För att minska risken för smittspridning uppmanar Folkhälsomyndigheten allmänheten att undvika onödiga resor inom landet, det gäller alla.

AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.

Varje kommun ansvarar för socialtjänsten inom sitt område, och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver ( 2 kap. 1 § SoL ). Utgångspunkten är att det är den kommun där den enskilde vistas (vistelsekommunen) som ansvarar för stöd och hjälp till honom eller henne ( 2 a kap. 1 § SoL ). Om den enskilde är bosatt i en annan kommun än vistelsekommunen, ansvarar bosättningskommunen för det stöd och den hjälp som den enskilde behöver ( 2 a kap. 3 § SoL ).

När en enskild avser att vistas en kortare tid i en annan kommun än bosättningskommunen, och till följd av hög ålder, funktionsnedsättning eller allvarlig sjukdom behöver stöd och hjälp för detta, är vistelsekommunen skyldig att på begäran (1) bistå med den utredning som bosättningskommunen behöver för att kunna pröva den enskildes behov av stöd och hjälp, (2) verkställa bosättningskommunens beslut ( 2 a kap. 6 § SoL ).

I 16 a § lagen ( 1993:387 ) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, finns en motsvarande bestämmelse om vistelsekommunens skyldigheter när det gäller insatser enligt lagen.

Den 23 mars 2020 fattade ordföranden i Kommunstyrelsen i Orust kommun följande beslut:

Tillfällig vistelse i Orust kommun, ordförandebeslut

Med anledning av Covid-19 beslutar Orust kommun att inte bevilja ansökan om bistånd i form av tillfällig vistelse i kommunen enligt SoL, LSS samt HSL. Beslutet gäller från och med 2020-03-20.

Kommunstyrelsen har i sitt remissvar inte berört frågan om lagstöd för det aktuella beslutet, utan har endast redogjort för rådande förhållanden med spridningen av viruset covid-19. Det är ostridigt fråga om en extraordinär

Den 28 maj 2020 lämnade socialutskottet betänkandet Vistelsekommuners ansvar för socialtjänstinsatser (2019/20:SoU24) till riksdagen. I betänkandet föreslog utskottet att riksdagen skulle tillkännage för regeringen att den skyndsamt skulle bereda ett lagförslag om en tidsbegränsad möjlighet för en vistelsekommun att neka hemtjänst för personer med en annan bosättningskommun. Den 3 juni 2020 biföll riksdagen utskottets förslag och betänkandet överlämnades till Socialdepartementet. Enligt uppgift som inhämtats från Socialdepartementet är det inte aktuellt för regeringen att nu lämna lagförslag med den innebörd som anges i tillkännagivandet. Jag anser mig därför kunna lämna saken med den kritik jag uttalat ovan.

Ärendet avslutas.