Civillagen

Legaldefinitioner 25

Punkt 11 C-120/20

I artikel 417 i Kodeks cywilny (civillagen), (Dz.u 1964, nr 16, position 93), föreskrivs följande: Staten, lokala myndigheter eller andra juridiska personer som utövar lagstadgade offentliga maktbefogenheter ansvarar för skador som orsakats av en rättsstridig handling eller underlåtenhet som vidtagits inom ramen för utövandet av sådana offentliga maktbefogenheter. När en lokal myndighet eller annan juridisk person genom kontrakt har fått i uppdrag att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, är den som tilldelats kontraktet solidariskt ansvarig med den lokala myndigheten eller staten för uppkomna skador.”

Punkt 12 C-133/16

Direktiv 1999/44 har genomförts i belgisk rätt genom code civil (civillagen), ändrad genom loi relative à la protection des consommateurs en cas de vente de biens de consommation (lag av den 1 september 2004 om konsumentskydd vid försäljning av konsumentvaror) (Moniteur belge av den 21 september 2004, s. 68384), som trädde i kraft den 1 januari 2005.

Punkt 10 C-133/22

Enligt 443 § punkt 1 i Bürgerliches Gesetzbuch (civillagen), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad civillagen), utfästs en ytterligare garanti, som går utöver de rättsliga skyldigheterna i fråga om avtalsenlighet, om säljaren, tillverkaren eller en annan tredje part, i ett uttalande eller i en annons som gjorts vid tidpunkten för avtalets ingående eller dessförinnan, gör utfästelser om återbetalning av det betalade priset eller reparation eller utförande av någon form av service på de sålda varorna, om dessa varor inte överensstämmer med specifikationerna i garantibeviset eller andra eventuella utfästelser som inte hänför sig till avtalsenligheten men som framgår av garantibeviset eller av reklamen för produkten.

Punkt 27 C-143/20

I artikel 58 § 1 i Kodeks cywilny (civillagen), i den lydelse som är tillämplig i de nationella målen (nedan kallad civillagen), föreskrivs följande: ”En rättshandling som strider mot lagen eller som har till syfte att kringgå lagen är ogiltig om inte annat föreskrivs i en relevant bestämmelse, bland annat om det föreskrivs att de bestämmelser i rättshandlingen som är ogiltiga ersätts av relevanta bestämmelser i lagen.”

Punkt 12 C-149/18

I artikel 498 i Código civil (civillagen), som har rubriken ”Preskription”, föreskrivs följande: Rätten till ersättning preskriberas tre år efter den tidpunkt då den skadelidande fick kännedom om sin rättighet, även om denne då inte kände till vem som var ansvarig för skadorna eller omfattningen av skadorna, såvida inte annat följer av bestämmelserna om ordinarie preskriptionstid om sistnämnda tid har löpt ut räknat från den tidpunkt då den skadevållande händelsen inträffade. Även regressrätten mellan de ansvariga personerna preskriberas tre år efter fullgörelsetidpunkten. Om den ersättningsgrundande händelsen utgör ett brott för vilket lagen föreskriver en längre preskriptionstid, ska den tiden gälla. Preskription av rätten till ersättning medför inte preskription av talan om bättre rätt till egendom eller talan om betalning som skett utan grund, om sådan talan väcks.”

Punkt 13 C-163/18

Vid tiden för omständigheterna i det nationella målet hade direktiv 90/314 införlivats med nederländsk rätt genom avdelning 7A, med rubriken ”Reseavtal”, i volym 7 i Burgerlijk Wetboek (civillagen).

Punkt 6 C-246/25

I artikel 58.1 i ustawa – Kodeks cywilny (civillagen), av den 23 april 1964 (Dz. U., nr 16, position 93), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande: ”En rättshandling som strider mot lagen eller som har till syfte att kringgå lagen är ogiltig om inte annat föreskrivs i en relevant bestämmelse, bland annat att de bestämmelser i rättshandlingen som är ogiltiga ersätts av relevanta bestämmelser i lagen.”

Punkt 9 C-356/19

I artikel 358 i ustawa Kodeks cywilny (civillagen), av den 23 april 1964, i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (Dz. U. 2018, punkt 1025), föreskrivs följande: När en förpliktelse som ska fullgöras i Republiken Polen avser ett belopp uttryckt i utländsk valuta, får gäldenären fullgöra förpliktelsen i polsk valuta, såvida det inte följer av lag, det rättsliga avgörande som ligger till grund för förpliktelsen eller en annan rättsakt att förpliktelsen endast får fullgöras i utländsk valuta. Värdet av den utländska valutan ska beräknas enligt den genomsnittliga växelkurs som offentliggjorts av Polens centralbank den dag då fordran förfaller till betalning, såvida inte annat följer av lag, ett rättsligt avgörande eller annan rättsakt. Om gäldenären inte fullgör förpliktelsen i tid kan borgenären kräva fullgörelse i polsk valuta enligt den genomsnittliga växelkurs som offentliggjorts av Polens centralbank på dagen för betalningen.”

Punkt 14 C-386/17

I artikel 150 i codice civile (civillagen), med rubriken ”Hemskillnad”, föreskrivs följande: ”Hemskillnad mellan makarna är tillåten. Dom om hemskillnad kan meddelas på grundval av ansökan om stämning eller gemensam ansökan. Enbart makarna har rätt att inge ansökan om stämning angående hemskillnad eller gemensam ansökan angående hemskillnad.”

Punkt 17 C-394/18

I artikel 2503 i Codice civile (civillagen), med rubriken ”Invändning från borgenärer”, föreskrivs följande: ”Fusionen får genomföras först efter sextio dagar från den sista registreringen enligt artikel 2502a, förutsatt att borgenärerna i de deltagande bolagen, med fordringar som föregår registreringen eller offentliggörandet enligt artikel 2501b tredje stycket, har lämnat sitt samtycke eller att borgenärer som inte har lämnat sitt samtycke har erhållit betalning eller att motsvarande medel har satts in på en bank, om inte den rapport som avses i artikel 2501e har tagits fram, för alla bolagen som deltar i fusionen, av ett enda revisionsföretag som under eget ansvar i den mening som avses i artikel 2501e sjätte stycket intygar att de bolag som deltar i fusionen befinner sig i en sådan situation vad avser tillgångar och skulder att det inte är nödvändigt med några garantier för att skydda borgenärerna. Om inget av de nämnda undantagen är tillämpligt, får de borgenärer som anges i föregående stycke framställa en invändning inom sextio dagar. I ett sådant fall ska artikel 2445 sista stycket tillämpas.”

Punkt 18 C-440/23

Enligt 134 § i Bürgerliches Gesetzbuch (civillagen), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad den tyska civillagen), är varje rättshandling som strider mot ett lagstadgat förbud ogiltig, om inte annat föreskrivs i lag.

Punkt 18 C-527/24

I artikel 2909 i codice civile (civillagen), med rubriken ”Rättskraft”, föreskrivs följande: ”Bedömningen av rättsfrågor och bevisfrågor i ett lagakraftvunnet avgörande är bindande för parterna, deras arvingar och deras rättsinnehavare.”

Punkt 8 C-561/19

I artikel 1664 i codice civile (civillagen), med rubriken ”Ekonomiska villkor eller trångmål vid fullgörandet”, anges följande i första stycket: ”När oförutsebara omständigheter resulterat i ökningar eller minskningar av kostnaderna för material eller arbetskraft som innebär att det totala avtalade priset ökar eller minskar mer än en tiondel, får den upphandlande enheten eller exploatören begära att priset ska justeras. Justeringen får endast beviljas med avseende på den skillnad som överstiger en tiondel.”

Punkt 5 C-561/21

I artikel 1303 i Código Civil (civillagen), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad civillagen), föreskrivs följande: ”När en avtalsförpliktelse förklarats ogiltig ska vardera parten till sin motpart ge åter det som utgått enligt avtalet jämte avkastning därå, eller priset jämte ränta, med förbehåll för följande bestämmelser.”

Punkt 12 C-584/15

Genom loi nr 2008–561, du 17 juin 2008, portant réforme de la prescription en matière civile (lag nr 2008–561 av den 17 juni 2008 om reform av civilrättslig preskription) (JORF nr 141, den 18 juni 2008, s. 9856) inrättades ett nytt system för civilrättslig preskription, vilken kodifierats i artikel 2224 i code civil (civillagen). Sistnämnda bestämmelse har följande lydelse: ”Personliga fordringar och fordringar som avser lös egendom preskriberas fem år efter det att innehavaren av en rättighet fick kännedom om eller borde ha fått kännedom om de faktiska omständigheter vilka gav innehavaren möjlighet att utöva rättigheten.”

Punkt 8 C-584/22

I 651h § i Bürgerliches Gesetzbuch (civillagen), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad civillagen), med rubriken ”Uppsägning före avresan”, föreskrivs följande: Resenären kan när som helst före paketresans början säga upp avtalet. Om resenären säger upp avtalet, förlorar arrangören rätten att erhålla det avtalade priset. Arrangören kan dock begära en skälig ersättning. I avtalet kan, även genom i förväg formulerade avtalsvillkor, schablonbelopp för ersättning fastställas, vilka beräknas utifrån följande: Tidsperioden mellan uppsägningen av avtalet och planerad avresa, förväntade kostnadsbesparingar för arrangören, och förväntad avkastning genom ett alternativt utnyttjande av resetjänsterna. Om inga schablonbelopp för ersättning anges i avtalet ska ersättningen beräknas till resans pris med avdrag för värdet av de kostnadsbesparingar som arrangören gör samt med avdrag för arrangörens intäkter genom alternativt utnyttjande av resetjänsterna. Arrangören är skyldig att motivera ersättningens storlek om resenären begär det. Genom undantag från stycke 1 tredje meningen får arrangören inte begära ersättning i händelse av oundvikliga eller extraordinära omständigheter på resmålet eller i dess omedelbara närhet och som väsentligen påverkar fullgörandet av paketresan, eller som väsentligen påverkar transporten av passagerare till resmålet. Omständigheter ska anses vara oundvikliga eller extraordinära, i den mening som avses i detta avsnitt, om de inte står under den partens kontroll som åberopar dem, och det inte hade varit möjligt att undvika deras följder även om alla skäliga åtgärder hade vidtagits.”

Punkt 5 C-593/22

I artikel 970 i Codul civil (civillagen), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad den äldre civillagen), föreskrevs följande: ”Avtal ska fullgöras i god tro. Parterna är bundna av vad som uttryckligen stadgas i avtalet men även av vad som följer av skälighet, sedvänja eller lag beträffande skyldigheten med hänsyn till dess art.”

Punkt 10 C-691/21

Direktiv 85/374 införlivades med fransk rätt genom loi no 98–389 du 19 mai 1998 relative à la responsabilité du fait des produits défectueux (lag nr 98–389 av den 19 maj 1998 om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister) (JORF av den 21 maj 1998, s. 7744). Genom lag nr 98–389 infördes artiklarna 1386–1–1386–18 i code civil (civillagen), nu artiklarna 1245–1245–17 i den lagen.

Punkt 18 C-713/22

I artikel 2506 i Codice civile (civillagen), med rubriken ”Former för delning”, föreskrivs följande: ”Vid delning överför ett bolag samtliga sina tillgångar till flera befintliga eller nybildade bolag, eller en del av dessa, och i detta sistnämnda fall eventuellt till ett enda bolag, och tilldelar aktieägarna eller delägarna motsvarande aktier eller andelar. … Det delade bolaget kan vid delningen antingen upplösas utan likvidation eller fortsätta sin verksamhet. …”

Punkt 5 C-80/21

I artikel 5 i kodeks cywilny (civillagen), i den lydelse som är tillämplig i de nationella målen (nedan kallad civillagen), föreskrivs följande: ”En rättighet får inte utövas i strid med dess socioekonomiska syfte eller god sed. En sådan handling eller underlåtenhet från rättsinnehavarens sida anses inte utgöra utövande av denna rättighet och åtnjuter inte skydd.”