Dagvatten

Beskrivning saknas!

Rättsfall4

MÖD 2013:14: Upphävande av beslut om antagande av detaljplan ----- I den aktuella planen reglerade kommunen dagvattenflödet genom en planbestämmelse som senare avsågs att följas upp bl.a. i samband med bygglovsprövningen. Mark- och miljööverdomstolen fann att varken äldre plan- och bygglagen eller plan- och bygglagen ger möjlighet att i samband med bygglov tvinga fram den lösning som planhandlingarna angav. Vidare påpekade Mark- och miljööverdomstolen att konsekvenserna av planens genomförande måste kunna förutses och på ett tillfredsställande sätt lösa konflikterna mellan ny och äldre bebyggelse. Mark- och miljööverdomstolen fann därför att kommunen inte säkerställt dagvattenhanteringen i den överklagade domen. Vad kommunen anfört om att reglera markens användning i ett markanvisningsavtal och om eventuella framtida fastighetsbildningar och lantmäteriförrättningar förändrade inte den bedömningen.
MÖD 1999:1: Preskription av anläggningsavgift enligt va-lagen-----Under 1990-talet genomförde Haninge kommun sanering och utbyggnad av den allmänna va- anläggningen på Dalarö. När arbetet, som utfördes i fem etapper, var slutfört debiterades fastighetsägarna i området anläggningsavgift. Va- nämnden (VAN) ogillade de flesta av invändningarna mot avgifterna, men ansåg att vissa fordringar var preskriberade. Nämnden konstaterade inledningsvis att kommunens krav var att betrakta som en konsumentfordran. När det gällde tidpunkten för uppkomsten av fastighetsägarens skyldighet att betala avgift enligt 10 § 2 st. lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, ansåg VAN att den inträdde när sista etappen i utbyggnaden var färdigställd. Denna tidpunkt inföll närmare bestämt när anläggningen genom godkännande vid slutbesiktning hade blivit överlämnad av entreprenören till kommunen. Kommunens fordringar med avseende på anläggningen preskriberades följaktligen tre år efter denna tidpunkt. Nämnden ansåg också att den förra tidpunkten skulle vara avgörande för vilken taxa som skulle tillämpas i målen nämligen 1992 års va-taxa. Kommunen överklagade till Miljööverdomstolen som dock fastställde VAN:s beslut.
MÖD 2014:5: Tillsyn över vattenverksamhet ----- Bortledande av dagvatten som uppstår på ett antal fastigheter utanför detaljplanelagt område har inte ansetts utgöra avledande av avloppsvatten och inte heller markavvattning i den mening som avses i 11 kap. miljöbalken. De åtgärder i form av uppförande av enstaka bostadshus som vidtagits på fastigheterna har inte heller i övrigt ansetts ha en sådan inverkan på mark- och vattenförhållandena på en intilliggande fastighet att tillsynsmyndigheten borde ha vidtagit tillsynsåtgärder. Det har således inte funnits anledning för länsstyrelsen att ingripa.
MÖD 2013:20: Upphävande av beslut om antagande av detaljplan ----- Kommunen hade i en detaljplan reglerat fördröjningen av dagvattnet som en bestämmelse i planen vilket senare skulle följas upp i bygglovsprövningen. Frågan i målet var om kommunen hanterat dagvattenfrågan på ett riktigt sätt. Mark- och miljööverdomstolen fann att vare sig äldre plan- och bygglagen eller plan- och bygglagen ger möjlighet att i samband med bygglov tvinga fram den lösning på dagvattenhanteringen som planbestämmelsen angav. Detaljplanen saknade dessutom bestämmelser om tomtstorlek och hindrade därför inte en framtida delning av fastigheten innan den var bebyggd. Då kommunen inte klargjort i detaljplanen att det fanns förutsättningar att hantera dagvattnet upphävde Mark- och miljööverdomstolen planen.

Om lagen.nu

Ansvarsfriskrivning

Kontaktinformation

Hostas av Lysator