MÖD 1999:1

Preskription av anläggningsavgift enligt va-lagen-----Under 1990-talet genomförde Haninge kommun sanering och utbyggnad av den allmänna va- anläggningen på Dalarö. När arbetet, som utfördes i fem etapper, var slutfört debiterades fastighetsägarna i området anläggningsavgift. Va- nämnden (VAN) ogillade de flesta av invändningarna mot avgifterna, men ansåg att vissa fordringar var preskriberade. Nämnden konstaterade inledningsvis att kommunens krav var att betrakta som en konsumentfordran. När det gällde tidpunkten för uppkomsten av fastighetsägarens skyldighet att betala avgift enligt 10 § 2 st. lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, ansåg VAN att den inträdde när sista etappen i utbyggnaden var färdigställd. Denna tidpunkt inföll närmare bestämt när anläggningen genom godkännande vid slutbesiktning hade blivit överlämnad av entreprenören till kommunen. Kommunens fordringar med avseende på anläggningen preskriberades följaktligen tre år efter denna tidpunkt. Nämnden ansåg också att den förra tidpunkten skulle vara avgörande för vilken taxa som skulle tillämpas i målen nämligen 1992 års va-taxa. Kommunen överklagade till Miljööverdomstolen som dock fastställde VAN:s beslut.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Statens va-nämnds beslut 1997-12-30, BVa 114, i målen nr Va 73/96, Va 99/96, Va 100/96, Va 107/96 och Va 225/96, se bilaga A

KLAGANDE OCH MOTPART

Haninge kommun, 136 81 HANINGE

Ombud

Stadsjuristen CN

KLAGANDE OCH MOTPARTER

1. I-MP

2. LD

3. CD

4. GE

5. U-BJ

Ombud för 1-5

Advokaten HK

SAKEN

Anläggningsavgift (dagvatten gata) m.m.

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen fastställer Va-nämndens beslut.

2. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad i Miljööverdomstolen.

________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

I-MP, LD, CD, GE och U-BJ (fastighetsägarna) har yrkat fullt bifall till sin respektive talan vid Va-nämnden.

Haninge kommun (kommunen) har yrkat fullt bifall till sin talan vid Va- nämnden.

Parterna har bestritt varandras ändringsyrkanden och yrkat ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

Miljööverdomstolen har avgjort målet utan huvudförhandling med stöd av 50 kap. 13 § tredje stycket rättegångsbalken.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Parterna har i Miljööverdomstolen åberopat i allt väsentligt samma grunder och samma omständigheter som vid Va-nämnden.

Miljööverdomstolen finner inte skäl att göra någon annan bedömning än den som Va-nämnden har gjort. Miljööverdomstolen finner inte heller skäl att ändra Va-nämndens beslut vad gäller rättegångskostnaderna där. Va- nämndens beslut skall följaktligen fastställas.

Detta innebär att vare sig kommunen eller fastighetsägarna har fått bifall till sina överklaganden och att parterna sålunda har vunnit ömsom. Miljööverdomstolen finner skäligt att kvitta kostnaderna. Vardera parten skall sålunda själv bära sin rättegångskostnad i Miljööverdomstolen.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 1999-08-13

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Lars Hydén, hovrättsrådet Mats Dahl och hovrättsassessorerna Anne Sjöblom och Anna Förander, referent. Enhälligt.