Den tredje grunden

Legaldefinitioner 11

Punkt 16 C-104/97

Till stöd för sitt överklagande har Atlanta åberopat sju grunder. Den första grunden avser ett beslut som tvistlösningsorganet (dispute settlement body) vid Världshandelsorganisationen (nedan kallad WTO) fattade den 25 september 1997 (nedan kallat WTO:s beslut). Genom sin andra grund förebrår klaganden förstainstansrätten för att ha avvisat den grund som avser skadeståndsansvar för en lagenlig rättsakt. Den tredje, den fjärde och den femte grunden avser att rätten gjorde en felbedömning av räckvidden av rätten till försvar (den tredje grunden), ickediskrimineringsprincipen och rätten att fritt utöva ekonomisk verksamhet (den fjärde grunden) och principen om skydd för berättigade förväntningar (den femte grunden). Den sjätte grunden avser att rådet har delegerat lagstiftningsmakt till kommissionen på ett rättsstridigt sätt. Klaganden har genom sin sjunde grund förebrått rätten för att inte ha prövat alla förutsättningar för skadeståndsansvar för en rättsstridig rättsakt.

Punkt 60 C-335/09

Den andra delen av överklagandet avser att förstainstansrätten i den överklagade domen ogillade yrkandet om ogiltigförklaring av nämnda förordning i den del sju kategorier av produkter med ursprung i Polen fördes upp i förteckningen över produkter i artikel 4.5 åttonde strecksatsen i förordning nr 1972/2003. I denna del av överklagandet har Republiken Polen åberopat en enda grund (den tredje grunden).

Punkt 14 C-511/11

Grunder för talan var bland annat att rätten till försvar åsidosatts (den tredje grunden), att Versalis rättsstridigt ålagts ansvar för överträdelsen (den sjunde grunden) och att det utan fog konstaterats att det förelåg en konkurrensbegränsande samverkan och att Versalis deltog i denna (den åttonde och den nionde grunden). Vad gäller det bötesbelopp som ålades Versalis, anförde bolaget att det saknades fog för bedömningen av överträdelsens allvar (den tionde grunden), att multiplikationskoefficienten i avskräckande syfte hade fastställts på ett oriktigt sätt (den tolfte grunden) och att det inte var berättigat att höja grundbeloppet för böterna på grund av upprepad överträdelse (den fjortonde grunden).

Punkt 87 C-535/22

Klaganden har till stöd för sitt överklagande åberopat åtta grunder, vilka avser åsidosättande av artikel 18 i SRM-förordningen, omsorgsplikten och artikel 296 FEUF (första grunden), artiklarna 14 och 20 i SRM-förordningen, omsorgsplikten och artikel 296 FEUF (den andra grunden), omsorgsplikten, artiklarna 17 och 47 i stadgan och artikel 14 i SRM‑förordningen (den tredje grunden), rätten till försvar enligt artikel 47 i stadgan och artikel 296 FEUF (fjärde grunden), artikel 296 FEUF och rätten till försvar enligt artikel 47 i stadgan vad gäller sekretessen för den omtvistade resolutionsordningen och värdering 2 (femte grunden), artikel 47 i stadgan och artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilken undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen), i den del tribunalen ogillade klagandens begäran om företeende av handlingar (sjätte grunden), artiklarna 17 och 52 i stadgan, i den del tribunalen ogillade invändningen om rättsstridighet avseende artiklarna 15 och 22 i SRM-förordningen (sjunde grunden), och artiklarna 17 och 52 i stadgan och artikel 5.4 FEU (åttonde grunden).

Punkt 58 Förslag till avgörande i mål C-121/23

Tribunalen hade således fog för att anse att kommissionen förfogade över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning eller en diskretionär befogenhet, enligt artikel 1.6 och 1.7 i förordning 2017/2195, vilket uteslöt en individuell rätt för Swissgrid att erhålla ett tillståndsbeslut. På samma sätt framgår denna bedömning på ett tillräckligt klart och begripligt sätt av punkterna 24–29 i det överklagade beslutet, vilket innebär att tribunalen inte kan klandras för att inte i tillräcklig utsträckning ha motiverat sitt beslut i detta avseende (den tredje grunden).

Punkt 9 Förslag till avgörande i mål C-282/95

Klaganden har vid domstolen ifrågasatt domens riktighet och hävdat att förstainstansrätten rättsstridigt fastställde att skrivelsen av den 13 juni 1994 utgjorde ett ställningstagande enligt artikel 175 och därför avslutade passiviteten, vilket likväl inte utgör en rättsakt som kan bli föremål för talan i den mening som avses i artikel 173. Klaganden har till stöd för detta anfört följande: a) ingen hänsyn togs till skriftväxlingen efter kommissionens skrivelse av den 13 juni 1994, trots att denna skriftväxling likväl skulle ha gjort det möjligt att rubricera de faktiska omständigheterna på ett riktigt sätt och följaktligen fastställa att passiviteten fortgick, b) den rättsliga bedömningen av beskaffenheten av skrivelsen av den 13 juni 1994 var oriktig i flera avseenden. Dessa kommer nedan att beskrivas i detalj i syfte att visa att denna skrivelse inte utgjorde ett avslagsbeslut och följaktligen inte avslutade passiviteten och c) förstainstansrätten uttryckte sig motsägelsefullt genom att den ansåg att denna skrivelse inte hade några rättsverkningar gentemot mottagaren samtidigt som den fastställde att talan saknade föremål. Detta skulle medföra ett åsidosättande av rätten till effektiv domstolsprövning, vilket just skulle föranledas av att den enskilde på så sätt skulle berövas rätten till lämpligt domstolsskydd. Sökanden har sammanfattningsvis anfört kritik mot att passiviteten inte avslutades (den första och den andra grunden) och att om det fastslås att passiviteten upphör samtidigt som det inte föreligger någon rättsakt som kan bli föremål för talan, innebär detta hur som helst ett åsidosättande av rätten till effektivt domstolsskydd (den tredje grunden). Överklagandet i fråga ger följaktligen domstolen ett tillfälle att fördjupa och förtydliga beskaffenheten av de rättigheter som klaganden har i konkurrensärenden, särskilt med avseende på domstolsskydd. Det är således lämpligt att före undersökningen av de olika grunder som har åberopats i detta mål — ora inte annat så sammanfattningsvis — erinra om de tillämpliga bestämmelserna och den rättspraxis som är relevant för förevarande tvist.

Punkt 83 Förslag till avgörande i mål C-326/05

Förstainstansrätten har således gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning på så sätt som har gjorts gällande i överklagandet. Den har nämligen inte tillmätt det svar som DGPC, i egenskap av kommissionens ställföreträdare, lämnade till IQV i oktober 1999 någon betydelse (den andra grunden) och ansett ett strikt iakttagande av fristerna vara viktigare än att uppnå målen med direktiv 91/414 (den tredje grunden). Förstainstansrätten har även motverkat dessa mål genom att tolka förfarandet enligt förordning nr 3600/92 på ett sätt som strider mot bestämmelsernas lydelse och anda (den fjärde grunden). Slutligen har den fastslagit att kommissionens vägran att medge IQV en förlängd frist var korrekt (den femte grunden).

Punkt 21 Förslag till avgörande i mål C-572/23

Till stöd för sin talan har klagandena anfört åtta grunder. De fyra grunder som har relevans inom ramen för förevarande förslag till avgörande bygger i huvudsak på ett påstått åsidosättande från parlamentets sida av principerna om opartiskhet och ett rättvist förfarande (den tredje grunden), åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, principen om lojalt samarbete, rätten till ett effektivt domstolsskydd och rätten till försvar på grund av den otydlighet som präglar de omtvistade besluten (den femte grunden), ett åsidosättande av artikel 343 FEUF, artikel 9 i protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier, som fogats till EU- och EUF-fördragen, och artikel 5.2 i arbetsordningen genom att parlamentet överskridit gränserna för sin behörighet att upphäva ledamöternas immunitet (den sjätte grunden) samt åsidosättande av principerna om god förvaltningssed och likabehandling genom att parlamentet utan motivering avvek från sin tidigare praxis eller gjorde en felaktig fumus persecutionis-bedömning (den sjunde grunden).

Punkt 63 T-109/01

Sökanden har i huvudsak gjort gällande att de nederländska myndigheterna, till skillnad från vad kommissionen hävdade i det ifrågasatta beslutet, bekräftade att stödet beviljats före den 31 december 1994. Detta stöd borde således anses som befintligt stöd i den mening som avses i artikel 88.3 EG och artikel 1 b i förordning nr 659/1999. Genom att anta det ifrågasatta beslutet åsidosatte kommissionen därför såväl artikel 88 EG och rättssäkerhetsprincipen (den andra grunden) som sitt eget beslut om förlängning (den tredje grunden).

Punkt 26 T-300/03

Vad beträffar bedömningen av skadan och orsakssambandet har sökanden gjort gällande att rådet har gjort sig skyldigt till en uppenbart oriktig bedömning och ett åsidosättande av artikel 8.2, 8.6 och 8.7 i grundförordningen vid undersökningen av de uppgifter som ligger till grund för fastställandet av skadan och orsakssambandet (den tredje grunden), undersökningen av effekterna av importen från Taiwan (den fjärde grunden) och undersökningen av effekterna av ett konkurrensbegränsande beteende av en innehavare av patent på cdr-skivor (den femte grunden).

Punkt 214 T-636/17

I sin begäran om att få inge det utkast till rapport avseende programmet Clarity-BPA som har nämnts i punkt 25 ovan som ny bevisning, har sökanden uppgett att detta bevis har stor betydelse som stöd för flera grunder för talan. Enligt sökanden är beviset närmare bestämt avsett att stödja de grunder som avser att det skedde ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar genom att den pågående studien avseende programmet Clarity-BPA inte granskades (den tredje grunden), och att det gjordes en uppenbart oriktig bedömning och att Echa åsidosatte sin omsorgsplikt genom att inte beakta det faktum att studien avseende programmet Clarity-BPA pågick (den andra grunden).